Jä g ar en 6 2015 DOVVILTET 125 år i Finland Upptäck det viltvänliga skogsbruket Vad tycker du om våra tjänster?
2 Jägaren 6 2015 Kontaktuppgifter Adresser Jägaren Nr. 6/2015 64. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 22.1.2016. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman Redaktionssekreterare: Henna Väyrynen, tfn 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Annamari Alanne, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Henna Väyrynen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och jägare: Övriga annonsärenden: Klaus Ekman Adressändringar: Tfn 029 431 2002, metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2015/Jag15_06 Pärmfoto: Mikael Wikström Medlem i Tidningarnas Förbund Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser 1. Adressändring via Posten Finland adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. a) webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) Jaktkortsärenden och adressändringar 2. Jägarens egna adressändringar till registret: Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22 tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning vardagar kl. 9 – 15, Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 Registratorskontor Licensförvaltning
Jägaren 6 2015 3 Innehåll 6 2015 5 Ledaren: Naturpolitik som bygger på förtroende och rättvisa 6 Vildsvinet en utmaning 8 Så bekämpar du den afrikanska svinpesten 11 Kampanjen Kiri för viltvänligt skogsbruk 12 Viltvänligt skogsbruk och virkeshandel 15 De viktigaste ripmyrarna lokaliserade 18 Ordförandens spalt: Skogsvilt från viltskog 19 Den beståndsvårdande vargjaktens första år 20 Den beståndsvårdande vargjakten: Erfarenheter och framgångar 24 På fem år skapades ett nätverk av våtmarker 28 Gård vid havet förenar jordbruk med viltvård 30 Vilthushållningen blir allt internationellare: Vårt viltkunnande håller hög nivå 32 Plansch: Älg 34 Smidigare älgdata med Oma riista 36 En plansch för varje slaktskjul 38 Dovviltet 125 år i Finland 42 Årets andra olyckstopp närmar sig 44 Jägarexamen förnyas 47 Skapa ett Oma riista-användarnamn 48 Skydda hunden mot sjukdomar och parasiter 51 Årtan 52 Jaktlägret för ?ickor jättepopulärt 53 Tipshörnan 54 Viltforskningens historia, del 6: Jägarna ställer upp för forskningen 57 Viltvårdens årsklocka 58 Nyhetsmagasinet 61 Jakt och jägare 62 Åland Nya jägarexa men betonar ansvaret , s. 44 Vildsvinet – en utmaning, s. 6 Vargjakt i Norra Karelen, s. 20 Hembygdsvåtmark Life+ lyckades, s. 24 Ka is a H ut tu n en M ar ko M uu tt o la Pe n tt i So rm un en , Va st av al o
www.steiner optics.com/
Jägaren 6 2015 5 Rubriken för ledaren är hämtad ur regeringsprogrammet. Även om den är politisk så vänder den sig till dem som sysslar med naturens resurser, antingen som yrke eller som hobby. Naturpolitiken i vårt land har bedrivits med en utpräglad förkärlek för begränsningar. Landsbygdsbor upplever ofta att naturen skyddas mot människan – inte för. För vilthushållningens del handlar armbrytningen framför allt om huruvida det överhuvudtaget behövs några jaktbegränsningar i skyddsområden, och i vilken utsträckning i så fall. Att debatten är så fokuserad på skyddsområdena och på villovägar när det gäller att bedöma helheten och behovet av naturvård och naturskydd. De skärvor till skyddsområden som har grundats med stöd av lagstiftningen utgör med undantag av landets norra delar blott en liten del av naturen i vårt land. Faktum är att mångfalden i vårt lands natur avgörs av hur vi hanterar och sköter vardagsnaturen, det vill säga skogarna, åkrarna, våtmarkerna och vattendragen. Alltså de områden som berörs av det vanliga jordoch skogsbrukets produktion och verksamhet. På Finlands viltcentral har vi utarbetat en egen strategi för naturvård och naturskydd. Där betraktar vi vilthushållningen som en förenande länk mellan å ena sidan jordoch skogsbruket och å andra sidan naturskyddet. Om viltet mår bra i en variationsrik natur så gör också de övriga arterna det. Vår naturstrategi utgår från markägarna. De är naturvänner och jägare, och beredda att jobba för bevarad mångfald. Ungefär hälften av arealen privatmark i vårt land ägs av familjer där åtminstone en person jagar. Dessutom verkar det vara så, att ägandet av skogsfastigheter i allt högre grad kommer att övergå till personer som jagar. Med sina investeringar önskar de också säkra möjligheterna att syssla med sin hobby. Vad den hållbara vilthushållningen beträffar har det unfrämja naturvänliga produktionsoch verksamhetsmetoder. Inom projektet Hembygdsvåtmark Life+ har vi på alla håll i landet byggt upp ett nätverk av modeller för mångfunktionella våtmarker. Vattenskyddet gynnar både viltfåglarna och de övriga våtmarksarterna. I det samnordiska projektet Mårdhund Life+ ligger fokus på regleringen av främmande arter. Vi har också deltagit i projekt som syftar till gynnsammare villkor för vilthushållningen i lantbrukets miljöstöd. Vårt viktigaste utvecklingsarbete pågår dock i skrivande stund och handlar om att jämka samman vilthushållningen och skogsbruket. Vi har publicerat anvisningar för viltvänlig skogsskötsel och anlagt försöksoch demonstrationsobjekt, och i detta nu ansöker Finlands viltcentral tillsammans med Naturresursstora Taiga Grouse-projektet. Om projektet blir av ska det skapa ett landsomfattande nätverk av försöksoch modellområden som presenterar skötseln