Jägaren 2/2022 - Lehtiluukku.fi

VÄRRE ÄN DEN SER UT MINKEN ÄR EN GRYM FRÄMLING RÅDJURSJAKT I LAPPLAND VÅRLIG BÄVERJAKT TIPS FÖR EFFEKTIV MINKJAKT STORA OCH SMÅ GÄRNINGAR 2/2022 Tidningen når fler än 300 000 jägare
46 Bakgrunden till vargdispenserna JAKT 10 Rådjursjakt i Lappland 22 Hjortjakt för gäster och värdar 26 Lockjakt på räv – några knep 30 Grunderna i minkjakt med slagjärn 32 Effektiv minkfångst med fällor och saxar 34 En jägares utrustning: Slagjärn och lådor 38 Så hittar du bävern på våren 42 Vapensäkerhetens regel 1 – Alla vapen är alltid laddade 52 Recept a la Kati Pohja VILTET 48 Valet av skogsbruksmetod minskar älgskadorna 50 Skadeförebyggande material till subventionerat pris 62 Halsbandsmårdhunden i Purunpää AKTUELLT 5 Nyheter 16 Av kärlek till viltet 18 Ungdomsredaktionen 46 Bakgrunden till vargdispenserna 60 Brott och straff 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Ordförandens spalt 15 Gubbtalko 59 Ministeriet informerar FORSKNING 44 Ett stödsystem för vården av livsmiljöer 54 Minken är en grym främling 56 Trängsel på utfodringsplatserna LAGAR & LICENSER 58 Ansökningen om jaktlicens för hjortdjur 59 Ansök i tid om tillstånd för hundprov och utbildning! 32 Effektiv minkfångst med fällor och saxar 58 Ansökningen om jaktlicens för hjortdjur 16 För jägarna är det livsviktigt att viltet och naturen mår bra Jägaren 2/2022 2 Innehåll
Viltstammarna väcker debatt Ä n en gång går viltdebattens vågor höga, vilket är bara bra, tycker jag. Om viltet inte hade något värde skulle ingen heller vara intresserad! Tidvis verkar helhetsbilden ändå fördunklas och i debatten hörs röster som hävdar att jägarna skulle vara ansvarslösa och inte vårda viltet. När jag som jägare betraktar hur viltstammarna har utvecklats ser jag en avsevärd förändring. På 80-talet jagade jag hare på vintrarna och såg ibland spår efter räv. Där jag jagade var mårdspår en sällsynthet, för att inte tala om de stora rovdjuren. På hösten jagade jag and och älg, men skogshönsen var så fåtaliga att det var en Händelse att skjuta en orre. Numera är läget, åtminstone här i södra Finland, ett helt annat. Duvjakten har blivit förhöstens höjdpunkt och vi har kunnat förlänga jakttiden på skogshönsen. På sjöfågelkanten mår gräsanden fint och vi stärker de försvagade arterna genom att iståndsätta miljöer och fånga främmande rovdjur. De stora rovdjuren har återvänt till nästan hela landet och på sina håll vimlar det av hjortdjur, även om självaste älgen har minskat här och där. Skogshararna har tyvärr blivit färre, men fältharar finns det desto fler av. Jag tror på en ljusnande framtid bara vi fortsätter att tillsammans och hållbart vårda viltstammarna och hålla skadorna under kontroll. Här behövs vi allihop; jägarna för att jaga och samla in viltdata, forskarna för att göra ännu exaktare uppskattningar och prognoser, och markägarna för att handha jakträtterna. Låt oss inte heller glömma den stora allmänheten. Den avgör om vår verksamhet är acceptabel och väljer de politiska beslutsfattarna som skriver lagarna. Vid behov avgör rättsväsendet sedan om det hela avlöpte som det skulle. Trots den livliga debatten anser jag att läget som helhet betraktat är gott. I viltet har vi en fin, förnybar naturresurs, både för jägarna och alla andra naturvänner. Därför ska vi satsa på att sköta viltet tillsammans. Av kärlek till viltet. JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral 10 Rådjursjakt i Lappland 42 Vapensäkerhetens regel 1 – Alla vapen är alltid laddade Ledar n 3 Jägaren 2/2022
D et går utmärkt att ströva i skogen utan att fälla något vilt. Att uppleva naturen med alla dess ljud och dofter och att varva ner ute i den friska luften är också för jägaren viktiga motiv för att bege sig ut i markerna. Om jägaren dessutom har något vilt med sig hem kan det goda humöret kompletteras med himmelska smaker. Som motvikt till dagens uppskruvade och ofta även stressande arbetsliv erbjuder jakten som intresse en utmärkt tillflykt från vardagen och utrymme att tänka sina egna tankar. På köpet bidrar jägaren till att höja säkerheten i trafiken när han glesar ut älgoch hjortstammen. Men jakten är en hobby som det inte går att hux flux så där bara börja med. Det behövs en hel hög med olika tillstånd som vår lagstiftning kräver. Det totala antalet vapentillstånd i vårt land är uppe i hela 1,8 miljoner! På årsnivå beviljas ungefär 40 000 vapentillstånd, av vilka drygt 30 000 är för jakt. Men jägarens skyldigheter tar inte slut där, med vapenköpet. I lagstiftningen för skjutvapen upptas ett antal skyldigheter och begränsningar, som licensinnehavaren är ålagd att uppfylla. Syftet med bestämmelserna är att bevara vapensäkerheten. En ansvarsfull jägare underhåller sitt vapen regelbundet för att det alltid ska vara i skick och inte utgöra en risk för skytten eller utomstående. Förvaringen av vapen har sina bestämmelser; förvaringen av fler än fem vapen kräver ett vapenskåp. Om gevären tenderar att bli fler än så kan det vara på sin plats att stanna upp och tänka efter. Behöver jag verkligen alla de här gevären eller kan jag sälja ett par? Kanske har jaktintresset utvecklats i sådan riktning att några gevär är överflödiga eller används så lite att de inte ens har blivit servade. Likaså kan tilltagande ålder påverka jagandet på det viset att jägaren avstår från de tyngsta jaktformerna. Då är det på sin plats att överväga en gallring i vapenbeståndet. Vapentillstånden beviljas i regel så att de gäller tills vidare, men parallelltillstånden utgör ett undantag. Kontrollera att tillståndet gäller varje gång du tänker använda vapnet. Gör detta till en vana så kommer det inte som någon överraskning när tillståndet löper ut, utan du kan förnya det i god tid. Oavsett om det är fråga om en förnyelse av ett tillstånd eller att skaffa tillstånd för ett nytt vapen så är det förnuftigt att inleda processen redan på våren. Annars går höstens allt för korta jaktsäsong till spillo. Den bästa tiden för att ansöka om vapentillstånd är just nu, på vårvintern; i juli och augusti är köerna och