• MINKEN I FOKUS ÅRSKLOCKAN FÖR EN FRÄMMANDE ART RÖRLIG VINTERJAKT HUR PACKAR DU? GÖR-DET-SJÄLV VIPPBRÄDESGILLER VAPENTRANSPORT I TERRÄNGEN DELTA OCH PÅVERKA! JAKTVÅRDSFÖRENINGARNAS ÅRSMÖTEN Tidningen når fler än 300 000 jägare 1/2026
• Innehåll 26 En jägares testamente – vad händer med jaktminnena? 38 Gör-det-själv: Gillerfälla med vippbräde 49 Ansök om jaktlicenserna för hjortdjur i april JAKTEN 10 Minkjakt – så här lyckas du 12 Vad vi har lärt oss av 300 fällda minkar 14 Rörlig vinterjakt kräver förberedelser 30 Jaktturismen med en företagskunds ögon 34 Att tömma skärgården på minkar 36 Följ leden! 38 Gör-det-själv: Gillerfälla med vippbräde 42 Från norr till söder – skillnader i älgjakten 44 Smygande och skällande 50 Matematisk inskjutning av ett jaktgevär 54 En jägares skidor i djup snö 56 Ljuddämparen – basutrustning för jaktgeväret 58 Viltreceptet 64 Jaga smart VILTET 16 Årsklockan för den främmande arten mink 28 Vi delar hjortdjursjakten med de stora rovdjuren 32 Viltstammarnas utveckling och viltets värde i Sverige 40 Samarbetet mellan rovdjurskontaktpersonerna och Luke går framåt AKTUELLT 4 Nyheter 20 Ungdomsredaktionen 26 ABC-utbildningen ger jaktinspiration 46 En jägares testamente – vad händer med jaktminnena? 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 21 En ungdom fattar pennan 49 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 48 Skyldigheten att hålla hunden kopplad 49 Ansök om jaktlicenserna för hjortdjur i april 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten. Delta och påverka! Jägaren 1/2026 2
• 58 Under 2026 är det Ari Ruoho som lagar delikatesser för tidningen Jägarens läsare 14 Rörlig vinterjakt kräver förberedelser Vi ger ut bara ett nummer av tidningen på våren Kostnadstryck och förnyelser F inlands viltcentral inleder det nya året med en stram ekonomi. Vi har varit tvungna att fatta det smärtsamma beslutet att minska utgivningen av tidningen Jägaren från sex nummer till fem. Det är i synnerhet kostnaderna för postningen som har stigit brant och därför ger vi ut bara ett nummer av tidningen på våren. En betydande del av jägarna har uppgett att de är nöjda med enbart den digitala utgåvan. Det underlättar en aning. Vår avsikt är därför att erbjuda samtliga jägare möjligheten att välja enbart den digitala tidningen. Fortsättningsvis är det ändå en stor skara som uppskattar pappersutgåvan. Försöket för några år sedan där vi publicerade ett nummer enbart på nätet avkastade en uppsjö av läsarreaktioner. Utgående från dem står det klart att det inte vore rätt väg att ge ut tidningen enbart på nätet. Förnyelsen av viltcentralens webbplats är inne på slutrakan. Där slår vi ihop webbplatserna riista.fi och riistainfo.fi, vilket förhoppningsvis upplevs som en förbättring för alla intresserade. Vi har satsat särskilt mycket på att förbättra servicen för dem som har uppdrag inom jaktvårdsföreningarna. Digitaliseringen av jägarexamen är en nyhet som berör de nya jägarna och jaktvårdsföreningarna. Från och med årsskiftet är det obligatoriskt att förhandsanmäla sig till examenstillfället. På det viset blir samtliga provdeltagares uppgifter inskrivna rätt direkt. Med de här och många fler åtgärder försäkrar vi oss om att kunna producera tjänsterna också i fortsättningen. Tanken är att pappersutgåvan av tidningen ska fortsätta att finnas. Om minskningen från sex till fem nummer blir bestående beror på hur framtiden utvecklar sig. JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n Jägaren 1/2026 3
• Slagjärn som gillras i enlighet med dagens lagstiftning gör det i praktiken omöjligt för stora rovdjur att få tassen i kläm. Nu har det ändå hänt att en björn måste avlivas för att den hade ett conibear-järn på ena tassen. TexT Mikko Toivola Bilder Tero Salmela T idigare fanns det kanske utrymme för tolkningar, men den nuvarande lagstiftningen ger klart besked om hur slagjärn ska skyddas. 2021 inträffade flera fall som nådde över nyhetströskeln, där björnar blev observerade med en slagfälla om ena tassen. Flera lidande björnar måste avlivas. Den sannolikaste förklaringen var att björnarna hade varit hungriga och hade stoppat in tassen i en fälla för små rovdjur som var gillrad felaktigt eller vårdslöst. Den dåvarande jaktförordningens 10 § 1 moment, som fastställde hur järn skulle gillras för fångst, stadgade att ”vid fångst av vilt får enbart användas järn som, när fällan blir utlöst, orsakar omedelbar död för djuret. Järnen ska underhållas regelbundet och placeras så, att de inte orsakar fara för människor eller andra djur än de avsedda”. EN VÄLBYGGD LÅDA SKYDDAR TASSARNA Förordningen stadgade att jägaren inte får orsaka fara, men överlät det praktiska arrangemanget på jägarens ansvar och omdöme. Förordningen stadgade inte heller att järnet skulle vara skyddat. Dagens lagstiftning ger besked – järnen ska vara skyddade Även tidigare skyddade jägarna nästan undantagslöst järnen med någon konstruktion som hindrade andra djur från att nå järnet. Lagstiftaren ansåg det ändå vara befogat att utforma lagstiftningen så, att det inte skulle finnas utrymme för tolkningar. Jaktförordningen som trädde i kraft 2022 stadgar att ”slagjärn får användas på land eller på en konstruktion på vatten för fångst av iller, hermelin, mård och ekorre samt icke fredade däggdjur. Järnet ska vara placerat inuti en skyddande struktur. Ingångsöppningen till skyddskonstruktionen får vara högst 8 cm i diameter”. En jägare gör sig alltså skyldig till en jaktförseelse om han gillrar ett järn för exempelvis mård utan uppfylla kriterierna för ett skyddande hölje. Höljet, alltså lådan, ska vara i gott skick och ordentligt låst. Om ett stort rovdjur eller en jakthund kommer åt att böka med höljet så slår fällan nästan säkert igen innan den välbyggda lådan går sönder. I mina egna jaktminnen finns en händelse där jag på en björnjakt blev tvungen att bända upp en conibear som hade smällt igen om nosen på min björnhund. Den hade varit gillrad för mink vid en bäck och var betad med fisk, som hunden kom åt genom att öppna locket med tassen. Låt oss alltså skydda både tassar och nosar! Diametern på ingången till lådan med gillret får vara högst åtta centimeter. Nyhet r Jägaren 1/2026 4
• Tauno Partanen utnämnd till ödemarksråd Republikens president har beviljat Tauno Partanen, mångårig ordförande för Finlands viltcentrals styrelse, hederstiteln ödemarksråd. Hederstiteln ödemarksråd är avsedd för personer som har gjort framstående insatser för vildmark, jakt och fiske i vårt land. Partanen är den trettonde personen som har beviljats den här hederstiteln, som instiftades år 1989. Hederstiteln beviljas medborgare som ett tecken på samhällelig uppskattning för ett väl utfört arbete. Partanen har varit mångsidigt aktiv i viltbranschen sedan 80-talet. 1995 valdes han in i styrelsen för dåvarande Norra Savolax JCO-distrikt, året 1997 till styrelsen för Jägarnas centralorganisation JCO och till ordförande 2009. Samma år fattades på centralorganisationens representantmöte det framsynta beslutet att börja bereda skapandet av Finlands viltcentral. Med beslutet säkerställdes att viltförvaltningen inte skulle förtvina och bli överkörd av förnyelsen av regionförvaltningen. Det här avgörande beslutet fattades enhälligt – och inte minst tack vare Partanens långsiktiga arbete. Partanen arbetade skickligt och effektivt. Under 2026 utkommer tidningen Jägaren fem gånger Nummer 2 och 3 av tidningen Jägaren, som vanligen utkommer i mars och maj, kommer att bli hopslagna. Det kombinerade numret, nummer 2-3, utkommer den 24 april. Numren 4, 5 och 6 utkommer i vanlig ordning på sommaren, på hösten och i början av vintern. Jaktkortet kommer som vanligt i nummer 4 av tidningen i juli. Bakom sammanslagningen ligger de senaste årens ständiga höjningar av kostnaderna för distributionen, alltså postavgifterna. Distributionskostnaderna har nu stigit till en nivå som gör det nödvändigt med sparåtgärder. Detta är beklagligt, men förhoppningsvis en tillfällig lösning. När Finlands viltcentral grundades 2011 föreslog det nationella viltrådet för jordoch skogsbruksministeriet att Partanen skulle utses till ordförande för viltcentralens styrelse. Detta uppdrag skötte han förtjänstfullt ända till utgången av 2024. Tauno Partanen har sannerligen förtjänat hederstiteln ödemarksråd. Hans insats för skapandet av dagens välfungerande viltförvaltning är enorm. Med sitt ledarskap har han bidragit till att realisera ett flertal strategier som stöder utvecklandet av vilthushållningen. Med sitt arbete har Partanen lämnat ett bestående avtryck i branschen. Under utnämningsfesten överlämnade jordoch skogsbruksminister Sari Essayah republikens presidents öppna brev till Tauno Partanen. Dessutom dekorerades Partanen med Finlands viltcentrals stora förtjänsttecken i guld med granris. Det bjöds på viltmat när Hursti firade självständighetsdagen med folkfest För tredje gången bjöd en skara jägare på viltärtsoppa lagad på vitsvanshjort när Hursti firade självständighetsdagen med en folkfest på Hagnäs torg i Helsingfors. Evenemanget har i årtionden bjudit mindre bemedlade på en gemensam fest med mat och möjligheter att träffa folk. Fältköket delade under dagens lopp ut drygt 400 portioner. För många besökare var soppan den första upplevelsen av viltmat och den fick mycket beröm. Tillsammans med soppan kändes det också naturligt att prata om jakt och viltmat. Med jippot ville jägarna visa hur tillvaratagandet av viltet och jägarnas frivilligarbete kan skapa glädje och konkret stöd för dem som behöver det mest. Samtidigt ville jägarna öka förståelsen för ansvarsfull jakt och hållbar inhemsk viltmat. Jippot är ett utmärkt exempel på hur jägarna med sin egen insats kan göra gott och bidra till att bevara jaktens goda anseende. Sådana här välgärningar skulle vi gärna se mera av! AL EK SI LU M M E Jägaren 1/2026 5
• Vargen, människan och skogen – samlevnadens gränser I slutet av november avgav regeringen ett förslag till ändring i jaktlagen till riksdagen som möjliggjorde den pågående kvotjakten på varg. Den nya lagen trädde i kraft den första januari och jakten inleddes omedelbart. Finlands viltcentral hade föreslagit kvotjakt på varg i sexton regioner. I förslaget ingick en kvot på etthundra vargar och en fjärdedel skulle reserveras för regioner med varghybrider. Det här är ett steg mot en ansvarsfull rovdjurspolitik där jakten ingår i lösningen, inte i problemet. Vargstammen i vårt land har vuxit hastigt. I slutet av 2025 fanns det uppskattningsvis drygt 550 individer, vilket med råge överskrider referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå. Målet för vargskyddet är att nå och bevara den gynnsamma skyddsnivån, inte att maximera antalet individer. En godtagbar och behärskad vargförvaltning är troligen effektivare än en villkorslös fredning. När allmänheten upplever att man kan påverka, så är folk mera beredda att acceptera vargens närvaro. Vargens ställning är inte bara en biologisk fråga utan också en kulturell och politisk. Dessutom är landsbygdens och städernas syn på saken diametralt olika. Medan somliga betraktar vargen som en symbol för den vilda naturen så upplever andra den som ett hot mot säkerhet och försörjning. Vi ska inte låta vargjakten urarta till en ideologisk strid. Vi behöver samarbete och dialog mellan jägarna, forskarna, myndigheterna och naturorganisationerna. Vi har ju ett gemensamt mål; en livskraftig natur där människan och djuren kan leva sida vid sida, men inte på varandras bekostnad. Den nya jaktlagen och de regionala kvoterna har blivit beredda med omsorg. Vi vill nå en långsiktig lösning i rovdjurspolitiken, i synnerhet för vargens del. Ändå måste vi vara beredda på att de kommande lösningarna blir ifrågasatta. Den stamvårdande jakten ingår i vargbalansen. Om den möter mothugg så saboterar det möjligheterna till att nå en samlevnad i jämvikt. Jag är övertygad om att vi nu står på fastare mark än förut i rovdjurspolitiken! JUHANI KUKKONEN ordförande Finlands viltcentral Anslut viltkameran till Oma riista Jägare kan nu i Oma riista-appen ordna viltkamerabilderna på ett sådant sätt att de är lätta att bläddra igenom och utifrån dem anteckna viltobservationer. Den här funktionen gör livet lättare för jägare, för nu går det också snabbare och enklare att bläddra fram bilderna som du själv tycker är intressantast. Genom Oma riista får också viltforskarna tillgång till dina bilder, vilket är positivt för jägarna, viltförvaltningen och viltforskningen. I vår vision för framtiden kommer AI att identifiera de jaktbara djuren på bilderna och videorna som viltkamerorna sänder till Oma riista. Bildmaterialet som vi får in på det här viset kan ingå i populationsmodelleringar, i uppskattningar av viltstammar och i undersökningar av stamstrukturer. Oma riistas kamerafunktioner är tillgängliga enbart för dem som har betalat jaktvårdsavgiften. JSM: Specialunderstöd och anslag – ansökningstiden börjar 1.1 Jordoch skogsbruksministeriet (JSM) meddelar att ansökningstiden för specialunderstöd för främjandet av vilthushållningen pågår 1 januari till 28 februari på haeavustuksia.fi > svenska. Understöd och anslag kan beviljas till offentligrättsliga och privaträttsliga juridiska personer eller till statliga ämbetsverk och inrättningar. En enskild person kan inte ansöka om understöd, men exempelvis en jaktvårdsförening (jvf) kan göra det. Det är önskvärt att ansökningen berör något av följande teman: 1. Skolsamarbete och ungdomsarbete samt projekt som utvecklar kännedomen om vilthushållning och ansvarsfullhet. 2. Insamling av viltdata, viltforskning och samarbeten med universitet som stöder viltkoncernens strategi samt förvaltning av viltstammar. 3. Jakt på främmande rovdjur och livsmiljöprojekt. 5. Övriga utvecklingsprojekt som följer den offentliga viltförvaltningens strategi. Projekten kan vara kortare än ett år eller fleråriga, men understöden som beviljas jaktvårdsföreningar kan beviljas för högst två år i taget. Jordoch skogsbruksministeriet kan dock på en gång endast förbinda sig till utbetalning av understöd högst inom tidsfristen för användningen av anslag. Den preciserade ansökningsannonsen publiceras i tjänsten haeavustuksia.fi. Ytterligare information om ansökningen och standardvillkoren för specialunderstöd finner du på ministeriets webbplats mmm.fi. Utvecklandet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet Till ministeriet kan även riktas ansökningar om stöd för yrkesmässig verksamhetsledning av jaktvårdsföreningar och för sammanslagning av jv-föreningar. Ministeriet har som mål att utveckla verksamhetsledarens uppgifter i en mera yrkesmässig riktning och riktar därför resurser till utvecklandet av jv-föreningarnas verksamhet och till utvecklandet av samarbetet mellan flera jv-föreningar. Ansökningen som gäller utveckling av jv-föreningars verksamhet pågår i tjänsten haeavustuksia.fi. Ansökningen är fortlöpande och beslut om understöd kan fattas året om. K lumn 6 Jägaren 1/2026
• Nyhet r AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Anteckna genast alla dina fällningar och observationer i viltloggen. På det viset sköter du dina (eventuella) lagstadgade skyldigheter och anmälningar automatiskt till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har laddat ner den senaste uppdateringen i appen. Jaktledaren och licensinnehavaren ? Avsluta hjortdjursjakten: först avslutar samtliga deltagare i licensen sin egen jakt artvis och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Dispenserna ? Gör ansökningarna om dispens för jaktbara fåglar och fredade fåglar i god tid i Oma riista. Verksamhetsledaren ? Färdigställ verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Skriv in det nya verksamhetsårets skjutprov, examenstillfällen, utbildningar och övriga händelser i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 9.00-15.00, tfn 029 431 2001 eller oma@riista.fi Naturresursinstitutet (Luke) sätter sändarhalsband på lodjur i regionerna Nyland, Egentliga Finland, Satakunta och Södra Tavastland. Arbetet ingår i en undersökning av rovdjur och små hjortdjur. Med halsbanden samlar institutet in information om lodjurens matvanor, hur de rör sig, och över hur stora områden. Om ett lodjur skulle gå i din fälla Du kan anmäla ett fällfångat lodjur till undersökningen genom att ringa numret 029-532 8929. Om ingen svarar genast så ringer vi tillbaka till dig så fort som möjligt. Det går inte att lämna ett meddelande på det här numret. Om det inte finns något lås på fällan ska du lägga en rejäl vikt på den, eftersom det inte är svårt för lodjur att smita ur fällor. Täck fällan med en presenning eller något annat täcke för att hålla djuret lugnt. Undvik att vistas i närheten; det är nämligen mycket svårt att söva ett stressat djur. Institutet sätter halsband på lodjuren efter en bedömning, när de väger minst tio kilogram. Ungar som följer sin mor blir tillräckligt stora tidigast vid årsskiftet, men kanske först senare om ungarna är fler än två. Luke sätter inte halsband på lodjur i naturskyddsområden. Projektet finansieras av jordoch skogsbruksministeriet. Naturresursinstitutet sätter halsband på lodjur i sydväst RÄTTELSE OM ASF-HONORAREN I artikeln Finland förbereder sig – afrikanska svinpesten sprider sig i Europa uppgavs felaktiga siffror för honoraren som Livsmedelsverket betalar ut. De nuvarande honoraren är som följer. ? Livsmedelsverket betalar 50 euro till den som skickar in ett ASF-prov. ? För ett livmoderprov från en sugga betalar verket dessutom 100 euro. ? Utöver honoraren som Livsmedelsverket betalar ut så betalar också branschföreningen Suomen sikayrittäjät ett verksamhetsunderstöd på 185 euro till jaktföreningarna för varje insänt prov. Vårens utbildningar för nya jägare Är du en ny jägare som har fyllt aderton år, skrivit jägarexamen och betalat jaktvårdsavgiften? Delta i en utbildning! I utbildningen behandlar vi bland annat verksamheten i jaktföreningar och viltvård. Helheten inkluderar utbildningen ABC för jaktskytte samt en eller flera jaktdagar. Se tiderna, programmen, priserna och anmälningsanvisningarna: Kuhmoinens jaktvårdsförening (tillsammans med Tammerfors jvf) Nokianejdens och Tammerfors jaktvårdsförening EE M EL I PE LT O NE N OBS AV STORA ROVDJUR I TASSEN 2025 67 000 DRYGT Jägaren 1/2026 7
• MED STATISTIK I SIKTET Under 2020-talet har vi haft olika jakttider och jaktområden för sädgåsens underarter. Jaktsäsongen i augusti i Norra Finland är tänkt att huvudsakligen handla om taigasädgås (numera tundragås) som häckar i Finland. Jaktsäsongen i oktober-november i sydöstra Finland handlar igen främst om tundrasädgås (numera skogsgås) som flyttar över Finland. Sädgåsavskjutningen NORRA FINLAND 20.8.-27.8. SYDÖSTRA FINLAND 1.10.-30.11. TILLSAMMANS 2020 25 469 494 2021 40 266 306 2022 38 162 200 2023 95 212 307 2024 126 276 402 2025 87 107 194 Räkningarna av spår i snön efter de jaktbara däggdjuren pågår på olika håll i landet. I södra och mellersta Finland pågår triangelinventeringarna under tiden 15.1–28.2 2026. I regionerna Uleåborg och Lappland pågår inventeringarna 15.1-15.3. Fälttrianglarna inventeras 1.1-28.2 i hela landet. Inventeringen av spår i snön ger oss en landsomfattande och mångårig tidsserie som visar hur de jaktbara däggdjurens stammar har utvecklats. För många arter – som hararna, ekorren, räven och mårddjuren – är räkningen av spår i snön den enda årligen återkommande och landsomfattande uppföljningen. För att räkningen av spår ska lyckas krävs det ett enhetligt täcke av nyfallen snö som också avslöjar spåren efter de allra minsta däggdjuren. Snöbrist, hård snö eller väldigt djup snö kan sätta stopp för inventeringen. Därför är det bäst att göra inventeringen så fort vädret tillåter. Svara på enkäten om minkjakt På riksnivå har vi knappt alls data om nivån på minkjakten och hur den går till. Den här enkäten är riktad till samtliga minkjägare och syftet är att klarlägga hur minkjakten ser ut på olika håll i landet och hur mycket jägarna satsar på den. Bakom enkäten finner vi Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren som drivs av Finlands viltcentral och Forststyrelsen. Genom enkäten hoppas vi också skapa kontakter mellan ivriga minkjägare och projektet. Du når enkäten via QR-koden här invid. Det tar ungefär fem minuter att svara på frågorna. Bland samtliga svarare lottar vi ut ett minkfångstpaket värt 300 euro som har satts ihop av Helmiprojektet. Vi publicerar en sammanställning av enkätresultaten i ett kommande nummer av tidningen Jägaren. Alla sjätteklassare ut i skogen! Projektet Alla sjätteklassare ut i skogen bjuder samtliga sjätteklassare i landet till en aktiv skogsbana med kontroller där ungdomarna får lära sig om naturen och om allt som vi kan använda skogen till. Projektet är stort upplagt och börjar 2026. Innehållet stöder undervisningsplanen och eleverna får lära sig genom att göra, ute i naturen. Projektet bjuder eleverna på en upplevelse som stärker kopplingen till skogen. Projektet leds av Finska forstföreningen och 4H, och efterlyser samarbetsparter i hela landet som vill organisera skogsdagar och skogsbanor med kontroller. Uppgiften är lämplig för bland annat jaktvårdsföreningar och jaktföreningar. Kontakta Paula Laukkanen på viltcentralen för ytterligare information om projektet: paula.laukkanen@riista.fi eller 029 431 2127. VILTTRIANGLARNA Vilttriangeln är en metod som har utvecklats för att följa med skogsviltet. Trianglarna är fasta inventeringsrutter som frivilliga jägare och naturvänner går varje år. På vinterinventeringen antecknas samtliga spår som korsar rutten. FÄLTTRIANGLARNA Fälttrianglarna är utvecklade för uppföljningen av viltet i det brokiga lantbrukslandskapet i södra och västra Finland där mosaiken av skogar, fält och bebyggelse skapar speciella miljöer för många arter. TO PI AS PU UM AL AI NE N VI LM A IS SA KA IN EN Nyhet r De som räknar spåren i snön kan skicka in resultaten på adressen oma.riistakolmiot.fi. Vinterns viltinventeringar pågår Jägaren 1/2026 8
• RO VD JUR SKONTAKTPER SO N O BS ER VATI ON AV STORA RO VD JU R Så här bygger vi samarbete och förtroende Nätverket av rovdjurskontaktpersoner producerar oumbärlig information för viltförvaltningen. TexT Olli Kursula R ovdjursobservationerna som nätverket samlar in bildar fortsättningsvis underlag för uppföljningen av stammarna och viltförvaltningens beslutsfattande. Rovdjurskontaktpersonerna utför med andra ord ett oersättligt frivilligarbete. Därför ska vi lyssna uppmärksamt på vad de har att säga och tillsammans lösa problemen när sådana uppstår. Rovdjurskontaktpersonernas grundläggande uppgift har varit oförändrad i decennier trots att omvärlden har blivit och blir allt mer utmanande. Rovdjursstammarna och observationsmängderna har blivit mångfalt större och samtliga fyra stora rovdjur förekommer i nästan hela landet. Det här har ökat intresset för rovdjursobservationerna. Dessutom rör sig informationen, både sann och falsk, hastigt ute på nätet och utmanar kontaktpersonerna på ett nytt sätt. YTYKE-projektet har gett oss en klarare bild av vilka utvecklingsåtgärder vi behöver för att bättre än förut kunna stöda rovdjurskontaktpersonerna i deras krävande uppgift och förstärka nätverkets verksamhet. Vi har nu en stor mängd kunskap och konkreta verktyg för ökat samförstånd och förtroende. Naturresursinstitutets (Luke) och viltcentralens gemensamma informationsspridning till kontaktpersonerna bör trappas upp samtidigt som vi tar fram ännu mer lättillgänglig rovdjursinformation för dem. Viltcentralen kan främja det efterlysta samarbetet på lokal nivå genom att sammankalla aktiva rovdjurskontaktpersoner till återkommande informationsutbyten. Där kunde också institutet (inom sina befintliga resurser) medverka. Kontakthållning med låg tröskel och kända aktörer stöder processen där den gemensamma kunskapsbasen förädlas till gemensam insikt. Vi kan med glädje konstatera att vi har en stor skara kontaktpersoner som är engagerade i sin uppgift och villiga att vidareutveckla nätverket. Härifrån går det fint att jobba vidare. Vi siktar på en framtid där samtliga parter kan helhjärtat uppleva att vi alla sitter i samma båt och framför allt ror i samma riktning! Ett stort tack till alla rovdjurskontaktpersoner som deltar i arbetet med att bygga ett starkare nätverk! Mera läsning om Ytykeprojektet och åtgärdsförslagen finner du på sidan 40. Ansökningstiden för hjortdjurslicenser börjar den 1 april LÄS MERA PÅ SIDAN 49 KOMMENTAR Forststyrelsens tillstånd blev dyrare vid årsskiftet Jordoch skogsbruksministeriet har utfärdat en förordning om Forststyrelsens jaktoch fisketillstånd för de kommande åren. Så här mycket kostar jakttillstånden under 2026 (de gamla priserna inom parentes). ? Hönsfågeltillstånd, dygn, 22 euro (20 euro) ? Sjöfågeloch hartillstånd, dygn, 13 euro (12 euro) ? Säsongtillstånd för småvilt 176 euro (160 euro) ? Säsongtillstånd för småvilt (inkluderar inte hönsfåglar), 90 euro (76 euro) ? Säsongtillstånd för små rovdjur, 13 euro, (12 euro) ? Säsongtillstånd för bäver, 28 euro (25 euro) ? Rådjurstillstånd* för tiden 1.9–15.2, 60 euro (nytt tillstånd) ? Rådjurstillstånd*, dygn, 22 euro (nytt tillstånd) ? Björnjakt, dygn, 22 euro (30 euro) ? Björnjakt, vecka, 60 euro (det nya tillståndets varaktighet) ? Björnjakt, säsong, 120 euro (60 euro) ? Jakttillstånd för varg eller lodjur, 33 euro (30 euro) * Med en förordning utfärdad av ministeriet bildades ett nytt tillstånd för rådjursjakt. Det är avsett för områden där det har bildats en jaktbar rådjursstam. Under 2026 firar vi jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete Finlands viltcentral kommer under 2026 att i sin kommunikation lyfta fram det omfattande och värdefulla frivilligarbetet som jaktvårdsföreningarna uträttar. Vi firar förstås temaåret tillsammans med jaktvårdsföreningarna. Under året ska vi öka både jägarnas och allmänhetens förståelse för hur omfattande och viktigt det arbete är som de frivilliga utför i jaktvårdsföreningarna. De frivilligas insatser utgör en oumbärlig del av viltförvaltningen i vårt land. Jägaren 1/2026 9
• Du får en bra start på minkjakten om du följer några praktiska principer som jakten har lärt oss. De här tipsen grundar sig på mina erfarenheter och observationer av minkar och minkjakt under tjugo års tid i Mellersta Finland. TexT och Bilder Lauri Kinnunen F ör tio år sedan lämnade jag bort betena och började fånga utan bete, med enbart minkdoft. Med den här omläggningen fyrdubblade jag min årliga fångst! Under de senaste två åren har jag jagat med ungefär trettio fällor som har slagjärn och under den här tiden har jag fångat sammanlagt 95 minkar. Rymliga fällor fångar bäst Du gör klokt i att börja med fällmodeller som erfarna minkjägare rekommenderar, som har slagjärn som dödar direkt. Då kan du jaga med ett stort antal fällor eftersom du inte behöver kolla fällorna varje dag. Börja lugnt med en enda eller ett par fällor och öka antalet efter hand som du blir ivrigare och får erfarenheter. Det viktigaste med en minkfälla är att den inte får kännas trång. Den får gärna vara av genomgångsmodell och ha en trampplatta som avgillrar den. Minken ska kunna se igenom fällan och inuti den får det inte finnas någonting som den kan uppleva som skrämmande, som avgillringsspröten. Fällan Ihjäl är en väldigt bra modell av typen genomgångsfälla. Sådana kan köpas färdiga. Men om du inte har tummen mitt i handen och kan snickra själv så öppnar sig fler alternativ. En annan utmärkt fällmodell har vippbräde och slagjärn. Doc 200 är ett annat utmärkt slagjärn som jägaren monterar i en hemmasnickrad genomgångslåda. Även de traditionella slagjärnen i conibear-stil med trampplatta och genomgångslåda fångar fint. Traditionella avgillringsspröten får minken att skygga och med sådana sjunker conibearmodellens fångsteffekt avsevärt. Det är bara i ändan på en fälla med vippbräde som conibearmodellerna fungerar fint med avgillringsspröten. Utnyttja minkens naturliga nyfikenhet Minken är ett nyfiket djur som gärna undersöker hålor där det luktar mink. Låt därför bli att använda beten eftersom lukten av gammalt och illafaret bete fungerar avskräckande. I stället ska du vittra in fällorna med äkta minklukt från doftkörtlar; gnid in doften på fällans inre ytor och kring ingången. Om du i början inte har tillgång till minkdoft så använd något annat invittringsmedel som inte far illa med tiden. Exempelvis fjädrar av jaktbara fåglar och det fiskluktande vattnet från ett fiskämbar har i praktiken visat sig fungera som lockmedel. Men när din första mink väl är fångad ska du vittra in samtliga fällor med den. Klokt studera kartan över fångstområdet Studera kartan över ditt fångstområde och markera de tänkbara platserna för fällor. De mest givande ställena brukar finnas utmed Minkjakt – så här lyckas du! En flotte med en fälla ovanpå är en utmärkt lösning under broar där det annars inte skulle gå att ställa en fälla. ? Den här fälltypen som finns utmed en minkväg ska du hålla apterad med en slagjärnsfälla. Här fungerar genomgångsfällor bäst. Jägaren 1/2026 10
