Jägaren 1/2014 - Lehtiluukku.fi

Jägaren 1 l Jvf-årsmötena 2014 Rekordmycket stora rovdjur Ilkka Herola och Pekka Heikkinen: Idrottare jagar också gärna
Innehåll l 1 l 2014 Älgolyckor kan förebyggas s. 52 Drivande hundar utsatta för vargangrepp s. 12 3 Ledaren 4 Förändring i rovdjurspolitiken 8 Fler rovdjur än på hundra år 10 Ordförandens spalt 12 Därför dödar vargen hundar 15 Vetenskaplig viltforskning 16 Forststyrelsens idrottsteam 18 Vid polcirkeln 22 Niko-Heikki jobbar på fjället 26 Vitsvansviltet 80 år i Finland, del 1 29 Tidningen Jägaren för 50 år sedan 30 Förvaltningen av taigasädgåsen får internationella ramar 33 Märkliga händelser 34 Jägarexamen förnyas 35 Förberedelser inför jägarexamen 2 l Jägaren 1 l 2014 Danska tankar om Finland som jaktland s. 18 Kläder av naturpäls s. 42 36 Flexibel utbildningsväg för jägare 37 Jägarens studieväg 37 Nyhetsmagasinet 40 Räven 41 Tipshörnan 42 Naturpälsen till heders igen 44 Åland 46 Från skog till bord 48 Vi värderar viltet allt högre 50 Provtagning på stora rovdjur 52 Nya metoder förebygger älgolyckor i trafiken 52 Jaktvårdsföreningar går samman 56 Kallelse till jv-föreningens årsmöte 60 Juniorsidan 61 Affärer 63 Adresser
Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Jägarna är olika till sin läggning Det finns omkring 380 000 jägare i vårt land. Om det i jägarregistret antecknade antalet personer används som källa har sålunda närmare fyrahundratusen finländare rätt att få ett jaktkort i sin hand genom att erlägga den årliga jaktvårdsavgiften. Rätten erhålls efter att jägarexamen avlagts och den upprätthålls under förutsättning att avgiften erläggs minst vart femte år. Årligen låter dock omkring 70 000 jägare bli att betala jaktvårdsavgiften. Omkring 310 000 jägare betalar den, men av dessa beger sig cirka hundratusen ändå inte ut på jaktstigen. Sålunda finns det drygt 210 000 aktiva jägare i vårt land. Med aktiv avses att jägaren beger sig på jakt minst en gång per år. Gruppen storkonsumentjägare har uppskattats till cirka 50 000 personer. I egenskap av aktiva och kunniga jägare fäller dessa personer lejonparten av den årliga totala viltfångsten i landet. Ungefär lika stor är den grupp som deltar i jaktens administration. Dessa jägare sköter ledande uppgifter och olika funktioner i vårt lands 4 700 jaktföreningar och jaktsällskap eller 300 jaktvårdsföreningar. Mellan dessa ytterligheter återfinns majoriteten av jägarna, omkring 160 000 aktiva jaktutövare. Aktiviteten varierar mellan en jaktdag och några tiotal jaktdagar. Dessa jägare deltar som vanliga medlemmar i en jaktförenings verksamhet, jagar på statens marker eller som inbjudna gäster. Jaktintresset är inte hela livet, men dock viktigt. För Finlands viltcentral och den av viltcentralen publicerade tidningen Jägaren är samtliga grupper viktiga kundgrupper. Storkonsumentjägarna och de aktiva inom förenings- och sällskapsverksamheten danar genom sin verksamhet och sitt föredöme en helhetsbild av den finländska jaktkulturen och vilthushållningen. De är även intresserade av vilthushållningens, viltvårdens och jaktlagstiftningens specialfrågor och sprider information om dessa frågor i sin verksamhetsmiljö. De utnyttjar den kursverksamhet som ordnas av jaktvårdsföreningarna och jaktföreningsorganisationen och skaffar information från många olika kunskapskällor. Tidningen Jägarens redigeringspolicy och layout förnyades för ett år sedan. Eftersom det även sker förändringar inom jägarkåren behandlar tidningens artiklar olika teman inom vilthushållningens och jaktens områden mångsidigare än tidigare. Antalet annonser minskade, artiklarna blev kortare och nu förmedlar rubrikerna och ingresserna fler korta infosnuttar än tidigare. Tyngdpunkten för Jägarens innehåll har traditionellt vilat mera på de aktiva jägarnas sida. I dagens läge anser vi det vara viktigt att även rikta innehåll till ”passiva” jägare, dvs. till dem som har rätt att jaga, men av olika orsaker inte gör det. En del av dessa är säkert jägare som avslutat sin aktiva jägarbana och exempelvis på grund av hälsoskäl inte mera beger sig ut på jakt, men med hjälp av Jägaren vill följa med vad som händer på fältet. I den här gruppen ingår dock även många för vilka intresset efter avlagd jägarexamen ändå inte har räckt till för aktiv jakt. Anskaffandet av vapen, skytteövningar, tillgång till jaktmarker eller helt enkelt tidsbrist har lett till att jakten får vila. Under det år som nu inletts har vi för avsikt att noggrannare kartlägga trösklarna som hindrar aktiv jakt för att därefter börja producera fokuserad information och inspirerande material som sätter fart på intresset. Vilthushållningen och jakten skapar välbefinnande. Därför är det viktigt att så många som möjligt av de finländare som är intresserade av jakt bereds tillfälle att utöva det här mångsidiga intresset, som bjuder på såväl glädje som nytta. Aktivt, men var och en på sitt sätt. Jägaren 1 l 2014 l 3
Kimmo Pöri Seppo Ronkainen Marja Martikainen Förändring utlovas i rovdjurspolitiken Vargfrågorna överst på listan Den rovdjurspolitik som Jordoch skogsbruksministeriet för har blivit skarpt kritiserad. I synnerhet för vargens och järvens del har bataljen böljat fram och tillbaka. Ministeriet önskade sig en täckande och opartisk utvärdering av rovdjurspolitiken och tillsatte en opartisk expertgrupp. Utvärderingen blev klar i december och innehåller även ett knippe utvecklingsförslag U tvärderingen blev klar vid en lämplig tid eftersom uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen inleds under vintern.Beredningen kan således ta del av utvärderingens resultat. Utkastet till förvaltningsplan för järven skickades i slutet av året ut på en utlåtanderunda. Utvärderingen av rovdjurspolitiken gjordes av Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet. Arbetet stöddes av en manstark styrgrupp 4 l Jägaren 1 l 2014 där flera ministerier och verk kunde göra sin röst hörd, liksom företrädare för jord- och skogsbruket, naturskyddare, jägare och renägare. Det färdiga förslaget försöker klargöra var smärtpunkterna i vår rovdjurspolitik ligger och vad de beror på. Utvärderingen bekräftar att många av de åtgärder som myndigheterna har vidtagit under den senaste tiden går i rätt riktning,men pekar också ut de delområden där de har misslyckats.Det har gått bättre för lodjuret och björnen, men med vargen och järven har myndigheterna helt klart misslyckats. Till de lyckade åtgärderna hör SRVA-verksamheten, rekryterandet av en forskningsassistent för vargreviret i Kjulo-Huittinen, att vargtelefonen nästan fungerar i realtid och separata inventeringar av spår i snö. Till det misslyckade hör den krångliga processen för beviljandet av licenser vid viltskador, den långsamma utbetalningen av ersättningar, den ökade tjuvjakten och jägarnas brist på förtroende för forskarnas arbete. De här faktorerna griper in i varandra och därtill kommer ett flertal yttre faktorer som innebär att allting inte fungerar som det var tänkt. - Tassen, för att ta ett exempel, är ett fint system för att följa med viltet, men systemets effektivitet och pålitlighet lider av att jägarna inte för in sina observationer.Bristen på förtroende leder till att forskarnas uppskattningar av stammarna, som är gjorda med vetenskapliga metoder, inte blir accepterade utan avvisas. I stället grälas det om vem som sitter på ”den korrekta informationen”, uppger Mari PohjaMykrä som är projektchef för utvärderingen. Massmedierna lever på konflikter och slänger in fler trasor i byket. Vargkonflikterna tillspetsas och hålls igång i spalterna eftersom de väcker starka känslor och debatt bland allmänheten. - De sex senaste åren har varit dramatiska för vargen eftersom stammen har kollapsat. I utvärderingen har vi försökt förklara orsakerna till kollapsen. Målsättningen har varit att beskriva vart vi är på väg om vi fortsätter på den inslagna vägen,och vilka förändringar som det är skäl att införa, förklarar Pohja-Mykrä. Sätta ortsbornas åsikter främst Mari Pohja-Mykrä anser att EU:s naturdirek- Den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten är emellertid beroende av varandra och vi måste därför ta hänsyn till alla tre.
