• Utgivare: 1 / 2012 Dags att ansöka om dispens för jakt efter icke fredade fåglar! s. 54 Listig som en räv eller listigare än en räv? s. 22 Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2011 s. 16 Delta i din jaktvårdsförenings årsmöte s. 56 Årsservice på geväret s. 40
• Ledaren Jaktvårdsföreningarnas funktionsduglighet viktigare än deras storlek Enligt viltförvaltningslagen ska Finlands viltcentral före utgången av år 2013 fastställa gränserna för jaktvårdsföreningarnas verksamhetsområden. Lagens huvudregel är att gränserna ska följa kommunernas gränser. Föreningarnas verksamhetsområden bildas sålunda av en eller flera kommuner. Av särskilda skäl kan dock gränserna avvika från den kommunala indelningen bara gränserna grundar sig på fastighetsregistrets byindelning. Viltförvaltningslagen utgår från frivillighet. Jaktvårdsföreningarna beslutar själva om ändringar i sina verksamhetsområden, sammanslagningar och delningar samt lägger fram förslag om detta för Finlands viltcentral i och för fastställande av sina verksamhetsgränser. Som i lagen avsett särskilt skäl att avvika från kommunens gränser kan det intensiva tillstånd av förändring som för närvarande präglar kommunstrukturerna och den osäkerhet tillståndet medför. Frågan om utveckling av kommunstrukturen förefaller att vara helt öppen i republikens regering. Strävar regeringen med käppar och morötter till 60 eller 100 kommuner eller nöjer den sig med en frivillig på eget initiativ av kommunerna skött utveckling. I varje fall kommer kommunernas gränser under de närmaste åren att vara under ständig förändring. Om den nya kommunindelningen är ändamålsenlig ur vilthushållningens synpunkt återstår att se. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet grundar sig på jägarnas eget initiativ och frivilliga arbete. De små föreningarnas administration och styrning av verksamheten sköts långt som talkoarbete. Den genom sammanslagningar eftersträvade nyttan kan lätt förvandlas till kostnadsökningar när styrningen av de växande föreningarnas verksamhet i allt högre grad kräver en heltidsanställd insats. Riksdagen förutsatte i samband med behandlingen av viltförvaltningslagen att en allt större del av inflödet av jaktvårdsavgifter överförs till föreningarna som stöd för deras verksamhet. Viltcentralen har beaktat detta i sina på medellång sikt uppgjorda ekonomiska utvecklingsplaner. Eftersom viltcentralens verksamhetsförutsättningar samtidigt måste säkerställas kan en kännbar förbättring av föreningarnas ekonomi endast ske genom att höja jaktvårdsavgiften. Hur snabbt ändringen kan realiseras och vilken dess konkreta inverkan på föreningarnas ekonomi är beror på riksdagen som årligen beslutar om jaktvårdsavgiften som en del av statsbudgeten. Trots att jaktvårdsavgiften är en öronmärkt avgift av skattenatur kan inte några tigersprång tas för höjning av avgiften och även de minsta höjningar måste motiveras väl. Det är skäl för jaktvårdsföreningarna att sätta upp sina gränsfrågor på agendan för kommande möten. Någon "jaktstart"-situation är det ändå inte fråga om eftersom lagen ger möjligheten till avvikelse av särskilda skäl. Föreningarnas gränsfrågor ska nu i första hand begrundas utgående från behovet av utveckling av verksamheten och ekonomiska synpunkter. Styrningen av verksamheten i föreningar under tillväxt kräver sannolikt ekonomiska tilläggsresurser. Förbättrar sammanslagningarna verksamheten? Uppnås förbättringar genom fusioner? Kan föreningarnas verksamhet utvecklas genom andra samarbetsformer? Viltcentralen kommer att fastställa gränserna enligt av föreningarna framlagda förslag som prövats vara ändamålsenliga. Processen är flexibel. Gränserna kan vid behov ändras i den takt utvecklingen av föreningarnas samarbete förutsätter. Så här ges tid för en genomtänkt utveckling av verksamheten. Önskvärt är att föreningarna startar projekt och försök med verksamhetsformer som möjliggör en reell utveckling och effektivering av jaktvårdsföreningarnas verksamhet. När kommunstrukturen så småningom börjar klarna och utvecklingen för föreningarnas ekonomi konkretiseras föreligger det förutsättningar för permanentare lösningar för föreningsfältets struktur. Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral PS! Finlands viltcentrals processorganisation har startat i början av innevarande år. Stödet till jaktvårdsföreningarna är en central del av viltcentralens process Tjänster. Till den processens förfogande har avsatts en arbetsinsats på omkring åtta årsverken. Det här utgör omkring 12 % av viltcentralens disponibla personella resurser. Du kan läsa mera om processens tjänster på sida 4 i den här tidningen. 34 Nänns jag skjuta den? En hönsfågeljägares tankar när fågelbestånden ökar och minskar 2 l Jägaren l 1 l 2012
• 50 På vandring med Eki: Fäste! Innehåll 1 2012 2 Ledaren: Jv-föreningarnas funktionsduglighet viktigare än deras storlek 4 Stödet till jv-föreningarna är en viktig uppgift för viltcentralen 8 Nyhetsmagasinet och viltfrågesporten 10 Ordförandens spalt: Den reformerade viltförvaltningens verksamhet befäster sin ställning 12 En mångfald åsikter om älgen 15 Aktuellt från ministeriet: Viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen klar 16 Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2011 20 Vetenskaplig viltkunskap: Tema och variationer 22 Listig som en räv eller listigare än en räv? 33 Jakten på statens marker: 34 Nänns jag skjuta den? 38 Enligt min mening: Ett mått på den sociala hållbarheten En hönsfågeljägares tankar när fågelbestånden ökar och minskar Med känsla och med lite förnuft också 40 Årsservice på geväret 42 Tidningen Metsästys ja Kalastus fyller 100 år. Del 2 46 Journalister intresserade av jagande kvinnor 47 De lobbar för jägarna 49 Märkliga händelser: Visenter, rävmiddagar och en dyr orre Fäste! 50 På vandring med Eki: 52 Säljer du viltkött? Kom ihåg att iaktta lagstiftningen! 54 Viltcentralen informerar 55 CIC: Manipulering och styrning av viltet ­ i etikens gränsland 56 Kallelse till jaktvårdsföreningens årsmöte 60 Affärer 46 Journalister intresserade av jagande kvinnor 62 Tipshörnan: 63 Adresser Skydda saltstenarna nu Jägaren l 1 l 2012 l 3
• Jari Pigg, biträdande direktör, Finlands viltcentral Stödet till jv-föreningarna är en viktig uppgift för viltcentralen Stödet till jaktvårdsföreningarna är en av de viktigaste delprocesserna bland de tjänster som Finlands viltcentral producerar. Framdeles ska en betydande del av arbetet som funktionärerna på viltcentralen gör styras till jv-föreningarna för att underlätta och utveckla verksamhetsledarnas arbete och förbättra verksamhetsförutsättningarna. Även det ekonomiska stödet ska bli större än förut eftersom den del av jaktvårdsavgifterna som står till jv-föreningarnas förfogande ska ökas med cirka 7-8 procent per år. l Finlands viltcentrals kärnprocess "Tjänster" aktiveras i början av detta år. Till kärnprocessens delprocesser hör Jägartjänster, Tjänster för ny jägare, Tjänster för allmänheten och Stöd av jaktvårdsföreningarna. I den här artikeln ska jag presentera den sistnämnda. Personalen har kunnat anmäla sig både före och efter nyåret till delprocessens (Stöd av jaktvårdsföreningarna) roller, liksom till viltcentralens övriga roller, och utnämningarna görs senare, i januari-februari. Delprocessteamen inleder sitt arbete så fort teamledarna har tilldelats sina trupper. Viltförvaltningens organisation Jaktvårdsföreningarnas regionmöten (15) Jaktvårdsföreningar (298) F I N L A N D S V I LT C E N T R A L R E G I O N KO N TO R E N INTERAKTIVA VERKSAMHETSFORMER hållbar vilthushållning INTRESSEGRUPPER F 4 l Jägaren l 1 l 2012 riksviltvårdsråd LEDNING OCH S T Ö D TJ Ä N S T E R V I LT C E N T R A L E N S S T Y R E L S E MINISTERIET Fortsatt stöd och hjälp av regionkontoren Personalen på viltcentralens regionkontor kommer som förut att ha en betydelsefull uppgift som stöd för verksamheten i jaktvårdsföreningarna. På regionkontoren kommer det att finnas utsedda stödpersoner för jaktvårdsföreningarnas ekonomiska förvaltning och för jakt- och vilthushållningsfrågor. De årliga regionala verksamhetsledardagarna eller ordförandedagarna bevaras i samma tappning som förut. Enligt planerna kommer stödet till jv-föreningarna att kräva en arbetsinsats på ungefär åtta-nio manår av viltcentralens personal. På riksnivå sköts stödet till jv-föreningarna av en koordinator, en utbildningsplanerare för jv-föreningarna och en SRVA-ansvarig samt en ekonomiansvarig, på samma sätt som för viltcentralens inre tjänster. De här uppgifterna på riksnivå är framför allt koordinerings- och utvecklingsuppgifter, som "jvf-teamet" sköter enligt kundernas, det vill säga jaktvårdsföreningarnas, önskemål och behov. Lättnader för verksamhetsledaren För utvecklandet av verksamhetsledarnas arbete har det redan inkommit ett flertal goda förslag från föreningarna och säkerligen kommer det fler förslag. I framtiden är det synnerligen sannolikt att exempelvis jaktvårdsföreningarnas ekonomiska förvaltning, det vill säga alla de papperslappar som mången verksamhetsledare muttrar om, kommer att skötas centralt på viltcentralens regionkontor, modell bokföringsbyrå. I själva verkat har viltcentralens ekonomiska förvaltning redan organisatoriskt förberett sig för detta. Avsikten är naturligtvis att befria verksamhetsledaren från pappersexercisen så att han kan ägna sig åt sina egentliga uppgifter som han är bättre lämpad för, som att arrangera kurser och stöda inventeringar. Här kan dessutom nämnas att jvföreningarna också har många offentliga förvaltningsuppgifter. Att leda, övervaka och koordinera dem hör självfallet till viltcentralens offentliga förvaltningsuppgifter och sorterar under chefen för offentliga förvaltningsuppgifter. I fjol gjordes bland annat en omfattande utbildning, där alla examinatorer för jägarexamina och skjutprov, jaktövervakare och jvfpersonal som deltar i viltskadeinspektioner utbildades och utnämndes. offentliga förvaltningsuppgifter regionala viltvårdsråd (15) tjänster
