Jägaren 4/2007 - Lehtiluukku.fi

4 / 2007
Ledaren Raimo Vajavaara Verksamhetsledare Huvudredaktör Jägarnas Centralorganisation Rovdjurspolicyn håller på att klarna Realiserandet av vårt lands policy för de stora rovdjuren har de facto redan i många år försvårats av det vargkäromål som varit anhängiggjort och behandlats vid EG-domstolen. Ovissheten om hur EG-domstolen kommer att förhålla sig till den vargpolicy som bedrivits i Finland ledde automatiskt till försiktighet för såväl björnens och lodjurets som järvens del. Europeiska unionens omkring sex år långa övervakningsprocess har nu äntligen slutförts för vargens del. EG-domstolen gav sitt beslut i målet sistlidna juni. Domstolens beslut var i sin helhet en klar seger för viltförvaltningen i vårt land trots att inte alla åtalspunkter förkastades. Enligt domen ansåg domstolen inte att jakten skulle ha försvagat vargens gynnsamma bevarandenivå och ej heller att Finland skulle ha försummat skyldigheten att utreda möjligheterna till en så kallad annan tillfredsställande lösning. Någon ändring av jaktlagstiftningen krävdes ej heller. Fällande dom kom endast för tillåtandet av förebyggande jakt på varg. Detta närmast pga att Finland inte i sina dokument hade motiverat jaktens förebyggande effekt på uppkomsten av skador. I och för sig förbjöd EG-domstolen inte beviljande av jaktlicnser i syfte att förebygga skador. Förebyggandet av skador genom att reglera stammar är ju för oss finländska jägare en välbekant åtgärd. Vi har ju redan en etablerad jakt på älg uttryckligen för att förebygga skador som orsakas av älgar i våra skogar. Vi är inte vana att vänta passivt på att skadorna ska uppstå utan har alltid så vitt möjligt försökt förhindra uppkomsten av skador genom förebyggande aktiviteter. Trots att EG-domstolens dom som helhet betraktad var positiv ur Finlands synpunkt bör vi dock komma ihåg att EG-domstolen inte ansåg vargsituationen 2002 - som åtalet i grunden gällde - vara tillfredsställande, varken för vargstammens storleks eller för den i samband med vargjakten iakttagna licensförvaltningens del. Det föreligger sålunda inte något skäl för att återgå till situationen 2002 och den tidens vargstam och praxis vid licensförvaltningen. Mindre uppmärksamhet har det faktum fått, att vårt lands val att utarbeta nationella förvaltningsplaner för samtliga våra arter av stora rovdjur som redskap för förvaltningen stammarna ifråga i praktiken erhöll godkännande i samband med behandlingen vid EG-domstolen. Detta bör anses vara ytterst positivt. Vi är nu i en situation där vi med undantag för järven redan har nationella förvaltningsplaner för såväl vargen som björnen och lodjuret. Förvaltningsplanen är inte bara ett papper, för i den har vi redan på nationell nivå sammanjämkat av naturen intresserade aktörers synpunkter till en nationell viljeyttring för hur stammarna av stora rovdjur ska förvaltas i framtiden i vårt land. Det här är en utmärkt utgångspunkt att fortsätta ifrån för jägarna, förvaltningen och andra aktörer som ömmar för naturens välbefinnande. Nu är det dags att skrida till åtgärder för att göra rutinerna för eliminerandet av s.k. vargstöringar snabbare. Likaså ska praktiska problem lösas för att vi ska kunna genomföra de fastställda förvaltningsplanerna så att de tillfredsställer av medborgarnas tolerans förutsatta villkor. Utmaningen ligger i hur vi ska uppnå en situation där vi har stammar av stora rovdjur som är tillräckligt människoskygga och har en säkerställd gynnsam bevarandestatus, men samtidigt inte orsakar människorna mer än ett minimum av skador. I ett första skede bör beslutanderätten för beviljande av tillstånd för dödande av enskilda stora rovdjur föras närmare lokal nivå till jaktvårdsdistrikten. Det här skulle försnabba beslutsprocessen som åtminstone lokalbefolkningen nu anser vara alldeles för långsam. Det är helt klart att det rimmar illa med Europeiska unionens närhetsprincip att tillstånd för att ta bort enskilda stora rovdjur ska avgöras på ministerienivå. G 2 Jägaren 4 / 2007
Innehåll Nr 4 13.07.2007, 56. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 10.09.2007. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Raimo Vajavaara Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård Jarkko Nurmi och Raimo Vajavaara. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2007/ JÄG07_04 Pärmfoto: Hannu Huttu sida 10 De stora rovdjuren väckte diskussion: Viltfolket och intressegrupperna samlades i Kuhmo sida 22 Nya vindar i gåsjakten Representantmötet: Vintertida orrjakt på önskelistan sida 6 sida 50 Gör troféer av skallarna 44 Genomgångsfällan kräver inget bete 50 Gör troféer av skallarna 54 Kontroll, försäljning och leverans av viltkött till restaurang fakta eller fiktion? 57 Det händer i distrikten 58 Forststyrelsens jakt- och fiskekartor nu på nätet! 60 Älgflugsundersökningen har fått upp farten 63 JSM/Fiske- och viltavdelningens spalt: Föreskrifter 68 Ungdomsarbete á la Teuva... 70 Av kärlek till mat: Aila Hietala 72 Adresser 73 Affärer Jägaren 4 / 2007 3 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 4 JCO meddelar 5 Jakttider och -begänsningar 6 Representantmötet: Vintertida orrjakt på önskelistan 10 De stora rovdjuren väckte diskussion: Viltfolket och intressegrupperna samlades i Kuhmo 18 Berättelsen om en viss björn... 22 Nya vindar i gåsjakten 28 Bilden av gåsjägaren vid millenniets början 34 JCO tryggar jaktens kontinuitet 38 Jakten på statens marker: Forststyrelsen effektiverar underhållet av sina skogsbilvägar 39 Ålandsnytt 40 Jaktföreningsenkäten 2005 del 4: Fortfarande ett tusental skjutbanor i föreningsbruk
JCO meddelar Jaktkortet 2007 2008 Juridiska tjänster för jägare G Jägarnas Centralorganisation har ingått ramavtal om juridiska tjänster för jaktvårdsdistrikten, -föreningarna och enskilda jägare med Maanomistajien Arviointikeskus Oy och Vuosaaren lakiasiaintoimisto. Maanomistajien Arviointikeskus Oy har som specialområden: - planerings- och byggnadsjuridiska frågor - miljö- och naturskyddsjuridiska frågor - avtals- och ersättningsrätt - vattenrätt Kontaktuppgifter: Företaget har kontor i Helsingfors, Kouvola, Uleåborg, Seinäjoki och Åbo. Närmare kontaktuppgifter hittas på adressen www.arviointikeskus.fi eller tfn-växel 020 7411 050. Vuosaaren lakiasiaintoimisto har som specialområden: - avtal - bolags- och samfundsjuridik - beskattning - familje- och arvsrätt Kontaktuppgifter: Olli Piironen, tfn 09-341 1191, fax 09-341 1197, e-post olli.piironen@kolumbus.fi, adress Nordsjövägen 45, 00980 HELSINGFORS. JSM meddelar: G Ditt jaktkort för jaktåret 1.8.2007 31.7.2008 finns i extrapärmen på den här tidningen. Öppna extrapärmen och ta vara på kortet. Betala ditt kort genast eller senast innan du beger dig på jakt. Jaktvårdsavgiften för säsongen 2007 2008 är 24 euro. På jaktkortet finns en personlig referensnummer. Därför är det mycket viktigt att du vid betalning av jaktvårdsavgiften använder din egen referensnummer, för betalningarna registreras automatiskt i jägarregistret enligt referensnumret. Om du vid betalningen har använt någon annan persons registernummer registreras betalningen på denna person och den rätta betalaren får inte någon anteckning om betalad jaktvårdsavgift. Jaktvårdsavgiften kan betalas i banker, varvid kortet stämplas som betalat. Vid betalning över betalautomat, hemdator eller telefonbank ska kvitto eller kontoutdrag bifogas kortet som bevis över att avgiften har betalats. Förhandsverifikat från betalautomat duger inte som bevis över betalad avgift. EU-domstolens beslut stärker riktlinjerna i förvaltningsplanen för vargstammen G Finland dömdes endast på en av tre särskilda åtalspunkter i det av kommissionen väckta vargkäromålet. Enligt domen har jakten inte försvagat vargens gynnsamma bevarandenivå. Finland har inte heller försummat skyldigheten att utreda möjligheterna till annan tillfredsställande lösning. Enligt domstolen har Finland dock inte påvisat att särskilt betydande skada kan förbyggas genom jakt på varg. Väsentligt i beslutet är att det nuvarande systemet som bygger på av jaktvårdsdistrikten beviljade licenser inte strider mot habitatdirektivet. Jaktvårdsdistrikten kan fortsättningsvis bevilja licenser för jakt på varg inom av ministeriet tillåtna gränser. Ministeriet kommer inkommande höst att ge en styrande föreskrift