• STADSJAKT PÅ HARE HORNKALKYLATORN BERÄKNAR HJORTBOCKENS ÅLDER GULDSCHAKALEN HAR ANLÄNT VILKET ÄR BÄTTRE? UTFODRING ELLER VILTÅKER? FÄLTHAREN – EN NUTIDA FRAMGÅNG HUR GÅR DET FÖR SKOGSHAREN? 6/2024 Tidningen når fler än 300 000 jägare 01_Kansi_JÄ0624.indd 1 01_Kansi_JÄ0624.indd 1 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• 26 Vitsvanshjorten – utfodringsplats vs viltåker 32 Vilket öga dominerar? 48 Vilka faktorer gör jakten uppskattad? JAKTEN 14 Jakt på fälthare och kanin i urban miljö 26 Vitsvanshjorten – utfodringsplats vs viltåker 32 Vilket öga dominerar? 40 Hornen som åldersmätare på vitsvanshjortar 58 Från skottet till frysen: Hjortdjurskött 60 Viltreceptet 61 Jultjädern är en nordlig tradition 64 Säkerheten framför allt – se till att hunden syns! VILTET 10 Fältharens tid 22 Så känner du igen hararna 30 Nytt forskningsprojekt – innebär viltutfodring risk för sjukdomar? 34 Guldschakalen har anlänt till Norden 38 Strukturella drag hos skogen som hönsen uppskattar 42 Fjällgåsen kan åter ses i Bottenviken på hösten 44 Viltvårdsstiftelserna gör ett värdefullt arbete 50 Viltvänligt skogsbruk gör kunderna nöjdare AKTUELLT 4 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 36 Nya metoder för färre hjortolyckor 46 Förra säsongens klövdjursbyte 6,5 miljoner kilo 48 Vilka faktorer gör jakten uppskattad? 54 Kemi-Lapplands jvf beslöt sig för samgång 56 Från svärmor till rabies 63 En skoldag med jakt som tema 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 53 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 52 Fällningsanmälningen för fåglar fällda med dispens 53 Snart tillåtet att jaga mink och mårdhund med drönare? Jägaren 6/2024 2 Innehåll 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 2 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 2 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• 61 Jultjädern är en nordlig tradition Lyckligtvis finns det fortfarande i norr och nordost kvar tillräckligt mycket vita harar att jaga. Även haren har förändrats N är vi talar om haren så handlar det inte längre nödvändigtvis om skogsharen. I mina ungdomsår, när jag inledde min jägarbana, var haren uttryckligen en skogshare. Numera är det stora flertalet av hararna som blir fällda fältharar – åtminstone i öppna jordbrukslandskap. Kraftiga variationer hör till harstammarnas natur, på grund av sjukdomar och rovdjur. Vissa år verkar det finnas en hare i var och varannan buske medan det under andra år är tyst och stilla på utfodringsplatserna och inte ens en kunnig harhund får upp något spår. Skogshararna blir allt färre och fälthararna allt fler, och detta torde bero på förändringarna i miljön. Under milda vintrar har fältharen en klar konkurrensfördel gentemot den vitklädda skogsharen. I sydändan av vårt land verkar detta ha lett till att jaktsällskap låter de fåtaliga vita hararna löpa i fred och koncentrerar sig på fältharen. Vackert så! Inte är det något fel på fältharen. Hos oss uppskattar vi den på middagsbordet och dessutom är jakten trevlig, oavsett om vi vaktar eller strövar med hund. Ändå kan undertecknad inte låta bli att undra – om det sen beror på tilltagande ålder eller nostalgi – om han ännu skulle lyckas knipa någon ”riktig hare”. Världen förändras och det känns väldigt konkret när ett tidigare så vanligt vilt har förvandlats till en sällsynthet och nordlig art. Lyckligtvis finns det fortfarande i norr och nordost kvar tillräckligt mycket vita harar att jaga. Detta är viktigt, inte minst för att bevara vår högt utvecklade jaktkultur för kommande generationer. Förhoppningsvis får vi också framledes ställa delikat stek på skogshare på middagsbordet. Bara den tillreds med finess så utgör den – åtminstone enligt mig viltsmakens absoluta höjdpunkt! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral 10 Fältharens tid Ledar n 3 Jägaren 6/2024 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 3 2-3_Sisällys_JÄ0624.indd 3 25.10.2024 15.20 25.10.2024 15.20
• också metoder för att öka jägarnas intresse för effektiv och etiskt acceptabel säljakt. Genom utbildning, informationsspridning och olika projekt ska vi säkerställa att jakten fortsätter och ingår i vår reglerade och hållbara skötsel av sälstammarna. Förvaltningsplanen för sälstammarna ger oss en komplett och praktisk ingång till hur vi kan jämka ihop sälskyddet med fiskerinäringen. Men för att detta ska lyckas krävs det ett nära samarbete mellan de olika aktörerna och engagemang för ett långsiktigt arbete för att ekosystemet utmed våra kuster ska bevara sin livskraft och mångfald. F örvaltningsplanen ska också jämka ihop skyddsbehoven hos fiskerinäringen och sälstammarna för att båda ska kunna leva sida vid sida så harmoniskt som möjligt. Arbetet med att uppdatera förvaltningsplanen inleddes 2018 under Finlands viltcentrals ledning och slutfördes i år på jordoch skogsbruksministeriet. I den uppdaterade planen ingår ett omfattande bakgrundsavsnitt som behandlar sälarnas biologi, nuläget för arterna, växelverkningarna mellan sälarna och fiskerinäringen, jakten och tillhörande avtal, strategier och författningar. Till de största svårigheterna för skötseln av sälstammarna hör att jämka ihop bevarandet av deras livskraft med behoven hos näringsidkarna och allmänheten. Förvaltningsplanen presenterar åtgärder för att säkerställa att sälarna även framledes kan ingå i mångfalden vid våra kuster utan att orsaka oskäliga olägenheter för fiskerinäringen. För att nå det här målet ska vi bland annat utveckla och ta i bruk fångstredskap som förebygger sälskador, akustiska sälskrämmor och skyddsåtgärder för fiskodlingarna. Jakten på havssälar har långa traditioner utmed våra kuster, men numera har den årliga avskjutningen minskat till några hundra sälar och det finns bara några hundra aktiva säljägare. Förvaltningsplanen presenterar Förvaltningsplanen för sälstammarna har uppdaterats för att svara på utmaningarna hos dagsläget. Till de viktigaste målen hör att bevara gråsälens bevarandestatus och för östersjövikaren att nå en gynnsam skyddsnivå. AN NE SA AR IN EN Nyhet r FÖRVALTNINGSPLANEN FÖR SÄLSTAMMARNA I ÖSTERSJÖN HAR UPPDATERATS Jägaren 6/2024 4 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 4 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 4 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• Resultatet av läsarundersökningen I föregående nummer bad vi läsarna besvara vår läsarundersökning för att vi ska kunna utveckla tidningen Jägaren så att ni läsare blir ännu nöjdare med den. Enligt undersökningen läser ni läsare tidningen Jägaren uppmärksamt och ni är väldigt nöjda i jämförelse med andra motsvarande läsarundersökningar som Aikakausmedia låter göra. Här några plock ur resultatet. 