VÄRRE ÄN DEN SER UT MINKEN ÄR EN GRYM FRÄMLING RÅDJURSJAKT I LAPPLAND VÅRLIG BÄVERJAKT TIPS FÖR EFFEKTIV MINKJAKT STORA OCH SMÅ GÄRNINGAR 2/2022 Tidningen når fler än 300 000 jägare
46 Bakgrunden till vargdispenserna JAKT 10 Rådjursjakt i Lappland 22 Hjortjakt för gäster och värdar 26 Lockjakt på räv – några knep 30 Grunderna i minkjakt med slagjärn 32 Effektiv minkfångst med fällor och saxar 34 En jägares utrustning: Slagjärn och lådor 38 Så hittar du bävern på våren 42 Vapensäkerhetens regel 1 – Alla vapen är alltid laddade 52 Recept a la Kati Pohja VILTET 48 Valet av skogsbruksmetod minskar älgskadorna 50 Skadeförebyggande material till subventionerat pris 62 Halsbandsmårdhunden i Purunpää AKTUELLT 5 Nyheter 16 Av kärlek till viltet 18 Ungdomsredaktionen 46 Bakgrunden till vargdispenserna 60 Brott och straff 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Ordförandens spalt 15 Gubbtalko 59 Ministeriet informerar FORSKNING 44 Ett stödsystem för vården av livsmiljöer 54 Minken är en grym främling 56 Trängsel på utfodringsplatserna LAGAR & LICENSER 58 Ansökningen om jaktlicens för hjortdjur 59 Ansök i tid om tillstånd för hundprov och utbildning! 32 Effektiv minkfångst med fällor och saxar 58 Ansökningen om jaktlicens för hjortdjur 16 För jägarna är det livsviktigt att viltet och naturen mår bra Jägaren 2/2022 2 Innehåll
Viltstammarna väcker debatt Ä n en gång går viltdebattens vågor höga, vilket är bara bra, tycker jag. Om viltet inte hade något värde skulle ingen heller vara intresserad! Tidvis verkar helhetsbilden ändå fördunklas och i debatten hörs röster som hävdar att jägarna skulle vara ansvarslösa och inte vårda viltet. När jag som jägare betraktar hur viltstammarna har utvecklats ser jag en avsevärd förändring. På 80-talet jagade jag hare på vintrarna och såg ibland spår efter räv. Där jag jagade var mårdspår en sällsynthet, för att inte tala om de stora rovdjuren. På hösten jagade jag and och älg, men skogshönsen var så fåtaliga att det var en Händelse att skjuta en orre. Numera är läget, åtminstone här i södra Finland, ett helt annat. Duvjakten har blivit förhöstens höjdpunkt och vi har kunnat förlänga jakttiden på skogshönsen. På sjöfågelkanten mår gräsanden fint och vi stärker de försvagade arterna genom att iståndsätta miljöer och fånga främmande rovdjur. De stora rovdjuren har återvänt till nästan hela landet och på sina håll vimlar det av hjortdjur, även om självaste älgen har minskat här och där. Skogshararna har tyvärr blivit färre, men fältharar finns det desto fler av. Jag tror på en ljusnande framtid bara vi fortsätter att tillsammans och hållbart vårda viltstammarna och hålla skadorna under kontroll. Här behövs vi allihop; jägarna för att jaga och samla in viltdata, forskarna för att göra ännu exaktare uppskattningar och prognoser, och markägarna för att handha jakträtterna. Låt oss inte heller glömma den stora allmänheten. Den avgör om vår verksamhet är acceptabel och väljer de politiska beslutsfattarna som skriver lagarna. Vid behov avgör rättsväsendet sedan om det hela avlöpte som det skulle. Trots den livliga debatten anser jag att läget som helhet betraktat är gott. I viltet har vi en fin, förnybar naturresurs, både för jägarna och alla andra naturvänner. Därför ska vi satsa på att sköta viltet tillsammans. Av kärlek till viltet. JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral 10 Rådjursjakt i Lappland 42 Vapensäkerhetens regel 1 – Alla vapen är alltid laddade Ledar n 3 Jägaren 2/2022
D et går utmärkt att ströva i skogen utan att fälla något vilt. Att uppleva naturen med alla dess ljud och dofter och att varva ner ute i den friska luften är också för jägaren viktiga motiv för att bege sig ut i markerna. Om jägaren dessutom har något vilt med sig hem kan det goda humöret kompletteras med himmelska smaker. Som motvikt till dagens uppskruvade och ofta även stressande arbetsliv erbjuder jakten som intresse en utmärkt tillflykt från vardagen och utrymme att tänka sina egna tankar. På köpet bidrar jägaren till att höja säkerheten i trafiken när han glesar ut älgoch hjortstammen. Men jakten är en hobby som det inte går att hux flux så där bara börja med. Det behövs en hel hög med olika tillstånd som vår lagstiftning kräver. Det totala antalet vapentillstånd i vårt land är uppe i hela 1,8 miljoner! På årsnivå beviljas ungefär 40 000 vapentillstånd, av vilka drygt 30 000 är för jakt. Men jägarens skyldigheter tar inte slut där, med vapenköpet. I lagstiftningen för skjutvapen upptas ett antal skyldigheter och begränsningar, som licensinnehavaren är ålagd att uppfylla. Syftet med bestämmelserna är att bevara vapensäkerheten. En ansvarsfull jägare underhåller sitt vapen regelbundet för att det alltid ska vara i skick och inte utgöra en risk för skytten eller utomstående. Förvaringen av vapen har sina bestämmelser; förvaringen av fler än fem vapen kräver ett vapenskåp. Om gevären tenderar att bli fler än så kan det vara på sin plats att stanna upp och tänka efter. Behöver jag verkligen alla de här gevären eller kan jag sälja ett par? Kanske har jaktintresset utvecklats i sådan riktning att några gevär är överflödiga eller används så lite att de inte ens har blivit servade. Likaså kan tilltagande ålder påverka jagandet på det viset att jägaren avstår från de tyngsta jaktformerna. Då är det på sin plats att överväga en gallring i vapenbeståndet. Vapentillstånden beviljas i regel så att de gäller tills vidare, men parallelltillstånden utgör ett undantag. Kontrollera att tillståndet gäller varje gång du tänker använda vapnet. Gör detta till en vana så kommer det inte som någon överraskning när tillståndet löper ut, utan du kan förnya det i god tid. Oavsett om det är fråga om en förnyelse av ett tillstånd eller att skaffa tillstånd för ett nytt vapen så är det förnuftigt att inleda processen redan på våren. Annars går höstens allt för korta jaktsäsong till spillo. Den bästa tiden för att ansöka om vapentillstånd är just nu, på vårvintern; i juli och augusti är köerna och handläggningstiderna långa. I tillståndsövervakningen ingår att polisen håller ett öga på jägarnas förutsättningar att skaffa och inneha vapen. Polisen prioriterar vapensäkerheten och den ingår i den administrativa brottsbekämpningen. Om det vid tillståndsövervakningen framkommer ett sådant uppträdande av licensinnehavaren att han kan anses utgöra en fara för sig själv eller andra, så dras vapentillstånden in. Även anskaffningen av ett skjutvapen enbart för jakt innebär en hel del att tänka på. Under våren kommer en anvisning att träda i kraft som behandlar anskaffningsprocessen för vapen; vilka faktorer som polisen tar hänsyn till vid tillståndsövervägandet och hur utredningen ska se ut som den ansökande ska lämna in. I anvisningen kan var och en själv se efter vilket beteende som kan leda till indraget vapentillstånd eller avslag på ansökningen. När de här skyldigheterna är avklarade kan jägaren med frid i sinnet njuta av sitt strövande i naturen! SANNA HEIKINHEIMO Skribenten är polisdirektör vid polisstyrelsen och jägare Våren är den bästa tiden att ansöka om eller förnya vapentillstånd Jägaren 2/2022 4 Gästskribenten
TexT Mari Lyly och Olli Kursula U tbildningen för kontaktpersoner är uppdaterad för att motsvara dagens krav. Hädanefter krävs avlagd kurs av samtliga nya kontaktpersoner, antingen på nätet eller i en utbildning ordnad av viltcentralen. Den traditionella närundervisningen har således inte slopats. Vi uppmanar dem som redan jobbar som kontaktperson att studera materialet och uppdatera sitt kunnande genom att gå utbildningen. Materialet i grundkursen har delats upp i tydligare helheter än förut, som betonar rovdjurskontaktpersonernas betydelse som insamlare av rovdjursdata. Dessutom ger kursen praktiska anvisningar för framgång i jobbet, som ju emellanåt är krävande. Flexibla studier på nätet Avsnitten som är upplagda som lektioner är öppna för alla. Den som loggar in med sitt Oma riista-lösenord kan dessutom skriva provet som ingår i varje avsnitt. För godkänd kurs krävs godkänt i samtliga avsnittstenter. Att testa sitt eget kunnande är ett intressant tidsfördriv för alla som är intresserade av de stora rovdjuren. Nätkursen utgör en mångsidig helhet där den studerande fördjupar sig i mycket mer än nätverket av kontaktpersoner; identifiering av rovdjur, hur observationer bokförs, hur obsmaterialet används och hur uppskattningen av stammarna går till. Därtill kommer förvaltningen av rovdjuren och avskjutningsplaneringen. Förnyelsen av utbildningen har gjorts av Finlands viltcentral i samarbete med Naturresursinstitutet och ingår i det EU-finansierade VargLife-projektet. Ett antal kontaktpersoner testade kursen i slutet av fjolåret och gav sina synpunkter. Ett stort tack till dem! Efter hand som projektet framskrider kommer utbildningsmaterialet att kompletteras med bla DNA-insamling och SRVA-verksamhet. ROVDJURSKONTAKTPERSONEN ÄR EN FRIVILLIG SOM HJÄLPER FORSKNINGEN ? Den viktigaste uppgiften är att samla in obs av stora rovdjur i sitt område, kontrollera dem och förmedla dem till Naturresursinstitutet. ? Uppgiften kräver grundlig kännedom om de stora rovdjuren. ? Observationerna som kontaktpersonerna har kontrollerat bildar grunden för uppskattningen av rovdjursstammarna. ? Även viltcentralen och polisen använder uppgifterna i Tassen-systemet som stöd för sitt beslutsfattande. ? En god rovdjurskontaktperson är känd för ärlighet och pålitlighet, och förstår sin opartiska roll i förvaltningen av rovdjuren. ? Rovdjurskontaktpersonerna utbildas och utses av viltcentralen. Förnyelsen av grundkursen förenhetligar kontaktpersonernas kunskapsbas och förtydligar det frivilliga nätverkets roll vid insamlingen av viltdata. Dessutom har grundkursen flyttats ut på nätet där den är öppen för alla på viltinfo.fi. FÖRNYAD GRUNDKURS FÖR ROVDJURSKONTAKTPERSONER PE TOY HDYSHENKIL Ö SU UR PET OJEN HAVAI NN OI N TI M AR I TI KK UN EN Jägaren 2/2022 5 Nyhet r
Finlands viltcentral söker en PLANERARE för en tidsbestämd anställning 05/2022 – 06/2025 på projektet VargLIFE (Seinäjoki) riista.fi/sv/lediga-jobb Vargen – ett politiskt vilt O ch så gick det på det viset att naturorganisationerna överklagade och de stamvårdande dispenserna belades med verkställighetsförbud av förvaltningsdomstolarna. Viltcentralen beviljade stamvårdande dispenser för 18 vargar, vilket orsakade kalabalik i massmedierna. Dispens besluten byggde på ministeriets förordning som tillät fäl landet av högst 20 vargar. Det vore intressant att föreställa sig situationen där viltcentralen efter sitt övervägande inte hade beviljat en enda dispens! Viltcentralens uppgift är ju att i enlighet med viltförvaltningslagen verkställa den viltpolitik som ministeriet fastställer. Den stamvårdande jakten har pågått i många år för björn och lodjur, och vi har nått goda resultat. Vargarna har i praktiken brett ut sig över hela landet; skillnaden gentemot björnen och lodjuret är bara den, att vargarna är färre. Flerartsförvaltningen är svår att verkställa med mindre än att även vargstammen får regleras. Fler än en jägare förundrar sig över att man i Sverige kan bedriva stamvårdande jakt. Iögonenfallande i redaktörernas och somliga politikers ställningstaganden var att de förväxlade de stamvårdande dispenserna – om avsiktligt eller av okunskap – med de skadebaserade. Är det för mycket begärt att de skulle ha satt sig in i frågan innan de tog ställning? Till och med på ministernivå föreslogs att vargdispenserna i princip borde hänföras till statsrådet. Och en viss politiker föreslog att vargdispenserna skulle hänföras till de blivande välfärds områdena! Med vanligt bondförnuft inser vi ju att både statsrådet och välfärdsområdena säkerligen har alldeles tillräckligt på sitt bord. I sinom tid får vi se vad förvaltningsrätterna besluter. Sannolikt kommer det att begäras besvärstillstånd till högsta förvaltningsdomstolen. Summan av kardemumman är i alla fall den, att det inte blir någon stamvårdande vargjakt den här vintern och att Finlands viltcentral hamnade i en besvärlig knipa som dispensbeviljare. TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Vapentillstånden blev dyrare Sedan årsskiftet kostar ett vapentillstånd 105 euro. Ett tillstånd till av samma typ som ansöks samtidigt kostar nu 48 euro och ett parallelltillstånd 40 euro. Ett europeiskt skjutvapenpass kostar 76 euro. Byt till e-faktura för jaktvårdsavgiften senast 29 april Gör ett avtal om e-fakturering med din bank så får du fakturan för jaktvårdsavgiften för jaktåret 2022-2023 som e-faktura till banken. Betala fakturan senast på förfallodagen så får du jaktkortet med nummer fyra av tidningen Jägaren. Kortet är stort som ett bankkort och märkt ”Betald”. Gör så här: ? Logga in på nätbanken. ? Gör ett avtal om (ny) e-faktura. Välj Finlands viltcentral som betalningsmottagare och skriv Jaktvårdsavgift i meddelandefältet. ? Ange ditt personnummer. Avtalet om e-faktura behöver inte förnyas varje år Nya jägare får ett rejält faktapaket Jaktvårdsföreningarna börjar dela ut ett informationspaket till de nya jägarna när de skriver jägarexamen. Med paketet hälsar vi nykomlingarna välkomna till jakten! Paketet innehåller häften från Finlands viltcentral, Finlands Jägarförbund och Forststyrelsen. Tidigare har paketet postats på hösten till dem som har skrivit godkänt i provet. Nu behöver ingen längre vänta i månader på sitt paket utan informationen blir genast tillgänglig för de nya jägarna. Jaktvårds föreningarna kan beställa paketet kostnadsfritt från viltcentra lens nätbutik. K lumn Jägaren 2/2022 6
@flyfishingseppi Sievibon Severi Kukkonen hade bara hunnit skida ett par kilometer på spaning efter skogens kung tjädern när han upptäckte en svart punkt i myrkanten. Hjärtat slog som besatt när kikaren bekräftade observationen och han började förbereda skottet. – Man hinner tänka på mycket medan man skidar 200 meter. Träffade jag? Eller bommade? Den löper säkert iväg på snön? Visst föll den. Nä, inte föll den. Men det svarta knytet låg orörligt i snön. – Jag betraktade vinternaturen med fuktiga ögon och bestämde mej för att tända en brasa. Det var inte bråttom längre. Det var klappat och klart. AKTUELLT Jägare ? Har du uppdaterat telefonen med den senaste versionen av terrängappen? Föreningens/sällskapets kontaktperson ? Kopiera jaktområdet för hjortdjur till det nya jaktåret. ? Uppdatera områdesinformationen och inför övriga eventuella ändringar i jaktområdena för jaktåret 2022-2023. ? Stryk splitterområdena och ge områdeskoden till den som ansöker om licensen. ? Området som avses i Jaktlagen 8 §: kontrollera uppgifterna för skyttarna som deltar i älgjakten. Licensansökaren ? Områdeskoderna från licensdeltagarna. Gör licensansökningen för hjortdjur i Oma riista och skicka den senast 2 maj kl 16.15. Oma riistas helpdesk hjälper dig vardagar kl 12-16 på tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi Våtmarkssändingarna återvänder – nu ännu bättre! I somras kunde vi i direktsändning följa med hur andungarna simmade omkring i vegetationen i en Sotka-våtmark, småfåglarnas morgonkonsert och vadarnas liv och leverne i strandkanten. För dramat stod en spindel som spann ett nät framför kameran och fångade insekter. I år kan du redan i april följa med kameran i Salo och se de första sjöfåglarna anlända. I maj aktiveras kameran i Seinäjoki och Ilomants. Vi följer med livet i de här tre våtmarkerna ända till slutet av juli. Du hittar direktsändningarna på kosteikko.fi och YouTube. Utvalda godbitar delas på Sotkavåtmarkernas Facebooksida. Salo Ilomants Seinäjoki Med en kamera dold i en fågelholk kan vi följa med våtmarkslivet i direktsändning och jämföra hur året framskrider och vädret växlar från sydvästkusten till det östligaste hörnet av EU. AN TT I SA AR EN M AA PODDEN SORKKIA JA SARVIA I tidningen Jägarens podd diskuterar vi jakt och vilt med gästande stjärnor. De senaste avsnitten behandlar jakten på främmande rovdjur och viltvård. Du hittar podden i webbtidningen och på Spotify. Jägaren 2/2022 7 Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. Nyhet r PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA
Finlands viltvårdsstiftelse inleder sin första insamling av medel Finlands viltvårdsstiftelse utökar sin verksamhet med en frivillig insamling av medel för viltvård och viltforskning. Tyngdpunkterna i stiftelsens långsiktiga arbete ligger på mångfalden i naturen och vården av livsmiljöer. Stiftelsen inleder insamlingen med en kampanj riktad till forskningen; ett projekt där finska experter i samarbete med Waterfowler´s Network ska förse tiotals bläsänder med satellit-GPS. Informationen på flyttvägsnivå möjliggör effektivare insatser för bläsanden. Med medlen stöder stiftelsen forskningen genom att finansiera GPS-halsband och arbetet med halsbanden. Finlands viltvårdsstiftelse – vad är det? Finlands viltvårdsstiftelse grundades för 80 år sedan, 1942, på initiativ av jordbruksministeriet och Jägarförbundet för att stöda utvecklingen av viltvården och viltforskningen i vårt land. Styrelsen består av representanter för Jordoch skogsbruksministeriet, Finlands viltcentral, Finlands Jägarförbund, Forststyrelsen och Naturresursinstitutet. Stiftelsen publicerar den viltvetenskapliga serien Suomen riista, delar årligen ut stipendier till forskare och studerande för viltbiologiska eller viltvårdsundersökningar samt kanaliserar insamlade medel till stöd för iståndsättning av livsmiljöer och viltforskning. Livsmedelsverket ger anvisningar för hygienisk hantering av fällda vildsvin Hur ska vi hantera ett fällt vildsvin i dagsläget när afrikansk svinpest inte har konstaterats i landet? Hur hanterar vi svinet efter fällningen, var slaktar vi kroppen och hur sköter vi hygienen? Hur tvättar vi och rengör slaktskjulet och redskapen? Vilka prover ska vi ta av kroppen och vad gör vi med slaktavfallet? Anvisningarna visar också hur vi hanterar ett svin som kanske är sjukt och sjukdomar som vildsvinen sprider. Det finns flera andra sjukdomar än afrikansk svinpest och trikinos. Informationen (på finska) finner du här: www.ruokavirasto.fi/yritykset/elintarvikeala/elintarvikkeiden-alkutuotanto/elaimista-saatavat-elintarvikkeet/riista/Villisiat/ E-Viltdagarna 2022 VILTSTAMMARNA UNDER FÖRÄNDRING Navinder Singh (Sveriges Lantbruksuniversitet) berättade om framtiden för skötseln av hjortdjursstammarna. Nuförtiden lever flera klövdjursarter i samma områden och därför bör vi övergå till flerartsförvaltning. Från den här utgångspunkten började man i Sverige tillämpa älgförvaltningsområdena på andra arter. Genom att kombinera viltdata fick man en ny bild av klövviltsläget. Konkurrensen om födan riktar sig särskilt mot fältskiktet. Kalhyggen är därför viktiga för hjortdjuren under samtliga årstider. Men när det förekommer flera arter i ett område så sjunker älgarnas fysiska kondition. Torra och heta vårar resulterar i mindre kalvar. Enligt Singh förutsätter flerartsförvaltning att de stora rovdjuren inkluderas. Inte heller tamrenen får uteslutas. Skogsvildrenen i kläm i sin miljö Tillgången på lämpliga fortplantningsmiljöer för skogsrenen är begränsad. Söder om renskötselområdet finns de precis där som skogsrenarna befinner sig, berättade Antti Paasivaara (Luke), Sakari Mykrä-Pohja (Forststyrelsen) och Annika Herrero (Luke). Skogsrenen skiljer sig från de övriga hjortdjuren på det viset att skogsbruket minskar artens livsmiljöer. Arten tål dessutom vargens predation sämre. Om rovdjurspredationen ökar kan det leda till att skogsrenen dör ut. Likaså bör vi förhindra korsningar med tamren. Inom Life-projektet bereds en stamförvaltningsplan och på Luke utvecklar man ett verktyg för flerartsförvaltning. Målet är en adaptiv stamförvaltning där man i skogsrensområdet inkluderar de stora rovdjuren och de övriga hjortdjuren. Fågeljakten på väg till en ny era Matthieu Guillemain (Office français de la biodiversité) från Frankrike är övertygad om att vi i framtiden kan jaga sjöfåglar enbart om vi känner till fågelstammarnas tillstånd och avskjutningen. Enligt hans vision kommer avskjutningsanmälningarna att bli obligatoriska i Europa. Även sättet att tänka på flyttvägsnivå (flyway) måste befästas hos de europeiska jägarna; om häckningsområdena försvagas måste avskjutningen i övervintringsområdena minskas. Ripan och iståndsättningen av myrar Andreas Lindén (Luke) berättade om de preliminära resultaten av inventeringarna av ripor på iståndsatta objekt. Före iståndsättningarna observerades 7,1 riprevir /objekt och efter 20 revir /objekt. Resultaten räknas som bäst. I skrivande stund har vi alltså ingen slutlig bekräftelse på att iståndsättningarna ger ett positivt resultat. Inventeringen av skärgårdsfåglar kompletteras Enligt Tuomas Seimola (Luke) har predationstrycket tvingat skärgårdsfåglar att flytta till nya områden. Inventeringarna kommer att kompletteras med ruttinventeringar i inneroch mellanskärgården. Önskar även du stöda viltvården och forskningen? riistasaatio.fi Jägaren 2/2022 8 Nyhet r
