Jägaren 2/2012 - Lehtiluukku.fi

Utgivare: 2 / 2012 Skötseln av sjöfågelbestånden kräver internationellt samarbete s. 4 och s. 41 Det bor nästan 10 000 bävrar i våra vattendrag s. 22 fin Nimi Syntymäaika Yhdistysnumero ja RHY Metsästäjänumero Jakeluosoite www.facebook.com/riistakeskus Metsästyskortti Jaktkort Hunting Card Jagdschein Dags att betala jaktvårdsavgiften med e-faktura s. 58 Postinumero- ja toimipaikka Kotipaikka Maksettu, Betalt, Paid Bezahlt, 6.6.2011 1.8.2011 - 31.7.2012 1.8.2011 - 31.7.2012 Tässä kortissa mainitulla metsästäjällä on metsästäjävakuutus, joka on voimassa kaikissa Pohjoismaissa ja EU-maissa. Novellpristävlingen för ungdomar är avgjord s. 56 SRVA i aktion: Björnkrock! s. 54
Ledaren Vilthushållningen skapar välfärd På skottdagen publicerade den dominerande dagstidningen i huvudstadsregionen en djupgående artikel om en studie kring nationalparkernas besökarantal och ekonomiska effekter. Parkerna konstaterades vara viktiga turistmål och arbetsgivare och inbringa drygt hundra miljoner euro för den lokala företagsekonomin. Nyheten är ett exempel på att naturvårdens egenvärde inte mera räcker till i vårt samhälle och dess beslutsfattande. För att kunna driva välmenande målsättningar bör det hittas ekonomiska drivfjädrar. Den anslående rubriceringen inträffade tidsmässigt just under de dagar statsrådet sammankom på Ständerhuset för att sammanställa en förteckning över nedskärningar av statens kostnader. Under den offentliga viltkoncernens strategiseminarium senaste höst togs vilthushållningens värden upp med stor kraft när representanterna för viltforskningen och viltförvaltningen drog upp linjerna för sin verksamhets framtid. För att vilthushållningens förutsättningar ska kunna drivas och främjas behövs det mera kunskap om vilthushållningens värde som stöd och grund. Och med värde avsågs något mera konkret än enbart euro. Vad kan då vilthushållningens värde vara? I detta borde ju samtliga de ekonomiska och immateriella värden inräknas som påverkar finländarnas välfärd. Frågan har just inte utretts och då det har gjorts har tyngdpunkten legat på den negativa sidan, dvs på viltskadorna. Jaktbytets fysiska värden köttet och pälsen kan lätt uppskattas i euro. De av viltet erhållna produkternas ekologiska värde har för många stor betydelse trots att deras ekonomiska mervärde är svårt att mäta. Den till vilthushållningen och jakten knutna affärs- och näringsverksamheten är omfattande. Vapen, kläder, redskap och förnödenheter representerar en affärsverksamhet på hundratals miljoner. Även det till jakten knutna hundintresset och kennelverksamheten är enorma. Den till jakten knutna turismen är viktig för den regionla ekonomin; handeln och inkvarteringsverksamheten. Enligt en av Helsingfors universitet utförd undersökning uppgår redan enbart den regionala ekonomiska inverkan av Forststyrelsens försäljning av jakttillstånd till tiotals miljoner euro. Jakten, viltvårdssysslorna och viltinventeringarna motiverar även mången sådan person till motion som hellre gör något konkret än löper längs en motionsslinga. Jakten är en helhetsbetonad verksamhet med stort rekrationsvärde. En jaktsemester eller redan en enstaka givande jaktdag ger kraft och energi för vardagens och arbetslivets ansträngningar. Dessa saker har helt säkert folkhälsoeffekter. Jaktintresset upprätthåller rörelseförmågan och verksamheten i jaktföreningarna skapar ett socialt stödnätverk. Den centrala orsaken till att äldre människor driver in i en situation där samhället måste ta hand om dem är att rörelseförmågan och det sociala nätverket förvittrar. Så länge jägaren kan delta i jaktaktiviteterna klarar han/hon sig också helt säkert i det dagliga livet. Det finns omkring 5000 jaktföreningar och jaktsällskap i Finland. Till antalet och framförallt sin aktivitet utgör dessa den betydelsefullaste aktörsgruppen inom föreningsverksamheten i hela vårt land. Deras aktiviteter skapar samhörighet i bygemenskaperna och avkastar på så sätt välfärd. Myntet har alltid även sin frånsida. Viltet orsakar skador på näringar och trafiken men det finns också andra negativa sidor knutna till vilthushållningen. Många med jakten förknippade saker väcker ovilja eller avundsjuka. Alltid när vilt och pengar kopplas samman stiger kraftiga känslor och tvistefrön upp till ytan. Vem har rätt att nyttja en naturresurs som än upplevs som egen, än som gemensam? Här några tankar om vad vilthushållningens värde kunde vara sammansatt av. Under den gångna vintern har det fötts planer på forskningsprojekt som övergripande utreder vilthushållningens värde. Avsikten är att även utreda de möjligheter för näringar som erbjuds av vilthushållningen. Förhoppningsvis hittas det finansiering för dessa projekt trots spartrycket på vår statsekonomi. 16 De små rovdjuren förstör skärgårdens fågelfauna Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral PS! Benämningen Ekokött kan inte användas för kött av vilt. Termen är reserverad för certifiering av naturenlig övervakad jordbruksproduktion. På annan plats i vår tidning föreslår Aku Ahlholm att kött av vilt ska kallas för Naturmat eller naturkött. En bra idé. 36 Rävens och lodjurets svåra samlevnad 2 l Jägaren l 2 l 2012
Innehåll 2 2012 2 Ledaren: Vilthushållningen skapar välfärd 4 Skötseln av sjöfågelbestånden kräver samarbete 8 Vingslag och stänk i Egentliga Finland vid modellvåtmarkerna väntar man på våren och vattenfåglarnas ankomst Vi bygger upp gatutrovärdigheten genom att dämma funktionella våtmarker för änderna 11 Ordförandens spalt: 12 Vi imiterar bävern 16 De små rovdjuren förstör skärgårdens fågelfauna 20 Ålandsnytt 22 Det bor nästan 10 000 bävrar i våra vattendrag 26 På vandring med Eki: Valborgsbäverjakt 28 Nätgrillen frågar: Aktuella frågor och svar 34 Många metoder för uppföljning av de stora rovdjurens stammar 36 Fler vargar än vintern innan 36 Rävens och lodjurets svåra samlevnad 38 Rådjuren styr lodjursstammen 40 Aktuellt från ministeriet: Viltvårdsråden som den nya viltpolitikens spjutspetsar De internationella konventionerna skapar en grund för skydd och hållbart nyttjande 58 000 älgar fälldes i höstens jakter stammarna av små hjortdjur minskar den finska älgstammens genetiska struktur under utredning Vi bjuder ungdomar på tystnad Jaga älg med måtta 41 Som jaktambassadör i världen: 42 Älgstammen nått fastställda mål 8 43 Fångsten av vitsvansvilt 21 600 44 Variationer i tid och rum Vingslag och stänk i Egentliga Finland vid modellvåtmarkerna väntar man på våren och vattenfåglarnas ankomst 47 Jakten på statens marker: 48 Enligt min mening: 50 Vetenskaplig viltkunskap: Aska, eld, saker som lyckades och nya situationer 51 Jägarna i en föränderlig värld 52 Lika ekologiskt som blåbär 54 SRVA i aktion: Björnkrock! 56 Novellpristävlingen är avgjord den finska älgstammens genetiska struktur under utredning Variationer i tid och rum 44 56 Jakt är att respektera naturen 58 Nyhetsmagasinet 58 Viltcentralen informerar 60 Affärer 63 Adresser Jägaren l 2 l 2012 l 3
Maria Nikunlaakso Skötseln av sjöfågelbestån kräver samarbete S 4 l Jägaren l 2 l 2012 Vid skötseln av sjöfågelbestånden ska vi koncentrera oss på helheten och sköta bestånden utmed hela det europeiska flyttsträcket. Vi ska också utöka samarbetet mellan jägarna, markägarna och naturskyddarna. Till den här slutsatsen kom deltagarna flera gånger under årets upplaga av Viltdagarna, som arrangerades i Kajana den 17 och 18 januari. l Sjöfåglarna utgör en internationell naturresurs och därför kräver skötseln av dem ett samarbete som täcker hela flyttningsrutten. Hittills har det knappt alls funnits något sådant samarbete på europeisk nivå. För sädgåsen håller nu ett sådant samarbete på att komma igång. - Samtidigt som vi gör upp en nationell förvaltningplan för sädgåsen så utreder vi möjligheterna till en internationell förvaltningsplan. Bland annat Ryssland har visat intresse för ett samarbete, berättar projektchef Arto Marjakangas på Finlands viltcentral, som jobbar med förvaltningsplanen för sädgåsen. - Taigasädgåsen har minskat kraftigt och bjuder på ett utmärkt tillfälle att utveckla ett europeiskt samarbete för att sköta bestånden. Taigasädgåsen behöver ovillkorligen också en förvaltningsplan som täcker artens hela utbredningsområde, det vill säga även flyttningsrutterna. I planen ska det avtalas om arbetsfördelningen mellan de berörda staterna och en rättvis fördelning av beståndets avkastning, fortsätter Marjakangas. jakt i skymningen och utfodring med säd är totalt förbjudet. Det finns också dagskvoter för jakten efter olika arter. Grunden för de nordamerikanska förvaltningsplanerna för sjöfågelbestånden murades för nästan hundra år sedan, 1916, då USA och Kanade knöt ett samarbetsavtal för de flyttande fåglarna. - Där betraktas jakten som en del av naturskyddet och folk ställer gärna upp för naturen i sina hemtrakter. Jägarna och de övriga naturskyddarna strider tillsammans mot förändringar i livsmiljöerna. Värt att notera är även det faktum att det är tillåtet att jaga i nästan alla naturskyddsområden, berättar Nurmi. Skötseln av sjöfåglarna kräver ett samarbete som täcker hela flyttningsrutten. Den amerikanska modellen På den nordamerikanska kontinenten har man däremot redan länge skött om sjöfågelbestånden utmed hela flyttningsrutten enligt principer som parterna gemensamt har kommit överens om. Jarkko Nurmi, som är chef för vilthushållningen på Finlands viltcentral, hittar också andra upplägg i den amerikanska modellen för skötseln av sjöfågelbestånden som europeerna med fördel kunde ta modell av. Till exempel Storskraken förekommer hos oss i nästan hela landet och är allmän i skärgården, vid kusten och på Åland. Hanarna utgör på våren ett eftertraktat vilt. På hösten jagas både hanarna och honorna. Arten är en utmärkt matfågel.
