Jägaren 1/2024 - Lehtiluukku.fi

MERA PLATS FÖR DEN EUROPEISKA BÄVERN STAMVÅRDANDE JAKT PÅ STORA ROVDJUR VÅR ÄLGSTAM ÄR KONSTGJORD NU RÄKNAR VI SPÅR I SNÖN DELTA OCH PÅVERKA! JAKTVÅRDSFÖRENINGARNAS ÅRSMÖTEN 1/2024 Tidningen når fler än 300 000 jägare 01_Kansi_JÄ0124.indd 1 01_Kansi_JÄ0124.indd 1 27.12.2023 15.07 27.12.2023 15.07
58 Kallrökt viltkött är en värdefull vara 18 Högsta förvaltningsdomstolens björnbeslut – vad handlar det om? 30 Småviltet: Räkningen av spår i snön en hörnsten 60 Jaktvårdsföreningarnas årsmöte Delta och påverka! JAKTEN 14 Hjortjakten i slutet av säsongen 18 Högsta förvaltningsdomstolens björnbeslut 29 Bäverjakt med egen vak 34 Ungdomsredaktionen 38 Jaktföreningarna uträttar ett betydande viltoch naturvårdsarbete 44 Myter om skogshönsen 51 Mörkersikte får inte användas på jakt 52 Batteridriven värmeväst ger mera tid vid kyla 56 Viltrecept 58 Kallrökta delikatesser 64 Säkerheten framför allt VILTET 10 Mera rum för den europeiska bävern 22 Vår älgstam är konstgjord 26 Bävern: En framgångsrik återkomst 30 Småviltet: Räkningen av spår i snön en hörnsten 32 Ode till viltobservatörerna 40 De jaktbara fåglarnas häckningsdata överförs till kartan 42 Skogsbruksstöden gynnar också viltvården 46 Ny metod för uppskattandet av hjortstammen AKTUELLT 4 Nyheter 8 Handbok för jägare fyller 60 år 20 Viltrådet – vad är det? 50 Kom ihåg tidsfristerna för vapenlicenserna! 54 Hur går det för rovdjurs kontaktpersonerna? 60 Kallelsen till din jv-förenings årsmöte 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 49 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 48 Om den stamvårdande jakten 49 Dispenser för icke fredade fåglar Jägaren 1/2024 2 Innehåll 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0124.indd 2 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0124.indd 2 28.12.2023 7.59 28.12.2023 7.59
10 Mera rum för den europeiska bävern 20 Viltrådet – vad är det? Genom kriser och svårigheter J aktvårdsföreningarnas 60-åriga färd har varit hedrande och inrymmer minst två hela generationer. Nationellt har vi byggt en välfärdsstat och lokalt har vi skapat verksamhetssätt där vi med frivilliga krafter sköter en stor del av viltförvaltningen som indirekt statsförvaltning. Vi kan vara stolta över allt som vi gemensamt har åstadkommit! Under årens lopp har vi klarat av svårigheter och kriser, och nu går det trögt igen. Det blir allt svårare att hålla igång frivilligarbetet. Allt fler upplever besvikelse och till och med ilska. Det är svårt att hålla motivationen uppe när vi upplever att vi i dagsläget inte förmår sköta de stora rovdjuren och att det kan krävas ändringar på EU-nivå för att öppna låsningen. Och den vägen är oftast väldigt lång! Detta är alltså läget där jv-föreningarna kämpar för att bevara och hålla igång verksamheten. Vi måste skapa en fortsättning på frivilligarbetet, inte minst för att kunna jobba vidare med de stora rovdjuren. Om insamlingen av observationer och den långa raden andra uppgifter som sköts av frivilliga börjar förfalla så fördystrar det framtiden för samtliga jaktvårdsföreningar och jägare. Även om somliga ifrågasätter jaktens och viltförvaltningens berättigande så verkar vi ha den stora allmänhetens stöd. Enligt enkäten som gjordes i våras är det bara en liten del av finländarna som har en negativ inställning till jakten. Men vi måste fortsättningsvis kunna motivera vår verksamhet – ännu bättre än förut – också för dem som kritiserar oss. Låt oss därför, trots bakslagen, stöda jv-föreningarna i deras viktiga arbete också under de kommande 60 åren. Någon annan väg till framtiden finns inte. Om vi kan sköta allt detta med bibehållet stöd från den stora allmänheten så kommer allmänheten att stöda oss i samtliga våra uppdrag – oavsett hur framtiden kommer att se ut! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 1/2024 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0124.indd 3 2-3_Sisällys+Pääkirjoitus_JÄ0124.indd 3 28.12.2023 7.59 28.12.2023 7.59
Nyhet r VARG ATTACKERNA PÅ HUNDAR ÖKAR För fjolåret 2023 (läget 21 december) kan vi redan konstatera drygt 60 vargattacker på hundar. För dem har drygt 200 000 euro betalats ut i ersättningar. Utöver den här summan har ersättningar också betalats ut från egna försäkringar. U nder det senaste decenniet har mängden attacker varierat mellan 30 och 50 per år. Året 2020 ersattes för första gången fler än 50 fall (54 hundar och 39 av dem dog). Året 2021 noterades 34 attacker (23 döda), vilket en smula överraskande ligger under långtidsmedelvärdet trots att vargarna blir fler. Men under de två senaste åren har mängden vargattacker återigen ökat. Under 2022 ersattes 46 vargattacker på hundar (41 dog). Och i fjol (2023) överskreds gränsen 60 vargattacker. Enligt viltskaderegistret dog 48 av hundarna medan 13 blev skadade. 2022 betalades drygt 176 000 euro ut i ersättningar för vargattacker på hundar och för 2023 är ersättningarna redan uppe i drygt 204 000 euro. I elva av fallen har ersättning också betalats ut från egna försäkringar; viltskaderegistret står alltså inte för samtliga ersättningar. Fler vargattacker än förut i västra Finland och Norra Savolax Vargattackerna på hundar är inte jämnt fördelade och står inte heller i proportion till antalet vargar i en region. I synnerhet i sydvästra Finland verkar attackrisken vara relativt sett mindre än i de övriga regionerna, men även där har det skett en klar ökning från föregående år. Det samma gäller för regionerna Österbotten och Kust-Österbotten. I Egentliga Finland är mängden vargattacker på hundar ändå måttlig och i de fem fallen som blev införda i viltskaderegistret ledde bara ett till att hunden dog. Det här avviker klart från förhållandet mellan döda och skadade hundar i de övriga regionerna. Den stora mängden rådjur och vitsvanshjort erbjuder vargarna mycket föda, vilket åtminstone delvis kan förklara det mindre aggressiva beteendet mot hundar. Å andra sidan har också jägarna i regionerna