• åar och i synnerhet under broar. Här smalnar minkens väg på ett naturligt sätt till ett smalt stråk och det blir enkelt att placera fällan rätt. Utmed vattendrag där minkar har sin gång fångar du både revirminkar och förbiströvande individer. Stränderna spelar en huvudroll när minkarna breder ut sig till nya områden, och därför avkastar samma gynnsamma platser nya minkar år efter år. På andra plats kommer bäckar som förbinder sjöar. Ju närmare sjön vi kommer desto större blir sannolikheten för att hitta minkar. Stället där en bäck lämnar en sjö eller faller ut i en sjö är särskilt lämpligt för fällor. Dit kommer både minkarna som strövar runt sjön och de som följer bäcken. Lägg en planka över bäcken och fäst på den en genomgångsfälla; det fungerar alltid! Andra bra ställen för minkfällor finner du vid smala sund mellan sjöar och även sjöar med stränder som består av fast mark. Lyssna uppmärksamt på vad sommargäster och annat friluftsfolk har sett. Därmed inte sagt att platsen där minken observerades skulle vara den bästa för en fälla, men tipsen visar vid vilka sjöar minkarna håller till och då kan du leta efter en lämplig placering i närheten. En brist på observationer betyder inte att det inte skulle finnas minkar i trakten. Arten lever ett väldigt osynligt liv och i synnerhet på vintern kan det bli glest mellan observationerna, även om det skulle finnas gott om minkar. För många kommer det därför som en överraskning hur mycket mink det faktiskt finns. Ställ fällan där minken har sin gång Om minken får syn på fällan så blir den nyfiken och vill undersöka den. Äkta minkdoft kommer att locka den att kliva in. Det är därför onödigt att maskera en minkfälla. Snarare ska du ställa fällan så, att minken får syn på den. Det viktigaste är ändå att placera fällan exakt där minken har sin gång. Om det bara går, så välj stränder med fast mark där minken med stor sannolikhet tassar nära vattenbrynet. Utnyttja terrängformer som naturligt styr minken till något smalt ställe. Under broar, nedanför klippor och berg, vid stora stenar eller vid en övergiven kvarn vid en bäck kan du styra minken till en smal remsa mellan hindret och vattnet. Om inte terrängen hjälper till, så leta efter en minkstig på stranden eller lista ut var minken sannolikt tassar innan du gillrar fällan. Minkstigen är cirka fem centimeter bred och du kan hitta sådana utmed sjö-, bäckoch åstränder. Här och var kan stigarna vara väldigt tydliga. Du kan hitta minkavföring på strandstenar och på rötterna till strandträd; det ger en fingervisning om minkens vägval. Infångare är användbara Var du än ställer fällan så se till att den står stadigt. Den får inte vicka det minsta när minken kliver in! Använd exempelvis stenar eller trädgrensstumpar för att stöda fällan. Infångaren bildar ett stängsel som är minst 15-20 centimeter högt och byggt av stenar eller stumpar av ett omkullfallet träd, och leder snett ner till vattenbrynet och fällans ingång. Minken går hellre runt ett hinder än klättrar över det, och det blir därför lätt att leda den till fällan. Satsa på de bästa säsongerna för minkjakt Från andra halvan av augusti till vinterns inbrott är en bra tid för minkfångst; de största fångsterna kommer vanligen i september och början av oktober. I september strövar minkarna långa vägar, vilket betyder att fällorna ska vara gillrade utan avbrott. Kontrollera fällorna minst en gång i veckan så att slagjärnen med en mink i kan återgå till aktiv tjänst. När vintern har kommit ska du koncentrera jakten till platser med öppet vatten eller ta hem fällorna och låta dem torka. I mars-april infaller följande högsäsong som är minst lika viktig. Då ska slagjärnen vara på hugget igen. Efter två tomma veckor – flytta fällorna Även om jakten med slagjärn är passiv så ska jägaren vara aktiv och flytta en fälla till en annan plats om ingen mink har gått i den efter två veckor. Uppenbarligen har fällan inte stått i ett aktivt minkrevir eller så har du ställt den på fel sätt eller på fel plats. Om du flyttar fällorna som fångar dåligt till en ny plats så hinner du jaga på flera ställen och fångar med stor sannolikhet fler minkar. Minkarna tar inte slut Efter några års flitigt jagande kommer avkastningen sannolikt att krympa. Då är det klokt att höra efter med exempelvis kamraterna om du skulle få gillra fällor också någon annanstans. I ditt eget jaktområde ska du fortsätta att hålla fällor gillrade på de bästa ställena, men en del av fällorna kan du tillfälligt flytta till något annat område, om och när du har fått tillstånd. Om allt går väl så kommer du åt att göra en grop i minkbeståndet på den andra orten. I bästa fall kan du på köpet överföra entusiasm och kunnande för minkjakten till följande minkjägare! Skribenten är en jägare i Mellersta Finland. Avkastningen efter en lyckad runda till fällorna. Det går utmärkt att ta med barnen på slagjärnsjakten. Jägaren 1/2026 11
• För några år sedan var vi några aktiva slagjärnsjägare som grunnade på vilka gemensamma faktorer vi kan hitta i situationer där vi lyckas fånga de mest svårfångade minkindividerna. TexT och Bilder Jyri Mononen V i hade, var och en på sitt håll, försökt öka på fällningarna, bland annat genom att testa olika fällor. Vi hade försett våra fällor med infångare, broar och flytande flottar. I våra jaktmarker hade vi redan lyckats få minkbestånden att vända neråt, men de stora fångsterna började utebli och jakten kändes kämpigare för varje år. De djärvaste och nyfiknaste minkarna var redan eliminerade och nykomlingarna jagade vi främst på höstarna. 300 fällda minkar – vad lär vi oss av det? Men vi var överens om att vi inte hade lyckats narra samtliga minkar. Så vi började samla på siffror för fällningsstatistik. Men vi ville inte göra det i nya jaktmarker där det fanns gott om lättfångade minkar. När materialet i somras (2025) passerade milstolpen 250 minkar började vi sortera informationen. När vi nu publicerar vårt material överskrider saldot 300 fångade minkar. Superfångst i september, finslipning på våren Kvantitativt sett koncentrerar sig vårt minksaldo kraftigt till september. Då gäller det att ligga i och hålla maximalt med fällor i gång eftersom det är då som minkarna vandrar. Tack vare de här jaktliga framgångarna finns det inte särskilt mycket kvar att jaga på vintern. Följande minksäsong, som viltvårdsmässigt är kanske ännu viktigare, infaller i mars-april. Då blir avkastningen lägre än i september, men det är nu vi ska plocka bort minkhonorna som har lagt sig till med egna revir. Redan en enda sådan eliminering kan vara avgörande för fågellivet, häckningen och produktionen av fågelungar i en våtmark. Självfallet vill vi också ha bort hanarna, men de utgör inte en lika starkt negativ faktor som honorna. Fällans placering avgör Den främsta enskilda faktorn för att lyckas med slagjärnen är att fällan står på rätt plats och är riktigt placerad. Det här lönar det sig att lägga tid och besvär på, genom försök och misslyckanden. Utmed vissa bäckar och åar lyckas jakten klart bättre än på andra, slumpartat valda platser. Även på ett bra fångstställe kan en smärre finjustering beträffande exempelvis fällans riktning eller infångaren som styr minkarna ha en mångdubblande effekt på avkastningen. Med bete eller utan? Över hälften av minkarna gick i fällor som inte alls hade föda som bete. Det här var ett intressant resultat eftersom fler än hälften av fällorna var betade med ägg, färsk fisk eller torrfoder av olika slag. Proportionellt sett Jägaren 1/2026 12
• fångade fällorna utan föda alltså klart bättre än de betade fällorna. En av fördelarna med de obetade fällorna är att de aldrig börjar lukta ruttet bete. En fungerande kompromiss är exempelvis tomma äggskal och andfjädrar. Med sådana kan jägaren väcka minkarnas nyfikenhet utan att fördärva fällans dragningskraft med ruttnande föda. Vid vatten där jägarna inte har lyckats krympa minkpopulationen till ett minimum kan färsk föda fungera som ett effektivt bete för somliga individer. Detta i synnerhet under de allra kallaste vinterdagarna. Även den här observationen understryker vikten av att fällan blir rätt placerad; det är inte födan som gör minkarna intresserade av fällan utan nyfikenheten eller möjligheten till en genväg som drar dem in i fällan, ända fram till trampplattan. Om fällan allt emellanåt ger avkastning så är den välplacerad och jägaren ska låta bli att ändra på någonting. Om fällan däremot inte fångar ska jägaren införa ändringar i uppställningen. Invittringen gav ett intressant resultat Ett flertal rapporter ute i världen har konstaterat att invittring med minkdoft gör jakten effektivare. Vi höll, noggrannare än vid tidigare undersökningar, reda på könet på minkarna som vi använde för invittring. Vi gned de inre ytorna i fällorna med både hela minkar och körteloljebaserade produkter, vilket enligt våra erfarenheter ökade avkastningen rejält. Ur det slutliga materialet kunde vi utläsa ett intressant resultat; när vi använde doft av hanmink som invittringsmedel landade andelen honor av bytet på 29 procent. Men när vi använde doft av honmink steg andelen honor till cirka 40 procent! Doften av hanmink ökade alltså avkastningen, men enligt materialet kan då en del av honorna förbli ofångade. Det har redan länge hävdats, både nationellt och internationellt, att doften av honmink skulle vara bättre, och vårt rätt så omfattande material som är insamlat av kunniga minkjägare, stöder hävdandet. Vi antar att det beträffande de revirmedvetna honorna är lukten av en främmande hona som provocerar positivt medan doften av en hanmink kan verka avskräckande på somliga honor. Doften av en stor hanmink kan verka skrämmande på mindre artfränder. Arbetet fortsätter Det var flera kunniga slagjärnsjägare som deltog i insamlandet av materialet och samtliga är värda ett stort tack. Utan alla de samtal som vi har haft skulle det här arbetet inte ens ha kommit i gång. Längre fram kommer vi att publicera mera observationer, bland annat om försöken med invittringsmedel och nya idéer om flottar. Men till dem återkommer vi bara om de visar sig öka effekten i jakten. Bytet per bete inget bete torra äggskal eller fjädrar fisk ägg torrfoder Sammanlagda minkfångsten per månad 2022-2025 120 100 80 60 40 20 jan febr mars april maj juni juli aug sept okt nov dec hona hane samtliga Vid våra försök med flottar visade det sig att också enkelt och billigt fungerar. Lastpallar av plast med flytkroppar fångar mink också vid sanka stränder där det inte går att ställa en fälla. Vi blockerade fällans sidor med växtmassa för att styra minken direkt till slagjärnet. På det viset hinner den inte tappa intresset för fällan. ? Vid Kantelejärvi samarbetade NTMcentralen och Finlands viltcentral med varandra. Vid iståndsättningen planerade vi en bro speciellt för minkjakten. Mycket riktigt började fällan genast knipa minkar! Jägaren 1/2026 13
• Till de fysiskt mest krävande formerna av vinterjakt hör toppjakten och ripjakten i fjällen. Båda kräver grundliga förberedelser. TexT och Bilder Jouni Kantonen I vintrig ödemark är förhållandena kärva och det är sällan man träffar andra människor. Jägaren finner en kombination av fullkomlig tystnad, evig kyla och oerhörd skönhet när naturen visar sig från den sidan. Andra gånger kan vinterskogen och kalfjället vara grymma, skoningslösa och oförutsägbara. Oavsett vilket så bjuder landskapet på minnen för livet för den som har utrustat sig rätt och kan konsten att röra sig i naturen. I ödemarken kan vad som helst inträffa Uppe på ett kalfjäll kan vädret slå om på några minuter från klart till isande snöstorm. Det samma kan också inträffa i skogbevuxen ödemark, men träden ger lä och lindring. Kombinationen av kyla, vind och mörker kan göra en jaktfärd livshotande, om inte de grundläggande färdigheterna, utrustningen, förberedelserna och planeringen sitter som de ska. Olyckskatalogen inkluderar brustna skidor, små sår och stora, ett plums genom isen och i värsta fall en skottskada. Dessutom händer det att jägare skidar vilse. Vädret växlar fortlöpande. De tekniska hjälpmedlen fungerar inte lika bra som på sommaren. Även för en dagstur bör jägaren därför utrusta sig så att det nästan gränsar till överdrift. Det är vanligt att jägare ställer upp alltför ambitiösa mål. Visst hinner jag runt den där stora mossen för att knipa en tjäder! Om jag lägger på ett kol så hinner jag till riporna uppe bland fjällbjörkarna trots att dagen är kort och vädret inte går att lita på. Använd ditt sunda förnuft! Olyckor annonserar inte i förväg På vintern finns det en förhöjd risk för att utrustning ska gå sönder. Ena skidspetsen går av, du skär dig med kniven eller hugger dig med yxan i benet – med allvarliga konsekvenser! Utan en välförsedd förstahjälpenväska ska du absolut inte ge dig ut i ödemarken. Den traditionella väskan är bra, men den behöver kompletteras. Där ska bland annat finnas tryckförband (såkallade israeliska tryckförband), avsnörande förband och det som behövs för att sy ihop ett sår. Väskan ska vara lätt att nå och samtliga i gruppen ska veta var den finns. Dessutom ska jägaren kunna använda sin förstahjälpenutrustning! När en olycka inträffar kan det vara livsavgörande att få kontakt till yttervärlden. Då gäller det att ha en telefon som fungerar också under svåra förhållanden. Det går att Rörlig vinterjakt kräver förberedelser På vårvintern utgör fjällandskapet en svindlande vacker syn, men samtidigt också skoningslös. Vädret kan slå om på några minuter från solsken till piskande snöstorm. Jägaren 1/2026 14
• hyra satellittelefoner. I reserv är det också bra att ha en skidspets eller små snöskor. Det riskfria fällande skottet på toppjakt I regel sitter fågeln högt uppe i ett träd och skottet skjuts uppåt, över horisonten i motsats till exempelvis en älgjakt. Att skottet är krävande och omständigheterna besvärliga förminskar inte skyttens ansvar. Skytten ansvarar alltid för att skottet är riskfritt, oavsett om han befinner sig miltals från bebyggelse eller inte. Om han eller hon tvivlar det minsta på säkerheten ska han (eller hon) låta bli att skjuta. Kartan och förmågan att läsa den är toppjägarens viktigaste verktyg. Den visar jägaren hur världen ser ut bortom fågeln uppe i trädtoppen. Självfallet ska en jägare alltid, oavsett jaktform, kontrollera terrängen bakom målet. Den som svettas får bekymmer Det bästa rådet som jag har fått beträffande rörelse i kyla är ett stycke inuitisk visdom: låt bli att göra dig svettig i kyla. Den här enkla principen gäller för samtliga som rör sig i vintrig ödemark. Hur kan man då förhindra svettning? Jo, helt enkelt genom att röra sig lugnt, utan brådska, med korta pauser och reglera klädseln. Regleringen av klädseln fungerar om jägaren kan klä sig rätt och använda plagg av de rätta materialen. Skikten kan vara många, men i princip räcker det med fyra. Baslagret, som kan vara av merinoull eller något tekniskt material, transporterar bort fukten från huden. Mellanlagret (ett eller flera) består av ylle, som fortsättningsvis ger den bästa isoleringen, även som fuktig. Ytterst kommer ytterlagret eller skalet. Det ska vara snöavstötande, vindtätt, snabbtorkande och andas. Alltså en jacka eller en anorak med en fungerande huva. En dräkt med membran skulle jag lämna hemma. Jag har aldrig råkat på någon sådan som andas, och på vintern händer det ofta att membranet fryser. Försvarsmaktens snödräkt av anorakmodell är snudd på ett idealiskt skalplagg för vinterjakt. Människans mest utsatta kroppsdelar för förfrysning är händerna, fötterna och huvudet eftersom kylan hämmar blodomloppet i de yttersta kroppsdelarna. Om du låter bli att svettas så håller du också händerna, fötterna och huvudet varmare. För dem gäller samma filosofi om att klä sig i flera lager, med löstagbart foder i kängorna. Pausklädsel och hydrering När man stannar minskar kroppens värmeproduktion. På paus tar jägaren därför på sig en dunjacka, dunväst eller något liknande värmande plagg. För att kroppens värmereglering ska fungera och jägaren orka i kyla, så behöver kroppen vätska. Under en vinterjakt består hydreringen av att jägaren dricker, gärna så att han (eller hon) regelbundet tankar varm dryck. Besvärligt, men värt besväret Toppjakten på vintern är en klassisk jaktform här i Norden. För de flesta ger den mycket mer än ”bara” den fällda fågeln. Jakten är en upplevelse som kombinerar tystnaden i vinternaturen, det jaktliga kunnandet och historiens vingslag. Toppjakten kräver inte att jägaren ska kunna och veta ? Måste man leta efter förstahjälpsväskan så förlorar man dyrbar tid som kan betyda skillnaden mellan liv och död. Här reser väskan på utsidan av ryggsäcken och är omedelbart tillgänglig. ? Till de vanligaste allvarliga skadorna som drabbar jägare i ödemarken hör djupa skärsår och yxhugg. Tryckförbandet hör till de effektivaste åtgärderna för att hejda en ymnig blödning. ? Ventilationstejp, gummihandskar, elddon, pannlampa och buntband är räddningen i många situationer. ? Reservskidspetsen har ett par gånger räddat skribenten från att plumsa i meterdjup snö i flera kilometer till stugan. En stor hjälp med liten vikt. allt, men den kräver omsorgsfulla förberedelser, riskmedvetenhet och ödmjukhet inför naturen. Vintertid bjuder kalfjället på den allra mest krävande miljön; ingen skyddande skog, vinden viner ohejdat skoningslöst och vädret slår om på ett ögonblick. Jakten uppe på kalfjället kräver ännu mer av jägaren; planeringen, utrustningen och den psykiska styrkan. Å andra sidan ger jakten på kalfjället en känsla av frihet som inte finns någon annanstans. Kalfjället förlåter aldrig vårdslöshet, men belönar jägaren med enastående upplevelser! H AN N U HU TT U Jägaren 1/2026 15
• Minkens beteende under olika årstider har en betydande inverkan på såväl dess synlighet som hur lätt den kan fångas. TexT Mikko Toivola Bilder Jari Niskanen och Kimmo Rampanen E n mink som rör sig i närheten av vatten är för många jägare ett främmande byte, och få jägare satsar på allvar på att fånga den. Det skulle dock finnas en efterfrågan på satsningar, eftersom denna svårfångade främmande art är en plåga för fågelbeståndet i våra vattendrag. I januari påverkas minkarnas liv starkt av om vattendragen är frusna eller inte. På vintern använder minken särskilt fisk som föda. Därför avgör tillgången till öppet vatten var minkarna rör sig aktivt. Det är därför värt att leta efter minkspår i områden där vattendragen är isfria. Det är dock ingen lätt uppgift att fånga mink under midvintern. Vintermånaderna har under många försök att fånga mink visat sig vara de minst produktiva. När minkar rör sig mycket under isen är det svårt att få in fällorna på lämpliga platser. Överlag kan spår efter minkar vara svåra att upptäcka om vädret och snötäcket är varierande. Ökad rörlighet under parningstiden I mars-april, då brunsttiden är som livligast, söker hanen efter honor inom sitt revir. Undersökningar har visat att särskilt hanar som nyligen blivit fullvuxna inte nödvändigtvis har ett eget revir i mars. De söker efter honor över mycket stora områden och undviker stora dominanta hanar. Strider mellan hanar är inte ovanliga vid denna tid på året, särskilt om minkpopulationen i området är tät. Striderna kan till och med leda till att en av minkarna dör. Den ökade rörligheten förbättrar minkfångsten vid denna tid på Årsklockan för en främmande art – minken i fokus Tillgången till öppet vatten avgör var minkarna rör sig aktivt. Jägaren 1/2026 16
• året, eftersom minkar från ett stort område kan hamna i en strategiskt placerad fälla. Vuxna honor är de som är minst rörliga i minkpopulationen. Uppföljningar som gjorts i Skärgårdshavet har visat att de lever i relativt små områden, ibland bara några hektar stora. Vissa höll sig på en enda ö. Hanminkarna rörde sig i snitt på ett område som vara fyra gånger större än honornas, och under parningssäsongen blev skillnaderna ännu större. Grym kärlek När minkarna söker varandra på vårvintern spelar lukterna en viktig roll. Minkarna markerar sina revirgränser med doftmärken, som de följer för att hitta varandra. Dessa beteendemönster är till fälljägarnas fördel. Med ett stort antal doftförsedda fällor kan flera hannar på friarstråt luras. Tidpunkten är också lämplig för jakt med hund, eftersom man med god tur kan hitta både hanen och honan under samma stenhög i färd med parning. I samband med parningen biter hanminken ofta honan i nacken. Bitandet kan ge upphov till sår och senare utväxt av vit päls i honans nacke. Vit päls i nacken är ett av de säkra kännetecknen på en äldre minkhona. En predator större än sin storlek Minkhanen är betydligt större än honan. En stor hane kan väga upp till 1,5 kg, medan honan sällan ens når en vikt på 800 gram. På grund av sin stora storlek klarar hanminkar av att döda större bytesdjur. Undersökningar har visat att hanminkar kan specialisera sig till exempel på att döda hardjur. I projektet Helmi-främmande rovdjur har det konstaterats att minkar gärna använder sig av uppsamlingsdiken som löper genom åkrar för att färdas från ett område till ett annat. Under de senaste åren har stammarna av fälthare rent av exploderat i södra Finland, vilket betyder föda för många rovdjur som lever i åkermiljö. Också minkhanar som jagar i och omkring diken kan dra nytta av detta. Eftersom hanminkarna inte deltar i skötseln av avkomman, kan de under fåglarnas häckningssäsong också söka sig till avlägset belägna platser. Skär med alkor eller tärnor på flera kilometers avstånd är möjliga predationsplatser för hanminkarna. Om minkstammen minskas, minskar även sannolikheten för sådana besök, och de mest avlägsna häckningsskären får med stor sannolikhet vara i fred. Fågelbeståndet minskar i honans revir Till skillnad från hanarna är honminkarna bundna till skötseln av valparna. I Sverige har minken konstaterats få i genomsnitt tre till fyra valpar. Liknande observatio? Stora minkhanar har konstaterats kunna simma även till avlägset belägna fågelskär. Fisk är minkhonans vanligaste föda. Med hjälp av den överlever honan även om sjöfågelstammarna minskar. Jägaren 1/2026 17
• ner har också gjorts i minkundersökningar i Skärgårdshavet i början av 2000-talet. Valparna föds oftast i början av maj och under en period på i genomsnitt sex veckor tvingas honorna skaffa föda i närheten av boet. Då är valparna helt beroende av minkhonans omsorg. Detta bör beaktas vid fångsten, eftersom det är oetiskt att låta den fångade moderns valpar svälta ihjäl. I maj-juni är fågelbeståndet i minkboets närhet hårt utsatt när honan skaffar föda där fågelutbudet är bäst. En minkhonas långvariga revir fördriver också häckande fåglar från området. Om fågelbeståndet i reviret har sinat, kan denna opportunist jaga sorkar eller andra små däggdjur. Eftersom minkhonans bo alltid ligger nära vatten, har honan nästan alltid möjlighet att också använda sig av fisk. Minken är dock inte en lika god simmare som uttern, och dess möjligheter att jaga begränsas av vattnets djup. Minken har också konstaterats använda sig av en fisketeknik där den först observerar sitt byte från ytan. Denna teknik fungerar sämre i grumliga vatten. Trots begränsningarna gör det mångsidiga utbudet av föda att minken kan överleva i ett område, även om fågelstammarna skulle försvagas. För att fågelbeståndet ska återhämta sig krävs därför att revirhonan avlägsnas. Minkvalpar som från ingenstans På sensommaren i augusti kan en minkkull dyka upp på stranden som från ingenstans. Medan den vuxna honan, som ännu diar sina valpar, är skygg och diskret, kan nyfikna unga minkar visa sig för människor. Den fas i uppväxten när honan och valparna ibland rör sig i grupp varar från juli till september. Till exempel i projektet Helmi-främmande rovdjur och i samband med fångst av främmande rovdjur i skärgården har det observerats att en minkhona med valpar plötsligt dyker upp i ett område. För att effektivt påverka utvecklingen av minkstammen är denna period särskilt viktig. I sin enklaste form sker det genom att gillra fällor. Unga valpar är mest benägna att hamna i dem, eftersom nyfikenheten vinner över försiktigheten och den lättillgängliga födan kan vara lockande. Genom att fånga valparna förhindras minkpopulationen från att sprida sig. Till exempel i undersökningar i Skottland spred sig unga minkar som längst till och med flera tiotals kilometer från sitt födelseområde. Undersökningar visar att dödligheten är hög under det första levnadsåret, varför det är viktigare att fånga minkhonan. Den vuxna honan är som mest rörlig vid samma period i augusti-september. Då är det också lättare hänt att den förirrar sig till platser där fällor är gillrade. Augusti-september är samtidigt den tid då tusentals finländare lämnar sina sommarstugor och återUnga valpar är mest benägna att hamna i fällor, eftersom nyfikenheten vinner över försiktigheten. Jägaren 1/2026 18
• vänder till sina vinterbostäder. Då kan en gillrad fälla mycket väl fånga en kringströvande hona eller en ung mink som är på vandringsfärd. Det finns skillnader mellan olika livsmiljöer När vintern kommer försöker minkarna säkra sin överlevnad. De bästa livsmiljöerna är upptagna av mer erfarna, äldre minkar. Förutom närheten till vatten har ett bra minkrevir lämpliga gömställen och föda för mink. Unga minkar har ofta ingen chans att få tillgång till de bästa områdena. Ett bra revir fås i första hand genom slagsmål eller revirinnehavarens död. I Finland har minken tyvärr utmärkta möjligheter att hitta sig ett bra revir. I de tusen sjöarnas land finns det gott om vattendrag. Detta har också konstaterats i Helmi-projektet, där de största minkfångsterna ofta fås vid objekten i Insjö-Finland. Men på platser med öppet vatten under vintern finns det allt oftare en utter som är bättre anpassad än minken till vattenlivet. Det är mycket möjligt att konkurrensen mellan arterna hårdnar på vintern, i synnerhet om det finns ett begränsat utbud av vattendrag eller om det i området finns få gömställen som lämpar sig för mink. Med tanke på kontrollen av minkbeståndet är det särskilt viktigt att kunna identifiera de områden där minken har bäst förutsättningar att föröka sig. Även om en mink sällan blir äldre än fem år i vilt tillstånd, spelar erfarna individer en viktig roll som upprätthållare av lokala populationer. Genom att lyckas fånga dessa individer är det möjligt att skapa andrum för våra minskande sjöfågelstammar. ? Ofta upptäcks minkens närvaro första gången när den gamla honan tar med sig valparna från boets skydd. ? I augusti är de unga minkarna redan mycket rörliga, och fångsten ger bäst resultat. ? Om en utter håller till på samma vinterfiskeställe får minken akta sig. Jägaren 1/2026 19
• Överrasknings­ jakten Det fina med jakten är att en skottchans kan uppstå alldeles oväntat – bara jägaren är uppmärksam med alla sina sinnen. TexT och Bilder Kerttu Korpi J ag tillbringade trettondagen med familjen på stugan. Pappa hade redan åkt iväg på älgjakt när vi andra vaknade till den nya dagen. Strax därefter promenerade jag iväg längs vägen, en kilometer ungefär, till stället där man får nätkontakt. Medan jag promenerade beundrade jag det snövita landskapet. Ungefär halvvägs noterade jag en rörelse på andra sidan av renstängslet. Kunde det vara en långbent karl som gick över den snötäckta gläntan? Gestalten befann sig såpass långt borta att jag inte kunde se vad det var. Sedan hörde jag ett märkligt metalliskt pinglande och knakande. Så jag tänkte att det var någon som körde snöskoter och att det var skotern som oväsnades. På hemvägen varken hördes eller syntes någonting. Väl tillbaka i stugan hade pappa redan återvänt så jag frågade honom om han hade rört sig vid den där platsen. Det hade han inte, så jag förklarade vad jag hade sett och hört. Han frågade om ljudet hade låtit som om något djur hade försökt hoppa över renstängslet. Jag tänkte efter ett ögonblick och svarade att jo faktiskt. Så pappa följde upp med frågan: Kan det vara en älg? Vännerna hänger med Alltså återvände vi till renstängslet och platsen för min observation. Pappa hade rätt – precis som vi kom dit såg vi en älg hoppa över stängslet till andra sidan och trava iväg. Geväret hade vi inte tagit med oss så vi beslöt att jag stannar vid stängslet på pass medan pappa skyndar efter geväret. Efter en stund hörde jag röster på vägen. Det var grannens flickor som promenerade i riktning mot vår stuga för att träffa mig och min bror. Jag stod tyst och stilla och flickorna märkte mig inte. Vilket var bra, men det förargade mig förstås att jag inte kunde be mina vänner hänga med på det här äventyret. Men till min glädje mötte flickorna min pappa och han förklarade läget för dem och sade att de kunde haka på. Vi sammanstrålade vid stängslet och gjorde hastigt upp en plan. Snö ända upp till knäna, men det vackra vädret borgade för en fin älgjakt. Köldknäppen gjorde det till en upplevelse att vada i snön. Jägaren 1/2026 20 Ungd msredaktionen
