Jägaren 6/2014 - Lehtiluukku.fi

Jägaren 6 l Vad tycker du om våra tjänster? 2014 Jägarna mobiliserar mot svinpesten Ändringar i jakttiderna, s. 54
Innehåll l 6 l 2014 Staten grundar naturskyddsområden – hur går det med jakten?, s. 12 Kunderna betalar gärna för viltkött, s. 30 Ta vara på mårdhundsskinnen i vinter, s. 20 3 Ledaren: Bekämpning av svinpest kräver effektiv reglering av vildsvinsstammen 4 Den afrikanska svinpesten ett osynligt hot 6 Åtgärdsprogrammet för regleringen av vildsvinsstammen 6 Inga katastrofala souvenirer från jaktresan! 7 Aktuellt från ministeriet: För många vildsvin 8 Afrikanska svinpesten: Vad är det fråga om? 12 Staten grundar naturskyddsområden – hur går det med jakten? 14 Enkäten om sjöfågeljakten vid sydkusten 16 Mårdhundarna ett otyg i skärgårdens naturskyddsområden 19 Viceordförandens spalt: Inrättandet av naturskyddsområden och jakten 20 Ta vara på mårdhundsskinnen i vinter 22 Salta mårdhunden och ta vara på pälsen 24 Aktuellt från ministeriet: Byråkratitalko 26 Gör en bedömning av viltets hälsa 2 l Jägaren 6 l 2014 Använd stöden i viltvården: Våtmarkerna gynnar hela trakten, s. 44 30 Kunderna betalar gärna för viltkött 32 Viltaffär på uppgång i Ingå 34 Jaktens internationella dimension 36 Bly i motvind 38 Jaktinspektören som ingriper mot näthat 40 Allmänheten tyckte till om vargförvaltningsplanen 41 Mården 42 Ut i viltskogen: Viltvänliga arbetsanvisningar 44 Använd stöden i viltvården, del 1: Våtmarker 48 Mot förgubbningen: en handbok för ungdomsverksamhet 50 Jägarexamen förnyas: utbildningen betonar ansvaret 52 Veijo Kantanen producerar jaktupplevelser 54 Nyhetsmagasinet: Ändringar i jakttiderna för räv, grävling, rapphöna, orre och mufflonfår 58 Åland 60 Juniorsidan 61 Affärer 63 Adresser
Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Bekämpning av svinpest kräver effektiv reglering av vildsvinsstammen Bakom våra gränser breder en ny djursjukdom hotande ut sig. Den afrikanska svinpesten sprider sig i Östeuropa och har redan nått vårt östra grannland och Baltikum. Sjukdomen smittar inte människor, men är dödligt förgörande för tamsvinet och dess stamform vildsvinet. Om farsoten sprider sig till svingårdarna förorsakar den enorma förluster för svinköttsproducenterna. Redan det att sjukdomen förekommer epidemiskt också bland våra vildsvin skulle leda till exportförbud för svinhushållningens förädlingsprodukter, vilket, om förbudet varar länge, kan förorsakar förluster i miljardklassen för svinhushållningen och köttindustrin. Den afrikanska svinpesten kan sprida sig till vårt land med vildsvin, men kanhända ännu sannolikare är att den kommer med infekterade livsmedel eller med resenärers infekterade utrustning. Livsmedelssäkerhetsmyndigheterna har därför redan gett noggranna anvisningar för hur dessa risker ska undvikas. I vårt land finns det några hundra vildsvin, kanhända ett tusental djur. Vildsvinet är en viltart som väcker intresse. Arten kan berika den finländska vilthushållningen. De facto har några jaktföreningar inlett skötseln av sin vildsvinsstam med normal vilthushållning som målsättning. Vildsvinet hör till våra ursprungsarter och kunde faktiskt med stränga skyddskriterier definieras som en hotad art. Men eftersom vildsvinet inte är ett sympatiskt djur har något sådant inte gjorts. Förebyggandet av svinpesten kräver nu målmedvetna åtgärder. Jord- och skogsbruksministeriet förbjöd i oktober utfodring av vildsvin. Motive- ringen var att utfodringen lockar vildsvin över riksgränsen i öster till vårt land. Experter inom vilthushållningen ifrågasatte dock genast lösningen, eftersom framgångsrik jakt efter vildsvin uttryckligen grundar sig på användning av näring som lockmedel. Det är därför nu av behovet påkallat att ta timeout i den på vilthushållningens principer grundade skötseln av vildsvinsstammarna. Deras täthet och utbredning bör nu begränsas med väl övervägda åtgärder så att svinpestens utbredningskedja bryts. Förlusten av vilthushållningsvärdet är inte slutlig om vi bara får svinpestproblemet i Europa under kontroll. Vildsvinet förökar sig snabbt och stammen återhämtar sig fort, om vi så vill och beslutar. Vid de jägarkvällar som hållits under höstens lopp har vi format ett regleringsprogram för vildsvinsstammen. Antalet svin bör minskas, men samtidigt bör vi sträva till att hålla de återstående svinen i kullarna samlade inom sina tidigare områden. Lösningen är en förstklassig utfodring av svinen och selektiv jakt. Att skjuta de ledande suggorna eller bedriva drevjakt efter djuren splittrar kullarna och sprider ut djuren. Också uppföljningen av vildsvinsfångsten går in i en ny era. Webbsajten Riista.fi har utökats med ett statistikfönster där det går att följa med hur anmälningarna på tjänsten Oma riista inverkar på den totala fångstens utveckling. Jord- och skogsbruksministeriet och Finlands viltcentral har vädjat till jägarna att de omedelbart ska sätta igång med stamregleringsprogrammet för vildsvin. Verksamheten kan starta så fort förbudet mot utfodring av vildsvinen har hävts. Jägaren 6 l 2014 l 3
Laura Ticklén Den afrikanska svinpesten Ett osynligt hot Jari Niskanen – jägarna uppmanas till största försiktighet Medan vildsvinet håller på och etablerar sig i vår viltfauna så närmar sig en virussjukdom som hotar produktionen av svinkött. Viltförvaltningen måste fatta beslut i snabb ordning och kunna lita på samarbetsviljan hos i synnerhet viltvårdarna vid gränsen i sydost. F inlands viltcentral har arrangerat två tillfällen för jaktföreningar, jaktvårdsföreningar och övriga berörda för information och diskussion om vildsvinen och den afrikanska svinpesten. Det första arrangerades den 24 oktober i Sydöstra Finland tillsammans med Finlands Jägarförbund och det andra den 30 oktober i östra Nyland tillsammans med jord- och skogsbruksministeriet. Människan sannolikare smittospridare än vildsvinet Den afrikanska svinpesten är en virussjukdom hos djur, som smittar vid direkt beröring svin 4 l Jägaren 6 l 2014 emellan eller vid indirekt beröring, till exempel via infekterat foder eller när ett svin stryker sig mot en människas förorenade kläder. Sjukdomens inkubationstid är mellan några dagar och ett par veckor. När symptomen har framträtt dör djuret fort, i genomsnitt inom en vecka. - Det finns varken vaccin mot afrikansk svinpest eller vårdmetoder. Det enda sättet att bli kvitt sjukdomen är att avliva alla svin. Jag hoppas att vi inte råkar i den belägenheten. Därför försöker vi nu tillsammans hitta en förnuftig och hållbar storlek på stammen, som inte är noll, uppgav kanslichef Jaana Husu-Kallio på jord- och skogsbruksministeriet under informationen i Villmanstrand. Vildsvinet är ett uppskattat vilt, men orsakar i sin glupskhet stora skador på bland annat lantbruket och viltfaunan. Därför pågår nu en principiell och nationell diskussion om stammens vara eller inte vara,och storlek.Men eftersom den afrikanska svinpesten hotfullt rycker närmare blir vi tvungna att angripa problematiken ur en ny vinkel. - Vilken lösning som är den bästa på kort sikt är en avgörande fråga, sammanfattade Husu-Kallio. - Vi ska också tänka igenom Förordningen om förbud mot utfodring av vildsvin kan hävas lika fort som den utfärdades. skuggsidan; ju fler svin desto mera skador. Staten kommer inte att kunna finansiera ersättningarna. Ett hot mot landets ekonomi och vår välfärd Om ett enda fall av afrikansk svinpest påträffas i vårt land så lamslår det köttproduktionen och livsmedelsindustrin,vilka sysselsätter tiotals tusen finländare.Vår självförsörjningsgrad beträffande svinkött är nästan hundra procent, vilket betyder att vi egentligen inte behöver någon köttimport alls. På grund av sjukdomsrisken började det gå dåligt för svinnäringen redan långt före bojkotterna mot Ryssland,och exportförhandlingarna med Kina skulle sannolikt stranda om sjukdomen dök upp. Under 2011 gjorde både Livsmedelssäkerhetsverket Evira och den Europeiska Unionen (EU) en riskbedömning av den afrikanska svinpesten. Bägge konstaterade då att den