om jakten på varg. Ministeriet anser att jaktvårdsdistrikten även i fortsättningen kan bevilja jaktlicenser för varg i syfte att förebygga särskilt betydande skada. Det här förutsätter dock att jaktvårdsdistrikten genom under innevarande år utförd uppföljning påvisar att uppkomsten av skador kan förebyggas genom jakt. Beslutet gäller dock inte fall där jaktvårdsdistrikten eller ministeriet har beviljat licens för t.ex. borttagande av vargar som regelbundet besöker gårdar. Beslutet gäller inte heller utnyttjandet av s.k. stamförvaltningslicenser i syfte att uppnå målen för vargstammens förvaltningsplan. Vid uppläggningen av vargpolicyn framöver beaktar ministeriet domstolens beslut inklusive motiveringar. Enligt domstolen hade vargstammen inte ännu 2002 uppnått gynnsam bevarandestatus och de av ministeriet åren 2000 och 2001 gjorda besluten om undantagstillstånd fyllde inte habitatdirektivets fordringar. I domstolens beslut beaktades dock också vargstammens utveckling efter 2002 och förvaltningsplanen för vargstammen. Utgående från detta kan det konstateras att förvaltningsplanen skapar en tillräcklig grund för att habitatdirektivets skyldigheter ska fyllas. Förvaltningen av vargstammen och jakten på varg bör också i fortsättningen grunda sig på den 2005 godkända förvaltningsplanen för vargstammen i Finland. JCO Laitiala försökscenter informerar G Vi ordnar intressanta och upplevelserika naturexkursioner med särskild betoning av olika viltteman för ungdomsgrupper och läroinrättningar för landsbygdsyrken samt andra av viltvård och jakt intresserade grupper. Kom med din grupp för att under våra sakkunnigas ledning fördjupa er i viltvårdens och jaktens färdigheter samt se och uppleva hur miljövårdens mångfald påverkar viltets och den övriga faunans liv. Vår natur visar sig särskilt under hösten från sin bästa sida och då är presentationen av terrängobjekt och övriga teman mest givande. Tidpunkten för studieexkursioner är 1.9 30.11.2007. Kurser och olika temadagar kan planeras tillsammans med våra specialister och genomföras under nästan hela året. Tillsammans med er skräddarsyr vi ett kursprogram som lämpar sig för er. Temat kan bl.a. vara förvaltning av rådjursstammen, skötsel av skogs-, fält- och vattenviltets livsmiljöer, fångst av små rovdjur eller varför inte behandling av fångsten eller grunderna för bedömning av troféer. Intresset för användning av jaktbåge ökar. Tillsammans med vårt nätverk av specialister kan vi också arrangera kurser i bågjakt. Mångfalden i vårt program kompletteras på nära håll (max 1 h) av Finlands jaktmuseum i Riihimäki, mässevenemangen i Riihimäki, Päijännehuset Rapala med sina museer i Vääksy i Asikkala kommun samt Tavastlands yrkeshögskolas filial i Evois med sina naturobjekt. Till JCO Laitiala försökscenter är det tjänligast att komma med minibuss eller buss. På det viset går gruppens förflyttningar till försökscentrets terrängobjekt snabbt och en del av informationen i terrängen kan ske under förflyttningarna. En lämplig gruppstorlek på studieexkursionerna och kurserna är som regel 20 - 25, dock högst 40 personer. Studieexkursioner under vardagar är avgiftsfria. För verksamhet som sker under veckoslut debiterar vi en driftsavgift på 200 euro/dag/grupp (moms 0%). Kostnaderna för de egentliga kursprogrammen uppskattas och debiteras skilt från fall till fall. För cateringtjänster sker alltid skild debitering. Vi ber att bokningen av tidpunkt för studieexkursioner sker före utgången av augusti 2007. Förfrågningar om ordnande av kurser och temadagar styrs till våra sakkunniga och tas emot under 2007. Överenskommelser om kurser bör ske minst två månader före planerat kursdatum. Förfrågningar och bokning av tid: JCO Laitiala försökscenter Johanna Lehtikangas tf vilthushållningssekreterare tfn 03882 570 G Miehikkälä jvf: ny verksamhetsledare Kimmo Kuuva. Tfn 040 563 9835, e-post kimmo.kuuva@rajavartioliitto.fi, adress Rantalantie 205, 49720 Miehikkälä. Ändrad adress Direktdebiteringar G Av jägare som har ingått direktdebiteringsavtal med sin bank har jaktvårdsavgiften debiterats direkt från deras bankkonto den 11.6.2007. Meddelande om debiteringsdatum fanns på baksidan av Jägaren nr 3. Jägare som betalat avgiften via direktdebitering får ett plastat kort av ett bankkorts storlek med anteckning om att avgiften betalats. Om direktdebiteringen har misslyckats får jägaren ifråga ett likadant kort med tidningens extrapärm, som de som inte ingått ett direktdebiteringsavtal. Kortet ska betalas innan jakt inleds. Om du är osäker på om du har ingått ett direktdebiteringsavtal eller om direktdebiteringen misslyckats ska du förhöra dig om saken hos din bank eller jägarrregistret. Direktdebiteringsfullmakten behöver inte förnyas årligen. 4 Jägaren 4 / 2007
Jakttiderna Begränsningar av jakttiderna: 1.8.200731.7.2008 Observera begränsningar brevid* VILTARTER Änder *1) Sjöfåglar *2) Guding Åda och unge Sothöna Grågås och sädgås Kanadagås Morkulla Orre och järpe Tjäder Dalripa OMRÅDE Hela landet Hela landet Hela landet Hela landet Hela landet Hela landet Hela landet Hela landet Hela landet Hela landet NS, NK, Ös, SvÖ, MF, Ul, Ka, La Enontekis, Enare, Utsjoki Enontekis, Enare, Utsjoki Ny, EF, Sa, Ös, SvÖ, Ul Övriga delar med jv-distriktets tillstånd Hela landet Hela landet Med jv-distriktets tillstånd Hela landet Hela landet Med jv-distriktets tillstånd Hela landet Hela landet Hela landet JAKTTIDER 20.8. klo 12.00 - 31.12. 1.9. - 31.12. 1.6. - 31.12. 20.8. kl. 12.00 - 31.12. 20.8. kl. 12.00 - 31.12. 20.8. kl. 12.00 - 31.12. 20.8. kl. 12.00 - 31.12. 20.8. kl. 12.00 - 31.12. 10.9. - 31.10. * 10.9. - 31.10. * 10.9. - 31.10. * 10.9. 10.9. 10.9. 10.9. 31.3. * 31.3. * 31.10. * 31.10. KUNGÖRELSE Till allmän kännedom meddelas att följande jaktvårdsdistrikt efter att ha hört jaktvårdsföreningarna inom sina verksamhetsområden har beslutat att med stöd av jaktlagens 38 § begränsa tiderna för jakten på vilt under den tid fredning enligt jaktförordningen inte är i kraft mellan den 1.8.2007 och den 31.7.2008. Besluten motiveras av den ringa storleken på viltbestånden ifråga. Vid besluten har jaktlagens 38 § och jaktförordningens 30 § tilllämpats. Södra Tavastland: Jakttiden för tjäder är 10. 20.9.2007 i hela distriktet. Kajanaland: Rådjuret är fredat i hela distriktet med undantag för Vuolijoki jaktförenings verksamhetsområde. Mellersta Finland: Dalripa får jagas i Kannonkoski-Kivijärvi, Karstula-Kyyjärvi, Kinnula, Pihtipudas och Pylkönmäki jaktvårdsföreningar 10.9 31.10.2007. I övriga delar av distriktet är dalripan fredad. Rådjuret är fredat i Ala-Keitele, Konnevesi, Multia och Suolahti-Sumiainen jaktvårdsföreningar. Lappland: Jakten på skogsfågel är tillåten 20.9. 31.10.2007 i Enontekis, Enare, Muonio och Utsjoki jaktvårdsföreningar. I Utsjoki jaktvårdsförening är jakt på tjäder helt förbjuden och i Kemijärvi, Pelkosenniemi, Salla och Savukoski jaktvårdsföreningar är jakt på dalripa helt förbjuden. I Enontekis, Enare och Utsjoki jaktvårdsföreningar fortsätter dock jakten på dalripa och fjällripa fram till den 31.3.2008. I övriga jaktvårdsföreningar i Lapplands jaktvårdsdistrikt är jakttiden för skogsfågel den i jaktförordningen angivna, dvs 10.9. 31.10.2007. Norra Tavastland: Jakttiden för tjäder är i hela distriktet 10. 30.9.2007. Norra Karelen: Älgen är fredad i Ilomants jaktvårdsförenings verksamhetsområde. Norra Savolax: Jakttiden för tjäder är i Kuopio, Leppävirta-Varkaus, Suonenjoki, Rautalampi och Karttula jaktvårdsföreningar 10.9. 15.10.2007. I den övriga delen av distriktets verksamhetsområde får tjäder jagas enligt jaktförordningen. Dalripa får jagas i Kiuruvesi, Vieremä, Sonkajärvi och Rautavaara jaktvårdsföreningar enligt jaktförordningen, i övriga delar av distriktet är dalripan fredad. Nyland: Tjäder får jagas i Lappträsk, Orimattila, Pernå-Lovisa och Vichtis-Högfors jaktvårdsföreningar 10. 