VÅRINVENTERINGEN AV HJORTAR TRADITIONELL HARJAKT MED DRIVANDE HUND TIPSET: NÄR MINKFÄLLORNA SLUTAR FÅNGA ANSÖK OM HJORTDJURSLICENS I APRIL VARFÖR BLIR SKOGSHARARNA FÄRRE? STAMMEN HAR HALVERATS 2/2024 Tidningen når fler än 300 000 jägare 01_Kansi_JÄ0224.indd 1 01_Kansi_JÄ0224.indd 1 27.2.2024 16.08 27.2.2024 16.08
48 Ansök om hjortdjurslicens i april JAKTEN 10 Harjakt med drivande hund 20 När minkfällorna slutar fånga 24 Vinden–vänellerfiende? 34 Ungdomsredaktionen 47 Gör det själv: Lockmedel av och för mink 52 Vadgörjaktbågensåeffektiv? 56 Viltrecept 58 Basturökta delikatesser 64 Säkerheten framför allt VILTET 14 Vårinventeringen ger mera info om hjortdjuren 16 Vitsvanshjorten förnyar hornkronan varje år 26 Skogsharens gåtfulla tillbakagång 30 På spaning efter stjärtanden 32 Ett vimmel av sjöfåglar i nedlagda torvtäkter 38 Drönare avslöjar mårdhundar 42 Sorkka-projektet i siffror 54 Forskning: Invandrande och utvandrande älgar 60 Forskning: De fällda bläsänderna kommer från vida kring 62 Mårdhunden i Lappland: Från enstaka observationer till organiserad jakt AKTUELLT 4 Nyheter 44 Case Savukukko 50 Rakt på sak: Rovdjuren är både hett och kallt stoff 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 49 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 48 Ansök om hjortdjurslicens i april 20 När minkfällorna slutar fånga 44 Case Savukukko 26 Skogsharens gåtfulla tillbakagång Jägaren 2/2024 2 Innehåll 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0224.indd 2 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0224.indd 2 27.2.2024 16.08 27.2.2024 16.08
56 Hargryta och andra vilt delikatesser 16 Vitsvanshjorten förnyar hornkronan varje år 60 år av naturoch ansvarsutbildning D en obligatoriska jägarexamen infördes för 60 år sedan. Det har alltså i decennier krävts utbildning om jaktlagen, säkerhet och god jägarsed för den som vill börja jaga. Utbildandet av nya jägare har utvecklats till en betydelsefull del av jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Med åren har kraven ökat och både examen och utbildningen har blivit förnyade flera gånger. Karakteristiskt för dagens utbildning är att fokus ligger på ansvarsfullhet, i synnerhet för artkännedom, viltekologi, viltvård, etik, hållbar jakt, fångstredskap och hanteringen av det fällda viltet. Men jaktlagen, god jägarsed och säkerheten, som alla tre har hängt med ända från början, är självfallet fortsättningsvis viktiga. År för år har åldersklasserna blivit mindre, vilket har skapat oro; kommer ungdomarna och numera också de vuxna att bevara sitt intresse för jakten så att vi säkrar återväxten? Trots utmaningarna som vi står inför verkar läget ändå vara hoppfullt. Sedan millennieskiftet har cirka 170 000 personer skrivit jägarexamen. Om vi lyckas engagera nykomlingarna i jakten och den frivilliga verksamheten som jakten står och faller med, så ser läget ljusare ut än jag hade väntat mig. Avgörande är mycket riktigt om vi kan bereda tillräckligt med utrymme för nya tankar och sätt, och inkludera de nya jägarna i vår krets; om vi förmår stöda dem med våra erfarenheter på ett uppmuntrande sätt. Det går att avlägga jägarexamen som självstudier, men en stor del av de intresserade deltar i kurserna som jaktvårdsföreningarna ordnar. Det här ska vi stöda eftersom det skapar möjligheter att fördjupa stoffet i Handbok för jägare. Förhoppningsvis uppstår då också kontakter mellan de nya jägarna och viltförvaltningen, jaktföreningarna och jaktsällskapen. Vi kan därför med fog säga att jaktvårdsföreningarna med åren har utvecklats till en samhälleligt betydelsefull naturoch ansvarsutbildare! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 2/2024 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0224.indd 3 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0224.indd 3 27.2.2024 16.08 27.2.2024 16.08
Nyhet r Vi behöver beredskap för viltsjukdomar, vilket kräver vaksamhet, forskning och bredd på kunnandet. Bild Sven Zacek Å rets viltdagar hölls i januari i Uleåborg och samlade bortåt 300 personer som jobbar med viltet eller är intresserade av ämnet. Viltdagarna har ordnats varje år på olika håll i landet i över 30 år. Till de aktuella teman som behandlades under dagarna hörde också djursjukdomarna. Tarja Sivonen, som är biträdande professor vid Helsingfors universitet, berättade att drömmen är att i framtiden, med hjälp av tvärvetenskaplig forskning, kunna förutse och bekämpa sjukdomar som överförs mellan djurarter. Covid är inte längre någonting som folk pratar om, men epidemin blir inte den sista. Sannolikheten för nya epidemier ökar efter hand som människorna och produktionsdjuren – främst hönsen – blir fler och lever tätare. Ju DJURSJUKDOMARNA EN UTMANING SOM VILTBRANSCHEN TALAR OM fler kontakter som uppstår mellan arter, desto större blir sannolikheten för att någon sjukdom ska överföras från djur till människa. Det är oroväckande att se hur vissa sjukdomar sprider sig allt mer. Det kan bero på att sjukdomen har muterat eller på exempelvis att det allt varmare klimatet får somliga fåglar att rucka på flyttvägarna. Mikrober brer ut sig allt mer och blir allt vanligare, och detta sker allt hastigare. Sverige verkar ha utrotat ASF I Sverige var det i augusti i fjol en jägare som rapporterade om döda vildsvin, och svinen konstaterades ha dött i afrikansk svinpest, ASF. Händelsen blev startskottet för effektiva bekämpningsåtgärder. Jägarna satte genast igång med att leta efter svinkroppar. – Samarbetet med jägarna var fantastiskt. Det systematiska letandet innebar ett enormt jobb och svinkropparna hade redan börjat ruttna. Jägarna betalades en ersättning per timme, berättade Karl Ståhl på (den svenska) statens veterinärmedicinska anstalt. Den afrikanska svinpesten är en livskraftig och smittsam sjukdom som drabbar svin. Den är väldigt svårt att utrota bland vildlevande vildsvin. När svenskarna utifrån svinkropparna kände det infekterade området hägnade de in det i oktober-november i höstas. Ett tusen kvadratkilometer stort område blev förbjudet att röra sig