• Klaus Ekman Med tanke på framtiden ska det också skapas enhetliga rekommendationer för verksamhetsledarnas arvoden. I dagsläget har arvodena varit, med tanke på jobbets "fosterländskhet", synnerligen nominella och med avsevärda variationer. Majoriteten av verksamhetsledarna sköter sitt krävande jobb, i zonen mellan jägarna och staten, i praktiken på talko och får en närmast symbolisk ersättning för sitt arbete. Tanken är att kunna omvandla verksamhetsledarens jobb till en halvtidstjänst eller till och med en heltidstjänst, bara de ekonomiska realiteterna tillåter det. Jv-föreningarnas verksamhetsområden till behandling på årsmötet Enligt viltförvaltningslagen som trädde i kraft i våras omfattar en jv-förenings verksamhetsområde en eller flera kommuner. En jvförenings verksamhetsområde kan av särskilda skäl avvika från kommunens gränser, om detta är ändamålsenligt på grund av det geografiska läget eller de lokala förhållandena. I sådana fall ska verksamhetsområdets gränser dock grunda sig på byaindelningen enligt fastighetsregisterlagen så att verksamhetsområdet är sammanhängande. Det åligger Finlands viltcentral som en offentlig förvaltningsuppgift att stärka jv-föreningarnas verksamhetsområden så att de till utgången av 2013 överensstämmer med viltförvaltningslagen. Till dess fortsätter föreningarna sin verksamhet enligt sina gamla områden. Stärkandet av verksamhetsområdena görs på förslag av den eller de berörda jv-föreningarna. Lagen förpliktar således inte till några som helst tvångssammanslagningar, och sådana skulle inte heller vara ändamålsenliga. I flera jv-föreningar har det grunnats på möjliga sammanslagningar och olika former av samarbete med grannföreningarna. Om sammanslagning och delning av jv-föreningar stadgas i 12 § av viltförvaltningslagen. Enligt den ska föreningar som önskar gå samman lägga fram ett gemensamt förslag om saken för Finlands viltcentral. Beslutet om att lägga fram ett sådant förslag ska fattas på respektive jv-förenings möte. Det har gjorts flera kommunsammanslagningar under de senaste åren och det kommer att bli fler. Av allt att döma så är inte heller staten på det klara med var gränserna slutligen ska gå. Därmed är det också väldigt svårt för jv-föreningarna att förutspå var kommungränserna kommer att gå. Tidtabellsmässigt verkar det snarare förhålla sig så, att kommungränserna kunde rätta sig efter jv-föreningarnas gränser. Trots det är det viktigt att gränsfrågan tas upp redan på årets möte i jvföreningarna i februari och att föreningarnas styrelser presenterar eventuella skisser och planer för hur verksamheten ska utvecklas. Gemensam ledning för verksamheten? Att lösningen fungerar är avgörande när vi diskuterar jv-föreningarnas gränser. Det är viktigare än var gränserna går. Med tanke på kostnadseffektiviteten kan mindre föreningar som fungerar utmärkt enligt talkoprinciper till och med vara effektivare än en stor förening där det betalas ut arvoden och ersättningar för varje steg som tas. Stort är inte nödvändigtvis vackert eller ens effektivt. Det är alltid bra att tänka efter vilka lösningar som bäst tryggar en jv-förenings verksamhetsförutsättningar i framtiden och borgar för ett fungerande samarbete med intressegrupperna på orten. Några föreningar har haft svårigheter med att få tag på en verksamhetsledare och har av den orsaken börjat grunna på möjligheterna till en gemensam ledning där en verksamhetsledare kan sköta om flera föreningar. Då skulle man kunna betala honom ett bättre arvode för jobbet och i gengäld få en verksamhetsledare som kan ha en halvdagstjänst och jobba professionellare än förut. Lovande planer har redan gjorts upp och förhoppningsvis kommer de att bli verklighet och ge oss erfarenheter av olika verksamhetsmodeller. l J Utvecklingsideer för jaktvårdsföreningarna efterlyses l Jaktvårdsföreningarna utgör en hörnsten i viltförvaltningen i vårt land. Vår vilthushållning, det vill säga jakten i vårt land, står och faller med det frivilligarbete som görs i föreningarna. I dagsläget har det staplats så mycket uppgifter på jvföreningarna att det har uppstått ett klart behov av att utveckla och effektivera verksamheten. Men det finns inga möjligheter att hastigt öka de ekonomiska resurserna och på det viset hjälpa jaktvårdsföreningarna som brottas med behovet av mera resurser. Enligt den nya viltförvaltningslagen ska Finlands viltcentral bekräfta jv-föreningarnas gränser till utgången av 2013. Till dess ska jv-föreningarna själva formulera sina målsättningar och några "tvångssammanslagningar" behöver ingen vara rädd för. Men det kommer säkert att gynna jakten och vilthushållningen på lokal nivå om verksamheten kan utvecklas och effektiveras ­ och till och med göras professionell. Det ställs med andra ord stora förväntningar på verksamhetsledarna och ledningen. Det behövs pilotprojekt En rad projekt och pilotprojekt för att utveckla jv-föreningarnas verksamhet har startats på olika håll. Heikki Kosonen som är ordförande för Nyslotts jv-förening och verksamhetsledaren Esa Hinkkanen har tillsammans med andra jv-föreningar i östra Södra Savolax startat några pilotprojekt för olika samarbetsmodeller. - Ett par föreningar i vår region behövde hitta en verksamhetsledare och då passade vi på att utveckla ett projekt där vi skissade på en gemensam verksamhetsledare för ett större område, som kunde ha jobbet på heltid. Vi arbetade vidare med projektet och sammankallade föreningarna, som kartlade dagsläget, sin framtid och viljan att gå vidare med projektet. Det slutade ändå med att projektet inte fick en tillräckligt stor massa och alltså gick det inte att skapa en finansiell bas på lång sikt. Men det var bra att alla berörda tänkte igenom saken på allvar och funderade på framtiden, vilket säkert gav en beredskap för framtida planering och beslutsfattande när ärendet nästa gång står på dagordningen, förklarar Heikki Kosonen om bakgrunden till projektet. Listan är lång Heikki Kosonen på Nyslotts jvf blir entusiastisk och räknar upp en lång lista på verksamheter som kunde göras effektivare och lättare genom att expandera och koordinera ledningen och samarbetet mellan föreningarna. Organiserandet och genomförandet av VFFI:s inventeringar skulle bli effektivare. Mera undervisning i skolorna. Det skulle gå att ordna jägarexamen och skjutprov året om. Mängden mejl till jv-föreningarna är enorm och kvällarna räcker inte till för att läsa igenom allt och vidarebefordra till fältet. Besiktningen av viltskador görs i regel på normal kontorstid och då måste jvf:s representant vara tillgänglig. SRVA-verksamheten förenklas när den inte begränsas av administrativa gränser. Det blir mera krut i jaktövervakningen och den skulle bli "professionellare". Samarbetet med massmedierna kan byggas ut. Jägaren l 1 l 2012 l 5
• Samarbetet med intressegrupperna kan utvecklas. Bättre möjligheter att hinna sköta offentliga förvaltningsuppgifter, utlåtanden och övrig service Heikki Kosonens och Esa Hinkkanens lista är lång, men pekar samtidigt på bredden i föreningarnas arbetsuppgifter. När vi ovanpå detta lägger den normala byråkratikvarnen så blir det enligt Kosonen lätt att förstå varför det är svårt att rekrytera verksamhetsledare till föreningarna, i synnerhet som det inte går att betala ut någon lön, utan allting förväntas bli gjort på talko. igång verksamheten. Jag är säker på att det kommer att frigöras resurser också på den kanten, fortsätter Kosonen. Att projektet begränsar sig till Motstånd mot förändringar en naturlig reaktion Det finns mycket som väcker "rädslor" och motstånd mot sammanslagningar av jv-föreningar och bildandet av större föreningar. - Det är helt naturligt med motstånd mot förändringar. I jaktvårdsföreningarna finns det misstänksamhet och rädslor mot att bilda stora föreningar. Till de vanligaste farhågorna hör rädslan för att förlora beslutanderätten, och att licensärendena glider en ur händerna, och att de lokala behoven blir åsidosatta. Också risken att förlora sin egen skjutbana känns skrämmande, fortsätter Kosonen. Jaktvårdsföreningarnas nuvarande finansieringsmodell ger enligt Kosonen Alternativet är samverkan - En möjlighet är att bevara sin egen förening, men dela på verksamhetsledaren med andra föreningar. Det innebär förstås ett administrativt merarbete organiserandet av verksamhetsledningen. Att vi sköter om tjänsterna vi erbjuder och förvaltar de tillhörande resurserna (jaktkortsärenden, skjutprov med intyg, vapenlicenser med intyg, olika blankettjänster, licensärenden, juridisk rådgivning med mera). Anskaffning och organisering av information som rör viltbestånden (i licensärenden minskar föreningens betydelse efter hand som det blir vanligare med förvaltningsplaner för nästan varje art och viltvårdsområdena separeras från de administrativa gränserna). Tjänsterna med anknytning till den offentliga förvaltningen organiseras till enhetlig praxis i hela landet. Om vi går ihop, vad händer sedan? Den ovannämnda oron för sammanslagningar av jv-föreningar kan enligt Kosonen lösas på flera olika sätt. I Södra Savolax har samtalen kretsat kring en modell med "viltområden" där en ny, sammanslagen förening skulle delas in i sex till åtta viltområden. Ett sådant kan bestå av en gammal förenings område eller bildas av flera föreningars områden, om det tjänar sitt syfte geografiskt sett. Ett viltområde ska först och främst bygga på viltets livsmiljöer och naturliga rörlighet. För varje viltområde skulle det göras upp en verksamhetsplan som ska inkludera de ovannämnda elementen. Från varje område skulle det sedan utses kandidater till jvföreningens styrelse. Utifrån områdenas verksamhetsplaner skulle föreningens styrelse sedan göra upp en gemensam verksamhetsplan och fatta beslut om hur resurserna ska fördelas. - Det viktigaste är att bevara möjligheterna att genom egen verksamhet säkra att de tjänster som är viktiga för en själv fortsätter att finnas. Det stärker gemenskapen och motivationen att arbeta för föreningens bästa, betonar Kosonen. l och kan bli stressigt för verksamhetsledaren med flera "arbetsgivare", grunnar Kosonen apropå förutsättningarna för gemensamma verksamhetsledare. - Om vi kunde åstadkomma verksamhetsledare som jobbar heltid, så vore det minst komplicerat, tycker jag, att de är anställda av viltcentralen, vilket skulle befria föreningarna från all arbetsgivarbyråkrati. Det samma gäller föreningarnas ekonomiska förvaltning. Jag tycker att vi allvarligt ska överväga att överföra den till viltcentralens regionkontor, så fort viltcentralen har fått 6 l Jägaren l 1 l 2012 inte heller några förutsättningar för en samgång. I dagsläget skulle en samgång minska på finansieringen. Enligt Kosonen är också rädslan för att mista styrelseplatser, det vill säga den lokala förankringen, en realitet, liksom rädslan för att ledningen för verksamheten ska distansera sig från fältet. Fokus på organiserandet av verksamhetsledningen Heikki Kosonen räknar hastigt upp de viktigaste sakerna som han tycker att vi ska fokusera på i utvecklingsprojektet:
• Kvalitetsvaror till förmånligare priser direkt från RetKituKKu NYHet! Varje pimpelfiskares dröm! eKoloD NY MODeLL från teStSuCCÉN! Pointer Control 12 Mpx SteAltH åtelkamera SUCCÉ NYHET! Kameran fungerar helt osynligt i mörkret med 940nm effektiva infraröda leD. tydlig bild även på 20 meters avstånd. Du kan bläddra bilderna på lCD-färg displayen. Även videobilder. Garanti 12 mån. StÄnKSKYDDAD. *** / mån eller från 9 129 butikspris 79 FÖrMÅn nÄtPriS * osynliga D! infraröda le baste För de 100 snab bonus! a som nÄtPriS erbjuder vi dett Väggfäste Bevakningskylt och 2st fönster klistermärken HUOMIO! SuCCÉ-nYHet! Pimpelfiske har aldrig varit så här enkelt! Hitta fiskstimmet och maximera fångsten med Pointer Fishfinder. Sänk ner lodet i vaken och Pointer Fishfinder visar genast om det finns fisk i hålet eller inte. Du får dessutom information om fiskets storlek, rörelser och vattendjupet. Man kan också mäta tjockleken på isen med lodet. Garanti 12 mån. e on beställar för nät/telef 50 Copyright Suomen Retkitukku Oy 2011 + (värde 15,-) 129 FÖrMÅn * *** / mån eller från 9 229 butikspris AlueellA tAllentAVA KAMerAVAlVontA! e on beställar för nät/telef 100 (värde 19,-) SPArA DinA BÄStA PiMPelPlAtSer! ett PArti PÅ 30 StYCKen! Varaktiga favoriter till nettopris! Pointer Control PC2501 åtelkameraset Åtelkamera av toppkvalité för mångsidigt bruk. Kamerans aktiveringstid är under en sekund och den kvalitativa bildsensorn garanterar alltid en tydlig slutprodukt. Den långa funktionstiden gör användningen bekymmersfri. Fungerar även i mörkret. Även video-bilder.Garanti 12 mån. STÄNKSKYDDAD GArMin 62s bärbar-GPS Pimpelfiskarens favorit! Garmin 62s är en bärbar-GPS försedd med toppfunktioner för terrängen och sjön. Notera dina bästa pimpelplatser i enhetens minne och du hittar alltid tillbaka. Du kan även dela dina vägpunkter trådlöst med din kompis. Garanti 24 mån. 299 n för nät/telefo nÄtPriS / mån eller från 18 419 butikspris * *** FÖrMÅn 120 beställare 2 St Set á 79,- 149 / mån eller från 9 218 butikspris n för nät/telefo be nÄtPriS * *** gaste pris! Finlands billi 9 FÖrMÅn 6 llare stä HoS oSS KAn Du oCKSÅ KÖPA GArMin AStro 320 hund-GPS enDASt 599,- Beställ 2 stycken till samma adress och vi debiterar bara för en fraktkostnad! SuoMi 4 -vapenskåp Ett vapenskåp som uppfyller finska vapenlagens kriterier. Det finns rejält plats för 3-4 vapen. Det finns även möjlighet att förvara två långa vapen. På hyllan finns det förvaringsplats för patroner och andra föremål. En vadderad botten och vapenstöd skyddar vapnen från stötar. Ett inbrottssäkert 3-stegslås med Euro lock lås samt 2 nycklar. Möjligt att bulta fast på väggen. Vikt: tom ca 28 kg Mått: H 1450 x B300 x D 300 mm Färg: vit SuoMi 6 -vapenskåp på nätet! MurtAutuMAttoMuuStAKuu Pointer Control 12 Mpx GSM åtelkamera 10 vuotta Sckickar bilderna till mobilen! nÄtP GSM-kamera garanterar svindlande 12 megapixels bilder. Du får * dina bilder trådlöst direkt till din e-post eller mobiltelefon. Du kan *** / mån följa vad som händer runt om din eller från 11 349 kamera i realtid. Fungerar även butikspris 50 bra i mörkret. Även videobilder. FÖrMÅn 1 Garanti 12 mån. ett PArti för nät/telefon beställare 199 riS 119 n för nät/telefo nÄtPriS ** *** Pointer Control 4x50S nattkikare PÅ 50 StYCKen! / mån eller från 9 169 butikspris FÖrMÅn beställare 50 TOPPNYHET! En kompakt men effektiv nattkikare med noggrann optik. En centraliserad infraröd förstärkare garanterar god sikt även i extremt mörka förhållanden. Garanti 12 mån. 199 n för nät/telefo be nÄtPriS * *** / mån eller från 11 339 butikspris 40 FÖrMÅn 1 llare stä SuoMi 8 -vapenskåp Ett vapenskåp som uppfyller finska vapenlagens kriterier. Det finns rejält plats för 7-8 vapen. Rejält med plats även för förvaring av långa vapen och pistoler. Rymliga förvaringsfack på dörrar. En vadderad botten och vapenstöd skyddar vapnen från stötar. En inbrottssäker gångjärnsstruktur och pansardörr. Möjligt att bulta fast på väggen. Vikt: tom ca 60 kg Mått: H 1490 x B 545 x D 350 mm Färg: vit MurtAutuMAttoMuuStAKuu 10 vuotta toPPKVAlitAtiV WouXun VHF-teleFon 239 n för nät/telefo nÄtPriS ** 47cm högeffektsantenn Utmärkt hörbarhet 5-7 km. Lång batteritid, garanti 12 mån. Färdigt programmerade 26 kanaler (ficora) och FM-radio. Innehåller 47 cm antenn, växelström/ cigarrettändare, laddare, mikrofon med hörlurar och handledsrem. Fråga efter förmånliga grupperbjudanden! 129 / mån eller från 9 199 butikspris n för nät/telefo be nÄtPriS * *** *** / mån eller från 11 339 butikspris 0 FÖrMÅn 7 llare stä FÖrMÅn 100 FÖr De 200 SnABBASte! beställare FÖR ALLA BESTÄLLNINGAR SOM ÖVERSTIGER 200 EURO FÅR DU SOM BONUS EN LADDNINGSBAR FXTAIL X-150 CREE LED LAMPA (VÄrDe 49,-) Innehåller växelström- och cigarrettändar kabel (erbjudandet gäller inte beställningar av Garmin eller vapenskåp. BeStÄllninGAr www.retkitukku.fi eller teleFon 040 828 1000 kl. 9-17 *) På priset tillkommar frakt på 7,90 . **) På priset tillkommar frakt på 49,90 , i priset ingår leverans till gården. ***) Den verkliga årsräntan varierar med summan och den valda avbetalningskampanjen. Tex. Med 36 mån avbetalningskampanj betalda köpet på 1000, är den verkliga årsräntan 21,86%. Noggranna villkor kan du få i samband med beställningen i vår nätbutik. RETKITUKKU.fi Jägaren l 1 l 2012 l 7 Nettohintaan suoraan tehtaalta
• Nyhetsmagasinet Förnyelsen av skogslagstiftningen fortsätter n Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte i november en arbetsgrupp för att bereda den fortsatta förnyelsen av skogslagen. Genom att göra lagstiftningen tydligare och utveckla rådgivningen ska skogsägarna ges reella alternativ när de fattar beslut om hur de behandlar sin skog. Lagen ska också motivera skogsägarna att aktivt sköta sin skog och på det viset öka tillgången på virke. Det är tänkt att ändringarna i skogslagen ska träda i kraft under 2013. Arbetsgruppen, med representanter för flera olika grupper, har kommit gott igång och samtalen om förändringsbehoven har förts i god anda. Senast den 30 juni i år ska arbetsgruppen avge sitt förslag till skogslag. Vid beredningen av förändringarna i skogslagen ska hänsyn tas till målsättningarna i statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram, till skogsägarnas önskemål och värderingar samt till riktlinjerna i det nationella skogsprogrammet 2015 om hållbar skötsel och nyttjande av landets skogar. Syftet med lagförnyelsen är att minska på den detaljerade regleringen av hur skogarna behandlas och betona huvudprinciperna för hållbar skogsskötsel, det vill säga skyldigheten att förnya skog och öka avkastningen. Arbetsgruppen bereder bland annat förändringar i gallringsmetoderna för att exempelvis kunna förbättra förutsättningarna för bestånd med varierad åldersstruktur som en alternativ skogsbehandlingsmetod. För gallringsavverkningarnas del kommer av allt att döma de lagstadgade gränserna för hur stort virkesförråd som lämnas kvar att i regel förbli de samma som i den nuvarande skogslagen Dessutom bereder arbetsgruppen förändringar som berör bestämmelserna för förnyelsen av skog. Arbetsgruppen kommer under vintern och våren att titta närmare på om det är ändamålsenligt att utvidga gränserna för när ett bestånd är förnyelsemoget eller om det vore befogat att slopa dem helt och hållet. Arbetsgruppen ska också behandla en precisering av 10 § i skogslagen om bevarandet av mångfalden och särskilt viktiga livsmiljöer. Förändringarna som ska införas i skogslagen och realiserandet av målsättningarna i förändringsprocessen ställer nya krav också på de fackmän som arbetar med rådgivning i skogsbruket. Alltså ska också rekommendationerna för skogsskötseln uppdateras liksom fackmännens rådgivning för att motsvara de nya målsättningarna. Vilket i sin tur kräver att de här bitarna av utbildningen i branschen förnyas. Natur- och viltvårdsstiftelsen: Rapphönans genom undersöks i Uleåborg n Forskningen i rapphönans underarter fortsatte i vintras på Uleåborgs universitet. Undersökningen finansieras av Jord- och skogsbruksministeriet och Natur- och viltvårdsstiftelsen. Undersökningen gjordes av FD Tuija Liukkonen, som analyserade cirka 400 rapphönsprover tagna på vilda och uppfödda fåglar i både Finland och några andra europeiska länder. Liukkonens tidigare forskning i början av 2000-talet visade att de vilda rapphönorna i vårt land genotypsmässigt hör till den östliga grenen medan de fåglar som föds upp hos oss och sätts ut i regel hör till den västra, kontinentaleuropeiska grenen. Den här gången använde Liukkonen en metod som avviker från den tidigare undersökningen. Den ger oss en