av viltskog. Alldeles nyligen har vi tillsammans med Finlands skogsstiftelse startat en kampanj för det viltvänliga riistametsänhoitoon. På svenska kallad Upptäck viltvänligt skogsbruk. Syftet är att få skogsägare och skogsfackmän att börja betrakta skogsskötseln som en helhetsinsats för naturen, viltet och virkesproduktionen. Kampanjen ska inspirera målgruppen att läsa anvisningarna för viltvänligt skogsbruk och öka kunskaperna om det viltvänliga skogsbrukets metoder, för att på så vis ge ekonomiskogsbruket större bredd. Tanken är att integrera den viltvänliga skogsskötseln i skogshushållningens vardag. Anvisningarna är kostnadseffektiva och praktiska, och utgår från markägarna. De motarbetar inte virkesproduktionen utan ska snarare ge naturoch viltintresserade markägare inspiration i sitt skogsbruk. I ett större perspektiv sätter anvisningarna till och med virket i rörelse! Virkesproduktion som låter tjädrarna spela kan i framtiden bli ett trumfkort för försäljningen av virke från Finland. Naturpolitik som bygger på förtroende och rättvisa Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 Jägaren 6 2015 Visa Eronen , Finlands viltcentral Vildsvinet en utmaning å Finlands viltcentral uppskattar man att det i våras fanns ungefär 1000 vildsvin i landet innan suggorna grisade. Under jaktåret 2014-2015 fälldes ungefär 380 svin. Av siffrorna kan vi dra slutsatsen att vildsvinen fortsättningsvis blir fler i vårt land. I skrivande stund har jägare skrivit in 67 fällda vildsvin i tjänsten Oma riista under perioden första juni till 14 oktober. Ingen brist på fällningar således, men säkerligen finns det många fällda svin kvar att skriva in. Av de rapporterade svinen har 51 varit äldre än ett år och bara sju kultingar. För några svin har det inte gått att bedöma åldern. Vildsvinsarbetsgruppen som jordoch skogsbruksministeriet har tillsatt avgav sitt betänkande i våras. Där föreslås att vildsvinsbestånden i Nyland och Sydöstra Finland borde halveras och artens fortsatta spridning hejdas eftersom den afrikanska svinpesten sprider sig i vårt närområde. När pesthotet väl är avvärjt kan läget bedömas på nytt. Som vilt betraktat är vildsvinet intressant och svårjagat. Skötseln av arten kräver nytt kunnande och satsningar på viltvård och jakt. I den här artikeln ska jag belysa några viktiga aspekter av skötseln av arten. På nästa uppslag informerar Evira om vildsvinet och går igenom vad man ska göra och vad man ska låta bli för att inte den afrikanska svinpesten ska nå vårt land. Lärdom av grannländerna Även om vildsvinet är en ny bekantskap för oss så har våra grannländer och övriga Europa rejält med erfarenhet av hur arten ska hanteras. Samma lagbundenheter kan tillämpas även i våra förhållanden. Vildsvinet är ett klokt djur med en fantastisk förmåga att föröka sig och sprida sig. Den som frågar en svensk eller tysk expert om råd för hur vildsvinet ska hanteras får samma svar: det viktigaste är att jaga djuret tillräckligt intensivt och att fälla de rätta individerna. Beträffande utfodringen börjar svaren dock skilja sig åt. I bägge länderna är man medveten om att man kan styra vildsvinens beteende med utfodring I synnerhet i Sydöstra Finland och i östra Nyland har vi under de senaste åren lärt oss att jaga och sköta en nykomling, vildsvinet. Den afrikanska svinpesten ASF har satt extra piff på soppan. Sjukdomen sprider sig i Baltikum, Asien och Östeuropa. Skötseln av vildsvinet kräver därför kunnande och omedelbara åtgärder. P
Jägaren 6 2015 7 och att överdriven utfodring oundvikligen leder till problem. Avskjutningen borde ligga på 80 till 100 % i förhållande till stammens storlek före suggorna grisar om syftet är att hålla stammen på en oförändrad nivå. Om syftet däremot är att minska på stammen så ska avskjutningen vara ännu kraftigare. Oavsett om förvaltningen går ut på att hålla stammen oförändrad, att tillåta en måttlig tillväxt eller att minska på den så är det synnerligen viktigt att skjuta tillräckligt med kultingar. När syftet är en effektiv reglering av stammen så ska vi också fälla vuxna honor, såframt detta är möjligt. Men vuxna honor har ofta kultingar och får i så fall inte fällas. En hona med hängande spenar får inte heller skjutas eftersom den med stor sannolikhet är en diande sugga. Att skjuta en ledarhona är ur en beståndsvårdande synvinkel inte heller klokt. Vildsvinsjägare måste kunna skilja på individer av olika ålder och kön. Det kräver träning och är inte är lätt vid skarpt läge. Utfodring av vildsvin I Tyskland får vildsvin utfodras enbart om syftet är att locka dem. I Sverige styrs utfodringen med rekommendationer, men reglering införs om inte rekommendationerna har effekt. Hos oss regleras i detta nu inte utfodringen av vildlevande vildsvin. Trots det ska den som utfodrar följa säkra principer som är förnuftiga för beståndsvården. Syftet med utfodringen ska vara att göra det lättare att jaga och följa med stammen, att knyta svinen till platsen och att hålla dem borta från odlingar och andra lättskadade ställen. Den som utfodrar ska komma ihåg att bara använda vegetabiliskt foder, som säd och rotfrukter. Mat avsedd för människor, matrester eller icke upphettat foder från trakter med svinpest får inte användas. Dessutom ska man inte lämna kadaver av trikinutsatta arter eller slakteriavfall från husdjur så att vildsvinen kommer åt dem. Överdriven