Jägaren 2/2014 - Lehtiluukku.fi

l Vad tycker du om våra tjänster? Jägaren 2 UTBILDA DIN HUND 2014 Föda och gömslen för viltet Jakten blir alltmer teknisk
Innehåll l 2 l 2014 Viltet trivs i övergångszoner s. 7 Utbilda din jaktkamrat s. 20 När viltet flyttar in i huset Hornen som redskap vid s. 32 älgförvaltning s. 40 3 Ledaren 4 Vitsvansviltet 80 år i Finland, del 2 7 Mera vilt i kantzonerna 12 Bågjakt med helpension 15 Ordförandens spalt 18 Viltkameran som verktyg vid viltförvaltning 20 Jakthundar ska ha jaktlust 25 Jägarens studieväg 26 Träna hunden renren 28 Satte hundarna på världskartan 30 Ung och ivrig jägare 32 När viltet flyttar in 36 Järvforskningen på frammarsch 2 l Jägaren 2 l 2014 38 Gråsälen i Östersjön 40 Hornen som redskap vid älgförvaltningen 43 Mårdhunden 44 Ålandsnytt 46 Resultaten från jägarenkäten 48 Närmat från slaktskjul 52 Viltmat, ja tack! 54 De ädla lövträden, del 3 56 Nyhetsmagasinet 60 Juniorsidan 61 Affärer 63 Adresser
Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ersättningssystemet för älgskador hotat EU- kommissionen reviderar riktlinjerna för stöden till jord- och skogsbruket. I det utkast till riktlinjer som presenteras av kommissionen ingår inte grunder som skulle berättiga jord- och skogsbruket till ersättningar för hjortdjursskador som drabbat dessa näringar. Om kommissionen fastställer dessa riktlinjer kommer finska staten inte mera efter 2015 att kunna betala ersättningar för hjortdjursskador. Linjedragningen för EU:s och medlemsländernas stödpolitik anses vara nödvändig för att inte något lands företagare ska erhålla statliga stöd som förvränger konkurrensen, dvs. ger dem en bättre ekonomisk position än andra. Älgstammen är aldrig helt jämn. Älgen har sina årstidvandringar mellan sommar- och vinterbeten. Därför fördelar sig också skadorna ojämnt. Större delen av odlings- och skogsmarkerna drabbas inte av nämnvärda skador, men på andra håll kan skadorna vara synnerligen tunga såväl i produktions- som i ekonomiskt avseende. Den finländska lösningen på skadeproblemet är det av jägargemenskapen finansierade ersättningssystemet. Lösningen är till karaktären en försäkring. Jägarna betalar i form av jaktlicensavgifter försäkringspremierna och ur dessa ersätts de skadedrabbades förluster. I sitt utkast till linjedragning tillåter kommissionen betalning av skador som orsakats av stora rovdjur. Motiveringen är att dessa är strikt skyddade och statsmakten reglerar avlägsnandet av störningar samt styr stammens storlek. Logiskt tänkt kunde samma motivering lika bra gälla också för hjortdjur i Finland. En enskild markägare kan inte fritt döda individer som orsakar skador och regleringen av stammen sker med jakttider och jaktlicenssystemet. Ur den skadelidandes synpunkt är erhållandet av ersättning alltså lika motiverat som för skador orsakade av stora rovdjur. Om det nuvarande skadeersättningssystemet upphör är det ett allvarligt bakslag för förvaltningen av älgstammen. Eventuellt blir vi rentav tvungna att pruta på älgstammens nivå. Utvecklingen skulle även ha en negativ följdeffekt på rovdjurspolitiken. En nedgång för stammen av bytesdjur leder till en ökning av rovdjursproblemen och försvagar ytterligare den sociala hållbarheten för förvaltningen av rovdjursstammarna. Problemet med älgskadesystemets fortsättning är såtillvida exceptionellt, att finländarna är eniga i den här frågan. Samtliga organisationer och de ställningstaganden som setts i medierna försvarar bibehållandet av vårt system. Det finländska systemet är unikt i Europa. På andra håll, exempelvis i Tyskland eller Sverige, är förhärskande praxis att den som arrenderar jakträtten betalar skadorna i form av arrendet för jakträtten eller som skadeersättningar direkt till markägaren. När detta skrivs är EU-kommissionens slutliga ståndpunkt inte ännu känd. Under vinterns lopp har representanter för Finland fört förtroliga underhandlingar om linjerna för stödet. Kommissionen har lyssnat på Finlands synpunkter, men den slutliga lösningen kommer först senare på våren. Om dessa system jämförs ur EU:s synpunkt får företagaren i vartdera fallet ersättning för viltskador. Men det finländska systemet upprätthålls av staten. Nu bör alla som bara har möjlighet härtill agera för finländarnas enhälliga ståndpunkt i riktning EU-kommissionen: Finlands ersättningssystem för hjortdjursskador bör bevaras. Jägaren 2 l 2014 l 3
Text och bild: Mikael Wikström DEL 2 Spridning inom lan det Vitsvansviltet 80 år i Finland Fångst i lador, uppfödning i inhägnader och utsättning i nya marker runtom i landet var ett arbete som utfördes intensivt på 1960- och 1970-talen. Resultat nåddes och jaktbara bestånd av vitsvansvilt etablerades på många håll. Arten kom att utöka tillgången på rekreation och kött avsevärt. 4 l Jägaren 2 l 2014 V itsvansansviltet som införts i Finland 1934 klarade sig bra och förökade sig effektivt efter att stammen etablerat sig. I mitten av 1960-talet var vinterstammens täthet närmare 200 vitsvansar per tusen hektar i Laukko i Vesilax, dit de första vitsvansarna kommit. Trots att vitsvansarna spred sig också till grannområden,skedde det långsamt. För att försnabba spridningen av vitsvansviltet i Finland uppgjordes en utplanteringsplan år 1961.Det handlade om infångning av vitsvansar där deras antal var rikligt och utsättning i nya områden på olika håll i Finland. Man ville helt enkelt göra vitsvansviltet till en värdefull viltart i större delar av landet. Fångst i lador Många metoder testades för att fånga in vitsvansar, bland annat med hjälp av bedövningsgevär. Det effektivaste sättet visade sig ändå vara att locka in vitsvansar i lador med hjälp av mat. I ladornas dörrar byggdes luckor och automatiska gillringssystem. När vitsvansarna väl var inne i ladorna föstes de in i transportlådor för att skickas vidare till nya platser. Varierande utsättningsplatser På utsläppningsplatserna tycks tre olika metoder ha tillämpats. På vissa ställen byggdes ordentliga inhägnader där avelsdjuren fick föröka sig och ungdjur släpptes ut i markerna