87 procent av svararna läser varje nummer av tidningen Jägaren och 93 procent uppgav att de helst läser den tryckta tidningen. 85 procent av svararna uppgav att den nuvarande utgivningstakten, sex nummer om året, känns lagom. Läsarna gav tidningen totalvitsordet 8,5 på en skala där 4 = svagt och 10 = utmärkt. Enligt svaren var den mest lästa artikeln i föregående nummer ”Turerna kring den stamvårdande jakten”, som många svarande också tyckte att var den bästa i tidningen. På andra och tredje plats kom ”Selektiv jakt” och ”Stresspåslaget vid skottläge”. Bland samtliga som svarade lottade vi ut två Uovision Glory 4G LTE Cloudviltkameror. Fru Fortuna gynnade Antero Liimatainen i Hiidenniemi och Teemu Nurkka i Luumäki. Redaktionen gratulerar vinnarna och tackar samtliga som deltog i läsarundersökningen! AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Anteckna genast alla dina fällningar och observationer i viltloggen; på det viset sköter du dina (eventuella) lagstadgade skyldigheter och anmälningar automatiskt till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har laddat ner den senaste uppdateringen i appen. Jaktledaren och licensinnehavaren ? Avsluta hjortdjursjakten: samtliga deltagare i licensen avslutar sin egen jakt och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Verksamhetsledaren ? Skjutproven kan redigeras fram till den sista december. ? Kontrollera och komplettera verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Skriv in datumet för jv-föreningens årsmöte i händelsekalendern. Dispenserna ? Kom ihåg fällningsanmälningen och att avsluta jakten i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 12-16, tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi OMA RIISTA ANVÄNDS NU AV FLER ÄN 250 000 Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren fortsätter Finlands viltcentral och Forststyrelsen fick nya beslut om finansieringen för Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren. Jakten på de här rovdjuren fortsätter åtminstone till utgången av 2025 och med vissa villkor till utgången av 2028. Finansieringen kommer dock inte att vara lika generös som hittills. Inbesparingarna kommer att riktas mot personalen på Finlands viltcentral och Forststyrelsen: Tio heltidsanställda personer blir fem personer; av dem kommer tre att arbeta vid Finlands viltcentral och två på Forststyrelsen. Varje skötselobjekt kommer att ha en ansvarsperson som övervakar och stöder fångstverksamheten. I projektet kommer också stödtjänster att köpas in från privata fackmän för en del av skötselobjekten. För fångstgruppernas del försökte man minimera inbesparingarna för att verksamheten på fältet skulle förbli livskraftig. Verksamheten i projektet kommer att beskrivas mera ingående i kommande nummer av tidningen Jägaren. Jägaren 6/2024 5 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 5 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 5 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Femton år, men inte utan anledning Å ret 2009 valdes undertecknad till styrelseordförande av Jägarnas Centralorganisations representantmöte. På samma möte fattades det långsiktiga beslutet att börja planera grundandet av Finlands viltcentral. Efter beslutet inleddes beredningen av den nya viltförvaltningslagen, som måste klubbas igenom i riksdagen för att förändringsprocessen skulle komma igång. Efter intensiv armbrytning trädde lagen i kraft och Finlands viltcentral inledde verksamheten den första mars 2011. Jag skrev min första ordförandespalt under rubriken ”Förändring innebär möjlighet”. Nu, drygt sextio spalter senare, är det lätt att konstatera att möjligheten blev uppfylld till fullo. Finlands viltcentral har utvecklats till en erkänd expertorganisation i viltbranschen, även internationellt. Det är i synnerhet de finländska jägarnas storskaliga frivilligarbete för insamlingen av viltdata som väcker förundran och beundran utomlands; numera talas det allmänt om den finska modellen, varmed avses insamlandet och användandet av viltdata. Framgången bygger i hög grad på den offentliga viltkoncernen och dess strategi. Finlands viltcentral har varit navet i hjulet för implementeringen av strategin; arbetet med strategin har alltså skapat ramarna för viltcentralens verksamhet. Om jag skulle lyfta fram någon enskild faktor under vår femton år långa resa så skulle det vara beslutet att inleda projektet Oma riista. Det kan vi betrakta som kronjuvelen i viltförvaltningen. Utan Oma riista går det knappt ens att föreställa sig dagens verksamhet. Kortfattat kan vi konstatera att Oma riista avviker från många andra projekt som handlar om informationshantering, i det avseendet att tidtabellen har hållit och Oma riista fungerar. Jag vill därför rikta ett stort tack till jordoch skogsbruksministeriet, jaktvårdsföreningarna, förtroendepersonerna i viltförvaltningen, viltcentralens personal och intressegrupperna. Samarbetet inom vilthushållningen har varit smidigt och framgångsrikt. Spåret är öppnat, nu är det bara att ånga på… Sverige blev fritt från afrikansk svinpest Sverige har upphävt begränsningszonerna och begränsningarna för svinpesten. Även Livsmedelsverket har upphävt sina rekommendationer om att undvika jaktresor till mellersta Sverige. Det förekom afrikansk svinpest (ASF) i mellersta Sverige hos vildsvin i Fagersta och Norberg, men smittan spred sig inte därifrån. Smittozonen stängslades in, man letade efter vildsvinskroppar i terrängen och vildsvinspopulationerna skars systematiskt ner. I smittozonen infördes begränsningar för jakten, jordoch skogsbruksarbeten och rörelsefriheten i terrängen för allmänheten. Bekämpningsåtgärderna krävde stora resurser och involverade hundratals personer. Sjukdomen är svår att utplåna. Det finns inget vaccin mot den och den är därför väldigt svår att utrota om smitta konstateras hos vilt levande vildsvin. Sjukdomen är farlig för svin, men smittar inte människor. Före Sverige hade både Tjeckien (2019) och Belgien (2020) befriat sig från smittan, men den återvände redan 2022 till Tjeckien. Smittan sprider sig dels med vildsvin och dels med människor. Personer som jagar utomlands ska därför alltid iaktta omsorg och försiktighet när de återvänder. Efter jaktresan ska utrustningen, kängorna och redskapen rengöras med omsorg innan de används i Finland. Första januari 2025: Ändringar i ASF-undersökningarna för vildsvin Om resultatet av ett vildsvinsprov som har skickats in för ASF-undersökning på Livsmedelsverket blir negativt