varit tvungna att anpassa sig till det rådande vargläget. Vargattackerna på hundar ökar också i regionerna Uleåborg och Norra Savolax medan läget i Norra Karelen är oförändrat. I Kajanaland har attackerna till och med minskat en aning. I den öppna tjänsten riistavahingot kan du studera hur attackerna av stora rovdjur på husdjur och renar fördelar sig tidsmässigt och geografiskt. Du finner den på riistavahingot.fi > svenska. Vargattackerna på hundar enligt viltcentralsregion åren 2022 och 2023 VILTCENTRALS REGION DÖDA 2022 SKADADE 2022 TOTALT 2022 DÖDA 2023 SKADADE 2023 TOTALT 2023 S Tavastland 1 1 S Savolax 2 2 1 1 Sydöstra Finland Kajanaland 8 1 9 5 1 6 Mellersta Finland 2 2 2 2 Lappland 1 1 Uleåborg 3 3 5 5 Österbotten 3 1 4 10 10 N Tavastland 2 2 1 1 N Karelen 10 1 11 7 3 10 N Savolax 5 5 8 3 11 Kust-Österbotten 2 2 5 1 6 Satakunta 3 3 4 4 Nyland 1 1 Egentliga F 1 4 5 HELA LANDET 41 5 46 48 13 61 Kä lla : JSM / vil tsk ad er eg ist re t 20 .12 20 23 När en vargattack har inträffat Ta omedelbart kontakt med landsbygdsnäringsmyndigheten på orten där attacken skedde. Myndigheten ordnar en besiktning i terrängen och vidtar de åtgärder som krävs. Även en representant för jaktvårdsföreningen har rätt att delta i besiktningen. Han eller hon kan ge ett sakkunnigutlåtande om djuret bakom attacken. GE TT Y IM AG ES Jägaren 1/2024 4 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 4 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 4 27.12.2023 15.09 27.12.2023 15.09
Licensavgifterna har sjunkit Jordoch skogsbruksministeriet har gett en förordning om Finlands viltcentrals och jaktvårdsföreningarnas avgifter för offentliga förvaltningsuppgifter för åren 2024 och 2025. Förordningen sänker avgifterna som viltcentralen debiterar för sina licensoch tillståndsbeslut. Avgiften som debiteras för licensbeslut för hjortdjur sjunker från 140 euro till 110 euro medan avgiften för övriga licensbeslut sjunker från 160 euro till 140 euro. Tillståndsavgiften för hundprov eller hundträning under tiden då hundar ska hållas kopplade sänktes från 100 euro till 70 euro medan avgiften för tillstånd för rörelsehindrade att använda motordrivet fordon sänktes från 130 euro till 80 euro. Enligt lagen om grunderna för avgifter till staten ska en avgift motsvara kostnaden för avgiften. Avgifterna som Finlands viltcentral debiterar för vissa licenser och tillstånd sänktes eftersom handläggningskostnaderna tack vare Oma riista har sjunkit. Vad anser du om älgstammen? I januari kommer Finlands viltcentral att skicka ut en enkät till jaktledare, vice jaktledare och kontaktpersoner i jaktföreningar och jaktsällskap. Med enkäten vill vi bland annat veta hur föreningarna tar vara på de fällda djuren och hur stor avskjutning föreningarna önskar sig i framtiden. Bomma inte chansen utan svara när du får meddelandet! Svaren behandlas självfallet anonymt. TE RO SA LM EL A Här presenterar vi några förenklade exempel ur Lagen om djurvälfärd som trädde i kraft den första januari. Vi uppmanar hundägarna att fördjupa sig i lagen och lagens detaljer. Vatten för hunden På platsen där en hund hålls stadigvarande ska det alltid finnas vatten i flytande form. I en rastgård kan detta på vintern kräva en uppvärmd vattenskål. På övriga platser räcker det med att regelbundet bjuda hunden vatten. På hundens stadigvarande plats ska det också finnas en ”sjukstuga”, alltså en lämplig plats där hunden kan återhämta sig i lugn och ro. Avel och försäljning Hunden ska kunna para sig naturligt och valparna ska kunna leva ett rastypiskt liv. Hundens innehavare ska kunna förhindra okontrollerad parning. Vid avel ska likaså hänsyn tas till hur hundens lynne går i arv. En annons för marknadsföring ska inkludera följande; försäljarens namn, djurets födelsetid, ålder, födelseland (om annat än Finland) samt vistelseort eller -land vid den aktuella tidpunkten. En hund som är yngre än sex månader får inte införas till Finland om syftet är att sälja eller överlåta hunden här i landet inom fyra månader efter inresan. Lagen om djurvälfärd och hundarna Minderåriga och vårdnadshavarens ansvar En person som är yngre än 16 år kan inte ansvara ensam för en hunds välfärd eftersom detta kräver tillräckliga kunskaper och ekonomiska resurser, i synnerhet om hunden blir sjuk. Tävlingar Praktiska jaktprov för hundar där målet är kontakt med vilda djur i deras naturliga miljö räknas inte som anmälningspliktig djurtävling och kräver inte heller någon utsedd tävlingsveterinär. Utrustning Det är förbjudet att använda utrustning som orsakar hunden obefogad smärta. Det är inte heller tillåtet att sälja, marknadsföra eller ens inneha redskap som vållar hunden smärta eller lidande. Apparater som ger elektriska stötar får inte marknadsföras, importeras, tillverkas, säljas, överlåtas, användas eller innehas. Tillåten utrustning får inte användas på ett sådant sätt att den orsakar hunden smärta eller lidande. Det är med andra ord förbjudet att rycka i halsbandet eller spänna det. Anmälningsskyldighet Anmälningsskyldigheten till djurskyddsmyndigheterna gäller bland annat för socialoch hälsovården, religiösa samfund, seminörer, avbytare, vikarier och myndigheter av olika slag. Anmälningen kan också göras av en privatperson. Anmälaren förblir anonym om ärendet skulle innebära otrevligheter för honom eller henne. TE RO SA LM EL A Jägaren 1/2024 5 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 5 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 5 27.12.2023 15.09 27.12.2023 15.09