ännu mer detaljerad bild av artens genom och visar på eventuella korsningar mellan underarter. Hittills har resultaten bekräftat den tidigare observationen att vår inhemska vilda stam, liksom den östliga underart av vild härstamning som föds upp på fyra gårdar, klart avviker från bland annat de franska och engelska rapphönor som inkluderades i undersökningen som jämförelsematerial av den västliga underarten. Även proverna från Estland och Ukraina representerade den västliga typen. Av de utländska proverna placerade sig också bland annat de bulgariska, grekiska och irländska fåglarna i samma grupp som de finska rapphönorna. I det här materialet syntes inte några tecken på att den västliga underarten skulle vara genetiskt korsad med den vilda finska rapphönsstammen. Resultaten presenterades i september på en viltbiologisk kongress i Barcelona. Det är meningen att arbetet med att klarlägga den genetiska strukturen hos våra rapphöns ska fortsätta. Enligt planerna ska också prover från museer och litteraturhistoriska källor inkluderas i projektet. Ny lärarhandledning för uppgiftsbanan n Uppgiftsbanan för ungdomar, som har fått en hel del positiv respons, har blivit uppdaterad på initiativ av Forststyrelsen. Uppdateringarna har gjorts som ett samarbete mellan Finlands Viltcentral och Finlands Jägarförbund. De nya anvisningarna ska fungera som en handledning för lärare. Det har ibland varit svårt att få kunniga jägare att ställa upp i skolor med uppgiftsbanan. Tack vare den nya handledningen kan lärarna själva sköta uppgiftsbanan och hålla en lektion i viltkunskap för barnen. Anvisningarna är alltså tänkta för personer som saknar personliga erfarenheter av jakt. De finns på både svenska och finska. I samarbete med Finska Forstföreningen kommer information om lärarhandledningen att i januari gå ut till lärare i hela landet, i Forstföreningens nyhetsbrev som når drygt 3000 lärare. Det kommer förhoppningsvis att göra uppgiftsbanan ännu mer efterfrågad. Forstföreningen kommer dessutom att arrangera utbildningsdagar för lärare och workshoppar. Via lärarna kommer uppgiftsbanan att utan svårighet nå tusentals eller tiotusentals barn och ungdomar. 8 l Jägaren l 1 l 2012
• Viltfrågesport 1 Svaren på sida 54 6) Förfällandetavhurmångalodjurbeviljadesdispensidenförstaomgången förjaktsäsongensombörjardenförstadecember? 1. 154 x. 204 2. 363 7) Hurmångamårdhundarfälldesunder2010? 1. 108 500 x. 57 300 2. 164 200 8) Vilkenviltartärdenminstaivårtland? 1. Ekorren x. Morkulla 2. Hermelin 9) DalripanliggerillatillisödraFinlandochharförsvunnitfrånmångaavsina tidigareområden.Vadansesvaradenfrämstaorsakentilldalripanstillbakagång? 1. Förlusten av livsmiljöer på grund av utdikningen av våtmarker x. Duvhökarna har blivit fler 2. Allt för mycket jakt 10) Liksomdalripanklassificeradesocksåtjädernochorrenpådenuppdaterade hotskalanellerrödbokensomMissgynnadepåriksnivå.Varförplaceradesorren ochtjädernidenhärklassen? 1. Deras stammar har en negativ trend x. Deras livsmiljöer har blivit avsevärt mindre 2. En arbetsgrupp beslöt att placera dem i den här klassen trots att bedömningskriterierna visade att de var livskraftiga 1) Deickefredadefåglarnaivårtlandärfredadeundervårflyttningenoch häckningen.NärbörjarkråkansfredningstidisödraFinland? 1. 10.3. x. 10.4. 2. 1.5. 2) Vartskamanvändasigförhjälpomettstortrovdjurorsakaromedelbar faraförmänniskor? 1. Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet x. Det allmänna nödnumret 112 112 2. Finlands viltcentrals regionkontor 3) Tillvilkenmyndighetanmälermanomhusdjurharblivitskadadeavett stortrovdjur? 1. Till NTM-centralen x. Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet 2. Jord- och skogsbruksministeriet 4) VadmenasmedtermenhållbartuttagiVFFI:suppskattningaravdestora rovdjurensstammar? 1. Den mängd djur som kan fällas utan att äventyra artens gynnsamma skyddsnivå x. Den mängd djur som kan fällas utan att stammen blir mindre 2. En större avskjutning än detta bryter mot 20 § i jaktlagen som kräver att jakt ska bedrivas enligt det hållbara nyttjandets princip 5) Jaktvårdsföreningarnahållersittårsmöteifebruari.Hurmångamedlemmarskaenföreningväljatillsinstyrelse? 1. 5 - 8 x. 7 - 10 2. 3 - 4 VFFI omorganiserar och skär ner på nätverket av filialer n Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet förnyar sin organisation från och med januari innevarande år. I stället för tre forskningsenheter ska det bli en enhet för forskning och experttjänster. Syftet med omorganiseringen är att de olika forskningsprogrammen och forskningsområdena ska ha bättre tillgång än förut till hela institutets forsknings- och expertkunnande. De övriga verksamhetsenheterna utgörs av akvakultur och gemensamma tjänster. Det finns en strategisk grupp som fungerar som stöd för ledningen. "En av våra viktigaste målsättningar är att stärka forskningsinstitutet med avseende på ledning, utveckling och kundorientering. Den nya organisationen har tre strategiska direktörer; en forskningsdirektör, en servicedirektör och en utvecklingsdirektör, vilka är direkt underställda överdirektören. Till forskningsdirektör har ledningen utnämnt FD Vesa Ruusila. Han har i uppgift att utveckla och styra forskningsverksamheten som helhet på institutet. AFM Asmo Honkanen, som har utnämnts till servicedirektör, ska utveckla verksamhetsmodellen för att vidareförädla forsknings- och expertkunnandet till produkter och tjänster som i högre grad än förut motsvarar kundernas behov. Utvecklingsdirektör DI Kimmo Kukkavuori, har i uppgift att säkra de interna processernas smidighet och effektivitet samt utveckla hela organisationen och dess ledningsarrangemang", berättar överdirektör Eero Helle. Till ledningen för forskningsinstitutets verksamhetsenheter utnämnde ledningen FD Riitta Rahkonen (forsknings- och expertjänster), FM Petri Heinimaa (akvakulturtjänster) och FM Lena Söderholm-Tana (gemensamma tjänster). De här direktörerna svarar för sina respektive enheters operativa ledning och utvecklandet av enheterna. Alla de nya direktörstjänsterna är tidsbestämda (5 år). beräknas innebära en inbesparing på cirka 750 000 euro till 2015. Återstoden av inbesparingsbetinget genomförs huvudsakligen som personalavgångar genom pensioneringar samt effektivering av verksamheten. Just nu utreder VFFI möjligheterna att omorganisera verksamheten i Kotka (fiskforskning), Lammi (fisk- och viltforskning), Tervo (akvakultur), Paltamo (fiskforskning), Muonio (akvakultur) och Kaamanen i Enare (renforskning). Eventuella indragningar av filialer görs på ett sådant sätt att effekterna på institutets förmåga att sköta sina huvuduppgifter minimeras. De indragna filialernas verksamhet och personal överförs till andra filialer och till samarbetspartners lokaler. Beträffande fiskforskningen i Kajana och renforskningen i Kaamanen utreder vi i första hand möjligheterna att fortsätta med forskningsverksamheten i samma lokaler, delvis med hjälp av extern finansiering. Innan det slutliga beslutet fattas utreder vi också en eventuell flyttning av förädlingsprogrammet för regnbågsforell och sik i Tervo och fiskodlingsverksamheten i Muonio till några andra av VFFI:s fiskodlingsanläggningar. Det samma gäller en flyttning av fisk- och viltforskningen i Lammi till samarbetspartners anläggningar. Anpassad ekonomi säkrar huvuduppgifterna Sannolikt kommer VFFI:s finansiering att krympa med drygt två miljoner euro till 2015. Därför har institutet gjort upp en anpassningsplan för att säkra sina huvuduppgifter. I anpassningsplanen ingår att fem till sex verksamhetsställen dras in till 2016. Forskningsinstitutets direktion behandlade ärendet på sitt möte den 15 december. I detta nu bedriver VFFI forskning på 20 olika platser runt om i landet. Att upprätthålla ett så omfattande nätverk innebär väldiga årliga utgifter för hyror och lokaler. Indragningarna Ta vara på pälsarna ­ gå med i vår förening n I vårt land dör årligen hundratusentals vilda djur på laglig jakt och bland annat i trafiken. En stor del av de djurkroppar som tas till vara blir använd som mat och som råmaterial för olika produkter, men fortfarande är det en stor del av kropparna som bara dumpas i skogen. Varför är det så? Att ta vara på pälsen av ett djur är ingen lätt sak och hanteringen kräver kunnande. Dessutom har viltprodukterna en osäker sits på marknaden. En annan viktig faktor är betalningen, som i dagsläget inte ens täcker kostnaderna för jakten och hanteringen. Syftet med den finska föreningen för naturpäls, Luonnonturkisyhdistys ry, är att göra våra vilda pälsdjur kända och att det lagligt fällda viltet ska tas till vara i maximal omfattning och att hanteringen ska gå riktigt till. Föreningen vill stöda jakten efter pälsvilt och nyttjandet av pälsarna enligt hållbara principer. Den vill också erbjuda konsumenterna en möjlighet att köpa viltpälsprodukter som kommer från vår egen natur. Dessutom vill föreningen göra pälsprodukterna mera uppskattade och stöda produktifieringen som ekologisk saluvara. Föreningen stöder realiseringen av sina syften genom att för medlemmarna arrangera exempelvis utbildning och erbjuda jägare och säljare informationstjänster om köpare och vidareförädlare. Föreningen har ett registrerat varumärke, en logga med texten Wild Finnish Fur (WWF). När en jägare blir medlem får han ett eget märke med loggan och sitt medlemsnummer, som han kan fästa på det fällda viltet. Märket följer med ända till den slutliga produkten, och på så vis kan köparen vara säker på att han får äkta vara. Kunden kan också om han så önskar få veta var djuret har levt och hur det jagades. Mera information finns på föreningens webbsida www.luonnonturkisry.fi Jägaren l 1 l 2012 l 9
