Jägaren 1/2026 - Lehtiluukku.fi

MINKEN I FOKUS ÅRSKLOCKAN FÖR EN FRÄMMANDE ART RÖRLIG VINTERJAKT HUR PACKAR DU? GÖR-DET-SJÄLV VIPPBRÄDESGILLER VAPENTRANSPORT I TERRÄNGEN DELTA OCH PÅVERKA! JAKTVÅRDSFÖRENINGARNAS ÅRSMÖTEN Tidningen når fler än 300 000 jägare 1/2026
Innehåll 26 En jägares testamente – vad händer med jaktminnena? 38 Gör-det-själv: Gillerfälla med vippbräde 49 Ansök om jaktlicenserna för hjortdjur i april JAKTEN 10 Minkjakt – så här lyckas du 12 Vad vi har lärt oss av 300 fällda minkar 14 Rörlig vinterjakt kräver förberedelser 30 Jaktturismen med en företagskunds ögon 34 Att tömma skärgården på minkar 36 Följ leden! 38 Gör-det-själv: Gillerfälla med vippbräde 42 Från norr till söder – skillnader i älgjakten 44 Smygande och skällande 50 Matematisk inskjutning av ett jaktgevär 54 En jägares skidor i djup snö 56 Ljuddämparen – basutrustning för jaktgeväret 58 Viltreceptet 64 Jaga smart VILTET 16 Årsklockan för den främmande arten mink 28 Vi delar hjortdjursjakten med de stora rovdjuren 32 Viltstammarnas utveckling och viltets värde i Sverige 40 Samarbetet mellan rovdjurskontaktpersonerna och Luke går framåt AKTUELLT 4 Nyheter 20 Ungdomsredaktionen 26 ABC-utbildningen ger jaktinspiration 46 En jägares testamente – vad händer med jaktminnena? 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 21 En ungdom fattar pennan 49 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 48 Skyldigheten att hålla hunden kopplad 49 Ansök om jaktlicenserna för hjortdjur i april 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten. Delta och påverka! Jägaren 1/2026 2
58 Under 2026 är det Ari Ruoho som lagar delikatesser för tidningen Jägarens läsare 14 Rörlig vinterjakt kräver förberedelser Vi ger ut bara ett nummer av tidningen på våren Kostnadstryck och förnyelser F inlands viltcentral inleder det nya året med en stram ekonomi. Vi har varit tvungna att fatta det smärtsamma beslutet att minska utgivningen av tidningen Jägaren från sex nummer till fem. Det är i synnerhet kostnaderna för postningen som har stigit brant och därför ger vi ut bara ett nummer av tidningen på våren. En betydande del av jägarna har uppgett att de är nöjda med enbart den digitala utgåvan. Det underlättar en aning. Vår avsikt är därför att erbjuda samtliga jägare möjligheten att välja enbart den digitala tidningen. Fortsättningsvis är det ändå en stor skara som uppskattar pappersutgåvan. Försöket för några år sedan där vi publicerade ett nummer enbart på nätet avkastade en uppsjö av läsarreaktioner. Utgående från dem står det klart att det inte vore rätt väg att ge ut tidningen enbart på nätet. Förnyelsen av viltcentralens webbplats är inne på slutrakan. Där slår vi ihop webbplatserna riista.fi och riistainfo.fi, vilket förhoppningsvis upplevs som en förbättring för alla intresserade. Vi har satsat särskilt mycket på att förbättra servicen för dem som har uppdrag inom jaktvårdsföreningarna. Digitaliseringen av jägarexamen är en nyhet som berör de nya jägarna och jaktvårdsföreningarna. Från och med årsskiftet är det obligatoriskt att förhandsanmäla sig till examenstillfället. På det viset blir samtliga provdeltagares uppgifter inskrivna rätt direkt. Med de här och många fler åtgärder försäkrar vi oss om att kunna producera tjänsterna också i fortsättningen. Tanken är att pappersutgåvan av tidningen ska fortsätta att finnas. Om minskningen från sex till fem nummer blir bestående beror på hur framtiden utvecklar sig. JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n Jägaren 1/2026 3
Slagjärn som gillras i enlighet med dagens lagstiftning gör det i praktiken omöjligt för stora rovdjur att få tassen i kläm. Nu har det ändå hänt att en björn måste avlivas för att den hade ett conibear-järn på ena tassen. TexT Mikko Toivola Bilder Tero Salmela T idigare fanns det kanske utrymme för tolkningar, men den nuvarande lagstiftningen ger klart besked om hur slagjärn ska skyddas. 2021 inträffade flera fall som nådde över nyhetströskeln, där björnar blev observerade med en slagfälla om ena tassen. Flera lidande björnar måste avlivas. Den sannolikaste förklaringen var att björnarna hade varit hungriga och hade stoppat in tassen i en fälla för små rovdjur som var gillrad felaktigt eller vårdslöst. Den dåvarande jaktförordningens 10 § 1 moment, som fastställde hur järn skulle gillras för fångst, stadgade att ”vid fångst av vilt får enbart användas järn som, när fällan blir utlöst, orsakar omedelbar död för djuret. Järnen ska underhållas regelbundet och placeras så, att de inte orsakar fara för människor eller andra djur än de avsedda”. EN VÄLBYGGD LÅDA SKYDDAR TASSARNA Förordningen stadgade att jägaren inte får orsaka fara, men överlät det praktiska arrangemanget på jägarens ansvar och omdöme. Förordningen stadgade inte heller att järnet skulle vara skyddat. Dagens lagstiftning ger besked – järnen ska vara skyddade Även tidigare skyddade jägarna nästan undantagslöst järnen med någon konstruktion som hindrade andra djur från att nå järnet. Lagstiftaren ansåg det ändå vara befogat att utforma lagstiftningen så, att det inte skulle finnas utrymme för tolkningar. Jaktförordningen som trädde i kraft 2022 stadgar att ”slagjärn får användas på land eller på en konstruktion på vatten för fångst av iller, hermelin, mård och ekorre samt icke fredade däggdjur. Järnet ska vara placerat inuti en skyddande struktur. Ingångsöppningen till skyddskonstruktionen får vara högst 8 cm i diameter”. En jägare gör sig alltså skyldig till en jaktförseelse om han gillrar ett järn för exempelvis mård utan uppfylla kriterierna för ett skyddande hölje. Höljet, alltså lådan, ska vara i gott skick och ordentligt låst. Om ett stort rovdjur eller en jakthund kommer åt att böka med höljet så slår fällan nästan säkert igen innan den välbyggda lådan går sönder. I mina egna jaktminnen finns en händelse där jag på en björnjakt blev tvungen att bända upp en conibear som hade smällt igen om nosen på min björnhund. Den hade varit gillrad för mink vid en bäck och var betad med fisk, som hunden kom åt genom att öppna locket med tassen. Låt oss alltså skydda både tassar och nosar! Diametern på ingången till lådan med gillret får vara högst åtta centimeter. Nyhet r Jägaren 1/2026 4
