Jägaren 1/2025 - Lehtiluukku.fi

ANMÄL DIN OBSERVATION TILL ROVDJURS KONTAKTPERSONEN KRÅKJAKT ÄR EFFEKTIV NATURVÅRD MÅRDHUNDSJAKT MED DRÖNARE TILLÅTET JAKTHUNDENS TASSAR SÄTTS PÅ PROV DELTA OCH PÅVERKA! JAKTVÅRDSFÖRENINGARNAS ÅRSMÖTEN 1/2025 Tidningen når fler än 300 000 jägare
JAKTEN 10 Kråkjakt är effektiv naturvård 14 Dispens för kråkfåglar på viltvårdande grunder 16 På jakt efter kajor 30 Drönarjakt på mårdhundar i vassen 32 Från beväring till jägare 38 Jakthundstassarna sätts på prov 42 Glasögon för jägare 50 Från kadavergrop till vilthanteringsanläggning 58 Viltreceptet 64 Jaga smart VILTET 22 De stora rovdjuren termer 26 Vitsvanshjorten – exceptionellt anpassningsbar 34 Anmäl din rovdjurs-obs till rovdjurskontaktpersonen! 36 Rovdjurssamarbetet – ett diagram 44 Fågellivet belönar långsiktigt vårdarbete på Vänö 48 Går det att förebygga älgbetesskador med drönare? 56 Kartläggningen för fågelatlasen spurtar AKTUELLT 4 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 24 Nya verksamhetsledare på skolbänken 37 Samarbetet är nyckeln till hållbar jakt 54 Forststyrelsen förnyade tjänsten för jakttillstånd 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten 65 Jakt och jägare 66 Áigeguovdilis ságat sámegillii KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 53 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 52 Ett steg på vägen till stamvårdande jakt på stora rovdjur 53 Avsluta, stäng och betala hjortdjurslicensen FORSKNING 47 Kråkfågelbekämpning på våren är värt besväret 26 Vitsvanshjorten – exceptionellt anpassningsbar 52 Ett steg på vägen till stamvårdande jakt på stora rovdjur 38 Jakthundstassarna sätts på prov 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöten. Delta och påverka! Jägaren 1/2025 2 Innehåll
58 Älgrullader och sälwraps 10 Kråkjakt är effektiv naturvård Den som väntar får ofta vänta länge A rbetsgruppen som Jordoch skogsbruksministeriet tillsatte lade i slutet av november fram sitt förslag till hur vi kan återuppta den stamvårdande jakten på stora rovdjur. Vi har väntat länge och otåligt på rapporten. Många förväntade sig tydligen att de visas sten äntligen skulle bli funnen och att ärendet härefter skulle framskrida i rask ordning och materialisera sig i form av beviljade dispenser! När rapporten offentliggjordes var det många som dömde ut arbetsgruppens förslag som otillräckliga. Jordoch skogsbruksminister Essayah konstaterade dock realistiskt att arbetsgruppens rapport utgör ett betydande steg på vägen till en mera balanserad rovdjurspolitik. Men ännu har vi inte gått i mål utan arbetar vidare. Ministerns ställningstagande beskriver träffande faktumet att det inte finns några snabbvinster i rovdjursfrågorna, utan att det krävs systematiskt och långsiktigt arbete för att komma framåt, både nationellt och internationellt. Arbetsgruppen har lagt fram sitt förslag och slutsatsen är att vi under innevarande vinter ska införa sådana ändringar i lagstiftningen och uppdateringar av förvaltningsplanerna som kan göras i skyndsam ordning. Detta ska sedan fungera som nödvändiga trappsteg på vägen mot ett godtagbart mål för den stamvårdande jakten. Om vi inte formulerar ett mål för den stamvårdande jakten som rättsväsendet i vårt land kan godkänna så är det fåfängt att kläcka kvickheter eller kasta fram populistiska förslag till andra åtgärder som ändå ligger bortom den egentliga stötestenen. Vi bör vara medvetna om att det inte räcker med ändringar i lagen och uppdateringar i förvaltningsplanerna; hela maskineriet måste fungera. Med det här menar jag att nätverket av rovdjurskontaktpersoner och anteckningarna i Tassen får en ännu större tyngd. Besluten kan fattas enbart utifrån stamdata som forskningen har tagit fram och observationer och händelser som är antecknade i olika myndigheters register. Motiveringarna till besluten kan inte skakas fram ur ärmen eller plockas ur trollkarlens hatt! Den som väntar får ofta vänta länge, och vårt tålamod kommer fortsättningsvis att prövas. Den politiska och juridiska armbrytningen kommer att fortsätta, men nu har vi i alla fall en skylt som visar vägen! SAULI HÄRKÖNEN Chef för offentliga förvaltningsuppgifter Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 1/2025
Nyhet r Viggen är en av arterna med negativ utveckling som trivs i iståndsatta våtmarker. vara kostnadseffektiv och ha hög kvalitet. Under de senaste dryga fyra åren har våtmarksprojektet Sotka skapat mer än hundra sådana planer, och av dem har redan 71 planer blivit genomförda. Den sammanlagda arealen uppgår till drygt 900 hektar. VÅTMARKSARBETET FORTSÄTTER Våtmarksprojektet Sotka har beviljats fortsatt finansiering och arbetet med att vända den negativa utvecklingen för sjöfåglarna fortsätter i hela landet. Intresserade personer kan anmäla sig till projektet genom att presentera sitt eget objekt. Bild Petri Jauhiainen I höstas fick Finlands viltcentral goda nyheter för våtmarksprojektet Sotka när jordoch skogsbruksministeriet beslöt att fortsätta finansieringen. Enligt principbeslutet fortsätter projektet till utgången av november 2028. Projektet handlar om att iståndsätta våtmarker till livsmiljöer för sjöfågelkullar. – Förlusterna av lämpliga livsmiljöer för fågelkullarna hör till de främsta skälen till att sjöfåglarna blir färre, berättar våtmarksplaneraren Holtti Hakonen. Våtmarkerna framskrider från pappersplan till verklighet Utgångspunkten för en bra våtmarksplan stavas genomförbarhet. Ett utmärkt våtmarksobjekt kommer kanske inte längre än till en plan om planen är för komplicerad och dyr. Sotka-projektets planer görs därför upp för att faktiskt bli genomförda. Under planeringen tar vi fram en lämplig finansieringskanal för realiseringen och planen skräddarsys därefter utifrån finansieringsvillkoren. – Men självfallet förbiser vi inte ortsbornas önskemål och idéer, påpekar Hakonen. Till de viktigaste formerna av våtmarksfinansiering hör lantbruksstödet för icke-produktiva insvesteringar, Helmi-programmet, den internationella våtmarksfinansieringen genom Finlands viltvårdsstiftelse samt Fonden för rättvis omställning (FRO) som kan bevilja stöd för torvtäkter som har tagits ur produktion. För samtliga gäller finansieringsvillkoret att våtmarksplanen ska ANSÖKNINGSTIDEN FÖR 2025 PÅGÅR 1.1–31.3. Presentera din egen kandidat för projektet här: www.kosteikko.fi Jägaren 1/2025 4