utfodring av vildsvin skapar problem. Givorna ska alltså vara begränsade och inte serveras traktorlassvis. Med en foderautomat som drivs med ackumulator blir det enkelt att servera smärre fodermängder regelbundet. För att undvika direkta och indirekta kontakter Skriv in observerade och fällda vildsvin i Oma riista lll Det är viktigt att bokföra fällda vildsvin i tjänsten Oma riista för att vi ska kunna följa med stammens storlek och utbredning. Spara dessutom gärna observationerna i webbtjänsten Oma riista. Observationsinformationen hjälper oss att följa med stammen och planera förvaltningen. Följ med den kumulerade avskjutningen på viltcentralens hemsida där den anges på jaktvårdsföreningsnivå. mellan vilda och tama svin får utfodringen inte ligga i närheten av svinstior. Syftet med utfodringen borde inte vara att öka på populationen genom större kullar och täthet, eller genom att göra det lättare för djuren att överleva vintern. Vildsvinsjakt Det gäller att aktivt följa med vildsvinsbeståndets storlek och struktur i sitt område. På ett år kan vildsvinen till och med bli mer än dubbelt fler! Jakten är allt annat än lätt och det krävs hårt arbete i synnerhet för att fälla tillräckligt många grisar. I Sverige anses vakjakt vara den effektivaste jaktformen. Vildsvinet är ett försiktigt och läraktigt djur och därför ska jägaren när han planerar sitt gömsle ta med vinden och ljuset i beräkningen. I östra Nyland kan man med dispens beviljad av Finlands viltcentral på anmälda utfodringsplatser använda en fast ljuskälla som hjälp vid jakten och för identifieringen av djuren. Små fasta lampor med solceller har visat sig fungera bra vid vildsvinsjakt. Trikiner är ett vanligt plågoris hos våra små rovdjur. De infekterar vildsvin och kan även smitta människor. Fällda vildsvin ska därför kontrolleras med avseende på trikiner innan de blir mat. Om vildsvinskött överlåts eller säljs till någon utanför jägarens eget hushåll så ska köttet kontrolleras för trikiner och man ska vänta på resultatet av undersökningen. Vildsvinsarbetsgruppens promemoria: Följ med avskjutningen på Planeringen av jakten En svensk expert ger följande råd för planeringen av vildsvinsjakten: l skjut aldrig en sugga med kultingar l skjut fyra kultingar av årets produktion för varje fjolårsgris l majoriteten av de fällda fjolårsgrisarna ska vara honor Avskjutningen i procent: l 70–90 procent av avskjutningen ska vara årets grisar l 10–20 procent fjolårsgrisar, majoriteten honor l 10 procent vuxna djur
8 Jägaren 6 2015 en afrikanska svinpesten infekterar inte människor och har aldrig konstaterats i vårt land. 2014 konstaterades sjukdomen för första gången i de baltiska länderna och Polen. I somras ökade antalet nya fall explosionsartat, i synnerhet i Estland. Viruset har konstaterats på olika håll i Estland, både hos tamsvin och vildsvin. De införda restriktionszonerna täcker redan hela det estniska fastlandet. Sjukdomen förekommer även i bland annat Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Eftersom situationen har blivit kraftigt förvärrad i Polen och Baltikum, och i synnerhet i Estland, rekommenderar Evira att man inte för in vildsvinskött till Finland eller livsmedel framställt av vildsvinskött från Baltikum eller Polen. Miia Kauremaa , Evira Så bekämpar du den afrikanska svinpesten Evira rekommenderar: för inte in vildsvinskött i landet! Den som jagar vildsvin utomlands ska inte åka till områden där afrikansk svinpest har konstaterats. Den afrikanska svinpesten är en allvarlig och mycket smittsam blödarfebersjukdom som drabbar tamsvin och vildsvin. Sjukdomen förekommer i våra närområden och risken för spridning till Finland har ökat. Svinpestviruset överlever olika sätt att tillverka köttprodukter och kan sprida sig med exempelvis rökta och lufttorkade köttprodukter. Införsel av vildsvinskött från närområdena kan utgöra en risk. All presentimport av köttprodukter från Ryssland, Vitryssland och Ukraina är förbjuden. Undvik att åka utomlands för att jaga vildsvin i infekterade områden. För den som ändå reser rekommenderar Evira att souvenirer som djurtänder och skinn ska behandlas i ursprungslandet så att de kan förvaras i rumstemperatur och därefter skickas till Finland. Import av foder från infekterade områden För att förhindra spridning av sjukdomen ska foder som inte har hettats upp, som ensilage D Vio let ta No wa k CIC Du som jagar i ett infekterat område: l Tvätta och rengör bilen och hela din utrustning innan du återvänder till Finland. Tvätta bilen också undertill och inuti. l Tvätta kläderna som du har använt vid den högsta temperaturen som tvättanvisningarna tillåter. Rengör stövlarna, kängorna och jakthundarnas utrustning så noga du kan. Håll därefter de tvättade kläderna, stövlarna och utrustningen, beroende på materialet som de är tillverkade av, en timme i en het bastu (minst 60 °C) eller behandla med ett desinfektionsmedel som biter på viruset (till exempel en enprocentig lösning av Virkon S eller en tvåprocentig hypokloritlösning). l Bada bastu själv när du har återvänt från resan och tvätta omsorgsfullt hundarna som har varit med. l Besök inte svingårdar under de två dygn som följer på din hemkomst från resan och jaga inte heller vildsvin här i Finland. Under den här tiden ska du också undvika att komma i kontakt med foder för viltutfodring, åtlar för rovdjur och utfodringsplatser.