Hannu Huttu tiv styr den finska rovdjurspolitiken så, att den prioriterar den ekologiska målsättningen, det vill säga skyddet av djurstammarna, och gör förvaltningen toppstyrd. Men den ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarheten är beroende av varandra och vi måste därför ta hänsyn till alla tre. Tjuvjakten är ett tecken på att folk ifrågasätter målsättningen för vargstammens utbredning och föryngring i enlighet med EU:s naturdirektiv. Om vargarna upplevs som ett problem på en ort så accepterar inte ortsborna dem. Utvärderingen presenterar inga siffror på hur många stora rovdjur det ryms i vårt land. I stället för att ställa de gamla frågorna försöker den tänka i nya banor. - Antalet beror på hur många vargar eller andra stora rovdjur som folk tolererar och accepterar på sin hemort.Förvaltningen av vargstam- - Utmaningen för rovdjurspolitiken har varit att jämka samman de stränga bestämmelserna i EU:s naturdirektiv med folks vardag. Björnen, lodjuret och vargen utanför renskötselområdet är arter som åtnjuter ett strikt skydd i naturdirektivet, förklarar kanslichef Jaana Husu-Kallio. - Beträffande förvaltningen av vargstammen finns det ett stort behov av aktiva åtgärder och omedelbara korrigeringar, uppger Mari Pohja-Mykrä som är projektchef för utvärderingen. Målsättningen har varit att beskriva vart vi är på väg om vi fortsätter på den inslagna vägen, och vilka förändringar som det är skäl att införa. men befinner sig i en brytpunkt.Målsättningen måste ändras så, att vi först når en social hållbarhet, fortsätter Pohja-Mykrä. Vargarna från problem till tillgång Utvärderingen ger också förslag på hur rovdjursfrågorna framledes borde skötas i Finland. Det behövs bland annat förvaltningsplaner på regional och revirnivå, som gör det möjligt att handla. En verksamhetsmodell som fungerar underifrån skulle skapa en vi-känsla för rovdjuren; de skulle bli tillgångar i stället för problem. Regionalt skulle det bli möjligt att grunna på vad som ska göras åt ”våra vargar”. - Folk ska känna att vargarna är deras vargar, alltså en fråga där ortsborna faktiskt har någonting att säga till om.Om folk saknar möjligheter att kontrollera sin egen vardag så tar de till olagliga metoder i stället. Det här leder till tjuvjakt på varg.Det är inte bestraffningar som hjälper utan förtroende, påpekar Pohja-Mykrä. - Enligt utvärderingen ska ortsborna göras delaktiga i förvaltningen av stammen och vi ska ta vara på deras kunnande och expertis. Först när vi har vunnit deras förtroende kan vi verkställa en planmässig förvaltning av stammen, fortsätter Pohja-Mykrä. Delaktigheten skulle medföra rättigheter för de lokala aktörerna, men också ett stort ansvar. - När samhället ger verktyg att agera med kan vi skapa en ställning som värdefullt vilt för de stora rovdjuren. På fem år kommer vargstammen att stabilisera sig på en nivå där den är socialt acceptabel, tror Pohja-Mykrä. Utvärderingen gagnar också EU-arbetet Enligt avdelningschef Juha Ojala på Naturresursavdelningen vid Jord- och skogsbruksmi- nisteriet är utvecklingsförslagen synnerligen radikala och nationellt motiverade. Enligt honom har man ändå inte i tillräckligt hög grad insett hur hårt beslutanderätten i vårt land är bunden till de författningar som antas på EUnivå. Ojala är ändå övertygad om att utvärderingen skapar en bra grund för en fortsatt utveckling av rovdjurspolitiken, inte bara i Finland utan också i EU. Även kanslichef Jaana Husu-Kallio på ministeriet är försiktigt hoppfull. Hon uppger att även om man i förslagen inte har beaktat den rättsliga regleringen eller statens svaga ekonomiska situation så utgör de en skiss till en tänkbar bild för framtiden. - Bland annat förvaltningen av stammar på revirnivå och den beståndsvårdande jakten utgör goda ingångar till arbetet med att uppdatera förvaltningsplanen för vargstammen. I utkastet till förvaltningsplan för järven är mycket riktigt flera av åtgärderna som föreslås i utvärderingen inkluderade. Värt att notera i utvärderingen är,enligt Husu-Kallio, att den betonar i synnerhet den sociala hållbarheten men även den ekonomiska i paritet med den ekologiska hållbarheten. För ministeriet ligger svårigheten i att balanserat främja alla tre faktorer. - Utvärderingen visar vilken komplicerad utmaning det handlar om för rovdjurspolitiken och hur åtgärder som är riktiga men fel dimensionerade eller fel kommunicerade spär på konflikten.Av utvärderingen framgår också hur problemen med vargen färgar av sig på de övriga arterna. I rovdjurspolitiken – och i synnerhet för vargens del – måste vi få till stånd en förändring. Enligt kanslichefen utgör utvärderingen ett första steg och en inledning till arbetet. Jägaren 1 l 2014 l 5
tIlAA Nyt rAHtIvApAAstI! tEstivOittAJALtA Huippu-uutuus! Blind Max HD Snow Sundridge Igloo Uusi Blind Max hD Snow -lumicamo on talvimetsästäjälle suunniteltu kevyt, täysin vedenpitävä, tuulenpitävä ja hengittävä metsästyspuku. hi-DrYtM -käsittelyn ansiosta pintakangas kuivuu nopeasti. Uutuus kaudelle 2014! Maineikas englantilainen huippumerkki Sundridge! Monipuolinen 2-osainen lämpöpuku talvikalastukseen ja -metsästykseen. Lämpimät, pehmeät ja kestävät materiaalit, 100% vedenpitävä, hengittävä ja tuulenpitävä PU-kalvo. lumicamopuku lämpöpuku tM Blind Max hD SnowtM -lumicamo soveltuu lämpimällä aluspukeutumisella loppusyksyn jahdeista aina kylmiin talvipakkasiin asti. Monipuoliset ominaisuudet: mm. lumilukot lahkeissa. Rain-Stop® -kalvo – erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Huippuuutuus! 199€ vain Huippuominaisuudet: takissa mm. neopreeniresorit, fleecevuoratut lämmittelytaskut, isot säilytystaskut. Korkea haalarihousu, säädettävät ja joustavat henkselit, fleecevuoratut lämmittelytaskut jne. Katso koko Sundridge kellunta-asu ja lämpöpuku mallisto verkkokaupasta. * € / kk tai alk. 12 tARJOus NOpEiLLE! 199€ vain * € / kk tai alk. 12 8€ vastaavat 64 kAupAN päälle NopeIlle! alaska Blind Max hD Snow -lumicamolakki. arvo 19,90 € Alaska Lite etu 449 € o€ kAupAN päälle NopeIlle! Lämpimät Master talvirukkaset. arvo 19,90 € läMMIN NeopreeNI tAlvIsAApAs kovAAN käyttööN! neopreeni lämpösaapas Huippu-uutuus! Suunniteltu aktiiviselle talvikalastajalle ja -metsästäjälle, joka arvostaa erinomaista käyttömukavuutta, keveyttä ja suorituskykyä talven ääriolosuhteissa. Erikoislämmin neopreenirakenne sekä kylmyyttä hyvin eristävä pohjarakenne pitävät jalat kuivana ja lämmittävät aina -30° C pakkasiin asti. Lämmin vuorikangas sekä erikoispaksu pohjallinen pitävät jalat lämpiminä myös pitkään seistessä. Soveltuvat kaikkeen aktiiviseen talviulkoiluun. 100 % vedenpitävyys varren yläosaan asti! Koot: 39-47 MAX. -30°C Lämmin 8 mm neopreeni – pakkasenkesto -30° c 100% vedeNpItävyys tAkuu* 100% tyytyväIvyys tAkuu o€ 8 mm neopreeni lämmittää ja siirtää kosteuden pois iholta. 100 % vedenpitävä varren yläosaan asti! Lämmin neopreenivuori – optimaalinen käyttölämpötila-alue -30° – +10° c Materiaali: varren yläosa joustavaa neopreenia, alaosa kengän rakennetta tukevaa luonnonkumiseosta Korkea varsi (38 cm koossa 42). Joustavan varren ansiosta saapas on helppo pukea ja riisua. edistyksellinen footShape™ -leikkaus – huippuhyvä istuvuus. extra-pehmuste akillesjänteelle ja muotoiltu kantakuppi tekninen 3-kerrospohjarakenne takaa optimaalisen kiertojäykkyyden ja vaimennuksen myös pitkillä kävelymatkoilla pitävä urakuviointi, rullaava ja kylmyyttä eristävä extraGrip™ -ulkopohja. Luonnollisempi tuntuma ja joustavuus Kärjessä, kannassa ja sivuilla vahvikekumiseos suojaa ja vahvistaa jalkineen rakennetta vain Huippuuutuus! 99€ 9€ vastaavat 14 etu 50 € *Vedenpitävyystakuu 365 vrk tILauKSet www.retkitukku.fi tai puheLIMItSe p. 040 828 1000 ark klo 9-17 ostA Nyt – MAksA HelMIkuussA! korko 0%