så skickar verket inte längre resultatet till den som har skickat in provet. Undersökningsintyget för virussjukdomar påverkar inte användningen av vildsvinsköttet som livsmedel. Ändringen gäller från och med den första januari 2025. Tidigare har man kunnat byta honoraret för vildsvinsprover som har skickats in för ASF-undersökning till en kostnadsfri trikinundersökning, men eftersom Livsmedelsverkets resurser har skurits ner är verket tvunget att slopa detta. Verket rekommenderar därför jägarna att låta undersöka vildsvinsköttet som används i eget hushåll för trikiner. Om jägaren överlåter eller säljer vildsvinskött till någon utanför det egna hushållet ska köttet först undersökas för trikiner och jägaren ska invänta svaret innan han överlåter köttet. Hädanefter ska proverna skickas till ett laboratorium som Livsmedelsverket har godkänt för undersökning för trikiner. Du finner anvisningarna för proverna och honoraren samt trikinlaboratorierna på Livsmedelsverkets webbplats. SV EN ZA ?E K K lumn Jägaren 6/2024 6 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 6 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 6 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• 15% RABATT PÅ PURENATURAL-FODER FÖR DIG MED JÄGARLICENS Hej jakthundsägare, nu har du 15% rabatt att handla för hos Musti ja Mirri! Om du är stamkund får du dessutom bonus på alla dina köp. Det går snabbt att bli medlem och kostar ingenting. Rabatten är personlig. Erbjudandet gäller t.o.m. den 2024-12-31. Nu kan man även betala skjutprovet i oma riista Via applikationen Oma riista kan man betala jaktkortet och nu också skjutprovet i alla viltvårdsföreningar. Utöver den traditionella kontantbetalningen kan man nu använda sig av bankernas nätbetalning och mobilbetalning, såsom MobilePay. Gör såhär: ? Innan Du påbörjar skjutprovtillfället bör Du uppdatera din mobila Oma riista -terrängapplikation i Google Play -store (Android) eller i Apples Appstore ( iOS) ? Efter slutfört skjutprov, meddela att du vill använda nätbetalning. Betalningen blir synlig på din Oma riista-terrängapplikation under ”Skjutprovsprestationer”. ? Klicka på betalningen och den vägleder dig till målet. Information om godkänd betalning uppdateras genast i skjutprovsövervakarens Oma riista. TERO SALMELA Finlands viltcentral har fått en ny styrelse Styrelsen är Finlands viltcentrals högsta beslutande organ och utnämns av Jordoch skogsbruksministeriet. Styrelsen 1.1 2025-31.12 2027 (ersättaren inom parentes) ? Juhani Kukkonen, ordförande (Antti Kuivalainen) ? Martin Hägglund, vice ordförande (Karl-Gustaf Hietanen) ? Timo Toivonen (Markku Halonen) ? Reima Kemppainen (Teppo Kakkonen) ? Markku Autio (Tauno Partanen) ? Kimmo Alakoski (Erkki Kallio) ? Vilppu Talvitie (Niina Riissanen) Jordoch skogsbruksministeriet ? Katja Holmala (Kirsi Arvelo) Naturresursinstitutet ? Timo Leskinen (Mikko Tiirola) Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter MTK ry ? Mari Lyly (Ville Hokkanen) Finlands viltcentral Nyhet r 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 7 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 7 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• Nyhet r Jaktturismen har potential att utvecklas till en betydande inkomstkälla för turistföretag, jaktföreningar och markägare. T urismen är redan i detta nu en betydande nationell exportbransch som växer snabbare än den övriga ekonomin. I synnerhet efterfrågan på naturnära upplevelseturism visar en stigande trend och jaktturismen erbjuder det perfekta svaret på denna efterfrågan. Viltets ekonomiska värde och mångbruket Klövdjurens ekonomiska värde framträder när en del av värdet styrs på ett hållbart och transparent sätt så, att det gynnar jaktföreningarna och markägarna. Markägarna visar en större beredskap att godkänna livskraftiga viltstammar om nyttan som viltet producerar är konkret och tillräckligt stor. Om intäkterna av viltet överskrider utgifterna så kan vi tala om en ekonomisk nytta som mångbruket av skogen avkastar. Nyckeln till framgång stavas samarbete Framgångsrik jaktturism förutsätter därför ett tätt samarbete mellan de olika aktörerna. När jaktföreningar, markägare och tjänsteproducenter samarbetar kan nyttan bli rättvist fördelad. Det är inte bara den ekonomisk tillväxten som ökar utan det gör också den allmänna acceptansen för jaktturismen. En utveckling av jaktturismen innebär utmärkta möjligheter för nya affärsmodeller. Samarbetet och engagemanget för en gemensam sak utgör nyckeln för att kunna ta vara på den här potentialen fullt ut. Vill du vara med och påverka hur jaktturismen utvecklas? Svara då på vår enkät, som du når genom QR-koden eller länken https://link.webropolsurveys.com/S/241443EC7D3C2181 Jaktturismens förutsättningar: FRÅN IDÉ TILL LÖNSAM OCH ANSVARSFULL AFFÄRSVERKSAMHET Projektet realiseras av enheten för affärsverksamhet vid Jyväskylä yrkeshögskola (JAMK) i samarbete med Finlands viltcentral. Projektet finansieras av Jordoch skogsbruksministeriet. Projektet beräknas pågå i ungefär två år (1.3 2024 30.4 2026) och ska ta fram klara spelregler för lönsamheten, hållbarheten och de etiska aspekterna. Vilket ska fungera som en konkurrensfördel på både den inhemska marknaden och den internationella. Dessutom ska projektet klarlägga vad nuvarande och potentiella kunder förväntar sig, värdesätter och uppskattar beträffande jaktturismen. Informationen hjälper oss att förstå kundernas motiv, beteende och förväntningar, samtidigt som den stöder utvecklandet av tjänster och produkter. Hönshirs – håll ögonen på viltåkern! Vid övervakningen av fröblandningar för mångfaldsåkrar har Livsmedelsverket funnit det svårbekämpade ogräset hönshirs (Echinochloa crus-galli). Det är därför oerhört viktigt att hålla ett öga på viltåkrarna! Ogräset hönshirs härstammar från tropiska Asien och Afrika och anses höra till världens värsta ogräs. Ogräset gynnas av klimatförändringen när somrarna blir heta och förmår uppta kväve ur marken väldigt effektivt. Problemet är relativt enkelt att sköta om växten upptäcks i tid och plockas bort från odlingen. Om fröna däremot hinner sprida sig kan de bevara sin groningsförmåga i marken i bortåt tio år. I sådana fall förvandlas bekämpningen till ett dyrt och tidskrävande projekt för många år. Även om man skulle lyckas rycka upp all hönshirs så är det klokt att hålla ögonen på åkern under de närmaste åren för att kunna rycka upp eventuella eftersläntrare. Från en viltåker kan hönshirsen sprida sig med maskiner, människor och djur. Axen kan fastna i pälsen på djur och fröna bevarar ibland sin grobarhet i matsmältningskanalen