Har vi förlorat målet ur sikte? H FD:s björnbeslut körde in vår rovdjurspolitik i en återvändsgränd värre än någonsin förut. Av allt att döma har den stamvårdande rovdjursjakten nu blivit lagd på hyllan, åtminstone tills vidare. Somliga massmedier och naturorganisationer har till och med jublat över HFD:s beslut och har till och med beskyllt Finlands viltcentral för att fatta olagliga beslut! Det är grovt, eftersom EU:s naturdirektiv och vår nationella jaktlagstiftning tillåter stamvårdande jakt bara motiveringarna räcker till. Kommissionen har till och med uppmanat oss att använda de nationella möjligheterna till flexibilitet vid besluten om problematiska rovdjur. Det handlar alltså snarare om skillnader i tolkningarna av flexibiliteten. Kärnan i HFD:s beslut om avslag var att målet för den stamvårdande jakten i dispensbeslutets motiveringar inte var godtagbart. Nu har det till och med gjorts en interpellation om Finlands viltcentrals agerande där viltcentralen beskylls för att gynna jägarna med stamvårdande licenser. Förnuftigare vore det väl att fråga sig varför riksdagen inte har åstadkommit någonting konkret trots att den stamvårdande jakten har debatterats intensivt i flera valperioder. Det skulle väl inte behövas mer än lite filande på ordalydelsen i jaktlagens 41 a §, men inte heller det skulle väl rå på dagsläget. I det nya regeringsprogrammet finns verkligt positiva formuleringar för jakten på de stora rovdjuren och skjutbanorna – förutsatt att orden omsätts i handling. För skjutbanornas del kan vi konstatera att om miljötillståndsfrågorna stannar på miljöförvaltningens bord så förblir det omöjligt att nå regeringsprogrammets mål. Om vi följer miljöministeriets uppdaterade guide för miljötillstånd så rasar antalet skjutbanor. I dagens geopolitiska situation borde antalet skjutbanor absolut öka! Den som funderar djupare på saken kommer oundvikligen att undra om vi bor i de välmenande dumbommarnas land? Jag hoppas verkligen att jag har fel! TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Vargspillning samlas in för DNA-analys Insamlingen av vargspillning fortsätter på olika håll i landet ända till slutet av februari. DNA-analyserna ger oss information om vargarna som vi inte kan få med någon annan metod. – Med DNA:t kan vi identifiera vargarna som lämnade spillningen och gränserna för vargreviren. Och få veta om det är ett vargpar eller en flock som lever i reviret, berättar specialforskare Mia Valtonen på Naturresursinstitutet som koordinerar insamlingen. Skyddandet av de stora rovdjuren och jakten på dem har varit ett hett samtalsämne under de senaste månaderna. – I dessa tider blir det allt viktigare att ha ett sammanhängande kunskapsunderlag. Vargobservationerna och DNA-analyserna är nödvändiga för att vi ska kunna skapa en tillförlitlig bild av vargstammen i vårt land, uppger Valtonen. DNA-resultaten för tidigare år finns samlade på kartan här: luonnonvaratieto.luke.fi/kartat?panel=suurpedot > svenska. DNA-resultaten för fjolvintern publicerade revirvis I likhet med tidigare år är DNA-resultaten för fjolvintern publicerade revirvis. På det viset kan den som bor i ett vargrevir kolla läget på hemorten. luke.fi/fi/documents/susien-dnatulosten-kooste-kokosuomi-20222023 Sammanställningen presenterar DNA-resultaten för 80 vargrevir eller observationsområden i hela landet. Där presenteras de identifierade revirvargarna och deras historia. Även revirvargarnas släktskapsförhållanden är utredda. Den som läser sammanställningen ska ändå komma ihåg att den beskriver läget för ett år sedan. Vargläget har hunnit förändras sedan dess; paren har fått ungar, ungvargarna har vandrat sin väg och nya revir har uppstått. JA AK KO AL AL AN TE LA K lumn Jägaren 1/2024 6 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 6 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 6 27.12.2023 15.09 27.12.2023 15.09
PÅ 2000-TALET FLER ÄN JÄGAREXAMENSTILLFÄLLEN 160 000 AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Anteckna genast samtliga observationer och fällningar i viltloggen. På det viset sköter du automatiskt dina lagstadgade skyldigheter och anmälningar för föreningen/jaktsällskapet/ licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har laddat ner den senaste versionen av appen. Jaktledaren och licensinnehavaren ? Avsluta hjortdjursjakten: samtliga deltagare i licensen avslutar sin egen jakt för arten som jagas och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Dispenserna ? Ansök om dispens för jaktbara och fredade fåglar i god i Oma riista. Verksamhetsledaren ? Förbered verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Inför skjutproven, examenstillfällena, kurserna och de övriga händelserna i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 12.00-16.00, tfn 029 431 111 eller oma@riista.fi Ändringar i jakttillstånden Dygnspriset på tillstånden för hönsfåglar steg från 17 euro till 20 euro. Dygnspriset för jakt på övrigt småvilt steg från 10 euro till 12 euro. Motsvarande säsongtillstånd steg från 130 euro till 160 euro och från 80 euro till 90 euro. Det personliga säsongtillståndet för älgjägare i norra Finland (området som avses i jaktlagens 8 §) steg från 45 euro till 55 euro. Priset på dygnstillstånd steg i hela landet från 15 euro till 20 euro. De nya priserna beror på förordningen som jordoch skogsbruksministeriet har givit. Bakom höjningarna ligger ökade kostnader. Forststyrelsen eftersträvar inte vinst. För dem som deltar i älgjakt i norra Finland införs begränsningar; hädanefter får det i jaktsällskap i statsmarker finnas högst tre jägare som samtidigt också jagar i ett annat älgsällskap. Beslutet berör kommuninvånares rätt till fri jakt i området som avses i jaktlagens 8 §. Jubileumstävlingen Ladies' Trial 2023 Tävlingen Ladies' Trial, som ordnades av vorstehklubben Saksanseisojakerho ry, en rasorganisation för kontinentala hönshundar, är en tävling uteslutande för damer. 60 hundekipage startade i årets Ladies' Trials som samtidigt var en 30-års jubileumstävling. Tävlingen har blivit allt populärare och det fanns klart fler intresserade än platser för tävlande. När anmälningstiden hade gått ut lottades deltagarna bland de anmälda. Tävlingen genomfördes enligt reglerna för specialprov för kontinentala hönshundar. Hundar i ungdomsklass, öppen klass och segrarklass hade rätt att delta. Specialproven bestod av jaktprov där domarna bedömde hundens sök och viltarbete. Arrangörerna Avanssi Klubi ry och föreningen Uudenmaan Kanakoiraharrastajat ry tackar vorstehklubben, deltagarna, markägarna, sponsorerna, överdomarna, funktionärerna och talkofolket! Överdomare Heikki Nygren, Emmi Mikkola och Alli. Jägaren 1/2024 7 Nyhet r 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 7 4-7_Uutiset_JÄ0124.indd 7 27.12.2023 15.09 27.12.2023 15.09