Räkningen av spår i snön efter jaktbara däggdjur har börjat Snöspåren efter jaktbara däggdjur räknas i vilttrianglar i södra och mellersta Finland under tiden 15.1–28.2 2025. I Uleåborgs och Lapplands län pågår räkningen 15.1-15.3. Fälttrianglarna räknas i hela landet under tiden 1.1-28.2. Räkningen av spår i snön skapar unik information om förändringarna i antal och utbredning för de jaktbara arter som inventeras. – För flera jaktbara däggdjur, som hararna, ekorren, räven och mårddjuren, utgör räkningen av spår i snön den enda landsomfattande årliga uppföljningen, berättar specialforskare Andreas Lindén på Naturresursinstitutet. Vilttriangeln är en inventeringsmetod som har utvecklats för uppföljningen av skogsviltet. Trianglarna är fasta inventeringsrutter som räknas av frivilliga jägare och naturvänner. Inventerarna räknar viltspåren som korsar inventeringslinjen. Vinterinventeringen av fälttrianglar är däremot utvecklad för uppföljningen av viltstammarna i lantbrukslandskapet; i den småskaliga mosaiken av skog, fält och bebyggelse i de södra och västra delarna av landet. För att räkningen av spår ska lyckas krävs det nyfallen snö och ett sammanhängande snötäcke så att även de minsta däggdjuren lämnar identifierbara spår efter sig. Snöbrist, skare eller allt för djup och lös snö kan omintetgöra inventeringen. Därför är det bäst att göra den så fort vädret tillåter. Inventerarna kan skicka in resultatet i webbtjänsten oma.riistakolmiot.fi > svenska. M AR I TI KK UN EN Vapenlicenserna har blivit dyrare igen Inrikesministeriet utfärdar årligen en förordning om polisens avgiftsbelagda prestationer och handräckning. Under 2025 kommer en vapenlicens att kosta 126 euro. En licens till som ansöks samtidigt kostar 59 euro och en parallellicens 48 euro. Tidigare kostade de 113 euro, 52 euro och 43 euro. Enligt lagen om grunderna för avgifter till staten, i det här fallet licensprocessen, ska avgiften som uppbärs motsvara totalkostnaden för att producera tjänsten. Alltså har jägarna högt ställda förväntningar på polisens vapendatasystem som redan länge har varit under uppbyggnad. Systemet ska bland annat göra licensprocessen smidigare och sänka kostnaderna, vilket rimligen borde leda till sänkta avgifter. Men nu har vapendatasystemet blivit stoppat och en utredning har inletts. Kostnadsinbesparingarna som digitaliseringen ska leda till syns med andra ord ännu inte till. Jägaren 1/2025 5
Med öppet sinne mot framtiden H är i vårt land är jakten mer än en tradition; den utgör en väsentlig del av vår kultur och ekonomi, och vi bär ett ansvar som naturvårdare. Trots det står vi nu vid ett vägskäl där framtiden för vår passion avgörs av hur vi handlar idag. Vi har försökt sköta konflikterna med de stora rovdjuren på olika sätt, men det är svårt att hitta lösningar som gör samtliga parter nöjda. Den stamvårdande jakten, som vi tidigare kunde använda som verktyg, har kommit till vägs ände. I synnerhet det, att vargreviren har blivit fler, har lett till socioekonomiska bekymmer med vargens och människans problematiska samexistens. Men vi har fått en bra början på att lösa problemet nu när Bernkonventionens ständiga kommitté har fattat det positiva beslutet att sänka vargens skyddsstatus från strikt skyddad till skyddad. Att förvaltningsplanerna för stammarna är uppdaterade utgör en viktig del av rovdjurspolitiken. Besluten och åtgärderna måste bygga på vetenskapligt tillförlitlig information. Det är därför oerhört viktigt att rovdjurskontaktpersonernas arbete med att följa rovdjuren fungerar utan avbrott. Förvaltningsplanerna formar sätten som vi jobbar på. Den målorienterade förvaltningen av stammarna har fungerat för både rovdjuren och hjortdjuren. Jakten åtnjuter en hög grad av godtagbarhet och det ska vi fortsätta att jobba för. Allmänheten bedömer jägarkåren efter vad den enskilda jägaren gör, vilket betyder att varje jägare bär ett ansvar. Vi lever i ett samhälle statt i förändring, vilket innebär nya utmaningar och behov. För att klara av detta måste hela viltförvaltningen, inklusive personerna med förtroendeuppdrag, se framtiden an med förutseende och fördomsfrihet. Nu när jag tillträder min nya post vill jag rikta ett stort tack för stödet till hela viltförvaltningen och intressegrupperna. Vi fortsätter att samarbeta, för viltet! JUHANI KUKKONEN Ordförande Finlands viltcentral De första erfarenheterna av vargskyddsvästarna Vi har fått in de första testkommentarerna från försöket med västar som skyddar hundar mot vargar. Hundägarna upplever att västarna ger hundarna ett extra skydd, men försöket har också pekat på nackdelar. Projektet VargLife efterlyste i somras hundar med förare för att testa vargskyddsvästar. Syftet med försöket är att samla in jägarerfarenheter av västarnas bruksegenskaper under inhemska förhållanden. Projektet samlar in erfarenheterna med ett frågeformulär som skickas till deltagarna. De första skickades ut i november i höstas. Enligt det första frågeformuläret upplevde 93 procent av svararna att västen gav ett extra skydd åt hunden. Drygt hälften (53 %, vitsordet 4 eller 5 på skalan 1-5) hade fått ett positivt första intryck av västen. Användningen av västen är ändå inte odelat positiv, och den kräver tillvänjning. 51 procent av svararna ansåg att västen påverkar hundens arbete. Det varma vädret i början av hösten fördröjde ofta utprovningarna eftersom västarna är för varma för hunden när vädret är varmt. För somliga hundar var västen i fel storlek trots att den var gjord efter hundens mått, eller så passade den inte av någon annan orsak. Dessutom är västen rätt styv, vilket kräver att hunden måste vänja sig. Somliga hundar kunde inte röra sig obehindrat med västen på. 200 hundekipage valdes ut till testanvändare. Urvalet var ett heltäckande sortiment av raser och jaktformer. Vid valet av testekipage bedömdes faktorer som hur aktivt hunden används och risken för vargangrepp i jaktområdet. Geografisk är ekipagen spridda över hela landet. Försöket pågår till utgången av februari (2025) och resultaten publiceras på våren. På väg till skjutprovet? Numera kan du betala för skjutprovet med bankernas vanliga sätt för betalning på nätet eller med mobilen, som exempelvis mobilepay. Det här fungerar i samtliga jaktvårdsföreningar. De gamla vanliga betalningssätten fungerar förstås också. M AR I LY LY Nyhet r K lumn Jägaren 1/2025 6
AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Anteckna genast alla dina fällningar och observationer i viltloggen. På det viset sköter du dina (eventuella) lagstadgade skyldigheter och anmälningar automatiskt till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har laddat ner den senaste uppdateringen i appen. Jaktledaren och licensinnehavaren: ? Avsluta hjortdjursjakten: samtliga deltagare i licensen avslutar sin egen jakt och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Dispenserna ? Gör ansökningarna om dispens för jaktbara fåglar och fredade fåglar i god tid i Oma riista. Verksamhetsledaren ? Färdigställ verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Skriv in det nya verksamhetsårets skjutprov, examenstillfällen, utbildningar och övriga händelser i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 12.00-16.00, tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi Handbok för jägare 2025 – nu i handeln Vi har förnyat vår traditionella handbok, Handbok för jägare, läroboken för dig som vill börja jaga. Inte bara pärmen är förnyad utan också innehållet, och i slutet har vi lagt till information om sådant som du som redan har skrivit jägarexamen bör komma ihåg, i synnerhet i början av jägarbanan. Boken är till för inte bara dig som tänker skriva provet utan fungerar också som en informationsbank för samtliga jägare. Dessutom erbjuder boken läsare som inte jagar en möjlighet att lära sig om viltet och viltvården, och rent generellt om den omfattande helhet som jägarna här i landet uträttar utöver den egentliga jakten. Boken ingår i utbildningsprogrammet för ansvarsfullhet där också prepkursen för examen och själva examenstillfället ingår. Vi rekommenderar att du läser handboken redan före prepkursen. Du kan beställa den nya handboken i Finlands viltcentrals webbshop: kauppa.riista.fi. Vargvållade hundskador Skadorna som vargar vållar hundar har varit ett aktuellt ämne under den pågående jaktsäsongen. Enligt uppgifterna i viltskaderegistret syns ändå inga betydande förändringar jämfört med tidigare år beträffande antalet hundar som har råkat ut för en vargattack. Fram till den 17 december 2024 finns 50 rapporterade vargattacker på hund. Siffran inkluderar både skadade och dödade hundar. 202 1 201 9 201 6 202 3 201 8 201 5 202 2 202 201 7 202 4 70 60 50 40 30 20 10 Vargattackerade hundar som fått ersättning 2015-2024 Kä lla : rii st av ah in go t.fi 50 000 MER ÄN ROVDJURS-OBS SKRIVS VARJE ÅR IN I TASSEN Jägaren 1/2025 7 Nyhet r
Även i Sverige ingår viltet i försörjnings säkerheten I Sverige har man gjort en undersökning kallad Food security and the value of game animals – a study of Sweden. Där har man beräknat älgens, rådjurets, vildsvinets och dovhjortens betydelse för livsmedelssäkerheten, dels för hela landet och dels länsvis. Enligt undersökningen uppgår de här jaktbara djurens andel av den svenska köttkonsumtionen till cirka nio procent. Deras andel av minimiförbrukningen av energi vid en kris ligger på landsnivå på 1,2 procent, men kan på länsnivå nå upp till hela åtta procent. Det totala livsmedelssäkerhetsvärdet på de svenska viltpopulationerna kan enligt undersökningen uppgå till så mycket som en halv miljard euro, men fördelningen över landet är dock ojämn. Värdet är högst i länen med mycket älg och vildsvin. VARGARNA HAR BLIVIT FLER MEN FOLK HAR INTE BLIVIT RÄDDARE En utredning som Naturresurs institutet (LUKE) har gjort visar att även om vargarna har blivit fler så har finländarnas känslor och uppfattningar förblivit stabila. U ngefär 35 procent av svararna svarade att de är väldigt rädda eller extremt rädda för att råka på en varg i naturen, vilket är samma andel som 2020. – Förändringarna är överraskande små när vi tar hänsyn till att vargstammen har vuxit i många år och har brett ut sig till nya områden, berättar specialforskare Jani Pellikka på Luke som ledde undersökningen. Sedan den föregående enkäten om vargen har det förts en intensiv politisk debatt, bland annat i samband med ett medborgarinitiativ om att tillåta jakt på varg. Dessutom har mängden vargangrepp på husdjur ökat. Enligt institutet fanns det i mars 2020 sannolikt 43 till 49 vargrevir i vårt land medan det i mars 2024 sannolikt fanns 59 till 64 revir. Med vargrevir avses här ett område som ett par eller en flock hävdar mot andra vargar. Oro för hundarnas säkerhet, men understöd för skydd Föräldrar till barn som är bosatta i vargområden anser att vargen utgör en mindre risk för barnen än till exempel trafiken, olyckor och främmande personer. Hundägare som låter hunden löpa okopplad i vargområden är mera oroliga för varg än tidigare. 52 procent av dem anser att vargen utgör ett åtminstone måttligt hot mot hunden; motsvarande andel år 2020 var 43 procent. Även andra faktorer ses som en större risk än tidigare för okopplade hundar, såsom livligt trafikerade vägar och svaga isar. Enkäten besvarades av 2000 finländare som hade fyllt 18 och bodde på fastlandet söder om renskötselområdet. Enkätsvaren kan generaliseras för den här delen av befolkningen. Av svararna bodde 1000 personer i kommuner där det under det senaste året har gjorts flest observationer av vargar. Enkäten genomfördes med webbpanelen M3Panel i juni 2024 på uppdrag av projektet VargLIFE. Resultaten från 2024 jämfördes med resultaten från en enkät som gjordes på motsvarande sätt år 2020. TI M O AH O LA AR TT U KO UH IA Nyhet r Jägaren 1/2025 8
Från och med början av 2025 skickas inga undersökningsintyg över negativa resultat av ASF-undersökningarna till provavsändarna. Kött från vildsvin kan användas som livsmedel på vanligt sätt. Ifall ASF-virus påträffades i provet skulle detta meddelas till jägaren och informeras om brett. ASF smittar inte människan. Livsmedelsverket betalar 100 € i belöning för anmälan om döda eller sjuka vildsvin. För prover som skickats från jagade vildsvin betalar Livsmedelsverket en provbelöning på 40 € och för hondjur dessutom en honbelöning på 60 €, om proverna åtföljs av en bit livmoder. Från och med början av 2025 kan provbelöningen inte bytas ut mot en avgiftsfri trikinundersökning vid Livsmedelsverket. Skicka trikinproverna till ett annat, godkänt trikinlaboratorium: https://www.ruokavirasto.fi/sv/laboratorietjanster/laboratorier-godkanda-av-livsmedelsverket/trikinlaboratorier/ Livsmedelsverket rekommenderar att man låter utföra en trikinundersökning innan man använder vildsvinskött som livsmedel. Meddela kommunaleller länsveterinären om du hittat vildsvin som är döda eller sjuka eller som hamnat i en trafikolycka. Jaga vildsvin och skicka prov på dem till Livsmedelsverket för undersökningar av afrikansk svinpest (ASF). Suomen Sikayrittäjät rf betalar ett verksamhetsbidrag på 185 € till jaktföreningarna för varje fällt vildsvin för vilket en officiell fångstanmälan har gjorts och för vilket prover har skickats till Livsmedelsverkets ASF-undersökningar. För att en förening ska få bidraget ska det i Livsmedelsverkets provremiss stå antecknat att uppgifterna får lämnas ut till Sikayrittäjät, och föreningen ska meddela sina bankuppgifter till Sikayrittäjät. Livsmedelsverket//Första sidan/ Djur/ Djurhälsa och sjukdomar/ Djursjukdomar/ Svin/Afrikansk svinpest/ Information om afrikansk svinpest för jägarna Mer information och anvisningar: Jägare! Hjälp oss till att bekämpa afrikansk svinpest! 1/2025 Foton: Pixabay Ruokavirasto_Jägaren_012025.indd 1 Ruokavirasto_Jägaren_012025.indd 1 13.12.2024 13.12.03 13.12.2024 13.12.03