Föreningar obs: Vaktjaktskojor också för mårdhundsjakt De bästa hjortoch rådjursmarkerna i landet är ofta också de värsta mårdhundsmarkerna. Därför borde föreningarna på sådana orter organisera och uppmuntra sina medlemmar att använda hjortkojorna också för effektiv mårdhundsjakt. Du som har en koja men inte själv vaktar på mårdhund kunde erbjuda den till föreningens koordinerade mårdhundsjakt på våren. Om föreningen på de utvalda platserna anlägger åtlar och kanske tom batteridriven belysning och en viltkamera så kan föreningen erbjuda ivriga åteljägare, gärna ungdomar, ett (så att säga) dukat bord. Det finns säkert ivriga mårdhundsjägare, i synnerhet om också jägare utsocknes ifrån godkänns. 307 155 löste jaktkort J ämfört med 2020 minskade antalet jägare som löste jaktkort i fjol med cirka 3000 personer, men antalet ligger fortfarande i nivå med medeltalet för de senaste tio åren. 91 procent av dem som löste jaktkort var män och 9 procent kvinnor. 7282 nya jägare skrev jägarexamen; av dem var 5146 män och 2136 kvinnor. De nya jägarna var således bara 44 färre än året innan, 2020. Kvinnornas andel fortsatte öka I början av 00-talet var det inte fler än cirka 9000 kvinnor som betalade jaktvårdsavgiften, men därefter har de ökat med cirka tusen per år. I fjol löste 28 610 kvinnor jaktkort. Utvecklingen är den samma för jägarexamen; antalet kvinnor ökar årligen. Varje år skriver cirka 2000 kvinnor jägarexamen. Antalet män svajar I fjol betalade 278 545 män jaktvårdsavgiften, vilket är 3783 färre än året innan. Det finns fler jägare i de stora åldersklasserna, vilket delvis förklarar förändringen. Varje år skriver cirka 5000 män jägarexamen. Förändringen i antalet kvinnor och män åren 20002021. Observera skillnaden i skala på de lodräta axlarna. ANTALET JÄGARE 2000–2021 | KVINNOR 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 o 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 20 21 ANTALET JÄGARE 2000–2021 | MÄN 295 000 290 000 285 000 280 000 275 000 270 000 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 20 21 Byte av jaktvårdsförening Om du vill byta jaktvårdsförening ska du skriftligt skicka följande uppgifter till Jägarregistret: namn, jägarnummer, nuvarande och nya jv-föreningen. Underteckna anmälningen. Gör anmälningen senast 29 april så hinner den till jaktkortet för jaktåret 2022-2023. metsastajarekisteri@riista.fi eller Jägarregistret, PB 22, 00331 Helsingfors Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jv-förening inom vars verksamhetsområde han huvudsakligen jagar eller i den förening inom vars verksamhetsområde hans hemkommun ligger. Jägaren 2/2022 9
Rådjursjakt i Lappland De tätaste rådjursstammarna finns i landets södra delar, men arten förekommer ända upp i nordligaste Lappland. Hur är det då att jaga rådjur i Lappland? Vi tog reda på vad några rådjursjägare i Pello och Sodankylä hade för tankar och tips. TexT Ville Viitanen Bilder Ville Viitanen, Jari Moberg och Hanna Forss Bågjägaren Tapani Kangas i Pello I början av juni står gräset redan högt i Lampsijärvi i Pello. Vårjakten på råbock pågår som bäst, men Kangas nöjer sig med att observera. – På våren är bockarna enligt min mening magra efter den långa vintern. Dessutom är det noga med jakten här eftersom stammen är gles. På våren ska man inte fälla den enda dominerande bocken i trakten, förklarar Kangas. Men han godkänner förstås vårjakten Kangas berättar att bågjakten är utmanande men givande. Jägaren 2/2022 10
och hjälpte föregående dag en ung jägare flå en bock som denne hade skjutit. Kangas har fällt fem rådjur med jaktbåge och den första blev det bästa minnet. – Jag vaktade på rådjur vid en åkerkant, men rådjuren var för långt borta för ett skott med bågen. Det var förargligt, men så klev en tamren förbi mig och ut på åkern. Rådjur bryr sig inte om renar så jag tog vara på tillfället och följde hukad efter renen som på knäppande ben styrde stegen mot rådjuren. Jag tog mig nära och sköt ett av rådjuren, dold av renen. Och den här historien är alldeles sann! skrattar Kangas. Älgdrömmar Kangas är också känd som den som grundade föreningen Länsirajan Jousiampujat rf. Han konstaterar att bågjakten kräver förberedelser och övning. Oförberedd ska man inte ge sig ut på jakt. Enligt Kangas är bågjakten på rådjur utmanande men givande. – När du fäller ett rådjur med båge känns det lika fint som att med gevär skjuta en älgtjur med tjugo taggar, småler Kangas. Kangas drömmer om dagen då man får jaga älg med jaktbåge. – Förändringen skulle säkert hämta nya jägare, menHanna Forss i Pello jagar med drivande hund D et är oktober och tillåtet att jaga rådjur med hund. Forss är medlem i jaktföreningen Pellon Erä och berättar om sina jakthundar, bland dem en strävhårig tax. – Med tanke på storleken är taxen en mångsidig ras. Den kan användas vid nästan samtliga former av jakt, berättar Forss. För taxen hon hade tidigare fällde hon flera rådjur i de lappländska markerna. – Rådjursjakten är avslappnad och lockar jägare i alla åldrar. I synnerhet för ungdomar utgör rådjursjakten en låg tröskel för att prova på hjortdjursjakt, uppmuntrar Forss. Forss uppmuntrar till rådjursjakt eftersom stammarna enligt henne har vuxit på sina håll och rådjuren ska förvaltas genom jakt. Hon förespråkar också samarbete med hundfolket. – Här i Lappland är det inte särskilt vanligt med små drivande hundar och även rådjursbestånden varierar. Det vore fint om rådjursjägarna här skulle finna varandra och kunde erbjuda jakterfarenheter åt brukshundar, fortsätter Fors. De små drivande hundarna i Lappland De små drivande hundarna är särskilt populära i södra Finland, där vintrarna är snöfattiga och områdena små. Forss berättar att det går långsamt för en tax eller drever att ta sig fram i snö trots att raserna inte lider brist på jävlaranamma. Så varför berömmer Forss ändå taxen? – Även om markerna är vidsträckta här i Lappland Kangas har modifierat sina glasögon för att siktandet med jaktbågen ska gå bättre. ar han och förargar sig över att frågan inte har framskridit. Kangas utbrister med glimten i ögat att han skulle sluta jaga bara han fick fälla en älg med båge för sin egen ställande hund. Rådjursjakten är helt klart värd att prova på anser Forss. Jägaren 2/2022 11
så är rådjuren ofta ortstrogna. Då går det att planera dreven förnuftigt. I likhet med många andra drivande hundar är taxarna lätta att utbilda. På drevjakt finns det ingen press på att genast fälla ett vilt för att inte hunden ska tappa intresset. De drivande hundarna har en stark drevinstinkt och enda sättet att kalla in min tax från ett drev var att springa fatt den, skrattar Forss. Vid rådjursjakt är det tillåtet att använda en hund med högst 39 cm mankhöjd. Men utgör drivande hundar som är utbildade för hjortdjur en fara för tamrenar? Forss håller inte med om påståendet och hävdar att hundarna lämnar renarna i fred. – Min egen tax var inte ens intresserad av renar. Den föredrog alltid lukten av rådjur eller till och med älg, berättar Forss. en vaktkoja som kan bogseras med snöskoter. Den är uppvärmd så man kan vakta i t-skjorta, berättar Moberg. Vaktkojan har en gaskamin och en luftavfuktare för att fönstren inte ska imma igen. Inuti är den isolerad för att vara tyst. För vaktjakt på räv har kojan ett högt luftför för att inte sprida lukten av människa. Säkerheten och skjutsektorerna är genomtänkta. Utfodringen är placerad på botten av ett nedlagt grustag och kojan står på en grushög. Kulbanan är alltså riktad nedåt. Rådjuren gillar lövruskor, torrt hö och potatisskal. Moberg är nöjd med hur vaktjaktskojan fungerar. Vaktjaktsjägarna Jari Moberg och Annika Jääskö i Sodankylä I Sodankylä är decembervädret kallt och snöigt. Utomhus krävs det pälsmössa och snöskoteroverall, men Moberg och Jääskö låter sig inte avskräckas. De är sambor och jagar rådjur; vaktar från en uppvärmd koja vid en utfodring. – Tillsammans med Annika och svärfar byggde vi Jägaren 2/2022 12
Rådjuret – på gott eller ont? Här i vårt land görs ingen uppskattning av rådjursstammen utan storleken uppskattas enbart utifrån avskjutningen, som pekar uppåt. I Lappland är åsikterna om rådjuret som vilt delade trots att stammen och avskjutningen utgör en bråkdel av siffrorna för landet i övrigt. Under jaktsäsongen 2020-2021 uppgick avskjutningen i Lappland till 259 rådjur. I området med den tätaste stammen i Egentliga Finland fälldes drygt 7000 rådjur medan avskjutningen för hela landet överskred 21 000. Rådjuret bjuder på trevliga jaktupplevelser och säsongen är lång. Köttet är gott och horntroféerna fina. Till det negativa som lyfts fram i debatten (även i Lappland) hör skadorna i trädgårdar och fästingarna som rådjuren sprider. Trädgårdsskadorna kan minskas med avskräckningsmedel, genom att undvika utfodring i tätorter och genom att rikta jakten mot individer som vållar skador. Fästingarna är ett otyg, men vi ska minnas att det också finns andra djur som sprider sådana. Rådjuren påverkas av tillgången på föda, rovdjuren (räv och lodjur) och vintrarna, som i södra Finland är rätt gynnsamma. Även om rådjuren förekommer i hela Lappland ända till Utsjoki så är arten väldigt ortstrogen och håller gärna till vid bebyggelse. Sannolikt påträffar vi inte rådjur mitt i Lemmenjoki nationalpark utan exempelvis i Heta i Enontekis. I Lappland är intresset för rådjursjakt rätt svagt eftersom jakten och viltet ofta upplevs som främmande. Men arten är ett fint vilt och ett tacksamt objekt för viltvård. Den har sin givna plats även i Lappland. Jaga selektivt och utfodra rätt Enligt de två samborna är vaktjakten en utmärkt jaktform. – När man vaktar så kan man välja och skjuta lugnt och med stöd, förklarar Jääskö. Enligt henne är rådjursbeståndet i Sodankylä litet, men rådjuren ska ändå jagas. – Större delen av tiden går till att planera jakten och följa med rådjuren, forsätter Jääskö. Paret vaktar främst på senhösten och vintern. Vårjakt på råbockar har de inte ägnat sig åt eftersom den innebär andra utmaningar. Moberg påpekar att det i Sodankylä kan finnas snö så sent som i maj och att åkrarna ännu inte grönskar. – Dessutom har utfodringen slutat vid det laget eftersom den upphör så fort det finns bara fläckar i skogen, berättar Moberg. Nödvändigheten att utfodra rådjur och annat vilt väcker allt emellanåt debatt. Moberg förklarar att utfodringen är integrerad i jakten, men att det också förekommer stödutfodring där rådjuren är fåtaliga. Men det ska utfodras med måtta, påpekar han. Ett korrekt uppträdande för jakten framåt. Jääskö berättar att de inte jagar rådjur vid eller nära andras utfodringsplatser. – Vi respekter också dem som utfodrar rådjur utan att jaga, framhåller Jääskö. Hon och Moberg vill ändå påminna om att en utfodring ska placeras rätt. – Sådana ska inte placeras nära landsvägar eftersom det kan öka risken för viltolyckor. Gott viltkött I Lappland är jakten ett vanligt intresse. Moberg tillägger att det finns jägare i nästan varje familj han känner. I hans fall var det pappan som väckte intresset. Så var det också i Jääskös familj. – I min familj har vi alltid ätit vilt. Just nu har vi i kylskåpet pizza på malet älgkött och tjäderbröst i gryta, berättar Jääskö. Moberg och Jääskö jagar mest småvilt, men blev intresserade av rådjursjakt för ett par år sedan. – Rådjurskött är verkligen gott och jakten är intressant, säger båda två. Rådjurshornen blir ett fint jaktminne. Jääskös första rådjur. Ytterligare information om rådjurets biologi och selektiv jakt finner du på viltinfo.fi samt i Rådjurs handbok för jägare som delas ut på Viltcentralens utbildningar. GE TT Y IM AG ES Jägaren 2/2022 13
TILAA OMASI: www.elisa.fi/burrelkamerat 0800 93 93 93 Burrel+ palvelun kautta voit vastaanottaa kameran lähettämiä kuvia ja videoita, sekä muuttaa kameran asetuksia etänä. Halutessasi voit ottaa kuvat vastaan myös mm. sähköpostiin tai matkapuhelimeen. TALVEN KOVIN KAMERA TARJOUS BURREL S12 HD+SMS PRO (BURREL+) Helppo käyttöönotto. Luo käyttäjätili Burrel+ -palveluun ja parita kamera pakkauksen mukana tulevalla Burrel ID:llä suoraan palvelussa. Kuvat ja videot siirtyvät reaaliaikaisesti suoraan Burrel+ -palvelun kuvagalleriaan. Etäohjaa kameraa ja sen asetuksia suoraa Burrel+ -palvelusta verkkosivuilta. Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) winter pack sisältää: • Burrel S12 HD+SMS Pro (Burrel+) riistakamera • Sandisk 16 Gb muistikortti • Talvisiin olosuhteisiin sopiva 10Ah lyijyhappoakku • Burrel akkujohto • Metallinen puukiinnike • 12.0 Megapikselin still-kuvat ja FullHD videokuvaus äänellä (1080p) • Verkkotuki 4G-, 3Gja 2G-verkoille • FullHD 1080p videot @ 30 fps. Myös videoiden lähetys • IP68 suojaluokituksen kotelo • 2.0” väri LCD-näyttö • 12kk Burrel+ lisenssi. • Myyntipakkaus sisältää itseaktivoitavan Burrel SIM-kortin 6,91 €/kk, 36 kk sopimus. Kokonaishinta 248,76 €. 80 € Säästä norm. 329 € RAJOITETTU ERÄ! Kätevä mm. luontokuvaukseen, riistanvalvontaan tai vaikkapa omaisuudenvalvontaan.
I somras deltog jag i jaktvårdsföreningens talko på skjutbanan. Städning, byggande och målande stod på programmet. Till talkot infann sig ett halvdussin gamlingar och en grabb med sin farfar. Och jag undrade varför vi talkojobbare var män i synnerligen mogen ålder. Nu vet jag! I november i höstas inledde jag på jordoch skogsbruksministeriet ett projekt om jaktvårdsföreningar. Uppdraget var omfattande, men går att sammanfatta i två ord: lägesbild och utvecklingsförslag. Jag började med att samla fakta om förändringen som jvf:arnas verksamhetsmiljö befinner sig i, identifiera smärtpunkterna i verksamheten, förväntningarna och framtidsutsikterna. En uppsättning material fick jag från viltkoncernens strategidagar med nästan hundra deltagare, en annan genom att intervjua 16 personer i viltförvaltningens intressegrupper, och det viktigaste, drygt 100 jv-föreningar, de verkliga experterna på jobbet. Dessutom har jag grävt i statistik och prognoser. Svaren är sammanställda. Nu vet jag varför vi talkojobbare var grånande gubbar. Flyttningen från landsbygden började redan på 60-talet. I östra och norra Finland, men också i många landsbygdskommuner i Mellersta Finland och Södra Savolax, bor ungefär hälften av jvf-medlemmarna i stan. Jag fick nästan hicka när jag i statistiken såg åldersstrukturen hos jägarna på landsbygden. De unga jägarna kan räknas i tiotal och pensionärerna i hundratal. Men om det knappt alls föds några barn i kommunen och ingen flyttar tillbaka så blir det ju så här. Den andra sidan av slanten ser vi i städerna och deras kranskommuner. I Rovaniemi, Uleåborg, Tammerfors, Helsingfors och Esbo bor det mellan tio och femton tusen jägare. Där finns proportionellt sett fler unga jägare än gubbar. Det här gäller inte bara för jägarna utan hela befolkningen. Disproportionen mellan boendeorten och åldersstrukturen visar sig över hela linjen och genom hela samhället. Även i jvf-arbetet. På landsbygden är det svårt att hitta folk som producerar tjänsterna medan det i städernas trängsel finns mer än nog av folk som behöver dem. Mellan ytterligheterna finns det visserligen också kommuner med framtidstro. Föreningarna illustrerar också hur byråkratin har vuxit, hur attityderna har drivits till sin spets och hur förvaltningen av de växande stammarna med klövvilt blir en börda. Ovanpå allt detta kommer vargen med sin förvaltning – som polariserar, politiserar och höjer blodtrycket. Trots allt detta fortsätter jv-föreningarna att sköta storviltsassistansen, de lagstadgade skjutproven, skadebesiktningarna, utbildningarna på orten, koordineringen av inventeringarna och så vidare. Cirka 40 000 frivilliga aktiva i 282 jv-föreningar sköter om tjänsterna för jägarna, intressegrupperna och det övriga samhället. Enligt materialet behöver jv-föreningarna mera stöd och resurser. Väldigt många som håller hjulen rullande anser att ansvaret och förväntningarna på förvaltningen ökar medan verksamhetsmiljön försvåras. Därför behövs det ett professionellare grepp och ersättning för jobbet. Jakten och behovet av jaktlig förvaltning minskar inte utan ökar. Det här var en försmak. Utredningen blir färdig i mars – jag återkommer! JUKKA BISI filosofie doktor, gör en utredning för jordoch skogsbruksministeriet om jv-föreningarna. Gubbtalko K lumn Jägaren 2/2022 15
Se videon om vårvinterns viltvårds sysslor på jagarentidningen.fi Podden Sorkkia ja sarvia berättar vad Av kärlek till viltet handlar om. Vi vinterutfodrar viltet med stort hjärta och slutför på vårvintern det som vi inledde på hösten. Det är också tid att hänga upp nya fågelholkar och serva de gamla. V årvintern är en avslappnad tid för jägaren. Den livligaste jakttiden är förbi och det är dags att tänka på viltets fortplantningstid. Genom att fortsätta med utfodringen som inleddes på hösten hjälper vi viltet över vintern. Utfodringen avslutas när snön har smultit. En välordnad viltutfodring ger glädje i vardagen det är trevligt att följa med djurlivet kring maten och se vilka djur som kommer och hur de beter sig. Bredd på menyn Placera utfodringen där djuren gärna håller till, men på avstånd från bebyggelse och vägar. Bredd på menyn rekommenderas; klöverrikt torrhö, ensilage, saftiga rotfrukter, spannmål och lövkärvar utgör grunden. Även saltstenarna hör till. Skogsharen och fältharen besöker gärna utfodringar för hjort och rådjur. Om platsen ligger vid en skogsbilväg så löper sysslan lätt också på vintern. Att fälla aspar för klövdjuren och hararna att gnaga på hör också till viltvårdens grunder. Fäll gärna stammarna över en stubbe eller sten så de inte ligger på marken. Sätt upp fågelholkar När vårsolen ler hjälper vi sjöfåglarna med häckningen genom att bygga bon åt dem. Bristen på bohålor (orsakad av bristen på stående döda träd) åtgärdar vi med fågelholkar. Knipan visar ofta sin tacksamhet genom att teckna ett fortlöpande hyreskontrakt. För gräsänderna kan vi bygga häckningsflottar eller dito korgar. Granska de äldre holkarna och städa dem innan häckningssäsongen börjar. Frid i fortplantningstid Vårvintern är den sista möjligheten att sätta punkt för boplundrarna. Mårdhundarna skruvar upp tempot när vädret blir mildare. Det ger gott spårningsföre också för fångstmän utan hund. Fällor, spårning, åtlar och grythundar – se där metoderna för att hejda främlingarna mink och mårdhund! Kärlek är att freda fortplantningstiden. Vårvintersysslor Spalten Av kärlek till viltet berättar om jakten i vårt land – om passionen för jakten och viltet. Vi inleder med att berätta om hur vi genom våra val påverkar viltets välfärd och hur viltet skapar välfärd för oss människor. För jägarna är det livsviktigt att viltet och naturen i vårt land mår bra. Våra gärningar avgör. Valen du gör när du jagar, hur du sköter livsmiljöerna och vad du är beredd att göra för viltets bästa. Kärleken till viltet består av stora och små insatser för djuren. Vi vårdar vår jaktkulturs värderingar och vår jägarsed, och respekterar viltet och naturen. Spalten Av kärlek till viltet gör den hållbara jakten och viltvården synlig för den stora allmänheten och uppmuntrar jägarna att bära ansvar. Spalten kommer att publiceras i tidningen Jägaren och de sociala medierna, och synas på olika evenemang. Viltet och jakten bjuder på stora känslor och väldiga upplevelser. Höjdpunkter i livet. Följ oss på jägarstigen och låt viltvården stå ditt hjärta nära! Bilder Tero Salmela Jägaren 2/2022 16
AN TT I SA AR EN M AA 17 Jägaren 2/2022