JUBILEUMSBOKEN JÄGAREXAMEN 60 ÅR BESTÄLL ETT EGET EX ELLER SOM GÅVA! I Finlands viltcentrals nätbutik kauppa.riista.fi eller tfn 09 584 045 60. Pris: 30 euro 1962 förnyades jaktlagen, vilket bland annat innebar en obligatorisk jägarexamen. För examen skrevs en handbok för jägarna som nu fyller sextio år och som under sin bana har genomgått ett flertal upplagor och förnyelser. TexT och bild Perttu Matero D en första upplagan, som på finska hette Mitä jokaisen tulee tietää metsästyksestä – Metsästäjän opas, utkom i april 1964 och var blygsam till formatet och sidantalet. Lagstiftningen spelade självfallet en framträdande roll i boken, men mycket vikt lades också på jägaretikett och god jägarsed. Det här berodde antagligen på att vår uråldriga, folkliga och behovsbaserade jaktkultur först nu blev försedd med värderingar som betraktades som viktiga. Artidentifieringsbilderna var svartvita och små, och de övriga illustrationerna var teckningar som bland annat åskådliggjorde riskabla situationer på jakt. Eftersom det var obligatoriskt att skriva jägarexamen blev handboken väldigt populär. Nya upplagor trycktes i rask takt efter den första på 10 000 ex. De första större ändringarna och kompletteringarna kom på 70-talet; den totalförnyade nionde upplagan (1975) fick pärmar i färg, vilket innebar en klar förbättring för utseendet. 1986 inleddes arbetet med totalförnyelsen av både examen och handboken. Vid horisonten skymtade också en revidering av Handbok för jägare fyller 60 år jaktlagen, men denna lät emellertid vänta på sig så redaktionen beslöt att göra handboken tvådelad med lagarna i en separat del. Den förnyade handboken utkom 1991 och var någonting helt annat än föregångarna. Den var större med fler färgbilder och hårda pärmar, och såldes tillsammans med lagboken (med mjuka pärmar) i ett kartongfodral. Redaktionen hade satsat rejält på artidentifieringen med teckningar i färg av fåglarna. I motsats till traditionella fågelhandböcker låg fokus här på det som jägare behöver veta; hur fåglarna ser ut i höstdräkt. Även viltekologin behandlades grundligare än förut. 2016 förnyades handboken igen. Den separata lagdelen föll bort och följande år lades handboken också ut på nätet, där undervisningsmaterialet kompletterades med bland annat videor. Handbokens 60-års jubileumsutgåva utges i år och utgör som förut en rejäl laddning med kunskap för jägare. Under årens lopp har samhället förändrats och därmed även jägarnas roll. I de senaste upplagorna betonas därför sådant som jägarens ansvar vid mötet med andra naturvänner. Då representerar jägaren hela jakten och därmed också allmänhetens uppfattning om jägarna. Den första upplagan av jägarhandboken på svenska utkom 1964; Vad var och en bör veta om jakt Handbok för jägarexamen. De följande upplagorna översattes alltid genast till svenska, men titeln ändrades enligt den finska förlagan till Handbok för jägarexamen. 1975 totalförnyades handboken och namnet ändrades till Handbok för jägare. Jägaren 1/2024 8 8-9_Metsästäjä_opas_60v_JÄ0124.indd 8 8-9_Metsästäjä_opas_60v_JÄ0124.indd 8 27.12.2023 15.09 27.12.2023 15.09
JUBILEUMSBOKEN JÄGAREXAMEN 60 ÅR BESTÄLL ETT EGET EX ELLER SOM GÅVA! I Finlands viltcentrals nätbutik kauppa.riista.fi eller tfn 09 584 045 60. Pris: 30 euro 8-9_Metsästäjä_opas_60v_JÄ0124.indd 9 8-9_Metsästäjä_opas_60v_JÄ0124.indd 9 27.12.2023 15.10 27.12.2023 15.10
Mera utrymme för den europeiska bävern Finlands viltcentral har publicerat en förvaltningsplan för bäverstammarna. Syftet är att förstärka livskraften och jaktbarheten hos den europeiska bävern. För den främmande kanadensiska arten väntar däremot bistrare tider. TexT Marko Svensberg I vårt land förekommer som känt två bäverarter; den ursprungliga europeiska och den från Nordamerika införda kanadensiska. En gång i tiden planterades båda ut i vårt land utan att vi kände till att det handlade om två olika arter. Vår nuvarande europeiska bäverstam klassas som nära hotad medan den kanadensiska förekommer i ett större antal. Förekomstområdena är fortfarande i stort sett skilda från varandra. Förvaltningen av våra två bäverstammar innebär således en balansgång. För den kanadensiska har det på Jägaren 1/2024 10 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 10 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 10 27.12.2023 15.10 27.12.2023 15.10
Översvämningarna som bävern åstadkommer ökar antalet arter eftersom det uppstår olika livsmiljöer i landskapet. Svämlanden utgör utmärkta miljöer för sjö fåglar att häcka och beta i. Även hjortdjuren gynnas av uppslagen av lövträd som bäverdammarna ger upphov till. Under lövträden uppstår näringsrika ängar med örter, lövträd och lövbuskar. Livsutrymme för den europeiska bävern Den publicerade planen består av ett skötsel program för den europeiska bävern och ett förvaltningsprogram för att begränsa den kanadensiska artens utbredning. Programmen innehåller ett antal planerade åtgärder för de båda arterna. Det främsta syftet är att lyfta vår stam av euro peisk bäver till en gynnsam skyddsnivå och på det viset stärka artens livskraft och göra den mera jakttålig. För att nå målet ingår ett antal åtgärdsförslag i planen för att begränsa den kanadensiska bäverns utbredning. För skötseln av den europeiska bävern ingår forskning, inventeringar, organiseringen av jakten och informa tionsspridning. Elimineringen Enligt förslagen ska de kanadensiska bävrarna elimi neras i västra Lappland och i mån av möjlighet också i övriga Lappland. Kring områdena med europeisk bäver i sydväst ska det skapas kanadensarfria buffertzoner