Gjorda undersökningar har visat att vi med kråkjakt på våren kan förbättra utsikterna för fältoch sjöfåglarna att lyckas med häckningen. TexT och bilder Jarkko Nurmi K råkjakten betraktas ofta som ett pyssel för pojkspolingar och visst är det ju så; ungdomlig iver att dra sitt strå till stacken, trots förskräckligt tidiga morgnar. En och annan äldre jägare minns kanske tiderna då någon av kamraterna hade skaffat kassetten Kråkskrän från Jägarnas centralorganisation, packad med svenska kråkors skränande. Undertecknad fastnade för det där skränet och vårmorgnarnas stämning så till den vilda grad att kråkmorgnarna fortfarande hör till höjdpunkterna på jaktåret. Numera handlar det dock om exakta tillslag för att hjälpa fältfåglarna med häckningen. Hur går då kråkjakten till? Med precisionsjakt på kråkor kan vi skydda flera fältfågeloch sjöfågelarter som häckar i livsmiljöer som vi människor har möblerat om. Heidi Kruger som jobbar på Naturoch viltvårdsstiftelsen undersökte i sin doktorsavhandling kråkfåglarnas roll för häckningsförlusterna. Hon presenterar sina forskningsresultat på annan plats i det här numret av tidningen. Vårmorgnarnas tjusning Tack vare fågeldirektivet åtnjuter även kråkan häckningsfred och den börjar i landets södra och mellersta delar 10.3, i Norra Savolax och Norra Karelen 1.4 och i norra Finland 30.5. Därför kräver vårjakten dispens och dispensen ansöker man om på Finlands viltcentral. Passa samtidigt på att också ansöka om dispens för en apparat som skapar ljud eftersom en sådan gör jakten väldigt mycket effektivare. Villkoren för dispens och hur du gör ansökningen behandlas på sidan 14 i det här numret. Så låt oss anta att du har ansökt och blivit beviljad dispens för din jaktförenings område, så ger vi oss iväg! I ansökningen har du varit tvungen att strikt begränsa jaktområdena, vilket styr den fortsatta jakten. Vi riktar Kråkjakten är effektiv naturvård Där det finns rapphönor är skogsholmar ute på åkrar utmärkta platser för kråkjakt. På den här holmen finns en väg tvärs igenom, vilket vi bokför som ett plus. Vägen leder kråkorna som är intresserade av uvbulvanen till gömslet. PE N TT I SO RM UN EN Jägaren 1/2025 10
förstås den här naturvårdande jakten till platserna där den skyddsvärda fågelarten häckar. Det är ju idén med den här jakten, att hjälpa artens häckning. För rapphönan innebär detta oftast större åkerslätter, och för sjöfåglarna större våtmarker eller kantskogen vid ett fågelvatten. Vi lockar kråkorna inom skotthåll med en uvbulvan och kråkornas attackskrän. Rovfåglarna är kråkfåglarnas naturliga fiender och när en sådan (bulvanen) dyker upp på våren utlöser det attackbeteendet hos kråkfåglarna. Skränandet lockar kråkorna i trakten till platsen för att spana in vad som står på, och deras aggressivitet riktas mot uvbulvanen uppe i ett träd, så de går skränande till angrepp. Och då får den väldolda jägaren sin chans. Få har tillgång till uppstoppade uvar, men uvbulvaner av plast fungerar alldeles bra, i synnerhet om du piffar upp dem med bruna fjädrar eller fältharspäls. Skogsholmar på åkrar – där nappar det Åkerholmar i odlingslandskapet är prima platser att jaga på; där bland träden kan du ställa upp din uvbulvan i ändan på en stör, så den liksom sitter i ett träd. På åkerholmen syns bulvanen från alla håll. Den behöver inte heller sitta särskilt högt utan det räcker med en fem meters stör. Kråkorna flyger helst ovanför trädtopparna; undvik därför bestånd med höga granar. Det är också väldigt viktigt att skytten bygger ett gömsle. Om du inte är omsorgsfullt kamouflerad så flyger kråkorna långa omvägar runt dig. Rörelser avslöjar dig obönhörligt. Om du bygger ett gömsle av camonät så kom ihåg att också lägga tak på bygget. Eller välj platsen så, att du bakom dig har ett tätt snår som i kombination med ett högt nät framtill döljer dina rörelser. För egen del har jag satt ihop ett flyttbart gömsle. En camo-huva är också ett måste; annars lyser ansiktet långa vägar. Vinden har en avgörande betydelse I ungdomen läste jag ivrigt anvisningarna för kråkjakt i tidningen Urheilumetsästys. Den dåvarande verksamhetsledaren för Finlands jägarförbund var en hängiven kråkjägare och skribent med flyt i pennan. Men tydligen hade jag svårigheter med innantilläsandet eftersom det krävdes en hel del klantande innan jag begrep att vinden faktiskt är viktig. Det är i motvind som kråkorna anfaller en uvbulvan. Vinden har en avgörande betydelse för att du ska lyckas med skyttet eftersom de etiska skotten skjuts rakt framifrån. Kråkan är en stor fågel, så det är lätt hänt att skytten felbedömer och skjuter på för långt håll, med en uppenbar risk för att ”bara” skada. Planera platsen för gömslet utifrån motvindsmetoden och så, att du kan skjuta emotkommande kråkor på tjugo till trettio meters håll. Kråkskränet har betydelse En bra fångstplats har någonting speciellt som intresserar kråkor. I allmänhet är det föda eller fågelsällskap. På våren patrullerar kråkorna våtmarker, diken där isen smälter och snöfria fläckar på åkrarna. Där som jag jagar finns det fortfarande några gödselhögar och de är ständigt föremål för intresse. Det är också nyttigt att veta i vilka grandungar som kråkorna övernattar. Därifrån beger sig kråkorna i gryJägaren 1/2025 11
ningen för att söka föda. Även om näbben inte skulle peka mot gömslet där du väntar så kan du med högtalare eller lockpipa få dem att lägga om kursen mot dig. Kråkorna är överraskande trogna sina flygrutter till och från natträden. De följer också samma tidtabell. Varma morgnar i april När häckningsfreden börjar för kråkan den 10 mars i landets södra och mellersta delar så är morgnarna fortfarande rätt arktiska. Tio minusgrader i arla morgonstund tar effektivt aggressiviteten ur kråkorna. Sådana morgnar kan jägaren lugnt somna om. Stark vind fördärvar också jakten. I hård vind litar kråkorna inte på sin flygförmåga eftersom vinden ökar risken för att hamna i klorna på en rovfågel. Det är en dålig idé att mucka gräl med sådana! Enligt min erfarenhet räcker det med fem meter i sekunden för att kråkorna ska stanna hemma. Kråkjakten når sin kulmen i april och enligt min jaktdagbok infaller de bästa dagarna i mitten av månaden. Jag jagar i södra Österbotten, vilket betyder att toppen torde infalla i början av april i södra Finland. Då börjar kråkorna som har övervintrat i södra Sverige och Estland strömma tillbaka till sina häckningsområden, via Åbolands skärgård och sydkusten. Varma aprilmorgnar börjar kråkorna flyga ungefär en halv timme före soluppgången, så det är säkrast att bemanna kojan i god tid. Oftast