17.9.2007. I övrigt är tjädern fredad. Rapphönan är fredad i hela distriktet. Jaktvårdsdistriktet kan på ansökan bevilja tillstånd till avvikelse från i detta beslut fastställda förbud gällande jakt på rapphöna om jakträttens innehavare har inlett betydande åtgärder i sitt område för att återuppliva rapphönsbeståndet genom återinplanteringar. Dispens ska sökas skriftligt av jakträttshavaren hos jaktvårdsdistriktet. I ansökan ska en beskrivning ges av åtgärder som är avsedda att utföras vid vården av rapphönsbeståndet samt av det område för vilket dispens söks. Rådjuret är fredat i Askola-Pukkila, Lappträsk, Liljendal, Mörskom-Artjärvi, PernåLovisa, Borgnäs och Strömfors jaktvårdsföreningar Egentliga Finland: Tjäder är fredad i hela distriktet. Sökande av ändring Den som är missnöjd med dessa beslut kan söka ändring genom skriftligt besvär hos landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd: postadress: PB 820, 00101 HELSINGFORS besöksadress: Kajsaniemigatan 4 A telefonväxel: (09) 6811 500 telefax: (09) 6811 5010 e-post: valituslautakunta@valituslautakunta.fi tjänstetid: kl. 8.00 - 16.15 Besvärstiden är 30 dygn räknat från dagen efter delfåendet. Delfåendet anses ha skett den sjunde dagen efter publiceringen av denna kungörelse. De av jaktvårdsdistrikten beslutade begränsningarna av tiderna för jakten publiceras i nr 4/2007 av tidningen Jägaren. Jaktvårdsdistrikten ger närmare anvisningar om sökandet av ändring. JAKTVÅRDSDISTRIKTEN Fjällripa Rapphöna Fasan Ringduva Skogshare och fälthare Ekorre Europeisk bäver Kanadensisk bäver Bisamråtta Räv, mårdhund, mink, iller, i farm uppfödd fjällräv, grävling Mård Hermelin Lo Vikare Gråsäl Vildsvin Mufflon Älg Vitsvans-, dovhjort Skogsvildren Rådjur, bock get och killing Brunbjörn Hela landet Hela landet Med tillstånd enligt JF 28 § av jvd Med jv-distriktets tillstånd Med jv-distriktets tillstånd Hela landet Hela landet Med jv-distriktets tillstånd Med jv-distriktets tillstånd Med jv-distriktets tillstånd Hela landet Hela landet Inom renskötselområdet, JF 28 § Övriga delar av landet med tillstånd enligt JF 28 § av jvd Inom renskötselområdet Med jv-distriktets tillstånd Övriga delar av landet med tillstånd enligt JF 28 § av jvd 1.9. - 29.2. 10.8. - 31.10. 1.6. - 9.8. 1.9. - 29.2. 1.12. - 31.1. 20.8. - 30.4. 20.8. - 30.4. 1.10. - 19.5. Hela jaktåret (Hona med ungar får inte dödas 1.5 - 31.7.) 1.11. - 31.3. 1.11. - 31.3. 1.12. - 28.2. (Hona med ungar får inte dödas) 1.9. - 15.10. , 16.4. - 31.5. 16.4. - 31.12. 1.6. - 29.2. (Hona med ungar får inte dödas) 1.9. - 30.11. 29.9. - 15.12. 29.9. - 31.1. 29.9. - 31.1. 1.9. - 31.1. , 16.5. - 15.6.* 1.9. - 31.1. * 20.8. - 31.10. 20.8. - 31.10. Varg 1.10. - 31.3. 1.11. - 31.3. ANMÄRKNINGAR *1) Gräsand, kricka, årta, bläsand, stjärtand, skedand, brunand, vigg och knipa. *2) Alfågel, stor- och småskrake. FÖRKORTNINGAR EF = Egentliga Finlands jvd Ka = Kajanalands jvd La = Lapplands jvd MF = Mellersta Finlands jvd NK = Norra Karelens jvd NS = Norra Savolax jvd Ny = Nylands jvd Sa = Satakunda jvd SvÖ = Sv Österbottens jvd Ul = Uleåborgs jvd Ös = Österbottens jvd Jägaren 4 / 2007 5
6 Jägaren 4 / 2007
Representantmötet sammankom i Seinäjoki Vintertida orrjakt på önskelista Jägarnas Centralorganisations representantmöte sammankom i Seinäjoki i södra Österbotten för att dryfta det gångna året och dra upp riktlinjer för det kommande. Ekonomin är i sin ordning, likaså förvaltningen så mötet kunde koncentrera sig på till representantmötet gjorda framställningar. mar av stora rovdjur är under tillväxt och mot bakgrunden av detta är det enligt Virrankoski svårt att förstå varför vårt land har hamnat inför EG-domstolen pga vår vargpolicy. Som en direkt fortsättning på Virrankoskis inlägg presenterades de av jord- och skogsbruksministeriet färdigställda förvaltningsplanerna för lodjuret och björnen. Förvaltningsplanen för vargen blev ju klar redan ifjol. Klaus Ekman Österbottniska särdrag Som avslutning på ett strängt sakligt program fick mötesdeltagarna sedan litet andlig spis och rikligt med skratt som känt förlänger ju det sistnämnda livet. Verksamhetsledaren för Lappo jaktvårdsförening Hermanni Sippola hade sammanställt ett skrattmuskelretande program om österbottniska särdrag. I den animerade stämning programmet skapade övergick man därefter till kvällens supé och hedersbevisningar. Jaktjournalistpriset för 2006 tilldelades Veijo Miettinen från Kuopio. Jägarnas Centralorganisations högsta förtjänsttecken, storförtjänsttecknet, förlänades överdirektören vid jord- och skogsbruksministeriet Seppo Havu. Förtjänsttecknet i guld förlänades för första gången en tjänsteman i JCO:s tjänst, försöksledaren för viltvården Pentti Vikberg. P rogrammet under representantmötets lördag bestod enligt redan traditionell praxis av ett komprimerat paket med aktuella frågor. Bland dessa fick älgen och skogsbruket en framträdande plats. Inledningsanföranden vid behandlingen av temat hölls av projektchef Klaus Yrjönen från Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio och äldre forskare Sauli Härkönen från Skogsforskningsinstitutet. Kommenterande inlägg kring temat gjordes av direktör Jorma Vierula från Södra Österbottens skogscentral, verksamhetsledare Yrjö Ojaniemi från MTK Södra Österbotten och medlemmen i styrelsen för Österbottens jaktvårdsdistrikt Lasse Yrjänä. Efter de inledande inläggen utspann sig en livlig diskussion med ett stort antal anföranden. Diskussionen måste till slut blåsas av när lunchen kallade. Älgen och skogsbruket fick en framträdande plats i diskussionen. Naturagrunderna hemligstämplade På programmet efter lunchen stod europarlamentariker Kyösti Virrankoskis sammandrag över EU:s miljöpolitik och dennas inverkan på jakten. Virrankoski förundrade sig över att Naturaområdena, som har inrättats för att skydda vissa naturvärden, är omgivna av ett stort hemlighetsmakeri. Inom Naturaområdena borde dock sådan verksamhet vara tillåten som inte äventyrar syftet med områdets inrättande. Enligt Virrankoski borde följaktligen också jakt vara tillåten om man bara skulle känna till de skyddsvärden som är i behov av skydd. Men dessa uppgifter är enligt högsta förvaltningsdomstolen hemligstämplade. I sitt inlägg berörde Virrankoski också vår aktuella debatt om de stora rovdjuren. Alla stam- Europarlamentariker Kyösti Virrankoski, överdirektör Seppo Havu och viceordförande Tapani Pääkkönen lyssnar på inlednngsanföranden. Jägaren 4 / 2007 7
Tanken var att få jakten på hjort styrd också till början av säsongen. Veijo Miettinen Årets jaktjournalist 2006 G I samband med representantmötet i Seinäjoki delade Jägarnas Centralorganisation ut jaktjournalistpriset för 2006. Priset som instiftades 2002 delades nu ut för femte gången. Prisumman är 2 000 euro. Priset kan enligt statuterna tilldelas redaktör eller annan person eller samfund som verkat förtjänstfullt inom jaktinformationens område. Priset kan delas ut för tryckalster och radio- eller televisionsprogram med jakttema eller annan produkt med jakttema som producerats för elektroniskt medium. Priset kan också delas ut för lång och förtjänstfull karriär inom jaktinformationens eller -journalismens område. Bland kandidaterna för jaktjournalistpriset fanns det ett flertal meriterade personer och produktionsteam. Bland dem sållade juryn den här gången fram toppnamnet Veijo Miettinen från Kuopio. Veijo Miettinen har verkat länge i jägarorganisationens tjänst som viltvårdskonsulent i Norra Savolax jaktvårdsdistrikt. Som viltvårdskonsulent lade han en stark grund för informationsverksamheten i landets samtliga jaktvårdsdistrikt. Veijo Miettinen kan med rätta kallas för nämnda informationsverksamhets fader. I Norra Savolax jaktvårdsdistrikt blev den aktiva informationen under hans tid en väsentlig del av den normala verksamheten och den här verksamhetsmodellen spred sig snabbt i hela riket. Med sin gemytliga savolaxiska stil främjade Veijo Miettinen i betydande utsträckning förståelsen för jaktfrågorna bland såväl medier som den stora allmänheten. Hans egen bakgrund som redaktör för Savon Sanomats jakt- och fiskesidor och hans starka kontakter med journalister öppnade vägen till medierna på ett helt nytt sätt för distriktet. Också hans roll i utvecklingen av tidningen Metsästäjä/Jägaren är värd att nämna. Trots att Veijo Miettinen nyligen gick i pension har han inte lämnat kontakterna med informationsvärlden. Han är också för närvarande med i ett flertal informativa produktioner - som t.ex. i egenskap av informatör för Savolax jakt- och fiskemässa, där hans breda kännedom om området i kombination med den journalistiska synen är en tillgång. Veijo Miettinen har med sin verksamhet på det mest betydelsefulla sätt främjat den finländska vilthushållningen och det allmänna accepterandet av denna i vårt land. G Redaktionen gratulerar sin långvariga samarbetspartner! Ekonomin är i sin ordning På söndagen sammanträdde representantmötets delegater till sitt egentliga möte. Som ordförande för mötet fungerade värddistriktets, dvs Österbottens jaktvårdsdistrikts ordförande Heikki Alakarhu med vederbörlig pondus. För ekonomins och förvaltningens del kunde man i en mycket lugn stämning konstatera att dessa frågor var under utmärkt kontroll i organisationen och därmed kunde ansvarsfrihet beviljas de redovisningsskyldiga. I diskussionen om framtiden framfördes också en kläm för anteckning i protokollet, som gick ut på att också i framtiden säkerställa jaktvårdsföreningarnas resurser och verksamhetsförutsättningar utan att ändå äventyra det för organisationen livsviktiga talkoarbetet. Som revisor fortsätter CGR Asko Vuorenalusta och som hans suppleant Bjarne Kantén. Som av jord- och skogsbruksministeriet förordnad revisor fungerar Tilintarkastusrengas Oy. Jakttiderna väckte diskussion De egentliga till representantmötet gjorda framställningarna togs upp till diskussion i slutet av mötet. De sydliga s.k. "hjortdistrikten" föreslog gemensamt att inledningen av jaktsäsongen för vitsvanshjorten och dovhjorten skulle tidigareläggas till den 1 september, såsom fallet redan är för rådjurets del. Tanken var att få jakten på hjort styrd också till början av säsongen så att avskjutningen inte skulle vara så beroende av jaktvädret i slutet av säsongen, dvs i januari. Förslaget godkändes enhälligt för vidarebefordran till jord- och skogsbruksministeriet. Kajanalands jaktvårdsdistrikt hade föreslagit tillåtande av vinterjakt på orre 1-15 januari utöver den nuvarande jakttiden. Förslaget väckte en livlig diskussion och godkändes i sin föreslagna form. Också i den här frågan beslöts att sända förslaget till jord och skogsbruksministeriet. Jaktlicensavgifter för flyginventeringar Representantmötet beslöt stöda de nordliga jaktvårdsdistriktens förslag om att styra en del av jaktlicensavgiftsmedlen för hjortdjur till flyginventering av älgar i norra och östra Finlands vidsträckta jaktområden där de nuvarande uppföljningsmetoderna är otillräckliga. Det föreslogs även att Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet skulle fungera som organisatör för dessa inventeringar. I slutet av mötet gav Heikki Kosonen en redogörelse över läget för revideringen av Handbok för jägare. Nästa år hålls representantmötet i Uleåborg. G Överdirektör Seppo Havu förlänades Jägarnas Centralorganisations storförtjänsttecken (i mitten). JCO:s försöksledare för viltvården Pentti Vikberg erhöll förtjänsttecknet i guld som första tjänsteman i JCO:s tjänst. Tecknen överläts av ordföranden jaktrådet Simo Syrilä (framme till vänster) och verksamhetsledare Raimo Vajavaara. 8 Jägaren 4 / 2007 Klaus Ekman
Vatten Yttertyg 2x bättre membran. Resultat av flera års produktutveckling. Önskan av flera tusen finska jägare. Undersökt och testad av de bästa laboratorierna i branschen. Resultat av samarbetet mellan de bästa produktionsfabrikerna. Nytt AIR-TEX2 -membran, som besegrar de tuffaste väderomständigheter. Njut av alla väder. AIR-TEX2membran Innertyg Vattendroppar Fukt Värme 30% lättare Bättre andningsförmåga Bättre vattentäthet Bättre hållbarhet Bättre tvätthärdighet AIR-TEX2 -membranet är värmelaminerat direkt på det Teflon-behandlade, fuktmotståndiga yttyget. Kläderna blir då mycket lätta, till och med 30% lättare än de tidigare membranstrukturerna. Det nya AIR-TEX2 -membranets andningsförmåga har vid SmartWear Laboratoriets tester fastställts som verkligen utmärkt (andningsförmåga >11.000 g/m2/24h). Den utmärkta andningsförmågan betyder utmärkt komfort! Vattentätheten i AIR-TEX2membranet är grundligt testat vid Smart Wear Laboratoriet och fastställd som utmärkt (>10.000 mm). Till och med alla sömmar i membranet som laminerats på yttyget är vattentätt tejpade. Ett högklassigt membran bör tåla tufft bruk och behålla sina egenskaper även efter år av användning. AIR-TEX2 är tillverkad av de bästa materialen och med branschens bästa expertis. Jaktkläder bör tåla upprepad tvätt och torkning. Enligt undersökningar behålls AIR-TEX2 -membranets andningsförmåga och vattentäthet på samma höga nivå oavsett flera tvättomgångar. www.eratukku.fi
De stora rovdjuren väckte diskussion Viltfolket och intressegrupperna samlades i Kuhmo De stora rovdjurens nuvarande situation och förvaltningsplaner samt de av rovdjuren orsakade problemen behandlades mångsidigt på rovdjursseminariet i Kuhmo 11 - 12.5. Som arrangörer och värdar för seminariet fungerade Jägarnas centralorganisation, Kajanalands jaktvårdsdistrikt och Kuhmo jaktvårdsförening. Till platsen hade anlänt närmare 300 representanter för olika aktörer med intresse för de stora rovdjuren. Jägaren 4 / 2007 P rogrammet under seminariet "De finska stora rovdjuren stamförvaltning med många mål" var uppdelat på temahelheter. Måndagens förmiddagsprogram började med temat Stora rovdjur i Finland och landets närregioner. Överdirektör Eero Helle från Vilt och fiskeriforskningsinstitutet inledde med en redogörelse över situationen i vårt eget land. Professor Jon Swensson från Norge fortsatte med att berätta om rovdjurssituationen och skadeersättningspraxis i Norge och Sverige. Därefter var det professor Pjotr Danilovs tur att tala om de stora rovdjuren och rovdjurssituationen i den nordvästra delen av Ryssland . Av den första temahelheten framgick att alla fyra arter av stora rovdjur i vårt land hade ökat i antal och år för år brett ut sig till nya trakter. Endast för järvens del har förändringarna i stammen varit obetydliga och järvens utbredningsområde har i stort sett förblivit lika stort som förut. I ett tidigare skede har järvar förflyttats från renskötselområdet till mellersta Österbotten och där har redan ungar påträffats. Enligt Danilov har inventeringar som utförts åren 2006-7 i nordvästra Ryssland visat att antalet vargar, björnar och lodjur inte under de senaste 15 åren har förändrats nämnvärt. Järvstammen har stärkts inom den norra delen av sitt utbredningsområde i Murmanskregionen men minskat i Karelen. Av Jon Swenssons redogörelse framgick hur mycket praxis för ersättningen av rovdjursskador i två grannländer kan skilja sig från varandra. I t.ex. Norge fastställs rovdjursskador på fritt betande får på ett helt annat sätt än i de fall skador drab- 10 Pentti Vikberg
Murphy underströk även att åtgärder i syfte att förebygga skador är önskvärda i samband med skyddsarbetet. som är bindande för medlemsstaterna. Han behandlade också problem i anslutning till de stora rovdjurens gynnsamma bevarandenivå. Murphy underströk även att åtgärder i syfte att förebygga skador är önskvärda i samband med skyddsarbetet. I princip är det möjligt att via EU få stöd för dylik verksamhet, som t.ex. för användning av vallhundar och uppförande av stängsel för att förhindra rovdjursskador. Efter föredraget uppstod en livlig diskussion om EG-domstolens vargkäromål. På en fråga om EG-domstolens behandling av målet konstaterade Patrick Murphy att Finland gjort klara framsteg i främjandet av vargens gynnsamma bevarandenivå efter domstolens stämning, särskilt på grundvalen av de mål som ställts i den nyligen publicerade förvaltningsplanen för vargstammen. Det här gav anledning till en fråga från deltagarna: "Om en gång Finland har gått framåt så här bra i vargfrågan, så varför har inte kommissionen dragit tillbaka käromålet efter att ha sett att situationen har förbättrats?" På detta konstaterade inledaren att EG-domstolen fungerar på ett sätt som inte ger särskilt mycket rörelseutrymme i situationen ifråga. Och domstolen har endast behandlat vargsituationen i Finland år 2002. av ministeriet, trots att sökanden kan lämna in besvär över ett negativt beslut. Från ministeriets sida framhölls den omöjliga situation som en möjlighet till besvär över positiva beslut skulle leda till. Situationen kunde begrundas i form av en fråga: "Vid ett positivt beslut får den vars egendom är föremål för skadegörelse eller fara via ett tillstånd en snabb lösning för undanröjning av problemdjuret, men vem och vilka syftemål skulle den representera som överklagar ett sådant tillstånd?" Kompliceras situationen av den nya bedömningen av de stora rovdjurens hotklass? Matti Osara konstaterade att björnen, vargen, järven och lodjuret trots att arterna finns nämnda i jaktlagen som vilt är arter som enligt habitatdirektivet kräver noggrant skydd och därför beaktas i den uppföljning av hotade arter som verkställs av miljöministeriet. Som bäst pågår en bedömning av arternas hotgrad. Resultaten beräknas vara klara 2010. Klassificering av hotgraden har utförts tre gånger. Första gången tilllämpades finländsk klassificering men andra gången övergick man till att tillämpa IUCN:s klassificering, som också tillämpas vid den tredje klassificeringsomgången. Som grund för den senaste klassificeringen användes uppgifter om stammarna under 1990-talet. Enligt inledarens åsikt är det ytterst viktigt att vid förvaltningen av de stora rovdjuren beakta de finska rovdjursstammarnas förbindelse med nordvästra Ryssland och vidare med västra Sibirien. Enligt Matti Osara utgör det av stora insjöar splittrade näset mellan Finska viken och Vita havet ett visst hinder och de stora rovdjurens kontakt med västra Sibirien den vägen är inte en självklarhet. Slutligen skedde en genomgång av de stora rovdjurens nuvarande hotklassificering: G björnstammens tillväxt har fortgått jämnt och björnen är klassad som en missgynnad art G järvstammen har stärkts, men järven är fortfarande klassad som en starkt hotad art G lodjursstammen har stärkts och utbrett sig jämnt över hela landet men lodjuret är fortfarande klassat som en missgynnad art G vargen hotas inte direkt av försvinnande och hotet är inte akut. Eftersom antalet fortplantningsdugliga exemplar var under 50 vid den tredje hotklassificeringen är vargen dock fortfarande klassad som en starkt hotad art Beror det minskade antalet skogsrenar på det ökade antalet vargar? Specialforskare Ilpo Kojola analyserade de stora rovdjurens inverkan på stammen av skogsren. I ryska Karelen har skogsrenstammen minskat, men huvudorsaken anses inte vara vargen eftersom också vargstammen har minskat där. I Kajanaland har stammen av skogsrenar klart minskat under de senaste åren och detta har skett samtidigt med att antalet vargar i området ökat påtagligt. Mellan åren 1996 och 2006 har vargtätheten i området med skogsren i Kajanaland ökat nästan femfalt. Det bör dock konsta- Förvaltningsplanens mål är att också höra lokalbefolkningen I sitt inledningsanförande underströk Madeleine Nyman målet för de stora rovdjurens förvaltningsplaner: via förvaltningen och skyddet av stammarna säkerställs att respektive art hålls på en gynnsam bevarandenivå. Hon konstaterade vidare att de artrelaterade förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren och de i planerna givna riktlinjerna ger en möjlighet att närma sig stamförvaltningens specifika behov och hänvisade till de nyligen publicerade förvaltningsplanerna för björnen, lodjuret och sälarna. Nyman betonade att internationella riktlinjer iakttagits vid utarbetandet av förvaltningsplanerna men att samtidigt även de stora rovdjurens biologiska krav och befolkningens (även av habitatdirektivet kända) socioekonomiska perspektiv beaktats. För att säkerställa det sistnämnda var en av de centrala principerna vid utarbetandet av planerna öppenhet och interaktion med medborgarna vid beredningen av planerna. När verkställandet av förvaltningsplanerna nu inleds kommer också ekonomiska, sociala och kulturella krav samt regionala och lokala särdrag att beaktas ännu tydligare. Efter redogörelsen uppstod en livlig allmän diskussion om den i samband med inledningen berörda komplicerade handläggningen av tillstånd för borttagande av problemrovdjur. Från åhörarnas sida framfördes en undran varför det inte går att besvära sig över ett positivt beslut bar får som betar bakom elstängsel (obligatoriska) i Sverige. a Livlig diskussion om förvaltningen av rovdjurstammarna och EG-käromålet Eftermiddagens temahelhet, som behandlade förvaltningen av stammarna av stora rovdjur, inleddes av chefen för EU-kommissionens habitat- och biodiversitetsenhet Patrick Murphy med temat Habitatdirektivet och förvaltningen av stammarna av stora rovdjur. Överinspektör Madeleine Nyman från jord- och skogsruksministeriet berättade om förvaltningen av de finska stammarna av stora rovdjur och förvaltningsplanerna samt om målen för dessa planer. Miljöministeriets synpunkter framfördes av överinspektör Matti Osara. Åhörarna hade räknat med att Patrick Murphys anförande skulle innehålla hänvisningar till riktlinjer för förvaltningen av vargen i Finland som givits i EG-domstolens utslag i vargmålet (domen offentliggjordes två dagar efter seminariet). Föredragshållaren berörde dock inte alls den här frågan utan gick till en början igenom förekomsten av och antalet stora rovdjur i EU: s medlemsländer, internationella konventioner om bevarandet och förvaltningen av stora rovdjur samt punkter i EU:s lagstiftning om dessa frågor Jägaren 4 / 2007 11
En tillförlitlig kunskap om storleken på de stora rovdjurens stammar är en förutsättning för saklig rovdjursdiskussion. teras att också det faktum att antalet övriga stora rovdjur, särskilt lodjuret, har blivit vanligare är en bidragande orsak till att antalet skogsrenar har minskat. Renarnas mortalitetssändare talar ett kargt språk Specialforskare Mauri Nieminen från VFFI redogjorde för de av stora rovdjur orsakade skadornas omfattning och för ersättningspraxis för renskador. För seminariepubliken presenterades därefter senaste fakta om renarnas mortalitet, som erhållits med hjälp av sändare som fästs vid renkalvar och vajor i de renbeteslag som deltagit i märkningen. Särskilt för det sydligaste renbeteslaget, Halla renbeteslag, förefaller situationen att vara hopplös. Av de med sändarband försedda kalvar som märktes 2006 i Halla renbeteslag påträffades nästan hälften döda. Av den allmänna diskussionen och renvärdarnas inlägg framgick med önskvärd tydlighet att en dylik kalvavgång så småningom gör den regionala renskötseln olönsam. Jord- och skogsbruksministeriets kanslichef Jarmo Vaittinen, som öppnade rovdjursseminariet i Kuhmo, har här tankeutbyte med JCO:s verksamhetsledare Raimo Vajavaara. Också vargens inavel och dödande av fel björnar kan leda till problem Den svenska vargforskaren Olof Liberg analyserade faktorer som hotar vargens gynnsamma bevarandestatus i Sverige och Norge. Bland dessa faktorer hör tjuvskyttet tyvärr inte till de minsta enligt honom. I framtiden kan dock inavel bli ett ännu värre problem för vargstammens livskraft. Målet för den svenska vargstammen är 20 fortplantningsdugliga par. I Norge är målet endast tre par. I Norge har vargarna svårt att leva ytterom vargzonen i landets sydöstra del. Enligt inledaren skulle det behövas vargar från Finland på den svenska och norska sidan, men djur som försöker komma västerut har före de kommit fram ofta hunnit dödas. Sannolikt är dock att vargar från den växande finska vargstammen med tiden lyckas vandra tillräckligt långt västerut för att förbättra situationen inom den alltför inavelspräglade fennoskandiska vargpopulationen. Professor Jon E. Swenson från Norges biovetenskapliga universitet fäste uppmärksamhet vid björnjaktens inverkan på björnstammarna. Också reglerna för jakten kan ha oväntade följder. Om fel djur jagas kan det leda till mindre önskvärda följder. Bakom denna slutledning ligger tanken att alla björnexemplar inte har lika stor betydelse för och inverkan på björnstammens utveckling. Om en björn i dålig eller god kondition skjuts bör det hållas i minnet att det i bakgrunden kan finnas ärftliga faktorer som påverkar allmänkonditionen. Skottet kan sålunda ha oåterkalleliga och långvariga följder. Strävan till att skjuta dominerande handjur - ett dödande enligt kön - kan leda till högre mortalitet för unga djur. Hondjuren blir tvungna att para sig med dessa unga handjur. Det har konstaterats att stamtätheten för sin del inverkar på åldern hos honor som får ungar första gången, på hur snabbt dessa djur växer samt på revirets storlek och stammens utbredning. Slutsatsen blir att jaktens inverkan på björnstammen bör analyseras på individnivå. Nya vindar i uppföljningen av stammarna Enligt forskningsdirektör Vesa Ruusila (VFFI) är en tillförlitlig kunskap om storleken på de stora rovdjurens stammar förutsättningen för en saklig rovdjursdiskussion. Därför bör man känna till rovdjurssituationen med en individs noggrannhet. För detta behov tillför användningen av DNA-analys nya möjligheter. DNA-prover insamlas från spillning, hår eller vävnader. Dylik info kan utnyttjas i många sammanhang, bl.a. när artens spridning eller art- och rasrenhetsfrågor undersöks. Radiosändarmetoden och GPSpositionssystemet utvecklas hela tiden och ger ny information, särskilt om ändringar i vargens och björnens boplatser, utnyttjandet av livsmiljöerna samt ortstrohet. Tillsammans med rovdjurskontaktpersonernas observationer bidrar denna information till att bestämma stamstorleken allt noggrannare. Chefen för EU-kommissionens habitat- och biodiversitetsenhet Patrick Murphy berättade om habitatdirektivets effekter på förvaltningen av stammarna av stora rovdjur. Rovdjuren med vid planeringen av älgstammens målsatta storlek Äldre forskaren Sauli Härkönen från Skogsforskningsinstitutet konstaterade i sin inledning, som handlade om sammanjämkning av förvaltningen av hjortdjurs- och storarovdjursstammar, att man i t.ex. Kajanaland utöver skogsrenen och vargen också kan analysera en ännu mer komplicerad tankebyggnad. Till denna hör såväl älgen och de stora rovdjuren som skogsrenen. Enligt Härkönen har älgstammen genom människans aktiviteter (t.ex. skogsbruket, jaktformerna) nått en sådan nivå att vargstammen, som så gott som helt och hållet befinner sig utanför jaktmöjligheterna, i och med älgstammens tillväxt i sin tur har blivit så tät att det redan inverkar på antalet skogsrenar. En intressant fråga vid förvaltningen av vargstammen är hur problemet med att den växande vargstammen kraftigt decimerar skogsrenstammen ska lösas - alltså en ekvation där den ena (vargen) är allmänt förekommande på global nivå och den andra (skogsrenen) ytterst sällsynt. Rovdjursstöringar bör tas bort genast Den första delen av den andra seminariedagen hade reserverats för en genomgång av lokala utmaningar och synpunkter. Pekka Kunnas redogjorde i sin inledning för utmaningar i anslutning till jakt på stora rovdjur. När stammarna av stora rovdjur växer och rovdjuren uppenbarar sig i nya områden uppstår ofta det problemet att man inte behärskar jakten på djuret ifråga, dvs hur det ska tas av daga. I den här saken råder stora skillnader mellan rovdjursarterna. Enligt Pekka Kunnas behärskar man jakten bra för lodjurets del och flera olika metoder står till buds för lojakten. Lodjuret är inte heller något hot mot människan och jakten kan genomföras enligt förvaltningsplanen. För vargens del är situationen den motsatta: man behärskar inte jakten, vargen kan vara ett hot mot människan, vargkoncentrationerna måste skötas och problemvargar avlägsnas genast. För vargjakten lämpliga jaktledare bör utbildas. Avsaknaden av jaktkunskaper gör att också björnjakten är ett problem i nya områden. Björnen är ett hot mot människan och jakt bör därför genomföras i överensstämmelse med förvaltningsplanen. Björnar som i alltför hög grad vant sig vid människan bör tas bort genast. Nätverket av för björnjakt lämpliga hundar inklusive förare bör utformas så att det är riksomfattande. När verkställandet av förvaltningsplanerna nu inleds kommer också ekonomiska, sociala och kulturella krav samt regionala och lokala särdrag att beaktas ännu tydligare. 12 Jägaren 4 / 2007 Rovdjurskontroverserna under kontroll genom kommunikation och samarbete Överinspektör Jukka Bisi från Forststyrelsen konstaterade genast i början av sitt anförande att rovdjursstammarnas tillväxt har medfört helt K In T M 0
Finlands mest populära jaktställ till erätukkupris utan mellanhänder! Säker funktion med stil JahtiJakt AIR-TEX membranstället är det legendariska jaktstället, som var den första att vinna jägarnas förtroende med sin funktionalitet. Kärnan för membranställets egenskaper är det testade AIR-TEX-membranet, vars vattentäthet och andningsförmåga är av högsta klass. Funktionaliteten och det förmånliga priset har gjort att membranstället har blivit jägarnas favorit i Europa likaväl som i USA. Äkta AIR-TEX När du väljer ditt jaktställ, försäkra dig om att membranet är ett äkta AIR-TEX. Dess användare är de mest belåtna med vattentätheten och andningsförmågan i sina ställ. (Taloustutkimus 4/04 och Metsästystutkimus 5/2006). VTT:s och Tammerfors universitets undersökningar visar membranets överlägsenhet vetenskapligt Detaljer i det funktionella stället är bl. a. avsvalande ventileringar i jackan och byxorna. Produktnummer : 001 Olika tillbehör kan tryggt förvaras i de rymliga fickorna med AIR-TEXmembran. Byxornas passform har försäkrats med midjans trepunktjustering. Byxben och jackärmar har kardborreåtstramning. VID KÖ V2 PA PRODUKTER S AM NÖC O 0 20 PRODUKTNUMMER: 001 Se sidan På köpet till JahtiJakt AIR-TEX-stället. Totalt värde för motsvarande produkter 222 : X ENDAST På köpet rätukku: från E Kupongbeställningar: Internetbeställningar: Telefonbeställningar: 1. Fleece-jacka Snygg JahtiJakt-fleecejacka för flerlagerklädsel och fritid. 2. Fleece-mellanställ Fuktförflyttande, behagligt fleecemellanställ för flerlagerklädsel. 3. AIR-TEX-membrankeps Vändbar jaktmössa med AIR-TEXmembran. Vändbara öronlappar. Vändsida med orange signalfärg. 4. Säkerhetsväst Reflex fram- och baktill. Ny tydligsignalfärg. Händiga snabbfästen. sidan 21. Butiker: Uleåborg, Vanda, Tammerfors, Brahestad, Haparanda www.ERATUKKU.fi SNABBASTE Mån-Fre kl 9-18 + Lö 14.7. och 21.7. kl 10-15 020 747 7000 internet- och kupongbeställare får en JAKTKNIV
nya utmaningar för viltmyndigheterna. När det uppstår problem på grund av de stora rovdjuren frågas det ofta vem som ansvarar för rovdjursfrågorna och vem som kan ge hjälp. Information kan idag fås på många håll, särskilt via olika webbsajter. T.ex. av Jägarnas Centralorganisation (www.riista.fi), VFFI (www.rktl.fi), jordoch skogsbruksministeriet (www.mmm.fi) och Luontoliitto (www.luontoliitto.fi). Strävan har dock varit att koncentrera all information om de stora rovdjuren eller åtminstone länka den till webbsajten www.suurpedot.fi, som upprätthålls i samband med naturumet Petola. Det här är en samarbetssajt för alla aktörer som är öppen för alla. Från den här sajten går det också att via länkar komma till alla informationskällor som behandlar frågor kring de stora rovdjuren. Jord- och skogsbruksministeriet har inlett ett projekt, vars mål är en betjänande verksamhet som gör all information om de stora rovdjuren, som t.ex. resultaten av forskningsverksamhet och statistiska uppgifter, tillgängliga för medborgarna och myndigheter. Genomförandet av detta projekt är en av den närmaste tidens största utmaningar för förvaltningen och administrationen av rovdjursfrågorna. För att minska på kontroverser på lokal nivå och för att tjäna som diskussionsforum för motsatta intressen har man i några jaktvårdsdistrikt grundat rovdjursdelegationer. Forskaren Jani Pellikka behandlade i sin inledning dessa delegationers verksamhet och framtid. Initiativen till grundandet av dessa delegationer har tagits av många aktörer och som sammankallare har landskapsförbunden fungerat. Delegationerna har strävat till att skapa konstruktiva diskussionskontakter mellan olika intressegrupper och även lyckats därmed. En del av delegationerna har dock under de senaste åren insomnat. Därför är det nu viktigt att med tanke på grundande av nya delegationer och en resultatrik fortsättning och effektivering av redan existerande delegationers verksamhet fundera på framtida verksamhetsformer för delegationerna. invånare inte behöver stora rovdjur, men de accepterar rovdjursstammar, som inte utgör ett hot mot och en fara för människor och landsbygdens näringar. För exempelvis förebyggandet av skador behövs det mera resurser samt klara direktiv och tolkningar för hur man ska avvärja akut rovdjursfara i nödvärnssituationer. Kennelklubben påpekade att man enligt klubbens uppskattning har förlorat 400 hundar under de senaste 10 åren på grund av rovdjuren. Om inte de problem vargstammens tillväxt har åsamkat de skadelidande kan lösas blir följden en tilltagande antivargopinion. Ur naturturismens synpunkt är bl.a. observationen och fotograferandet av björnar en om vårar och höstar återkommande produkt. Mot- ståndet mot den här verksamheten har minskat och framtiden ser bra ut för björnobservationsprodukterna. För den här verksamheten vore det bra om björnjakten kunde börja i början av september. Fortsättning önskades för seminariet Som avslutning på det två dagar långa infopaketet om stora rovdjur avtackade ordföranden för JCO, jaktrådet Simo Syrilä föredragshållare och deltagare för ett sakligt seminarium. Han ställde också en fråga om behovet av en sammankomst av det här slaget och fick en enhälligt positiv respons. På frågan om träffar av den här typen borde ordnas också framöver var svaret lika enhälligt: Ja! G Mapp med materialet från seminariet om stora rovdjur Föreläsningsmaterialet (50 s) från seminariet "De finska stora rovdjuren - stamförvaltning med många mål", som arrangerades i Kuhmo i början av juni kan ännu erhållas från JCO:s lager till priset 10 euro. Suomalaiset suurpedot monitavoitteista kannanhoitoa -seminaari Lokala uppfattningar De lokala aktörernas synpunkter i rovdjursfrågorna kom starkt fram under seminariet. Enligt landskapsfullmäktiges syn på saken är vi dock också i fortsättningen tvungna att leva med rovdjursfrågorna. Mera ansvar och beslutanderätt borde överföras till landskapsnivå. Jägarförbundets Kajanalandsdistrikts åsikt är att Finland beslöt om sin egen rodjurspolicy ända fram till medlemskapet i EU, men att EU:s habitatdirektiv har förorsakat problem, bl.a. på grund av skyddet av vargen, vilket lett till att vargen blivit vanligare och därför också inverkat på älg- och skogsrenstammarnas utveckling. Jaktlicenspraxis för de stora rovdjuren bör i sin helhet överföras till jaktvårdsdistrikten. Kajanalands naturskyddsdistrikt underströk i sitt inlägg att man genom saklig information kan bli kvitt onödig rädsla och fördomar. Föreningen för stora rovdjur i Finland framhöll att den föråldrade hotgradsklassificeringen för de stora rovdjuren bör justeras så att den motsvarar dagens uppgifter om rovdjursstammarnas storlek och samtidigt bör rovdjurens klassificering ändras så att det blir lättare än för närvarande att jaga dem. Också licensförvaltningen borde göras lättare och rationaliseras. Boskapsuppfödarna anser att landsbygdens 14 Jägaren 4 / 2007 Raimo Vajavaara Marko Svensberg (toim.) Metsästäjäin Kainuun riistanhoitopiiri Keskusjärjestö Kuhmon riistanhoitoyhdistys
Jägaren 4 / 2007 15
Unik möjlighet vid köp av nytt jaktställ: Erätukku tar emot gamla jaktställ vid utbyte! Finland största försäljare av jaktkläder, Erätukku, gör historia inom klädselbranschen; ersättning av gammalt ställ vid utbyte till en ny. Erätukku öppnar jaktsäsongen med ett unikt utbyteserbjudande, vars syfte är att förnya klädförrådet av finska jägare på ett grundläggande sätt. Det lönar sig att gräva fram det gamla, slutanvända jaktstället från skåpbottnen och byta ut det till till ett nytt Premiumjaktställ med toppegenskaper. Vid utbytet betalar vi 50 euro för ställ som ställ, lovar Erätukkus VD Juha Kärkkäinen. De gamla jaktställen är vanligtvis inte vattentäta, och har egenskaper som inte längre håller med tiden, berättar Kärkkäinen. Det unika utbyteserbjudandet garanterar varje jägare en möjlighet att skaffa sig kläder av hög kvalitet, med vilka man kan jaga i alla väderomständigheter. Lämpliga kläder ökar förhoppningsvis motivationen och lockar nya entusiaster till jakt, resonerar Kärkkäinen om Erätukkus erbjudande. andningsförmågan är av högsta mätbara klass enligt forskningsresultat och egenskaperna håller sig även efter bruk och flera tvättomgångar. väntningar. Det samma gäller för friluftsställ och annan utrustning, tydliggör Kärkkäinen. Erätukku har en strikt kvalitetskontrollprocess med 10 punkter och noggranna laboratorietester för fortlöpande testning av produkterna. Vår princip är, att endast de bästa materialen och det bästa arbetet duger, betonar Kärkkäinen. Ny klädselteknologi betjänare jägare JahtiJakt Premium -stället som marknadsförs som utbytesställ, representerar enligt Kärkkäinen det absoluta avancerade spetskunnandet inom den teknologin för intelligenta kläder. Och Scentech -luktspärrsteknologin å sin del förhindrar villebrådet att vittra lukter av jägaren. Så kan man komma betydligt närmare villebrådet. Kunderna med i produktutvecklingen VD Kärkkäinen tackar Erätukkus kunder för aktivitet och bra ideér. De bästa ideérna föds vid tuffa jaktsituationer och därifrån förädlas de till nödvändiga egenskaper i produkten. När man vill utveckla ett utmärkt jaktställ, så bör produktutvecklingen basera sig på jägarnas behov och för- Stället har en helt ny AIR-TEX2 -membranteknologi. Som resultat av en lång produktutvecklingsprocess värmelamineras AIR-TEX2 direkt på ytmaterialet, och på så sätt har man fått stället mycket lättviktigt och behagligt att använda även vid regn. Vattentätheten och
Camomönstret ny ställfavorit Erätukkus populära nätbutik förnyade sig Erätukkus nya praktfulla nätbutik har öppnats precis innan början av jaktsäsongen. Man har satsat på att göra butiken mer logisk och klar och produkterna är grupperade enligt användningssyfte och användargrupper. Att hitta sin egen produkt och tillbehör till det är nu verkligen enkelt. I nätbutiken kan man "fingra på" produkterna när man själv vill och göra inköp när det passar en bäst. Erätukkus "utan mellanhänder"verksamhetsmodell garanterar alltid mest förmånliga priser och mest kvalitativa produkter. Bekanta dig med sidorna och gå på uppköp på En verklig hitprodukt för den påbörjande jaktsäsongen ser ut att bli det Camo-mönstrade membranjaktstället, som Erätukku utvecklat. Yttygets snygga mönster är av finsk toppdesign, designad av konstnären Kimmo Takarautio själv en ivrig jägare. Tygfärgerna och hela mönstringen är noggrannt uttänkt och anpassat för färger och växtlighet i den skandinaviska naturen. Det nya Camo-mönstrets kamoufleringsegenskaper har testats bl. a. av nöjda bågjägare, vars väsentliga mål är att komma nära villebrådet. Det nya Camo-mönstret är nu även tillgänglig i Camomembrankängorna. SnöCamomönstret, som är designat för vinterjakt, skyddar när man närmar sig villebrådet i vinterförhållanden. www.eratukku.fi Jättepopulära Erätukkubutiker kommer upp i tät takt! Vid sidan om utvidgningen av nätbutiken har Erätukku under det senaste året grundat flera nya Erätukku-butiker. Utöver butikerna i Uleåborg, Tammerfors och Vanda samt i Borlänge, Sverige, har nya Erätukkubutiker öppnats i Haparanda och Brahestad. Butiken som öppnats vid Ikea i Haparanda betjänar inte bara Finland och Sverige utan hela Nordkalottens område. Ikeas möbler lockar kunder från ett brett område och på samma gång kan man nu skaffa sig förmånliga jakt- och fritidskläder. Produktsortimentet i Erätukkubutikerna är huvudsakligen detsamma som i Erätukkus nätbutik. Butikerna har nationella kampanjerbjudanden men också butiksvarierande lagerrensningar, där produkterna säljs ännu förmånligare än i Erätukkunätbutiken. Siktet med ny ljusstyrka och snabbare inriktning Prissänkningen och förnyelsen av JahtiJakt kikarteknologin fortsätter även under denna jaktsäsong. I de nya JahtiJakt Premium kikarsiktena har man fäst speciell uppmärksamhet på ljusstyrkan och hållbarheten. En 30 mm tub, som är starkare än vanliga kikare, ökar kikarens ljusintensitet ännu mer och det möjliggör att precisa skott är möjliga även vid skymning. Kikarprisen är dock ändå mycket låga. Och för de allra snabbaste kikarbeställare utlovas en unik CaliPRO-snabbinriktningsguide till samma pris, utvecklad av Erätukku. Med hjälp av guiden kan jägaren rikta in sitt kikarsikte på ett pålitligt sätt under jaktsituationer, även när patroner och distanser ändras. CaliPR
Ur beslutsfattarens synvinkel Berättelsen om en viss björn ... .. . - varför sköts björnen i Hangö? Polisen är skyldig att trygga allmänhetens säkerhet: Björnen i Hangö måste skjutas för att det inte fanns möjligheter att flytta den levande till skogarna på Hangö udd. I en stad är björnen alltid en säkerhetsrisk. Det största problemet är allmänhetens nyfikenhet. en 6.5.2007 förmedlade sjöbevakningen till polisinrättningen i Hangö uppgiften om att ornitologer hade observerat en björn på Granskär söder om Hangö stad. Det startade en kedja av beslut och åtgärder som på eftermiddagen ledde till att en jägare som inkallats för handräckning avlivade björnen när denna höll på kliva i land på Tulludden i Hangö. I den här artikeln redogör vi för den kedja av beslut som polisens allmänna och fältledning gick igenom under söndagen ifråga. För att konkretisera situationen behövs det en kartskiss över området där händelsen utspelades. Granskär, där björnen observerades, ligger cirka 1,6 kilometer söderom Tulludden i Hangö. Tulludden är det finska fastlandets sydligaste punkt. Björnen hade uppenbart simmat till Granskär från Tulludden. Till denna hade den kommit under natten, sannolikt längsmed stadens södra strand eftersom ett ögonvittne hade observerat björnen på Täktomvägen i det sydöstra hörnet av stadens tätbebyggelse. Med stöd av polislagens 25 § har polisman rätt att ta fast eller avliva ett djur som orsakar fara för människor. Uppgiften att upprätthålla säkerheten börjar 18 Jägaren 4 / 2007 D från det ögonblick polisen blir medveten om en fara som eventuellt hotar människors säkerhet. Polisen begär vid behov hjälp av andra myndigheter i området, som har lämplig utrustning för att sköta uppgiften. Polisen begär också bistånd av viltsakkunniga eftersom det särskilt när det gäller stora rovdjur är viktigt att försöka förutse djurets beteende. Polisen har inte rätt att sluta ögonen eller avstå från säkerhetsuppgiften om det finns en verklig risksituation. inbjudan till äventyr. "De sku vara kiva att se en björn här i hemknutarna." Björnen söker inte själv kontakt med människan men omgiven av allmänheten kan det hända att flyktvägarna stängs och det finns inte en enda sakkunnig som garanterar att en björn som söker sig ut är ofarlig. Inte in i staden När en björn kommer in i en tätort är metoden som regel den att björnen drivs bort från tätortens centrum. I det här fallet hade det varit nödvändigt att driva björnen genom centrum av Hangö. Det var sålunda omöjligt att planera operationen utgående från tidigare erfarenheter så att björnen hade styrts genom staden utan att utsätta människor för fara. Björnen kan drivas och påverkas med hjälp av hundar, men inte mitt i ett människovimmel. Här uppkom operationens viktigaste specialvillkor: Björnen fick inte kliva i land vid stadens tätbebyggelse. Tulludden är ett lager- och hamnområde men delvis också ett skydds- och grönområde där det rörde sig mycket människor på söndagen. Härav följde att björnen inte kunde släppas i land ens på Tulludden, eftersom avlivandet av den där skulle medföra alltför stora risker. Allmänheten det största problemet Av erfarenheter som erhållits i Nyland i situationer då man försökt driva bort björnar har polisen lärt sig att den svåraste, nästan omöjliga uppgiften är att behärska människornas beteende då en björn kommit in i en tätort och uppgiften om det här sprider sig. Det är inte fråga om människors rädsla för björnen utan deras nyfikenhet och dumdristighet. För tre år sedan råkade en björn förvilla sig till centrum av Järvenpää och när polisen sent på kvällen började jaga bort den med hjälp av hundar hade det samlats uppskattningsvis ett tusental människor kring området. Det behövdes 19 polispatruller för att hålla människorna borta och ändå drällde det nyfikna för nära, bl.a. en ung mor med barnvagn: "Här lär finnas en björn, vi vill se den." En liknande tillströmning av publik blev det ett år senare när en ung björn på vandring hamnade i närheten av Esbo centrum. När polisen varnade allmänheten för björnen som rörde sig i området och önskade att publiken skulle hålla sig borta uppfattade många budskapet som en Markku Tuominen, kommissarie Reijo Orava, jaktchef Levande till skogarna på Hangö udd? Också vid tllämpningen av polislagen är målet att beakta frednings- och skyddsbestämmelser som gäller för djurarten ifråga. Eftersom drivandet av björnen genom staden inte kunde komma på fråga dryftade vi andra möjligheter att få
Björnen på Granskär. Björnen sköts senare i vattnet när den höll på att kliva i land vid Tulludden. Den fick inte släppas in i Hangö stads tätbebyggelse. Björnen kunde inte sövas och försöket att få den simmande förbi staden misslyckades. Vid utarbetandet av förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren var alla aktörer eniga om att s.k. rovdjursstöringar ska tas bort. Ytterligare rådde enighet om att rovdjur inte får släppas in i bosättningscentra. De ska drivas bort därifrån eller, om detta inte lyckas, avlivas. När myndigheterna handlar enligt denna allmänt godkända princip uppstår det ändå alltid en livlig debatt om saken eller åtminstone kritik för att "branden har släckts på fel sätt". björnen levande tillbaka till skogarna på Hangö udd. Den första undersökta metoden var att söva björnen. En i frågan väl insatt rovdjursforskare höll dock den metoden för omöjlig. T.o.m. i skogsområden finns risken att ett djur som ges narkos drunknar i någon vattenpöl eller i ett dike. På ett skär, i havet eller vid Tulluddens strand skulle drunkningsdöden vara nästan säker. Kvar fanns sålunda bara ett enda alternativ: Björnen måste simma förbi stadens tätbebyggelse. Simsträckan österut till Täktom var drygt 6 kilometer och mot norr till Bromarv cirka 10 kilometer, såsom kartskissen här intill visar. Efterklokt kan det sägas att det här inte var något realistiskt alternativ men i själva situationen hoppades vi kunna undvika avlivande av björnen. Trots försök med båt att styra björnen simmade den i icke önskade riktningar; först ut mot havet och till slut sedan mot Tulludden. Vi analyserade också alternativet att vänta och låta björnen själv fatta besluten. Det här skulle ha förutsatt att det mellan björnen och staden hade placerats en vakt, som skulle ingripa om björnen försökte komma i land på Hangö udd. Det var dock svårt att förutspå björnens tidtabell, men sannolikt skulle den ha börjat röra på sig under de närmaste dagarna i skydd av skymning eller mörker. För dem som bor i norra Finland bör det påpekas att vårnatten i början av maj vid sydspetsen av landet ännu är ganDen skjutna björnen var en ung hanne. Bredden på björnens framtass var 13 cm. Björnen hade fått trikinsmitta så kroppen måste brännas. ska mörk. Att observera björnen bland vågorna på havet och stoppa den med ett skott skulle ha inneburit alltför många osäkerhetsfaktorer. Själva vaktgruppen skulle vi nog under dagens lopp ha fått ihop av jägare på Hangö udd. Kritik för att björnen sattes att simma Slutresultatet av våra resonemang var att situationen måste föras till ett slut under samma dag och medan det ännu var ljust. Särskilt de aktiviteter som följde på detta beslut har kritiserats - användningen av båtar och helikopter för att få björnen att röra på sig - men också de var motiverade. Kontakten med björnen fick inte brytas och för att söka och följa den var det nödvändigt att använda modern teknik. Mest kritk har björnens simmande i det kalla havsvattnet fått. Saken har dock förmänskligats för mycket. Björnen hade under natten frivilligt simmat ut till Granskär. Det hade den inte gjort om den inte fysiologiskt skulle ha tålt kyla eller upplevt det kalla vattnet som mycket plågsamt. Påtryckningarna med båt på björnen för att förhoppningsvis få den att simma i en säker riktning var alltså den misshagliga delen av operationen, som om den skulle ha lyckats hade sparat björnens liv. Efterklokt kan man säga att björnen borde ha avlivats ute på Granskär. Det skulle ha varit den bästa lösningen för den. Men säkert är att myndigheten inte heller vid en sådan lösning skulle ha undgått kritik: där ute på skäret var den ju inte farlig för någon. G Jägaren 4 / 2007 19 Karta över Hangö udd. Granskär ligger 1,6 kilometer söder om spetsen på Hangö udd. Sjövägen till stranden österom tätbebyggelsen är cirka sju kilometer och mot norr till Bromarv cirka tio kilometer.
NYTT SnöCamo-membranställ utan kos Nytt 'osynligt' SnöCamo membranställ för vinterjakt SNÖCAMO Nyaste nytt igen från Erätukku. För jaktsäsongens slut ett ställ som anpassar sig helt otroligt bra till terräng och vinter; SNÖCAMO-membranställ, jacka och byxor. design Kimmo Takarautio X2 supermembran, vattentäthet och andningsförmåga av högsta klass i vinterkyla ranet och tyget nätfode membran, formbar skärm design genomföring för handsfree-sladd nederkant insektsskydd i jacka och byxor fästen i byxben och ärmslut skyddar ryggen av byxben. Värde 399,- 0 Nu från Erätukku utan kostnad för beställare av två *produkter! KÖ VID *Förmånen gäller beställningar av JahtiJakt PREMIUM-, CAMO-, PRO- och AIRTEX2 PRODUKTER AV P membranställ samt PREMIUM-membranskor. Produkterna är märkta på 0 AMO annonserna med SNÖCAMO 0 -sigillen. SNÖC SE SIDAN 20 . www.ERATUKKU.fi