Jägaren 2/2010 - Lehtiluukku.fi

2 / 2010 Klimatförändringen Viltdagarna 2010 - problem och möjligheter, s. 9 Viltets rörelser under observation, s. 6 Satellituppföljning av ryssjegråsälar, s. 10 Vinterproven - hundjägarnas extrema rijaktsgren, s. 40 Balansen återställs för Övre Lapplands överstora rävbestånd, s. 54
Gästskribenten: Vapentätheten i Finland på allmän europeisk nivå I tidningen Jägaren 1/2010 på sida 38 ingår en förtjänstfull artikel om jägarnas jaktegendom. I artikeln finns en aktuell passus som kräver precisering. Såsom nämns i artikeln sägs det i de allmänna motiveringarna i regeringens proposition till riksdagen RP 106/2009 om lag om ändring av lagen om skjutvapen att Finland ifråga om vapentäthet skulle placera sig i världstoppen efter USA, Jemen och Norge alltså som fjärde. I många andra artiklar som publicerats i pressen har motsvarande uppgifter publicerats så att Finland ifråga om vapentäthet skulle ligga på tredje plats strax efter Jemen. Vidare sägs det i de allmänna motiveringarna i RP 106/2009: "I relation till invånarantalet 31.12.2008 (5 325 600) finns det i Finland 30 skjutvapen per hundra invånare i landet", vilket igen är motstridigt i relation till det påstående som framförs i samma sammanhang att vapentätheten i Finland skulle vara fjärde tätast i världen. Påståendet att Finland ifråga om vapentäthet skulle avvika från övrig europeisk nivå är felaktigt. Den felaktiga uppgiften kommer från en undersökning, som kan hittas med följande hänvisning: Geneva Graduate Institute of International Studies. "Small Arms Survey 2007". Cambridge. I den här undersökningen sägs det att privata personer i vårt land sammanlagt innehar 2,1 3,6 milj. registrerade och oregistrerade vapen och att vapentätheten för vapen i privat ägo i Finland sålunda är 41 - 69 vapen / 100 invånare. Vårt lands vapenregister upptog per 29.1.2009 en aning under 1,6 milj. vapen, dvs enligt undersökningens påstående borde privata personer i vårt land inneha ca 0,6 1,3 milj. vapen utan tillstånd. Undersökningen publicerades 2007, men på två år har antalet vapen i landets vapenregister inte förändrats i märkbar grad. Inrikesministeriet observerade felet och korrigerade omgående uppgifterna i undersökningen i ett tillkännagivande daterat redan 29.08.2007. I tillkännagivandet sägs det bl.a.: "Antalet innehavare av vapentillstånd i Finland är ca 650 000, dvs omkring 12 % av finländarna har ett skjutvapen. Med det räknesätt som använts i den schweiziska undersökningen får man som resultat totalt omkring 32 lovliga och olovliga skjutvapen per hundra invånare." En med de i undersökningen "Small Arms Survey 2007" presenterade siffrorna jämförbar siffra för vapentätheten i Finland är 30 32 vapen per 100 personer. Såväl antalet vapen som vapentätheten i Finland är normala. Andra länder utöver Finland där antalet vapen i privat ägo håller sig kring 30 35 vapen per 100 personer är bl.a. Frankrike, Grekland, Kanada, Sverige, Österrike och Tyskland. Finland återfinns i gruppen typiska demokratiska västerländska välfärdsstater i vilka det bedrivs jakt och skytte. n 32 Årets miljöstöd ger nya möjligheter sköta viltmiljöer Älghalsbandsundersökningen fortsätter 119 älgar försågs med sändarband på olika håll i landet Antti Sukuvaara Skribenten är ordförande för Vapenbranschens Näringsidkare rf 18 Vad tycker du? Finns det för mycket vapen i Finland? Hur kan vapensäkerheten ökas? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna Feedbacken på föregående gästskribentspalt har flyttat till slutet av tidningen, s 74. 2 l Jägaren l 2 l 2010
Innehåll l 2 l 2010 2 4 5 6 9 Gästskribenten: Vapentätheten i Finland på allmän europeisk nivå Vildmarkskalendern Ledaren: Vårens älgfrågor Viltdagarna 2010 Viltets rörelser under observation Klimatförändringen - problem och möjligheter 12 gråsälar fick GSM-uppföljningsinstrument "på pälsen" Viceordförandens spalt: 10 Satellituppföljning av ryssjegråsälar 14 Bottenvikens jägare på kurs i säljakt 18 Älghalsbandsundersökningen fortsätter 119 älgar försågs med sändarband på olika håll i landet 21 Salt åt älgarna 22 Älgfångsten steg till 62 000 älgar I jämförelse med fjolåret nedlades sju procent fler djur Nio procent fler jaktlicenser än året innan 23 Rekordartat stor fångst av vitsvansvilt - 25 700 djur 24 Behövs det ändringar i behandlingen av skogen? Öppen diskussion om skogslagen 26 Det behövs mera övervakning av jakten Forststyrelsens övervakningsstatistik för 2009 avslöjar 60 28 Ny teknik på viltåkrarna 32 Årets miljöstöd ger nya möjligheter sköta viltmiljöer 35 Jakten på statens marker Från skott till tallrik: Marsbäver Är den fria jakträtten tabu? 36 Med hunden på jakt: Grythunden i viltvårdsarbete 40 Vinterproven koiramiesten riekonpyynnin extremelaji Antalet lodjur har under de senaste tio åren ökat kraftigt 43 Senaste jaktsäsong fälldes 297 lodjur 44 Lodjuret igår och idag 46 Jägarprofilen 2009: 50 Med Eki på vandring: Friluftskök Jägaren satsar en tusenlapp per år på sitt intresse 54 Balansen återställs för Övre Lapplands överstora rävbestånd 57 Forskarperspektivet: Ät vad du får tag i... 58 Ålandsnytt 60 Från skott till tallrik: Marsbäver 62 En hurtig utedag med vilt som tema 64 Finns det en räv i lyan? Uppgiftsbanan gav Esbobarn mycket att tänka på 66 69 72 76 79 Rovdjurspolitiken upprör i Savolax En förvaltningsplan för vargpolitiken? Jägarorganisationen meddelar Affärer Adresser Jägaren l 2 l 2010 l 3
Text och bild: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern MARS I likhet med de övriga flyttfåglarna återvänder sothönorna i april för att häcka. Sothönan, som under de senaste hundra åren har brett ut sig i landets södra delar, söker sig till havsvikar och sjöstränder med frodig vegetation. Arten har inte heller någonting emot att häcka i anlagda viltvatten. Sothönan har bestämda åsikter om sitt revir och försvarar det aggressivt mot både artfränder och andra andfåglar. Vårmånad kallades mars ofta förr i världen och folk höll ögonen öppna efter tecken och tydor för det begynnande jordbruksåret. Månaden ligger i brytningen mellan vinter och vår när snön smälter och marken blir bar. Senast i slutet av mars sjunger skidföret på sista versen i de södra och mellersta delarna av landet. I Lappland ligger snön däremot kvar i en månad till. Valkmusa nationalpark omfattar några av de största och värdefullaste myrmarkerna vid vår sydkust. Artrikedomen är stor. Nationalparken ligger i kommunerna Pyttis och Kotka. Namnet går sannolikt tillbaka på ett ursprungligt svenskt namn, Falkmossen. Namnen Pesäkivet och Ketunkivi avslöjar att även rovdäggdjur håller till vid myrlaggarna. APRIL Den termiska våren börjar när dygnets medeltemperatur ligger stadigt på noll grader eller varmare. I fjol började våren i södra och västra Finland i slutet av mars, helt enligt tidtabell. Norr om linjen Ilomants-Uleåborg rivstartade våren den 22 april. I Norra Karelen och Kajanaland låg våren litet efter i tidtabellen medan den i östra och norra Lappland låg litet före. I regel brukar sjöarna kasta sitt istäcke ungefär en månad efter den termiska vårens början. Men åren är inte stöpta i samma form och variationerna är stora. Också efter en så sträng vinter som vi haft i år börjar isarna vara förrädiskt svaga i södra och mellersta Finland senast från mitten av april. En vuxen sothöna är lätt att känna igen på den svarta fjäderdräkten och den vita näbben och pannskölden. På ungfåglar saknas den vita pannskölden, vilket gör identifierandet knepigare när andjakten börjar den 20 augusti. Artens typiska, knyckiga sätt att simma gör det ändå avsevärt enklare att känna igen sothönan efter häckningen, när fåglarna har samlat sig till flockar. MAJ Klippmålningarna i Hossa hör tillsammans med Astuvansalmi och Saraakallio till de största förhistoriska klippmålningarna i vårt land. De är de enda kända klippmålningarna i Kajanaland och avviker från de övriga i landet. Bland annat finns där människogestalter med triangulära ansikten, vilket inte påträffas någon annanstans i landet. Däremot finns det sådana på andra sidan östgränsen. Sannolikt finns här en koppling till det faktum att Hossa ligger strategiskt mellan vattendrag som faller ut i Bottenhavet och i Vita havet. På Finlands jaktmuseum i Riihimäki visas fotografier av finska klippmålningar ända till den 16 maj. I likhet med Hossa ligger de flesta av våra klippmålningar vid vattenleder som fortfarande är i bruk. Utställningen är sammanställd ur Pekka Kivekäs samlingar på Mellersta Finlands museum och kallas Hirvi vai vene, det vill säga Älg eller båt? 4 l Jägaren l 2 l 2010