• Kors och tvärs i skogen Vi krånglade oss över renstängslet och vadade vidare i den djupa, lösa snön efter älgen. Kvicksilvret låg hopkrupet nere på minus 33. Vi hittade spåret och började följa det så fort vi kunde. Jag höll blicken så koncentrerat på marken att jag inte märkte den tjocka, låga grenen utan gick rakt på den. Det gäller alltså att också se upp! Det dröjde inte länge förrän vi stötte på två älgar i stället för en. Det gick tydligt att urskilja deras stora huvuden mot de snöklädda träden när de betraktade oss med sina stora ögon. Det var en ståtlig syn. De verkade inte ha bråttom någonstans. Pappa sköt på den ena och älgarna störtade iväg åt var sitt håll. Vi började med att följa fel spår och befarade att vi hade tappat bort älgen. Vi hade inte uppfattat att älgarna hade sprungit i kors, men efter en stunds funderande insåg vi faktum och såg dropparna av blod och hann snart upp den rätta älgen. Ett skott till och där låg den. Resten av dagen och ledigheten hade vi alltså trevlig sysselsättning. De två föregående dagarna hade pappa skidat sig svettig efter älg, men utan att lyckas. Till på köpet hade den ena skidstaven brustit när han skidade. Det hade alltså varit perfekt tajmning att jag promenerade iväg från stugan då när jag gjorde det. Hemma i stugan förargade det min bror att han inte hade fått följa med. När pappa hämtade geväret hade brorsan undrat vad som stod på och frågat om han fick följa med, men pappa hade vänligt men bestämt avböjt eftersom min bror fortfarande satt vid frukostbordet iklädd pyjamas! Slutstationen för drevet. Det gav oss trevlig sysselsättning för återstoden av dagen och kött för långa tider. Jägaren 1/2026 21
• En av mina vänner som var intresserad av jakt hade redan länge önskat att hon skulle få hänga med och nosa på. Alltså tog jag henne en morron med som kamrat på en vanlig älgjaktsdag. TexT och Bilder Suvi Seppänen E n tidig morgon packade jag och min vän Aino bilen; matsäcken, jaktutrustningen och jämthunden Siru, och åkte iväg till jaktmarkerna. När vi hade kommit fram gjorde vi upp en plan för dagens jakt och vandrade iväg ut i terrängen. Efter en stund försvann Siru, så vi återvände i lugn takt till bilen. Medan vi gick berättade jag för Aino om jakten på samma sätt som min pappa hade berättat för mig när han lärde mig jaga. Vid bilen kom jag att nämna ett fenomen i vår inhemska jaktkultur som kallas förgubbning. Det handlar om att jägarkåren blir allt äldre och att det råder brist på unga jägare. Själv har jag strövat ända sedan barnsben på jakt med min pappa, så jag ville höra Ainos tankar om ämnet eftersom det här var hennes första gång på jakt. – Som barn tänkte jag att jakt bara är någonting för vuxna, men så är det ju inte, funderade Aino. Det är sällan som man hör erfarna jägare berätta om jakt. Det borde talas mera om jakt för ungdomar, för att göra fler unga intresserade. Själv stöter jag aldrig i de sociala medierna på videor riktade till ungdomar, där man skulle berätta om jakten. När jag frågade hur en jaktintresserad ungdom ska göra för att börja jaga, fick jag ett rakt svar. – Jägare ska ta ungdomar med sig på jakt, för man lär sig bäst genom att göra. Jag avbröt våra funderingar för att kika på pejlen. Sirus joggande hade ökat till femton kilometer i timmen. Hon hade hittat en älg! Vi följde med Sirus framfart i telefonen. Hon löpte fort och rakt norrut, mot gränsen för vårt jaktområde. Avståndet till Siru ökade, så vi började gå ditåt som älgen verkade vara på väg. Ett gemensamt mål Även om det i teorin är enkelt att skaffa sig jaktkort så är det inte alla gånger lätt att komma igång med jagandet. Om det inte i bekantskapskretsen finns någon Ta med dig en kamrat på jakten! Det vore viktigt att hitta vägar för ungdomarna till jakten, om så bara för att nosa på och lära sig. Ungd msredaktionen Jägaren 1/2026 22
• jägare så blir det ofta väldigt knepigt att komma i gång. Ungdomar brukar ju inte ha mycket pengar eller egna jaktmarker, men ofta är någondera ett villkor för medlemskap i en jaktförening. Å andra sidan vill många jaktföreningar ha nya medlemmar samtidigt som många drömmer om att börja jaga och lära sig jägarkunskap. Det vore därför viktigt att hitta vägar för ungdomarna till jakten, om så bara för att nosa på och lära sig. Lyckligtvis har jägarkåren vaknat och i många föreningar satsar man mera än förut på ungdomsarbetet. Vi körde längs skogsvägen utmed gränsen för vårt jaktområde när jag upptäckte älgspår på vägen. Siru kom rusande och lät sig efter lite övertalning kallas in och hoppade snällt in i bilen. Sedan åkte vi till ett annat ställe för att pröva jaktlyckan, men där var terrängen alldeles tom. Det var således dags att byta taktik och åka till kåtan för att grilla korv, naturligtvis! Även om nyckeln som löser problemet med förgubbningen skulle finnas någon annanstans så kan också enskilda jägare göra en insats. Var och en kan ta med sig en intresserad kamrat, sin sambo eller ett gudbarn och låta honom eller henne följa med och nosa på. På köpet får jägaren ett trevligt sällskap och en fräsch infallsvinkel på sin egen jaktdag. Jakten är en tradition som utgör en värdefull del av vår inhemska kultur. Att föra den vidare är ett privilegium – och nödvändigt för jaktens framtid! Men hur gick det sedan? Blev Aino biten av jaktflugan? – Javisst! Jag hänger mer än gärna med en gång till! utbrister Aino glatt. Just nu är planen att nästa år skaffa jaktkort och sedan sätta igång på allvar. Vid korvgrillningsbrasan åt vi matsäck och pratade om dagens händelser. ? Det här var första gången som Aino Kyllönen följde med på en jakt. MARTTA MALIN Skribenten är 18 år gammal och bor i Kuhmoinen i Birkaland. Hon tycker att det bästa med jakten är att göra saker tillsammans med hunden. Positiv tankemodell kan locka kvinnor till jakten I vår inhemska kultur föreställer vi oss jakten som maskulin; en sysselsättning för gubbar och fosterländska män. Den här associationen får de kvinnliga ungdomarna och vuxna att antingen sparka bakut eller tiga och gå undan. Somliga jaktföreningar har en väldigt negativ inställning till både kvinnor och personer som inte har gjort värnplikten. Eftersom attitydkulturen och verksamhetssätten är fornminnen så är det mycket svårt att göra unga kvinnor intresserade av jakt. Allt fler jägare upplever att jakten är så mycket mer än skottet. Att skottet bara utgör en liten del av jakten och vem skulle nu iddas slösa sin tid i timmar för ett skottläge? Jag hör till den här kategorin och har inte ens gjort skjutprovet. Hundarna och den heta glöggen är det som jag gillar bäst med jakten. Men det här är ingenting som någon säger högt, att flickor skulle vara välkomna i jaktföreningen på deras egna villkor. Ett fritidsintresse ska ju kännas trevligt, intressant och avkopplande! För att aktivera flickor och kvinnor krävs det en positiv tankemodell för jakten. Ett sätt att främja intresset för jakten vore att marknadsföra jakten via hundarna; i jakten ingår ju, i synnerhet nuförtiden, jakthundarna som en delhobby människans trognaste kamrat! En jaktdag tillbringad med hunden hör till de bästa sätten att skapa ett urstarkt band till sin fyrbenta kamrat, och samtidigt njuta av naturen och känslan av gemenskap. Det vore särskilt nödvändigt att lyfta fram en annorlunda bild av jakten; som att sitta vid brasan och mumsa på en god matsäck, eller att syssla med sin hund. Det går också att föreställa sig jakten som motion ute i friska luften i naturen. Alltså; om uppfattningen om jakten inte vore så enkelspårig skulle fler kvinnor våga ge den en chans! K lumn Jägaren 1/2026 23
• K ombinationen jakt och vandring har djupa rötter i vår inhemska jaktkultur. Numera görs jakten ändå oftast som dagsutfärder från en jaktstuga. Det är inte längre vanligt att utgå från ett tält och vandra vidare. Jägare avstår oftast från strövande jakt eftersom de upplever jaktformen som besvärlig, eller att den överstiger deras förmåga. Men strövandet är faktiskt inte krävande, bara utrustningen och planen är bra. Lätt ryggsäck ger angenäm vandring Det största felet som folk ofta gör när de packar för en vandring är att de stuvar ner allt möjligt som är både bra och mindre bra att ha med sig. För en vandring på några dagar kan ryggsäcken plötsligt väga tjugo-tjugofem kilo! Om du vill njuta av strövandet så är detta på tok för mycket. Här en tumregel för packandet: börja med det absolut nödvändiga och gör därefter en bedömning av de övriga prylkandidaterna. Om du tänker vandra långa vägar ska jaktutrustningen vara minimal. Gäller jakten hönsfåglar så bör du bestämma dig för studsaren eller hagelbössan. Om du ändå tar med båda ska du vara uppmärksam på ett par saker; ett jaktgevär väger flera kilo och om du tänker ströva utan ryggsäck måste du kånka båda gevären med dig. Oerfarna vandrare kånkar ofta på en mängd reservutrustning. Tack vare reserverna kan jägaren slippa sova i en blöt sovsäck eller på ett punkterat liggunderlag, men å andra sidan är han tvungen att kånka på en dubbel last. Därför ska du gardera dig mot trasig utrustning med ett enkelt reparationsMed ryggsäck på strövande jakt kitt som inkluderar sådant som ventilationstejp, buntband, starkt snöre och sytillbehör. De väger praktiskt taget ingenting, men fixar ändå det mesta. Planera den tänkta rutten Väl planerat är hälften gjort, men om den planerade rutten faktiskt blir strövad är en öppen fråga. Räkna alltså med hög sannoReparationskittet tar lite plats och klarar utmärkt väl det mesta som behöver lagas. ? En välförtjänt måltid i lägret efter en lång dag på jakt. Den strövande jakten anses vara en krävande jaktform. Men med rätt utrustning, god planering och mycket mat går strövandet utan besvär och blir i stället givande. TexT och Bilder Eelis Keränen Jägaren 1/2026 24 Ungd msredaktionen
• likhet för plötsliga ändringar, i synnerhet om du inte känner till området från förut. Packa ner duktigt med mat Det går åt massor med energi på en vandring, till och med tre gånger mera än till vardags. Det här betyder att du behöver en stor mängd mat för att det ska vara trevligt att vandra. På vandring är det klokt att mellan huvudmålen vid varje rast äta någonting med mycket energi, som nötter, godis eller energistänger. På det viset håller du energinivån jämn i kroppen och dagsintaget av energi täcker åtgången. Planera maten så, att du klarar dig en dag längre än planerat. Om du (exempelvis) skulle bli överraskad av en storm. Det är väl självklart att du inte kan räkna med fångad fisk eller fällt vilt. Maten ska vara lätt att bära och klara sig utan kylskåp, även om temperaturen under höstens jaktsäsong ofta är lämpligt låg för livsmedel. Det går också att torka maten i en ugn med luftcirkulation eller i en växttork för att göra maten lättare och hållbarare. Min egen vandring i ödemarkerna kring Rovaniemi I september gjorde jag en tredagars hönsjaktsvandring i hemknutarna i Rovaniemi. På förmiddagarna vandrade jag ungefär tio kilometer med ryggsäcken till följande lägerplats. Därefter lämnade jag ryggsäcken i tältet och strövade vidare med hagelgeväret. Det blev noll fällningar den här gången, även om pipan gick het några gånger. ? Lägerplatsen den första natten. Marken var jämn där och hundra meter ifrån fanns en källa. allesi koir Lihaisaa laatua ja ht iv ah ti. fi Hankkijan myymälöistä ja muilta hyvin varustelluilta jälleenmyyjiltä. ENTISTÄ MAUKKAAMPI LIHA-ATERIA Uudistunut koostumus! Uudistunut Jahti&Vahti Liha-ateria on maittavaa ja mukavaa vaihtelua ruokalistaan koiralle. Viljaton täysravinto koostuu laadukkaasta kotimaisesta naudasta ja siasta. Liha-ateria sopii niin kuivaruokien lisukkeeksi kuin sellaisenaan, sillä se sisältää kaikki koiran tarvitsemat ravintoaineet.
• Nya jägare gör klokt i att delta i kursen ABC för jaktskytte; den ger en inspirerande start för säker vapenhantering och utvecklad skjutskicklighet. Men också erfarna jägare har nytta av utbildningen! TexT Marko Mikkola Bilder Mika Liehu U tbildningen ABC för jaktskytte är Finlands Jägarförbunds kurs för säker vapenhantering och bättre skytte. I Norra Tavastland har utbildningen bland annat ordnats av föreningen Nokian Seudun Ampujat i Nokia. Utbildningen är också integrerad i kurser för nya jägare, som Nokianejdens jvf och Tammerfors jv-förening redan har arrangerat i flera år. Under fjolåret (2025) ordnades utbildningen för nya jägare för första gången också av Kuhmoinens jaktvårdsförening, i samarbete med Tammerfors jv-förening. I Kuhmoinen var det knepiga att få med ABC för jaktskytte i kursen eftersom där inte fanns någon som hade gått ABC-utbildarkursen. Samarbetet mellan jaktvårdsföreningarna var en god idé Tack vare ett samarbete lyckades det ändå för Kuhmoinens jvf att få in ABC för jaktskytte i utbildningen för nya jägare. Den första kursen leddes av verksamhetsledarna för Tammerfors jvf och Nokianejdens jaktvårdsförening, och från Kuhmoinen samlade man in tänkbara utbildare som biträdande. I Kuhmoinen jobbar man ändå för att kunna hålla ABC-kurser i egen regi. – Det bästa är ändå att se hur ivriga de nya jägarna är att lära sig skyttets grunder. Det känns fint att leda utbildningar och få eleverna att lyckas med sin nya hobby, berättar Mika Liehu som är en av skytteutbildarna på Kuhmoinens jv-förening. Samarbetet med Tammerfors jaktvårdsförening känns naturligt, inte minst för att det i Tammerfors inte finns någon hagelbana där utbildningen skulle kunna ordnas. – Här i Kuhmoinen har vi utmärkta möjligheter, berömmer Liehu. Skyttet på vår naturskönt belägna skjutbanan, inklusive fältbespisningen, fungerar och de nya utbildarnas ivriga intresse lovar gott för framtida ABC-utbildningar. Säker vapenhantering lär man sig av en kunnig skytt Säker vapenhantering lär man sig så det sitter i ryggmärgen genom att göra själv. Därför är det viktigt att en ny ABC-utbildare börjar med att öva tillsammans med en erfaren utbildare. När utbildaren sedan kan jobbet så överförs inte felaktiga metoder till de nya jägarna. Erfarenheten är nämligen inte alltid någon garanti för att en skytt skulle ha gjort rätt under alla år eller årtionABC för jaktskytte inspirerar både nya jägare och utbildare Utbildaren följer på nära håll med skyttet och kan instruera skytten. Den här gången behövdes ingen hjälp. ? Granskningen av träffarna utgör en viktig del av skytteutbildningen och lärandet. Här tittar Mika Liehu mot kameran. Han är en av skytteutbildarna på Kuhmoinens jv-förening. Jägaren 1/2026 26
• VAPENSÄKERHETENS FYRA REGLER 1. Betrakta alltid ett vapen som om det vore laddat Anta aldrig att ett vapen är oladdat. Börja alltid med att kontrollera om vapnet är laddat och följ därefter de övriga reglerna. 2. Rikta aldrig pipan mot någonting som du inte tänker skjuta Ett vapen får enbart riktas mot sådant som du i tankarna är beredd att skjuta på, även om du inte tänker göra det. Detta gäller även om vapnet skulle vara oladdat (se regel 1). 3. Hållfingretbortafrånavtryckaren Ett vapen avfyrar inte sig självt, utan det är någon som gör det. Håll fingret rakt och utanför varbygeln ända tills du har målet i siktet. 4. Var säker på målet Skjut inte på någonting som du inte har identifierat. Skjut inte på en skugga, ett ljud eller en silhuett om du inte kan se målet tydligt. Kolla också bakgrunden, så att en kula som går genom målet eller hagel som bommar målet inte orsakar fara. De här reglerna gäller alltid och i alla situationer! den. Sina egna ovanor upptäcker man kanske först när någon annan står bredvid och påpekar. I skytteutbildningen har vi genom kursinnehållet och utbildningarna för utbildare minimerat risken för att felaktigheter ska föras vidare. Att de nya jägarna lär sig säker vapenhantering direkt i början av jägarbanan utgör en viktig del av den ansvarsfulla jakten. Ju tidigare en nykomling lär sig de här sakerna i praktiken på en skjutbana desto lättare blir det att öva vidare på egen hand och komma ihåg de fyra säkerhetsreglerna, alltid och överallt. ABC för jaktskytte – säkerhet för jägarna Jordoch skogsbruksministeriet finansierar Finlands Jägarförbunds projekt ABC för jaktskytte under åren 2025 och 2026. Syftet med projektet är att utveckla den frivilliga skytteutbildningen för jägare. Utbildningen fokuserar på säker vapenhantering, skjutskicklighet och etiska fällande skott. På riksnivå ska vi utbilda fler nya utbildare och aktivera sådana som har gått utbildarutbildningen tidigare. Det nuvarande sextimmars avsnittet på skjutbana ska koncentreras till fyra timmar för att det ska kunna avverkas i ett svep under en enda kväll. Utbildningen kompletteras med avsnitt på nätet. Dit överför vi stoff från skjutbanan som eleverna kan lära sig i teorin. Det nya formatet tas i bruk under våren, men under sommaren kommer det att vara möjligt att ordna kursen på båda sätten. Samarbetet mellan Jägarförbundets distrikt, jaktföreningarna, viltcentralen, jaktvårdsföreningarna och skjutbanorna utgör navet i hjulet. AN TT I LA PP AL AI NE N Jägaren 1/2026 27
• I en naturlig population är det mängden bytesdjur som reglerar mängden rovdjur. I Finland spelar människan en betydande roll som reglerare av hjortdjurens stammar eftersom 70 till 80 procent av den årliga dödligheten består av jakt. Samtliga våra stora rovdjur jagar åtminstone något hjortdjur, men intensiteten i predationen varierar. För den allätande björnen utgör köttet ungefär femton procent av födan medan vargen äter nästan enbart kött. Järven är i likhet med björnen en mångsidig konsument medan lodjuret koncentrerar sig (i likhet med vargen) på kött. Beskattningsplaneringen När vi uppskattar storleken på älgoch vitsvansstammen beaktar vi avgången som de stora rovdjuren orsakar. I dagsläget beaktar vi för älgens del vargen och björnen, och för vitsvanshjortens del enbart lodjuret. Utöver dödligheten som vi modellerar när vi uppskattar stammen bör vi göra lokala överväganden vid bedömningen av beskattningen och jaktlicensövervägandet för att rovdjurens inverkan på hjortdjuren ska bli beaktad i tillräckligt hög grad. Exempelvis vargens predation på vitsvanshjort är sannolikt av mycket stor betydelse. Riskerar falla ner i rovdjursgropen Vargbeståndets tillväxt i landets västra och sydvästra delar har varit betydande, samtidigt som det har funnits ett hårt tryck på oss mänskliga jägare att skära ner vitsvanshjortarna. De tidigare så starka bestånden av bytesdjur har gjort det möjligt för i synnerhet vargarna och lodjuren att föröka sig. Men om den intensiva hjortjakten fortsätter med alltför stor kraft och decimerar bestånden av bytesdjur för kraftigt så kan vi förvänta oss tider då bristen på naturlig föda får rovdjuren att övergå till alternativ föda. Till den kategorin kan höra husdjur, hundar och Flerarts förvaltningen av hjortdjuren i vårt land ? En vitsvanshjort som lodjuret har slagit. ? Björnarna kan fälla 20-30 procent av älgkalvarna i ett område. annan tillgänglig föda vid bebyggelse. Det finns redan indikationer på detta. Samtidigt ökar rovdjurens relativa beskattningstryck på deras naturliga föda och snart befinner vi oss i en situation där hjortdjuren blir för få. Med termen predatory pit (”rovdjursHär i vårt land utgör jakten den främsta dödsorsaken för samtliga hjortdjur. Men de stora rovdjuren blir allt fler och därför bör vi ta ännu mer hänsyn till dem för att beskattningen ska förbli hållbar utan att äventyra hjortdjurens stammar. TexT Kai-Eerik Nyholm och Antti Rinne Bilder Timo Norkola, Jyri Rinne, Kai-Eerik Nyholm Jägaren 1/2026 28
• FLERARTS FÖRVALTNING INOM STAMFÖRVALTNINGEN AV HJORTDJUR grop”) avser vi en situation där ett rovdjur reglerar ett bytesdjurs stam som har en täthet som är lägre än normalt. Det blir svårt att lyfta bytesdjuren så de blir fler, i synnerhet om vi människor fortsätter med jakten. För älgens del har läget redan länge sett ut så här på sina håll i östra Finland; inte ens ett totalstopp för älgjakten har förmått lyfta upp älgen ur rovdjursgropen. Beskattningens grundteser I områden med en stark björnoch vargstam bör vi för älgens del fästa särskild uppmärksamhet vid förhållandet mellan älgkorna och tjurarna. Om det finns få kalvar i området kan det kännas frestande att förvandla kalvlicenser till licenser för vuxna älgar, men det här får vi absolut inte göra! Om kalvproduktionen är störd ska vi i stället hejda oss och tänka på den totala beskattningen. I ett område med många stora rovdjur ska den målsatta tätheten för älgarna vara högre än den är i dagsläget för att älgarna ska räcka till för både människorna och rovdjuren. Hur mycket hjortdjur konsumerar rovdjuren? Här i Finland äter vargarna uppskattningsvis 14 till 18 älgar om året om det inte finns andra klövdjur att tillgå. I vitsvansområdet i sydväst är predationen riktad mot älgen mindre eftersom hjortarna utgör en betydande del av vargarnas föda. Lodjuret jagar inte älg utan koncentrerar sig på rådjur och vitsvanshjort. Enligt svenska undersökningar kan ett lodjur fälla 30 till 50 rådjur om året. Hos oss har vi inte undersökt lodjurets inverkan på vitsvanshjorten, men enligt observationer gjorda i terrängen kan hjortarna utgöra en viktig del av lodjurets föda. Järven har däremot bara enstaka gånger påträffats på älgjakt. Men under exceptionella snöförhållanden kan järven till och med fälla en vuxen älg, men detta är oerhört sällsynt. Däremot har järven visat sin förmåga som rådjursjägare och den kan ge upphov till en betydande dödlighet, i synnerhet i utkanten av rådjurets utbredningsområde. Björnens älgpredation är huvudsakligen inriktad på kalvar; det är i synnerhet på våren som björnarna letar efter nyfödda kalvar. Svenska undersökningar visar att björnarna kan fälla 20 till 30 procent av älgkalvarna i ett område. Ett konkret exempel I ett fiktivt 200 000 hektar stort älghushållningsområde i sydväst ligger vitsvansstammen på den målsatta tätheten 20 individer per 1000 ha och avkastar årligen 2 400 kalvar (60 % kalvproduktion). I området finns 40 lodjur och 15 vargar. Varje lodjur äter per år tio hjortar och varje varg 18 hjortar. Avgången orsakad av rovdjur uppgår alltså till 670 hjortar. Rovdjuren tar alltså en dryg fjärdedel av produktionen av kalvar. När vi till avgången genom rovdjur lägger trafikdöden och den övriga naturliga dödligheten så stannar den hållbara avskjutningen på ungefär hälften av kalvproduktionen eller 1200 hjortar. Om vi inte skulle ta med rovdjuren i beräkningarna för avskjutningen så skulle stammen krascha på två år! Hur ser fortsättningen ut? I fortsättningen måste vi ta ännu större hänsyn till rovdjurens inverkan på hjortdjuren för att inte mortaliteten ska bli så stor att stammarna kollapsar. Vi behöver också mera forskning om rovdjursarternas inverkan på de olika hjortdjuren för att säkerställa att flerartsförvaltningen är hållbar. Med flerarts förvaltning avser vi en modell där vi tar hänsyn till arternas inbördes beroende förhållanden och hur de påverkar varandra och människan. Jägaren 1/2026 29
• Jaktturismen med en företagskunds ögon Oavsett storlek och bransch har företagen hittat till jaktturismen som ett sätt att förena naturen, nätverkandet och skapandet av fördjupade kundrelationer. TexT Tanja Shemeikka, Tommi Häyrynen och Aki Laaksonen E nligt gjorda utredningar är jaktturismens typiska företagskund en 50-59-årig man med en årsinkomst mellan 70 tusen och 200 tusen euro. Han jobbar på förmanseller direktörsnivå och är ofta den som fattar besluten på ett företag, deltar i kundoch intressegruppsevenemang eller ledningsgruppens möten. Vi ser också allt fler kvinnor som företagskunder. En jakt erbjuder företagskunder en strategisk mötesplats där det finns utrymme att föra affärssamtal och bygga förtroende. Ute i naturen får samspelet och förhandlingarna en speciell nyans utan protokoll, e-post eller formella förhandlingsprocesser. Kvaliteten och detaljerna avgör För företagskunder bygger jaktturismens värde på kvalitet och pålitlighet. Det fällda viltet och viltobservationerna är viktiga, men minst lika viktigt är det att servicen löper lugnt och smidigt, och att helheten håller högsta klass. Varje detalj, även de allra minsta, ska fungera som planerat. Viktigt är sådant som en omsorgsfullt planerad middag, mat lagad på närproducerade råvaror, kvalitetsvin och en varm stämning som skapar en känsla av gemenskap som avrundar dagen. En prydlig och finslipad miljö, en lämpligt välklädd personal, ett omsorgsfullt dukat bord och en harmonisk belysning stöder upplevelsen. Helheten är helgjuten och skapad med eftertanke, och varje stund stöder företagskundens upplevelse av en exklusiv, avslappnad och utsökt jaktupplevelse. Det ovanstående beskriver de viktigaste köpoch urvalskriterierna för en företagskund som söker en jaktresa. En krävande men trogen kundgrupp En lyckad upplevelse kan leda till ett långsiktigt samarbete. I bakgrunden till jaktresan finns alltid ett affärsmål; jakten arrangeras för att stärka kundförhållandena, fördjupa förtroendet och skapa nya samarbetsmöjligheter. Det viktigaste är att skapa en miljö där kunden kan koncentrera sig på det väsentliga; produktiva möten, fina upplevelser och friden i naturen. Detta skapar utrymme för äkta kommunikation. Bara arrangören är beredd på eventuella överraskningar så går jakten som på räls. Resultatet blir en På en företagsjakt ska detaljerna fungera. Middagen ska vara omsorgsfullt planerad. ? Heikki Tervanen har deltagit i flera jakter som företagskund. Han betonar upplevelsen av ansvarsfull jakt. Jägaren 1/2026 30
• upplevelse som inte bara stärker de mänskliga relationerna utan också företagets rykte som samarbetspartner. Med ansvar och etik i kärnan Företagskunderna betonar ansvarsbärandet i all verksamhet och detta inkluderar också jaktturismen. Etisk viltvård, hållbart nyttjande av naturresurserna och transparens är nyckelfaktorer. Företagen vill inte att deras image ska förknippas med någon verksamhet som kan fördärva deras namn och rykte. Tvärtom; ansvarsfull jakt kan stärka företagets värderingar och samhällsansvarsfulla image. Det här visar sig vid valet av jaktleverantör. Företagskunderna föredrar jaktarrangörer som kan visa att de fungerar ansvarsfullt och erbjuder en riskfri och välorganiserad helhet. Om jaktarrangören dessutom stöder lokalsamhället så ökar detta trovärdigheten. De populäraste jakterna Till företagskundernas populäraste jakter hör vitsvanshjort, rådjur, fasan och älg. Dessa bjuder på en lämplig kombination av spänning, kunnande och naturupplevelser. Till jaktresorna fogar arrangörerna ofta tilläggstjänster av hög kvalitet, som boende i stockvillor, måltider på gourmet-nivå, personliga guider och troféhantering. Somliga företag uppskattar ett mera jordnära grepp; ett enkelt men autentiskt boende ute i naturen och gemensamma måltider vid brasan eller i jaktstugan. En avskalad jaktresa av den här typen framhäver friden i naturen och samhörigheten, vilket gör upplevelsen minnesvärd. Nätverken skapar förtroende Företagskunderna bläddrar inte slumpartat efter jaktresor på nätet. De litar framför allt på rekommendationer av kolleger, samarbetspartners och erfarna jägare. Även jaktmässor och evenemang i branschen erbjuder möjligheter till pålitliga kontakter och information om nya jaktföretag. När en företagskund får en rekommendation av en annan kund som har anlitat tjänsten och berättar om sin lyckade jaktupplevelse, så sprider sig budskapet fort. Ett gott rykte är den bästa reklamen. En inkluderande gemenskap Heikki Tervanen har under åren i arbetslivet deltagit i flera jakter som företagskund. Enligt honom består kärnan i jakterna av att samma andas personer träffar varandra, bildar nätverk och kopplar av ute i naturen. Tervanen betonar upplevelsen av att jakten är ansvarsfull. Om en viltstam inte tål avskjutning så ökar den arrangerande jaktföreningens begränsningar upplevelsen av att jakten tar ansvar för viltet. – Alla jägare är i grund och botten viltvårdare och vill sköta om viltstammarna. Jägarna vill jaga ansvarsfullt och respektera naturen, säger Tervanen bestämt. Han berättar om en inbjudningsjakt som han deltog i, där arrangören önskade spara stora tjurar. Han fick skottchans på en tjur med en imponerande hornkrona, men lät bli att skjuta. Dessutom, påpekar Tervanen, bör man på en jakt ta hänsyn till gäster utan gevär och försöka få dem att känna sig inkluderade och lära sig om jakten. – På en jakt som ordnas för företag och organisationer finns det flera deltagare som inte känner varandra från tidigare. För att det ska bli kvalitet på jakten krävs det därför gott ledarskap, orubblig säkerhet och en välsmort fungerande helhet. På en lyckad jakt känner sig gästerna inkluderade i kamratskapet, som leds vänligt men beslutsamt, och med respekt för naturen, avrundar Tervanen. Lyfter jaktturismen till en ny nivå Jyväskylä yrkeshögskola (enheten för affärsverksamhet) driver tillsammans med Finlands viltcentral ett jsm-finansierat projekt kallat ”Metsästysmatkailun edellytykset – ideasta kannattavaksi ja vastuulliseksi liiketoiminnaksi”, alltså Förutsättningarna för jaktturism – från idé till lönsam och ansvarsfull affärsverksamhet. Projektet pågår i ungefär två år (1.3 2024–30.4 2026) och syftet är att fastställa tydliga spelregler för lönsamheten, hållbarheten och etiken. Dessa ska ge en konkurrensfördel på både den inhemska och den internationella marknaden. Jägaren 1/2026 31
• I Sverige har ökningarna för de olika klövvilten avlöst varandra under de senaste decennierna, och klövviltet står idag för huvuddelen av jaktens bruttovärde på nästan 600 miljoner euro per år. TexT Fredrik Widemo J akträtten följer markägandet i Sverige, sedan Gustav III gav allmogen jakträtten 1789. Kungen lyckades på så vis få allmogen sysselsatt med annat, i stället för att ställa till med revolution i vårt hörn av ett oroligt Europa. Allmogen gick närmast man ur huse, och stammarna av klövvilt kom därigenom snabbt att skjutas i sank. Kungen slapp revolterande bönder, men mördades i stället några år senare av adeln som hade förlorat både jakt och andra rättigheter. Men det är en annan historia. Klövviltet förde en tynande tillvaro ända fram till mitten av 1900-talet, och jaktutövandet dominerades helt av småviltjakten. Flera faktorer bidrog sedan till att stammarna av klövvilt ökade. Sverige fick en ny jaktlag 1938, med ökat fokus på hållbart nyttjande, viltvård och utbildning av jägarkåren. Parallellt upphörde i princip skogsbetet med tamdjur, och trakthyggesbruket kunde därmed introduceras på bred front. 1980-talet – Älgstammen exploderar Plötsligt fanns det obegränsat med mat för klövviltet, samtidigt som både lagstiftning och rådgivning lade betoningen på att beskatta kalvar och spara vuxna hondjur. Detta resulterade i en stark uppgång framför allt för älgstammen, och vi såg samma utveckling i Sverige, Norge och Finland. I Sverige benämns detta fortfarande som ”älgexplosionen”, med en topp under tidigt 80-tal. Vi som jagade på den tiden minns det som en tid med stora krav på effektivitet; på sina håll var jaktlagen indelade i roterande grupper där en sköt älg, en hämtade älg ur skogen och en grupp slaktade. Inomartskonkurrensen om foder var hög i delar av Sverige under de här åren, med tydliga tecken på att älgarna for illa. 1990-talet – Rådjursstammen exploderar Knappt var älgexplosionen över innan rådjursstammen började tillväxa exponentiellt, med en kraftig topp under tidigt nittiotal. Anledningen till ökningen var främst en kombination av att vi fick in rävskabb genom spridning norrifrån ned genom Sverige. Den svenska rävstammen slogs därmed närmast ut helt, och lågt predationstryck på killingar i kombination med några milda vintrar orsakade den stora uppgången. Nittiotalet var därmed rådjurets decennium, och bockjakt i kombination med rådjursjakt med drivande hund stod i fokus för många jägare i södra och mellersta Sverige där stammarna var och är tätast. Början av 2000-talet – Vildsvinet Betydelsen av olika klövviltsarter fortsatte att förändras under 00-talet, då vildsvinet Viltstammarnas utveckling och viltets värde i Sverige I somliga svenska län orsakar dovhjortarna större problem för lantbruket än vildsvinen. Jägaren 1/2026 32
• Älg Rådjur Vildsvin Kronhjort Dovhjort Harar Räv Grävling Skogsmård Skogshöns Fälthöns Änder, gäss Kråkfåglar Björn Lodjur Bäver Iller Sälar % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % Norrbotten Skåne 400 000 350 000 300 000 250 000 200 000 150 000 100 000 50 000 193 9 196 7 195 1 197 9 199 1 194 3 197 1 195 9 198 3 199 5 194 7 197 5 196 3 198 7 199 9 200 3 201 1 201 9 200 7 201 5 202 3 Älg Rådjur Dovhjort Kronhjort Vildsvin expanderade genom naturlig spridning, rymningar från hägn, illegala utsättningar och omfattande utfodring med både mer och mindre lämpligt foder. Populationstillväxten för vildsvin bröts under 10-talet genom ökade jaktinsatser och omfattande rådgivning, och idag finns vildsvinet etablerat ungefär på en tredjedel av Sveriges yta. Anpassningar av förvaltningen sker fortfarande. Början av 2000-talet – Dovhjort Parallellt med att populationstillväxten för vildsvin brutits har stammarna av dovvilt vuxit starkt i delar av sydöstra Sverige under 10-talet, och har blivit ett allt viktigare byte för jägarna i de län där etablerade stammar förekommer. Samtidigt orsakar dovviltet nu i en del län större problem för jordbruket än vildsvinen gör. Kronhjort – 2020-talets klövdjur? Kronvilt är vårt femte klövvilt, och sprider sig också i Sverige med potential att i framtiden klassificeras som 20-talets klövvilt. Arten är bättre anpassad till ett nordligt klimat än dovviltet, och har en betydligt större utbredning utan att nå samma tätheter. Det är ett uppskattat jaktvilt, men där kronvilt förekommer ses arten som en mer allvarlig skadegörare på skog än älgen både av jägare och av skogsägare. Sammantaget har klövviltsamhällena genomgått en dramatisk förändring sedan mitten av 1900-talet. Vi har gått från ungefär 50 000 klövvilt till 1,5 miljoner, och fäller idag ungefär 400 000 klövvilt. Vi har samtidigt gått från 2 till 4-5 arter i stora delar av Sverige. Det innebär ökade möjligheter till viltkött och jaktupplevelser, och vi skjuter exempelvis idag ungefär tre gånger så många vildsvin som älgar i Sverige. Slaktvikten från vildsvin uppgick uppskattningsvis till cirka 8 000 ton jaktåret 2024/25, jämfört med 7 000 ton från älg. Jägarnas attityder Attityderna visar att de svenska jägarna vill ha vildsvin, men när de själva anser att det finns en etablerad stam tycker man i genomsnitt att det är något för många. Klövviltet har idag en särställning när det gäller betydelsen för jägarna, men det finns stora skillnader mellan olika delar av Sverige. För en genomsnittlig, svensk jägare är älgen ohotad när det gäller relevans med 40 % av den totala jaktliga betydelsen, med rådjuret som klar tvåa på 20 %. I Norrbotten längst i norr är älgens betydelse ännu större. I län med mer varierade klövviltsamhällen, som Skåne och Södermanland, kommer dock älgen först på fjärde plats. Vildsvin toppar i stället, medan dovhjorten uppvisar starkast ökning i betydelse. I de områdena ser vi även tydliga tecken på att älg och rådjur är dåliga på att konkurrera med täta stammar av dovoch kronvilt, med låga kalvvikter som följd. Mellanartskonkurrens om foder ökar därmed de negativa effekterna av ett allt varmare och torrare klimat. Beredskap att betala för jakten Utöver jaktlig betydelse är det även möjligt att mäta jägarnas betalningsvilja för sin jakt, och vi kan se att den har ungefär fördubblats under en period på 20 år, med värdena från 2005 omräknade till dagens penningvärde. Totalt är svenska jägare beredda att betala ungefär 600 miljoner euro för sin jakt årligen, medan vad de själva uppger att de betalar (alla omkostnader inklusive resor inräknade) uppgår till ungefär två tredjedelar av den summan. Ungefär hälften av värdet utgörs av rekreationsvärdet och hälften av värdet av viltköttet jägarna får från jakten. Jaktens värde och kostnader Viltet och jakten står följaktligen för omfattande värden, men de måste samtidigt vägas mot kostnader som skador på grödor och skog. I Sverige får man ingen ersättning för skador på grödor eller skog som orsakas av jaktbart vilt. Markägaren och brukaren förväntas enligt lagen tåla ”viss skada”, men i övrigt ska problem hanteras genom ökad jakt och förebyggande åtgärder. Jaktåret 2024/25 hade vi en genomsnittlig älgtäthet på 7 älgar per 1 000 hektar efter jakt i Sverige, och bara enstaka procent av jägarna vill ha färre älgar än idag. Skadenivåerna i skogen ligger dock i genomsnitt ungefär dubbelt så högt som vad som anses acceptabelt. Samtidigt visar utredningar från SLU att dagens skademål är extremt ambitiöst satta, och att de sannolikt inte är möjliga att nå för många av älgförvaltningsområdena. Särskilt inte enbart genom att skjuta fler älgar. En sak är säker, med facit i hand; vi behöver en adaptiv förvaltning som hanterar förändringar både i viltstammarna och i jägarnas attityder. Fredrik Widemo är universitetslektor vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU och forskar på samförvaltning av klövvilt både ur naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga perspektiv. Han leder forskningsprojekt som studerar svenska jägares och markägares attityder till vilt och viltskador, och leder även arbetet med att skatta svenska älgtätheter. Avskjutningen av klövvilt i Sverige under tidsperioden 1939/40– 2023/24, som ger en relativ bild av viltstammarnas utveckling. Jägarnas attityder till den genomsnittliga betydelsen av olika vilt i Sveriges sydligaste (Skåne) respektive nordligaste (Norrbotten) län. Jägarna har fått fördela 100 % över de jaktbara arterna; figuren visar länsgenomsnitten, och jägarna i Norrbotten tillmäter exempelvis i genomsnitt älgen 64 % av den totala jaktliga betydelsen. KÄ LL A: SV EN SK A JÄ GA RE FÖ RB UN DE T VI LT Ö VE RV AK NI N G O CH LÄ N SS TY RE LS ER N A GE O RG FA GE RL UN D Jägaren 1/2026 33
• På de större öarna i skärgårdshavet har vi ökat effekten i minkjakten genom fälljakt i stor skala. Erfarenheterna är uppmuntrande. Jakten med hund och jakten med fällor kompletterar varandra. TexT och Bilder Mikko Toivola S kallet började på ett litet, trädlöst skär. Därifrån simmade hunden efter minken till en stor, skogbevuxen ö och vidare över den med full fart. Slutligen, nästan två kilometer längre bort, började det ställande skallet. Bytet blev en honmink. Det ovanstående händelseförloppet inträffade för drygt tre år sedan och illustrerar fint hur jobbigt det kan vara att jaga mink med hund på stora öar. Ju större ö desto svårare blir det att hitta minken. Strandlinjen är hur lång som helst och när minken väl är hittad så har den ofta en kort väg till något tryggt och hundsäkert gömsle, kanske bland stenblock eller i enesnår. På sådana ställen kan minken bli omöjlig att nå. När minkjakten utvidgas till den inre skärgården måste vi alltså komplettera verktygsbacken. Därför inledde vi 2023 ett försök i Skärgårdshavet där vi undersökte hur storskalig jakt med slagjärn fungerar jämsides med hundar. Hundra fällor SLHSY, Föreningen för att vårda och sköta skärgårdsnaturen, drev projektet åren 2023 till 2025. Syftet var att testa om och hur det skulle fungera i praktiken med en stor mängd fällor i det vidsträckta skärgårdsområdet, och hur fälljakten skulle komplettera jakten med hundar. Vi placerade nästan alla fällor på skogbevuxna öar. I de aktuella ögrupperna fanns det flera öar som var tiotals hektar stora. Vi ställde fällorna på ställen där vi antog att minkarna tassade; i skyddade, gynnsamma minkmiljöer eller på platser där jakten med hund hade visat att det finns mink. Vi ställde ut 106 fällor och det var nästan 50 kilometer mellan de yttersta fällorna. För två kunniga jägare tog rundan till samtliga fällor tre långa arbetsdagar. Alltså går det inte att göra rundan särskilt många gånger per år. Vi gillrade fällorna i augusti och gjorde rundan en gång i oktober och en gång i april. Under sommaren var fällorna ogillrade. Mängden fällda minkar överraskade Under det första året fann vi 28 minkar i de 74 gillrade fällorna. I synnerhet i Vänö skärgård blev det många minkar; under hösten 2023 gick fjorton minkar i de tjugo fällorna. Även i de övriga områdena hade fällorna knipit minkar, men inte i samma stora omfattning. Det var uppenbart att minkarna i Skärgårdshavet inte var särskilt skygga för fällorna. Vi beslöt att utöka antalet fällor; i de aktuella områdena finns nu sammanlagt 106 minkfällor. Inalles har vi fångat 75 minkar. Drygt 70 procent av minkarna fälldes under höstsäsongen och resten under vårsäsongen. Höstfällningarna visar att minkarna där får ungar, som är lättare att narra in i fällorna. I de olika skärgårdsområdena varierade fälljaktens utveckling under projektåren. Variationerna förklaras åtminstone delvis av ögrupperna där vi ännu inte har blivit beviljade jakträtt. En honmink som har slagit sig ner där kan lugnt få ungar, som sedan visar sig i fällornas avkastning. Ett tydligt samband mellan orsak och verkan finner vi också hos jakten med hund, som bedrivs parallellt med fälljakten. Vi aktiverar hundarna Med anledning av den stora mängden minkar som hade gått i fällorna beslöt vi att trappa upp jakten med hund, i synnerhet i Vänö-området där vi hade noterat att minkarna var särskilt många. Skärgårdsföreningen (SLHSY) som verkställer minkjakten samarbetar med många ortsbor, som rapporterar sina observationer av minkar. Det här har gjort Med hundar och fällor – att tömma en ö på minkar Jägaren 1/2026 34
• Houtskär Korpo Nagu Kimitoön 1 2 3 det lättare att rikta jakten till ögrupper där minkkullar har blivit observerade under sommaren. Antalet hundfångade minkar på Vänö har stigit brant och under 2025 tog vi tjugo stycken. Samtidigt har höstens minkavkastning, räknat per gillrad fälla, minskat klart. I övriga områden har minkjakten med hund haft en jämnare avkastning, med undantag för Brunskär, där jakten blev överhoppad i våras. Det här kan vara anledningen till att vi i höstas tog nio minkar med slagjärn i området där det tidigare var lugnt på fällfronten. Fällorna mäter medan hundarna bildar pansarnäven De utplacerade fällorna berättar i viss utsträckning om minkläget i olika delar av skärgården. Om vi under hösten skördar exceptionellt mycket mink så är det så gott som säkert ett tecken på att det har fötts kullar i området. Då kan vi kalla in hundarna för att öka effekten i jakten. Om det däremot är väldigt få minkar som blir fällda under året så kan vi flytta hundarna till något annat område. Fällorna fortsätter ju att bevaka området och vi kan senare öka hundtrycket om fällorna indikerar att minkarna har återvänt. Principen är den, att båda fångstmetoderna ska vara aktiva. Fällorna ska gillras med omsorg och kontrolleras varje år. För hundarnas del gäller det att tänka efter noga var vi sätter in dem. I synnerhet under jakten på våren gäller det att hitta de reproduktiva honorna eftersom dessa spelar en avgörande roll för minkbeståndets utveckling. Det totala antalet fångade minkar i området med fällor uppgick till 160 stycken under åren 2023 till 2025. Drygt hälften fälldes med hundar och återstoden med fällor. Det är solklart att vi behöver båda fångstmetoderna för att hålla minkarna under kontroll. Metoderna ska samarbeta och fogas ihop till en helhet. Jagar du minkar med hund? Det finns mängder av sjöar, åar och öar i vårt land, men sällan hör vi talas om minkjakt med hundar i exempelvis Insjöfinland. Det pågående Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren är intresserat av den här typen av information. Om du ägnar dig åt den här jaktformen så får du gärna kontakta personalen på Helmiprojektet. Minkfällorna i Skärgårdshavet och de fällfångade minkarna åren 2023 till 2025. ? Antalet fällfångade minkar i förhållande till antalet gillrade fällor åren 2023 till 2025. Siffrorna visar antalet aktiva fällor i de olika fångstområdena. ? Antalet minkar som har fällts med hund i fångstområdena med fällor åren 2023 till 2025. ? I skärgården utgör jakthundarna minkjaktens pansarnäve. TO M M Y AR FM AN Fällfångade minkar 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 Vänö Gulkrona-Stenskär Berghamn Brunskär Minkar / fälla 2023 2024 2025 20 26 26 18 20 17 19 25 22 27 22 Hundfångade minkar 20 15 10 5 2023 2024 2025 Vänö Gulkrona-Stenskär Berghamn Brunskär Jägaren 1/2026 35
• Transporten av jaktvapen med ett motordrivet fordon i terrängen är noga reglerad. Principen är den, att transporten ska följa etablerade leder och ha tillstånd. TexT och Bilder Markus Ånäs H agelbössan är packad och patronerna valda. Även studsaren följer med. Framför mig väntar en jaktdag i skärgården denna dag i början av vintern. Som bas fungerar en gammal fiskargård på en avsides belägen ö, som har varit fast bebodd ända till 70-talet. Som transport under jakten fungerar samma båt som vi åker till ön med. Det finns ingen förbindelsebåt till ön. Fiskargården ligger på traditionellt vis mitt på ön. Vägen till bryggorna följer samma spår som förr när man körde vintervägen med traktorer och hästar. Nuförtiden kör vi med fyrhjuling. Men – får vi köra längs vägen med gevären i fordonet? En oklarhet som jägare pratar om På landsbygden är det vanligt att jägare tar sig till jaktområdet med fyrhjuling eller snöskoter. Jaktlagen är tydligt skriven, men ändå finns det utrymme för tolkningar. Ämnet har därför väckt debatt, i synnerhet i Lappland, berättar kommissarie Mika Grönroos på polisinrättningen i Lappland. – I Lappland är terrängförhållandena i många avseenden speciella och det är inte möjligt att göra upp en uttömmande förteckning över alla tänkbara situationer. I sista hand är det den övervakande myndigheten som löser det enskilda fallet efter en totalbedömning av huruvida transporten av ett vapen i terrängen är laglig, berättar Grönroos. Utgångspunkten är den, att man inte får transportera ett vapen eller en jaktbåge med ett motordrivet fordon i terrängen. Men det finns fem undantag från förbudet. Först ska man fastställa om föraren överhuvudtaget har rätt att köra ett motordrivet fordon i den aktuella terrängen. Därefter ska det fastställas om personen har rätt att transportera ett vapen. Om de här villkoren är uppfyllda ska vapnet förvaras oladdat i ett fodral eller i ett utrymme där man inte omedelbart kan nå det. Alltså får vapnet under vissa omständigheter transporteras i terrängen även med ett motordrivet fordon. Tydligare för snöskoter De etablerade lederna utgör det främsta undantaget. För snöskotrar handlar det om snöskoterleder i enlighet med Följ leden! En etablerad led i terrängen är ett tydligt urskiljbart spår som leder till fastigheten ? För den som kör fyrhjuling är kravet på en etablerad led det enda undantaget som tillåter vapentransport i terrängen. Jägaren 1/2026 36
• terrängtrafiklagen och i allmänhet även om avgiftsbelagda leder. Utöver dessa är det också tillåtet att köra snöskoter på isbelagda vattendrag. Enligt jaktlagstiftningen är det tillåtet att transportera ett vapen i terräng vid förflyttning längs en etablerad led till ett inkvarteringsställe, en inkvarteringsbyggnad eller en fastighet som saknar vägförbindelse. I terräng utanför leder, spår och sjöisar får snöskoter framföras enbart med markägarens eller markinnehavarens tillstånd. Ofta antar jägare att man samtidigt fritt får transportera vapen, men så förhåller det sig inte, utan det krävs en etablerad led. För den som kör fyrhjuling är kravet på en etablerad led det enda undantaget som tillåter vapentransport i terrängen. Vad avses med en etablerad led? Enligt en precisering i anslutning till jaktlagen avses med en etablerad led en i terrängen tydligt urskiljbar led som används av människor. I fjällområdet och i öppen terräng betraktas som etablerad led den rakaste rutten från utgångsplatsen. Jakten får inte inledas under pågående förflyttning utmed leden utan först efter ankomsten till målet, men inte omedelbart sedan fordonet stannat eller närmare fordonet än hundra meter. Däremot får jakt inledas under pågående färd under en färd med snöskoter på istäckt vatten eller till fots längs en led. – En etablerad led i terrängen är ett tydligt urskiljbart spår som leder till fastigheten, berättar Tuukka Salmela, jaktoch fiskeövervakande överkonstapel på trafikenheten. En person som Salmela granskar ska uppge fastighetens belägenhet för att han som myndighetsperson ska kunna fastställa om transporten faktiskt är på väg till den. Gäller också för återfärden Enligt lagen får ett vapen transporteras i terrängen med motordrivet fordon i tre andra fall: för att hämta ett jaktbyte, för att vittja fällor för levandefångst eller fotsnaror, och för att föra personer som ska vara skyttar till en skjutplats som jaktledaren i förväg har anvisat. För den sistnämnda punkten bör vi notera att man inte får transportera enbart sig själv; rätten är begränsad till sådana jaktformer som kräver en jaktledare. Noga taget handlar lagen bara om ditfärden till en fastighet eller ett pass, men på den här punkten är polisen inte småaktig. – Självfallet får jägaren också transportera geväret tillbaka från inkvarteringen eller passet, förklarar Salmela. Lagen gäller för samtliga motordrivna fordon, även sådana med en elektrisk motor. – Elcyklar räknas ändå inte till kategorin motordrivna fordon, bara de är klassade som cyklar, preciserar Salmela. Vi träffar på förseelser som handlar om transport av vapen några gånger om året och skriver ut böter. – När det kommer till kritan så ansvarar en jägare själv för sina handlingar när han åker iväg ut i terrängen för att jaga, påpekar Grönroos. Vad säger då polisen om den gamla vintervägen i skärgården? – Det är tillåtet att färdas längs en etablerad led till fastigheten, upplyser jaktpolisen Salmela. Några utdrag ur aktuella lagar Skjutvapenlagen 106 a §: Bärande, transport och tillfällig förvaring av skjutvapen I motordrivna fordon får skjutvapen transporteras enbart oladdade i skyddsfodral eller placerade i ett skyddat utrymme samt bäras endast då det finns godtagbara skäl till detta. – – I ett fordon får ett skjutvapen enbart förvaras tillfälligt och i anslutning till skytte eller transport. Skjutvapnet ska förvaras inlåst eller på annat sätt låst, och förvaras på ett sådant sätt att det inte är synligt från utsidan av fordonet. Jaktlagen 35 §: Transport av jaktvapen eller jaktbåge med motordrivet fordon Det är förbjudet att transportera jaktvapen och jaktbågar i motordrivna fordon i terrängen. En person i tjänsteförrättning får transportera vapen om han eller hon på grund av tjänsteförrättningen behöver ha vapen med sig eller om en person utför ett tjänsteuppdrag eller handräckningsuppdrag på begäran av polisen. Ett oladdat jaktvapen eller en jaktbåge får transporteras i ett motordrivet fordon i ett fodral, ett skyddat utrymme eller ett utrymme där det inte omedelbart kan användas för jakt, om transporten sker: 1) på ett istäckt vattenområde, 2) på i 13 § i terrängtrafiklagen avsedda snöskoterleder eller på stråk som har utmärkts i terrängen, 3) vid förflyttning i terrängen längs ett etablerat stråk till sådana inkvarteringsställen, inkvarteringsbyggnader eller fastigheter som saknar vägförbindelse, 4) för att hämta ett jaktbyte och för vittjande av fällor för levandefångst eller fotsnaror, och 5) för att föra personer som ska vara skyttar till en skjutplats som jaktledaren i förväg har anvisat. Dessutom får jaktvapen och jaktbågar med tillstånd av Finlands viltcentral transporteras i motordrivna fordon i terrängen i fodral, i skyddat utrymme eller i ett utrymme där de inte omedelbart kan användas för jakt. Jägaren 1/2026 37
• Vippbrädesfällan är populär bland jägare som är speciali serade på minkjakt eftersom den fångar väldigt effektivt. TexT och Bilder Lauri Kinnunen D en stora, fyrkantiga ingången bidrar till vippbrädesfällans höga effekt. En annan positiv faktor, tänker jag mig, är att jag bygger fällan av ohyvlade bräder som suger i sig minkdoften och bevarar den länge. Dessutom är vippbrädesfällan billig eftersom jag bygger den själv. Den traditionella vippbrädesfällan som inte dödar måste kontrolleras varje dag. För att kombinera den utmärkta fångsteffekten med flexiblare fällbesök bygger jag in ett dödande giller i bakre ändan på fällan. När minken försöker ta sig ut ur fällan så hamnar den i gillret. Modell ”Kinnunen” Det här är min egen modell av vippbräde med giller och med den jagar jag med stor framgång. Ju mer jag använder fällan desto större förtroende har jag för den. Fällan är en riktig allroundfälla som kan gillras i vilken minkmiljö som helst. Här, liksom med alla andra minkfällor, avråder jag från bete. Det fungerar allra bäst med enbart äkta minkdoft. Gillerfälla med vippbräde Stommen och vippbrädet ? Taket och golvet: 150 x 22 bräder ? Sidorna och vippbrädet: 100 x 22 bräder ? Vippbrädets axel: exempelvis en 4 mm rund stång ? Bygeln: exempelvis 3,5 mm ståltråd ? Skruvar ? 4 stycken 5 mm skruvöglor Delen med vippbrädet består av ohyvlade bräder. Fäst stommens sidor med tre skruvar enligt bilden. På det här viset slipper du onödiga ribbor. Gillrets låda ? 11 mm OSB-skiva ? Sidorna: 32,5 cm x 23 cm ? Taket: 22,5 cm x 20 cm och 10 cm x 20 cm ? Gillrets nedre stöd: av osb-skiva, tex 4,4 cm x 18 cm ? Ribborna: med cirkelsåg av bräder: 1,5 cm x 23 cm och 1,5 cm x 30 cm ? Skruvar för monteringen ? Minknät för bortre gaveln Vippbrädet 95 x 700 Sidostycken 80 x 20 x 800 Sidostycke 100 x 800 Sidostycke 100 x 800 Golvet 150 x 1100 Taket 150 x 800 1 GÖR DET SJÄLV: Jägaren 1/2026 38
• Ungefär två cm från vippbrädets ända fäster du två skruvöglor; det är genom dem som haken löper. Haken är lagom lång när den når ungefär så här långt när vippbrädet är upplyft i taket. Lämna en springa mellan vippbrädet och lådan så brädet inte kärvar om fukt får det att svälla. För att vippbrädet ska vara tillräckligt känsligt ska axelns skruvöglor ligga cirka 1,5 cm bakom mitten. Känn efter att brädet vippar som det ska. Bestäm vippbrädets plats i lådan genom att lägga det i avgillrad ställning bredvid fällan och markera genom ögleskruvarna ett märke i lådan. Borra genom märket ett hål för axeln i båda sidorna. Fäst därefter vippbrädet med axeln inuti lådan. För axeln genom det ena borrade hålet och ögleskruvarna, och knacka med en hammare fast den i borrhålet på andra sidan. Innan du knackar; observera att vippbrädet befinner sig i avgillrad ställning. Gör delarna till gillrets låda av exempelvis 11 mm OSB-skiva som tål fukt överraskande bra. Montera lådan med skruvar. Den bakre takbiten är fäst med skruvar medan den större takskivan ska vara löstagbar så att jägaren kan lyfta ut minken och gillra fällan på nytt. Skruva på en cirka 10 cm x 10 cm bit som stödande flik under takskivan. Montera på insidan av ingången en begränsare som begränsar öppningen till högst åtta centimeter. Den ska absolut vara av minknät som är förstärkt med järntråd. Om du gör begränsaren av faner så känns fällan trängre och sikten igenom blir sämre, vilket försvagar fällans effekt. Notera stödet under gillret; bredden varierar med firman som har tillverkat gillret. Mät bredden på mellanrummet mellan gillrets bågar i gillrat tillstånd. Det samma gäller för det övre stödet för gillret – olika giller är ju olika stora. Avrunda bygget med att fästa minknätet på bakre gaveln och så är fällan färdig! 2 3 4 5 6 Jägaren 1/2026 39
• I våras satte vi igång med att sammanföra rovdjurskontaktpersoner, forskare och viltförvaltningen för att ringa in utmaningar och utvecklingsmöjligheter i vårt samarbete. TexT Juha-Pekka Turunen V i inledde arbetet med en konfidentiell intervju med femton rovdjurskontaktpersoner, två rovdjursforskare och två representanter för viltcentralen. Utifrån intervjuerna framträdde konturerna för en lägesbeskrivning av rovdjurskontaktpersonernas nuvarande verksamhetsförhållanden på olika håll i landet och deras upplevda svårigheter. I höstas studerade vi lägesbilden med en större mängd deltagare i regionala workshoppar i Huittinen, Jyväskylä och Joensuu, och på ett webbinarium i renskötselområdet. Workshopparna hade sammanlagt ett 70-tal deltagare. Utifrån intervjuerna och diskussionerna i workshopparna gjorde vi en sammanfattning av utvecklingsförslagen för hur vi skulle kunna utveckla samspelet mellan rovdjurskontaktpersonerna och Naturresursinstitutet (Luke). Sammanfattningen presenterades för samtliga rovdjurskontaktpersoner på ett öppet webbinarium i december med bortåt 200 deltagare. Raka repliker i konstruktiv anda Workshopparna visade sig vara lyckade mötesplatser där deltagarna inte väjde för raka repliker om upplevda besvärligheter. Deltagarna ställde en lång rad frågor som fick svar med vändande post, och en hel hög med missuppfattningar och informationsbrister blev åtgärdade samtidigt som samsynen om saker och ting växte. Deltagarna uppskattade särskilt mycket diskussionerna ansikte mot ansikte. En av slutsatserna som vi kunde dra av workshopparna var mycket riktigt den, att viljan och förmågan att gemensamt lösa problem och utveckla verksamheten finns hos samtliga parter. Vi tar itu med de utmanande frågorna Rovdjurskontaktpersonernas motivation för jobbet utmanas av situationerna där de upplever en klar konflikt mellan de egna observationerna och stamuppskattningarna. Det är viktigt att vi utreder orsakerna bakom upplevelserna för att bevara förtroendet mellan kontaktpersonerna och forskarna. Ett exempel; i workshoppen i Huittinen uppstod en situation där det, enligt en nyligen gjord uppskattning av vargstammen, bara skulle finnas ett enda stort vargrevir i ett visst område. Detta trots att observationerna på ort och ställe indikerade flera revir. Forskarna bestred ändå inte möjligheten att Tio förslag för ett bättre samarbete mellan rovdjurs­ kontaktpersonerna och Luke RO VD JUR SKONTAKTPER SO N O BS ER VATI ON AV STORA RO VD JU R Jägaren 1/2026 40
• reviren skulle vara fler än ett. En liknande diskussion utspann sig i workshoppen i Joensuu om antalet björnkullar. Det här väcker frågan om vad det beror på att det finns en skillnad mellan den uppskattade stammen och erfarenheterna på ort och ställe. För att kunna behandla frågan och nå samsyn föreslår vi två regionala pilotprojekt där det ena skulle handla om vargobservationer och det andra om björnen. I dem skulle vi tillsammans fördjupa oss i fenomenets orsaker och förklaringar, utveckla insamlingen av observationer i praktiken under en säsong, utvärdera resultaten tillsammans och dra slutsatser som kan tillämpas i större skala. Hur uppskattar vi lodjursstammen? I workshopparna diskuterade deltagarna också om hur observationerna av lodjur stämde överens med uppskattningen av stammen. Mindre uppmärksamhet har det faktum fått, att metoden för uppskattning av stammen redan har utvecklats och att vidare forskning pågår. För lodjurets del föreslår vi storskalig och aktiv informationsspridning om metoderna för stamuppskattning med tillhörande forskning och utveckling. Dessutom behöver vi klarare anvisningar för hur vi ska göra och anteckna observationerna av lodjur. Med information som lön för jobbet Vi frågade rovdjurskontaktpersonerna vad det är som får dem att ställa upp för ett så stort frivilligarbete och lägga ner så mycket tid och resurser på det. De svarade bland annat att de ville göra en insats för hembygden och att de var intresserade av naturen och de stora rovdjuren, och ville lära sig mera om dem. Vi föreslår ett antal åtgärder med vilka Luke och viltcentralen kan stöda kontaktpersonernas motivation och erbjuda kompensation för frivilligarbetet. Exempelvis att till kontaktpersonerna rikta ett direkt informationsflöde med aktuell forskning, forskningsresultat, uppdateringar om rovdjuren, vad som händer på observationsfronten och om rovdjurens beteende. Ett stöd för kontinuerligt lärande kunde också bidra till att höja kvaliteten på observationsmaterialet. Dessutom efterlyste kontaktpersonerna åskådligt informationsmaterial som de kunde dela ut i sina egna hemtrakter. Om kontaktpersonerna skulle få uppskattningsresultaten innan de når massmedierna skulle det hjälpa dem att svara på alla frågor som de får när uppskattningarna har blivit publicerade. Oma riista eller Tassen skulle kunna fungera som informationskanal, men också nyhetsbrev blev föreslagna. Webbinarierna lyftes fram som ett bra sätt, men deltagarna underströk ändå betydelsen av fysiska möten och arrangemang. Eftersom våra resurser hela tiden blir knappare skulle informationsspridningen och mötena kräva ett väloljat samarbete mellan Naturresursinstitutet och viltcentralen. Utvecklingsförslag för viltcentralens roll Workshopparna visar att rovdjurskontaktpersonernas, viltcentralens och institutets YTYKE-projektet Det är Naturresursinstitutet som med stöd av viltcentralen inledde YTYKE-projektet, som syftar till att stärka samarbetet mellan institutet och nätverket av rovdjurskontaktpersoner, och höja kvaliteten och täckningsgraden på rovdjursobservationerna. Arbetet har utförts av företaget Akordi som en obunden samarbetspartner. Projektet är finansierat av jordoch skogsbruksministeriet. Viljan och förmågan att gemensamt lösa problem och utveckla verksamheten finns hos samtliga parter. gemensamma möten är bra på att identifiera utvecklingsbehov. Utifrån erfarenheterna föreslår vi därför en verksamhetsmodell där viltcentralens regionkontor skulle bilda kärngrupper av regionens mest aktiva rovdjurskontaktpersoner. Grupperna skulle regelbundet hålla möten för att diskutera, och den vägen skulle utvecklingsbehoven nå institutet. I workshopparna framfördes också en tänkbar modell med ”mästare och gesäller”, där veteraner skulle handleda nya rovdjurskontaktpersoner och koordinera observationsverksamheten i sitt område. På det viset skulle arbetsbördan fördelas jämnare och stödet skulle få nya kontaktpersoner att engagera sig långsiktigt. Skribenten jobbar som sakkunnig på Akordi Oy som har gjort den här undersökningen och har formulerat åtgärdsförslagen. JA AK KO AL AL AN TE LA Jägaren 1/2026 41
• Jag hör till två jaktföreningar som jagar älg, Suomussalmi i norr och Kangasala i söder. Mellan dem finns det klara skillnader beträffande hur jakten går till. TexT och Bilder Reetta Hokkanen I Suomussalmi startar bilen klockan sju. Det är nästan åttio kilometer till älgmarkerna. I Kangasala skulle vi fortfarande sova gott, för det är bara fyra kilometer till slaktskjulet. I Kangasala har jaktföreningen cirka 2 500 hektar älgmarker medan Suomussalmi har drygt 40 000 hektar. Antalet personer som deltar i jakten är ungefär det samma, cirka tjugo stycken. I söder går det att klämma in fyra hundar i jaktområdet medan tolv hundar har gott om svängrum i norr. Som en specialitet i norr kan det i samma område på statsmark också finnas andra jaktlag med hundar. I Kangasala fördelas hundarna över jaktområdet enligt gjorda observationer, antingen turvis eller fyra i taget. Under morgonsamlingen delas förmiddagens pass ut till skyttarna (kvinnor och män) och vi försöker bevaka viktiga älgstigar. Passkedjan ska vara färdigt utställd runt hundarna när vi kammar igenom såten. I Suomussalmi skulle älgjakten inte fungera om vi skulle dela ut passen redan tidigt på morgonen. När vi släpper ett tiotal hundar samtidigt för att söka så kan det uppstå skottchanser både här och där inom en 15 kilometers radie. Medan hundarna söker följer skyttarna med hur det hela utvecklar sig, var älgar blir hittade, och handlar därefter. Upplägget ger både frihet och ansvar Jaktledarens lagstadgade uppgifter är de samma i hela landet, men han eller hon kan fatta besluten om de praktiska arrangemangen på olika sätt i olika föreningar och under olika förhållanden. I Kangasala anvisar jaktledaren ett lämpligt pass för varje skytt, visar vid behov jägaren till platsen och repeterar de tillåtna skjutsektorerna. Suomussalmi är däremot glest bebott och jaktområdena är stora. Där tar sig varje skytt för egen maskin till passet, svarar själv för de tillåtna skjutsektorerna och följer med var hundarna och de övriga personerna befinner sig. Tack vare tekniken är det här görligt. Det enda sättet att öka säkerheten är ju att kunna se på en skärm i realtid var varje hund och person befinner sig. Från norr till söder Skillnader i älgjakten ? I Suomussalmi är telefontäckningen svag. Östgränsen är därför en farlig plats för hundar. Många hundar har blivit infångade med VHF-apparater innan de når Ryssland. ? I söder är både bebyggelsen och passen täta; där höjer jakttornen säkerheten eftersom skottet är riktat snett neråt marken och sikten är god. Jägaren 1/2026 42
• Jaktledaren bär ansvaret för säkerheten på en jakt, men inom gemensamt avtalade regler går det i ett glest bebott område att ge skyttarna mera ansvar. I norr kan en skytt alltså bära ett större personligt ansvar än i söder. Koll på läget och lokalkännedom avgörande I Kangasala skulle modellen med fria pass inte fungera. På ett så litet jaktområde skulle detta skapa ett bilrally och göra det omöjligt att jaga förutseende. Där ser alltså nyckeln till att lyckas ut så här; jaktledaren ställer på förhand ut en tät kedja med skyttar. I norr krävs det koll på läget och lokalkännedom för att få till en fällning. Det är också viktigt att känna terrängen och veta vilka vägar älgarna väljer eftersom förflyttningarna görs efter eget omdöme. Inte heller i norr urartar jakten till något bilrally eftersom jägarna kan jaga förutseende. Förflyttningarna med bil kan göras behärskat och flera kilometer på förhand. När ett skottläge närmar sig kan de nödvändiga smärre förflyttningarna sedan göras till fots. I bägge föreningarna är passen markerade i positioneringssystemet, vilket underlättar planeringen av jakten. I Kangasala använder vi främst radiotelefon för kommunikationerna, men i Suomussalmi är avstånden för långa för sådana. Där kommunicerar vi främst med en WhatsApp-grupp där samtliga jaktdeltagare ingår. Kommunicerandet måste ske i realtid för att samtliga ska ha koll på läget. Säkerheten är en orubblig princip oavsett var jakten äger rum. I norr där både bosättningen och passen är glesa är det lättare att hitta säkra skjutsektorer. I söder blir säkerhetsplaneringen allt mer framträdande eftersom både passen och bebyggelsen är tätare. Egentligen var det först i södern som jag insåg älgtornens betydelse för säkerheten på en jakt. Skottet är riktat snett neråt marken, jägarna är synliga uppe i tornen och där uppe kan skytten få stöd för skottet. Kulan kan ju flyga i flera kilometer och därför ska älgjakten nära bebyggelse bedrivas med maximalt säkerhetstänk. Landskapsklyvare och lydnadspoäng Användningen av hund i vida ödemarker och i bebodda områden är två olika saker. I Suomussalmi är älgtätheten mindre än i Kangasala, och därför är också hundarnas söksträckorna av alldeles olika storleksklasser. I Kangasala är jaktområdets diameter fyra kilometer och i Suomussalmi 30. I Suomussalmi är det avgörande att hunden söker bra och jobbar uthålligt. Hundarna kan söka i tiotals kilometer – och ändå kamma noll. I Kangasala är det mest bara bekymmer för att området är så begränsat; det är lätt hänt att hunden lämnar jaktområdet. Stor uthållighet är inte heller något plus. I söder är det särskilt viktigt att hunden lyder eftersom där kan finnas landskapsklyvare som landsvägar och järnvägar, som är farliga för hunden. Det blir ingenting av jakten om hunden passerar passkedjan utan att låta sig fångas in. I norr finns det mera flex, vilket underlättar med uthålliga hundar. I vargmarker blir det livsviktigt att hunden och föraren samarbetar väl. Detta gäller för hela landet. I Suomussalmi kan det redan i början av oktober finnas tjugo centimeter snö. Det här utgör en väsentlig skillnad mellan norr och söder. När vägarna är igensnöade når jägarna inte passen annat än med jeep eller skidor, och jakt över stora arealer blir krävande. För hundarna når snön i värsta fall upp till magen redan i oktober även om folk i söder inte har sett till minsta lilla snöflinga. På ett stort område är det dessutom svårare att uppskatta storleken på älgbeståndet. Samtidigt understryks behovet av att fälla de lämpligaste älgarna med tanke på stammens struktur. Den friare jaktmodellen i norr kan passa bättre för somliga jägare medan andra föredrar den tydliga strukturen på jaktdagarna i söder, och de lugna förflyttningarna. I norr är mina egna jaktdagar ofta så hektiska att jag inte hinner äta matsäck förrän i mörkret på hemvägen! Visst finns det skillnader mellan nord och syd, men i verkligheten kan det också vara tvärtom; också i norr kan jakten vara begränsad till små jaktområden. Varje förening fungerar på sitt sätt, oavsett var i landet den befinner sig. De här praktiska skillnaderna gör älgjakten till en jakt med stor variationsbredd på olika håll i landet. I norr kan avstånden vara långa. När hunden skadade foten på en älgjakt hittade vi den närmaste dejourerande veterinären i Uleåborg, 250 kilometer ifrån. I norr kan snön falla redan i oktober. Då blir det lättare att hitta spår, men snödjupet blir hastigt för stort för både hund och husse. I norr är det renarna som försvårar älgjakten och i söder rådjuren eller, som på bilden, hjortarna. Jägaren 1/2026 43
• För mig som aldrig har varit på ett fågelskallprov förut var det mest lärorika att se domaren krypa i det blöta riset. TexT och Bilder Heikki Hamunen D en vita hundsvansen blinkar mot den mörka skogen när min snart fyraåriga norrbottenspets störtar in bland granarna. Hunden vet alldeles uppenbart vad den ska göra. Så bra att åtminstone den ena av oss vet! Vi hade precis börjat fågelskallprovet för hundförare som inte har gjort det förut. Kipinä-skallen som arrangeras av den nordkarelska spetshundsklubben Pohjois-Karjalan Pystykorvakerho hade samlat åtta deltagande hundekipage. I den regnvåta terrängen i Joensuutrakten hade, förutom vi, samlats sex andra norrbottenspetsar och en finsk spets med hundförare. Spänningen släpper En del av spänningen som jag kände släppte redan på morgonen när överdomaren höll en detaljerad och uppmuntrande genomgång. Det största frågetecknet som jag hade i huvudet var hur jag skulle komma överens med min egen domare. Är det tillåtet att fråga honom om råd medan provet pågår? Jag oroade mig i onödan. Vid utlottningen av domarna fick jag Janne Kontkanen och även om hans officiella uppgift var att döma så kunde vi diskutera avslappnat. Kontkanens stil och hela uppenbarelse var som en uppmuntrande lärare när vi planerade rutten på kartan. Regniga funderingar Förhållandena var inte de bästa den här dagen. Regnet rasslade på kläderna och i enesnåren. Det kunde bli svårt att hitta fåglar när allt var genomblött! Domar-Janne sade att i den här trakten borde det nästan säkert finnas tjäderhönor och tjädertuppar – vid några minus också orrar. Min hund Juksu skäller med några minuters mellanrum. När vi traskar söderut på en skogsholme omgiven av myrar berättar GPS:en att hunden rör sig ett par hundra meter ifrån. Fåglar, fåglar Halvvägs på vår fyratimmarsetapp plockar jag vargskyddsvästen av hunden. Det borde göra det lättare att ta sig fram. Smygande och skällande Deltagarna kan sina roller. Norrbottenspetsen Juksu kammar igenom terrängen medan föraren och domaren följer med. Jag gissar rätt. Hunden gör vidare sök. Som längst bortåt 600 meter – precis när en flock om fem orrar flyger över mig! – Dem tar vi med i fågelräkningen, men för hunden blir det förstås inga fåglar, säger Kontkanen. En halv timme före provtiden löper ut händer det; ett skarpt skall drar i gång. Vi går tysta framåt tills vi står hundra meter från skallet och lokaliserar det till skogen bredvid myren. En väntan som känns evighetslång börjar. Enstaka högre skall och korta pauser livar upp det jämna skällandet. Samtidigt som gässen kacklar, korpen skorrar och mesarna piper. Spetsens skall passar lika bra in i vår inhemska höst. En mästare på ansmygning Efter tio minuters skall nickar vi samförstånd, domaren och jag. Det är dags att smyga fram till skallet för att göra en synobservation av fågeln. Lätt är det inte att rycka fram ljudlöst. Framför oss har vi ett rejält snår; en labyJägaren 1/2026 44
• rint av smågranar, alar och björkar under ett tallbestånd. Vi smyger genom undervegetationen från tall till tall. När GPS:n visar 40 meter tar Kontkanen till det grova artilleriet; han går ner på händer och knän i det blöta riset, smälter in i terrängen och kryper vidare, närmare hunden. Efter tio meter har Janne synkontakt med hunden. Nu är ögonblicket det rätta för att stöta upp fågeln! Det första kvistknaket stöter inte upp fågeln inte heller det andra. Sedan en snäppet grövre gren mot en trädstam, men ingen effekt nu heller. Därefter av med handskarna och tre handklappningar. När inte heller detta skrämmer iväg fågeln går vi fram till hunden. Den orkar fortsättningsvis skälla med nosen uppåt trädtoppen. Men inte skymten ens av någon fågel syns till, eller något annat djur uppe i trädet – det här blev ett tomt skall. I sista stund en fågel till! Sanden i provtidens timglas skulle strax rinna ut. Det här skulle tydligen bli resultatet – inte en enda observation. Under de sista minuterna manar jag ändå hunden till ytterligare ett sök. Och tänka sig, hunden tar sats och far iväg som skjuten ur en kanon! Samtidigt flyger en orre upp tjugo meter ifrån och hunden rusar efter. Tajmingen var perfekt – bara två minuter återstod. Bestämt var det nybörjartur! Björndoft i luften? För de övriga deltagarna var dagen inte heller någon paradmarsch. – Åtminstone tre grupper ansåg att björndoft eller någonting annat störde söket, och hunden stannade kvar för att vakta gruppen. Det blev inte ett enda förnyat sök, sammanfattar överdomaren Heidi Lahtinen dagen. Hon påpekar att hundens arbete också kan påverkas av att det finns främmande människor runt omkring. – Det är fullkomligt normalt. Men det går att vänja hunden vid främmande folk om ni tar en kamrat med er på jakten. Fåglar syntes ändå till. De åtta grupperna vandrade sammanlagt 33 kilometer i skogen. De gjorde synobservationer av tio tjädertuppar, en tjäderhöna, 40 orrar och åtta järpar. – Domarna antecknade samtliga fåglar för fågelinventeringen. Fågelstammarna uppskattas ju inte bara med vilttrianglarna utan också med sådana här observationer. 1,89 fåglar per kilometer är ett bra resultat. Första gången för dig? Är du intresserad av fågelskallprovet, men känns tröskeln för att delta för hög? Lösningen kan vara prov som är avsedda för nybörjare. Idén med dem är att få nya hundekipage med i verksamheten. Här nedan ger jag några exempel på prov för nykomlingar under 2026. Arrangörerna ordnar sådant som terräng och domare för hundekipagen. ? Nokipannuhaukut i Mellersta Finland 22.8 ? Heleppokoe i Mellersta Österbotten i slutet av augusti ? Misin Ensihaukut i Rovaniemi i slutet av augusti ? Kipinä-haukut i Norra Karelen på hösten Du kan också vända dig till spetsföreningen på hemorten för tips den kan ha andra möjligheter för att hjälpa nykomlingar i gång. Mot slutet av det fyra timmar långa provet satte hunden upp farten och förlängde söken till drygt 800 meter. Området för fågelhundsprovet var avtalat med älgjaktlaget. Efter avslutat prov kunde vi rapportera färska älgspår till älgjägarna. Överdomaren Heidi Lahtinen (till v), provfunktionären Jade Kara och domaren Janne Kontkanen går igenom dagens händelser innan de räknar ihop poängen. Min hund Juksu skäller med några minuters mellanrum. Jägaren 1/2026 45
• F inlands viltcentral har under de senaste åren fått förfrågningar från anhöriga till avlidna jägare och från indragna skolor som har en samling med uppstoppade djur. I den här artikeln ska jag belysa frågan för de jaktbara djurens del. Här ska vi notera att det i ett dödsbo kan finnas både inhemska troféer och troféer från jaktresor i utlandet. Nationell lagstiftning och internationella avtal Utgångspunkten för jakttroféerna beror på arten, den nationella jaktlagstiftningen och de internationella avtalen. På den internationella nivån regleras handeln med hotade djuroch växtarter med CITES-avtalet som berör flera av våra inhemska jaktbara arter, som björn, lodjur, varg och utter. Utöver själva arten är det också viktigt att veta var och när djuret blev fällt, och känna lagstiftningen där och då. Vi behöver också känna till eventuella jakttillstånd och dispenser, och vem som beviljade dem. Spara informationen och håll den tillgänglig I princip är det tillåtet att skänkta bort jakttroféer. För mottagaren är det ändå viktigt att få så exakta uppgifter som möjligt om troféens ursprung eftersom det i efterhand kan vara svårt eller omöjligt att få klarhet i saken. Det är därför klokt att i god tid utreda jaktminnenas ursprung tillsammans med personen som äger dem och kan deras historia. Sammanställ och spara all tillgänglig information om troféerna. Även gamla fotografier kan fungera som dokument för en trofés ursprung. Att skänka bort troféer När en jägare eller ett dödsbo önskar överlåta en trofé utan betalning till exempelvis barn, släktingar eller någon utomstående så finns det i princip ingenting som hindrar detta. Ett undantag utgör samtliga fridlysta arter som inte är jaktbara eller icke fredade. För exempelvis en gammal uppstoppad duvhök krävs det tillstånd av det nya Tillståndsoch tillsynsverket för att få överlåta och flytta den. Duvhöken är ju numera fridlyst enligt naturvårdslagen. För de flesta viltarter finns det ingenting som hindrar en överlåtelse, men med anledning av det ovanstående är det viktigt Vad händer med jaktminnena? Är det tillåtet att sälja eller överlåta jaktminnen? Frågan kan bli aktuell för ett dödsbo som utreder vad arvingarna kan och får göra med den avlidna jägarens troféer. TexT Harri Norberg Bilder Tero Kuitunen En jägar s testamente Jägaren 1/2026 46
• att ändå göra en fritt formulerad överlåtelsehandling. Den berättar troféns historia och överlåtaren och mottagaren bestyrker dokumentet med sina namnteckningar. Överlåtelsebrevet är inte något lagstadgat dokument, men med ett sådant kan den nya innehavaren bestyrka troféns ursprung och sitt ägande. Somliga arter kan vara hotade eller så har det kanske senare, efter fällningen, ha tillkommit lagstadgade begränsningar och fredningar, som exempelvis för brunanden. Med dokumentet kan troféns nya ägare bestyrka att djuret är fällt i enlighet med gällande lag vid den tidpunkten. Anteckna uppgifterna på papper och förvara det nära trofén Det är alltså klokt att vara ute i god tid och tillsammans med jägaren själv, som kan troféernas historia, sammanställa informationen. Om trofén är monterad på ett underlag så är det klokt att också anteckna uppgifterna på baksidan eller undersidan. Inhemska arter som inte får säljas Vår inhemska jaktlagstiftning förbjuder handeln med ett flertal viltarter. Förbudet gäller också för troféer och andra jaktminnen. Jaktförordningen förbjuder handel med i Finland fälld kanadagås, sädgås, alfågel, knipa, småskrake, storskrake, järpe, orre och tjäder. Förbudet gäller också för identifierbara delar av dessa eller produkter tillverkade av dem. Det är alltså förbjudet att sälja troféer av de här arterna, exempelvis en uppstoppad tjäder. Allt emellanåt förekommer de här fåglarna till salu på nätet, men de webbansvariga har numera väldigt noga reda på hurdana till salu-annonser som inte får publiceras Här vill jag understryka att troféer av de här arterna får skänkas bort. Förbudet gäller alltså för försäljning. Våra inhemska CITES-arter CITES-konventionen (Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora) är ett internationellt avtal som reglerar handeln med utrotningshotade vilda djur och växter. För inhemska arter som ingår i CITES ansöker man om försäljningstillstånd av Finlands miljöcentral (Syke). Till ansökningen bifogar man dokument för troféns ursprung för att miljöcentralen ska kunna bedöma och bestyrka att trofén är laglig. Som exempel kan jag här nämna ett uppstoppat lodjur eller en björn, eller någon del av sådana, som pälsen eller skallen. För Citesarter som har blivit fällda med en stamvårdande dispens eller på en kvotjakt kan Finlands viltcentral bevilja ett sådant intyg som miljöcentralen kräver för en ansökan om försäljningstillstånd. Med det här intyget bestyrker viltcentralen att viltet är fällt i enlighet med vår jaktlagstiftning. Intyget fungerar dessutom som ett dokument för troféns ursprung, även om avsikten inte skulle vara att sälja den. En jägare eller en person som har beviljats tillstånd kan begära ett intyg också senare om uppgifterna om fällningen är hittade. Minnen från jaktresor Den som tänker sälja en trofé från en jaktresa i utlandet ska se efter om arten omfattas av Citesavtalet. Om arten visar sig vara en Citesart ska personen kontakta Miljöcentralen. Alla troféer som införs från utlandet kräver inte försäljningstillstånd, men det är säkrast att kolla upp arten. Som exempel på arter som inte omfattas av någon reglering kan nämnas impala och flera andra afrikanska antiloparter. EN JÄGARES TESTAMENTE Ju äldre trofé det är fråga om, desto svårare blir det att hitta uppgifter om djurets ursprung, eller dokument eller fotografier från jakten där tidpunkten för fällningen skulle framgå. Oavsett om jaktminnet är inhemskt eller utländskt, omfattas av en reglering eller inte, så är det med tanke på de kommande generationerna förnuftigt att sammanställa informationen så exakt som möjligt. När den exakta informationen är sammanställd bildar den ett jägartestamente som kommer att vara till stor hjälp för dem som ska ta hand om troféerna. Om troféerna är antecknade separat i det egentliga testamentet så ska där finnas samma uppgifter så att arvingarna senare kan ta hand om jaktminnena på rätt sätt. Uppgifterna om troféernas ursprung utgör utan tvekan ett värdefullt minne för de efterlevande! Du kan kontrollera arterna som ingår i Cites-konventionen på checklist.cites. org/#/en eller speciesplus.net/species. Däremot omfattar regleringen införsel och försäljning av svartbjörnstroféer från Nordamerika. Vissa strikt reglerade arter som har fällts efter den första juni 2023 får inte alls införas till Finland. Hit hör bland annat elefant, lejon, noshörning, brunbjörn och grizzlybjörn. Det är också förbjudet att sälja troféer av strikt skyddade arter som har införts tidigare. Älghorn får säljas Angående försäljningen kan vi avslutningsvis säga att det inte råder något totalstopp för försäljning av troféer av alla inhemska viltarter. Det går utmärkt att sälja älghorn, en grävling monterad på en platta eller en uppstoppad mård. Som jag har nämnt i det föregående så är det i regel tillåtet att överlåta uppstoppade jaktbara djur utan ersättning, även om en försäljning skulle vara förbjuden eller kräva tillstånd. Jägaren 1/2026 47
• Varje år frågar sig jägarna när de måste hålla hunden kopplad och när den får löpa lös. I jaktlagen är huvudregel klar – hunden ska hållas kopplad 1.3 till 19.8. Bild Tero Salmela S yftet med den begränsande kopplingstiden är att viltet ska få fortplanta sig ostört. Under den här tiden är många arter oerhört känsliga för störningar. Det stora flertalet av hundarna hålls kopplade under den här tiden, men lagen innehåller också några viktiga undantag för användningen och utbildningen av jakthundar. Även om det finns undantag så handlar det inte om generella befrielser utan noggrant avgränsade situationer. Jägaren ansvarar själv för att han eller hon känner bestämmelserna och tillämpar dem med omdöme. Hund som är yngre än fem månader Skyldigheten att hålla en hund kopplad gäller inte för hundar som är yngre än fem månader. Det är vanligt att jägare brukar träna valpar att bära saker och vänja dem vid skogens ljud och lukter. Men inte heller unghundar under fem månader får störa fredat vilt. Om valpen börjar visa intresse för vilt är det bäst att övergå till att rasta den i koppel ända tills den 20 augusti. Avvikelser från koppelpåbudet vid jakt Det är tillåtet att avvika från skyldigheten att hålla hunden kopplad när annan hund än en drivande hund används för jakt. Det kan handla om exempelvis jakt med en grythund, en apporterande hund på duveller kråkfågeljakt, eller en ställande hund på mårdhundsjakt. Det viktiga är här att följa förbudet i jaktlagens 37 §: Under fredningstiden får Skyldigheten att hålla hund kopplad vilt inte jagas eller skadas, inte heller spel, häckning eller ungar störas. Hunden ska vara så väl utbildad att jägaren vet att den inte kommer att avvika från det avsedda viltet under jaktens gång. Det är jägaren som bär ansvaret för hundens beteende. Om jägaren vet att hans spets under en mårdjakt kan börja följa en älg eller en hönsfågel, eller en retriever börja driva hare, så ska han inte jaga med den under kopplingstiden. Att utbilda en fågelhund Den som utbildar en hönshund eller en annan fågelhund kan avvika från koppelskyldigheten, men detta ska göras utan att störa fredat vilt. Det handlar alltså om hundutbildning som inte ska leda till fysisk kontakt med viltet; apportövningar som kan göras med en död fågel eller en dummy, eller övningar för en hönshunds luktsinne på en plats där det säkert inte finns vilda djur. Att exempelvis utbilda en spets i fågelarbete kan inte betraktas som utbildning enligt lagens mening eftersom det skulle innebära en störning av fredat vilt. Att utbilda en hund för hjortdjursjakt Från den 20 augusti till den sista december är det tillåtet att utbilda hundar för hjortdjursjakt och ordna sådana jaktprov. ObserNÅGRA UTDRAG UR JAKTLAGEN 37 §: Under fredningstiden får vilt inte jagas eller skadas, inte heller spel, häckning eller ungar störas. 51 §: Från den 1 mars till den 19 augusti skall hundar som är utomhus hållas kopplade eller så att de omedelbart kan kopplas. Detta gäller inte för hundar som är yngre än fem månader. Avvikelse från förbudet får även göras när hönshundar eller andra fågelhundar dresseras utan att fredat vilt ofredas under fortplantningstiden. 52 §: Finlands viltcentral kan ge dispens från skyldigheten som förskrivs i 51 § 1 mom. (läs även 51 § och 52 § i sin helhet) när hundprov anordnas eller hundar dresseras. Hundproven och dressyren ska ske så att fredat vilt inte ofredas under sin fortplantningstid. Jägaren 1/2026 48 LAGAR OCH LICENSER ÄR EN SPALT FÖR FINLANDS VILTCENTRALS OFFENTLIGA FÖRVALTNINGSUPPGIFTER (OFU). OFU ÄR EN OBEROENDE PROCESS SOM BLAND ANNAT HANDLÄGGER JAKTLICENSER OCH DISPENSER, SKÖTER JÄGARNAS GRUPPFÖRSÄKRING OCH ÄRENDEN SOM BERÖR JÄGARREGISTRET SAMT UTNÄMNER VISSA FUNKTIONÄRER I JAKTVÅRDSFÖRENINGARNA. Lagar och licenser
• Vargen bytte bilaga – modell för vitkindade gåsen och storskarven F ör ett år sedan skrev jag om den historiska ändringen av vargens skyddsstatus i Bernkonventionen. Därefter överraskade EU-kommissionen oss genom att hastigt föra beslutet vidare till EU:s naturdirektiv. Beslutet föregicks visserligen av en grundlig beredning av kommissionen före ändringen i Bernkonventionen, med ett kraftigt stöd också av vår regering. I regeringsprogrammet finns målsättningen att avlägsna onödiga begränsningar för livskraftiga arter. Den vitkindade gåsen finns i Bernkonventionens striktare skyddsbilaga II. Alltså i bilagan där vargen fanns tidigare. Norge föreslog redan åren 2018 och 2019 att den vitkindade gåsen skulle överföras till bilaga III för mindre strikt skyddade arter. EU-kommissionen skulle 2019 ha stött en överföring av den vitkindade gåsen, men medlemsländerna kunde inte enas. EU avstod från röstning och förslaget gick inte vidare. Vargens bilageflytt blev ett exempel på hur direktiv ska uppdateras. Det här är viktigt av den anledningen att den vitkindade gåsen och storskarven borde överföras till bilaga II i fågeldirektivet, eller för Finlands del åtminstone till II B, så att vi kan börja jaga dem och förhindra de ökande skadorna genom att reglera stammarna. En överföring till bilaga II skulle öppna möjligheten att fastställa ett mål för stammarna, så att vi med jakt kunde hålla dem under värdet. Så här gör vi redan med spetsbergsgässen trots att de är mycket färre än de vitkindade gässen. Om en art inte finns i fågeldirektivets bilaga II för jaktbara arter så går det inte heller att reglera stammen inom EU. Kommissionen har hållit orubbligt fast vid sin linje och därför krävs det en bilageändring för att vi ska kunna reglera den största gåsstammen i Västeuropa. JANNE PITKÄNEN Specialsakkunnig Jordoch skogsbruksministeriet Naturresursavdelningen Enheten för vilt och fiske Ansök om hjortdjurslicenserna i april Ansökningstiden för hjortdjurslicenser börjar i Oma riista den 1 april och slutar den 30 april kl 16.15. Skriv in ansökningstiden i kalendern. Lämna inte ansökningen till elfte timmen eftersom den bakre tidsgränsen är absolut. Om ansökningen är så mycket som en sekund försenad så lämnar vi den obehandlad och du blir med säkerhet utan licenser. Vi rekommenderar därför att du ansöker om hjortdjurslicens redan i mitten av april. Innan du skickar in ansökningen är det klokt att studera beskattningsplanen som jaktvårdsföreningen har gjort upp för det aktuella området. Inga förändringar av betydelse kommer att införas i ansökningsprocessen, utan du gör den i Oma riista som förut. Du finner ansökningsanvisningarna på Finlands viltcentrals webbplats riista.fi > svenska. KE IJO VÄ ÄN ÄN EN vera att den tillåtna tiden för utbildning och jaktprov avviker från jakttiderna för hjortdjuren. Tillstånd för utbildning och jaktprov Jaktlagen tillåter också avvikelser beträffande provoch tävlingsverksamheten för hundar och för utbildning för vilken det inte finns separata undantag. Här krävs i allmänhet ett tillstånd beviljat av Finlands viltcentral. Syftet med rådande tillståndspraxis är att förvissa sig om att verksamheten säkert är kontrollerad och inte stör viltet under fortplantningstiden. Tillstånd har beviljats för bland annat retrieverprov i vattenarbete. Ansvaret vilar uttryckligen på jägaren Ansvaret för lagligheten i verksamheten vilar alltid på hundens ägare eller innehavare. En jägare ska alltid kunna bevisa att han eller hon med sin verksamhet inte stör de vilda djuren under deras fortplantningsoch fredningstid. Om lagens krav inte blir uppfyllda fullt ut så är det säkrast att hålla hunden kopplad. K lumn Jägaren 1/2026 49
• Somliga jägare menar att det räcker med ett enda skott för inskjutningen av ett jaktgevär medan andra tvärsäkert säger tre skott, och vissa skjuter tiotals skott. Men hur kan jag veta vad som är en tillräcklig mängd? TexT Samu Mäntyniemi Bilder Tero Salmela och Arto Määttä D et korta svaret på frågan är att elva inskjutningsskott är en lämplig mängd för det allra mesta. Svaret beror förstås också på vad skytten vill uppnå. Vi kan betrakta inskjutningen på två olika sätt. Det första sättet är en relativ inskjutning. Där försöker skytten minska osäkerheten hos inskjutningen så att dess andel av patronens träffsäkerhet är liten. Det andra sättet är en absolut inskjutning. Där försöker skytten göra inskjutningen så exakt som möjligt enligt mellanrummen mellan klicken på siktet. Det förväntade träffområdet och patronens träffområde Den totala träffsäkerheten kan beskrivas som ett förväntat 90-procentigt träffområde. Detta är en cirkel runt siktpunkten inom vilken skottet träffar med 90 % säkerhet. Om geväret är fullständigt inskjutet så är det patronens träffsäkerhet som bestämmer storleken på cirkeln. Men med färre inskjutningsskott blir träffarnas förutsägbarhet osäkrare eftersom skytten inte vet exakt hur långt från siktpunkten som geväret faktiskt träffar. Begreppet förväntat träffområde inkluderar således osäkerheten orsakad av både patronens träffsäkerhet och inskjutningens brist på exakthet. Patronens träffområde beskriver igen enbart spridningen orsakad av patronens träffsäkerhet. Relativ inskjutning Den relativa inskjutningen passar för de flesta syften som en skytt kan ha. Metoden kräver i regel färre inskjutningsskott och faktorer att klarlägga, i jämförelse med den absoluta inskjutningen. Vid en relativ inskjutning besluter skytten hur mycket större det förväntade träffområdet får vara än patronens träffområde. Med matematisk statistik går det att räkna ut hur mycket större det förväntade träffområdet är än patronens träffområde när geväret är inskjutet med ett visst antal skott. Här är fördelen den, att skytten inte behöver känna till patronens träffsäkerhet. Om inskjutningen görs med ett enda skott är diametern på det 90-procentiga förväntade träffområdet 41 % större än för ett fullständigt inskjutet gevär. Med tre skott blir skillnaden 15 %, med tio skott 5 % och med 30 skott 1,6 %. Uttryckt som en area ger en inskjutning med ett enda skott ett två gånger större förväntat träffområde än patronens träffsäkerhet. Med tre skott blir arean 33 % större, med tio skott blir den 10 % större och med 30 skott blir den 5 % större än med ett fullständigt inskjutet gevär. Som tumregel kan vi tänka oss att vi med ungefär tio skott skulle få en rätt så bra Inskjutningen av ett jaktgevär Hur många skott behöver jag? Jägaren 1/2026 50
• inskjutning. Med en större mängd skott ger varje ytterligare skott en allt mindre nytta. I praktiken är det en god idé att skjuta ett udda antal inskjutningsskott, exempelvis elva, eftersom detta gör det lättare att ta fram medianträffen, det vill säga den mittersta träffen i träffbilden. Att ta reda på det förväntade träffområdet Efter den relativa inskjutningen vet jägaren hur stor del av träffarnas osäkerhet som beror på inskjutningen och hur stor del på patronens träffsäkerhet. Men storleken på det 90-procentiga förväntade träffområdet känner vi ännu inte till. Vi vet bara i vilka proportioner det består av olika osäkerhetsfaktorer. Att klarlägga storleken på det förväntade träffområdet är ändå i allmänhet både intressant och viktigt när vi jämför exempelvis skjutavstånd och storleken på det aktuella viltets vitala område. Utifrån den relativa inskjutningen vet vi hur mycket större det förväntade träffområdet är i förhållande till patronens träffsäkerhet. Det gäller alltså att ta reda på storleken på patronens 90-procentiga träffområde. Det är vanligt att skyttar kontrollerar patronens träffsäkerhet genom att skjuta träffbilder med tre, fem eller tio skott. Den som brukar göra detta vet att tioskottsklungorna i genomsnitt är klart större än klungorna med färre skott. Om vi mäter en patrons träffsäkerhet på olika sätt kan vi sedan med en datorsimulering göra dem jämförbara. Där får vi reda på hurdana 90-procentiga träffområden som klungorna skjutna med olika antal skott motsvarar. En träffbild skjuten med tre skott är till storleken i genomsnitt aningen större än hälften (56 %) av patronens 90-procentiga träffområde. På motsvarande sätt blir en klunga med fem skott två tredjedelar (70 %) och med tio skott nästan lika stor (90 %). Först efter 17 skott motsvarar spridningen i genomsnitt patronens 90-procentiga träffområde (100 %). Med de här uppgifterna kan vi förvandla klungor skjutna med olika antal skott till uppskattningar av storleken på det 90-procentiga träffområdet. I synnerhet med små klungor är det skäl att skjuta flera eftersom den slumpartade storleksvariationen hos de små klungorna är större än hos de större klungorna. Som en tumregel för en minimimängd kan vi säga att det totala antalet skott helst ska vara minst 30 för att ge oss statistiskt tillförlitliga siffror på träffområdets storlek. Samma skott kan mycket väl samtidigt också användas för inskjutningen, så ökar också precisionen där. Om geväret är fullständigt inskjutet och vi med serier om tre skott får i medeltal MEDELVÄRDET 3 PTR KLUNGOR MÅLSATT SÄKERHET 50 % 75 % 90 % 95 % 25 mm 2 5 9 12 30 mm 3 8 15 21 36 mm 4 12 23 33 42 mm 6 17 34 47 Antalet inskjutningsskott som behövs när kalibern är .308 Win, avståndet är 100 meter och siktet har 10 mm klick (0,1 MRAD). Antalet inskjutningsskott som krävs när kalibern är .308 Win, siktet har 7,3 mm klick (0,25 MOA) och avståndet är 100 meter. MEDELVÄRDET 3 PTR KLUNGOR MÅLSATT SÄKERHET 50 % 75 % 90 % 95 % 25 mm 3 8 16 23 30 mm 5 14 28 40 36 mm 8 22 44 62 42 mm 11 31 63 89 Diagrammet visar storleken på klungorna skjutna med olika antal skott i förhållande till patronens 90 % träffområde. Klungorna med tre och fem skott är i genomsnitt klart mindre än det 90 % träffområdet. Klungorna med 17 skott ger den bästa uppfattningen om området där patronen träffar med 90 % sannolikhet. Antalet inskjutningsskott som krävs för olika säkerhetsmål och patronträffsäkerheter när avståndet är 100 meter och siktet har 0,1 MRAD (1 cm) klick. Patronens träffsäkerhet är angiven som ett 90 % träffområde eller den genomsnittliga storleken på klungor om 3, 5 och 10 skott. 90 % TRÄFFOMRÅDE MEDELVÄRDET 3 PTR KLUNGOR MEDELVÄRDET 5 PTR KLUNGOR MEDELVÄRDET 10 PTR KLUNGOR MÅLSATT SÄKERHET 50 % 75 % 90 % 95 % 25 mm 14 mm 18 mm 22 mm 1 3 6 9 30 mm 17 mm 21 mm 27 mm 2 5 9 12 35 mm 20 mm 25 mm 31 mm 2 6 12 16 40 mm 22 mm 28 mm 36 mm 3 8 15 21 45 mm 25 mm 32 mm 40 mm 4 10 19 27 50 mm 28 mm 36 mm 45 mm 4 12 23 33 55 mm 31 mm 39 mm 49 mm 5 14 28 40 60 mm 34 mm 43 mm 54 mm 6 17 34 47 65 mm 36 mm 46 mm 58 mm 7 19 39 56 70 mm 39 mm 50 mm 62 mm 8 22 45 64 80 mm 45 mm 57 mm 71 mm 10 29 59 84 90 mm 50 mm 64 mm 80 mm 13 37 75 106 Kl un ga ns st or le k jä m fö rt m ed 90 % trä ffo m rå de t (% ) Antal skott 5 10 15 20 25 30 100 80 60 40 20 Jägaren 1/2026 51
• Osäkerheten vid inskjutning Området för möjliga mittpunkter för träffarna När vi tar hänsyn till att träffmedelpunkten kan ligga var som helst i det blå området så utvidgas också området där skottet kan träffa. Bilden visar flera möjliga träffområden för patronen. Patronens 90 % träffområde Mittpunkten för träffarna Mittpunkten för siktandet Förväntat 90 % träffområde Om vi känner till den exakta skillnaden mellan siktpunkten och träffpunkten, skulle patronens 90 % träffområde och skottens förväntade träffområde sammanfalla. Området för möjliga mittpunkter för träffarna Patronens 90 % träffområde Det går inte att exakt känna till skillnaden mellan medelpunkten för träffarna och siktpunkten, men ju fler inskjutningsskott vi skjuter desto exaktare vet vi. Det blå området beskriver osäkerheten för träffmedelpunktens verkliga placering. Osäkerheten som beror på inskjutningen Osäkerheten som beror på patronens träffsäkerhet När vi förenar patronens träffområde med osäkerheten för träffarnas medel punkt får vi det förväntade 90 % träff området för skotten som är större än enbart patronens 90 % träffområde. Det förväntade 90 % träffområdet krymper när inskjutningsosäkerheten minskar. Vi minskar osäkerheten genom att skjuta flera inskjutningsskott. Samtidigt minskar inskjutnings osäkerhetens relativa andel. I exemplet har patronens 90 % träffområde diametern 30 mm på 100 meters håll. På 300 meter är det alltså ett 90 mm träffområde som beskriver patronens träffsäkerhet. Det förväntade träffområdets storlek beror på hur väl geväret är inskjutet. På 300 meter är det 90-procentiga träffområdet 127 mm för ett gevär inskjutet med ett enda skott medan det 90-procentiga träffområdet är 95 mm för ett gevär inskjutet med elva skott. 11 inskjutningsskott 1 inskjutningsskott Jägaren 1/2026 52
• 25 mm träffbilder med patronen, så träffar vi med 90 % sannolikhet inom en 38 mm cirkel. Klungorna med fem skott är i genomsnitt 30 mm och med tio skott kan vi förvänta oss 38 mm. Om geväret i exemplet är inskjutet med ett enda skott så är det 90-procentiga träffområdet 54 mm i diameter. Med tre inskjutningsskott är det 44 mm och med tio skott träffar skytten med 90 % säkerhet en 40 mm stor cirkel. Absolut inskjutning Inskjutningen är absolut när mitten av träffklungan ligger högst ett halvt klick från siktpunkten. Att i det här läget ändra på siktet skulle bara föra siktpunkten längre bort från mittpunkten för träffbilden. Antalet skott som skytten behöver beror på tre faktorer. De personliga kraven. Hur säker vill du vara på att geväret är inskjutet så väl som det bara är möjligt? Ju högre krav du ställer desto fler skott behöver du. Avståndet mellan klicken på siktet. Ju mindre ett klick flyttar siktpunkten desto noggrannare kan inskjutningen göras och desto fler inskjutningsskott behöver skytten. Patronens träffsäkerhet med det här geväret. Ju större spridning patronen har desto fler inskjutningsskott behöver skytten. Med ett typiskt jaktgevär som exempel När skytten har klarlagt sin kravnivå, avståndet mellan klicken på siktet och patronens träffsäkerhet kan han med matematisk statistik ta reda på hur många skott han behöver för inskjutningen. Vi lämnar de matematiska finesserna därhän och koncentrerar oss på resultaten. Som exempel använder vi ett gevär med kalibern .308 Win som vi skjuter in på hundra meter. På det avståndet flyttar klicken på siktet träffpunkten med en cm. Tidigare har vi skjutit tio träffbilder med tre skott. Den genomsnittliga storleken på klungorna blev 25 mm och vi har beslutit att vi vill att inskjutningen med 90 procents säkerhet ska vara den bästa möjliga. För att nå det här målet behöver vi en klunga med elva skott som vi skjuter med omsorg. Med tre inskjutningsskott skulle det finnas en 50 procentig chans att inskjutningen inte är den exaktaste möjliga. Med sex skott ökar säkerheten till 75 procent. För att nå 95 procents säkerhet skulle vi behöva 14 skott. Men om medelvärdet för träffbilderna med tre skott hade varit 30 mm i stället för 25 mm, så skulle vi ha behövt 15 skott för att nå 90 procents säkerhet. Om geväret har ett sikte som är baserat på vinkelminuter med 0,25 MOA (c 7,3 mm) mellan klicken så skulle det behövas 17 inskjutningsskott för att nå 90 procents säkerhet. Skribenten är en statistiker som ägnar sig åt jakt och skarpskytte. Så skjuter du in geväret 1. Börja med grovjusteringen så att du träffar tavlan. ? Stöd geväret så att du ser tavlan genom pipan och justera siktet till samma punkt utan att rubba geväret. ? Använd en stor tavla eller stå nära tavlan så att det första skottet träffar. ? Mät den första träffens avstånd till siktpunkten i höjdled och sidled. ? Gör de nödvändiga korrigeringarna med hänsyn till avståndet. På 10 meters håll flyttar ett 0,1 MRAD klick träffen med en mm och på 20 meter med två mm. ? Alternativt: Om geväret sitter stadigt i en bänk justerar du siktet så att det sammanfaller med träffen. 2. När träffen sitter i tavlan skjuter du i lugn takt ett tillräckligt (gärna udda) antal inskjutningsskott. Inta ny skjutställning för varje skott så att den här variationen blir inkluderad i inskjutningen. Sikta varje skott på samma punkt utan att skruva på siktet emellan. Det bästa resultatet med tanke på jakten är att låta pipan svalna ordentligt mellan skotten. 3. Leta i träffbilden upp den mittersta träffen i sidled. Om du sköt elva skott så är den mittersta den sjätte från både höger och vänster. Mät den mittersta träffens avstånd i mm i sidled till siktpunkten och omvandla millimeter till klick. Om den mittersta träffen låg till höger om siktpunkten klickar du siktet åt vänster. 4. Leta i träffbilden upp den mittersta träffen i höjdled. Om du sköt elva skott så den mittersta den sjätte både uppifrån och nedifrån räknat. Mät den mittersta träffens avstånd i mm i höjdled till siktpunkten och omvandla millimeter till klick. Om den mittersta träffen låg under siktpunkten så klickar du siktet uppåt. 5. Vapnet är nu inskjutet och behöver inga fler justringar. Om du misstänker att du har klickat siktet åt fel håll så kontrollerar du det genom att skjuta ett eller två skott. Om provskotten bekräftar att du har klickat rätt så behövs det inga fler åtgärder. Om klicken gick åt fel håll eller om du misstänker fel antal klick så är det bäst att göra om hela inskjutningen. TIPSET: Om du skjuter väldigt täta klungor kan det bli svårt att skilja åt träffarna. Det löser du genom att fördela inskjutningsskotten på flera tavlor och därefter med en penna rita in träffarna på en oskjuten tavla. Det här är enkelt bara tavlorna är lika stora och siktpunkten finns på samma plats på samtliga tavlor. Exempelvis luftgevärstavlor av kartong eller A4-ark fungerar fint. Lägg varje skjuten tavla i tur och ordning på den oskjutna tavlan och markera träffarna med en penna genom kulhålen. Den mittersta träffen i höjdled, 48 mm: 0,1 MRAD = 5 klick nedåt 0,25 MOA = 7 klick nedåt Den mittersta träffen i sidled, 69 mm: 0,1 MRAD = 7 klick till vänster 0,25 MOA = 9 klick till vänster Exemplet visar inskjutning på 100 m avstånd. MRAD: 10 mm klick MOA: 7,3 mm klick Jägaren 1/2026 53
• Hurdana skidor ska en jägare skaffa sig? TexT och Bilder Juha Tissari V i provskidade några par skidor i terrängen i Lappland, Kajanaland och Norra Savolax. Förhållandena varierade från djup och lös pudersnö till moddig blidsnö och vårlig skare. Traditionella skogsskidor passar i öppen terräng Traditionella skogsskidor är mellan två och tre meter långa och har en bredd på 70 millimeter. Arealen på undersidan avgör hur bra skidorna bär skidlöparen i snön. Ju längre skidor desto bättre bärighet. Skidkomforten blir ännu bättre med en fjädrande spets; då plöjer inte skogsskidan ner i snön utan skidlöparen kommer smidigt framåt. Skogsskidor finns med olika undersidor; fjälliga, vallningsbara, med stighud och av nanomaterial. Skidorna med fjäll och av nanomaterial ger gott fäste under nästan alla omständigheter. En vallningsbar undersida kräver arbete, men kunnigt vallade skidor kan få det bästa fästet och glidet. De traditionella skogsskidorna passar bäst på öppna myrar, åkrar och isar. De har En jägares skidutrustning i djup snö mycket riktigt i alla tider varit nödvändiga för toppjägare i mjuk och djup snö. Korta skogsskidor i besvärlig terräng Korta skogsskidor är i stället bredare för att bevara den bärande förmågan. Längden kan vara 180 cm och bredden 100 mm. Då blir bottenarealen i stort sett den samma som på traditionella långa skogsskidor. Fördelen med de kortare skidorna är att de är lättare att manövrera på trånga ställen. Bäst kommer de till sin rätt när terrängetappen inte är särskilt lång. Dessutom är de korta skidorna enklare att transportera. Det handlar alltså om en fungerande kompromiss mellan glidsnöskor och traditionella skogsskidor. Sådana passar bra i svårframkomlig terräng när det inte behöver gå fort. Natoskidornas civila version Längden på skidorna som tillverkades enligt försvarsmaktens krav fick vara högst 240 cm och ett skidpar fick väga högst 3,3 kilogram. Dessutom skulle de vara böjligare och hållbarare än de tidigare arméskidorna och vara pålitliga under alla förhållanden. En jägar s utrustning Jägaren 1/2026 54
• Bindningarna fick väga högst 600 gram och i skarpt läge skulle det ta högst tjugo sekunder för soldaten att få skidorna på fötterna. Skidorna är timglasformade och bär alldeles utmärkt i djup snö. Spetsen är 90 mm bred, mitten 75 mm och bakändan 82 mm. Någon valla behövs inte eftersom det utmed sträckan för fäste finns en 70 cm lång fjällig botten. Tack vara den böjliga och höga spetsen stiger skidorna upp över snön i stället för att plöja ner i den. Bakändan är uppåtböjd, vilket hindrar skidan från att gräva ner sig i snön när den glider bakåt. Skidmodellen finns i både längre och kortare versioner, och i två styvheter enligt skidlöparens vikt. Natoskidorna har den långa skogsskidans bärighet, men är smidigare. I jämförelse med andra skogsskidor tävlade skidupplevelsen i en klass för sig. Fjällskidor på bärande snö Fjällskidor är kortare än skogsskidor och i regel 160 till 210 cm långa. De är timglasformade och har stålkanter. Fjällskidor för jägare tillverkas utan stålkanter för att inte skada hundens tassar. Fjällskidorna kommer bäst till sin rätt ovanför trädgränsen där snön är packad och skiktad, och skidlöparen inte sjunker ner. De passar också på vårsnö eftersom man sällan sjunker ner i snön. Glidsnöskor för svårframkomlig terräng Glidsnöskor är vanligen mellan 120 och 160 cm långa och 9 till 14 cm breda. Skidan är knappt alls upphöjd under foten, men undertill på mitten finns ofta stighud. Spetsen och den bakre delen fungerar som glidyta. Framfarten med glidsnöskor påminner om skidning, men hastigheten är klart långsammare eftersom glidet är så kort. Därför passar sådana bäst för en lugn takt i svårframkomlig terräng där det skulle bli för bökigt med skidor. Det finns glidsnöskor med stålkant och utan. Precis som med fjällskidorna så går stålkanterna inte ihop med hundsällskap. Stavarna Teleskopiska skidstavar som går att förse med större kringlor passar utmärkt för jägare. Det finns också skidstavar som är uttryckligen gjorda för djup snö. Längden på stavarna räknar vi ut genom att multiplicera skidlöparens längt med 0,85; för en 180 cm lång person passar således 150-155 cm långa stavar. I lös och djup snö är det ändå en god idé att välja stavar som är 10-15 cm längre. Det finns en mängd olika skidmodeller som passar för jägare. Alla har de sina starka sidor medan ingen är bättre än alla andra. Kängorna avgör valet av bindningar. Även om jägare brukar kombinera skogsskidor med stövlar så är rejäla kängor ett beaktansvärt alternativ eftersom sådana ger mycket bättre stadga åt fötterna. Glidsnöskorna är en mellanform mellan skidor och snöskor. Sådana passar bäst i terräng där det känns hopplöst att ta sig fram med skogsskidor, som i täta, oröjda planteringar och i snår. Korta skidor är behändiga, men i djup och lös snö behöver skidlöparen långa bärande skidor. Jägaren 1/2026 55
• En jägar s vapen Ljuddämparen skonar skyttens öron, dämpar rekylen och lindrar knallen som rullar ut i omgivningen. Det sistnämnda är viktigt bland annat vid jakt nära bebyggelse. TexT och Bilder Arto Määttä D e flesta nya gevär har numera gängor för ljuddämpare som standard, vilket rejält sänker tröskeln för att skaffa en ljuddämpare. Ljuddämparna tillverkas i olika storlekar med varierande vikt. Det finns också dämpare avsedda för vissa kalibrer. För jakt kan jägaren alltså välja en kort och lätt dämpare som ändå är effektiv. Här i vårt land är ljuddämparna licensbelagda, så det krävs alltså en vapenlicens för dämparköpet. Välj dämparen efter ändamålet Vid banskytte avlossas mängder av skott och skytten skjuter gång på gång långa, belastande serier. Därför är dämpare för banskytte ofta av stål och alltså tunga. På jakt är det däremot inga stora mängder skott som avfyras, så där kan skytten välja en lättare och kortare modell. En lätt dämpare gör inte geväret lika framtungt medan en kort dämpare inte förlänger pipan Ljuddämparen – basutrustning för jaktgeväret Jägaren 1/2026 56
• värst mycket. Den korta dämparen fördärvar således inte gevärets hanterlighet och viktfördelning. Hur ljuddämparen påverkar gevären Att det har blivit vanligare med ljuddämpare syns också på gevären. Tidigare låg den typiska piplängden i standardkalibrerna på 56 till 61 cm och i magnumkalibrerna på 61 till 66 cm. Numera har en allt större del av gevären 51 cm långa pipor, vilket har blivit den nya standarden. Samtidigt har allt fler gevär ljuddämpargängor som standardutrustning. Dagens standard är en kompromiss mellan prestanda och hanterbarhet. Om pipan är för kort kan patronens prestanda sjunka för mycket, men å andra sidan blir en lång pipa med ljuddämpare opraktiskt lång. Fastsättningsgängorna och hålets diameter När man låter göra dämpargängor på ett gammalt gevär ska gängtypen anpassas efter pipans tjocklek. På europeiska gevär är följande gängor typiska: M14x1, M15x1, M17x1 och M18x1. På gevär som exporteras till Förenta Staterna har mynningen ofta den från mynningsbromsar kända gängan ?”x24 UNEF. Dessutom finns det i handeln också dämpare med spigot-gängor. Nästan undantagslöst är det klokt att välja en gänga med en så stor diameter som pipans yttermått medger. Det vill säga att dämpargängan görs enligt pipan och därefter väljer man dämpare efter gängan. Det normala är att dämpare görs med en rad olika gängor, vilket betyder att gängorna sällan behöver göras för att passa dämparen. För att få bästa dämpningseffekt ska du välja en dämpare med ett så litet hål som möjligt i förhållande till kulan. Diametern på hålet genom dämparen går vanligen i en serie steg, som på europeiska dämpare är 5,7 mm, 6,5 mm, 30 cal och 9,3 mm. För kalibrerna som faller emellan väljer vi följande dämparstorlek; för en 7 mm kaliber blir det vanligen en 30-kalibrig dämpare. Underhåll och användning Skruva alltid av dämparen från geväret efter användning. Förbränningsgaserna som samlas i dämparen är nämligen hygroskopiska, det vill säga att de samlar fukt. Om du lämnar dämparen kvar på pipan leder det till korrosion. Även smuts sprider sig från dämparen till pipan, vilket leder till bekymmer med pipans exakthet i den känsliga yttersta delen. För att torka dämparen ska du efter användning ställa den upprätt stående på en luftig plats. Det är också klokt att fetta in dämparens gängor. Det förhindrar att gängan kärvar och att krutgaser når gängan, vilket i sin tur förebygger att dämparen fastnar i gängorna. Dessutom tål de infettade gängorna på det här viset bättre det upprepade ioch urskruvandet. Beträffande skötseln av dämparen ska du läsa tillverkarens anvisningar. Ljuddämparna tillverkas vanligen av aluminium eller stål, men det finns i handeln också dämpare av titan. Den här metallen förenar stålets hållbarhet med aluminiets lätthet. Många jägare väljer en dämpare som är så lätt och kompakt som möjligt. Effekten är inte lika hög som hos större modeller, men gevärets balans och bärbarhet drar i regel det längre strået. Skillnaden mot gevär utan dämpare är ändå avsevärd. TE RO SA LM EL A På dämpare av teleskopmodell ligger den bakersta kammaren ovanpå pipan, vilket innebär att dämparen inte förlänger geväret mer än måttligt. Teleskopdämpare för jakt görs främst av aluminium, vilket håller vikten nere. Ljuddämparna av stål rekommenderas om skyttet mest handlar om banskytte. Det är särskilt upphettningen som frestar på dämparen, som ju blir hetare ju fler skott som skjuts i allt snabbare takt. Ståldämparna tål upprepade påfrestningar, vilket en dämpare av aluminium knappast skulle klara av. Jägaren 1/2026 57
• K öksmästare Ari Ruoho är kökschef på Helsingforsrestaurangen Ravintola Nokka. Restaurangen är känd för sin inhemska viltmat och ekologiska mat. Ari är en av våra kändaste viltkockar och har vunnit ett gott rykte också för att han, när han hinner jaga, själv tillagar en del av viltet som serveras på restaurang Nokka. Ruoho är en ivrig jägare som tillagar vilt både i restaurangköket, på jakt och hemma. Tanken är alltid att ta vara på viltet så noggrant som möjligt och utan fördomar, och att lyfta fram råvarornas egen smak. Principen att ta vara på hela djuret från nos till svans innebär inte bara att Ari på en älg tar vara på fileerna och stekarna, och gör färs av resten. Han tar noggrant vara på de olika delarna av kroppen utifrån deras egenskaper; i ett långkok smälter bindväven och köttet får smak och struktur. På fåglar ger ryggraden och benen smak åt spadet medan Ari grillar hjärtat till tataki. Långkokt hjortbog • Hjortbog kan långkokas i en kastrull på spisen eller i spad i ugnen, i en stekpåse i ugnen med en skvätt vätska eller med sous vide-metoden i en vakuumpåse. • Långkoka hjortbogarna tills benen lossnar lätt och bindvävnaderna har smultit. Tillagningen av bogarna tar ungefär sex timmar i nittio grader. • Ta vara på spadet eller köttvätskan från tillagningen. • Lösgör ben och brosk från det färdigkokta köttet, och den bindväv som inte har smultit under tillagningen. BURGARE PÅ ÖVERKOKT HJORT 2 hjortbogar barbeque-sås 1 liten huvudkål 3 lime-frukter 2 röda chili 1 kruka koriander 2 rödlökar 2 dl majonnäs ½ dl sriracha-sås Riv den långkokta hjortbogen. Tillsätt en barbequesås som du gillar och rör om, men med lätt hand så inte såsen kör över hjortsmaken. Om köttmassan känns torr kan du lätta upp den med långkoksspad. Skär kålen i tunna strimlor och smaksätt med limeskal och limesaft, småskuren chili, korianderblad, salt och peppar. Skär en rödlök i tunna skivor och smaksätt med limesaft. Rör i majonnäsen och srirachasåsen. Stek bröden och montera burgarna. Jägaren 1/2026 58 Mat n TexT Ari Ruoho Bilder Teemu Mäkelä UNDER 2026 ÄR DET ARI RUOHO SOM LAGAR DELIKATESSER FÖR TIDNINGEN JÄGARENS LÄSARE.
• STEKT ÖVERKOKT HJORT 2 hjortbogar 2 dl brynt smör 1 kruka bladpersilja jordärtskocka broccolini lök salt Riv de överkokta bogarna. Blanda köttet med det brynta smöret och salta. Bred ut köttmassan i en rektangulär form och tryck den till en kompakt och jämn skiva, för hand eller med en annan, lika stor form. Ställ formen i kylskåpet och låt köttmassan kylas ner över natten. Stek de tvättade, oskalade jordärtskocksknölarna och de oskalade små lökarna i 180 grader i 25 minuter i ugnen. Lyft köttmassan ur formen och skär den i portionsbitar om cirka 150 gram. Stek köttbitarna i en stekpanna i smör tills de har fått en frasig yta på båda sidorna. Tillsätt broccolinin i pannan och stek den en stund i smör. Finfördela bladpersiljan och fräs hastigt klippet i smör i stekpannan. Bred ut persiljan på köttet. Klyv de stekta jordärtskockorna. Skala och klyfta de stekta lökarna. Bygg upp portionen med hjort, lök, broccolini och jordärtskocka. Sås kan du laga genom att koka ihop spadet och röra ner smör med visp eller stavmixer. Eller helt enkelt genom att hälla smör från pannan på portionen! Jägaren 1/2026 59
• Jägaren 1/2026 60 FULLMAKT OBS! Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning) Jag ___________________________ _____________________________________ befullmäktigar ________________________________ _____________________________________ att representera mig på _______________________________________________________________________ jvf:s årmöte ____________ / _____________ 2026 _____________________________________ Datum ________________ Underskrift ___________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort: JVF-nummer ________________ Jägarnummer _________________________ Födelsetid ____ /____ /_____ ____ ___ förnamn förnamn datum för årsmötet jvf:s namn efternamn efternamn ort Den som deltar i sin jaktvårdsförenings årsmöte är också med och sköter jaktoch viltfrågor i ett vidare perspektiv. Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet! P å årsmötet behandlas ärenden i enlighet med 3 § i arbetsordningen för jaktvårdsföreningar. I år ska mötena bland annat välja styrelsemedlemmar för dem som är i tur att avgå. Jaktvårdsföreningen som du är medlem i står på jaktkortet. Kom ihåg att den som deltar i jv-föreningens årsmöte alltid är skyldig att styrka sitt medlemskap. Det enklaste sättet att styrka sitt medlemskap är att visa jaktkortet i Oma riista i telefonen. Det går också att styrka medlemskapet med sitt giltiga jaktkort, dvs direktdebiteringskortet, eller inbetalningskortet med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jv-avgift. Det kan bli ändringar i de planerade mötesplatserna och -tiderna.. Följ därför med läget på riista.fi när årsmötet närmar sig. Jaktvårdsföreningarna informerar om årsmötet också i andra kanaler. Fullmakt På jaktvårdsföreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. Medlemmar under 18 år har rätt att närvara och yttra sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar i samma jv-förening. För fullmakten finns en blankett nedtill på sidan som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt föreskrifterna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller som kopia. Det går också med ett jaktkort utskrivet från Oma riista eller en skärmdump från mobilen. Granskningen av fullmakter och jaktkort börjar i regel en halv eller hel timme före mötet. till jaktvårds föreningens årsmöte KALLELSE
• Södra Tavastland 12.2. 18:00 Asikkala jvf Skolcentret Salpaus, festsalen Männikkö, Laurellintie 67 A, Asikkala 19.2. 18:00 Forssa-Tammela jvf Tammela kommunhus, fullmäktigesalen, Hakkapeliitantie 2, Tammela 18.2. 18:00 Hattula-Kalvola jvf Iittala bygård, Hollaajantie 3, Iittala 4.2. 18:30 Hauho-Tuulos jvf Tuomisen Raijan Pitopalvelu, Hauhontie 13, Hauho 16.2. 18:00 Hausjärvi-Riihimäki jvf Turkhauta föreningshus, Hausjärventie 1614, Turkhauta 12.2. 18:00 Janakkala jvf Janakkala kommunhus, Juttilantie 1, Turenki 24.2. 18:30 Jokilääni jvf Humppila Andelsbanks mötesrum, Kisakuja 1, Humppila 11.2. 18:30 Lahtisnejdens jvf Officersklubbens festsal, Upseerikerhokatu 3, Lahtis 17.2. 18:30 Lammi jvf Villa Mainiemi, Mainiementie, Lammi 25.2. 18:30 Loppi jvf Skjutbanan, Nummenrannantie 769, Loppi 10.2. 18:00 Padasjoki jvf Kullasvuoriskolan, Koulukuja 1, Padasjoki 19.2. 18:00 Renkonejdens jvf Tulinummi, Tulinummi 4, Renko 26.2. 18:00 Urjala jvf Restaurang-Kafé Pioni, Tampereentie 4, Urjala Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Södra Savolax 26.2. 18:00 Anttola jvf Ollinmäki vingård, Anttolantie 1640, Anttola 17.2. 18:00 Enonkoski jvf Maitolaituri Kahvila & Puoti, Enonkoskentie 11 T 58175 Enonkoski 25.2. 18:00 Etelä-Soisalo jvf Restaurang Heinäkissa, Virastokuja 1, Heinävesi 12.2. 18:00 Hartola jvf Gasthaus Koskenniemi, Koskenniementie 66, Hartola 18.2. 18:00 Haukivuori-Virtasalmi jvf Haukivuoren Riistamiehets stuga, Taulumäentie 494, Haukivuori 24.2. 18:00 Heinolanejdens jvf Hotell Kumpeli, Muonamiehenkatu 3, Heinola 4.2. 18:00 Joroinens jvf Gamla kommunhuset, nedre våningen, Mutalantie 2, Joroinen 18.2. 18:00 Juva jvf Martti Talvela-kampus, auditoriet, Juvantie 20, Juva 3.2. 18:00 Kangasniemi jvf Kafé-Restaurang Aallotar, Pieksämäentie 2, 51200 Kangasniemi 10.2. 18:00 Kerimäki jvf Kerimäki jvf:s kontor, Puruvedentie 59, Kerimäki 11.2. 19:00 Mäntyharju-Hirvensalmi jvf Tyllilä-Hovi, Tylliläntie 52 52700 Mäntyharju 26.2. 18:00 S:t Michels jvf Harjumaan riistamiehets stuga, Mainuntie 2, Harjumaa 24.2. 17:30 Pertunmaa jvf Fullmäktigesalen, Pertuntie 1943, Pertunmaa 3.2. 18:00 Pieksämäki jvf Kanttilasalen, Naarajärvi, Vilhulantie 5, Pieksämäki 19.2. 18:00 Puumala jvf Puumala kommunhus, fullmäktigesalen, Keskustie 14, Puumala 4.2. 18:00 Rantasalmi jvf Rantasalmi Andelsbank, mötesrummet, Kylätie 28, Rantasalmi 11.2. 18:00 Ristiina jvf Metsälinna, Kitereentie 13, Ristiina 17.2. 18:00 Nyslotts jvf Undervisningsrestaurang Paviljonki, Rajalahdenkatu 4, Nyslott 10.2. 18:00 Savonranta jvf Lunchkafé Sara, Kolmatähkäntie 3, Savonranta 19.2. 18:00 Sulkava jvf Kafé-Restaurang Pijot, Kauppatie 1, Sulkava 12.2. 18:00 Sysmä jvf Restaurang Uoti, Keskustie 1, Sysmä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Sydöstra Finland 3.2. 18:00 Anjala jvf Vastila föreningshus, Vastilantie 1632, Vastila 24.2. 18:00 Elimäki jvf Länsi-Kymen Osuuspankkis klubbrum, Vanhamaantie 9, Elimäki 26.2. 18:00 Etelä-Saimaa jvf Hanhijärvi bygård, Hanhijärventie 390, Villmanstrand 4.2. 18:00 Itis jvf Ravilinna, Veteraanitie 2, Kausala 4.2. 18:00 Jaala-Kuusankoski jvf c/o Hotell Jaala, Mötesrummet, Salparinteentie 1, Kouvola 5.2. 18:00 Joutseno jvf Juhlakokous Joutseno, Ullas kafé, Keskuskatu 7, Joutseno 10.2. 18:00 Kymmene-Karhula jvf Laajakoski bystuga, Pekanojantie 84, Kotka 11.2. 18:00 Lemi-Taipalsaari jvf Ungdomsföreningshuset Tapiola, Tapiolankatu 5, Lemi 12.2. 18:00 Luumäki jvf Servicecentret Mäntykoti, Patteritie 7, Taavetti 26.2. 17:30 Miehikkälä jvf Miehikkälä Skolcenter, Keskustie 9, Miehikkälä 17.2. 18:00 Parikkala jvf Kirjavalan Erämiehets stuga, Koivuvaarantie 55, Kirjavala 10.2. 18:00 Pyttis jvf Huutjärviskolan, Huutjärvivägen 56, Huutjärvi 5.2. 18:00 Rautjärvi jvf Kommunhuset, fullmäktigesalen, Simpeleentie 12, Simpele 11.2. 18:00 Ruokolax-Imatra jvf Ruokolaxcampuset, Opistontie 21, Ruokolahti 17.2. 18:00 Savitaipale-Suomenniemi jvf Restaurang Sahrami, Torikatu 5-7, Savitaipale 12.2. 18:00 Sippola jvf Polven Juustola, Polventie 59 A, Savero 18.2. 18:00 Valkeala-Kouvola jvf Utin Kerho, Hävittäjäntie 3, Utti 19.2. 18:00 Veckelax-Fredrikshamn jvf TOK-huset, Lahdenmäentie 34, Kannusjärvi 25.2. 18:00 Vederlax jvf Rajasalen, Itätie 1, Virolahti 18.2. 18:00 Ylämaa jvf Tervajoen Metsästäjäts stuga, Rummuntie 174, Ylämaa Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Kajanaland 23.2. 18:00 Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf Centrumskolan, Aholantie 28, Ristijärvi 17.2. 18:00 Kajana jvf Gymnasiets auditorium, Vuorikatu 2, Kajana 17.2. 18:00 Kuhmo jvf Kuhmohuset, Koulukatu 1, Kuhmo 18.2. 18:00 Paltamo jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Salmelankuja 1, Paltamo 9.2. 18:00 Puolanka jvf Puolankajärviskolan, auditoriet, Koulukatu 2, Puolanka 19.2. 18:00 Sotkamo jvf Vuokatti idrottsinstitut, Opistontie 4, Vuokatti 11.2. 18:00 Suomussalmi jvf Teater Retikka, Jalonkatu 1, Suomussalmi 12.2. 18:00 Vuolijoki jvf Vuolijoki bankhus, Kajaanintie 2, Vuolijoki Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Kajana jvf där den börjar en timme före. Mellersta Finland 26.2. 18:00 Ala-Keitele jvf Stadshusets kafé, Hallintokatu 4, Äänekoski 19.2. 18:00 Hankasalmi jvf Sauvamäki festhus, Sauvamäentie 609, Sauvamäki 25.2. 18:00 Östra Päijänne jvf Joutsa skolcenter, auditoriet, Koulutie 2, Joutsa 18.2. 18:00 Jämsänejdens jvf Sammallahtiskolan, Sammallahdentie 200, JÄMSÄ 24.2. 18:00 Jyväskylänejdens jvf Vesala lägeroch aktivitetscenter, mötesrum 3. Neulakankaantie 61, Vesanka 18.2. 18:00 Kannonkoski-Kivijärvi jvf Vuoskosken Paukkus stuga, Peltolantie 75, Kannonkoski 24.2. 18:00 Karstula-Kyyjärvi jvf Rantakyläskolan, Rantakyläntie 486, Karstula 5.2. 18:00 Keuruu jvf Hotell Keurusselkä, Keurusseläntie 134, Keuruu 12.2. 18:00 Kinnula jvf Kinnulahuset (Föreningsgården), Keskustie 12, Kinnula 17.2. 18:00 Konnevesi jvf Mötesrummet, Vainiontie 20, Konnevesi 19.2. 18:00 Korpilahti jvf Eräriihelä, Riihelänpisto, Korpilahti 10.2. 18:00 Laukaa jvf Kenneldistriktets aktivitetscenter, Rokkakankaantie 9, Laukaa As 4.2. 18:00 Multia jvf Andelsbankens klubbrum, Keskustie 29 A, Multia Vi behandlar planen för en sammanslagning av Multia, Pylkönmäki och Saarijärvi jvf. 4.2. 18:00 Petäjävesi jvf Lemettilän Kahvilanavetta, Siltatie 23, Petäjävesi 25.2. 18:00 Pihtipudas jvf Folkets hus / Kuvapirtti, Keskustie 11, Pihtipudas 11.2. 18:00 Pylkönmäki jvf Evästupa, Keskustie 28, Pylkönmäki Vi behandlar planen för en sammanslagning av Multia, Pylkönmäki och Saarijärvi jvf. 3.2. 18:00 Saarijärvi jvf Skjutbanestugan, Pyssylä, Ampumaradantie 50, Saarijärvi Vi behandlar planen för en sammanslagning av Multia, Pylkönmäki och Saarijärvi jvf. 12.2. 18:00 Suolahti-Sumiainens jvf Vanha Keitele, Hotellinpolku 1, Suolahti 5.2. 18:00 Toivakka jvf Toivakkahuset, Iltaruskontie 2, Toivakka 10.2. 18:00 Uurainens jvf Teivaalastugan, Teivaalantie 135, Kyynämöinen 11.2. 18:00 Viitasaari jvf Stadshuset, Keskitie 10, Viitasaari Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Jämsänejdens jvf där den börjar 45 minuter före mötet. Lappland 10.2. 18:00 Enontekis jvf Fjäll-Lapplands naturcenter, Peuratie 15, Enontekis 15.2. 12:00 Enare jvf Bygården Koppelo, Koppelontie 890 A, Ivalo 23.2. 18:00 Kemijärvi jvf Kemijärvi kulturcenter, kaféet, Hietaniemenkatu 5, Kemijärvi 19.2. 18:00 Kemi-Lapplands jvf Savukoski kommunhus, Kauppakuja 1, Savukoski 24.2. 18:00 Keminmaa jvf Biblioteket / ungdomsgården, Väylätie 6, Keminmaa 13.2. 18:00 Kittilä jvf Kittilä kommunhus, 2 vån, Valtatie 15, Kittilä 11.2. 18:00 Kolari jvf Kolari kommunhus, fullmäktigesalen, Isopalontie 2, Kolari Jägaren 1/2026 61 KONTROLLERA TIDEN OCH PLATSEN FÖR MÖTETPÅ RIISTA.FI
• 9.2. 18:00 Muonio jvf Muonion Kyläpirtti, Pirkantie 4 b, Muonio 16.2. 18:00 Pello jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Kunnantie 4, Pello 27.2. 18:00 Posio jvf Fullmäktigesalen, Kirkkotie 1, Posio 24.2. 18:00 Ranua jvf Fullmäktigesalen, Keskustie 34, Ranua 13.2. 18:00 Rovaniemi jvf Valajashuset, Rautiosaarentie 45, Rautiosaari 26.2. 18:00 Salla jvf Fullmäktigesalen, Postipolku 3, Salla 10.2. 18:00 Simo jvf Toivostugan, Sahatie 3, Simo 6.2. 18:00 Sodankylä jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Jäämerentie 1, Sodankylä 18.2. 18:00 Tervola jvf Fullmäktigesalen, Keskustie 81, Tervola 17.2. 18:00 Torneå jvf Laivakangas, Alatornion metsästyseuras stuga, Ampumaradantie, Torneå 14.2. 13:00 Utsjoki jvf Byhuset Saivu, Ylitenontie 33 A, Karigasniemi 19.2. 18:00 Övertorneå jvf Etelä-Portimo bygård, Kylätie 24, Etelä-Portimojärvi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Enare jvf där den börjar en timme före. Uleåborg 19.2. 19:00 Haapajärvi-Reisjärvi jvf Haapajärvi stadshus, mötesrummet andra våningen, Kirkkokatu 2, Haapajärvi 23.2. 19:00 Haapavesi jvf Haapaveden Opisto, Vanhatie 45, Haapavesi 16.2. 18:00 Karlö jvf Hailuodon Metsästysseuras stuga, Kottaintie 87, Karlö 10.2. 18:00 Haukipudas jvf Lunchkafé Nyymanni, Revontie 14, Haukipudas 26.2. 17:30 Ijonejdens jvf Micropolis, Piisilta 1, Ijo 11.2. 18:00 Kalajoki-Alavieska jvf Kalajoki teaterhus, Plassintie 20, Kalajoki 19.2. 18:00 Kärsämäki jvf Trafikstationen Juustoportti, Haapajärventie 1, Kärsämäki 17.2. 18:00 Kempele-Oulunsalo jvf Paukkustugan, Mäntyranta 130, Oulunsalo 18.2. 18:00 Kiminge-Överkiminge jvf Huttukylän Ms, Koitelinkoskentie 720, Kiminge 12.2. 18:00 Kuusamo jvf Gymnasiets auditorium, Oulangantie 1, Kuusamo 10.2. 18:00 Limingonejdens jvf Limingovikens naturcenter, Rantakurvi 6, Limingo 24.2. 18:00 Muhos jvf Skjutbanan, Lummelammentie, Muhos 18.2. 19:00 Nivala jvf Nivalan Eränkävijäts aktivitetshus, Pyssymäentie 76, Nivala 12.2. 19:00 Oulainens jvf Ukonkantti, Kirkkotie 16, Vihanti 23.2. 18:00 Uleåborgs jvf Madekoskiskolan, Konttisentie 100, Uleåborg 16.2. 18:00 Piippolanejdens jvf Ämbetshuset, Keskustie 9, Piippola 11.2. 18:00 Pudasjärvi jvf Pohjantähti, Teollisuustie 1, Pudasjärvi 9.2. 19:00 Pyhäjärvi jvf Hiisistugan, Kauko Tikkasentie 28, Pyhäsalmi 26.2. 18:30 Brahestadsnejdens jvf Yrkesläroanstaltens auditorium, Tervahovinkatu 2, Brahestad 5.2. 18:00 Sievi jvf Fullmäktigesalen, Haikolantie 16, Sievi 24.2. 18:00 Siikajokidalens jvf Vauhtistugan, Hietamaantie 92, Siikajoki 5.2. 18:00 Taivalkoski jvf Taivalvaara allaktivitetshus, Hiihtokeskuksentie 4, Taivalkoski 25.2. 18:00 Tyrnävä jvf Skjutbanestugan Riistala, Muhostie 88, Tyrnävä 9.2. 18:00 Utajärvi jvf Uta-Tupa, Kirkkotie 11, Utajärvi 25.2. 18:00 Vaala jvf Skidstugan i Kurikkavaara, Laajantie, Vaala 17.2. 19:00 Ylivieska jvf Teikontupa, Jussisentie 8, Ylivieska Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Piippolanejdens jvf där den börjar en timme före mötet. Österbotten 19.2. 18:00 Ähtäri jvf Pirkanlinna, Lukiontie 2, Ähtäri 19.2. 18:00 Alajärvi jvf Stadshuset, Alvar Aallon tie 1, Alajärvi 4.2. 18:00 Alavus-Töysä jvf Huhtamäkisalen, Okslammintie 9, Alavus 10.2. 18:00 Evijärvi-Kortesjärvi jvf POP-banken, Jääkärintie 50, Kortesjärvi 12.2. 18:00 Härmä jvf Ekohovi, Kurjentie 633, Ylihärmä 3.2. 18:00 Himanka jvf Koski-Hovi, Uunilanrantatie 2, Himanka 12.2. 18:00 Ilmajoki jvf Riistavalli, Riistavallintie 156, Ilmajoki 11.2. 18:00 Isojoki-Karijoki jvf Skjutbanestugan, Luovankyläntie 202, Karijoki 2.2. 18:00 Jalasjärvi jvf Riistastugan, Kurikkaperäntie 247, Mantila 17.2. 18:00 Jurva jvf Gamla kommunhusets fullmäktigesal, Koulutie 8, Jurva 5.2. 18:00 Kälviä-Ullava jvf Regionkontoret, Kälviäntie 24, Kälviä 9.2. 18:00 Kannus jvf Ruutikellari, Kukkatalo Ruusunen, nedre våningen, Valtakatu 9, Kannus 16.2. 18:00 Kauhajoki jvf Erähovi, Erähovintie 62, Kauhajoki 2.2. 18:00 Kauhavan rhy Kauhavan Alakyläs jaktstuga (Metsola), Vanha Sotatie 442, Kauhava 13.2. 18:00 Kuortane jvf Kommunhuset, Keskustie 52, Kuortane 5.2. 18:00 Kurikka jvf Skjutbanan, Paavolantie 549, Kurikka 10.2. 18:00 Kyrönmaa jvf Andelsbanken Isokyrö, Lukkarinmäentie 2, Isokyrö 18.2. 18:00 Laihia jvf Skjutbanan i Jakkula, Allisentie 165, Jakkula 18.2. 18:00 Lakeuden jvf Kouran Ms:s stuga, Kalliokoskentie 250 61160 Seinäjoki 17.2. 18:00 Lappajärvi-Vimpeli jvf Lappajärven ms:s stuga, Kaskentie 20, Lappajärvi 9.2. 18:00 Lappo jvf Step-institutet, Lappocampusets auditorium, Siiriläntie 11-13, Lappo 4.2. 18:00 Lehtimäki-Soini jvf Lehtimäki servicekontor, Keskustie 2, Lehtimäki 17.2. 18:00 Lestijärvi jvf Palola, Jukolantie 2b 69440 Lestijärvi 10.2. 18:00 Lochteå jvf Lohtajan Ms:s stuga Houraati, Houraatintie 10, Lochteå 4.2. 18:00 Peräseinäjoki jvf Näätästugan, Näätämajantie 158, Peräseinäjoki 19.2. 18:00 Perho jvf Skjutbanan Hirvaanlinna, Porasentie 287, Perho 5.2. 18:00 Perho ådals jvf Hotell Kaustinen, auditoriet, Pajalantie 24, Kaustby 11.2. 18:00 Teuva jvf Orrela, Porvarintie 51, 64700 Teuva 16.2. 18:00 Toholampi jvf Jussinpirtti, Elnantie 2, Toholampi 11.2. 18:00 Ylistaro jvf Ylistaro-huset, Kaukolanraitti 5, Ylistaro Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Norra Tavastland 18.2. 18:00 Jalanti jvf Allin Pirtti, Sontulantie 3, Akaa 11.2. 17:30 Kangasala jvf Gymnasiets auditorium, Finnentie 42, Kangasala 12.2. 18:00 Kuhmalahti-Sahalahti jvf FBK:s hus, Taidetie 2 36810 Kuhmalahti 23.2. 18:00 Kuhmoinens jvf Sarin kotikahvila / Galleria 52, Toritie 52, Kuhmoinen 17.2. 18:00 Kurun rhy Forstinstitutet, huvudbyggnaden, första våningen, Metsätie 1, Kuru 18.2. 18:00 Längelmävesi jvf Hyytiälä skogstation, A-husets föreläsningssal TYVI, Hyytiäläntie 124, Korkeakoski 10.2. 18:00 Lempäälänejdens jvf Manttaalihuset, Manttaalintie 1, Lempäälä 26.2. 18:00 Mänttänejdens jvf Mänttänejdens skolcenter, personalmatsalen, Virtasalmentie 14 35800 Mänttä 9.2. 18:00 Nokianejdens jvf Kolmenkulman ABC, Rounionkatu 140, Nokia 17.2. 18:00 Pälkäne och Luopioinens jvf Fullmäktigesalen, Museotie 1, Luopioinen 25.2. 18:00 Ruovesi jvf Restaurang Kantakievari Ruovesi, Ruovedentie 11, Ruovesi 11.2. 18:00 Sääksmäki-Valkeakoski jvf Juhasalen, Suutarinlahti 21, Tarttila 24.2. 18:00 Tammerfors jvf Kämmenniemiskolan, Paavolantie 4, Kämmenneimi 16.2. 18:00 Virrat jvf Rajaniemen Pappila / Siekkissalen, Rajaniementie 35, Virrat Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Norra Karelen 2.2. 18:00 Eno jvf Skolcentret i Eno, Viestikuja 9, Eno 3.2. 18:00 Ilomants jvf Motionshallen, Pogostantie 13, Ilomants 4.2. 18:00 Joensuunejdens jvf Gamla soldathemmets auditorium, Ampujantie 43, Onttola 5.2. 18:00 Juuka jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Poikolantie 1, Juuka 9.2. 18:00 Keski-Karjala jvf Kiteen Hovi, Hovintie 2, Kides 12.2. 18:00 Lieksa jvf Kulturcentret, Pielisentie 9, Lieksa 11.2. 18:00 Libelits jvf Penttiläsalen, Koulukuja 1, Liperi 10.2. 18:00 Outokumpu jvf Sörjälä, Suvisrannantie 10, Outokumpu 16.2. 18:00 Polvijärvi jvf Skolcentret, B-huset, Auditoriet, Polvijärventie 14, Polvijärvi 17.2. 18:00 Tohmajärvi-Värtsilä jvf Restaurang Kotipirtti, Talluksentie 26, Tohmajärvi 18.2. 18:00 Tuupovaara jvf Ullakko, Onnelankuja 5, Tuupovaara 19.2. 18:00 Ylä-Karjala jvf Hyvärilä ungdomsoch turistcentrum, Lomatie 12, Nurmes Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. KONTROLLERA TIDEN OCH PLATSEN FÖR MÖTETPÅ RIISTA.FI Jägaren 1/2026 62