Tauno Partanen utnämnd till ödemarksråd Republikens president har beviljat Tauno Partanen, mångårig ordförande för Finlands viltcentrals styrelse, hederstiteln ödemarksråd. Hederstiteln ödemarksråd är avsedd för personer som har gjort framstående insatser för vildmark, jakt och fiske i vårt land. Partanen är den trettonde personen som har beviljats den här hederstiteln, som instiftades år 1989. Hederstiteln beviljas medborgare som ett tecken på samhällelig uppskattning för ett väl utfört arbete. Partanen har varit mångsidigt aktiv i viltbranschen sedan 80-talet. 1995 valdes han in i styrelsen för dåvarande Norra Savolax JCO-distrikt, året 1997 till styrelsen för Jägarnas centralorganisation JCO och till ordförande 2009. Samma år fattades på centralorganisationens representantmöte det framsynta beslutet att börja bereda skapandet av Finlands viltcentral. Med beslutet säkerställdes att viltförvaltningen inte skulle förtvina och bli överkörd av förnyelsen av regionförvaltningen. Det här avgörande beslutet fattades enhälligt – och inte minst tack vare Partanens långsiktiga arbete. Partanen arbetade skickligt och effektivt. Under 2026 utkommer tidningen Jägaren fem gånger Nummer 2 och 3 av tidningen Jägaren, som vanligen utkommer i mars och maj, kommer att bli hopslagna. Det kombinerade numret, nummer 2-3, utkommer den 24 april. Numren 4, 5 och 6 utkommer i vanlig ordning på sommaren, på hösten och i början av vintern. Jaktkortet kommer som vanligt i nummer 4 av tidningen i juli. Bakom sammanslagningen ligger de senaste årens ständiga höjningar av kostnaderna för distributionen, alltså postavgifterna. Distributionskostnaderna har nu stigit till en nivå som gör det nödvändigt med sparåtgärder. Detta är beklagligt, men förhoppningsvis en tillfällig lösning. När Finlands viltcentral grundades 2011 föreslog det nationella viltrådet för jordoch skogsbruksministeriet att Partanen skulle utses till ordförande för viltcentralens styrelse. Detta uppdrag skötte han förtjänstfullt ända till utgången av 2024. Tauno Partanen har sannerligen förtjänat hederstiteln ödemarksråd. Hans insats för skapandet av dagens välfungerande viltförvaltning är enorm. Med sitt ledarskap har han bidragit till att realisera ett flertal strategier som stöder utvecklandet av vilthushållningen. Med sitt arbete har Partanen lämnat ett bestående avtryck i branschen. Under utnämningsfesten överlämnade jordoch skogsbruksminister Sari Essayah republikens presidents öppna brev till Tauno Partanen. Dessutom dekorerades Partanen med Finlands viltcentrals stora förtjänsttecken i guld med granris. Det bjöds på viltmat när Hursti firade självständighetsdagen med folkfest För tredje gången bjöd en skara jägare på viltärtsoppa lagad på vitsvanshjort när Hursti firade självständighetsdagen med en folkfest på Hagnäs torg i Helsingfors. Evenemanget har i årtionden bjudit mindre bemedlade på en gemensam fest med mat och möjligheter att träffa folk. Fältköket delade under dagens lopp ut drygt 400 portioner. För många besökare var soppan den första upplevelsen av viltmat och den fick mycket beröm. Tillsammans med soppan kändes det också naturligt att prata om jakt och viltmat. Med jippot ville jägarna visa hur tillvaratagandet av viltet och jägarnas frivilligarbete kan skapa glädje och konkret stöd för dem som behöver det mest. Samtidigt ville jägarna öka förståelsen för ansvarsfull jakt och hållbar inhemsk viltmat. Jippot är ett utmärkt exempel på hur jägarna med sin egen insats kan göra gott och bidra till att bevara jaktens goda anseende. Sådana här välgärningar skulle vi gärna se mera av! AL EK SI LU M M E Jägaren 1/2026 5
Vargen, människan och skogen – samlevnadens gränser I slutet av november avgav regeringen ett förslag till ändring i jaktlagen till riksdagen som möjliggjorde den pågående kvotjakten på varg. Den nya lagen trädde i kraft den första januari och jakten inleddes omedelbart. Finlands viltcentral hade föreslagit kvotjakt på varg i sexton regioner. I förslaget ingick en kvot på etthundra vargar och en fjärdedel skulle reserveras för regioner med varghybrider. Det här är ett steg mot en ansvarsfull rovdjurspolitik där jakten ingår i lösningen, inte i problemet. Vargstammen i vårt land har vuxit hastigt. I slutet av 2025 fanns det uppskattningsvis drygt 550 individer, vilket med råge överskrider referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå. Målet för vargskyddet är att nå och bevara den gynnsamma skyddsnivån, inte att maximera antalet individer. En godtagbar och behärskad vargförvaltning är troligen effektivare än en villkorslös fredning. När allmänheten upplever att man kan påverka, så är folk mera beredda att acceptera vargens närvaro. Vargens ställning är inte bara en biologisk fråga utan också en kulturell och politisk. Dessutom är landsbygdens och städernas syn på saken diametralt olika. Medan somliga betraktar vargen som en symbol för den vilda naturen så upplever andra den som ett hot mot säkerhet och försörjning. Vi ska inte låta vargjakten urarta till en ideologisk strid. Vi behöver samarbete och dialog mellan jägarna, forskarna, myndigheterna och naturorganisationerna. Vi har ju ett gemensamt mål; en livskraftig natur där människan och djuren kan leva sida vid sida, men inte på varandras bekostnad. Den nya jaktlagen och de regionala kvoterna har blivit beredda med omsorg. Vi vill nå en långsiktig lösning i rovdjurspolitiken, i synnerhet för vargens del. Ändå måste vi vara beredda på att de kommande lösningarna blir ifrågasatta. Den stamvårdande jakten ingår i vargbalansen. Om den möter mothugg så saboterar det möjligheterna till att nå en samlevnad i jämvikt. Jag är övertygad om att vi nu står på fastare mark än förut i rovdjurspolitiken! JUHANI KUKKONEN ordförande Finlands viltcentral Anslut viltkameran till Oma riista Jägare kan nu i Oma riista-appen ordna viltkamerabilderna på ett sådant sätt att de är lätta att bläddra igenom och utifrån dem anteckna viltobservationer. Den här funktionen gör livet lättare för jägare, för nu går det också snabbare och enklare att bläddra fram bilderna som du själv tycker är intressantast. Genom Oma riista får också viltforskarna tillgång till dina bilder, vilket är positivt för jägarna, viltförvaltningen och viltforskningen. I vår vision för framtiden kommer AI att identifiera de jaktbara djuren på bilderna och videorna som viltkamerorna sänder till Oma riista. Bildmaterialet som vi får in på det här viset kan ingå i populationsmodelleringar, i uppskattningar av viltstammar och i undersökningar av stamstrukturer. Oma riistas kamerafunktioner är tillgängliga enbart för dem som har betalat jaktvårdsavgiften. JSM: Specialunderstöd och anslag – ansökningstiden börjar 1.1 Jordoch skogsbruksministeriet (JSM) meddelar att ansökningstiden för specialunderstöd för främjandet av vilthushållningen pågår 1 januari till 28 februari på haeavustuksia.fi > svenska. Understöd och anslag kan beviljas till offentligrättsliga och privaträttsliga juridiska personer eller till statliga ämbetsverk och inrättningar. En enskild person kan inte ansöka om understöd, men exempelvis en jaktvårdsförening (jvf) kan göra det. Det är önskvärt att ansökningen berör något av följande teman: 1. Skolsamarbete och ungdomsarbete samt projekt som utvecklar kännedomen om vilthushållning och ansvarsfullhet. 2. Insamling av viltdata, viltforskning och samarbeten med universitet som stöder viltkoncernens strategi samt förvaltning av viltstammar. 3. Jakt på främmande rovdjur och livsmiljöprojekt. 5. Övriga utvecklingsprojekt som följer den offentliga viltförvaltningens strategi. Projekten kan vara kortare än ett år eller fleråriga, men understöden som beviljas jaktvårdsföreningar kan beviljas för högst två år i taget. Jordoch skogsbruksministeriet kan dock på en gång endast förbinda sig till utbetalning av understöd högst inom tidsfristen för användningen av anslag. Den preciserade ansökningsannonsen publiceras i tjänsten haeavustuksia.fi. Ytterligare information om ansökningen och standardvillkoren för specialunderstöd finner du på ministeriets webbplats mmm.fi. Utvecklandet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet Till ministeriet kan även riktas ansökningar om stöd för yrkesmässig verksamhetsledning av jaktvårdsföreningar och för sammanslagning av jv-föreningar. Ministeriet har som mål att utveckla verksamhetsledarens uppgifter i en mera yrkesmässig riktning och riktar därför resurser till utvecklandet av jv-föreningarnas verksamhet och till utvecklandet av samarbetet mellan flera jv-föreningar. Ansökningen som gäller utveckling av jv-föreningars verksamhet pågår i tjänsten haeavustuksia.fi. Ansökningen är fortlöpande och beslut om understöd kan fattas året om. K lumn 6 Jägaren 1/2026