toIMItus 0€! JÄtti- (Tarjous voimassa 28.2.2014 asti) suoMeN suosItuIN testIMeNestyjä! s! MENEstY 99€ fIShfInDer pilkkitutka (tM 19/2013) LYÖMÄtÖN HiNtA! suomen pM pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! Pilkkitutkalla löydät kalaparvet helposti ja nopeasti. Näyttää pohjan muodot, veden syvyyden sekä yksittäiset kalat ja parvet. Pieni koko ja helppo käyttää. vain 199 € * € / kk tai alk. 12 uutuusE KAuDELL 2014! fIShfInDer prO pilkkitutka 0€ Kaikki yli 50 € tilaukset ScOut GuarD SG-550M-8M 179€ kuvAt tI edullIses N A A suor ääN! käNNykk riista- ja valvontakamera * €/kk tai alk. 10 Tarkka 8 megapikselin kamera sekä 30 kpl tehokkaita infrapunaledejä takaavat erinomaisen kuvanlaadun. Ulkoisen tehoantennin ansiosta varma toimivuus heikossakin kentässä. LCD-värinäyttö ja kaukosäädin. Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). Myös laadukas videokuva. Soveltuu hyvin myös valvontakameraksi! suomen pM pilkkimestaruus maajoukkue suosittelee! Huippu-uutuus! Pro-mallissa lisäksi 2-keilaa, suomenkielinen käyttövalikko sekä tarkka värinäyttö! Laske kelluva anturi pilkkireikään ja näet heti onko reiällä kalaa vai ei. ammattipyytäjän paras apuväline! RajaToN KUVIEN LÄHETYS (S-PoSTI) 290 /kk kAMerAN AseNNuspAlvelu vAIN 29,00€ Ventureheat epIc therMaceLL ladattavat lämpöhanskat ladattavat lämpöpohjalliset 5200 mah tARJOus ! NOpEiLLE 149€ vain * €/kk tai alk. 10 tEstivOittAJALÄMpÖsAApAs! tARJOus ! NOpEiLLE 159€ vain 99 € Kehitetty äärimmäisiin olosuhteisiin. Kestävää Timber Wolf -nahkaa. Patentoitu 8-kerros rakenne. Hyvin istuva ja kevyt kenkä vaativaan talvikäyttöön! Koot: 39-48,5 vain 239 € MAX. -70°C 30 päIvää vain 39,90 € 12000 mah pOwer BanK ladattavat maastoakut vain 59,90 € Lataa puhelin, GPS tai muu elektroninen laite kätevästi maastossa, matkoilla tai missä vain. Täydellä akulla lataat puhelimen täyteen 2-3 kertaa (5200 mah) tai 6-7 kertaa (12000 mah). BaffIn cOntrOL MaX talvikengät Power Boots original on aito ja alkuperäinen testivoittaja. Lämmin ja joustava jopa -30 C. Paksu turkisvuori ja pitävä pohja. 100 % vedenpitävyys. Koot: 40-48 vain * €/kk tai alk. 10 A LisÄviRtA EN puHELiME sA! MAAstOs IlMAINeN vAIHtojA pAlAutusoIkeus JÄttis! MENEstY Ä 50 KpL ER ti! –tiLAA HE 950 lm VaLOtehO - 289 m KantaMa SKILhunt S2 DefIer asevalaisinpaketti vain 149€ Markkinoiden tehokkain asevalo erittäin pienessä koossa! Sopii kaikkiin aseisiin. Uusi huipputehokas Cree XM-L2 LED sekä jäähdytysjärjestelmä takaavat uskomattoman valotehon. asennusvalmis paketti. RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
Ilpo Kojola, Katja Holmala och Samuli Heikkinen, VFFI Fler rovdjur än på Lagstiftningen som stöder skyddet av de stora rovdjuren har resulterat i att björnarna, vargarna, järvarna och lodjuren har blivit många gånger fler. VFFI har med inventeringar följt med våra rovdjursstammar ända sedan 70-talet. R äknat i antalet individer minskade de stora rovdjuren kraftigt i slutet av 1800-talet.Bakom tillbakagången låg den allmänt accepterade målsättningen att utrota rovdjuren för att minska på skadorna på husdjur, och de åtgärder som krävdes för att nå målet. I slutet av 1900-talet började lagstiftningen stöda skyddandet av stammarna. Jämfört med läget på 70-talet har antalet individer av alla fyra arterna blivit många gånger fler sedan dess. Det var på 70-talet som VFFI började använda rovdjurskontaktpersoner och deras observationer för att uppskatta storleken på stammarna. Björnstammens tyngdpunkt har förskjutits För björnstammens del inföll vågdalen på 60-talet, då stammen beräknades vara nere i 150 individer som lägst. I början av 70-talet infördes frivilliga fredningar i östra Finland,vilket hjälpte upp stammens återhämtning. Sedan dess har björnstammen vuxit kraftigast utanför ren- skötselområdet. Där har det inte funnits lika kraftiga incitament till en reglering på grund av skador som i nordligaste Finland. I vårt land övervintrar 1000-1200 björnar medan 1500-1600 björnar tillbringar sommaren här. Den väldiga skillnaden mellan sommar och vinter beror på att majoriteten av de östfinska björnhanarna övervintrar på den ryska sidan. Under de senaste åren har björnstammens utveckling präglats av tillväxt i Mellersta Finland och Österbotten, och en viss minskning i Kajanaland och Norra Karelen. I renskötselområdet är stammen tydligare koncentrerad till närheten av östgränsen än i det övriga landet, l Jägaren 1 l 2014 Vargstammen ökade och minskade Under en lång tid fick vargarna i landet inte kullar regelbundet, men ungefär i mitten av 90-talet började populationen växa. Vargen tilläts komma tillbaka och i början av 00-talet började De uppskattade minimistammarna1990-2012 500 1400 VARG 1200 400 BJÖRN 1000 300 800 200 600 400 100 200 0 1990 1996 2002 0 1990 2008 500 2500 LODJUR 1996 2002 2008 JÄRV 400 2000 300 1500 1000 200 500 100 0 1990 8 och har fortsättningsvis en klart större andel hanar än längre söderut. Bakom björnstammens utveckling och förändringen i utbredningen ligger Jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsplan som gavs ut år 2007, med det undantaget att stammens tillväxt har fortsatt också i renskötselområdet. 1996 2002 2008 0 1990 1996 2002 2008