hos djur. Ytterligare information om hur du känner igen och bekämpar hönshirs finner du på Livsmedelsverkets webbplats ruokavirasto.fi > svenska > sök på hönshirs. Vind i seglen för jaktturismen AN NE TO LO NE N BURREL-LIITTYMÄT ALK. 4,99 €/KK, EI AVAUSMAKSUA. KAMERAN VOIT TILATA MYÖS SOITTAMALLA MAKSUTTA 0800 93 93 93 Syksyn uutuuskamerat riistametsälle tai valvontaan 249 € E24 -riistakamera 199 € N24 -riistakamera Burrel-sovellus Täysin uusittu Burrel-sovellus on nyt entistäkin helpompi käyttää ja sisältää monipuoliset ominaisuudet kameran asetusten sekä kuvien hallintaan. Huippuominaisuuksilla varustellut Burrelin uutuusriistakamerat nyt Elisalta. Kameran mukana saat esiasennetun SIM-kortin, jonka aktivoit ilman avausmaksua ja saat ensimmäiset 14 vrk veloituksetta. Tutustu ja tilaa omasi: elisa.fi/metsastaja K U L U JA KORKOJA ILMAN TAI 36 KK 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 25.9.2024 14.23 25.9.2024 14.23 Jägaren 6/2024 8 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 8 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 8 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• BURREL-LIITTYMÄT ALK. 4,99 €/KK, EI AVAUSMAKSUA. KAMERAN VOIT TILATA MYÖS SOITTAMALLA MAKSUTTA 0800 93 93 93 Syksyn uutuuskamerat riistametsälle tai valvontaan 249 € E24 -riistakamera 199 € N24 -riistakamera Burrel-sovellus Täysin uusittu Burrel-sovellus on nyt entistäkin helpompi käyttää ja sisältää monipuoliset ominaisuudet kameran asetusten sekä kuvien hallintaan. Huippuominaisuuksilla varustellut Burrelin uutuusriistakamerat nyt Elisalta. Kameran mukana saat esiasennetun SIM-kortin, jonka aktivoit ilman avausmaksua ja saat ensimmäiset 14 vrk veloituksetta. Tutustu ja tilaa omasi: elisa.fi/metsastaja K U L U JA KORKOJA ILMAN TAI 36 KK 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 893606_Elisa_DotS_Burrel_N24_Metsastaja_210x275.indd 1 25.9.2024 14.23 25.9.2024 14.23 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 9 4-9_Uutiset_JÄ0624.indd 9 25.10.2024 15.21 25.10.2024 15.21
• I motsats till vad somliga källor påstår så finns det inga bevis för att fältharen skulle ha förekommit i vårt land tidigare, men försvann, kanske för att klimatet blev svalare. Samtliga fynd som arkeologerna har gjort är efter skogshare. Inte heller finns det några skriftliga uppgifter om att arten skulle ha förekommit här. Det här kommer som en överraskning eftersom rapphönan, som lever i samma miljö, är känd i vårt land redan på 1600-talet. Rapphönan överlevde de kyliga perioderna i vår historia och nådde ända upp till polcirkeln innan arten kollapsade efter krigen. Fältharen däremot har inte förekommit någon annanstans i Nordeuropa. Den svenska naturforskaren Carl von Linné, som skapade klassificeringen av växter och djur, kände inte till fältharen. Detta trots att han namngav inte bara skogsharen utan dessutom en hel skara sydliga djur, däribland guldschakalen! Fältharen har förekommit i Sydoch Centraleuropa, och är där den ursprungliga påskharen i de folkliga traditionerna. I motsats till skogsharen, som bildar (med undantag för ett par underarter) ett genetiskt rätt enhetligt område från Västeuropa till Japan, är fälthararna väldigt olika på olika håll i Europa. Fälthararna i vårt land, som hör till den östliga stammen, är bastantare och avviker till pälskvaliteten och arvsanlagen från de centraleuropeiska fälthararna. Av en okänd anledning var det de östliga fälthararna som började breda ut sig. På 1850-talet löpte artens utbredning från bottnen av Finska viken mot sydost, strax norr om Moskva och följde floden Volga till Kaspiska havets norra strand. Den första fältharen som fälldes i storfurstendömet Finland sköts i Kexholm 1861. Arten gick då ännu under benämningen saksanjänis, efter benämningen i de svenskspråkiga djurböckerna; tysk hare. När arten etablerade sig i Karelen blev det också vanligare att på finska kalla den rusakko eller rusakkojänis. Namnet är ett direkt lån från ryskan (?????? – rusaka) och hänvisar alltså inte djurets bruna (ruskea) färg. Eftersom arten rörde sig i en annan miljö än skogsharen började man också på finska använda namnet peltojänis, ? Vuxna fältharar har grova drag och lång nos. De glesa långa hårstråna i pälsen framhäver artens slarviga yttre. ? Skogsharen är nättare än fältharen, med rundare huvud och jämnare päls. Ögonen är mörkare, men det förekommer individuella variationer. Fältharens tid Fältharen är en hemlighets­ fullare art än vi skulle tro. Den är en modern framgångsart vars uppgång vittnar om förändringar, både hos arten och miljön. När fältharens genom nu har öppnat sig för DNA­sekvensering så hjälper det oss att förstå de här förändringarna. TexT Jaakko Pohjoismäki Bilder Asko Hämäläinen Jägaren 6/2024 10 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 10 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 10 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• men benämningen blev aldrig etablerad och har i regel förekommit enbart som ett bi­ namn (rusakko eller peltojänis). I början av invandringen till Finland kallades arten ock­ så i folkmun ryssänjänis, alltså rysshare. Utsättningar ökade utbredningshastigheten Fältharens invandring till Finland fick extra skjuts av ryska adelsmäns jaktintresse där det ingick att föda upp fältharar i hägn för jakterna. Vi känner till att furst Naryškin på 1880­talet hade ett hägn med hundratals fältharar vid Tali station nordost om Viborg. Utsläppta harar som undkom jägarna bidrog uppenbarligen till att stärka harstammen på Näset. På 1920­talet hade fälthararna spritt sig från sydost till linjen Strömfors­Lappträsk­ Orimattila­Hollola­Asik kala­Sysmä­ Hartola­Kangasniemi­Pieksämäki medan nordgränsen för utbredningen gick i höjd med Libelits och Korpiselkä. I västra Finland dök de första fältha­ rarna upp med mänsklig hjälp. Den första utsättningen skedde uppenbarligen oavsikt­ ligt av de kända industrimännen, bröderna Rosenlew. Till sina jaktmarker i Kauvatsa, på gränsen mellan Satakunta och Birkaland, införde de 125 skogsharar, och bland dem fanns sex fältharar. De här individerna var uppenbart pigga på att föröka sig; det blev i rask takt vanligt med fältharar kring Kumo älv och österut ända till Siuro i Nokia. Vid ungefär samma tid, året 1914, skaf­ fade chokladfabrikanten och jakthundsen­ tusiasten Karl Fazer med tågtransport från Ryssland 27 fältharar till sina marker i Jokioinen. Enligt en samtidsskildring gick det väldigt bra för hararna: ”…och nu vimlar det av dem icke alle­ nast här, utan löpa harar utmed fälten även i andra socknar, miltals härifrån. De