Nyhet r AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ● Anteckna genast alla dina fällningar och observationer i viltloggen. På det viset sköter du dina (eventuella) lagstadgade skyldigheter och anmälningar automatiskt till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ● Kontrollera att du har laddat ner den senaste uppdateringen i appen. Jaktledaren och licensinnehavaren ● Avsluta hjortdjursjakten: först avslutar samtliga deltagare i licensen sin egen jakt artvis och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Dispenserna ● Gör ansökningarna om dispens för jaktbara fåglar och fredade fåglar i god tid i Oma riista. Verksamhetsledaren ● Färdigställ verksamhetsberättelsen för årsmötet. ● Skriv in det nya verksamhetsårets skjutprov, examenstillfällen, utbildningar och övriga händelser i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 9.00-15.00, tfn 029 431 2001 eller oma@riista.fi Naturresursinstitutet (Luke) sätter sändarhalsband på lodjur i regionerna Nyland, Egentliga Finland, Satakunta och Södra Tavastland. Arbetet ingår i en undersökning av rovdjur och små hjortdjur. Med halsbanden samlar institutet in information om lodjurens matvanor, hur de rör sig, och över hur stora områden. Om ett lodjur skulle gå i din fälla Du kan anmäla ett fällfångat lodjur till undersökningen genom att ringa numret 029-532 8929. Om ingen svarar genast så ringer vi tillbaka till dig så fort som möjligt. Det går inte att lämna ett meddelande på det här numret. Om det inte finns något lås på fällan ska du lägga en rejäl vikt på den, eftersom det inte är svårt för lodjur att smita ur fällor. Täck fällan med en presenning eller något annat täcke för att hålla djuret lugnt. Undvik att vistas i närheten; det är nämligen mycket svårt att söva ett stressat djur. Institutet sätter halsband på lodjuren efter en bedömning, när de väger minst tio kilogram. Ungar som följer sin mor blir tillräckligt stora tidigast vid årsskiftet, men kanske först senare om ungarna är fler än två. Luke sätter inte halsband på lodjur i naturskyddsområden. Projektet finansieras av jordoch skogsbruksministeriet. Naturresursinstitutet sätter halsband på lodjur i sydväst RÄTTELSE OM ASF-HONORAREN I artikeln Finland förbereder sig – afrikanska svinpesten sprider sig i Europa uppgavs felaktiga siffror för honoraren som Livsmedelsverket betalar ut. De nuvarande honoraren är som följer. ● Livsmedelsverket betalar 50 euro till den som skickar in ett ASF-prov. ● För ett livmoderprov från en sugga betalar verket dessutom 100 euro. ● Utöver honoraren som Livsmedelsverket betalar ut så betalar också branschföreningen Suomen sikayrittäjät ett verksamhetsunderstöd på 185 euro till jaktföreningarna för varje insänt prov. Vårens utbildningar för nya jägare Är du en ny jägare som har fyllt aderton år, skrivit jägarexamen och betalat jaktvårdsavgiften? Delta i en utbildning! I utbildningen behandlar vi bland annat verksamheten i jaktföreningar och viltvård. Helheten inkluderar utbildningen ABC för jaktskytte samt en eller flera jaktdagar. Se tiderna, programmen, priserna och anmälningsanvisningarna: Kuhmoinens jaktvårdsförening (tillsammans med Tammerfors jvf) Nokianejdens och Tammerfors jaktvårdsförening EE M EL I PE LT O NE N OBS AV STORA ROVDJUR I TASSEN 2025 67 000 DRYGT Jägaren 1/2026 7
MED STATISTIK I SIKTET Under 2020-talet har vi haft olika jakttider och jaktområden för sädgåsens underarter. Jaktsäsongen i augusti i Norra Finland är tänkt att huvudsakligen handla om taigasädgås (numera tundragås) som häckar i Finland. Jaktsäsongen i oktober-november i sydöstra Finland handlar igen främst om tundrasädgås (numera skogsgås) som flyttar över Finland. Sädgåsavskjutningen NORRA FINLAND 20.8.-27.8. SYDÖSTRA FINLAND 1.10.-30.11. TILLSAMMANS 2020 25 469 494 2021 40 266 306 2022 38 162 200 2023 95 212 307 2024 126 276 402 2025 87 107 194 Räkningarna av spår i snön efter de jaktbara däggdjuren pågår på olika håll i landet. I södra och mellersta Finland pågår triangelinventeringarna under tiden 15.1–28.2 2026. I regionerna Uleåborg och Lappland pågår inventeringarna 15.1-15.3. Fälttrianglarna inventeras 1.1-28.2 i hela landet. Inventeringen av spår i snön ger oss en landsomfattande och mångårig tidsserie som visar hur de jaktbara däggdjurens stammar har utvecklats. För många arter – som hararna, ekorren, räven och mårddjuren – är räkningen av spår i snön den enda årligen återkommande och landsomfattande uppföljningen. För att räkningen av spår ska lyckas krävs det ett enhetligt täcke av nyfallen snö som också avslöjar spåren efter de allra minsta däggdjuren. Snöbrist, hård snö eller väldigt djup snö kan sätta stopp för inventeringen. Därför är det bäst att göra inventeringen så fort vädret tillåter. Svara på enkäten om minkjakt På riksnivå har vi knappt alls data om nivån på minkjakten och hur den går till. Den här enkäten är riktad till samtliga minkjägare och syftet är att klarlägga hur minkjakten ser ut på olika håll i landet och hur mycket jägarna satsar på den. Bakom enkäten finner vi Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren som drivs av Finlands viltcentral och Forststyrelsen. Genom enkäten hoppas vi också skapa kontakter mellan ivriga minkjägare och projektet. Du når enkäten via QR-koden här invid. Det tar ungefär fem minuter att svara på frågorna. Bland samtliga svarare lottar vi ut ett minkfångstpaket värt 300 euro som har satts ihop av Helmiprojektet. Vi publicerar en sammanställning av enkätresultaten i ett kommande nummer av tidningen Jägaren. Alla sjätteklassare ut i skogen! Projektet Alla sjätteklassare ut i skogen bjuder samtliga sjätteklassare i landet till en aktiv skogsbana med kontroller där ungdomarna får lära sig om naturen och om allt som vi kan använda skogen till. Projektet är stort upplagt och börjar 2026. Innehållet stöder undervisningsplanen och eleverna får lära sig genom att göra, ute i naturen. Projektet bjuder eleverna på en upplevelse som stärker kopplingen till skogen. Projektet leds av Finska forstföreningen och 4H, och efterlyser samarbetsparter i hela landet som vill organisera skogsdagar och skogsbanor med kontroller. Uppgiften är lämplig för bland annat jaktvårdsföreningar och jaktföreningar. Kontakta Paula Laukkanen på viltcentralen för ytterligare information om projektet: paula.laukkanen@riista.fi eller 029 431 2127. VILTTRIANGLARNA Vilttriangeln är en metod som har utvecklats för att följa med skogsviltet. Trianglarna är fasta inventeringsrutter som frivilliga jägare och naturvänner går varje år. På vinterinventeringen antecknas samtliga spår som korsar rutten. FÄLTTRIANGLARNA Fälttrianglarna är utvecklade för uppföljningen av viltet i det brokiga lantbrukslandskapet i södra och västra Finland där mosaiken av skogar, fält och bebyggelse skapar speciella miljöer för många arter. TO PI AS PU UM AL AI NE N VI LM A IS SA KA IN EN Nyhet r De som räknar spåren i snön kan skicka in resultaten på adressen oma.riistakolmiot.fi. Vinterns viltinventeringar pågår Jägaren 1/2026 8