• Ordförandens spalt Denreformeradeviltförvaltningens verksamhetbefästersinställning Den nya verksamhetsmodellen för Finlands viltcentral, som inledde sin verksamhet i början av mars ifjol, körde igång i sin helhet i början av innevarande år. Med beaktande av omständigheterna klarade den nya organisationen överraskande väl av det gångna året trots att det har förutsatt omfattande av mycket nytt och ändring av traditionella rutiner. Det första verksamhetsårets utåt synligaste ändring var omorganiseringen av skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna så att den motsvarar paragraferna i gällande grundlag. Mången jägare har säkert under årets lopp förundrat sig över de nya turer som omorganiseringen av licensförvaltningen medfört men de beror enbart på att lagstiftarens vilja har realiserats och inte på viltcentralens nya verksamhetsmodell. En enkät om atmosfären visade att personalen under årets lopp har blivit satt på ett hårt prov i förändringens virvlar. Ett varmt tack till personalen för att den orkat och för att verksamheten "gått som på räls ...". I början av innevarande år inledde processerna Hållbar vilthushållning och Tjänster sin verksamhet. Via dessa funktioner möter vi flertalet av viltcentralens jägar- och andra kunder, vilket innebär att processerna ifråga i fortsättningen är mycket centrala aktörer när jägaren formar sin uppfattning om viltcentralen som serviceorganisation. Stödet av jaktvårdsföreningarna är i fortsättningen en av processen Tjänsters mest centrala uppgifter. Under hela den tid viltförvaltningens reformarbete har pågått har vikten av att jaktvårdsföreningarnas resurser säkerställs understrukits och visst har vi redan kunnat verkställa små förbättringar av föreningarnas finansiering. Eftersom en höjning av jaktvårdsavgiften kräver godkännande av riksdagen vid budgetbehandlingen så är det inte realistiskt att vänta sig alltför stora kliv uppåt i fortsättningen heller för föreningarnas finansieringsgrund. Men jag är övertygad om att snabbare resultat vid stödet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet kan uppnås genom en nyinriktning av viltcentralens resurser. Exempelvis på den ekonomiska förvaltningens sida hittas med säkerhet i fortsättningen nya möjligheter att organisera verksamheten. Likaså förväntas av viltcentralen att den ger enhetliga modeller och anvisningar till föreningarnas förfogande: verksamhetsledarnas och förtroendepersonernas arbete bör vara möjligast klart och rätlinjigt. Under innevarande år kommer vi att se klart märkbara åtgärder som stöder jaktvårdsföreningarnas verksamhet. I februari innevarande år väljs även nya styrelser för jaktvårdsföreningarna. Vi kan därför se fram emot ett intressant år inom denna sektor! Viltcentralens styrelse, riksviltvårdsrådet och de regionala viltvårdsråden har redan hunnit sammankomma några gånger. Av dessa tre har styrelsen den tydligaste rollen och värt att beakta i den nya förvaltningsmodellen är att behandlingen av frågor med anknytning till viltpolitiken inte i så hög grad hör till styrelsen utan framförallt ankommer på viltvårdsråden. För rådens del är det genuint fråga om ett slags öppnande av ett nytt spår, för någon tidigare färdig verksamhetsmodell finns det inte. Under innevarande år intar råden säkert sin plats som en betydelsefull aktör som drar upp strategiska riktlinjer för viltpolitiken och via råden kanaliseras även intressegruppernas röst i den finländska viltpolitiken. Det har framförts bedömningar om att förtroendepersonernas inflytande skulle ha minskat i jämförelse med hur det varit tidigare. I vissa frågor kan det förvisso ha gått så här men å andra sidan har det öppnats en möjlighet att på ett klart nytt sätt påverka viltpolitiken. Det är uppenbart att förtroendepersonernas betydelse inom vårt lands viltfövaltning, t.ex. som garanter för frivilligarbetet, är helt central. Huvuddelen av förtroendepersonerna är valda av jägarna och de har såväl rätt som skyldighet att slå vakt om vilthushållningens, dvs jaktens intressen, trots att jägarnas egentliga intressepolitik inte hör till viltcentralens uppgifter. Från detta är det bra att fortsätta --- vi beger oss med tillförsikt mot nya utmaningar! Tauno Partanen tf. styrelseordförande Finlands viltcentral 10 l Jägaren l 1 l 2012
• Jani Körhämö, projektchef, Finlands viltcentral Seppo Ronkainen En mångfald åsikter om älgen Under höstens lopp genomfördes en gallup som riktades såväl till olika intressegrupper med anknytning till älgen som till enskilda medborgare. Gallupen gällde målgruppernas åsikter om älgen och förvaltningen av vår älgstam. Den verkställdes dels vid möten för intressegrupper i samband med utarbetandet av den nationella förvaltningsplanen för älgstammen, dels genom en internetgallup. De talrika deltagarna i gallupen hade såväl motstridiga som samstämmiga målsättningar gällande älgen. Precis som vid diskussioner om många andra frågor tog de olika aktörerna upp en lång rad frågor från variationer i älgstammens storlek, skogs- och trafikskador, jägarkårens utveckling i framtiden och älginformationens användbarhet till älgstammens struktur. Under den kommande våren kallas intressegrupperna igen samman för att fortsätta arbetet och målet är att den nationella förvaltningsplanen för älgstammen ska vara färdigställd före utgången av 2012. 12 l Jägaren l 1 l 2012 V l Vid utarbetandet av den nu aktuella förvaltningsplanen för älgstammen tillämpas interaktiv planering och av de åtgärder som vidtas under projektet har hörandet av såväl aktörer med anknytning till älgen som av enskilda medborgare om deras åsikter och synpunkter getts en central position. Under den gångna hösten erbjöds olika intressegrupper en möjlighet att delta i utarbetandet av förvaltningsplanen genom att framföra sina synpunkter och arbeta med frågor som gäller älgen vid de av de regionala viltvårdsråden sammankallade mötena för intressegrupper i alla regioner inom Finlands viltcentral. Den största gruppen av särskilt inbjudna och övriga deltagande aktörer i dessa möten representerade organisationer inom jord- och skogsbruket samt markägarorganisationer. Nästan lika talrikt var jakten, frivilligorganisationerna och jaktvårdsföreningarna representerade. Övriga deltagande aktörer var representanter för organisationer inom trafiken, naturskyddet och landsbygdens utveckling samt för myndigheter och forskningsinstitut. Sammanlagt deltog representanter för närmare 330 olika aktörer i höstens sammankomster. Genom att indela deltagarna i grupper med olika bakgrundsintressen strävade vi till ett arbetssätt som säkerställde att alla olika intressen hade möjlighet att framträda trots att antalet deltagare från olika grupper delvis var både oproportionerligt och varierade. Inledningsvis begrundade alla grupper svaret på frågan om vilka positiva och negativa faktorer som för närvarande är
• nas bakgrundsintressen även om det fanns tydliga skillnader i betoningarna. Som en positiv faktor med anknytning till älgen poängterades älgjaktens betydelse som upplivande faktor i landsbygdens byar. För lokalbefolkningen utgör älgjakten ett viktigt inslag i vardagen och hämtar också ofta utflyttade på älgjakt i hemknutarna. På jaktföreningarnas stugor ordnas det ofta aktiviteter för byborna och älgjaktlaget kan vara byalagets enda fungerande förening. Värdet på det kött älgbytet ger och älgjaktens rekreationsvärde noterades likaså som en betydelsefull positiv sak. Av de negativa sidorna ansågs älgkrockarna i trafiken inklusive följder som de klart viktigaste. De direkta och indirekta skadorna på skogsbruket upplevdes likaså som klart negativa. Även älgflugan väckte överraskande livliga diskussioner och den upplevdes i rätt hög grad genera rekreationsaktiviteter i naturen och skogsarbetet. Av problemen vid regleringen av älgstammen framstod den kraftiga variationen i stammens storlek som ett typiskt exempel på något som nästan alla parter ville bli av med. Likaså väckte älgstammens nuvarande struktur livlig debatt. Många framförde härvid en önskan om en jämnare ålders- och könsstruktur än den nuvarande. Frågan motiverades, beroende på bakgrundsintresset, bl.a. med försvagad kvalitet på älgfångsten och kraftig tillväxt för stammen om uppskattningen av stammens storlek slagit fel. Vid fastställandet av målen för förvaltningen av älgstammen ansågs det vara en önskvärd modell att aktörerna Av problemen vid regleringen av älgstammen framstod den kraftiga variationen i stammens storlek som ett typiskt exempel på något som nästan alla parter vill bli av med. på lokal nivå förhandlar sinsemellan och uppställer för respektive region lämpliga älgmål. Närmast jord- och skogsbrukets aktörer framförde för sin del önskemål om riksomfattande ramar för älgstammen. Allmänt ansågs att information om älgstammen och av denna orsakad skador har stor betydelse för hur förvaltningen av älgstammen lyckas. De facto framfördes rikligt med önskemål och utvecklingsidéer om en noggrannare och användbarare information om älgen. Vidare framfördes önskemål om mera öppenhet och snabbhet i informationen, så att de olika aktörerna skulle ha tillgång till samma uppgifter. För jaktlicenssystemets del uttalades förhoppningar om flexibilitet och det s.k. banklicensförfarandet ansågs av många vara välkommet. Vid sammankomsterna väckte även frågan om älgjägarnas tillräcklighet i framtiden och om deras vilja att binda sig vid älgjakten diskussioner under sammankomsterna. Beträffande problemen vid förvaltningen av älgstammen sammanföll synpunkterna i de olika regionerna ofta rätt väl med varandra även om de egna särdragen i norra Finland kunde ses i I de regionala mötena för intressegrupper under höstens lopp deltog representanter för nästan 330 olika aktörer. Bredast var aktörer med anknytning till jordoch skogsbruket samt till jakten representerade. Deltagarna per bakgrundsgrupp knutna till älgen med dagens älgstam inom respektive region. Inom ramen för en andra uppgift ombads grupperna att ingående och fördomsfritt dryfta problem och möjligheter i anslutning till nuvarande system för reglering och praxis vid förvaltningen av älgstammen och hur de kunde lösas. När grupperna presenterade sina resultat för de övriga deltagarna uppstod det livliga men till tonen konstruktiva diskussioner och det framkastades också många för de olika parterna gemensamma mål för förvaltningen av älgstammen. 140 120 124 114 100 80 Personer 60 40 37 20 20 23 11 Jakt Jord-, skogsbruk, Naturskydd och renhush rekreation Trafik Utveckl av landsbygden Myndigh och forskning Älgen bjuder på såväl nytta som skada Åsikterna om såväl positiva som negativa sidor av älgen sammanföll långt oberoende av region eller arbetsgupper- 0 Jägaren l 1 l 2012 l 13