för att göra det lättare för de europeiska bävrarna att sprida sig. Före elimineringen ska de båda arternas exakta utbredningsområden kartläggas. För uppgiften att begränsa kanadensaren och hindra vidare utbredning kommer vi att behöva hjälp av jägarna. Vi kommer även att behöva ett samarbete med Sverige och Norge för att hindra kanadensarna från att sprida sig dit. Till Ryssland har arten redan spritt sig och där uppgår stammen till uppskattningsvis 15 000 individer. Helst utbredning på naturlig väg Beträffande skötseln av den europeiska bävern är plan A den, att vi ska hjälpa arten att sprida sig på naturlig väg. Utsättningarna kommer som plan B och med den me toden kan vi fylla i luckor i utbredningen. Vi ska också utreda möjligheterna att grunda nya förekomster, bland annat i de vidsträckta skyddsområdena i Lappland. Åtgärderna i skötselprogrammet innebär också satsningar på forskning och effektivare inventeringar. Vi behöver exakt information om utbredningen och effekti vare bäverräkningar som omfattar hela landet. Vi behöver genetisk forskning och vi behöver veta om det finns ett behov av att förstärka stammen med individer från andra populationer. Dessutom finns det ett behov att undersöka de sociala och ekonomiska konsekvenserna om vi börjar eliminera kanadabävrar och flytta europeiska. Detta för att kunna lösa eventuella konflikter som åtgärderna kan ge upphov till. Vi siktar på att efter hand ersätta de kanadensiska bävrarna med europeiska. EUnivå gjorts en riskbedömning och det har föresla gits att arten ska överföras till EUlistan över skadliga främmande arter. Men något beslut på EUnivå har ännu inte blivit fattat. Bägge bävrarna är nyttiga för naturen Bägge bäverarterna ökar mångfalden i naturen genom att kraftigt bearbeta sin närmiljö. Detta gynnar många andra djurarter eftersom tillgången på föda ökar tack vare de nya gynnsamma strukturella dragen i den för ändrade miljön, i synnerhet bäverdammarna. Bägge bäverarterna ökar mångfalden i naturen kring boet och är därför viktiga. Intresserad? Lyssna då på podden Sorkkia ja sarvia (på finska) på jagarentidningen.fi. H AN N U HU TT U Jägaren 1/2024 11 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 11 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 11 27.12.2023 15.10 27.12.2023 15.10
Jakttiderna och bävermängderna ? Den kanadensiska och den europeiska bävern är vilt (5 §) som får jagas 20.8-30.4. ? Den europeiska bävern kräver jaktlicens och har regionala kvoter. För den kanadensiska krävs inte någon licens. ? Det finns uppskattningsvis 3 700-5 000 europeiska bävrar, men så mycket som 10 000-19 000 kanadensiska. Beträffande skötseln och förvaltningen av de båda bäverstammarna siktar vi på att den europeiska efter hand ska ersätta den kanadensiska. Processen kommer sannolikt att ta årtionden. Vi kommer alltså i långa tider att få leva med en bäverpolitik som omfattar två bäverarter. Från ord till handling På våren kommer Finlands viltcentral att förbereda implementeringen av skötselplanen på fältet. Utredningen av bäverarternas utbredning och verkställandet av elimineringarna kommer att kräva samarbete med jägarna. Vi kommer att behöva jägarnas hjälp när vi börjar skapa buffertzoner som är fria från kanadensiska bävrar. Sannolikt kommer vi också att behöva effektiverad jakt på proffsnivå. Vi kommer också att behöva tålamod eftersom bägge arterna skapar en avsevärd mångfaldsnytta och det kommer att ta decennier att verkställa planen. ? Vi behöver mera observationer av bävrar och fällningsanmälningar i Oma riista. ? Antalet bebodda vinterhyddor enligt 2020 års kartläggning och informationen som jaktföreningarna har skickat in. Informationen beskriver samtidigt stammens storlek. ? Kartan visar buffertzonen i sydvästra Finland mellan den europeiska bäverns (grönt) och den kanadensiska bäverns förekomstområden samt området för effektiverad jakt på kanadensisk bäver i Lappland. KÄ LL A: LU KE TE RO SA LM EL A Zon för minskning Zon för eliminering 20 40 80 120 Euroopanmajava Kanadanmajava Molemmat Euroopanmajava+? Kanadanmajava+? Antal 20 40 80 120 Art Europeisk bäver Kanadensisk bäver Bäverhyddor av bägge arterna Huvudort i landskapet Jägaren 1/2024 12 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 12 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 12 27.12.2023 15.10 27.12.2023 15.10
HINNAT VOIMASSA 31.1.2024 SAAKKA TAI NIIN KAUAN KUIN TAVARAA RIITTÄÄ. KAIKKI TUOTTEET SAATAVILLA MYÖS VERKKOKAUPASTA hankkija.fi METSÄLLE HANKKIJAN KAUTTA MERINOVILLA ALUSASU ALASKA 79 95 NORM. 89,95 Lämmin ja pehmeä alusasu, lämmittää myös kosteana. 100% merinovillaa, nopeasti kuivuva ja antibakteerinen materiaali. 30 päivän alin hinta 79,95 €. JAHTI&VAHTI KANA JA RIISI 3 KG /12 KG 14 39 /35 95 NORM. 15,99/39,95 (4,80/2,99 €/KG) Herkän koiran täysravinto. Ruuassa patentoitu Progut®-valmiste. 30 päivän alin hinta 13,59/39,95 €. METSÄSTYSPUKU SWEDTEAM RIDGE M COVERSET ZERO 139,NORM. 169,00 Kevyt lumipuku Desolve® Zero -kuvioinnilla. Kiinteä huppu, radiopuhelintasku, 2 GPS -laitetaskua, 2 etutaskua. 30 päivän alin hinta 139,00 €. HAALARI SWEDTEAM RIDGE ZERO 299,Erittäin lämmin tuulenja vedenpitävällä Covertex kalvolla vuorattu haalari talvikeleille. 240 g vanuvuori. Runsaasti taskuja. Säädettävä huppu. Lahkeissa kokopitkät vetoketjut. KÄSINEET HEDMARK HUNTER 19 99 Hyvän tuntuman tarjoavat metsästyskäsineet. Peukalolla ja etusormella voi käyttää kosketusnäyttöä. Kämmenosa aitoa nahkaa, lämmin 3M Thinsulate ® -vuori. KARVALAKKI SWEDTEAM 29 95 Lämmin karvalakki, joka on vuorattu pehmeällä keinoturkiksella. Korvaläpät kiinnitettävissä hihnalla joko leuan alle tai ylös päälaelle. LIUKULUMIKENGÄT HAGHUS SKINNER 145 249,Valmiiksi kiinnitetyt siteet. Huippuluokan mohair-polyesterpitokarva. Pituus 145 cm. LUMIKENGÄT HAGHUS 9X30” 79 95 Kevyet alumiinirunkoiset lumikengät. Pikakiristyssiteet, kantavuus n. 100 kg saakka. Mitat 23 x 76 cm. MIESTEN JA NAISTEN MALLIT RAJOITETTU ERÄ! PITOKARVAPOHJAT! RAJOITETTU ERÄ! LIUKULUMIKENGÄT ALTAI HOK 145 399,Teräskantit takaavat sivuttaispidon. Huippuluokan mohair-polyester-pitokarva. Valmiiksi kiinnitetyt siteet. Lasikuituvahvisteinen puuydin. Pituus 145 cm. 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 13 10-13_Majavasuunnitelma_JÄ0124.indd 13 27.12.2023 15.10 27.12.2023 15.10