RO VD JUR SKONTAKTPER SO N O BS ER VATI ON AV STORA RO VD JU R Så här bygger vi samarbete och förtroende Nätverket av rovdjurskontaktpersoner producerar oumbärlig information för viltförvaltningen. TexT Olli Kursula R ovdjursobservationerna som nätverket samlar in bildar fortsättningsvis underlag för uppföljningen av stammarna och viltförvaltningens beslutsfattande. Rovdjurskontaktpersonerna utför med andra ord ett oersättligt frivilligarbete. Därför ska vi lyssna uppmärksamt på vad de har att säga och tillsammans lösa problemen när sådana uppstår. Rovdjurskontaktpersonernas grundläggande uppgift har varit oförändrad i decennier trots att omvärlden har blivit och blir allt mer utmanande. Rovdjursstammarna och observationsmängderna har blivit mångfalt större och samtliga fyra stora rovdjur förekommer i nästan hela landet. Det här har ökat intresset för rovdjursobservationerna. Dessutom rör sig informationen, både sann och falsk, hastigt ute på nätet och utmanar kontaktpersonerna på ett nytt sätt. YTYKE-projektet har gett oss en klarare bild av vilka utvecklingsåtgärder vi behöver för att bättre än förut kunna stöda rovdjurskontaktpersonerna i deras krävande uppgift och förstärka nätverkets verksamhet. Vi har nu en stor mängd kunskap och konkreta verktyg för ökat samförstånd och förtroende. Naturresursinstitutets (Luke) och viltcentralens gemensamma informationsspridning till kontaktpersonerna bör trappas upp samtidigt som vi tar fram ännu mer lättillgänglig rovdjursinformation för dem. Viltcentralen kan främja det efterlysta samarbetet på lokal nivå genom att sammankalla aktiva rovdjurskontaktpersoner till återkommande informationsutbyten. Där kunde också institutet (inom sina befintliga resurser) medverka. Kontakthållning med låg tröskel och kända aktörer stöder processen där den gemensamma kunskapsbasen förädlas till gemensam insikt. Vi kan med glädje konstatera att vi har en stor skara kontaktpersoner som är engagerade i sin uppgift och villiga att vidareutveckla nätverket. Härifrån går det fint att jobba vidare. Vi siktar på en framtid där samtliga parter kan helhjärtat uppleva att vi alla sitter i samma båt och framför allt ror i samma riktning! Ett stort tack till alla rovdjurskontaktpersoner som deltar i arbetet med att bygga ett starkare nätverk! Mera läsning om Ytykeprojektet och åtgärdsförslagen finner du på sidan 40. Ansökningstiden för hjortdjurslicenser börjar den 1 april LÄS MERA PÅ SIDAN 49 KOMMENTAR Forststyrelsens tillstånd blev dyrare vid årsskiftet Jordoch skogsbruksministeriet har utfärdat en förordning om Forststyrelsens jaktoch fisketillstånd för de kommande åren. Så här mycket kostar jakttillstånden under 2026 (de gamla priserna inom parentes). ● Hönsfågeltillstånd, dygn, 22 euro (20 euro) ● Sjöfågeloch hartillstånd, dygn, 13 euro (12 euro) ● Säsongtillstånd för småvilt 176 euro (160 euro) ● Säsongtillstånd för småvilt (inkluderar inte hönsfåglar), 90 euro (76 euro) ● Säsongtillstånd för små rovdjur, 13 euro, (12 euro) ● Säsongtillstånd för bäver, 28 euro (25 euro) ● Rådjurstillstånd* för tiden 1.9–15.2, 60 euro (nytt tillstånd) ● Rådjurstillstånd*, dygn, 22 euro (nytt tillstånd) ● Björnjakt, dygn, 22 euro (30 euro) ● Björnjakt, vecka, 60 euro (det nya tillståndets varaktighet) ● Björnjakt, säsong, 120 euro (60 euro) ● Jakttillstånd för varg eller lodjur, 33 euro (30 euro) * Med en förordning utfärdad av ministeriet bildades ett nytt tillstånd för rådjursjakt. Det är avsett för områden där det har bildats en jaktbar rådjursstam. Under 2026 firar vi jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete Finlands viltcentral kommer under 2026 att i sin kommunikation lyfta fram det omfattande och värdefulla frivilligarbetet som jaktvårdsföreningarna uträttar. Vi firar förstås temaåret tillsammans med jaktvårdsföreningarna. Under året ska vi öka både jägarnas och allmänhetens förståelse för hur omfattande och viktigt det arbete är som de frivilliga utför i jaktvårdsföreningarna. De frivilligas insatser utgör en oumbärlig del av viltförvaltningen i vårt land. Jägaren 1/2026 9
Du får en bra start på minkjakten om du följer några praktiska principer som jakten har lärt oss. De här tipsen grundar sig på mina erfarenheter och observationer av minkar och minkjakt under tjugo års tid i Mellersta Finland. TexT och Bilder Lauri Kinnunen F ör tio år sedan lämnade jag bort betena och började fånga utan bete, med enbart minkdoft. Med den här omläggningen fyrdubblade jag min årliga fångst! Under de senaste två åren har jag jagat med ungefär trettio fällor som har slagjärn och under den här tiden har jag fångat sammanlagt 95 minkar. Rymliga fällor fångar bäst Du gör klokt i att börja med fällmodeller som erfarna minkjägare rekommenderar, som har slagjärn som dödar direkt. Då kan du jaga med ett stort antal fällor eftersom du inte behöver kolla fällorna varje dag. Börja lugnt med en enda eller ett par fällor och öka antalet efter hand som du blir ivrigare och får erfarenheter. Det viktigaste med en minkfälla är att den inte får kännas trång. Den får gärna vara av genomgångsmodell och ha en trampplatta som avgillrar den. Minken ska kunna se igenom fällan och inuti den får det inte finnas någonting som den kan uppleva som skrämmande, som avgillringsspröten. Fällan Ihjäl är en väldigt bra modell av typen genomgångsfälla. Sådana kan köpas färdiga. Men om du inte har tummen mitt i handen och kan snickra själv så öppnar sig fler alternativ. En annan utmärkt fällmodell har vippbräde och slagjärn. Doc 200 är ett annat utmärkt slagjärn som jägaren monterar i en hemmasnickrad genomgångslåda. Även de traditionella slagjärnen i conibear-stil med trampplatta och genomgångslåda fångar fint. Traditionella avgillringsspröten får minken att skygga och med sådana sjunker conibearmodellens fångsteffekt avsevärt. Det är bara i ändan på en fälla med vippbräde som conibearmodellerna fungerar fint med avgillringsspröten. Utnyttja minkens naturliga nyfikenhet Minken är ett nyfiket djur som gärna undersöker hålor där det luktar mink. Låt därför bli att använda beten eftersom lukten av gammalt och illafaret bete fungerar avskräckande. I stället ska du vittra in fällorna med äkta minklukt från doftkörtlar; gnid in doften på fällans inre ytor och kring ingången. Om du i början inte har tillgång till minkdoft så använd något annat invittringsmedel som inte far illa med tiden. Exempelvis fjädrar av jaktbara fåglar och det fiskluktande vattnet från ett fiskämbar har i praktiken visat sig fungera som lockmedel. Men när din första mink väl är fångad ska du vittra in samtliga fällor med den. Klokt studera kartan över fångstområdet Studera kartan över ditt fångstområde och markera de tänkbara platserna för fällor. De mest givande ställena brukar finnas utmed Minkjakt – så här lyckas du! En flotte med en fälla ovanpå är en utmärkt lösning under broar där det annars inte skulle gå att ställa en fälla. → Den här fälltypen som finns utmed en minkväg ska du hålla apterad med en slagjärnsfälla. Här fungerar genomgångsfällor bäst. Jägaren 1/2026 10
