Jäg ar en 5 l 2015 Klipp ut och spara markeringsmärket för viltolycka Förvaltningen av älgstammen får ny riktning Jakttiderna för skogshönsen
2 l Jägaren 5 l 2015 Kontaktuppgifter Adresser Jägaren Nr. 5/2015 64. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 23.11.2015. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress : Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion : Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Annamari Alanne, tfn 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Annamari Alanne, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Henna Väyrynen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar: Tfn 030 600 2301, metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri : Hansaprint 2015/Jag15_05 Pärmfoto : Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. Jaktkortsärenden och adressändringar 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret c/o GoExcellent Munksnäs allén 25, 00330 Helsingfors tfn 030 600 2301 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret c/o GoExcellent Munksnäs allén 25 00330 Helsingfors tfn 030 600 2301 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi
Jägaren 5 l 2015 l 3 Innehåll l 5 l 2015 5 Ledaren: Älgen kan skapa mervärde 7 Jakttiderna för skogshönsen 8 Skogshönsen fortsatte minska 10 Hur ser älgstammen ut i framtiden? 12 Stamstrukturen i fokus under älgjakten 14 Nya guideböcker i älgförvaltning 15 Ordförandens spalt: Ny höst, nya utmaningar 18 Älgpolitiken klarar konflikten 19 Älgstigarnas hemligheter ska avslöjas 20 Säkerheten i jakttornet är livsviktig 22 Oma riista kliver in i föreningarnas jaktmarker 24 Markeringsmärket: projekt för färre viltolyckor 26 Alltid ett markeringsmärke i bilen 27 Markeringsmärke för viltolycka 29 Med väderkorn och uthållighet 32 Plansch: Orre 36 Vilthushållningen blir allt internationellare, del 6: Vi tänker för mycket på det negativa 38 Vilthushållningen skapar möjligheter 40 Viltvårdens årsklocka 42 Dags tänka på rapphönorna och vintern 44 Skapa ett Oma riista användarnamn 46 Havsjakt kräver förberedelser 48 Matlagning på jakt 50 Förvara vapnen säkert 52 Viltforskningens historia, del 5: Millennieskiftet en förändringens tid 56 Nyhetsmagasinet 59 Bläsanden 60 Tipshörnan 61 Jakt och jägare 62 Åland Föreningspiloten startade i augusti, s. 22 Er kk i Ka uppi Förvara vapnen säkert, s. 50 Resultaten av triangelinventeringarna, s. 8 Ha n nu H ut tu Ät och orka på jakten, s. 48 Ee rik ki R und gr en
KYSY PUKU JA OMA LT A SFC JÄ LEENMYY JÄ LT ÄSI!
Jägaren 5 l 2015 l 5 I statsminister Sipiläs regeringsprogram presenteras en utredning av de välfärdseffekter och möjligheter till affärsverksamhet som rekreationsbruket av skogar och vattendrag producerar. Vilthushållningen lider i det här avseendet ingen brist på möjligheter att producera både materiell och immateriell välfärd. Vilthushållningen skulle kunna bredda mångfalden hos näringsverksamheten på landsbygden och öka landsbygdens livskraft. Tack vare naturförhållandena i vårt land skulle Finland kunna vara en vilthushållningens stormakt. Men våra viltstammar är såpass små att de bara räcker till som fritidsintresse för våra jaktföreningar. Dock finns det faktiskt redan spirande och uppmuntrande exempel på kommersiellt företagande inom vilthushållningen. Vad borde då göras för att vilthushållningen ska bli en betydande och integrerad del av bioekonomin och uppfylla målet i regeringsprogrammet genom att producera välfärd åt folket och verksamhetsmöjligheter för företagare? Vid Jyväskylä yrkeshögskola har det gjorts en utredning om vilthushållningens möjligheter att producera professionellt företagande. Företagare i branschen har för ändamålet gjort en fiktiv beräkning där älgstammen i Mellersta Finlands viltcentralsregion ökades med en älg per 1000 hektar. Av den ökning av jaktmöjligheterna som detta innebar skulle en fjärdedel utnyttjas för jakttjänster enligt befintliga modeller för affärsverksamhet. Beräkningen kom fram till att verksamheten skulle avkasta tre till fyra miljoner euro i regionen. Men varför kan inte en sådan vision omsättas i praktiken? Den främsta orsaken – och en berättigad sådan är att viltet inte gagnar markägarna. Syftet med förvaltningen av älgstammen och jaktarrendeavtalen är för skogsbrukets del att minimera älgskadorna. Och skadorna är minimerade när älgstammen är minimerad. Det kunde bli en ändring på det här om älgen skulle producera ekonomisk nytta också för markägaren. En större älgstam skulle producera mera och täcka de ökade olägenheterna. Om arrendets storlek vore bunden till viltstammens produktion så skulle vi hitta ett optimum där fördelar och nackdelar väger upp varandra. Optimeringskalkyler av det här slaget har inte gjorts hos oss. Orsaken är att den nytta som kalkylen kräver saknas eftersom markägare i regel inte får realistiskt betalt för arrendet. I skogsbrukets lönsamhetskalkyler figurerar älgen enbart som en utgiftspost. Till visionen om Finland som en vilthushållningens stormakt hör flera plusposter: Ökad avkastning för markägarna, möjligheter till näringsverksamhet för företagare som säljer jakttjänster, ett större utbud på jaktmöjligheter för inhemska och utländska jägare, och viltkött av hög kvalitet till konsumenterna. Allt detta