nden Jari Niskanen jakt, påpekar äldre forskare Markku Mikkola-Roos på Finlands miljöcentral. Skötseln av livsmiljöer i nyckelställning Vid skötseln av sjöfågelbestånd är skötseln av livsmiljöerna avgörande. Enligt en undersökning som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet låtit göra i Maaninka verkar förändringar i jakttrycket inte inverka på exempelvis årtans häckningsstam. - Sannolikt är det främst förändringarna i livsmiljön i artens övervintrings- och häckningsområden som får årtan att minska, uppger forskningsprofessor Hannu Pöysä på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Men Pöysä understryker att det finns så stora skillnader mellan olika sjöfågelarters grundläggande ekologi att vi för varje art måste göra en separat analys av de faktorer som påverkar arten. Enligt den senaste bedömningen av arters risk för att dö ut hänfördes fyra sjöfåglar som är jaktbara i Finland till kategorin sårbar: stjärtand, årta, brunand och vigg. - För de här arterna beror nedgången sannolikt på förändringar i livsmiljöerna, som en följd av igenväxning och eutrofiering. En annan tänkbar orsak till att arterna räknas som sårbara kan vara en för stor avskjutning. Våtmarksnaturen kräver aktiv skötsel. Och i Danmark är erfarenheterna goda av nätverk med områden som är fredade från jakt, konstaterar Mikkola-Roos på miljöcentralen. Kanadagåsens raska uppgång beror enligt forskare Veli-Matti Väänänen vid Helsingfors universitet delvis på att arten jagas med måtta. Det skulle också finnas goda förutsättningar för grågåsen att sprida sig till inlandet, som den gjort i Sverige, om jakttrycket kunde dämpas och de gäss som häckar i inlandet skulle undantas från jakt. Sjöfågelbeståndens storlek påverkas också av faktorer som människan - åtminstone på lokal nivå inte kan göra särskilt mycket åt. Klimatförändringen är en sådan faktor. - Sjöfåglarna reagerar fort på det varmare klimatet genom att senarelägga sin höstflyttning, vilket kan leda till förändringar i övervintringsområdena. En sådan förändring skulle innebära att det på senhösten finns mera fågel i Finland och motsvarande mindre fågel i Sydeuropa. Skillnader i rovdjurstäthet och jakttryck i de gamla och de nya övervintringsområdena kan också inverka på hur bestånden utvecklas, förklarar intendent Aleksi Lehikoinen på Naturhistoriska centralmuseet. För jägarna är det viktigt att vi försöker "reparera" de förändringar som drabbar sjöfågelbestånden på grund av klimatförändring och annan mänsklig verksamhet. Det kan vi göra genom att iståndsätta livsmiljöer, aktivt jaga de små rovdjuren och införa förnuftiga begränsningar i jakten. l Jägaren l 2 l 2012 l 5 Gemensamma mål med ornitologerna I vårt land däremot presenterar massmedia inledningen på andjakten som en åtstramning i relationerna mellan ornitologer och jägare. - Merparten av den negativa jaktrapporteringen handlar mycket riktigt om andjakten och ur fågelskådarnas synvinkel är andjakten behäftad med en hel del missförhållanden, berättar skydds- och forskningschef Teemu Lehtiniemi på BirdLife. Men jägarna och fågelskådarna har en gemensam målsättning: en artrik natur som mår bra, med välmående fågelbestånd som trivs. Enligt en enkät som BirdLife Finland riktat till sina medlemsföreningar är det bara var fjärde regionförening som samarbetar med jägarna på orten. Lehtiniemi anser att det beror på ömsesidiga fördomar. - I offentligheten framhävs de extrema åsikterna hos bägge parterna, men vi ska hålla i minnet att ytterligheterna sällan ger en korrekt bild av de verkliga åsikterna hos en majoritet eller en organisation, påpekar Lehtiniemi. Å andra sidan är det väldigt många amatörornitologer enligt Lehtiniemis uppskattning minst 10 procent av BirdLifes medlemmar - som också är jägare, vilket inte orsakar någon polemik alls. Det finns således goda förutsättningar för att utveckla samarbetet, men Lehtiniemi påminner om att fågelskådare älskar rovfåglar och att allt prat om rovfågelhat är det säkraste sättet att släcka ornitologernas lust till samarbete. Lämpliga samarbetsformer kan vara exempelvis gemensamma projekt, ställningstaganden mot exempelvis torvproduktion som hotar fågellivet, upplysningsverksamhet och informationsförmedling i största allmänhet. Det sistnämnda kan till exempel handla om bättre kunskaper i artidentifiering. - De lagstadgade fredningarna fungerar bara om jägarna känner igen arterna på Jägarna och fågelskådarna har en gemensam målsättning: en artrik natur som mår bra, med välmående fågelbestånd som trivs.