Ledaren Vårens älgfrågor PS! Regeringens proposition om ändring av skjutvapenlagen behandlas som bäst i riksdagen och diskussionen om lagens beredning har varit häftig. Bl.a. ombads alla av vapen intresserade grupper om ett yttrande om lagpropositionen. Beklagligt är att lagpropositionen inte ändrades det minsta utifrån yttrandena. Den i medierna förda diskussionen om lagpropositionen har till många delar grundat sig på vilseledande uppgifter eller uppgifter som givits enligt principen "ändamålet helgar medlen". I spalten Gästskribenten har Antti Sukuvaara förtjänstfullt korrigerat påståendena att vapentätheten i vårt land skulle vara världens tredje största. Vår vapentäthet håller normal europeisk nivå och hos oss sker endast en bråkdel av brotten mot liv med skjutvapen. För att vi skulle stiga till tredje plats på vapentäthetslistan skulle finländarna vara tvungna att förvärva ytterligare nästan 800 000 skjutvapen vilket knappast sker, eftersom finländarna skaffar vapen enbart för lagliga ändamål. Låt finländarna göra så också i fortsättningen. Bakom oss har vi den gångna säsongens älgjakt. Fångsten blev kring 62 000 älgar. Älgsituationen har stötts och blötts på jaktstugor och vid kaffeeldar. Uppskattningar av älgstammen efter jakt i våra skogar gjordes redan under jakten och senare på vintern. Noggrannare uppskattningar av stammen börjar redan finnas och även i regionerna börjar en rätt tillförlitlig helhetsbild av älgarnas vinterstam klarna. Uppskattningen av stammen är vanligen mer eller mindre en illusion men målet är givetvis att få en så god bild som möjligt. Och alltid finns det en viss oro för eventuella överraskningar och jämsides även beredskap för ett möte med dessa. Till råga på allt fungerar ytterligheternas talesmän ofta som domedagsbasuner och siar om undergång för skogen, älgstammen, säker bilism osv. Alltid i takt med orkestern. Min rubrik innehåller absolut inte någon tanke på en vårlig intensivslakt av älg. Avsikten är att framföra några älgrelaterade tankar till såväl jägare och markägare som alla andra älgintresserade aktörer. Våren är en mycket viktig tidpunkt med tanke på den kommande höstens älgjakt, för ansökningarna om jaktlicenser ska lämnas in före utgången av april. Det är uttryckligen just nu skäl för jaktföreningar och älgjaktlag att omsorgsfullt fundera på hur många jaktlicenser de ska ansöka om. Som ett svar skulle jag säga att begrunda läget omsorgsfullt, men ansök om tillräckligt många licenser! Det är inte nödvändigt att utnyttja alla jaktlicenser på hösten om läget förefaller sådant. Idag är inte hundra procents avskjutning eller utnyttjandegrad för licenserna mera något mått för jaktlagets duglighet. Om det inte finns fler älgar i trakten än ett begynnelsekapital är det bättre att lämna de sista licenserna godvilligt outnyttjade. Å andra sidan är det inte heller skäl att lämna en överdrivet stor älgstam kvar över vintern. Markägarna har ibland blivit besvikna på jägarna när jaktlicenser har blivit outnyttjade, men som regel har vetskapen om att beslutet varit väl underbyggt lett till förståelse och någon större osämja har inte uppstått. I södra Finland förefaller älgarnas vinterstam följa de allmänna målen. I genomsnitt övervintrar omkring tre älgar per tusen hektar, vilket säkerligen enligt de flestas åsikt är ett helt lämpligt antal. Om bara älgarna kunde breda ut sig jämnt. Ställvis förekommer det stora områden utan en enda älg och på andra håll finns det så många av dem att det inte ryms en enda till. Så är det, älgarna har sina sommar- och vinterbetesområden och långa ben. Resultaten av älgjakten senaste höst och analyserna av dem ger dock bekymmersamma tecken på att stammen sannolikt håller på att växa igen i södra Finland. Banklicens- eller hyllicenssystemet, eller vad man nu vill kalla det för, har visat sig vara ett fungerande förfaringssätt, bara man lärt sig att utnyttja det korrekt. Fiskarnas arvsynd har förvisso många gånger stört nyttjandet av "banken". Men under årens lopp har användningen av banklicenserna även genomförts helt korrekt. De är ju avsedda för utglesning av överraskande täta älgbestånd, inte för avlivande av de sista lokala älgarna. Ett bra samarbete mellan föreningarna samt förtroende mellan grannföreningar och inom samlicensområden möjliggör en förnuftig och ändamålsenlig reglering av älgstammen även vid överraskande situationer i slutet av säsongen men det ska finnas jaktlicenser till förfogande också under senhösten. I norra Finland är älgstammen ännu uppenbart stor. Där måste avskjutningen ytterligare utökas. Jaktvårdsdistrikten befinner sig i en utmanande situation eftersom de i licensernas ansökningsskede rentav är tvungna att "marknadsföra" jaktlicenser, dvs en tillräcklig avskjutning på hösten. Jägarnas tro prövas, men det är ändå skäl att lyssna på av markägare, ansvariga för trafiksäkerheten, viltforskningen och jaktvårdsdistrikten framförda önskemål, ställningstaganden och rekommendationer. Älgen lyder hellre morot än käpp. Därför är det motiverat att ansöka om ett tillräckligt antal jaktlicenser så att det på hösten finns sådana till förfogande. Älgjägarna i norr ser också förväntansfullt fram emot att det skulle bli möjligt att inleda älgjakten tidigare än idag, dvs redan i september. Då skulle de klara av jakten med rimliga ansträngningar också ute i obygderna utan de besvärligheter den korta dagen och rikliga snön för med sig. De ersättningar som ska betalas för skador som älgarna orsakar i skogen håller på att bli rekordstora. En bidragande orsak är säkerligen den nya viltskadelagens ikraftträdande, som torde ha ökat antalet ansökningar om ersättning. I den nya lagen föll självriskandelen bort och förvandlades till en ersättningströskel. De nu inlämnade ansökningarna omfattar sålunda många skador som inträffat under tidigare år och samlats till en engångspott. På en del håll ökade antalet ansökningar om ersättning med upp till tusen procent jämfört med tidigare år. På riksnivå har antalet älgkrockar minskat. Vanligen har utvecklingen för antalet krockar avspeglat älgstammens tillstånd. Vi ska dock inte ge älgstammen någon möjlighet att ta ett älgsprång till en alltför stor stamstorlek. n Jägaren l 2 l 2010 l 5 Jari Pigg Huvudredaktör
Marko Svensberg, specialplanerare, Jägarnas Centralorganisation Viltdagarna 2010 Viltets rörelser under observation Under viltdagarna fick vi bekanta oss med viltets rörelser, vandringar och förekommande problem med arter som ökat i antal. Vargen rör sig mycket och ger upphov till konflikter. Björnen gömmer sig när människan närmar sig. Kaninen ockuperar huvudstadsregionen. Skogsrenen anpassade sig bra i Suomenselkäområdet. Uppföljningen av älgarnas rörelser är populär. V Hannu Huttu Vårens framgångsrika förökning inom ett vidsträckt område påverkar kraftigt följande års lokala häckningsbestånd. Också smårovdjursfångsten bör effektiveras inom ett större område. 6 l Jägaren l 2 l 2010
V l Viltets rörelser har alltid intresserat jä- Vargens utbredningsförmåga i en klass för sig Vargen har förmåga att sprida sig till trakter fjärran från djurets födelsetrakter. Världsrekordet håller en hona som vandrade från södra Norge till finska Lappland. Vandringssträckan var fågelvägen 1100 kilometer och räckte halvtannat år, berättade specialforskaren Ilpo Kojola på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. I mars-maj beger sig de omkring ett år gamla vargungdomarna iväg för att söka sig ett eget revir. Större delen av dessa vargar stannar på under 200 kilometers avstånd från sitt födelserevir. Enligt Kojola är vargar på vandring rätt så nattaktiva och vid långvariga förflyttningar förändras "hit och dit-irrandet" i början under vandringens sista dagar till ett mera målmedvetet och snabbare vandrande. Vargarna undviker människor. Under den nattliag vandringen händer det mera sällan att vargen stöter på människor och som ett resultat härav hittar vargen områden där människobosättningen är glesare och den kan godkänna som sitt bosättningsrevir. Enligt Kojola har vårt lands bobyggande vargstams utbredningsområde utvidgats flerfaldigt efter medlet av 1990-talet, Det första vargboet vid västkusten påträffades 2002 och det andra i Egentliga Finland 2005. Antalet vargkullar fyrdubblades mellan 1996 och 2006. Enligt VFFIs uppgifter hade antalet vargkullar fram till 2006 stigit till 25 för att sedan minska till 20 kullar 2008. Utbredningsområdets storlek har dock inte minskat för det är i östra Finland som antalet vargkullar har minskat. Också de svenska vargarna härstammar från vargar som vandrat västerut från Finland. Enligt Kojola vet man att det under åren 19802008 vandrade 15 vargar till norra Sverige. Av dem klarade sig fyra levande till Vargkonflikter går ej att lösa Det finns ingen lösning på en vargkonflikt. Nyckeln till kontroll över konflikten är att förstå den, konstaterade Jukka Bisi från Forststyrelsen, som för närvarande skriver en doktorsavhandling om vargfrågor. Bisi kan temat, för han beredde i tiden också den riksomfattande förvaltningsplanen för vår vargstam. Enligt Bisi upplevs vargstammens tillväxt och utbredning framförallt som ett hot mot intresset för jakt med hund. Detta har ju under de senaste decennierna ökat i vårt land. Jägarnas reaktion är de facto en fråga om en intressebevakning som försvarar de egna formerna för nyttjandet av naturen, på samma sätt som inom renskötselområdet. Enligt Bisi var det de bindande skyldigheterna i EU:s habitatdirektiv som i och med Finlands medlemskap i gemenskapen gjorde vargstammens tillväxt möjlig. I habitatdirektivets bakgrund finns de övernationella konventionerna, dvs det så kallade allmänna intresset önskan att bevara den ursprungliga naturen och arterna i den för kommande generationer. Ifråga om skyddet av vargen föreligger det Älgar med satellitband För närvarande följs 119 älgar upp i vårt land med hjälp av satellitband, konstaterade Jyrki Pusenius, älgforskare på VFFI. Syftet med bandundersökningen är att producera information om älgarnas spridning efter att ha lämnat sina övervintringsområden för att vandra till sommarbetena och var de därefter är under älgjaktstiden. Informationen utnyttjas vid förebyggandet av älgkrockar och av älgar orsakad skadegörelse på skog. Med hjälp av