tecken på bävrar i närheten. Leta därefter rätt på bäverboet och visualisera hur djuren har rört sig kring vattnet och gnagplatserna. Mera info om hur du hittar bävrar finner du på sidan 38. 2 Planera passet När du har hittat bäverhyddan börjar spaningen efter ett lämpligt pass. Senast nu väljer du om du ska jaga med gevär eller jaktbåge. Med studsare kan passet ligga längre ifrån, men med jaktbåge går det också att fälla en simmande bäver. Hos bävern är luktsinnet det mest utvecklade och därför ska passet anpassas efter vinden. Bävern ser och hör illa, så passet kan vara rätt öppet. Därifrån ska du ha öppet synfält till gnagplatsen och det öppna vattnet. Med gevär brukar 50-60 meter vara lämpligt och med båge 5-10 meter. 3 Lär dig bäverns anatomi före jakten En skadskjuten bäver är seg och håller ut länge. Därför är det viktigt att studera djurets anatomi och det vitala området före jakten. En bra tumregel säger följande om en bäver som står med Under vårjakten på bäver förenas känslan när den nya växtperioden börjar med spänningen under färden till markerna där vår största gnagare håller till. TexT och bilder Reetta Hokkanen B äverjakten är variationsrik och på sätt och vis också en exotisk jaktform som kräver uthållighet, uppmärksamhet och tid av jägaren. Ytterligare kryddor står det föränderliga vädret för och bävern som vaksamt plaskar i öppet vatten. Hur ska du då göra för att knipa plattsvansen? 1 Inled med rekognoscering Det kanske svåraste och mest tidskrävande momentet vid bäverjakten är att hitta bävern. Inled rekognosceringen i god tid på vårvintern, det ökar utsikterna att hitta ett lämpligt bäverpass. Spana utmed åar och bäckar med skidor eller snöskor på fötterna. Färska fotspår och gnagspår vid öppet vatten är säkra Av bäverhuvudet får man en fin skalltrofé, av skinnet tumhandskar och av köttet en god stek. Så kniper du plattsvansen Vårjakten på bäver steg för steg Jägaren 2/2022 18 Ungd msredaktionen
sidan till; träffområdet ligger lika långt från öronen mot skulderbladet som från öronen till nosspetsen. Träffområdet är litet och ett skott med studsare snett framifrån träffar lätt tarmarna, vilket sällan hejdar bävern. Det går också att skjuta bävern rakt bakifrån i nacken. Somliga sätter kulan enbart i huvudet, men det utgör ett minimalt träffområde. Dessutom blir det ingen trofé på det viset. 4 Förbered passet Om du väljer studsare ska du skjuta in det på kort håll och välja patronerna med eftertanke. Vid bäverjakt rekommenderas en kula som expanderar. För de flesta jägare går det fint med patronen de använder på älgjakt och känner. Utrustningen för bäverpasset inkluderar förutom uthållighet en plastpåse, kniv, gummihandskar och bäverkrok. Jag har fällt några bävrar med studsare och kroken har visat sig oumbärlig varje gång. Efter skottet kan det ju hända att bävern trillar av isen ner i vattnet. På en vårlig jakt vid öppet vatten är det mer än välkommet med ett redskap att fiska upp bävern med. En bäverkrok svänger du ihop själv av exempelvis ett hopskjutbart metspö och en rejäl krok i ändan. Med den fiskar du upp bävern ur vattnet eller halar in den från svag is. Det är också förnuftigt att ta med sig en bäverdelikatess; asp. Hantera kvistarna med handskar så inte människodoften skrämmer bävern. Lägg aspbetet på en gnagplats som är väl synlig från passet. Betandet är ett bra sätt att locka bävern dit som du vill ha den. 5 Tålamod, tålamod på bäverpasset På våren kan du gå till bäverpasset på kvällen innan solen går ner eller tidigt på morgonen. Somliga bävrar blir aktiva tidigt på kvällen och lämnar boet för att simma och spana efter faror medan andra inväntar skymningen. Soligt och lugnt väder är det optimala för bävern. Bågjägare kan fälla bävern i vattnet, men den som jagar med studsare bör vänta tills bävern har klivit i land. Visserligen går det att skjuta en simmande bäver, men av egen erfarenhet vet jag att det är riskabelt med studsare. Utsikterna till ett välplacerat skott är små, liksom att kunna bärga bytet. När bävern har klivit upp på isen eller i land är det vitala området fullt synligt. Det välriktade fällande skottet på bävern är värt den långa väntetiden och är en givande upplevelse! 6 Efter skottet Av den fällda bävern kan du göra väldigt mycket. Du kan ta vara på tänderna som ett minne eller göra en hel skalltrofé. Skinnet blir fina tumhandskar eller varför inte en väst? Köttet blir en välsmakande upplevelse, kanske som en stek? Bäverjakten är väldigt varierad och givande. Att leta efter djuret och få se det i sin egen miljö är redan det en upplevelse! Stämningen på bäverpasset när vårsolen skiner, plattsvansen simmar och det doftar vår i skogen är otrolig. När skogens rådare Tapio sedan belönar jägaren med en fullträff så sträcker sig leendet från öra till öra och glädjen vet inga gränser. Spänn alltså skidorna på fötterna och bege dig ut på en expedition till bävrarnas värld! Efter skottet trillade bävern i vattnet, men den gick att bärga med kroken. För att köttet ska bevara kvaliteten passar man bävern genast efter skottet och avlägsnar doftkörtlarna. Soligt och lugnt väder är det optimala för bävern. Jägaren 2/2022 19
Vilka är rovdjurskontaktpersonerna? – De är personer som har gått en utbildning ordnad av Finlands viltcentral och som har blivit utnämnda av viltcentralen. De jobbar som frivilliga aktörer på jaktvårdsföreningarna och känner rovdjuren i sitt område. De kontrollerar observationer av rovdjur som folk har gjort och skriver in de bekräftade observationerna i Tassensystemet. Hur blev du en rovdjurskontaktperson? – Jag började som verksamhetsledare på Lammi jvf 2012 och har alltid rört mig väldigt mycket ute i naturen. Jakt har jag sysslat med sedan barnsben. Ute i terrängen såg jag ofta spår och tänkte att det kunde vara trevligt att vara en av dem som registrerar spår. 2016 gick jag kursen för rovdjurskontaktpersoner och har varit det sedan dess. Hur blir man rovdjurskontaktperson? – Det blir man genom att gå utbildningen för kontaktpersoner. Därefter utnämner Finlands viltcentral personen till rovdjurskontaktperson om han eller hon är lämplig för uppgiften. Hurdan är utbildningen? – På utbildningen går man igenom det som hör till en kontaktpersons uppgifter och hur jobbet går till, det vill säga observationerna i terrängen, bokförandet och annat praktiskt. Där behandlas också igenkänning av spår och annat som avslöjar rovdjuret, som åtelbesök och spillning. Vem är lämplig som rovdjurskontaktperson? – Det finns kriterier för rovdjurskontaktpersonerna, vad som krävs av en sådan. Personen ska vara pålitlig och omsorgsfull, och ha en neutral inställning till rovdjuren. Kontaktpersonen är en opartisk observatör i sitt område, som producerar information om rovdjuren där. Det finns ingen åldersgräns för uppgiften. Vad hör till arbetsbeskrivningen? – Ett typiskt uppdrag börjar med att någon ringer eller mejlar om ett spår som personen har sett. Därefter besöker jag platsen tillsammans med personen som har sett spåret. Jag börjar med att fastställa arten och mäta spåren. I de här trakterna handlar det oftast om lodjur, så artbestämningen är rätt enkel. Om det behövs så följer jag spåret bakåt, om det till exempel har snöat, för att hitta ett riktigt tydligt och rent avtryck. Dessutom är det viktigt att klarlägga hur många djur det handlar om och hurdana individer. I synnerhet för lodjuret är det viktigt att observationer av kullar blir bokförda. När terrängdelen En rovdjurs kontaktperson – vad är det? Spåren mäts och resultatet skrivs in i Tassensystemet tillsammans med observationen. Spårmätningen är viktig eftersom vi då kan uppskatta djurets storlek och ålder, och skilja på olika individer. Jag intervjuade verksamhets ledaren Kati Heinonen på Lammi jaktvårdsförening. Hon är också en av rovdjurs kontaktpersonerna på orten. TexT och bild Karlo Ruotsalainen Vad gör en rovdjurskontakt person? Se videon: jagarentidningen.fi Jägaren 2/2022 20 Ungd msredaktionen
1. Fasanspår känner man igen på de typiska tårna. Fasanspåret har tre tår och det går att se ”rynkorna” på tårna. De gör tårna användbara när fasanen sitter på en gren och när den går. Ett fasanspår är cirka 68 cm. Tårna är smalare än i spåren efter skogshöns och ser smäckrare ut. 2. Rävspår liknar hundspår väldigt mycket; den största skillnaden ligger i gångsättet. Spårlöpan efter räv löper som ett pärlhalsband medan hundens spårstämplar vinglar hit och dit. Rävens framtassar är större än baktassarna. Framtassen är cirka 5,57 cm medan baktassen är 56 cm. Steglängden varierar med hastigheten. Ju mera fart desto längre steg. Baktassarna trampar i framtassarnas spår. 3. Här är det svårt att avgöra om det är skogshare eller fälthare. Skogsharens framtass brukar vara 57 cm och baktassen 710 cm. På fältharen är framtassen 56 cm och baktassen 79 cm. Bägge tar språng på det viset att framtassarna landar bakom varandra och baktassarna bredvid varandra och framför framtassarna. 4. Ekorren rör sig enbart i språng, vilket syns på spåren. Framfoten är vanligen 34 cm och bakfoten cirka 56 cm. Ett ekorrspår börjar och slutar vid ett träd. Ekorren löper med bakbenen bredare än frambenen och språng et brukar vara 4080 cm. Det är ett verkligt långt språng med tanke på att kropps längden på en vuxen ekorre är 1928 cm. 5. Det här är spåret efter en ekorrunge. Nej, jag skojar bara, det är spåret efter en större skogsmus. Den rör sig i språng på samma sätt som ekorren. Dessutom föds ekorrungarna mellan april och september, då det förhoppningsvis inte finns så här mycket snö! 6. Det händer att man är osäker på vilket djur det är fråga om. Här är spåren så runda att det tyder på lodjur, men lon brukar inte lämna spårstämplar bredvid varandra. Först syntes inga klor, men jag följde spåren och hittade avtryck där klorna syntes. Det tyder på ett kattdjur. Säker på saken är jag inte, men det går ju att spekulera! är avklarad skriver jag in observationerna i Tassensystemet. Vad händer sedan med observationerna som har skrivits in i Tassen? – Observationerna av stora rovdjur skickas till Naturresursinstitutet där de behövs för uppskattningen av rovdjursstammarna. Informationen om hur rovdjuren rör sig ger oss en mera realistisk uppfattning om deras antal och beteende. Tycker du att kontaktpersonernas arbete är viktigt för viltförvaltningen? – Absolut! Visst är det viktigt. Det ger kontaktpersonen siffror på de faktiska rovdjursstammarna i hans eller hennes område. Dessutom skapar kontaktpersonerna värdefull information om rovdjuren. Tycker du att jobbet som rovdjurskontaktperson är krävande? – I den här landsändan är jobbet rätt enkelt eftersom vi inte har alla fyra rovdjuren. Största delen av observationerna är lodjur, men ibland också varg och björn. Det kan vara knepigt att avgöra om det är en ensam individ eller en hona med en unge eller två. Ibland kan det vara besvärligt att skilja vargspår från hundspår, men oftast kräver jobbet ”bara” omsorg, noggrannhet och tid. På det viset stämmer den inskrivna observationen säkert med verkligheten. Kräver jobbet som rovdjurskontaktperson mycket tid? – Här i trakten är folk tyvärr inte särskilt benägna att anmäla spår. De som hör av sig är oftast medlemmar i en jaktförening. Dessutom anmäler folk om något rovdjur tassar kring huset, men uppdragen i terrängen är inte särskilt många. Själv joggar jag och rider en hel del i terrängen och gör egna observationer. Tycker du att jobbet som rovdjurskontaktperson är intressant? – Personligen tycker jag det är intressant att följa med stammarna och se vilka djur som rör sig på hemorten och i jaktföreningens marker. Det är alltid fint att se spår, i synnerhet om de är efter något sällsyntare djur. Rekommenderar du uppdraget för andra? – Om du är intresserad av naturen och djuren, och trivs i skog och mark så rekommenderar jag sysslan som rovdjurskontaktperson. Det är ett viktigt jobb och i synnerhet i vargmarker går det att skydda hundar genom rapportering av observationer i realtid. Vem har tassat här? Ett sätt att följa med viltstammarna i hemtrakterna är att observera spåren. Emellanåt kan det ändå vara svårt att med säkerhet avgöra arten. Ofta går det ändå att ringa in några kandidater. TexT och bilder Elisabeth Mattsson 1 2 3 4 5 6 Jägaren 2/2022 21
Hjortjakt för gäster och värdar N är vitsvanshjortarna blir fler så har det också på många håll i landet blivit vanligare med gästjakter och utbytesjakter. Det är alldeles utmärkt att tillgång och efterfrågan möter varandra! Gästjakterna hjälper jaktföreningarna i trakter med mycket hjort att nå sina mål och kan skapa möjligheter till smärre intäkter och nätverkande. Men för att en gästjakt ska avlöpa smidigt räcker det inte alltid med en genomgång på morgonen utan det krävs förutseende, flexibilitet och känselspröt av både värdarna och gästerna. Vad är en gästjakt? Låt oss börja med att ringa in definitionen på en gästjakt. Utomstående kan ju bjudas in till jakt både som gäster, utbytesjägare eller till och med kunder, men de renodlat kommersiella jakterna lämnar vi därhän. Den kommersiella uppställningen brukar ju vara alldeles klar. Hur ser en bra gästjakt ut? Och en bra jaktgäst? Vi har samlat några tips för både jaktarrangörer och jaktgäster. text och bilder Antti Saarenmaa Jägaren 2/2022 22
God förhands planering är avgörande för att jakten ska gå som på räls. Inkludera en generös dos information om hur föreningen jagar i genom gången. Samtliga gästjakter har den gemensamna nämnaren att värdföreningens representanter fungerar som jaktvärdar och gästerna kommer helt eller delvis till ett dukat bord. Värdfolket bjuder sina gäster minst det grundläggande, en metaforisk bänk att sitta på och kaffe på bordet. Men är en tretår efter påtåren för mycket och lämnar vi de urdruckna kopparna på bordet eller ställer vi dem direkt i diskmaskinen? Detta kräver redan ett öga för det sociala, erfarenhet av gästen och kommunikationsförmåga av värden. I jaktsammanhang kan gästens rörelsefrihet och skyldigheter variera, beroende på skillnaderna i praxis mellan den gästande föreningen och värdföreningen. Det är viktigt att göra klart vad som är lämpligt och förväntas. Förberedelser och beredskap för överraskningar Jaktdagen kan vara lång och bjuder, åtminstone förhoppningsvis, på varierande situationer. I regel inleds jakten rätt tidigt och redan där innebär arrangemangen ett stort jobb. Jaktvärden bör förbereda dagens agenda redan föregående kväll genom att fundera på drevriktningarna, passkedjorna och samlingsplatserna under jaktdagen. Om arrangörens resurser räcker till så bör några jägare hållas i beredskap för eventuella eftersök och som handräckning exempelvis när kroppar ska flyttas. Jaktvärden ska koncentrera sig på att leda jakten. Men ibland är det omöjligt att vara samtidigt på flera platser, vilket kan straffa sig i form av onödigt väntande. Jägaren 2/2022 23
Det är en konst att vara en god gäst: ? Arrangemangen kring en gästjakt kräver mycket arbete; kom ihåg att tacka och tänka på värden ? Hjälp till där det behövs hjälp ? Eget initiativ är sällan fel, men överdriv inte och kolla först med värden ? Ta inte risker som du skulle låta bli i dina egna marker. ? Det är mer än befogat att be om en precisering om det är någonting som blev oklart vid genomgången. En gästjakt handlar om mer än organiserandet av jakten Arrangerandet av en gästjakt handlar om mer än att konkret organisera jakten; värden ska också vara omtänksam gentemot gästerna. I likhet med vem som helst som ställs inför en ny situation så svämmar också jaktgästerna över av frågor. Vad kommer att hända under jaktdagen? Hur gör vi efter fällningen? Vem tar ur och flår djuret? En utförlig dos information på genomgången är aldrig fel. Innehållsmässigt ska infon svara på så många frågor som möjligt om hur jakten går till. Välinformerade gäster känner sig säkrare och fungerar med större sannolikhet på önskvärt sätt. Var är jag? Under pågående jakt är det hänsynsfullt att komma ihåg gästerna i radiotrafiken och den övriga kommunikationen. Gästerna känner inte terrängen så på tal om positioner är det skäl att undvika egna benämningar typ ”Stora stenen” och ”Där som Sven trillade”. Finns inte namnet på kartan så hittar inte gästen stället. Inte heller är det säkert att alla kan numret på pejlhalsbanden eller namnet på hundarna. Det hör alltså till god ton att fortlöpande informera om jaktens gång och hålla gästen uppdaterad. Väntetiden känns lång Lägg in förnuftigt med pauser under jaktdagen och låt inte skyttarna vänta för länge i ett sträck medan dreven ställs upp. När hunden jobbar i skogen är jakten i gång och då hör det till att vänta. Men att tillbringa timmar på samma plats är trist, i synnerhet utan förhoppningar om skottchans. För att gästerna säkert ska få en trevlig jaktdag ska den omtänksamma jaktvärden organisera jakten smidigt med ett minimum av onödigt väntande och stående. För jaktgästerna Om du är gäst så befinner du dig i en lyckosam position. I princip får gästen plocka russinen ur kakan och åtnjuter ständig uppmärksamhet. Kom dock ihåg att en gäst inte är det samma som en betalande kund, även om jaktoch fällningsavgifterna skulle ingå i bilden. Du kan alltså inte kräva! Gästen bör därför fråga på förhand om vad som förväntas av honom och hur han ska handla i vissa situationer. Ibland uppskattar jaktvärden att gästen tar initiativ och ibland önskar jaktvärden att gästen ska hålla sig strikt till rollen som gäst. En god gäst lyssnar uppmärksamt på värden och förstår att uppskatta jobbet som värdföreningen gör för honom. Det är inte nödvän digt med skottchan ser för minnevärda jaktupplevelser. God mat och gott värdskap förgyller också dagen. Hankkija_Metsastaja2_210x275.indd 1 Hankkija_Metsastaja2_210x275.indd 1 Jägaren 2/2022 24
RIISTAKAMERA BURREL S12HD+SMS3 199,RET810021 Liiketunnistin, jopa 25 m. Tallentaa kuvat ja videot muistikortille ja lähettää kuvat sähköpostiin. Etäohjattava. 12 Mb kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. Huomaamaton inframustasalama SUPILOUKKU 36X31X107 CM 79,GRAOF20 MINKKILOUKKU 16X18X72 CM 34 90 GRAOF10 Varmatoimiset, kotimaiset loukut. Valmistusmateriaalina säänkestävä alusinkkiverkko, galvanoidut 4 mm lankavahvikkeet. HINNAT VOIMASSA 31.3.2022 SAAKKA. TILAA VERKKOKAUPASTA TAI KATSO MYYMÄLÄSAATAVUUS hankk? a.fi JAHTI&VAHTI LOHIÖLJY 1 L 17 90 NORM. 19,90 | JV86124 Sisältää runsaasti elimistölle tärkeitä omega-3 rasvahappoja, joita tarvitaan muun muassa turkin, ihon, polkuanturoiden ja nivelten normaalin hyvinvoinnin ylläpitämiseen. HYVINVOINTIA ELÄIMILLE HANKKIJAN HIRVI Talvirehurapsi 50 %, rehukaali 50 %. 1 kg 15 20 5 kg 75 75 10 kg 114 50 15,20 €/KG 15,15 €/KG 11,45 €/KG HANKKIJAN PEURA Rehujuurikas 15 %, talvirehurapsi 35 %, italianraiheinä 35 %, öljyretikka 15 %. 5 kg 52 50 10 kg 82 80 10,50 €/KG 8,28 €/KG HANKKIJAN RIISTA Rehurapsi 20 %, talvirehurapsi 50 % , italianraiheinä 30 %. 10 kg 53,5,30 €/KG RIISTAHERNE 30 kg 21,0,70 €/KG HUKKAKAURA VAPAA REHUKAURA 30 kg 18 50 0,62 €/KG TURNIPSI REHUNAURIS 1 kg 18 50 18,50 €/KG REHUJUURIKAS 1 kg 20 50 20,50 €/KG REHURAPSI 1 kg 7,25 kg 121 50 7,00 €/KG 4,86 €/KG HANKKIJAN RIISTASIEMENVALIKOIMA TARJOAA MYÖS MAISTUVIA SEOKSIA RIISTALINTUJEN RUOKINTAAN. DAGSMARK SYSMÄ 9 KG 43 90 NORM. 45,90 | DPF2710 4,87 €/KG Runsasenerginen täysravinto aktiivisemmalle koiralle. Maukas ja proteiinipitoinen koostumus. Hankkija_Metsastaja2_210x275.indd 1 Hankkija_Metsastaja2_210x275.indd 1 22.2.2022 14.29 22.2.2022 14.29
några knep. Vi ska därför fördjupa oss i ämnet med Aki Perälä, meriterad lockjägare och mannen bakom webbplatsen houkuttelupyynti.fi. Finns det räv i trakten? Liksom vid all annan lockjakt bör jägaren som lockar räv kunna sitt jaktområde. Om det inte finns några rävar där så är ju lockandet meningslöst. Var alltså uppmärksam och håll ögon och öron öppna för rävobservationer. Lägg på minnet alla fynd som du under årens lopp har gjort på andra jakter. När du funderar på lämpliga platser för lockandet ska du komma ihåg observationerna och koncentrera jakten till ställen där du vet att det finns räv. – Självfallet kan lockjakt ”i blindo” på en plats som känns lämplig avkasta fina resultat. Men i synnerhet i början av karriären är det förnuftigt att öka på sannolikheten för att det ska finnas räv i området, tipsar Perälä. Lockjakt på räv – några knep Lockjakten på räv kräver att jägaren sätter sig in i både lockandet och bytesdjurens beteende. Men när jakten lyckas bjuder den på väldigt spännande situationer och kan visa sig vara mycket effektiv. TexT och bilder Antti Saarenmaa R även har skarpa sinnen, rör sig fort och är försiktig. Den håller gärna till vid bebyggelse och i jordbruksdominerade miljöer, och kan där förekomma i stort antal. Räven är en skicklig jägare som jagar ryggradslösa djur, gnagare och fåglar. Dessutom tar den gärna rådjurskid. För att lyckas med lockandet behöver du känna till ? Den blå timmen är inne och lockandet i full gång. ? Om räven visar intresse ska du fortsätta locka. När räven är på hugget kan lockandet locka fram flera rävar. Jägaren 2/2022 26