äro friska och företagsamma krabater, fältha­ rarna. Kom inte sedan och säg att det icke skulle vara mödan värt att utöka våra viltbe­ stånd!” (Kalle Rikala, Metsästys ja Kalastus 2/1925). De hägnuppfödda fälthararnas livskraft i naturen illustreras utmärkt av en med Fazers öronmärke märkt individ som fälldes 1924 i Loppi. Eftersom den sista märkta fältharen släpptes i Jokioinen 1916 så måste djuret ha varit minst åtta år gammalt. Historien förtäl­ jer dock inte om öronlapparna på fältharen liknade logon på dagens chokladplattor. Familjen Rosenlew satte också ut fältha­ rar i Harvila gårds marker, och det Åboba­ serade Tapio­sällskapet gjorde likadant i Egentliga Finland, men om de här utsätt­ ningarna är det svårt att hitta närmare infor­ mation. Kurs norrut På 1930­talet mötte fälthararna som bredde ut sig österifrån sina släktingar som hade satts ut i väster. Arten ökade i hela söd­ ra Finland och stabiliserade sig sedan för decennier utmed linjen Uleåborg­Idensal­ mi­Joensuu. Fältharen är skapt för stäppartad terräng och milt klimat, och utbredningen begrän­ sas därför främst av hur länge snön ligger och skogstäckets enhetlighet. Fältharens tassar är inga snöskor och den kan inte som skogsharen tillgodogöra sig näringsfattigt ris på vintern. Däremot har den pågående klimatuppvärmningen gynnat fältharen och har förskjutit utbredningsområdet hundratals kilometer norrut på bara tre decennier. Arten är numera etablerad i Havslapp­ land och enstaka observationer vid ut­ fodringar har gjorts så långt norrut som i Enontekis och Sodankylä. I Lappland är dock övervintringen beroende av mänsklig hjälp. Av någon orsak verkar fältharens utbred­ ning i Sverige gå långsammare än i Finland. Där härstammar fältharen från utsättningar som gjordes i slutet av 1800­talet och de här hararna representerar den centraleuropeis­ ka stammen, som genetiskt avviker från den finska. Det ska bli intressant att se vad som händer när de båda stammarna så småning­ om möter varandra! Skogsharen – trängd och undanträngd När fälthararna blir fler i en trakt så leder det nästan undantagslöst till att skogsharar­ na blir färre. Fenomenet går igen i Irland, Alperna och de övriga nordiska länderna. Medan fältharen gynnas av klimatupp­ värmningen så innebär den kortare tiden med snötäcke en ökad vinterdödlighet för skogsharen. På mörk barmark är haren i sin vita päls utsatt för rovdjur. Inte heller är snöskorna till samma nytta vid flykt som på mjuk snö. Men klimatförändringen är inte den enda förklarande faktorn. Även om skogsharen Medan fältharen gynnas av klimat­ uppvärmningen så innebär den kortare tiden med snötäcke en ökad vinterdödlighet för skogsharen. Jägaren 6/2024 11 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 11 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 11 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• i praktiken har försvunnit från fastlandet i sydväst, så är arten fortsättningsvis stark på Åland och i den sydvästra skärgården. Förklaringen verkar helt enkelt vara den, att fältharen inte förekommer i skärgården. Fältharen och skogsharen föredrar olika livsmiljöer, men förmår leva parallellt om landskapet bildar en mosaik av fält och stora skogar. I öppna miljöer verkar fältharen ändå tränga ut skogsharen. Det handlar uppenbarligen ändå inte om konkurrens om födan eftersom arterna har olika matvanor på vintern, och på sommaren råder det inte någon brist på föda. Aggressiv konkurrens är inte heller någonting typiskt för hardjur, och om sådan förekommer så hamnar inte skogsharen automatiskt i underläge för att den är mindre. Gjorda observationer visar att en skogshare kan sjasa iväg en fälthare från en utfodringsplats. Asymmetriska korsningar Skogsharen och fältharen kan para sig med varandra och få åtminstone delvis fortplantningsduglig avkomma. Korsningarna kan återkorsa sig med renrasiga harar, men det sker asymmetriskt. Praktiskt taget alla fältharar här i landet har i generna tecken på korsningar hos tidigare generationer, men hos skogshararna syns knappt någonsin något fälthare-DNA. Den första generationen korsningar är mellanformer, men det är väldigt svårt att identifiera sådana, i synnerhet på sommaren. Fältharen visar stora variationer i utseendet, och i synnerhet unga individer och honor kan vara väldigt lika en skogshare. På samma sätt är en återkorsad fälthare omöjlig att skilja från renrasiga fältharar. Nästan alla harar som jägare har misstänkt vara korsningar och som vi har undersökt har visat sig vara renrasiga fältharar eller skogsharar som byter päls. Hos den första korsningsgenerationen är topparna på den rostbruna vinterpälsen vita, i synnerhet på sidorna och kinderna. Buken kan vara väldigt vit. På ryggen och sidorna kan det finnas långa svarta spretande strån, som på en fälthare. Som en anpassning till vintern kan vinterpälsen på en finländsk fälthare vara väldigt ljus; det går alltså inte att enbart bedöma utifrån färgen. Säkrare kännetecken än färgen får vi genom att jämföra formen på taggutskotten på ryggraden och längden på svansen. Fältharen har 16 kotor i svansen medan skogsharen har 13 och en korsning 14 eller 15 kotor. Genomanalyserna öppnar artens biologi och historia Vår forskargrupp har sammanställt exakta kontrollgener, kromosom för kromosom, från en fälthare från Libelits och en skogshare från Ilomants. Dessa ingår i ett paneuEn fälthare och en skogshare betar vid en harfälla. GPS-halsbandet som skogsharen har om halsen visar att haren inte har några traumatiska minnen av fångst och fällor. En viltkamerabild av en DNA-bekräftad första generationens korsning vars mor är en fälthare och far en skogshare. Joensuu 7 april 2014. Hararna uppträder inte aggressivt mot varandra, inte ens på utfodringsplatser. En fälthare väntar här snällt på sin tur medan skogsharen äter. Viltkamerabilden ingår i en undersökning där harar fångades in för GPS-märkning. BI LD ER : RI IK KA LE VÄ NE N Jägaren 6/2024 12 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 12 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 12 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Fältharen är ett vilt som är intressant att jaga, större än skogsharen och smakar enligt många också bättre. ropeiskt forskningsprojekt. Kontrollgenerna representerar ett slags standard för artens DNA och gör det lättare för forskarna att använda genominformationen. Genmaterialet har bland annat visat att det naturliga urvalet gynnar vissa från skogsharen ärvda gener hos vår inhemska fälthare. Det här pekar på att korsningar med skogshare skulle kunna hjälpa fältharen att anpassa