banduppföljningen av älgar undersöks ytterligare kustens, de stora rovdjurens, jaktens och trafikens inverkan på hjortdjurens rörelser, mortalitet och utnyttjandet av livsmiljöerna. Därför har undersökningen i huvudsak koncentrerats till tre storområden. I samtliga storområden finns det Observationen av viltets rörelser har underlättats av den teknologiska utvecklingen Jägaren l 2 l 2010 l 7 Taija Pöntinen garna och viltforskarna. Observationen av viltets rörelser har under de senaste årtiondena underlättats enormt av den teknologiska utvecklingen. Men trots att de nya hjälpmedel som forskningen fått till sitt förfogande, exempelvis radiotelemetri, gps-band, satellituppföljning och geografiskt positioneringsmaterial, har medfört allt fler nya möjligheter finns det dock kvar tillräckligt med utmaningar för forskaren vid förädlandet av erhållna data. Temat på viltdagarna som hölls i slutet av januari i Åbo var viltets rörelser och vandringar samt arter som ökat i antal och förorsakar konflikter. För arrangemangen svarade Vilt- och fiskeriforskninginstitutet och Jägarnas centralorganisation. södra sidan av renskötselområdet. De lyckades också bygga bo. Åren 19912006 förekom inte vandringar, men därefter har den svenska stammen utökats med två handjur som vandrat västerut från Finland, konstaterade Kojola. Predation i öppna skogsmarker boplatser i ly Otso Ovaskainen, som verkar som professor i matematisk ekologi vid Helsingfors universitet, belyste bl.a. hur landskapets struktur påverkar vargarnas rörelser och predation. Under uppföljningsperioden lyckades vargens predation 50 gånger. Av dessa skedde 46 % i öppna skogar och 14 % i grannskapet av en bäck. Enligt Ovaskainen vistas vargen mera i öppna skogar för att jaga än den annars rör sig där och när den jagar rör den sig klart mera i närheten av bäckar än annars. Alla vargar undviker landsvägar. En del av dem utnyttjar skogsbilvägar medan en del undviker också sådana. Boplatsen väljer vargarna på skyddade platser, konstaterade Salla Kaartinen från Uleåborgs universitet. Kaartinen, som undersökt valet av boplats med hjälp av bandförsedda vargar, berättade att största delen av vargarnas bon i vårt land finns i dälder under granar. Väldigt ofta finns de i ungskog, dvs plant- eller snårskog. I närheten av alla bon finns det en vattenplats. Vargarna undviker områden i anslutning till människors verksamhet. Enligt Kaartinen förekommer det ofta på andra håll i världen att vargarna bor i hålor som de använder under flera års tid. en konflikt mellan det allmänna och det lokala intresset. Enligt Bisi är den centralaste och mest komplicerade frågan vid förvaltningen och skyddet av vargstammen inom vilka områden de farliga vilda vargarna kan underhållas och var de kan tolereras. Fattandet av besluten i dessa frågor ankommer på politikerna, men inte heller för deras del är beslutsfattandet lätt. Klart är att värnandet av vargstammen kommer att vara svårt även framöver. Under ledning av Janne Sundelin på Helsingfors universitet har man undersökt hur björnar som är försedda med GPS-utrustning reagerar när en människa närmar sig i skogen. Björnen går ur vägen för människan Under ledning av Janne Sundelin på Helsingfors universitet har man undersökt hur björnar som är försedda med GPS-utrustning reagerar när en människa närmar sig i skogen. Enligt Sundelin smyger björnarna oftast bort i situationen, mötena blir inte rapporterade och händelsen passerar helt oförmärkt för människorna. Med hjälp av sina känsliga lukt- och hörselsinnen observerar björnen redan på långt håll människan som närmar sig i skogen och kan om den så önskar gömma sig för henne. Vid försök har man närmat sig och passerat björnens dagslega på ca 50 meters avstånd ca 50 gånger och endast en gång har vandraren observerat björnen. Som objekt för undersökningen fungerade sju olika björnhannar. De flesta björnar antingen gömmer sig eller flyr. Många gånger förflyttar sig björnen först längre bort och gömmer sig varefter den beroende på situationen antingen avlägsnar sig från platsen eller stannar kvar på den nya legan. I några av försöksfallen har björnen förflyttat sig närmare personen som närmar sig och sedan följt efter i dennas spår. En detalj som förklarar varför konkreta möten är så sällsynta är också det faktum att platsen för björnarnas daglega ofta finns i tät ungskog där det är svårt att röra sig ljudlöst och därifrån också sikten är dålig.
tre övervintringsområden. Älgar har försetts med band i Svenska Österbotten, Kannus, Kajanaland, Södra Finland och Lappland. Informationen är nyttig vid planering av jaktens regionala prioriteringar i närheten av övervintringsområden, konstaterade Pusenius. Informationen om älgarnas rörelser har blivit den populäraste sidan på VFFI:s webbplats. Kartor hittas på adressen: www.rktl.fi Riista Elinympäristöt Hirvieläinten satelliittiseuranta 119 älgar har fått satellitband. Med hjälp av dem undersöks kustens, de stora rovdjurens, jaktens och trafikens inverkan på hjortdjurens rörelser, mortalitet och utnyttjande av livsmiljön. Skogsrenarna vandrar Jämfört med vildrenen i tundra- och barrskogszonen har de till Suomenselkäområdet för 30 år sedan förflyttade skogsrenarna anpassat sig relativt bra till det av människan bearbetade och bebodda landskapet, berättade Forststyrelsens Mikko Rautiainen. Vid helikopterinventeringen 2008 beräknades att det fanns omkring tusen skogsrenar i Suomenselkä. Sommartiden tillbringar skogsrenarna ensamma eller i små grupper inom ett rätt så stor område, för observationer har erhållits ända från den sydvästra stranden av Ule träsk, kustsocknarna i Mellersta Österbotten samt Saarijärvi. De centrala kalvningstrakterna finns i grannskapet av Salamajärvi nationalpark. Enligt Rautiainen får den annalkande hösten renarna att samlas. I medlet av september flockar sig ett harem kring de största sarvarna. Brunstens topp infaller i medlet av oktober. Efter det börjar skogsrenarna röra på sig även på odlingarna. I november-december tilltar vandringen och i bästa fall blir renhjorden på åkrarna över hundrahövdad om de mindre flockarna råkar komma samtidigt till platsen. Som helhet betraktad är den totala mängden skador dock liten, men för den enskilda odlaren kan den dock vara stor, berättar Rautiainen. Rautiainen är övertygad om att den terränginventeringsmetod som utvecklats i Suomenselkä för uppföljning av skogsrenarna även i fortsättningen kommer att ha en mycket stark position pga de osäkerhetsfaktorer som behäftar andra uppföljningsmetoder. Vid terränginventeringen ifråga, som togs i bruk 2007, räknar jägarna antalet kalvar, vajor och sarvar i de flockar som observerats på åkrarna. På det här sättet får man reda på ålders- och könsfördelningen i stammen. Andelen kalvar berättar bl.a. om verkningarna av rovdjurens predation. Terränginventeringen ger en bild av jaktens inverkan. Den ger också nya fakta om renarnas rörelser i området. Exempelvis vinterbetesområdenas position förefaller enligt Rautiainen att leva igen, för under några av de senaste vintrarna har skogsrenarna sökt sig till grannskapet av relativt livligt trafikerade väg 13. som invaderat Helsingfors har också brett ut sig relativt snabbt under 2000-talet. Enligt av naturhistoriska museet utförda undersökningar börjar fortplantningsperioden i april. Bärande kaniner har observerats också i mars och små ungar observerades i fjol höstas ännu i slutet av november och början av december. Ett utmärkt exempel på kanintätheten är Sandudds 27 hektar stora begravningsplats. Under jaktsäsongen 200809 fälldes där redan över 500 kaniner. Många onödiga vitsvanskrockar Ordföranden för Pöytyänejdens jaktvårdsförening, Reino Kallio berättade om det ökande antalet vitsvanskrockar och eftervården av krockdjur på polisinrättningens område i Loimaa härad. Antalet krockar i området har under de senaste tre åren ökat från ca 300 vitsvanskrockar per år till över 400 krockar. Vitsvansviltstammens tillväxt är huvudorsak till det ökade antalet krockar. Också den ökade trafiken har inverkat. Enligt Kallios åsikt är 90 % av krockarna onödiga, för många bilförares uppmärksamhet är ytterst skral. Vitsvanskrockar inträffar nämligen mitt på ljusa dagen, mitt på åkerfält och t.o.m. med flera djur. Tätast inträffar det krockar under vitsvansviltets brunsttid i oktober-november. Den värsta tiden på dygnet för krockar kommer i skymningen mellan halv fem och åtta på eftermiddagen. Kaninen är en mästare på anpassning och förökning Heidi Kinnunen från Naturhistoriska museet redogjorde för kaninernas historia för viltfolket. Fenikierna stötte redan 1100 år före vår tideräknings början på kaninen på iberiska halvön. Romarna födde upp kaniner till föda. I de franska klostren födde munkarna upp kaniner på 500-talet och på 1100-talet förde normanderna kaniner till Britannien. De australiska kaninerna erövrade snabbt landet: 1859 fick Thomas Austin 24 kaniner av sin bror. Redan från 1866 sköts det 14 000 kaniner per år. Idag finns det över 60 kaninraser. Typiskt för artens anpassningsförmåga är det stora antalet färgvarianter som förekommer på olika håll i världen. Den kaninpopulation Unga höns breder ut sig De i huvudsak som stannfåglar upplevda skogshönsfåglarnas rörlighet anknyter till unga fåglars utbredning bort från sina födelseområden, föreläste Arto Marjakangas från Forststyrelsen, som utfört undersökningar av hönsfåglarnas rörelsemönster. Enligt Marjakangas