Jägaren 4/2010 - Lehtiluukku.fi

4 / 2010 utfodring ökar jaktmöjligheterna, s. 24 Duvjakten öppnar jaktsäsongen Ungdomar vill ha flexibilitet i älgjakten, s. 50 Tjuvjakt yrkesmässig brottslighet, s. 68 Vapen och jakt -panelen unga jägare behöver också vapen, s. 13 Begränsningar av jakten på sädgås, s. 90 Ut på krogen eller jakt?
Gästskribenten Ungdomsarbetet och ungdomens bortfall Blev ombedd att skriva om temat "varför är ungdomarna inte med i jaktföreningarnas älgjaktlag?". Ett ögonblick funderade jag, är det verkligen så? Antalet jägare har under de senaste åren hållit sig kring 300 000 och enligt sajten riista.fi avlägger 7000-8000 personer årligen jägarexamen. Största delen är ungdomar. Min egen erfarenhet är att ungdomsarbetet under de senaste åren har undergått en betydande ökning. Det syns på åldersfördelningen i den grupp av personer som avlagt jägarexamen. Jaktläger, jaktföreningarnas skolbesök och övrigt ungdomsarbete har inverkat. Antalet unga entusiastiska jaktintresserade har ökat. Mot bakgrunden av dessa uppgifter kunde man tro att andelen ungdomar i jaktföreningarna ökar. Ändå talar man fortfarande i viss omfattning om "förgubbning" i föreningarna och fåtalet ungdomar. Typiskt är att de markägare som utarrenderar sina marker till jaktföreningen får bli medlemmar. Utöver dem består medlemmarna bl.a. av markägarnas arvingar eller närstående med goda relationer. Ytterst få har annars haft möjligheter att bli medlem i föreningen. Efter att ha blivit (prov)medlem har nykomlingen möjlighet att ansluta sig till älgjaktlaget (beroende på föreningens stadgar kan detta ske genast eller efter t.o.m. flera års provmedlemskap, efter att ha blivit ordinarie medlem och medlemskap i hjortgänget!). Älgjakten försiggår oftast under veckosluten då största delen av deltagarna är lediga. Målet är gemensam jakt och delaktighet i fångsten, vilket förutsätter aktivt deltagande för dem som har anmält sig till jakten. Beroende på förening kan frånvaro leda till sanktioner i form av t.ex. förlust av köttet eller "vite". Syftet med dessa är fortsättningsvis att motivera aktivt deltagande. En del av de unga blir medlemmar i jaktföreningen antingen på eget initiativ eller med hjälp av närstående. En del av ungdomarna hör igen till dem som inte har kontakter eller "inmutningar", inga möjligheter att komma ut i jaktmarkerna; ingenting som vanligen skulle duga som förutsättning för att bli medlem i en förening eller få delta i älgjakten. Den unga kanske studerar fjärran från jaktmarkerna och det här kan vara ett hinder för deltagande i föreningens verksamhet och jakter, om förutsättningen för deltagande är aktivitet och bindning varje veckoslut. Å andra sidan kan studierna utgöra ett hinder för deltagande trots att den unga bor helt nära. Andra till de unga hänförda kanske just är i den åldern att familjebildning kan vara aktuell. Det minskar helt naturligt möjligheterna att komma ut på jakt. Suvi Kapiainen Skribenten är ordförande för jaktföreningen Viikin Akateemiset Metsästäjät ry Sålunda kan det lyckade ungdomsarbetet inte riktigt fullt ut ses i föreningarnas medlemskår eller älgjaktlagen, när unga som är utan jaktmarker och kontakter faller bort och å andra sidan ungdomar som blivit medlemmar studerar eller bildar familj. Om de beslutande organen i föreningarna inte förhåller sig välvilligare till medlemskap och deltagande i verksamheten t.o.m. för ungdomar utan marker blir det faktiskt så att det inte finns ungdomar med i älgjaktlagen eller i föreningens övriga verksamhet och för det förtjänstfulla ungdomsarbetets del blir det litet som att kasta vatten på en gås. Jaktföreningarna är i sina medlems- och jaktregelbeslut i nyckelposition med tanke på framtiden. Till all lycka har mera upplysta jaktföreningar förnyat sina stadgar och, utan markägarskap, möjliggjort medlemskapet i föreningen via provmedlemskap. Om ungdomsarbetet inte fortsätter på samma sätt sporrande och aktiverande de unga på föreningsnivå röstar dessa med sina fötter och antalet jaktintresserade unga medlemmar sjunker på älgjakterna och i föreningens verksamhet trots att 300 000 personer fortsättningsvis betalar jaktvårdsavgift. n Vad tycker du? Hur motiveras de unga att delta i älgjakten? Vad kan jaktföreningarna göra för saken? Kan nånting förbättras i föreningarnas stadgar eller praxis? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 4 l 2010 Vildmarkskalendern 4
Innehåll l 4 l 2010 32 Totti Turunen 2 Gästskribenten: Ungdomsarbetet och ungdomens bortfall 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren: Tians team 6 Representantmötet samlades i Nyslott: Finlands viltcentral ett betydande framsteg förutsättningarna för jaktvårdsföreningarnas verksamhet bör tryggas Sälarna väckte debatt 10 XIX Internationella jaktmässan i Riihimäki: 13 Vapenpanelen på jaktmässan i Riihimäki: Unga jägare behöver också vapen Jakten på sädgås under lupp 15 Ordförandens spalt: 18 Gamla fåglar framhävs i gåsfångsten 24 Duvjakten öppnar jaktsäsongen fler jaktmöjligheter genom utfodring 28 Föreningarna reglerar själva sin hönsfågeljakt 32 Jägarprofilen: Duvhöken, jägarna och attityderna bäst att öva först på banan 32 Jägarprofilen: 34 När björnen anfaller 38 Turkhaudanjärvi 42 Makkarasuo -- restaureringen framskrider ett föredömligt projekt Duvhöken, jägarna och attityderna 46 Älgen och skogsbruket 48 Viltinventeringarna frivilligarbete av bästa märke Ungdomar vill ha flexibilitet i älgjakten Keski-Rengon Erä satsar på allvar på ungdomar Nytt rekord 170 000 mårdhundar fällda Kulturarvet i statens skogar blir kartlagt 50 Ut på krogen eller jakt? 52 Jägare på ett år 56 Avskjutningsstatistiken berättar: 58 Jakten på statens marker: 60 Har du redan kommit igång med din gratis Tracker Hunter navigator 62 På vandring med Eki: Jägarens ryggsäckar NärVarHur? 66 Forskarperspektiveet: 68 Tjuvjakt yrkesbrottslighet 18 18 Gamla fåglar framhävs i gåsfångsten 72 Sista gången med övervakningspatrullen 78 Jägarna omsorgsfullare och ansvarsmedvetnare än tidigare 84 Från skott till tallrik: Skogshöns 88 Jägarorganisationen meddelar 90 Begränsningar av jakttiderna 92 Affärer 95 Adresser Jägaren l 4 l 2010 l 3