• Norra Savolax 4.2. 20:00 Idensalmi jvf Metsäpirtti , Mansikkaniementie 6 A, Idensalmi 23.2. 18:00 Juankoski jvf Juankoski museum, Laivarannantie 2, 73500 Juankoski 17.2. 18:00 Kaavi jvf Kuittinens festlokal, Rantatie 6, Kaavi 16.2. 17:00 Karttula jvf Kuopio stads servicekontor i Karttula, Kissakuusentie 6, Karttula 25.2. 18:00 Keitele jvf Wanhan koulun talli, Vesannontie 1791, Keitele 19.2. 18:00 Kiuruvesi jvf Kulturhuset, Lähteentie 10, Kiuruvesi 18.2. 18:00 Koillis-Savo jvf Tuusniemi kommunhus, Keskitie 22, Tuusniemi 16.2. 18:00 Kuopio jvf Hotell Iso Valkeinen, Majaniementie 2, Kuopio 5.2. 18:00 Lapinlahti jvf Lapinlahti gymnasium, Kivistöntie 2, Lapinlahti 18.2. 18:00 Leppävirta-Varkaus jvf Kiveläskolans auditorium, Laivurintie 19, Leppävirta 24.2. 18:00 Maaninka jvf Maaninkajärviskolans auditorium, Maaningantie 49, Maaninka 19.2. 18:00 Nilsiä jvf Bystugan i Haluna, Pieksänkoskentie 31, Haluna 9.2. 18:00 Pielavesi jvf Beställningsrestaurang Juhlaranta, Säviän vanhatie 173, Säviä 12.2. 18:00 Rautalampi jvf Kommunhuset, Kuopiontie 11, Rautalampi 26.2. 18:00 Rautavaara jvf fullmäktigesalen, ämbetshuset, Koulutie 1, Rautavaara 3.2. 18:00 Siilinjärvi jvf Aktivitetscentret Kirsu, fd Kumpunenskolan, Kumpusentie 304, Siilinjärvi 10.2. 18:00 Sonkajärvi jvf Koskela, Hirvijärventie 34, Sonkakoski 17.2. 18:00 Suonenjoki jvf Futuria, kabinettet, Jalkalantie 6, Suonenjoki 25.2. 18:30 Tervo jvf Ungdomsgården Manttu, Mantuntie 4, Tervo 11.2. 18:00 Varpaisjärvi jvf Varpaisjärvihuset, Kunnantie 20, Varpaisjärvi 12.2. 18:00 Vehmersalmi jvf Vehmersalmen Osuuspankkis klubbrum, Vehmersalmentie 34, Vehmersalmi 27.2. 18:00 Vesanto jvf Nya skolan, Koulutie 16 A, Vesanto 26.2. 18:00 Vieremä jvf Rientola, Koitontie 2, Vieremä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Kust-Österbotten 3.2. 18:00 Karlebynejdens jvf Fackelheim, Juukkovägen 291, Karleby 9.2. 18:00 Lappfjärdsnejdens jvf Lantbrukskansliet, Nybrovägen 3, Lappfjärd 17.2. 18:00 Malaxnejdens jvf Kommungården i Malax, Malmgatan 5, Malax 18.2. 19:00 Närpesnejdens jvf Yrkesakademin i Österbotten, Ängskullvägen 1, Närpes 19.2. 18:30 Pedersörenejdens jvf Sursik skola, Sursikvägen 43, Bennäs 19.2. 19:00 Nykarlebynejdens jvf Juthbacka Hotell och Restaurang, Jutasvägen 34, Nykarleby 4.2. 19:00 Vasanejdens jvf Iskmo-Jungsund uf, Jungsundvägen 575, Jungsund 10.2. 19:00 Vörånejdens jvf Norrvalla, Vöråvägen 305-307, Vörå Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Satakunta 23.2. 18:00 Nedre Satakunta jvf Pellonpuistoauditoriet, Opintie 4, Huittinen 17.2. 18:00 Euranejdens jvf Teaterhuset Pläkki, Koulutie 4, Eura 10.2. 18:00 Tavastkyrö-Viljakkala jvf Restaurang Kultacasino, Haverintie 16, Viljakkala 25.2. 18:00 Harjavalta jvf Restaurang Hakuninmäki, Pyydyskatu 1, Harjavalta 2.2. 18:00 Ikalis-Jämijärvi jvf Eräharju, Ulvaantie 135, Ikalis 10.2. 18:00 Kihniö jvf Kihniönkylän Erä-Veikots stuga, Palolahdentie 100-28, Kihniö 18.2. 18:00 Kumo-Kauvatsa jvf Kumo föreningsgård, Seuratalonrinne 7, Kumo 3.2. 18:00 Lavianejdens jvf Lavian Metsästysseuras stuga, Susikoskentie 140, Lavia 24.2. 18:00 Sydvästra Satakunta jvf Etappi 22, övre salen, Satamakatu 22D, Raumo 19.2. 18:00 Sastmola jvf Kommunhuset, Kauppatie 40, Sastmola 9.2. 18:00 Mouhijärvidistriktets jvf ABC Häijää, kabinettet, Kauppakuja 1, Sastamala 24.2. 18:00 Norrmarksnejdens jvf Noormarkun Klubi, Laviantie 14, Norrmark 12.2. 18:00 Parkano-Karvia jvf Jvf:s mötesrum, Kirkkokatu 3, Parkano 25.2. 19:00 Norra Satakunta jvf Vihteljärven Ms:s skjutbana, Kyrönkankaantie 194, Vihteljärvi 24.2. 18:00 Björneborgs jvf Rantakartano, Isojoenrannantie 58, Björneborg 19.2. 18:30 Punkalaiduns jvf Metsästysseura Haukkas stuga, Haukantie 120, Oriniemi 16.2. 18:00 Säkylä-Kjulo jvf Pihlava lägercenter, Lehmuuntie 35, Säkylä 9.2. 18:00 Sastamala jvf Vammala yrkesskolas auditorium, Ratakatu 36, Sastamala 26.2. 18:00 Siikainens jvf Lunchkafé Helmi, Kankaanpääntie 2, Siikainen 12.2. 18:00 Ulfsbydistriktets jvf Verstas Juhlat, Pyssykankaantie 170, Nakkila Hormisto Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Nyland 10.2. 17:30 Askola-Pukkila jvf Restaurang SantziCafe, Keskustie 19, Pukkila 26.2. 18:00 Esbo-Grankulla jvf Spektri Business Park, Pilottihuset, Skogsjungfrugränden 4, Esbo 26.2. 18:00 Helsingfors jvf Helsingfors jaktvårdsförening, Sompiovägen 1, Helsingfors 9.2. 18:00 Hyvinge jvf Solttilan alamaja, Korpiharjuntie 241, Hyvinge 4.2. 18:00 Karislojo jvf Föreningshuset, Keskustie 17, Karislojo 24.2. 18:00 Mellersta Nylands jvf Tusby församlingscenter, Rykmentintie 34, Tusby 25.2. 18:00 Kyrkslätts jvf Kyrkslätt servicecentral, Rågränden 3b, Kyrkslätt 23.2. 18:00 Västra Nylands jvf Yrkeshögskolan Novia, Raseborgsvägen 9, Ekenäs 10.2. 18:00 Lappträsks jvf Road 6, Helsingforsvägen 1286, Pockar 3.2. 18:00 Liljendals jvf Liljendalgården, Herrgårdsvägen 16, Liljendal 12.2. 18:00 Lojo jvf ABC Lojo, Hossavägen 1, Lojo 23.2. 18:00 Lovisa jvf Byahemmet, Byahemsvägen 16, Gammelby 2.2. 18:00 Mäntsälä jvf Mäntsälä sportskyttecenter, Hirvihaarantie 725, Hirvihaara 12.2. 18:00 Mörskom-Artsjö jvf Artjärven Osuuspankkis mötesrum, Salmelantie 2, Artsjö 11.2. 18:00 Nummi-Pusula jvf Oinola skolcenter, Byggnad 9, Tiedonpolku 4, Nummi 4.2. 18:00 Nurmijärvi jvf Kommunhusets fullmäktigesal, Keskustie 2 B, Nurmijärvi 25.2. 18:00 Orimattila jvf Helinäntupa, Kuismapolku 4, Orimattila 3.2. 18:00 Borgnäs jvf Mika Waltariskolan, Anttilantie 9, Laukkoski 9.2. 18:00 Borgå jvf WSOY-huset, Källarplanet, Mannerheimgatan 20 K, Borgå 24.2. 18:00 Strömfors jvf Lantmannaföreningens hus, Elimäkivägen 1520, Svenskby 2.2. 18:00 Sammatti jvf Sampaala, Lohilammentie 2, Sammatti 5.2. 18:00 Sibbo jvf Gesterby FBK-hus, Gesterbyvägen 83, Sibbo 23.2. 18:00 Vanda jvf Helsinge skola, Övitsbölevägen 3, Vanda 5.2. 18:00 Vichtis och Högfors jvf Folkets hus i Högfors, Vihdintie 2, Karkkila Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Egentliga Finland 3.2. 18:00 Alastaro jvf Alastaron metsästysseuras stuga, Majatie 67, Loimaa 9.2. 18:00 Kalandnejdens jvf Mötesrummet Wintteri, bakom kaféet, Pohjoistullitie 3, Nystad 12.2. 18:00 Kimitoöns jvf Bjärkas Golf, Västanfjärdsvägen 655, Västanfjärd 5.2. 18:00 Kiskodistriktets jvf Neste Kivihovi, Bulevardi 10, Suomusjärvi 23.2. 18:30 Laitilanejdens jvf Festhuset Sirppu, Erik Sorolaisentie 15, Laitila 24.2. 18:00 Loimaanejdens jvf Lantbruksmuseet Sarka, Vanhankirkontie 383, Loimaa 26.2. 18:00 Marttilanejdens jvf Kylämäki hästgård, mötesrummet, Hallintie 31, Marttila 4.2. 18:00 Maskunejdens jvf Kurittulaskolan, ingång via Opintie, Koulukuja 1, Masku 2.2. 18:30 Mynämäkiområdets jvf Mynämäki kommun / Auditoriet, Vehmaantie 111, Mynämäki 11.2. 18:00 Pemarvikens jvf Paimion Metsästysseuras stuga, Saustilantie 153, Pemar 23.2. 18:00 Pargas jvf Hotel Kalkstrand (Strandbo), Strandvägen 1, Pargas 11.2. 18:00 Bjärnånejdens jvf Lounaismaan Op, Bjärnåkontoret, Salontie 4, Bjärnå 9.2. 17:00 Pöytyänejdens jvf Haukkavuori skidstuga, Haukkavuorentie 43, Riihikoski 10.2. 18:00 Rimito-Merimasku jvf Merimaskuskolans matsal, Iskolantie 9, Merimasku 2.2. 18:00 Salonejdens jvf Gymnasiet, lilla auditoriet, 2. vån, Kaherinkatu 2, Salo 5.2. 18:00 Somero jvf Repostugan, Sorvastontie 894, Somero 25.2. 19:00 Åbonejdens jvf Auran Kettulinna, Kettukalliontie 625, Aura 4.2. 17:30 Åbolands skärgårds jvf Lions lokal, Tallbackavägen 24, Korpo 12.2. 18:00 Vakka-Suomi jvf Gustavssalen, Kivimaantie 20, Gustavs Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. KONTROLLERA TIDEN OCH PLATSEN FÖR MÖTETPÅ RIISTA.FI Delta och påverka! Jägaren 1/2026 63
• 1. Hur många ungar får minken i genomsnitt? a) 1-2 b) 3-4 c) 5-7 2. Vad plockar du ur förstahjälpenväskan för att hejda ett ymnigt blodflöde? a) ett tryckförband b) en mitella c) sårtejp 3. Hur många gånger fler vildsvin än älgar fäller man i Sverige? a) 1,5 gånger b) 3 gånger c) 4 gånger 4. Förbränningsgaserna som samlas i ljuddämparen är hygroskopiska, vilket betyder att de a) är vattenavstötande b) förhindrar korrosion c) samlar fukt 5. För att räkningen av spår i snön ska lyckas behövs det a) ett sammanhängande täcke av nyfallen snö b) sträng kyla c) soligt väder 6. Oma riistas viltkamerafunktioner är a) tillgängliga och avgiftsbelagda för alla b) tillgängliga enbart för jvf-verksamhetsledare c) tillgängliga för dem som har betalat jaktkortet 7. Skidor med stålkanter passar inte a) för den som skidar med hund b) för branta nerförsbackar c) för skidning i fjällen 8. Det är tillåtet att transportera ett gevär i terrängen med en fyrhjuling a) på egen mark b) var som helst c) längs en etablerad led till inkvarteringsstället 9. Det stora flertalet av de iberiska vargarna bor i a) Spanien b) Portugal c) Frankrike 10. Ansökningstiden för hjortdjurslicenser börjar den a) första mars b) första april c) första maj De rät ta sva ren : 1b, 2a, 3b, 4c, 5a, 6c, 7b, 8c, 9a, 10b Lagstiftningen fastställer minimikraven för hur vi transporterar och förvarar vapen och patroner. Men detta är inget mer än minimikrav. TexT Marko Mikkola Bild Tero Salmela Ä ven om lagen tillåter att vi förvarar patronerna i magasinet så är det klokare att ta loss magasinet eller ta patronerna ur geväret. Med ett bevisligen tomt gevär krävs det rejält med schabbel för att vålla en olycka. Om det finns patroner i magasinet så behövs det inte fler dumheter än två; en laddningsrörelse och ett tryck på avtryckaren. När jägaren stuvar in geväret i bilen kan patronen överst i magasinet hamna i patronläget, och om den här personen dessutom har för vana att göra en (fullkomligt onödig) kallavfyrning så blir det i stället ett vådaskott*! Det samma gäller för pauserna. Minimiåtgärden är här att öppna geväret och plocka patronen ur patronläget. En klokare åtgärd vore att plocka ut samtliga patroner så att geväret blir tomt. Om sedan en jaktkamrat fingrar på geväret utan tillstånd av ägaren så blir det inget vådaskott. Dessutom är det ju fullt möjligt att jägaren glömmer kvar geväret på pausplatsen! Vilket är då att föredra: att patronerna är kvar i magasinet eller att geväret är tomt? Tillfällig förvaring På en jaktresa är det i sin ordning att förvara gevär och patroner tillsammans i ett fodral i bilen, bara den är låst. Men gevären och patronerna får inte vara synliga från utsidan av fordonet! Det här kallas tillfällig förvaring, och där ska jägaren ha tankarna med sig. Det kan gå så illa att det blir ett inbrott i bilen. Men om geväret och patronerna inte är förvarade tillsammans så kan tjuven inte på stående fot missbruka vapnet. Försiktighet och eftertanke är nyckelord för en jaktdag utan olyckor. Vi ska vara lika omsorgsfulla med vapensäkerheten på jakt som på skjutbanan. Vi ska våga ingripa när en kamrat gör dumheter och vi ska ta vapensäkerheten på allvar. * Ett vådaskott är inte någonting som bara händer. Det händer när någon har varit vårdslös med ett gevär! För mycket säkerhet – omöjligt! Smarta l sningar på jakt Kan du d t här? Jägaren 1/2026 64
• Beställ snöspårsguiden! Guiden innehåller presentationer av de jaktbara arterna, fredade liknande arter och de skadliga främmande arterna. Marcus Wikmans texter kompletterar nu Ilpo Kojolas presentationer av nykomlingarna guldshakal och stenmård. Guiden har ett terrängvänligt och praktiskt format, 72 sidor och kostar 7 euro plus frakt. Beställ den i viltcentralens webbshop: kauppa.riista.fi MYYDÄÄN Aseita www.pphunt.fi p. 040 592 1289 Pasi Asetalvitie.fi 0500-526008. Aseet, patruunat, tähtäimet, vaimentimet, sepäntyöt, YM... KATTOJA SEINÄPELLIT suoraan tehtaalta Taipaleen Teräs Oy, 43700 Kyyjärvi puhelin 0400-661379, 040-8235938 www.taipaleenteras.fi Myydään seuraavat aseet: Heym SR 20 kal.93X62 KUIN UUSI. Sako L579 kal.308 hyvä. Valmet 412S kal.12x70 hyvä. Rihlapiiput 12x76 ja 308 hyvät. Patruunoita ja kiikaritähtäimiä. SEPPO 0400837103. Aseet Oulussa. Riistaporkkanaa 5€/20kg säkki. 0400 775 475 / Pyyn Maatila, Ristiina Täytetty 17 piikkinen hirvenpää. Puh: 0400 811 282 Kivääri Sako Safari 375H&H 040 703 3594 OSTETAAN Näädän nahkoja, myös ruhona. M.Laitinen/Villiturkis, 040 718 0928 Ostetaan NÄÄDÄN ym. turkisnahkoja. T. Virta. Lahti 040-508 1167 Turkisnahkoja ja Sarvia. p. 050 554 6852 R Pentinmäki. Jäpintie 344C 60800 Ilmajoki VUOKRALLE TARJOTAAN Vuokrataan kolmen 1200-1300 hehtaarin palstojen metsätysoikeuksia Sukevalla Pohjois-Savossa. Lisätietoja https://www.sukevanyhteismetsa.fi/ ELÄINTENTÄYTTÄJIÄ Markku Haapaniemi m.a.haapaniemi@gmail.com 0500360962 Teuva ETSITÄÄN Mukaan hirviporukkaan? hameen.erakarhut.ry@gmail.com Materialet till nästa nummer ska lämnas in senast den 27 mars 2026 Jägaren 1/2026 65 JAKT OCH JÄGARE OBS! Tidningen Jägarens försäljning av annonser till Jakt och jägare sköts av tjänsten Eräverkko. Du lämnar in din annons till tidningen Jägaren på adressen www.eraverkko.fi/ilmoitukset och väljer i vilket nummer annonsen ska införas. Tjänsten ger tydliga anvisningar för hur du ska göra och information om tjänsten. Titta in! Under rubriken Jakt och jägare publicerar vi enbart annonser om en spaltbredd (42 mm). Annonsen ska vara minst två och högst tio rader stor. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag. Under 2026 är priset 25 euro per rad (40 tecken). Annonsen betalas med nätbankskoder när den lämnas in. Tjänsten Eräverkko producerar materialet för tidningen i samma form som kunden har skrivit in det. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Jägaren nummer 2-3/2026 utkommer den 24 april. Materialet till detta nummer ska lämnas in på tjänsten Eräverkko senast den 27 mars 2026. Observera att radannonserna till spalten Jakt och jägare bara kan lämnas in på Eräverkko. Kontaktuppgifterna till tjänstens kundtjänst finns på adressen eraverkko.fi.
• Jaktoch viltenheten planerar tills vidare att inte samordna några snöspårsinventeringar av älg under vintern 2025–2026. TexT David Ståhlman Bild Asko Hämäläinen B akgrunden är mångåriga erfarenheter av kortvariga och osäkra snöförhållanden, med stora regionala variationer inom landskapet, vilket försvårar genomförandet av inventeringar som ger jämförbara och landskapsheltäckande resultat. Metoden är mycket resurskrävande för alla inblandade och har metodiska begränsningar, där resultatets kvalitet påverkas av både väderförhållanden och deltagandegrad. Även riskaspekter, såsom att älgar kan drivas ut på svaga isar är en faktor. Sammantaget bedömer Jaktenheten att snöspårsinventering inte längre utgör ett ändamålsenligt underlag för en modern och uthållig förvaltning. I flera älgförvaltningsområden i södra Finland har snöspårsinventering i praktiken upphört till följd av förändrade klimatförhållanden och brist på stabilt snötäcke, och där metoden fortfarande används sker det i dagsläget mycket selektivt. Jaktenheten kommer att fortsätta arbetet med traktinventeringar, vilket är en inventeringsform som används för att följa viltstammarnas utveckling över tid. Inom ramen för detta arbete samarbetar vi med forskningsinstitut både i Sverige och i riket. Det praktiska arbetet består av uppföljning av betestryck på vegetation samt spillningsinventering i på förhand bestämda provytor. Tillsammans ger dessa metoder ett samlat kunskapsunderlag om både förekomst av klövvilt och dess påverkan på vegetation och skogsmark. Metodiken är oberoende av snöoch väderförhållanden och möjliggör jämförelser över tid. Ingen enskild inventeringsmetod är heltäckande, men kombinationen av spillningsinventering, betestrycksinventering och andra insamlade data, såsom observationskort, ger bättre förutsättningar för en långsiktig Klövviltsinventering och betestrycksuppföljning och systematisk uppföljning av viltstammarna. Spillningsinventeringar har använts inom svensk viltförvaltning i över 50 år och utgör därmed en väl etablerad metod för långsiktig uppföljning. Metoderna ger även möjlighet att samla in data om flera arter, inte enbart klövvilt, vilket stärker helhetsbilden av viltstammarna i landskapet. Med vilka intervaller dessa undersökningar kan genomföras är ytterst en ekonomisk fråga. Jaktenheten kommer därför att undersöka intresset och möjligheterna att involvera jaktvårdsföreningarna i vissa delar av det framtida inventeringsarbetet kopplat till traktinventeringar. Parallellt med inventeringsarbetet är jägarnas egna observationer fortsatt en viktig del av kunskapsunderlaget. Observationskorten ger kompletterande information om förekomst och sammansättning av älg och annat hjortvilt och bidrar till en mer samlad bild av viltstammarnas utveckling. Jaktenheten uppmuntrar därför jaktlagen att fortsätta rapportera observationskort enligt gällande rutiner. Jägaren 1/2026 66 Åland
• Den tredje nytryckta upplagan av Handledning för jägarexamen finns nu tillgänglig i bokhandeln. Materialet är uppdaterat och utgör ett värdefullt stöd för blivande jägare, men även för naturintresserade som vill fördjupa sina kunskaper om vilt, ekologi och jaktens regelverk. Rovdjursläget F inland planerar inför 2026 att införa ett nytt kvotsystem för reglerad jakt på landets vargpopulation som en del av den nationella rovdjursförvaltningen. Naturresursinstitutet (Luke) uppskattade senast i november 2025 att vargpopulationen ökat och uppgår nu till minst 557 individer. Åland har haft invandrande vargindivider där den första i modern tid observerades 2019, och den senaste fälldes genom skyddsjakt år 2024. Jaktenheten följer utvecklingen i Finland noggrant och analyserar hur förändringar kan komma att påverka Åland. Även om vargobservationer här fortsatt är sporadiska finns en god beredskap för att hantera observationer och vid behov vidta åtgärder. Jaktenheten uppmanar till att observationer av rovdjur, såsom lodjur och varg, rapporteras. För att underlätta verifiering är bildbevis av särskilt värde, i första hand fotografier av djur men även dokumentation av spår eller andra verifierbara tecken. Uppgifter om tid och plats bidrar till en bättre samlad bild av rovdjurens förekomst och rörelsemönster i landskapet. Under vårvintern planerar Jaktenheten att bjuda in jaktvårdsföreningarnas ordföranden till ett årligt möte för att diskutera aktuella frågor. Kallelse skickas ut när tid och plats är fastställda. –DS Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@riista.fi Sompiovägen 1, 00730 Helsinki KUNDSERVICE | Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9–15 asiakaspalvelu@riista.fi | oma@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Butik och beställningar Tfn 09 5840 4500, kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi 67 Jägaren 1/2026 Nr 1/2026 75. årgången Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga ca 18 500. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 24.4.2026. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Webbtidningen: jagarentidningen.fi Redaktionens adress Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, e-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Mikko Sirkiä, tfn 029 431 2109 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Markku Pakarinen (Aste Helsinki Oy) Översättning: Berndt Zilliacus Annonser Redaktionssekreteraren eller chefredaktören. Redaktionsråd Jörgen Hermansson, Johanna Kastemäki, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Markku Pakarinen, Mirja Rantala, Tero Salmela, Mikko Sirkiä, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Tryckeri: PunaMusta 2026/Jag26_01 Pärmfoto: Hannu Rämä ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund PEFC/02-31-151 PEFC-sertifioitu Tähän tuotteeseen käytetty puu on kestävästi hoidetuista metsistä www.pefc.fi
• Nordic Distribution Oy NorDis Patruunatehtaantie 15 62100 LAPUA nordis.fi Laatua tarjolla nyt kauppiaallasi! Ky sy ka up pi aa lta si ! no rd is .fi /ja lle en m yy ja t Lapuan ja SK:n pienoiskiväärinpatruunoiden valikoimasta löytyy sopiva pienoiskiväärinpatruuna jokaiselle kilpaurheilijalle sekä harrastajalle! Suosittelemme .22 LR pitkän matkan ampujille: Lapua Super Long Range tarjoaa ehdotonta tarkuutta kaikille huippuluokan .22 LR -ampujille, jotka haluavat päihittää kilpakumppaninsa pitkillä etäisyyksillä. Lapua Long Range on suunniteltu niille, jotka etsivät parasta parhaista pienoiskiväärinpatruunoista pitkän matkan ampumalajeihin. SK Long Range Match on täydellinen valinta tavoitteellisille .22 LR -harrastajille, joiden intohimona on pitkän matkan ammunta. Huippubrändimme