åar och i synnerhet under broar. Här smalnar minkens väg på ett naturligt sätt till ett smalt stråk och det blir enkelt att placera fällan rätt. Utmed vattendrag där minkar har sin gång fångar du både revirminkar och förbiströvande individer. Stränderna spelar en huvudroll när minkarna breder ut sig till nya områden, och därför avkastar samma gynnsamma platser nya minkar år efter år. På andra plats kommer bäckar som förbinder sjöar. Ju närmare sjön vi kommer desto större blir sannolikheten för att hitta minkar. Stället där en bäck lämnar en sjö eller faller ut i en sjö är särskilt lämpligt för fällor. Dit kommer både minkarna som strövar runt sjön och de som följer bäcken. Lägg en planka över bäcken och fäst på den en genomgångsfälla; det fungerar alltid! Andra bra ställen för minkfällor finner du vid smala sund mellan sjöar och även sjöar med stränder som består av fast mark. Lyssna uppmärksamt på vad sommargäster och annat friluftsfolk har sett. Därmed inte sagt att platsen där minken observerades skulle vara den bästa för en fälla, men tipsen visar vid vilka sjöar minkarna håller till och då kan du leta efter en lämplig placering i närheten. En brist på observationer betyder inte att det inte skulle finnas minkar i trakten. Arten lever ett väldigt osynligt liv och i synnerhet på vintern kan det bli glest mellan observationerna, även om det skulle finnas gott om minkar. För många kommer det därför som en överraskning hur mycket mink det faktiskt finns. Ställ fällan där minken har sin gång Om minken får syn på fällan så blir den nyfiken och vill undersöka den. Äkta minkdoft kommer att locka den att kliva in. Det är därför onödigt att maskera en minkfälla. Snarare ska du ställa fällan så, att minken får syn på den. Det viktigaste är ändå att placera fällan exakt där minken har sin gång. Om det bara går, så välj stränder med fast mark där minken med stor sannolikhet tassar nära vattenbrynet. Utnyttja terrängformer som naturligt styr minken till något smalt ställe. Under broar, nedanför klippor och berg, vid stora stenar eller vid en övergiven kvarn vid en bäck kan du styra minken till en smal remsa mellan hindret och vattnet. Om inte terrängen hjälper till, så leta efter en minkstig på stranden eller lista ut var minken sannolikt tassar innan du gillrar fällan. Minkstigen är cirka fem centimeter bred och du kan hitta sådana utmed sjö-, bäckoch åstränder. Här och var kan stigarna vara väldigt tydliga. Du kan hitta minkavföring på strandstenar och på rötterna till strandträd; det ger en fingervisning om minkens vägval. Infångare är användbara Var du än ställer fällan så se till att den står stadigt. Den får inte vicka det minsta när minken kliver in! Använd exempelvis stenar eller trädgrensstumpar för att stöda fällan. Infångaren bildar ett stängsel som är minst 15-20 centimeter högt och byggt av stenar eller stumpar av ett omkullfallet träd, och leder snett ner till vattenbrynet och fällans ingång. Minken går hellre runt ett hinder än klättrar över det, och det blir därför lätt att leda den till fällan. Satsa på de bästa säsongerna för minkjakt Från andra halvan av augusti till vinterns inbrott är en bra tid för minkfångst; de största fångsterna kommer vanligen i september och början av oktober. I september strövar minkarna långa vägar, vilket betyder att fällorna ska vara gillrade utan avbrott. Kontrollera fällorna minst en gång i veckan så att slagjärnen med en mink i kan återgå till aktiv tjänst. När vintern har kommit ska du koncentrera jakten till platser med öppet vatten eller ta hem fällorna och låta dem torka. I mars-april infaller följande högsäsong som är minst lika viktig. Då ska slagjärnen vara på hugget igen. Efter två tomma veckor – flytta fällorna Även om jakten med slagjärn är passiv så ska jägaren vara aktiv och flytta en fälla till en annan plats om ingen mink har gått i den efter två veckor. Uppenbarligen har fällan inte stått i ett aktivt minkrevir eller så har du ställt den på fel sätt eller på fel plats. Om du flyttar fällorna som fångar dåligt till en ny plats så hinner du jaga på flera ställen och fångar med stor sannolikhet fler minkar. Minkarna tar inte slut Efter några års flitigt jagande kommer avkastningen sannolikt att krympa. Då är det klokt att höra efter med exempelvis kamraterna om du skulle få gillra fällor också någon annanstans. I ditt eget jaktområde ska du fortsätta att hålla fällor gillrade på de bästa ställena, men en del av fällorna kan du tillfälligt flytta till något annat område, om och när du har fått tillstånd. Om allt går väl så kommer du åt att göra en grop i minkbeståndet på den andra orten. I bästa fall kan du på köpet överföra entusiasm och kunnande för minkjakten till följande minkjägare! Skribenten är en jägare i Mellersta Finland. Avkastningen efter en lyckad runda till fällorna. Det går utmärkt att ta med barnen på slagjärnsjakten. Jägaren 1/2026 11
För några år sedan var vi några aktiva slagjärnsjägare som grunnade på vilka gemensamma faktorer vi kan hitta i situationer där vi lyckas fånga de mest svårfångade minkindividerna. TexT och Bilder Jyri Mononen V i hade, var och en på sitt håll, försökt öka på fällningarna, bland annat genom att testa olika fällor. Vi hade försett våra fällor med infångare, broar och flytande flottar. I våra jaktmarker hade vi redan lyckats få minkbestånden att vända neråt, men de stora fångsterna började utebli och jakten kändes kämpigare för varje år. De djärvaste och nyfiknaste minkarna var redan eliminerade och nykomlingarna jagade vi främst på höstarna. 300 fällda minkar – vad lär vi oss av det? Men vi var överens om att vi inte hade lyckats narra samtliga minkar. Så vi började samla på siffror för fällningsstatistik. Men vi ville inte göra det i nya jaktmarker där det fanns gott om lättfångade minkar. När materialet i somras (2025) passerade milstolpen 250 minkar började vi sortera informationen. När vi nu publicerar vårt material överskrider saldot 300 fångade minkar. Superfångst i september, finslipning på våren Kvantitativt sett koncentrerar sig vårt minksaldo kraftigt till september. Då gäller det att ligga i och hålla maximalt med fällor i gång eftersom det är då som minkarna vandrar. Tack vare de här jaktliga framgångarna finns det inte särskilt mycket kvar att jaga på vintern. Följande minksäsong, som viltvårdsmässigt är kanske ännu viktigare, infaller i mars-april. Då blir avkastningen lägre än i september, men det är nu vi ska plocka bort minkhonorna som har lagt sig till med egna revir. Redan en enda sådan eliminering kan vara avgörande för fågellivet, häckningen och produktionen av fågelungar i en våtmark. Självfallet vill vi också ha bort hanarna, men de utgör inte en lika starkt negativ faktor som honorna. Fällans placering avgör Den främsta enskilda faktorn för att lyckas med slagjärnen är att fällan står på rätt plats och är riktigt placerad. Det här lönar det sig att lägga tid och besvär på, genom försök och misslyckanden. Utmed vissa bäckar och åar lyckas jakten klart bättre än på andra, slumpartat valda platser. Även på ett bra fångstställe kan en smärre finjustering beträffande exempelvis fällans riktning eller infångaren som styr minkarna ha en mångdubblande effekt på avkastningen. Med bete eller utan? Över hälften av minkarna gick i fällor som inte alls hade föda som bete. Det här var ett intressant resultat eftersom fler än hälften av fällorna var betade med ägg, färsk fisk eller torrfoder av olika slag. Proportionellt sett Jägaren 1/2026 12