• Antero Isola, viltkamerafoto, besökare vid slickstenen åsikterna där. Konflikten i dessa regioner mellan lokala och utsocknes jägare kom närmast till synes i åsikterna om att det finns för många jägare i samma områden och om delvis bristfälliga spelregler. 4500 personer svarade på älgenkäten Den för alla medborgare avsedda gallupen med älgtema på nätet kunde besvaras på hösten från medlet av augusti till utgången av oktober. Under den drygt två och en halv månad långa perioden svarade närmare 4500 personer på gallupens frågor. För regionernas del inkom svar relativt väl täckande eftersom det kom minst ett svar från alla kommuner i Finland exklusive Åland. Den typiska svararen var en medelålders manlig lägre eller högre tjänsteman. Av svararna var omkring 12 % kvinnor. Gruppen av personer som besvarade gallupen representerade jämfört med alla finländare markant personer som bodde utanför tätorter, vilket berättar att intresset för älgfrågor är utmärkande för landsbygdens befolkning. Över 60 % av svararna ägde skog och 70 % av dem deltog i älgjakten. Av de skogsägare som besvarade enkäten deltog två av tre i älgjakten och nästan alla svarare närmade sig frågan också ur en bilists synpunkt. Svararnas bakgrund inverkade även på hur de reagerade vid ett möte med 14 l Jägaren l 1 l 2012 en älg eller av älg lämnade spår. Hos svarare som inte var jägare väckte mötet med en älg oftare rädsla eller ilska än hos jagande svarare. Möten med älgjägare väckte lättare ilska eller olust hos svarare som inte var jägare eller jord- eller skogsbrukare. Älgflugorna väckte olust och avsky på samma sätt i alla svarargrupper. Av de icke jagande jord- och skogsbrukarna ville största delen, omkring 80 %, minska älgstammen medan motsvarande andel av de jagande jord- och skogsbrukarna var bara omkring 20 %. Genom att kombinera svaren kan en uppfattning erhållas om vilka svarare det är som lider särskilt mycket av älgens framfart och vilka svarare som drar mest nytta av djuret. Mest ser de svarare ut att lida av älgens närvaro som antingen själva eller någon bekant till dem har varit med om en älgolycka och kommer ihåg ett flertal "nära ögat"-situationer. Svararna var i jämförelse med dem som drog nytta av älgen oftare skogsägare och hade upplevt älgskador i sin skog. Många i denna grupp var starkt övertygade om att det finns för mycket älg. Däremot föreföll särskilt svarare som inte hade egna erfarenheter av älgolyckor att dra särskild nytta av älgen. I jämförelse med dem som led särskilt av älgen var de mera sällan skogsägare och oftare jägare. Älgen upplevdes vara ett värdefullt djur och dessa svarare önskade upprätthålla älgstammen på sin nuvarande nivå eller att den skulle bli större. Enligt svararnas åsikt var de fyra viktigaste synpunkterna som bör beaktas vid förvaltningen av älgstammen skador som orsakas trafiken, älgjaktens betydelse som upplivande faktor i landsbygdens byar, de av älgar orsakade skadorna på skogsbruket och jaktmöjligheterna. T.ex. de stora rovdjurens behov av näring och effekterna av älgar som förirrade sig in i städer ansågs inte ha någon större betydelse. Största delen av svararna ansåg att målen för regleringen av älgstammen bör fastställas noggrannare än idag på lokal nivå, där kännedomen om älgstammen och skadesituationen är bäst. Av svararna understödde flertalet att ett elektroniskt älgobskort och dito anmälan om fångst tas i bruk samt att reglering av älgstammen möjliggörs också inom sådana naturskyddsområden där miljön orsakas skador av älgar som lever inom området. En ändring av älgstammens struktur i en riktning som producerar mindre än för närvarande understöddes i mindre eller större omfattning av omkring två av tre svarare. Av de presenterade eventuella utvecklingstrenderna erhöll tidigareläggning av jakttiden i hela landet samt ett upphörande av jaktlicensbeläggningen för älgjaktens del och för systemet med skadeersättningar endast ett obetydligt understöd. Arbetet fortsätter Utgående från det influtna materialet och en analys av detta bereds nu den viktigaste delen av förvaltningsplanen för älgstammen, dvs riktlinjerna och åtgärdsförslagen. Under vinterns och vårens lopp behandlas älgfrågorna i en workshop för sakkunniga samt i olika arbetsgrupper. Ytterligare kallar de regionala viltvårdsråden under den kommande våren igen samman intressegrupperna till möten i tecknet av fortsatt beredning av förvaltningsplanen. Vid dessa möten i mars-april fortsätter finslipningen av preliminära linjedragningar och förslag och det slutliga målet är att i förvaltningsplanen presentera riktlinjer för förvaltningen av älgstammen som sammanjämkar parternas synpunkter på förvaltningen av älgstammen och de praktiska åtgärder som krävs för realiserandet av dessa riktlinjer. Målet är att arbetet ska vara slutfört före utgången av 2012. Ett varmt tack till alla som deltagit i mötena för intressegrupper och till alla som besvarat gallupfrågorna. l
• Aktuellt från ministeriet Viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen klar n Som ett utmanande strategiskt mål fram till 2015 för viltkoncernens strategi ställdes en utveckling av viltkoncernens rutiner så att de är effektiva, ekonomiska, kundanpassade och förutseende. Med de världsekonomiska och statsfinansiella utmaningar vi upplever idag är det nödvändigare än någonsin att uppnå målet. Under 2011 gick en särskild arbetsgrupp kritiskt igenom nuläget för viltkoncernens informationsförvaltning och kundbehoven. Arbetsgruppen konstaterade att datasystemen i viltkoncernens olika ämbetsverk och institut utvecklas från egna utgångspunkter, det förekommer onödiga hinder för erhållandet av information och informationen till koncernens interna aktörer och intressegrupperna ur tillgängliga informationskällor är bristfällig. Ytterligare observerade arbetsgruppen att ämbetsverken och instituten samlar in och förädlar överlappande information med olika datasystem varvid databehandlingen binder resurser och försvårar sambruket av data, särskilt som systemen är tekniskt föråldrade. Det föreligger sålunda ett skriande behov av en gemensam strategi. Arbetsgruppen slutförde arbetet med viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen i december. För strategin uppställdes följande vision som sträcker sig fram till 2015: En fungerande informationsförvaltning ­ en betjänande Offentlig viltkoncern: Viltkoncernens informationstjänster är kända för öppenhet, tjänar olika kundgruppers behov bra och främjar utvecklingen i branschen. I strategin för informationsförvaltningen ställs också konkreta målsättningar som sträcker sig fram till 2015: 1) Informationsförvaltningens tjänster stöder beslutsfattandet inom viltkoncernen, effektiverar verksamheten och utnyttjar effektivt elektroniska servicekanaler vid betjäningen av kunder. 2) Informationsförvaltningen stöder den Offentliga viltkoncernens verksamhet genom att sammankoppla substans- ja teknologikunnande samt utveckling av datasystemen och administrationen av dessa. 3) Informationsförvaltningen sörjer för att teknologiska och informationtekniska möjligheter och den bästa praxisen kan utnyttjas i verksamheten. behöver viltförvaltningen kundnära och effektiva kanaler för förmedling av information till jägarna om viltbeståndens utveckling och rekommendationer gällande jaktmetoder. Informationsförvaltningen stöder insamlingen av behövliga uppgifter om fångster och jaktmetoder av jägarna för viltförvaltningen med hjälp av effektiva och kundnära elektroniska metoder, t.ex. med hjälp av personliga jaktdagböcker. Praktiska åtgärder redan inledda Trots att viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen har färdigställts alldeles nyss har ett flertal centrala projekt redan inletts genom att föregripande fördela ansvaret i bästa koncernanda. Under jord- och skogsbruksministeriets ledning har under fjolåret beredningen av ett viltskaderegister inletts. Implementeringen av viltskaderegistret grundar sig på insamling av data från av olika myndigheter upprätthållna datasystem som behandlar data om skador. Viltskaderegistret realiseras som en databanklösning som har integrerats i viltdatabasen. I den här sammanförs uppgifterna om viltskador i olika system. Målet är att kunna erbjuda en möjlighet att mångsidigt kunna utnyttja de sammanförda uppgifterna, som bl.a. omfattar till tid och plats bundna spatiala data och en mångsidig rapportering inklusive historiska data. Viltskaderegistret ska vara klart i början av 2013. Ur koncernens synpunkt är det centralt att de spridda kunduppgifterna sammanställs till ett sambrukat kundregister (t.ex. jägarregistret, uppgifterna om avläggande av skjutprov, lantbruksregistret, licensfilerna, viltforskningens frivilliga inventerare) samt realiserandet av interaktiva elektroniska tjänster för uträttande av ärenden (bl.a. ansökningar, beslut, tillstånd, avtal). Utarbetandet av kundregistret inleds i början av innevarande år under ledning av Finlands viltcentral. För att säkerställa bättre täckande fångstuppgifter än för närvarande inleder också Forststyrelsens jakt- och viltvårdstjänster innevarande år installeringen av en elektronisk jaktdagbok, som kan utnyttjas av jägarna. Statsförvaltningens IT-riktlinjer har beaktats