berättar gammalt vingmärkningsmaterial att unga tjäder- och orrhönor spred sig i genomsnitt över 10 kilometer och tupparna avsevärt mindre. Orrhönor som undersökts med hjälp av radiosändare förflyttade sig igen på våren från övervintringsområdet till häckningsområdet, i genomsnitt 9 kilometer. En femtedel av hönorna förflyttade sig över 20 kilometer. Intressant var också den detaljen att de flesta av de fåglar som spritt sig över 9 kilometer inte mera senare återvänt till sitt första övervintringsområde utan blivit kvar på sitt nya område över vintern. Som regel är gamla orrhönor trogna såväl sitt häcknings- som övervintringsområde. Dessa är vanligen belägna på några kilometers avstånd från varandra eller, vilket händer ibland, t.o.m. överlappar varandra. Spridningen minskar risken för inavel och ersätter jaktmortaliteten i områden med starkt jakttryck. Ur jägarnas synpunkt torde Marjakangas viktigaste budskap vara att framgångsrik förökning inom ett vidsträckt område kraftigt påverkar följande års lokala häckningsbestånd. Därför lönar det sig att t.ex. effektivera smårovdjursfångsten inom ett störreområde, inte enbart i hemknutarna. Förvaltningsplanerna har en viktig position De senaste åren har det under ledning av jord- och skogsbruksministeriet beretts förvaltningsplaner för ett flertal viltarter, berättade överinspektör Janne Pitkänen. Utöver deras nationella betydelse har de också betydelse i relation till den av Europeiska unionen förda politiken och den internationella viltvårds- och naturskyddspolitiken. Som regel strävar man med förvaltningsplanerna att sammanjämka olika till förvaltningen av viltbestånden knutna förväntningar och skyldigheter. Enligt Pitkänen har förvaltningsplanerna i den offentliga viltkoncernens strategiprocess lyfts fram som det centrala redskapet för realiserandet av strategin. l Petri Timonen 8 l Jägaren l 2 l 2010
Viceordförandens spalt: Klimatförändringen - problem och möjligheter n Vintern med sträng kyla som i gamla tider är snart förbi. Inte det minsta tecken på att klimatförändringen skulle ha höjt temperaturen har förekommit. Vintern har varit exceptionellt kall och snörik även i den sydligaste delen av landet. Men klimatet blir trots det varmare! Med global måttstock mätt hörde den gångna vintern till de varmaste under mätningarnas över hundraåriga historia. I och med att klimatet blir varmare tvingas viltet att anpassa sig till förändringar i levnadsförhållanden och klimatologiska skeenden. Livsrummet smalnar för arter som trivs i kalla förhållanden medan arter som trivs i tempererat klimat vinner terräng. Om klimatet uppvärms snabbt får många arter svårigheter med att anpassa sig till förändringen. Förändringar i vinterförhållandena kan också försämra skogshönsens möjligheter att hitta skydd och föda. Ett tunnare snötäcke och av blidväder eller hård vind åstadkommet skarföre hindrar hönsfåglarna från att söka skydd under snötäcket. Förlusten av den skyddsmöjligheten kan bli ödesdiger då det annars också är ont om föda och betandet försvåras av snö på träden och is. För orrens del har forskarna observerat att orrspel, häckning och kycklingarnas kläckning börjat ske tidigare som en följd av varmare vårar. När försomrarna sedan inte blir varmare i samma takt kläcks kycklingarna till kyliga förhållanden. Vid kall väderlek är kycklingarna sedan ofta tvungna att värma sig under moderfågelns vingar och det blir mindre tid över för att söka föda. Också ripan kommer att få lida av den tidiga våren och sena hösten. I vinterdräkt blir den under barmarkstiden synlig på långt håll och blir ett lätt byte för rovdjuren. Det är ytterst sannolikt att dalripans utbredningsområde förskjuts norrut. De milda och allt varmare vintrarna kommer också att leda till svårigheter för skogsharen som har anpassat sig till stränga vintrar. På samma sätt som ripan kommer haren att få lida för ett alltför tidigt byte till vinterdräkt på hösten och ett sent dräktbyte på våren. Också rovdjurens predation, t.ex. rävens, kan lyckas bättre när predatorn inte sjunker i djup snö. Även mårdhunden och grävlingen kommer, kan man förmoda, att förskjuta gränserna för sin utbredning norrut, vilket igen ökar predationstrycket och eventuellt kommer att ses som en minskning av övrigt småvilt. Av hjortdjuren drar rådjuret, älgen och vitsvansviltet mest nytta av det tunnare snötäcket. Näringen blir åtkomligare och rörligheten underlättas. Möjligen kan det tunnare snötäcket leda till att de av älgar orsakade skogsskadorna minskar, förutsatt att stammarna hålls i stort sett på samma nivå. Snömängden inverkar på älgarnas rörlighet: under snörika och kalla vintrar koncentreras älgarna till mindre områden varvid också risken för skador ökar. Det är svårt att förutspå klimatförändringens inverkan på viltfaunan. Också många traditionella arter kan öka eller minska i antal. Klart är dock att bestånden av olika trädarter kommer att utvecklas på olika sätt; lövträden ökar och barrträden minskar ju längre norrut man går och eftersom "skogen är viltets hem" kommer också förändringar i viltfaunan att medföra förändringar i jakten. När de nya arterna söker sitt livsmiljöfack får ursprungsarterna det ofta trängre. Trots att förändringarna sker långsamt är klimatförändringen den mest betydande faktorn på kort sikt som direkt påverkar viltet och dess riklighet och den vägen givetvis direkt den finländska jakten. I förvaltningsplanerna för viltbestånden bör därför även klimatförändringens verkningar beaktas. n Risto Hanhineva viceordförande Jägarnas Centralorganisation Jägaren l 2 l 2010 l 9
Teksti Mervi Kunnasranta och Esa Lehtonen, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Satellituppföljning av ryssjegråsälar V 10 l Jägaren l 2 l 2010 På hösten 2008 och 2009 fick 12 gråsälar i Sastmola och Björneborg GPS/GSMuppföljningsinstrument fästa vid sina pälsar. För närvarande utreder Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet med hjälp av satellitbaserad uppföljning varifrån de ryssjesälar kommer som kalasar i fiskarnas ryssjor och vart de därefter beger sig. l Vid inventeringarna av säl i Östersjön har numera drygt 20 000 gråsälar observerats. Största delen av dessa har observerats under pälsömsningstiden i finländska och svenska havsområden. Trots att gråsälarna i huvudsak är strömmingsätare och traditionellt håller till i havsbandet och den yttre skärgården besöker många av dem också den inre skärgåden och fiskarnas fångstredskap. Skymten av ett svart sälhuvud i vågorna och halva fiskar på bottnen av ryssjan är dessvärre bekanta tecken på sälbesök för fiskaren. Enligt VFFI:s statistik meddelade 41 % av yrkesfiskarna inom det finska havsområdet att de under 2008 lidit fångstförluster som orsakats av sälar. Utgående från skadeanmälningarna ser det ut som om särskilt just gråsälarna skulle trivas i laxryssjorna och närheten av dessa för att få en lättfångad och fet måltid. Osäkert är dock om det eventuellt endast är fråga om vissa på dylika ovanor specialiserade individer som kalasar i fångstredskapen eller om det är enskilda gråsälar som under sina vandringar endast slumpmässigt stöter på ryssjorna. Man känner inte heller till om ryssjegråsälen och dess beteendemönster på något sätt avviker från genomsnittsgråsälen. VFFI söker svar på dessa frågor och utreder som bäst med hjälp av satellituppföljning vilka dessa ryssjesälar är och vart de beger sig. Projektet finansieras av jord- skogsbruksministeriet och verkställs i samarbete med Bottenhavets yrkesfiskare och Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Ryssjegråsälen fångas med ryssja Gråsälarna fångades i Sastmola och Björneborg på hösten 2008 och 2009 i samarbete med yrkesfiskarna Onni Välisalo och Heikki Salokangas. Som fångstredskap användes ponton- ryssjor (PU-ryssjor), som hade försetts med ett slags slussmekanism. En dylik konstruktion möjliggör såväl fiske som levandefångst av sälar. Så snart sälen simmat in i ryssjans mellankammare utlöser den själv en stängning av porten bakom sig. När porten stängs aktiverar den ett larm som går till en mobiltelefon i form av ett textmeddelande om att en säl fångats i ryssjan. Meddelandet om den fångade sälen kom oftast under efternatten. Den i ryssjan fångade gråsälen kan andas fritt, för fångstredskapets mellankammare finns vid ytan. Ofta kan den också under väntan avnjuta en fiskmåltid. När sälen ska tas ur ryssjan fästs en separat flyttningsskyttel vid mellankammarens vägg. "Öppningen" i ryssjans vägg ser med sälens ögon ut som en flyktväg när ryssjans bakparti sänks under vattenytan och möjligheten att andas upphör. Efter några minuters väntan dyker sälen självmant in