är faktorer som skulle öka vilthushållningens och jaktens värde, popularitet och godtagbarhet. Det som nu behövs är en diskussion om vilthushållningens potentiella nytta och hur nyttan ska fördelas. Arrendet för ett jaktområde skulle kunna vara bundet till viltets produktion. För fördelningen av den ekonomiska nyttan mellan markägare och jaktföretagare borde vi hitta moraliskt rättvisa proportioner. Tillgång och efterfrågan sörjer säkerligen för att det inte inträffar några brådstörtade förändringar hos jakten i vårt land. I skrivande stund är jag medveten om att jag petar i ett getingbo. Ämnet är tabu och jag beklagar på förhand att många kommer att ta illa upp. Både skogshushållningens intressebevakare och jaktföreningarnas företrädare kommer att skjuta förslaget i sank. Det som vårt land nu behöver är mera företagsamhet. Regeringsprogrammet efterlyser det. Vi måste ha modet att studera alla möjligheter fördomsfritt. Viltet skapar välfärd. Och det kunde skapa avsevärt mycket mera, både ekonomisk och immateriell välfärd. Älgen kan skapa mervärde Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ledaren
HUIPPUMERKKIMME Lapua® ja Vihtavuori voittamattomat yhdessä! Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Ostaessasi 500 kpl Lapua®-hylsyjä tai Lapua®-luoteja, saat 25 € erikoisalennuksen kilosta Vihtavuori Premium -jälleenlatausruutia. N100 Vihtavuori -ruudit, 79,00 € / 1,0 kg (svh. 104,00 €) N500 Vihtavuori -ruudit, 85,00 € / 1,0 kg (svh. 110,00 €) N300 Vihtavuori -ruudit, 47,50 € / 0,5 kg (svh. 60,00 €) N300 Vihtavuori -ruudit, 149,00 € / 2,0 kg (svh. 199,00 €) Lisätietoja asiantuntevalta kauppiaaltasi! Nordis Oy Lapua ja Vihtavuori Metsästäjä nro 5 2015.indd 1 15.7.2015 10:42:00
Jägaren 5 l 2015 l 7 Jakttiderna för skogshönsen jaktåret 1.8.2015–31.7.2016 Järpe: Jakttiden för järpe 10–30.9: I landskapet Mellersta Finland. I landskapet Norra Österbotten i kommunerna Alavieska, Haapajärvi, Kalajoki, Nivala, Pyhäjärvi, Reisjärvi, Sievi och Ylivieska. Jakttiden för järpe 10.9–15.10: I landskapen Mellersta Österbotten och Österbotten. I landskapet Södra Österbotten utom i kommunerna Isojoki, Jalasjärvi, Karijoki och Kauhava. I landskapet Norra Österbotten utom i kommunerna Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä. Jakttiden för järpe 10.9–31.10: De övriga delarna av landet. Dalripa: Jakttiden för dalripa 10–20.9: I landskapet Kajanaland i Suomussalmi kommun. I landskapet Lappland i Posio kommun. I landskapet Norra Österbotten i kommunerna Kuusamo, Pudasjärvi och Taivalkoski. Jakttiden för dalripa 10–30.9: I landskapet Lappland i kommunerna Kittilä, Kolari, Muonio och Sodankylä. Jakttiden för dalripa 10.9–31.3: I landskapet Lappland i kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki. Dalripan är fredad: De övriga delarna av landet. Fjällripa: Jakttiden för fjällripa 10.9–31.3: I landskapet Lappland i kommunerna Enontekis, Enare och Utsjoki. Fjällripan är fredad: De övriga delarna av landet. Kontrollera landskapens och kommunernas gränser på Lantmäteriverkets webbsida: www.maanmittauslaitos.fi ? Kartat ? Karttatuotteet ? Digitaaliset kartat ? Tilaston pohjakartat Tjäder: Tjädern är fredad: I landskapet Mellersta Finland i kommunerna Kannonkoski, Kinnula, Kivijärvi, Pihtipudas och Viitasaari. I landskapet Norra Karelen i kommunerna Outokumpu och Polvijärvi. I landskapet Norra Savolax utom i kommunerna Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä. I landskapet Nyland utom i kommunerna Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Mäntsälä och Pukkila. I landskapet Egentliga Finland. Jakttiden för tjäder 10–30.9: I landskapet Lappland i kommunerna Kemi, Keminmaa, Simo, Tervola och Torneå. I landskapet Norra Österbotten i kommunerna Alavieska, Haapajärvi, Kalajoki, Nivala, Pyhäjärvi, Reisjärvi, Sievi och Ylivieska. I landskapen Mellersta Österbotten och Österbotten. Jakttiden för tjäder 10.9–15.10: I landskapet Mellersta Finland utom i kommunerna Kannonkoski, Kinnula, Kivijärvi, Pihtipudas och Viitasaari. I landskapet Södra Österbotten utom i kommunerna Isojoki, Jalasjärvi, Karijoki och Kauhajoki. Jakttiden för tjäder 10.9–31.10: De övriga delarna av landet. Orre: Jakttiden för orre 10–30.9: I landskapet Mellersta Finland. I landskapet Norra Österbotten i kommunerna Alavieska, Haapajärvi, Kalajoki, Nivala, Pyhäjärvi, Reisjärvi, Sievi och Ylivieska. Jakttiden för orre 10.9–15.10: I landskapen Österbotten och Mellersta Österbotten. I landskapet Södra Österbotten utom i kommunerna Isojoki, Jalasjärvi, Karijoki och Kauhajoki. I landskapet Satakunta utom i kommunerna Honkajoki, Jämijärvi, Kankaanpää, Karvia, Sastmola, Påmark, Björneborg och Siikainen. I landskapet Birkaland utom i kommunerna Kihniö och Parkano. I landskapet Södra Savolax i kommunerna Hirvensalmi, Kangasniemi, S:t Michel, Mäntyharju, Pertunmaa och Puumala. I landskapet Päijänne-Tavastland i kommunerna Hartola, Heinola och Sysmä. I landskapet Norra Savolax utom i kommunerna Rautavaara, Sonkajärvi och Vieremä. Jakttiden för orre 10.9–31.10: De övriga delarna av landet. Ingen vinterjakt efter orrtupp i januari. Jakttiderna finns angivna på kartor på viltcentralens webbsida på adressen www.riista.fi. Kartbilderna ovan följer Lantmäteriverkets kommunindelning 1/2015.