Vitsvansviltets ungefärliga utbredning under olika skeden. (Material: Suomus 1961, Koivisto 1966, Moilanen 1986, Wikman 1996, Riistaweb 2014) Sammanlagt åtta avelsdjur köptes under åren 1967 – 1968 och de kom att producera totalt nio kalvar i hägnet fram tills att hägnets port öppnades för gott före kalvningssäsongen 1971. Under årens lopp hade ungdjuren släppts ut ur hägnet för att trängseln inte skulle bli för stor. Efter den här episoden kom området att få namnet ”Hjortlandet”. under många års tid.På andra ställen byggdes enklare inhägnader dit vitsvansar flyttades för kanske endast ett års tid för att acklimatisera sig, innan de kom ut i den nya marken. Det tredje sättet var att släppa ut djur direkt i markerna, raka vägen från transportlådorna. De första djuren som fångades in var två hindar i Laukko i Vesilax och de flyttades till Kuttila gård vid Kuusjoki i Egentliga Finland 1962. Följande år kom flyttandet igång på allvar när åtminstone elva vitsvansar fick nya hemorter. De två hindarna i Kuttila fick då sällskap av ytterligare tre vitsvansar i en liten inhägnad på cirka 1/4 hektar, där de bodde tills alla vitsvansar släpptes ut våren 1964 innan hindarna skulle kalva. Det här var alltså ett hägn av enklare typ. På Långstrand gård i Kyrkslätt i Nyland byggde den lokala jordbrukaren en cirka 1/2 hektar stor inhägnad tillsammans med några vänner hösten 1967. Sammanlagt åtta avelsdjur köptes under åren 1967 – 1968 och de kom att producera totalt nio kalvar i hägnet fram tills att hägnets port öppnades för gott före kalvningssäsongen 1971.Under årens lopp hade ungdjuren släppts ut ur hägnet för att trängseln inte skulle bli för stor. Efter den här episoden kom området att få namnet ”Hjortlandet”. Ett annat exempel på en av inhägnaderna som var länge i användning fanns i Teijo i Bjärnå i Egentliga Finland. Under åren 1970 – 1974 skaffades 14 vitsvansar som fortplantade sig så att sammanlagt 28 djur släpptes ut i tre omgångar. Åtminstone omkring ett par hundra vitsvansar har förflyttats Vitsvansar har flyttats aktivt i Finland. Några av de ställen dit vitsvansar flyttats genom åren är märkta med en röd cirkel. Laukko i Vesilax är märkt med en stjärna. Om någon känner till platser förutom dessa där vitsvansar satts ut, så tas information om dem emot med tacksamhet: mikael. wikstrom@riista.fi Infångandet och utsättandet av vitsvansar pågick aktivt i ungefär tjugo års tid då omkring tio vitsvansar flyttades per år.Den intensivaste utsättningstiden ser ut att ha varit 1971 – 1974 då omkring tjugo vitsvansar sattes ut årligen. Utsättningsställenas geografiska spridning var stor i och med att vitsvansar förflyttades Jägaren 2 l 2014 l 5
till Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Södra Tavastland,Norra Tavastland,Södra Savolax, Österbotten och Uleåborg.Vitsvansarna spred sig naturligtvis också på egen hand i och med unga djur som disperserade. Men förflyttandet av vitsvanar gjorde att djuren ökade snabbare i nya områden så att jakten kunde inledas tidigare. Arbetet med att flytta vitsvansar upphörde ändå inte på 60- eller 70-talet.Under senare tid har utsättningar av vitsvansar varit aktuella i den östnyländska skärgården och i östra Savolax. Enligt de källor som finns tillgängliga har åtminstone i grova drag ett par hundra vitsvansar förflyttats i Finland. Räknar man med alla de kalvar som fötts i de olika inhägnaderna och de kalvar som nyutsläppta hindar fött direkt utanför inhägnaderna, blir antalet nya vitsvansar i de nya markerna förstås större. Privat finansiering Arbetet med inhägnaderna och utsläppandet av djuren tycks i de flesta fall ha skötts av lokala jordbrukare med tillstånd av Jordbruksministeriet. Kostnaderna för hägnmaterial, avelsdjur och utfodrande verkar till stor del ha skötts på privat väg av de involverade entusiasterna. De direkta kostnaderna var ändå inte alltid den största utmaningen. Skötseln av de inhägnade vitsvansarna kunde vara mycket krävande. Tuomas Salomaa som var jordbrukare i Kuttila och skötte vitsvansarna som kom dit 1962, minns att djuren var mycket kräsna i maten. Det var ett fasligt sjå att samla ihop sådana växter som djuren ville äta,berättar Salomaa.Det var ingen självklarhet att alla kalvar som föddes i ett hägn överlevde. Stövarjägarna protesterade Trots att många satte ner stor möda på att få en ny naturresurs etablerad i nya områden, var långtifrån alla lika förtjusta i vitsvansarna. Stövarjägarna var vana med att det inte fanns klövvilt som kunde störa hundarnas koncentration på hare och räv,för rådjuren och skogsvildrenarna var ju sedan långt tillbaka försvunna. I takt med att vitsvansarna ökade och blev jaktbara ändrade inställningen och idag inser ju alla stövarjägare att det går att få en harhund klövviltren, samtidigt som alla taxjägare inser att det går att få en vitsvanshund småviltren. Också i trafiken uppstod bekymmer med många påkörda vitsvansar,och de har varit svårare att lösa. Antalet kollisioner där vitsvansar är involverade har under senare år blivit nästan lika stort som antalet kollisioner där tamrenar är involverade. Vitsvansarna har däremot i de Bo-Gunnar Hollsten visar en bild av sin far och en tam vitsvanskalv med namnet ”Belu” framför platsen där familjen hade ett vitsvanshägn. Bo-Gunnar Hollstens far Lars Hollsten som var jordbrukare på Fröjdböle gård på Kimitoön i Egentliga Finland, hade åtta vitsvansar inhägnade i två repriser under åren 1963 – 1965. 6 l Jägaren 2 l 2014 flesta fall konstaterats vara oförargliga vad gäller skogsbruk och traditionellt jordbruk. Specialodlingar med grönsaker eller bär kan ändå behöva inhägnas i vissa områden. Utvandring från Finland I takt med att vitsvansviltet ökade och spred sig på det finländska fastlandet, hittade djur också utanför gränserna. Den första vitsvansen inom åländskt område fälldes 1979 på Kumlinge och senare har vitsvansar också fällts på den ryska sidan, bland annat öster om Ilomants. Till Sverige nådde arten 2008 då en vitsvans fälldes i Tornedalen.Vitsvansen var tidigare inte särskilt välkommen i de här områdena men inställningen har med åren ändrats. På Åland har artens värde upptäckts så att man strävar efter en hållbar skötsel av stammen. I Sverige finns nu en vilja att underlätta en naturlig utbredning i första hand till landets norra delar. Till Ryssland har vitsvansar flyttats för att få en jaktbar stam och intresset för nya avelsdjur är för tillfället stort. Uppskattad viltart I Finland är vitsvansviltet en främmande art och finns därför nämnd i Jord- och skogsbruksministeriets strategi för främmande arter. Vitsvansen hör ändå inte till kategorin invasiva främmande arter liksom mårdhund och mink, utan är enligt strategin för främmande arter en uppskattad viltart vars bestånd av den orsaken är föremål för vilthushållningens beståndsvård. Vitsvansbestånden ska alltså skötas enligt principerna om hållbart nyttjande och så att bestånden inte äventyras. I dagens läge är vitsvansen Finlands nästviktigaste viltart och är inom sitt kärnområde den överlägset viktigaste viltarten. Arten har hittills producerat cirka 18 miljoner kilogram kött, omkring 140 000 hornuppsatser och ungefär 520 000 skottillfällen.Vitsvansviltet har alltså skaffat sig en mycket betydande position och är den enda arten i Finland som regelbundet jubileras.Till 50-års jubiléet restes ett minnesmärke i Laukko och vid till exempel 70-års jubiléet ordnade Finlands Jägarförbund ett seminarium med jubileumstal till vitsvansviltets ära. Vitsvansviltet har konstaterats vara fritt från de allvarliga sjukdomar som förekommer bland vitsvansar i Amerika. Med nuvarande biologiskt sett låga tätheter konkurrerar vitsvansviltet inte heller märkbart med någon annan art i Finland. Framtiden för amerikafinländarnas gåva till hemlandet ser alltså mycket ljus ut.