hundra år det luta mot att detta rovdjur, som förökar sig hastigt och breder ut sig effektivt till nya trakter, skulle erövra hela den delen av landet som ligger utanför renskötselområdet. Vintern 2006-2007 fanns det inom landets gränser 25 familjeflockar och det totala antalet individer uppgick till 250-300 vargar. Vid västkusten såg de första kullarna dagens ljus åren 2003 och 2004. Även om vargstammen gick såpass kraftigt tillbaka under vintern 2006-2007 att målsättningen i 2005 års förvaltningsplan (20 nya kullar per år i landet) inte har uppfyllts sedan 2008 så har vargarna förblivit mångdubbelt fler än de var på till exempel 70-talet. I februari 2013 uppskattades antalet vargar till mellan 125 och 135 individer. Vargflockarna förekommer fortsättningsvis främst i östra Finland, i ett område som bildas av Kajanaland, Övre Karelen och Norra Savolax. Även sydvästra Finland har under de senaste åren blivit ett område med regelbunden föryngring. I Egentliga Finland och södra Satakunta lever i detta nu inalles cirka 20 vargar. I renskötselområdet är vargbeståndet koncentrerat till närheten av den östra riksgränsen. Under de senaste åren har flockar med ungar påträffats i Suomussalmi, Hyrynsalmi, Kuusamo och Savukoski. Järvstammen växer På 70- och 80-talet var järven det sällsyntaste av våra stora rovdjur,men numera finns det fler järvar än vargar. Enligt den senaste uppskattningen finns det cirka 200 individer i landet. Totalfredningen som trädde i kraft 1982 gav fart åt järvstammens uppsving, liksom utsättningarna på 80- och 90-talet.Järvbeståndet som får ungar i mellersta Österbotten består till stor del av ättlingar till 90-talets utsättningar. Ungefär hälften av järvarna lever i renskötselområdet där de orsakar avsevärda skador i Övre Lappland och för några renbeteslag i det östra renskötselområdet. Järvarna i norra Lappland hör till den skandinaviska stammen medan järvarna i östra Finland hör till den ryskfinska populationen. VARG BJÖRN Det går bra för lodjuret Räknat i antalet individer är loLODJUR djursstammen i vårt land idag ungefär 25 gånger större än i slutet av 70-talet då det fanns uppskattningsvis 200 lodjur. I Kontinentaleuropa har de små och splittrade lodjurspopulationerna inte börjat tillväxa på samma sätt som i Finland eftersom det finns fler lodjur hos oss än i något annat EU-land. Till de viktigaste faktorerna bakom lodjurets lyckade återkomst hör en inledande långvarig återinvandring till Finland från de lodjurs-täta områdena i Ryssland, att avskjutningen förblev liten under en lång tid och i synnerhet i södra Finland på att tillgången på föda var god. I likhet med vargen är lodjursstammen klart koncentrerad till den del av landet som ligger utanför renskötselområdet. Gjorda lodjursobservationer visade under en lång tid att utbredningen var koncentrerad till östra och mellersta Finland,men sedan 2010 syns ingen sådan koncentration längre i observationerna. De separata inventeringar som gjorts härom JÄRV året har gett oss stora mängder information om lodjurspopulationernas utvecklingsstadier på olika håll i landet och visar att det kan förekomma avsevärda geografiska skillnader till och med inom enskilda viltcentralsregioner. Enligt de senaste beräkningarna är lodjurspopulationerna speciellt starka i bland annat regionerna Södra Tavastland, Mellersta Finland, Norra Savolax och Egentliga Finland. I de senaste årens utvecklingstrender visar sig fortsättningsvis variationer mellan lokal tillväxt och status quo. På sina håll kan vi också skönja en lätt tillbakagång. . Jägaren 1 l 2014 l 9
Ordförandens spalt Tauno Partanen ordförande, Finlands viltcentral Evalueringen av rovdjurspolitiken klar - Förväntningarna höga? Evalueringen av rovdjurspolitiken, som ingick i regeringsprogrammet, blev klar strax före jul. Rapporten har sammanställts av Ruraliainstitutet vid Helsingfors universitet, som utförde evalueringen efter en av ministeriet genomförd konkurrensutsättning. Något liknande har inte gjorts tidigare i vårt land. På många håll har intresset för evalueringsrapporten varit stort, inte minst bland jägarna. De viktigaste frågorna som tas upp i rapporten innehåller i princip inte några nya eller överraskande öppningar, utan det är frågor som i varierande utsträckning har behandlats i de senaste årens debatter om rovdjursfrågor. Det som gör saken betydelsefull är att dessa frågor nu har tagits upp av ett oberoende externt forskningsinstitut. Ministeriet har konstaterat att det nu har fått just det som blivit beställt. Därför är förväntningarna höga på de kommande riktlinjerna för rovdjurspolitiken. Evalueringsrapporten om rovdjurspolitiken fungerar utmärkt som bakgrundsfakta vid den redan inledda uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen i vårt land. Som framgångar för rovdjurspolitiken under de senaste åren noterar rapporten de i olika regioner verkställda separata spårinventeringarna, SRVAverksamheten, den i realtid fungerande vargtelefontjänsten samt rekryteringen av en forskare för storviltsforskning på fältet i västra Finland. Likaså har förvaltningen och administrationen av björn- och lodjursstammarna haft skälig framgång, trots att stammarna ökat och brett ut sig till nya områden. Gemensamt för dessa båda rovdjur är att stamvårdande jakt kunnat genomföras, vilket innebär att de har fått en klar status som vilt. För vargens och järvens del kan vi däremot bara notera en lång rad misslyckanden. Den väsentligaste orsaken förefaller vara att kärnan för den bedrivna politiken varit skyddet av stammarna medan den sociala hållbarheten totalt hamnat i fötterna på skyddet. För samtliga stora rovdjurs del 10 l Jägaren 1 l 2014 kunde omkring 80 % av problemen och riskerna klassificeras som sociala risker. Vargen och järven förorsakar renhushållningen, husdjuren och jakthundarna stora skador och samtidigt har de i statsbudgeten reserverade rovdjursersättningarna hela tiden varit underdimensionerade. För järvens del har det inte ens varit möjligt att bevilja skademotiverade dispenser och också för vargens del har Södra Finlands myndigheters möjligheter att bevilja dispenser varit ytterst begränsade. I egenskap av verkställare av rovdjurspolitiken har Finlands viltcentral hamnat i rollen som spottkopp genom att beviljaren av dispenser inte kunnat förbigå skrivningarna i habitatdirektivet. Dessutom har vi för järvens och vargens del råkat i en situation där vi inte når social hållbarhet, vilket hindrar oss från att nå den målsatta ekologiska hållbarheten för arterna. Vi har hamnat i ett ekorrhjul som vi på något sätt måste ta oss ur! Det är helt klart att en toppstyrd rovdjurspolitik inte har några som helst möjligheter att lyckas om inte invånarna i en region upplever att de har någon nytta av de stora rovdjuren, utan enbart sociala och ekonomiska problem. Till den här slutsatsen har myndigheterna kommit också i andra länder, där de här stora rovdjuren förekommer. För att rovdjurspolitiken ska lyckas, förefaller det som om även den nu aktuella evalueringen kommit fram till att det avgörande är att tillåta jakt efter stora rovdjur även med stöd av stamvårdande dispenser och att även ortsbefolkningen på olika sätt ska inkluderas i förvaltningen av stammarna. Bindningen vid förvaltningen lyckas enbart genom en överföring av befogenheter och ansvar för förvaltningen av rovdjursstammarna till lokal nivå. Vi följer med stort intresse med vilka nya öppningar vi kommer att få uppleva i rovdjurspolitiken. De tidigare recepten har förfallit och är inte längre till någon nytta!