8 l Jägaren 5 l 2015 Pekka Helle & Katja Ikonen, Naturresursinstitutet Skogshönsen fortsatte minska – ruggigt väder ökade dödligheten Liksom i fjol inventerades vilttrianglarna i månadsskiftet juli-augusti. Under den intensivaste inventeringstiden, 25 juli till 5 augusti, räknades 841 trianglar, och resultatet gav oss den information om hönsbestånden som behövs för förordningen om jakttider. Alla skogshönsbestånd har minskat sedan fjolåret. Fågeltätheterna minskade kraftigare i södra Finland än i norra. örsvagningen av skogshönsens stammar har redan pågått i ett par tre års tid. Orr-, järpoch ripstammarna ligger under medelvärdet för de tio senaste åren medan tjäderstammen tangerar medelvärdet för tioårsperioden. Fågeltätheterna ligger nu på cirka 60 procent av de senaste toppåren, 2011 till 2013. Betraktat på lång sikt är det typiskt med variationer hos fågelstammarna. Perioden från 60-talet till 80-talet karaktäriserades av periodiska variationer, men därefter upphörde regelbundenheten. Nu ser vi tecken på att cyklerna är på väg tillbaka och den jämna nedgången i täthet som vi nu noterar kan hänföras dit. Maj var regnig och i synnerhet i södra och västra Finland var månaden kallare än genomsnittligt. Det ruggiga vädret fortsatte i juni och en bit in i juli, med mycket regn. Den ihållande kylan och vätan ökade säkerligen dödligheten bland ungarna. En andra häckning? Hur väl skogshönsen lyckas med häckningen beror i hög grad på hur utsatta bona och ungarna är för de små rovdjurens predation. Predationstrycket beror i sin tur på mängden rovdjur och på rovdjurens tillgång till föda, i synnerhet små gnagare. Enligt en undersökning som naturresursinstitutet (Luke) har gjort så kollapsade sorkstammarna i södra Finland i vintras över stora områden. Markhäckande fåglar som skogshönsen råkar då i en utsatt situation eftersom rovdjuren börjar jaga fågelungar i brist på annan föda. I norra Finland var sorkstammarna mycket starka så fågelungarna klarade sig bättre där. F Ta nj a H uu sk o nen ,
Jägaren 5 l 2015 l 9 Försvagningen av stammarna har redan pågått i ett par tre års tid Skogshönsens tätheter (individer per kvkm skogsmark) och andelen ungar (ungarnas procentuella andel av alla observerade individer) i juli-augusti 2015. Förändringarna i förekomsterna sedan fjolåret är uttryckta med plusoch minustecken: ± förändring < 15 %, + och – förändring 15–30 % ++ och – – förändring > 30 % För ripan visas bara siffrorna för norra Finland, men materialet är tillräckligt. Tjäder Orre Järpe Ripa In v tr ianglar Tät he t (ind/kvkm) För ändr ing % Andel ung ar % Tät he t (ind/kvkm) För ändr ing % Andel ung ar % Tät he t (ind/kvkm) För ändr ing % Andel ung ar % Tät he t (ind/kvkm) För ändr ing % Andel ung ar % S Tavastland 25 3,3 x 57 4,2 ? ? 27 9,5 ± 39 S Savolax 69 3,1 ? 21 4,7 ? 37 6,8 ? 30 SÖ Finland 52 3,8 ± 26 5,7 xx 44 5,9 ± 34 Kajanaland 82 4,6 ± 44 8,3 ? 54 5,2 ± 54 1,6 xx 56 M Finland 76 2,3 ? ? 19 5,9 ± 53 5,9 ± 38 Lappland 143 4,0 ± 32 2,7 ± 38 1,6 ± 44 1,5 ± 62 Uleåborg 131 3,2 ? 26 6,7 ? 40 2,6 ? ? 42 0,8 ± 42 Österbotten 85 2,7 ± 34 6,1 ? 43 2,7 ? ? 26 N Tavastland 32 2,9 ? 21 4,3 ? 38 7,8 ? 36 N Karelen 81 4,0 ? 44 7,3 ? 42 6,8 ± 51 N Savolax 67 1,3 ? ? 10 6,9 ± 43 6,2 ? ? 42 Kust-Ö 19 1,5 ? 40 5,8 ? 47 3,4 ? ? 49 Satakunta 57 3,5 ± 33 4,9 ? 39 6,9 ± 37 Nyland 20 3,3 x 57 4,9 ± 23 9,0 ± 38 Eg F 11 2,0 ? ? 15 5,1 ± 49 4,9 ? 38 Hela landet 950 3,3 ± 31 5,1 ? 41 4,4 ? 