Text och bilder: Eerikki Rundgren Eräkalenteri JULI Statistiskt är juli årets varmaste månad i hela landet. Även om kvällarna i södra Finland börjar mörkna i slutet av månaden, förblir nattemperaturerna ännu i behagliga gradtal. Detta beror på att värme lagrats i mark och vatten. Nätterna blir dock oundvikligen svalare mot slutet av sommaren, vilket syns under vindstilla nätter när dimman samlas ovanpå vattendragen. AUGUSTI Hittills har man i Finland påträffat 55 av de tusentals trollsländearter som finns i världen. Starrmosaiksländan som vilar på trädstammen är den vanligaste och på samma gång den mest utbredda av de 11 mosaiktrollsländor som förekommer i vårt land. Starrmosaiksländan som trivs i alla typer av vattendrag kan ses flyga från början av juni ända till månadsskiftet september-oktober. I juli för ett år sedan mättes värmerekordet +29,3 °C den 2.7 i Tvärminne, Hangö. Endast en gång stannade månadens högsta dagtemperatur under +20 grader i Tvärminne, men annars mättes på något håll i Finland hela tiden högre dagtemperaturer än så. Till och med i Sodankylä var det över +20 grader under fjorton dagar i juli. Det är lätt att känna igen svarthakedoppingen under häckningstiden på det svarta huvudet med de brungula tofsarna samt den rödbruna halsen och sidorna. I vinterdräkt är det dock lite svårare att artbestämma den här lilla fågeln som hör till doppingarna, precis som för så många andra sjöfåglars del. Lättast är det kanske att skilja den från skäggdoppingen och gråhakedoppingen genom att den är mindre och på näbben. Trollsländeföreningen i Finland (Suomen sudenkorentoseura rf) grundades år 2006. Föreningens syfte är att främja forskning, bevarande, skyddet av trollsländor och hobbyverksamhet samt tjäna forskare och de som har trollsländan som intresse i Finland. På föreningens hemsida på adress www.sudenkorento.fi har man beskrivit alla trollsländsarter som påträffas i Finland i detalj. På utställningen "Naturens kraft" på Finlands Jaktmuseum kan den intresserade bekanta sig med grafikern Erik Bruuns produktiva och erkända livsverk. Bruuns affischer, broschyrer, frimärken, omslagsbilder på böcker, exlibris och övrig grafik från så många som sex årtionden finns framställda. Den mest kända och på samma gång även mest omtyckta av de logon som Bruun designat är nog Finlands Naturskyddsförbunds vikarlogo som fortfarande är i bruk. Naturen har dessutom alltid framstått starkt i Bruuns verk. Ett bra exempel på det är naturaffischernas serie som hela tiden följs upp med nya alster. Utställningen "Naturens kraft" pågår fram till 10.10.2010 i Riihimäki. Svarthakedoppingen häckar i skyddade havsvikar samt i frodiga dammar och träsk. Den trivs också, liksom många andra sjöfåglar, i avloppsvattenbassänger samt i andra våtmarker som människan skapat. Exemplaret på bilden bodde tillsammans med sin partner i juli förra året i en fågelvåtmark som är anlagd i Esbo centralpark. Det här är förmodligen samma par, som även den här sommaren häckade på samma våtmark. 4 l Jägaren l 4 l 2010
Ledaren Tians team I slutet av maj informerade polisstyrelsen om en av polisen utförd operation under vilken eventuell kriminell bakgrund utreddes av polisen för alla innehavare av vapenlicens för att klarlägga om det bland innehavarna fanns personer som uppträdde våldsamt och var olämpliga att inneha vapen. Operationen, som krävde en massiv insats ledde till att vapenlicensen återkallades för 940 personer. Totalt finns det omkring 650 000 innehavare av vapenlicens i vårt land. Polisstyrelsen försåg sitt tillkännagivande med rubriken "Polisen har återkallat nästan tusen vapenlicenser", vilket gjorde att den stora allmänheten fick uppfattningen att det bland vapenägarna finns många suspekta och farliga gäng. Rubriceringen torde i viss mån ha varit ett svar på en del antivapenkretsars sensationshunger: "Fortsätt att riva, vapnen har redan tagits bort från tusen". Utgående från resultatet är det dock skäl att gratulera polismyndigheterna för en lyckad och välskött licensprövning. Egentligen är polisen värd en full tia för skötseln av vapenlicensfrågorna. Och en annan tia till vapenägarna jägarna och skytteutövarna! Nu kan vi gå med ännu rakare rygg. Vi har offentligt konstaterats vara redliga medborgare. Hur så är vi erkända som redliga medborgare? Just konstaterades det ju att vapnen togs bort från närmare tusen. Visst, visst. Redliga människor har vi varit redan innan dessa straffregister- m.fl. utredningar, förhör och återkallelser. För de återkallade licensernas del måste decimaler tas i bruk när procenttal inte är tillräckligt noggranna utan resultatet blir noll vid avrundning. Vapenlicenserna återkallades för en andel på 0,0014 av vapenägarna dvs. av 0,14 %. Av de en gång i tiden beviljade vapenlicenserna har således 99,86 % lyckats för polisen! I praktiken har kanske polisens licensprövning lyckats t.o.m. ännu bättre, för en del personer har säkert senare gjort sig skyldiga till brott efter att ha varit oklanderliga då licensen beviljades. Rubriken skulle utmärkt väl ha kunnat lyda "Polisen har lyckats helt i sin prövning av vapenlicenser" eller