Beställ de bästa kvalitetsvarorna fö Fantastiska erbjudanden för pimpelfiskare från Retkitukku! EKOLOD KaPTEnEn FÖr FinLanDS LanDSLaG i PimPELFiSKE rEKOmmEnDErar! (inte med i bilden) TrekLite Vid köp av varor för över 300 utan extra kostnad R Sovsäck (värde 89,-) För de 100 snabbaste! En kvalitativ sovsäck för tre årstider. 2x150g/m2 med ihålig fiberfyllnad. För att få en sovsäck ska du köpa varor för ett sammanlagt värde över 300 euro (fraktkostnader räknas inte). Avser inte beställningar av Garmin-, Tracker och vapenskåp. TOPP NYHET! Begränsat parti. Ett effektivt hjälpmedel vid pimpelfiske. Hitta fiskstimmet och maximera fångsten med Pointer ekolodet. Lägg den flytande sensorn i vaken och lodet visar genast om det finns fisk i hålet eller inte. Du får dessutom information om storleken på fisken, rörelser och vattendjupet och tjockleken på isen. På sommaren kan du fästa loden enkelt på båten. Paketet innehåller ekolod, sensorkabeln, flötet, handledsbandet samt fäste för båten. Fungerar med 4x1,5V aaa-batterier. 12 mån garanti. nÄTPriS EnDaST ** / mån eller från 9 t 129 butiksprise 79 nÄTPriSET * * fon för nät-/tele 50 FÖrmÅn beställare FOXTaiL HD POLariSEraDE ViDEOSOLGLaSÖGOn Filma dina bästa fiskestunder, skoterturer osv. I skarp HD kvalitet. Passar bra likaväl på vårens skarsnö som på sommaren! Både svarta polariserade och gula linser medföljer. *** / mån eller från 9 et 169 spris butik 99 FÖrmÅn * GErBEr mULTiFUnKTiOnELLT VErKTYG Ett kvalitativt och elegant designat Gerber verktyg för många användningsområden! Ett rejält handtag. 11 olika verktyg. De viktigaste verktygen kan användas med en hand. Bälteshölster medföljer. on för nät-/telef beställare 70 / mån eller från 9 et 89 butikspris on för nät-/telef 49 FÖrmÅn nÄTPriS * *** beställare 40 Bästa kvalitetsmärken till ett oslagbart Retkitukku pris! känd ny god el! mod nÄTPriS / mån eller från 9 et 79 butikspris efon för nät-/tel *** 39 FÖrmÅn nÄTPriS * *** SUOmi 4 vapenskåp Ett vapenskåp som uppfyller alla kraven i den finska vapenlagen. Det finns rejält med plats för 3-4 vapen. Det finns även möjlighet att förvara två långa vapen. På hyllan finns det förvaringsplats för patroner och andra föremål. Vikt: som tom ca 28 kg Mått: H 1450 x B 300 x D 300 mm Färg: vit n ,45 / må eller från 24 et 749 butikspris efon för nät-/tel 599 FÖrmÅn * 40 beställare 150 POinTEr COnTrOL COLLimaTOr Justera kikarsiktet snabbt och enkelt med pointers laser collimator. Du sparar både tid och pengar! beställare Garmin astro 320 hund-GPS och DC 40+ halsband Ny modell av den otroligt populära Astro 320! Lättanvänd och billig i drift. Paketet innehåller halsbandet, laddaren, handenheten och VHF-antenn. Du kan även beställa tydliga terrängkartor från oss. / mån eller från 9 et 50 butikspris 29 FÖrmÅn nÄTPriS * *** för beställare nät-/telefon 21 KVaLiTaTiVa 7x50 KiKarE Bra allmän kikare för jakt, fågelskådning och friluftsliv. En behändig förvaringspåse medföljer. 119 efon för nät-/tel nÄTPriS ** *** Leveranserna i april, förhandsbeställ nu! Vi levererar i beställningsordningen. / mån eller från 9 et 169 butikspris FÖrmÅn 50 beställare BESTÄLLninGar www.retkitukku.fi eller TELEFOn 040 828 1000 kl. 9-17
rmånligt direkt från Retkitukku! teStViNNAR-kameror till oslagbara priser Nu! 2 Ett sett på stycken! Fantastisk 12 megapixels kamera! Bäst ljuseffekt! 2 KPL á 79,- 149 FÖrmÅn för nÄTPriS * *** / mån eller från 9 et 218 tikspris bu Osynliga LED! 149 / mån eller från 9 et 229 tikspris bu nÄTPriS * *** nYHET! 179 FÖrmÅn nÄTPriS * *** beställare nät-/telefon 69 FÖrmÅn för beställare nät-/telefon 80 / mån eller från 10et 269 butikspris e on beställar för nät-/telef 90 POinTEr COnTrOL PC2501 åtelkamera En fantastisk åtel- och övervakningskamera av högsta kvalitet för mångsidigt bruk. Aktiveringstiden är under en sekund och den kvalitativa bildsensorn garanterar alltid en noggrann slutprodukt. Den långa drifttiden gör enheten bekymmerslös. Den fungerar även i mörkret. Tar även videobilder. 12 mån garanti. POinTEr COnTrOL 12 mpx Stealth åtelkamera Kameran klarar av tydliga 12 megapixels bilder, som du kan bläddra i enhetens LCD-färgdisplay samt föra över till dator. Enheten fungerar i mörkret med osynliga infraröda LED. Rörelsedetektorn fungerar upp till 20 meters avstånd. Även videobilder. POinTEr COnTrOL PC5204 Stealth åtelkamera Pointer Control PC5204 Stealth är försedd med 52 diskreta IR-LED som tillsammans med en kvalitativ bildsensor garanterar utmärkt bildkvalité även i mörkret. Lättanvänd. Bilderna kan överföras till dator. Lång drifttid gör enheten bekymmerslös. Även videobilder. En GSm-kamera med sändningsfunktion! En GPrS-kamera med sändningsfunktion! POinTEr COnTrOL TiLLBEHÖrSPaKET TiLL ÅTELKamEran nYHET! 239 on för nät-/telef nÄTPriS * *** nYHET! / mån eller från 12et 349 butikspris 219 on för nät-/telef nÄTPriS * Förläng drifttiden för din kamera med ett extern batteri. Tillbehörspaketet till åtelkameran innehåller ett 12V 7.2Ah batteri, batterikabel och 8GB SDminneskort till åtelkameran. 10 FÖrmÅn 1 e beställar *** / mån eller från 12 et 319 butikspris 00 FÖrmÅn 1 e beställar / mån eller från 9 et 60 butikspris efon för nät-/tel 39 nÄTPriS * *** 21 FÖrmÅnbeställare POinTEr COnTrOL 12 mpx GSm Stealth åtelkamera Skogarnas konung. Mycket tydliga 12 megapixels bilder. Osynliga LED och en extern antenn. Inbyggd LCD-färgdisplay. Sänder bilder till mobilen eller om du vill till e-post. Känslig rörelsedetektor i 3-riktningar. Fungerar utmärkt även i mörkret. Fråga efter ett förmånligt abonnemang! SCOUT GUarD SG-550m-8m GPrS åtelkamera 8 megapixels noggranna bilder och en effektiv extern antenn. LCD-färgdisplay och fjärrkontroll. Sänder förmånligt bilder till mobiltelefonen eller e-posten med GPRS. 30 stycken effektiva infraröda LED. En ny känslig rörelsedetektor. Ett lasersikte för inställning av kameran. Även videobilder. Extra bonus till alla som köper en kamera nu: Ett behändigt Bevakningsskylt och 2 st fönster-klistermärken HUOMIO! väggfäste + (värde 15,-) aLUEELLa TaLLEnTaVa KamEraVaLVOnTa! Copyright Suomen Retkitukku Oy 2011 (värde 19,-) *) På priset tillkommer fraktkostnader från 7.90 . ** På tillkommer fraktkostnader 49.90 , priset inkluderar leverans till gården. *** Den verkliga årsräntan varierar med summan och den valda avbetalningskampanjen. Tex. köpet på 1000 med 36 mån avbetalningskampanj är den verkliga årsräntan 21,86%. Noggranna villkor kan du få i samband med beställningen i vår nätbutik.w RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
Timo Niemelä & Jörgen Hermansson, Finlands viltcentral Det första arbetsdryga året av Finlands viltcentrals Hembygdsvåtmark Life-projekt är förbi, och nu är det på sin plats med en rapport från de nygrundade modellvåtmarkerna. I artikeln beskrivs främst våtmarksprojekten Härmälä i Sagu samt Järvelä i Salo i Egentliga Finland. Vi jämför också våtmarksbyggandet vid dessa två från varandra mycket olika områden. Dessutom vill vi förmedla markägarnas synpunkter på projektets framskridande. Höststämning vid våtmarksmålet Härmälä i Sagu. Som bäst besöktes våtmarken av en närapå hundrahövdad krickflock. Vad är att vänta nästa häckningssäsong, när vattenarealen ännu kommer att mångdubblas? I l I Finlands viltcentrals Hembygdsvåtmark Life-projekt stöds byggandet av våtmarker av sådana markägares marker, vilka tar initiativ i saken och som kan erbjuda lämpliga objekt som modellområden för skötseln av vattenfågel- och våtmarksomgivningar. Grunden för det riksomfattande iståndsättningsprojektet lades i den år 2009 förverkligade våtmarkskartläggningen, men för Egentliga Finlands del uppskattades möjligheterna att genomföra olika projekt i merparten av de i kartläggningen anmälda målen som små, antingen på grund av kostnaderna eller markägoförhållandena. Samarbete ger resultat Till all lycka gick markägarna i spetsen och föreslog objekt ännu efter projektstarten, utgångspunkterna för att hitta lämpliga objekt var således gynnsamma. Givetvis kunde viltcentralerna ha getts en central roll i sökandet av lämpliga mål, men vi valde hellre att inte gå den vägen. Markägare Toni Anttila vid våtmarksmålet i Järvelä är nöjd med projektets nuvarande utformning. Visst måste markägaren få någonslags uppfattning om projektet och dess realiseringsmöjligheter, efter det är det säkert lättare att hitta en gemensam melodi. Motiven för att grunda ett våtmarksområde varierar säkert, för egen del tändes gnistan av viljan att göra något för vattenfåglarna. För att våtmarksprojektet skall lyckas är det viktigt att ägarna till markoch vattenområdena samt alla andra centrala intressegrupper deltar i planeringen redan i ett tidigt skede. Denna samverkan ger oss viktig information som stöd för våtmarksplaneringen, samtidigt kan vi lyssna till markägarnas önskemål och synpunkter angående våtmarksbyggandet. Som fackmän är vår uppgift naturligtvis att göra framställningar om sådana åtgärder som behövs för att grunda en våtmark, fördämningsåtgärder etc., men i sista hand är det all- Vingslag och stänk i Egentliga Finland 8 l Jägaren l 2 l 2012 Mikko Koho