Mervi Kunnasranta Vanligen blir dock antalet positioneringar färre än för landdjur, eftersom sälen tillbringar största delen av sin tid under vattenytan. kring halsen på djuret. Därför är man tvungen att fästa uppföljningsinstrumentetvid sälens päls med lim. Instrumentet lossnar senast följande vår under pälsömsningen. Som längst är uppföljningsperioderna därför ett knappt år långa. GPS/GSM-uppföljningsinstrumentet, som väger ca 400 gram, limmas med snabbt hårdnande super-epoxlim vid gråsälens päls på ryggen mellan skulderbladen. Instrumentet har utvecklats i Skottland just för uppföljning av sälar. Dessutom appliceras ett litet individuellt numrerat märke av plast vid gråsälens bakre simhud. Detta för att ännu efter flera år kunna identifiera sälen ifråga. Efter dessa åtgärder släpps sälen från flyttningsskytteln tillbaka i havet för att samla information. Vanligen blir dock antalet positioneringar färre än för landdjur, eftersom sälen tillbringar största delen av sin tid under vattenytan. Utöver sälens position registrerar instrumentet också den tid sälen tillbringar på land, tiden under vattenytan samt dykdjupet och omgivningens temperatur. Hittills har uppföljningsinstrumentet applicerats på 12 gråsälar. De uppföljda gråsälarna är i huvudsak vuxna, men bland dem finns också två som utgående från utseende och vikt har klassificerats som unga. Tekniken har fungerat rimligt och endast ett instrument har tillsvidare inte sänt positionsdata. i flyttningsskytteln genom den här öppningen. Lyftandet och sänkandet av flyttningsskytteln sker med tryckluftsteknik på samma sätt som för pontonryssjornas del. Gråsälen bogseras i flyttningsskytteln till stranden. Också på land hålls sälen kvar i flyttningsskytteln. Veterinärerna Nina Aalto och Sauli Laaksonen lugnar den medan uppföljningsinstrumentet applicerades. Instrumentet fästs med lim vid pälsen Sälen kan tänja och spänna ut sin hals så pass mycket att det i praktiken är omöjligt att lägga ett halsband som skulle hållas på plats Info sker med textmeddelanden Kombinationen av satellit- och mobiltelefonteknologi gör det möjligt att noggrant följa upp gråsälens beteende. Positionsbestämning är möjlig när GPS/GSM-intrumentet i huvudsak befinner sig ovan vattenytan: sälen befinner sig antingen vid vattenytan för att andas eller ligger på land. Satellitpositioneringen gör det möjligt när den fungerar bäst att lokalisera sälen med 10 meters noggrannhet var som helst i Östersjön. På öppna havet lagrar instrumentet data och sänder dessa som ett textmeddelandepaket till datorn när gråsälen kliver upp på ett skär eller på isen för att vila inom GSM-nätets täckningsområde. Ryssjegråsälarna är hanar Preliminära resultat indikerar att de i ryssjorna gästande gråsälarnas ålder varierar och att de i huvudsak är av hankön. VFFI har i samband med olika projekt fångat sammanlagt 31 gråsälar med pontonryssjor, Samtliga har varit av hankön. Detsamma indikerar också av svenska forskare erhållna resultat vid användning av sälfällor för levandefångst. De med ryssjor fångade gråsälarnas vikt har varierat mellan 40 och 193 kilo. Vanligen erhålls närmast yngre sälar av såväl honsom hankön som bifångst i fiskeredskapen. I pontonryssjorna ser det däremot ut som om de aktivaste gästerna i huvudsak skulle vara vuxna gråsälar av hankön. Intressant är frågan varför andelen honsälar är så försvinnande liten av de gråsälar som besöker pontonryssjorna för att få sig ett skrovmål fisk. Det här kan peka på skillnader mellan könen ifråga om valet av föda. För ett ekologiskt hållbart nyttjande av gråsälsstammen kan det här vara en positiv detalj om det det blir nödvändigt att i större utsträckning decimera gråsälar i fiskeredskapen. En decimering av handjur har ju Nina Aalto Jägaren l 2 l 2010 l 11
en mindre inverkan än t.ex. borttagande av hondjur i reproduktionsålder. Åtminstone en del av de gråsälar som var föremål för uppföljning hade ett klart intresse för ryssjor och fasttagningen föreföll inte att ändra på åtminstone dessa få exemplars vanor. Tre gråsälar släpptes fria på nytt från samma ryssjor en till tre gånger efter att de försetts med märke (sändare eller märke på simhuden). En av gråsälarna ifråga omkom på Bottenhavet i en strömmingstrål i början av sistlidna februari. Den rörliga gråsälen Gråsälen är erkänt tämligen rörlig. Genom tidigare undersökningar vet man, att gråsälarna kan röra sig över 100 kilometer på ett dygn även om rörligheten oftast begränsas till avstånd på under 10 kilometer per dag. Inom Östersjön kan gråsälen röra sig inom ett revir på totalt några tiotals tusen kvadratkilometer, men det typiska reviret omfattar mellan drygt 1 000 till över 6 000 kvadratkilometer. Å andra sidan är gråsälen också ortstrogen för vissa vilo- och födoområdens del. De långa vandringssträckorna sammanhänger vanligen just med förflyttningar mellan födorika och viloområden. Vid de vårliga inventeringarna kan gråsälarna ofta ses ömsa päls på exakt samma skär år efter år trots att alla skär i omgivningen sedda med människoögon ser ut att vara lika bra. Också ryssjegråsälarna ser ut att vara trogna vissa bestämda viloskär. Nio av de gråsälar som var föremål för uppföljning utnyttjade återkommande samma kända åländska sälskär som sin viloplats. Skäret ligger på ca 150 kilometers avstånd från dessa sälars hemrevir. Vid de vårliga inventeringarna ser man många gånger flera hundra gråsälar på detta samma skär. Medeldjupet för gråsälarnas dykningar är några tiotals meter beroende på havsområdets djup. De djupaste dykningarna längre ut på havet har dock sträckt sig ner till 150180 meters djup. Gråsälarnas dykningar varar normalt några minuter, men maximalt t.o.m. över 25 minuter. Ryssjegråsälarna gillar kuster De ryssjesälar som omfattas av uppföljningen ser ut att gilla kustområden trots att deras totala revir till sin omfattning har varit i stort sett lika stora som vid tidigare undersökningar. Kusterna ser dock ut att dra dem till sig, vilket kan indikera att dessa individer tidvis söker föda också i fångstredskapen för fisk. Tillsvidare har det dock inte varit möj12 l Jägaren l 2 l 2010 ligt att utreda gråsälarnas rörelser under den aktivaste fiskeperioden. För sex av ryssjegråsälarna finns kärnområdena i deras höstliga revir under öppetvattentiden utanför Satakunta kust, ofta under 20 kilometer från de platser där de fångades. Det verkar också som om två andra gråsälar skulle hålla till i samma områden, men alltför få positioneringar möjliggör inte en mera omfattande uppskattning av reviret. Även ryssjegråsälarna kan vandra långa sträckor. En av dessa gjorde en avstickare på några hundra kilometer längs den svenska kusten, men återvände till vattnen utanför Satakunta. En annan av sälarna vistades under hösten utanför Satakunta kust, men flyttade till julen till vattnen kring Ösel i Estland. I januari besökte denna gråsäl också de lettländska territorialvattnen. I februari patrullerade den här gråsälspojken längsmed iskanten mellan två kända fortplantningsområden utanför Ösel. En av ryssjegråsälarna styrde genast efter märkningen i september till Sverige, men fortsatte redan i oktober till Ösel. Sträckan på denna tripp blev totalt över 800 kilometer. Den ena av de unga ryssjegråsälarna besökte norra delen av Bottenhavet och förflyttade sig sedan, delvis via farleder, till Skärgårdshavet. Där finns också det vintertida kärnområdet för denna säls revir. Från den andra unga sälens uppföljningsinstrument, som tillsvidare fungerat dåligt, har positioneringar kommit från Finska viken och Skärgårdshavet. Tillsvidare har vi inte observationer av att någon ryssjegråsäl skulle ha besökt Kvarken eller Bottenviken. I och med att det samlas mera material klarnar det förhoppningsvis om ryssjegråsälarnas beteende avviker i högre grad från medelgråsälarnas liv. l Esa Lehtonen Esa Lehtonen
Marko Svensberg, specialplanerare, Jägarnas centralorganisation Bottenvikens jägare på kurs i säljakt Vad ska älgjägaren veta och vad lönar det sig för honom att veta innan jakten? Lagstiftning, historia, sälens biologi, jaktformer, färdigheter att röra sig på vatten och is samt knep vid tillvaratagande och hantering av sälfångsten. I allt det här fördjupade sig av säljakt intresserade med hjälp av det nya sälkursmaterialet och kunniga utbildare på kursen i Lochteå. Stugan var full av sälkunskap för i kursen deltog också många säljaktsveteraner. l Kursen, som riktade sig till säljägare K 14 l Jägaren l 2 l 2010 Förvaltningsområdets jägare samlade Kursen i Lochteå var riktad till jägarna i Bottenviken-Kvarkens förvaltningsområde, som i praktiken jagar samma sälar. De jägare som deltog i kursen representerade hela skalan från helt oerfarna till garvade säljaktsveteraner. Enligt Haukipudasbon Sakari Ojala, som jagat säl i 14 år, har det säkert aldrig tidigare samlats så mycket vetande och erfarenhet om sälar och säljakt inom samma väggar som nu. I kursen deltog många veteraner som under 1960-1970 talen gjort upp till halvannan månad långa säljaktsfärder. För många av kursdeltagarna var och andra intresserade i Bottenviksområdet, ordnades i medlet av mars i Lochteå. Över 80 ivriga jägare deltog i kursen. Kursarrangörer var Österbottens, Svenska Österbottens och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. Startskott med nytt kursmaterial I och med att sälstammarna blivit större finns det ett behov av effektivering av jakten. Den riksomfattande förvaltningsplanen för Östersjöns sälstammar, som publicerades 2007, satte ny fart på många sälfrågor. På åtgärd av jägarorganisationen har det bl.a. satsats på frågor som gäller kurser i säljakt. På kursen i Lochteå testades för första gången det nyss färdigställda till säljägare riktade kursmaterialet, som utarbetats i samarbete med Svenska Jägareförbundet. På Finlands sida har Svenaka Österbottens jaktvårdsdistrikt representerat av Stefan Pellas burit huvudansvaret för beredningen av kursmaterialet i samråd med kustens övriga viltvårdskonsulenter och erfarna säljägare. Lochteå jaktförenings skjutbana erbjöd en utmärkt ram för kursen. På skjutbanan sköts det på sältavla på 100, 200 och 300 meters avstånd och var och en fick pröva sina egna gränser för skjutavståndets del.
Kursdeltagarna granskar sina resultat på 200 meters avstånd. Skjutbaneinslaget var enligt mångas åsikt mycket nyttigt. det mycket intressant att lyssna på veteranernas berättelser. Historia, lagsstiftning, biologi... Kursen inleddes fredagkväll med en föreläsningsdel under vilken säljaktens historia och lagstiftningsbakgrunden belystes av viltvårdskonsulent Harri Hepo-oja från Uleåborgs jaktvårdsdistrikt. Viltvårdskonsulent Juha Heikkilä från Österbotten behandlade igen i sin förläsning bl.a. sälens biologi och levnadsvanorsamt tillvaratagande och hantering av bytet. Enligt Heikkilä visade inventeringen att den inventerade gråsälsstammen i Östersjön är av storleksordningen 20 000 gråsälar och för Östersjövikarens del har de senaste årens uppskattningar av stammen hållit sig i intervallet 5000 - 8000 vikare. Säkerheten kan inte understrykas för mycket Den erfarna säljägaren Jouni Heinikoski från Kemi och viltvårdskonsulent Stefan Pellas höll därefter föredrag om säljakt samt säkerhet på vatten och is när man rör sig på dessa element. Enligt Heinikoski kan jägarens egen säkerhet aldrig understrykas för mycket. Säljägaren bör också vara sjöfarare. Därtill behövs det ett visst mått sunt bondförnuft på säljakten. Säkerhetsfrågorna ska vara integrerade i huvudknoppen på alla säljägare. Av de finländska jaktformerna är säljakten den mest krävande och farligaste för jägaren. Som exempel ställde Hepo-oja under sitt föredrag en fråga för begrundan; För vilkendera är säljakten farligare, för den som första gången beger sig ut på säljakt eller för sälen? - Sannolikt för novisen, konstaterade Hepo-oja själv. Jakt ej sänkning Heinikoski var förargad över sälens nuvarande status som skadedjur. Enligt hans åsikt är sälarna havets högvilt och bör värdesättas därefter. Jägarna bör beakta detta, "kalla sälen för jaktobjekt, det är den värd", underströk Heinikoski. Enligt Heinikoskis åsikt ska utgångspunkten för säljakten vara just att det är fråga om jakt, inte om sänkning. Det är mycket dålig PR för jägarna om det börjar uppenbara sig kadaver på stugornas stränder. Därför ska alla säljägare på alla sätt sträva till att inte för egna felbedömningars skull sänka sälar. För att undvika sänkningar ska jägarna träna skytte och avståndsbedömning. Det är också viktigt att känna till vattenområdenas djup och bottnets struktur i jaktområdet. Heinikoski håller själv fyra meters djup som gräns.Från det djupet har han med sin erfarenhet ännu lyckats bärga sälen. Om sälen sjunker är det viktigt att genast märka platsen där sälen sjunkit med en boj som är försedd med ankare. Bojen placeras genast på det ställe där det kommer blod eller något annat tecken från sälen och en ny boj kan sättas ut om det senare dyker upp bättre tecken på var sälen har sjunkit. Efter att sälen sjunkit är vattenkikare, krokar med långa skaft och draggar nödvändig utrustning. Kulor och skjutövningar Pellas framhöll vikten av att använda en lämplig kula för att undvika sjunkning. Han presenterade en snabb, mjuk halvmantlad kula som uppnår en hastighet på över 900 m/s. Användning av den här kulan förbättrar såväl tillvaratagandet som säkerheten. Ammunition av s,k, varmint-typ har visat sig vara utmärkt eftersom kulorna exploderar Jägarna Tuomas vid träff och en tryckvåg fyller sälens lungor, särskilt om det är fråga om hjärnträff. Så här förbättras djurets flytegenskaper. Kulor som lätt splittras har den viktiga egenskapen att de tack vare minskad rikoschettrisk förbättrar säkerheten. Efter den teoribetonade kvällsföreläsningen flyttade man följande dag till skjutbanan för praktiska skjutövningar. På skjutbanan sköts det på sältavlor på 100, 200 och 300 meters avstånd. Alla fick pröva sina egna gränser för skjutavståndets del. Kangas (t.v.), Jaakko Koskela och Sampo Jokitalo räknade sig som oerfarna som säljägare och bekantar sig här med tillbehör med anknytning till säljakten. De tre var nöjda med behållningen av kursen. Sälfångstens värld öppnade sig för mig, konstaterade en nöjd Tuomas Kangas. Enligt Sampo Jokitalo blev det klart vid skjutövningen på hur långt avstånd han kan skjuta en säl och 150 meter är min gräns, sa han. Nöjda deltagare Som helhet föreföll kurspaketet lyckat och kursdeltagarnas kommentarer var mycket positiva. Enligt jägarna Sampo Jokitalo, Tuomas Kangas och Jaakko Koskela från Pyhäjoki kommun, som berättade att de alla tre saknade erfarenheter från säljakter, innehöll kursen mycket fakta som de inte tidigare kände till och var nyttigt att få veta innan de börjar sin säljägarbana. Även säljägarveteranerna var nöjda med kursen och dess innehåll, trots att kursen i och för sig inte innehöll så mycket nytt för deras del. - Jag är helt nöjd med kursen, berättade den erfarna säljägaren Lasse Ström, hemma från Södra Valgrund. Kursens sociala sida och bekantskapen med andra säljägare föreföll att vara en viktig sak för många av de erfarna jägarna. l Fler sälkurser Fler sälkurser ordnas i vår av bl.a. Kymmene och Nylands jaktvårdsdistrikt. Ytterligare info om dessa på s. 72-73. . Jägaren l 2 l 2010 l 15
Finlands mest populära vapenskåp från Erätukku! För finska jägare och vapenentusiasister är det en ärosak att förvara sina vapen säkert och lagenligt. I urvalet av Finlands mest populära vapenskåp kan man hitta ett passande alternativ för alla behov. 5v Otso 5 vapenskåp för 5 vapen Vapenskåp med kraftig pansardörr, fyller vapenlagskraven. Skåpet har ett starkt kamlås, inbrottssäkert gångjärnssystem och rymliga dörrfack. Otso 5 kan förankras antingen genom botten eller bakre vägg. Vadderade vapenställ och interiör, plats både för pistoler och långa vapen. 5v Otso 8 vapenskåp för 8 vapen Otso 8 -vapenskåp fyller vapenlagskraven. Inbrottsskyddad, kraftig konstruktion, starkt kamlås, robust pansardörr och inbrottssäkert gångjärnssystem kronar skåpet. Det kan förankras antingen från botten eller genom bakre väggen. Vadderade vapenställ och interiör. Plats även för extra långa vapen, kikarvapen och pistoler. ast end 229 Mått: höjd 1380 x bredd 350 x djup 300 Vikt: tom 45 kg med vapen och tillbehör.80 kg Färg: grå Lås: nyckellås, 2 nycklar, + leveranskostnader kamlås ast end 339 Mått: höjd 1500 x bredd 500 x djup 370 mm. Vikt: tom 75 kg, med vapen och tillbehör125 kg. Färg: grå Lås: Nyckellås, 2 nycklar, kamlås. + leveranskostnader Otso 8-15 R PRO - vapenskåp för t o m 15 vapen 5v Otso 8-15 R PRO fyller alla vapenlagskrav, är ett SIS-godkänt och certifierat vapenskåp. Det är tillverkat enligt strängaste finska vapenlagsstandarder, av starkt 4 mm manganspecialstål. Extra försäkrat uppdyrkningsskydd och godkänt säkerhetslås kronar skåpet. Förankringshål i botten och bakvägg. Mycket adapterbart vapenskåp. Bekanta dig med hela vapenskåpssortimentet på adressen www.eratukku.fi NYHET! * Leveranskostnad för hemleverans av vapenskåp ast end 479 Mått: höjd 1500 x bredd 500 x djup 370 Vikt: tom 130 kg Färg: grå Lås: Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås Välj din modell, vi levererar den hem till dig mycket förmånligt! ENDAST 19,90! + leveranskostnader Kundtjänst Mån-Fre kl 8-18 Beställningar: www.eratukku.fi tel. 020 747 7000 Esbo · Vanda · Åbo · Tammerforst · Villmanstrand · Joensuu · Seinäjoki · Kuopio · Uleåborg eller butikerna * Samtalskostnader inkl. Moms 22%: fastnät 8,21 snt/samtal + 6,90 snt/min, mobiltelefon 8,21 snt/samtal + 14,90 snt/min.
Kvalitativ membrankänga för vårterräng! Premium-kängan är utrustad med ett mycket funktionellt aIr-teX2membran, som håller kängan torr och släpper igenom fukt och garanterar behaglig komfort. Bottenstrukturen ökar både kvalitet och komfort. stadig botten med bra isolering rullar och hålelr kylan borta. JahtiJakt Premium-membrankänga · Hållande Vibram-botten · AIR-TEX2-membrantejpade sömmar · Nordisk läst · Antibakterie-behandlad sula · Skyddande spetsförstärkning · Stötdämpande energisula · SCENTECH-luktspärrsteknologi eliminerar lukt, så du kommer ändå närmare villebrådet 1. Liner -strumpor Tunna Liner-strumpor. CoolMax-materialet håller fötterna torra. värde 19,90 + förmånsPaket st end na aI PremIummemBrankängor v 2. Skovax Bivax gjort av naturens egna råämnen. Skyddar kängan från smuts och vatten. värde 29,90 149 Erätukku betalar portot Beställningskupong Ja, jag beställer (*Leveranskostnader st Otso 5 till priset 229 /st st Otso 8 till priset 339 /st st Otso 8-15 R PRO till priset 479 /st st JahtiJakt Premium-membrankängor mot postförskott till priset 149/st + postutgifter och får även JahtiJakt Premium-kängans förmånspaket. Beställarens underskrift Namn Adress Email* Telefonnummer Fotens längd (cm) Postort (Under 18 år målsmans underskrift) tillkommer priset) Erätukku Jägaren 2/10 ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE (*Märk din email på kupongen.) Jag ansluter mig samtidigt till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.
Teksti: Jyrki Pusenius och Petri Timonen, VFFI Bilder: Petri Timonen Älgar med halsband: Projektet fortsätter vandringar. I Lappland verkar älgarna vara särskilt vandringsbenägna och det är problematiskt att få grepp om populationerna. Den huvudsakliga metoden som forskarna använder sig av är gps/gsm-sändarhalsband. Tekniken gör det möjligt att effektivt samla in data utan några omfattande inventeringar i terrängen. D 18 l Jägaren l 2 l 2010 I fjol vintras satte älgforskare på Viltoch fiskeriforskningsinstitutet sändarhalsband på sammanlagt 119 älgar på olika håll i landet. Under den gångna vintern har ytterligare 18 älgar i Lappland och Kuusamo begåvats med ett halsband. I skrivande stund föreligger ett preliminärt resultat av projektet, men behandlingen av det fullständiga materialet kommer att ta några år. l De problem som älgarna ställer till med dessutom rätt stora. I varje område undersöker älgforskarna på vilket vis områdets särdrag inverkar på älgarnas vandringar i förhållande till vintervistena. I svenska Österbotten undersöker forskarna hur kusten inverkar på älgarnas vandringar. I Kajanaland utreder forskarna hur de stora rovdjuren påverkar mortaliteten samt älgens användning av det geografiska rummet. I södra Finland undersöker vi trafikens inverkan på älgens dödlighet och 18 halsband till i Lappland och Kuusamo Under de första dagarna i december sattes sändarhalsband på älgar i Kemijärvi, Salla och Kuusamotrakten. I Kemijärvi var det sex tjurar och tre kor medan det i Salla var en tjur och tre kor. "Operation halsband" ägde rum vid kommungränsen mellan Kemijärvi och Salla, vilket betyder att älgarna kommer att röra sig i bägge kommunerna och sannolikt ännu vidare omkring. I slutet av januari befann sig tio av de här älgarna i Kemijärvi, två i Salla och en i Pelkosenniemi kommun. I Kuusamo var det fyra tjurar och en ko som begåvades med halsband. Tjurarna befann sig då i östra Kuusamo medan kon befann sig i de nordvästra delarna. I slutet av januari var läget det, att två av tjurarna och kon fortfarande befann sig rätt nära platsen där de fick sitt halsband. Den ena av de två tjurarna hade vandrat över tjugo kilometer norrut medan den andra hade vandrat drygt tio kilometer mot sydost. Syftet med de nya halsbanden i Lappland och Kuusamo är att få mera klarhet i hur älgarna vandrar mellan sina vinteroch sommarbeten, hur rovdjuren påverkar älgbestånden samt hur älgarna och renarna påverkar varandra. I den här delen av landet är vintrarna extrema med sträng kyla och djup snö. Forskarna är därför också intresserade av älgarnas strategier för att överleva vintrarna. för vårt samhälle som trafikolyckor och skogsskador samt svårigheterna att uppskatta tätheterna och reglera avskjutningen -- är knutna till älgarnas vandringar. Undersökningarna av dessa utgår från ståndpunkten att det är nödvändigt för oss att veta mera om hur älgarna vandrar och varför de gör det för att vi ska kunna samordna avskjutningen och samhällsplaneringen. Den primära målsättningen är att ta fram kunskap om hur vi kan förebygga trafikolyckor och skogsskador. Ett centralt problem för forskningen är att klarlägga över hur stora områden som älgarna sprider sig när de rör sig från sommarvistet till vintervistet och vice versa under jaktsäsongen. Den här informationen är särskilt välkommen vid planeringen av avskjutningen på regional nivå i trakterna vid vinterbetet. Forskningen koncentreras geografiskt och tematiskt till de regioner där älgens inverkan på samhället är som störst. I de här problemområdena är älgtätheterna Tjur 2 år Bild 3. Bilden visar hur en tvåårig älgtjur har vandrat i Kajanaland. Vintern 2009 är markerad med blått, sommaren med grönt och uroshirven liikkeet Kainuussa (talven 2009 paikannukse Kuva 3. Kaksivuotiaan hösten med gråbrunt. kesän paikannukset vihreällä ja syksyn paikannukset harmaanruskealla).
400 ko tjur Naaras 8v, 2 kalvar Ko 8 år, 2 vasaa 300 m85 ( ! ( ! ( (( ! !! ( ! ( ! ( ! (( !! (( ( !! ! ( (( ! !! (( !! ( ! (((( !!!! (( !! ( ! (( !! ( ! ((( !!! (( !! ( ! ( (( ! !! ( (((( ( ! !!!! ! ( (((( ! !!!! ((((( ((((( !!!!! !!!!! (( (((( !! !!!! (( ( !! ! ((( !(((( !!! (!!!! (( !! ( ! (((( ((((( !!!! !!!!! ( (( ! !! ( ! (( !! ( ! ( (((( ! !!!! (( ((((( ( !! !!!!! ! ( ! ((( ((((((( !!! !!!!!!! ( ( (((( ! ! !!!! ((( ( (((( !!! ! !!!! ( ! (( ( ( ((( !! ! ! !!! ( ! ( ! (((( (((((( !!!! !!!!!! ( (( ! !! (( (((( !! !!!! ( ! ( ! ( ! (((((( (( !!!!!! !! ( ( ( (( ! ! ! !! (((((( (( ( (( ( !!!!!! !! ! !! ! ((( ( (( !!! ! !! ( ! ( ! ( ( ( (( ! ! ! !! ( ! (( !! (( !! ( (((( ((( ( ! !!!! !!! ! (( !! ( ! ( ! ( ! ( (( ! !! ( ! ( (((( ( ! !!!! ! ( ! (((( !!!! (((((( ((( !!!!!! !!! ((( !!! ( ( ((( ! ! !!! (((((( ((( ((((( !!!!!! !!! !!!!! ((( !!! ((((( (( !!!!! !! ( ( (( ! ! !! ((((((( ((( !!!!!!! !!! ((( !!! (( ( ( !! ! ! ((( (( !!! !! ( (( ! !! ( ! (( ( !! ! ( ! ((( !!! ((( !!! ( ( ( (( ! ! ! !! ( ! ((( !!! (((( !!!! ((( !!! ((( ((( !!! !!! ( ( (( ! ! !! ( ( (( ((( ( ! ! !! !!! ! ( ! ((( !!! ( ! ( ! ((( ( !!! ! ( ! ((( ((( !!! !!! (( !! (( !! ( ! ( ((( ( ( ! !!! ! ! ( ( ! ! (( !! ( ! ((( ((((( ( ((((( (((( ((( !!! !!!!! ! !!!!! !!!! !!! ( (((((((( (( (((((((((((((( ! !!!!!!!! !! !!!!!!!!!!!!!! (( ( ( ( !! ! ! ! (( ( ( (((( !! ! ! !!!! ( ! ( ! ( ! (( ( (( ( ( ( ( ( (((( ((( (( !! ! !! ! ! ! ! ! !!!! !!! !! (( ( !! ! ( ! (( ( !! ! ( ((((( (( ( ! !!!!! !! ! ( (((( (( ( ! !!!! !! ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ((( !!! ((((((( (( ( !!!!!!! !! ! (( !! ( ( ! ! (( (( ( ( ( ((((( ((( ( !! !! ! ! ! !!!!! !!! ! ( ( ( ! ! ! ( ! (( ( ( !! ! ! ( ( ! ! (((((((( ( (( (((((((( ( ( (( !!!!!!!! ! !! !!!!!!!! ! ! !! (((((( ( ( (((( ( ( ( ( ( !!!!!! ! ! !!!! ! ! ! ! ! (( ( (! !! ! !( ((( (( ( !!! !! ! ((( !!! (( !! (( !! ( ! ( (( ! !! ((( !!! ( (((((( (( ! !!!!!! !! (( !! (( !! (( ( !! ! ( ! (( !! (((((( ( !!!!!! ! (( !! ((( !!! ((( !!! ((( !!! ((((((((( (( !!!!!!!!! !! ((( ( !!! ! (((((((!( ( !!!!!!!(! ! ( ! ( ! ((( ( ( !!! ! ! (((((( !!!!!! ( ! ((( ( ( !!! ! ! ( ( (( ! ! !! ( ! ( (( ! !! ( ((( ! !!! ( (((( ! !!!! ( ! (( (( !! !! ((((( ( ((( ( ( !!!!! ! !!! ! ! ((((( !!!!! ( ! ( ((( ( ( ! !!! ! ! (( !! (((((( ( (( !!!!!! ! !! (( !! ( ((( ( (( ( ( ! !!! ! !! ! ! ( ! (( !! (( ((( ( !! !!! ! (( ( ((( !! ! !!! ((( !!! ( (( ! !! ( ! ( ! (((( (((( (( !!!! !!!! !! ( ! ( ! ( ! ( ! ( (((( ! !!!! ((((( ( !!!!! ! (( !! ( (( ! !! ( ! (( !! ( ! ((( ((( !!! !!! ( ! ( ! (( ((( !! !!! (( (( !! !! ( ((( ! !!! ( ! (( (( ( !! !! ! ( ! (( !! ( ! (((( ((( (( ( !!!! !!! !! ! (((( ((( !!!! !!! ( ! (( (( !! !! (( (( !! !! (( !! ( (( ! !! ((((((((( ((((( ( (( (( !!!!!!!!! !!!!! ! !! !! ((( (( !!! !! ( ! (( !! ( ! ( ! (( !! ( ( ( ( (( ! ! ! ! !! ( ! ( ! ((( ( (( ( ((((( ( ((((( !!! ! !! ! !!!!! ! !!!!! (( !! ( (( ( ! !! ! ( ( ((( ((((( ( (( ! ! !!! !!!!! ! !! (( ((((( ( (( !! !!!!! ! !! ( ! (( !! ( ! (( !! ( ! ( ( (((((( ( ( ! ! !!!!!! ! ! ( (( ! !! ( (((( ( ( ! !!!! ! ! ( ! ( ( (((((((( (((( ( ! ! !!!!!!!! !!!! ! ( (( (((( ( ( ( ( ! !! !!!! ! ! ! ! ( ((( (( ( ( ! !!! !! ! ! ( (( ( ! !! ! ( ! ( ! ( ((((( (( ! !!!!! !! ( ! ((((((( ((( !!!!!!! !!! (((( ( !!!! ! ( ! ( ( ! ! ( ( ( ! ! ! ( ! (( (( ( ( !! !! ! ! ( ( ! ! ( ( ! ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( (( ! !! ( ! ( ! ( ! ( ! (( ( !! ! (( !! (( !! ( ! ( ! (( !! ( ! 200 5 km 100 0 Södra Finland Kajanaland Österbotten Lappland Bild 1. Diagrammet visar älgarnas hemområden i kvadratkilometer under perioden februari till oktober (medianen och variationerna kring denna) i de olika forskningsområdena. Bild 4. Bilden visar hur en åttaårig älgko med två kalvar har vandrat i södra Finland. Vintern 2009 är markerad med violett, sommaren och hösten 2009 med grönt. Alla de halsband som nu delades ut har redan tidigare suttit på älgar, men har återvänt till forskarna på olika vägar, bland annat genom att de har trillat av eller för att älgen i fråga blivit skjuten. Innan halsbanden återinträdde i aktiv tjänst för andra gången skickades de till sin tyska tillverkare för service. Alltså borde de fungera som nya igen. 10 8 6 4 2 Antal 0 10 8 6 4 2 0 Södra Finland Österbotten Kajanaland Lappland ko Regionala skillnader i vandringarna Enligt de preliminära analyserna finns det tydliga skillnader i älgarnas vandringar mellan olika delar av landet. De hemområden som forskarna i början av projektet observerade verkar öka i storlek när vi rör oss norrut. Särskilt älgkorna i södra Finland verkar vara tämligen stationära. I södra Finland rör sig älgtjurarna klart mera än korna, men skillnaden mellan könen minskar när vi går norrut (bild 1). Nu föreligger också den preliminära sammanställningen av älgarnas vandringar i fjol våras från vinterbete till sommarviste. I södra Finland inföll vandringarnas maximum klart och tydligt i april, men ju längre norrut vi går desto senare inföll detta maximum. För Lapplands del var emellertid materialet vid denna tidpunkt -- det vill säga antalet älgar med halsband -- ännu så pass klent att det inte går att dra några långt gående slutsatser av det. I södra Finland var avstånden mellan älgarnas beten i de allra flesta fall korta -- under tio kilometer. Från Österbotten och norrut blev det klart vanligare med längre avstånd (bild 2). Vi har observerat vandringar på tiotals kilometer till och med mitt i sommarsäsongen! I synnerhet hos de unga tjurarna är ett beteendemönster av det här slaget förväntat (bild 3). Ändå verkade älgarna vara rätt så stationära (-- 4) under sin betesgång. tjur Bild 2. Fördelningen av avstånden mellan hemområdena sommar- och vintertid på de olika forskningsområdena. Merdelen av halsbanden fungerar ännu Fram till början av februari i år fungerade fortfarande 75 av de 119 halsband som sattes på älgar i fjol vintras felfritt. Att de resterande 44 halsbanden har upphört att fungera kan bero på mycket. Orsakerna kan sammanfattas så här. Totalt femton halsband har fallit av, rätt så jämnt fördelat över landet. Under älgjakten i höstas sköts sammanlagt elva älgar med halsband. Merparten av dessa -- nio stycken -- fälldes i Kajanaland. Tack vare öronmärkningarna har vi också kunnat klarlägga att två älgar som vid en tidigare tidpunkt tappat sitt halsband senare blev skjutna under älgjakten. Sammanlagt tre halsbandsälgar har dött i trafikolyckor som alla inträffade i svenska 0 5000 4000 3000 2000 1000 5000 4000 3000 2000 1000 0 Avstånd (m) Österbotten. De naturliga dödsfallen har däremot inte varit fler än tre stycken hittills. Två av dem inträffade i Kyrkslätt och en i Tervolatrakten. Till detta kommer sammanlagt 14 halsband där gps:n inte längre sänder eller låter sig lokaliseras, vilket sannolikt beror på att navigatorn har gått sönder. I två av fallen kan det också bero på att älgen kanske befinner sig utom räckhåll för sändaren, det vill säga i Ryssland. Med stor sannolikhet sitter de flesta av de här halsbanden fortfarande kvar om halsen på sin älg. Vilket betyder att varje rapport om observerade halsbandsälgar ger oss kompletterande information och därför är väldigt viktig.. l 5000 4000 3000 2000 1000 0 5000 4000 3000 2000 1000 0 Jägaren l 2 l 2010 l 19
Petri Timonen, VFFI LSkicka in dina observationer! n Vi tar fortsättningsvis emot observationer Halsbandsälgarna kompletterar forskningsmaterialet n Jägare på olika håll i landet har skickat in en hel del observationer av halsbandsälgar och det är vi väldigt tacksamma för. Observationerna har gjorts både vid jakt och utanför jaktsäsongen. Vi har fått bilder från viltkameror, från vanliga kameror och mobiltelefonkameror, observationer utan kamera och till och med videoinspelningar. Bilderna från viltkameror utgör ett utomordentligt tillskott till vårt observationsmaterial eftersom bilderna i regel är skarpa och ofta inkluderar datum, klockslag och vanligen även temperaturen. Vi har fått in viltkamerabilder av halsbandsälgar som är tagna vid alla tidpunkter på dygnet och bilderna som är tagna i mörker är ofta tillräckligt tydliga för att vi ska kunna läsa numret på halsbandet. Tack vare viltkamerorna har vi också i ett flertal fall kunnat bekräfta observationer av halsbandsälgkor med kalv. När det gäller bilder tagna med en vanlig kamera eller mobiltelefon så är variationerna i bildkvaliteten avsevärda. Med en bra kamera går det visserligen också att ta bra bilder där siffrorna på halsbandet tydligt kan avläsas. Andra insända bilder är suddigare och siffrorna skymda, men också på sådana bilder kan man i regel avgöra älgens storleksklass och se om den har horn och alltså avgöra om det är en tjur eller en ko. Om man kompletterar med den exakta tiden och platsen och om halsbandets gps fungerar så kan vi ta fram älgens nummer och alltså få veta vilken älg det handlar om. Vi använder oss av samma teknik också när vi inte har annat än en okulär observation. Identifieringen lyckas bara vi får veta när och var observationen är gjord. Alla de här observationerna är lika viktiga för oss även om de innebär en smula mer detektivarbete för oss. På älgjakter har det hänt ett flertal gånger att en kalv till en halsbandsmärkt älgko har blivit skjuten. Vi har fått in många sådana anmälningar. Också den här informationen är väldigt viktig för oss när vi i efterhand försöker rekonstruera hur de märkta älgkorna har vandrat. Det är intressant att studera hur de här älgkorna beter sig sedan kalven blivit fälld, om korna till exempel kommer tillbaka för att leta efter sin kalv. Det är också lärorikt att jämföra beteendet hos kor med enkelkalv och dubbelkalv med varandra. Det är vår förhoppning att det här forskningsprojektet ska kasta nytt ljus också över de här frågorna. Vi har tidigare lovat att lotta ut bokpriser bland alla dem som har skickat in observationer av halsbandsälgar. Vi har här glädjen att presentera vinnarna. Priserna har redan skickats till dem som fru Fortuna gynnat. n av halsbandsälgar från jägare och andra som rör sig ute i naturen. Glöm inte att uppge namn och kontaktuppgifter, när och var observationen gjordes (datum, klockslag, koordinater) samt övriga uppgifter typ kalvar och eventuell älgflock. Vi är särskilt intresserade av bilder som har tagits med viltkamera. Glöm inte att bifoga namn och kontaktuppgifter när du skickar in bilder. Alla som har skickat in observationer under tiden första februari till sista december i år deltar i en utlottning av böcker och sakpriser som görs i början av nästa år. n Skicka in din observation på adressen Petri Timonen, Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 Evois. E-post: petri.timonen@rktl.fi och tfn 040-732 8936. Det är sällan som halsbandet syns så tydligt att det går att avläsa sifferserien. Trots det innebär alla observationer av märkta älgar viktig information för forskningsprojektet. 75 av de 119 halsband som sattes på älgar i fjol vintras fungerar fortfarande felfritt. 20 l Jägaren l 2 l 2010 Erämaailma 20092010: Matts Segervall Hirvenmetsästyksen käsikirja: Kenneth Nyman WSOY:n Suuri Metsästyskirja: Daniel Forsbacka Onni Wetterhoff: Saloilta ja vesiltä (2 st): Markku Enlund ja Bror Blusi Kirjapaketti: Asevuosikirja 2002, Asevuosikirja 2004 samt Luonnossa 2008 (10 st): Markus Koivisto, Antti Ala-Reini, Onni Heikkinen, Mikko Harjuniemi, Tuomas Rantala, Mattias Kanckos, Matti Kyösti, Dan Kullman, Joni Palola och Kristina Erkkilä Suomen Riista nro 55 (10 st): Antti Eklund, Pasi Pirinen, Pekka Borg, Erkki Mäkeläinen, Gustav Sandqvist, Aimo Koskinen, Aleksi Alasilta, Matti Latukka, Kimmo Kemppainen och Hannu Hyvönen Ett stort tack till Metsälehti Kustannus och Yhtyneet Kuvalehdet Oy för de donerade bokpriserna!