sannolikaste vägen för sjukvecklas och läget vore under Om ett enda fall av domen till Finland inte är gekontroll, uppgav Kiukas. afrikansk svinpest påträffas nom vildsvinen utan genom - Vi har besegrat rabies genom jägarnas talkoarbeköttprodukter. i vårt land så lamslår - Nu har situationen emelte och kan göra det samma det köttproduktionen och lertid förändrats, inte bara i med svinpesten. Vildsvinen är tunga, har Finland utan också i övriga livsmedelsindustrin, vilka Europa, eftersom mängden betar och rör sig fort i stora sysselsätter tiotals tusen svin har ökat avsevärt under flockar,vilket gör dem till ett finländare de allra senaste åren, påpevilt som till och med är farlikade Husu-Kallio. gare än de stora rovdjuren. Enligt Husu-Kallio har tullen inte resurser enormt värdefullt att jägare skickar in prover Jakten underlättas av att i synnerhet honorna håller sig i närheten av utfodringar. I början av att övervaka livsmedelsimporten, vilket bety- till Evira. der att det är viktigt att varje resenär handlar Det vandrar in vildsvin från Ryssland och oktober förbjöd statsrådet genom en förordarten anpassar sig och förökar sig mycket ning utfodring av vildsvin. Förbudet kan dock ansvarsfullt. Konsumenterna i vårt land önskar att pro- väl. I dagsläget uppgår stammen i vårt land hävas om jägarna förbinder sig till en decimeduktionssvinen ska må bra, bland annat ge- till mellan 500 och 1000 vildsvin som lever i ringsplan för stammen. nom att få röra sig utomhus.Vilket tyvärr ökar flockar på upp till 20-30 djur. Uppskattning- Det handlar inte ens om veckor utan förriskerna för kontakter med vilt. Husu-Kallio arna borde dock vara exaktare och den biten ordningen kan hävas lika fort som den utfäruppgav att det är naturligt att vildsvin söker kunde ordnas av jägare som känner sina jakt- dades, försäkrade kanslichef Husu-Kallio. marker. - Jag är övertygad om att jägarna själva vet kontakt med tamsvin. Den afrikanska svinpesten försvårar bland Jaktchef Erkki Kiukas på Sydöstra Finland vilka utfodringar som är avsedda för vildsvin annat verksamheten för storviltsassistansen betonade också att det är viktigt att skriva in och avsedda att föda upp dem för jakt.Självfaleftersom bilar, hundar och eftersöksjägare de fällda vildsvinen i tjänsten Oma riista för let är det inte tänkt att alla utfodringar för vilt kan bli infekterade utan att märka det. Det är att få fram statistisk information om den ef- ska tas bort eller att det vore möjligt att begränsa deras tillgänglighet. viktigt med desinficering och karantän, men fektiverade jakten. - Tjänsten Oma riista är väldigt lätt och besvärligt. - Jakten måste intensifieras,inte bara efter snabb att använda och det är bara den som vildsvin utan även efter små rovdjur, kråkor har inloggningsuppgifterna som kan se inoch skator så att inte heller de kan sprida vi- formationen om djuren. Jag hoppas innerligt ruset, exempelvis från slaktavfall till produk- att det börjar komma in information så att vi tionsgårdar, påpekade jaktchef Erkki Kiukas kan följa med jakten på jaktvårdsföreningsnivå, vilket är en noggrannhet som räcker till på Sydöstra Finland. för dem som fattar besluten, vädjade Kiukas i Föreningarna i nyckelställning Villmanstrand. Evira började testa inskickade prover av fällt Tidigare var vildsvinet totalt fridlyst, men vilt för svinpest redan 2010,innan EU ens kräv- numera är jakt förbjudet bara på våren. Arten lll Livsmedelssäkerhetsverket Evira de det. önskar att jägarna ska skicka in är fri på så vis att det är jakträttsinnehavaren Till en början testades ungefär tio prover som bestämmer hur många som ska fällas.En prover av vildsvin som har fällts eller om året, men i år har redan ett femtiotal tes- sugga med ungar får dock inte skjutas. påträffats döda inom landet. För tats.Kanslichef Husu-Kallio betraktar det som Kiukas anser att föreningarna redan på varje vildsvin betalar Evira ett honoföljande möte ska slorar på 50 euro. Provet ska bestå av pa totalfredningarna ena njuren, mjälten och blod. Det som de själva har klubär särskilt viktigt att få undersöka bat av. Till Sydöstra självdöda vildsvin och sådana som Finlands styrka hör verkar sjuka. Provet kan bestå av att jägarkåren är välhela kroppen eller organ. organiserad och andeÄven kroppar som har varit döda len statsmark är liten. länge och börjat ruttna kan med Jägarna känner sina fördel undersökas för afrikansk jaktmarker och rabiessvinpest eftersom viruset överlever risken har gjort dem en lång tid i döda kroppar. Hela vildtill rutinerade provsvin som påträffas döda ska omeinsamlare. delbart anmälas till den kommunala - Om vi hade exakt veterinären och till Eviras enhet i besked om stammens Uleåborg för eventuell patologisk Kanslichef Jaana Husu-Kallio på jord- och skogsbruksministeriet och storlek så skulle vi undersökning, tfn 029 530 4924. verksamhetsledare Ari Berg på svinföretagarföreningen tackade i Villkunna bestämma avProverna skickas till Evira, djurmanstrand de närvarande för att de hade tagit den farliga sjukdomen skjutningen efter försjukdomsvirologi, Mustialagatan 3, på allvar och stod enade i kampen mot den. eningens och markens 00790 Helsingfors. För närmare - Det går alltid att skylla på oss tjänstemän, men jag önskar inga bärförmåga. Vi skulle anvisningar se evira.fi. konflikter mellan jägarna, köttproducenterna och övriga parter, sade också kunna följa med kanslichef Jaana Husu-Kallio på jord- och skogsbruksministeriet. hur avskjutningen ut- Laura Ticklén Evira efterlyser vildsvinsprover från jägarna Jägaren 6 l 2014 l 5
Åtgärdsprogrammet för regleringen av vildsvinsstammen Syftet med åtgärdsprogrammet för regleringen av vildsvinsstammen är att minimera risken för att den afrikanska svinpesten ska nå vårt land, sprida sig och etablera sig. Programmet realiseras genom förvaltning och reglering av vildsvinsstammen. Målet är en effektiv och behärskad jakt efter vildsvin för att reducera stammen och hindra den från att breda ut sig. lll Åtgärderna nedan gäller för ett läge där afrikansk svinpest inte har konstaterats i landet. Åtgärderna uppdateras om ASF når Finland. Då måste bland annat användningen av hundar vid jakt kraftigt begränsas. Åtgärderna verkställs så här: Hygien I. Vi ser till att sjukdomen inte når landet med kläder, hobbyutrustning eller presenter. En precisering av den uppskattade stammen I. Enkäter riktade till jakträttsinnehavarna. Ändamålsenlig och planmässig jakt I. Vi håller hög klass på utfodringen (varken hushållsavfall eller rester efter djur) och håller flockarna samlade och kvar i trakten. II. Vaktjakt den primära metoden. III. Selektiv jakt, avskjutning i rätt ordning (mycket gris och ungdjur, inte suggor med grisar). IV. Vi avstår från jaktmetoder som driver djuren från området. V. Utanför kärnområdena får enstaka invandrade svin och små flockar fällas med den jaktmetod som bedöms som lämplig. Användning av ljuskälla tillåtet med dispens. VI. Tänkbara övriga metoder efter beslut av Finlands viltcentral. VII. Jakten efter små rovdjur och ickefredade fåglar effektiveras inom vildsvinsstammens kärnområden. Behovet av författningsändringar I. Förbudet mot utfodring upphävs. Hanteringen av fällda djur I. Risken för smitta minimeras vid hanteringen av fällda djur och slaktavfall (andra djur får inte komma åt vare sig inälvor eller annat avfall). Effektiv bevakning av sjukdomsläget I. Stöd till jägare, jaktföreningar och storvilts assistanspersonal för inskickning av prover till Evira (blodprovstuber, formulär, rådgivning). Anmälning av fällt vildsvin I. Tjänsten Oma riista och en öppen bevakning i realtid gör det möjligt att följa med och utvärdera effekterna av åtgärdsprogrammet. En hög nivå på informationsspridningen och utbildning är avgörande för bekämpningen av sjukdomsriskerna Obs! Hannu Huttu Ett skadskjutet vildsvin är farligt! Ett sådant djur i terrängen ska omedelbart anmälas till polisen. Inga katastrofala souvenirer från jaktresan lll Jägare ska iaktta särskild försiktighet vid hemresa från de baltiska länderna, Polen, Ryssland, övriga länder i östra och sydöstra Europa, Sardinien och Afrika. Komihåg för jaktturisten l Om du tänker ta med dig presenter eller jaktminnen från resan så kontrollera på förhand om det finns specialvillkor eller begränsningar för införsel till landet. l Tvätta och rengör all utrustning inklusive bilen före hemresan. l Tvätta kläderna som du har använt i högsta 6 l Jägaren 6 l 2014 rekommenderade temperatur. Tvätta bort synlig smuts från stövlar och skor. Tvätta och putsa din personliga och jakthundarnas utrustning så noggrant som möjligt. Lägg in de tvättade kläderna, stövlarna och utrustningen i en het bastu för ett par timmar. l Tvätta hundarna som har följt med på jaktresan med omsorg. l Bada själv bastu när du har återvänt från resan. l Åk inte till någon svingård eller delta i en vildsvinsjakt i Finland inom två dygn efter hemkomsten. Undvik under den här tiden också kontakt med foder för viltutfodring, åtelmaterial för rovdjur, påfyllning för åtel och att åka till en utfodring.
Aktuellt från ministeriet Jaana Husu-Kallio kanslichef jord- och jordbruksministeriet För många vildsvin Livsmedelssäkerhetsverket Evira publicerade 2011 en riskprofil för den afrikanska svinpestens ankomstvägar till Finland. Bakgrunden till det här arbetet var uppgiften om att ett fall av den här smittosamma virussjukdomen hade konstaterats i Ryssland på mindre än 200 kilometers avstånd från vår gräns. Enligt bedömningen som då gjordes ansågs det största hotet mot de finländska svinfarmerna vara människor som rört sig inom områden där svinpest hade konstaterats. Risken för att vildsvin skulle föra med sig smitta ansåg vara mindre. Den centrala grunden för den här slutsatsen ansågs vara den glesa vildsvinsstammen i vårt land. Sjukdomens överföring från bärardjuret vidare till friska svin ansågs sålunda knappast sannolik. Det vetenskapliga arbetet underströk dock vissa faktorer som påverkat bedömningen. Bland de viktigaste var bristen på kunskaper om vildsvinens verkliga roll som reservoar för spridningen av sjukdomen. Även uppgifterna om finländarnas jaktresor var knappa. Europas livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA gör i en 2011 publicerad riskbedömningsundersökning bedömningen att risken för spridning i EU:s medlemsländer endast är medelmåttig och att den sannolikt då kommer med förorenat matavfall. Risken för spridning till vildsvin ansågs inte vara stor. Också EFSA underströk att sjukdomen endast kan spridas över större områden om vildsvinen brett ut sig jämnt. Därför ansågs det även på EU-nivå att risken för Finlands del är liten. Efter Eviras och EFSAs undersökningar har situationen i EU-området klart förändrats. I bakgrunden finns framför allt virusets utbredning till Ryssland. Situationen är för den afrikanska svinpestens del därför helt annan nu än vid tiden för de ovannämn- da bedömningarna. Jag kommer bra ihåg hur jag i egenskap av Eviras generaldirektör lugnade svinuppfödarna och köttindustrin för den obetydliga risken för att sjukdomen skulle komma till oss. Nu gör jag inte det mera. Den afrikanska svinpesten har uttryckligen kommit till Östersjöområdet med vildsvinen från Ryssland. Det är klart att det kommer att utföras mycket forskningsarbete kring smittokällorna och sjukdomens spridning. Den vägen kommer vildsvinets roll att klarna. Detta kommer förhoppningsvis att underlätta de förebyggande åtgärderna vid eliminerandet av sjukdomen. I likhet med alla andra virus som sprider sig lätt har ett tidigt fastställande av sjukdomen en avgörande betydelse för förhindrandet av vidarespridningen. För de vilda djurens del är situationen givetvis allra svårast. Personer som rör sig i skogen och särskilt jägarna, som följer med viltets rörelser, är i nyckelposition då det gäller lokaliserandet av insjuknade vildsvin. Svinpestviruset överförs från döda eller levande svin till andra vildsvin. Antalet djur har sålunda en avgörande betydelse för spridningen av sjukdomen. Även i vårt land har antalet djur ökat betydligt. Alla EU-länder har gjort sitt bästa för att sjukdomen inte ska komma in i deras länder. Det här bör också Finland gå in för på allvar. Viruset dödar vildsvin säkrare än jägarens kula. Samtidigt hindrar det exporten av finländskt ansvarsmedvetet producerat svinkött för åratal framåt till den marknad där det just nu för näringens skull är nödvändigt att få salufört. Det är dags att minska antalet vildsvin drastiskt. Eller vågar vi följa Danmarks modell och försöka göra slut på dem alla? Det är avsevärt lättare att få in vildsvin på nytt i landet än att helt slippa den här eländiga virussjukdomen. För Spanien tog det i tiden årtionden. Jägaren 6 l 2014 l 7
Mikael Antell, ordförande för Finlands CIC-delegation Afrikansk svinpest – Vad är det fråga om? Den afrikanska svinpesten har under de senaste åren spritt sig i Östeuropa. Sjukdomen har påträffats så nära oss som i nordöstra Estland. Viruset är livskraftigt och oerhört smittsamt. Sjukdomen är dödlig för vildsvin och tamsvin, men infekterar inte människor. Däremot kan människor överföra sjukdomen till svin exempelvis via sina kläder. köksavfall som matats åt bakgårds- eller fribetande tamsvin. Epidemin bland tamsvinen spred sig snabbt till Armenien och Asserbadjan. De första fallen hos vildsvin upptäcktes i södra Ryssland i november 2007 och sjukdomen spred sig inom några månader till Tjetjenien, Ossetien och Iran som en lokal epidemi. Under de följande åren uppstod en smittocirkulation mellan tamsvin och vildsvin där viruset spred sig från Kaukasus och södra Ryssland norrut mot europeiska Ryssland, Ukraina och Vitryssland. A SF (African Swine Fever) förorsakas av ett virus med ursprung i Afrika.Viruset betecknas som ovanligt komplext och livskraftigt. Hela regionen söder om Sahara till norra delarna av Syd-Afrika är mer eller mindre kontinuerligt besmittad. Viruset förmedlas av en fästing, Ornithodoros moubata, som förekommer i nästan alla jordhålor och termitbon som det afrikanska vårtsvinet använder som boställen.Vårtsvinet har utvecklat immunitet mot viruset,men kan vara en livslång bärare av sjukdomen. I hela regionen utgör ASF ett mycket allvarligt hot mot den lokala tamsvinproduktionen då fritt betande tamsvin förekommer allmänt och direkt kontakt mellan vårtsvin och tamsvin inte helt kan förhindras. Svinpesten sprider sig i Östeuropa Violetta Nowak CIC En omfattande ASF-epidemi härjade i Väst-Europa under flera årtionden. Till exempel Italien, Spanien och Portugal förklarades fritt från ASF i 1990-talet. På Sardinien kvarstår denna epidemi som endemisk ännu idag. Det första nya fallet av ASF uppdagades i Georgien 2007. Smittokällan antas ha varit 8 l Jägaren 6 l 2014 Svinpestviruset är dödligt för vildsvin och tamsvin men infekterar inte människor
Då de första fallen upptäcktes i Vitryssland 2012 beslöt sig myndigheterna för att försöka utrota vildsvinet genom intensifierad jakt. Resultatet var tyvärr inte det eftersträvade då jakten spred vildsvinen över hela landet. De första sjukdomsfallen upptäcktes snart i Vitrysslands grannländer Polen, Litauen och Lettland. Sedan sommaren 2014 har 12 smittofall hos vildsvin registrerats i Estland. I Finlands närområde i Ryssland har inga sjukdomsfall bland vildsvin upptäckts, men några fall hos tamsvin har registrerats runt S:t Petersburg och ett i Murmansk. Alla dessa fall ligger i närheten av militärförläggningar och man antar att viruset har smittat via köksavfall från matpaket som beväringar har fått sig tillsända från Kaukasus. Alla insjuknade svin dör ASF-viruset är ytterst smittsamt och beständigt. Viruset förekommer i hela vildsvinet; i kroppsvätskor, avföring, blod och kött. I finländska förhållanden där tamsvin inte hålls fribetande utomhus är en direkt smitta från vildsvin till tamsvin osannolik då det skulle förutsätta en direkt fysisk kontakt. Smittorisken är däremot inte alls utesluten genom mänsklig förmedling. Dels transporteras en stor mängd tamsvin dagligen inom Europa vilket utgör en klar risk för smittospridning, dels kan jägare, men även andra människor, av oaktsamhet förmedla viruset. Vildsvin som påträffas döda i naturen ska rapporteras till veterinärmyndigheterna och ett prov ska skickas till Evira. Helst ska även prov av fällda vildsvin skickas in En intorkad blodsdroppe på stövlarna kan aktiveras av värmen och fukten i ett svinstall ännu efter en vecka, i kött i kylskåpstemperatur lever viruset minst 110 dygn, i djupfryst kött vaknar det upp ännu efter 1000 dygn, i salami och rökt eller saltad skinka mår viruset gott och om produkten är vakuumförpackad trivs viruset ännu bättre. För det europeiska vildsvinet är sjukdomen dödlig. Ett smittat vildsvin blir letargiskt och förlorar sin skygghet, kan vara vinglande och osäkert i sina rörelser. 50-60 % av smittade vildsvin dör inom 48 timmar sedan de första symptomen framträtt och 100 % dör inom 12 dygn av omfattande inre blödningar. Viruset är dödligt även för tamsvin men smittar inte människor. Sprängda svinflockar kan öka spridningen Risken för att ASF bibehålls en längre tid i en lokal vildsvinsstam är liten då vildsvin synbarligen spelar en sekundär roll i infektionsförloppet. Kontakt mellan tamsvin och vildsvin ser dock ut att kunna skapa en långvarig viruscirkulation. I kallt klimat finns en möjlig risk för att viruset kan bestå längre än i varmare klimat då döda vildsvin i naturen fryser och förruttnelsen fördröjs under vintern. Ett ökat jakttryck medför risker. Jakt har visat sig kunna spränga flockarna och leda till större regional spridning av vildsvinen. Vildsvin är till sin natur mycket stationära och inte benägna till längre vandringar om de inte tvingas till det genom störning eller avsaknad av mat. Erfarenheten visar även att man med jakt inte egentligen har lyckats reducera vildsvinsstammen någonstans i Europa. Ett försök att utrota vildsvin genom jakt kan däremot leda till ett adapterat beteende där stammen ökar både genom ökad fertilitet och inflyttning från kringliggande områden. Jägare ska tänka på hygienen och skicka in prover Om ett dött vildsvin hittas i naturen bör de lokala veterinärmyndigheterna omedelbart underrättas och ett prov skickas till Evira för undersökning. Det är även önskvärt att prov skickas på vildsvin som fällts under jakt eftersom djuret kan vara smittat utan att sjukdomssymptom ännu framträder. Detta är speciellt viktigt om djuret har uppvisat ett avvikande beteende som t.ex bristande skygghet. All import av kött eller förädlade produkter av vildsvin från områden där ASF nu registrerats är strängt förbjudet. Efter jakt i områden med ASF måste all utrustning desinficeras ytterst noggrant, d.v.s knivar,stövlar,handskar,kläder - i praktiken allt som har kommit i kontakt med naturen i jaktområdet, också t.ex. stolryggsäckens ben och vapenfodralet,om man har lagt det på marken. Personer som är verksamma inom svinproduktionen i Finland bör överväga extra noga om risken att röra sig i ett område där ASF registrerats är värd att ta. Vildsvin är till sin natur mycket stationära och inte benägna till längre vandringar om de inte tvingas till det genom störning eller brist på mat. Jägaren 6 l 2014 l 9
U D U A T S VARU ! N I I T H A TALVIJ VALLE LUMICAMO TOPPATAKKI JA -HOUSUT Huippulämpimät housut hirvipassiin, kettujahtiin tai peurankyttäykseen. Suunniteltu yhteistyössä aktiivisesti metsästävien suomalaisten kanssa. Tyylikäs, kevyt, lämmin ja äänetön housu vaativaan makuun. Lämpöä heijastava materiaali vuoressa. Hiljainen ja kevyt sekä kestävä päällismateriaali (tekninen mokka). Air-Tex kalvo ja teipatut saumat. Vanueristeen vahvuus 80 g/m2. KI VALLE -TAK 169 LUMICAMO TOPPAHAALARIT Laadukas ja taatusti lämmin JahtiJakt-toppahaalari on kovien pakkasten suosikki. Päällikangas on erittäin hiljaista teknistä mokkaa (100 % polyesteri), jossa on veden- ja tuulenpitävä Air-Tex-kalvo ja teipatut saumat. Lämmin 100 g vanu yläosassa, 80 g vanu housuosassa. Runsaasti taskuja. 149 90 00 SUT VALLE -HOU 149 90 KARVALAKISSA EI PÄÄTÄ PALELE! BRUNO -KARVALAKKI Lämmin Bruno lumicamo korvaläpällinen päähine, jossa tikkivuori ja keinoturkissomisteet. Lumicamotai safetycamo -kuosi 24 90 (179,00) Kaikkien suomalaisten ulkoilukauppa 19 90 NEWIS -KÄSINEET Lämpimät Newis lumicamo- tai safety camo käsineet teddyvuorella ja liipasinhalkiolla.
LÄMPIMÄT ALUSASUT JAHTIIN Korkealaatuiset alus- ja väliasut siirtävät erittäin tehokkaasti kosteutta pois iholta ja kuivuvat nopeasti. Lämmin ja kosteutta siirtävä alusasu on toimivan kerrospukeutumisen perusta! 49 90 PRO ALTON MICRODRY FLEECEALUSASU VÄLIASU MERINOVILLAALUSASU 19 39 99 90 LUMICAMO-LINTUREPPU JahtiJakt linturepussa on täysin kahisematon pintakangas. Aseelle on kotelo repun selkäosassa. Saatavana myös vihreä malli. TRAWLER -NEULEPAITA KAULURI Tyylikäs ja kestävä ajattoman harmaa neule metsälle ja vapaa-aikaan. Lämpimästä ja pehmeästä fleecemateriaalista valmistettu kauluri. 5 00 39 90 HUNTING VILLASUKKA Pitkävartiset saapassukat jotka ovat Merinovillan ansiosta miellyttävät käyttää. 12 90 90 90 TÄSTÄ TALVISAAPPAAT APPAITA MYÖTEN! & VIERESTÄ SUKAT SA 79 90 (99,90) NEOPREENISAAPPAAT Loistava ja kestävä saapas suomalaiseen talveen pitävällä pohjakuviolla. HUIPPU-UUTUUS! Näppärä kääntöveitsi pitävällä kumikahvalla ja kotelolla. 16 90 S M S U.C.M SMS -RIISTAKAMERA 199 00 (Lähettävä/Etäohjattava malli) U.C.M -RIISTAKAMERAT Suomenkieliset valikot, helppo käyttää ja kiinnittää. Liiketunnistimella toimiva infrapuna-yökuvaus mahdollistaa terävät kuvat myös pimeässä tai hämärissä. SMS-malli on kännykällä etäohjattava. Tuotteet saapuvat viikolla 46. U.C.M -RIISTAKAMERA 119 90 Uovision UV535 Pikku-Panda riistakamera tarjoaa monipuoliset ominaisuudet pienessä koossa. Suomenkieliset valikot, helppo käyttää. 135 00 *Puhelujen hinnat sis alv 24 %: kiinteästä verkosta 8,28 snt/puh + 6,85 snt/min, matkapuhelimesta 8,28 snt/puh + 16,56 snt/min 129 00 (Tallentava malli) UV535 -RIISTAKAMERA MYYNTI JA ASIAKASPALVELU P. 020 747 7000* (MA-PE 10-16) 439 00 OTSO 5-7 R PRO SIS-hyväksytty ja sertifioitu asekaappi n. 5 aseelle. 5 vuoden murtautumattomuustakuu. Täyttää aselain vaatimukset. METSO 4 Näppärä asekaappi noin neljälle aseelle. Täyttää aselain vaatimukset. www.eratukku.fi Tarjoukset voimassa 30.11.2014 saakka. POCKET KNIFE
Text: Mikko Toivola, jaktchef på Finlands viltcentrals region Egentliga Finland Staten grundar naturskyddsområden – hur går det med jakten? Med övriga naturskyddsområden menas alla statliga naturskyddsområden utom nationalparkerna och naturreservaten. Hannu Huttu Staten förvärvar markområden i allt intensivare takt och grundar skyddsområden av olika slag. Naturskyddslagen utgår från att det är förbjudet att fånga, döda eller störa djur i naturskyddsområden som inte klassas som nationalpark eller naturreservat, men att undantag kan göras på vissa villkor. Förenklat är grundprincipen den, att i norra Finland kan jakten fortsätta nästan som förut medan den i södra Finland begränsas. 2 011 inleddes ett samarbete som fortfarande pågår mellan miljöministeriet och Forststyrelsen som administrerar statens marker, för att ge skyddsområdena officiella fredningsbestämmelser. När samarbetet inleddes fanns det totalt cirka 670 000 hektar sådana områden. Arealen inkluderar också merparten av de Natura 2000-områden, som fortfarande saknar officiella fredningsbestämmelser. Jakten i Natura 2000-områdena avgörs genom undantag 12 l Jägaren 6 l 2014 från fredningsbestämmelserna. I regel förbjuder ju inte bestämmelserna för Natura 2000 jakt, men däremot begränsas jakten av vår nationella naturskyddslag som har en striktare syn på jakten än Natura. De officiella fredningsbestämmelserna har i skrivande stund blivit klara för naturskyddsområdena i Suomussalmi, Egentliga Finland och Saimen. På grund av naturskyddslagen infördes betydande begränsningar av jakten i Egentliga Finland och Saimen. Jakten tillåten i norr - begränsad i söder Det finns ett stort antal skyddsområden av olika slag i vårt land, med väldigt varierande möjligheter till jakt. Nationalparkerna med sina kontroversiella jaktfrågor debatteras ofta i offentligheten. Övriga naturskyddsområden avhandlas inte alls lika ofta. Med övriga områden avser naturskyddslagen alla andra statliga områden som klassas som naturskyddsområden – utom alltså nationalparkerna och naturreser- vaten. För vilthushållningen är de övriga naturskyddsområdena minst lika betydelsefulla som nationalparkerna och naturreservaten. Enligt gällande naturskyddslag grundas naturskyddsområden som är mindre än 100 hektar genom en förordning av miljöministeriet. På de här områdena medger lagen inga möjligheter till jakt. Områden som är större än 100 hektar grundas genom en förordning av statsrådet och för sådana kan undantag göras som tillåter
jakt. I norra Finland är utgångspunkten den, att jakt är tillåtet, medan det i södra Finland krävs att jakten begränsas. Planering, samråd och utlåtanden Eftersom naturskyddslagstiftningen är komplex och förvärvandet av områden har pågått så länge så krävs det omfattande planering när skyddsområden inrättas. Det är främst Forststyrelsens planerare som gör arbetet. fattas från fall till fall och med beaktande av allemansrätten, rekreationsaspekterna och naturvärdena. De begränsningar som behövs bereds i samarbete med olika intressegrupper. Jaktbegränsningarna kan också vara regionala, bundna till en viss tidsperiod eller gälla specifika viltarter. Om det naturskyddsområde som ska inrättas också ingår i natura 2000 iakttas dessutom vad statsrådet särskilt har konstaterat om jakt i sitt beslut. Syftet är också att gällande jaktpraxis inte ska ändras på ett väsentligt sätt inom dessa områden. År 2009 ansåg regeringen att det var viktigt att beredningen görs tillsammans med berörda parter. I praktiken har samarbetet kring de realiserade skyddsområdena inneburit samråd där parterna har beretts tillfälle att ge sina synpunkter på planerna. I Egentliga Finland blev bara älgjakten kvar När skyddsområdena i Egentliga Finland skulle grundas inledde I Egentliga Finland är det närmast älgjakten som är tillåten i skyddsområdena. I skyddsområdena i Saimen gick det bättre för småviltsjakten; i merparten av områdena blev det tillåtet att jaga skogshare, fälthare, orre och järpe. Områdena sammanförs till helheter och deras nuvarande användning sammanställs till stöd för planeringen. Det här inkluderar även den jakt som bedrivs där. När helheten som ska skyddas är klar och bakgrundsinformationen inhämtad ska begränsningarna beredas tillsammans med berörda intressegrupper. När naturskyddslagen ändrades ställdes följande villkor: Inom de övriga naturskyddsområden som ännu ska inrättas ska med utgångspunkt i det som sägs ovan besluten om jakt Skyddsmålen för våtmarksprogrammet utesluter inte jakt. Det gör sällan de övriga skyddsprogrammen heller. man jaktaspekten med att höra det regionala viltrådet. Till flera av de regionala samråd som följde bjöd man in de jaktföreningar som jagade i skyddsområdena för att höra deras syn på saken. Närvarande var även representanter för Finlands viltcentral, jaktvårdsföreningarna och Finlands jägarförbund. Efter samråden bereddes förordningarna på miljöministeriet. För Egentliga Finlands del tog det över ett år från samrådet innan utkastet till förordning skickades på remiss. I utkastet föreslogs i första hand älgjakt för de skyddsområden som skulle grundas i Egentliga Finland. I de slutliga förordningarna kunde älgjakten fortsätta i 84 procent av områdena medan rådjursjakten blev tillåten i några skyddsområden i skärgården. För skyddsområdena i Saimen blev utfallet gynnsamt för både älgjakten och småviltsjakten. I merparten av områdena blev det tillåtet att jaga skogshare, fälthare, orre och järpe. Stör jakten skyddsmålen? Innan programmet Natura 2000 förvärvade staten naturskyddsområden genom olika naturskyddsprogram, som sorterades temavis under olika naturtyper. Deras primära syfte var att bevara livsmiljöer. I det kompletteringsprogram för skyddandet av våtmarker som nu pågår är det väsentliga att bevara vattenhushållningen och att bevara trädbeståndet på de våtmarker som är trädbevuxna. De här skyddsmålen bevarar även objektens övriga naturvärden och jakten har ingen negativ inverkan på målsättningarna. Skyddsmålen för våtmarksprogrammet hindrar med andra ord inte jakten. Det gör sällan målen för de övriga skyddsprogrammen heller. Men att jakten inte stör realiserandet av skyddsprogrammens målsättningar betyder ändå inte att vilthushållningen kan fortsätta utan begränsningar när ett område blir skyddat. Detta gäller i synnerhet när staten förvärvar ett område. I jämförelse med skyddsmålen för tidigare grundade områden ser dagens naturskyddslag mera till helheten. När nya skyddsområden har grundats, har det åtminstone i Egentliga Finland och Saimen gått till så, att man har buntat ihop områden som ännu inte har grundats i samma förordning. Även målsättningar som hör till programmet Natura 2000 har lagts in i samma förordning. Syftet är att säkerställa att ekosystemen i de områden som skyddas får utvecklas ostört. Jägaren 6 l 2014 l 13
Det är inte förnuftigt att klamra sig fast vid all jakt, men inte heller att kategoriskt förbjuda all jakt efter småvilt. Men tolkningen av jaktens konsekvenser för den ostörda utvecklingen hos ekosystemet som ska skyddas är långt ifrån okomplicerad. När vi i fortsättningen grundar skyddsområden bör det föras grundliga överläggningar mellan jakt- och miljöförvaltningen om principerna för jakt som inte äventyrar skyddsmålen ovan. Samarbete nödvändigt för att nå skyddsmålen Grundandet av skyddsområden enligt gällande lag är i södra Finland förenat med krav på begränsningar av jakten. När regeringen gjorde lagändringen förutsatte den dock planering och samarbete vid grundandet av övriga naturskyddsområden. Planeringen av begränsningar i jakttiderna bör göras som en öppen dialog mellan experter på jakt och naturskydd. Det är inte förnuftigt att klamra sig fast vid all jakt, men inte heller att kategoriskt förbjuda exempelvis all jakt efter småvilt. Trots de många samråden i Egentliga Finland blev det nästan totalförbud för jakt efter småvilt. Viltförvaltningens och de lokala deltagarnas kommentarer, som till exempel att tillåta jakt efter räv, vann knappt alls gehör. Rävjakten förbjöds också i skyddsområdena i Saimen, även om den säkerligen hade kunnat planeras så att den hade blivit ett stöd för skyddsmålen. Det här betyder att rävar, liksom de invandrade skadedjuren mink och mårdhund, i framtiden kan elimineras i skyddsområden enbart med ett dispensförfarande. Vid beredningen av bestämmelserna för blivande skyddsområden bör samarbetet mellan miljö- och viltförvaltningen fördjupas för att vi inte ska skapa ytterligare byråkrati som hindrar oss att lösa problemen med 14 l Jägaren 6 l 2014 arter som klassas som skadliga eller som förökar sig för fort. Möt upp och påverka! Den typiska jägaren i vårt land är förtegen om vad han har för sig. Det faller sig naturligt för honom att tänka att det är bäst att hålla tyst om den där myren där han ofta jagar - det kan ju bli förbjudet att jaga där! Men när processen där bestämmelserna bereds pågår är det dumt att sitta hemma och tjura. Det är viktigt att berätta om jakten på våtmarkerna inom sitt jaktområde. Det är värt besväret att möta upp på samråden som miljöförvaltningen ordnar och öppet berätta om det där stället som är så värdefullt. I skrivande stund har det ännu inte klarnat i vilken region följande omgång naturskyddsområden ska grundas. Enligt inofficiella källor har det gjorts långt gångna förberedelser för helheter i södra Norra Österbotten och i södra Karelen. Enligt Finlands viltcentrals syn på saken kan vi när ett skyddsområde grundas vinna lokalsamhällets godkännande och inverka positivt på de naturvärden som ska skyddas om vi tar hänsyn till hur området används, exempelvis för jakt. Finlands viltcentral har även börjat göra upp en strategi som främjar skötseln av naturskyddsområden och preciserar deras jaktliga användning. Mera om detta i kommande nummer av tidningen Jägaren. Utifrån strategin har viltcentralen även uppdaterat regelverket för jakten i naturskyddsområden. När nya naturskyddsområden grundas kommer viltcentralen att till de berörda jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna skicka ett uppdaterat informationspaket till stöd för avgivandet av utlåtanden. Text: Visa Eronen, jaktchef, Finlands viltcentral, Nyland Möjligheterna till jakt på statens vattenområden i Finska viken och södra Skärgårdshavet upplevs bland jägarna som väldigt viktiga. Det här framgår av enkäten om sjöfågeljakt i skärgården som Forststyrelsens jakttjänster har gjort tillsammans med Finlands viltcentral. Med enkäten kartlades vilka områden vid sydkusten som sjöfågeljägarna tycker är viktiga, hur områdena används och vilka behov av att utveckla servicen i områdena som eventuellt föreligger. U ngefär 200 personer som jagar i områdena svarade på enkäten, som pågick från maj till augusti i år. Reklam för enkäten gjordes på jaktmässan i Riihimäki, i tidningen Jägaren, på nätet och i sociala medier. Enkäten gjordes med GISteknik. Svararna fick på en karta märka ut områden och platser som de tyckte var viktiga, det vill säga områdena där de brukade jaga och de specifika platser (öar eller skär) som var viktigast. Den typiska svararen var en man mellan 21 och 40 år som bor i huvudstadsregionen. Han jagar på statens vattenområden, främst alfågel och ejder, och han tillbringar en dag på jakt. Den typiska jaktresan går till skärgården mellan Helsingfors och Borgå. Hälften av svararna bor i huvudstadsregionen, en fjärdedel i övriga Nyland och en knapp tredjedel på annat håll i landet. Av svaren framgick det väldigt tydligt att möjligheterna till jakt på statens vattenområden var väldigt viktiga för svararna.15 procent av svararna uppgav att de inte hade möjligheter att jaga sjöfågel någon annanstans än i området som avsågs i enkäten. Hälften av svararna uppgav att de också kunde jaga sjöfågel på andra statliga områden. 12 procent kan jaga på områden som ägs av staden, 18 procent jagar på sin egen jaktförenings områden, 15 procent av svararna kan jaga som någon jaktförenings gäst och 5 procent kan jaga på områden som de själva äger. Alfågel och ejder populärast Enligt svaren är skärgården utanför Helsingfors det populäraste jaktområdet i Finska viken, men en stor mängd viktiga jaktställen märktes också ut i skärgården mellan Helsingfors och Hangö.Även utanför Borgå De som svarade på enkäten önskade att sjöfågeljakten på statens vattenområden skulle ha en framtid även om det eventuellt inrättas nya naturskyddsområden
Enkäten om sjöfågeljakten vid sydkusten: Jakten på statens vattenområden viktig för jägarna Kymmenedalen Egentliga Finland Nyland Nationalparker Kartan visar de platser som svararna har uppgett som viktiga, nationalparkerna i skärgården samt Natura 2000-områdena. Forststyrelsen har fått i uppdrag att bereda en uppgradering av statsägda naturskyddsprogramområden till naturskyddsområden. Finska vikens år 2014 ska bland annat utreda hur nätverket av naturskyddsområden i Finska viken kan utvecklas. Resultatet av utredningen behövs som underlag för att de här projekten, som drivs av Forststyrelsen och miljöministeriet, ska kunna ta hänsyn till jaktfrågorna. och Kotka fanns jaktområden som upplevdes som viktiga. Oktober är den populäraste jaktmånaden och september den nästpopuläraste. Nästan en tredjedel av svararna har jagat på sommaren, vilket uppenbarligen handlar om jakten efter guding som börjar första juni. Alfågel och ejder är de klart populäraste fåglarna i Finska viken; 60 procent av svararna uppgav att de jagar de här arterna. För de här arternas del är enkätområdet utan tvekan det främsta området i landet där det går att jaga på både statsmark och statsvatten. Som trea på listan kommer gräsand, som jagas av ungefär var fjärde jägare. Enligt enkäten är det väldigt få jägare som jagar de sällsyntare arterna. Bara var tjugonde jägare uppgav att han jagade dykänder. Listan på arter som jagas är ganska lång. Enligt svaren går det i enkätområdet att jaga sjöfågel av många arter,vilket är betydelsefullt även för att bevara och berika jaktkulturen. Fler jaktområden på önskelistan De angivna jaktställena jämfördes också med befintliga naturskyddsområden, eventuella utvidgningar av skyddsområden och eventuella framtida skyddsområden. Det största jakttrycket riktas mot Nyland med Ekenäs skärgårds nationalpark och Långörens och Söderskärs naturskyddsområde. I regionen finns också Natura 2000-områden som kanske delvis kommer att fogas till befintliga skyddsområden eller till eventuella nya naturskyddsområden som kan bli aktuella vid utredningen av temaåret Finska vikens år 2014. På motsvarade sätt bedrivs det jakt också i havsområdena i Sydöstra Finland och Egentliga Finland; i be- fintliga naturskyddsområden och i närheten av sådana. Den absoluta majoriteten av svararna ansåg att det inte fanns något behov av att utveckla jaktarrangemangen. De enda utvecklingsideer som framfördes gällde den stora mängden jägare. Svararna önskade mera övervakning på populära platser och efterlyste något slag av turer, så att alla som vill jaga sjöfågel får samma möjligheter. Svararna önskade också att det skulle grundas fler områden där jakt är tillåtet. Svararna uppskattade att myndigheterna visar intresse för sjöfågeljakten i havsområdena och ansåg att stoffet i enkäten var viktigt för dem. Svararna önskade att sjöfågeljakten på statens områden skulle ha en framtid även om Natura 2000-områden Jaktplatser Många Få markeringar markeringar det eventuellt inrättas nya naturskyddsområden. Enkäten ger information som är värdefull vid planeringen av havsområden och utvecklandet av tjänster för jägare. Forststyrelsens jakttjänster och Finlands viltcentral tackar alla som svarat på enkäten för den värdefulla hjälpen. En rapport om sjöfågeljakten vid Finlands sydkust publiceras inom kort i Forststyrelsens publikationsserie och blir nerladdningsbar på nätet. Forststyrelsen och Finlands viltcentral kommer att informera om publiceringen i sina informationskanaler och i tidningen Jägaren. Jägaren 6 l 2014 l 15
Tommy Arfman MÅRDHUNDARNA ett otyg i skärgårdens naturskyddsområden Nästan alla skyddsområden i skärgården har invaderats av någonting som försvagar deras naturvärden: av fyrfota rovdjur, och somliga av dem räknas som invandrade skadedjur. Även Ulkokrunni, som är ett avsides beläget privat skyddsområde i Bottenviken, har fått påhälsningar av det här slaget. 16 l Jägaren 6 l 2014 U tmed kusterna i vårt land finns ett stort antal naturskyddsområden av olika typer. De största enhetliga helheterna består av nationalparker i statlig ägo. Bland dem finns det dessutom privata skyddsområden. Somliga av dessa saknar fredningsbestämmelser och kommer under de närmaste åren att förvandlas till skyddsområden.Alla de här områdena har skyddats för att de omfattar viktiga naturvärden. Syftet är att bevara den variationsrika naturen och de ursprungliga arterna. Ulkokrunni hör till en skärgård som är ett privat naturskyddsområde grundat 1956. Ön Ulkokrunni ligger cirka 20 kilometer från fastlandet. Ön har bildats genom landhöjningen; den är låg och skogbevuxen, och omfattar flera olika biotoper. Den är också känd för sitt Mårdhunden är en invandrare som förökar sig effektivt. Inte ens de yttersta öarna i den yttre skärgården går säkra för arten. artrika bestånd av häckande fåglar och för att grågässen ruggar där. Människan ut och rovdjuren in Utflyttningen har tömt skärgården på fast bosättning och de små rovdjuren har flyttat in och fyllt tomrummet.Fenomenet förvärras i skyddsområden där människans aktivitet är begränsad med exempelvis omfattande jaktförbud. På Ulkokrunni har rävarna av hävd varit en plåga,men de har blivit eliminerade. Den första observationen av invandrade små rovdjur
gjordes 2008 då Naturskyddsr ska ju vd ro å sm jägare fällde några förbundet skriver av g in er Effektiv elimin också i sitt utlåtanmårdhundar. , ar nd iga hu Sedan dess har de att havsörnen alltid göras med kunn attas pf up n ka mårdhunden jagar mårdhund. ll hå ar dd ky vilket på naturs varje år varit Det kan mycket väl ar ck hä na som stämma, men om preen plåga för de som att störa fåglar dationen vore effektiv skulle det inte finnas ursprungliga arterna på häckar på ön. Visserligen är havsörnen käns- något mårdhundsproblem på Ulkokrunni! ön. Dessutom förökar sig mårdhunden på ön och får stora kullar. Artens närvaro har lig för störningar under häckningen, men om Själv har jag två vårar efter varandra fällt redan avsatt spår i det häckande fågelbes- jakten förläggs till tiden då örnungarna redan ett mårdhundspar på ön där örnen häckar,och tåndet. Nästan alla markhäckande sjöfåglar är kläckta så finns det inte längre någon risk ön är bara ett par hektar stor. Om havsörnen vore en effektiv mårdhundsjägare skulle väl och vadare har försvunnit från huvudön och för att häckningen ska misslyckas. Undertecknad har själv eliminerat rov- de här mårdhundarna inte ha funnits där! Jag grannöarna. - Bland annat den sällsynta gravanden har djur på det här viset. Det var en liten ö där det lämnade till och med kropparna nära boet som försvunnit helt från det häckande beståndet, häckade en havsörn, och där fanns ett enda middag, men de dög inte. Det här är ett gott exempel på att överbeupplyser Kyösti Juola som övervakar området. träd, boträdet, men hittills har häckningen inte blivit lidande. skydd av ett område till och med kan försvaÖverbeskydd försvagar ga mångfalden där. mångfalden På våren ger jakten efter små rovdjur det bästa resultatet för de häckande fåglarna. Om man eliminerar rovdjuren efter islossningen blir det mycket svårare för nya rovdjur att ta sig till öarna. I synnerhet till Ulkokrunni som ligger långt från andra öar kan rovdjuren bara ta sig över isen.Det problematiska är att isarna går upp så sent här, ofta först i maj. Då har fåglarna redan anlänt och i rask takt inlett häckningen. Effektiv eliminering av små rovdjur ska alltid göras med kunniga hundar, vilket på naturskyddarhåll kan uppfattas som att störa fåglarna som häckar. Sanningen är dock så pass brutal att om det finns ett mårdhundspar på ön så är häckningsfriden redan förlorad. Dessutom är det marginellt vad kunniga jägare med hundar stör fågellivet. Om rovdjursjakten förläggs till hösten så är det mest ungar som blir fällda, och det är inte ovanligt att mårdhunden får tio tycken.Risken finns att någon eller några av ungarna kommer undan och i sin tur sätter en ny kull till världen. Dessutom kan det under vintern anlända nya rovdjur som på våren gör processen kort med häckningen. Vårjaktens betydelse ska således inte underskattas. Men inte ens bland naturskyddare inser man betydelsen. Ett gott exempel på det här är Finlands naturskyddsförbunds utlåtande om vårjakten på Ulkokrunni, där förbundet förordar ett förbud mot vårjakt med hänvisning till att det stör fågellivet. På naturskyddarhåll inser man till fullo att rovdjuren försvagar naturvärdena,men man har inte insett vårjaktens stora betydelse. I utlåtandet hänvisas bland annat till att jakten skulle störa havsörnen som En mårdhundsjakt på Ulkokrunni lll I höstas åkte jag ut till Ulkokrunni för att jaga mårdhund. Det hade observerats mårdhundsungar där under sommaren, vilket betydde att havsörnen uppenbarligen hade slarvat med sin uppgift. Nu gick uppdraget till jägare på orten, så vi stuvade Kyösti Juolas båt full med hundar av olika raser, alla specialister på små rovdjur. I skymningen anlände vi till öns sydspets, till den lilla stugbyn för fiskare, där vi inrättade vårt högkvarter. Hundarna släppte vi lösa och de fick samma kväll fatt i ett par mårdhundsungar nära stugorna. När morgonen grydde skulle vi kamma igenom ön med alla hundarna. Med oss hade vi en stövare, en grythund, en retriever och en björnhund. Varje hund hade sitt eget sätt att jaga, så det lovade bli en svart dag för mårdhundarna. Vi inledde svepet över ön och jag började inse hur svårjagad den här ön var. Där fanns djupa, täta snår av vass och en, och ogenomträngliga videbuskage. Det fanns ett överflöd av gömslen för mårdhundarna att trycka i, så hundarna fick verkligen ligga i. Under dagens lopp knep vi åtta mårdhundar: sju ungar och den allra viktigaste; deras mor. När det skymde var hanen fortfarande en jagad man, men skakade av sig hundarna genom att simma. Tyvärr medgav inte tidtabellen en jaktdag till; då hade vi sannolikt knipit också hanen. Ulkokrunni är en svårjagad ö när det gäller mårdhund. Ön är stor och består av flera olika terrängtyper som är mycket svårgångna även för hundar. Jägaren 6 l 2014 l 17
Långsiktig rovdjursjakt kräver samarbete Ilmainen Att hålla skärgårdens naturskyddsområden fria från små rovdjur är ett långsiktigt arbete som kräver samarbete mellan flera parter. Även naturskyddarna bör förstå omständigheterna och de lagbundenheter som gäller. Om eliminerandet av små rovdjur görs allt för byråkratiskt eller omständligt så lockar det inte jägare till jakt under de krävande förhållandena i skärgården. Om värdefull skärgårdsnatur invaderas av mårdhund, mink och räv så går en stor del av skyddsvärdet till spillo. Genom att stöda jägarna i den här uppgiften genom att bevilja jakträtt och ersätta utgifterna för jobbet kan vi höja kvaliteten avsevärt på områdena. Ett är åtminstone säkert; i skärgården har minken och mårdhunden inga andra fiender att räkna med än människan. Om vi männ- Med tillgång till hundar av olika raser blir mårdhundsjakten effektiv. Varje ras har sitt speciella sätt att gripa sig an mårdhundar. Utan kunniga hundar går det inte att jaga små rovdjur effektivt. Det enda som garanterar fåglarna häckningsfrid är att fälla var enda mårdhund. iskor lämnar skyddsområdena åt sitt öde så kommer rovdjuren helt klart att ta över. Det har vi sett överallt utmed våra kuster. Jahdissa-lehti, lukijamenestys! Lue tietokoneella, android-tabletilla, lataa iPadiin. Mahtava metsästyspaketti! JAHDISSA.FI Mårdhundshonan som producerar ungar är eliminerad. Ijobon Marko Kantola har skäl att se nöjd ut. Om det inte blir kvar någon honunge på ön eller kommer en ny hona över isen på våren så ljusnar fåglarnas utsikter att lyckas med häckningen. 18 l Jägaren 6 l 2014
Viceordförandens spalt Risto Hanhineva viceordförande Finlands viltceentral Inrättandet av naturskyddsområden och jakten Projektet för inrättande av naturskyddsområden på statens marker framskrider. Den här gången är södra delen av Uleåborg och Östra Lappland under arbete. På vårt lands statliga marker har det tidigare inrättats inemot 450 naturskyddsområden med en sammanlagd areal på närmare två miljoner hektar. I Norra Österbotten finns det totalt 43 planerade skyddsområden med en sammanlagd yta på cirka 21000 hektar. Största delen av dessa områden är avsedda för säkerställande av myrskyddet. Vid sidan av myrarna ingår det också skogsobjekt i planerna. Största delen av de aktuella objekten är sedan gammalt statens marker som förvaltas av Forststyrelsen. Ytterligare ingår objekt som i samband med realiserandet av skyddsprogrammen har övergått i statens ägo. Det till inrättandet knutna beredningsarbetet utförs av Forststyrelsen i egenskap av lokal sakkunnig. Forststyrelsen arrangerar även ett omfattande informationsmöte för den lokala befolkningen och olika intressegrupper. Beredningen av utkasten till förordning och remissbehandlingen sköter miljöministeriet. En hel del har det talats om att intressegruppernas, jägarnas och jaktföreningarnas ställningstaganden och synpunkter kommer att beaktas. Ur jaktens synvinkel är dock utgångsläget ytterst dåligt. Miljöministeriet har på förhand meddelat som sin riktlinje att jakten som regel är förbjuden på alla under hundra hektar stora områden som ska grundas söder om det i JL 8 § avsedda området. Förhandlingsläget skulle vara ärligare om det vid dessa samrådsmöten fördes en öppen diskussion om ett eventuellt behov av begränsning av utnyttjandet av naturen och om avsikten med grundandet av respektive naturskyddsområde äventyras, om t.ex. jakt skulle tillåtas där. Den i vårt land bedrivna jakten är i princip hållbar och bedrivs i huvudsak på senhösten när bär- och svamp- plockningssäsongen har avslutats. Att med obehövliga jaktförbud inom skyddsområden begränsa en användargrupps möjlighet att skaffa sig välbefinnande i naturen inom ramen för sitt fritidsintresse är onödigt. Finlands viltcentrals första styrelses tre år långa arbetspass avslutas vid utgången av innevarande år. Styrelsens roll har klart förändrats i jämförelse med det arbete som styrelsen för viltcentralens föregångare Jägarnas centralförbund utförde. Trots den förändrade rollen har arbetet förlöpt i god anda. Vi har besparats från större motsättningar, trots att det under perioden har gjorts ett flertal långsiktiga strategiska beslut. Besluten har fattats efter grundliga diskussioner. Under mandatperioden har vi röstat bara två gånger. Den nu avgående styrelsens arbete har varit av rätt hög klass. Principen har varit att styrelsen styr och övervakar och den operativa ledningen håller igång den praktiska verksamheten. Enligt min åsikt har styrelsen inte förlorat sig i detaljer och å andra sidan har den operativa ledningen fått det stöd den behövt vid starten av den nya organisationen. Arbetet har också främjats av det ypperliga beredningsarbete som viltcentralens ledning har gjort. För styrelsen har det varit lätt att fatta besluten utgående från den grunden, även i svåra frågor. I mandatperiodens början diskuterade vi den interna kommunikationen. Enligt min åsikt fungerade informationsprocesserna gällande verksamheterna dåligt i riktning mot styrelsen. Senare har saken förbättrats avsevärt sedan processdirektörerna börjat sammanställa välberedda översikter. Ministeriet har fastställt utnämningen av den nya styrelsens medlemmar och uppdraget börjar genast i januari. Omsättningen av medlemmar är för de medlemmars del som har jägarbakgrund rätt stor, vilket beror på personbyten inom valområdena. Av de nya medlemmarna har de flesta varit med redan länge, så erfarenhet finns också bland de nyvalda. Jägaren 6 l 2014 l 19
Maria Nikunlaakso Ta vara på mårdhundsskinnen i vinter Till en jägares etiska ansvar hör att ta vara på det fällda viltet, men för mårdhundens del sker detta beklagligt sällan. Mellan början av december och slutet av mars kan vi få mera glädje av fällda mårdhundar genom att ta vara på pälsen. Det här förutsätter förstås att vi hanterar skinnet på rätt sätt ända från början. F örst och främst ska jägaren akta sig för att göra mera skada på pälsen, påpekar Markku Ahonen som är viltvårdskonsulent på naturpälsföreningen och Jägarförbundets Nylandsdistrikt. Ahonen vet vad han talar om eftersom han de senaste tjugo åren har åkt omkring i landet och visat jägare hur man behandlar naturpäls på rätt sätt. - Ett av de värsta felen är att låta hunden slita i en död mårdhund eftersom det kan lämna fula spår i skinnet. Pälsen får inte bli blodig, våt eller smutsig. Den som stoppar ner skinnet i en plastpåse eller sopsäck kan vara säker på att det blir förstört,påpekar Ahonen. Inga knölar på ryggen I regel går det att ta vara på mårdhundspälsen från början av december till slutet av mars, men förstås inte alltid. Ha alltid spån till hands vid avpälsningen. 20 l Jägaren 6 l 2014 - I vintras hade vi långa perioder med varmt och vått väder, så i mars tillbringade inte mårdhundarna dagarna i grytet utan tog sin daglega under en gran eller liknande. Då hann inte pälsen torka innan den blev våt på nytt. Problemet är att bottenullen filtar i hop sig till bollar stora som fingertoppar. Det innebär att en päls som utanpå ser bra ut ändå kan vara värdelös i praktiken, förklarar Ahonen och visar ett mårdhundsskinn som vid ett första betraktande ser vackert och fint ut,men som vid en närmare granskning ändå visar sig vara odugligt. Ahonen ger rådet att först se efter hur