41 1,3 ± 53 Tjäder, Järpe, Orre, Ripa Individer/kvkm skogsmark Skogshönsens utveckling åren 2006-2015 i fyra storområden: Lappland LAPPI Uleåborg-Kajanaland OUKA Norra Karelen, Norra Savolax, Mellersta Finland, Österbotten, Kust-Österbotten KESKI Sydöstra Finland, Södra Savolax, Nyland, Södra Tavastland, Norra Tavastland, Satakunta, Egentliga Finland ETELÄ Tjäder Orre Järpe Ripa 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 7 6 5 4 3 2 1 Individer/kvkm sk ogsmar k 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2005 2007 2009 2011 2013 2015 14 12 10 8 6 4 2 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 5 4 3 2 1 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 } } På sensommaren fick vi in en hel del rapporter från triangelinventerare om unga och outvecklade fåglar, vilket tyder på en andra häckning. Men inte ens när en sådan lyckas kan de nya kullarna fullt ut ersätta de första kullarna. På sina håll indikerar de låga andelarna med ungar att förlusterna av ägg och ungar till och med kan ha varit betydande. Tjädern och orren minskade Tjäderstammens täthet minskade med cirka 15 procent från i fjol. Trenden var den samma i största delen av landet, utom i Lappland, Kajanaland och på sina håll längst i söder där tätheten till och med ökade en aning. De största tjädertätheterna noterades i Kajanaland, Sydöstra Finland och Södra Savolax. Den brantaste nedgången för tjädern noterades i Mellersta Finland, Norra Savolax och Norra Karelen. Även för orren minskade tätheten i nästan hela landet med cirka 15 procent från i fjol. Nedgången var störst i sydvästra Finland och Uleåborg. Däremot ökade stammen i Sydöstra Finland. De tätaste orrbestånden påträffades i Kajanaland, Österbotten och Norra Karelen. Orren klarade vintern en aning sämre än den brukar. Järpen minskade, ripan på fjolårsnivå Järpens täthet minskade med cirka 20 procent i nästan hela landet, men ökade en aning i den allra sydligaste delen av landet. I Kajanaland och Lappland var tätheterna som förut. Den brantaste nedgången i järpens täthet noterades i Uleåborg, Österbotten och Norra Savolax medan de tätaste bestånden fanns i Nyland och Tavastland. Häckningen och övervintringen följde genomsnittet. Ripstammen låg på fjolårsnivå, men ändå klart under genomsnittet för de senaste tio åren. Beståndet minskade klart i Uleåborg medan inga förändringar sedan fjolåret kunde noteras i Kajanaland och Lappland. Ripan klarade övervintringen en aning bättre än året innan, men överlevnadsgraden låg trots det under långtidsmedelvärdet. Andelen ungar låg så gott som på normal nivå och i Lappland till och med aningen över medelvärdet. I Övre Lappland ger de hundassisterade inventeringarna oss en bättre uppfattning om läget. Under perioden 25.7 till 5.8 räknade frivilliga inventerare skogshönsen i 841 trianglar, vilket innebär 8 000 kilometer i hela landet. I skrivande stund är 841 trianglar inventerade. Merparten av inventeringsresultaten returnerades till institutet via webbplatsen riistakolmiot.fi. Institutet använder resultaten till bland annat uppskattningar av beståndens storlek och ett antal vetenskapliga undersökningar. Mera information om inventeringarna av vilttrianglar (också på svenska) och resultaten av sommarinventeringen finns på adressen riistakolmiot.fi.
10 l Jägaren 5 l 2015 10 l Jägaren 5 l 2015 Hur ser älgstammen ut i framtiden?
Jägaren 5 l 2015 l 11 Jägaren 5 l 2015 l 11 Det finns stora regionala skillnader i älgstammens struktur. Snedvridningen påverkar helheten från brunsten och parningen till slaktvikterna. Den nya förvaltningsplanen för älgstammen lägger därför mera ansvar på jägarna för hur älgstammen mår. Med samarbete mellan älgförvaltningsområden och planmässighet före jakten skapar vi goda förutsättningar för arbetet med att balansera stammen.