I dagsläget är hjortjaktssäsongen väldigt lång och omfattar samtliga årstider utom våren; från sommarvärmen (+20) i början av september till den smällkalla vintern (-20) i februari. Anpassar beteendet efter omständigheterna Ju längre vintern lider desto större blir rollen som födan spelar. Att hålla sig varm under de kalla vintermånaderna kräver enormt mycket energi, så det är oundvikligt att det uppstår ett energiunderskott. Vitsvanshjorten har förmågan att hitta den bästa födan när det behövs. I avskjutningsstatistiken för området med tät stam verkar samma trend upprepa sig; där stiger kurvorna stadigt uppåt efter årsskiftet. Varje år stupar en rejäl andel hjortar för jägare som vaktar Vitsvanshjorten förändrar sitt beteende efter årstiderna och omständigheterna. Var hittar vi alltså hjortarna när året lider mot sitt slut? TexT Taneli Sinisalo Bilder Ville Kankare och Taneli Sinisalo J aktåret 2018-2019 förlängdes hjortsäsongen till mitten av februari. Då var det inte tillåtet att använda hundar i februari, men under den senaste säsongen var det tillåtet med drivande hund. Detta togs emot med öppna armar, i synnerhet i södra ändan av landet med sina milda vintrar och brist på snö. Vitsvanshj rtens år Hjortjakten i slutet av säsongen Jägaren 1/2024 14 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 14 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 14 27.12.2023 15.11 27.12.2023 15.11
vid utfodringsplatser. Vilket visar att besöken på sådana ökar markant efter vinterns inbrott. På utfodringsplatserna finns sockerbetor, morötter och spannmål som lockar hjortarna för att varje dag tanka energi. Detta gäller i synnerhet när temperaturen har sjunkit rejält under noll och snön ligger djup. Det blir svårare att finna föda på åkrarna och hjortarna, som ju alls inte är dumma, söker sig dit där födan är lättast att få tag på. Vitsvanshjorten har lätt för att lära sig. Ett punktartat jakttryck vid en utfodringsplats underlättar inte i längden jakten utan snarare tvärtom. Hjortarna senarelägger ätandet till dygnets mörka timmar eftersom mörkret ger dem en känsla av trygghet. Av den här orsaken är det inte ovanligt att hjortjägare knorrar i slutet på säsongen eftersom hjortarna kommer för att äta först närmare gryningen. Kvalitetsoptik i kombination med snö som lyser upp punkterar dock tryggheten i mörkret och på det viset kan också en försiktig individ bli fälld. Förutsatt förstås att sittfläsket och livspusslet medger nattvak i kojan. Hemområdet krymper medan vintern framskrider Det är ofta svårt att få grepp om hemområdet där hjortarna och i synnerhet hindarna håller till. Det är lättare att följa med bockarna eftersom de kan identifieras utifrån hornen. Födan och var någonstans födan finns är avgörande faktorer när hjorten väljer sitt hemområde. I början av säsongen finns det gott om mat och hemområdet är stort. Vandringen mellan legan och betet kräver ingen stor mängd energi. På vintern blir områdena mindre eftersom det kostar mycket mera energi att vandra. Vid sträng kyla besöker hjortarna ofta foderplatsen mitt på dagen eftersom solvärmen minskar kroppens uppvärmningsbehov, vilket gör ätandet energieffektivt. På natten kan en tur-returfärd till maten kräva så mycket energi att det inte lönar sig. Då stannar hjorten kanske där den är eller ger sig iväg först när den måste. Om det i närheten av ett kvalitetsbete finns en lämplig, skyddad plats för en daglega kan hemområdet krympa och bli överraskande litet. När snön ligger har hjortarna ofta sin lega på ett berg eller en myr där de under dagen kan äta mossa eller torvmarksväxter utan att behöva bege sig någonstans. Viltkamerorna är till stor hjälp Nuförtiden hittar man en viltkamera vid var och varannan foderautomat. Kamerorna ger oss viktig information om stammens storlek och struktur, och för den som håller igång utfodringen är nyttan väldigt konkret och investeringen är lätt att motivera. Viltkameran hjälper jägaren att få grepp om hjortarnas tidtabell, vilket självfallet minskar på dödtiden i kojan. Om det mörknar klockan fem och hjortarna regelbundet infinner sig först vid åtta-nio, så är det ju meningslöst att sätta sig i kojan redan på eftermiddagen. Under barmarkstiden berättar viltkamerabilderna dessutom från vilket håll hjortarna kommer. På det viset kan jägaren låta bli att vakta när vinden blåser åt fel Jägaren 1/2024 15 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 15 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 15 27.12.2023 15.11 27.12.2023 15.11
håll. Det är inte ovanligt att jägare struntar i det här och tänker att lukter inte sprider sig från kojan. Men faktum är att om syret räcker till i kojan och luften cirkulerar, så strömmar det också ut luft, och med luften följer dofterna. Somliga löser doftfrågan genom att låta röret för utluften vara flera meter högt, i förhoppningen att dofterna inte ska nå hjortnosen. Men vaktandet sker oftast på kvällen då luften svalnar och sjunker. Om vädret är lugnt eller vinden svag så fungerar inte heller den här lösningen. Vid måttlig vind kan lukterna hinna rätt långt innan de sjunker. Slutet på året ofta ödesdigert för bockarna Brunsten börjar vid månadsskiftet oktober-november och håller vanligen på till mitten av december, men ibland lite till, i synnerhet om det råder brist på bockar. Om hinden inte blir betäckt när brunsten når sin topp i mitten av november så brunstar den på nytt efter 28 dygn. Redan mot slutet av oktober letar bockarna aktivt efter hindar och letandet fortsätter in i december. Det här pågår i halvannan till två månader och inkluderar massor med kilometer, bataljer