på. Så gott som samtliga vildsvin inom det inhägnade området har nu fångats med fällor och under de fyra senaste månaderna har inga nya ASF-fall påträffats, men innan dess hade 62 smittade svin påträffats. Enligt Ståhl var vildsvinen i området fåtaliga och där finns inga svingårdar. En annan viktig faktor bakom framgången var att man inte störde vildsvinen, för att hålla dem kvar i trakten. Svenskarna siktar mycket riktigt på att Sverige ska vara ASF-fritt inom ett år. – Tanken är att efter hand slopa begränsningarna. Om inga nya fall inträffar så ska det i höst gå att jaga och plocka bär i skogarna igen. Kärnan i vår lösning består av samarbete, underströk Ståhl. Varifrån sjukdomen har kommit vet vi inte, men vildsvinen i trakten besöker soptippar. Det har därför införts ändringar i avfallshanteringen. Jägaren 2/2024 4 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 4 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 4 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
Oma riista-observationerna nu på fågelatlaskartorna Häckningsobservationerna av jaktbara och fredade fåglar som har bokförts i Oma riista för häckningssäsongen 2022-2023 har nu överförts till vår fjärde fågelatlas. Det blev inalles drygt 16 000 observationer! Ett stort tack till er alla som ställde upp! På atlaskartorna är jägarnas insatser särskilt synliga för ett antal sjöfåglar med negativ utveckling, som bläsand och stjärtand. Även för skogshönsens del utgör Oma riista-materialet en betydande del av det totala observationsmaterialet för fågelatlasen. Kartläggningen för fågelatlasen fortsätter i två häckningssäsonger till. Medan vi väntar på öppet vatten och återvändande sjöfåglar kan jägarna bokföra skogshönsens vårspel i Oma riista redan i februari. Dessutom är våren en utmärkt tid för att planera kommande kartläggningsexpeditioner till kartrutor där det saknas arter. Ytterligare information finner du på lintuatlas.fi > Fågelatlasen. Jakten intresserar Varje år avlägger mellan 7 000 och 8 000 personer jägarexamen. Antalet har hållits på en konstant nivå. Andelen kvinnor av antalet personer som börjar jaga har ökat sedan millennieskiftet. I fjol var 28 procent av dem som skrev examen kvinnor. Andelen kvinnor varierar efter region och i exempelvis Lappland i fjol var nästan hälften, det vill säga 42 procent, kvinnor. Gruppen personer som börjar jaga har blivit allt mer heterogen. Allt fler som börjar jaga gör det i allt högre ålder, i synnerhet kring de stora städerna i södra Finland. Kring storstäderna är den typiska examensdeltagaren 30 till 40 år gammal, medan den typiska deltagaren på landsbygden är en ungdom i åldern 10 till 15 år. Uppdateringar i lagstiftningen nu i Viltinfo Varje jägare måste känna till lagstiftningen för jakt och skjutvapen. På webbplatsen Viltinfo har vi därför sammanställt aktuella ändringar i jaktlagstiftningen. Titta in på webbsidan www.riistainfo.fi/ sv/lagar-och-forordningar/uppdateradlagstiftning och håll dig uppdaterad! En podd om jägarexamen I den nya podden om jägarexamen (på finska, Metsästäjäksi) behandlar vi avsnitt för avsnitt olika delområden i jägarexamen tillsammans med utbildare från ett antal jaktvårdsföreningar. Titta in och lyssna – oavsett om du är annars bara intresserad eller vill fräscha upp kunskaperna! Känner du någon som förbereder sig för examen så tipsa honom eller henne. Du kan lyssna på avsnitten på olika poddplattformar och på Viltinfo. JA RI PE LT O M ÄK I Personer som avlade jägarexamen 2000-2023 Män Kvinnor 200 1 200 9 202 200 5 201 3 200 200 3 201 1 202 2 200 7 201 8 201 5 200 2 201 202 1 200 6 201 7 201 4 200 4 201 2 202 3 200 8 201 9 201 6 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 Jägaren 2/2024 5 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 5 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 5 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
Kan jv-föreningarna ompröva sina strejkbeslut? E tt tiotal jaktvårdsföreningar har sagt upp sitt avtal med polisen om storviltsassistans. Det här har hänt i synnerhet i östra Finland. Kärnan i strejkandet verkar vara HFD:s negativa beslut om licenser för stora rovdjur. Esbo-Grankulla jvf utgör här ett undantag. Där upphörde storviltsassistansen (SRVA) eftersom föreningen skulle bli tvungen att betala 170 euro till samkommunen för varje trafikdödat djur på grund av en ändring i praxis på soptippen. En jaktvårdsförening har flera allmännyttiga och samhällsnyttiga uppdrag och SRVA hör till de viktigaste. Även om det inte sägs rent ut i viltförvaltningslagen så är detta inskrivet i motiveringarna till lagen för bland annat en jv-förenings experttjänster. SRVA hör dessutom till grunderna för statsbidraget. Dessutom tillfaller äganderätten till ett trafikdödat hjortdjur eller vildsvin jv-föreningen på orten. Även om jägarna har blivit hårt prövade av vår högsta uttolkare av lagen så frågar man sig om strejkandet är den rätta vägen att vandra. SRVA utgör absolut ett av våra bästa varumärken när det gäller att motivera vår förvaltningsstruktur som bygger på jakt och frivillig verksamhet. Vi ska inte heller glömma djurskyddsaspekten – inga andra än jägarna har kunnandet som krävs för att spåra och avliva skadade djur. Om vi dessutom betänker att strejkandet inte ens har rubbat HFD:s inställning till licenserna för stora rovdjur så hoppas jag att svaret på frågan som jag ställde i rubriken är ett JA. I år väljer vi igen förtroendepersoner till de olika nivåerna i viltförvaltningens organisation. Kvinnornas andel av dem som skriver jägarexamen utgör ungefär en tredjedel i landet som helhet och i Lappland bortåt hälften. Det är av största vikt att vi förmår engagera damerna på alla nivåer i förvaltningen. Det är ju precis vad organisationen i sin nuvarande form har ett skriande behov av! TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Byter du jaktvårdsförening? Anmäl senast den 30 april! Om du vill byta jaktvårdsförening ska du meddela jägarregistret och uppge ditt namn och jägarnummer samt den nuvarande och den nya