UUDEn VERKKOKAUPAn AVAJAISET! Avajaisedut 200 nopeimmalle nyt yli 50 € ostoksesta: ILMAInEn TOIMITUS! ILMAInEn LAhJATUOTE KAUPAn PÄÄLLE! 0€ Reflex hEIJASTInPAnTA arvo 24,90 € 0€ Etujen arvo yhteensä jopa 34,90 € Valio Adax LÄMMITETTÄVÄ KOIRAnKUPPI KOIRAnKOPIn LÄMMITIn Pitää juomaveden sulana myös paukkupakkasilla! Sisäänrakennettu termostaatti pitää veden sopivan lämpöisenä. Tilavuus 2,8 l. Varmista koirasi mukavuus talvipakkasilla! Portaaton lämpötilan säätö, erikoissuojatut lämmityselementit. Mukana seinäkiinnike. 129€ Vain Tracker Exact Bird KOIRATUTKA Suosittu ja helppoköyttöinen tutka pienille koirille. Herkkä paikannus äänija valomerkkeillä. Erittäin kevyt ja pienikokoinen. Vain Bellman & Flint 1900 LUOLATUTKA Tarjous 89€ pl erä! Tarjous 20 k 149€ Vain Legendaarinen koiratutka, jonka toimintavarmuus on taattu! Maksimaalisen kuuluvuuden ansiosta sopii erityisesti ajokoirille ja hirvikoirille. Vain Tarjous 529€ norm. 549 € Laadukkaat ja suositut -KOIRAnRUOAT norm. 199 € Tunnettua valiolaatua jo vuodesta 1995. Erinomaiset ravintoainekoostumukset ja korkeat lihapitoisuudet. Yhdistelmä parhaita raaka-aineita ja lisäravinteita. Kaiken kokoisille ja rotuisille koirille. Tilaa kätevästi netistä tai puhelimella! Tracker Classic + Intello KOIRATUTKA Luolatutkien kuningas! • Täysin digitaalinen • Tarkka etäisyyden näyttö • Uusi tehokkaampi lähetinpanta l erä! Tarjous 50 kp 199€ Vain Kotiintoimitus 0€ Lihaa 30 % Koskee parillisia tilauseriä norm. 449 € Valio Maintenance KOLME VÄRIÄ KOIRAnRUOKA PetSafe s! Avajaistarjou KOIRATARhA 3x3m peille! 50 kpl erä no Vain 549€ Alk. Kotiintoimitus 0€ Ei koske erikoisalueita 19 vain 90 MYÖS En In EDULL LAVAUS! T TOIMI /15kg Toimitusmäärät: Lava 45 säkkiä, rullakko 16 säkkiä ja 2 säkin paketti. Meiltä myös edulliset lava- ja rullakkotoimitukset! TILAUKSET www.koiravaruste.fi TAI PUhELIMELLA p. 0500 176 596 ark klo 8-16 Jägaren 1 l 2014 l 11
Mari Tikkunen Risken för vargangrepp på Av de vargflockar som angriper hundar är det få som ändå kan kallas problemflock. Mari Tikkunen, som undersökte saken i sin pro gradu-avhandling vid Uleåborgs universitet, upptäckte att flockar som specialiserat sig på hundar i vissa avseenden beter sig annorlunda än flockar som fungerar normalt. T ikkunen granskade hundskador från slutet av 90-talet till 2009 i Norra Karelen och Kajanaland. Av kommunernas landsbygdssekreterare fick Tikkunen ett material som omfattade nästan 280 vargangrepp på hundar. Hon jämförde materialet med den positionsinformation som Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet under samma period hade fått från vargar med sändarhalsband. Angreppen ökade tydligt under 00-talet när vargstammen växte. Mest varg fanns det år 2006; drygt 250 stycken. Då ökade också antalet vargangrepp i landet till drygt femtio. Under hela 00-talet var vargstammen tydligt koncentrerad till Kajanaland och Norra Karelen. I den senare regionen blev under 00-talet över två hundra hundar angripna. I Kajanaland dödade eller skadade vargarna drygt sjuttio hundar. Flest skador orsakade en flock i Kuhmo som under några år i början av 00-talet angrep hundar 27 gånger. Flockens alfahane lämnade reviret innan skadorna började, vilket kan vara orsaken till det stora antalet angrepp på hundar. Problemflockarna jagar hundar Kuhmoflocken skiljde sig från övriga flockar genom att den oftare än de övriga flockarna åt upp hundarna som den dödat.I övriga revir blev hundar inte rivna och uppätna i samma omfattning. För en problemflock verkar alltså hunden snarare vara ett byte än en konkurrent. Mari Tikkunen har forskat i omständigheterna kring vargangrepp på hundar. Ilpo Kojola, VFFI Vargen och jakten med hund - kan vi lindra konflikten? Ute i världen har det har forskats väldigt litet i vargangrepp på jakthundar. Den vetenskapliga forskning som har publicerats i ämnet är koncentrerad till Sverige och Finland. D Ilpo Kojola et råder en allvarlig konflikt mellan vargen och jägarna eftersom vargar dödar jakthundar. När en varg angriper en hund beter den sig mot hunden på samma sätt som mot mindre, vilda hunddjur som kojoter och sjakaler, eller mot en annan varg som inte hör till egen klan. Vargarnas benägenhet att angripa hundar är individuell, men vår kännedom om faktorerna bakom skillnaderna är svag. Problemet är i vilket fall som helst svårt att råda bot på utan selektiv jakt efter vargar. Somliga vargar rör inte hundar. Alfahanen Uura i Sonkajärvi var en sådan. 12 l Jägaren 1 l 2014
hundar kan förutses Kuhmoflockens angrepp skedde till största delen på samma platser som tidigare angrepp. Platsen definieras som den samma om angreppet sker inom en radie av sex kilometer från ett tidigare angrepp under samma eller föregående år. I Norra Karelen var det bara fyra procent av angreppen som inträffade på samma plats medan platsen var den samma i över fyrtio procent av fallen i Kajanaland.Rejält fler än hälften av de här attackerna inträffade i reviret som behärskades av Kuhmoflocken som hade specialiserat sig på hundar. Även i Amerika, Skandinavien och Finland har tidigare undersökningar visat att angrepp kan samla sig tidsmässigt och geografiskt i klungor. I regel skedde vargangreppen på hundar i skog,men Kuhmoflocken specialiserade sig på att snappa hundar som befann sig hemma,ute på gården. Flocken jagade främst hundar som fanns inne i reviret; i motsats till de flockar som angripit hundar några få gånger. I de här fallen skedde angreppet vanligtvis vid revirets gräns. När en flock som fungerar normalt angriper en hund verkar det oftast handla om att avlägsna en konkurrent från reviret.Enligt amerikanska forskare finns det vid revirgränsen ett slags buffertzon där det mesta av konflikterna mellan vargar utspelar sig. I exempelvis nationalparken Denali är den främsta dödsorsaken bland vargarna konflikter med vargarna i grannreviret. Finska stövaren toppar statistiken 77 procent av angreppen inträffade under perioden september till december. Antalet angrepp var störst i september för att sjunka i jämn takt till januari. Det minsta antalet angrepp inträffade i maj-juni. Under övriga tider utom på hösten var det vanligare med angrepp på hundar ute på gården. Åttio procent av angreppen som gjordes Det är i synnerhet vargar som rör sig ensamma eller i par som angriper hundar vid hus medan det är klart sällsyntare att flockar gör det. Färre vargangrepp i Skandinavien än i Finlandsa Under de senaste åren har vargar dödat färre hundar i Skandinavien än i Finland trots att det finns fler vargar i Skandinavien än hos oss.Skillnaden kan bero på att älgtätheterna är tre till fem gånger större i de skandinaviska vargreviren - när det är ont om älg kan detta ge vargen ett starkare motiv att avlägsna ”konkurrenter” från sitt revir. Vi ska också notera skillnaden i var attackerna äger rum: i vårt land har ungefär hälften av angreppen på hundar ägt rum hemma vid huset medan andelen sådana fall är klart mindre i Skandinavien. I princip kan högre älgtätheter minska på förlusterna av jakthundar, men bakom skillnaderna mellan Finland och Skandinavien kan det självfallet också ligga andra orsaker. Det kan vara skäl som vi inte kan bedöma eftersom vi saknar information. Skillnader i användningen av jakthundar är en möjlig orsak. I praktiken finns det ingen jämförbar numerisk information. En annan faktor kan vara sättet på vilket jägarna blir informerade. Nytta av positionsinformation på nätet? Merparten av de 380 skandinaviska vargarna lever i Sverige. Där har forskarna i flera års tid kunnat följa med de sändarförsedda vargarnas positioner på nätet med en noggrannhet