sig till förhållandena i vårt land. Gynnar korsningarna enbart fältharen? Även om vi ofta påträffar gener av skogshare hos fältharar så verkar första generationens korsningar vara sällsynta. Av bortåt 500 analyser av hela genomet hos harar så var bara tre individer korsningar i första generationen. En smula överraskande så var modern hos samtliga tre en fälthare och fadern en skogshare, trots att raka skogsharelinjer på mödernet förekommer hos ungefär var tionde inhemsk fälthare. Två av proverna kommer från Joensuu (men från olika år) och ett från Sverige, så det handlar alltså inte om harar i samma kull. Enligt ännu opublicerade resultat hos vår forskargrupp verkar det tänkbart att korsningshanarna skulle vara ofertila medan korsningshonorna främst skulle para sig med fältharehanar. Det här skulle innebära att skogsharen går på minus för varje blandrasavkomma, vilket skulle kunna tänkas förklara varför skogsharen trängs undan när fältharen breder ut sig. De genetiska undersökningarna visar också att det i vår inhemska fältharestam inte finns några genetiska eller regionala skillnader – korsningarna undantagna. Det här indikerar att fälthararna som sattes ut i västra Finland hörde till samma stam som fälthararna som spred sig österifrån. Observationen kommer inte som någon överraskning eftersom det på ånglokens tid inte var mödan värt att transportera djur längre än nödvändigt. Rosenlews fältharar kom uppenbarligen från en trakt mellan Sankt Petersburg och Moskva. Varifrån Fazer hämtade sina fältharar känner vi inte närmare till, men de ryska harförmedlarna hade knappast något större utbud. I jämförelse med skogsharen förekommer det färre genetiska variationer hos våra fältharar, vilket är typiskt för en population som leder sitt ursprung till en fåtalig grupp. Hare som hare? Skogsharen minskar inte rätlinjigt eftersom enstaka år med mycket ungar kan lyfta populationer, åtminstone lokalt. Dessutom förmår inte fältharen erövra snörika trakter med mycket skog, varför sådana även framledes förblir kungariken för skogsharen. En avsiktlig decimering av fälthararna skulle inte heller påverka skogsharens levnadsförhållanden på lång sikt. Det går framåt för fältharen eftersom miljöförändringarna gynnar den. Om scenarierna hos dagens klimatmodeller blir verklighet så kommer skogsharens utbredning att fortsätta sin reträtt norrut mot skogrikare trakter. Här ska vi notera, att trots att skogsharen efter den senaste istiden ersattes av andra hararter, bland annat på den iberiska halvön, så lyckades den – i brist på konkurrens – anpassa sig till det mildare klimatet på bland annat Irland och i södra Skandinavien. De här underarterna, kända som irländsk hare (Lepus timidus hibernicus) och mohare (L. t. sylvaticus), har grå vinterpäls. Framledes vore det väldigt viktigt att hindra fältharen från att sprida sig till den sydvästra skärgården och Åland, där det ser ut att utvecklas en lokalt anpassad population av skogsharar. Fältharen är ingen främmande art Även om fältharen har fått ett handtag av oss människor så har den i stort sett brett ut sig för egen maskin och är numera att betrakta som en fullkomligt inhemsk art. Fältharen är ett vilt som är intressant att jaga, större än skogsharen och smakar enligt många också bättre. Även om arten är svårjagad för en drivande hund så går det säkert att anpassa jaktformen efter fältharen. I sina bästa stunder är jakten efter fälthare med drivande hund en spännande jaktform med högt tempo som ofta kröns med framgång. Jaktformen har ett drygt sekel på nacken, så vi lyfter på hatten för alla dem som aktivt ägnar sig åt den! Skribenten är professor i molekylärbiologi och genetik vid Östra Finlands universitet. M ER VI KU NN AS RA N TA Jägaren 6/2024 13 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 13 10-13_Rusakon_aikakausi_JÄ0624.indd 13 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Fälthararna och de förvildade tamkaninerna har etablerat sig som en del av miljön i en del av våra städer. De här krabaterna förökar sig hastigt och måste därför hållas efter, men hur ska det gå till i praktiken i urban miljö? TexT och bilder Antti Saarenmaa P rojektledare Vesa Koskikallio på Helsingfors stad och ansvariga naturmästaren Sanna Kähkölä på Stara, Helsingfors stads egen bygg­ tjänst, får å yrkets vägnar hantera påstötar om fältharar och kaniner som ställer till med skador. De här två svarar också för decime­ randet genom att förmedla jaktuppdrag till specialiserade jägare. Enligt Koskikallio och Kähkölä har kani­ nerna minskat avsevärt sedan toppåren med­ an fälthararna har ökat. Som helhet betraktat har fällningarna ändå minskat och ligger (sammanlagt för kaninerna och hararna) i Helsingfors på i genomsnitt 100 till 200 per år. Helsingfors stad publicerade 2010 en kaninrapport med statistik om metoderna som användes för kaninjakten och den totala fångsten. 2009 fångades nästan 4 000 kani­ ner i Helsingfors. – Det är i synnerhet sjukdomarna som Haroch kaninjakt i urban miljö har decimerat kaninpopulationen, men trots att kaninerna har blivit färre så uppstår det fortsättningsvis sociala konflikter och vi får fortfarande in kundkommentarer om kanin­ skador. Det görs observationer i synnerhet i koloniträdgårdarna och i parkerna, berättar Kähkölä. De gamla knepen fungerar fortfarande Kaninjakt med jaktbåge är för många en gammal bekanting och bågen är fortfaran­ de en favorit när det gäller att decimera kaninerna och hararna, i synnerhet i slutna områden som koloniträdgårdarna. – I övriga områden som är öppna för trafik använder vi mest fällor för kaninerna. ? Kaninerna och fälthararna trivs i och vid koloniträdgårdarna och låter sig inte hindras av staket. Fällorna som fångar levande hör till de viktigaste fångstredskapen i bebyggelse. JUKKA VUOKKO Jägaren 6/2024 14 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 14 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 14 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Tidigare när det fanns mycket kaniner använde vi också nät i trädgårdarna, minns Koskikallio. Användningen av skjutvapen i stadsmiljö ska helst undvikas. Finkalibriga och ljuddämpade hagelgevär som användes förr används inte längre för att fälla harar och kaniner i Helsingfors. Under kanintoppåren fångades största delen av kaninerna med fällor som fångar levande, illrar och skjutvapen. Dagsläget kräver inte längre samma bredd i verktygslådan. Jakten kräver kunnande Enligt Kähkölä och Koskikallio är det en oerhört erfaren och kompetent grupp av frivilliga bågskyttar som sköter bågjakten inom staden. Omsättningen bland medlemmarna i gruppen är liten och den väljer noggrant och själv sina medlemmar utifrån erfarenhet, den speciella urbana miljön och säkerheten. – Gruppen beviljas varje år jakttillstånd för de områden som staden fastställer. För fångsten med fällor står huvudsakligen stadens egna fångstmän, berättar Kähkölä. Kaninoch harjakten i urbana områden kräver ett utvecklat omdöme och socialt öga för spelet. Allt emellanåt händer det ju att utomstående råkar se en pågående jakt och då bör jägaren kunna förklara vad han gör och varför, och svara öppet och sakligt på frågor. Jakten förläggs till skymningen I princip förläggs sådan jakt som sker i bebyggelse och livligt besökta grönområden alltid till skymningen. Säkerheten hör till det viktigaste att ta hänsyn till och därför förläggs jakten till tider på dygnet då ett minimum av folk är i rörelse. Fälthararna och kaninerna är kvällsoch nattaktiva djur, och beteendet förstärks av att stadsborna är aktiva på dagen. Vilket betyder att skymningen är den bästa tiden för aktiva jägare. När de beväpnade jägarna sätter igång börjar de med att meddela polisen. Den som i skymningen möter en jägare med hagelgevär eller pilbåge börjar säkert undra vad som pågår och därför underrättar jägarna alltid polisen på förhand, så den slipper rycka ut i onödan för att kolla upp beväpnade figurer. – I det stora hela rullar kaninoch harjakten på som den ska och eftersom vi har lång erfarenhet av verksamheten så har vi också kunnat utveckla den. Dagsläget på kaninkanten är lyckligtvis inte lika besvärligt som det var under kanintoppåren, berättar Koskikallio och Kähkölä. ? Det händer att jägare får narra på kaniner och fältharar till och med vid militära förråd och andra högst osannolika platser. Byggnader, rör, brotrummor med mera skapar ett ändlöst utbud av gömslen. ? Växterna som har planterats i bebyggelse för att försköna och pryda skapar gömslen för hardjuren och ibland går de också att äta. Staden är en krävande miljö att jaga i; det fällande skottet måste därför vara absolut riskfritt. Jägaren 6/2024 15 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 15 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 15 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Kvällsjakt i stads­ trädgården T ill jaktsällskapets fångstområden hör också stadsträdgården där äppelträden och plantodlingarna lockar till sig fältharar, kaniner och rådjur i stora skaror. Området är inhägnat, men det hindrar inte dessa våra matgäster. Om nöden det kräver så gräver de sig in under stängslet. Vårt sällskap har en nyckel till porten så vi kan ta oss in på kvällen efter stängningsdags. Här ska jag berätta om en typisk kvällsjakt. Vi stämmer träff i kvällningen utanför trädgårdsporten. Sedan tassar vi försiktigt och ljudlöst in genom porten med jaktbågarna i händerna och pannlamporna klara. Vi har tillstånd av Finlands viltcentral att använda belysning för haroch kanindecimeringen, men jakten börjar innan det mörknar och vi avslutar den oftast när lamporna verkligen skulle behövas. Trots pannlamporna blir jägarna, när mörkret tätnar, ofta narrade av hararna. Trädgården är rätt öppen och ofta försvinner hararna innan vi ens har kommit nära dem. Vi avtalar att vi börjar med att kamma igenom området, så att envar smyger på sitt håll, och därefter ställer vi oss på pass vid rutterna som djuren brukar följa. Alltså vägarna som jössarna tar när de passerar stängslet. I typiska fall och så även nu – stöter vi på ett par harar medan vi smyger, men trots våra ansträngningar upptäcker de oss innan vi upptäcker dem. Slutligen avtalar vi om passen och börjar vänta. Efter hand som det skymmer blir det fler observationer. Hararna uppenbarar sig från olika håll, somliga från traktorerna och somliga från förrådsbyggnaderna medan andra kryper in under stängslet. Jag ser hur en hare lugnt kommer skuttande upp för backen och försvinner in under buskarna. Den dyker inte upp igen bakom buskarna och jag vet att där bakom finns en gräsplätt på några ar, så jag antar att den har stannat där för att äta. Jag smyger mig mot buskarna, spänner försiktigt bågen och rör mig steg för steg i sidled utmed buskarna, beredd till skott. Gräsplätten öppnar sig framför mig och där, alldeles intill buskarna, trycker fältharen. Den har lagt öronen utmed ryggen och lagt sig, försöker väl gömma sig eftersom den har hört mig komma. Jag höjer bågen och kramar iväg pilen. Så blir det en jösse till middagsmat och en jösse färre i trädgården. Den här jakten bland traktorhallar, förrådsbyggnader, virkesstaplar och jordhögar liknar ingen annan jakt. Att smyga och narra fältharar är intensivt och spännande, och kräver att jägaren tar hänsyn till en hel del som är nytt. Haren kan efter träffen bli liggande i en så trång vrå att jägaren omöjligt når den hur han än försöker. Men inte ens med en jaktbåge går det att skjuta var som helst eftersom pilen kan fortsätta flykten en överraskande lång väg efter träffen om den studsar mot asfalt bakom haren. Dessutom förändras jaktens karaktär efter hand som året framskrider. De unga hararna som dyker upp i början av säsongen är ofta lättare att narra än de vuxna som har några års erfarenhet av trädgårdsvisiterna. Man behöver inte överraska haren mer än några få gånger på samma ställe så ändrar den rutten och tidtabellen. De äldsta krabaterna lägger benen på ryggen direkt för minsta lilla tecken på fara. Kvällens saldo landar på ett par fällda harar och många observationer. Den här jakten gick fint, men efter hand som säsongen framskrider blir jägarna tvungna att möblera om i uppställningen. Även om jakten i stadsträdgården inte kan kallas traditionell så är den ett trevligt komplement till den normala jakten och jägaren lär sig varje gång någonting nytt. Jakten bland traktorhallar, förrådsbyggnader, virkesstaplar och jordhögar liknar ingen annan jakt. Jägaren 6/2024 16 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 16 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 16 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Eräluvat.fi förnyas. Tillstånd för januarijakt och tillstånd för ripjakt i slutet av säsongen säljs i den nya tjänsten från och med den 16 december. 