jv-föreningen. Anmälningen kan göras muntligt eller skriftligt. Gör anmälningen senast den 30 april så hinner den till jaktkortet för jaktåret 20242025. Det går inte att byta jv-förening under pågående jaktår sedan jaktvårdsavgiften har betalats. Du kan vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde du huvudsakligen jagar eller inom den jv-förening inom vars område du bor. Jägarregistrets kontaktuppgifter: 029 431 2002, metsastajarekisteri@riista.fi De allra flesta är nöjda med viltcentralens tjänster I slutet av fjolåret gjorde vi på webbplatsen riista.fi en enkät för att kartlägga hur nöjda våra kunder är med viltcentralens tjänster. Vi fick in drygt 3 600 svar. De svarande ansåg att viltcentralens viktigaste tjänster var tidningen Jägaren och tjänsten Oma riista. Enligt enkätsvaren var svararna i det stora hela mycket nöjda eller neutrala. Beträffande förhållandet mellan pris och kvalitet uppfattar vi svararna som nöjda eftersom 78 procent av dem var nöjda med storleken på jaktvårdsavgiften. Vi bad svararna att bedöma viltcentralens anseende ur olika vinklar. Fler än 70 procent av de svarande betraktade viltcentralen som en expert på viltfrågor. Av frågorna med öppna svar framgick det att viltcentralens uppgifter och roll i viltförvaltningen är oklar för många. Hädanefter kommer viltcentralen därför att försöka göra sin roll tydligare. I enkäten frågade vi också efter viltcentralens anseende. Fler än hälften av svararna ansåg att viltcentralens anseende är gott och att den också är pålitlig. Svararna gav oss en stor mängd respons och goda utvecklingsförslag. Vi kommer att läsa igenom kommentarerna noggrant och utveckla verksamheten utgående från svaren. Svararnas ålder, kön och jakterfarenheter motsvarade mycket väl genomsnittet för jägarkåren. Bland svararna fanns det också personer som inte jagar. Ett stort tack till er alla som svarade på enkäten! Bland svararna lottade vi ut två viltkameror, som har skickats till de lyckliga vinnarna. TE RO SA LM EL A K lumn Jägaren 2/2024 6 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 6 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 6 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
58 888 I FJOL BOKFÖRDES OBSERVATIONER I TASSEN! Jaktläger för ungdomar Haapajärvi 6-9 juni Platsen är Kumisevan Kaiku, adress Katajaperäntie 2, 85800 Haapajärvi. Målgruppen är pojkar och flickor i åldern 11-16 år. Föräldrar kan också delta. Programmet innehåller bland annat: ? Prepkurs för jägarexamen ? Jägarexamen ? Skytte med både gevär och pilbåge (skjutbana) ? Hur du hittar i terrängen med karta och kompass ? Jakthundar (presentation /uppvisning) ? Jakt på små rovdjur ? Dragrodd ? På fritiden simulatorskytte (SimWay) och korvgrillning Sista anmälningsdag 20 maj https://ilmoittaudu-haapajarvi.akkuna.fi/lomake/ nuorten-eraleiri Ytterligare information: Nina Isoherranen, Haapajärvi stads ungdomstjänster, 044-4456404, nina.isoherranen@haapajarvi.fi Lägret kostar 150 euro / person. För jägarexamen debiterar vi separat 20 euro. Vi tar emot 45 deltagare i anmälningsordning. Inkvartering i egna tält. Vi skickar ett brev till lägerdeltagarna med närmare anvisningar och lägerprogrammet. I vår kan du betala jaktvårds avgiften också i Oma riista I vår öppnar vi i Oma riista ett nytt elektroniskt sätt att betala jaktvårdsavgiften. Funktionen fungerar både på nätet och i appen. Du kan betala med nätbankskoder eller MobilePay. Du kan alltså betala jaktvårdsavgiften för jaktåret 20232024 i Oma riista, om du ännu inte har gjort det. Observera att du inte kan betala avgiften för det nya jaktåret 2024-2025 i Oma riista förrän efter den 15 juli. En ny jägare som nyligen har skrivit jägarexamen kan betala jaktvårdsavgiften i Oma riista så fort hans /hennes nya jägarprofil finns i jägarregistret. Samtliga tidigare betalningssätt för jaktvårdsavgiften fortsätter att fungera. Brittisk finansiering för iståndsättning av våtmarker Finlands viltvårdsstiftelse har emottagit ett ansenligt stöd av den brittiska organisationen BASC, British Association of Shooting and Conservation. BASC har förbundit sig att via viltvårdsstiftelsen stöda arbetet med att iståndsätta finska våtmarker. Stödet uppgår till 46 500 euro och går till våtmarksprojektet Sotka. Med stödet kan vi iståndsätta tre objekt på olika håll i landet. BASC-stödet är det hittills största på flyttvägsnivå som vi har fått för iståndsättning av livsmiljöer för sjöfåglar. PE TR I JA UH IA IN EN Jägaren 2/2024 7 Nyhet r 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 7 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 7 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
Nyhet r Jaktkort Metsästyskortti Hunting Card / Jagdschein 1.8.2023 – 31.7.2024 Byt till e-faktura eller direktbetalning för jaktvårdsavgiften Bortåt 170 000 jägare har redan bytt till e-faktura eller direktbetalning för jaktvårdsavgiften. Om du tänker göra likadant ska du göra faktureringsavtalet med din bank senast den 30 april. Gör ett avtal om e-fakturering eller direktbetalning med din bank så får du fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2024-2025 som e-faktura. Fakturan skickas i maj och förfaller den sista maj. Betala fakturan senast på förfallodagen så får du jaktkortet med nummer fyra av Jägaren. Kortet är märkt ”Betald”. Om fakturan inte blir betald senast på förfallodagen får du med tidningen ett inbetalningskort för jaktvårdsavgiften 2024-2025. Faktureringsavtalet behöver inte förnyas årligen. En förnyelse behövs bara om det inträffar någon förändring i dina bankuppgifter. Säg upp ditt gamla avtal innan du gör ett nytt. OBS! Referensnumret för jaktvårdsavgiften är personligt och ändras varje år. Det går således inte att använda ett tidigare eller någon annans referensnummer. Naturresursinstitutet sätter halsband på vargar i forskningssyfte Varghalsbanden ingår i projektet Windlife med syftet att utreda vindkraftverkens inverkan på hur djuren rör sig, använder sin miljö och förökar sig. Projektet begränsar sig inte till vargarna utan ska