sett ur kundernas perspektiv "Vapenägarna har gjort sig skyldiga till ytterst få förseelser". Vilken annan grupp kan månntro uppvisa lika gott medborgerligt anseende det torde inte vara lätt att hitta. Förhoppningsvis fortsätter tidigare års framgångshistoria och dess aktörer vid polisens licensförvaltning. Alla dagens tecken på förändringar i praxis och organiseringen av licensärenden ser inte ut som framgångsfaktorer. Att polisen fjärmar sig från människorna och att tyst information förloras förorsakar säkert stora problem också i den övriga polisiära verksamheten. Därtill kommer ökad pappersexercis i licensfrågor och överföringen av ansvaret till andra, dvs. anskaffning av utredningar från andra, ökad byråkrati, försämrad kundservice, till flera månader utdragna handläggningstider och höjning av kostnaderna för vapenlicenser över smärtgränsen är oroväckande exempel på en förvaltning som börjar sysselsätta sig själv samtidigt som den klagar över bristen på resurser. "Förbättras som postens service" och "Fungerar som tågdasset när det inte kommer något tåg" är ett par av de liknelser jag hört. Oskyldiga licenstjänstemän och polismän blir oförskyllt skuldbelagda. Riksdagens biträdande justitieombudsman har med anledning av ett flertal klagomål gett en viss nyländsk polisinrättning en anmärkning för långsam handläggning av vapenlicensärenden. Han har även bett polisstyrelsen om en mera omfattande utredning av handläggningstider och eventuella åtgärder för att vapenlicensärenden skall behandlas inom rimliga tider utan omotiverat dröjsmål. Det är skäl att korrigera olägenheterna omgående utan att längre pina människor med onödiga utredningar och oväsentligheter. På polisinrättningarna finns det nog know-how för att lösa frågor även i fortsättningen enligt "principerna för god förvaltning" etc. Må man koncentrera sig på väsentligheter och inte bygga upp mera onödig byråkrati till förtret för de unga. Ungdomen som vapeninnehavare och licenssökande är inget problem. Tvärtom växer de upp till redliga vuxna. Låt oss utnyttja även den möjligheten. Intressant är t.ex. det faktum att av vapen orsakade jaktolyckor i ljuset av statistik inte händer för under 20-åringar. Det får därför inte hända att en 15-åring som avlagt jägarexamen bommar jaktsäsongens premiär eller inte får skjuta skjutprovet för att vapenlicensförvaltningen lorvar i flera månader! Den här gången tar jag inte ställning dess mera till behövligheten eller obehövligheten av en revision av vapenlagen men några statistiska uppgifter må plockas fram som en liten repetition och för att åskådliggöra hur relativ frågan är. Under ett normalt år sköts 2 finländare med lovlig pistol, 84 kvävdes av sin mat, 80 frös ihjäl, 75 dog vid brand, 56 dödades med eggvapen och 39 dog i bastuvärme. Utifrån löpsedlar och tidningsartiklar kan det uppstå vanföreställningar om den här frågan. n Jägaren l 4 l 2010 l 5 PS! Förgubbningen i älgjaktlagen är verklighet idag. I spalten Gästskribenten tar ordföranden för Viikin Akateemiset Metsästäjät ry Suvi Kapiainen upp den här känsliga frågans praktiska aspekter. Om föreningen inte kan erbjudas jaktbara marker kan det ofta vara stopp för ett hägrande medlemskap i föreningen och särskilt i älgjaktlaget redan i det skedet. Älgjaktlagets strikta regler och bevakandet av "köttinan" har i många föreningar lett till bortfall för ungdomens del eller åtminstone till att ungdomarna inte deltar i älgjakten. Ger det här möjligen anledning att se sig i spegeln? Läs mera om temat på sidorna 50-53 i den här tidningen. Jari Pigg Huvudredaktör
Klaus Ekman Representantmötet samlades i Nyslott Jägarnas centralorganisations högsta beslutande organ representantmötet möttes i Nyslott till som det nu ser ut sitt nästsista möte. Avsikten är att Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten från den 1.1.2011 sammanförs till Finlands viltcentral. Finlands viltcentral ett betydande framsteg förutsättningarna för jaktvårdsföreningarnas verksamhet bör tryggas I På representantmötet röstades om slopande av kalvskyddet för vitsvanshindar. Norra Tavastland hade gett ett förslag om att kalvskyddet skulle slopas från årsskiftet men knappt omröstningen så slopandet föreslås inte. Hannu Huttu förslaget förlorade 6 l Jägaren l 4 l 2010
I l I Nyslottsalen i Nyslott sammankom ett hundratal påverkare i viltbranschen för att dra upp riktlinjerna för den framtida viltförvaltningen. Representanterna i Jägarnas centralorganisations representantmöte och ett stort antal av viltförvaltningens förtroendevalda och tjänstemän sammankom för att diskutera aktuella viltfrågor. Mest diskusion väckte givetvis organisationens pågående reformarbete. Riktningen den rätta I lördagens inledande anföranden gick talarna detaljerat genom den aktuella situationen för organisationsreformen och de framtidsutsikter som redan nu kunde skönjas inklusive den lagberedning som rör organisationen. Projektchef Reijo Orava gav en mycket förtjänstfullt och klar redogörelse för projek- Ödemarksrådet Juha K. Kairikko (i mitten) är Jaktjournalist årgång 2009. T.v. JCO:s ordförande Tauno Partanen och t. h. juryns ordförande verksamhetsledare Jari Pigg. tet, vars namn är såpass prosaiskt som "Inrättandet av Finlands viltcentral". I den diskussion som följde gav förutsättningarna för jaktvårdsföreningarnas verksamhet anledning till den största oron. I flera inlägg hänvisades det till säkerställandet av frivilligarbetets kontinuitet, vilket givetvis förutsätter att såväl författningarna som finansieringen även i fortsättningen stöder detta uppskattningsvis 365 årsverken värda frivilligarbete. På söndagen antog representantmötet följande ställningstagande om organisationsreformen: Representantmötet anser den föreslagna reformen vara en behövlig förändring. Genom reformen kan överlappningar avvecklas och verksamheten effektiveras utan att rubba de regionala funktionerna. Kunskap, inflytande och sakkunskap på regional nivå bevaras fastän namnet ändras till Finlands viltcentral jämte regionkontor. Ytterligare möjliggör organisationen ett fortsatt bra samarbete mellan jägarna och markägarna. Jaktvårdsföreningarnas verksamhetsförutsättningar skall säkerställas i förändringsprocessen. Representantmötet förutsätter att tillräckliga resurser inriktas till stöd för jaktvårdsföreningarnas verksamhet så att föreningarnas verksamhet och omfattningen av det frivilligarbete som utförs i dem kan bevaras. Jägaren l 4 l 2010 l 7