tid markägaren som besluter vad han är beredd att förbinda sig till. Mikko Koho, markägare vid våtmarksmålet i Härmälä, är inne på samma linjer. Jag håller det för viktigt, att planeringen av våtmarksprojekten även i framtiden utgår från markägarnas intressen, andra lösningar vore oförnuftiga. Goda och förtroliga relationer med den lokala NTM-centralen har också märkbart underlättat iståndsättandet av nya områden i Egentliga Finland. Från NTM-centralen har vi alltid fått en snabb förhandsbedömning om det finns naturskyddsliga eller vattenrättsliga hinder eller begränsningar för projektets förverkligande. Kanske den gemensamma oron över våtmarkernas tillstånd och naturens mångfald skapar förutsättningar för ett flexibelt och innovativt samarbete, där onödig byråkrati kan lämnas i bakgrunden. Härmälä våtmark Våtmarkens iståndsättningssätt Våtmarkens areal Våtmarkens kalkylerade medeldjup Avrinningsområdets areal Våtmarkens arealdel av avrinningsområdets areal Våtmarksområdets huvudsakliga jordart Den byggda fördämningsvallens längd Antalet grävtimmar Kostnader för grävning och schaktning Kostnader för dammanordningar fördämning 2,1 ha, varav vattenyta 1,5 ha 0,3 m 24 ha 8,8 % lera 95 m 50 h 3 813 741 Järvelä våtmark kombination av fördämning och grävning 1,5 ha, varav vattenyta 1 ha 0,5 m Vid den fördämda delen 8 ha och vid den grävda delen 850 ha Vid den fördämda delen 14,6 % och vid den grävda delen 0,04% torv 250 m 53 h 8 136 727 Små avrinningsområden som gemensam faktor Objekten Härmälä och Järvelä målområden skiljer sig från varandra på flera punkter både beträffande omgivning och jordmån. Detta inverkade naturligtvis markant på grundförutsättningarna vid byggandet av respektive våtmarksområde. Härmälä våtmark byggdes i huvudsak på hårdbottnad mark, som de senaste åren fungerat som viltåker, medan Järvelä våtmark förverkligades på ett mycket mjukt och flackt myrområde, som lidit av försumpningen. Trots olikheter har objekten också gemensamma faktorer, båda får sitt vatten från ett mycket litet avrinningsområde. I dylika fall vaknar ofta oron över att vattnet ska räcka till, och på grund av dessa misstankar har man ibland till och med avhållit sig från våtmarksbyggandet. Visserligen stämmer det, att en stor våtmark med ett litet avrinningsområde delvis torkar ut under längre värmeböljor. En tillfällig uttorkning är dock naturlig och gynnsam för våtmarken, emedan den förnyar och stimulerar både våtmarkens flora och fauna. Som Modellvåtmarkernas inverkan på naturen följs upp n Projektets effekter på naturen vid modellvåtmarkerna följs upp ända till slutet av år 2015 genom inventeringar av vattenfåglarna. Vattenfåglarna lämpar sig utmärkt som indikatorarter för mätningen av effekterna, eftersom växlingarna i deras populationer obönhörligt reflekterar förändringarna i våtmarkernas kvalitet, samtidigt indikerar de också förändringar i andra artbestånd. Forskningens utgångspunkt är att mäta respektive våtmarks naturliga effekter. För att förhindra snedvridningar i resultaten har sädesutfodringen av fåglarna därför begränsats. Vid den grundläggande uppföljningen har markägarna samt de lokala jaktföreningarna huvudansvaret för räkningen av vattenfåglarna. Också Mikko Koho vid Härmälä våtmark samt Toni Anttila vid Järvelä våtmark påbörjade förra året sina uppdrag genom att utreda fågelfaunans utgångsläge, fastän det inte alltid kändes speciellt motiverat att bokföra ett nollresultat. - Vi väntar med iver på våren och vattenfåglarnas ankomst, kanske det då redan finns något att räkna, säger männen förhoppningsfullt. Med hjälp av inventeringen av vattenfåglar kan man uppskatta våtmarkens betydelse för fågelfaunan och producera material för en jämförelse av de olika objekten, men dessutom kan inventeringarna användas vid planeringen av det praktiska viltvårdsarbetet och vid dimensioneringen av hållbara byteskvantiteter. I detta är de lokala invånarnas aktivitet och vilja att utnyttja forskningsresultaten givetvis avgörande, men i bästa fall kan uppföljningarna ge verktyg till att trygga en hållbar jakt och våtmarkernas produktivitet på längre sikt. För att våtmarksprojektet skall lyckas är det viktigt att ägarna till markoch vattenområdena samt alla andra centrala intressegrupper deltar i planeringen redan i ett tidigt skede. bekant är till exempel vattenfåglarnas ungproduktion som högst vid dylika säsongvåtmarker. Det om näringen konkurrerande fiskbeståndet hålls litet, dessutom erbjuder den under den torra säsongen förnyade markvegetationen som ånyo blivit under vatten rikligt med näring åt ryggradslösa vattendjur. Det är också beaktansvärt, att våtmarker med små avrinningsområden i betydande utsträckning binder fast substans och näringsämnen. Därutöver kan de effektivt jämna överflöden och sålunda minska på översvämningsskador vid vattendragens nedre lopp. l Jägaren l 2 l 2012 l 9
Erfarenheter av våtmarksbyggandet: Sagu, Härmälä n Kärnan i Härmälä våtmarksprojekt utgjordes av dammbygget, till vilket också merparten av de budgeterade pengarna styrdes. Därutöver ökade man på vattenfåglarnas trivsel genom att forma häckningsöar, med placerings- och utformningslösningarna sökte man också uppnå vattenskyddsliga mål. Vid våtmarksobjekt med små avrinningsområden är det viktigt, att fördämningsvallarna och de dammanordningar som reglerar vattenståndet är absolut vattentäta. Därför var det fördelaktigt, att fördämningsvallen hela vägen kunde byggas på hård och vattentät lermark. Utöver detta behövdes också grävmaskinsförare Jouni Metsolas proffsiga och skarpa öga för att få nys om täckdiken som i tiden grävts ganska djupt. Som dammanordning beslöt man att välja en regleringsbrunn. Sålunda gavs möjlighet både till reglering av vattenståndet och tömning, viktiga egenskaper i skötseln av våtmarker. Härmälä våtmark är ett objekt som det är värt att bekanta sig närmare med. Med en relativt liten satsning, under 5000 euros arbets- och materialkostnader, kan man nå omfattande resultat i skötseln av vattenfåglarnas omgivning. En framgångsrik naturskötsel beror naturligtvis alltid också på hurudana ekonomiska uppoffringar och eftergifter beträffande bruket av marken som markägarna är beredda att göra. Vid Härmälä våtmark fick man mycket fria händer, och därför behövde man inte heller pruta på målets egenskaper. Här finns inga lösningar som vi skulle behöva ångra, tvärtom är jag mycket nöjd med slutresultatet. Dessutom kunde vi skapa en ny och produktiv omgivning för vattenfåglarna, konstaterar markägare Mikko Koho. En mera detaljerad beskrivning av byggandet av Härmälä våtmark samt om kostnadernas fördelning på de olika arbetsskedena står att finna på projektets hemsida www.kosteikko.fi Timo Niemelä & www.kaivotuote.fi Installering av dammanordning samt principskiss över brunnens konstruktion. Kaivotuote Oy:s dammanordning, som valdes till Härmälä våtmark, lämpar sig bäst för vattenreglering vid våtmarker med små avrinningsområden. Om olika dammanordningslösningar kan man också höra sig för hos andra företag i branschen, som t.ex. Jita Oy och Uponor Oy. Salo, Järvelä n Järvelä våtmarksobjekt klassificerades ännu vid den första terrängbesiktningen som en helt och hållet uppgrävbar våtmark, eftersom man ansåg en fördämning av bäcken som rinner på kanten av området vara omöjlig på grund av den svagt sluttande terrängformationen och de skador som vattenupptagningen skulle orsaka. I samband med planeringsmätningarna övervägde man dock på nytt metoden för grundandet av våtmarken. Då uppstod tanken på att dela in våtmarken i olika områden både genom fördämning och genom att gräva. Den nya planen fick stöd också av markägare Toni Anttila, eftersom fördämningens gynnsamma effekter på fågelfaunan är vida kända. Man beslöt att ta itu med det konkreta byggarbetet under barmarkstid, så att fördämningen skulle bli möjligast vattentät. Det var dock inte lätt Järvelä våtmarksområde byggdes både genom fördämning och massiv grävning. att arbeta på den fuktiga torvmarken med svag bärighet. Till exempel gick inte planerade jordflyttningsarbeten att förverkliga alls på grund av en längre regnperiod i slutet av augusti. I princip var man på det klara med de krävande omständigheterna redan i planeringsskedet, eftersom man beslöt att utföra grävningen med en långbommad grävmaskin, som arbetar med tre flyttbara pontonunderlag som förbättrar bärigheten. Trots bruket av specialutrustning ingick det många risker i att röra sig på området. Därför måste alla grävningsarbeten göras färdiga på en gång, och detta krävde en god arbetsteknisk planering. Hanteringen av den blöta och mjuka torvmarken stegrade ytterligare utmaningarna med dammbygget, men till sist hängde de största problemen ihop med att vallen tenderade att glida, vilket orsakades av att jordmassan var i obalans vid fördämningsvallområdet. Man kunde kanske ha minskat på fenomenets biverkningar genom att bibehålla den orörda ytmarken under fördämningsvallen, men å andra sidan ville man vid ett objekt med litet avrinningsområde framhäva speciellt dammens täthet, så att vattnet skulle räcka till på våtmarken även efter våröversvämningen. Från Järvelä våtmarksprojekt fick man en god praktisk lärdom; när man bygger på mjuk mark kan man aldrig exakt förutse hur jordmassorna kommer att bete sig. Trots praktiska problem kunde byggprojektet genomföras i stort sett enligt den ursprungliga planen. De omfattande grävningsarbetena samt det högre timpriset som orsakades av orsakades av specialutrustningen specialutrustning ökade dock klart på byggkostnaderna. Den relativt sämre kostnadseffektiviteten i jämförelse med Härmälä våtmark minskar inte alls på Järvelä våtmarks värde som ett modellexempel för presentations- och utvecklingsprojektet. Via dessa erfarenheter får vi kunskap om dammbyggande på mjukt underlag, dessutom kan vi jämföra hur olika från varandra avvikande projekt, beträffande omgivning och realisering, inverkar på fågelfaunan. På adressen www.kosteikko.fi kan du läsa mera om byggandet av Järvelä våtmark. Timo Niemelä 10 l Jägaren l 2 l 2012