också undersöka hur skogsrenarna, kungsörnarna och tamrenarna rör sig och förökar sig vid och kring vindkraftverk. Projektområdena för halsbanden ligger i Kajanaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Södra Österbotten och Satakunta. Arbetet med halsbanden inleddes i februari och avslutas i början av april för att inte störa vargarna när de har ungar. – Vi ska förse flera vargar i varje revir med en gps-sändare, främst de reproduktiva paren. Vuxna vargar bor ju permanent i sitt revir och på det viset får vi information om hur just vindkraftverken påverkar deras strövande och hur de använder sitt revir. Vi byter halsband på vargarna ungefär vart annat år. Inom projektet sätter vi årligen halsband på tio till femton vargar, berättar forskningsprofessor Ilpo Kojola på Naturresursinstitutet. Det finns inget annat sätt att få fram den här informationen om hur vindkraften påverkar djurens användning av sin omgivning. Informationen om vargrevirens storlek används också vid uppskattningen av vargstammens storlek. Före jaktsäsongen tar institutet också fram värmekartor för hur vargarna använder sitt revir, och lägger ut dem på webbplatsen luonnonvaratieto.luke.fi. Före hösten undersöker institutet också andra tänkbara sätt att presentera informationen om hur vargarna strövar. Jaktakademins ungdomsläger 10-14 juni 2024 På lägret sysslar vi med naturen, fiske, jakt och orientering. Även möjlighet att skriva jägarexamen. Vi tar emot 24 pojkar och flickor i åldern 10-14 år. Deltagaravgiften: 200 euro. Plats: Laksiaisten Erämiehets stuga, Kaitajärventie 54, 54800 Savitaipale. Ytterligare information och anmälningar senast 31 maj: Lemi-Taipalsaari jvf, Petteri Saarnia, tfn 050 336 2293. Savitaipale-Suomenniemi jvf och Luumäki jvf: Pasi Laari, tfn 0400 298 308. JA RK KO AL AT AL O Hankkija_Metsästäjä2_210x275.indd 2 Hankkija_Metsästäjä2_210x275.indd 2 Jägaren 2/2024 8 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 8 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 8 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
HANKKIJAN HIRVI Talvirehurapsi 50 %, rehukaali 50 %. 1 kg 15 15 5 kg 75 75 10 kg 116 90 (15,15 €/KG (15,15 €/KG) (11,69 €/KG) HANKKIJAN PEURA Rehujuurikas 15 %, talvirehurapsi 35 %, italianraiheinä 35 %, öljyretikka 15 %. 5 kg 53 80 10 kg 105 55 (10,76 €/KG) (10,56 €/KG) HANKKIJAN RIISTA Rehurapsi 20 %, talvirehurapsi 50 % , italianraiheinä 30 %. 10 kg 64 50 (6,45 €/KG) RIISTAHERNE 30 kg 20 50 (0,68 €/KG) HUKKAKAURA VAPAA REHUKAURA 30 kg 19 95 (0,62 €/KG) TURNIPSI (REHUNAURIS) 1 kg 18 50 (18,50 €/KG) REHUJUURIKAS 1 kg 19 55 (19,55 €/KG) REHURAPSI 1 kg 8 15 25 kg 121 50 (8,15 €/KG) (4,86 €/KG) HINNAT VOIMASSA 31.5.2024 ASTI TAI NIIN KAUAN KUIN TUOTE-ERIÄ RIITTÄÄ. VALIKOMAT VAIHTELEVAT MYYMÄLÖITTÄIN. KAIKKI TUOTTEET SAATAVILLA MYÖS VERKKOKAUPASTA hankkija.fi HANKKIJALTA RIISTAPELLOLLE SUPILOUKKU 36X31X107 CM 79 95 Varmatoimiset, kotimaiset loukut. Valmistusmateriaalina säänkestävä alusinkkiverkko, galvanoidut 4 mm lankavahvikkeet. MINKKILOUKKU 16X18X72 CM 34 95 KANULOUKKU 150X100X50 CM 349,Erittäin tukeva kotimainen elementeistä koottava loukku supikoiran, mäyrän ja ketun pyyntiin. Sisältää laukaisulaitteen. RIISTAKAMERA NITEFORCE EZMAIL 20 MP 4G 219,Erittäin helppokäyttöinen riistakamera. Lähettää kuvat ja videot sähköpostiin. Korkea 20 MP kuvaresoluutio ja laadukkaat Full HD (1080P) videot. Nopea 4G-yhteys. JALMARIN LAATIKKORAUTA PIENPETORAUTA 64 95 Heti tappava laatikkorauta minkin ja näädän pyyntiin silloin kun loukkua ei voida käydä kokemassa päivittäin. MÄYRÄLOUKKU 116X41X46 CM 139,Kotimainen, vankkarakenteinen paksusta 3,5 mm verkosta valmistettu loukku. Silmäkoko 1x2”. Paino: 13 kg. RIISTAKAMERA NITEFORCE LIVE 360 GREEN 4G 279,Katso reaaliaikaista videokuvaa kohteesta. Kameraa voi kääntää ja zoomata puhelimella ilmaisella sovelluksella. Tallenteet tallentuvat sovellukseen, josta ne voi jakaa tarvittaessa useammalle käyttäjälle. HANKKIJAN RIISTASIEMENVALIKOIMA TARJOAA MYÖS MAISTUVIA SEOKSIA RIISTALINTUJEN RUOKINTAAN. Hankkija_Metsästäjä2_210x275.indd 2 Hankkija_Metsästäjä2_210x275.indd 2 21.2.2024 16.28 21.2.2024 16.28 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 9 4-9_Uutiset_JÄ0224.indd 9 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
Till harjaktens natur hör att jägarna väntar i lugn och ro, lyssnar på naturen och pratar med kamraterna. Till jaktens karaktär hör också att den tidigt på hösten är annorlunda än mitt i vintern. TexT och bilder Antti Saarenmaa T io minusgrader och en lätt vind som nyper i kinderna. Jag har byltat på mig lager på lager med jaktkläder och snöskorna har jag med mig. Min kamrat har tagit sonen med sig och från hundburen i bakluckan hoppar den unga ryska stövaren Max ut. Han (kamraten alltså) sätter på hundpejlen eftersom sökandet och drevet kan bära iväg långa vägar. Även om det bara finns en enda livligt trafikerad väg i jaktområdet så ska vi hålla koll på hunden. På det viset hinner vi genskjuta hunden och Harjakt med drivande hund kalla in den innan den når landsvägen. Vi kände till en röjning med björktoppar och kvistar där hararna gärna gnagar och lämnar spår efter sig. Vi hoppades på bärande skare eftersom vädret hade varit ombytligt, men tövädret hade varit för kortvarigt för att bilda skare. Så det blev inte något snabblöparföre för hunden, men vi beslöt ändå att göra ett försök, om hunden skulle få till ett drev. Vi släppte Max och han löpte ivrigt iväg längs vägkanten för att leta efter spår. Snart hade han hittat och for iväg som ett streck. Vi såg honom försvinna och grävde sedan fram utrustningen ur bilen. Det brådskade ju inte. Det var en lämplig stund för en påtår morronkaffe och att njuta av den ljusnande gryningen. Jakten ändrar karaktär efter hand som säsongen framskrider I februari har harjakten en helt annan karaktär än i början på säsongen, då hunden släpps och letar spår i barmarksterräng. ? Jakten med finsk stövare har nästan 150 år gamla traditioner. Finska stövarklubben omfattar i detta nu 43 raser drivande hundar och många av dem används på harjakt. ? På senhösten byter skogsharen färg. Innan snön lägger sig syns den vintervita haren tydligt bland granarna. Jägaren 2/2024 10 10-13_Jänisjahti_JÄ0224.indd 10 10-13_Jänisjahti_JÄ0224.indd 10 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