FRI SIKT... ...tack vare Schmidt & Benders original FlashDot teknik Även röstningar genomfördes Representantmötets häftigaste vågor lade sig på lördagen, mötet genomfördes i god anda och den förda diskussionen var saklig. Diskussioner fördes om de till representantmötet framförda förslagen och två gånger klarade sig mötet med provröstning. Norra Tavastlands förslag om slopande av kalvskyddet för vitsvanshinden gick till sluten omröstning. Motförslaget vann och förslagsställaren återtog sitt förslag. Syftet Värddistriktets Heikki Kosonen fungerade som med förslaget var att ordförande för mötet. underlätta nedläggandet av vitsvanshindar efter årsskiftet. I motförslaget konsta- jaktförfattaren, ödemarksrådet Juha K. terades att ensam hind redan enligt Kairikko. nuvarande lagstiftning kan skjutas om Kairikkos litterära produktion är enorm. Som bilaga till förslaget fanns inte under ett år gammal kalv följer. Norra Karelen hade föreslagit en en över en cm tjock förteckning över ändring av JF 9 § på så sätt att tiden alla artiklar, handböcker, böcker och för meddelandet om fångsten skulle ha andra produkter han skrivit. De behöförlängts från en vecka till två veckor ver inte beskrivas dess närmare. Alltså men förslaget föll vid provröstningen. en unik meritförteckning med tanke på Lapplands jaktvårdsdistrikt hade Jaktjournalistpriset. föreslagit att avgiften för avläggandet Vi kan med glädje konstatera att av skjutprov höjs till 10 euro per gång Juha K. Kairikko genom sin långvarioch att giltighetstiden för godkänt ga verksamhet på ett betydelsefullt sätt prov förkortas från tre till två år. Vid har främjat finländsk jakt, vilthushållprovröstningen vann motförslaget som ning och dess allmänna godtagbarhet innebar att avgiften höjs till 10 euro även bland den stora allmänheten. men att giltighetstiden förblir densam- Jaktjournalistpriset för år 2009 har helt säkert gått till rätt person, lovordar ma. ordföranden för juryn, verksamhetsleJuha K. Kairikko daren för Jägarnas centralorganisation Jaktjournalist Jari Pigg. I samband med representantmötet utdelades även priset till Jaktjournalis- Det sista representantmötet ten år 2009. Jaktjournalistpriset, som i Lappland? instiftades 2002, delades nu ut för åt- Representantmötets sista ord uttalades tonde gången. Prisets storlek är 2 000 av ordföranden för Lapplands jaktvårdsdistrikt Erkki Huhta. Med de oreuro. Bland förslagen till Jaktjournalist den inbjöd han JCO:s representantmöfanns det denna gång en person som te till, som det nu ser ut, sitt sista möte, klart överglänste alla andra. Det var som enligt gällande cirkulationssystem lätt för juryn att till ledande namn hålls inom Lapplands jaktvårdsdistbland kandidaterna lyfta fram långva- rikts verksamhetsområde. Han framrige verksamhetsledaren för Finlands förde förhoppningen att det mötet inte jägarförbund och huvudredaktören för skulle vara vemodigt utan en trevlig tidningen Jahti (tid. Urheilumetsästys), framåtriktad tilldragelse. l off on FlashDot bättre träff i klart och skymt 1,5 - 6 x 42 Zenith Prislista 2010 6 x 42 6 x 42 7 x 50 7 x 50 8 x 56 8 x 56 8 x 56 8 x 56 10 x 42 1,1 - 4 x 24 1,1 - 4 x 24 1 - 8 x 24 1 - 8 x 24 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 1,5 - 6 x 42 3 - 12 x 42 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 2,5 - 10 x 40 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 2,5 - 10 x 56 4 - 16 x 50 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 1,1 - 4 x 20 1 - 8 x 24 1,5 - 6 x 20 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 12 x 50 3 - 20 x 50 4 - 16 x 42 4 - 16 x 50 4 - 16 x 50 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 5 - 25 x 56 12,5 - 50 x 56 12,5 - 50 x 56 Tilläggspris: Tilläggspris: HUN Klassik Klassik Klassik rödpunkt HUN Klassik HUN rödpunkt Klassik rödpunkt Klassik Zenith Zenith FlashDot Zenith Zenith FlashDot Klassik Zenith Zenith FlashDot Klassik Klassik Zenith Zenith FlashDot Summit Klassik Zenith Klassik rödpunkt Zenith FlashDot TESTVINNARE Varmint Field Target Parallax (luftgev) FT rödpunkt + Parallax (luftgev) PM ShortDot PM ShortDot PM P3 ShortDot PM II PM II/P Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II PM II/P Parallax (*) PM II/LP rödpunkt + Parallax (*) PM II/LP DT rödpunkt + Parallax PM II/LP-2 DT, hårkors på 2 bildplan PM II/LP/MTC/LT rödpunkt + Parallax PM II/P Parallax, hårkors på 1 bildplan PM II/P Parallax, hårkors på 2 bildplan Klassik & Zenith hårkors 8 & FD8 PM II (*) märkta DT double turn Rp inkl moms euro 560 760 940 1295 600 940 975 1295 795 1120 1575 1295 1755 995 1180 1595 1195 1225 1420 1795 1090 1225 1420 1575 1795 1495 2095 2420 1995 1895 1895 1790 1995 2360 2465 2265 2070 2410 2595 2695 2770 2270 2270 95 160 Beställ vår NYA broschyr! SEDAN 1960 Norra Kajen 22, 00170 Helsingfors, Finland, Tel. 09-135 135 8, Fax 09-135 167 1 Schwed_Anz_90x272_4c_042010.indd 1 8 l Jägaren l 4 l 2010 29.04.10 14:02