Marko Svensberg, projektchef, projektet Viltet i kantzoner Mera vilt i kantzonerna Projektet Viltet i kantzoner som framme på den senaste tiden.I synnerhet över- de får stöd för grävmaskinsarbetet med att gångszonerna mellan moskog och våtmark är lägga igen dikena. leds av Finlands viltcentral utför hönsfåglar i alla åldrar och för kulJägarna är väldigt intresserade av naturvecklade skötseln av övergångs- viktiga vård och tack vare det blev projektet mycket larna är de rent av nyckelmiljöer. zoner i skog för att gynna viltet. Övergångszonerna erbjuder hönsfåglarna kostnadseffektivt. I samarbete med skogsNu vore det viktigt att hos olika livsviktig föda och skydd på ett och samma centralerna realiserades dessutom inom proorganisationer och aktörer ställe. Där finns en artrik insektfauna och ris- jektet två restaureringar av ripmyrar i Parkaväxter, i synnerhet blåbär. Det frodiga fältskik- notrakten. Finansieringen löstes till största väcka intresset för att sköta kantzoner och omsätta skötsel- tet, det slutna krontaket och trädbeståndets delen med medel för naturvårdsprojekt. variationer i täthet och storlek ger skydd. anvisningarna i praktiken. Varför inte en naturvårdssporre? Arbetet fortsätter med projekJägarna visar naturvårdsintresse Projektet avkastade en tanke att jobba vidare tet Ut i viltskogen (Askel riista- Vid projektet Viltet i kantzoner projekterades med, ett slags naturvårdssporre med vilken metsään) som börjar i vår. I en naturvården i övergångszonen på 14 pilotob- staten skulle stöda markägares intresse att på jekt och skapades utbildningsmaterial. Na- eget initiativ sköta om vardagsnaturen. Sporfyrdelad artikelserie kommer turvårdens kostnadseffektivitet trimmades rarna ska för markägarens del vara okomplicetidningen Jägaren att presengenom kopplingar till fritid och rekreation. rade och i storleksklassen 500 till 3000 euro tera skötselanvisningarna för Projektet syftade också till att uppmuntra beroende på hur mycket arbete objektet kräver, övergångszoner. ortsbor att sköta om kantzoner genom en in- kostnaderna och olägenheterna.En sporre kun- S yftet med projektet Viltet i kantzoner var att öka olika aktörers intresse för och förmåga att sköta kantzoner, och göra det bättre än det görs idag. Med övergångszon menas en övergång mellan två olika ekosystem som har drag av bägge. Övergångszonerna har i regel en större variationsrikedom än de angränsande ekosystemen eftersom deras flora och fauna bygger på bägge ekosystemens arter. En övergångszon är exempelvis kanten mellan en skog och en öppen mosse, och brynet mellan en skog och en åker eller ett vattendrag. Övergångszonerna viktiga för skogshönskullar Övergångszonernas betydelse har varit livligt kluderande verksamhetsmodell som utgick från markägarna. När planerna gjordes upp fick markägarna föreslå hur det hela skulle gå till i praktiken. Projektet gav upphov till tankar och idéer om hur pilotprojekten skulle realiseras. Under projektets gång märkte vi att markägarna ofta blev motiverade av att inkluderas i planeringen och realiseringen. Objektet upplevdes tydligare som ”eget” och betydelsen för markägaren blev sannolikt större än om planerare hade haft hand om det hela. Somliga av de involverade markägarna hade väntat på en lämplig finansieringsmetod för i synnerhet iståndsättning av dikade torvmarker med glest trädbestånd. Önskemålen har varit realistiska eftersom de har varit beredda att själva avlägsna trädbeståndet bara de beviljas för exempelvis restaureringen av en lågproducerande våtmark till skogshönsmiljö och bevarandet av en svämskog som skapats av bävrar. Projektet Viltet i kantzoner involverade ett omfattande nationellt nätverk av samarbetspartners; Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio, Forststyrelsen, Finlands skogscentrals regionenheter, Västra Finlands skogsägarförbund, Finlands naturskyddsförbund, koncernen MetsäGroup,Jord- och skogsbruksministeriet,Miljöministeriet,Karleby stad och en skara intresserade privata markägare. Tapio spelade en framträdande roll vid det praktiska genomförandet. Projektet finansierades av Miljöministeriet genom mångfaldsprogrammet för skogarna i södra Finland (Metso). Jägaren 2 l 2014 l 7
SÅ HÄR GYNNAR I skogsbrynet övergår trädbeståndet gradvis i skog. I laggen är målet ett kontinuerligt trädbestånd i naturtillstånd. Ett rikt fältskikt, lövträd och variationer i trädbeståndets täthet och storlek. 8 l Jägaren 2 l 2014
DU VILTET Förbise inte riset – blåbäret är den viktigaste växten för många viltarter. Variationsrika strandzoner med öppna, halvöppna och skogbevuxna stränder berikar floran och faunan. Genom att gynna undervegetation och buskar skapar vi gömslen för djuren. Jägaren 2 l 2014 l 9
DEL 1 gszoner n å g r e v ö v a Skötseln <z Många viltarter klarar av köld, hunger och rovdjur i ett variationsrikt skogslandskap. De finner skydd och föda eftersom ris- och undervegetationen är artrik, trädbeståndet är blandat och varierar i storlek och täthet, och det råder en behärskad brist på skötsel. tt förbättra livsmiljöerna och öka mångfalden i ekonomiskog är ett långsiktigt arbete där effekterna sträcker sig decennier framåt. Vid skötseln av en övergångszon går det ofta att förena flera av skogsägarens önskemål.Skötseln kan planeras så, att livsmiljön förbättras för de olika viltarterna,mångfalden i naturen ökar, landskapet blir variationsrikare, vattenskyddet effektivare, stormskadorna mindre och åkrarna lättare att odla. Bakom mångfalden av olika övergångszoner ligger olika fysikaliska och biologiska miljöfaktorer. Åtgärdsförslagen kan omsättas i praktiken enligt objektets naturliga egenskaper, områdets användningshistoria och markägarnas egna önskemål om hur marken ska användas. A ÅTGÄRDSFÖRSLAG: n Bevara övergångszoner som befinner sig i naturtillstånd och försök återföra förändrade kantzoner till naturtillstånd. I övergångszoner vid våtmark är målet ett naturtillstånd med kontinuerligt trädbestånd. Nära vattendrag är målet antingen en skuggig skogsmiljö (små vattendrag, trädbevuxna stränder) eller en halvöppen strandäng. Vid en åkerkant är målet att göra zonen öppnare. n Syftet med en övergångszon är att där ska finnas gömslen och föda för viltet och övriga arter. n Bevara objektets naturliga vattenhushållning och undvik schablonmässig skötsel. n Skapa ett variationsrikt trädbestånd som består av olika