med en pipa som härmar ett bytesdjurs ångestskrik så är det vanligt att räven gör en lov och närmar sig i motvind. – Innan räven störtar fram till djuret i nöd vill den veta vilket rovdjur som ger haren dödsskräck, förklarar Perälä. Välj platsen så, att terrängen är öppen under vinden. Placera dig själv på en hög plats med utsikt över omgivningarna. – Ju tidigare du upptäcker en räv på ingång desto mera manöverutrymme har du. Du kan röra på dig så länge räven är i rörelse, men väldigt långsamt och försiktigt. När räven stannar för att lyssna och spana ska du vara alldeles ljudlös och stilla. Håll geväret berett, för det finns inget utrymme för någon stor anläggningsrörelse, instruerar Perälä. Större diken utan övergångsställen begränsar räven, men den kan strunta i vindens riktning och avancera till passet i sidovind utmed diket. Eller så avbryter det stora diket mitt på åkern raskandet mot vinden och lockjägaren. Lockandet börjar med tystnad – I rävens värld får du inte finnas, understryker Perälä. Gå till lockplatsen tyst och försiktigt, utan skrammel eller prat. Om räven upptäcker dig så har du garanterat ingen framgång med lockandet. När du har installerat dig, kamouflerad och med geväret berett, klar för handling, ska du hålla en paus. Låt terrängen runt omkring lugna sig i minst en kvart innan du börjar. Liksom vid all annan lockjakt ska du låta naturen glömma att du sitter där. Lockjaktens grunder Lockjakten på räv följer samma grundmönster som lockjakten på de flesta andra arter. Inled varsamt och öka på volymen och intensiteten steg för steg. Börja med en pipa som har ett gällt och lågt ljud. – Jag brukar börja utan något värre raspande i ljudet. Jag lockar försiktigt och väntar emellanåt, om någon räv skulle råka befinna sig nära. Om jag inte får syn på någon räv inom några minuter så ökar jag på känslan och volymen. Om ingen dyker upp nu heller så ökar jag volymen lite till. Jag fortsätter locka med små pauser och spanar. Om rävarna fortfarande uteblir så byter jag till en lockpipa med mera ljud, berättar Aki Perälä. Beroende på individen och årstiden så fungerar vissa pipor bättre än andra. På vårvinterns skare raskar räven lättare än i början av vintern. Då kan det behövas mera kraft i lockpipan. Det är viktigt att komma ihåg att pipan ska härma ett litet djur i livsfara. Blås i omgångar och gör ljudet ännu mer levande genom att kupa den andra handen framför pipan. Genom att öppna och sluta handen gör du ljudet mera varierande och levande. Låt inte kinderna svälla ut när du blåser utan använd diafragman. Det bästa ljudet får du genom att använda hela överkroppen när du blåser. – När brunsten närmar sig i januari-februari tappar lockandet som härmar ett bytesdjur effekt. Då lönar det sig att härma rävens egna läten i stället. Genom att härma rävens skall når man ibland en tvåvägskommunikation. Om lockandet lyckas riktigt bra så kommer räven forsande raka spåret till ljudkällan oavsett vinden. Om andra rovdjur också visar intresse för de lockande tonerna så är det ett gott tecken. Du har uppenbarligen träffat rätt med pipan och blåsandet. Harens nödrop aktiverar ofta både skogsharar och fältharar! Skymningen aktiverar räven Räven brukar bli aktiv när skymningen faller. När det gäller att utse en lämplig tid och plats för lockandet är omkringsikten därför en viktig faktor. I början av vintern kan det vara knepigt att locka räven inom skotthåll medan ljuset ännu räcker till, även om förhållandena i övrigt och rävtillgången skulle vara bra. Efter hand som säsongen framskrider blir räven tidigare och snön lättar upp. – På en plöjd åker är räven svår att upptäcka i dunkel, men i mars har lockjägaren goda utsikter att få beundra mickel där han kommer raskande på skaren i eftermiddagsljuset, fortsätter Perälä. – Den blå timmen brukar jaktmässigt vara en het tid och när den infaller ska lockandet redan vara i full gång. Hur påverkar vädret? För jägaren är en jämn och lugn vind goda nyheter. Han vet vartåt det blåser och vinden vinglar inte hit och dit, så det går att räkna ut varifrån räven sannolikt kommer. Vid kav lugnt väder sprider sig lukterna oberäkneligt och minsta skrap når rävens skarpa öron. Å andra sidan hör räven också pipan tydligt. Talesättet att räven ogärna blöter tassarna håller streck rätt väl. Mickel föredrar torrt och svalt väder. De varma dagarna i början av säsongen gör räven passiv och lat, men efter hand som säsongen framskrider och vädret svalnar så förlängs den aktiva tiden. Några minusgrader gör underverk för lockjakten! – Av erfarenhet vet jag att den första lätta snön aktiverar rävarna. Likaså sätter en rejäl snöyra dem i rörelse och de jagar riktigt aggressivt under de första timmarna. Men när snöfallet fortsätter så försvinner de igen, berättar Peräla om sina erfarenheter. Välj en lämplig plats att locka på När du har utsett ett område och funderar på en lämplig plats för lockandet ska du göra det med hänsyn till den rådande vinden och terrängens former. När du lockar Jägaren 2/2022 27
Det är spännande att följa med när en räv som skäller tillbaka närmar sig, berättar Perälä. Skottberedskap från första stund – Om det finns en räv i närheten så kan den komma störtande i högsta fart. Var beredd genast efter första blåsningen i pipan och spana aktivt av omgivningarna. Räven kan komma raka spåret och med ens befinna sig så tätt inpå jägaren att det inte finns tid för ett välriktat skott. Ögonblicket därpå är mickel redan försvunnen. Om någon skottchans inte infinner sig under den första kvarten ska du fortsätta locka i lugn takt med pauser Lockjakt på mårdhund Det går också att locka på mårdhund med pipa. Men mårdhunden är inte en lika aktiv och skicklig jägare som räven och den reagerar på lockandet med varierande intresse. – Mårdhunden verkar svara bättre på lockandet i början av säsongen och föredrar lättare pipor med ett högre tonläge. Pipor som härmar smådjur och fåglar i livsfara verkar fungera allra bäst, berättar Aki Perälä. Kom ihåg att mårdhunden rör sig klart långsammare än räven och därför behöver mera tid för att rulta till pipan. Locka därför lugnt och ge den tid. emellan och varför inte byta pipa. Om du efter en timme fortfarande inte har fått syn på någon räv ska du byta plats. På det viset hinner du under kvällens lopp beta av några tänkbara platser. Öva, observera och lär dig De här grundläggande tipsen hjälper dig som ny lockjägare till en god början, men de utgör ändå bara ramarna för lärandet. För att lyckas ska du öva på lockandet och lära dig känna räven. Tillbringa tid i naturen, träna på det praktiska och utvärdera dig själv; det utgör förutsättningen för att lära sig och utvecklas. Men lyckligtvis blir man lite klokare varje gång! Det är vanligt att rävar rör sig av och an mellan holmar. Jägarens uppgift är att klura ut rytmen i raskandet och om rävarna är ute efter hare eller går i parningstankar. Den här räven reagerade inte på ångestskriket från ett litet djur, men pipan som härmade en hare i livsfara drog den inom skotthåll. Rävens vinterpäls är helt klart värd att ta vara på med största omsorg. KIDE kylrum och apparater importeras av Scanoffice Oy www.scanoffice.fi KIDEs modulära kylrum är utvecklade för enkel installation. Den modulära konstruktionen gör att kylrummet kan sättas ihop enkelt och snabbt på plats. Ett och samma bolag kan utföra hela installationen av kylrum, maskin och hyllor. Vi erbjuder planeringsoch dimensioneringsservice. Kompletta standardutrymmen med hyllor direkt från vårt lager. För mera information kontakta oss på: 09 2902240 / kiinteisto@scanoffice.fi ALLT FÖR KYLOCH FRYSRUM FRÅN SAMMA LEVERANTÖR Jägaren 2/2022 28
KIDE kylrum och apparater importeras av Scanoffice Oy www.scanoffice.fi KIDEs modulära kylrum är utvecklade för enkel installation. Den modulära konstruktionen gör att kylrummet kan sättas ihop enkelt och snabbt på plats. Ett och samma bolag kan utföra hela installationen av kylrum, maskin och hyllor. Vi erbjuder planeringsoch dimensioneringsservice. Kompletta standardutrymmen med hyllor direkt från vårt lager. För mera information kontakta oss på: 09 2902240 / kiinteisto@scanoffice.fi ALLT FÖR KYLOCH FRYSRUM FRÅN SAMMA LEVERANTÖR
D en skadliga främlingen minken har i åratal terroriserat våra vattendrag och orsakat betydande skador på fågellivet. Jakten är det enda sättet att hejda förödelsen som arten vållar. På fastlandet lyckas det bäst med slagjärn som dödar direkt. Börja med att leta efter en fångstplats Minken håller helst till vid sjöar och vattendrag där den konsumerar bland annat små däggdjur, fisk och fågelungar. Kartläggningen av fångstplatser börjar därför med ett strövtåg utmed stränderna. I ett aktivt minkrevir förekommer i regel spillning och spår och ibland tydliga minkstigar. Det går att ställa fällan där du har observerat en mink, men det ger inte nödvändigtvis det bästa resultatet. En jagande mink kan avverka flera kilometer utmed stränder på en dag. Om du gillrar fällan på stället där du såg minken så kan platsen de facto ligga långt från minkens aktivaste område. Vid valet av fångstplats räcker det därför inte med enbart en synobservation. När du har funnit en bra plats för fällan är följande steg att be markägaren om lov. Slagjärnet och lådan Slagjärnen finns i handeln dels som enbart järnet och dels som färdiga helheter med järnet i en Grunderna i minkjakt med slagjärn TexT Kari Karhula Bilder Kari Karhula och Esa Ervasti ? På vintern trivs minken vid strömt och öppet vatten där den kan fiska. ? Styr minken till fällan med infångare som trädstammar och stenar. Här fungerar en genomgångsfälla bäst. ? Vid den här bäcken fanns det gott om minkspår och spillning. Efter bara ett par dagar hade hjorttalgen lockat en mink i fällan. Jägaren 2/2022 30
Ett värre rovdjur än den ser ut Minken (Mustela Vison) kommer från Nordamerika. Den vildlevande stammen i vårt land härstammar från individer som rymt från pälsfarmer. Numera förekommer arten allmänt i hela landet. I vårt land har det inte tidigare förekommit något mårddjur av minktyp som jagar fåglar och simmar långa sträckor. Därför har i synnerhet havsfåglarna lidit av minkens predation eftersom de inte är anpassade till ett rovdjur av den här typen. I motsats till minken trivdes inte flodillern, som är en ursprunglig art i vårt land som har trängts ut av minken, inte i skärgården. 2019 avfördes minken från listan över viltarter och överfördes till de främmande skadliga arterna. Därmed avskaffades också fredningstiden och arten får jagas utan jaktkort. Vid eutrofa vattendrag och kusterna är slagjärnet det enda kostnadseffektiva sättet att eliminera minkar. En person kan ensam ha flera slagjärn samtidigt i gång och fånga mink på ett stort område med en tämligen liten insats. Så hur är det, jägare? Dags att gillra minkfällor och göra änderna en tjänst? skyddande låda. Oavsett typen av slagjärn ska det alltid ligga i en låda som hindrar andra djur, exempelvis uttern, från att nå fällan. Även hemsnickrade lådor bör, i likhet med de flesta färdiga lådor, ha en öppning på maximalt 70 mm. Både de kommersiella och de hemsnickrade fällorna kan indelas i två huvudtyper. Dels enkelfällorna med en enda ingång och slagjärnet vid den bortre kortsidan, och dels genomgångsfällorna med ingång i båda ändorna och slagjärnet i mitten. Genomgångsfällorna fungerar särskilt bra placerade på en minkrutt där jägaren styr minken till fällan. Enkelfällan är en universalmodell och fungerar bäst med betning. Gillrandet Till minkens naturliga sätt att röra sig hör att den följer terrängformer och hinder. Genom att ändra på dem styr jägaren minken till fällan så den inte kilar förbi. Håll ögonen öppna efter naturliga flaskhalsar när du letar efter den exakta placeringen, exempelvis bergskanter och liggande trädstammar som styr minkens gång. När platsen är utsedd ska du rensa marken under fällan från kvistar etcetera och jämna till marken så fällan inte vippar. Avrunda installeringen genom att placera de styrande terrängformerna, det vill säga infångarna, så att minken uppfattar fällans ingång som det bästa vägvalet. Som infångare passar terrängmaterial som stenar och liggande trädstammar. Betning och invittring Beträffande betningen och invittringen finns det lika många skolor som det finns jägare. Somliga satsar på betning med fisk medan andra använder doften av den föregående minken. Det gäller alltså att fördomsfritt prova olika lockmetoder och kombinationer, och variera dem med årstiden. Vid varmt väder luktar doftmedlen starkt utan att förstöras. Vid minusgrader brukar doftmedlen tappa effekt och då kan betning ge det bästa resultatet. Podden Sorkkia ja sarvia ger dig tips för lyckad jakt på främmande rovdjur. Jägaren 2/2022 31
Tips för effektiv minkfångst med fällor och saxar TexT och bilder Tomi Nevalainen och Ilkka Järvinen F redrikshamnsbon Ismo Andrejev är specialiserad på minkfångst. Hans tips för fångst i skärgården och på fastlandet i Sydöstra Finland har bara un der de fyra senaste åren resulterat i ett samman lagt byte på cirka 200 minkar. Utifrån exemplen nedan kan varje fångstperson variera sina fällor och metoder enligt de förhållanden som råder. Fällmodell Ismo Andrejevs favoritfångstanordning är en egenhän digt gjord fälla med vippbräda, i vilken slagjärnet är i rostfritt stål. Materialvalet gör fällan långlivad och lätt. – Vippfällan har varit favoritmodell bland fångstex perter i årtionden. Man vet inte med säkerhet vad det är som gör att minken lockas till fällan. Det kan vara den smala, stigande ingången som gör att minken inte kan se varifrån den intressanta doften kommer, och därför måste gå längre in. När brädan vippar springer minken in i slagjärnet och dör omedelbart. Slagjärn som tillägg till den traditionella vippfällan ökar fångsteffekten avsevärt, eftersom man kan ha flera Det lönar sig att satsa lite extra på placeringen av fällan. Den här fällan invid en strandbäck ser mycket fungerande ut. fällor gillrade utan dagliga kontroller. Till exempel skär gårdsfångst skulle i praktiken vara omöjlig att genomfö ra utan slagjärn. Fällmodellen är planerad så att den är så liten som möjligt, eftersom den flyttas ofta, och fungerar i alla olika väderförhållanden. Ismo Andrejev deltar i fångsten av främmande rovdjur inom projektet HELMI och fungerar också som fångstgruppsledare. Jägaren 2/2022 32
Bete Under den varma årstiden räcker det med endast doftmedel i en vippfälla med slagjärn. Bete skulle då snabbt få en avskräckande effekt, eftersom minken inte rör skämd föda. Bästa doftmedlet har visat sig vara minkens egen doft, dvs. man gnider en minks bakdel mot fällans botten. För detta ändamål samlar man byte i frysen, och söker hela tiden en fungerande kom mersiell produkt på marknaden som kunde underlätta användningen av doftmedel. – Vid köldgrader, när doftmedel fungerar sämre, kan fällan effektiveras med hjälp av bete. Som bete fungerar nästan vad som helst ur djurriket, såsom fisk, fiskolja, viltslaktavfall och blod. I trädgrenarna ovanför fällorna kan man hänga små bitar av bete för att sprida dofterna. Fångstplatser Vid utplaceringen av fällorna lönar det sig att använda naturliga formationer i terrängen, till exempel klipp skrevor, som styr minkens rörelser. Vid behov kan man bygga styrhinder av sten, träd och liknande. – Minken rör sig gärna längs bäckar, och en funge rande metod är att placera slanor, plankor eller brädor över en bäck, på vilka man placerar en fälla av genom gångstyp som fångar bytet från båda riktningarna. En sådan fälla kan man göra själv, och den kan användas med många olika typer av slagjärn. En traditionell co nibearfälla blir effektivare när man ersätter utlösnings mekanismerna med trampplatta. Då behöver minken inte trycka med ansiktet på en utlösare i metall. De bästa platserna för fällor i skärgården är där det är kortast väg för minkarna att simma över från en holme eller ett skär till nästa. I synnerhet smala uddar har visat sig vara bra fångstplatser. – Båtskjul, stugor, bodar och vågbrytare är platser där minkar trivs. Minken orsakar extra renoverings kostnader på byggnader. Fångst under alla årstider VÅR | Tidigt på våren förflyttar sig minkarna långa sträckor över snöfri is och längs iskanterna. Observera detta vid utplaceringen av fällorna. Urinämne från en bytesmink eller en droppe paraffin med körtelextrakt kan ge bra byte. På platser som gett god fångst lönar det sig att placera ut flera fällor med förhoppning om konkurrerande friare. Den bästa tiden för reducering av stammen är kort men intensiv. SOMMAR | Spelet är inte förlorat även om vårfångsten skulle misslyckas. Sommaren är en bra tid att söka nya fångstplatser och föra ut fällorna så att de får smälta in i terrängen, eftersom det kan ta ett tag för rovdjuren att vänja sig vid förändringar i livsmiljön. Den som är uppmärksam kan hitta upptrampade stigar där minkarna ofta rör sig. Invid stigarna finns bland annat spillning, krossade snäckskal, bitar av kräftor och fågelvingar. Dessa fynd hjälper fångstpersonen att välja plats för utplaceringen av fångstanordningarna. SENSOMMAR | Under sensommaren kan man få en stor bytesmängd på en gång. Kullarna håller ihop länge och rör sig på ett relativt litet område. Om man har fått en ung bytesindivid lönar det sig att lägga ut flera fällor på samma plats. HÖST | På hösten tankar minkarna inför vintern och rör sig i riktning mot övervintringsplatserna. Från de karga stränderna rör de sig i riktning mot frodigare sund, åar och till och med små skogsbäckar. Under dessa vandringar stannar minken inte nödvändigtvis till särskilt länge, men fångst är möjlig om fällorna placeras ut i tid. VINTER | De säkraste platserna att hitta spår efter mink under vintern är vid öppna platser, till exempel under broar, i vägtrummor och vid dikesmynningar. De är säkra fångstplatser året runt. På vintern rör sig minken långa sträckor under snöoch istäcket. Den undangömda livsstilen ger ofta felaktigt bilden av att det inte finns mink i området. När vattennivån stiger och sjunker kan minken skickligt utnyttja luftfickor och hålla sig i säkerhet från större rovdjur. När vattnet stiger och sjunker bildas ihåligheter längs dikesrenar och strandbrinkar. De är ofta väldigt bra fångstplatser. Det är skäl att fästa fällan med ett starkt snöre i ett strandträd, eller placera tunga stenar ovanpå, för att undvika att den förs iväg av de snabbt växlande vattenströmmarna. En fälla som under midvintern placeras i ett videsnår i närheten av vattenbrynet kan fånga minkar som söker skydd. Det lönar sig att täcka fällan med grenar och ris så att snön inte kommer åt att täppa till öppningarna. Också broar, och granar som växer invid skogsdiken, fungerar som tak för fällorna. En flotte är lösningen för vassbevuxna områden. Ytterligare effekt får man genom att placera fällan på en utfodringsflotte som lockar till sig sjöfåglar. Vittjningen underlättas genom att slå ner tappar i stranden och sjön, så att flotten kan vinschas fram och tillbaka med ett rep. En fälla av genomgångstyp på en övergång över en bäck är alltid effektiv, också utan bete. Jägaren 2/2022 33
En jägar s utrustning Det finns ett stort utbud av slagjärn för minkjakt på marknaden. Typindelningen kan göras både enligt gillret och lådan. TexT och bilder Jyri Mononen D en vanligaste indelningen är i genomgångsfällor och giller med trampplatta. Genomgångsfällorna av conibeartyp har funnits länge, men fungerar göra sig extra besvär med att justera känsligheten och bygga en rejäl låda. Genomgångsgiller ska underhållas regelbundet med vax eller olja för att inte rosta. En lösning som rekommenderas är därför att skaffa rostfria modeller av en välrenommerad tillverkare. Sådana bevarar sin funktionssäkerhet också efter flera års användning. En trampplatta av lätt faner eller av metall kan som tilläggsutrustning göra giller av den här typen känsligare och effektivare. Trampplattan ska vara lätt och fäst så, Slagjärn och lådor för nybörjare och erfarna Finntrapbox-lådan är gjord av luktfri plast och är enkel att sätta ihop och plocka isär. Här fotograferad vid en strandbyggnad. Enkelfällan ska betas men det finns också en genomgångsmodell för två giller som fungerar både med och utan bete. Lådan är lätt att bära också längre sträckor, tar lite plats och är långlivad. Gillret skaffas separat. Som giller passar exempelvis en rostfri conibear 120 mm som justeras så att den avgillras för minsta lilla. fortsättningsvis bra för mink. De moderna gillertyperna har vanligen en trampplatta. Uppdatera och förbättra Det finns många som tillverkar genomgångsgiller av conibeartyp med varierande kvalitet. Numera finns sådana också (mot ett smärre pristillägg) av rostfritt material. Det går att modifiera sådana bland annat genom att byta den traditionella ”avgillringsmustaschen” till en trampplatta. Giller av conibeartyp passar bäst för erfarna slagjärnsjägare som är beredda att Jägaren 2/2022 34