Klaus Ekman Sälarna väckte debatt Jaktmässan har varit och farit. Till mina livligaste minnen hör en tidningsredaktör som rörde upp känslorna om säljakten och dess berättigande. Den här redaktören blandade nämligen ihop våra havslevande sälar gråsälen och vikaren, vilka förökar sig i stadig takt, med den hotade saimenvikaren, som är ett skyddsobjekt. l Det var den nittonde gången som jaktmäs- XIX Internationella jaktmässan i Riihimäki ringarna i Östersjön har det observerats över 20 400 gråsälar, vilket betyder att stammen är avsevärt mycket större än så, eftersom man naturligtvis inte får syn på varenda säl under en inventering. Redaktörens jämförelser med vår hotade saimenvikare var både smaklös och grundlös - saimenvikarens väl och ve är ju tveklöst en hjärtesak som angår hela vårt land. D I JCO:s monter presenterades både den nya viltvårdscentralen och skador på husdjur som orsakats av stora rovdjur. san arrangerades i Riihimäki. Den har funnit sin form och antalet besökare uppgick till 47 000. Ändå kändes marknadsgatorna och tälten väldigt tomma på lördag eftermiddag och söndag morgon på grund av regnet och de hårda vindarna. Sälen en resurs Ett av mässans teman som både syntes och hördes var sälen och i synnerhet gråsälen. Vår legendariska matkulturambassadör Jaakko Kolmonen var på plats, presenterade och berättade. På sin egen avdelning lagade han sälrätter som besökarna fick smaka på. Och visst smakade det! Under den första mässdagen bjöd Forststyrelsen på basturökt sälkött och mässbesökarna fick gissa vad det var för slags kött som de åt. Sältemat visade åter en gång hur oberäknelig människans tankevärld kan vara. Det var under presskonferensen som Jaakko Kolmonens sältema fick en lokaltidningsredaktör att tappa fattningen. Reportern bad om ordet och höll ett väldigt känsloladdat anförande, men tyvärr rörde reportern ifråga fullkomligt ihop mässsans tema gråsälen som under det senaste decenniet har varit på stark frammarsch i Östersjön med saimenvikaren. Vid invente- Landets största jaktvaruhus Jaktmässan har med åren utvecklats till en allt viktigare handelsplats. Importörerna i branschen presenterar sitt sortiment och sina nyheter samtidigt som montergrannen som är återförsäljaren på orten säljer samma varor till mässbesökarna. Så här fungerar det: på Sako Oy:s stort uppslagna monter presenterades Berettakoncernens alla nyheter medan Budgetsport i montern bredvid sålde Berettas textiler. Jägarnas Centralorganisation körde med fyra olika teman och presenterade a) den nya viltvårdscentralen som startar den första januari 2011, b) skador på husdjur orsakade av stora rovdjur, c) våtmarker för viltet och d) skytteträning a la SRVA. Mässbesökarna var särskilt intresserade av skytteträningen på anfallande björn, med en specialtillverkad måltavla och bana. Paneldebatt om vapen och jakt Riihimäkimässan och Jägarnas Centralorganisation ordnade under den andra mässdagen en paneldebatt. Ämnet var förslaget till ny skjutvapenlag som ligger i riksdagen och det belystes ur många olika vinklar. Förslaget har dragit på sig en hel del kritik och debattens vågor har gått höga. Märkligt nog var det inte mer än drygt 50 personer som infunnit sig för att lyssna på inläggen och delta i diskussionen. l 10 l Jägaren l 4 l 2010
Verkställande direktör Samuli Vanhala på JCO:s samarbetspartner Tracker Ab presenterade den nya hundpejlen Tracker Stealth för Olavi Seitaniemi. Modellen är gjord med en ny digital teknik och är särskilt väl lämpad för förhållanden där mobilnätet inte har tillräcklig täckning för GPS/GSM-systeErätukkus "varuhus" drog till sig folk som en magnet. men. Pejlen passar dessutom utomordentligt väl för stående hundar. Asko Mäkinen och företaget Valiokoiravarusteet ställde ut både utomhus och inne. Här håller Mäkinen i handen en ny viltkamera som automatiskt skickar bilderna direkt till Markku Onnela på Agropolis och Olli Elo på Resec Oy med kylsystemet Salla Riistakylmiöt. mobiltelefonen. Lasse Väyrynen presenterade Ultrapoints GPS-hundGyttorp fanns på sin gamla vanliga plats bredvid JCO. Jaktmässans verkställande direktör Pirjo Vilpponen var nöjd med paneldebatten om vapen och jakt, även om också hon var besviken på det blygsamma antalet deltagare. pejl. Back on Track Oy lanserade sina värmetäcken för hundar. Produkten har redan länge använts på hästar. Täckets keramiska textil lindrar dessutom smärtor och värk. Jägaren l 4 l 2010 l 11
En jaktstuga som levereras ända hem med lastbil. Ser ut som en riktig hederlig bastu. Verkställande direktör Pekka Helminen på företaget Eloranta log belåtet vid sina nyheter från Merkel och Steyer Mannlicher. Finns inte kartan på Lantmäteriverket så behöver du den inte heller! D Sako Oy:s produktutvecklingsdirektör Kari Kuparinen presenterade nya Tikka `T3 Sporter för pinfärska jägaren Ida Ekman. Hennes jägarexamen Markus Remes presenterade hagelgeväret Lanber Ultra light. Ett lätt vapen är precis vad jägare i fjällen drömmer om. På Remes avdelning visades också CZ-kulvapen och Meopta kikarsikten. Krieghoffs verkställande direktör Peter Brass stod också i år i FinnEnterprises monter och presenterade företagets sortiment. Priset på en dubbelstudsare med sidolås över 60 000 euro! fick undertecknad att blekna. var precis ett dygn gammal. Hon var särskilt intresserad av ljuddämparen, som också dämpar rekylen. Den 11 år gamla jägarplantan är mest rädd just för rekylen. 12 l Jägaren l 4 l 2010