Ordförandens spalt Vi bygger upp gatutrovärdigheten När den här tidningen utkommer har Finlands viltcentral hunnit fungera i drygt ett år. För oss alla har det därför hunnit bildas något slags uppfattning om den nya aktören inom viltpolitiken. Visserligen börjar organisationen först nu få sin slutliga utformning i och med att tjänstemännens nya befattningsansvar nästan helt har inpassats i sin avsedda form. Som de sista av de i den nya viltförvaltningslagen angivna organen valdes styrelser för jaktvårdsföreningarna vid en nyligen avslutad mötesomgång. På grund av att omsättningen i jaktvårdsföreningarnas styrelser har varit rätt stor föreligger det just nu i förändringsskedet ett ytterst stort behov av kurser för de förtroendevalda. Från fältet har det t.o.m. hörts rykten om att årsmöten måste hållas på nytt för att det inte hittats någon som gett sitt samtycke till att bli ordförande för styrelsen. Jag är ändå övertygad om att också de här platserna kan besättas med kompetenta personer bara frågan förbereds tillräckligt bra innan nytt möte hålls. Enligt lagstiftningen om viltförvaltningen är förteckningen över uppgifter som ankommer på jaktvårdsföreningens styrelse rätt så omfattande och styrelsen ska tillsammans med verksamhetsledaren fungera som det första filtret i skarven mellan fältet och förvaltningen. I regioner med koncentrationer av stora rovdjur har detta särskilt understrukits och på en del håll lett till en oskälig situation. Verksamhetsledaren och styrelsen har hamnat i en mycket tråkig mellanhandsposition trots att de egentligen inte har några som helst verktyg för att åtgärda problemet frustrationen är helt begriplig! Det lönar sig också att ta en funderare över hur mycket den här saken påverkar intresset för att söka sig till nämnda uppgifter? Tillsammans med jaktvårdsföreningarna och jägarna totalinventering viltcentralen under den gångna vintern en terränginventering av lokullar i fem av viltcentralens regioner, dvs Satakunda, Mellersta Finland, mellersta och östra delen av Nyland samt Norra och Södra Savolax. Det var fråga om en verkligt enorm talkosatsning. Realiserande av något motsvarande inom något annat förvaltningsområde vore i praktiken en omöjlig uppgift. Denna avklarades dock ypperligt vilket innebär att det på jägarhåll gjorts allt som är möjligt för att få uppskattningen av stammen närmare verkligheten. Det har också föreslagits att dessa inventeringar av stora rovdjur borde utföras som en totalinventrerting samtidigt i hela landet. Min uppfattning är att vi uppnår ett mycket bättre resultat om vi årligen genomför välplanerade precisionsinventeringar inom några regioner. Utgående från resultaten vid dessa bör det sedan uträknas korrigeringskoefficienter som sedan används för att korrigera med tidigare metoder utförda inventeringar av stammen. Jägarna väntar nu med intresse på forskningsinstitutets följande uppskattning av lodjursstammen och ministeriets på grundvalen av uppskattningen fastställda lodjurskvoter för regionerna. Det här kan t.o.m. ha en vidsträcktare betydelse för den kommande stora rovdjurspolitiken i vårt land. För varglicensernas del har den förnyade viltförvaltningens "gatutrovärdighet" satts särskilt hårt på prov. I södra Finland har det knappast alls varit möjligt att inom ramen för kvoten bevilja licenser för de vargar som stryker kring gårdarna. Dessutom inträffade den där förargliga episoden i Egentliga Finland som ytterligare försvårade hanteringen av vargproblemen. Att skuldbelägga jägarna i den här saken är helt onödigt de försökte säkert sitt bästa men ibland är det bara så att allt inte "lyckas som på Strömsö". Alltför stor vikt får dock inte läggas vid ett misslyckande utan vi bör ta lärdom av det inträffade och till behövliga delar ändra de bestämmelser och föreskrifter som gäller för dispenserna. I exempelvis Östra Finland har det inom en kort tid med stöd av polislagen beviljats åtminstone fyra licenser för strykarvargar. Min uppfattning är att den här frågan på ett eller annat sätt bör kunna skötas av viltförvaltningen. Det känns på något sätt främmande att i den här frågan vara tvungen att så här ofta ty sig till polisförvaltningens hjälp, även om denna i och för sig har skött vargkonflikterna snyggt. Ohjälpligt dyker dock en sådan tanke upp att polisförvaltningen säkert skulle ha tillräckligt många andra uppgifter i dessa tider. Är det för mycket begärt att dessa frågor i fortsättningen kunde skötas inom viltförvaltningen? Jägaren l 2 l 2012 l 11 Tauno Partanen styrelseordförande Finlands viltcentral
Saara Kattainen & Petri Nummi, Helsingfors universitet I Foto: Saara Kattainen Vi imiterar bävern genom att dämma funktionella våtmarker för änderna Trots att Finland är ett sjörikt land är många av våra sjöar inte alls lämpliga miljöer med tanke på ändernas reproduktion och på mångfalden, eftersom de är karga. Torrläggning för jordbruksändamål och igenväxning blev förr många frodiga sjöars lott. En naturresurs, bävern, hade som vana att skapa fördelaktiga våtmarker i landskapet både för sjöfåglar och övriga arter. Dock har bäverns aktiviteter begränsats under en lång tid. Därför kan det råda brist på bra våtmarker för änder. Bäverns förvandlingar kan vara till fördel för miljön, men även människor kan härma artens översvämningsaktioner i synnerhet när man vill styra var och när det blir översvämning. Allmänintrycket av en REAH-våtmark. På bilden Kamulanpuro 2008. Knipkull i Kirstinkorpi 2010 E 12 l Jägaren l 2 l 2012 l En inspirerande orsak att anlägga våtmarker är en ökning av viltproduktionen, och numera anläggs det viltvåtmarker runtom i Finland. REAH (Aktiv skötsel av viltmiljöer) är Forststyrelsens nationella projekt. Inom ramen för projektet har det både restaurerats och skapats nya livsmiljöer för fågelvilt på statliga impediment och tvinmarksområden. REAH-projektets våtmarker har observerats från år 2008. Under fyra somrar har våtmarkernas sjöfåglar, vattenevertebrater, växtlighet och fladdermöss kartlagts. Dessutom har vattenprover tagits i vissa våtmarker och i en våtmark har man också följt med fiskbeståndets utveckling. Syftet med övervakningen är att ta reda på vilka typer av livsmiljöer sådana våtmarker utgör för sjöfåglar och för naturens mångfald. Några av de viktigaste våtmarkerna i det finska landskapet med karga sjöar kan vara oerhört betydelsefulla för ändernas kycklingproduktion i regionen. Eftersom översvämningsbassänger som bävern fördämt har visat sig vara ypperliga miljöer för kullarna, kan man förvänta sig att våtmarker som är skapade av människan skulle ha liknande positiva effekter. Våtmarkerna är såtillvida också aktuella, att det inom en snar framtid kommer att frigöras över en halv miljon hektar dikade myrar och andra underproduktiva områden som inte duger till virkesproduktion, och bli fria för annat bruk. Dessa, liksom de områden som frigörs från torvproduktion, skulle kunna utnyttjas inom viltvården till exempel genom att skapa våtmarker och återställa ripmiljöer. Det finns totalt 11 REAH-forskningsvåtmarker. De är olika till storlek, struktur och produktivitet: den minsta av dem är bara en halv hektar stor och den största omfattar 33 hektar. En del av våtmarkerna är före detta bäverplatser, några är grävda och en är fördämd på ett område som tagits ur torvproduktion. På nästan alla våtmarker har det byggts öar, och flottar av vitmossa har lämnats kvar som häcknings- och vilounderlag för fåglarna. Några av dem finns i omedelbar närhet av en annan våtmark så att de bildar en helhet. Framgång för änder Inventeringarna visade att de flesta REAH-våtmarker är utmärkta platser för fåglar. Av de jaktbara arterna påträffades mest krickor, knipor och gräsänder.