upphör flygandet sedan tvärt vid åttasnåret, som avklippt med sax. Som jag redan har berättat så jagar jag kråkor i åkerlandskapet för att skydda rapphönsen. Jag cirkulerar alltså inte från plats till plats för att fälla maximalt med kråkor utan betraktar jakten som naturvård. Vilket också innebär morgnar då jag måste kravla mig ur sängen utan hopp om mer än några få skott. Utdraget nedan ur jaktdagboken berättar om god jakt och effektiva aprilmorgnar. ”22 april 2022. Tretton kråkor i Jäppi. Åter igen en fin morron. Jag rekade eftermiddagen innan och där verkade igen finnas gott om kråkor trots att jakten i går morse avkastade rejält. Gödselstacken vid tvärvägen lockar. Lyckat skytte, bara en bom. Kråkorna var verkligen gåpåiga, kretsade skränande kring uven. Det här var sextonde kråkjakten den här våren och i genomsnitt har bytet blivit ungefär sju stycken per morron.” Höstjakt utan dispens Under tiden första augusti till tionde mars behövs det ingenting märkvärdigare för kråkjakten i södra och mellersta Finland än tillstånd av markägaren. Visserligen får man inte använda någon apparat för kråkskrän, men lockpipa är tillåtet. I början av augusti finns det i jaktmarkerna stora mängder kråkor som ivrigt besöker tröskade sädesåkrar och vallar. Uvbulvanerna fungerar knappt alls på hösten, men nu kan jägaren i stället locka kråkorna inom skotthåll genom att lägga ut kråkbulvaner på en stubbåker och locka med pipan. På hösten är det enklare att maskera sig än på våren. Det går att gömma sig fullständigt i dikessnåren eftersom buskarna har bladen kvar och gråbon står hög utmed dikena. Ställ ut en grupp kråkbulvaner på åkern och sätt igång med pipan! Vid den här tiden byter kråkorna titt och tätt åkrarna där de samlar sig, vilket betyder att jägarens spaningsinformation får vara högst ett halvt dygn gammal. Alltså; om du hittar en åker där kråkorna äter så jaga där följande morron. Efter den tionde augusti kan kråkoch duvjakten enkelt kombineras; lägg till en grupp duvbulvaner en liten bit ifrån gruppen med kråkbulvaner. Det tar tid att lära sig blåsa lockpipa. Men flera av kråkpiporna i handeln är utländska och avsedda för Ett gömsle med tak döljer jägarens rörelser så att kråkorna kan komma inom lämpligt håll för skott. Med bulvaner och lockpipa går det utmärkt att jaga kråkor på stubbåkrar på hösten. Du kan jaga duvor på samma gång, med separata grupper av duvbulvaner. Kråkan är en intelligent och social fågel, så vi ska jaga den med samma etiska standard som allt övrigt vilt. Jägaren 1/2025 12
Tips för kråkjakten ? Bemanna kojan en halv timme före soluppgången. ? 3 mm är en lämplig hagelstorlek, med en laddning på 36 gram. ? Gör uvbulvanen effektivare genom att limma på fälthareskinn eller hönsfågelfjädrar. ? Satsa på gömslet och ditt personliga kamouflage, och ett tak över huvudet! ? Sitt stilla! ? Kråkorna flyger in i motvind. ? Kalla och blåsiga morgnar kan du lugnt somna om. ? Varma aprilmorgnar är de bästa för kråkjakt. svartkråkor! Deras läte övertygar inte våra inhemska gråkråkor. Själv har jag fått det bästa resultatet med Sam Neyt-pipor, som man med övning kan få att låta lagom strävt. Ljudet ska komma från mellangärdet och låta som en morrande grottman. Om du blir öm i halsen så har du ännu inte fått in tekniken. Fortsätt öva! När en kråka närmar sig ska du sluta locka när den befinner sig drygt hundra meter ifrån. Den har sett bulvanerna och fortsätter inflygningen, men uppfattar också om du spelar falskt på pipan. Var uppmärksam i gömslet Syftet med den här artikeln är inte att elda på något kråkhat utan att lägga fram skäl för varför den här jaktformen har sitt berättigande. Rätt riktad hjälper den fältoch sjöfåglarna att lyckas med häckningen. I en annan artikel i det här numret av tidningen presenteras också forskning som visar att vårjakten på kråkor kan innebära en avsevärd lättnad för flera fågelarters produktion av ungar. När du planerar kråkjakten ska du se till att du inte stör flyttfåglarna. Det här är en faktor som också viltcentralen måste ta hänsyn till vid handläggningen av dispensansökningar. Dånet från ett hagelgevär i åkerlandskapet brukar ändå inte störa fåglarna eftersom också en svag vind dämpar ljudet mer än man skulle tro. Det skulle behövas kråkjakt också i många skyddsområden och som bäst funderar företrädare för viltoch miljöförvaltningen på möjligheterna till precisionsjakt på kråkor i Helmi-fågelvatten för att stöda häckningen. Vi människor har förstört en stor del av våtmarksfåglarnas livsmiljöer och vi har ökat kråkfåglarnas tillgång på föda bland annat genom problemavfall. Vilket självfallet inte är kråkornas fel! Kråkan är en intelligent och social fågel, så vi ska jaga den med samma etiska standard som allt övrigt vilt. Och om du kommer igång med jakten ska du vara uppmärksam där i gömslet för uven kan också bli angripen av en korp, som är fridlyst utanför renskötselområdet, eller av en kaja som även den åtnjuter häckningsfrid på våren, eller av en totalfredad svartkråka. I viss belysning och vid snabba skottlägen påminner arterna väldigt mycket om varandra. Vi kan stöda sjöfåg larnas häckning i våtmarker genom att jaga kråkor på våren. Jägaren 1/2025 13
Enligt fågeldirektivet åtnjuter också icke-fredade fåglar häckningsfrid och den här principen har inkluderats i vår jaktlagstiftning. TexT och bild Jarkko Nurmi F ör att det ändå ska vara möjligt att jaga kråkfåglar av viltvårdande skäl på våren kan dispens beviljas. Men detta kräver att du som ansöker ska sätta dig in i saken för att dispens ska kunna beviljas. Det enklaste sättet att ansöka om dispens är att göra det i tjänsten Oma riista. Även en jaktförening kan ansöka om dispens på viltvårdande grunder. Då kan samtliga föreningsmedlemmar jaga med dispensen, förutsatt att den blir beviljad. Dispensansökningen riktas till viltcentralen och görs med stöd av jaktlagens 41 § 1 mom, enligt villkoren i 41 B § om skydd av växter och djur. Det viktigaste i dispensansökningen är syftet med de viltvårdande åtgärderna. Du som ansöker ska kunna uppge vad du vill åstadkomma med dispensen och vilket vilt som gynnas av dispensjakten. Oftast handlar det om att sköta rapphönor och sjöfåglar på platser som utgör särskilt gynnsamma miljöer för dem. Du ska också kunna beskriva hurdana viltekonomiska skador som kråkfåglarna vållar. En utredning av läget för stamvården Som motivering för dispensansökningen ska du kunna visa att jaktföreningen har försökt sköta det aktuella viltet i området på andra sätt; med viltåkrar, fågelvatten, aktiv rovdjursfångst och så vidare. Det behövs alltså en utredning av tidigare åtgärder som har gjorts för arten. Dessutom ska du som ansöker kunna påvisa