på 10 x 10 km. I Finland fanns under jaktsäsongen i höstas en informationstjänst som bygger på samma princip med en upplösning som efter en inledande fas ställdes in på 5 x 5 km. Det är ännu för tidigt att göra en helhetsutvärdering av sändarhalsbandens betydelse för att minska på skadorna, men det är ändå värt att notera att det har införts cirka 50 % färre vargattacker mot hundar i viltskaderegistret än för ett år sedan. Även om det är bara cirka 10 % av vargarna i vårt land som har en GPS-sändare så är andelen revir av alla vargrevir som sändarna omfattar avsevärt större. Knappt om vetenskaplig information Den risk som jakthundar löper att råka i gapet på vargar utgör en inflammerad konflikt i Finland och det övriga Norden eftersom hunden spelar en viktigare roll i den nordiska jakten än den i genomsnitt gör i Nordamerika och övriga Europa. Situationen visar sig även i det faktum att den vetenskapliga forskning som har publicerats i ämnet är koncentrerad till Finland och Sverige. Hittills har jag bara påträffat några få nordamerikanska vetenskapliga publikationer i ämnet. Där har det forskats flitigt i andra aspekter av konflikten mellan varg och människa. Den första publikationen handlade om hundförlusJägaren 1 l 2014 l 13
av en vargflock skedde i skog medan en eller två vargar främst sysslade med att snappa hundar vid hus. Vargarna slog sina lovar kring hus i synnerhet i januari och februari då det är svårare att finna föda och jaga utan flock. Det var främst finska spetsar som snappades vid hus.Under forskningsperioden gjordes femtio sådana angrepp.I trettio av fallen kunde platsen för angreppet beskrivas som hemma på gården eller i skog. Över åttio procent av hundarna blev angripna hemma vid huset. Av alla raser var det överlägset flest finska stövare som blev angripna av vargar. Detta hände 56 gånger och i 37 av fallen var platsen för angreppet känd. Bara fem procent av angreppen inträffade hemma, ute på gården. 38 norska gråhundar och 20 jämthundar blev bortsnappade. Bägge befann sig oftast ute i skogen när angreppet skedde.I tretton fall blev en karelsk björnhund utsatt för angrepp och i åtta fall en beagle. De karelska björnhundarna blev oftast bortsnappade hemma vid huset medan beaglarna i regel befann sig på jakt. Av övriga raser blev mellan en och fem hundar angripna. Antalet vargslagna hundar av de olika raserna beror sannolikt på hur vanliga de är som jakthundar. I slutet av 00-talet hörde till exempel finsk stövare,norsk gråhund och jämthund under flera år till de mest registrerade raserna. Att stövaren ligger i toppen på skadestatistiken kan också bero på att den jagar så högljutt. En undersökning som gjordes i Sverige visade att vargar i skog oftast satte kurs bort från hundens skall, men detta håller inte nödvändigtvis streck i Finland. En finsk spets som står och skäller ute på gården kan locka till sig varg. Rasen är populär som gårdshund i synnerhet på landsbygden. Angrepp summan av många faktorer ter vid bebyggelse i Minnesota. Vargarna angrep främst högljudda raser. Resultatet stämmer väl överens med gjorda observationer i vårt land där offret vid vargattacker vid hus oftast är en finsk spets. En annan, alldeles färsk publikation jämför läget i Wisconsin och Michigan. I Wisconsin dödar vargarna ungefär fem gånger fler hundar i förhållande till vargstammens storlek än i Michigan. Forskarna drar i sin analys slutsatsen att detta beror på skillnaderna i jakten efter svartbjörn. Jägarna lägger ut beten för svartbjörnarna och i Wisconsin börjar de träna sina hundar i terrängen kring betena långt innan björnjakten börjar. Även vargarna är intresserade av betena och angriper hundar som befinner sig nära dem. För ett par månader sedan fick jag till min förvåning en liten klocka med klar metallisk klang. Tusentals svenska hundar lär redan ha en sådan hängande i halsbandet för att skrämma vargarna, men jag vet faktiskt inte hur jag ska 14 l Jägaren 1 l 2014 Angreppen på hundar är av allt att döma summan av många faktorer. Enligt den svenska undersökningen kan till exempel en ung alfa få sin flock att jaga hundar eftersom den är sämre på att jaga större byten än en erfarnare alfa. Om alfahanen försvinner från reviret kan det också få den återstående flocken att angripa hundar. Enligt undersökningen övergår alfahonan i sådana fall oftast till att jaga mindre byten. Unga vargar utan jakterfarenhet uppvisar samma beteende om de måste klara sig på egen hand. En normal, fungerande vargflock kan leva hela sitt liv utan att skada en enda hund. Också i vårt land har det funnits sådana flockar. Den andra ytterligheten är en flock som har specialiserat sig på att jaga hundar. Det är dock svårt att avgöra när en flock ska definieras som ett problem som det är befogat att eliminera. Enligt Tikkunens avhandling räcker det inte med några hundangrepp som skäl. Skador/hundras i Norra Karelen åren 1996-2009 och i Kajanaland åren 1998-2009 60 50 40 30 20 10 Fin sk s töv are (56 Fin sk s ) pet No s (5 rsk 0) grå hun d (3 8) Bla ndr as ( 35 Jäm ) Kar thu els nd kb (20 jörn ) hun d (1 3) Bea Ös gle tsib (8) iris k la ika (5) Dre ver (4) Sch äfe r (3 Lap ) phu Est nd nis (3) k st öva re ( Dv 2) ärg terr Sko ier tsk (2) val lhu nd Sib (2) iris She k la tlan ika ds (1) hee pdo Tys g ( k ja 1) ktte rrie r (1 ) Go Tax lde (1) n re trie ver Dv ärg (1) Am pin erik sch er ( ans 1) k rä vhu nd (1) Box er ( 1) 0 Rasernas andel av skadorna Finska stövare och finska spetsar var mest drabbade av vargattacker. Spetsarna var särskilt utsatta hemma på gården medan stövarna var det på jakt. ställa mig till detta. Klockan är välgjord och klingar vackert, men det återstår att se hur länge plinget har effekt eftersom vargen lär sig fort. De svenska uppgifterna kommer från Viltskadecenter. Sverige 1995 Vargdödade hundar (antal) Vargdödade hundar (antal) Finland 2000 2005 2010 2015 1995 2000 2005 2010 2015
Vetenskaplig viltkunskap Vesa Ruusila Forskningschef VFFI Viltforskningen omstruktureras För några veckor sedan inledde Vilt-och Fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) sitt sista verksamhetsår. VFFI har fört viltforskningstraditionen vidare i vårt land efter Suomen RiistanhoitoSäätiö (Finlands Viltvårdsstiftelse) och Statens viltforskningsinstitut. I början av år 2015 sammanslås VFFI med MTT (Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi) och med Skogsforskningsinstitutet Metla och bildar Naturresurscentralen. Omstruktureringen är en del av en omfattande totalreform av de statliga forskningsinstituten. Statsrådets principbeslut i höstas bekräftade beslutet som redan tidigare fattats av jord-och skogsbruksministeriet om att dessa institutioner ska sammanslås. MTT och Metla är båda ungefär dubbelt så stora organisationer som VFFI. Trots att farhågorna om viltforskningens framtid i denna omfattande helhet delvis är berättigade skapar Naturresurscentralen helt nya möjligheter för forskningen. Viltet är en naturlig del av jordbruket, skogsbruket och livsmedelsekonomin. Som en del av bioekonomins globala tillväxt erbjuder Naturresurscentralen attraktiva framtidsutsikter för bredare forskningsområden tillsammans med den offentliga förvaltningen, näringslivet och medborgarnas välfärd. Sammanslagningen kommer att medföra en betydande förändring i forskningsfinansieringsstrukturerna. Mer än 19 miljoner euro av Naturresurscentralens budgetmedel överförs via statsrådet och Finlands Akademi, så att anslagen kan sökas i öppen konkurrens mellan åren 2014 och 2017. Budskapet i statsrådets principbeslut är tydligt. Budgetmedlen för forskningen ska fördelas på ett nytt sätt och för nya aktörer, genom att rikta det vidsträckt till betydande utmaningar i samhället. Effekterna av den finansiella strukturförändringen på viltforskningen beror i hög grad på hur teman med anknytning till viltet utsätts för konkurrens genom de nya finansieringsinstrumenten. En fråga som framöver behöver begrundas noggrant även på Naturresurscentralen är den, vilken forskning och expertis som tjänar viltförvaltningen som i fortsättningen kan finansieras med skattemedel. Nedskärningen kommer att återspeglas i hela verksamheten även om finansieringen som blir konkurrensutsatt riktas på forskningsanslagen. Samma budgetmedel används till exempel till utvecklingen av övervakningsmetoder och system för informationshantering, professionellt arbete och kommunikation. Den statliga viltforskningen upphör inte och reformen kan innebära nya finansieringsmöjligheter för forskningen vid universiteten. Myndighetsuppdrag som övervakning och avskjutningsstatistik kommer att skötas även i fortsättningen. Viltforskningen gynnas av att resultaten används aktivt vid regleringen och skötseln av viltstammarna, som är en statsägd naturresurs. I bästa fall konkretiseras detta när inventeringsresultat som är bara ett par veckor gamla används för att reglera jakttiden för skogshönsfåglar. Viltets sociala betydelse och synlighet har vuxit, i synnerhet i takt med att de stora rovdjuren ökat. Faktakunskaper har alltför ofta blivit en bristvara i djungeln av olika åsikter och perspektiv. Kombineringen av metoder som ofta används av det internationella forskarsamhället, såsom GPS-märkning och DNA-analys, med en socioekonomisk approach i debatten om de stora rovdjuren är ett exempel på kunskapsproduktion som vi kommer att behöva i framtiden. Förstärkningen av tvärvetenskaplig, högkvalitativ och samhällsrelevant forskning är det förstnämnda målet i forskningsinstitutionernas totalreform. Jägaren 1 l 2014 l 15
Klaus Ekman, Foto: Riikka Hurskainen Forststyrelsens idrottsteam Ilkka och Pekka: Jakten är en resurs för idrottare Ilkka Herola, 18 år, som tävlar i kombinerat och Pekka Heinonen, 20 år, som tävlar i skeet hör bägge till Forststyrelsens idrottsteam. De två har också en annan sak gemensamt; båda är ivriga jägare. - Jakten är bästa tänkbara psykiska träning för tävlingsidrottare, konstaterar båda två med en mun. Och träning blev det, med kurs på Hossa, Forststyrelsens friluftsområde i Suomussalmi. 16 l Jägaren 1 l 2014 M edlemmarna i teamet samlades i Hossa i slutet av oktober när den första snön fallit. De delades upp i två grupper. Ilkka slog följe med en stående hönshund och Pekka beslöt att hänga med en spets. - Att jaga med spets har alltid hört till mina favoriter, även om jag gillar all slags jakt med hund, säger Pekka. I vår släkt jagar i stort sett allihop och på det viset har jag fått hänga med ända sedan jag var liten. Pekka Heinonen tävlar i skeet och i prisskåpet finns flera FM-medaljer,bland dem guldme-
daljer från 2010 och 2012. Han har tävlat för Finland också vid EM-tävlingar. Pekka tävlar för föreningen SUA, Suomussalmen urheiluampujat. - I fjol vintras skaffade jag ett nytt gevär, en Armi Salvinelli L1, och på idrottsskolan fanns det gott om tid att skjuta in sig med den. Den sitter fint och har åtminstone hittills fungerat pålitligt. Jag siktar på placeringar internationellt och en plats i landslaget för herrar. Träff och föll Ofta går det ju så, att framgångarna infinner sig, men de kommer i ”reservgrenen”. Spetsen får till ett skall och håller fågeln fint. Pekka smyger sig fram och får fågeln i kikarsiktets hårkors. Skottet går och tjäderhönan trillar av grenen. Sedan känns det gott att bege sig till brasan och koka kaffe. - Att fälla ett vilt är förstås alltid pricken över i på en jaktdag, men mitt finaste jaktminne är förstås ändå min första fällning och det var till på köpet en sädgås.Sånt glömmer man aldrig, suckar Pekka. - Jakten går ju enormt bra ihop med min egen gren. Jakten och strövandet i skogen är bra träning för grundkonditionen och utvecklar koordinationen i kroppen. Och å andra sidan liknar skeetskyttet jakten vilket ger bättre skott på jakt, när vapenhanteringen och kontrollen sitter i ryggmärgen. Sotji nästa Den yngre i Forststyrelsens idrottsteam, alltså Ilkka Herola, tävlar i kombinerat. Vi har fått se honom göra väl ifrån sig i hoppbacken under vinterns världscuptävlingar i kombinerat. I skrivande stund är han bara en hårsmån från att platsa i de tios gäng. Ilkka som tävlar för föreningen Puijon hiihtoseura kommer från Siilinjärvi, men tränar för det mesta i Kuopio. Mitt främsta mål för den här säsongen är de olympiska spelen i Sotji, förklarar Ilkka. - Jag går tredje året i det klassiska gymnasiet i Kuopio, men just nu tar idrotten nästan all min tid. Jag blev biten som sjuåring när jag för första gången fick träna backhoppning på riktigt i Siilinjärvi. Mitt främsta mål för den här säsongen är de olympiska spelen i Sotji, förklarar Ilkka. - Min morfar Esko Hakala uppmuntrade mig så jag skrev jägarexamen som elvaåring. Men nuförtiden tar grenträningen så mycket tid att jag inte hinner jaga mer än ungefär tio dagar på hösten. Jag skulle jaga mera om bara tiden räckte till. Ilkka (till v) och Pekka ”laddar batterierna” i Hossa. Tjäderhönan var ett välkommet bonus. Jag siktar på placeringar internationellt och en plats i landslaget för herrar, säger Pekka. - Mitt bästa jaktminne är förstås mitt första skott mot ett vilt. Det var en hare som jag fick på kornet.Då var jag själv knappt större än hagelbössan, och leendet lika brett. Kontaktytan mellan Ilkka Herolas gren och jakten är inte lika stor som för Pekka Heinonens gren skeetskytte, men Ilkka är trots det övertygad om att jakten har en klart positiv effekt på hans gren. - För en uthållighetsidrottare är jakten en utmärkt övning för återhämtningen.Tävlingsnerverna vilar och promenerandet gör gott. Därför jagar jag helst hönsfåglar och strövar på egen hand eller på linje med kamrater. Att sitta på pass är också en bra avkoppling för tävlingsnerverna. - Jakten är bra aerobisk motion och effekterna är helt klart positiva. Det blir ofta långa sträckor till fots och en sex timmars promenad i skogen tar inte på krafterna det minsta, men om man går ett pass stavgång och jämt kollar pulsen så börjar det surra i skallen på en innan man ens hunnit halvväg, skämtar Ilkka. Innehavstillstånden innan lagändringen Bägge idrottslöftena hann få vapendetaljen i ordning innan den senaste lagändringen. Det gick utan problem att ordna med innehavstillstånden för gevären. - Jag har två gevär i mitt eget namn, en hagelbössa och en studsare. Tidigare hade jag en hagelbössa till, men numera har jag bara en. Jag ordnade anskaffningstillstånden åren 2008 och 2012 och det gick utan problem på ett par veckor, upplyser Pekka. - Jag äger inga gevär själv utan har parallelltillstånd till pappas hagelgevär och morfars fågelstudsare.Vi ordnade tillstånden för tre år sedan och då gick det fortfarande enkelt. Jag har funderat på att köpa ett eget gevär, men nu ser det ut att ha blivit mycket krångligare att få licens, inflikar Ilkka. Psykisk kraft Bägge pojkarna i idrottsteamet är överens om att jakten har en väldigt positiv inverkan på både det fysiska och psykiska välbefinnandet. - Jakten har helt klart en positiv inverkan. Jag känner det särskilt tydligt efter tävlingssäsongen när jag får varva ner och koppla av i naturen, intygar Pekka. - Absolut! håller Ilkka med. - Det är viktigt att få vara i fred med sina egna tankar och när man sitter där på en stubbe koncentrerar sig tankarna på det som är viktigast, det vill säga nästa drag för att knipa viltet. Och förstås på att inte gå vilse, småler Ilkka med glimten i ögat. Vi på tidningen Jägarens redaktion önskar lycka till och friska tag i tävlingarna! Forststyrelsens idrottsteam Framtidens toppar lanserades våren 2013. Till teamet hör elva unga framgångsrika idrottare i åtta olika grenar. Teamets gudmor är skidskytten Kaisa Mäkäräinen. Läs mera om teamet på facebook/Tulevaisuuden Huiput. Jägaren 1 l 2014 l 17