med andra bockar och i bästa fall flera parningar. Brunsten är en sådan pärs för bockarna att de kan tappa en femtedel av sin vikt. De försummar att äta, så i december gäller det sedan att vräka i sig mat. I vårt land blir en avsevärd del av bockarna fällda i december. Det är alltså ingen slump att bilder på stora fällda bockar börjar figurera i de sociala medierna vid den här tiden. Månskensnätter med snö ger i slutet av året jägarna utmärkta tillfällen att fälla sina drömmars trofébock. Efter årsskiftet gäller det dock att vara noggrann med identifieringen innan man skjuter. De tidigaste bockarna fäller hornen redan vid årsskiftet och oftast är det hanarna med de största hornen som börjar. Att i skymning skilja en hornlös bock från en ensam hind är verkligen inte enkelt. Det Viltkameran ger oss värdefull information om hjortarnas rörelser och besparar oss onödiga timmar i vaktjaktskojan. Sträng kyla kan tvinga hjortarna att beta också på dagen. ? När snön ligger djup fungerar utfodringsplatsen som en effektiv magnet. Jägaren 1/2024 16 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 16 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 16 27.12.2023 15.11 27.12.2023 15.11
är klokt att lära sig känna igen hjortarna eftersom vi ska spara på de unga bockarna och låta dem utvecklas för att bevara den rätta könsfördelningen i stammen. Dina egna viltkamerabilder kan bli ett utmärkt studiematerial för igenkänningsövningarna! Studera bilder tagna av hindar och bockar som besöker en utfodring efter brunsten och jämför kroppsformerna, men tänk bort hornen. Ju mer du studerar ämnet desto tydligare börjar du se skillnaderna. I slutet av säsongen blir det fällningar också på åkrar Efter hand som säsongen framskrider och ju fler hjortar som blir fällda vid utfodringsplatser, desto mer lär sig hjortarna att undvika sådana, i synnerhet i dagsljus. Men om inte snödjupet är oerhört eller kölden knäpper i knutarna så betar hjortarna också på åkrar, i synnerhet i skymningen. Ofta går det på det viset att utsikterna ljusnar för dem som vaktar vid en åker eftersom jakttrycket föser bort hjortarna från utfodringsplatserna på dagen. I slutet av föregående jaktsäsong hörde aktivare besöka utfodringsplatserna är det förnuftigt att på drevjakt släppa hundarna på en sådan. Men självfallet hör det till god jägarsed att först be om tillstånd av den som äger utfodringen. På det viset undviker vi konflikter som skulle förgifta atmosfären i jaktföreningen. På en drevjakt kommer skottchanserna ofta hastigt. Det vilar på jaktledarens ansvar att påminna deltagarna och ge anvisningar om identifierandet av de lovliga djuren. Detta i synnerhet som bockarna redan har fällt hornen. En drevjakt med hund i slutet av säsongen ska ju vara en avkopplande dag, ett avbrott i vardagen. En klar köldmorgon i februari med frostiga träd och termosen laddad med hett kaffe; då är det en överväldigande upplevelse att höra den drivande hundens skall närma sig. Att därefter avrunda jaktdagen med eftersnack med kamraterna vid brasans värme ger veckoslutet ett värdigt avslut och krafter att under vardagsveckan vänta på nästa veckoslut. jag flera kamrater i min jaktförening säga att hjortarna inte längre kommer till utfodringsplatserna, och om de gör det så gör de det först på morgonnatten. Många åkrar var jägarfria, så där kände sig hjortarna säkra och kom för att beta mitt på blanka dagen. När snön ligger är det jobbigt att gräva fram födan. Också på åkrar är hjortarna selektiva och gräver fram den bästa födan. Ängsmark med klöver är ofta bra ställen att vakta på, bara man förmår sitta ute i vinterkylan. Hjortarna gillar också stubbåkrar med ett uppslag av klöver. Men om åkern har varit blöt och frusit innan snön föll så blir det väldigt svårt för hjortarna att gräva fram födan. Under sådana omständigheter visar sig kanske inga hjortar alls på åkrarna. Sällskapsjakt ända till slutet på säsongen Nuförtiden kan vi njuta av drevjakt ända till mitten av februari. Drevet behöver inte heller genomföras med folk i kedja bara vinterföret tillåter kortbenta drivande hundar. När hjortarna har övergått till att I slutet av säsongen lyckas hjortjakten också på åkrar. Se videon om hur man identifierar hjortar jagarentidningen.fi Jägaren 1/2024 17 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 17 14-17_Peuran_vuosi_loppukausi_JÄ0124.indd 17 27.12.2023 15.11 27.12.2023 15.11
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 30 oktober sitt beslut om sammanlagt 17 överklaganden som gällde dispenser för björnjakt beviljade för hösten 2022. TexT Tero Kuitunen Bild Hannu Huttu F inlands viltcentral hade beslutat – myndighets beslut som kan överklagas – att tillåta jakt på inalles 111 björnar i Kajanaland, Östra Finland och Norra Tavastland. Besluten var fattade på stamvårdande grunder. Enligt den högsta förvaltnings domstolens (HFD) beslut uppfyllde inte de beviljade dispenserna kraven enligt jaktlagen och EU:s natur direktiv. Björnen är enligt naturdirektivet en skyddad art som får jagas enbart med dispens. Högsta förvaltningsdomstolens björnbeslut – vad handlar det om? Det ska därför finnas godtagbara skäl för ett undan tag från fredningen. Stamvårdande björnjakt har i vårt land bedrivits i åratal och dispensjakten har i praktiken visat sig fung era mycket väl. Under åren med stamvårdande jakt har björn stammen vuxit och brett ut sig utan att orsaka några orimliga bekymmer. Likaså har finlän darnas inställning till björnen förblivit positiv. Hittills har dispenserna bevil jats enligt Finlands viltcentrals bedömning. Viltcentralen har tillämpat flexibiliteten i natur direktivet, men nu har HFD:s beslut gjort detta lagstri digt. Tolkningsmånen illustreras av att Norra Finlands förvaltningsdomstol ansåg det formulerade målet vara lagenligt. Men HFD:s beslut är ett faktum som viltcen Skillnaderna mellan Sverige och Finland beror uteslutande på att domstolarna gör olika tolkningar av naturdirektivet. Jägaren 1/2024 18 18-19_KHOn_karhupäätös_JÄ0124.indd 18 18-19_KHOn_karhupäätös_JÄ0124.indd 18 27.12.2023 15.11 27.12.2023 15.11