fångade fällorna utan föda alltså klart bättre än de betade fällorna. En av fördelarna med de obetade fällorna är att de aldrig börjar lukta ruttet bete. En fungerande kompromiss är exempelvis tomma äggskal och andfjädrar. Med sådana kan jägaren väcka minkarnas nyfikenhet utan att fördärva fällans dragningskraft med ruttnande föda. Vid vatten där jägarna inte har lyckats krympa minkpopulationen till ett minimum kan färsk föda fungera som ett effektivt bete för somliga individer. Detta i synnerhet under de allra kallaste vinterdagarna. Även den här observationen understryker vikten av att fällan blir rätt placerad; det är inte födan som gör minkarna intresserade av fällan utan nyfikenheten eller möjligheten till en genväg som drar dem in i fällan, ända fram till trampplattan. Om fällan allt emellanåt ger avkastning så är den välplacerad och jägaren ska låta bli att ändra på någonting. Om fällan däremot inte fångar ska jägaren införa ändringar i uppställningen. Invittringen gav ett intressant resultat Ett flertal rapporter ute i världen har konstaterat att invittring med minkdoft gör jakten effektivare. Vi höll, noggrannare än vid tidigare undersökningar, reda på könet på minkarna som vi använde för invittring. Vi gned de inre ytorna i fällorna med både hela minkar och körteloljebaserade produkter, vilket enligt våra erfarenheter ökade avkastningen rejält. Ur det slutliga materialet kunde vi utläsa ett intressant resultat; när vi använde doft av hanmink som invittringsmedel landade andelen honor av bytet på 29 procent. Men när vi använde doft av honmink steg andelen honor till cirka 40 procent! Doften av hanmink ökade alltså avkastningen, men enligt materialet kan då en del av honorna förbli ofångade. Det har redan länge hävdats, både nationellt och internationellt, att doften av honmink skulle vara bättre, och vårt rätt så omfattande material som är insamlat av kunniga minkjägare, stöder hävdandet. Vi antar att det beträffande de revirmedvetna honorna är lukten av en främmande hona som provocerar positivt medan doften av en hanmink kan verka avskräckande på somliga honor. Doften av en stor hanmink kan verka skrämmande på mindre artfränder. Arbetet fortsätter Det var flera kunniga slagjärnsjägare som deltog i insamlandet av materialet och samtliga är värda ett stort tack. Utan alla de samtal som vi har haft skulle det här arbetet inte ens ha kommit i gång. Längre fram kommer vi att publicera mera observationer, bland annat om försöken med invittringsmedel och nya idéer om flottar. Men till dem återkommer vi bara om de visar sig öka effekten i jakten. Bytet per bete inget bete torra äggskal eller fjädrar fisk ägg torrfoder Sammanlagda minkfångsten per månad 2022-2025 120 100 80 60 40 20 jan febr mars april maj juni juli aug sept okt nov dec hona hane samtliga Vid våra försök med flottar visade det sig att också enkelt och billigt fungerar. Lastpallar av plast med flytkroppar fångar mink också vid sanka stränder där det inte går att ställa en fälla. Vi blockerade fällans sidor med växtmassa för att styra minken direkt till slagjärnet. På det viset hinner den inte tappa intresset för fällan. ← Vid Kantelejärvi samarbetade NTMcentralen och Finlands viltcentral med varandra. Vid iståndsättningen planerade vi en bro speciellt för minkjakten. Mycket riktigt började fällan genast knipa minkar! Jägaren 1/2026 13
Till de fysiskt mest krävande formerna av vinterjakt hör toppjakten och ripjakten i fjällen. Båda kräver grundliga förberedelser. TexT och Bilder Jouni Kantonen I vintrig ödemark är förhållandena kärva och det är sällan man träffar andra människor. Jägaren finner en kombination av fullkomlig tystnad, evig kyla och oerhörd skönhet när naturen visar sig från den sidan. Andra gånger kan vinterskogen och kalfjället vara grymma, skoningslösa och oförutsägbara. Oavsett vilket så bjuder landskapet på minnen för livet för den som har utrustat sig rätt och kan konsten att röra sig i naturen. I ödemarken kan vad som helst inträffa Uppe på ett kalfjäll kan vädret slå om på några minuter från klart till isande snöstorm. Det samma kan också inträffa i skogbevuxen ödemark, men träden ger lä och lindring. Kombinationen av kyla, vind och mörker kan göra en jaktfärd livshotande, om inte de grundläggande färdigheterna, utrustningen, förberedelserna och planeringen sitter som de ska. Olyckskatalogen inkluderar brustna skidor, små sår och stora, ett plums genom isen och i värsta fall en skottskada. Dessutom händer det att jägare skidar vilse. Vädret växlar fortlöpande. De tekniska hjälpmedlen fungerar inte lika bra som på sommaren. Även för en dagstur bör jägaren därför utrusta sig så att det nästan gränsar till överdrift. Det är vanligt att jägare ställer upp alltför ambitiösa mål. Visst hinner jag runt den där stora mossen för att knipa en tjäder! Om jag lägger på ett kol så hinner jag till riporna uppe bland fjällbjörkarna trots att dagen är kort och vädret inte går att lita på. Använd ditt sunda förnuft! Olyckor annonserar inte i förväg På vintern finns det en förhöjd risk för att utrustning ska gå sönder. Ena skidspetsen går av, du skär dig med kniven eller hugger dig med yxan i benet – med allvarliga konsekvenser! Utan en välförsedd förstahjälpenväska ska du absolut inte ge dig ut i ödemarken. Den traditionella väskan är bra, men den behöver kompletteras. Där ska bland annat finnas tryckförband (såkallade israeliska tryckförband), avsnörande förband och det som behövs för att sy ihop ett sår. Väskan ska vara lätt att nå och samtliga i gruppen ska veta var den finns. Dessutom ska jägaren kunna använda sin förstahjälpenutrustning! När en olycka inträffar kan det vara livsavgörande att få kontakt till yttervärlden. Då gäller det att ha en telefon som fungerar också under svåra förhållanden. Det går att Rörlig vinterjakt kräver förberedelser På vårvintern utgör fjällandskapet en svindlande vacker syn, men samtidigt också skoningslös. Vädret kan slå om på några minuter från solsken till piskande snöstorm. Jägaren 1/2026 14