Klaus Ekman Vapenpanelen på jaktmässan i Riihimäki: Unga jägare behöver också vapen Riihimäkimässan och Jägarnas Centralorganisation arrangerade under den fjortonde internationella jaktmässan en debattpanel på ämnet Vapnen och jakten. I panelen satt en rad med framträdande experter som diskuterade detta aktuella ämne och beredningen av den nya skjutvapenlagen som har väckt mycket debatt under hela det gångna året. till 16 år. Mycket riktigt: de nya och i synnerhet de unga jägarnas möjligheter att skaffa sig vapen blev ett av paneldebattens hetaste ämnen. För att säkerställa kontinuiteten i jakten måste rekryterandet av unga jägare fungera. Enligt propositionen till ny skjutvapenlag blir anskaffandet av vapen en synnerligen byråkratisk procedur för jägare som är yngre än 18. Det nuvarande systemet med ett licensbeslut skulle nämligen ersättas med i värsta fall tre licensbeslut! Panelen var enhälligt av den åsikten att de unga jägarna också i framtiden måste kunna skaffa sig vapen! den genomsnittliga finska vapenägaren gör sig skyldig till 50 % färre brott mot liv (oavsett vapen eller tillhygge) än vilken annan genomsnittlig finländare som helst. Det finns inte heller någon korrelation mellan vapenägandet och antalet självmord. Experterna i vapenpanelen diskuterade ett rykande aktuellt ämne, propositionen om ny vapenlag. Från vänster framme Mika Lehtonen på inrikesministeriet, Sauli Härkönen på Jägarnas centralorganisation, Panu Hiidenmies på Finlands Jägarförbund, Ville Hokkanen på Norra Savolax jaktvårdsdistrikt och Antti Sukuvaara på Vapenbranschens Näringsidkare. D l Det första skedet av förnyelsen av skjut- vapenlagen är avklarat och propositionen behandlas av riksdagen och befinner sig i detta nu i förvaltningsutskottet. I panelen deltog projektchef Mika Lehtonen på inrikesministeriet som har lett beredningen av lagen samt biträdande verksamhetsledare Sauli Härkönen på Jägarnas Centralorganisation, verksamhetsledare Panu Hiidenmies på Finska Jägarförbundet, ordförande Antti Sukuvaara på föreningen Vapenbranschens Näringsidkare samt viltvårdskonsulent Ville Hokkanen på Norra Savolax jaktvårdsdistrikt. Mika Lehtonen utredde i sitt inledningsanförande på vilket sätt jägarnas vapenbehov har tagits i beaktande vid beredningen av lagen. Lehtonen konstaterade att propositionen inte innebär några större förändringar för jaktens del. Däremot kommer EU:s vapendirektiv att innebära förändringar hos oss uttryckligen för ungdomarnas vapenanskaffningar och licenspraxis. För handeldvapnens del föreslås en höjning av åldersgränsen till 20 år. Det här kommer att innebära en avsevärd olägenhet i synnerhet för jakten på små rovdjur, det vill säga fällor och gryt, konstaterade Ville Hokkanen, som i konkreta ordalag och med bilder beskrev de förhållanden under vilka djur avlivas vid bland annat en jakt med grythund. 5,5 miljoner dagar på jakt Sauli Härkönen på Jägarnas Centralorganisation konstaterade att Finland i jaktligt avseende är en stormakt. Sex procent av befolkningen har jaktkort och jägarna tillbringar varje år drygt 5,5 miljoner dagar på jakt. Det tillkommer ungefär 8000 nya jägare varje år och den typiska personen som skriver jägarexamen är en pojke i åldern 14 En statistisk illusion Antti Sukuvaara på vapenbranschens företagarförening inledde förtjänstfullt med att berätta om statistiska illusioner i vapenbranschen och den så kallade desinformationen som häftar vid vapnen sedan tragedierna i Jokela och Kauhajoki. Fördömanden har riktats mot den stora mängden vapen i förhållande till befolkningen, vapenmängdens kopplingar till brott mot liv och begångna självmord. Faktum är att när det gäller antalet vapen i förhållande till befolkningsmängden så avviker vårt land inte alls från de övriga europeiska staterna som Sverige, Frankrike eller Tyskland. Det samma gäller brotten mot liv. Det antal mord och dråp som årligen görs med lovliga vapen kan räknas på ena handens fingrar, upplyste Sukuvaara. Om den gällande skjutvapenlagens duglighet berättar också det faktum att Skjutbanorna ett bekymmer Det otillräckliga antalet skjutbanor var även det ett bekymmer som paneldeltagarna hade gemensamt. Det är en allmän trend i dessa tider att mindre skjutbanor måste stängas eftersom de inte uppfyller de stränga villkoren för miljötillstånd. För att jägarna ska kunna upprätthålla sin skjutskicklighet och förbättra den är det livsviktigt att det finns ett täckande nät av skjutbanor i hela landet. Mika Lehtonen på inrikesministeriet konstaterade mycket träffande i sitt avslutande anförande att inte heller samhället har någonting att vinna på att jägarna flyttar ut sin skytteträning till sandgropar utan övervakning. l Som moderator fungerade JCO:s kommunikationschef Klaus Ekman. Han lyfte bl.a. fram propositionens inverkan på unga jägares möjligheter att skaffa sig vapen. Jägaren l 4 l 2010 l 13
Världens bredaste utbud av vapentillbehör för den finländska jägaren. - leveranstid 1-2 veckor - nästan 100.000 produkter - lagersituationen på nätsidorna - per post i hela Finland Moultrie Game Spy D 55 Viltkamera NYHET PRODUKTNR 798698 Barnes Tipped Triple-Shock x Kuula 30 Cal 150 gr Caldwell 7 Rest Gevärs skjutstöd 190 MTM EZ-3 förbätrad lerduvshandkastare NYHET PRODUKTNR 414465 75 PRODUKTNR 496850 65 Hoppes Viper Boresnake 12 Cal NYHET PRODUKTNR 350039 Syntet Stock till Mosin-Nagant PRODUKTNR 820312 19 41 PRODUKTNR 777174 119 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 ASE ja KONE Kaanaatie 68 Raisio - Reso Tel./Puh. (02) 239 0930 Öppet-Avoinna: Vardagar -Arkisin 10-17 www.midwaysuomi.com Kemiön Metsästyspuoti Kroggränd - Kapakkakuja 9 25700 Kimito - Kemiö Tel./Puh. (02) 423 804 Öppet-Auki Vardagar -Arkisin 12-18 www.asejaera.fi Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.