att den inte minskar gillrets slagkraft. Med regelbundet underhåll, fintrimning och en låda med korrekt dimensionerad öppning försäkrar vi oss om att inga andra djur än de avsedda går i fällan. Med trampplatta De trampavgillrade fällorna utgör en aningen nyare typ av fälla. Även här finns det många tillverkare, vilket ger jägaren utmärkta alternativ att välja mellan. Också här rekommenderas att jägaren investerar i rostfritt. Det bevarar känsligheten och slagkraften under en lång brukstid, även under krävande naturförhållanden. Hur pass enkelt eller krångligt det är att använda fällan och ställa känsligheten varierar från modell till modell. Men bland fällorna med trampplatta finns det lyckligtvis modeller för både nybörjare och krävande experter. Separat eller som paket? Både conibearfällorna och gillren med trampplatta kan köpas separat eller som paket med tillhörande låda. Rostfria giller kräver mindre underhåll och lever längre, och är väl värda det högre priset. På bilden en hemsnickrad genomgångslåda av rejäla bräder. Hemsnickraren kan själv bestämma materialets hållfasthet efter behov och om han så önskar göra plats för två giller med bete på bägge sidorna. En strukturellt hållfast låda med en minimal ingång och ett finjusterat giller bildar en fungerande helhet också för giller av traditionell conibeartyp. Gillret Doc 200 RST som tillverkas av nyazeeländska Trapinator har trampplatta och står sidlänges i lådan. Det passar både enkeloch genomgångsfällor. Gillret är rostfritt, håller hög kvalitet och fungerar utmärkt för mink. Fångstmannen kan själv tillverka en lämplig låda eller skaffa hela paketet, det vill säga gillret med Trapinators egen funktionssäkra låda (på bilden öppnad). Gillret är enkelt att hantera och justera. I likhet med alla andra gillerpaket bör fångstmannen även här börja med att läsa bruksanvisningen. MP-lådan är av förzinkad plåt och ska betas. Här är en sådan gillrad vid en strandbastu. Smårovdjurslådan kan beställas med en 120 mm conibear som ett färdigt paket. Som tilläggsutrustning finns en MP-trampplatta som gör fällan ännu effektivare. På bilden den vita modellen. Det finns också en aningen kortare metallfärgad modell. Lådan är lätt att använda och vädertålig, och erbjuder trots sin ringa vikt ett hållbart skydd för gillret. Även här bör fångstmannen låsa lådan med metalltråd eller kraftigt buntband. Bägge alternativen har sina fördelar. För en nybörjare är det lättare att komma i gång med paketlösningen. En erfaren jägare vill kanske hellre bygga sin fälla själv, kanske en lösning som förenar vippbrädans effektivitet med ett lätthanterat giller. Eller en genomgångslåda, kanske med en separat sidolåda för ett giller med trampplatta. Då fungerar en och samma fälla både som genomgångsfälla och enkelfälla med bete. Eller kanske en fälla med två eller tre giller som kniper två eller tre minkar samtidigt? IL KK A JÄ RV IN EN Jägaren 2/2022 35
TACK Finntrapbox, Uittokalusto Oy, Mikko Product och FinnTrapper donerade fällor av olika modeller för den här artikeln. Fällorna och lådorna kommer att fortsätta göra nytta i Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren, vid utbildningar och för unga jägare. Färdiga lådor för giller Paketen med giller och låda som finns i handeln har olikheter och fördelar. De traditionella lådorna är enkelfällor som bygger på betning och/eller invittring längst inne i lådan. Genomgångsfällorna som fångar från båda hållen har blivit populärare tack vare erfarna jägare. Modellen fungerar ofta utomordentligt väl bara den är skickligt invittrad och jägaren placerar fällan där minken har sin gång, förstärkt med infångare. Ett gott generellt råd är att i idealfallet använda båda typerna. Minkarna är ju individer! Minimal ingång! Oavsett om fångstmannen väljer en färdig låda i handeln eller snickrar lådan själv så ska han alltid tänka på att stora rovdjur, sällskapsdjur och nyfikna barn inte ska komma åt gillret. Fångstmannen löser detta med en tillräckligt liten ingång, genom att finjustera gillret och bygga en rejäl låda. Lådor av plast eller metall är lätta och långlivade, vilket ofta innebär en avgjord fördel, bland annat i skärgården. I björnmarker kan det vara påkallat att maximera säkerheten; trimma gillret till maximal känslighet och konstruera lådan rejälare än normalt, exempelvis av tjocka bräder eller faner. Med tanke på utomstående kan det i tätorter vara förnuftigt med en låsbar låda. De första gillren Om jakten med giller är nytt för dig är det förnuftigt att börja med giller som är lätta att gillra, med förinställd känslighet som passar det mesta. Läs alltid igenom tillverkarens anvisningar innan du börjar. För de flesta fällor finns det välgjorda och tydliga instruktionsfilmer på nätet. På Youtube finns välgjorda anvisningar för hur man gillrar gillren som finns i handeln. Gillret Trapper 90 är rostfritt och fungerar med trampplatta. I Sverige har det använts i många år vid minkjakt. Trapper 90 är en enkelfälla som betas eller invittras. Helheten är rätt tung, men erbjuder i stället ett för jägaren riskfritt och avgillringskänsligt paket för erfarna fångstmän. Lådan är stabilt konstruerad av bräder och faner, och fungerar också i björnmarker. Börja med att läsa instruktionerna och kallträna gillrandet. Ett traditionellt giller av conibearoch genomgångstyp i storleksklassen 120 mm. Mustaschen kan (se bilden) ersättas med en MP-trampplatta som finns att köpa. Den händiga jägaren kan tillverka trampplattan själv av tex tunn faner. Om du använder avgillringsmustaschen (standardutrustning) så ska du böja den så att minken inte kan smita förbi. Testa att mustaschen fungerar och justera vid behov känsligheten med en fin fil. Gillret på bilden är inte rostfritt utan kräver regelbunden rengörning och vaxning eller oljning för att fungera väl och länge. Jägaren 2/2022 36
Jaktförordningen ställer följande krav på gillren ? Enbart sådana giller får användas som dödar djuret omedelbart. ? Gillren ska underhållas regelbundet. ? Fällorna ska placeras så, att de inte orsakar fara för människor eller andra djur än det avsedda bytet. ? Diametern på gillret får vara max 20 cm. Ideverkstaden som tillverkar ihjälfällan har marknadens enda paketlösning där en genomgångsfälla har trampplatta. Ihjäl passar samtliga jägare bara de börjar med att läsa bruksanvisningen. Paketmodellen har visat sig vara ett fungerande alternativ som kompletterar eller ersätter den traditionella enkelfällan med betning. Liksom enkelfällorna för mink ska också genomgångsfällorna helst invittras med äkta minkdoft. Jalmaris giller med trampplatta passar också för nybörjare. Paketet är klart för insats och gillret spänns riskfritt från lådans utsida. Lådan har en ingång och ska betas. Enklare än så här blir det inte att jaga med slagjärn, men du bör ändå börja med att läsa bruksanvisningen. Prova dig fram med avgillringskänsligheten och ställ den extra känsligt i björnmarker. JE NN I JU SE LI US IL KK A JÄ RV IN EN Jägaren 2/2022 37
Så hittar du bäverbon på våren Vårjakten på bäver är en intressant jaktform som hör till jaktårets höjdpunkter. Jägaren kan njuta av flyttfåglarna som återvänder medan dagarna blir ljusare och naturen vaknar. TexT och bilder Antti Saarenmaa S uonenjokibon Juha Nurmi har jagat bäver i Norra Savolax, Norra Karelen och Kajanaland i tjugotalet år. Han har ofta hjälpt markägare sätta punkt för skogsskador samtidigt som han själv aktivt letar efter nya bäverbon varje år. Nurmi får förfrågningar om hjälp från både markägare och jaktföreningar eftersom han är erfaren och känd för att vara en inbiten och skicklig bäverjägare. Nurmi avslöjar att han njuter mest av att leta efter nya bäverbon. Det är givande att på våren spana efter bävergnag och bon, och Juha bjuder ofta in vänner på bäverjakt till färdigt förberedda platser. I vilken ända ska jag börja? Letandet efter jaktplatser innebär att man lokaliserar lämpliga livsmiljöer för bävern. Den behöver bäckar, åar, sjöar och tjärnar för att leva; där kan den simma och finna föda. Bävern formar aktivt sin omgivning och fördämmer ofta vattendrag för att hålla vattenståndet på en lämplig nivå så vattnet når in i skogen. Det förenklar matanskaffningen – vattnet är alltså bäverns element. I främmande marker börjar man lämpligen med att på kartan ringa in lagom stora vattendrag; åar med biflöden, bäckar och tjärnar. På förvintern ska jägaren Jägaren 2/2022 38
använda tiden till att i terrängen beta av ställen med strömmande vatten. I statsmarker rekommenderar Nurmi mindre biflöden och bäckar eftersom majoriteten av jägarna kammar igenom de större åarna. Lokalisera de strömma ställena med öppet vatten Bävern är aktiv året om, men tillbringar merdelen av vintern därtill nödd och tvungen i boet och lever på sin insamlade matflotte. Men så fort det uppstår öppet vatten börjar den leta efter färsk föda. Så länge snön och isen behärskar landskapet är det enklast för jägaren att lokalisera bävernärvaro genom att kamma igenom ställena med öppet strömmande vatten. Färska gnag och spån på snön är tydliga tecken, liksom pinnar från en uppströms belägen damm. Notera dock att vattnet kan föra pinnarna långa vägar med strömmen. Därför är det förnuftigt att i första hand leta efter spår där bävern har klivit i land, och gnagspån på isen eller snön. – Ett spår på isen som dyker upp tidigt på våren brukar betyda att boet finns nära, och att gnagspånen på snön inte är från hösten, förklarar Nurmi. Tidpunkten dikterar i hög grad vartåt letandet efter bävrarna ska riktas. På senvintern finns det i regel öppet vatten enbart där vattnet strömmar, men en bit in på våren uppstår det isfria fläckar också på sydstranden av sjöar. Vilket innebär ett större område att kamma igenom. Lokalisera boet och förbättra utsikterna Så länge det är ont om öppet vatten stannar bävern nära boet, men efter hand som mera vatten öppnar sig blir utflykterna längre. När du har hittat det första gnagPå förvåren ser naturen ofta annorlunda ut än den gör på sommaren. Smältvattnet har erövrat mark. Ett gammalt och rätt stort bäverbo. Här har en bäver klivit i land. Spåret i snön säger dig allt du behöver veta. JU H A N UR M I Jägaren 2/2022 39
stället eller pinnar som har flutit med strömmen kan du börja leta efter dammen och boet. Om du har tur ligger boet i närheten av det öppna vattnet och då har du hittat ett lämplig pass. Det händer att matflotten avslöjar boet om detta är ingrävt i strandkanten eller snötäckt. – Om boet inte syns till, men det finns fler ställen med öppet vatten så följ dem och leta efter mera gnagspår. Ju mera gnagspår du hittar desto flitigare besöker bävern platsen. Bävern brukar återvända för att fortsätta gnagandet så länge där finns färsk föda, berättar Nurmi. Asp smakar bäst Enligt Juha finns det här i landet lämpliga bävermiljöer överallt. Det växer sälg utmed varenda bäck och näckrosrötter finns överallt. För den som förbereder sig med kartans hjälp hjälper det inte alltid att beakta träden. Dessutom har bävern en utmärkt förmåga att röra sig längs vattendrag; lite avstånd från boet till gnagplagsen är alltså inget problem. – Jag har hittat bäverbon vid en bäck som rann genom en tallmo! Bävern kan släpa matvirke med sig långa vägar längs vattendrag, berättar Nurmi. Men han medger att aspar som växer vid ett vattendrag är rena rama magneten. Valet av lämpligt pass Liksom vid nästan all annan jakt är vindriktningen avgörande vid valet av passplats. Nurmi utser ett pass under vinden eller i sidovind i förhållande till boet. Bäverns syn och hörsel är inte särskilt bra, men luktsinnet är utmärkt. Även jaktvapnet inverkar på valet av passplats. Själv jagar Juha bäver med jaktbåge, med en lina fäst vid pilen så han kan hala hem bytet även om bävern skulle hamna i vattnet. Då lönar det sig enligt Nurmi att placera sig – i synnerhet när det finns mera öppet vatten nära boet – mellan boet och gnagplatsen – och vänta på ögonblicket då bävern lämnar boet. – Men aldrig närmare boet än det finns lina på rullen. Annars kan linan trassla in sig i boet, påpekar Nurmi. Den som jagar med studsare eller hagelgevär ska vänta tills bävern har klivit i land. Om man skjuter den i vattnet så sjunker den så gott som garanterat och försvinner. Passet ska därför helst förläggas till stället där bävern kliver i land för att äta. För jägare med studsare ? När vattendragen blir isfria börjar bävrarna röra sig över mycket större arealer. ? Här har en bäver nyligen varit flitig. Läs också ungdomsredak törens tips för vårlig bäverjakt på sidan 18! Jägaren 2/2022 40
Så letar du efter bäverbon på förvåren ? Leta efter strömmande platser på kartan. ? Gå igenom platserna och leta efter öppet vatten. ? Undersök platserna och leta efter gnagspår eller tecken på en damm uppströms. ? Gå från plats till plats med öppet vatten i riktningen där gnagspåren ökar och försök lokalisera boet. ? När boet är hittat placerar du passet på den närmaste platsen med färska gnagspår. ? Med gevär vaktar du på en plats på land. Med jaktbåge kan du också vakta vid öppet vatten. ? Beta med exempelvis en asptopp för att placera bävern där du vill ha den. ? Om det redan är isfritt ska du koncentrera letandet till små åars biflöden, tjärnar och diken. eller hagelgevär är den bästa platsen en med färska gnag och ett halvgnagt eller nyfällt träd. – Bävern återvänder rätt regelbundet för att fortsätta. Även om den är stark så tar det lätt en vecka för den att gnaga stammen på en aspeller björkstam. Regelbundna matvanor Bävern är ett tacksamt vilt för vaktjakt eftersom den har en regelbunden måltidsrytm. Utifrån sina observationer med viltkamera kan Juha berätta att bävern vid stabilt väder håller mattiderna med tio minuters noggrannhet. På Norra Savolax breddgrad rör sig bävern i slutet av vintern fortfarande mest i mörker, men på våren kan den vid gott väder vara i gång redan mitt på dagen. I likhet med oss människor njuter bävern av soligt och varmt väder, och blir allt aktivare ju längre våren framskrider. – Även om bävern håller sig med fasta mattider så kan ett omslag i väderleken få den att tvärt byta matplats. Vid uselt väder stannar den gärna kvar i boet i väntan på bättre tider, skrattar Nurmi. Även jakttrycket påverkar bäverns beteende. Om vinden vänder och avslöjar jägaren så kan bävern tvärt ändra på rytmen för hur den rör sig och äter. Betning kan öka utsikterna Bävern har ett utmärkt luktsinne. I synnerhet senare på våren när det finns mera öppet vatten kan du öka utsikterna till byte med aspbete där bävern kliver i land. Lägg ett stycke aspstam eller en topp på lämplig plats och tälj spånor för att förstärka doften. Bävern uppfattar direkt doften av färsk föda och kliver sannolikt i land på den utsedda platsen. Det kan vara idé att fästa betet vid ett annat träd så bävern inte far iväg med det! Utrusta dig med varma kläder och kaffetermos om du tänker spana på ett bäverbo. Med en kikare eller ett teleskop blir det enklare att bevaka ett bo. Jägaren 2/2022 41
E nligt ett gammalt talesätt händer olyckorna med oladdade vapen. Talesättet har en otäck klangbotten; olyckor inträffar för att vi TROR att ett vapen är oladdat. Vapensäkerhetens första regel, alla vapen är alltid laddade, åtgärdar det här livsfarliga antagandet. ”Det är ett vapen, naturligtvis är det laddat” Jägare ska kalibrera sin tankevärld så, att vapen alltid betraktas som laddade. Det är ju hela idén med dem. Regel 1 – Alla vapen är alltid laddade Vapensäkerhetens fyra grundregler är formulerade för att förhindra skjutvapenolyckor. Den första regeln utgör grunden för hanteringen av vapen. TexT och bilder Arto Määttä ”Det är ett vapen, naturligtvis är det laddat” är ett sunt sätt att tänka. Det är den rätta inställningen till vapnen. Aldrig någonsin vårdslöst! Om du inte har sett efter själv så vet du inte Det är enkelt att följa den första säkerhetsregeln; du kontrollerar vapnet så fort du får det i händerna. Du varken antar eller minns, utan kontrollerar. Öppna låset eller bryt piporna och se efter om där finns patroner. Gör detta VARJE GÅNG du tar geväret. Var och en granskar personligen. Det spelar ingen roll om du tar emot geväret av världens pålitligaste jaktkamrat eller killen bakom disken i vapenaffären. Kontrollera vapnet också när du tar det ur kofferten eller ditt eget vapenskåp. När du räcker ett skjutvapen till någon annan är det minsta man kan begära att du först ser efter att det är 1. Alla vapen är alltid laddade 2. Rikta aldrig pipan mot någonting som du inte tänker skjuta 3. Håll fingret borta från avtryckaren 4. Var säker på ditt mål Vap nsäkerhetens fyra regler ? Det är inte svårt att följa den första säkerhetsregeln; kontrollera vapnet så fort du får det i händerna. Öppna låset eller bryt piporna och var närvarande när du ser efter om där finns patroner. Jägaren 2/2022 42
Känn igen de farliga situationerna Situationerna i det följande utgör inte mer än ett plock ur högen med situationer där du ska vara särskilt uppmärksam på vapensäkerhetsregeln. ? När jakten är över och geväret ska ställas undan har många vanan att kallavfyra det. Det är då som en betydande del av brotten mot den här regeln inträffar och (i värsta fall) en olycka. Oftast går missödet till på det viset att jägaren kallavfyrar geväret som han tror är oladdat innan han stoppar det i fodralet – men det är de facto laddat! Vådaskottet sker oftast vid bilen eller samlingsplatsen där regelbrottet i värsta fall, beroende vartåt pipan pekar, är livsfarligt. ? När jägaren lämnar passet öppnar han låset, men låter magasinet sitta på. Vid bilen har han glömt magasinet och i stället för en kallavfyrning laddar han (ovetande) och skjuter ett skott på riktigt. ? Med sitt tvåpipiga hagelgevär skjuter jägaren ett fällande skott och plockar ut tomhylsan – men lämnar den andra patronen kvar. Inga fler skottchanser infinner sig och geväret på ryggen är de facto laddat med en patron. Han gör kallavfyrningen utan att se efter, i tron att geväret är oladdat, och avfyrar den andra pipan. Gemensamt för de här misstagen är att jägaren inte ser efter utan antar eller minns. oladdat. Därefter ska också mottagaren själv kontrollera geväret. Använd syn och känsel Tillämpandet av den första regeln handlar om att få absolut visshet. Det räcker inte alltid med att öppna låset. På grund av något mekaniskt fel drar låset kanske inte ut patronen från pipan. De flesta jaktvapen är lyckligtvis så konstruerade att man ser om det finns en patron i patronläget eller magasinet. I skymning kan du använda en ficklampa. Använd gärna känselsinnet om du når med fingret till patronläget. Gör kollen till rutin Granskningen ska sitta i ryggmärgen som en rutinåtgärd. Det är aldrig onödigt. Besväret för att höja säkerheten är dessutom så minimalt att det inte finns några som helst skäl att lämna ogjort. Ett visst mått av paranoia så du kollar geväret flera gånger är bara bra. Gör granskandet till en vana så blir det fort en rutin. Jägare och sportskyttar med mycket vapenhantering ska vara medvetna om att långt driven rutin kan vara farligt. Om kontrollen förvandlas till ett mekaniskt muskelminne så kan det hända att tankarna befinner sig på annat håll och granskningen blir skenbar. Koncentrera dig och var närvarande! Grunden för de övriga reglerna ”Alla vapen är alltid laddade” är en regel som utgör grunden för de övriga tre reglerna. Den är regeln som avgör inställningen till vapnen. Hantera aldrig ett vapen vårdslöst eller anta att det är oladdat och därmed ofarligt. Är patronläget absolut säkert tomt? Om du inte kan se så använd en ficklampa eller känn efter med fingret. På det viset undviker du en olycka om vapnet har ett mekaniskt fel så låset inte drar ut patronen. En gnutta paranoia är bara bra. Jägaren 2/2022 43