hyra satellittelefoner. I reserv är det också bra att ha en skidspets eller små snöskor. Det riskfria fällande skottet på toppjakt I regel sitter fågeln högt uppe i ett träd och skottet skjuts uppåt, över horisonten i motsats till exempelvis en älgjakt. Att skottet är krävande och omständigheterna besvärliga förminskar inte skyttens ansvar. Skytten ansvarar alltid för att skottet är riskfritt, oavsett om han befinner sig miltals från bebyggelse eller inte. Om han eller hon tvivlar det minsta på säkerheten ska han (eller hon) låta bli att skjuta. Kartan och förmågan att läsa den är toppjägarens viktigaste verktyg. Den visar jägaren hur världen ser ut bortom fågeln uppe i trädtoppen. Självfallet ska en jägare alltid, oavsett jaktform, kontrollera terrängen bakom målet. Den som svettas får bekymmer Det bästa rådet som jag har fått beträffande rörelse i kyla är ett stycke inuitisk visdom: låt bli att göra dig svettig i kyla. Den här enkla principen gäller för samtliga som rör sig i vintrig ödemark. Hur kan man då förhindra svettning? Jo, helt enkelt genom att röra sig lugnt, utan brådska, med korta pauser och reglera klädseln. Regleringen av klädseln fungerar om jägaren kan klä sig rätt och använda plagg av de rätta materialen. Skikten kan vara många, men i princip räcker det med fyra. Baslagret, som kan vara av merinoull eller något tekniskt material, transporterar bort fukten från huden. Mellanlagret (ett eller flera) består av ylle, som fortsättningsvis ger den bästa isoleringen, även som fuktig. Ytterst kommer ytterlagret eller skalet. Det ska vara snöavstötande, vindtätt, snabbtorkande och andas. Alltså en jacka eller en anorak med en fungerande huva. En dräkt med membran skulle jag lämna hemma. Jag har aldrig råkat på någon sådan som andas, och på vintern händer det ofta att membranet fryser. Försvarsmaktens snödräkt av anorakmodell är snudd på ett idealiskt skalplagg för vinterjakt. Människans mest utsatta kroppsdelar för förfrysning är händerna, fötterna och huvudet eftersom kylan hämmar blodomloppet i de yttersta kroppsdelarna. Om du låter bli att svettas så håller du också händerna, fötterna och huvudet varmare. För dem gäller samma filosofi om att klä sig i flera lager, med löstagbart foder i kängorna. Pausklädsel och hydrering När man stannar minskar kroppens värmeproduktion. På paus tar jägaren därför på sig en dunjacka, dunväst eller något liknande värmande plagg. För att kroppens värmereglering ska fungera och jägaren orka i kyla, så behöver kroppen vätska. Under en vinterjakt består hydreringen av att jägaren dricker, gärna så att han (eller hon) regelbundet tankar varm dryck. Besvärligt, men värt besväret Toppjakten på vintern är en klassisk jaktform här i Norden. För de flesta ger den mycket mer än ”bara” den fällda fågeln. Jakten är en upplevelse som kombinerar tystnaden i vinternaturen, det jaktliga kunnandet och historiens vingslag. Toppjakten kräver inte att jägaren ska kunna och veta ↑ Måste man leta efter förstahjälpsväskan så förlorar man dyrbar tid som kan betyda skillnaden mellan liv och död. Här reser väskan på utsidan av ryggsäcken och är omedelbart tillgänglig. ↑ Till de vanligaste allvarliga skadorna som drabbar jägare i ödemarken hör djupa skärsår och yxhugg. Tryckförbandet hör till de effektivaste åtgärderna för att hejda en ymnig blödning. ↑ Ventilationstejp, gummihandskar, elddon, pannlampa och buntband är räddningen i många situationer. → Reservskidspetsen har ett par gånger räddat skribenten från att plumsa i meterdjup snö i flera kilometer till stugan. En stor hjälp med liten vikt. allt, men den kräver omsorgsfulla förberedelser, riskmedvetenhet och ödmjukhet inför naturen. Vintertid bjuder kalfjället på den allra mest krävande miljön; ingen skyddande skog, vinden viner ohejdat skoningslöst och vädret slår om på ett ögonblick. Jakten uppe på kalfjället kräver ännu mer av jägaren; planeringen, utrustningen och den psykiska styrkan. Å andra sidan ger jakten på kalfjället en känsla av frihet som inte finns någon annanstans. Kalfjället förlåter aldrig vårdslöshet, men belönar jägaren med enastående upplevelser! H AN N U HU TT U Jägaren 1/2026 15
Minkens beteende under olika årstider har en betydande inverkan på såväl dess synlighet som hur lätt den kan fångas. TexT Mikko Toivola Bilder Jari Niskanen och Kimmo Rampanen E n mink som rör sig i närheten av vatten är för många jägare ett främmande byte, och få jägare satsar på allvar på att fånga den. Det skulle dock finnas en efterfrågan på satsningar, eftersom denna svårfångade främmande art är en plåga för fågelbeståndet i våra vattendrag. I januari påverkas minkarnas liv starkt av om vattendragen är frusna eller inte. På vintern använder minken särskilt fisk som föda. Därför avgör tillgången till öppet vatten var minkarna rör sig aktivt. Det är därför värt att leta efter minkspår i områden där vattendragen är isfria. Det är dock ingen lätt uppgift att fånga mink under midvintern. Vintermånaderna har under många försök att fånga mink visat sig vara de minst produktiva. När minkar rör sig mycket under isen är det svårt att få in fällorna på lämpliga platser. Överlag kan spår efter minkar vara svåra att upptäcka om vädret och snötäcket är varierande. Ökad rörlighet under parningstiden I mars-april, då brunsttiden är som livligast, söker hanen efter honor inom sitt revir. Undersökningar har visat att särskilt hanar som nyligen blivit fullvuxna inte nödvändigtvis har ett eget revir i mars. De söker efter honor över mycket stora områden och undviker stora dominanta hanar. Strider mellan hanar är inte ovanliga vid denna tid på året, särskilt om minkpopulationen i området är tät. Striderna kan till och med leda till att en av minkarna dör. Den ökade rörligheten förbättrar minkfångsten vid denna tid på Årsklockan för en främmande art – minken i fokus Tillgången till öppet vatten avgör var minkarna rör sig aktivt. Jägaren 1/2026 16
året, eftersom minkar från ett stort område kan hamna i en strategiskt placerad fälla. Vuxna honor är de som är minst rörliga i minkpopulationen. Uppföljningar som gjorts i Skärgårdshavet har visat att de lever i relativt små områden, ibland bara några hektar stora. Vissa höll sig på en enda ö. Hanminkarna rörde sig i snitt på ett område som vara fyra gånger större än honornas, och under parningssäsongen blev skillnaderna ännu större. Grym kärlek När minkarna söker varandra på vårvintern spelar lukterna en viktig roll. Minkarna markerar sina revirgränser med doftmärken, som de följer för att hitta varandra. Dessa beteendemönster är till fälljägarnas fördel. Med ett stort antal doftförsedda fällor kan flera hannar på friarstråt luras. Tidpunkten är också lämplig för jakt med hund, eftersom man med god tur kan hitta både hanen och honan under samma stenhög i färd med parning. I samband med parningen biter hanminken ofta honan i nacken. Bitandet kan ge upphov till sår och senare utväxt av vit päls i honans nacke. Vit päls i nacken är ett av de säkra kännetecknen på en äldre minkhona. En predator större än sin storlek Minkhanen är betydligt större än honan. En stor hane kan väga upp till 1,5 kg, medan honan sällan ens når en vikt på 800 gram. På grund av sin stora storlek klarar hanminkar av att döda större bytesdjur. Undersökningar har visat att hanminkar kan specialisera sig till exempel på att döda hardjur. I projektet Helmi-främmande rovdjur har det konstaterats att minkar gärna använder sig av uppsamlingsdiken som löper genom åkrar för att färdas från ett område till ett annat. Under de senaste åren har stammarna av fälthare rent av exploderat i södra Finland, vilket betyder föda för många rovdjur som lever i åkermiljö. Också minkhanar som jagar i och omkring diken kan dra nytta av detta. Eftersom hanminkarna inte deltar i skötseln av avkomman, kan de under fåglarnas häckningssäsong också söka sig till avlägset belägna platser. Skär med alkor eller tärnor på flera kilometers avstånd är möjliga predationsplatser för hanminkarna. Om minkstammen minskas, minskar även sannolikheten för sådana besök, och de mest avlägsna häckningsskären får med stor sannolikhet vara i fred. Fågelbeståndet minskar i honans revir Till skillnad från hanarna är honminkarna bundna till skötseln av valparna. I Sverige har minken konstaterats få i genomsnitt tre till fyra valpar. Liknande observatio↑ Stora minkhanar har konstaterats kunna simma även till avlägset belägna fågelskär. Fisk är minkhonans vanligaste föda. Med hjälp av den överlever honan även om sjöfågelstammarna minskar. Jägaren 1/2026 17