Ordförandens spalt Jakten på sädgås under lupp n På jaktvårdsdistriktens möten i juni fattas det årligen vid behov beslut om begränsning av olika viltarters jakttider. De vanligaste besluten om begränsning har gällt hönsfåglar eftersom bestånden av dessa fåglar redan under en längre tid har varit på nedgång och det är fråga om en för oss mycket viktig viltgrupp, som rentav väcker ett alltför stort intresse som jaktobjekt. T.ex. ifjol var sommarens väderleksförhållanden ytterst oförmånliga för hönsfåglarnas kycklingkullar. Av hönsfåglarna har dalripan varit värst utsatt och är därför nu fredad i större delen av landet även under inkommande jaktsäsong. Den här hösten har jaktvårdsdistrikten även för avsikt att att i stort sett täckande hålla sädgåsjaktens hållbarhet under uppsikt. Det har obestridligen konstaterats att sädgåsbestånden har minskat i alarmerande omfattning i häckningsområdena. Samtidigt har ändå fångsterna hållits på samma nivå eller rentav ökat. Ekvationen går inte riktigt ihop! Största delen av beskattningen av det gåsbestånd som häckar i vårt land sker mycket nära beståndets häcknings- och kläckningsområden under jaktsäsongens två första veckor. De fåglar som skjuts norr om linjen Vasa- Kajana under sädgåsens flyttningstid före medlet av september hör i huvudsak till det finländska sädgåsbeståndet. Med undantag för Kajanalands och Lapplands jaktvårdsdistrikt har alla distrikt begränsat jakttiden för sädgåsen så att jakten börjar först den 10.9. I Pelkosenniemiområdet i Lappland, som är ett av vårt lands viktigaste häckningsområden, är sädgåsen helt fredad. I Kajanalands jaktvårdsdistrikt inleds jakten på sädgås den första september. Efter medlet av september flyttar en del av det sädgåsbestånd som häckar i Ryssland via vårt land. Sädgåsbeståndet ifråga är av samma underart som vårt. Så här har det gåsbestånd som häckar i vårt land bättre möjligheter att klara sig genom den jaktbeskattning som sker under flyttningstiden. Likaså är det högst sannolikt att de häckande gässen i fortsättningen beger sig senare iväg på sin flyttningsfärd när inledningen av jakten framskjuts. Även det torde öka fåglarnas möjligheter att klara sig under flyttningssträcket. Under senare år har det också vid jakt på sädgås blivit vanligare att utfodra gässen eller att effektivera jakten med hjälp av vettar och lockpipor. Från trakter med vidsträckta åkerområden berättas det att man med ovannämnda metoder har kunnat skjuta hela kullar med sädgäss. Det är skäl att komma ihåg en dylik jaktform med lockpipor har utvecklats utomlands i områden med strikta dag- och säsongkvoter för varje jägare och gåsbestånden är av en helt annan storleksordning än här. Enligt min mening är den traditionella finländska sädgåsjaktkulturen en så fin jaktform att den inte får äventyras med dylik nymodig rovjakt. Den traditionella jaktformen äventyrar garanterat inte sädgåsbeståndets framtid, men ger möjligheter att uppleva oförglömliga jaktupplevelser i den finska myrnaturen. En av viltförvaltningens utmaningar i framtiden är att utveckla en metod för dimensionering av jakten på sädgås på en hållbar nivå såväl inom våra häckningsområden som utmed gässens flyttningsvägar. Det har också föreslagits ändringar i jakttiden för älg i de tre nordligaste kommunerna och i Muonioområdet. I områdena ifråga skulle jakten inledas i början av september och den tidigarelagda jakten skulle fortsätta till den 15. september och sedan efter fredning under brunsttiden fortsätta från den sista lördagen i september framåt. Under de två första veckorna skulle inte okopplad hund få användas. I de i förslaget nämnda områdena skulle jakttiden avslutas redan vid utgången av november. Jägarnas centralorganisation förordar förslaget om tidigareläggning av älgjaktens början, men enligt vår åsikt finns det inte grunder för att begränsa användningen av frikopplad hund. För att jakten skall kunna genomföras framgångsrikt bör det absolut vara tillåtet att använda frikopplad hund. Enligt vår uppfattning kunde tidpunkten för älgjaktens avslutande vara densamma som i övriga delar av landet. Ytterligare anser vi det vara viktigt att kunna följa upp och göra en mångsidig utvärdering av förändringens; fångstens struktur i början av säongen, inverkan på älgens brunst ävensom övrig inverkan på älgstammen bör utredas. Likaså bör effekterna av förändringen på rennöringen följas upp och utredas samt inverkan på annan jakt och nyttjande av naturen. Under sommarens lopp klarnar det om förordningen träder ikraft redan inkommande höst! n Tauno Partanen ordförande Jägaren l 4 l 2010 l 15
Veli-Matti Väänänen Gamla fåglar framhävs i gåsfångsten Under åren 2005 2007 genomförde VFFI och Helsingfors universitet tillsammans en riksomfattande insamling av sjöfågelvingar. Bidraget av flera tiotals frivilliga jägare genererade förutom över 5500 andvingar även omkring fyrahundra prover av gäss. Än en gång har de finländska jägarna visat sin vilja att stödja viltforskningen och de jägare som deltog i vinginsamlingen förtjänar ett hjärtligt tack! D 18 l Jägaren l 4 l 2010