12 l Jägaren 5 l 2015 Text och bild: Mikael Wikström, Finlands viltcentral Stamstrukturen i fokus under älgjakten Älgstammens struktur är på många håll långt ifrån vad den borde vara. Älgförvaltningsområdenas målsättning är därför att återskapa balanserade bestånd. Varje enskild älgjägare är här i nyckelposition för att nå resultat. lgavskjutningsstatistiken från det senaste årtiondet visar att andelen fällda tjurar på många håll har varit förhållandevis hög, medan andelen kalvar har varit förhållandevis låg. Det har med åren lett till en allt mera kodominerad älgstam med en stor andel unga djur. I stora delar av landet har älgkorna i medeltal haft endast omkring en halv tjur per ko att välja bland då brunsten startat. Av de vuxna älgarna som deltagit i brunsten har så många som var tredje älg varit 1,5 år gammal. Ett dygn är avgörande Älgkorna är mycket noggranna med att kunna välja ut en fullvuxen och kraftig tjur som far till sina kalvar och därefter para sig i lugn och ro. Bristen på fullvuxna tjurar kan leda till att alla älgkor inte blir befruktade under det dygn då deras fysik möjliggör en befruktning. Det kan leda till att korna ombrunstar efter ungefär en månad och om det inte lyckas då Merparten av bytet borde vara kalvar. Dessa känns igen på kort och trekantigt huvud, yvig man och liten kropp. Ä
Jägaren 5 l 2015 l 13 beteende, till exempel i samband med brunsten, fungerar bäst då. En välmående älgstam har samtidigt förhållandevis få unga djur men många fullvuxna. Det innebär att endast omkring en femtedel av de vuxna älgarna är 1,5 år då brunsten infaller. För att få en mera balanserad älgstam och därmed ett naturligare brunstbeteende, är det viktigt att planera och genomföra beskattningen utgående från stammens struktur. Det ger samtidigt jägarna högre slaktvikter och större horntroféer. Älgkorna är mycket noggranna med att välja ut tjurar Varje avtryckarfinger inverkar I och med att de som står för den största dödligheten i en älgstam är jägarna, kan de även styra hur stammens täthet och struktur utvecklas. Varje älg som fälls och varje älg som får leva vidare har stor betydelse för den framtida stammen. Enskilda jaktföreningar och jaktvårdsföreningar är vanligtvis för små för att ensamma kunna lyckas, eftersom älgarna rör sig över stora arealer. Därför behövs ett fungerande samarbete inom älgförvaltningsområdena. Den nationella skötselplanen för älg fokuserar på stammens struktur och ett nytt beståndsvårdssystem har utvecklats kring älgförvaltningsområden som den centrala älgförvaltningsenheten. Generellt sett kan strukturen i en älgstam förbättras genom att fälla färre tjurar och flera kalvar. Jakttrycket kan minskas framför allt på tjurar i åldern 2,5 – 5,5 år, så att flera av dessa får möjlighet att bli fullvuxna ( ?6,5 år) varefter sådana kan fällas. Det är viktigt att inte heller fälla för många produktiva kor om jakttrycket på tjurar minskas. Det skulle kunna innebära att kornas medelålder sjunker med lägre produktivitet som följd. Andelen fällda kalvar kan justeras så att omkring en femtedel av vinterstammen efter avslutad jakt består av kalvar. Det kan i många fall innebära att ungefär 60 % av jaktbytet utgörs av kalv. Omständigheterna kan skilja sig en hel del på olika håll i landet och också från år till år, vilket bör beaktas i förvaltningen. Fullvuxna tjurar känns igen på en massiv kropp som kan se fyrkantig ut, grov hals och fullt utvecklad hornkrona. En tillräcklig andel unga tjurar borde få bli avverkningsmogna, innan de fälls. heller, kan de ombrunsta på nytt efter ytterligare en månad. Älgkor som blivit befruktade under ombrunst föder sina kalvar en eller två månader senare än normalt. De här kalvarna kan inte tillgodogöra sig vårens högkvalitativa foder samtidigt som de har en till två månader kortare tid att få i sig behövlig näring innan hösten kommer. Även jägarna drabbas De här problemen som är förknippade med älgens fortplantning kan ses tydligt även i jaktbytet. Allt flera fällda älgkalvar har slaktvikter på 30 – 60 kilogram för att de är födda senare än normalt. Allt färre fällda tjurar har hornkronor med 10 – 20 horntaggar för att det inte finns så många fullvuxna tjurar i stammen. En väl fungerande älgstam har ungefär lika många vuxna tjurar som kor. Älgarna har genom evolutionen utvecklats så att deras Strukturen kan förbättras genom att fälla färre tjurar och flera kalvar.