Artikeln bygger på skogsbruks ingenjör Jenni Pirinens examensarbete. K emera är ett stödsystem avsett för privata skogsägare för att öka tillväxten i skogen genom att skapa incitament till skogsskötsel. Det är Finlands skogscentral som beviljar stödet. Hur stödsystemet och det viltvänliga skogsbruket passar ihop utreddes med en undersökning där man intervjuade viltoch skogsexperter på Finlands viltcentral, Skogscentralen, Naturresursinstitutet och Östra Finlands universitet. Syftet var att klarlägga hur stödsystemet, som ska förnyas inom en nära framtid, kan utvecklas så det blir bättre på att ta hänsyn till viltets livsmiljöer. Resultaten kan användas vid arbetet med att utveckla incitamentssystem för skogsbruket. Undersökningen visar att följande faktorer har betydelse för vården av livsmiljöer; hur de stödberättigade skogsvårdsarbetena utförs och hur systemets stödvillkor kunde förändras mot en högre stimulanseffekt. Vi kan öka incitamenten genom att höja stödbeloppet i fall där skogsbruket drivs med hänsyn till viltet. Som ett alternativ betraktades en ökning av skyldigheterna i dagens stödvillkor. Stödvillkoren kan utvecklas Som problematiskt i dagens system betraktas stödvillkor som inte tillåter vård av livsmiljöer på den nivå som viltet kräver. Villkoren sätter begränsningar som enligt undersökningen leder till ensidighet i trädslagsfördelningen och dessutom lämnar de sådana skogsägare utanför systemet som vill sköta viltets livsmiljöer i sin ekonomiskog. Korrekt skötsel av planteringar och ungskog har positiva effekter för viltets trivsel i ekonomiskog. En undersökning av stödsystemet Kemera för hållbart skogsbruk fann både möjligheter och detaljer att utveckla. TeksTi Jenni Pirinen Kemera ett stödsystem för vård av viltets livsmiljöer Jägaren 2/2022 44 F rskning
Undersökningen ingår i examensarbetet ”Kemera-lain taimikon varhaishoidon, nuoren metsän hoidon ja suometsän hoidon kehittäminen riistan elinympäristön näkökulmasta” på utbildnings programmet för skogsbruk vid yrkeshögskolan Karelia. Det vill säga Kemera-lagen och utvecklandet av skötseln av unga planteringar, ungskog och skog på torvmark som livsmiljö för viltet. Kemera-lagen är den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk. Skogsbrukets stödsystem Kemera styr skogsbruket med villkor som gör det möjligt att sköta viltets livsmiljöer genom att tillåta att högst 10 procent av arealen avsätts som viltsnår vid skötseln av planteringar och unga bestånd. Mängden ansågs vara för liten. Vid skötsel av skog på torvmark betraktades det som problematiskt att stöda iståndsättningsdikning på objekt som saknar förutsättningar för ekonomiskt lönsam skogsodling. Objekt av det här slaget borde inte beviljas stöd för rensning av gamla diken. Metoden är avgörande Enligt de intervjuade är den hänsyn som tas till viltets livsmiljökrav beroende av kunnandet och intresset hos skogsägarna och övriga aktörer som utför arbetena. Ökad utbildning för skogsägare och skogsfackmän utgör mycket riktigt nyckeln till förbättringar av viltets livsmiljöer, i synnerhet i unga planteringar och ungskog. Med viltsnår, många trädslag och skogsvårdsarbeten som utförs i rätt tid ökar vi tillgången på för viltet viktiga element i ekonomiskogen, som gömslen och föda. I synnerhet för småviltets trivsel är det viktigt att spara ekonomiskt mindre värda trädslag som rönn och al, och en skiktad struktur i bestånden. Utöver viltsnåren är det också viktigt att spara lövträd för ökad blandskogskaraktär. I dagsläget lämnar man sällan andra trädslag och inslag av lövträd i unga planteringar och trädbestånd. Med tanke på viltets trivsel borde det finnas flera olika trädslag i bestånden. Iståndsättningsdikningar vid projekt som handlar om skötsel av skog på torvmark har ofta negativa konsekvenser för hönsfåglarna. Att hönsfåglarna minskar efter sådana dikningar beror bland annat på förändringar i ytvegetationen och ett ökat predationstryck eftersom dikena styr rovdjuren. I synnerhet övergångszonerna mellan torvmark och momark utgör utmärkta miljöer för hönsfågelkullarna och ska därför skonas från kraftiga ingrepp. I unga trädbestånd bör vi undvika skötselåtgärder som förskjuter beståndet i riktning mot en monokultur. Under en planterings första växtperioder innebär skogsvårdsarbetena dock sällan någon oåterkallelig skada som livsmiljö betraktat, exempelvis vid röjning av lövsly i en barrträdsplantering. Jägaren 2/2022 45
Beviljandet av vargdispenser har väckt förundran, och det finns mycket felaktig information i omlopp. Sauli Härkönen, chef för offentliga förvaltningsuppgifter, förklarar bakgrunden till besluten. TexT Sauli Härkönen Bild Mari Tikkunen V argstammen i Finland har under de senaste åren uppvisat en tydlig tillväxt. Jordoch skogsbruksministeriet fastställde i december en förordning som möjliggjorde stamvårdande jakt på varg. Förordningen gällde 20 individer, från fyra flockar eller par. Finlands viltcentral mottog 33 ansökningar, av vilka fyra fick positivt beslut. Ett positivt beslut per storområde Finlands viltcentral granskade utifrån Naturresursinstitutets stamuppskattning i vilka områden vargrevir och vargpar förekommer och fastställde fyra storområden i Finland där vargtätheten är högre än normalt. De fyra positiva besluten gällde följande storområden: • Viltcentralsregionerna Kajanaland, Norra Karelen och Norra Savolax (åtta vargar i Saunajärviflocken i Kuhmo) • Viltcentralsregionen Uleåborg (två vargar i Revonlahtiparets flock i Liminka-Lumijoki • Viltcentralsregionerna Österbotten, Kust-Österbotten och norra delen av Satakunta (fem vargar i Lauhanvuoriflocken i Kauhajoki-Karviaområdet) • Viltcentralsregionerna Egentliga Finland, södra delen av Satakunta, Nyland och Södra Tavastland (tre vargar i Somerniemiflocken i Somero-, Nummi-Pusulaoch Tammelaområdet). Hur beviljades dispenserna? Det demografiskt fastställda referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargstammen i Finland ligger på 28 familjeflockar inom landets gränser och utanför renskötselområdet. Referensvärdet baseras på Naturresursinstitutets forskning, som jordoch skogsbruksministeriet har använt sig av vid utfärdandet av förordningen. Vid fastställandet av referensvärdet har gränsflockar och etablerade par inte beaktats. Referensvärdet ska emellertid inte förväxlas med begreppet gynnsam skyddsnivå, i vilket naturligtvis alla vargar ingår – oberoende om de lever i flock, par eller som ensamma strövargar i Finland. Beslutsprövningen resulterade i att dispens beviljades för en gränsflock i östra Finland och ett vargpar i viltcentralsregionen Uleåborg. I de övriga storområdena ansöktes inte om dispens för vargpar. Dispenserna Bakgrunden till vargdispenserna Lyssna också på decemberavsnittet av podcasten Sorkkia ja sarvia, om beviljandet av dispenser för stamvårdande jakt på varg. Jägaren 2/2022 46
Bakgrund Jordoch skogsbruksministeriet fastställde den 14 december 2021 en förordning som tillät stamvårdande jakt på varg. Enligt förordningen var den största tillåtna bytesmängden 20 vargar utanför renskötselområdet. Dessutom avgränsades inriktningen av fångsten på så vis att de beviljade dispenserna fick riktas mot högst fyra flockar eller par som markerar revir. Till grund för förordningen låg bland annat förvaltningsplanen för vargstammen, Naturresursinstitutets halvtidsrapport om fastställandet av referensvärden för en gynnsam bevarandestatus samt en arbetsgruppsrapport om plan för jakt på varg i stamvårdande syfte. Ramvillkor för beslutsprövningen ? Dispenser för stamvårdande jakt kan beviljas endast för jakt på områden med livskraftig vargstam. ? Beslutsfattandet styrs av habitatdirektivet, EU-domstolens förhandsavgöranden och domar, nationella domstolsbeslut och jaktlagen. ? EU:s medlemsstater ska ange en motivering, dvs. ett tydligt mål, till att undantag från skyddet av varg tillåts. Dessutom ska medlemsstater visa att det inte finns någon annan tillfredsställande lösning för att nå de mål som man har angivit som motivering till undantaget. En dispens får inte skada bevarandet av en gynnsam skyddsnivå på artens naturliga förekomstområde eller orsaka avsevärt äventyrande av populationens struktur. ? Undantag är möjligt även om skyddsnivån för en art inte är gynnsam. ? Stamvårdande jakt, dvs. reglering av vargstammen, används som metod för att främja bevarandet eller återställandet av en gynnsam skyddsnivå för vargstammen. ? Avsikten med de positiva besluten var inte att begränsa vargstammen eller dess tillväxt, utan att reglera stammen systematiskt, baserat på vetenskapliga rön och förvaltningsplanen för vargstammen, på ett sådant sätt att en gynnsam skyddsnivå för vargstammen bevaras eller uppnås. Beslutsfattaren bär bevisbördan ? Trots att de som ansöker om dispens framlägger sin egen synpunkt på motiveringar till ansökningarna, ligger bevisbördan på uppfyllandet av dispensvillkoren hos Finlands viltcentral. ? Besluten grundar sig inte på skador på boskap, jakthundar, älgar och skogsrenar orsakade av varg, vilka de sökande ofta anger som motiveringar. ? Underpunkterna i Artikel 16 punkt 1 kan inte användas överlappande som allmän grund för besluten. Som grund för besluten har man för varje enskilt fall samlat in all väsentlig information som behövs endast i de situationer beträffande stamvårdande jakt som avses i artikel 16 punkt 1 underpunkt e på det sätt som förutsätts enligt EU-domstolens förhandsavgörande. Oberoende beslutsfattande ? Finlands viltcentral är en självständig offentligrättslig inrättning, och oberoende beslut fattas efter föredragning. Utomstående aktörer eller personer deltar inte i beslutsfattandet. ? Ägarförhållanden beträffande dispensområdenas landområden är inte av betydelse vid beslutsprövningen, utan dispenshavarna ansvarar för att de har jakträtt på de områden där jakten skulle bedrivas. beviljades således för de flockar i storområdena där det uppskattade antalet individer vid tidpunkten för beslutsfattandet var minst. Finlands viltcentral ansåg i sin beslutsprövning att avlägsnandet av en eller två vargar i en flock kunde inverka negativt på de kvarvarande individernas beteende, i synnerhet om det är flockens alfaindivid som fälls. Därför beviljade Finlands viltcentral samma antal dispenser för flockarna som det enligt uppskattningarna fanns individer i flockarna vid tidpunkten för beslutet. Med den ovan beskrivna lösningen hade konsekvenserna för vargstammen i Finland blivit så små som möjligt, och bevarandet eller uppnåendet av en gynnsam skyddsnivå hade inte äventyrats. Eftersom dispenserna för närvarande omfattas av verkställighetsbeslut utfärdade av förvaltningsdomstolarna kunde verksamheten inte genomföras i enlighet med planerna. Spåret efter en vargtass i snön. JA AK KO AL AL AN TE LA Jägaren 2/2022 47
Valet av skogsbruksmetod kan minska älgskadorna Vi kan påverka sannolikheten för att odlade plantor ska bli betade genom valet av skogsbruksmetod. Åtgärderna avgör vilka trädslag och mängder som erbjuds älgen. TexT Esko Paananen Alternativ föda flyttar betningstrycket Älgskador uppstår när älgens betning på det odlade trädslaget är så kraftig att det inte återstår tillräckligt med odlingsdugliga plantor. Betningen som riktas mot den övriga växtligheten innebär däremot en lättnad i trycket på det odlade trädslaget. Genom att spara föda som älgen gillar går det att minska skadorna på det odlade trädslaget. Det gäller att ha perspektiv på problematiken. Om man sparar föda på bara några få platser så kan det locka älgar till sig. Födan ska därför sparas på större områden för att nå en jämnare fördelning av betningstrycket. För att skapa ett utbud av alternativ föda gäller det att undvika överdriven röjning. På det viset finns det för älgen attraktiva men skogsbruksmässigt mindre värdefulla träd att beta medan trycket mot de odlade plantorna lättar. Likaså utgör hyggesavfall av tall och björk lämplig föda för älgen. På ett vinterhygge lämnas avfallet med fördel i högar eller ovanpå stenar så de inte blir översnöade utan är lätta för älgarna att nå. Asp, rönn och vide är trädslagen som älgen gillar bäst. H AN N U HU TT U Ä lgen betar selektivt. Sommartid äter den främst björk, blåbär och ett flertal myroch vattenväxter. Vintertid är tillgången på örter knapp, vilket betyder att större delen av födan består av förvedade växter. Som älgens favoritträd räknas rönn, asp och vide. På vintern äter älgen främst tall eftersom den hör till fåtalet gröna växter med god tillgång. Genom älgjakten minskar vi på mängden växter som blir älgföda. Sedan millennieskiftet har vi genom jakt minskat på vinterstammen från cirka 150 000 älgar till cirka 82 000 i fjol vintras. Det går också att minska på skadorna genom valet av skogsbruksmetod. Jägaren 2/2022 48
Tallen – skaderisken kan förminskas Vid anläggandet av en plantering är det förnuftigt att eftersträva en stor planttäthet för att tillräckligt många odlingsdugliga plantor ska kvarstå även om älgarna skulle beta toppar. Sådd och naturlig förnyelse är därför alternativ som rekommenderas för tall. Dessutom smakar planterade plantor bättre för älgen än naturligt uppkomna. Lövträd som är högre än tallarna bör röjas i en plantering eftersom skuggan ökar betningsrisken. En tallplantering bör inte röjas förrän den nått en 4-5 meters dominerande höjd, då älgarna inte längre når upp till topparna. Spara lövträd som inte stör tallarna som alternativ föda och blandskogsinslag. Lämna också plantorna som älgarna har skadat och fäll dem först vid gallringen. Sådana smakar bättre för älgen än de andra plantorna och är ju redan fördärvade. Älgen gillar vårtbjörk Odling av vårtbjörk i närheten av bebyggelse minskar risken för skador. Vårtbjörken infinner sig ofta naturligt i talloch granplanteringar och utgör ett välkomValet av skogsbruksmetod kan minska älgskadorna met inslag. Det avråds från plantering av vårtbjörk där älgarna vinterbetar. I så fall krävs stängsel eller årliga behandlingar med avskräckningsmedel. Gran äter älgen knappt alls I en granplantering går det utmärkt att spara som alternativ föda sådana lövträd som inte stör de odlade plantornas tillväxt. För granen rekommenderas en röjning som inskränker sig till lövträden i en cirkel kring plantan. Det återstående lövinslaget erbjuder ju dessutom möjligheter till blandskog. Lövträd som piskar granplantor måste dock röjas för att inte skada toppskotten. Röj med måtta Den som strövar i skogen stöter ofta på planteringar där man schablonmässigt har röjt bort allt utom det odlade trädslaget. Det kan stå markägaren dyrt. Ofta räcker det med en lättare röjning för att ge plantorna utrymme eller sikt för skoterföraren i en gallring. Med förnuftig röjning kvarlämnas mera föda av ekonomiskt mindre värde för älgen samt gömslen och föda för de mindre djuren. H AN N U HU TT U PE RT TI H AR ST EL A Tallar som råkat i skugga under lövträd smakar särskilt gott för älgen eftersom sådana innehåller mindre av de försvarsämnen som trädet producerar. I planteringen på bilden borde man genast röja lövträden som skuggar tallarna. Ytterligare information: www.riistainfo.fi/sv/kurs/ skogsvardsmetoder-forminskning-av-algskador/ Jägaren 2/2022 49
Det går att förebygga hjortdjursskador i planteringar. TexT Teemu Lamberg S kador orsakade av hjortdjur (utom rådjur och tamren) ersätts med medel insamlade genom jaktvårdsavgiften, men medlen används också till åtgärder som förebygger skador. Det går att köpa förebyggande material genom Finlands viltcentral till ett pris som ligger under marknadspriset. Hjortdjuren gillar inte trico Viltskyddsmedlet Trico sprutas på de översta toppskotten och grenarna med en ryggsäcksspruta. Det är särskilt viktigt att omsorgsfullt behandla kanterna på planteringen. Medlets effekt håller i sig åtminstone till följande växt period. Det går också att behandla plantorna före planteringen. Det går åt mellan fem och tio liter trico per hektar för att skydda en plantering. Undersökningar har visat att medlet skyddar väldigt effektivt mot skogsskador och gensvaret från användarna har varit positivt. Du kan köpa trico på ditt regionkontor till ett subventionerat pris. Förebyggande material till subventionerat pris ES KO PA AN AN EN Bli en bättre skytt! 5etta Skytteväst Bekväm passform med luftiga meshpartier för bästa möjliga rörelsefrihet. Passar både vänster och högerskyttar. 49,90 € Inkl. Keps Logo Värde 13,90 € 1 2V Lerduvekastare SuperTrap dubblé 90 Elektrisk, portabel lerduvekastare som ansluts till ett 12V batteri.Kastar både enklaoch dubbla duvor cirka 100 meter. 399,50 € Wobbler Vid köp av SuperTrap 90 199,00 € Ord.pris 249,00 € Lerduvekastare 3 In 1 Lätt och smidig lerduvekastare. Kastlängd enkelduva ca 70 m och för dubbelduva ca 55 m 149,00 € Competitor Portabel Lerduvekastare Liten, portabel lerduvekastare som gör skyttet roligt. 29,90 € Skytteglasögon Pro, 4 färger Skytteglasögon med fyra utbytbara linser i olika färger. 26,90 € 12v Lerduvekastare Super Trap 70 Elektrisk, portabel lerduvekastare som ansluts till ett 12V batteri. Kastar ca 90 meter. 389,00 € Jacka Vändbar Sarek Skön fleecejacka med en grön sida och en sida i Blaze Optima-3. 79,50 € Fleecetröja Bolmen Herr och dam Med insida i mjuk, borstad pile. 64,90 € Byxa Boksund Fritidsbyxa med stretchpartier i 4-vägsstretch. Finns i tre färger. 39,90 € Mynningsbroms Minskar rekylen. Finns för olika kalibrar. Pris från 34,00 € Inskjutningsstöd Robust och stabilt inskjutningsstöd i metall. Med steglös höjdjustering och rekylstopp bak. 59,90 € Ridge GT Fritidssko Herr och Dam En lätt vandringssko i mjukt och bekvämt läder. 149,00 € Alla priser inkluderar moms. Vi reserverar oss för tryckfel, slutförsäljning och eventuella prisändringar. Fraktkostnader tillkommer på priset. Se hela vårt breda utbud här: hylte.fi Du kan handla online från vårt breda utbud dygnet runt! info@hylte.fi Produkterna i annonsen är endast tillgängliga i vår webbutik. Vår butik i Jakobstad är öppen mån-fre kl. 9-17. Adress: Vagnsmakarevägen 4. Obs! Butiken har ett begränsat utbud. Även vissa jaktvårdsoch skogsvårdsföreningar tillhandahåller medlet. Stödets andel utgör ungefär två tredjedelar av marknadspriset, det vill säga att markägaren betalar 50 euro för en tio liters kanister plus eventuell frakt. I fjol förmedlades rekordmycket trico, hela 30 000 liter! Älgband skyddar planteringar De gula plastbandens effekt beror på att djuren ogärna tränger sig igenom dem. Bandet dras på två olika höjder runt objektet som ska skyddas. Det ska vara väl synligt och draget en bit utanför objektet så att djuren ser bandet innan de ser plantorna. Dessutom ska bandet regelbundet kontrolleras eftersom snö och omkullfallna träd kan tynga ner det. När skyddsbehovet upphör ska plastbanden samlas in. Kontakta ditt regionkontor för ytterligare information. Banden levereras i 300 meters rullar. JO NI SA UN AL UO M A Ytterligare information om förebyggandet av skador finner du på viltinfo.fi ? Med Trico behandlar man de två senaste årens toppskott på de odlade plantorna och de översta grenarna. De Trico-behandlade delarna av trädet blir grågröna. ? Sätt upp älgbanden utanför objektet som ska skyddas. Jägaren 2/2022 50
Bli en bättre skytt! 5etta Skytteväst Bekväm passform med luftiga meshpartier för bästa möjliga rörelsefrihet. Passar både vänster och högerskyttar. 49,90 € Inkl. Keps Logo Värde 13,90 € 1 2V Lerduvekastare SuperTrap dubblé 90 Elektrisk, portabel lerduvekastare som ansluts till ett 12V batteri.Kastar både enklaoch dubbla duvor cirka 100 meter. 399,50 € Wobbler Vid köp av SuperTrap 90 199,00 € Ord.pris 249,00 € Lerduvekastare 3 In 1 Lätt och smidig lerduvekastare. Kastlängd enkelduva ca 70 m och för dubbelduva ca 55 m 149,00 € Competitor Portabel Lerduvekastare Liten, portabel lerduvekastare som gör skyttet roligt. 29,90 € Skytteglasögon Pro, 4 färger Skytteglasögon med fyra utbytbara linser i olika färger. 26,90 € 12v Lerduvekastare Super Trap 70 Elektrisk, portabel lerduvekastare som ansluts till ett 12V batteri. Kastar ca 90 meter. 389,00 € Jacka Vändbar Sarek Skön fleecejacka med en grön sida och en sida i Blaze Optima-3. 79,50 € Fleecetröja Bolmen Herr och dam Med insida i mjuk, borstad pile. 64,90 € Byxa Boksund Fritidsbyxa med stretchpartier i 4-vägsstretch. Finns i tre färger. 39,90 € Mynningsbroms Minskar rekylen. Finns för olika kalibrar. Pris från 34,00 € Inskjutningsstöd Robust och stabilt inskjutningsstöd i metall. Med steglös höjdjustering och rekylstopp bak. 59,90 € Ridge GT Fritidssko Herr och Dam En lätt vandringssko i mjukt och bekvämt läder. 149,00 € Alla priser inkluderar moms. Vi reserverar oss för tryckfel, slutförsäljning och eventuella prisändringar. Fraktkostnader tillkommer på priset. Se hela vårt breda utbud här: hylte.fi Du kan handla online från vårt breda utbud dygnet runt! info@hylte.fi Produkterna i annonsen är endast tillgängliga i vår webbutik. Vår butik i Jakobstad är öppen mån-fre kl. 9-17. Adress: Vagnsmakarevägen 4. Obs! Butiken har ett begränsat utbud.