Jägaren 6 2015 9 och hö eller färskkonserverad eller obehandlad skörd inte införas från sjukdomsdrabbade områden för att användas som foder för produktionsdjur, vildlevande fåglar eller vilt. Observera att torkning av spannmål, inklusive majs, inte nödvändigtvis förstör ASF-viruset. Kontrollera alltid ursprunget för importerat foder eftersom det kan komma från något annat land än inköpslandet. ASF-viruset kan även följa med transportutrustning och strö. Observera även att utfodring av vilt i närheten av östgränsen kan locka vildsvin från den ryska sidan, vilket kan öka risken för att sjukdomen ska sprida sig till oss. Vildsvinsprover till Evira I Finland ska jägare anmäla påträffade döda vildsvin och vildsvin som verkar sjuka till kommunalveterinären så att det kan undersökas om de är smittade med ASF. Evira tar också fortsättningsvis emot prover av friska, fällda vildsvin. En belöning på 40 euro betalas ut till jägarna för varje inskickat vildsvinsprov.. Ytterligare information om inskickandet av prover till Evira: Mera information om den afrikanska svinpesHur skydda sig mot infektion? För att undvika att bli infekterade ska jägare vid urtagning och avpälsning av vildsvin vara omsorgsfulla med hygienen och akta sig så inte brucellabakterier hamnar i munnen, andningsvägarna, ögonen eller sår i huden, exempelvis via kroppsvätskor eller avföring. Omsorgsfull desinficering av händer och utrustning rekommenderas. Även om vi inte känner till infektionsdosen för människor så vet vi att människor sällan blir smittade och att symptomen oftast blir lindriga. Vi avråder från att ge hundar råa kroppsFyndet av brucellabakterie hos vildsvin i Finland lll I augusti i år påträffade vi för första gången i vårt land brucellabakterier hos vildsvin. Vid utgången av september hade resultaten för sammanlagt fem vildsvin varit positiva för brucella. Alla fem vildsvinen hade fällts i Villmanstrandtrakten. Brucella orsakar en sjukdom hos djur som kan infektera människor. Hos människor orsakar bakterien inallvarlighet. Infektioner av bakterien Brucella suis förekommer relativt allmänt hos vildsvin och fältharar i Europa. Bakterien kan orsaka en kronisk infektion hos djur som kan vara latent i långa tider för att tidvis bryta ut. Brucella suis som infekterar vildsvin smittar även andra svin. ASF Regionalisation as per Commission Implementing Decision 2014/709/EU Part I Part II Part III Last update: 6 October 2015 2015 SANCO GIS For information purposes only. The European Commission does not assume any liability resulting from its content. delar och organ. Brucellabakterien förstörs när kött tillreds så det blir genomstekt. Brucellabakterien och produktionsdjur Här i Finland har brucella aldrig påträffats hos svin. Hos nötkreatur har sjukdomen brucellos, som orsakas av brucellabakterien, senast påträffats 1960. Förekomsten av brucella hos vildlevande vildsvin har inte tidigare undersökts i vårt land. Proverna som har skickats till Evira för ASFundersökning undersöks också för förekomst av brucella. Köttet av fällda vildsvin kan användas normalt även om Eviras undersökningar för förekomst av virussjukdomar och brucella inte skulle vara färdiga. på Eviras webbplats:
Jägaren 6 2015 11 Mirja Rantala , Finlands viltcentral Kampanjen KIRI sporrar till viltvänligt skogsbruk et viltvänliga skogsbruket kommer att bli allt viktigare eftersom det förenar de olika sätten att använda skogen samtidigt som efterfrågan på virke stiger. Kampanjen Kiri startade i oktober och ska inspirera skogsägare och skogsfackmän att studera anvisningarna för viltvänligt skogsbruk och öka kunskapen om skogsbruksmetoder som gynnar i synnerhet skogshönsen. Kampanjen framhåller att dagens skogsskötsel avgör hönsfåglarnas och jaktens framtid. Anvisningarna för viltvänligt skogsbruk breddar skötseln av ekonomiskog. Anvisningarna är praktiska och utgår från markägaren, och de varken förhindrar virkesproduktionen eller innebär ökade utgifter för skogsägarna. Tvärtom kan en virkesproduktion, som inte lägger sordin på tjäderspelen, i framtiden bli ett starkt försäljningsargument för skogsbruket i vårt land. Framtidens skogsbruk Syftet med kampanjen är att integrera det viltvänliga skogsbruket med skogsbrukets vardag. En viltskog producerar inte bara skogshöns utan dessutom också virke, bär och ett variationsrikt landskap. Den sammanlagda produktionen av de olika användningsformerna stöder skogsägarnas målsättningar och värderingar. Kampanjen Kiri ska inspirera skogsägare och skogsfackmän att tänka på skogsbruket som en insats med ett helhetsgrepp för naturen, viltet och virkesproduktionen. Kiri står för ”Kipinä riistametsähoitoon”, vilket kan översättas med Upptäck det viltvänliga skogsbruket. Finlands viltcentral driver kampanjen tillsammans med Finlands skogsstiftelse. I oktober-november kommer kampanjen att ges synlighet i skogsbranschens tidningar, i de sociala medierna och på Skogsmässan. Skogshönsen håller till i ekonomiskog och behöver en livsmiljö med föda och skydd. Hönsfåglarna klarar sig bäst i variationsrik blandskog, där trädbeståndet varierar i storlek och täthet. Blåbäret är den viktigaste födoväxten för skogshönsen och vi gynnar blåbärsriset genom att välja naturliga föryngringsmetoder och göra gallringarna i tid. Vi skapar skydd för fåglarna genom att undvika kraftiga röjningar och lämna kvar snår och grupper av träd. Finlands Skogsstiftelse som medverkar i Kiri-kampanjen finansierar informationsförmedling för skogsägare, skogsindustri och övriga som får sin utkomst av skogsbruk. Stiftelsen arbetar för ökad acceptans för skogsnäringen och bevarade verksamhetsförutsättningar även i framtiden. Anvisningarna för viltvänligt skogsbruk har tagits fram i samarbete med skogsfackmän. Anvisningarna och kampanjsidorna finns på webbplatsen riistametsa.fi . Mera läsning om viltvänligt skogsbruk nummer av Jägaren. D
12 Jägaren 6 2015 JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN Janne Miettinen & Mirja Rantala , Finlands viltcentral Viltvänligt skogsbruk och virkeshandel Skogsbruket utvecklas i en miljövänligare riktning som betonar mångfalden i naturen. En av de viktigaste faktorerna i utvecklingen är den viltvänliga skogsvården där vi sköter ekonomiskogen med hänsyn till skogshönsen och det övriga viltet. De nya anvisningarna för viltvänlig skogsvård i projektet Ut i viltskogen är lätta att omsätta i praktiken och dessutom är de kostnadseffektiva. Anvisningarna kan tillämpas vid alla arbeten i skogsbruket under ett bestånds hela omloppstid. irkeshandeln utgör en viktig del av skogsägarens ekonomi och skötseln av viltets livsmiljöer. Det finns en risk för att åtgärder som gynnar viltet kan bli ogjorda om skogsägaren befarar att hans viltvänliga önskemål för en stämpling kommer att avskräcka köparna. Men hänsynen till viltet försvårar försäljningen bara om objektet är en liten första gallring som måste avverkas på vintern och som främst avkastar massaved och energived. V Ja ri Ko st et