D l Det häckande beståndets storlek, föryngringen samt fångsten är väsentlig information som underlag för ett hållbart nyttjande och skötseln av sjöfågelbeståndet. Övervakningen av sjöfågelstammarna har skötts exemplariskt i Finland jämfört med övriga Europeiska unionen. Ingenstans bland de övriga medlemsstaterna övervakar man sjöfågelbeståndet, reproduktionen och fångsten så aktivt som i Finland. Fångsten är en viktig del när man planerar skötseln av sjöfågelbeståndet. Fångstenkäten som årligen genomförs i Finland ger information om sjöfågelfångstens storlek och förhållandet mellan arternas förekomst. Viktig information om fångstens åldersstruktur, vilket är av betydelse för beståndets skötsel, fattas dock. Vinginsamlingarna är fortfarande nästan det enda sättet att på ett tillförlitligt sätt bestämma sjöfågelfångstens struktur i detalj. I tidningen Jägaren har redan tidigare rapporterats om andfångstens struktur utgående från den senaste vinginsamlingen (Jägaren 4/2009). Denna artikel kommer att behandla gäss, eftersom kunskapen om gåsfångsten i Finland tidigare har grundat sig på bytesstatistik. Även om provmängden inte är stor, innehåller vingmaterialet fortfarande ny kunskap. Sädgås Få unga gäss i fångsten Till skillnad från fågelfångsten i övrigt är unga fåglar en minoritet i gåsfångsten. De unga fåglarnas andel i vingmaterialet var för sädgås 33, grågås 26 och kanadagås 41 procent. Jämfört med simänder där över 80 procent av fångsten består av unga änder framhävs de gamla fåglarna kraftigt i gåsfångsten. Den stora andelen gamla gäss i fångsten kan bero på att gåsparet föder upp kullen tillsammans från kläckning till nästa vår. Detta utsätter honorna för jakt. I det här fallet blir honfåglarna mest synliga för jägaren. Ungfåglarnas jaktdödlighet är tack vare gåshonornas erfarenhet bara något högre än hos vuxna fåglar. Gåsparet leder sin kull längs säkra vägar till övervintringsställena. Gäss tillbringar vintern i samma områden från ett år till ett annat, och samma säkra åkerareal kan fungera som matplatser på varandra följande år. Däremot måste unga änder söka sig till övervintringsområden utan hjälp och är tvungna att själv lära sig flyttvägen och riskerna på övervintringsområdet. Det leder till en betydande ökning av dödligheten bland unga änder. Gäss blir fertila senare än änderna - vanligtvis först vid två eller tre års ålder. Gäss som inte häckar tillbringar ruggningen i stora grupper och när jakten drar igång på hösten är de i gott skick. Sädgåsen ruggar även öster om Finland i nordvästra Ryssland och möter jakt först på flyttvägen. Detta gör det Vitkindad gås Prutgås Jägaren l 4 l 2010 l 19
också svårare att jaga gäss än änder genom att de redan har erfarenhet av flytten och riskerna under övervintringen. Gässens tidiga häckningstidtabell syns också i vingmaterialet. Gåskullarna tycks bli flygförmögna före jaktpremiären. Fångsten innehöll inga grå- och kanadagåsungar med underutvecklade vingar Av sädgässen hade endast en ungfågel pågående tillväxt i vingen men även den var redan flygförmögen. Grågåsen ökar jakten flyttas till åkrarna Ökningen av grå- och kanadagås har observerats redan under flera år i gåsfångsten i Finland. Sädgåsen har traditionellt varit det vanligaste gåsbytet i Finland. Enligt statistiken från de senaste två åren (2007-2008) har sädgåsen blivit den näst vanligaste gåsarten i fångsten. I framtiden kommer det ökande antalet grågäss förmodligen att leda till en tätplats i gåsfångsten. På grund av att vingmaterialet är så litet och geografiskt fördelat, beskriver den inte särskilt väl fördelningen av de olika gåsarterna i fångsten. Men också vingmaterialet antyder att grågåsen blir allt vanligare. Ök- Grågås Tålamod i gåsjakten n Vingmaterialinsamlingen visade att gåsjakten sätter jä- garnas känslor i svallning med haltande artbestämning som följd. Den fridlysta bläsgåsen blir den lättaste måltavlan. Gässen har samma utseende året runt. Endast hos unga fåglar klarnar färgerna under första vintern. Därför är det lätt att känna igen gäss och det är skäl att fördjupa sina kunskaper före sjöfågeljaktens start. Böcker i artbestämning som Jägarnas fågelguide skriven och illustrerad av Jari Peltomäki och utgiven av Jägarnas centralorganisation samt bildtjänster på internet, såsom flash-materialet om gässens artbestämning på www.riista.fi sajten erbjuder ett utmärkt tillfälle att förbättra kunskaperna i artbestämning. Vitkindade gåsen påminner om kanadagåsen, men på den vitkindade gåsen fortsätter det svarta på halsen ända till bröstet och ryggen går i grå ton med mörk teckning. På kanadensaren är halsen svart ungefär till mitten och ryggen är brun. Prutgåsen är mycket mörk till skillnad från de övriga gässen. Bara magen är vit förutom en liten fläck på halsen. Sädgåsen är den mörkaste av alla gäss. Magen och flanken saknar svarta fläckar. Näbben är svart-gul. Grågåsen är ljusare än sädgåsen, näbben rödaktig och magen har svarta fläckar. Bläsgåsen har större svarta fläckar än grågåsen på magen. Näbben är mindre och pannan har en vit fläck. Att artbestämma en ensam bläs- eller sädgås är en utmaning även för den erfarna fågelskådaren. Fjällgåsen är mindre än de tidigare nämnda och den har en tydlig fläck på pannan, svarta fläckar på magen och en gul ring runt ögat. Den är klenare byggd än bläsgåsen och i flykt ser den ut att ha ett litet huvud samt en kort näbb och hals. n Grågås 20 l Jägaren l 4 l 2010