FASAN-VALNÖTSSÅS 4–5 portioner 1 påse (350 g) valnötter 1 lök 1 äppel (syrlig sort) 1 msk rypsolja 4 bröstfiléer av fasan ½ tsk salt ¼ tsk svartpeppar ¼ tsk chiliflingor 4 dl vatten 1 msk viltfond 2 msk citronsaft 1 dl persilja Lasagne och valnötssås Av bröstfiléer av fasan lagar vi en saftig lasagne och en exotisk valnötssås. B röstfiléer av fasan kan rivas som överstekta eller sjudas som bitar i gryta. Köttet är ljust och milt i smaken och kan därför kryddas generöst. För lasagnen använder vi välstekt fasankött medan balsamvinägern ger tomatsåsen en underbar smak. Bechamelsås använder vi inte alls för den här lasagnen utan en kryddig tomatbaserad sås som tillsammans med osten borgar för ett delikat resultat. Valnötssåsen låter kanske exotiskt, men den passar utomordentligt väl till fasankött. I den här rätten skapar fasanen, valnötterna, chilin, citronen och persiljan en lika speciell som njutbar helhet. Finfördela nötterna i mixer. Skala och finfördela löken. Skala och tärna äpplet. Hetta upp 1 msk olja i en kastrull. Tillsätt löken, äpplet och nötmjölet. Hetta upp under omrörning tills löken är brynt och nötterna aningen rostade. Skär köttet i kuber. Hetta upp 1 msk olja i en gryta och tillsätt köttet. Bryn under omrörning tills köttet har fått färg. Tillsätt kryddorna. Tillsätt i grytan lök-nötblandningen, vattnet, viltfonden, citronsaften och hälften av persiljan. Sjud grytan på låg värme i cirka 45 minuter. Tillsätt vatten om såsen blir för torr. Avrunda med persilja. Servera grytan med ris och sallad. Ett tips: Det går också att laga grytan på ostekt fasankött. Sautera löken, äpplet och nötterna i grytan och tillsätt de övriga ingredienserna. Låt sjuda i 20 minuter. Jägaren 2/2022 52 MATREDAKTÖR OCH JÄGARE KATI POHJA LAGAR VILTDELIKATESSER FÖR VÅRA LÄSARE. 2018 GAV HON UT BOKEN RIISTAA LAUTASELLA MED RECEPT PÅ VILTRÄTTER. Följ Kati Pohja på Instagram: @sorsalassa bilder Laura Riihelä Mat n
FASANLASAGNE 6–8 portioner 4 bröstfiléer av fasan eller samma mängd välstekt fasankött 1 lök 1 msk smör eller olja ½ dl balsamvinäger 2 burkar (à 400 g) tomatkross 2 msk söt chilisås 1 tsk salt ½ tsk svartpeppar ½ kruka finfördelad basilika Ungefär 10 lasagneplattor 2 pkt (125 g) mozzarellaost 2 dl riven parmesanost Om du utgår från ostekta filéer ska du koka dem i marinad eller steka dem i fett i panna. Riv det stekta köttet med två gafflar till fibertrådar. Skala och finfördela löken och sautera den i fett i en kastrull. Tillsätt det rivna köttet och stek en stund. Tillsätt balsamvinäger och låt sjuda tills det mesta av vinägern har avdunstat. Tillsätt tomatkrossen, chilisåsen, kryddorna och basilikan i kastrullen. Låt koka i cirka 10 minuter under omrörning. Montera lasagnen i en lagom stor form. Häll sås i botten och lägg lasagneplattor på. Täck plattorna med sås och strö riven parmesan och mozzarellabitar över. Fortsätt med ett eller två skikt till. Avsluta med ett skikt sås och strö ost över. Ställ lasagnen nertill i ugnen på 200 grader och cirka 40 minuter. Låt dra i en kvart före serveringen. Jägaren 2/2022 53
Den anpassningsbara minken är en grym fiende Bevisen för minkens skadlighet är obestridliga. Här i Finland finns en avsevärd mängd forskningsdata om hur minken påverkar den ursprungliga naturen, i synnerhet i skärgården. Skadorna på fågellivet är betydande, men också många andra djur lider av minkens predation. TexT och bilder Mikko Toivola M inken inporterades på 1920-talet till vårt land för pälsuppfödning. Individer rymde från farmerna och arten började sprida sig från västkusten till de övriga delarna av landet. Sedan 30-talet har hundratals minkar släppts ut i naturen på den ryska sidan och somliga vandrade uppenbarligen till lämpliga livsmiljöer i östra Finland och Lappland. Senast på 80-talet var hela vårt land erövrat. Minken är ett litet, nordligt universalrovdjur som förökar sig effektivt; honan föder kullar om tre till sju ungar. Arten jagar framgångsrikt både på land och i vatten; ett framgångsrecept för erövringen av ett land som vårt! Eventuellt underlättades erövringen av att uttrarna var fåtaliga före 80-talet, i synnerhet i landets södra delar. Uppskattningen av antalet minkar bygger numera på resultaten från vilttrianglarna och antalet fällningar. Ingetdera ger dock några exakta siffror på det faktiska antalet minkar här i landet. Vad äter minken? Minkens matvanor har undersökts i vårt land, i synnerhet i skärgården. Minken lever huvudsakligen på fisk, sorkar och fåglar. Som universalrovdjur kan den smidigt flexa mellan menyerna vid brist på någon byteskategori. Vintertid står inga fåglar på menyn medan det på sommaren och för somliga individer kan handla om stora mängder. På 90-talet var ejdern ett betydande bytesdjur för minkarna i skärgården, men sedan dess har ejderns roll för minkens kosthållning minskat. På en mink som har fredats i forskningssyfte tas ett dna-prov. Jägaren 2/2022 54 F rskning
Fisken utgör en stapelvara i minkens diet året om. I synnerhet abborren, som i skärgården utgör den vanligaste matfisken. Det finns dock avsevärda individuella skillnader i matvanorna. För hanar, som ju inte har ungar att ta hand om, är det lättare att fånga energirik föda som sorkar. Skadlig för mångfalden Åbo universitet driver ett mångårigt forskningsprojekt om skärgårdsminkarnas konsekvenser, som inleddes med en undersökning av fågelfaunan i början av 00-talet. Minkarna eliminerades i två provområden medan de fick husera som förut i två andra områden. Elimineringen hade positiva effekter, i synnerhet för vigg, svärta och roskarl. De små fågelarterna hade den tydligaste nyttan av elimineringen. Elimineringen av skärgårdsminkar påverkar också sorkbestånden. I de minkbefriade områdena förökade sig sorkarna med en avsevärd hastighet. Detta visade sig dock enbart efter år med rikliga regn när sorkarna, befriade från minkens ok, hade föda och honorna kunde fortplanta sig utan begränsningar. Motsvarande ökning kunde inte observeras i områdena där minkarna fortsättningsvis jagade. Minkarnas inverkan på groddjuren i skärgården var tudelad. För de vanliga grodorna noterades en märkbar ökning först sju år efter att minkelimineringen hade inletts. Fördröjningen beror på grodornas fördröjda fortplantning i skärgårdens karga förhållanden. Paddorna påverkades däremot inte av minkens predation. De producerar ett illasmakande hudsekret som sannolikt avskräcker minken. Exemplet med grodorna visar att det kan förekomma avsevärda fördröjningar i återhämtningen från predationen. Toppredatorerna återvände – vad gör minken? Skärgårdsprojektet undersökte också förhållandet mellan olika rovdjur. Forskarna önskade klarhet i havsörnens eventuella inverkan på minken. Undersökningen fokuserade särskilt på minkhonorna; några fångades och försågs med sändarhalsband. När havsörnsobservationerna blev fler noterade forskarna att minkarna simmade mindre. Slutsatsen var att minkhonorna måste anpassa sig till risken att hamna i örnarnas klor. Aktiviteterna i dagsljus, för att inte tala om simmandet, måste begränsas. Som helhet betraktat verkar havsörnen försämra minkarnas möjligheter att förflytta sig mellan öar. Även uttern har återvänt med kraft till skärgården. Under det tvååriga Sotkaprojektet gjordes talrika bekräftade observationer av utter, även långt ute i Skärgårdshavet. Vad vet vi då om utterns och minkens samexistens i skärgården och på fastlandet? Tyvärr nästan ingenting. Svenska och engelska undersökningar indikerar att utterns återkomst skulle tränga ut minken. Å andra sidan har vi noterat att minken kan leva jämsides med uttern genom att undvka den. I dagsläget, där vi jobbar för att utrota den skadliga minken, finns det ett skriande behov av klarhet i frågan. Ännu på 90-talet stod ejdern överst på minkens meny, men sedan dess har ejderbestånden kollapsat. En mink som ska märkas drivs med lövblåsare och fångas i ett nät. Minkindividernas matvanor sommaren 2005 i Skärgårdshavet. Fåglar Fiskar Däggdjur Minkindividernas matvanor 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % % Ho na 1 Ho na 5 Ho na 3 Ho na 7 Ho na 2 Ho na 6 Ho na 4 Ho na 8 Han e 1 Ho na 9 Han e 2 Jägaren 2/2022 55 F rskning
Älgbilder fick vi mest av i Kiikala (ofta en ko med kalv), där det finns gott om områden med gles skog. Dovhjort förekom enbart i Norrmark. I Kiikala fick vi dessutom en bild med fyra vildsvin! Snyltgäster Fältharen var en vanlig besökare på Kustö medan skogsharen var det i Kiikala. Räven var det vanligaste rovdjuret, med mårdhunden (ofta ett par) som tvåa. Dessutom blev det några bilder på grävling och mård. Lodjursbilder fick vi främst i Norrmark. I Kiikala fick vi dessutom fem vargbilder. Och i Norrmark fastnade en järv på bild! Dessutom fångades många fåglar på bild. Gulsparvar och koltrastar, kråkfåglar och ringduvor var vanliga besökare vid utfodringarna. På Kustö besökte gräsänder och tranor utfodringarna medan sångsvanar gjorde det i Norrmark. Dessutom fångades ett par tjädrar på bild, liksom även några rovfåglar. Klövdjur och snyltgäster I den sydvästra delen av landet kartlade vi artsammansättningen hos klövdjuren som besöker utfodringsplatser och undersökte hur olika faktorer påverkar arternas beteende. TexT Kaarina Kauhala, Antti Härkälä och Laura Paarala D et fanns tre forskningsområden; Kustö i Sankt Karins, Norrmark i Björneborg och Kiikala i Salo. Sammanlagt fanns det 26 utfodringsplatser. Vi fick drygt 43 000 bilder av däggdjur, vilket dels berättar om starka klövdjursstammar och dels om utfodringens betydelse för klövdjuren. Rådjuren stod för nästan 53 procent av bilderna. Merparten av dem togs på Kustö där det finns gott om jordbruk (tabell). I Norrmark och Kiikala var vitsvanshjorten den överlägset vanligaste besökaren. Arten föredrar av allt att döma blandoch barrskog. Mårdhundar och vitsvanshjortar besökte utfodringarna samtidigt utan att undvika varandra. Trängsel på utfodringsplatserna Jägaren 2/2022 56 F rskning
ART KIIKALA KUSTÖ NORRMARK TILLSAMMANS Järv 1 1 Älg 789 114 117 1 020 Lo 5 40 45 Räv 18 444 20 482 Dovhjort 93 93 Grävling 28 12 12 52 Skogshare 136 5 58 199 Rådjur 39 22 944 5 22 988 Mård 10 10 Ekorre 99 99 Fälthare 2 124 2 124 Mårdhund 51 96 109 256 Varg 5 5 Vitsvanshjort 4 913 1 078 10 172 16 163 Vildsvin 1 1 Tillsammans 5 985 26 926 10 627 43 538 Bilder/utfodringsplats 998 2693 1063 1675 Jägarna skötte utfodringen Undersökningen gjordes av Naturresursinstitutet i samarbete med jägare på de berörda orterna. Vi följde med djurlivet vid utfodringsplatserna med viltkameror åren 2020 och 2021. Kamerorna hade rörelsedetektor och minimitiden mellan bilderna var inställd på 20 minuter. Jordoch skogsbruksministeriet finansierade projektet. På Kustö var det vanligt med rådjur och fälthare på samma bild och i Kiikala älg och vitsvanshjort. Däremot fanns det en negativ korrelation mellan vitsvansoch rådjursbilderna; arterna verkade undvika varandra. I Norrmark besökte mårdhundar och vitsvanshjortar utfodringarna samtidigt utan att undvika varandra. Vintervädret och månfasen påverkar Under den stränga vintern 2021 fanns det fler bilder på rådjur, vitsvanshjort, fälthare och skogshare än under den milda och snölösa vintern 2020. Under den milda vintern besökte också mårdhundar och grävlingar utfodringar. Rådjuren, vitsvanshjortarna och fälthararna besökte utfodringar främst efter årsskiftet medan älgarna gjorde det i november och mårdhundarna och grävlingarna i mars och april. Drygt 80 procent av bilderna var tagna på natten, men av rådjur, dovhjort och räv fanns det en hel del bilder tagna på dagen. Av ekorrar fanns det enbart dagbilder. Månfasen påverkade antalet bilder. I Kiikala, där det finns ett vargrevir, blev bara tre procent av älgbilderna tagna vid nymåne, men 38 procent vid fullmåne. På Kustö var däremot bara 8 % av älgbilderna tagna vid fullmåne och 18 % vid nymåne. I Norrmark, där det finns mycket lodjur, verkade dovhjortarna undvika fullmåne och föredra nymåne. Rävbilder fick vi mest vid fullmåne medan rävens bytesdjur, fältharen och skogsharen, då förekom allra minst på bild. Kanske rör sig de stora bytesdjuren, som älgen, helst vid fullmåne för att kunna se rovdjuren medan de små bytesdjuren undviker ljusa nätter av fruktan för rovdjuren. Foderkvaliteten Medan undersökningen pågick forslade vi inalles drygt 33 000 kg foder till utfodringarna. Merparten utgjordes av havre, som lockar rådjur, vitsvans och dovhjort. Älgarna lät sig lockas av morötter, sockerbetor och äppel. Naturlig föda förekom knappt alls; enbart i Norrmark förde vi ut några balar hö. Det vore dock bra att bjuda djuren på naturligare föda, som hö eller lövruskor. Det skulle minska på snyltgästerna och därmed också risken för spridning av sjukdomar. En övergång till småskalig lockutfodring för jakt skulle tjäna samma syfte, liksom stödutfodring under stränga vintrar. Antalet däggdjursbilder på utfodringsplatserna i februari och mars 2020 och från september 2020 till april 2021. ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! (! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( Norrmark Kustö Kiikala Jägaren 2/2022 57
V iltcentralen rekommenderar att jägarna lämnar in sina ansökningar i god tid före utgången. För att en ansökan ska beviljas krävs att villkoren är uppfyllda när ansökningstiden går ut. Försenade ansökningar behandlas inte. Följ anvisningarna när du gör ansökningen i tjänsten Oma riista. I området som avses i jaktlagens 8 § ska till ansökningen fogas en skytteförteckning och Forststyrelsens områdestillståndsbeslut. Villkoren för ansökningen om jaktlicens, gällande anvisningar och ansökningsprocessen: https://riista.fi/sv/jakt/ansokning-om-licenser-och-dispenser/blanketter-for-jaktlicens/hjortdjur/. Licensmottagaren ansvarar för att kartorna stämmer Se komihåget och uppdatera ansökningskartan! Ansökningen om jaktlicenser för hjortdjur En förenings eller ett jaktsällskaps jaktområden kan definieras och uppdateras före ansökningstiden för hjortdjurslicenser börjar. Medan ansökningstiden pågår går det att spara ansökningen som ofullständig och redigera den ända tills ansökningstiden går ut. Om strykningen av områden i fjolårets licensbeslut av någon orsak ännu inte har införts på fjolårets jaktkartor och läget för de ifrågavarande områdenas del inte har förändrats ska licensansökaren själv göra de strykningar och ändringar som krävs när han uppdaterar området i Oma riista innan han lämnar in ansökningen. När licensansökningen har lämnats in Finlands viltcentral sparar de officiella ansökningsdokumenten i samma form som de har lämnats in. Viltcentralen gör aldrig Licensmottagaren uppdaterar jaktkartorna och ansvarar för att de stämmer. Ansökningstiden för Finlands viltcentrals jaktlicenser för hjortdjur i tjänsten Oma riista börjar den första april. Ansökningarna ska lämnas in senast den andra maj klockan 16.15. rättelser eller ändringar i en inlämnad ansökan eller på jaktområdeskartan för hjortjakt som med områdeskoden har kopierats och fogats till ansökningen. Finlands viltcentral ska med stöd av jaktlagens 27 § utesluta sådana områden som inte uppfyller jaktlagens krav på areal och enhetlighet. Från licensövervägandet och jaktlicenserna ska bland annat avskiljas områden där den ansökande inte kan förete jakträtt eller som är omstridda. Gör avgränsningarna på jaktkartan – se minneslistan! Områdesavgränsningarna och uteslutningarna av fastigheter som eventuellt upptas i licensbeslutet införs alltså inte av viltcentralen på de jaktområdeskartor som ansökaren eller licensdeltagarna tidigare själva har definierat i Oma riista. När licensmottagaren har fått beslutet ska han därför själv införa de ändringar på jaktområdeskartorna som krävs för jakten. Det är likaså den ansökande som ansvarar för att kartorna stämmer med licensbeslutet och lagstiftningen i övrigt. VI LL E KA NK AR E Jägaren 2/2022 58 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser
Medborgarinitiativen – en ny arena för jaktpolitiken M öjligheten att lägga fram ett medborgarinitiativ har fått många medborgare som bekymrar sig för jaktrelaterade frågor att gripa webbläsaren. Inalles har riksdagen under åren 2012 till 2021 behandlat 58 initiativ, av vilka hela tre handlar om jakt (KAA 3/2020 vp, KAA 4/2020 vp, KAA 9/2021 vp). Det senaste initiativet för ett förbud mot jakt med slagjärn har ännu inte räknats in. Det är fint att viltet och naturen intresserar många fler än enbart jägarna. På lång sikt skulle ju likgiltighet vara mycket mer förödande. Riksdagens behandling av medborgarinitiativen är offentliga och synligare än behandlingen av regeringens lagförslag. Jaktens ekologiska hållbarhet, etiken och ansvarsfullheten, liksom även den sociala hållbarheten ifrågasätts. Förbättringarna på den här kanten kräver mycket riktigt ett oavbrutet arbete. Berättelsen i initiativen vädjar till känslorna, men lämnar ofta bort komplicerande fakta som skulle undergräva trovärdigheten för att inte tala om samspelet mellan djuren och ekosystemen. Ju svartvitare bild av problemet som initiativtagarna lyckas måla, desto snabbare fylls deras verklighetsbubbla och interna kampanjer i de sociala medierna av folk som undertecknar. Vid beredningen av lagar utreds däremot ärendet ur olika vinklar. Där ingår även de internationella skyldigheter som vi måste följa. Det inhämtas utlåtanden om förslagen från olika myndigheter och organisationer. Kärnan i viltförvaltningens arbete handlar mycket riktigt om att jämka ihop olika förväntningar. Vid behandlingen av medborgarinitiativ verkar riksdagsledamoterna efter tjänstemännens faktagranskning ofta landa i den otacksamma uppgiften att fatta beslut i frågor som i verkligheten är mycket mer komplicerade än de framställs i initiativen. Lyckligtvis brukar bubblorna förr eller senare spricka! JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske Licensansökningen för hjortdjur – ett kartkomihåg ANSÖKNINGSKARTAN: ? läs omsorgsfullt igenom ansökningsanvisningarna ? byt jaktsäsong ? inför statsmarkerna och uppdatera ansökningen, även de separata områdena ? jämför kartan och avtalen ? jämför området med det som avskiljdes i föregående års licensbeslut ? kontrollera separat att du har avfört splitterområdena och områdena utan jakträtt ? gör rättelserna och uppdatera den nya ansökningskartan ? skicka områdeskoden till den som gör ansökningen JAKTKARTAN: ? Inför på kartan de områdesbegränsningar och avförda fastigheter som nämns i licensbeslutet för jaktledarna och jägarna. Oma riistas helpdesk håller öppet vardagar kl 12–16. E-mail: oma@riista.fi tfn: 029 431 2111. Ansök i tid om tillstånd för hundprov och hundutbildning! I likhet med de övriga tillstånden som Finlands viltcentral beviljar kan tillstånd för hundprov och hundutbildning enligt Jaktlagens 52 § i princip träda i kraft först när besvärsoch delgivningstiden har gått ut. Besvärstiden är 30 dagar och delgivningstiden 3 dagar när beslutet skickas elektroniskt och 7 dagar om beslutet postas. För att handläggningstiden ska räcka till ber vi er skicka in ansökningarna för vårens och sommarens prov och utbildningar i så god tid som möjligt. GE TT Y IM AG ES K lumn 59 Jägaren 2/2022
AN TT I YR JÖ LÄ E n jägare sköt en fälthare närmare än 150 meter från ett bebott hus, vilket är förbjudet. Enligt åtalet hade han därmed äventyrat den allmänna säkerheten. Jägaren hade då han sköt befunnit sig tio meter från närmsta boningshus och några tiotal meter från ett annat bostadshus. Åklagaren krävde straff för i första hand jaktbrott och i andra hand för jaktförseelse. Dessutom krävde åklagaren att hagelgeväret skulle förverkas till staten och att jägaren skulle betala 80 euro för brottsoffret. JÄGAREN SVARAR Jägaren bestred åtalet. Han krävde att tingsrätten skulle ogiltigförklara det och att staten skulle ersätta honom för rättegångskostnaderna med 200 euro och för advokatkostnaderna med 3541,60 euro. Enligt jägaren var det fråga om avlivning av en fälthare som tidigare hade blivit illa skadskjuten, i enlighet med jaktlagens 84 §. Ifrågavarande paragraf (djurskyddssynpunkterna) ålade jägaren att handla på det här sättet. Det handlade absolut inte om att bryta mot ett förbud och därmed äventyra den allmänna säkerheten. Förbuden ger regionförvaltningsverket rätt att för en viss tid förbjuda jakt i ett visst område eller att begränsa jakten för att förhindra att djursjukdomar sprider sig. Jägaren bestred åklagarens samtliga krav och krävde att få tillbaka sitt hagelgevär. RÄTTEN BEDÖMDE OCH DROG SINA SLUTSATSER Det var ett obestridligt faktum att jägaren hade skjutit haren vid ett hus, utan uttryckligt tillstånd av husets ägare. Var det fråga om ett jaktbrott? Åklagaren motiverade sitt krav uttryckligen med brott mot den allmänna säkerheten, inte att jägaren skulle ha orsakat fara för andra personer. Tingsrätten höll med om att händelsen kunde bedömas som ett jaktbrott om skottet hade orsakat konkret fara för andra människor. Om en sådan fara inte uppstår handlar det, med stöd av jaktlagens 25 § och 74 §, om en jaktförseelse. Var det då fråga om en jaktförseelse? Tingsrätten fastställde att jägaren hade följt efter haren, kommit till huset med bil och skjutit haren från vägkanten. Avståndet från skottplatsen till fältharen hade varit cirka 24 meter och till huset cirka 8 meter. Jägaren hade skjutit haren strax efter att han stigit ur bilen och han hade inte försökt gå närmare. Med beaktande av skjutavståndet, att det inte hade funnits vittnen och att det inte syntes blodspår på fotografierna ansåg rätten att det var synnerligen osannolikt att jägaren från skottplatsen skulle ha kunnat konstatera att haren var skadad. Därför ansåg rätten att det inte var trovärdigt att haren skulle ha varit skadad vid skottögonblicket. Dessutom ansåg rätten att om det hade varit samma hare som tidigare blivit skadskjuten så borde jägaren ha avlivat den på annat sätt eller annan plats. Tingsrätten dömde jägaren till 15 dagsböter, men gav hagelgeväret tillbaka. Jägarens krav på att staten skulle stå för hans rättegångskostnader avslogs. JÄGAREN ÖVERKLAGADE TILL HOVRÄTTEN I hovrätten visades fotografier som polisen hade tagit på platsen. Det framgick av dem att haren hade blött innan den blev avlivad. Enligt jägaren SLUTADE MED FRIANDE DOM Jakt på skadskjuten fälthare vid hus Jägaren 2/2022 60 I SPALTEN BROTT OCH STRAFF BEHANDLAR TIDNINGEN JÄGAREN AKTUELLA RÄTTSFALL MED ANKNYTNING TILL VILTET, JAKTEN, FÖRENINGSVERKSAMHETEN OCH VAPNEN. FALLEN HAR SAMMANSTÄLLTS AV JURISTEN PANU HIIDENMIES. Br tt och straff