Jägaren kan sitta, vänta och följa hunden med pejlen. Somliga använder kanske väntetiden till att spana efter hönsfåglar eller locka på järpe med pipa eller plocka svamp. När hunden har nystat upp harspåret och kommit nära haren skuttar den iväg och söket övergår i drev. Senast då ska jägaren börja följa med vartåt drevet tar vägen. På hösten brukar haren förr eller senare följa någon väg en bit och därför är vägar utmärkta platser för pass. Typiskt för haren är att den när den drivs följer en runda och passerar samma plats gång på gång. Jägaren bör alltså tålmodigt och tyst stå kvar på passet eftersom haren med stor sannolikhet återkommer. Efter hand som hösten framskrider och snön faller väljer haren allt oftare att följa en väg, ibland också långa sträckor. Vägkorsningar och andra ställen utmed vägen är därför lämpliga att ställa sig på. Haren följer ofta samma rutter som artfränderna väljer. Sänkor, skogsbryn och kanter av olika slag utgör sannolika vägval. Om du en gång har fällt en hare på en viss plats så väljer kanske också följande hare samma väg när den har en hund efter sig. I slutet av säsongen förändrar haren sitt beteende vid drev. Platserna där den korsar en väg är fortsättningsvis bra ställen att vänta på, men haren är mindre benägen än förut att löpa långa sträckor längs en väg. Däremot kan haren stanna i ett granbestånd, en plantering eller på en myr och tvinna omkring där. I februari får harjägaren ofta spänna på sig skidorna och ge sig in i leken, och vad kan då vara bättre än att ställa sig på pass på en höjd i skogen? Hunden blir på efterkälken På hösten är det spännande när drevet går i cirklar alldeles nära, men i slutet av säsongen händer det att haren ligger väldigt långt framför hunden och passerar passet långt innan jägaren börjar hålla utkik. På vintern är det särskilt viktigt att jägaren är tyst och stilla på passet. På den här jakten i Ruokolax passade jag på en plats där haren redan hade korsat vägen en gång och hörde hunden närma sig, men haren visade sig inte alls. Så jag gick en bit med vägen och bakom kröken hittade jag färska spår. Utan att jag märkte det hade haren löpt ett stycke med vägen och tagit ett långt språng ut i skogen. Kanske hade den hört mina skidor knarra i snön? Pejlen revolutionerar Hundpejlarna som fanns för något årtionde sedan gav det ungefärliga avståndet till hunden med svagare eller starkare pip, bara jägaren lyckades rikta den åt rätt håll. Men pejlens egenskap att pipa nästan lika kraftigt om jägaren riktade den åt rakt motsatt håll, bort från hunden, gjorde operationen ännu knepigare. En skytt som ställer sig vid en väg ska helst stå bredvid vägen och gärna uppe på en sten eller annan höjd. Med mörk skog bakom sig blir jägaren svårare att få syn på. Ljud och rörelse får haren att spritta till. Jägaren 2/2024 12 10-13_Jänisjahti_JÄ0224.indd 12 10-13_Jänisjahti_JÄ0224.indd 12 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
Den traditionella harjakten ? I vårt land finns det uppskattningsvis drygt 200 000 harjägare. ? Skogsharen har funnits i vårt land lika länge som människan; våra förfäder jagade hare redan för 4 000 till 6 000 år sedan. ? Tack vare harens och människans långa gemensamma historia spelar haren huvudrollen i många gamla berättelser och ordspråk. ? Under de senaste 70 åren har den årliga avskjutningen varierat mellan 150 000 och 300 000 harar. Under toppåren har nästan en miljon harar blivit fällda. ? De drivande hundarna har varit våra jaktkamrater i hundratals år. Vår inhemska stövare har en historia med rötter i 1800-talet. Dagens pejlar ger jägaren klart besked om vad som pågår i skogen. När pejlen ritar ett tätt nystan av spår vet jägaren att hunden reder upp nattens harspår och han ser hur arbetet framskrider. När hunden hittar det utgående spåret får drevet en kurs, hastigheten ökar och jägaren kan förbereda sig för drevet. Pejlen ger fortlöpande besked om hundens arbete. Ibland på språng, ibland stilla Veckoslutets köldföre var hyfsat för harjakt. Vädret var klart och vackert och inbjöd till en friluftsdag. Men enligt erfarna jägare med stövare är det bästa vädret för drevjakt när temperaturen ligger kring noll. Det fuktiga vädret ger lukterna vingar och gör det lätt för hunden att följa vittringen. Även för haren finns det bättre väder och sämre. När nysnön faller brukar haren slå bromsarna på för en dag eller ett par, och då kan det vara svårt att hitta färska spår. När det regnar på barmark händer det att haren väntar ut regnet under grangrenar. Då måste hunden nästan snava över haren för att stöta upp den. Genomsnittligt sett rör sig haren mera mot slutet av säsongen när brunsten närmar sig. Alltid lyckas det inte, även om det vimlar av harar Vi följde med hundens arbete med pejlen ett slag innan vi beslöt att spänna på skidorna och åka närmare. Hunden jobbade i ett granbestånd med att nysta upp en spårhärva så vi tog oss upp på en höjd för att lyssna. Haren hade flera gånger löpt mellan två höjder nedanför oss. Vi småpratade lågmält medan vi väntade. Så fick hunden igång drevet, knappa hundra meter ifrån oss. Max skällde drevskall så vi visste att haren var på språng med hunden efter sig. Till en början gick drevet bortåt från oss, men vände sedan helt om och kom hitåt. Min kamrat pekade neråt sänkan under höjden och gestikulerade att vi snart skulle ha jösse i famnen. Men icke sa Nicke. Kanske hade haren tjuvlyssnat på vårt småprat och beslutit sig för att inte delta i samtalet. Drevet gick fint en stund till, men så drog haren upp ett längre försprång och skakade av sig Max. Om en hund lyckas hålla sig nära haren så får den inte tid att stanna och lyssna på samma sätt som när snön ligger djup. Den här gången höll inte hunden trycket tillräckligt högt och haren lyckades smita. Vid harjakt i slutet av säsongen är det så gott som obligatoriskt med skidor eller snöskor. Om du tänker skida i djup snö är det säkrast att fästa en vapenrem på hagelgeväret. I det här fallet blev undertecknad tvungen att låna ett hundkoppel. ? Nuförtiden är pejlen ett viktigt verktyg vid drevjakt på hare. Bilden visar både hur hunden arbetar och harens vägval när den drivs. En harjakt i gott sällskap är ett fantastiskt och socialt sätt att tillbringa en dag utomhus. Fjortonåriga Eetu Matikainen som bor i Ruokolax är trots sina unga år en erfaren harjägare. Jägaren 2/2024 13 10-13_Jänisjahti_JÄ0224.indd 13 10-13_Jänisjahti_JÄ0224.indd 13 27.2.2024 16.11 27.2.2024 16.11