Text och bild: Max Steinar Vid polcirkeln Intresset för att arrangera jaktturism växer, men hur ska vi locka utländska jägare hit? En dansk redaktör som har jagat på olika håll i världen berättar vad en jaktturist sätter värde på. D e tjocka kalsongerna kliar mot huden och mössan täcker hela huvudet där vi står bland de lövlösa trädstammarna. Jägarna väntar i små klungor och stampar med fötterna i ett fåfängt hopp om värme i sina stelfrusna tår. ”Det är bra att ni danskar kom nu när det fortfarande är höst här”, utbrister Jukka Pitkänen och ser sig omkring på de huttrande jägarna. Några av dem får ett 18 l Jägaren 1 l 2014 Finland är ett intressant jaktland; vida skogar och ”exotiskt” vilt. Till den kategorin räknar utlänningar också älgen. överraskat uttryck i sitt frusna ansikte. ”På vintern kan temperaturen sjunka till 50 minusgrader.” Nåväl! Här hjälper inte annat än att gilla läget. Men visst känns det litet jobbigt att glädja sig åt femton minusgrader eftersom vi landade i den bitande finska kölden (så kändes det) från en rekordvarm oktober i Danmark. Men som vi alla vet är allting relativt. Kylan som vi upplever den här kristallklara oktoberdagen är dock mindre än en tredjedel av vad kölden i värsta fall kan vara här i trakten. Vi befinner oss alldeles nära den ryska gränsen,bara cirka trettio kilometer söder om polcirkeln,närmare bestämt i Kuusamo. Jukka berättar att det vimlar av varg i trakten. Samerna har påträffat ungefär 160 rovdjursslagna renkadaver, främst efter varg. Att vargarna blir
fler märks också på älgarnas beteende. De störtar iväg på flykt för minsta lilla störning. Älgjakt i ståtligt landskap Till mitt par utses Petri och Karik, en verkligt fin östsibirisk laika. Karik är stor och stark – till färgen som ett lejon och snabb som en racerbil. Vårt jaktområde är den 270 km2 stora Oulanka nationalpark som i öster gränsar till Ryssland och den ryska nationalparken Paanajärvi som är fyra gånger större än Oulanka. Bortom Paanajärvi öppnar sig ändlösa ödemarker och skogar. Från de här ändlösa ödemarkerna vandrar älgar, vargar och björnar in i Finland. Av den här orsaken är Finland – ur en dansk och mellaneuropeisk synvinkel sett – ett intressant land att jaga i; vidsträckta skogar och ”exotiskt” vilt som älg, varg och björn. Vi jagar tillsammans med en grupp som består av tretton finländare som har arrenderat ett område på cirka 5000 hektar i sydvästra hörnet av Oulanka. Här växer uråldriga, 500-600 år gamla träd i ett fjäl- Också kyla kan vara ett försäljningsargument för älgjakt. Från de ändlösa ödemarkerna vandrar älgar, vargar och björnar in i vårt land. landskap präglat av djupa raviner, brusande forsar och höga vattenfall. Vilken enorm skillnad mot det flacka Danmark! Jag har otåligt väntat på att få se det här landskapet. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag landskapet där jag jagar. Det är inte så viktigt om jag fäller något vilt. Och Kuusamo infriar sannerligen mina förhoppningar! Petri och jag har inte hunnit långt in i skogen innan vi hör Karik skälla. Petri får genast ett koncentrerat uttryck i ansiktet. Han ringer Olli, som upplyser om att han sett färska spår efter två älgar åt vårt håll. Spänningen stiger. Det tog oss en halvtimme att nå fram till Karik och vi ser hunden studsa omkring skällande. Jag uppfattar rörelse bland snöiga trädgrenar och hinner se ett älghuvud – som strax försvinner igen. Jag viskar till Petri att jag sett en älg. Han viskar tillbaka: ”Skjut så fort du får en bra chans!” Där! Nu ser jag både huvudet och nacken. ”Skjut, skjut!” väser Petri. Plötsligt visar sig kalven nästan i helfigur. Jag höjer geväret, lägger hårkorset på hjärtat och skjuter. Djuret faller där det står. Jag drar efter andan av lättnad. Jakten fick ett lyckat slut. Petri kramar min hand och utbrister: ”Det här är riktig jakt! Att sitta på pass och vänta är bara skytte!” Under de följande timmarna droppar de andra in hos oss. Vi tänder en brasa och Olli gräver någonstans ifrån fram en flaska konjak, öppnar den och häller en skvätt på en trädrot. Han svarar innan jag hunnit fråga: ”Här i skogen bor småfolk,30-40 cm höga,vättar. De är väldigt viktiga för jaktlyckan och nu tackar vi dem på det här viset.” Allting har ett syfte, även vättarnas konjak. Lyckligtvis blir det lite kvar till både danskar och finländare. Upplevelser att minnas Ingen annanstans i Europa där jag jagat har det varit så här kallt. Minna Torkkola som jobbar i turistbranschen hävdar att hon upplevt 49 minusgrader. Så kan det gå när man bor granne med Sibirien,som finländarna i vårt jaktsällskap uttrycker saken. Vid midvintertid segar sig solen upp över horisonten för en timme eller två och sedan är det mörkt igen. På våren växer ljuset och skotten skjuter ur jorden som ur en kanon.Märkligt nog begås de flesta självmorden vid brytningen mellan vinter och vår,säger Minna Torkkola. Man kunde ju tro att de som lider av vinterdepression skulle kvickna till när ljuset återvänder. Sommaren är i gengäld ett enda långt solsken. Vid midsommartid går solen inte ner på tre veckor. Folk blir irriterade eftersom de inte kan sova. Korna hålls i totalt mörker för att producera sömnhormonet melatonin i mjölken. Den som dricker sådan mjölk kan kanske – om han har tur – få sova ett par timmar. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag landskapet där jag jagar. Det är inte så viktigt om jag fäller något vilt. Jägaren 1 l 2014 l 19
På vintern kan temperaturen sjunka till 50 minusgrader. Det här är mitt tredje besök i Finland. Jämfört med resten av EU jagar man här i det stora hela två slags vilt: älg och fågel, närmare bestämt orre och tjäder. Till min glädje har jag under alla tre resorna fått ströva i älgskogen med hundförare och det tycker jag är en verkligt spännande jaktform. Man måste veta när man kan röra sig (ljudlöst) och när man ska stå alldeles stilla. För den som sitter på ett pass bland många andra ute i terrängen är det slumpen som avgör om man kommer till skott eller inte. Jaktturisten söker utmaningar Om man i Finland vill locka fler jägare från EU-länder är det skäl att hålla i minnet att de flesta är överens med mig. Europeiska jägare vill ha spänning och en möjlighet att sätta sina färdigheter på prov med de mest krävande formerna av jakt.Det är jägarens färdigheter mot djurens instinkter och sinnen. Det var en affärsförbindelse som förde min vän och mig till Finland för att jaga. På det viset blev alla arrang- 20 l Jägaren 1 l 2014 Både finländare och danskar gillar kaffe kokat över eld. Vid brasan Anders Juhl. Danskarna Kurt Pedersen och Max Steinar är stolta över tjädrarna som de har fällt. emang omskötta för oss.Flera tusen danskar åker varje år utomlands för att jaga,men Finland ligger så att säga utanför kartan. Ert land gör ingen reklam för sig.Ni har ett land som är oerhört fascinerande för jägare – men ni måste nå ut med budskapet om det. Om ni vill locka danska jägare till ert land så gör reklam för möjligheterna i till exempel det danska jägarförbundets tidning.Danskar talar i regel minst ett främmande språk, vanligtvis tyska och/eller engelska.