ner har också gjorts i minkundersökningar i Skärgårdshavet i början av 2000-talet. Valparna föds oftast i början av maj och under en period på i genomsnitt sex veckor tvingas honorna skaffa föda i närheten av boet. Då är valparna helt beroende av minkhonans omsorg. Detta bör beaktas vid fångsten, eftersom det är oetiskt att låta den fångade moderns valpar svälta ihjäl. I maj-juni är fågelbeståndet i minkboets närhet hårt utsatt när honan skaffar föda där fågelutbudet är bäst. En minkhonas långvariga revir fördriver också häckande fåglar från området. Om fågelbeståndet i reviret har sinat, kan denna opportunist jaga sorkar eller andra små däggdjur. Eftersom minkhonans bo alltid ligger nära vatten, har honan nästan alltid möjlighet att också använda sig av fisk. Minken är dock inte en lika god simmare som uttern, och dess möjligheter att jaga begränsas av vattnets djup. Minken har också konstaterats använda sig av en fisketeknik där den först observerar sitt byte från ytan. Denna teknik fungerar sämre i grumliga vatten. Trots begränsningarna gör det mångsidiga utbudet av föda att minken kan överleva i ett område, även om fågelstammarna skulle försvagas. För att fågelbeståndet ska återhämta sig krävs därför att revirhonan avlägsnas. Minkvalpar som från ingenstans På sensommaren i augusti kan en minkkull dyka upp på stranden som från ingenstans. Medan den vuxna honan, som ännu diar sina valpar, är skygg och diskret, kan nyfikna unga minkar visa sig för människor. Den fas i uppväxten när honan och valparna ibland rör sig i grupp varar från juli till september. Till exempel i projektet Helmi-främmande rovdjur och i samband med fångst av främmande rovdjur i skärgården har det observerats att en minkhona med valpar plötsligt dyker upp i ett område. För att effektivt påverka utvecklingen av minkstammen är denna period särskilt viktig. I sin enklaste form sker det genom att gillra fällor. Unga valpar är mest benägna att hamna i dem, eftersom nyfikenheten vinner över försiktigheten och den lättillgängliga födan kan vara lockande. Genom att fånga valparna förhindras minkpopulationen från att sprida sig. Till exempel i undersökningar i Skottland spred sig unga minkar som längst till och med flera tiotals kilometer från sitt födelseområde. Undersökningar visar att dödligheten är hög under det första levnadsåret, varför det är viktigare att fånga minkhonan. Den vuxna honan är som mest rörlig vid samma period i augusti-september. Då är det också lättare hänt att den förirrar sig till platser där fällor är gillrade. Augusti-september är samtidigt den tid då tusentals finländare lämnar sina sommarstugor och återUnga valpar är mest benägna att hamna i fällor, eftersom nyfikenheten vinner över försiktigheten. Jägaren 1/2026 18
vänder till sina vinterbostäder. Då kan en gillrad fälla mycket väl fånga en kringströvande hona eller en ung mink som är på vandringsfärd. Det finns skillnader mellan olika livsmiljöer När vintern kommer försöker minkarna säkra sin överlevnad. De bästa livsmiljöerna är upptagna av mer erfarna, äldre minkar. Förutom närheten till vatten har ett bra minkrevir lämpliga gömställen och föda för mink. Unga minkar har ofta ingen chans att få tillgång till de bästa områdena. Ett bra revir fås i första hand genom slagsmål eller revirinnehavarens död. I Finland har minken tyvärr utmärkta möjligheter att hitta sig ett bra revir. I de tusen sjöarnas land finns det gott om vattendrag. Detta har också konstaterats i Helmi-projektet, där de största minkfångsterna ofta fås vid objekten i Insjö-Finland. Men på platser med öppet vatten under vintern finns det allt oftare en utter som är bättre anpassad än minken till vattenlivet. Det är mycket möjligt att konkurrensen mellan arterna hårdnar på vintern, i synnerhet om det finns ett begränsat utbud av vattendrag eller om det i området finns få gömställen som lämpar sig för mink. Med tanke på kontrollen av minkbeståndet är det särskilt viktigt att kunna identifiera de områden där minken har bäst förutsättningar att föröka sig. Även om en mink sällan blir äldre än fem år i vilt tillstånd, spelar erfarna individer en viktig roll som upprätthållare av lokala populationer. Genom att lyckas fånga dessa individer är det möjligt att skapa andrum för våra minskande sjöfågelstammar. ← Ofta upptäcks minkens närvaro första gången när den gamla honan tar med sig valparna från boets skydd. → I augusti är de unga minkarna redan mycket rörliga, och fångsten ger bäst resultat. ↓ Om en utter håller till på samma vinterfiskeställe får minken akta sig. Jägaren 1/2026 19
Överrasknings jakten Det fina med jakten är att en skottchans kan uppstå alldeles oväntat – bara jägaren är uppmärksam med alla sina sinnen. TexT och Bilder Kerttu Korpi J ag tillbringade trettondagen med familjen på stugan. Pappa hade redan åkt iväg på älgjakt när vi andra vaknade till den nya dagen. Strax därefter promenerade jag iväg längs vägen, en kilometer ungefär, till stället där man får nätkontakt. Medan jag promenerade beundrade jag det snövita landskapet. Ungefär halvvägs noterade jag en rörelse på andra sidan av renstängslet. Kunde det vara en långbent karl som gick över den snötäckta gläntan? Gestalten befann sig såpass långt borta att jag inte kunde se vad det var. Sedan hörde jag ett märkligt metalliskt pinglande och knakande. Så jag tänkte att det var någon som körde snöskoter och att det var skotern som oväsnades. På hemvägen varken hördes eller syntes någonting. Väl tillbaka i stugan hade pappa redan återvänt så jag frågade honom om han hade rört sig vid den där platsen. Det hade han inte, så jag förklarade vad jag hade sett och hört. Han frågade om ljudet hade låtit som om något djur hade försökt hoppa över renstängslet. Jag tänkte efter ett ögonblick och svarade att jo faktiskt. Så pappa följde upp med frågan: Kan det vara en älg? Vännerna hänger med Alltså återvände vi till renstängslet och platsen för min observation. Pappa hade rätt – precis som vi kom dit såg vi en älg hoppa över stängslet till andra sidan och trava iväg. Geväret hade vi inte tagit med oss så vi beslöt att jag stannar vid stängslet på pass medan pappa skyndar efter geväret. Efter en stund hörde jag röster på vägen. Det var grannens flickor som promenerade i riktning mot vår stuga för att träffa mig och min bror. Jag stod tyst och stilla och flickorna märkte mig inte. Vilket var bra, men det förargade mig förstås att jag inte kunde be mina vänner hänga med på det här äventyret. Men till min glädje mötte flickorna min pappa och han förklarade läget för dem och sade att de kunde haka på. Vi sammanstrålade vid stängslet och gjorde hastigt upp en plan. Snö ända upp till knäna, men det vackra vädret borgade för en fin älgjakt. Köldknäppen gjorde det till en upplevelse att vada i snön. Jägaren 1/2026 20 Ungd msredaktionen