14 l Jägaren 5 l 2015 Text och bild: Mikael Wikström, Finlands viltcentral Nya guideböcker i älgförvaltning Beståndsvårdssystemet för älg har förnyats i år, vilket innebär delvis nya uppgifter för de involverade. Älgjägarna ges ett större ansvar för älgbeståndens välmående, vilket samtidigt innebär ett ökat behov av kunskap om hur jakten kan påverka ett älgbestånd. Nya guideböcker i älgförvaltning har sammanställts för att underlätta jägarnas uppgifter. uideböckerna omfattar i det här skedet tre delar som hör till serien ”Jaktledarens grundkunskaper”. De är uppbyggda i första hand för jaktledarna, men de lämpar sig väl för alla som är intresserade av älgjakt. Älgens biologi ligger som grund för stamskötseln och utgör en av de tre delarna i serien. I biologidelen beskrivs bland annat älgens förökningsbeteende och hur olika stamtäthet och stamstruktur påverkar beståndets utveckling. Också det nya beståndsvårdssystemet finns beskrivet, med vilka uppgifter som hör till vilka nivåer vid uppsättandet av målsättningar och vid planerandet av beskattningen. Jaktledaren har en mycket central roll i hela processen att uppnå uppsatta målsättningar, så en del är ägnad jaktledarskapet. Guideböckerna finns som pdf-filer på Finlands viltcentrals webbplats och kan om så önskas skrivas ut som häften. De kan också delas ut som diskussionsunderlag vid till exempel jaktföreningars möten eller innan jakten inleds. Guideböckernas språk är finska och svenska. Materialet har sammanställts av Finlands viltcentral med finansiering från jordoch skogsbruksministeriet. Flera guideböcker om bland annat vitsvansviltets och rådjurets biologi och stamskötsel kommer senare att produceras för i första hand jaktledarna. I och med att fastställandet av de långsiktiga målsättningarna och planerandet av den årliga beskattningen kräver betydande insikter i hur bestånden fungerar, kommer guideböcker att göras för att underlätta också de regionala viltrådens och älgförvaltningsområdenas uppgifter. I den här serien behandlas bland annat hur de stora rovdjuren kan påverka bestånden av bytesdjur och hur nyttan och belastningen som viltet medför kan påverkas. G
Jägaren 5 l 2015 l 15 Tauno Partanen Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt I skrivande stund har duvjägarna redan inlett det nya jaktåret. Den försenade tröskningen har visserligen försvårat jakten i hela landet och på sina håll har jaktlyckan varit sämre än den brukar vara. Andjakten börjar om några dagar och vi kan konstatera att sjöfåglarna inte har lidit av någon brist på vatten här i landet. Av allt att döma har sjöfåglarnas häckning lyckats rätt väl trots det regniga och kylslagna sommarvädret. Triangelinventeringarna av skogshönsen är även de avklarade. Sammanlagt blev nästan tusen trianglar inventerade, vilket betyder att vi kan bestämma täthetsindexets utveckling med rätt god tillförlitlighet. Som förmodat har sommarens väderlek haft en klart negativ inverkan på fågelkullarnas överlevnad. Likaså var vintern ogynnsam, i synnerhet för orren. De regionala skillnaderna mellan hönsfågelbestånden verkar än en gång vara väldigt stora, men den goda blåbärsskörden garanterar en god tillgång på föda i höst för de ungar som har överlevt sommaren. Ministeriets förordning befinner sig som bäst på remiss och i somliga regioner blir det helt säkert begränsningar i jakttiderna. För tjäderns del lär det på sina håll till och med bli totalfredning eftersom triangelresultaten pekar på en djup vågdal. De slutliga jakttiderna för hösten publiceras inom ett par veckor. Januarijakten efter orre kommer med all sannolikhet att än en gång skjutas på framtiden med minst ett år. Den goda nyheten är att resultatet av linjetaxeringarna i fjällområdet som görs med hönshundar visar att ripan har lyckats utomordentligt väl med häckningen. De preliminära resultaten tyder på att ripan, i jämförelse med fjolåret, befinner sig på stadig marsch uppåt. Av allt att döma har den goda tillgången på sork inneburit en avsevärd lättnad i rovdjurens predation mot ripkullarna, vilket har bidragit till ripans positiva utveckling. För jägare med hönshund lovar det gott för jakten i fjällen. Den ändring i jaktlagen som trädde i kraft den första augusti innebär nyheter för björnjägarna. Vid björnjakt är det förbjudet att använda åtel eller något som helst slag av anlagt lockbete som bygger på lukt eller björnföda om syftet är att locka till sig björn. Med undantag för vall får björn inte heller skjutas på en åker där skörden inte är bärgad. Förhoppningsvis förtydligar lagändringen villkoren som gäller för björnjakt. Samtidigt skärper ändringen också straffpåföljden för brott mot förbudet och ger polismyndigheterna utökade befogenheter vid förundersökningen. De som har beviljats björnlicens har informerats om lagändringens konsekvenser för jakten, men vi kan förmoda att myndigheterna, med anledning av lagändringen, får några prejudikatsfall att fördjupa sig i efter björnjakten. Skjutvapenlagen och lagen om skjutbanor förnyas och träder i kraft den första december. Ändringarna kommer att beröra alla jägare i lägre eller högre grad. Lagen innehåller betydande ändringar bland annat gällande förvaringen av vapen hemma och i bilen under jaktresor, när bilen lämnas utan övervakning. För den som äger fler än fem vapen har kravet på säkerhetsskåp dock en övergångstid på fem år. På tal om skjutvapen rekommenderar jag läsarna att studera högsta förvaltningsdomstolens beslut 30.6.2015/1872 givet den 30 juni i år. Enligt domskälen räckte det med misshandel för att återkalla den åtalades innehavstillstånd för skjutvapen. Jag rekommenderar alltså alla jägare att läsa domstolens beslut uppmärksamt eftersom domen med stor sannolikhet blir vägledande för fall av den här typen. Ny höst, nya utmaningar