Jägaren 6 2015 13 För att hjälpa upp virkesförsäljningen är det därför en god idé att samla flera bestånd till en stämpling. Offerterna blir bättre om helheten är stor och virkesuttaget och medeldimensionen är hyfsade. På det viset kan också entrepenören sänka sina kostnader för flyttandet av maskinerna. Skogsägare ska räkna med de här faktorerna också därför att det nuförtiden och i synnerhet i norra Finland är svårt att finna köpare till gallringsobjekt som ska avverkas på vintern. Om en stämpling kan avverkas på sommaren, om avståndet till väg är kort och om det finns bra plats för lagring och lastning så ökar det virkesköparnas intresse. Om helheten som ska säljas håller hyfsad standard så går det också att inkludera bevarandet av viltets livsmiljöer i affären. Det går utmärkt att bedriva ett viltvänligt skogsbruk vid både plantskogsskötsel och gallringar, bland annat genom att lämna kvar buskage och gynna blandskog – i synnerhet blandbestånd med gran och tall. Det är heller inget problem att tänka på viltet vid slutavverkningar. Ett kalhygge är ingen drömmiljö för någon art, men med små åtgärder får viltet skydd också där, samtidigt som skogsägaren gör inbesparingar. Bland annat kan man lämna kvar uppslag av snår och låga träd. Om uppslaget av låga träd är av god kvalitet och tätt så kan det utnyttjas vid förnyelsen. Djuren finner gömslen där medan skogsägaren slipper extra arbeten och utgifter. Skriv in målsättningarna i avtalet Till det viktigaste för den som gör ett avtal om en viltvänlig virkesaffär eller viltvänlig skogsvård är att skriva ner vad som gäller. Vid en virkesaffär för gallring, plockhuggning eller luckgallring är det bäst att anteckna det kvarblivande trädbeståndets täthet, gallringsmetoden, trädslagsfördelningen, behovet av inledande röjning och när den ska göras, och mängden viltsnår. Låt bli att enbart avtala muntligt om de här sakerna. Att avtalet görs skriftligt är bra för alla parter och hjälper dem att nå de uppställda målen. Det viltvänliga skogsbruket fungerar vid både plantskogsskötsel och gallringar Gallringsmetoderna delas i allmänhet in i hög-, lågoch kvalitetsgallringar. I granbestånd och i blandbestånd med tall och gran ger höggallring det bästa resultatet för viltet. Ekonomiskt är metoden ofta den lämpligaste, men den stöder också viltets livskvalitet och beståndets slutenhet, och förlänger omloppstiden. Vid senare gallringar i ett tallbestånd kan man använda kvalitetsgallring som metod. Då ligger fokus på virkets tekniska kvalitet. Det bästa resultatet för viltet når vi med en varsam kombination av högoch kvalitetsgallring. I ett tallbestånd kan höggallring däremot sällan tillämpas efter regelboken eftersom det ofta förhåller sig så, att bara en del av tallarna har en tillräckligt bra krona som det går att bygga på. Vid en kombination av gallringsmetoderna lämnar vi kvar andra trädslag av god kvalitet i det dominerande trädskiktet. Där sådana saknas sparar vi träd av huvudträdslaget. Vid en slutavverkning är det klokt att i avtalet skriva in antalet trädgrupper och viltsnår som lämnas kvar, deras placering och struktur, och eventuellt en skiss över den undervegetation som ska utnyttjas; var den finns och arealen. På det viset blir också maskinföraren informerad om hur undervegetationen ska sparas. När avtalet om virkesaffären är skrivet kan M ar ko Sv en sb er g
14 Jägaren 6 2015 Komihåglista för viltvänligt skogsbruk Plantskogsskötsel l buskage för viltet (1-10 % av totala arealen) l blandbestånd Inledande röjning l buskage för viltet l spara övrig undervegetation Gallringar l buskage för viltet l blandbestånd Slutavverkningar l skiktade grupper av sparade träd l buskage för viltet l utnyttja undervegetationen vid förnyelsen Förnyelse l utnyttja undervegetationen vid förnyelsen l ingen stubbrytning / lämna tillräckligt med stubbar l plantering i omvänd torva l blandbestånd Specialobjekt (övergångszoner, myrar mm) l skogsodling med varierad struktur, plockhuggning l höggallring och förlängd omloppstid lll Ut i viltskogen-projektets första pilotobjekt blev klart i slutet av fjolåret i Multia på mark ägd av bolaget Finsilva. För de praktiska arbetena svarade Metsä Group och Metsä-Multia. Objektet omfattar både plantskogsröjningar och gallringar. Arbetena gjordes enligt anvisningarna för viltvänligt skogsbruk. Vid både plantskogsröjningarna och gallringarna lämnades viltsnår kvar och blandskog prioriterades. Vid gallringarna sparades också en varierande mängd undervegetation som skydd för viltet. Tillsammans med samarbetsparterna ordnades workshopar där erfarenheterna överfördes till arbetsanvisningarna. Resultatet blev en samling anvisningar för hur vi kan lämna kvar skydd och skogsägaren ta fiberband och märka ut några viltsnår på platsen för avverkningen. Virkesköparna, maskinförarna och skogshuggarna har för bråttom för att hinna sätta upp band. De flesta skogsägare sysslar ju gärna i sin egen skog och går det på en kvart att sätta upp banden så blir det en lagom bensträckare. På motsvarande sätt kan viltsnåren också märkas ut i en plantskog som ska röjas, om skogsägaren har lejt ut arbetet. Arbetsanvisningarna och Kemera-stödet I regel utgår avverkningarna från Tapios rekommendationer för god skogsvård. Men skogsägare som är viltintresserade kan hellre välja Tapios guide Skogsvårdsrekommendationer med viltvårdsinriktning och arbetsanvisningarna i projektet Ut i viltskogen. Skogsägaren kan ge anvisningarna till virkesköparen för vidare befordran till entrepenören. Vid första gallringar är det också skäl att komma ihåg den nya Kemera-lagen och möjligheten till stöd för skogsvårdsoch skogsförbättringsarbeten. Lagen omfattar skötsel och röjning av plantskog och första gallringar, och innehåller ett toppenerbjudande! Viltsnåren får täcka maximalt hela tio procent av beståndets totala areal för att stödet ska betalas ut till sitt fulla belopp. Det här är ett erbjudande för viltvänner att ta vara på! Arbetsanvisningarna för på webbsidan M ar ko Sv en sb er g Viltskog modellobjekt Projektet Ut i viltskogen lll Syftet med projektet Ut i viltskogen är att etablera en hönsen och de nya rekommendationerna för skötsel av viltskog i praktisk verksamhet.
Jägaren 6 2015 15 Janne Miettinen , Finlands viltcentral De viktigaste ripmyrarna lokaliserade Ett av syftena med projektet Ut i viltskogen är att förbättra ripans livsmiljöer. Det gör vi genom att iståndsätta ripmyrar. Som stöd för arbetet har vi med programmet Zonation gjort en analys med hög täckningsgrad av rumsliga data. Nu har vi information om de myrområden som är allra lämpligast för ripan. i iståndsätter ripmyrar genom att röja trädbeståndet på dikade myrar med dålig tillväxt och lägga igen dikena. Resultatet blir bäst om den dikade myren som ska iståndsättas är till kvaliteten och belägenheten sådan att där finns förutsättningar för nya och livsdugliga riprevir. I bästa fall förbinder det nya området gamla ripområden som har blivit skilda från varandra. För att lokalisera de allra bästa iståndsättningsobjekten inom projektet Ut i viltskogen så gjorde vi en analys av rumsliga data med Zonation-programmet. Där beskrivs de strukturdrag i områdena som är viktiga för ripan. För analysen använde vi lämpligt material från Lantmäteriverket och Skogsforskningsinstitutet som Finlands viltcentral hade sammanställt. För beskrivningen av ripans nuvarande förekomstområde använde vi vilttriangelmaterial från de senaste fem åren. Triangelinventeringsmaterialet hjälpte oss att bestämma de områden dit det är realistiskt att vänta sig att ripan ska flytta efter hand som iståndsättningarna framskrider I resultatet av analysen av rumsliga data är de dikade myrarna rangordnade efter ripans preferenser. Ur resultatet kan vi till exempel plocka ut de två procent av myrområdena där ripan skulle ha den största nyttan av en restaurering. Skogsägare kan använda materialet som har tagits fram med Zonation när de grunnar på om skogen på en myr ska odlas vidare, iståndsättas eller få föryngra sig på egen hand. Om myren kommer högt på ripans preferenslista så kan det få vågskålen att väga över till aktiv naturvård och restaurering. Om det Life-projekt som Finlands viltcentral mer motsvarande analyser av rumsliga data att göras för alla arter av skogshöns. V Myrar och skydd åt ripan lll Av våra skogshöns är läget värst för ripan och därför är det naturvårdsarbete som görs för arten särskilt värdefullt. För ripan är tillgången på odikade myrar livsavgörande och utgör alltså en minimifaktor. Om en myr har sluppit dikning fram till denna dag så går den någorlunda säker för förändringar i markanvändningen och bevarar sitt värde som ripmiljö. När vi restaurerar myrar ger för ungarna. Rovdjuren innebär ett hårt tryck på ripan; i synnerhet duvhöken far hårt fram på våren och hösten när det vita i fjäderdräkten är synligt. Vi kan ge arten gömslen genom att lämna viltsnår och annan undervegetation, i synnerhet i kantskogarna kring myren. Dessutom kan vi vid iståndsättningsdikningar lämna kvar oröjda snår vid dikeskanterna som bryter siktlinjen för rovfåglarna. I viltbuskagen och snåren vid dikena är granen ett värdefullt trädslag eftersom den är yvig och ger skydd åt inte bara skogshönsen utan också åt skogsharen och många andra arter. I arbetsanvisningarna för projektet Ut i viltskogen som mera information om iståndsättning av myrar. JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN
IISALMI JOENSUU JYVÄSKYLÄ KAJAANI KOKKOLA KOUVOLA KUOPIO LAPPEENRANTA OULU PORI PORVOO RAAHE ROVANIEMI SEINÄJOKI TAMPERE VANTAA YLIVIESKA METSÄSTÄJÄN INVENTAARI Erätukussa15.11. saakka. Talo täynnä järjettömän hyviä Thorn-puvun pintamateriaali on polyamidi-kuiturakenteensa ansiosta ylivoimaisen kulutuskestävää tavallisiin metsästyspuvuissa käytettäviin polyesterikankaisiin verrattuna. Materiaali on lähes repeytymätöntä, mutta myös erittäin kevyttä ja pehmeää. THORNMETSÄSTYSPUKU 199 00 (489,0 0) SHOKK ITARJO US SÄÄSTÄ 290€! ERÄPUUKKO PALLAS-HOUSUT PUUVILLAPAIDAT LÄMPIMÄT NEULEET Tarjoukset voimassa 15.11. saakka tai niin kauan kuin tuotteita riittää. Tuotteiden värit, koot ja mallit voivat vaihdella myymälöittäin. Te?on-käsitellyt vettä ja likaa hylkivät vahvat puuvillahousut. 19 90 (49,90 ) 10 00 (24,90 ) 25 00 (39,90 49,90) 29 90 (59,90 ) 1/2 HINTAA N! Perinteinen suomalainen eränkävijän puukko. Aito kauhavalainen terä. Nahkatuppi koristekuviolla. Uskomattoman kestävä metsästysasu!” LAYDURA