Riktigt utförd är vårinventeringen en bra metod för att inhämta information om hjortdjuren i allmänhet och vitsvanshjorten i synnerhet. TexT Antti Rinne bild Joni Saunaluoma P å lokalplanet är det ändå väldigt svårt att uppskatta antalet vitsvanshjortar. Även med viltkameror är det svårt att få ett helhetsgrepp om läget. Fältinventeringen som görs på våren är ett bra kompletterande verktyg, i synnerhet på åkerdominerade orter. Den ger oss en indexliknande uppskattning av riktningen som stammens utveckling går i. Det kan finnas väldigt mycket hjortar i det inventerade området på våren, men Vårinventeringen ger oss mera information om hjortdjuren knappt några alls under jaktsäsongen. Därför berättar en inventering som en jaktförening gör på våren inte hela sanningen om variationerna på ett större område. Om det bara är görligt vore det därför bättre att verkställa vårinventeringen samtidigt i hela jv-föreningens verksamhetsområde. Kontinuiteten viktigast Om inventeringen görs flera år i rad på samma sätt så ger den en rätt god bild av hur hjortstammen utvecklas. Räkningen ska göras på exakt samma sätt och på samma plats. Observera att inventeringen inte ger det totala antalet hjortar utan snarare ett minimivärde. Vårräkningen ersätter inte Naturresursinstitutets (Luke) uppskattning av stammen, men institutets uppskattning och vårräkningens resultat kan jämföras med varandra och användas som stöd för beskattningsplaneringen. De resultat för vårräkningen som sparas i Oma riista står till Lukes förfogande på samma sätt som anmälningarna av kvarstående stam efter hjortdjursjakten. Verkställandet Vårräkningen är enkel att göra, men kräver en smula tid och förberedelser av dem som gör jobbet. Det viktigaste för att lyckas är att tajma räkningen till just de kvällar efter snösmältningen då största delen av hjortarna och de övriga klövdjuren betar ute på fälten. Tidpunkten för inventeringen infaller ofta vid månadsskiftet april-maj. När snön ännu dröjer kvar utmed skuggiga åkerkanter uppträder i synnerhet hjortarna fortfarande i flock. En lugn och varm kväll är det bästa vädret för inventeringen. En timme före solnedgången är den bästa tidpunkten att börja; fortsätt sedan tills det mörknar. Gör helst rundan två gånger under Se videon om inventering på våren jagarentidningen.fi Jägaren 2/2024 14 14-15_Peuran_kevätlaskenta_JÄ0224.indd 14 14-15_Peuran_kevätlaskenta_JÄ0224.indd 14 27.2.2024 16.12 27.2.2024 16.12
Anvisningar utifrån jägarnas erfarenheter Den längsta serien av årliga vårinventeringar som undertecknad känner till har gjorts i Urjala; där har jägarna räknat hjortar sedan 70-talet. Även i det sydvästra hörnet av landet finns många orter där jägarna har räknat hjortar i åratal. De här rutinerade inventerarna har redan länge önskat sig enhetliga anvisningar för inventeringarna och ett rapporteringsverktyg i Oma riista. I slutet av 2022 fick jag i uppdrag att utveckla det här verktyget och anvisningarna som föreningarna önskar sig; de ingår i en omfattande utveckling av Oma riistas funktioner för föreningar och småvilt. Vi började med att diskutera med de jaktföreningar som redan håller på med inventeringarna och samlade in deras erfarenheter. I flera föreningar hade man skrivit sina egna anvisningar och noga bokfört sina tidigare räkningar. Överensstämmelsen mellan de olika föreningarnas inventeringsmetoder var rent häpnadsväckande. Utifrån det här materialet var det sedan enkelt att börja utforma anvisningar för hela landet. samma kväll för att få veta när flest djur befinner sig ute på fälten. Bestäm inventeringsområdet Ju större del av ett område som blir inventerad desto bättre. Med anledning av växelbruket odlas inte samma växter varje år på samma plats och därför varierar växttäcket på vintern. För att de olika åren ska vara helt jämförbara sinsemellan borde jaktföreningen varje år inventera hela sitt jaktområde. Det är förnuftigt att dela in inventeringsområdet enligt vägnätet i mindre bitar så att ingen behöver köra oskäligt mycket samtidigt som djuren blir observerade så samtidigt som möjligt. Med kikare eller värmekamera? Kikaren är inventerarens viktigaste redskap. Spana helst inifrån bilen eftersom djuren tenderar att fly så fort de får se en människa. Den som använder värmekamera eller en apparat för mörkerseende ska göra likadant varje år. Med värmekamera ser man ju klart bättre än med kikare, vilket betyder att resultaten inte är jämförbara med varandra. Du finner inventerings anvisningarna i Oma riista och på riista.fi. Videon om hur du använder verktyget finner du på Viltinfo. ? Det är svårt att identifiera djur på långt håll; därför räcker det med antalet individer per art för rapporteringen. ? Ett exempel på en tänkt jaktförenings jaktområde som jägarna har delat upp i smärre bitar med var sin inventerare. Resultatet för vårinventeringen kan bokföras för vitsvanshjort, rådjur och dovhjort. Med hjälp av verktyget går det utmärkt att jämföra resultaten för olika år. Använd verktyget i Oma riista I webbtjänsten Oma riista finns ett verktyg som kan användas för att spara resultatet från inventeringen. Föreningens kontaktperson fyller i uppgifterna och samtliga medlemmar i föreningen ser rapporterna som skapas. Det går också att anmäla resultaten för tidigare år. Glöm inte att anmäla resultatet till jv-föreningen som ju sköter beskattningsplaneringen i sitt verksamhetsområde. Jägaren 2/2024 15 14-15_Peuran_kevätlaskenta_JÄ0224.indd 15 14-15_Peuran_kevätlaskenta_JÄ0224.indd 15 27.2.2024 16.12 27.2.2024 16.12