att du har en uppfattning om hur mycket det finns av det skyddsvärda viltet i trakten. De här uppgifterna kan finnas i viltinventeringarna som jaktföreningen har gjort eller i en regional fågelutredning. Ansökaren ska kunna beskriva läget för viltarten som ska vårdas och skadorna som kråkfåglarna orsakar arten. Som underlag fungerar i vissa fall också förvaltningsplanen för arten som jordoch skogsbruket har publicerat. I den nationella förvaltningsplanen för rapphönan nämns jakten på kråkfåglar som ett effektivt sätt att skydda artens östliga ras. Planen anger också de nationellt viktiga rapphönsområdena. I ansökningen ska du kunna ge en utredning av tillståndet för kråkfåglarna och vilken inverkan jakten har på dem. Antalet ansökta fåglar i dispensen ska dessutom vara realistiskt. Dispens för kråkfåglar på viltvårdande grunder Bifoga en utredning av skadorna och deras värde I ansökningen ska du kunna påvisa det ekonomiska värdet på skadorna som kråkfåglarna vållar. I en dispensansökning på viltvårdande grunder kan detta göras med en uppskattning av häckningsförlusterna som kråkfåglarna ger upphov till. Utifrån det här kan du beräkna värdet på förlusterna för vilthushållningen genom att använda riktvärdena för levande vilt som jordoch skogsbruksministeriet har fastställt. I dispensansökningen kan skadorna som kråkfåglarna vållar underbyggas med regionala observationer, men det går också med mera generella forskningsresultat, både inhemska och utländska. Forskningsresultaten presenteras i en separat artikel här i tidningen. För kajans del finns det för närvarande ingen forskning. Med dispenserna på viltvårdsgrunder är det därför bäst att begränsa sig till kråkor och skator. Skatornas andel ska vara rätt liten eftersom de är stannfåglar. Skadorna på viltet som skatorna orsakar kan förebyggas med en smula jakt som i regel kan göras utanför häckningstiden. Vilken effekt hade tidigare åtgärder? Om du som ansöker om dispens också tidigare har blivit beviljad dispens för samma plats; bifoga gärna en beskrivning av effekten som den förra dispensen hade, om någon sådan kan urskiljas. Du har kanske noterat att anI ansökningen ska du kunna ge en utredning av tillståndet för kråkfåglarna och vilken inverkan jakten har på dem. Jägaren 1/2025 14
talet rapphönsoch sjöfågelkullar har ökat i dispensområdet. Ofta går det att påvisa effekterna med exempelvis en punkträkning av sjöfåglarna eller (för fältfåglarnas del) en inventering med hönshund. Locka med ljud och ange skjutområdena Dispensen blir ännu effektivare om du samtidigt ansöker om dispens för att använda en apparat som spelar upp kråkfågelljud. Det kan du göra genom att också kryssa för den här punkten i ansökningen. Med en inspelning går det att locka kråkfåglar till ett avgränsat område där jakten kan bedrivas effektivt och etiskt utan att störa naturen i övrigt. Enbart bulvaner räcker inte för att jakten ska få effekt. Eftersom det inte går att bevilja en dispens som gäller för jaktföreningens hela område ska du bifoga en karta som visar skjutplatserna. I praktiken utgör den här begränsningen inget problem eftersom en kråkfågeljakt för att skydda andra djur ska riktas till platserna som är viktigast för arten som ska skyddas. En viktig form av viltvård Dispenspraxisen för icke fredade fåglar har fått sin nuvarande form genom överklaganden och rättsprocesser. Rättsinstanserna har fastställt att jakten efter kråkfåglar är en viktig form av viltvård för vissa viltarter och grupper av vilt. Men det är aldrig någon självklarhet att dispensen blir beviljad. Det krävs att du som ansöker sätter dig in i viltekologin för arten som ska skyddas. Syftet med en dispens på viltvårdande grunder är att skydda fältoch sjöfåglar under häckningen på ett avgränsat område. JA AK KO AL AL AN TE LA Jägaren 1/2025 15
Året 2018 överfördes kajan från de fredade fåglarnas lista till de icke-fredade arterna och sedan dess har det varit lagligt att jaga kajan. Syftet med jakten efter kajor är att avskräcka kajflockarna som härjar i jordbrukslandskapet och minska på skadorna som arten orsakar. TexT Antti Saarenmaa Bilder Tommy Kankkonen, Jaakko Vähämäki och Markus Tuunainen K ajan var fredad i många år. I mitten av 1900-talet fanns det färre än 20 000 häckande par, men sedan dess har kajorna ökat till dagens 150 000 till 200 000 par. Den här kraftiga uppgången innebär bekymmer för jordbrukarna eftersom kajorna orsakar betydande skador för lantbruket. Mot slutet av sommaren, innan tröskningen, bjuder foderstukor, balar och silor lättfången föda för kajorna. Under varma sommardagar står ladugårdsdörrarna inbjudande öppna och lockar stora mängder kajor att konkurrera med boskapen om fodret. Inne i ladugårdarna orsakar kajorna alltså ett fodersvinn, men samtidigt kackar de ju också där. Personalen tvingas därför ofta att inleda arbetsdagen med att städa efter kajorna. De bildar flockar som kan uppgå till tusen individer och mer, så samlevnaden med kajorna förvandlas hastigt till ett bekymmer för jordbrukaren. Jalasjärvibon Markus Tuunainen och hans jaktkamrater rycker varje år ut och undsätter gårdsägare genom att lindra problemen på gårdar där kajorna uppträder i mängd. Jakten på kajor är viktig under sommaren och fortsätter en bit in i september. Kajan är fredad under häckningen från 10 mars till 31 juli, men med dispens får jakten inledas redan den första juli. – Med dispens går det rätt bra att åtminstone för stunden minska på skadorna som kajorna orsakar, på en gård i taget. Med dispens får man nämligen störa och döda kajor under perioden då de orsakar mest skada, alltså när det inte längre finns föda på samma sätt som efter tröskningen, berättar Tuunainen. Vi ställer ut bulvanerna och gömmer oss Kajan är en skarpsynt fågel, vilket innebär att jakten kring ett gårdscentrum kräver maskering på samma sätt som vid en åker. Eftersom marken där ofta är belagd och det främst är byggnaderna som erbjuder skydd för På jakt efter kajor Kajan häckar gärna i hålor i byggnader, i luftintag och varför inte i en skorsten? Under jakten på kajor faller också en och annan kråka, beroende på platsen och årstiden. På förhösten ställer jägarna ofta ut en blandning av kaj-, kråkoch duvbulvaner på åkern. ? Kajan är en flockfågel. Efter häckningen, när det lider mot höst, förstärks beteendet att bilda flockar. Det kan finnas mer än tusen kajor i en flock! Jägaren 1/2025 16