www.eratukku.? MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min INVENTAARIPOISTO hyviä tarjouksia, jopa -85%! Tule heti! Passimetsästykseen ja kiireettömiin siirtymisiin. Pintakankaan välissä vapaana oleva vedenpitävä AIR-TEX-kalvo, tekee suositusta puvusta lämpimän ja hiljaisen. Koot voivat vaihdella myymälöittäin. CLASSICMETSÄSTYSPUKU VEDENPITÄVÄ FLEECETAKKI PREMIUMJAHTIKENGÄT MOOSE HUNTER -TAKKI Posio-?eecetakissa on vedenja tuulenpitävä sekä hengittävä AIR-TEX -kalvo ja teipatut saumat. Suomen suosituin jahtikenkä! AIR-TEx X2 -kalvo takaa vedenpitävyyden ja erinomaisen hengittävyyden. Laadukas nahkainen jalkine Vibram-pohjalla. Suosittu JahtiJakt Moose-takki pitää metsästäjän lämpimänä ja kuivana syksyn sateessa ja viimassa, ja asu säilyttää keveytensä myös kastuessaankin. Classic -metsästyspuku 179,90€ Classic tekninen alusasu 19,90€ Fleeceliivi 24,90€ Lippalakki 5,90€ PAKETIN ARVO YHTEENSÄ 230,60 TUOTE ARVO 129 90 NYT VAIN 129 90 (179,0 0) SÄÄSTÄ 50€! 49 90 (89,90 ) 99 90 (149,9 0) 129 90 (189,0 0) HUIPPUTARJO US! SÄÄSTÄ 40€! VHF-TEHO ANTENNI 2 90 (19,90) 64 50 (129,9 0) PUOLEE N HINTAA N! Huippulaadukas asu erittäin monipuoliseen käyttöön: esim. retkeilyyn, marjastukseen, kalastukseen, metsästykseen ja moneen muuhun. Vahva Te?onWax-käsitelty materiaali. Mukava verkkovuori. Irrotettava huppu. Useita värejä. Omat mallit miehille ja naisille. Värit, koot ja mallit voivat vaihdella myymälöittäin. FORESTERÄPUVUT NYT KAUPAN PÄÄLLE
18 Jägaren 6 2015 Tauno Partanen Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Den reviderade skogslagen trädde i kraft den första januari i fjol. Revideringen innebar en avsevärd ökning av skogsägarnas beslutanderätt i sitt skogsbruk. Den viktigaste förändringen var att kraven på ålder och grovlek ströks för slutavverkningarna, vilket betyder att en skogsägare fritt kan förnya sin skog när han själv vill. En annan avgörande förändring var att en skogsägare kan göra luckgallringar utan skyldighet att förnya beståndet. Han kan också använda plockhuggning vid gallringar för att skapa en olikåldrig struktur i beståndet. Den reviderade lagen lägger också större vikt vid att skogsbruket beaktar mångfalden i skogarna. Eftersom skogen är viltets hem så har de här nyheterna uppenbara konsekvenser även för viltets livsmiljöer. Vissa viltarter gynnas av de nya skötselalternativen medan andra arter kanske upplever en försämring av sin livsmiljö. Älgen och haren har varit särskilt gynnade av den traditionella skogsbruksmodellen med kalhyggen. De nya skötselalternativen öppnar bland annat möjligheter att ta hänsyn till hönsfåglarnas livsmiljöer. Skogsägarna behöver inte längre vara rädda för övervakare som kontrollerar att de följer skogslagen eftersom den nya skogslagen är väldigt framstegsvänlig och tillåtande när det gäller skötseln av skogen. godkänts under innevarande år. I de förnyade kriteket betyder att arbetet med livsmiljöerna går framåt även längs denna väg. Hädanefter ska karaktärsdrag hos viltvårdsobjekt som skogsägaren själv har beslutat att anlägga bevaras vid avverkningen. Vid drivningen av energivirke vid gallringar sparas i mån av möjlighet snår för viltet. I kanten av öppna myrar i naturtillstånd och torvmarker med låg virkesproduktion ska en fem till tio meter bred zon lämnas för viltet. Zonen bearbetas inte och buskskiktet och lågvuxna träd lämnas kvar. Gynna möjligheterna till jaktoch viltvård för att trygga förutsättningarna för mångbruk av skogen. Lämna kvar kompletterande lövträd i barrträdsdominerade plantbestånd för att skogsbruk tillåter oröjda viltsnår vid skötseln av unga trädbestånd bara deras sammanlagda areal stannar klara framsteg för viltets livsmiljöer, men kräver samtidigt ett nära samarbete mellan skogsoch viltorganisationerna. Finlands viltcentral deltar med en betydande insats i arbetet med att omsätta i praktiken de nya metoder som har blivit möjliga tack vare revideringen av lagen. Viltcentralen har i skrivande stund tillsammans med Finlands skogsstiftelse startat en väcka skogsägarnas intresse för viltvänliga metoder att sköta skogen. Kampanjen kommer att synas i de skrivna av fackmän. som Finlands viltcentral gör tillsammans med två andra organisationer för ett Life-projekt. Ansökningen för Taiga Grouse Life+ har bearbetats enligt kommentarerna från EU-kommissionen och om projektet blir verklighet skulle det innebära en avsevärd ekonomisk resurs för arbetet med viltskog. Finlands viltcentral har dessutom anställt en person för att skapa utbildningsmaterial och fördjupa samarbetet med fackmän i skogsbranschen. Viltcentralen har också gått med i ett spetsprojekt för en landsomfattande nationell skogsstrategi som handlar om naturvård i ekonomiskogar. Summa summarum kan vi konstatera att viltskogarna har ångan uppe! Skogsvilt från viltskog
Jägaren 6 2015 19 Sauli Härkönen , Finlands viltcentral Den beståndsvårdande vargjaktens första år ansökningar om beståndsvårdanvargar i 27 vargrevir. Enligt jordoch skogsbruksministeriets förordning var det möjligt att bevilja dispenser för maximalt 29 vargar. Finlands viltcentral granskade och utredde separat för varje ansökan hur väl den uppfyllde kraven och beviljade gången sedan 2007 som det i vårt land beviljades beståndsvårdande dispenser för vargjakt. 17 vargar fälldes med dispenserna. Besvär ledde till verkställighetsförbud Trots att den beståndsvårdande vargjakten var allmänt accepterad så överklagades alla dispenser som Finlands viltcentral hade beviljat till de regionala förvaltningsdomstolarna. Flera av besluten överklagades till och med av flera personer! På grund av några privatpersoner och naturorganisationer utfärdade Åbo förvaltningsdomstol och Tavastehus förvaltningsdomstol verkställighetsförbud, så att bara 19 av dispenserna kunde användas. Verkställighetsförbuden innebär ett nytt synsätt som inte har förekommit tidigare i dispensärenden för stora rovdjur. Enligt den europeiska unionens naturdirektiv är det möjligt med beståndsvårdande jakt efter stora rovdjur om det finns en förvalt18 ningsplan för arten, om jakten inte försvagar artens bevarandestatus och om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning. I vårt land har den beståndsvårdande jakten hittills handlat om lodjur och björn, vilket har minskat på konflikterna med dessa två rovdjur. Den beståndsvårdande jakten har gjort rovdjuren värdefulla som vilt och har ökat acceptansen för dem på lokal nivå. Enligt den respons som vi har fått anses den beståndsvårdande vargjakten vara en åtgärd som verkligen behövs. Den skapar en stabil grund för hela förvaltningsplanen i övrigt. Först efter försökets andra år kan vi dra några långtgående slutsatser om huruvida den beståndsvårdande jakten har kommit för att stanna i vargförvaltningens verktygslåda. Den juridiska process som besvären har dragit i gång pågår fortfarande och sätter extra piff på anrättningen! Enligt den respons som vi har fått anses den beståndsvård ande vargjakten vara en åtgärd som verkligen behövs. N ik o Pe ko n en , Va st av al o I januari fastställdes den förnyade förvaltningsplanen för vargstammen. En emotsedd åtgärd som infördes i planen var ett tvåårigt försök med beståndsvårdande vargjakt. Jordoch skogsbruksministeriet utfärdade en förordning som med omedelbar verkan gav Finlands viltcentral befogenheter att handlägga dispenser.
20 Jägaren 6 2015 Text och bild: Kaisa Huttunen Den beståndsvårdande vargjakten: Erfarenheter och framgångar Den 23 februari inleddes den beståndsvårdande vargjakten enligt vargförvaltningsplanen. För området IlomantsTuupovaara hade en samlicens beviljats. Bland jägarna på orten fanns både rutinerade vargjägare och nybörjare. Jakten förbereddes med iver och omsorg, även om osäkerheten kastade en skugga; skulle jakten bli av? redagen den 20 februari hörde vi på nyheterna att den beståndsvårdande vargjakten hade belagts med verkställighetsförbud på grund av överklaganden i Norra Tavastland, Satakunta och Egentliga Finland. Även i Norra Karelen hade alla sex licenserna överklagats. Hos jaktledaren Ari Turunen i Ilomants-Tuupovaara gick telefonen het när han försökte få klarhet i läget med jägarna och myndigheterna på orten. Under fredagens lopp blev det ändå inget verkställighetsförbud för licenserna i Norra Karelen. Under veckoslutet plogade frivilliga upp skogsvägar i Ilomants-Tuupovaara och letade efter vargspår. Jobbet försvårades av tät snöyra; det blev hela tiden mer att ploga och spåren yrde fort igen. När det snöar ligger vargarna stilla och det blir svårare att hitta dem, men några flockar hittades ändå i området. Under morgonnatten till måndagen åkte frivilliga ut för att kontrollera att vargarna inte hade korsat vägen Mutalahdentie till den ryska sidan. Vägkanterna undersöktes på bägge sidorna och otydliga spår kollades upp med ficklampor. Förberedelserna framskred med omsorg trots att förvaltningsdomstolen fortfarande kunde sätta stopp för jakten. Vargjakten noggrant koordinerad Tidigt på måndag morgon samlades jägarna vid Erälästugan, inalles cirka 30 personer. Biträdande jaktledaren Alpo Turunen antecknade namnen och skickade den färska deltagarförteckningen till polisen, gränsbevakningen och Finlands viltcentral. Enligt direktiven fick högst 50 personer delta i jakten samtidigt. I siffran ingick inte bara jägarna utan också personerna som hjälpte till. Likaså skulle klockslaget när jakten inleddes och avslutades rapporteras i realtid. Lyckligtvis kunde vi öka på antalet jägare från de trettio som vi ursprungligen hade planerat till femtio. Nu borde alla som är intresserade kunna komma med, förklarar jaktledaren Ari Turunen. Det är mera byråkrati än vid jakt efter björn och lodjur. Det går en hel del tid till allt skrivande, och här i glesbygden fungerar inte nätkontakten alltid som den ska, kommenterar biträdande jaktledaren Alpo Turunen. Jaktledaren Turunen meddelade att man under veckoslutet har påträffat en ensam varg i området och en flock om två vargar. Det vore enklare att ställa upp passkedjorna kring flocken. Innan jägarna begav sig ut i terrängen instruerades de att göra anmälan till jaktledaren omedelbart efter skott och att stanna på passet tills de fick tillstånd att lämna det. F