I början av året fäller vitsvansbockarna hornen, som de har odlat med stort besvär och stridit med i höstens brunstbataljer. Men varför faller hornen av? TexT och bilder Taneli Sinisalo F ör vitsvansbockarna är hornen en krona som med sin storlek ska skrämma klenare motståndare. När det blir allvar av under brunstens bataljer så fungerar hornen som ett vapen. Att kampen är skoningslös ser man ofta på brustna horntaggar. Men hornen används inte bara för att strida med utan också för att markera hemområdet. Med hornen gnider bockarna bort barken på små träd för att fästa sin personliga doft från doftkörtlarna i pannan på trädet. Det gnidna stället på trädet fungerar också som en visuell signal för andra hjortar som senare dyker upp för att nosa på doften och gnida in sin egen doft. Bestäms av generna, åldern och födan Det är ganska lätt att år efter år känna igen vitsvansbockarna trots att de får nya horn varje år. Det här beror till stor del på att hornens form är genetiskt bestämd. Men generna står inte för hela förklaringen till att det finns så många bockar med stora horn, utan arvsanlagen utgör en av tre faktorer i en så att säga helig treenighet. Och i motsats till vad man tidigare trodde så har generna den minsta betydelsen av de tre. Ny hornkrona varje år Vitsvansbockens hornkrona är oftast tulpanformig och ser ut som en krona. För att en vitsvansbock ska nå sin fulla hornpotential ska den bli minst sex och ett halvt år gammal. Även om bockens skelett är fullt utvecklat vid 4,5 års ålder så fortsätter hornen nästan undantagslöst att växa i två år till. I åldersspannet 4,5 till 5,5 år brukar hornen ta sitt största språng i tillväxten. Skelettet har slutat växa och då kan större delen av mineralerna överföras till hornen så att de fortsätter växa. Det är väldigt sällsynt att hornen fortsätter att växa efter 6,5 års ålder. I stället förblir de så gott som likadana till 8,5 års ålder för att sedan börja tillbakabildas. Födan är den tredje faktorn som påverkar hornen. Hornen på hjortdjuren växer snabbare än någon annan skelettdel i vår fauna. Och då förstår vi att hornen kräver förstklassigt byggmaterial för att kunna utvecklas till sin fulla potential. Födan måste vara Vitsvanshj rtens år Jägaren 2/2024 16 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 16 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 16 27.2.2024 16.13 27.2.2024 16.13
av bästa kvalitet under perioden då hornen växer och måste innehålla de mineraler som behövs, särskilt kalcium och fosfor. Hjorten lagrar mineralerna i skelettet och kan därifrån överföra till hornen. Ju mera mineraler som jägarna lägger ut för hjortarna desto större är nyttan för hornens tillväxt. Det enklaste sättet är att sätta upp slickstenar, men också mineralgropar fungerar utmärkt. Glöm inte heller att samma mineraler är oerhört viktiga också för diande hjorthindar och senare på sommaren för kalvarna när de växer. Hornens kretslopp Hornen växer, hårdnar och faller av i en process som styrs främst av hormoner och dagsljus. I Nordamerika har det forskats en hel del i ämnet. Utredningar av det komplicerade samspelet mellan tallkottkörteln, hjärnbihanget och hormonerna i testiklarna finns på internet för den som vill fördjupa sig i ämnet. Aningen förenklat växer hornen från våren till sensommaren. Medan de växer är de överdragna med skyddande basthud och därför känsliga och lättskadade. I augustiseptember stiger testosteronnivåerna, vilket får bindväven att hårdna, alltså förbenas. Den skyddande basthuden börjar klia och bocken börjar feja bort den. Hornen på hjortdjuren växer snabbare än någon annat skelettdel i vår fauna. ? När hornen växer är de täckta av sammetslen basthud. I början av september går det att fälla en sådan bock med sammetshorn. Här har osteoklasterna förstört stället där hornet fäster i skallen. Benvävnadens porösa struktur syns tydligt. ? Hornens form är genetiskt bestämd och brukar förbli i stort sett oförändrad år efter år. På bilden samma bock; till vänster som 8,5-åring, i mitten som 9,5-åring och till höger som 10,5-åring. Att hornen tillbakabildas med åren syns på både storleken och antalet taggar. Jägaren 2/2024 17 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 17 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 17 27.2.2024 16.13 27.2.2024 16.13
I Nordamerika är jaktkulturen kring vitsvanshjorten väldigt annorlunda och jakten på trofébockar är mycket populärare än här. Hos oss fortsätter jaktsäsongen i dagsläget till mitten av februari, vilket betyder att majoriteten av bockarna har hunnit fälla hornen. Att hitta fällda hjorthorn betyder alltså inte att hjorten i fråga har överlevt jakten. Hos oss är det snarare rekreationsvärdet som får folk att leta efter fällhorn. En strålande vårdag tillbringad ute i naturen är aldrig bortkastad tid! Och som bonus hittar man kanske hjorthorn att ta med sig hem. Den som är händig kan snickra till någonting fint av fällhornen, som en takkrona. Det går också att använda hornen till att skramla med för att locka bock under brunsten. Glöm inte heller att den som tillbringar en dag på vitsvansarnas hemmaplan lär sig någonting nytt om deras beteende och vanor. Den här kunskapen blir användbar vid planeringen av kommande jakter. I juli börjar testosteronnivåerna stiga för att nå sitt maximum under brunsten i november. Om brunsten lyckas och de flesta hindarna blir betäckta i den första omgången så börjar testosteronnivån sjunka för att vid årsskiftet nå sin miniminivå och förbli låg ända till juli. Osteoklasterna får hornen att falla Där hornen fäster i skallen påminner benvävnaden till strukturen om cellerna i en bikupa. Den är porös, men tillräckligt stark för att klara brunstbataljerna. I den här porösa benvävnaden döljer sig mekanismen som får hornen att falla. Där hornen fäster i skallen finns det en sorts vilande celler som kallas osteoklaster. De förhöjda testosteronnivåerna håller osteo klasterna i vila under hela hösten, men när testosteronnivåerna sjunker aktiveras de och börjar förstöra benvävnaden i skarven mellan skallen och hornen. När osteoklasterna är klara med jobbet så trillar hornen av. Aktiveringen av osteoklasterna regleras alltså av testosteronnivån som i sin tur följer brunstens tidtabell. Om en stor andel hindar inte har blivit dräktiga under den första brunsten så följer en andra brunst som håller bockarnas testosteron på topp. Vilket i sin tur senarelägger aktiveringen av osteoklasterna och hornfällningen. Testosteronnivån påverkas också av sådant som bockens fysiska kondition, tillgången på föda och skador. Om de här faktorerna står på minus så kan det leda till att hornen fälls i förtid. I Nordamerika har forskare påvisat att en hjorthanes dominansstatus kan påverka testosteronnivån. Dominanta bockar, som vanligen också är de största, fäller ofta hornen tidigare än de yngre. Det här beror sannolikt på att testosteronnivån hos unga bockar hålls på en hög nivå en längre tid än hos äldre bockar. Vilket låter alldeles logiskt eftersom testosteronnivåerna ju också brukar vara högre hos unga män än hos äldre. Självfallet innebär också hornens stora massa en ökad belastning på stället där hornen fäster i skallen när osteoklasterna blir aktiva, jämfört med mindre och smäckrare horn. Leta efter fällhorn allt populärare Hobbyn att på våren leta efter fällhorn kommer ursprungligen från Nordamerika och har där en stor betydelse för jakten. I Nordamerika tar jaktsäsongen till största delen slut vid årsskiftet eller i början av januari, alltså innan majoriteten av bockarna fäller hornen. Genom att samla in fällhornen får man veta vilka bockar som har överlevt jakten och vilka som inte har gjort det. ? Med lite tur kan man på våren hitta ett fällhorn i snön att ta med sig hem. ? De större och äldre bockarna fäller ofta hornen tidigare än de unga med smäckrare horn. Till vänster en ung bock och till höger en tydligt fullvuxen bock. BURREL-LIITTYMÄT ALK. 3,99 €/KK, EI AVAUSMAKSUA. TILAA MYÖS SOITTAMALLA 0800 93 93 93 Saisiko olla hirveän hyvä kamera? 259?€ Winter Pack -riistakamerapaketti nyt Helppokäyttöinen, lähettävä riistakamera valvontaan ja riistantarkkailuun. Winter Pack -riistakamerapaketti sisältää Burrel S12 HD SMS Pro 4G -kameran, lyijyhyytelöakun, akkukaapelin, 32 GB:n muistikortin sekä merinovillapipon. Tilaa omasi: elisa.fi/metsästäjä 894768_Elisa_Big_Logo_Burrel_S12HD_Hirvi_Metsastaja_2_24_210x275.indd 1 894768_Elisa_Big_Logo_Burrel_S12HD_Hirvi_Metsastaja_2_24_210x275.indd 1 21.2.2024 8.46 21.2.2024 8.46 Jägaren 2/2024 18 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 18 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 18 27.2.2024 16.13 27.2.2024 16.13
BURREL-LIITTYMÄT ALK. 3,99 €/KK, EI AVAUSMAKSUA. TILAA MYÖS SOITTAMALLA 0800 93 93 93 Saisiko olla hirveän hyvä kamera? 259?€ Winter Pack -riistakamerapaketti nyt Helppokäyttöinen, lähettävä riistakamera valvontaan ja riistantarkkailuun. Winter Pack -riistakamerapaketti sisältää Burrel S12 HD SMS Pro 4G -kameran, lyijyhyytelöakun, akkukaapelin, 32 GB:n muistikortin sekä merinovillapipon. Tilaa omasi: elisa.fi/metsästäjä 894768_Elisa_Big_Logo_Burrel_S12HD_Hirvi_Metsastaja_2_24_210x275.indd 1 894768_Elisa_Big_Logo_Burrel_S12HD_Hirvi_Metsastaja_2_24_210x275.indd 1 21.2.2024 8.46 21.2.2024 8.46 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 19 16-19_Peuran_vuosi_jättösarvet_JÄ0224.indd 19 27.2.2024 16.13 27.2.2024 16.13
När minkfällorna har slutat fånga När Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren inleddes på objekten i Nyland hade minkbestånden enligt jägarna på respektive ort redan blivit radikalt mindre. Några observationer av spår gjordes knappt alls och bara en handfull minkar hade fångats under de senaste åren. Verkligheten kom därför som en överraskning. TexT och bilder Jyri Mononen V id sjön Ridasjärvi i Hyvinge, som är berömd för sin andjakt, var det också glest mellan minkobservationerna, men fångstgruppen hade både kunnandet och viljan att börja jaga med slagjärnen som projektet erbjöd. Sjöstränderna och utfallsdikena försågs med slagfällor för mink. Trots de anspråkslösa förväntningarna på fångst satsade fångstgruppen ändå helhjärtat på att göra jobbet med omsorg och regelbundet beta fällorna. Under det första fångståret avlivades 29 minkar utmed sjön och vid närbelägna diken. Det visade sig alltså att det inte alls var ont om mink och den nystartade jakten med slagjärn fick positiva effekter för sjöfåglarnas häckning. I Kyrkslätt gömmer sig minkarna I Saltfjärdens naturskyddsområde i Kyrkslätt påminde samtalen med rovdjursjägarna om vad vi fick höra i Ridasjärvi och på andra platser. Trots att jägarna hade fortsatt med jakten hade de inte avlivat mer än ett fåtal minkar. Området verkade rent av vara tomt på minkar. Under ett halvår lyckades undertecknad inte hitta fler minkspår än ett enda, men desto fler spår efter utter. Med modell av Ridasjärvi gillrade talkojägarna slagfällor vid de observerade spåren och vid avsides belägna och mindre diken, och ännu fler fällor vid havsvikarna. Under 2023 mångdubblades minkfångsten i skötselområdet Saltfjärden till hela Här för Joel Ahola, som är expert på minkjakt, ut en vippfälla till ett ställe där en besvärlig mink inte låter sig fångas. Den hade inte låtit sig luras in i en Jalmarifälla eller en Ihjälfälla. Till slut gjorde minken misstaget att på en sjöstrand kika in i en slagfälla. ? Genomgångsfällan Ihjäl utan bete verkar vara den av de fabriks tillverkade färdiga fällorna som fångar bäst, i synnerhet svårfångade minkhonor. Här gäller det att placera fällan så att den skapar en naturlig väg igenom. Finjustera avgillringsmekanismen och vittra in med minkdoft. Fällan på bilden har gillrats helt utan bete och har blivit mången minkhanes och honas ändstation. Jägaren 2/2024 20 20-23_Minkinraudat_tyhjänä_JÄ0224.indd 20 20-23_Minkinraudat_tyhjänä_JÄ0224.indd 20 27.2.2024 16.12 27.2.2024 16.12