18 l Jägaren 5 l 2015 Katri Puranen Ari Ko rk al a Älgpolitiken klarar konflikten Trots att det finns mycket älg i vårt land och det uppstår skador så har vi lärt oss leva med älgarna. Jere Nieminens färska avhandling visar att älgen har lärt finländarna att hantera konflikter. lgen berör en stor mängd människor, förklarar forskaren, agronomieoch forstmagistern samt numera även förvaltningsdoktorn Jere Nieminen. Älgen berör en stor mängd människor, förklarar forskaren, agronomieoch forstmagistern samt numera även förvaltningsdoktorn Jere Nieminen. Det här är knappast någonting nytt, för vid millennieskiftet var älgstammen i landet tätare än någonsin förut. Ny är däremot tanken att djuret som vi upplever som både positivt och negativt har lärt dagens finländare att hantera motstridiga intressen. Den finländska älgpolitiken fungerar, sammanfattar Nieminen. Älgen väcker helt olika associationer. Hjortdjuret med krona på huvudet som sveper över vägen skrämmer bilförare och visiterna i tallplanteringar ses inte med blida ögon av skogsägaren. För jägare innebär älgen däremot både kött och trevliga upplevelser. Även om upplevelserna och synsätten står i konflikt med varandra så rör de inte upp känslor. – Det har hunnit uppstå rutiner kring älgen. På grund av älgstammens storlek har vi tränat på olika scenarier och eftersom vi stöter på älgar så ofta så har vi lärt oss att leva med dem, förklarar Nieminen. Älgen förvandlas till siffror Det är främst i trafiken, i skogen och på åkrar som vi stöter på älg, men älgens närvaro regleras med lagstiftning och statistik. Skadorna och regleringen av stammen förvandlas till siffror medan fällningarna och skadorna på planteringar sammanställs på blanketter och förvandlas till euro. – När vi stöter på älgar upplever vi dem ibland som en sten i skon, men när de förvandlas till siffror och euro så reduceras de till en förmedlande roll. Pälsen följer inte med in i politiken. Älgen har också förvandlat den erfarenhetsmässiga lokalkännedomen till en fungerande del av byråkratin. För hanteringen av älgen finns det verktyg, som uppföljningsblanketter och klassificeringar. Om något verktyg inte fungerar så tillämpas användningen av det lokalt. – En skogsbruksingenjör tillämpar utvärderingen av en plantering medan en jägare tillämpar användningen av en hund, beskriver Nieminen. När Nieminen rörde sig med älgjägare kunde han konstatera att jägarnas expertis handlar om lokalkännedom, om att känna sin hund och tidigare erfarenheter av var älgarna rör sig. – Förvaltningens mål är att allt ska vara reglerat. Men det är omöjligt att skapa ett komplett regelverk, och knappast ens nödvändigt. För älgens del fungerar det hela eftersom det finns en smula flexibilitet i praxis, beskriver Nieminen. Tysta röster också i älgpolitiken När vi jämför med läget i rovdjurspolitiken och till exempel vargdebatten så blir det tydligt att det råder konsensus i älgpolitiken och att praxis fungerar. För rovdjurens del ligger åsikterna mycket långt ifrån varandra och det verkar vara omöjligt att nå en samsyn. Men också i älgpolitiken finns det röster som fortfarande inte hörs. Frågorna om älgens inverkan på mångfalden i naturen och rekreationsbruket skulle kunna ifrågasätta den etablerade älgpolitiken. Älgflugan har omedelbara konsekvenser för människan eftersom den håller bärplockare borta från skogen. Men folk förknippar inte älgflugorna med älgarna och frågan om älgens konsekvenser för skogens flora och fauna har inte heller blivit politisk. Återstår att se om älgpolitiken fortsätter att vara flexibel och om älgen också i fortsättningen lär finländarna att leta efter vägar till en samexistens med större bredd. Jere Nieminens avhandling om älgen och människan, och älgens närvaro i samhället, Hirviä ja ihmisiä – Hirven yhteiskunnallisen läsnäolon hallinta 2000-luvun alussa, finns utlagd på nätet på adressen http://tampub.uta.fi/handle/10024/97022 och kan laddas ner gratis. Ä – Älgen med tillhörande konflikthantering är en fråga om bokföring, sammanfattar Jere Nieminen. Älgen beräknas orsaka samhället en årlig utgift på mellan 130 och 175 miljoner euro. På inkomstsidan genererar däremot licenserna och affärsverksamheten kring jakten intäkter. Älghåren följer inte med in i politiken
Jägaren 5 l 2015 l 19 Hia Sjöblom Ja nneTu o m as S ep pänen Älgstigarnas hemligheter ska avslöjas Tiotals viltkameror håller ett öga på djuren som följer älgstigarna i de kajanaländska skogarna på ett forskningsområde som är cirka hundra kvadratkilometer stort. Fler kameror kommer att skaffas och forskaren JanneTuomas Seppänen hälsar alla intresserade välkomna att medverka i projektet. anne-Tuomas Seppänen, som är forskare och inbiten jägare, har föresatt sig att avslöja älgstigarnas hemligheter. Varför följer älgarna år ut och år in samma stigar, trots att det runt omkring finns hur mycket skog som helst att ströva omkring i? Kamerorna visar att flera andra däggdjur också följer de här upptrampade stigstumparna. Det finns ett antal frågor som Seppänen vill ha svar på. – Varför följer älgarna samma stigar år efter år och generation efter generation? Visar mamma älg sina barn var stigarna går eller är det fråga om ett kulturarv? De första kamerorna i undersökningen sattes upp i mars. De har avslöjat att det inte bara är älgar som följer stigarna utan också järv och räv. Skogen full med frågetecken Syftet med projektet, som spänner över en lång tid, är att få svar på de ställda frågorna. På nätet kan allmänheten följa med hur Seppänens undersökning framskrider och se bilder från viltkamerorna. Seppänen är inte ensam om projektet. Jaktföreningen Saarikylän Metsästäjät har entusiastiskt ställt upp och jobbar bland annat med att lokalisera stigar. – Nu borde vi lägga mera krut på att utreda hur individuella älgar rör sig och hur informationen förmedlas från älg till älg. Det tar tid att få fram svaren, uppger Seppänen. Idén till undersökningen fick Seppänen av sin farbror Ale Seppänen som i långa tider har strövat omkring i skogarna och grunnat på de hemlighetsfulla stigstumparna. – Det finns information mer än nog att gräva fram, och kunskaperna kommer att bli till nytta också för förvaltningen av viltstammarna. Projektet söker svar på bland annat frågor som: på hurdana platser går djuren upp nya stigar och hur går det till? Lokalt kan det inträffa förändringar i älgtätheten om en inkörd stig av någon orsak skärs av. Eller så lägger älgarna om rutten utan att det sker någon förändring i populationen. Det har också hänt att älgar väljer nya leder för vandringen mellan sommarbetet och vinterbetet. Seppänen undrar hur det går för stigarna och djuren som följer dem om det inträffar någonting radikalt i terrängen. Ett större hygge förändrar landskapet och stigen kan försvinna under kvistar och grenar. – Det vore intressant att veta var djuren trampar upp följande stig. Skogen är full av frågetecken som projektet söker svar på. Forskare Janne-Tuomas Seppänen ska avslöja älgstigarnas hemligheter. Riistapirtin Gorba följer med honom i terrängen och på jakt. En fjolårskalv poserade utan att veta om det för viltkameran. J Ställ upp på forskningstalko! lll Projektet är öppet för allmänheten och Janne Seppänen uppmanar alla intresserade att ställa upp. På projektets webbplats går det att anmäla påträffade stigar både i Kajanaland och på övriga håll i landet, och att diskutera temat. – Några tips har vi redan fått in. I synnerhet jägare med hund har lämnat in tips om var det finns stigar. Nästan alla jägare har mobil och gps med sig, och använder dem, gläder sig Janne Seppänen och styr också själv stegen ut i skogen. Fonden Koneen Säätiö har beviljat FD Janne-Tuomas Seppänen ett stipendium för undersökningen. Den görs i samarbete med Naturoch viltvårdsstiftelsens projektledare FD Heli Siitari, Forststyrelsens vildmarkschef FD Jukka Bisi och Mikael Wikström, Finlands viltcentrals expert på förvaltningen av hjortdjur. Projektets webbplats: www.riistapolkuverkko.fi. Mera information om projektet finns i Järki-projektets nyhetsbrev: http://jarki.fi/fi/hirven-polut
20 l Jägaren 5 l 2015 Jouni Tanskanen, Finlands viltcentral R eijo O ra va Säkerheten i jakttornet är livsviktig Vaktjakt efter hjortdjur från jakttorn är en vanlig jaktform. Ändå talar vi sällan om säkerheten i tornet, trots att varje jägare som använder torn borde bära ett gemensamt ansvar för tornen. m olyckan är framme kan följderna bli allvarliga, men jägarförsäkringen ersätter inte skadan. Liksom tornet står säkerheten på fyra ben; placeringen, valet av material, konstruktionen och regelbundna kontroller. På 80-talet blev det vanligt med jakttorn och liknande konstruktioner i vårt land när antalet jägare och djur som fälldes började peka klart uppåt. I första hand är det hjortdjur som vi jagar från torn, det vill säga, älg, hjort och rådjur. Med vitsvanshjorten följde den centraleuropeiska jaktkulturen med vaktjakt i torn. Låga torn på höga ställen Det är inte likgiltigt var i terrängen man placerar jakttornen eftersom god sikt hör till det viktigaste vid sådan här jakt. Om vi tar hänsyn till terrängen och placerar ut tornen med eftertanke så ökar säkerheten för jägaren avsevärt. Ett par meter är en lämplig höjd för ett torn. Ett torn som ställs vid en brant eller på en kulle behöver knappt någon höjd alls. Torn som inte är väldigt höga är lätta att flytta till en annan plats när plantskogen runt omkring har vuxit sig hög. Flyttningen blir ännu enklare om träelementen av tryckimpregnerat virke är hopfogade med skruvar. Den som bygger ett jakttorn för vaktjakt ska vara särskilt uppmärksam på stegpinnarna, räcket och golvet, både på materialet och hur de är fästa. Genom att göra små urgröpningar i stegsidorna och använda tryckimpregnerat virke för stegpinnarna eller tillräckligt stabilt virke så höjer vi säkerheten med ett snäpp. Ett bra tips för ökad säkerhet är att lägga ett finmaskigt metallnät på golvet; det ger bättre fäste för fötterna under isiga höstdagar. Starkt material, får inte murkna Det finns inga enhetliga föreskrifter för hur jakttorn ska vara konstruerade, men för det mesta byggs sådana av trä. Undertryckta granar som fälls på våren och barkas ger hållbart virke för tornets hörnstolpar och stegpinnar. Sådana granar har vuxit långsamt, och virket är tätt och mycket hållbart bara det skyddas Det är lättare att ta sig upp för en stege som lutar. Små urgröpningar för stegpinnarna gör stegen säkrare. O God sikt hör till ett jakttorns viktigaste egenskaper