Det bästa resultatet för vattenskyddet och produktionen av änder få vi om vi kan anlägga flera olika typer av våtmarker inom rimligt avstånd från varandra. Dessutom fanns det bläsänder, årtor, viggar och bergänder på vissa ställen; I Kirstinkorpi och på norra Orastinsuo fanns glädjande mycket stjärtänder, och även i Kirstinkorpi en kull. Den mer än 30 hektar stora Orastinsuo lockade till sig flest änder, liksom de några hektar stora Kamulanpuro och Saarikko, samt den lilla en hektar stora Kirstinkorpi. Mot slutet av sommaren kunde man räkna över 50 änder på Orastinsuo vid varje inventering, i Kirstinkorpi drygt 20, och ett dussin i Saarikko och Kamulanpuro. Den högsta tätheten av kullar hade Saarikko, Kirstinkorpi och Kamulanpuro. Där observerades i genomsnitt 3,5 kullar per kilometer strandlinje. Detta är så mycket som 14 gånger det genomsnittliga värdet för skogssjöar. Tätheten av kullar var klart större i alla våtmarker jämfört med skogssjöar, med undantag för grävda platser. REAH-våtmarker finns runt om i Finland. Över-Ijo och Pudasjärvi -Orastinsuo -Rypyharju -Paloharju Valtimo Lieksa -Kamulanpuro -Lippi -Kattilapuro -Varispuro Ikalis -Kirstinkorpi P. -Kirstinkorpi E. Tavastehus, Evo -Haarajärvi Gott om föda En anledning till mängden med kullar uppdagades vid undersökningen av vad som fanns inuti insektfällorna. Precis som med fåglarna fanns det många gånger fler vattenlevande ryggradslösa djur i våtmarkerna jämfört med skogssjöars fauna. Artsammansättningen av ryggradslösa djur var ganska ensidig, men några artgrupper, som dykarbaggar och ryggsimmare, fanns det mängder av. Krickan var ofta den vanligaste andfågeln i REAH-våtmarkerna. Den äter mycket ryggradslösa djur som förekommer i fritt vatten och som försökar sig på ett tidigt stadium av en översvämning. Av samma skäl är krickan inte heller särskilt beroende av våtmarkernas växtlighet. Knipan har klarat sig nästan lika bra i våtmarkerna som krickan. Översvämningsbassängerna är lämpliga miljöer för kullarna med tanke på knipans miljökrav. Det finns lite fiskar och massor av god mat. Sammanställning av en REAH-våtmark. På bilden dammkonstruktionen i Lipi 2009. Jägaren l 2 l 2012 l 13
Krickhane på försommaren i Kirstinkorpi 201 Däremot har gräsanden varit relativt fåtalig i REAH-våtmarker. Det kan bero på att växtligheten hittills varit knapp. På stränderna finns döende vide som ger skydd för kullarna. Däremot finns det, särskilt med tanke på gräsandskullarna, sparsamt med ätliga växter och vattenväxter med luftstam från vilka det går att plocka ryggradslösa djur. Antalet gräsänder kan växa i takt med att våtmarksväxtligheten ökar. I synnerhet som de två senaste översvämningsåren har visat att vattenväxterna sprider sig. Öka mångfalden n Förutom änderna finns det flera olika fåglar som favoriserar våtmarker. Den vanligaste är skogssnäppan, som lyckades föda upp stora kullar i våtmarkerna. Detta förvånar inte eftersom skogssnäppan gärna utnyttjar också bäverdammar. Andra arter som påträffades regelbundet i våtmarkerna var gluttsnäppa, drillsnäppa, enkelbeckasin och grönbena. Andra fåglar som lever vid vattenmiljöer och som påträffades i våtmarkerna var bland annat salskrake, sångsvan, svartsnäppa, större strandpipare, svalor, sädesärla, pilgrimsfalk samt måsar och tärnor. En av de tydligaste faktorerna som förklarar översvämningsbassängernas framgång hos de olika arterna var den betydligt bättre produktionen av ryggradslösa djur än i vanliga våtmarker utan översvämning. Dessutom tycktes även strukturen, mängden skydd och närheten till flera översvämningsbassänger påverka sjöfåglarnas trivsel och produktion. Utöver sjöfåglarna föredrog också fladdermöss, särskilt den nordiska fladdermusen, översvämningsbassängerna. Under flera år påträffades också de sällsynta stora fladdermössen på de sydligare översvämningsbassängerna. Även grodorna trivdes vid översvämningsbassängerna. Särskilt under det första året av översvämning var insektfällorna fulla av minde vattensalamandrar och grodyngel. Vattnet renas genom våtmarker Utöver viltproduktionen har våtmarkerna också betydelse för vattenskyddet. De näringsämnen som urlakas ut i vattendragen från jord- och skogsbruket utgör en väsentlig del av övergödningen av Östersjön och andra vattendrag. Dessa näringsämnen bör återvinnas i avrinningsområden så att de inte når vattnet. I naturliga förhållanden förhindrar bäverns fördämningar läckage av näringsämnen. Genom fördämningar kan även människan kontrollera näringsämnenas flöde inom jordbruket liksom vid skogsavverkning och återdikning av myrar. Översvämningsbassänger fungerar bra för vattenskyddet. Det var mycket Kulltätheten (kullar/km strandlinje) i tre av de mest produktiva REAH-våtmarkerna jämfört med ickeöversvämmade skogssjöar (Evois forskningsmaterial). nitrit- och nitratkväve samt fosfor och fasta ämnen som fastnade i våtmarken istället för att föras vidare. Det var bara ammoniumfosfatet som inte blev kvar i våtmarken. ABC för en fungerande våtmark En viktig faktor i översvämningsbassängernas produktion av änder är de ryggradslösa djuren, som förekommer mycket rikligare än i vanliga skogssjöar. Dessutom verkade våtmarkernas struktur tillräckligt med skydd och läge nära varandra påverka ändernas trivsel. Vilken typ av våtmark lönar det sig att anlägga? Det bästa resultatet både för vattenskyddet och produktionen av Kulltätheten på REAH- och andra våtmarker 5 4 3 2 1 0 Skogssjöar Saarikko kricka Kirstinkorpi Kamula gräsand knipa änder får man genom att bygga flera olika typer av våtmarker inom rimligt avstånd från varandra. Hur miljön ser ut runt bassängen tycks också ha betydelse. En översvämningsäng som omger våtmarken eller andra närliggande sjöar ser ut att förbättra våtmarkens värde i sjöfåglarnas ögon. Det lönar sig att satsa på växtligheten om man förutom kricka och knipa vill ha gräsand och bläsand på våtmarken. Man kan skapa häcknings- och viloplatser genom att lämna flytande stockar och vitmosseflottar i en våtmark eller genom att bygga små öar. När man anlägger en våtmark ska man också tänka på att inte gynna fiskar som tävlar med änderna om maten. l 14 l Jägaren l 2 l 2012
Text och bilder: Tommy Arfman De små rovdjuren förstör skärgårdens fågelfauna J 16 l Jägaren l 2 l 2012 Det har alltid funnits rödräv i skärgården. Minken har verkat några årtionden vid kusten. Ett annat främmande rovdjur, mårdhunden, breder ut sig som den senaste nykomlingen i ytterskärgården. Alla dessa rovdjur har olika utgångslägen, men en sak har de gemensamt. De orsakar stor skada på den häckande fågelfaunan i ytterskärgårdens fågelskär. Små rovdjur sprider sig till skärgården och hotar skärgårdsnaturens mångfald. I synnerhet har tordmulebestånden minskat i takt med att rovdjuren ökat. Mårdhundens ankomst till ytterskärgården medför total förstörelse av den häckande fågelfaunan. Mårdhunden uppenbarade sig på denna ö under våren. Fågelinventeringen från samma vår visade total förödelse av den häckande fågelfaunan. l Jurmo är en unik ö, en av de sista av Salpausselkäs sandbankar som ligger ovanför vattnet i den sydvästra skärgården. Ön är känd för sitt fågelliv och där vilar tusentals fåglar under flyttfärden. Där finns också en rik och värdefull häckande fågelfauna och på Jurmo häckar till exempel några par av det i Finland starkt hotade sydliga kärrsnäppbeståndet. Skärgårdens rödrävar För ett antal år sedan bosatte sig rödräven permanent på ön Jurmo. Rävungar har fötts på ön. Även om Jurmo är ganska stort till ytan, har rödräven som ett stort och rörligt rovdjur redan orsakat betydande skada på ön. Det var rödräven som låg bakom bland annat den tidigare nämnda sydliga kärrsnäppans misslyckade föryngringar år 2011. Den övriga häckande fågelfaunan har till stor del flyttat till närbelägna holmar för att häcka, där de känner sig säkra och trygga. Jurmos granne Utö har också fått sin räv. Troligtvis har den inte ännu haft någon kull, men det finns en hel del observationer av den, både på huvudön och på andra närliggande öar. På Utö finns också mycket häckande skärgårdsfåglar, som riskerar samma öde som Jurmos fågelfauna. Isokari vid Bottenhavets utkant har likaså fått sin räv. Där har redan under många år funnits en rödrävspopulation som förökar sig. På Isokari har öns orrbestånd nästan försvunnit. Kolonin av tobisgrissla som bor i vågbrytaren i närheten av hamnen har fått vara ifred för räven. Djupt inne i håligheter av stenblock kan grisslan häcka utom räckhåll för rävens nos. Också Bottenhavets egen specialitet, en egen rippopulation, försvann i tiderna i alla fall från ön Vekara veterligen just på grund av rödräven. Vänös mårdhundar, Vekaras mårdhundar... Mårdhundsbeståndet som vuxit sig starkt på fastlandet erövrar områden
ända ut till ytterskärgården. Arten har observerats under ett par decennier på stora skogiga öar som Nötö och mårdhundsbeståndet växer i skärgården. I Vänö skärgård förökar de sig redan. På våren simmar den från större skogbeklädda öar till mindre häckningsholmar för att söka efter föda. Bland annat tordmulen har försvunnit från den häckande fågelfaunan i Vänö skärgård på grund av minken. Samma fenomen kan ses i Rosala och i Hitis skärgård. Även i Bottenhavet har mårdhunden spridit sig till Isokaris granne, Vekara. De första observationerna gjordes på 1990-talet. På Vekara påträffades igen en kull år 2011. Det är ett hot mot Vekaras gravands- och orrpopulationer när mårdhunden etablerar sig på ön. I Rosala skärgård har man hittat tomma fågelskär efter mårdhundens härjningar. Tordmulebestånden har minskat kraftigt i skärgården tack vare på grund av minken. holmarna en tid innan de bygger ett rede. Om det syns rovdjur inom området byter de häckningsö. Alla blir inte rovdjursmat, men om de små rovdjuren lyckas erövra omfattande områden i skärgården blir det inte många ställen som det går att häcka på. Alla skär duger inte till häckning eftersom även det luftburna predationstrycket måste beaktas. Öarna måste erbjuda skydd också mot dessa plundrare. som numera saknar åretruntbosättning. Det är livligt ett par månader med sommargäster i båtar och stugor, men det stör inte minkarna tillräckligt. I värsta fall får man höra om sommargäster som till och med matar ungarna, eftersom de är så söta... Knep för rovdjursdecimering Det enda sättet att trygga fågelfaunans häckningsfrid är att avlägsna de små rovdjuren från skärgården. Framgångsrik, småskalig minkdecimering har gjorts redan en längre tid i skärgården. Duktiga hundar och lövblåsare fungerar bra vid minkjakt. Detta arbete stöds ytterligare av dödande fällor. För rävfångst finns drivande hundar och grythundar. Åteljakt på räv är också ett effektivt sätt att ta bort räv. Åteljakt fungerar även bra på mårdhund, likaså är ställande hundar nyttiga verktyg. Mårdhunden går dessutom lätt i fälla, men det krävs daglig tillsyn. Bästa resultatet uppnås genom att kombinera flera olika fångstmetoder till en effektiv helhet. Varför kommer rovdjuren till skärgården? Rävjaktskulturen vid kusten är en folktradition som håller på att försvinna. Den ständigt växande rävstammen på fastlandet söker nya revir på vintern över isarna och hamnar till slut på lämpliga öar. Samma sak med mårdhunden. Alla indikatorer pekar på att mårdhunden ökar i söder. Det svällande mårdhundbeståndet vid kusten breder ut sig till nya biotoper. De är också aktivare under vintern än vad de varit förr, så de kan vandra längs vårisarna ända ut till yttre skärgården. Beteendet antyder att de har anpassat sig bättre till våra förhållanden. Också minkstammen mår bra på områden som inte har en fungerande minkdecimering. Rovdjuren får föröka sig i fred i den obefolkade skärgården Minkarna i skärgården Utöver rödräven och mårdhunden gör minken illdåd i skärgården. På sitt sätt är den också väldigt skadlig för skärgårdens fågelfauna. Som den duktiga simmare den är rör den sig utan problem ända ut till de yttersta häckningsholmarna och förökar sig på vidsträckta områden i skärgården. Tordmulebestånden har minskat kraftigt i skärgården på grund av minken. Även skräntärnans kurva är starkt nedåtgående. Försvinnandet inträffade samtidigt som rovdjuren i skärgården började öka. Tobisgrisslepopulationen på Isokari bara väntar på att minken ska komma till ön. Lyckligtvis ligger ön så långt ute i det öppna havet att minken inte tar sig dit simmande. Det enda tänkbara sättet för detta rovdjur är att ta sig dit över isen. Skador som de små rovdjuren orsakar på den häckande fågelfaunan förekommer längs hela Finlands kustområde, från Finska viken till Bottenviken. Minkjakten lyckas inte utan duktiga hundar. Hundarna visar var minken befinner sig, sedan blåser man fram den med en lövblåsare. Vem gör det? I princip är det jakträttsinnehavarens skyldighet att hålla bestånden av små rovdjur under kontroll. Om denna rätt överlåts till jägare, är det de som tar Stort hot mot marginella arter Det är naturligtvis ett hot mot alla arter som häckar i skärgården när rovdjuren sprider sig dit, men speciellt stort är hotet för fåtaliga, sällsynta arter. Populationerna av dessa arter riskerar att försvinna helt och på sina ställen har de redan gått förlorade. Till exempel alkorna är väldigt sårbara för exempelvis minkens plundring. De häckar i trånga stenrösen och därför riktar sig minkens jakt särskilt effektivt på just på ruvande, vuxna individer. Ungarna stannar dessutom rätt länge i redet, vilket gör att de lätt faller offer för de vandrande minkarna. De vuxna fåglarna brukar övervaka Jägaren l 2 l 2012 l 17
Ställande hundar är det mest effektiva sättet att ta bort mårdhundar på områden med en tät stam. Resultatet av 1,5 timmars jakt. Samtliga fullvuxna, varav fyra honor. bort rovdjuren i praktiken. Skärgården har länge lidit av en negativ migration. Tidigare var skärgården relativt tätt bebyggd och det fanns gott om jägare. Människorna förtjänade sitt uppehälle i stor utsträckning genom fiske och jakt. Man kände också väl till rovdjurens skadlighet överallt och man försökte eliminera dem genast när de uppenbarade sig. Nu har skärgården till stor del avfolkats på åretruntboende och jägarna har blivit en mycket sällsynt art. Det är ett långsiktigt arbete att eliminera små rovdjur framgångsrikt. Rovdjuren bör avlägsnas årligen direkt efter islossningen. Detta kräver stora resurser. Det är ansenliga arealer och tusentals öar och jägarna bor på fastlandet. Idag när allt mäts med pengar, borde det fastslås ett ekonomiskt värde på de skador som rovdjuren förorsakar. Jaktresorna är långa och det finns bara ett fåtal duktiga hundar. Arbetet kräver att man bemästrar flera olika kunskapsområden. Man bör kunna färdas på havet, ha tillgång till duktiga hundar, kunna röra sig på de svårframkomliga holmarna och dessutom behärska mångsidiga färdigheter som jägare. Skaran av sådana som uppfyller kriterierna bara krymper. För att rovdjursdecimeringen ska vara ett fungerande projekt bör områdena vara tillräckligt omfattande. Skärgården är numera ett riktigt lapptäcke när det kommer till äganderätten. Det finns dussintals av ägare till öar som bildar enhetliga områden, och det krävs tillstånd av dem alla för att avlägsna rovdjur. Varför? I slutändan finns det alltid ett motiv bakom det människan gör. Varför borde jägarna ta bort de små rovdjuren från skärgården? En gång hade skärgården en stark jaktkultur på småvilt. Skärgårdsborna upplevde att rovdjuren var skadliga och tävlade om samma resurser. Därför var det naturligt för dem att döda rovdjur. Hur är det idag? Än stretar en småskalig jaktkultur på småvilt i skärgården. I vissa områden utför resterna av denna jaktkultur ännu effektiv rovdjursjakt i naturskyddets namn. Räcker det som motivation i framtiden? Om jaktkulturen på småvilt försvinner från skärgården, försvinner även de som jagar rovdjur. Karlö är ett bra exempel på en fungerade jaktkultur. Karlö jaktförening betalar ut skottpengar för små rovdjur, motsvarande 30 per djur. Denna modell fungerar väl inom ett isolerat område, där mårdhundsstammen ännu inte har svällt upp till stora dimensioner. Ett annat alternativ är avlönat arbete. För avlönade yrkesjägare skulle det säkert ännu vara möjligt att genomföra en decimering effektivt. Arbetet är dock komplicerat och utrustningen dyr. Kostnaderna för ett projekt som skulle täcka hela skärgården skulle stiga till stora belopp. När vi känner till statens ekonomiska situation och i allmänhet den finansiering som rovdjursdecimeringen fått, kan detta alternativ granskas med stor reservation. När man ännu lägger till nationalparkerna inom havsområdet vilka begränsar småviltsjakten över stora områden i skärgården, är ekvationen den att problemet inte går att lösa genom att snäppa med fingrarna. Strategi för främmande arter Minken och mårdhunden klassas som skadliga främmande arter som hotar den biologiska mångfalden. Finland har genom internationella och nationella avtal förbundit sig att kämpa för den biologiska mångfalden. För mårdhun- Retrieverraser fungerar bra som ställande hundar vid mårdhundsjakt. Det skulle finnas en stor potential bland retrieverentusiaster t.ex. för mårdhundsjakt i våtmarker. Det är ju där hundar av dessa raser vanligtvis arbetar. Efter kvällsflykten rensas området på mårdhundar. 18 l Jägaren l 2 l 2012
Rödräven har brett ut sig till ytterskärgården för att stanna och orsakar en katastrof för den häckande fågelfaunan. Det är utmanande att avlägsna räven från öarna. dens och minkens del är målet att utrota dem eller åtminstone få ner stammen till en kontrollerbar nivå. Förvaltningsplanen för mårdhund som blev klar i år finns på sidan riista.fi. Rödräven tillhör inte denna kategori, men dess skadlighet i skärgården är i klass med de övriga rovdjurens. Euron som mätare De små rovdjurens negativa effekter på skärgårdens fågelliv är obestridliga. I framtiden kommer antalet rovdjursjägare att minska. Rovdjursfångst är inte attraktivt för kommande generationer. Det ekonomiska stödet för naturskyddsarbetet i fråga är begränsat. Jaktkulturen på småvilt och jakt möjligheterna försvinner från skärgården. Är detta naturvårdens framtid i skärgården? Medan många indikatorer stöder detta scenario, skulle jag inte vilja tro på det själv. Betydelsen av naturskyddet framhävs ständigt. Miljön och naturen upplevs som viktiga värden. Små rovdjur erkänns redan allmänt som skadliga, särskilt i de känsliga områdena i skärgården. Strategin för främmande arter och diverse avtal ställer krav på att trygga skärgårdsnaturen. Varifrån kan man få mera resurser för ett rovdjursprojekt som skulle omfatta hela skärgården? Rovdjursdecimering uppfattas som en kostsam åtgärd, fångstresultatet för en hel dag kan vara noll inom ett underhållet område. Idag när allt mäts med pengar, borde det fastslås ett ekonomiskt värde på de skador som rovdjuren förorsakar. Vad är värdet på Jurmos hotade sydliga kärrsnäppbestånd? Eller Utös häckande fågelfauna? Vad är priset på den unika tobisgrisslekolonin på Isokari? Hur många euro motsvarar de tusentals häckande fåglarna? För varje fågelindivid finns ett definierat värde i euro. Värdet av en hel skärgårdsfågelfauna är dock något mer, det går inte att mäta i pengar. Resultat med gemensamma insatser Den mest fördelaktiga lösningen för att bli kvitt de små rovdjuren är säkert genom att upprätthålla jaktkulturen på småvilt i skärgården. Inom områdena inrättas jaktområden för små rovdjur, där jägare regelbundet årligen avlägsnar de små rovdjuren. Det förutsätter samarbete med fågelskådare. Med hjälp av deras färdigheter kan viktiga skyddsobjekt definieras och fågelstammar kartläggas. På så vis går det att följa upp hur projekten lyckas, genom regelbundna inventeringar. Detta görs redan i delar av Jurmo, Trunsö, Vänö och Rosala skärgård. Fördomarna mellan olika intressentkretsar bör minska och de bör förstå att jägarna i själva verket är naturvårdare. Detta skötselarbete gynnar förutom de jaktbara arterna även flerfaldigt med övriga fåglar i skärgården. I slutändan ligger detta i både jägarnas och fågelskådarnas intresse. l Jägaren l 2 l 2012 l 19
Resultatet från älginventeringen n Det är dags att förnya de treåriga älglicenserna och inför detta har älginventeringen av vinterstammen genomförts. Årets inventering genomfördes den 18 februari under goda förhållanden med 20-25 cm snö varav runt en decimeter nysnö som kom under torsdagsnatten. Hela fasta Åland inventerades medan isläget tvingade skärgårdskommunerna att vara mer försiktiga för att inte riskera människor och älgar. Föglö, Kökar och Sottunga inventerade medan Brändö, Vårdö och delar av Kumlinge avstod helt. Resultatet blev 673 älgar fördelat på 276 älgar på fasta Åland och 397 älgar i skärgården. Detta är lite färre än 2009 då 714 älgar noterades (Se tabell 1 och diagram 1). Älgtätheten är fortsättningsvis hög i skärgården med 11,2 älgar/1000ha jämfört med fasta Åland där tätheten är 3,5 älgar/1000ha. Till målet med en täthet på 4,55,0 älgar/1000ha på fasta Åland finns således en liten bit kvar. Nästan hundra älgar färre än 2009 hittades på fasta Åland och detta kan delvis bero på att många jaktvårdsföreningar hade svårt att få ihop tillräckligt med folk pga. att inventeringen genomfördes under sportlovsveckan då många är bortresta. Detta var olyckligt men med facit i hand var det sista helgen som inventeringen kunde genomföras. RJ Viltolyckor 2011 n Sammanlagt 145 viltkollisioner fördelat på 138 rådjurskollisioner (177 året innan) och 7 älgkollisioner (9 året innan) rapporterades under år 2011 till Ålands polismyndighet. Ingen kollision med vitsvanshjort rapporterades under året, samma som året innan. Att antalet rådjurskollisioner minskar är naturligt eftersom antalet kollisioner och populationsstorleken brukar hänga ihop. Ingen av älgarna avled vid kollisionen eller behövde avlivas vid eftersök. RJ 12 10 Älg och Vitsvanshjort 8 6 4 2 Anmälda kollisioner med rådjur, älg och vitsvanshjort 350 300 250 Rådjur 200 150 100 50 1975 1980 1985 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 800 700 Inventerade älgar 1996-2012 680 638 726 696 714 673 0 0 Årtal Älg Vitsvanshjort Rådjur 600 500 Antal 400 347 300 291 200 100 0 1996 358 322 400 326 393 303 374 340 397 276 Jägardagen 28 april n Lördagen den 28 april anordnas Jaktens Dag vid jakt- och fiskemuseet i Eckerö. Årets tema är jakthunden och Peter Ekeström, hundredaktör på tidningen Jaktmarker & Fiskevatten, är inbjuden för att föreläsa och svara på frågor. Mer utförligt program kommer att annonseras i lokaltidningarna under våren. RJ 2000 2003 2006 2009 2012 Älginventering 2011-2012 Älgvårdsområde BRÄNDÖ* ECKERÖ FINSTRÖM FÖGLÖ GETA HAMMARLAND JOMALA KUMLINGE* KÖKAR LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SOTTUNGA SUND VÅRDÖ* Totalt: Areal (ha) 9700 8000 9703 10600 6200 11000 12000 5400 2730 9500 2800 8250 1087 10400 6000 113370 3 10 97 7 15 183 6 5 127 28 1 5 49 2 8 3 7 4 2 Tjur 44 Ko 62 11 1 7 6 5 Kalv 30 12 1 18 7 7 5 14 6 7 3 6 Obest. 18 44 4 31 12 19 23 12 35 28 6 20 4 8 2 266 Totalt 154 67 6 60 27 31 28 103 44 48 12 33 4 24 32 673 Älgar/ 1000ha 15,9 8,4 0,6 5,7 4,4 2,8 2,3 19,1 16,1 5,1 4,3 4,0 3,7 2,3 5,3 5,9 Skärgården BRÄNDÖ* FÖGLÖ KUMLINGE* KÖKAR SOTTUNGA VÅRDÖ* Totalt Areal (ha) 9700 10600 5400 2730 1087 6000 35517 Antal 154 60 103 44 4 32 397 Älgar/ 1000ha 15,9 5,7 19,1 16,1 3,7 5,3 11,2 Antal 2009 127 51 80 40 6 36 340 Fasta Åland ECKERÖ FINSTRÖM GETA HAMMARLAND JOMALA LEMLAND LUMPARLAND SALTVIK SUND Totalt Areal (ha) 8000 9703 6200 11000 12000 9500 2800 8250 10400 77853 Antal 67 6 27 31 28 48 12 33 24 276 Älgar/ 1000ha 8,4 0,6 4,4 2,8 2,3 5,1 4,3 4,0 2,3 3,5 Antal 2009 46 21 32 64 56 73 19 24 39 374 Skyddsjakt på storskarv 2011 n Under året fälldes 363 skarvar, vilket är ungefär som året innan då resultatet blev 348 skarvar. Det är dock långt under resultatet år 2009 som var första året skyddsjakten var öppen för alla och 604 skarvar fälldes. Även intresset för skarvjakt är lägre än första året då 734 jägare ansökte om att få bedriva skyddsjakt mot 305 år 2011. RJ *) = Ej inventerat, siffrorna visar uppskattade antalet älgar kvar efter jakten. (Kumlinge ej hela) 20 l Jägaren l 2 l 2012