tralen hädanefter måste ta hänsyn till vid handläggandet av ansökningar om stamvårdande dispens. Dispenser för att lösa problem i licensområden HFD konstaterade faktum, att en allt för tät björnstam orsakar problem och att jakten i praktiken är det enda sättet att lösa problemen. Rätten ansåg det också vara tänkbart att vi kan lindra sociala problem som björnarna orsakar genom en behärskad minskning av stammen. Enligt HFD:s syn på saken kan undantag beviljas enbart om det finns ett specifikt problem som är lokalt och kräver ett ingripande. Därför ska det i motiveringarna till en dispens finnas en uttömmande utredning. Den här detaljen som HFD antecknade i sitt beslut leder till följande; i fortsättningen ska den som ansöker om dispens kunna påvisa ett problem i det aktuella området eller något annat giltigt skäl med anknytning till ansökningsområdet. Dessutom ska skälet vara i enlighet med naturdirektivet. Tyvärr upplyser HFD:s beslut oss inte om hur vi ska göra för att kunna bedriva stamvårdande björnjakt i enlighet med naturdirektivet. Björnjaktskulturen kan utgöra ytterligare ett skäl Enligt HFD:s beslut kan björnjaktskulturen vara ytterligare ett skäl att beakta i dispensbesluten. Detta förutsatt att de övriga förutsättningarna för dispens för stamvårdande jakt föreligger; det vill säga att den sökande kan påvisa ett skäl eller en situation i området. Den regionala ekonomin påverkar inte antalet licenser I sitt beslut fastställde HFD också att den regionala ekonomin saknar betydelse i licensövervägandet. Jakten på fredade arter kan således inte motiveras med att den skapar intäkter för den regionala ekonomin. Jakten i sig duger inte heller som skäl Den adaptiva jakt som nämns i jordoch skogsbruksministeriets förvaltningsplan för björnstammen utgör enligt HFD inte heller något godtagbart syfte för vilket dispens kunde beviljas. Faktumet att den stamvårdande jakten inte skulle ha några faktiska negativa konsekvenser för en arts skyddsnivå saknar alltså betydelse i det här sammanhanget. Men den stamvårdande jakten kunde ändå vara en möjlig väg för att nå ett mål som är godtagbart enligt naturdirektivet. Skulle den svenska modellen fungera hos oss? Hos oss har man nu föreslagit att den stamvårdande jakten skulle ordnas på samma sätt som i Sverige, det vill säga att vi på politisk väg skulle fastställa referensvärden för en gynnsam skyddsnivå för de stora rovdjuren. Här ska vi notera att HFD i Finland inte har tagit hänsyn till antalet björnindivider utan tolkningen handlar enbart om godtagbarheten hos syftet. I Sverige har högsta förvaltningsdomstolen godkänt syften för dispenser som hos oss snarare skulle ingå i förvaltningsplanen. Den senaste björndomen där en naturorganisations överklagande förkastades meddelades den 6 oktober i höstas. Skillnaderna mellan Sverige och Finland beror uteslutande på att domstolarna gör olika tolkningar av naturdirektivet. I Sverige har man tagit vara på direktivets möjligheter till flexibilitet utgående från nationella omständigheter. EU-kommissionen har i flera sammanhang konstaterat att naturdirektivet medger flexibilitet och att de enskilda länderna därför får göra sin egen bedömning, bara beslutet följer direktivet. Jordoch skogsbruksministeriet har framfört som en preliminär lösning att björnen, som ju befinner sig på en gynnsam skyddsnivå, skulle överföras från bilaga IV till bilaga V i naturdirektivet. Detta skulle skapa flexiblare möjligheter för jakten. Det är dock EU-kommissionen som har befogenheten att flytta arter mellan bilagor, så tiden får utvisa om kommissionen har viljan att flytta björnen. Läs mera på sidan 48. I fortsättningen ska den som ansöker om dispens kunna påvisa ett problem i det aktuella området. Jägaren 1/2024 19 18-19_KHOn_karhupäätös_JÄ0124.indd 19 18-19_KHOn_karhupäätös_JÄ0124.indd 19 27.12.2023 15.11 27.12.2023 15.11
En person som har blivit föreslagen på jaktvårds föreningens årsmöte kan ta sig till det regionala viltrådet eller ända upp till styrelsen för Finlands viltcentral. TexT Petri Vartiainen K anske öppnar årsmötets ordförande följande punkt på mötesordningen med orden ”Som följande punkt ska vi utse jaktvårdsföreningens förslag till representant i det regionala viltrådet för perioden 2024 till 2027. Får jag be om förslag? Tystnaden sänker sig över mötesdeltagar na. Någon vågar kanske fråga ”Vart då?”. Det ovan beskrivna behöver inte nöd vändigtvis vara en fri fantasi på jaktvårds föreningens årsmöte. Även om banan som förtroendevald representant för jägarna börjar på gräsrotsnivå så är detta tämligen okänt för många jägare. Utöver sina egna styrelsemedlemmar väljer din jaktvårdsförening på årsmötet också kandidaterna till det regionala och det nationella viltrådet. För personen som väljs på årsmötet kan representationsbanan bli lång och leda ända upp till styrelsen för Finlands viltcentral. Målsättningarna på regional nivå Till det regionala viltrådet hör sex jägarre presentanter för viltcentralsregionen och en av dem fungerar som ordförande. Intresse grupperna företräds av representanter för landskapsförbundet, NTMcentralen, skogscentralen och en regionalt betydelse full markägarorganisation. De regionala viltråden håller tre till fyra möten om året och som namnet anger Viltrådet – vad är det? Det finns ett regionalt viltråd i varje viltcentralsregion. Till det nationella viltrådet väljs företrädare från de olika delarna av landet för att rådet ska kunna ta hänsyn till de varierande förhållandena. Södra Tavastland Södra Savolax Sydöstra Finland Kajanaland Mellersta Finland Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax KustÖsterbotten Satakunta Nyland Egent. Finland M IR JA RA N TA LA Jägaren 1/2024 20 20-21_Mikä_on_riistaneuvosto_JÄ0124.indd 20 20-21_Mikä_on_riistaneuvosto_JÄ0124.indd 20 27.12.2023 15.13 27.12.2023 15.13