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 17 14-17_Rusakon_kaupunkijahti_JÄ0624.indd 17 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Hösten framskrider och älgjakten närmar sig. En septembermorgon packade jag därför bilen och åkte iväg med jämthunden Siru till jaktmarkerna – utan gevär förstås. TexT och bilder Suvi Seppänen V äl framme släppte jag Siru, som var sprickfärdig av iver. Planen var att promenera runt de två fjällen som ligger intill varandra och sedan improvisera om någonting intressant skulle hända. Vid slickstenen hade det nyligen varit trafik, så vi började med att styra stegen ditåt. Ofta är det ju så, att jakthunden inte precis är i toppform när säsongen börjar. Därför är det klokt att börja träna och höja kondisen i god tid, exempelvis genom att jogga tillsammans. Bästa träningen för hunden är förstås Höj flåset på jakthunden innan säsongen börjar Siru hade massor av uppdämd energi när jag släppte ut henne från bilen. Siru verkade vara nöjd efter årets första träningsrunda. Se videon om Suvis och Sirus träningsdag! Jagarentidningen.fi Jägaren 6/2024 18 Ungd msredaktionen 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 18 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 18 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Jakten är så mycket mer än en hobby H ela min familj jagar. Pappa började jaga redan som liten och genom honom började mamma, som aldrig hade jagat förut, också jaga. Sedan gick jagandet vidare till mig. Men jakten är inte ”bara” en hobby för mig utan snarare en livsstil. Ändå får jakten folk att undra och till och med rynka på näsan. Det finns gott om fördomsfulla föreställningar. ”Tycker du inte alls synd om dom där oskyldiga djuren som du dödar”, är en vanlig kommentar som jag ibland får höra. Jag är en oerhört djurkär person, men ändå jagar jag mycket hellre än köper köttet i butiken. Jakten är ett etiskt och naturenligt alternativ. Viltet har levt ett gott och arttypiskt liv. Jakten är fortsättningsvis ett rätt sällsynt intresse bland ungdomar. Året 2022 fanns det ungefär 10 400 jägare som var yngre än 18 år, vilket utgör en procent av alla ungdomar under 18 här i landet. Jag inser förstås varför jakten inte är någon folksport. Först måste man skriva jägarexamen för att få jaktkort. Därefter ska man köpa gevär och patroner, vilket inte blir billigt. Och slutligen ska man lära sig skjuta. Dessutom borde man ha tillgång till någon erfaren jägare. Den som helst jagar ensam behöver ett vapentillstånd, som inte beviljas förrän man har fyllt 15. Men när jagandet väl kommer igång så är det verkligen intressant! Jakten är ju så mycket mer än att döda djur. Jakten är att röra sig i naturen, att uppleva vackra landskap och fina stunder, att observera och upptäcka, att vara tillsammans med familj och vänner, och mycket mer. Jakten lär en att uppskatta djuren och naturen. Jakten är ett alldeles speciellt intresse och ett självförsörjande sätt att skaffa mat på bordet. KERTTU KORPI En 16-årig gymnasieelev och jägare som bor i Rovaniemi att löpa fritt i skogen; då får den samtidigt utlopp för sitt arttypiska beteende. Vi samlar erfarenheter Ungefär halvvägs på vår planerade rutt satte Siru plötsligt upp farten på skärmen, iväg från mig. Jag stannade för att följa henne på skärmen och inom kort hörde jag skall långt borta, som ändå strax upphörde. Jag följde med i telefonen hur Siru, sedan hon tystnat, löpte iväg runt fjället med en hastighet som steg uppåt tjugo kilometer i timmen. Siru hade stött på en älg. Även om hon är en erfaren älghund så blev jag glad för kontakten. För en ung hund är det av lättförståeliga skäl viktigt med övning för att lära sig, men också en erfaren hund lär sig för varje skall mera om djuret som den ska jobba med. Med erfarenheten blir hunden bättre och kompetentare på att hantera älgar. Siru fortsatte att följa älgen i ungefär en timme. Under den tiden hann älgen korsa tre vägar medan jag väntade i bilen och följde med hur läget utvecklade sig. Utifrån älgens beteende antog jag att den var den ensamma tjuren som jag redan hade sett flera gånger på bilder tagna av vår viltkamera. Överraskningen blev därför stor när jag senare fick veta att det på den tredje vägen hade upptäckts spår efter en älgko med kalv! GPS:n visade att Siru hade avslutat älgföljandet vid en bred å, så jag antog att hon skulle återvända i sina egna spår. Allsidig nytta Det är inte bara hunden som höjer flåset, utan det gör också jägaren när de båda strövar i terrängen. När avsikten inte är att fälla nånting så blir samvaron mera avslappnad. Träningspassen gör också jägaren bättre på att fungera som ett team med hunden vid skarpt läge. Så småningom återvände Siru i sina egna spår. Hon hade avverkat bortåt tjugo kilometer i terrängen, så jag öste beröm över henne när jag kopplade henne. Siru hade fått ett älgskall och en rejäl runda medan jag hade fått mera erfarenhet som hundförare. Vår gemensamma dag blev alltså riktigt lyckad! Spåren på vägen var inte alls efter den ensamma älgen utan efter en älgko med kalv! K lumn Ungd msredaktionen 19 Jägaren 6/2024 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 19 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 19 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22
• Ungd msredaktionen Kerttu Korpi Jag är 16 år, bor i Rovaniemi och går i gymnasiet. Jaktkort har jag redan haft i några år och jag har samlat på mig många fina jaktminnen. Hittills har jag jagat fågel, men älgprovet klarade jag alldeles nyligen. Dessutom sysslar jag med gatudans, spelar dragspel, gör korta videor och skriver låtar. Jag sökte till tidningen Jägarens ungdomsredaktion eftersom jag gillar att skriva – i synnerhet berättelser och om egna upplevelser. Jag hoppas att ni gillar mina skriverier! Aaro Salmenkangas Jag är en 15-årig jägare från Seinäjoki. Jag sysslar med jakt, fiske, naturfotografering och innebandy. Jag ansökte till ungdomsredaktionen för att kunna dela med mig av mina upplevelser i naturen och uppmuntra andra ungdomar till utomhushobbyer. På jakt njuter jag av friden i naturen och vänners sällskap. Fotograferingen har gett mig möjligheter att spara sådana stunder och dela dem med andra. Som ungdomsredaktör hoppas jag få nya vänner, arbetserfarenheter och möjligheter att dela med mig av mina upplevelser. Eelis Keränen Jag är en 16-årig jägare från Rovaniemi. Jag jagar mångsidigt på olika sätt, men gillar i synnerhet älgjakten och jakten på hönsfåglar. Dessutom fiskar jag, skidar och cyklar, eftersom jag njuter av att vara utomhus och utmana mig själv på olika sätt. Jag sökte till tidningen Jägarens ungdomsredaktion eftersom jag har en hel del funderingar kring jakten. Dessutom vill jag inspirera andra ungdomar att fördjupa sig i det här fina intresset. M IK KO SA LM EN KA N GA S W IL H O HE IK KI LÄ NYA UNGDOMAR I REDAKTIONEN Jägaren 6/2024 20 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 20 18-21_Nuorten_toimitus_JÄ0624.indd 20 25.10.2024 15.22 25.10.2024 15.22