trädslag, träd av olika storlek, tätare och glesare partier samt murkna träd. n Öka den strukturella variationen med en mosaik av öppnare och slutnare partier. n Bevara bestånden av blåbärsris till exempel genom att placera klungorna med kvarlämnade träd där det finns mycket ris och där avstå från markberedning och stubbrytning. n Plockhuggning, gallringar i rätt tid och bortforsling av hyggesavfall gynnar blåbärsriset. n Överväg att hålla övergångszonen kontinuerligt trädbevuxen genom olikåldrig skogsodling. n Placera trädgrupper som ska bevaras i övergångszonen. Avverka de värdefullare träden på andra platser och spara sådana som är ekonomiskt av ringa värde – tjädrars betesträd, aspar, alar, björkar vide, sälg samt sneda och defekta träd. AVVERKNINGSANVISNINGAR FÖR ÖVERGÅNGSZONER n n n n n n n n Planera helst behandlingen av träd och buskar i en övergångszon under barmarkstid då variationerna i växtlighet och växtplats är tydligt synliga. Verkställ avverkningen när marken är frusen eller när den är torr och bärig. Undvik att köra maskiner i en övergångszon, i synnerhet på mjuk torvmark. Rita in övergångszonen som en egen beståndsfigur om den är tillräckligt stor (>0,3 ha) och inkludera den i skogsplanen. Märk gärna ut zonen med märkband eller mera bestående markeringar i terrängen när avverkningen börjar. Uppge i skogsanvändningsanmälningen objektets specialnatur och avverkningens ändamål. Höggallring och plockhuggning är avverkningsmetoder som passar särskilt bra i övergångszoner. Ta också hänsyn till fuktiga sänkor i stämplingen som är viktiga för viltet och lämna dem utanför gallringen. Huvudregeln är att inga ingrepp ska göras när fåglarna häckar och har ungar (15.4-31.7). Sköt om objektet regelbundet. Övergångszonen mellan moskog och våtmark hör till de viktigaste livsmiljöerna för både de vuxna skogshönsen och deras ungar. Glöm inte det, du som brukar skogen! 10 l Jägaren 2 l 2014
uuDen VerkkokauPan aVaJaiset! 300 nopeimmalle yli 200 € ostoksesta kaupan päälle! ilMainen laHJatuote! Valitse yksi nopean tilaajan etu verkkokaupassa tai puhelimessa. FoodMaster Burrel X5 TM HauDutusPata 3,5 l Burrel X-600 leD-otsalaMPPu 0€ arvo 99,00 € 0€ Maastoakku 5200 mah 0€ arvo 39,90 € arvo 119,90 € kolMe VÄriÄ Petsafe Premium koiratarHa 3x3m koiratarHa 4x4m peille! 50 kpl erä no Vain kolMe VÄriÄ 579€ kotiintoimitus 0€ Ei koske erikoisalueita ! kevättarjous Vain Laadukkaat ja suositut 799€ kotiintoimitus 0€ Ei koske erikoisalueita Tunnettua valiolaatua jo vuodesta 1995. Erinomaiset ravintoainekoostumukset ja korkeat lihapitoisuudet. Yhdistelmä parhaita raaka-aineita ja lisäravinteita. Kaiken kokoisille ja rotuisille koirille. Tilaa kätevästi netistä tai puhelimella! -koiranruoat ” Valio-ruoka on auttanut Ricoa menestyksessä ja päivittäisessä hyvinvoinnissa. Ruoka maistuu hyvin ja sisältää kaikki koiran tarvitsemat ravintoaineet. lihaa 30 % vain 24 95k0g /1 lihaa 51 % vain 90 1 3 /15kg Matti ja Ville Haapaniemi, Simo lihaa 44 % vain 29 95k0g /1 Meiltä myös edulliset penturuoat. kysy lisää! M. 11-12 X X Hakatien Rico, Ajokuningas 2011 ja 2012 Toimituserät: 2 säkin paketti, rullakko 16 säkkiä ja lava 45 säkkiä. Soita ja kysy hinta edullisista lava- ja rullakkotoimituksista! tilaukset www.koiravaruste.fi tai PuHeliMella p. 0500 176 596 ark klo 8-16 lihaa 44 % vain 90 4 3 /15kg kotiintoimitus* 0€ *Koskee parillisia tilauseriä
Reijo Orava En semestervecka i träd Den strängt reglerade amerikanska bågjakten bjöd på både byte och storslagna upplevelser. Min semestervecka i träd lärde mig dessutom en hel del om vitsvansviltets beteende som man inte får veta i hemknutarna. I USA är det mycket populärt att jaga med pilbåge. Det finns ungefär 4,5 miljoner bågjägare och de fäller cirka 1,2 miljoner vitsvanshjortar.Det är en fjärdedel av den totala hjortavskjutningen. I november deltog jag i en veckolång hjortjakt med en kille som jaktkompis som bor i Illinois och jobbar för ett finskt bolag. I USA säljs jakttillstånd till utlänningar som är bosatta i landet på samma villkor som till amerikanska medborgare. Också en turist som jag får köpa tillstånd, även om priset är högre än för dem som bor där. För vår jaktvecka hade vi bägge tillstånd att med pilbåge fälla en hjorthane och en hjort utan horn. Tillstånden fick fritt användas på all statsmark och med markägarens samtycke även i privata marker. De områden kring storstaden Chicago som är öppna för allmänheten är dock utsatta för ett starkt jakttryck och eftersom den tid vi hade till vårt förfogande inte tillät rekognoscering på egen hand så köpte vi ett sex dagars jaktpaket av en företagare i branschen. I paketet ingick inkvartering med helpension och guidetjänster. Jakttjänsterna skapar jobb Chefen för företaget Timberland Outfitters, Ben Plattner, berättade att han drivit sitt företag i tolv år. Han och en anställd får sin utkomst av företaget. Under jaktsäsongen hyr 12 l Jägaren 2 l 2014 – bågjakt med helpension
Målsättningen för delstaternas naturförvaltning är att för allmänheten producera friluftstjänster som bygger på naturupplevelser; jakt och fiske, friluftsliv, djurskådning och fotografering. Den selektiva jakten ger utmärkta möjligheter att följa med djurens beteende. På bilden en vitsvansbock som enligt jaktvärdens regler lämnas att växa till sig. han in erfarna jägare som jaktguider. De lever främst på andra yrken, men tillbringar ett par höstmånader i jaktföretagarens tjänst. Plattner samarbetar med ett halvdussin sådana jaktguider. Servicen och kosthållningen i anslutning till inkvarteringen sköts av underleverantörer.I Timberlands basläger inkvarteras under jaktsäsongen åtta till tio gäster i taget och jaktguiderna tar hand om två gäster var. Plattner är medveten om att det enbart i delstaten Illinois finns ungefär trehundra liknande företag som hans. Konkurrensen är hård och ingen har blivit förmögen på att producera jakttjänster, men arbetets frihet och passionen för naturen och jakten ersätter den bristen, förklarar företagaren. Utsikt från passet på drygt sex meters höjd. Ben Plattner har drivit sitt företag som producerar jakttjänster i tolv år. Företaget ger jobb åt Plattner själv, en heltidsanställd och ett halvdussin jaktguider under jaktsäsongen. Enbart i delstaten Illinois finns det cirka 300 företag som erbjuder jakttjänster. I USA som helhet skapar företagen och näringarna med anknytning till jakt cirka en miljon jobb. Kvalitetstroféer och god service konkurrensfördel Företagets goda namn och rykte är en hörnsten för den som producerar jakttjänster. De amerikanska jägarna vill fälla hanar med stora hornkronor. Alltså måste det finnas sådana. En annan sida att vårda sig om är servicen. Jaktguiderna måste verkligen kunna sin sak och vara serviceinriktade. Om de här sakerna haltar så sprider sig nyheten på nätet, på bedömningstjänster och sociala medier. Och kunderna försvinner. Man försöker få fram dunderbockar i jaktföretagarnas områden genom selektiv jakt med strikta regler. Metoden är inte okänd Jägaren 2 l 2014 l 13
hos oss. Unga hanar får växa till sig tills de är mellan fem och sju år gamla; då är hornen som bäst. Plattners företag har arrenderat jakträtten på ett skogigt område som är cirka 1300 hektar stort. Där fälls varje år mellan fyrtio och femtio hjortar. Enligt vår jaktvärd hyser området cirka 400 hjortar. Avskjutningen känns med finska mått mätt låg,men orsaken ligger i stammens struktur.När hanarna sparas till troféålder blir avskjutningen låg i förhållande till det totala hjortbeståndet. Utifrån egna tidigare erfarenheter gissar jag dock att vår jaktvärd har bättrat på sin uppskattning med ett smärre reklamtillskott. Stränga säkerhetsföreskrifter Jakten är uteslutande vaktjakt i trädpass, eller tree stand som de kallas over there. Trädpassen är placerade där hjortarna brukar ha sin gång.Ställningarna är av lättmetall med stege och fästa i rakstammiga lövträd. Bottenplattan är på ungefär sex meters höjd. Passen bemannas medan det är mörkt och jakten får inledas en halv timme innan soluppgången. En typisk jaktgäst sitter uppe i trädet i ett sträck ända till kvällen. Jakten avslutas en halv timme efter solnedgången. I början av november är jaktdagen i teorin drygt tolv timmar lång. Vi finländare var dock inte lika begivna på stora hornkronor utan höll mitt på dagen en paus i baslägret för att äta och ta igen oss.Men även för oss blev det ungefär 50 timmar jakt på sex dagar. I Nordamerika är ”shouldermount” det vanligaste sättet att göra trofé av en hjorthane. Huvudet och halsen stoppas upp, fram till skulderbladen. Hjorten på bilden fälldes under företaget Timberlands tidigare år i branschen. 14 l Jägaren 2 l 2014 Att jägarna använder en säkerhetssele är ett absolut krav.Jägaren ska koppla säkerhetslinan nere vid trädets rot och får inte koppla sig loss förrän han står stadigt med fötterna på marken igen. Om jägaren skulle tappa balansen eller nicka till, eller konstruktionen kollapsa skulle han utan säkerhetsutrustning falla från sex meters höjd och skada sig allvarligt. Säkerhetsdisciplinen är inget trams; i bågjaktens och trädpassens barndom skadade sig eller omkom tusentals bågjägare i Nordamerika. Selektiv avskjutning Chefen på Timberland ger oss stränga direktiv för vilka djur som får skjutas.Pinnbockar med horn under tre tum får fällas. Större hanar får däremot inte fällas förrän hornen mäter mer än 140 tum. Tummåttet innebär den sammanlagda längden på hornstången och alla taggar. Tre och en halv meter horntaggar är mycket! Det fick vi erfara under vår jaktvecka. För min jaktkamrat blev saldot för veckan uppe i träd en hind, fälld med första pilen. Av den gjorde vi vakuumförpackade stekar och köttfärs. På den här kanten har våra trofétörstande amerikanska jaktkamrater mycket att lära sig av oss. Själv får jag på gott skotthåll fotografier av fler än tio hanar som står på tillväxt.Veckan bjuder mig på massor av upplevelser. Den ger mig sådana lärdomar om hjortarnas beteende som våra inhemska jaktformer aldrig någonsin kan ge. En av jaktgästerna, hemma från en granndelstat, fällde ett 150 tums praktexemplar och det höll mitt hopp vid liv ända till slutet.En stor hjort gick i pass för mig, men jag lät pilarna vara.Det var en bock på högst hundra tum. Till de viktigaste målen för den amerikanska naturförvaltningen hör att producera upplevelser lll I USA är det populärt att jaga. År 2012 jagade cirka 13,4 miljoner amerikaner, vilket utgör 7 % av de amerikaner som är äldre än 16 år. 80 procent av de amerikanska jägarna bor i storstäder. Därför har det uppstått en väldig marknad för jakttjänster. Näringarna med anknytning till jakt skapar cirka en miljon jobb. I delstaterna är målet för naturförvaltningen att för allmänheten producera rekreationstjänster som bygger på naturupplevelser: jakt och fiske, friluftsliv, djurskådning och fotografering. Enligt färsk statistik ägnar sig 38 procent av amerikanerna åt sådana här friluftsaktiviteter som utgår från de vilda djuren i naturen. I de amerikanska delstaterna är administrationen av naturskyddet och nyttjandet av naturresurserna sammanslagna. Effektiviteten i naturförvaltningens verksamhet mäts i mängden av naturtjänster som produceras för allmänheten. För jaktens del innebär det här att man producerar jaktmöjligheter för så många som möjligt och en maximal mängd friluftsdagar. De beviljade jaktlicenserna är personliga för varje jägare och han (eller hon) måste använda dem själv. En licens kan alltså inte överföras på en kamrat. Antalet jaktdagar blir fler när myndigheterna gynnar tidskrävande jaktformer. Bågjakten är ett gott exempel på detta. För att fälla en vitsvanshjort med en pil och båge behövs det tio gånger fler jakttimmar än med gevär. I Illinois syns detta i delstatens lagstiftning på så vis att jaktsäsongen med pilbåge är nästan fyra månader lång medan man med skjutvapen får jaga bara två veckoslut, sammanlagt i sju dagar. Dessutom är gevär av typerna som används hos oss totalförbjudna; bara svartkrutsgevär och hagelgevär med brenneke eller slug är tillåtna. Konsekvenserna av de här begränsande bestämmelserna är klart synliga. Naturtjänsternas målsättning att producera en stor mängd friluftsdagar för allmänheten uppfylls med råge. Sammanlagt uppgår antalet jaktdagar till 220 miljoner; i genomsnitt 16 dagar per person. De statistiska uppgifterna är hämtade från webbplatsen: http://www.statisticbrain.com/
Ordförandens spalt Tauno Partanen Styrelsens ordförande Finlands viltcentral De första viltvårdsrådens mandatperiod på slutrakan När den nya viltförvaltningslagen trädde i kraft utsåg jord- och skogsbruksministeriet vårt lands första riksviltvårdsråd och 15 regionala viltvårdsråd. Ministeriets uppgift är i år att före utgången av maj utse nya motsvarande organ, som inleder sin treåriga mandatperiod i början av augusti. Till rådens främsta uppgifter hör bland annat att delta i vilthushållningens strategiska planering, att hantera viltkonflikter och att höra intressegrupperna. Under viltdagarna gjordes en avstämning där erfarenheterna från organens mandatperiod sammanställdes. Det främsta målet för sammanställningen var att underlätta starten för de nya viltvårdsråden. När det första riksviltvårdsrådet inledde sin verksamhet fanns det på det första mötets föredragningslista en uppsjö av initiativ från fältet, som det inte fanns några som helst möjligheter att godkänna. Rätt snabbt blev det praxis, att ordföranden och föredraganden omsorgsfullt beredde listan på förhand. Under det här arbetet grunnades det noggrant över respektive ärendes lämplighet för mötets agenda. Riksviltvårdsrådet är inte någon automat för utlåtanden, utan dess uppgift är att göra väl grundade förslag till åtgärder som främjar vilthushållningen, varefter jord- och skogsbruksministeriet fortsätter beredningen av frågan inklusive eventuellt behov av lagändring. Ett utmärkt exempel på en sådan rätt snabb ändring som upplevdes vara mycket angelägen var när riksviltvårdsrådet föreslog att tiden för jakt på lodjur skulle tidigareläggas med två månader inom renskötselområdet. Det här förslaget förvandlades snabbt till ”kött” och lodjuret har sedan hösten kunnat jagas inom renskötselområdet redan från början av oktober. Även för beredningen av förvaltningsplanerna har riksviltvårdsrådets riktlinjer och ställningstaganden definitivt en stor betydelse för slutresultatet. Exempelvis när det i utkasten till förvaltningsplaner som kommit till rådet för utlåtande ges en mängd olika förslag till åtgärder är det i praktiken omöjligt att enhälligt ta ställning till dem alla. Enligt demokratiska spelregler bör majoritetens åsikt avgöra. Enligt min uppfattning har ingen part i det här organet vetorätt! De regionala viltvårdsråden har hand om motsvarande uppgifter inom sina egna regioner och framför bl.a. sina egna regioners synpunkter på de riksomfattande verksamhets- och förvaltningsplanerna. De regionala intressegrupperna har i utmärkt omfattning aktiverats i verksamheten, vilket har berikat rådens arbete. Likaså har hörandet av intressegrupperna genomgående lyckats bra. Det förefaller som om vi skulle ha funnit den väg där viltvårdsrådet ses som en reell regional sakkunnig där ärenden handläggs övergripande – inte enbart ur jaktens synvinkel. Det här är en bra utgångspunkt när alla regionala viltvårdsråd innevarande år för första gången efter att ha hört intressegrupperna ska fastställa de målsatta tätheterna för älgstammen inom sina respektive regioner. Mot slutet av året ska råden också fastställa de nya ekonomiområdena för älgen. Jag har haft tillfälle att på nära håll följa med både viltvårdsrådens och skogsvårdsrådens arbete och resultat. Min uppfattning är att riksskogsvårdsrådets roll och betydelse i skogsfrågor är klart tyngre än riksviltvårdsrådets i motsvarande viltfrågor. Det här är givetvis förståeligt med hänsyn till skogsbrukets sociala betydelse i vårt land. Men för de regionala råden verkar läget vara det motsatta. Ute i bygderna är intresset för deras verksamhet genuint och viltfrågorna kommer att ges allt högre prioritet! Jägaren 2 l 2014 l 15
nopean TilaaJan eTu! teStivoittajalta TrekLite ulkoilijan kuoripuku R huippu-uutuuS! – 100% vedenpitävyys ja hengittävyys Blind Max HD Snow Sundridge Suunniteltu ulkoilijalle,Igloo joka arvostaa kuoripuvulta erinomaista keveyttä, Uusi Blind Max HD SnowTM -lumicamo on talvimetsästäjälle suunniteltu kevyt, täysin vedenpitävä, tuulenpitävä ja hengittävä metsästyspuku. Hi-DRYTM -käsittelyn ansiosta pintakangas kuivuu nopeasti. Uutuus kaudelle Maineikas materiaalit, istuva2014! leikkaus, monipuoliset yksityiskohdat sekä huippuominaienglantilainen Sundridge! suudet! Värit: huippumerkki punainen naisille, turkoosi miehille. Koot: XXS - XXXXL Monipuolinen 2-osainen lämpöpuku talvikalastukseen ja -metsästykseen. Lämpimät, pehmeät ja kestävät materiaalit, 100% vedenpitävä, hengittävä ja tuulenpitävä PU-kalvo. lumicamopuku suorituskykyä ja käyttömukavuutta säässä kuin säässä. Sopii kaikkeen lämpöpuku ulkoiluun, työmatkaliikuntaan sekä vapaa-aikaan ympäri vuoden. Pehmeät Rain-Stop® -kalvo – erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Rajoitettuä! 100 kpl eR ALE € 9 3 1 -30 % vain * € / kk tai alk. 12 8€ vastaavat 64 ETU 449 € kaupan päälle nopeille! Alaska Blind Max HD Snow -lumicamolakki. Arvo 19,90 € o€ ALE -50 % X-Light Snow Camo HD TM Lumicamoasu Helposti metsästyspuvun tai väliasun päälle puettava kevyt X-Light Snow Camo HD™ -asu soveltuu erityisesti metsästyskauden alun lämpimille keleille. Aito Lumicamo HD™ -kuvio. Lumicamokuvioitu kiinteä huppu viimeistelee erinomaisen maastoutumisen. Kätevä kuljetuspussi, takin täyspitkä YKKvetoketju sekä kätevät säädöt varmistavat nopean käytön. Materiaali pehmeää ja kahisematonta RipStop -kangasta. Teflonkyllästetty materiaali hylkii vettä ja likaa. ShokkitaRjouS! 90 vain 39 Huippuominaisuudet: takissa mm. neopreeniresorit, fleecevuoratut lämmittelytaskut, isot säilytystaskut. Korkea haalarihousu, säädettävät ja joustavat henkselit, fleecevuoratut lämmittelytaskut jne. hiNtaShokki! Katso koko Sundridge kellunta-asu ja lämpöpuku mallisto verkkokaupasta. taRjouS Nopeille! 199€ vain 59€ ALE o€-54 % * € / kk tai alk. 12 kaupan päälle vain € nopeille! norm. 129 0€ vastaavat 43 Lämpimät Master talvirukkaset. Arvo 19,90 € Alaska Lite neopreeni lämpösaapas huippu-uutuus! Suunniteltu aktiiviselle talvikalastajalle ja -metsästäjälle, joka arvostaa erinomaista käyttömukavuutta, keveyttä ja suorituskykyä ääriolosuhteissa. Erikoislämmin neopreenirakenne sekä kylmyyttä hyvin eristävä pohjarakenne pitävät jalat kuivana ja lämmittävät ympäri vuoden. Vuorikangas sekä erikoispaksu pohjallinen pitävät jalat lämpiminä myös pitkään seistessä. Soveltuvat kaikkeen aktiiviseen ulkoiluun ympäri vuoden. 100 % vedenpitävyys varren yläosaan asti! Koot: 39-47 100% VeDenpiTäVYYS Takuu * norm. 79 € maX. -30°c TILAUKSET www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE p. 040 828 1000 ark klo 9-17 huippuuutuuS! 100% TYYTYVäiVYYS Takuu optimaalinen käyttölämpötila-alue -30 C° – +10 C° vain 99 € * / kk tai alk. 9 € meillä VoiT makSaa mYöS eRiSSä!
300 nopeimmalle yli 200 € ostoksesta kaupan päälle: Valitse yksi nopean tilaajan etu verkkokaupassa tai puhelimessa O€ FooDMASTER haudutuspata 3,5 L ARvo 99,00 € O€ BURREL X-600 ARvo 119,90 € LED-otsalamppu O€ BURREL X5 5200 mAh maastoakku ARvo 39,90 € uWaY Ja ScouT guaRD TeSTimeneSTYJäT maahanTuoJalTa! (TM 19/2013) SuoSituiN eRa! gpRS-kam lYÖmätÖN hiNta! vain 199 € vain 299 € * € / kk tai alk. 15 * € / kk tai alk. 12 kuVaT Ti eDulliSeS n a a R Suo ään! kännYkk SCoUT GUARD SG-550M-8M kuVaT Ti eDulliSeS n a a R Suo ään! kännYkk UwAY MB500 HD lähettävä riistakamera lähettävä riistakamera Edulliset käyttökustannukset vain 2,90€/kk Tarkka 8 megapikselin kamera sekä 30 kpl tehokkaita infrapunaledejä takaavat erinomaisen kuvanlaadun. Ulkoisen tehoantennin ansiosta varma toimivuus heikossakin kentässä. LCD -värinäyttö ja kaukosäädin. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). Myös laadukas videokuva. Soveltuu hyvin myös valvontakameraksi! RAjAToN KUVIEN LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk Erittäin tehokas inframustasalama ja -ledit (60 kpl). Huikea valoteho ja erinomainen HD-kuvanlaatu. Edistyksellisellä etäohjauksella voit ohjata kameran toimintoja tekstiviestikomennoin. Paras lähettävä kamera riistan kuvaukseen sekä valvontaan. Myös HD-videokuva. Värinäyttö kuvien katseluun. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). RAjAToN KUVIEN LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk meilTä SaaT kameRan TäYSin käYTTöValmiina – aSennuSpalVelu Vain 29,00€ jätti- eNeStYS! m FISHFINDER pilkkitutka 99€ * / kk tai alk. 9 € a liSäviRta eN puhelime Sa! maaStoS vain Pilkkitutkalla löydät kalaparvet helposti ja nopeasti. Näyttää pohjan muodot, veden syvyyden sekä yksittäiset kalat ja parvet. Pieni koko ja helppo käyttää. kuvaa ! jääN alta FISHCAM CoBRA vain pilkkikamera 299 € * € / kk tai alk. 15 Suomen pm pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! Pilkkikauden sensaatio! Seuraa livenä mitä pilkin ympärillä tapahtuu. Kameran LED-valojen ansiosta kuvaaminen onnistuu myös pimeässä. Pakkasen ja säänkestävä 7’’ LCD-värinäyttö. Sonyn CCD-kameralla tarkka vedenalainen videokuva. Kaapelin pituus 18m. ilmainen VaihToJa palauTuSoikeuS 39,90 € 10000 mAh PowER BANK ladattavat maastoakut Suomen pm pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! 30 päiVää 5200 mAh vain 59,90 € Lataa puhelin, GPS tai muu elektroninen laite kätevästi maastossa, matkoilla tai missä vain. Täydellä akulla lataat puhelimen täyteen 2-3 kertaa (5200 mAh) tai 4-6 kertaa (10000 mAh). ouTleT-poiSTo! jättitYS! TREKLITE eNeS mESIM. ä 50 kpl eR ti! –tilaa he ALUS- jA väLIASUT 950 lm vALoTEHo - 289 m KANTAMA Katso kaikki SKILHUNT S2 DEFIER outlet-tarjoukset asevalaisinpaketti verkkokaupasta! vain 149€€ 10 PL /K Markkinoiden tehokkain asevalo erittäin pienessä koossa! Sopii kaikkiin retkitukku.fi/outlet aseisiin. Uusi huipputehokas Cree XM-L2 LED sekä jäähdytysjärjestelmä rm.29,90 € nopaketti. takaavat uskomattoman valotehon. Asennusvalmis RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
Mikael Wikström Viltkameran som verktyg vid viltförvaltning Användandet av viltkameror ökar hela tiden i takt med att tekniken i dem utvecklas och deras pris sjunker. Det är idag möjligt att få mycket detaljerade bilder av djuren som håller till i en jaktmark. Men vilken är den praktiska nytta man kan ha av viltkameror för att sköta viltbestånden? Och hur jägarmässigt är det å andra sidan att samla information om vid vilket klockslag man med minsta möjliga jaktliga insats kan skjuta till exempel en vitsvans? 18 l Jägaren 2 l 2014 V ar och en kan avgöra var gränsen går för hur modern teknik borde användas för att jakten ska hålla sig inom etikens gränser.I Sverige förhåller man sig restriktivt gällande viltkameror och användning av sådana förutsätter tillstånd av länsstyrelsen. Polisen i Sverige uppger att en viltkamera utan tillstånd leder till förundersökning och misstänker polisen att viltkameran använts som en del i jakt, kan det rubriceras som förberedelse till jaktbrott eller grovt jaktbrott. I Finland krävs i allmänhet inga särskilda tillstånd för användning av viltkameror, men Forststyrelsen har gått in för att tillstånd behövs på statens marker för att undvika missbruk. Rätt använda kan viltkamerorna komma att bli mycket nyttiga vid viltförvaltning men fel använda kan de däremot bland annat leda till att bestånden överbeskattas. Bildkvaliteten i dagens viltkameror är mycket god och det är möjligt att identifiera enskilda djur. Kamerorna ger också information om klockslag, temperatur och lufttryck då bilder tas.
En förenklad bild av hur det kan se ut om viltkameror används oeftertänksamt. Jaktlaget i mitten räknar in 9 vitsvansar med hjälp av viltkameror och planerar sin avskjutning utgående från det. Vitsvansarna som jaktlaget i mitten räknat in kan fotograferas av sammanlagt 13 olika jaktlag och varenda av de 9 vitsvansarna kan fotograferas av 5 – 7 olika jaktlag. Vitsvansarnas hemområden är markerade med blåa cirklar omfattande 4 000 hektar, vilket är en vanlig storlek i södra Finland. Jaktlagens jaktmarker är markerade med röda sexhörningar omfattande 2 500 hektar, vilket är en vanlig storlek i södra Finland. Samma individ på många kamerors bilder Det är inte ovanligt att en jaktförening samlar på sig bilder av till exempel vitsvansvilt före och under jaktsäsongen och på basen av bilderna drar slutsatser om hur många vitsvansar föreningen har inom sitt område. På basen av bilderna planeras hur många och hurdana djur som kan fällas. Det som föreningen kanske inte alla gånger reflekterar över är att grannföreningen kanske gör exakt på samma sätt. Skulle man titta närmare på bilderna skulle man se att en stor del av djuren är de samma som har fastnat på båda jaktföreningarnas viltkameror. En vitsvanshjort i Finland rör sig i allmänhet över ett område omfattande omkring 3 000 – 5 000 hektar under en jaktsäsong. Om ett sådant område har formen av en cirkel så har det en radie på närmare fyra kilometer. På hösten kan en vitsvanshjort promenera omkring sju kilometer per dygn. Med den här informationen som bakgrund är det lätt att inse att en och samma vitsvans kan fastna på väldigt många olika jaktföreningars viltkameror. Om föreningarna gör som i exemplet ovan, överbeskattas vitsvansbeståndet rejält i tron att det finns många fler vitsvansar än i verkligheten. Standardiserad inventeringsmetod behövs För att viltkamerorna ska vara till nytta vid inventering av till exempel vitsvansvilt, borde en lämplig metod utvecklas, standardiseras och tas i allmänt bruk. Metoden borde vara sådan att man får bilder av nästan alla vitsvansar som finns i ett område men samtidigt sådan att man vet hur ofta ”dubbelobservationer” görs. Det kunde eventuellt fungera genom att använda sig av en grupp av kameror som bildar en provyta.Provytorna skulle kunna vara utspridda i ett område med ett visst avstånd mellan varje provyta. Samtliga kameror i området skulle vara i användning samtidigt under ett visst tidsomfång, till exempel innan jaktsäsongen inleds så att man får en bild av den ”orörda” stammen. Vad som är lämpligt antal kameror per provyta, vilket som är lämpligt avstånd mellan provytorna och vilket tidsomfång som är En förenklad modell av hur inventering av vitsvansvilt skulle kunna genomföras. Med hjälp av ett lämpligt antal provytor med ett lämpligt antal viltkameror kunde man få information om stammens storlek, könsfördelning och kalvproduktion. Vitsvansars hemområden är markerade med blåa cirklar och viltkameror är markerade med svart. lämpligt för kamerorna att vara i användning, kunde testas inom ett forskningsprojekt där märkta vitsvansar används. Genom att ha ett visst antal märkta vitsvansar som kan identifieras, kan man få fram vitsvansarnas ”observerbarhet” och därmed svar på frågorna ovan. När en lämplig metod väl har utarbetats, är själva insamlandet av bilderna ganska enkelt. Jägarna i ett område kunde samarbeta kring utplacerandet av kamerorna.Kamerorna kunde vara sådana som automatiskt skickar tagna bilder som e-post eller MMS till önskvärda mottagare.Mottagare kunde vara någon som har i uppgift att göra en första analys av bilderna där enskilda handjur inom en provyta identifieras utgående från bland annat deras horn. Erfarenhet från USA Forskning i USA visar att viltkameror kan användas för att följa upp ett vitsvansbestånds storlek, könsfördelning och produktivitet. Efter att man identifierat handjuren i ett område utgående från bildmaterialet, har man räknat hur många bilderna av handjur är. Antalet bilder av handjur har jämförts med antalet bilder av hondjur från samma kameror och man har fått en uppfattning om könsfördelningen.Antalet bilder av kalvar har jämförts med antalet bilder av hondjur och man har fått en uppfattning om produktiviteten. De här principerna kunde man följa också i Finland. När den första analysen av bilderna från varje provyta är klar, kunde informationen skickas vidare för sammanställning över större områden. I Finland har Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet ansvaret för uppföljning av viltbestånden så kanske VFFI kunde sköta sammanställandet av materialet? Inom vitsvansviltets kärnområde i Finland är vitsvansen den viktigaste viltarten. Med tanke på skötseln av den här betydelsefulla resursen skulle det vara viktigt att jägarna hade en enkel och fungerande inventeringsmetod. För älg används älgobservationskorten som ifylls efter varje jaktdag, men vitsvansvilt jagas ofta individuellt eller på sådana sätt att ett motsvarande observationskort inte riktigt fungerar. Här kunde den nya tekniken vara till stor nytta om den användes rätt, och vi kunde ha ett viktigt verktyg vid skötseln av till exempel vitsvansbestånden. Jägaren 2 l 2014 l 19
Tuomo Karsikas Konster eller lydnad? En jakthund ska ha jaktlust Hunden är ett flockdjur som är släkt med vargen. En liten hund är en liten varg och en stor hund är en stor varg. Hundföraren ska vara flockens ledare som ovillkorligen blir åtlydd, på kommando och med tecken. Teckenpråket är viktigt eftersom också vargarna kommunicerar sinsemellan med kroppsspråk. J akten med hund bygger på ett gott samarbete mellan hundförare och hund, och absolut lydnad. Lydnaden sitter där den ska när den är starkare än både jakt- och könsinstinkterna. Det är bäst att inleda lydnadsträningen så fort valpen tas från sin flock. Det här gäller alla jakthundar oavsett ras. 20 l Jägaren 2 l 2014 Den som tror att han med godbitar kan vinna över instinkterna och påverka dem lurar bara sig själv. Med godbitar kan man visserligen få en hund att göra olika konster, men det är inte lydnad. Först när husses (eller mattes) röst eller tecken går före alla andra signaler kan vi tala om lydnad. Lydnadsprov och tävlingar borde därför arrangeras så, att man med hanar prövar lydnaden i sällskap med en löpsk tik. Då klarnar det om hunden lyssnar på föraren eller om den löpska tiken kör över husses röst och tecken. På motsvarande vis kan en tik som löper prövas med en hane närvarande. Konster som är inlärda med godbitar har enligt min mening blivit alldeles för populära. Visst är det rart när en hund reser sig på bakbenen och går som en människa, men jag är illa rädd att det blir vanligare med hundar som bits och attackerar folk och andra hundar eftersom det inte går att hejda dem med godbitar. Vi är med andra ord på väg mot det värre. Kommandot starkare än instinkten Iden om så kallad fri uppfostran håller på och vinner terräng i hundträningen. Det är en trend som leder käpprätt åt helsike. Hur behärskar föraren till exempel en polishund om den har lärts att göra konster med hjälp av godbitar och klicker,utan att påverka hundens instinkter? En hund med stark skyddsinstinkt som är lärd att anfalla på kommando gör det också, men när målpersonen ger sig måste förarens kommando vara starkare än instinkten. Hunden ska stanna på kommando eftersom föraren kräver det. Det här lyckas inte med en hund som är tränad med godbitar.En sådan hund är dessutom farlig för sin omgivning eftersom den är som ett osäkrat vapen. Överraskande ofta har jag sett att hunden angriper målpersonen, men inte avbryter attacken på kommando. Det kan också gå så, att föraren måste ta loss hunden från målperso-