Informationsförvaltningen främjar uppnåendet av effektivitetsmålen Strategin för viltkoncernens informationsförvaltning grundar sig på riktlinjerna för den Offentliga viltkoncernens strategi. Informationsförvaltningen är ett centralt verktyg vid realiserandet av viltkoncernens samhälleliga effektivitetsmål och strategiska målsättningar. Centrala informationsbehov för t.ex. det effektivitetsmål som gäller bevarandet av viltbesståndens livskraft: 1) För uppskattning av viltbeståndens storlek och utvecklingstrend behövliga uppgifter i form av tidsserier och spatialt noggrant bundna vid positioneringsuppgifter (beståndsdata: inventerings- och observationsuppgifter) 2) För främjande av viltvårdsåtgärder behövs uppgifter om viltarternas livsmiljöer (skogstaxeringssystemet, punktuppgifter; t.ex. spelplatser, iståndsatta våtmarker, viltvårdsåtgärder); och 3) För dimensionering av jakten på en hållbar nivå behövs uppgifter om fångsten; djurarter (för en del arter ålder, kön), mängd, fångstplats, fångstsätt samt uppgifter om verkställda åtgärder för främjande av viltvården. Informationsförvaltningen stöder installering av datalösningar för uppföljning av viltskador och därmed sammanhängande åtgärder, närmast dimensionering av jakten, utbetalning av ersättningar och förebyggande av skador. Dylika system är bl.a. registret för viltskador och uppföljningssystemen för viltbestånd, observationer och skador (RiistaWeb, Sorkka, Tassu och Hivala samt filerna för förebyggande material och systemen som berättar om trafikskador). Kontrollen över skador förutsätter att informationsförvaltningen stöder beredningen av budgeterna med tidsenliga system som förbättrar prognostiserandet av skador. För att främja etisk och ansvarsfull jakt och viltvård stöder informationsförvaltningen förmedling av information till jägarna och styrning av jaktbeskattningen till en hållbar nivå. För att höja jägarnas kunskapsnivå Strategin iakttar målsättningarna för statsförvaltningens IT-strategi, bl.a. för specifikationen av arkitekturen, infrastrukturen och positioneringsprodukten samt för god IT-förvaltningssed. Enligt riktlinjerna har koncernens ämbetsverk/institut utvecklingsansvaret för datasystem och datareserver som stöder viltkoncernens kärnverksamhet och koncernens ledningsgrupp ansvaret för koordineringen. Styrningen och utvecklingen av informationsförvaltningen sker som en del av ministeriets resultatstyrning. Systemens planerings- och implementeringstjänster anskaffas vid behov av externa aktörer. Överinspektör Jussi Laanikari Jägaren l 1 l 2012 l 15
• Juha Tiainen och Jukka Rintala Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2011 2012 års upplaga av inventeringarna av fälttrianglar har precis börjat. Det kan därför vara på sin plats med en tillbakablick på resultaten för i fjol. Liksom under tidigare år gjordes inventeringarna under perioden början av januari till början av mars, nu för trettonde gången. Att delta i en spårräkning är en fin vinterupplevelse, som ibland kan vara tuff och ibland riktigt jäklig, men oftast härlig, som en veteran har uttryckt saken. 16 l Jägaren l 1 l 2012 V l Vintern 2011 var kall och snörik. I fälttrianglarnas båda inventeringsområden, södra och västra Finland, var temperaturen rätt så normal i januari, men det snöade nästan varje dag. Februari var fem till sex grader kallare än medelvärdet för jämförelseperioden 1971-2000. Liksom under vintern innan fanns det mer snö än på flera decennier eftersom kölden höll i sig under en så lång tid utan milda perioder som hade smält eller packat till drivorna. I januari snöade det nästan varje dag. I söder snöade det i februari varje dag bara i början av månaden medan det i Österbotten, där vädret var aningen mildare, snöade under hela månaden. När en inventering görs borde det ha gått ett eller två dygn sedan senaste snöfall. Om spåren omfattar en längre tidsperiod så blir de så många att de är svåra att räkna om det finns gott om djur. Sammanlagt räknades 153 trianglar, vilket är aningen mer än vintern innan, som även den var både snörik och kall. Antalet räknade trianglar nådde en topp åren 2001, 2002 och 2004, då ungefär 270 fälttrianglar räknades. Många inventerare hade svårigheter
• bara är möjligt eftersom det i början av vintern inte finns lika mycket snö som senare och det är lättare att ta sig fram. Indexet visar förändringarna under en längre period Vi har nu inventerat fälttrianglar under såpass många år att vi kan dra några generella slutsatser av resultaten. Förändringsindexen visar förändringarna och variationerna hos bestånden över en längre tidsperiod, och de är i sin tur kopplade till variationerna i tillgången på föda, temperaturen, regn- och snöförhållandena och relationerna mellan rovdjur och bytesdjur. Indexen i diagrammen här invid beskriver den årliga, genomsnittliga variationen per dygn för alla trianglar. Tabellen visar de genomsnittliga värdena för årets inventering per dygn och mil. I fjol gjordes inventeringarna i genomsnitt 1,7 dygn efter senaste snöfall; spåren omfattade en tid som var i stort sett lika lång som under tidigare år. Notera att de olika arternas spårtätheter inte är direkt jämförbara med varandra eftersom det finns stora skillnader i rörlighet mellan arterna. Däremot ger spårtätheten och antalet individer av en art tillsammans en uppfattning om arternas förhållande relativt varandra. Resultatet för inventeringen av fälttrianglar vintern 2011. Inventeringen omfattade 19 däggdjurs- och 7 fågelarter. Resultatet bygger på materialet från 153 fälttrianglar. Det genomsnittliga Tuomo Karsikas Snöspårens genomsnittliga täthet på fälttrianglarna räknat per 10 km och dygn är i jämförelse med vilttrianglarna dubbelt tätare. Skogsharen och räven minskade De allmännaste arterna vid inventeringen var liksom under tidigare år räven, fältharen, ekorren och skogsharen. Skogsharens förändringsindex ligger på bara cirka 60 procent av vad den var för ett decennium sedan, men det är möjligt att tillbakagången har börjat så sent som under de senaste fem åren. Hos räven kan vi notera en liknande minskande trend och vi kan fråga oss om det finns en koppling till skogsharens tillbakagång. Så mycket är i alla fall klart att rävens variationer är knutna till tillgången på sork. Lodjuret ökade Mårdhund, vitsvanshjort, älg och rådjur observerades i ungefär var tredje Trianglar där arten observerats %-uell andel av de räknade tri Antal Antal spår / 10 km/ dygn i snitt Trianglar där arten Alla trianglar förekommer 7,9 18,9 0,6 9,3 0,0 0,1 14,0 2,4 0,7 0,6 0,0 0,4 0,0 0,2 0,8 0,9 6,7 0,0 2,2 6,0 0,1 1,1 0,6 0,0 1,1 0,2 0,0 0,5 10,0 21,5 7,8 11,0 1,7 8,3 14,8 7,2 3,6 2,4 1,5 2,0 1,7 1,9 3,0 3,3 22,3 3,3 6,0 17,7 2,5 8,5 2,4 2,5 15,5 3,2 1,1 2,6 Totala antalet spår/ dygn (alla trianglar ) 730 1731 56 853 1 5 1287 225 63 54 5 36 1 19 71 85 616 2 202 552 6 102 51 3 102 21 2 49 Skogshare Fälthare Hardjur1 121 134 12 129 1 1 145 52 29 37 5 29 1 16 40 43 46 1 56 52 4 20 36 2 11 11 3 31 79 88 8 84 0,7 0,7 95 34 19 24 3 19 0,7 10 26 28 30 0,7 37 34 3 13 24 1 7 7 2 20 Ekorre Bisam Varg Räv Mårdhund Hermelin Småvessla Mink Mård Grävling Utter Lodjur Katt Vitsvansvilt Dovhjort Älg Rådjur Tjäder Orre Järpe Ripa Rapphöna Fasan antalet spår i snön / 10 km / dygn är uträknat separat för varje inventerad triangel samt för de trianglar där arten i fråga påträffades. När däggdjursspåren räknades togs det hänsyn till tiden som gått sedan snöfallet medan antalet observerade fåglar alltid tolkas som ett dygn. med att hitta en lämplig inventeringsdag eftersom det i början av perioden snöade varje dag och det därefter blev väldigt kallt. Under inventeringsdagarna låg morgontemperaturen dock i genomsnitt på ­8 °C och dagstemperaturen på ­5 °C, vilket motsvarade medeltemperaturen för januari, men var fem till tio grader varmare än genomsnittet för februari. I februari blev inventeringarna på grund av snötäcket ett tungt göra. Snödjupet var i genomsnitt 52 cm i trianglarna. För att göra jobbet lättare är det klokt att sköta inventeringen så fort det Inte definierat om fälthare eller skogshare. 1 Duvhök Korp Jägaren l 1 l 2012 l 17
• Spåren efter en katt (till v) och en mårdhund är lätta att känna igen när stämplarna är tydligt tecknade på hård och tunn snö. Bägge är runda Marcus Wikman och så gott som lika stora. I djup snö kan det vara svårt att skilja dem åt när trampdynorna och i synnerhet klorna är otydligt tecknade. Juha Tiainen Marcus Wikman Mårdhundsspår observerades i var tredje triangel, vilket betyder att det fanns särskilt gott om mårdhund. Under fjolhösten var det knappt om föda för mårdhundarna och när fettdepåerna började sina var många av dem tvungna att ge sig ut efter föda trots att vintern var kall och snörik. triangel. Under fyra av de senaste fem åren har mårdhunden förekommit synnerligen allmänt i södra Finland. Trots att senaste vinter var sträng noterar vi att mårdhundarna var mycket aktivare än under vintern innan, i likhet med de tidigare milda vintrarna. Rådjurets förändringsindex har varit lågt under de två senaste vintrarna. Under samma tid har lodjuret blivit vanligare ­ men vad gäller indexet för västra Finland ska vi observera att eftersom stammen har varit väldigt liten så blir också en relativt blygsam ökning hos populationerna relativt sett enorm. Vintern 2010 observerades lodjur i 16 procent av fälttrianglarna och i vintras i så mycket som var fjärde. Under de närmaste åren får vi se om lodjuren Skogshare 1761 1.0 2.0 Lepus timidus Fälthare 4657 Lepus europaeus Ekorre 1798 1.6 Sciurus vulgaris Räv 2982 Vulpes vulpes Mårdhund 254 Nyctereutes procyonoides Fasan 94 1.0 Phasianus colchicus 1.4 3 4 0.6 1.0 1.0 0.4 1 2 2.5 2.0 1.4 Mustela erminea Mustela nivalis Neovison vison 1.2 Martes martes Lutra lutra 3.5 Hermelin 141 5 Småvessla 178 Mink 30 Mård 72 Grävling 33 0.2 Korp 227 Corvus corax 1.5 0.8 1.0 0.8 0.5 0.4 Lodjur 66 40 Lynx lynx Kat 193 Felis catus 0.0 Vitsvansvilt 1759 Odocoileus virginianus Dovhjort 55 Dama dama 0.2 Älg 488 Alces alces 0.5 2000 1 2.0 3 0.6 1.0 2008 2.5 2.0 2.5 1.5 Rådjur 983 1.5 Capreolus capreolus Tjäder 15 1.4 Tetrao urogallus Orre 334 0.9 Tetrao tetrix 0.0 Södra Finland Västra Finland Hela området Rapphöna 162 Perdix perdix 1.5 20 1.0 0.5 1.0 0 Ripa 134 Bonasa bonasia 6 8 0.8 2 4 0.5 0.2 0.3 0.6 När en fälttriangel inventeras är det 16 däggdjur och fem hönsfåglar samt korp som räknas. För fåglarna räknas både spår och direkta observationer. Diagrammen visar variationerna under perioden 1999-2011 i södra Finland (Nylands, Egentliga Finlands, Kymmene/Sydöstra Finlands och Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt/regionkontor) och i västra Finland (Satakunta, Österbottens, Norra Tavastlands och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt /regionkontor). Viltbestånden året 1999 är betecknade med siffran 1. Indexen för de därpå följande åren visar beståndens storlek i förhållande till året 1999. Indexen är beräknade enligt en matris för funktionen år x triangel med en modell som tillåter avbrott i inventeringarna för enskilda trianglar. Siffran efter artnamnet anger det genomsnittliga antalet observerade spår per år. 18 l Jägaren l 1 l 2012 0.0 1.0 2.0 0.5