handläggningstiderna långa. I tillståndsövervakningen ingår att polisen håller ett öga på jägarnas förutsättningar att skaffa och inneha vapen. Polisen prioriterar vapensäkerheten och den ingår i den administrativa brottsbekämpningen. Om det vid tillståndsövervakningen framkommer ett sådant uppträdande av licensinnehavaren att han kan anses utgöra en fara för sig själv eller andra, så dras vapentillstånden in. Även anskaffningen av ett skjutvapen enbart för jakt innebär en hel del att tänka på. Under våren kommer en anvisning att träda i kraft som behandlar anskaffningsprocessen för vapen; vilka faktorer som polisen tar hänsyn till vid tillståndsövervägandet och hur utredningen ska se ut som den ansökande ska lämna in. I anvisningen kan var och en själv se efter vilket beteende som kan leda till indraget vapentillstånd eller avslag på ansökningen. När de här skyldigheterna är avklarade kan jägaren med frid i sinnet njuta av sitt strövande i naturen! SANNA HEIKINHEIMO Skribenten är polisdirektör vid polisstyrelsen och jägare Våren är den bästa tiden att ansöka om eller förnya vapentillstånd Jägaren 2/2022 4 Gästskribenten
TexT Mari Lyly och Olli Kursula U tbildningen för kontaktpersoner är uppdaterad för att motsvara dagens krav. Hädanefter krävs avlagd kurs av samtliga nya kontaktpersoner, antingen på nätet eller i en utbildning ordnad av viltcentralen. Den traditionella närundervisningen har således inte slopats. Vi uppmanar dem som redan jobbar som kontaktperson att studera materialet och uppdatera sitt kunnande genom att gå utbildningen. Materialet i grundkursen har delats upp i tydligare helheter än förut, som betonar rovdjurskontaktpersonernas betydelse som insamlare av rovdjursdata. Dessutom ger kursen praktiska anvisningar för framgång i jobbet, som ju emellanåt är krävande. Flexibla studier på nätet Avsnitten som är upplagda som lektioner är öppna för alla. Den som loggar in med sitt Oma riista-lösenord kan dessutom skriva provet som ingår i varje avsnitt. För godkänd kurs krävs godkänt i samtliga avsnittstenter. Att testa sitt eget kunnande är ett intressant tidsfördriv för alla som är intresserade av de stora rovdjuren. Nätkursen utgör en mångsidig helhet där den studerande fördjupar sig i mycket mer än nätverket av kontaktpersoner; identifiering av rovdjur, hur observationer bokförs, hur obsmaterialet används och hur uppskattningen av stammarna går till. Därtill kommer förvaltningen av rovdjuren och avskjutningsplaneringen. Förnyelsen av utbildningen har gjorts av Finlands viltcentral i samarbete med Naturresursinstitutet och ingår i det EU-finansierade VargLife-projektet. Ett antal kontaktpersoner testade kursen i slutet av fjolåret och gav sina synpunkter. Ett stort tack till dem! Efter hand som projektet framskrider kommer utbildningsmaterialet att kompletteras med bla DNA-insamling och SRVA-verksamhet. ROVDJURSKONTAKTPERSONEN ÄR EN FRIVILLIG SOM HJÄLPER FORSKNINGEN ? Den viktigaste uppgiften är att samla in obs av stora rovdjur i sitt område, kontrollera dem och förmedla dem till Naturresursinstitutet. ? Uppgiften kräver grundlig kännedom om de stora rovdjuren. ? Observationerna som kontaktpersonerna har kontrollerat bildar grunden för uppskattningen av rovdjursstammarna. ? Även viltcentralen och polisen använder uppgifterna i Tassen-systemet som stöd för sitt beslutsfattande. ? En god rovdjurskontaktperson är känd för ärlighet och pålitlighet, och förstår sin opartiska roll i förvaltningen av rovdjuren. ? Rovdjurskontaktpersonerna utbildas och utses av viltcentralen. Förnyelsen av grundkursen förenhetligar kontaktpersonernas kunskapsbas och förtydligar det frivilliga nätverkets roll vid insamlingen av viltdata. Dessutom har grundkursen flyttats ut på nätet där den är öppen för alla på viltinfo.fi. FÖRNYAD GRUNDKURS FÖR ROVDJURSKONTAKTPERSONER PE TOY HDYSHENKIL Ö SU UR PET OJEN HAVAI NN OI N TI M AR I TI KK UN EN Jägaren 2/2022 5 Nyhet r
Finlands viltcentral söker en PLANERARE för en tidsbestämd anställning 05/2022 – 06/2025 på projektet VargLIFE (Seinäjoki) riista.fi/sv/lediga-jobb Vargen – ett politiskt vilt O ch så gick det på det viset att naturorganisationerna överklagade och de stamvårdande dispenserna belades med verkställighetsförbud av förvaltningsdomstolarna. Viltcentralen beviljade stamvårdande dispenser för 18 vargar, vilket orsakade kalabalik i massmedierna. Dispens besluten byggde på ministeriets förordning som tillät fäl landet av högst 20 vargar. Det vore intressant att föreställa sig situationen där viltcentralen efter sitt övervägande inte hade beviljat en enda dispens! Viltcentralens uppgift är ju att i enlighet med viltförvaltningslagen verkställa den viltpolitik som ministeriet fastställer. Den stamvårdande jakten har pågått i många år för björn och lodjur, och vi har nått goda resultat. Vargarna har i praktiken brett ut sig över hela landet; skillnaden gentemot björnen och lodjuret är bara den, att vargarna är färre. Flerartsförvaltningen är svår att verkställa med mindre än att även vargstammen får regleras. Fler än en jägare förundrar sig över att man i Sverige kan bedriva stamvårdande jakt. Iögonenfallande i redaktörernas och somliga politikers ställningstaganden var att de förväxlade de stamvårdande dispenserna – om avsiktligt eller av okunskap – med de skadebaserade. Är det för mycket begärt att de skulle ha satt sig in i frågan innan de tog ställning? Till och med på ministernivå föreslogs att vargdispenserna i princip borde hänföras till statsrådet. Och en viss politiker föreslog att vargdispenserna skulle hänföras till de blivande välfärds områdena! Med vanligt bondförnuft inser vi ju att både statsrådet och välfärdsområdena säkerligen har alldeles tillräckligt på sitt bord. I sinom tid får vi se vad förvaltningsrätterna besluter. Sannolikt kommer det att begäras besvärstillstånd till högsta förvaltningsdomstolen. Summan av kardemumman är i alla fall den, att det inte blir någon stamvårdande vargjakt den här vintern och att Finlands viltcentral hamnade i en besvärlig knipa som dispensbeviljare. TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Vapentillstånden blev dyrare Sedan årsskiftet kostar ett vapentillstånd 105 euro. Ett tillstånd till av samma typ som ansöks samtidigt kostar nu 48 euro och ett parallelltillstånd 40 euro. Ett europeiskt skjutvapenpass kostar 76 euro. Byt till e-faktura för jaktvårdsavgiften senast 29 april Gör ett avtal om e-fakturering med din bank så får du fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2022-2023 som e-faktura till banken. Betala fakturan senast på förfallodagen så får du jaktkortet med nummer fyra av tidningen Jägaren. Kortet är stort som ett bankkort och märkt ”Betald”. Gör så här: ? Logga in på nätbanken. ? Gör ett avtal om (ny) e-faktura. Välj Finlands viltcentral som betalningsmottagare och skriv Jaktvårdsavgift i meddelandefältet. ? Ange ditt personnummer. Avtalet om e-faktura behöver inte förnyas varje år Nya jägare får ett rejält faktapaket Jaktvårdsföreningarna börjar dela ut ett informationspaket till de nya jägarna när de skriver jägarexamen. Med paketet hälsar vi nykomlingarna välkomna till jakten! Paketet innehåller häften från Finlands viltcentral, Finlands Jägarförbund och Forststyrelsen. Tidigare har paketet postats på hösten till dem som har skrivit godkänt i provet. Nu behöver ingen längre vänta i månader på sitt paket utan informationen blir genast tillgänglig för de nya jägarna. Jaktvårds föreningarna kan beställa paketet kostnadsfritt från viltcentra lens nätbutik. K lumn Jägaren 2/2022 6
@flyfishingseppi Sievibon Severi Kukkonen hade bara hunnit skida ett par kilometer på spaning efter skogens kung tjädern när han upptäckte en svart punkt i myrkanten. Hjärtat slog som besatt när kikaren bekräftade observationen och han började förbereda skottet. – Man hinner tänka på mycket medan man skidar 200 meter. Träffade jag? Eller bommade? Den löper säkert iväg på snön? Visst föll den. Nä, inte föll den. Men det svarta knytet låg orörligt i snön. – Jag betraktade vinternaturen med fuktiga ögon och bestämde mej för att tända en brasa. Det var inte bråttom längre. Det var klappat och klart. AKTUELLT Jägare ? Har du uppdaterat telefonen med den senaste versionen av terrängappen? Föreningens/sällskapets kontaktperson ? Kopiera jaktområdet för hjortdjur till det nya jaktåret. ? Uppdatera områdesinformationen och inför övriga eventuella ändringar i jaktområdena för jaktåret 2022-2023. ? Stryk splitterområdena och ge områdeskoden till den som ansöker om licensen. ? Området som avses i Jaktlagen 8 §: kontrollera uppgifterna för skyttarna som deltar i älgjakten. Licensansökaren ? Områdeskoderna från licensdeltagarna. Gör licensansökningen för hjortdjur i Oma riista och skicka den senast 2 maj kl 16.15. Oma riistas helpdesk hjälper dig vardagar kl 12-16 på tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi Våtmarkssändingarna återvänder – nu ännu bättre! I somras kunde vi i direktsändning följa med hur andungarna simmade omkring i vegetationen i en Sotka-våtmark, småfåglarnas morgonkonsert och vadarnas liv och leverne i strandkanten. För dramat stod en spindel som spann ett nät framför kameran och fångade insekter. I år kan du redan i april följa med kameran i Salo och se de första sjöfåglarna anlända. I maj aktiveras kameran i Seinäjoki och Ilomants. Vi följer med livet i de här tre våtmarkerna ända till slutet av juli. Du hittar direktsändningarna på kosteikko.fi och YouTube. Utvalda godbitar delas på Sotkavåtmarkernas Facebooksida. Salo Ilomants Seinäjoki Med en kamera dold i en fågelholk kan vi följa med våtmarkslivet i direktsändning och jämföra hur året framskrider och vädret växlar från sydvästkusten till det östligaste hörnet av EU. AN TT I SA AR EN M AA PODDEN SORKKIA JA SARVIA I tidningen Jägarens podd diskuterar vi jakt och vilt med gästande stjärnor. De senaste avsnitten behandlar jakten på främmande rovdjur och viltvård. Du hittar podden i webbtidningen och på Spotify. Jägaren 2/2022 7 Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. Nyhet r PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA
Finlands viltvårdsstiftelse inleder sin första insamling av medel Finlands viltvårdsstiftelse utökar sin verksamhet med en frivillig insamling av medel för viltvård och viltforskning. Tyngdpunkterna i stiftelsens långsiktiga arbete ligger på mångfalden i naturen och vården av livsmiljöer. Stiftelsen inleder insamlingen med en kampanj riktad till forskningen; ett projekt där finska experter i samarbete med Waterfowler´s Network ska förse tiotals bläsänder med satellit-GPS. Informationen på flyttvägsnivå möjliggör effektivare insatser för bläsanden. Med medlen stöder stiftelsen forskningen genom att finansiera GPS-halsband och arbetet med halsbanden. Finlands viltvårdsstiftelse – vad är det? Finlands viltvårdsstiftelse grundades för 80 år sedan, 1942, på initiativ av jordbruksministeriet och Jägarförbundet för att stöda utvecklingen av viltvården och viltforskningen i vårt land. Styrelsen består av representanter för Jordoch skogsbruksministeriet, Finlands viltcentral, Finlands Jägarförbund, Forststyrelsen och Naturresursinstitutet. Stiftelsen publicerar den viltvetenskapliga serien Suomen riista, delar årligen ut stipendier till forskare och studerande för viltbiologiska eller viltvårdsundersökningar samt kanaliserar insamlade medel till stöd för iståndsättning av livsmiljöer och viltforskning. Livsmedelsverket ger anvisningar för hygienisk hantering av fällda vildsvin Hur ska vi hantera ett fällt vildsvin i dagsläget när afrikansk svinpest inte har konstaterats i landet? Hur hanterar vi svinet efter fällningen, var slaktar vi kroppen och hur sköter vi hygienen? Hur tvättar vi och rengör slaktskjulet och redskapen? Vilka prover ska vi ta av kroppen och vad gör vi med slaktavfallet? Anvisningarna visar också hur vi hanterar ett svin som kanske är sjukt och sjukdomar som vildsvinen sprider. Det finns flera andra sjukdomar än afrikansk svinpest och trikinos. Informationen (på finska) finner du här: www.ruokavirasto.fi/yritykset/elintarvikeala/elintarvikkeiden-alkutuotanto/elaimista-saatavat-elintarvikkeet/riista/Villisiat/ E-Viltdagarna 2022 VILTSTAMMARNA UNDER FÖRÄNDRING Navinder Singh (Sveriges Lantbruksuniversitet) berättade om framtiden för skötseln av hjortdjursstammarna. Nuförtiden lever flera klövdjursarter i samma områden och därför bör vi övergå till flerartsförvaltning. Från den här utgångspunkten började man i Sverige tillämpa älgförvaltningsområdena på andra arter. Genom att kombinera viltdata fick man en ny bild av klövviltsläget. Konkurrensen om födan riktar sig särskilt mot fältskiktet. Kalhyggen är därför viktiga för hjortdjuren under samtliga årstider. Men när det förekommer flera arter i ett område så sjunker älgarnas fysiska kondition. Torra och heta vårar resulterar i mindre kalvar. Enligt Singh förutsätter flerartsförvaltning att de stora rovdjuren inkluderas. Inte heller tamrenen får uteslutas. Skogsvildrenen i kläm i sin miljö Tillgången på lämpliga fortplantningsmiljöer för skogsrenen är begränsad. Söder om renskötselområdet finns de precis där som skogsrenarna befinner sig, berättade Antti Paasivaara (Luke), Sakari Mykrä-Pohja (Forststyrelsen) och Annika Herrero (Luke). Skogsrenen skiljer sig från de övriga hjortdjuren på det viset att skogsbruket minskar artens livsmiljöer. Arten tål dessutom vargens predation sämre. Om rovdjurspredationen ökar kan det leda till att skogsrenen dör ut. Likaså bör vi förhindra korsningar med tamren. Inom Life-projektet bereds en stamförvaltningsplan och på Luke utvecklar man ett verktyg för flerartsförvaltning. Målet är en adaptiv stamförvaltning där man i skogsrensområdet inkluderar de stora rovdjuren och de övriga hjortdjuren. Fågeljakten på väg till en ny era Matthieu Guillemain (Office français de la biodiversité) från Frankrike är övertygad om att vi i framtiden kan jaga sjöfåglar enbart om vi känner till fågelstammarnas tillstånd och avskjutningen. Enligt hans vision kommer avskjutningsanmälningarna att bli obligatoriska i Europa. Även sättet att tänka på flyttvägsnivå (flyway) måste befästas hos de europeiska jägarna; om häckningsområdena försvagas måste avskjutningen i övervintringsområdena minskas. Ripan och iståndsättningen av myrar Andreas Lindén (Luke) berättade om de preliminära resultaten av inventeringarna av ripor på iståndsatta objekt. Före iståndsättningarna observerades 7,1 riprevir /objekt och efter 20 revir /objekt. Resultaten räknas som bäst. I skrivande stund har vi alltså ingen slutlig bekräftelse på att iståndsättningarna ger ett positivt resultat. Inventeringen av skärgårdsfåglar kompletteras Enligt Tuomas Seimola (Luke) har predationstrycket tvingat skärgårdsfåglar att flytta till nya områden. Inventeringarna kommer att kompletteras med ruttinventeringar i inneroch mellanskärgården. Önskar även du stöda viltvården och forskningen? riistasaatio.fi Jägaren 2/2022 8 Nyhet r
Föreningar obs: Vaktjaktskojor också för mårdhundsjakt De bästa hjortoch rådjursmarkerna i landet är ofta också de värsta mårdhundsmarkerna. Därför borde föreningarna på sådana orter organisera och uppmuntra sina medlemmar att använda hjortkojorna också för effektiv mårdhundsjakt. Du som har en koja men inte själv vaktar på mårdhund kunde erbjuda den till föreningens koordinerade mårdhundsjakt på våren. Om föreningen på de utvalda platserna anlägger åtlar och kanske tom batteridriven belysning och en viltkamera så kan föreningen erbjuda ivriga åteljägare, gärna ungdomar, ett (så att säga) dukat bord. Det finns säkert ivriga mårdhundsjägare, i synnerhet om också jägare utsocknes ifrån godkänns. 307 155 löste jaktkort J ämfört med 2020 minskade antalet jägare som löste jaktkort i fjol med cirka 3000 personer, men antalet ligger fortfarande i nivå med medeltalet för de senaste tio åren. 91 procent av dem som löste jaktkort var män och 9 procent kvinnor. 7282 nya jägare skrev jägarexamen; av dem var 5146 män och 2136 kvinnor. De nya jägarna var således bara 44 färre än året innan, 2020. Kvinnornas andel fortsatte öka I början av 00-talet var det inte fler än cirka 9000 kvinnor som betalade jaktvårdsavgiften, men därefter har de ökat med cirka tusen per år. I fjol löste 28 610 kvinnor jaktkort. Utvecklingen är den samma för jägarexamen; antalet kvinnor ökar årligen. Varje år skriver cirka 2000 kvinnor jägarexamen. Antalet män svajar I fjol betalade 278 545 män jaktvårdsavgiften, vilket är 3783 färre än året innan. Det finns fler jägare i de stora åldersklasserna, vilket delvis förklarar förändringen. Varje år skriver cirka 5000 män jägarexamen. Förändringen i antalet kvinnor och män åren 20002021. Observera skillnaden i skala på de lodräta axlarna. ANTALET JÄGARE 2000–2021 | KVINNOR 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 o 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 20 21 ANTALET JÄGARE 2000–2021 | MÄN 295 000 290 000 285 000 280 000 275 000 270 000 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 20 21 Byte av jaktvårdsförening Om du vill byta jaktvårdsförening ska du skriftligt skicka följande uppgifter till Jägarregistret: namn, jägarnummer, nuvarande och nya jv-föreningen. Underteckna anmälningen. Gör anmälningen senast 29 april så hinner den till jaktkortet för jaktåret 2022-2023. metsastajarekisteri@riista.fi eller Jägarregistret, PB 22, 00331 Helsingfors Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jv-förening inom vars verksamhetsområde han huvudsakligen jagar eller i den förening inom vars verksamhetsområde hans hemkommun ligger. Jägaren 2/2022 9
Rådjursjakt i Lappland De tätaste rådjursstammarna finns i landets södra delar, men arten förekommer ända upp i nordligaste Lappland. Hur är det då att jaga rådjur i Lappland? Vi tog reda på vad några rådjursjägare i Pello och Sodankylä hade för tankar och tips. TexT Ville Viitanen Bilder Ville Viitanen, Jari Moberg och Hanna Forss Bågjägaren Tapani Kangas i Pello I början av juni står gräset redan högt i Lampsijärvi i Pello. Vårjakten på råbock pågår som bäst, men Kangas nöjer sig med att observera. – På våren är bockarna enligt min mening magra efter den långa vintern. Dessutom är det noga med jakten här eftersom stammen är gles. På våren ska man inte fälla den enda dominerande bocken i trakten, förklarar Kangas. Men han godkänner förstås vårjakten Kangas berättar att bågjakten är utmanande men givande. Jägaren 2/2022 10
och hjälpte föregående dag en ung jägare flå en bock som denne hade skjutit. Kangas har fällt fem rådjur med jaktbåge och den första blev det bästa minnet. – Jag vaktade på rådjur vid en åkerkant, men rådjuren var för långt borta för ett skott med bågen. Det var förargligt, men så klev en tamren förbi mig och ut på åkern. Rådjur bryr sig inte om renar så jag tog vara på tillfället och följde hukad efter renen som på knäppande ben styrde stegen mot rådjuren. Jag tog mig nära och sköt ett av rådjuren, dold av renen. Och den här historien är alldeles sann! skrattar Kangas. Älgdrömmar Kangas är också känd som den som grundade föreningen Länsirajan Jousiampujat rf. Han konstaterar att bågjakten kräver förberedelser och övning. Oförberedd ska man inte ge sig ut på jakt. Enligt Kangas är bågjakten på rådjur utmanande men givande. – När du fäller ett rådjur med båge känns det lika fint som att med gevär skjuta en älgtjur med tjugo taggar, småler Kangas. Kangas drömmer om dagen då man får jaga älg med jaktbåge. – Förändringen skulle säkert hämta nya jägare, menHanna Forss i Pello jagar med drivande hund D et är oktober och tillåtet att jaga rådjur med hund. Forss är medlem i jaktföreningen Pellon Erä och berättar om sina jakthundar, bland dem en strävhårig tax. – Med tanke på storleken är taxen en mångsidig ras. Den kan användas vid nästan samtliga former av jakt, berättar Forss. För taxen hon hade tidigare fällde hon flera rådjur i de lappländska markerna. – Rådjursjakten är avslappnad och lockar jägare i alla åldrar. I synnerhet för ungdomar utgör rådjursjakten en låg tröskel för att prova på hjortdjursjakt, uppmuntrar Forss. Forss uppmuntrar till rådjursjakt eftersom stammarna enligt henne har vuxit på sina håll och rådjuren ska förvaltas genom jakt. Hon förespråkar också samarbete med hundfolket. – Här i Lappland är det inte särskilt vanligt med små drivande hundar och även rådjursbestånden varierar. Det vore fint om rådjursjägarna här skulle finna varandra och kunde erbjuda jakterfarenheter åt brukshundar, fortsätter Fors. De små drivande hundarna i Lappland De små drivande hundarna är särskilt populära i södra Finland, där vintrarna är snöfattiga och områdena små. Forss berättar att det går långsamt för en tax eller drever att ta sig fram i snö trots att raserna inte lider brist på jävlaranamma. Så varför berömmer Forss ändå taxen? – Även om markerna är vidsträckta här i Lappland Kangas har modifierat sina glasögon för att siktandet med jaktbågen ska gå bättre. ar han och förargar sig över att frågan inte har framskridit. Kangas utbrister med glimten i ögat att han skulle sluta jaga bara han fick fälla en älg med båge för sin egen ställande hund. Rådjursjakten är helt klart värd att prova på anser Forss. Jägaren 2/2022 11
så är rådjuren ofta ortstrogna. Då går det att planera dreven förnuftigt. I likhet med många andra drivande hundar är taxarna lätta att utbilda. På drevjakt finns det ingen press på att genast fälla ett vilt för att inte hunden ska tappa intresset. De drivande hundarna har en stark drevinstinkt och enda sättet att kalla in min tax från ett drev var att springa fatt den, skrattar Forss. Vid rådjursjakt är det tillåtet att använda en hund med högst 39 cm mankhöjd. Men utgör drivande hundar som är utbildade för hjortdjur en fara för tamrenar? Forss håller inte med om påståendet och hävdar att hundarna lämnar renarna i fred. – Min egen tax var inte ens intresserad av renar. Den föredrog alltid lukten av rådjur eller till och med älg, berättar Forss. en vaktkoja som kan bogseras med snöskoter. Den är uppvärmd så man kan vakta i t-skjorta, berättar Moberg. Vaktkojan har en gaskamin och en luftavfuktare för att fönstren inte ska imma igen. Inuti är den isolerad för att vara tyst. För vaktjakt på räv har kojan ett högt luftför för att inte sprida lukten av människa. Säkerheten och skjutsektorerna är genomtänkta. Utfodringen är placerad på botten av ett nedlagt grustag och kojan står på en grushög. Kulbanan är alltså riktad nedåt. Rådjuren gillar lövruskor, torrt hö och potatisskal. Moberg är nöjd med hur vaktjaktskojan fungerar. Vaktjaktsjägarna Jari Moberg och Annika Jääskö i Sodankylä I Sodankylä är decembervädret kallt och snöigt. Utomhus krävs det pälsmössa och snöskoteroverall, men Moberg och Jääskö låter sig inte avskräckas. De är sambor och jagar rådjur; vaktar från en uppvärmd koja vid en utfodring. – Tillsammans med Annika och svärfar byggde vi Jägaren 2/2022 12
Rådjuret – på gott eller ont? Här i vårt land görs ingen uppskattning av rådjursstammen utan storleken uppskattas enbart utifrån avskjutningen, som pekar uppåt. I Lappland är åsikterna om rådjuret som vilt delade trots att stammen och avskjutningen utgör en bråkdel av siffrorna för landet i övrigt. Under jaktsäsongen 2020-2021 uppgick avskjutningen i Lappland till 259 rådjur. I området med den tätaste stammen i Egentliga Finland fälldes drygt 7000 rådjur medan avskjutningen för hela landet överskred 21 000. Rådjuret bjuder på trevliga jaktupplevelser och säsongen är lång. Köttet är gott och horntroféerna fina. Till det negativa som lyfts fram i debatten (även i Lappland) hör skadorna i trädgårdar och fästingarna som rådjuren sprider. Trädgårdsskadorna kan minskas med avskräckningsmedel, genom att undvika utfodring i tätorter och genom att rikta jakten mot individer som vållar skador. Fästingarna är ett otyg, men vi ska minnas att det också finns andra djur som sprider sådana. Rådjuren påverkas av tillgången på föda, rovdjuren (räv och lodjur) och vintrarna, som i södra Finland är rätt gynnsamma. Även om rådjuren förekommer i hela Lappland ända till Utsjoki så är arten väldigt ortstrogen och håller gärna till vid bebyggelse. Sannolikt påträffar vi inte rådjur mitt i Lemmenjoki nationalpark utan exempelvis i Heta i Enontekis. I Lappland är intresset för rådjursjakt rätt svagt eftersom jakten och viltet ofta upplevs som främmande. Men arten är ett fint vilt och ett tacksamt objekt för viltvård. Den har sin givna plats även i Lappland. Jaga selektivt och utfodra rätt Enligt de två samborna är vaktjakten en utmärkt jaktform. – När man vaktar så kan man välja och skjuta lugnt och med stöd, förklarar Jääskö. Enligt henne är rådjursbeståndet i Sodankylä litet, men rådjuren ska ändå jagas. – Större delen av tiden går till att planera jakten och följa med rådjuren, forsätter Jääskö. Paret vaktar främst på senhösten och vintern. Vårjakt på råbockar har de inte ägnat sig åt eftersom den innebär andra utmaningar. Moberg påpekar att det i Sodankylä kan finnas snö så sent som i maj och att åkrarna ännu inte grönskar. – Dessutom har utfodringen slutat vid det laget eftersom den upphör så fort det finns bara fläckar i skogen, berättar Moberg. Nödvändigheten att utfodra rådjur och annat vilt väcker allt emellanåt debatt. Moberg förklarar att utfodringen är integrerad i jakten, men att det också förekommer stödutfodring där rådjuren är fåtaliga. Men det ska utfodras med måtta, påpekar han. Ett korrekt uppträdande för jakten framåt. Jääskö berättar att de inte jagar rådjur vid eller nära andras utfodringsplatser. – Vi respekter också dem som utfodrar rådjur utan att jaga, framhåller Jääskö. Hon och Moberg vill ändå påminna om att en utfodring ska placeras rätt. – Sådana ska inte placeras nära landsvägar eftersom det kan öka risken för viltolyckor. Gott viltkött I Lappland är jakten ett vanligt intresse. Moberg tillägger att det finns jägare i nästan varje familj han känner. I hans fall var det pappan som väckte intresset. Så var det också i Jääskös familj. – I min familj har vi alltid ätit vilt. Just nu har vi i kylskåpet pizza på malet älgkött och tjäderbröst i gryta, berättar Jääskö. Moberg och Jääskö jagar mest småvilt, men blev intresserade av rådjursjakt för ett par år sedan. – Rådjurskött är verkligen gott och jakten är intressant, säger båda två. Rådjurshornen blir ett fint jaktminne. Jääskös första rådjur. Ytterligare information om rådjurets biologi och selektiv jakt finner du på viltinfo.fi samt i Rådjurs handbok för jägare som delas ut på Viltcentralens utbildningar. GE TT Y IM AG ES Jägaren 2/2022 13
TILAA OMASI: www.elisa.fi/burrelkamerat 0800 93 93 93 Burrel+ palvelun kautta voit vastaanottaa kameran lähettämiä kuvia ja videoita, sekä muuttaa kameran asetuksia etänä. Halutessasi voit ottaa kuvat vastaan myös mm. sähköpostiin tai matkapuhelimeen. TALVEN KOVIN KAMERA TARJOUS BURREL S12 HD+SMS PRO (BURREL+) Helppo käyttöönotto. Luo käyttäjätili Burrel+ -palveluun ja parita kamera pakkauksen mukana tulevalla Burrel ID:llä suoraan palvelussa. Kuvat ja videot siirtyvät reaaliaikaisesti suoraan Burrel+ -palvelun kuvagalleriaan. Etäohjaa kameraa ja sen asetuksia suoraa Burrel+ -palvelusta verkkosivuilta. Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) winter pack sisältää: • Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) riistakamera • Sandisk 16 Gb muistikortti • Talvisiin olosuhteisiin sopiva 10Ah lyijyhappoakku • Burrel akkujohto • Metallinen puukiinnike • 12.0 Megapikselin still-kuvat ja FullHD videokuvaus äänellä (1080p) • Verkkotuki 4G-, 3Gja 2G-verkoille • FullHD 1080p videot @ 30 fps. Myös videoiden lähetys • IP68 suojaluokituksen kotelo • 2.0” väri LCD-näyttö • 12kk Burrel+ lisenssi. • Myyntipakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin 6,91 €/kk, 36 kk sopimus. Kokonaishinta 248,76 €. 80 € Säästä norm. 329 € RAJOITETTU ERÄ! Kätevä mm. luontokuvaukseen, riistanvalvontaan tai vaikkapa omaisuudenvalvontaan.
I somras deltog jag i jaktvårdsföreningens talko på skjutbanan. Städning, byggande och målande stod på programmet. Till talkot infann sig ett halvdussin gamlingar och en grabb med sin farfar. Och jag undrade varför vi talkojobbare var män i synnerligen mogen ålder. Nu vet jag! I november i höstas inledde jag på jordoch skogsbruksministeriet ett projekt om jaktvårdsföreningar. Uppdraget var omfattande, men går att sammanfatta i två ord: lägesbild och utvecklingsförslag. Jag började med att samla fakta om förändringen som jvf:arnas verksamhetsmiljö befinner sig i, identifiera smärtpunkterna i verksamheten, förväntningarna och framtidsutsikterna. En uppsättning material fick jag från viltkoncernens strategidagar med nästan hundra deltagare, en annan genom att intervjua 16 personer i viltförvaltningens intressegrupper, och det viktigaste, drygt 100 jv-föreningar, de verkliga experterna på jobbet. Dessutom har jag grävt i statistik och prognoser. Svaren är sammanställda. Nu vet jag varför vi talkojobbare var grånande gubbar. Flyttningen från landsbygden började redan på 60-talet. I östra och norra Finland, men också i många landsbygdskommuner i Mellersta Finland och Södra Savolax, bor ungefär hälften av jvf-medlemmarna i stan. Jag fick nästan hicka när jag i statistiken såg åldersstrukturen hos jägarna på landsbygden. De unga jägarna kan räknas i tiotal och pensionärerna i hundratal. Men om det knappt alls föds några barn i kommunen och ingen flyttar tillbaka så blir det ju så här. Den andra sidan av slanten ser vi i städerna och deras kranskommuner. I Rovaniemi, Uleåborg, Tammerfors, Helsingfors och Esbo bor det mellan tio och femton tusen jägare. Där finns proportionellt sett fler unga jägare än gubbar. Det här gäller inte bara för jägarna utan hela befolkningen. Disproportionen mellan boendeorten och åldersstrukturen visar sig över hela linjen och genom hela samhället. Även i jvf-arbetet. På landsbygden är det svårt att hitta folk som producerar tjänsterna medan det i städernas trängsel finns mer än nog av folk som behöver dem. Mellan ytterligheterna finns det visserligen också kommuner med framtidstro. Föreningarna illustrerar också hur byråkratin har vuxit, hur attityderna har drivits till sin spets och hur förvaltningen av de växande stammarna med klövvilt blir en börda. Ovanpå allt detta kommer vargen med sin förvaltning – som polariserar, politiserar och höjer blodtrycket. Trots allt detta fortsätter jv-föreningarna att sköta storviltsassistansen, de lagstadgade skjutproven, skadebesiktningarna, utbildningarna på orten, koordineringen av inventeringarna och så vidare. Cirka 40 000 frivilliga aktiva i 282 jv-föreningar sköter om tjänsterna för jägarna, intressegrupperna och det övriga samhället. Enligt materialet behöver jv-föreningarna mera stöd och resurser. Väldigt många som håller hjulen rullande anser att ansvaret och förväntningarna på förvaltningen ökar medan verksamhetsmiljön försvåras. Därför behövs det ett professionellare grepp och ersättning för jobbet. Jakten och behovet av jaktlig förvaltning minskar inte utan ökar. Det här var en försmak. Utredningen blir färdig i mars – jag återkommer! JUKKA BISI filosofie doktor, gör en utredning för jordoch skogsbruksministeriet om jv-föreningarna. Gubbtalko K lumn Jägaren 2/2022 15
Se videon om vårvinterns viltvårds sysslor på jagarentidningen.fi Podden Sorkkia ja sarvia berättar vad Av kärlek till viltet handlar om. Vi vinterutfodrar viltet med stort hjärta och slutför på vårvintern det som vi inledde på hösten. Det är också tid att hänga upp nya fågelholkar och serva de gamla. V årvintern är en avslappnad tid för jägaren. Den livligaste jakttiden är förbi och det är dags att tänka på viltets fortplantningstid. Genom att fortsätta med utfodringen som inleddes på hösten hjälper vi viltet över vintern. Utfodringen avslutas när snön har smultit. En välordnad viltutfodring ger glädje i vardagen det är trevligt att följa med djurlivet kring maten och se vilka djur som kommer och hur de beter sig. Bredd på menyn Placera utfodringen där djuren gärna håller till, men på avstånd från bebyggelse och vägar. Bredd på menyn rekommenderas; klöverrikt torrhö, ensilage, saftiga rotfrukter, spannmål och lövkärvar utgör grunden. Även saltstenarna hör till. Skogsharen och fältharen besöker gärna utfodringar för hjort och rådjur. Om platsen ligger vid en skogsbilväg så löper sysslan lätt också på vintern. Att fälla aspar för klövdjuren och hararna att gnaga på hör också till viltvårdens grunder. Fäll gärna stammarna över en stubbe eller sten så de inte ligger på marken. Sätt upp fågelholkar När vårsolen ler hjälper vi sjöfåglarna med häckningen genom att bygga bon åt dem. Bristen på bohålor (orsakad av bristen på stående döda träd) åtgärdar vi med fågelholkar. Knipan visar ofta sin tacksamhet genom att teckna ett fortlöpande hyreskontrakt. För gräsänderna kan vi bygga häckningsflottar eller dito korgar. Granska de äldre holkarna och städa dem innan häckningssäsongen börjar. Frid i fortplantningstid Vårvintern är den sista möjligheten att sätta punkt för boplundrarna. Mårdhundarna skruvar upp tempot när vädret blir mildare. Det ger gott spårningsföre också för fångstmän utan hund. Fällor, spårning, åtlar och grythundar – se där metoderna för att hejda främlingarna mink och mårdhund! Kärlek är att freda fortplantningstiden. Vårvintersysslor Spalten Av kärlek till viltet berättar om jakten i vårt land – om passionen för jakten och viltet. Vi inleder med att berätta om hur vi genom våra val påverkar viltets välfärd och hur viltet skapar välfärd för oss människor. För jägarna är det livsviktigt att viltet och naturen i vårt land mår bra. Våra gärningar avgör. Valen du gör när du jagar, hur du sköter livsmiljöerna och vad du är beredd att göra för viltets bästa. Kärleken till viltet består av stora och små insatser för djuren. Vi vårdar vår jaktkulturs värderingar och vår jägarsed, och respekterar viltet och naturen. Spalten Av kärlek till viltet gör den hållbara jakten och viltvården synlig för den stora allmänheten och uppmuntrar jägarna att bära ansvar. Spalten kommer att publiceras i tidningen Jägaren och de sociala medierna, och synas på olika evenemang. Viltet och jakten bjuder på stora känslor och väldiga upplevelser. Höjdpunkter i livet. Följ oss på jägarstigen och låt viltvården stå ditt hjärta nära! Bilder Tero Salmela Jägaren 2/2022 16
AN TT I SA AR EN M AA 17 Jägaren 2/2022
tecken på bävrar i närheten. Leta därefter rätt på bäverboet och visualisera hur djuren har rört sig kring vattnet och gnagplatserna. Mera info om hur du hittar bävrar finner du på sidan 38. 2 Planera passet När du har hittat bäverhyddan börjar spaningen efter ett lämpligt pass. Senast nu väljer du om du ska jaga med gevär eller jaktbåge. Med studsare kan passet ligga längre ifrån, men med jaktbåge går det också att fälla en simmande bäver. Hos bävern är luktsinnet det mest utvecklade och därför ska passet anpassas efter vinden. Bävern ser och hör illa, så passet kan vara rätt öppet. Därifrån ska du ha öppet synfält till gnagplatsen och det öppna vattnet. Med gevär brukar 50-60 meter vara lämpligt och med båge 5-10 meter. 3 Lär dig bäverns anatomi före jakten En skadskjuten bäver är seg och håller ut länge. Därför är det viktigt att studera djurets anatomi och det vitala området före jakten. En bra tumregel säger följande om en bäver som står med Under vårjakten på bäver förenas känslan när den nya växtperioden börjar med spänningen under färden till markerna där vår största gnagare håller till. TexT och bilder Reetta Hokkanen B äverjakten är variationsrik och på sätt och vis också en exotisk jaktform som kräver uthållighet, uppmärksamhet och tid av jägaren. Ytterligare kryddor står det föränderliga vädret för och bävern som vaksamt plaskar i öppet vatten. Hur ska du då göra för att knipa plattsvansen? 1 Inled med rekognoscering Det kanske svåraste och mest tidskrävande momentet vid bäverjakten är att hitta bävern. Inled rekognosceringen i god tid på vårvintern, det ökar utsikterna att hitta ett lämpligt bäverpass. Spana utmed åar och bäckar med skidor eller snöskor på fötterna. Färska fotspår och gnagspår vid öppet vatten är säkra Av bäverhuvudet får man en fin skalltrofé, av skinnet tumhandskar och av köttet en god stek. Så kniper du plattsvansen Vårjakten på bäver steg för steg Jägaren 2/2022 18 Ungd msredaktionen
sidan till; träffområdet ligger lika långt från öronen mot skulderbladet som från öronen till nosspetsen. Träffområdet är litet och ett skott med studsare snett framifrån träffar lätt tarmarna, vilket sällan hejdar bävern. Det går också att skjuta bävern rakt bakifrån i nacken. Somliga sätter kulan enbart i huvudet, men det utgör ett minimalt träffområde. Dessutom blir det ingen trofé på det viset. 4 Förbered passet Om du väljer studsare ska du skjuta in det på kort håll och välja patronerna med eftertanke. Vid bäverjakt rekommenderas en kula som expanderar. För de flesta jägare går det fint med patronen de använder på älgjakt och känner. Utrustningen för bäverpasset inkluderar förutom uthållighet en plastpåse, kniv, gummihandskar och bäverkrok. Jag har fällt några bävrar med studsare och kroken har visat sig oumbärlig varje gång. Efter skottet kan det ju hända att bävern trillar av isen ner i vattnet. På en vårlig jakt vid öppet vatten är det mer än välkommet med ett redskap att fiska upp bävern med. En bäverkrok svänger du ihop själv av exempelvis ett hopskjutbart metspö och en rejäl krok i ändan. Med den fiskar du upp bävern ur vattnet eller halar in den från svag is. Det är också förnuftigt att ta med sig en bäverdelikatess; asp. Hantera kvistarna med handskar så inte människodoften skrämmer bävern. Lägg aspbetet på en gnagplats som är väl synlig från passet. Betandet är ett bra sätt att locka bävern dit som du vill ha den. 5 Tålamod, tålamod på bäverpasset På våren kan du gå till bäverpasset på kvällen innan solen går ner eller tidigt på morgonen. Somliga bävrar blir aktiva tidigt på kvällen och lämnar boet för att simma och spana efter faror medan andra inväntar skymningen. Soligt och lugnt väder är det optimala för bävern. Bågjägare kan fälla bävern i vattnet, men den som jagar med studsare bör vänta tills bävern har klivit i land. Visserligen går det att skjuta en simmande bäver, men av egen erfarenhet vet jag att det är riskabelt med studsare. Utsikterna till ett välplacerat skott är små, liksom att kunna bärga bytet. När bävern har klivit upp på isen eller i land är det vitala området fullt synligt. Det välriktade fällande skottet på bävern är värt den långa väntetiden och är en givande upplevelse! 6 Efter skottet Av den fällda bävern kan du göra väldigt mycket. Du kan ta vara på tänderna som ett minne eller göra en hel skalltrofé. Skinnet blir fina tumhandskar eller varför inte en väst? Köttet blir en välsmakande upplevelse, kanske som en stek? Bäverjakten är väldigt varierad och givande. Att leta efter djuret och få se det i sin egen miljö är redan det en upplevelse! Stämningen på bäverpasset när vårsolen skiner, plattsvansen simmar och det doftar vår i skogen är otrolig. När skogens rådare Tapio sedan belönar jägaren med en fullträff så sträcker sig leendet från öra till öra och glädjen vet inga gränser. Spänn alltså skidorna på fötterna och bege dig ut på en expedition till bävrarnas värld! Efter skottet trillade bävern i vattnet, men den gick att bärga med kroken. För att köttet ska bevara kvaliteten passar man bävern genast efter skottet och avlägsnar doftkörtlarna. Soligt och lugnt väder är det optimala för bävern. Jägaren 2/2022 19
Vilka är rovdjurskontaktpersonerna? – De är personer som har gått en utbildning ordnad av Finlands viltcentral och som har blivit utnämnda av viltcentralen. De jobbar som frivilliga aktörer på jaktvårdsföreningarna och känner rovdjuren i sitt område. De kontrollerar observationer av rovdjur som folk har gjort och skriver in de bekräftade observationerna i Tassensystemet. Hur blev du en rovdjurskontaktperson? – Jag började som verksamhetsledare på Lammi jvf 2012 och har alltid rört mig väldigt mycket ute i naturen. Jakt har jag sysslat med sedan barnsben. Ute i terrängen såg jag ofta spår och tänkte att det kunde vara trevligt att vara en av dem som registrerar spår. 2016 gick jag kursen för rovdjurskontaktpersoner och har varit det sedan dess. Hur blir man rovdjurskontaktperson? – Det blir man genom att gå utbildningen för kontaktpersoner. Därefter utnämner Finlands viltcentral personen till rovdjurskontaktperson om han eller hon är lämplig för uppgiften. Hurdan är utbildningen? – På utbildningen går man igenom det som hör till en kontaktpersons uppgifter och hur jobbet går till, det vill säga observationerna i terrängen, bokförandet och annat praktiskt. Där behandlas också igenkänning av spår och annat som avslöjar rovdjuret, som åtelbesök och spillning. Vem är lämplig som rovdjurskontaktperson? – Det finns kriterier för rovdjurskontaktpersonerna, vad som krävs av en sådan. Personen ska vara pålitlig och omsorgsfull, och ha en neutral inställning till rovdjuren. Kontaktpersonen är en opartisk observatör i sitt område, som producerar information om rovdjuren där. Det finns ingen åldersgräns för uppgiften. Vad hör till arbetsbeskrivningen? – Ett typiskt uppdrag börjar med att någon ringer eller mejlar om ett spår som personen har sett. Därefter besöker jag platsen tillsammans med personen som har sett spåret. Jag börjar med att fastställa arten och mäta spåren. I de här trakterna handlar det oftast om lodjur, så artbestämningen är rätt enkel. Om det behövs så följer jag spåret bakåt, om det till exempel har snöat, för att hitta ett riktigt tydligt och rent avtryck. Dessutom är det viktigt att klarlägga hur många djur det handlar om och hurdana individer. I synnerhet för lodjuret är det viktigt att observationer av kullar blir bokförda. När terrängdelen En rovdjurs kontaktperson – vad är det? Spåren mäts och resultatet skrivs in i Tassensystemet tillsammans med observationen. Spårmätningen är viktig eftersom vi då kan uppskatta djurets storlek och ålder, och skilja på olika individer. Jag intervjuade verksamhets ledaren Kati Heinonen på Lammi jaktvårdsförening. Hon är också en av rovdjurs kontaktpersonerna på orten. TexT och bild Karlo Ruotsalainen Vad gör en rovdjurskontakt person? Se videon: jagarentidningen.fi Jägaren 2/2022 20 Ungd msredaktionen