jägarna så bygger Tuunainen en ram av ribbor mellan byggnaderna och kompletterar med kamouflagenät eller lastpallar. Kajorna söker sig ivrigt till högarna med krossad säd och foderstukorna, så skyttarna bakom maskeringen kommer åt att skjuta dem. – Bulvaner fungerar också bra vid jakt på kajor. Till dem som fungerar bäst hör de traditionella skalbulvanerna för duvor som vi målar mattsvarta. Det går behändigt att packa ihop tiotals sådana och det går fort att ställa ut dem. Numera finns det också färdiga bulvaner i handeln, förklarar Tuunainen. Kajan är ju faktiskt en liten fågel, så man klarar sig med fina hagel, oftast stålhagel i storleksklassen 2,5 millimeter. Likaså kan vissa patroner för sportskytte enligt Tuunainen vara lämpliga, bara man kollar att utgångshastigheten räcker till. Men i första hand förlitar han sig ändå på patroner avsedda för jakt. Apporterande hundar brukar Tuunainens jägarkamrater inte ha med sig på kajjakt. I ett gårdscentrum är de fällda fåglarna lätta att hitta samtidigt som gårdsmiljön med maskiner och kor är olämplig för hundar. – Men när vi jagar vid åkrar så har vi förstås alltid en apporterande hund med oss, understryker Tuunainen. Några ord om dispensen Dispens ansöker man om för flera år och för flera gårdar samtidigt. När en flock kajor blir jagad så flyttar den hastigt till någon annan plats, och blir beklagligt ofta ett plågoris för följande gård. När dispensen omfattar flera gårdar kan jägarna följa efter kajorna och på det viset avhysa dem från gårdarna och trakten. – Stora flockar är särskilt besvärliga. Ofta går det ändå så, att flocken hastigt försvinner efter de första skotten, men stannar någon kilometer ifrån för att vänta ut jägarna och återvända, berättar Tuunainen. För en ansökan om dispens behöver man alltid de uppskattade värdena på skadorna, städningskostnaderna och fodersvinnet. Dessutom har Tuunainen bifogat ett veterinärutlåtande om salmonellariskerna som kajorna ger upphov till. – När vi ansöker om dispens för kajor så har vi ofta också ansökt om dispens för kråkor. Kråkorna är klart färre än kajorna, men också de ställer till med skador, så allt emellanåt fäller vi någon kråka mellan kajorna. Men kråkan är klart försiktigare än kajan och bättre på att undvika jägare, ofta redan före det första skottet, berättar Tuunainen om sina iakttagelser. Tuunainen hjälper ofta gårdsägarna med att fylla i dispensansökningen. Han uppmanar övriga jägare att kolla att gårdar som har kajbekymmer har ansökt om dispens. Fällningarna är inte huvudsaken På den nyfikna frågan om antalet fällningar svarar Tuunainen att visst blir det ofta sådana på kajjakten. De första omgångarna på en gård kan inbringa tiotals eller drygt hundra fällda kajor på en dag innan de lär sig att hålla sig undan. – Men flockarna är så stora och stammen har vuxit så mycket att vi med jakten i praktiken inte kan åstadkomma ens ett hack i utvecklingen, fortsätter Tuunainen. Enligt honom kan det finnas så mycket som 1 500 kajor i en och samma flock och under dagens lopp verkar det vara många fler som flaxar omkring på gården. – Utifrån det kan man sedan räkna på vilket fodersvinn som en sådan flock orsakar, och framför allt vilken salmonellarisk som all fågelspillning innebär. Huvudsyftet med jakten är att skrämma bort kajorna från gården. Men det tar alltid litet tid innan fåglarna lär sig att hålla sig undan och avskräckningen får effekt, berättar Tuunainen. En del av de fällda kajorna blir övningsfåglar för de apporterande hundarna. Tuunainen fryser dessutom in så många som möjligt som blivande beten i fällor för små rovdjur och som åtelmaterial. – Det vore fel att kasta bort prima animaliskt material, säger han. I september lättar det Den mest kritiska tiden för gårdsägarna infaller på sensommaren före tröskningen. När säden väl är skördad hittar kajorna lättfången mat på åkrarna och flockarna börjar så sakta lämna gårdarna, och jordbrukarnas bekymmer lättar. Då övergår Tuunainen till att jaga på åkrarna och kajbulvanerna får sällskap av duvbulvaner. Jakten efter kajor fortsätter så länge det finns rätt mycket av dem på åkrarna. Kajan är en delflyttare och kajorna som övervintrar utomlands inleder höstflytten i slutet av september. Vid samma tid avslutar Tuunainen kajjakten och övergår till andra jaktformer. Jägaren 1/2025 17
Ungd msredaktionen Älgjaktens första dagar är en upplevelse som man inte glömmer i första taget. I synnerhet inte om det bjuds på skottchanser! TexT och bilder Mika Linna I fjol fyllde jag femton år och kunde ansöka om en parallell licens för pappas studsare. På det viset kan pappa hålla sitt löfte, för med en sådan licens får jag följa med som jägare på älgjakt. Jägargänget kände jag från förut eftersom jag redan i åratal har hängt med på jakt under skolloven. Första jaktdagen gryr På jaktdagens morgon packade vi gevären, matsäcken och våra två jämthundar och åkte innan det hade ljusnat till jaktstugan. Jag var oväntat lugn trots att det nu var första gången som skytt för mig. Dryga dussinet jägare hade redan samlats vid stugan. Efter de inledande hälsningarna delade vi in gänget i grupper och höll en genomgång av säkerheten på jakten. Därefter begav vi hundförare oss iväg till skogs med hundarna medan de övriga stannade i stugan, eldade i spisen och undrade om det nånsin skulle bli av att fixa det usla draget i skorstenen. I skrivande stund har draget i alla fall inte blivit ett dugg bättre! Den första skottchansen Vår yngre hund fick ståndskall rätt fort och när jägarna var utställda omkring skallet började jag smyga mot skallet. Mitt livs första riktigt riktiga skottläge var så spännande att jag kunde höra hjärtat bulta! Det var en snårig plantering och jag kom så nära skallet som femton meter, men såg inte mer än hälften av en stor älgko med två kalvar bland snåren. Då upptäckte älgkon mig och la benen på ryggen. Älgjaktens första dagar ? De första jaktdagarna, dem glömmer man inte. I synnerhet inte om en skottchans infinner sig! ? Det går att smygande ta sig alldeles nära skallet utan att ändå få till ett skott. I nedre kanten på bilden ser man att avståndet till hunden inte var mer än femton meter. Jägaren 1/2025 18
Kuhmoinens jaktvårdsförening ordnade sitt årsmöte i matsalen i enhetsskolan i Kuhmoinen. Många var intresserade av att skriva för tidningen Jägaren och uppskattade att en av ungdomsredaktörerna var på plats. TexT och bilder Martta Malin U ngefär femtio jagande ortsbor mötte upp. Det vimlade av bekanta ansikten och folk att prata med. Mötet inleddes som vanligt med kaffe, bulla och smaskiga smörgåsar. Till och med saft och vatten ingick i serveringen, vilket välkomnades av icke-koffeinisterna. Det första intrycket var alltså väldigt positivt! Kunskap om viltstammarna Innan mötet officiellt öppnades belönades de bästa smårovdjursjägarna och segrarna i skyttetävlingen mellan föreningarna. Därefter berättade jaktchef Marko Mikkola på Finlands viltcentral om aktuella saker, bland annat om hur man påverkar i viltpolitiken och om viltstammarna och SRVA-verksamhetens betydelse. Där fanns mycket som var värt att veta! Mikkola gav oss konkreta exempel från verkligheten som fick oss att fundera på hur skogsdjuren har det och vad vi kan göra för dem. Som ett exempel på hur vi kan påverka gav han förlängningen av älgjaktstiden till den 15 januari; idén hade ju kommit från fältet. Att jaktchefen var med på mötet skapade en känsla av att viltcentralen bryr sig och faktiskt vill hålla jägarna informerade. På det här viset gav mötet också deltagarna en möjlighet att utveckla sitt eget kunnande och vetande. Som novis på jaktvårdsföreningens årsmöte Älgarna råkade löpa till pappas pass och han sköt den ena kalven. Den kvällen åt vi kokt älgtunga och hjärta, och min ”nästan-chans” förargade mig inte mer än lite grann. Andra jaktdagen På morgonen den andra jaktdagen tog jag tillsammans med en annan älgjägare vår yngre hund till skogs. Efter en sökrunda fick den till ett ståndskall vid en åkerkant. När passen runt omkring skallet var bemannade och skallet hade lugnat sig och hölls på plats började jag smyga. Men älgen hörde mig redan på femtio meters håll, så jag hann inte ens skymta den. Men älgen störtade inte iväg utan strosade lugnt med hunden skällande efter sig, så jag och den andra älgjägaren började gå efter den för att fösa den mot ett pass. Ett par kilometer senare hade älgen rundat flera pass och lät sig igen ställas. Vi beslöt att ta en matpaus och låta skallet lugna sig innan nästa försök. Nytt försök När passen var utställda runt älgen började jag igen smyga mig närmare. Och igen var det så spännande att jag kunde höra hjärtat banka. De två tidigare försöken att smyga hade ju misslyckats. Jag var väl dold eftersom jag smög längs bottnen på ett torrt dike. Plötsligt satte sig älgarna i rörelse och jag skymtade dem i videsnåren, med kurs på dikesändan framför mig. Utifrån tidigare spår visste jag att det var en ko med kalv. Jag höjde geväret och såg hur älgkon travade förbi dikesändan. Jag lät kikarsiktet glida bakåt till kalven som följde efter sin mor, siktade på bogen och kramade av. Efter skottet knäppte jag på säkringen och anmälde över radiotelefonen vad jag hade skjutit. Jag klev upp ur diket och såg kon löpa sin väg. Jag visste att träffen hade varit bra och antog att kalven fanns någonstans nära, så jag gick mot platsen för träffen. Jag fann kalven död i diket, bara ett tjugotal meter från träffplatsen, så jag anmälde att kalven var omkull. Skottet hade varit bra och hade gått genom lungorna och orsakat kalven ett minimum av smärta. Jag medger att det kändes fint när de övriga älgjägarna klev fram, en i taget, och skakade hand med mig och gratulerade. Och igen var det så spännande att jag kunde höra hjärtat banka. Som sig bör på ett möte valdes också ordförande, sekreterare och protokolljusterare. Under de drygt tre timmarna hann vi behandla en hel rad med punkter, från bokslut till kostnaderna för åskskadorna på skjutbanan. Trevlig stämning Det rådde en trevlig stämning på mötet. Deltagarna höll sig aktivt framme med både frågor och förslag. Valet av nya styrelsemedlemmar gick till omröstning, men även den sköttes i positiv anda. Mötet sammanställde en att göra-lista för styrelsen där det också ingick att bättra på informationsgången. Som ju hör till de svåraste uppgifterna i varje förening! Mötet upptog större delen av kvällen, men var väl använd tid. Jag fick en känsla av att också ungdomar kan vara med och påverka på gräsrotsnivå. Kring förbättringsförslagen uppstod livliga diskussioner och jaktchefen lovade att föra hälsningarna vidare. Sammanfattningsvis var mötet en lärorik och effektiv gemensam möjlighet att diskutera och göra jaktvårdsföreningens mångsidiga verksamhet ännu bättre. Serveringen var både god och mättande. Jägaren 1/2025 19
I handeln finns numera första hjälpen-förpackningar av många olika slag för skogsfolket. Kvaliteten och innehållet varierar förstås med priset, så det är bäst att se efter vad väskan innehåller. Jägare gör klokt i att hålla första hjälpen inom räckhåll. Men det räcker inte med att ha väskan; jägaren ska också kunna använda innehållet! Säkerheten framför allt Några hundra tusen finländare njuter passionerat av jakten som hobby. De kånkar med sig utrustning av allehanda slag, men glömmer lätt det som är mycket viktigare än gevären och patronerna; nämligen första hjälpen-väskan. Akutvårdaren Mikko Salmenkangas Har jägarna beredskap att ge första hjälpen? råkar i jobbet ofta ut för fall där avsaknaden av det mest grundläggande förbandsmaterialet leder till fara för livet. – Folk lägger ner avsevärda summor på gevären och optiken, men med dem räddar man inga liv, framhåller Salmenkangas. Bakom bristen på första hjälpen-utrustning finner vi ofta en överdriven självsäkerhet. Eftersom det inte hände någonting förra gången så händer det knappast någonting den här gången heller. Salmenkangas, som också jagar, uppmanar därför jägarna att vända på steken. – Tänk om min jaktkamrat råkar ut för någonting, till exempel slinter med kniven så det börjar blöda rent enormt. Träffar kniven en pulsåder så handlar det om minuter innan personen hamnar i chock och blodet inte längre räcker till för de inre organen, berättar han. Han ser en lösning på jaktföreningsnivå för bristen på utrustning. – Föreningen kan ha en gemensam första hjälpen-utrustning, till exempel så, att jaktchefen tar väskan med sig på en sällskapsjakt, eller att varje jägargrupp har en väska. Där ska finnas utrustning för att hejda stora blödningar och förhindra hypotermi, alltså nedkylning, fortsätter han. Inte svårt att utrusta sig Det personliga första hjälpen-kittet IFAK (Individual First Aid Kit) är tänkt att vara enkelt och lätt att använda vid livshotande situationer. En sådan väska ska man hålla inom räckhåll, till exempel i bältet eller i en utanpåficka på ryggsäcken, där den är insatsberedd dag och natt. En IFAK-väska ingår i Salmenkangas utrustning när han jagar. – Jag har alltid med mig ett IFAKkitt som innehåller en hypotermifilt, ett avsnörande förband, två rullar bandage, Första hjälpen-utrustningen är väldig viktig på jakt eftersom gevären och terrängen innebär risker för olyckor. Vid en nödsituation kan det dröja innan hjälpen når fram, och under väntetiden hinner läget bli livshotande. TexT Leevi Niemi och Aaro Salmenkangas Bilder Aaro Salmenkangas Lisätietoja: Teemu Keränen 040 747 7234 | teemu.keranen@brahe.fi Riistalinja • Haku suoraan oppilaitokseen Riistanhoitajan ammattitutkinto 150 osp, monimuotokoulutuksena • Sopii työn ohessa suoritettavaksi www.brahe.fi/luonnonvara-alat @brahe_ruukin_luontojahevoskesk Ungd msredaktionen Jägaren 1/2025 20