E n polisinrättning avslog en jägares ansökan om inköpstillstånd och innehavstillstånd för ett hagelgevär och ett kombigevär för jakt. Polisen ansåg att vapnen som jägaren redan ägde räckte till för hans behov. Dessutom hade jägaren inte presenterat några särskilda skäl för de nya gevären. FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN AVSLOG ÖVERKLAGANDET Beviljandet av ett vapentillstånd är alltid beroende av myndighetens övervägande. Ingen har en självskriven rätt att skaffa ett skjutvapen. Enligt beredningen av skjutvapenlagen ska en tillståndsansökan i princip inte avslås för att den ansökande redan har flera skjutvapen. Men om den som ansöker redan äger ett vapen som motsvarar syftet i ansökningen kan detta ha betydelse i tillståndsövervägandet. Den kärande hade från förut flera gevär för småvilt, hjort och rådjur. Hagelgeväret och kombivapnet som jägaren ansökte om ansågs därför inte vara nödvändiga för den kärandes jagande. I sitt överklagande presenterade den kärande en utredning om hagelgevärets vikt och att kombigeväret gav honom möjlighet att jaga med sin egen drever efter ändringen i jaktlagen, men detta räckte inte till som skäl för tillstånd. BEHANDLINGEN I HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN Jägaren begärde besvärstillstånd och krävde att förvaltningsdomstolens och polisinrättvar det de facto samma djur som hade blivit skadskjutet tidigare. Åklagaren ansåg att överklagandet skulle godkännas med anledning av tilläggsbevisningen och att tingsrättens dom därför ningens beslut skulle ogiltigförklaras. Jägaren uppgav att syftet var att med drillingen jaga allt vilt, huvudsakligen vildsvin, rådjur och hjort med vaktjakt och drevjakt. Ändringen i jaktförordningen tillåter drever vid jakt på små hjortdjur och därför ansökte han om tillstånd för en drilling eftersom ett sådant gevär är synnerligen lämpligt för detta syfte. En drilling är mångsidigare än de två kombigevären han ägde. Dessutom tänkte han skaffa ett lätt tolvkalibrigt hagelgevär med piporna under varandra för vinterjakt, där vikten på utrustningen är avgörande. I beslutet hänvisades till 43 § i skjutvapenlagen, men den anger inte någon övre gräns för vapengarderoben. Jägaren hade i sin ansökan gett godtagbara skäl för anskaffningarna och därför borde de godkännas. Dessutom ägde han inte något motsvarande skjutvapen. HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS BESLUT Högsta förvaltningsdomstolen beviljade jägaren besvärstillstånd och behandlade fallet. Besväret godkändes. Förvaltningsdomstolens och Östra Finlands polisinrättnings beslut ogiltigförklarades och ärendet återfördes till polisen för förnyad behandling. INTRESSANTA MOTIVERINGAR Även om högsta förvaltningsdomstolens beslut inte direkt binder domstolarnas beslut i framtiden så har det en klar riktningsgivande inverkan på begränsandet av antalet vapen. Det gällde ju att avgöra om polisinrättningen kunde avslå en jägares ansökan om inköpsoch innehavstillstånd på de här grunderna. Av skjutvapenlagens 18 § mom 1 och 2 följer att tillstånd för vapenköp kan beviljas om det föreligger godtagbara skäl, men inga skäl att misstänka att vapnen skulle missbrukas. Även om den ansökande redan skulle ha ett för ändamålet lämpligt vapen och detta enligt beredningen av skjutvapenlagen skulle ha betydelse för tillståndsövervägandet, så ska i princip en ansökan ändå inte avslås därför att den sökande redan äger flera skjutvapen. Högsta förvaltningsdomstolen fastställde att det inte framgår av vare sig skjutvapenlagen eller beredningen av lagen att vapnet måste vara nödvändigt för syftet som anges i ansökningen. Domstolen beaktade att polisen inte hade hävdat att de ansökta vapnen skulle vara olämpliga för det uppgivna syftet eller att de eventuellt skulle missbrukas. Därför ansåg domstolen att polisinrättningen inte på de angivna grunderna kunde avslå jägarens ansökningar. HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN: Jägaren har rätt till vapen tillstånd KHO:2021:173 skulle upphävas. Hovrätten förkastade åtalet och frikände jägaren. Staten ålades att ersätta jägaren med 5816 euro i advokatkostnader samt 200 euro i rättegångskostnader. Jägaren 2/2022 61 I SPALTEN BROTT OCH STRAFF BEHANDLAR TIDNINGEN JÄGAREN AKTUELLA RÄTTSFALL MED ANKNYTNING TILL VILTET, JAKTEN, FÖRENINGSVERKSAMHETEN OCH VAPNEN. FALLEN HAR SAMMANSTÄLLTS AV JURISTEN PANU HIIDENMIES. Br tt och straff
D en här ensamlevande mårdhundshanen försågs med halsband i Purunpää naturskyddsområde i december 2020. Området är beläget i Söderlångviks skötselområde på Kimitoön, där det har bedrivits effektiverad jakt på mårdhundar i många år. Skötselområdet utgör en viktigt rutt för mårdhunden ut i skärgården. Tillbringade vintern på plats Vintern 2020-2021 var en normal vinter, det vill säga att södra Finland hade både köld och snö, och havet frös i början av februari. Halsbandsmårdhunden i Purunpää Purunpäähanen slog sig ner sedan den fått sitt halsband och rörde sig sparsamt ända tills 22 januari. Den hade förlorat sin hona den femte januari. I februari slog sig hanen ner på ön Hamnholmen, där den synbarligen trivdes. Ön ligger nära Purunperä naturskyddsområde. Större delen av den ägs av Forststyrelsen och en del hör till Skärgårdshavets nationalpark. Hanen stannade hela februari på Hamnholmen. Partnersök i mars En ensam mårdhund är en sällsynthet i vår natur. Inte heller den här hanen hade varit I det tvååriga Sotka-projektet i skärgården har flera mårdhundar försetts med gpssändare. Med mårdhunden i Purunpää som exempel ska jag här berätta om informationen som det här främmande rovdjuret har gett oss. TexT och bilder Tommy Arfman Jägaren 2/2022 62
Kartan visar den halsbandsförsedda Purunpäämårdhundens liv i ett nötskal. 1. Platsen där den fick halsband i december 2020. 2. Här övervintrade den. 3. Hamnholmen där djuren slog sig ner i slutet av mars. 4. Härifrån begav sig honan med hanen i mars. Parets vandringar under sommaren. 1. Här sköttes ungarna på försommaren. 2. Vid midsommaren skötte hanen ungarna. Vassruggarna var välbesökta: har någon svarthakedopping, skäggdopping eller sothöna lyckats med häckningen? Knappast! ensam om den inte hade mist sin partner i januari. I mars började fortplantningsdriften spinna och den begav sig längs isarna för att leta. Kring den 22 mars hittade den en partner på ön Brändö, varefter den återvände till Hamnholmen med honan. I mitten av april fick även honan ett halsband. Nu bar bägge djuren halsband, vilket är rätt unikt i vårt land. Tillökning i familjen Den tionde maj kontrollerade vi läget på plats på ön och fann djuren under en byggnad. De hade nyligen fått ungar. Vi kom inte åt att räkna ungarna eftersom honan försvarade dem så ilsket att vi lämnade dem i fred. I maj var honan stilla medan hon diade ungarna. Hanen skaffade föda till familjen och hämtade bland annat skrakägg; skalen påträffades spridda kring byggnaden. I juni blev rollerna ombytta. Honan hade tydligen slutat dia och börjat fylla på energiförråden. Hanen övertog skötseln av ungarna. Till en början gjorde den det i närheten av byggnaden, men flyttade när den mänskliga närvaron ökade vid midsommartid. De slog sig ner på en fuktig och frodig äng. Honan höll sig fortsättningsvis undan, vilket vi kunde konstatera på plats. Förhöjd aktivitet från midsommar – förödande för svärtan Efter midsommaren var ungarna redan rätt självständiga och samtliga mårdhundar strövade aktivt på ön. Vilket var förödande för de fåglar som häckar sent, som svärtan. Av detta insåg vi varför svärtorna i närbelägna Tunnhamns skärgård reagerar så positivt på elimineringen av mårdhundar. Tidigare hade de inga möjligheter att lyckas med häckningen eftersom mårdhundarna Jägaren 2/2022 63
Praktiska tips från Sotka-projektet ? Vuxna mårdhundar omger sig med sina ungar och skyddar sig på det viset vid jakt. En överlevnadsstrategi för individer i fertil ålder. ? När en hund ställer en mårdhund i skärgården gäller det att bevaka vattenvägarna till omgivande öar. Maken flyr gärna simmande och undkommer hunden. ? Försök alltid fånga båda mårdhundarna i ett par. Om honan blir avlivad gör hanen sitt område mångdubbelt större och blir svår att fånga. ? Projektet bekräftade gammal grytjägarkunskap. Mårdhundarna undviker i regel andra pars revir, men på vintern kan flera par flytta in i samma trygga gryt. Där kan flera vuxna individer fällas på en gång. skruvar upp aktiviteten när svärtorna häckar. På norra sidan om Hamnholmen ligger Korvholms grundet som vimlar av fåglar. Där häckar tiotals fiskmåsar, skrattmåsar och tärnor, och andra arter i skydd av dem. Hela våren och försommaren var spännande: skulle mårdhundarna hitta dit? Simmande var det inte längre än 2 x 50 meter, men av någon orsak tog de sig aldrig dit. Ändå var de med säkerhet medvetna om fåglarnas närvaro. Vi fann en enda lösning på gåtan; för att nå fågelskäret måste mårdhundarna passera ön Korvholmen och där finns en sommarstuga som är aktivt bebodd från början av maj. Sommarstugor brukar inte avskräcka mårdhundar, men den avgörande faktorn var kanhända det, att stugfamiljen hade hundar. Som skäller på dagen och doftmarkerar sin ö. Jag är övertygad om att det är hundarna som spärrar vägen. Honan stannar på ön Den kanske största överraskningen när vi bevakade mårdhundarna kom i september. Den 21 lämnade hanen ön och honan blev kvar på Hamnholmen med ungarna. Undertecknad har alltid trott att mårdhundsparen håller troget ihop, men uppenbarligen är det inte så. Samma beteende har observerats i norra Sverige i det nordiska mårdhundsprojektet. Den 24 september gjorde vi ett skötselbesök på Hamnholmen och avlivade samtliga fem ungar. De tryckte tillsammans med honan i en tät vassrugge där hunden ställde dem, den ena efter den andra. Gps:n visade att honan fanns kvar, men hon använde ungarna som sköld. Först när den sista ungen var död lämnade hon vassen, men vi spårade upp och avlivade henne. Händelsen var ingen tillfällighet. Samma höst avlivades sju ungar på den närbelägna Hälsingeholmen på ett och samma besök. De vuxna fångades på det följande besöket. Det är tydligt att de vuxna mårdhundarna använder ungarna som sköld. Hanen stannade på fastlandet och parade sig med en ny hona. Han åt upp sig bland annat vid åtlar med slaktavfall efter vilt. I november eliminerades hanen och vi tog vara på halsbandet. Den hade inte gjort några återbesök på Hamnholmen. Värdefull information En händelse under den här långtidsbevakningen gav oss värdefull information. Vi fick klara bevis för att mårdhunden övervintrar i skärgården och förökar sig där. Den stannar på sin ö ända till hösten och återvänder till fastlandets större resurser bara simsträckorna tillåter det. Om inte så väntar den och raskar över isen. Efter en isvinter är det därför viktigt att på våren gå igenom de mårdhundslämpliga öarna inom en viss radie från fastlandet och eliminera djuren innan de fortplantar sig. Värt att veta är också det, att föräldrarna döljer sig bakom barnen; om det i augusti-september påträffas ungar på någon ö vore det viktigt att besöka ön flera gånger. På det viset kan paret eller åtminstone honan avlivas. Vi fick klara bevis för att arten flyttar ut i skärgården på vintern och får ungar där. I september fann vi en hona med ungar här i vassen. Hon skyddade sig med ungarna som sköld. Ett exakt tillslag mot mårdhundarnas gömsle i vassen lyckas med en välutbildad hund. Jägaren 2/2022 64
Oy Eräkontti Ab p. 010 440 9410 • erakontti@erakontti.fi Laadukkaat Diana riistapeltosiemenet Suomen laajimmasta valikoimasta! Tarkemmat tuotetiedot ja lisää lajikkeita: www.erakontti.fi Hirvi-Diana 1 kg 15,90?€ / 3 kg 40,90?€ / 10 kg 110,90€ Peura-Kauris Diana 1 kg 17,90?€ / 3 kg 40,90?€ / 10 kg 127,90?€ Diana Rehukaali 1 kg 19,90?€/ 3 kg 55,90?€ / 10 kg 180,90?€ Fasaani-Peltopyy Diana 1 kg 14,90?€ / 3 kg 40,90?€ / 10 kg 100,90?€ Diana Naattinauris 1 kg 20,90?€ / 3 kg 50,90?€ Riista-Diana 3 kg 25,90?€ / 10 kg 60,90?€ Tomt för jaktstuga vid Livojoki, 1,1 ha, virkesförråd 120 m3. 040 539 3252. ASETALVITIE.FI, 0500 526 008. Gevär, patroner, sikten, vapenarbeten mm. Titta in! 4x4 och atv-däck, www.riekko.eu. Värmeisolerade hundkojor, 1-delad 350 € och 2-delad 460 €. Tfn 06-4534 333. Mera info på www.koirankoppi.fi. Stock/jaktstuga vid ”egen” sjö på c 10 ha tomt 1,5 h från Hfrs. Småviltsjakt på c 200 ha. Medlemskap möjl i älgjaktsförening. Rätt till båtplats vid sjön Ylimmäinen. Se Oikotie.fi, objekt 16197119. Tfn 0400 484 622. 45 år i branschen. Mossb 12/89 synt 560 €, Tikka T3x, Sako, Yildiz, Goredräkter och kängor, Ultracom GPS-pejlar, kikare, skidor mm. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 0400-384 118. WWW.ANONASE.COM. Med buss och post. Fasanägg, ungar och hönor; selkeensulka.fi. Continental 12/70 hagelgevär. 0400 179 225. Tavlor med jaktmotiv, även beställningar, www.ahtonen.net, 044-9817 334. Slagjärn Trapper 90 för mink och mård, www.finntrapper.fi. Fina beg vapen och tillbehör, tfn 040-5417 308. TILL ER TJÄNST Jägare, hallå! Vi gör hattar, handskar, västar av era skinn. Med yrkeskunskap. Tfn 050 5004 233. Garveriet Nahkamuokkaamo Eräturkis. Småviltspälsar. Tfn 040 7237 084, eraturkis@gmail.com. OBS!!! Vi servar och reparerar vapen! YLÖJÄRVEN ASETARVIKE, tfn 040 7188 170. Lägg dina planer i blöt och anlägg en våtmark! Våtmarksplanering Juha.Siekkinen@kosteikkomaailma.fi, tfn 040 4139 606, Kempele. Pälsberedning, Reijo Halkola, Saniaispolku 7, 61300 Kurikka, 040 5278 219. Ring! JAKT Björnjakt i Suomussalmi, www.erapalvelu. net, tfn 050 3258 966. HUNDAR Valpar av finsk spets, 044 0490 777. Jämthundsvalpar. Födda v 13. Mor B&UCH, far BCH, tfn 040 5268 571. En kull valpar av östsibirisk laika för storoch småviltsjakt, v 16. Tfn 0400 990 139 eller 0500 350 139. Valpar av östsibirisk laika, 050 3277 709. KONSERVATORER Esa Kemppainen, 050 5630 169, trofeet.fi. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo, 0400-363 345, markkunatri.fi. Även afrikanska jakter i Namibia, Mozambique. Pasi Ahopelto, 0400 567 078, lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, m.a.haapaniemi@gmail.com, 0500 360 962, TEUVA. KÖPES Pälsskinn, R. Pentinmäki, Jäpintie 344 c, 60800 Ilmajoki, Tfn 050 5546 852. Pälsskinn, O. Mauranen, Toppalantie 136, 41900 Petäjävesi, 0400 271 291. SÄLJES Erätapio burkförslutare direkt av tillverkaren. Tfn 040 5858 133, www.eratapio.fi. Raststuga, Rääkkylän muovis värmare, på hjul. Uleåborg, tfn 044 2604 320. Säljer ett Berdan-gevär. Tillverkat 1888. Licensfri, för vapensamlare. Ring 044 2940 990. Pris 1200 €. Hagelgevär 12/76 Fin classic 512s, 3 choker, skåp + väska. 900 €, tfn 0400 600 613. Jaktupplevelser i Kanada. Björn, älg, varg, karibu. Fiske; lax och öring. www.paulpalmu.fi. Säljakt, seanature.net, 0400-154 600. 2022 års älgtillstånd nu i Eräverkko. www.eraverkko.fi/hirviluvat. Kolla! ÖVRIGT Vitlök! www.anttilanluomutila.fi. UTHYRES Natursemestra i Kajanaland; lomalaattaja.fi. Luumäen Metsästysseura ry:n majalla tutustutaan luontoon, kalastukseen, metsästykseen ja luonnossa liikkumiseen. Mahdollisuus suorittaa myös metsästäjätutkinto. Leirille otetaan kaksikymmentäneljä 10-14 vuotiasta poikaa tai tyttöä. Osanottomaksu 200,ILMOITTAUTUMISET 31.5.2022 MENNESSÄ JA LISÄTIETOJA: Lemi-Taipalsaaren rhy, Petteri Saarnia 050 336 2293 Savitaipaleen-Suomenniemen ja Luumäen rhy:t, Pasi Laari 0400 298 308 Jägaren 2/2022 65 OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2022 är priset 20 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 3/2022 utkommer den 13 maj. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 13 april. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen www.eraverkko.fi. JAKT OCH JÄGARE
Fällda rådjur 2021 (fjolåret inom parentes) KOMMUN ANTAL JAKTLAG BOCK GET KID TOTALT Brändö 6 (6) 79 (62) 63 (44) 75 (77) 217 (183) Eckerö 13 (13) 114 (109) 98 (85) 141 (159) 353 (353) Finström 17 (16) 220 (233) 189 (180) 279 (297) 688 (710) Föglö 23 (23) 138 (125) 110 (114) 160 (168) 408 (407) Geta 14 (14) 108 (100) 104 (64) 135 (100) 347 (264) Hammarland 18 (18) 235 (227) 159 (164) 247 (307) 641 (698) Jomala 22 (22) 247 (249) 192 (184) 281 (369 720 (802) Kumlinge 5 (5) 55 (49) 56 (46) 56 (68) 167 (163) Kökar 5 (5) 62 (59) 53 (56) 40 (74) 155 (189) Lemland 13 (13) 174 (176) 151 (121) 218 (263) 543 (560) Lumparland 5 (5) 60 (66) 33 (31) 53 (61) 146 (158) Mariehamn 1 (1) 11 (5) 12 (4) 12 (12) 35 (21) Saltvik 22 (21) 208 (203) 169 (138) 230 (277) 607 (618) Sottunga 3 (1) 6 (1) 5 (5) 2 (4) 13 (13) Sund 23 (23) 208 (177) 186 (138) 260 (294) 654 (609) Vårdö 15 (15) 75 (85) 59 (63) 102 (109) 236 (257) Fällda älgar år 2021 JAKTRÄTTSOMRÅDE KOMMUN TJUR KO KALV TOTALT Brändö västra Brändö 2 1 3 6 Brändö östra Brändö Eckerö norra Eckerö 2 1 2 5 Eckerö södra Eckerö 1 1 Finbo Eckerö 1 1 Finströms jakträttsområde Finström 1 1 2 4 Föglö jakträttsområde Föglö 3 2 7 12 Vargskärs jaktlag Föglö 1 1 2 Östersockens älgjaktlag Föglö 2 1 2 5 Geta jakträttsområde Geta 1 1 3 5 Hammarlands jakträttsområde Hammarland 1 2 1 4 Jomala jakträttsområde Jomala 2 1 5 8 Kumlinge jakträttsområde Kumlinge 6 2 7 15 Kökar jakträttsområde Kökar 2 3 3 8 Lemlands jakträttsområde Lemland 1 1 2 4 Lumparland Lumparland 1 1 1 3 Boxö jakträttsområde Saltvik Långbergsöda Bertby Saltvik 1 1 2 V.S älgjaktsgille Saltvik 2 2 Åsgårda Toböle Rangsby Saltvik 1 1 2 Sottunga jakträttsområde Sottunga 1 1 2 Norra Sunds jakträttsområde Sund 2 1 1 4 Västra Sunds älgjaktlag Sund 1 1 1 3 Vårdö-Listerby Vårdö Västra Vårdö jakträttsområde Vårdö 2 1 2 5 34 22 47 103 Älgjakten 2021 Under älgjakten 2021 fälldes 103 älgar fördelat på 34 tjurar, 22 kor och 47 kalvar, något fler än 2020 då 94 älgar fälldes (28 tjurar, 15 kor och 51 kalvar). Kalvandelen i avskjutningen var detta år väldigt dålig, 46 %. Detta efter att under två år legat betydligt bättre, 54 % 2020 samt 55 % år 2019. Då målsättningen inför säsongen var att vi skulle öka kalvandelen till 60 % kan vi konstatera att detta är ett rejält misslyckande och vi får fundera både en och två gånger hur vi ska komma till rätta med älgförvaltningen efter detta. Rådjursjakten 2021 Resultatet från rådjursjakten 2021 blev 5 930 rådjur vilket är en minskning från föregående år då 6 005 rådjur fälldes. Fördelningen var 2 000 bockar, 1 639 getter och 2 291 killingar. Minskningen är inte stor och det är till och med så att avskjutningen är den tredje största genom tiderna. Vitsvanshjorts jakten 2021 Under hösten fälldes 135 hjortar på Åland vilket är en minskning från fjolåret då 195 fälldes. Hjortarna fälldes i fyra kommuner nämligen Brändö 50 (79), Kumlinge 62 (99), Föglö 14 (14) och Lemland 9 (3) (fjolårets resultat inom parentes). Resultatet är i linje med målsättningen då man på några platser önskat sänka stammen och därför hade ett kraftigt uttag år 2020. AS KO H ÄM ÄL ÄI NE N Jägaren 2/2022 66 Åland
Säl och skarvjakten 2021 Även säloch skarvjakten är avslutad för den här säsongen. Totalt fälldes 207 gråsälar år 2021–22 vilket är nästan samma som de 215 gråsälar som fälldes året före. Vi kan se att trenden de senaste tre åren håller i sig då det skjuts lite fler sälar än tidigare. Resultatet från skarvjakten var 1 645 fällda skarvar jämfört med 2 420 skarvar år 2020 vilket är en minskning med 755 skarvar eller 33 %, men vi har lärt oss att antalet skarv som uppehåller sig inom våra vatten varierar mellan åren. 1 645 skarvar är ändå det näst högsta resultat som skyddsjakten har haft sedan den inleddes år 2008. Vi vill återigen passa på att påminna om att skyddsjakten för båda dessa arter inte längre kräver personliga tillstånd utan kan ske på eget initiativ, båda arter har dock fastställda kvoter om hur många som får fällas. De årliga kvoterna var år 2021: 500 gråsälar respektive 3 000 storskarvar. Båda kvoter höjdes år 2020 dels för att båda arter ökar, dels för att intresset för jakten ökar. Det är väldigt viktigt att man rapporterar de gråsälar och storskarvar som fälls för att vi ska kunna följa med utvecklingen och också utveckla jakten. Mer information finns på hemsidan www.regeringen.ax 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 20 21 2500 2000 1500 1000 500 60 90 73 72 183 227 128 343 215 207 142 604 145 348 363 539 495 839 542 841 938 1195 2420 1645 1002 114 104 115 123 Fällda gråsälar och storskarvar under skyddsjakt år 2021 GE TT Y IM AG ES Nr. 2/2022 71. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 13.5.2022. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd Klaus Ekman, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg, Petri Vartiainen, Johanna Hellman, Tero Salmela och Markku Pakarinen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Tero Kuitunen, tfn. 029 431 2122 och Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Tryckeri: Hansaprint 2022/Jag22_02 Pärmfoto: Jari Niskanen ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Butik och beställningar: Tfn 09 5840 4500 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9–15, asiakaspalvelu@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 vardagar kl. 12 – 16 oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi Adresser Jaktkortsärenden och adressändringar: 67 Jägaren 2/2022