• Osuva valinta DIANA-ILMAKIVÄÄRIT JA LASTING-KERRASTOT SIVUVIRITTEINEN 100 % MERINOVILLAA 48 Tämä pitkän kantaman kiinteäpiippuinen ilmakivääri on tehokas ja tarkka. Sopii myös bipodin avulla ampumiseen. Ominaisuuksiin kuuluvat klassinen suora tukki ilman poskipakkaa, säädettävä tähtäin ja automaattinen varmistin. NAISILLE Heavy 240 g Wory -puolipoolopaita (punainen, koot s-xl) ja Fida -housut (punainen/musta, koot s-xl) · molemmin puolin sileäksi neulottua 100 % merinovillaa · sopii ainoaksi kerrokseksi urheiluun tai jokapäiväiseen käyttöön MIEHILLE Double heavy 270 g Widi -puolipoolopaita ja Wet -pitkälahkeiset housut (musta, koot m-xxl) · kaksikerroksista 100 % merinovillaneulosta · johtaa tehokkaasti kosteuden pois iholta ja pitää lämpimänä Lasting merinovillatuotteet valmistetaan tarkasti valikoidusta Super Fine -merinovillasta, jonka kuidun halkaisija on vain 16 mikronia. Materiaali pitää lämpimänä ja johtaa kosteuden pois iholta ilman kutiamisen tai pistelyn tunnetta. SIVUVIRITTEINEN 56 TH 56 TH on sivuviritteinen malli rekyylittömään ammuntaan. Ergonomisesti muotoiltu tukki peukaloreiällä. Kuvan kiikaritähtäin on lisävaruste. 440 TH Lyhyempi, kevyempi ja siksi helpompi käsitellä kuin mallit 470 TH ja 56TH. 16 Joulen teho tekee tästä aseesta täydellisen Field-Target- ja siluettiammuntaan. Kuvan kiikaritähtäin on lisävaruste. LISÄÄ OSUVIA VALINTOJA LÖYDÄT REMEKSEN KATALOGISTA! www.remes.fi Tutustu katalogiin netissä tai lähimmällä jälleenmyyjälläsi Myynti: Ase- ja urheiluliikkeet kautta maan begränsar rådjurens tillväxt eller om de låga värdena för förändringsindexen beror på att djuren rör sig mindre under stränga vintrar. För älgens del är det värt att notera att förändringsindexet för västra Finland under de två senaste åren har återgått till samma nivå som för ett decennium sedan. Mårddjuren Hos mårddjuren är hermelinens och småvesslans variationer kopplade till tillgången på sorkar, som nådde ett kraftigt maximum för tre år sedan. 2011 inföll ett toppår igen, men sorkbestånden nådde inte upp till samma nivåer som vid föregående topp. För den invandrade minkens del kan spårindexen eventuellt låta oss ana en svag tillbakagång under de år som fälttrianglarna har funnits. För mårdens del är variationerna kraftiga och verkar vara knutna till ekorrens fluktuationer. För utterns del avspeglar däremot de stora variationerna i synnerhet i västra Finland isläget i vattendragen. anglarna, samtidigt som arten har de kraftigaste fluktuationerna. Hos orren är de årliga variationerna lugnare, men förändringsindexet har under de senaste åren stått på en lägre nivå än i början av fälttrianglarnas historia. Hos järpen och fasanen har förändringsindexen rasat medan rapphönan har hållit sig på en så gott som oförändrad nivå, inom sina årliga variationer. Inventeringarna ökar i värde för varje år Spårräkningen utgör en viktig del av viltvården eftersom den är det enda sättet för oss att få en uppfattning om hur viltbestånden varierar. När inventeringarna har gjorts under många år visar sig trender i beståndens utveckling som på grund av de stora årliga fluktuationerna inte syns på kort sikt. De årliga variationerna avspeglar igen stammarnas reella fluktuationer, men också förhållandena när en inventering genomfördes. Ju större det årliga materialet är som vi förfogar över, desto tillförlitligare framträder både långtidstrenderna och korttidsvariationerna, och desto bättre kan vi ta hänsyn till de yttre omständigheterna. Det får förekomma år då en viss tri- angel inte blir räknad, utan att analysen av beståndens variationer blir lidande. Det är inte ovanligt att någon triangel blir överhoppad något år, när tiden som står till förfogande inte går ihop med de sällsynta dagarna då vädret är gynnsamt. Det vore ändå onödigt att ge upp en triangel för den skull, eftersom inventerandet kan återupptas även om uppehållet skulle ha varat i några år. Det är inte heller ovanligt att en person som nödgats sluta med "sin" triangel för gott utser en efterträdare, som kanske är medlem i samma jaktförening eller kanske är ett barn eller barnbarn som på det här viset kan lotsas in i viltets fascinerande värld l Inventeringsdatumen för fälttrianglarna vintern 2011 och det genomsnittliga snödjupet. Den genomsnittliga inventeringsdagen var 14 februari (dag 45) och det genomsnittliga snödjupet 52 cm. Hönsfåglarna För hönsfåglarnas del varierar läget från art till art. Tjädern står för det minsta antalet observationer i fälttri- 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Snödjup cm 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Datum (1 = 1.1., 32 = 1.2., 60 = 1.3.) Jägaren l 1 l 2012 l 19
• Vetenskaplig viltkunskap Tema och variationer Inom den klassiska musiken kan kompositören bygga sitt verk till en helhet, i vilken kompositionens grundtema varieras och som man kan närma sig på olika sätt. Genom variationerna presenterar tonsättaren nya hörselvinklar för sin ledande tanke - leka, experimentera eller presentera olika alternativ mer systematiskt. Det går att identifiera liknande funktioner hos djur och växter. Artspecifika egenskaper bestämmer i huvudsak artens förökning, näringsintag eller anpassning till årstidernas växling. Varje individ är en egen variant av dessa, som består av anlag, livsmiljö och summan av deras interaktioner. Hur mycket egenskaperna varierar mellan olika individer fluktuerar från nästan noll till det mångdubbla. Det finns inga skillnader i de strukturella egenskaperna, som antalet ben inom samma art och mellan individer av samma kön. Däremot kan det vara stor skillnad tillväxttakt eller kroppsstorlek. Miljömässiga förhållanden, som föda och väder, påverkar hur stor tillväxten eller kroppen blir, inom ramen för det som arvsmassan tillåter. Det som vi för tillfället beaktar som fördelaktiga eller skadliga egenskaper för en arts livskraft kan snabbt förändras när förhållandena blir andra. I ett fiktivt exempel uppnår de fåglar som anländer lite för tidigt till vårt land under ett väderleksmässigt "normalt" år eventuellt bara hälften av den genomsnittliga produktionen av ungar. Föryngringen är inte bra, men ändå tillräcklig för att föra generna vidare i populationen. När vårarna kommer tidigare kan dessa individers produktion av ungar stiga avsevärt i jämförelse med artfränderna inom samma område, varvid den här egenskapen ökar. På motsvarande sätt har en hare som byter till vinterpäls senare än genomsnittet under pågående vinter haft ett bättre skydd mot rovdjur än de artfränder som bytt tidigare. Dessa har igen under de två senaste vintrarna haft en fördel när snön kommit tidigt. Varierande förhållanden gynnar olika egenskaper, vilket bidrar till att upprätthålla en stor genetisk variation. Beteendet på individnivå underkastas samma principer som de övriga egenskaperna. Vissa genomsnittliga, arttypiska egenskaper är lätta att identifiera och namnge, men variationen mellan individer är stor. Man har identifierat olika personlighetstyper också i djurens beteende. Det finns skillnader bl.a. i hur sociala, flexibla, fördomsfulla etc. de är. Dessa drag kan visa sig i både det territoriella beteendet och i födovalet. Det är inte nödvändigt att ett stort rovdjur som kommer till bebyggda områden har ett intresse för mänskliga aktiviteter, utan det kan vara en följd av artens normala beteende i kombination med individens egna drag. Särskilt unga individer, nästan oavsett art, lämnar födelseorten och söker en partner och ett eget revir i främmande trakter. De förutsättningslösaste individerna är djärvare att söka föda på nya ställen vilket kan leda till konflikter med människan. Fördomsfrihet kan dock vara en fördel i storskogarna och därmed kommer egenskapen att bevaras i populationen. I närheten av bebyggelse är det förnuftigt att ta bort stora rovdjur som upplevs som problematiska. En individ som avlägsnats överför inte sitt beteendemönster till eftervärlden genom gener eller inlärning. En viss skygghet för människan bevaras sannolikt bättre hos en art om den jagas. Att ta bort individer som media diagnostiserat som bråkmakare är bara medicin mot det akuta problemet, men har knappast någon avgörande inverkan på artens beteende. Förvaltningen av de stora rovdjurens stammar, regleringen och utvecklandet av handlingsmönster för problemsituationer förutsätter ett brett faktaunderlag, utvecklingsarbete och interaktion mellan olika intressegrupper också i framtiden. 20 l Jägaren l 1 l 2012 Vesa Ruusila Forskningschef Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet