• Utgivare: 1 / 2012 Dags att ansöka om dispens för jakt efter icke fredade fåglar! s. 54 Listig som en räv eller listigare än en räv? s. 22 Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2011 s. 16 Delta i din jaktvårdsförenings årsmöte s. 56 Årsservice på geväret s. 40
• Ledaren Jaktvårdsföreningarnas funktionsduglighet viktigare än deras storlek Enligt viltförvaltningslagen ska Finlands viltcentral före utgången av år 2013 fastställa gränserna för jaktvårdsföreningarnas verksamhetsområden. Lagens huvudregel är att gränserna ska följa kommunernas gränser. Föreningarnas verksamhetsområden bildas sålunda av en eller flera kommuner. Av särskilda skäl kan dock gränserna avvika från den kommunala indelningen bara gränserna grundar sig på fastighetsregistrets byindelning. Viltförvaltningslagen utgår från frivillighet. Jaktvårdsföreningarna beslutar själva om ändringar i sina verksamhetsområden, sammanslagningar och delningar samt lägger fram förslag om detta för Finlands viltcentral i och för fastställande av sina verksamhetsgränser. Som i lagen avsett särskilt skäl att avvika från kommunens gränser kan det intensiva tillstånd av förändring som för närvarande präglar kommunstrukturerna och den osäkerhet tillståndet medför. Frågan om utveckling av kommunstrukturen förefaller att vara helt öppen i republikens regering. Strävar regeringen med käppar och morötter till 60 eller 100 kommuner eller nöjer den sig med en frivillig på eget initiativ av kommunerna skött utveckling. I varje fall kommer kommunernas gränser under de närmaste åren att vara under ständig förändring. Om den nya kommunindelningen är ändamålsenlig ur vilthushållningens synpunkt återstår att se. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet grundar sig på jägarnas eget initiativ och frivilliga arbete. De små föreningarnas administration och styrning av verksamheten sköts långt som talkoarbete. Den genom sammanslagningar eftersträvade nyttan kan lätt förvandlas till kostnadsökningar när styrningen av de växande föreningarnas verksamhet i allt högre grad kräver en heltidsanställd insats. Riksdagen förutsatte i samband med behandlingen av viltförvaltningslagen att en allt större del av inflödet av jaktvårdsavgifter överförs till föreningarna som stöd för deras verksamhet. Viltcentralen har beaktat detta i sina på medellång sikt uppgjorda ekonomiska utvecklingsplaner. Eftersom viltcentralens verksamhetsförutsättningar samtidigt måste säkerställas kan en kännbar förbättring av föreningarnas ekonomi endast ske genom att höja jaktvårdsavgiften. Hur snabbt ändringen kan realiseras och vilken dess konkreta inverkan på föreningarnas ekonomi är beror på riksdagen som årligen beslutar om jaktvårdsavgiften som en del av statsbudgeten. Trots att jaktvårdsavgiften är en öronmärkt avgift av skattenatur kan inte några tigersprång tas för höjning av avgiften och även de minsta höjningar måste motiveras väl. Det är skäl för jaktvårdsföreningarna att sätta upp sina gränsfrågor på agendan för kommande möten. Någon "jaktstart"-situation är det ändå inte fråga om eftersom lagen ger möjligheten till avvikelse av särskilda skäl. Föreningarnas gränsfrågor ska nu i första hand begrundas utgående från behovet av utveckling av verksamheten och ekonomiska synpunkter. Styrningen av verksamheten i föreningar under tillväxt kräver sannolikt ekonomiska tilläggsresurser. Förbättrar sammanslagningarna verksamheten? Uppnås förbättringar genom fusioner? Kan föreningarnas verksamhet utvecklas genom andra samarbetsformer? Viltcentralen kommer att fastställa gränserna enligt av föreningarna framlagda förslag som prövats vara ändamålsenliga. Processen är flexibel. Gränserna kan vid behov ändras i den takt utvecklingen av föreningarnas samarbete förutsätter. Så här ges tid för en genomtänkt utveckling av verksamheten. Önskvärt är att föreningarna startar projekt och försök med verksamhetsformer som möjliggör en reell utveckling och effektivering av jaktvårdsföreningarnas verksamhet. När kommunstrukturen så småningom börjar klarna och utvecklingen för föreningarnas ekonomi konkretiseras föreligger det förutsättningar för permanentare lösningar för föreningsfältets struktur. Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral PS! Finlands viltcentrals processorganisation har startat i början av innevarande år. Stödet till jaktvårdsföreningarna är en central del av viltcentralens process Tjänster. Till den processens förfogande har avsatts en arbetsinsats på omkring åtta årsverken. Det här utgör omkring 12 % av viltcentralens disponibla personella resurser. Du kan läsa mera om processens tjänster på sida 4 i den här tidningen. 34 Nänns jag skjuta den? En hönsfågeljägares tankar när fågelbestånden ökar och minskar 2 l Jägaren l 1 l 2012
• 50 På vandring med Eki: Fäste! Innehåll 1 2012 2 Ledaren: Jv-föreningarnas funktionsduglighet viktigare än deras storlek 4 Stödet till jv-föreningarna är en viktig uppgift för viltcentralen 8 Nyhetsmagasinet och viltfrågesporten 10 Ordförandens spalt: Den reformerade viltförvaltningens verksamhet befäster sin ställning 12 En mångfald åsikter om älgen 15 Aktuellt från ministeriet: Viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen klar 16 Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2011 20 Vetenskaplig viltkunskap: Tema och variationer 22 Listig som en räv eller listigare än en räv? 33 Jakten på statens marker: 34 Nänns jag skjuta den? 38 Enligt min mening: Ett mått på den sociala hållbarheten En hönsfågeljägares tankar när fågelbestånden ökar och minskar Med känsla och med lite förnuft också 40 Årsservice på geväret 42 Tidningen Metsästys ja Kalastus fyller 100 år. Del 2 46 Journalister intresserade av jagande kvinnor 47 De lobbar för jägarna 49 Märkliga händelser: Visenter, rävmiddagar och en dyr orre Fäste! 50 På vandring med Eki: 52 Säljer du viltkött? Kom ihåg att iaktta lagstiftningen! 54 Viltcentralen informerar 55 CIC: Manipulering och styrning av viltet ­ i etikens gränsland 56 Kallelse till jaktvårdsföreningens årsmöte 60 Affärer 46 Journalister intresserade av jagande kvinnor 62 Tipshörnan: 63 Adresser Skydda saltstenarna nu Jägaren l 1 l 2012 l 3
• Jari Pigg, biträdande direktör, Finlands viltcentral Stödet till jv-föreningarna är en viktig uppgift för viltcentralen Stödet till jaktvårdsföreningarna är en av de viktigaste delprocesserna bland de tjänster som Finlands viltcentral producerar. Framdeles ska en betydande del av arbetet som funktionärerna på viltcentralen gör styras till jv-föreningarna för att underlätta och utveckla verksamhetsledarnas arbete och förbättra verksamhetsförutsättningarna. Även det ekonomiska stödet ska bli större än förut eftersom den del av jaktvårdsavgifterna som står till jv-föreningarnas förfogande ska ökas med cirka 7-8 procent per år. l Finlands viltcentrals kärnprocess "Tjänster" aktiveras i början av detta år. Till kärnprocessens delprocesser hör Jägartjänster, Tjänster för ny jägare, Tjänster för allmänheten och Stöd av jaktvårdsföreningarna. I den här artikeln ska jag presentera den sistnämnda. Personalen har kunnat anmäla sig både före och efter nyåret till delprocessens (Stöd av jaktvårdsföreningarna) roller, liksom till viltcentralens övriga roller, och utnämningarna görs senare, i januari-februari. Delprocessteamen inleder sitt arbete så fort teamledarna har tilldelats sina trupper. Viltförvaltningens organisation Jaktvårdsföreningarnas regionmöten (15) Jaktvårdsföreningar (298) F I N L A N D S V I LT C E N T R A L R E G I O N KO N TO R E N INTERAKTIVA VERKSAMHETSFORMER hållbar vilthushållning INTRESSEGRUPPER F 4 l Jägaren l 1 l 2012 riksviltvårdsråd LEDNING OCH S T Ö D TJ Ä N S T E R V I LT C E N T R A L E N S S T Y R E L S E MINISTERIET Fortsatt stöd och hjälp av regionkontoren Personalen på viltcentralens regionkontor kommer som förut att ha en betydelsefull uppgift som stöd för verksamheten i jaktvårdsföreningarna. På regionkontoren kommer det att finnas utsedda stödpersoner för jaktvårdsföreningarnas ekonomiska förvaltning och för jakt- och vilthushållningsfrågor. De årliga regionala verksamhetsledardagarna eller ordförandedagarna bevaras i samma tappning som förut. Enligt planerna kommer stödet till jv-föreningarna att kräva en arbetsinsats på ungefär åtta-nio manår av viltcentralens personal. På riksnivå sköts stödet till jv-föreningarna av en koordinator, en utbildningsplanerare för jv-föreningarna och en SRVA-ansvarig samt en ekonomiansvarig, på samma sätt som för viltcentralens inre tjänster. De här uppgifterna på riksnivå är framför allt koordinerings- och utvecklingsuppgifter, som "jvf-teamet" sköter enligt kundernas, det vill säga jaktvårdsföreningarnas, önskemål och behov. Lättnader för verksamhetsledaren För utvecklandet av verksamhetsledarnas arbete har det redan inkommit ett flertal goda förslag från föreningarna och säkerligen kommer det fler förslag. I framtiden är det synnerligen sannolikt att exempelvis jaktvårdsföreningarnas ekonomiska förvaltning, det vill säga alla de papperslappar som mången verksamhetsledare muttrar om, kommer att skötas centralt på viltcentralens regionkontor, modell bokföringsbyrå. I själva verkat har viltcentralens ekonomiska förvaltning redan organisatoriskt förberett sig för detta. Avsikten är naturligtvis att befria verksamhetsledaren från pappersexercisen så att han kan ägna sig åt sina egentliga uppgifter som han är bättre lämpad för, som att arrangera kurser och stöda inventeringar. Här kan dessutom nämnas att jvföreningarna också har många offentliga förvaltningsuppgifter. Att leda, övervaka och koordinera dem hör självfallet till viltcentralens offentliga förvaltningsuppgifter och sorterar under chefen för offentliga förvaltningsuppgifter. I fjol gjordes bland annat en omfattande utbildning, där alla examinatorer för jägarexamina och skjutprov, jaktövervakare och jvfpersonal som deltar i viltskadeinspektioner utbildades och utnämndes. offentliga förvaltningsuppgifter regionala viltvårdsråd (15) tjänster
• Klaus Ekman Med tanke på framtiden ska det också skapas enhetliga rekommendationer för verksamhetsledarnas arvoden. I dagsläget har arvodena varit, med tanke på jobbets "fosterländskhet", synnerligen nominella och med avsevärda variationer. Majoriteten av verksamhetsledarna sköter sitt krävande jobb, i zonen mellan jägarna och staten, i praktiken på talko och får en närmast symbolisk ersättning för sitt arbete. Tanken är att kunna omvandla verksamhetsledarens jobb till en halvtidstjänst eller till och med en heltidstjänst, bara de ekonomiska realiteterna tillåter det. Jv-föreningarnas verksamhetsområden till behandling på årsmötet Enligt viltförvaltningslagen som trädde i kraft i våras omfattar en jv-förenings verksamhetsområde en eller flera kommuner. En jvförenings verksamhetsområde kan av särskilda skäl avvika från kommunens gränser, om detta är ändamålsenligt på grund av det geografiska läget eller de lokala förhållandena. I sådana fall ska verksamhetsområdets gränser dock grunda sig på byaindelningen enligt fastighetsregisterlagen så att verksamhetsområdet är sammanhängande. Det åligger Finlands viltcentral som en offentlig förvaltningsuppgift att stärka jv-föreningarnas verksamhetsområden så att de till utgången av 2013 överensstämmer med viltförvaltningslagen. Till dess fortsätter föreningarna sin verksamhet enligt sina gamla områden. Stärkandet av verksamhetsområdena görs på förslag av den eller de berörda jv-föreningarna. Lagen förpliktar således inte till några som helst tvångssammanslagningar, och sådana skulle inte heller vara ändamålsenliga. I flera jv-föreningar har det grunnats på möjliga sammanslagningar och olika former av samarbete med grannföreningarna. Om sammanslagning och delning av jv-föreningar stadgas i 12 § av viltförvaltningslagen. Enligt den ska föreningar som önskar gå samman lägga fram ett gemensamt förslag om saken för Finlands viltcentral. Beslutet om att lägga fram ett sådant förslag ska fattas på respektive jv-förenings möte. Det har gjorts flera kommunsammanslagningar under de senaste åren och det kommer att bli fler. Av allt att döma så är inte heller staten på det klara med var gränserna slutligen ska gå. Därmed är det också väldigt svårt för jv-föreningarna att förutspå var kommungränserna kommer att gå. Tidtabellsmässigt verkar det snarare förhålla sig så, att kommungränserna kunde rätta sig efter jv-föreningarnas gränser. Trots det är det viktigt att gränsfrågan tas upp redan på årets möte i jvföreningarna i februari och att föreningarnas styrelser presenterar eventuella skisser och planer för hur verksamheten ska utvecklas. Gemensam ledning för verksamheten? Att lösningen fungerar är avgörande när vi diskuterar jv-föreningarnas gränser. Det är viktigare än var gränserna går. Med tanke på kostnadseffektiviteten kan mindre föreningar som fungerar utmärkt enligt talkoprinciper till och med vara effektivare än en stor förening där det betalas ut arvoden och ersättningar för varje steg som tas. Stort är inte nödvändigtvis vackert eller ens effektivt. Det är alltid bra att tänka efter vilka lösningar som bäst tryggar en jv-förenings verksamhetsförutsättningar i framtiden och borgar för ett fungerande samarbete med intressegrupperna på orten. Några föreningar har haft svårigheter med att få tag på en verksamhetsledare och har av den orsaken börjat grunna på möjligheterna till en gemensam ledning där en verksamhetsledare kan sköta om flera föreningar. Då skulle man kunna betala honom ett bättre arvode för jobbet och i gengäld få en verksamhetsledare som kan ha en halvdagstjänst och jobba professionellare än förut. Lovande planer har redan gjorts upp och förhoppningsvis kommer de att bli verklighet och ge oss erfarenheter av olika verksamhetsmodeller. l J Utvecklingsideer för jaktvårdsföreningarna efterlyses l Jaktvårdsföreningarna utgör en hörnsten i viltförvaltningen i vårt land. Vår vilthushållning, det vill säga jakten i vårt land, står och faller med det frivilligarbete som görs i föreningarna. I dagsläget har det staplats så mycket uppgifter på jvföreningarna att det har uppstått ett klart behov av att utveckla och effektivera verksamheten. Men det finns inga möjligheter att hastigt öka de ekonomiska resurserna och på det viset hjälpa jaktvårdsföreningarna som brottas med behovet av mera resurser. Enligt den nya viltförvaltningslagen ska Finlands viltcentral bekräfta jv-föreningarnas gränser till utgången av 2013. Till dess ska jv-föreningarna själva formulera sina målsättningar och några "tvångssammanslagningar" behöver ingen vara rädd för. Men det kommer säkert att gynna jakten och vilthushållningen på lokal nivå om verksamheten kan utvecklas och effektiveras ­ och till och med göras professionell. Det ställs med andra ord stora förväntningar på verksamhetsledarna och ledningen. Det behövs pilotprojekt En rad projekt och pilotprojekt för att utveckla jv-föreningarnas verksamhet har startats på olika håll. Heikki Kosonen som är ordförande för Nyslotts jv-förening och verksamhetsledaren Esa Hinkkanen har tillsammans med andra jv-föreningar i östra Södra Savolax startat några pilotprojekt för olika samarbetsmodeller. - Ett par föreningar i vår region behövde hitta en verksamhetsledare och då passade vi på att utveckla ett projekt där vi skissade på en gemensam verksamhetsledare för ett större område, som kunde ha jobbet på heltid. Vi arbetade vidare med projektet och sammankallade föreningarna, som kartlade dagsläget, sin framtid och viljan att gå vidare med projektet. Det slutade ändå med att projektet inte fick en tillräckligt stor massa och alltså gick det inte att skapa en finansiell bas på lång sikt. Men det var bra att alla berörda tänkte igenom saken på allvar och funderade på framtiden, vilket säkert gav en beredskap för framtida planering och beslutsfattande när ärendet nästa gång står på dagordningen, förklarar Heikki Kosonen om bakgrunden till projektet. Listan är lång Heikki Kosonen på Nyslotts jvf blir entusiastisk och räknar upp en lång lista på verksamheter som kunde göras effektivare och lättare genom att expandera och koordinera ledningen och samarbetet mellan föreningarna. Organiserandet och genomförandet av VFFI:s inventeringar skulle bli effektivare. Mera undervisning i skolorna. Det skulle gå att ordna jägarexamen och skjutprov året om. Mängden mejl till jv-föreningarna är enorm och kvällarna räcker inte till för att läsa igenom allt och vidarebefordra till fältet. Besiktningen av viltskador görs i regel på normal kontorstid och då måste jvf:s representant vara tillgänglig. SRVA-verksamheten förenklas när den inte begränsas av administrativa gränser. Det blir mera krut i jaktövervakningen och den skulle bli "professionellare". Samarbetet med massmedierna kan byggas ut. Jägaren l 1 l 2012 l 5
• Samarbetet med intressegrupperna kan utvecklas. Bättre möjligheter att hinna sköta offentliga förvaltningsuppgifter, utlåtanden och övrig service Heikki Kosonens och Esa Hinkkanens lista är lång, men pekar samtidigt på bredden i föreningarnas arbetsuppgifter. När vi ovanpå detta lägger den normala byråkratikvarnen så blir det enligt Kosonen lätt att förstå varför det är svårt att rekrytera verksamhetsledare till föreningarna, i synnerhet som det inte går att betala ut någon lön, utan allting förväntas bli gjort på talko. igång verksamheten. Jag är säker på att det kommer att frigöras resurser också på den kanten, fortsätter Kosonen. Att projektet begränsar sig till Motstånd mot förändringar en naturlig reaktion Det finns mycket som väcker "rädslor" och motstånd mot sammanslagningar av jv-föreningar och bildandet av större föreningar. - Det är helt naturligt med motstånd mot förändringar. I jaktvårdsföreningarna finns det misstänksamhet och rädslor mot att bilda stora föreningar. Till de vanligaste farhågorna hör rädslan för att förlora beslutanderätten, och att licensärendena glider en ur händerna, och att de lokala behoven blir åsidosatta. Också risken att förlora sin egen skjutbana känns skrämmande, fortsätter Kosonen. Jaktvårdsföreningarnas nuvarande finansieringsmodell ger enligt Kosonen Alternativet är samverkan - En möjlighet är att bevara sin egen förening, men dela på verksamhetsledaren med andra föreningar. Det innebär förstås ett administrativt merarbete organiserandet av verksamhetsledningen. Att vi sköter om tjänsterna vi erbjuder och förvaltar de tillhörande resurserna (jaktkortsärenden, skjutprov med intyg, vapenlicenser med intyg, olika blankettjänster, licensärenden, juridisk rådgivning med mera). Anskaffning och organisering av information som rör viltbestånden (i licensärenden minskar föreningens betydelse efter hand som det blir vanligare med förvaltningsplaner för nästan varje art och viltvårdsområdena separeras från de administrativa gränserna). Tjänsterna med anknytning till den offentliga förvaltningen organiseras till enhetlig praxis i hela landet. Om vi går ihop, vad händer sedan? Den ovannämnda oron för sammanslagningar av jv-föreningar kan enligt Kosonen lösas på flera olika sätt. I Södra Savolax har samtalen kretsat kring en modell med "viltområden" där en ny, sammanslagen förening skulle delas in i sex till åtta viltområden. Ett sådant kan bestå av en gammal förenings område eller bildas av flera föreningars områden, om det tjänar sitt syfte geografiskt sett. Ett viltområde ska först och främst bygga på viltets livsmiljöer och naturliga rörlighet. För varje viltområde skulle det göras upp en verksamhetsplan som ska inkludera de ovannämnda elementen. Från varje område skulle det sedan utses kandidater till jvföreningens styrelse. Utifrån områdenas verksamhetsplaner skulle föreningens styrelse sedan göra upp en gemensam verksamhetsplan och fatta beslut om hur resurserna ska fördelas. - Det viktigaste är att bevara möjligheterna att genom egen verksamhet säkra att de tjänster som är viktiga för en själv fortsätter att finnas. Det stärker gemenskapen och motivationen att arbeta för föreningens bästa, betonar Kosonen. l och kan bli stressigt för verksamhetsledaren med flera "arbetsgivare", grunnar Kosonen apropå förutsättningarna för gemensamma verksamhetsledare. - Om vi kunde åstadkomma verksamhetsledare som jobbar heltid, så vore det minst komplicerat, tycker jag, att de är anställda av viltcentralen, vilket skulle befria föreningarna från all arbetsgivarbyråkrati. Det samma gäller föreningarnas ekonomiska förvaltning. Jag tycker att vi allvarligt ska överväga att överföra den till viltcentralens regionkontor, så fort viltcentralen har fått 6 l Jägaren l 1 l 2012 inte heller några förutsättningar för en samgång. I dagsläget skulle en samgång minska på finansieringen. Enligt Kosonen är också rädslan för att mista styrelseplatser, det vill säga den lokala förankringen, en realitet, liksom rädslan för att ledningen för verksamheten ska distansera sig från fältet. Fokus på organiserandet av verksamhetsledningen Heikki Kosonen räknar hastigt upp de viktigaste sakerna som han tycker att vi ska fokusera på i utvecklingsprojektet:
• Kvalitetsvaror till förmånligare priser direkt från RetKituKKu NYHet! Varje pimpelfiskares dröm! eKoloD NY MODeLL från teStSuCCÉN! Pointer Control 12 Mpx SteAltH åtelkamera SUCCÉ NYHET! Kameran fungerar helt osynligt i mörkret med 940nm effektiva infraröda leD. tydlig bild även på 20 meters avstånd. Du kan bläddra bilderna på lCD-färg displayen. Även videobilder. Garanti 12 mån. StÄnKSKYDDAD. *** / mån eller från 9 129 butikspris 79 FÖrMÅn nÄtPriS * osynliga D! infraröda le baste För de 100 snab bonus! a som nÄtPriS erbjuder vi dett Väggfäste Bevakningskylt och 2st fönster klistermärken HUOMIO! SuCCÉ-nYHet! Pimpelfiske har aldrig varit så här enkelt! Hitta fiskstimmet och maximera fångsten med Pointer Fishfinder. Sänk ner lodet i vaken och Pointer Fishfinder visar genast om det finns fisk i hålet eller inte. Du får dessutom information om fiskets storlek, rörelser och vattendjupet. Man kan också mäta tjockleken på isen med lodet. Garanti 12 mån. e on beställar för nät/telef 50 Copyright Suomen Retkitukku Oy 2011 + (värde 15,-) 129 FÖrMÅn * *** / mån eller från 9 229 butikspris AlueellA tAllentAVA KAMerAVAlVontA! e on beställar för nät/telef 100 (värde 19,-) SPArA DinA BÄStA PiMPelPlAtSer! ett PArti PÅ 30 StYCKen! Varaktiga favoriter till nettopris! Pointer Control PC2501 åtelkameraset Åtelkamera av toppkvalité för mångsidigt bruk. Kamerans aktiveringstid är under en sekund och den kvalitativa bildsensorn garanterar alltid en tydlig slutprodukt. Den långa funktionstiden gör användningen bekymmersfri. Fungerar även i mörkret. Även video-bilder.Garanti 12 mån. STÄNKSKYDDAD GArMin 62s bärbar-GPS Pimpelfiskarens favorit! Garmin 62s är en bärbar-GPS försedd med toppfunktioner för terrängen och sjön. Notera dina bästa pimpelplatser i enhetens minne och du hittar alltid tillbaka. Du kan även dela dina vägpunkter trådlöst med din kompis. Garanti 24 mån. 299 n för nät/telefo nÄtPriS / mån eller från 18 419 butikspris * *** FÖrMÅn 120 beställare 2 St Set á 79,- 149 / mån eller från 9 218 butikspris n för nät/telefo be nÄtPriS * *** gaste pris! Finlands billi 9 FÖrMÅn 6 llare stä HoS oSS KAn Du oCKSÅ KÖPA GArMin AStro 320 hund-GPS enDASt 599,- Beställ 2 stycken till samma adress och vi debiterar bara för en fraktkostnad! SuoMi 4 -vapenskåp Ett vapenskåp som uppfyller finska vapenlagens kriterier. Det finns rejält plats för 3-4 vapen. Det finns även möjlighet att förvara två långa vapen. På hyllan finns det förvaringsplats för patroner och andra föremål. En vadderad botten och vapenstöd skyddar vapnen från stötar. Ett inbrottssäkert 3-stegslås med Euro lock lås samt 2 nycklar. Möjligt att bulta fast på väggen. Vikt: tom ca 28 kg Mått: H 1450 x B300 x D 300 mm Färg: vit SuoMi 6 -vapenskåp på nätet! MurtAutuMAttoMuuStAKuu Pointer Control 12 Mpx GSM åtelkamera 10 vuotta Sckickar bilderna till mobilen! nÄtP GSM-kamera garanterar svindlande 12 megapixels bilder. Du får * dina bilder trådlöst direkt till din e-post eller mobiltelefon. Du kan *** / mån följa vad som händer runt om din eller från 11 349 kamera i realtid. Fungerar även butikspris 50 bra i mörkret. Även videobilder. FÖrMÅn 1 Garanti 12 mån. ett PArti för nät/telefon beställare 199 riS 119 n för nät/telefo nÄtPriS ** *** Pointer Control 4x50S nattkikare PÅ 50 StYCKen! / mån eller från 9 169 butikspris FÖrMÅn beställare 50 TOPPNYHET! En kompakt men effektiv nattkikare med noggrann optik. En centraliserad infraröd förstärkare garanterar god sikt även i extremt mörka förhållanden. Garanti 12 mån. 199 n för nät/telefo be nÄtPriS * *** / mån eller från 11 339 butikspris 40 FÖrMÅn 1 llare stä SuoMi 8 -vapenskåp Ett vapenskåp som uppfyller finska vapenlagens kriterier. Det finns rejält plats för 7-8 vapen. Rejält med plats även för förvaring av långa vapen och pistoler. Rymliga förvaringsfack på dörrar. En vadderad botten och vapenstöd skyddar vapnen från stötar. En inbrottssäker gångjärnsstruktur och pansardörr. Möjligt att bulta fast på väggen. Vikt: tom ca 60 kg Mått: H 1490 x B 545 x D 350 mm Färg: vit MurtAutuMAttoMuuStAKuu 10 vuotta toPPKVAlitAtiV WouXun VHF-teleFon 239 n för nät/telefo nÄtPriS ** 47cm högeffektsantenn Utmärkt hörbarhet 5-7 km. Lång batteritid, garanti 12 mån. Färdigt programmerade 26 kanaler (ficora) och FM-radio. Innehåller 47 cm antenn, växelström/ cigarrettändare, laddare, mikrofon med hörlurar och handledsrem. Fråga efter förmånliga grupperbjudanden! 129 / mån eller från 9 199 butikspris n för nät/telefo be nÄtPriS * *** *** / mån eller från 11 339 butikspris 0 FÖrMÅn 7 llare stä FÖrMÅn 100 FÖr De 200 SnABBASte! beställare FÖR ALLA BESTÄLLNINGAR SOM ÖVERSTIGER 200 EURO FÅR DU SOM BONUS EN LADDNINGSBAR FXTAIL X-150 CREE LED LAMPA (VÄrDe 49,-) Innehåller växelström- och cigarrettändar kabel (erbjudandet gäller inte beställningar av Garmin eller vapenskåp. BeStÄllninGAr www.retkitukku.fi eller teleFon 040 828 1000 kl. 9-17 *) På priset tillkommar frakt på 7,90 . **) På priset tillkommar frakt på 49,90 , i priset ingår leverans till gården. ***) Den verkliga årsräntan varierar med summan och den valda avbetalningskampanjen. Tex. Med 36 mån avbetalningskampanj betalda köpet på 1000, är den verkliga årsräntan 21,86%. Noggranna villkor kan du få i samband med beställningen i vår nätbutik. RETKITUKKU.fi Jägaren l 1 l 2012 l 7 Nettohintaan suoraan tehtaalta
• Nyhetsmagasinet Förnyelsen av skogslagstiftningen fortsätter n Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte i november en arbetsgrupp för att bereda den fortsatta förnyelsen av skogslagen. Genom att göra lagstiftningen tydligare och utveckla rådgivningen ska skogsägarna ges reella alternativ när de fattar beslut om hur de behandlar sin skog. Lagen ska också motivera skogsägarna att aktivt sköta sin skog och på det viset öka tillgången på virke. Det är tänkt att ändringarna i skogslagen ska träda i kraft under 2013. Arbetsgruppen, med representanter för flera olika grupper, har kommit gott igång och samtalen om förändringsbehoven har förts i god anda. Senast den 30 juni i år ska arbetsgruppen avge sitt förslag till skogslag. Vid beredningen av förändringarna i skogslagen ska hänsyn tas till målsättningarna i statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram, till skogsägarnas önskemål och värderingar samt till riktlinjerna i det nationella skogsprogrammet 2015 om hållbar skötsel och nyttjande av landets skogar. Syftet med lagförnyelsen är att minska på den detaljerade regleringen av hur skogarna behandlas och betona huvudprinciperna för hållbar skogsskötsel, det vill säga skyldigheten att förnya skog och öka avkastningen. Arbetsgruppen bereder bland annat förändringar i gallringsmetoderna för att exempelvis kunna förbättra förutsättningarna för bestånd med varierad åldersstruktur som en alternativ skogsbehandlingsmetod. För gallringsavverkningarnas del kommer av allt att döma de lagstadgade gränserna för hur stort virkesförråd som lämnas kvar att i regel förbli de samma som i den nuvarande skogslagen Dessutom bereder arbetsgruppen förändringar som berör bestämmelserna för förnyelsen av skog. Arbetsgruppen kommer under vintern och våren att titta närmare på om det är ändamålsenligt att utvidga gränserna för när ett bestånd är förnyelsemoget eller om det vore befogat att slopa dem helt och hållet. Arbetsgruppen ska också behandla en precisering av 10 § i skogslagen om bevarandet av mångfalden och särskilt viktiga livsmiljöer. Förändringarna som ska införas i skogslagen och realiserandet av målsättningarna i förändringsprocessen ställer nya krav också på de fackmän som arbetar med rådgivning i skogsbruket. Alltså ska också rekommendationerna för skogsskötseln uppdateras liksom fackmännens rådgivning för att motsvara de nya målsättningarna. Vilket i sin tur kräver att de här bitarna av utbildningen i branschen förnyas. Natur- och viltvårdsstiftelsen: Rapphönans genom undersöks i Uleåborg n Forskningen i rapphönans underarter fortsatte i vintras på Uleåborgs universitet. Undersökningen finansieras av Jord- och skogsbruksministeriet och Natur- och viltvårdsstiftelsen. Undersökningen gjordes av FD Tuija Liukkonen, som analyserade cirka 400 rapphönsprover tagna på vilda och uppfödda fåglar i både Finland och några andra europeiska länder. Liukkonens tidigare forskning i början av 2000-talet visade att de vilda rapphönorna i vårt land genotypsmässigt hör till den östliga grenen medan de fåglar som föds upp hos oss och sätts ut i regel hör till den västra, kontinentaleuropeiska grenen. Den här gången använde Liukkonen en metod som avviker från den tidigare undersökningen. Den ger oss en ännu mer detaljerad bild av artens genom och visar på eventuella korsningar mellan underarter. Hittills har resultaten bekräftat den tidigare observationen att vår inhemska vilda stam, liksom den östliga underart av vild härstamning som föds upp på fyra gårdar, klart avviker från bland annat de franska och engelska rapphönor som inkluderades i undersökningen som jämförelsematerial av den västliga underarten. Även proverna från Estland och Ukraina representerade den västliga typen. Av de utländska proverna placerade sig också bland annat de bulgariska, grekiska och irländska fåglarna i samma grupp som de finska rapphönorna. I det här materialet syntes inte några tecken på att den västliga underarten skulle vara genetiskt korsad med den vilda finska rapphönsstammen. Resultaten presenterades i september på en viltbiologisk kongress i Barcelona. Det är meningen att arbetet med att klarlägga den genetiska strukturen hos våra rapphöns ska fortsätta. Enligt planerna ska också prover från museer och litteraturhistoriska källor inkluderas i projektet. Ny lärarhandledning för uppgiftsbanan n Uppgiftsbanan för ungdomar, som har fått en hel del positiv respons, har blivit uppdaterad på initiativ av Forststyrelsen. Uppdateringarna har gjorts som ett samarbete mellan Finlands Viltcentral och Finlands Jägarförbund. De nya anvisningarna ska fungera som en handledning för lärare. Det har ibland varit svårt att få kunniga jägare att ställa upp i skolor med uppgiftsbanan. Tack vare den nya handledningen kan lärarna själva sköta uppgiftsbanan och hålla en lektion i viltkunskap för barnen. Anvisningarna är alltså tänkta för personer som saknar personliga erfarenheter av jakt. De finns på både svenska och finska. I samarbete med Finska Forstföreningen kommer information om lärarhandledningen att i januari gå ut till lärare i hela landet, i Forstföreningens nyhetsbrev som når drygt 3000 lärare. Det kommer förhoppningsvis att göra uppgiftsbanan ännu mer efterfrågad. Forstföreningen kommer dessutom att arrangera utbildningsdagar för lärare och workshoppar. Via lärarna kommer uppgiftsbanan att utan svårighet nå tusentals eller tiotusentals barn och ungdomar. 8 l Jägaren l 1 l 2012
• Viltfrågesport 1 Svaren på sida 54 6) Förfällandetavhurmångalodjurbeviljadesdispensidenförstaomgången förjaktsäsongensombörjardenförstadecember? 1. 154 x. 204 2. 363 7) Hurmångamårdhundarfälldesunder2010? 1. 108 500 x. 57 300 2. 164 200 8) Vilkenviltartärdenminstaivårtland? 1. Ekorren x. Morkulla 2. Hermelin 9) DalripanliggerillatillisödraFinlandochharförsvunnitfrånmångaavsina tidigareområden.Vadansesvaradenfrämstaorsakentilldalripanstillbakagång? 1. Förlusten av livsmiljöer på grund av utdikningen av våtmarker x. Duvhökarna har blivit fler 2. Allt för mycket jakt 10) Liksomdalripanklassificeradesocksåtjädernochorrenpådenuppdaterade hotskalanellerrödbokensomMissgynnadepåriksnivå.Varförplaceradesorren ochtjädernidenhärklassen? 1. Deras stammar har en negativ trend x. Deras livsmiljöer har blivit avsevärt mindre 2. En arbetsgrupp beslöt att placera dem i den här klassen trots att bedömningskriterierna visade att de var livskraftiga 1) Deickefredadefåglarnaivårtlandärfredadeundervårflyttningenoch häckningen.NärbörjarkråkansfredningstidisödraFinland? 1. 10.3. x. 10.4. 2. 1.5. 2) Vartskamanvändasigförhjälpomettstortrovdjurorsakaromedelbar faraförmänniskor? 1. Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet x. Det allmänna nödnumret 112 112 2. Finlands viltcentrals regionkontor 3) Tillvilkenmyndighetanmälermanomhusdjurharblivitskadadeavett stortrovdjur? 1. Till NTM-centralen x. Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet 2. Jord- och skogsbruksministeriet 4) VadmenasmedtermenhållbartuttagiVFFI:suppskattningaravdestora rovdjurensstammar? 1. Den mängd djur som kan fällas utan att äventyra artens gynnsamma skyddsnivå x. Den mängd djur som kan fällas utan att stammen blir mindre 2. En större avskjutning än detta bryter mot 20 § i jaktlagen som kräver att jakt ska bedrivas enligt det hållbara nyttjandets princip 5) Jaktvårdsföreningarnahållersittårsmöteifebruari.Hurmångamedlemmarskaenföreningväljatillsinstyrelse? 1. 5 - 8 x. 7 - 10 2. 3 - 4 VFFI omorganiserar och skär ner på nätverket av filialer n Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet förnyar sin organisation från och med januari innevarande år. I stället för tre forskningsenheter ska det bli en enhet för forskning och experttjänster. Syftet med omorganiseringen är att de olika forskningsprogrammen och forskningsområdena ska ha bättre tillgång än förut till hela institutets forsknings- och expertkunnande. De övriga verksamhetsenheterna utgörs av akvakultur och gemensamma tjänster. Det finns en strategisk grupp som fungerar som stöd för ledningen. "En av våra viktigaste målsättningar är att stärka forskningsinstitutet med avseende på ledning, utveckling och kundorientering. Den nya organisationen har tre strategiska direktörer; en forskningsdirektör, en servicedirektör och en utvecklingsdirektör, vilka är direkt underställda överdirektören. Till forskningsdirektör har ledningen utnämnt FD Vesa Ruusila. Han har i uppgift att utveckla och styra forskningsverksamheten som helhet på institutet. AFM Asmo Honkanen, som har utnämnts till servicedirektör, ska utveckla verksamhetsmodellen för att vidareförädla forsknings- och expertkunnandet till produkter och tjänster som i högre grad än förut motsvarar kundernas behov. Utvecklingsdirektör DI Kimmo Kukkavuori, har i uppgift att säkra de interna processernas smidighet och effektivitet samt utveckla hela organisationen och dess ledningsarrangemang", berättar överdirektör Eero Helle. Till ledningen för forskningsinstitutets verksamhetsenheter utnämnde ledningen FD Riitta Rahkonen (forsknings- och expertjänster), FM Petri Heinimaa (akvakulturtjänster) och FM Lena Söderholm-Tana (gemensamma tjänster). De här direktörerna svarar för sina respektive enheters operativa ledning och utvecklandet av enheterna. Alla de nya direktörstjänsterna är tidsbestämda (5 år). beräknas innebära en inbesparing på cirka 750 000 euro till 2015. Återstoden av inbesparingsbetinget genomförs huvudsakligen som personalavgångar genom pensioneringar samt effektivering av verksamheten. Just nu utreder VFFI möjligheterna att omorganisera verksamheten i Kotka (fiskforskning), Lammi (fisk- och viltforskning), Tervo (akvakultur), Paltamo (fiskforskning), Muonio (akvakultur) och Kaamanen i Enare (renforskning). Eventuella indragningar av filialer görs på ett sådant sätt att effekterna på institutets förmåga att sköta sina huvuduppgifter minimeras. De indragna filialernas verksamhet och personal överförs till andra filialer och till samarbetspartners lokaler. Beträffande fiskforskningen i Kajana och renforskningen i Kaamanen utreder vi i första hand möjligheterna att fortsätta med forskningsverksamheten i samma lokaler, delvis med hjälp av extern finansiering. Innan det slutliga beslutet fattas utreder vi också en eventuell flyttning av förädlingsprogrammet för regnbågsforell och sik i Tervo och fiskodlingsverksamheten i Muonio till några andra av VFFI:s fiskodlingsanläggningar. Det samma gäller en flyttning av fisk- och viltforskningen i Lammi till samarbetspartners anläggningar. Anpassad ekonomi säkrar huvuduppgifterna Sannolikt kommer VFFI:s finansiering att krympa med drygt två miljoner euro till 2015. Därför har institutet gjort upp en anpassningsplan för att säkra sina huvuduppgifter. I anpassningsplanen ingår att fem till sex verksamhetsställen dras in till 2016. Forskningsinstitutets direktion behandlade ärendet på sitt möte den 15 december. I detta nu bedriver VFFI forskning på 20 olika platser runt om i landet. Att upprätthålla ett så omfattande nätverk innebär väldiga årliga utgifter för hyror och lokaler. Indragningarna Ta vara på pälsarna ­ gå med i vår förening n I vårt land dör årligen hundratusentals vilda djur på laglig jakt och bland annat i trafiken. En stor del av de djurkroppar som tas till vara blir använd som mat och som råmaterial för olika produkter, men fortfarande är det en stor del av kropparna som bara dumpas i skogen. Varför är det så? Att ta vara på pälsen av ett djur är ingen lätt sak och hanteringen kräver kunnande. Dessutom har viltprodukterna en osäker sits på marknaden. En annan viktig faktor är betalningen, som i dagsläget inte ens täcker kostnaderna för jakten och hanteringen. Syftet med den finska föreningen för naturpäls, Luonnonturkisyhdistys ry, är att göra våra vilda pälsdjur kända och att det lagligt fällda viltet ska tas till vara i maximal omfattning och att hanteringen ska gå riktigt till. Föreningen vill stöda jakten efter pälsvilt och nyttjandet av pälsarna enligt hållbara principer. Den vill också erbjuda konsumenterna en möjlighet att köpa viltpälsprodukter som kommer från vår egen natur. Dessutom vill föreningen göra pälsprodukterna mera uppskattade och stöda produktifieringen som ekologisk saluvara. Föreningen stöder realiseringen av sina syften genom att för medlemmarna arrangera exempelvis utbildning och erbjuda jägare och säljare informationstjänster om köpare och vidareförädlare. Föreningen har ett registrerat varumärke, en logga med texten Wild Finnish Fur (WWF). När en jägare blir medlem får han ett eget märke med loggan och sitt medlemsnummer, som han kan fästa på det fällda viltet. Märket följer med ända till den slutliga produkten, och på så vis kan köparen vara säker på att han får äkta vara. Kunden kan också om han så önskar få veta var djuret har levt och hur det jagades. Mera information finns på föreningens webbsida www.luonnonturkisry.fi Jägaren l 1 l 2012 l 9
• Ordförandens spalt Denreformeradeviltförvaltningens verksamhetbefästersinställning Den nya verksamhetsmodellen för Finlands viltcentral, som inledde sin verksamhet i början av mars ifjol, körde igång i sin helhet i början av innevarande år. Med beaktande av omständigheterna klarade den nya organisationen överraskande väl av det gångna året trots att det har förutsatt omfattande av mycket nytt och ändring av traditionella rutiner. Det första verksamhetsårets utåt synligaste ändring var omorganiseringen av skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna så att den motsvarar paragraferna i gällande grundlag. Mången jägare har säkert under årets lopp förundrat sig över de nya turer som omorganiseringen av licensförvaltningen medfört men de beror enbart på att lagstiftarens vilja har realiserats och inte på viltcentralens nya verksamhetsmodell. En enkät om atmosfären visade att personalen under årets lopp har blivit satt på ett hårt prov i förändringens virvlar. Ett varmt tack till personalen för att den orkat och för att verksamheten "gått som på räls ...". I början av innevarande år inledde processerna Hållbar vilthushållning och Tjänster sin verksamhet. Via dessa funktioner möter vi flertalet av viltcentralens jägar- och andra kunder, vilket innebär att processerna ifråga i fortsättningen är mycket centrala aktörer när jägaren formar sin uppfattning om viltcentralen som serviceorganisation. Stödet av jaktvårdsföreningarna är i fortsättningen en av processen Tjänsters mest centrala uppgifter. Under hela den tid viltförvaltningens reformarbete har pågått har vikten av att jaktvårdsföreningarnas resurser säkerställs understrukits och visst har vi redan kunnat verkställa små förbättringar av föreningarnas finansiering. Eftersom en höjning av jaktvårdsavgiften kräver godkännande av riksdagen vid budgetbehandlingen så är det inte realistiskt att vänta sig alltför stora kliv uppåt i fortsättningen heller för föreningarnas finansieringsgrund. Men jag är övertygad om att snabbare resultat vid stödet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet kan uppnås genom en nyinriktning av viltcentralens resurser. Exempelvis på den ekonomiska förvaltningens sida hittas med säkerhet i fortsättningen nya möjligheter att organisera verksamheten. Likaså förväntas av viltcentralen att den ger enhetliga modeller och anvisningar till föreningarnas förfogande: verksamhetsledarnas och förtroendepersonernas arbete bör vara möjligast klart och rätlinjigt. Under innevarande år kommer vi att se klart märkbara åtgärder som stöder jaktvårdsföreningarnas verksamhet. I februari innevarande år väljs även nya styrelser för jaktvårdsföreningarna. Vi kan därför se fram emot ett intressant år inom denna sektor! Viltcentralens styrelse, riksviltvårdsrådet och de regionala viltvårdsråden har redan hunnit sammankomma några gånger. Av dessa tre har styrelsen den tydligaste rollen och värt att beakta i den nya förvaltningsmodellen är att behandlingen av frågor med anknytning till viltpolitiken inte i så hög grad hör till styrelsen utan framförallt ankommer på viltvårdsråden. För rådens del är det genuint fråga om ett slags öppnande av ett nytt spår, för någon tidigare färdig verksamhetsmodell finns det inte. Under innevarande år intar råden säkert sin plats som en betydelsefull aktör som drar upp strategiska riktlinjer för viltpolitiken och via råden kanaliseras även intressegruppernas röst i den finländska viltpolitiken. Det har framförts bedömningar om att förtroendepersonernas inflytande skulle ha minskat i jämförelse med hur det varit tidigare. I vissa frågor kan det förvisso ha gått så här men å andra sidan har det öppnats en möjlighet att på ett klart nytt sätt påverka viltpolitiken. Det är uppenbart att förtroendepersonernas betydelse inom vårt lands viltfövaltning, t.ex. som garanter för frivilligarbetet, är helt central. Huvuddelen av förtroendepersonerna är valda av jägarna och de har såväl rätt som skyldighet att slå vakt om vilthushållningens, dvs jaktens intressen, trots att jägarnas egentliga intressepolitik inte hör till viltcentralens uppgifter. Från detta är det bra att fortsätta --- vi beger oss med tillförsikt mot nya utmaningar! Tauno Partanen tf. styrelseordförande Finlands viltcentral 10 l Jägaren l 1 l 2012
• Jani Körhämö, projektchef, Finlands viltcentral Seppo Ronkainen En mångfald åsikter om älgen Under höstens lopp genomfördes en gallup som riktades såväl till olika intressegrupper med anknytning till älgen som till enskilda medborgare. Gallupen gällde målgruppernas åsikter om älgen och förvaltningen av vår älgstam. Den verkställdes dels vid möten för intressegrupper i samband med utarbetandet av den nationella förvaltningsplanen för älgstammen, dels genom en internetgallup. De talrika deltagarna i gallupen hade såväl motstridiga som samstämmiga målsättningar gällande älgen. Precis som vid diskussioner om många andra frågor tog de olika aktörerna upp en lång rad frågor från variationer i älgstammens storlek, skogs- och trafikskador, jägarkårens utveckling i framtiden och älginformationens användbarhet till älgstammens struktur. Under den kommande våren kallas intressegrupperna igen samman för att fortsätta arbetet och målet är att den nationella förvaltningsplanen för älgstammen ska vara färdigställd före utgången av 2012. 12 l Jägaren l 1 l 2012 V l Vid utarbetandet av den nu aktuella förvaltningsplanen för älgstammen tillämpas interaktiv planering och av de åtgärder som vidtas under projektet har hörandet av såväl aktörer med anknytning till älgen som av enskilda medborgare om deras åsikter och synpunkter getts en central position. Under den gångna hösten erbjöds olika intressegrupper en möjlighet att delta i utarbetandet av förvaltningsplanen genom att framföra sina synpunkter och arbeta med frågor som gäller älgen vid de av de regionala viltvårdsråden sammankallade mötena för intressegrupper i alla regioner inom Finlands viltcentral. Den största gruppen av särskilt inbjudna och övriga deltagande aktörer i dessa möten representerade organisationer inom jord- och skogsbruket samt markägarorganisationer. Nästan lika talrikt var jakten, frivilligorganisationerna och jaktvårdsföreningarna representerade. Övriga deltagande aktörer var representanter för organisationer inom trafiken, naturskyddet och landsbygdens utveckling samt för myndigheter och forskningsinstitut. Sammanlagt deltog representanter för närmare 330 olika aktörer i höstens sammankomster. Genom att indela deltagarna i grupper med olika bakgrundsintressen strävade vi till ett arbetssätt som säkerställde att alla olika intressen hade möjlighet att framträda trots att antalet deltagare från olika grupper delvis var både oproportionerligt och varierade. Inledningsvis begrundade alla grupper svaret på frågan om vilka positiva och negativa faktorer som för närvarande är
• nas bakgrundsintressen även om det fanns tydliga skillnader i betoningarna. Som en positiv faktor med anknytning till älgen poängterades älgjaktens betydelse som upplivande faktor i landsbygdens byar. För lokalbefolkningen utgör älgjakten ett viktigt inslag i vardagen och hämtar också ofta utflyttade på älgjakt i hemknutarna. På jaktföreningarnas stugor ordnas det ofta aktiviteter för byborna och älgjaktlaget kan vara byalagets enda fungerande förening. Värdet på det kött älgbytet ger och älgjaktens rekreationsvärde noterades likaså som en betydelsefull positiv sak. Av de negativa sidorna ansågs älgkrockarna i trafiken inklusive följder som de klart viktigaste. De direkta och indirekta skadorna på skogsbruket upplevdes likaså som klart negativa. Även älgflugan väckte överraskande livliga diskussioner och den upplevdes i rätt hög grad genera rekreationsaktiviteter i naturen och skogsarbetet. Av problemen vid regleringen av älgstammen framstod den kraftiga variationen i stammens storlek som ett typiskt exempel på något som nästan alla parter ville bli av med. Likaså väckte älgstammens nuvarande struktur livlig debatt. Många framförde härvid en önskan om en jämnare ålders- och könsstruktur än den nuvarande. Frågan motiverades, beroende på bakgrundsintresset, bl.a. med försvagad kvalitet på älgfångsten och kraftig tillväxt för stammen om uppskattningen av stammens storlek slagit fel. Vid fastställandet av målen för förvaltningen av älgstammen ansågs det vara en önskvärd modell att aktörerna Av problemen vid regleringen av älgstammen framstod den kraftiga variationen i stammens storlek som ett typiskt exempel på något som nästan alla parter vill bli av med. på lokal nivå förhandlar sinsemellan och uppställer för respektive region lämpliga älgmål. Närmast jord- och skogsbrukets aktörer framförde för sin del önskemål om riksomfattande ramar för älgstammen. Allmänt ansågs att information om älgstammen och av denna orsakad skador har stor betydelse för hur förvaltningen av älgstammen lyckas. De facto framfördes rikligt med önskemål och utvecklingsidéer om en noggrannare och användbarare information om älgen. Vidare framfördes önskemål om mera öppenhet och snabbhet i informationen, så att de olika aktörerna skulle ha tillgång till samma uppgifter. För jaktlicenssystemets del uttalades förhoppningar om flexibilitet och det s.k. banklicensförfarandet ansågs av många vara välkommet. Vid sammankomsterna väckte även frågan om älgjägarnas tillräcklighet i framtiden och om deras vilja att binda sig vid älgjakten diskussioner under sammankomsterna. Beträffande problemen vid förvaltningen av älgstammen sammanföll synpunkterna i de olika regionerna ofta rätt väl med varandra även om de egna särdragen i norra Finland kunde ses i I de regionala mötena för intressegrupper under höstens lopp deltog representanter för nästan 330 olika aktörer. Bredast var aktörer med anknytning till jordoch skogsbruket samt till jakten representerade. Deltagarna per bakgrundsgrupp knutna till älgen med dagens älgstam inom respektive region. Inom ramen för en andra uppgift ombads grupperna att ingående och fördomsfritt dryfta problem och möjligheter i anslutning till nuvarande system för reglering och praxis vid förvaltningen av älgstammen och hur de kunde lösas. När grupperna presenterade sina resultat för de övriga deltagarna uppstod det livliga men till tonen konstruktiva diskussioner och det framkastades också många för de olika parterna gemensamma mål för förvaltningen av älgstammen. 140 120 124 114 100 80 Personer 60 40 37 20 20 23 11 Jakt Jord-, skogsbruk, Naturskydd och renhush rekreation Trafik Utveckl av landsbygden Myndigh och forskning Älgen bjuder på såväl nytta som skada Åsikterna om såväl positiva som negativa sidor av älgen sammanföll långt oberoende av region eller arbetsgupper- 0 Jägaren l 1 l 2012 l 13
• Antero Isola, viltkamerafoto, besökare vid slickstenen åsikterna där. Konflikten i dessa regioner mellan lokala och utsocknes jägare kom närmast till synes i åsikterna om att det finns för många jägare i samma områden och om delvis bristfälliga spelregler. 4500 personer svarade på älgenkäten Den för alla medborgare avsedda gallupen med älgtema på nätet kunde besvaras på hösten från medlet av augusti till utgången av oktober. Under den drygt två och en halv månad långa perioden svarade närmare 4500 personer på gallupens frågor. För regionernas del inkom svar relativt väl täckande eftersom det kom minst ett svar från alla kommuner i Finland exklusive Åland. Den typiska svararen var en medelålders manlig lägre eller högre tjänsteman. Av svararna var omkring 12 % kvinnor. Gruppen av personer som besvarade gallupen representerade jämfört med alla finländare markant personer som bodde utanför tätorter, vilket berättar att intresset för älgfrågor är utmärkande för landsbygdens befolkning. Över 60 % av svararna ägde skog och 70 % av dem deltog i älgjakten. Av de skogsägare som besvarade enkäten deltog två av tre i älgjakten och nästan alla svarare närmade sig frågan också ur en bilists synpunkt. Svararnas bakgrund inverkade även på hur de reagerade vid ett möte med 14 l Jägaren l 1 l 2012 en älg eller av älg lämnade spår. Hos svarare som inte var jägare väckte mötet med en älg oftare rädsla eller ilska än hos jagande svarare. Möten med älgjägare väckte lättare ilska eller olust hos svarare som inte var jägare eller jord- eller skogsbrukare. Älgflugorna väckte olust och avsky på samma sätt i alla svarargrupper. Av de icke jagande jord- och skogsbrukarna ville största delen, omkring 80 %, minska älgstammen medan motsvarande andel av de jagande jord- och skogsbrukarna var bara omkring 20 %. Genom att kombinera svaren kan en uppfattning erhållas om vilka svarare det är som lider särskilt mycket av älgens framfart och vilka svarare som drar mest nytta av djuret. Mest ser de svarare ut att lida av älgens närvaro som antingen själva eller någon bekant till dem har varit med om en älgolycka och kommer ihåg ett flertal "nära ögat"-situationer. Svararna var i jämförelse med dem som drog nytta av älgen oftare skogsägare och hade upplevt älgskador i sin skog. Många i denna grupp var starkt övertygade om att det finns för mycket älg. Däremot föreföll särskilt svarare som inte hade egna erfarenheter av älgolyckor att dra särskild nytta av älgen. I jämförelse med dem som led särskilt av älgen var de mera sällan skogsägare och oftare jägare. Älgen upplevdes vara ett värdefullt djur och dessa svarare önskade upprätthålla älgstammen på sin nuvarande nivå eller att den skulle bli större. Enligt svararnas åsikt var de fyra viktigaste synpunkterna som bör beaktas vid förvaltningen av älgstammen skador som orsakas trafiken, älgjaktens betydelse som upplivande faktor i landsbygdens byar, de av älgar orsakade skadorna på skogsbruket och jaktmöjligheterna. T.ex. de stora rovdjurens behov av näring och effekterna av älgar som förirrade sig in i städer ansågs inte ha någon större betydelse. Största delen av svararna ansåg att målen för regleringen av älgstammen bör fastställas noggrannare än idag på lokal nivå, där kännedomen om älgstammen och skadesituationen är bäst. Av svararna understödde flertalet att ett elektroniskt älgobskort och dito anmälan om fångst tas i bruk samt att reglering av älgstammen möjliggörs också inom sådana naturskyddsområden där miljön orsakas skador av älgar som lever inom området. En ändring av älgstammens struktur i en riktning som producerar mindre än för närvarande understöddes i mindre eller större omfattning av omkring två av tre svarare. Av de presenterade eventuella utvecklingstrenderna erhöll tidigareläggning av jakttiden i hela landet samt ett upphörande av jaktlicensbeläggningen för älgjaktens del och för systemet med skadeersättningar endast ett obetydligt understöd. Arbetet fortsätter Utgående från det influtna materialet och en analys av detta bereds nu den viktigaste delen av förvaltningsplanen för älgstammen, dvs riktlinjerna och åtgärdsförslagen. Under vinterns och vårens lopp behandlas älgfrågorna i en workshop för sakkunniga samt i olika arbetsgrupper. Ytterligare kallar de regionala viltvårdsråden under den kommande våren igen samman intressegrupperna till möten i tecknet av fortsatt beredning av förvaltningsplanen. Vid dessa möten i mars-april fortsätter finslipningen av preliminära linjedragningar och förslag och det slutliga målet är att i förvaltningsplanen presentera riktlinjer för förvaltningen av älgstammen som sammanjämkar parternas synpunkter på förvaltningen av älgstammen och de praktiska åtgärder som krävs för realiserandet av dessa riktlinjer. Målet är att arbetet ska vara slutfört före utgången av 2012. Ett varmt tack till alla som deltagit i mötena för intressegrupper och till alla som besvarat gallupfrågorna. l
• Aktuellt från ministeriet Viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen klar n Som ett utmanande strategiskt mål fram till 2015 för viltkoncernens strategi ställdes en utveckling av viltkoncernens rutiner så att de är effektiva, ekonomiska, kundanpassade och förutseende. Med de världsekonomiska och statsfinansiella utmaningar vi upplever idag är det nödvändigare än någonsin att uppnå målet. Under 2011 gick en särskild arbetsgrupp kritiskt igenom nuläget för viltkoncernens informationsförvaltning och kundbehoven. Arbetsgruppen konstaterade att datasystemen i viltkoncernens olika ämbetsverk och institut utvecklas från egna utgångspunkter, det förekommer onödiga hinder för erhållandet av information och informationen till koncernens interna aktörer och intressegrupperna ur tillgängliga informationskällor är bristfällig. Ytterligare observerade arbetsgruppen att ämbetsverken och instituten samlar in och förädlar överlappande information med olika datasystem varvid databehandlingen binder resurser och försvårar sambruket av data, särskilt som systemen är tekniskt föråldrade. Det föreligger sålunda ett skriande behov av en gemensam strategi. Arbetsgruppen slutförde arbetet med viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen i december. För strategin uppställdes följande vision som sträcker sig fram till 2015: En fungerande informationsförvaltning ­ en betjänande Offentlig viltkoncern: Viltkoncernens informationstjänster är kända för öppenhet, tjänar olika kundgruppers behov bra och främjar utvecklingen i branschen. I strategin för informationsförvaltningen ställs också konkreta målsättningar som sträcker sig fram till 2015: 1) Informationsförvaltningens tjänster stöder beslutsfattandet inom viltkoncernen, effektiverar verksamheten och utnyttjar effektivt elektroniska servicekanaler vid betjäningen av kunder. 2) Informationsförvaltningen stöder den Offentliga viltkoncernens verksamhet genom att sammankoppla substans- ja teknologikunnande samt utveckling av datasystemen och administrationen av dessa. 3) Informationsförvaltningen sörjer för att teknologiska och informationtekniska möjligheter och den bästa praxisen kan utnyttjas i verksamheten. behöver viltförvaltningen kundnära och effektiva kanaler för förmedling av information till jägarna om viltbeståndens utveckling och rekommendationer gällande jaktmetoder. Informationsförvaltningen stöder insamlingen av behövliga uppgifter om fångster och jaktmetoder av jägarna för viltförvaltningen med hjälp av effektiva och kundnära elektroniska metoder, t.ex. med hjälp av personliga jaktdagböcker. Praktiska åtgärder redan inledda Trots att viltkoncernens strategi för informationsförvaltningen har färdigställts alldeles nyss har ett flertal centrala projekt redan inletts genom att föregripande fördela ansvaret i bästa koncernanda. Under jord- och skogsbruksministeriets ledning har under fjolåret beredningen av ett viltskaderegister inletts. Implementeringen av viltskaderegistret grundar sig på insamling av data från av olika myndigheter upprätthållna datasystem som behandlar data om skador. Viltskaderegistret realiseras som en databanklösning som har integrerats i viltdatabasen. I den här sammanförs uppgifterna om viltskador i olika system. Målet är att kunna erbjuda en möjlighet att mångsidigt kunna utnyttja de sammanförda uppgifterna, som bl.a. omfattar till tid och plats bundna spatiala data och en mångsidig rapportering inklusive historiska data. Viltskaderegistret ska vara klart i början av 2013. Ur koncernens synpunkt är det centralt att de spridda kunduppgifterna sammanställs till ett sambrukat kundregister (t.ex. jägarregistret, uppgifterna om avläggande av skjutprov, lantbruksregistret, licensfilerna, viltforskningens frivilliga inventerare) samt realiserandet av interaktiva elektroniska tjänster för uträttande av ärenden (bl.a. ansökningar, beslut, tillstånd, avtal). Utarbetandet av kundregistret inleds i början av innevarande år under ledning av Finlands viltcentral. För att säkerställa bättre täckande fångstuppgifter än för närvarande inleder också Forststyrelsens jakt- och viltvårdstjänster innevarande år installeringen av en elektronisk jaktdagbok, som kan utnyttjas av jägarna. Statsförvaltningens IT-riktlinjer har beaktats Informationsförvaltningen främjar uppnåendet av effektivitetsmålen Strategin för viltkoncernens informationsförvaltning grundar sig på riktlinjerna för den Offentliga viltkoncernens strategi. Informationsförvaltningen är ett centralt verktyg vid realiserandet av viltkoncernens samhälleliga effektivitetsmål och strategiska målsättningar. Centrala informationsbehov för t.ex. det effektivitetsmål som gäller bevarandet av viltbesståndens livskraft: 1) För uppskattning av viltbeståndens storlek och utvecklingstrend behövliga uppgifter i form av tidsserier och spatialt noggrant bundna vid positioneringsuppgifter (beståndsdata: inventerings- och observationsuppgifter) 2) För främjande av viltvårdsåtgärder behövs uppgifter om viltarternas livsmiljöer (skogstaxeringssystemet, punktuppgifter; t.ex. spelplatser, iståndsatta våtmarker, viltvårdsåtgärder); och 3) För dimensionering av jakten på en hållbar nivå behövs uppgifter om fångsten; djurarter (för en del arter ålder, kön), mängd, fångstplats, fångstsätt samt uppgifter om verkställda åtgärder för främjande av viltvården. Informationsförvaltningen stöder installering av datalösningar för uppföljning av viltskador och därmed sammanhängande åtgärder, närmast dimensionering av jakten, utbetalning av ersättningar och förebyggande av skador. Dylika system är bl.a. registret för viltskador och uppföljningssystemen för viltbestånd, observationer och skador (RiistaWeb, Sorkka, Tassu och Hivala samt filerna för förebyggande material och systemen som berättar om trafikskador). Kontrollen över skador förutsätter att informationsförvaltningen stöder beredningen av budgeterna med tidsenliga system som förbättrar prognostiserandet av skador. För att främja etisk och ansvarsfull jakt och viltvård stöder informationsförvaltningen förmedling av information till jägarna och styrning av jaktbeskattningen till en hållbar nivå. För att höja jägarnas kunskapsnivå Strategin iakttar målsättningarna för statsförvaltningens IT-strategi, bl.a. för specifikationen av arkitekturen, infrastrukturen och positioneringsprodukten samt för god IT-förvaltningssed. Enligt riktlinjerna har koncernens ämbetsverk/institut utvecklingsansvaret för datasystem och datareserver som stöder viltkoncernens kärnverksamhet och koncernens ledningsgrupp ansvaret för koordineringen. Styrningen och utvecklingen av informationsförvaltningen sker som en del av ministeriets resultatstyrning. Systemens planerings- och implementeringstjänster anskaffas vid behov av externa aktörer. Överinspektör Jussi Laanikari Jägaren l 1 l 2012 l 15
• Juha Tiainen och Jukka Rintala Spårräkningarna i kulturmiljö vintern 2011 2012 års upplaga av inventeringarna av fälttrianglar har precis börjat. Det kan därför vara på sin plats med en tillbakablick på resultaten för i fjol. Liksom under tidigare år gjordes inventeringarna under perioden början av januari till början av mars, nu för trettonde gången. Att delta i en spårräkning är en fin vinterupplevelse, som ibland kan vara tuff och ibland riktigt jäklig, men oftast härlig, som en veteran har uttryckt saken. 16 l Jägaren l 1 l 2012 V l Vintern 2011 var kall och snörik. I fälttrianglarnas båda inventeringsområden, södra och västra Finland, var temperaturen rätt så normal i januari, men det snöade nästan varje dag. Februari var fem till sex grader kallare än medelvärdet för jämförelseperioden 1971-2000. Liksom under vintern innan fanns det mer snö än på flera decennier eftersom kölden höll i sig under en så lång tid utan milda perioder som hade smält eller packat till drivorna. I januari snöade det nästan varje dag. I söder snöade det i februari varje dag bara i början av månaden medan det i Österbotten, där vädret var aningen mildare, snöade under hela månaden. När en inventering görs borde det ha gått ett eller två dygn sedan senaste snöfall. Om spåren omfattar en längre tidsperiod så blir de så många att de är svåra att räkna om det finns gott om djur. Sammanlagt räknades 153 trianglar, vilket är aningen mer än vintern innan, som även den var både snörik och kall. Antalet räknade trianglar nådde en topp åren 2001, 2002 och 2004, då ungefär 270 fälttrianglar räknades. Många inventerare hade svårigheter
• bara är möjligt eftersom det i början av vintern inte finns lika mycket snö som senare och det är lättare att ta sig fram. Indexet visar förändringarna under en längre period Vi har nu inventerat fälttrianglar under såpass många år att vi kan dra några generella slutsatser av resultaten. Förändringsindexen visar förändringarna och variationerna hos bestånden över en längre tidsperiod, och de är i sin tur kopplade till variationerna i tillgången på föda, temperaturen, regn- och snöförhållandena och relationerna mellan rovdjur och bytesdjur. Indexen i diagrammen här invid beskriver den årliga, genomsnittliga variationen per dygn för alla trianglar. Tabellen visar de genomsnittliga värdena för årets inventering per dygn och mil. I fjol gjordes inventeringarna i genomsnitt 1,7 dygn efter senaste snöfall; spåren omfattade en tid som var i stort sett lika lång som under tidigare år. Notera att de olika arternas spårtätheter inte är direkt jämförbara med varandra eftersom det finns stora skillnader i rörlighet mellan arterna. Däremot ger spårtätheten och antalet individer av en art tillsammans en uppfattning om arternas förhållande relativt varandra. Resultatet för inventeringen av fälttrianglar vintern 2011. Inventeringen omfattade 19 däggdjurs- och 7 fågelarter. Resultatet bygger på materialet från 153 fälttrianglar. Det genomsnittliga Tuomo Karsikas Snöspårens genomsnittliga täthet på fälttrianglarna räknat per 10 km och dygn är i jämförelse med vilttrianglarna dubbelt tätare. Skogsharen och räven minskade De allmännaste arterna vid inventeringen var liksom under tidigare år räven, fältharen, ekorren och skogsharen. Skogsharens förändringsindex ligger på bara cirka 60 procent av vad den var för ett decennium sedan, men det är möjligt att tillbakagången har börjat så sent som under de senaste fem åren. Hos räven kan vi notera en liknande minskande trend och vi kan fråga oss om det finns en koppling till skogsharens tillbakagång. Så mycket är i alla fall klart att rävens variationer är knutna till tillgången på sork. Lodjuret ökade Mårdhund, vitsvanshjort, älg och rådjur observerades i ungefär var tredje Trianglar där arten observerats %-uell andel av de räknade tri Antal Antal spår / 10 km/ dygn i snitt Trianglar där arten Alla trianglar förekommer 7,9 18,9 0,6 9,3 0,0 0,1 14,0 2,4 0,7 0,6 0,0 0,4 0,0 0,2 0,8 0,9 6,7 0,0 2,2 6,0 0,1 1,1 0,6 0,0 1,1 0,2 0,0 0,5 10,0 21,5 7,8 11,0 1,7 8,3 14,8 7,2 3,6 2,4 1,5 2,0 1,7 1,9 3,0 3,3 22,3 3,3 6,0 17,7 2,5 8,5 2,4 2,5 15,5 3,2 1,1 2,6 Totala antalet spår/ dygn (alla trianglar ) 730 1731 56 853 1 5 1287 225 63 54 5 36 1 19 71 85 616 2 202 552 6 102 51 3 102 21 2 49 Skogshare Fälthare Hardjur1 121 134 12 129 1 1 145 52 29 37 5 29 1 16 40 43 46 1 56 52 4 20 36 2 11 11 3 31 79 88 8 84 0,7 0,7 95 34 19 24 3 19 0,7 10 26 28 30 0,7 37 34 3 13 24 1 7 7 2 20 Ekorre Bisam Varg Räv Mårdhund Hermelin Småvessla Mink Mård Grävling Utter Lodjur Katt Vitsvansvilt Dovhjort Älg Rådjur Tjäder Orre Järpe Ripa Rapphöna Fasan antalet spår i snön / 10 km / dygn är uträknat separat för varje inventerad triangel samt för de trianglar där arten i fråga påträffades. När däggdjursspåren räknades togs det hänsyn till tiden som gått sedan snöfallet medan antalet observerade fåglar alltid tolkas som ett dygn. med att hitta en lämplig inventeringsdag eftersom det i början av perioden snöade varje dag och det därefter blev väldigt kallt. Under inventeringsdagarna låg morgontemperaturen dock i genomsnitt på ­8 °C och dagstemperaturen på ­5 °C, vilket motsvarade medeltemperaturen för januari, men var fem till tio grader varmare än genomsnittet för februari. I februari blev inventeringarna på grund av snötäcket ett tungt göra. Snödjupet var i genomsnitt 52 cm i trianglarna. För att göra jobbet lättare är det klokt att sköta inventeringen så fort det Inte definierat om fälthare eller skogshare. 1 Duvhök Korp Jägaren l 1 l 2012 l 17
• Spåren efter en katt (till v) och en mårdhund är lätta att känna igen när stämplarna är tydligt tecknade på hård och tunn snö. Bägge är runda Marcus Wikman och så gott som lika stora. I djup snö kan det vara svårt att skilja dem åt när trampdynorna och i synnerhet klorna är otydligt tecknade. Juha Tiainen Marcus Wikman Mårdhundsspår observerades i var tredje triangel, vilket betyder att det fanns särskilt gott om mårdhund. Under fjolhösten var det knappt om föda för mårdhundarna och när fettdepåerna började sina var många av dem tvungna att ge sig ut efter föda trots att vintern var kall och snörik. triangel. Under fyra av de senaste fem åren har mårdhunden förekommit synnerligen allmänt i södra Finland. Trots att senaste vinter var sträng noterar vi att mårdhundarna var mycket aktivare än under vintern innan, i likhet med de tidigare milda vintrarna. Rådjurets förändringsindex har varit lågt under de två senaste vintrarna. Under samma tid har lodjuret blivit vanligare ­ men vad gäller indexet för västra Finland ska vi observera att eftersom stammen har varit väldigt liten så blir också en relativt blygsam ökning hos populationerna relativt sett enorm. Vintern 2010 observerades lodjur i 16 procent av fälttrianglarna och i vintras i så mycket som var fjärde. Under de närmaste åren får vi se om lodjuren Skogshare 1761 1.0 2.0 Lepus timidus Fälthare 4657 Lepus europaeus Ekorre 1798 1.6 Sciurus vulgaris Räv 2982 Vulpes vulpes Mårdhund 254 Nyctereutes procyonoides Fasan 94 1.0 Phasianus colchicus 1.4 3 4 0.6 1.0 1.0 0.4 1 2 2.5 2.0 1.4 Mustela erminea Mustela nivalis Neovison vison 1.2 Martes martes Lutra lutra 3.5 Hermelin 141 5 Småvessla 178 Mink 30 Mård 72 Grävling 33 0.2 Korp 227 Corvus corax 1.5 0.8 1.0 0.8 0.5 0.4 Lodjur 66 40 Lynx lynx Kat 193 Felis catus 0.0 Vitsvansvilt 1759 Odocoileus virginianus Dovhjort 55 Dama dama 0.2 Älg 488 Alces alces 0.5 2000 1 2.0 3 0.6 1.0 2008 2.5 2.0 2.5 1.5 Rådjur 983 1.5 Capreolus capreolus Tjäder 15 1.4 Tetrao urogallus Orre 334 0.9 Tetrao tetrix 0.0 Södra Finland Västra Finland Hela området Rapphöna 162 Perdix perdix 1.5 20 1.0 0.5 1.0 0 Ripa 134 Bonasa bonasia 6 8 0.8 2 4 0.5 0.2 0.3 0.6 När en fälttriangel inventeras är det 16 däggdjur och fem hönsfåglar samt korp som räknas. För fåglarna räknas både spår och direkta observationer. Diagrammen visar variationerna under perioden 1999-2011 i södra Finland (Nylands, Egentliga Finlands, Kymmene/Sydöstra Finlands och Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikt/regionkontor) och i västra Finland (Satakunta, Österbottens, Norra Tavastlands och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt /regionkontor). Viltbestånden året 1999 är betecknade med siffran 1. Indexen för de därpå följande åren visar beståndens storlek i förhållande till året 1999. Indexen är beräknade enligt en matris för funktionen år x triangel med en modell som tillåter avbrott i inventeringarna för enskilda trianglar. Siffran efter artnamnet anger det genomsnittliga antalet observerade spår per år. 18 l Jägaren l 1 l 2012 0.0 1.0 2.0 0.5
• Osuva valinta DIANA-ILMAKIVÄÄRIT JA LASTING-KERRASTOT SIVUVIRITTEINEN 100 % MERINOVILLAA 48 Tämä pitkän kantaman kiinteäpiippuinen ilmakivääri on tehokas ja tarkka. Sopii myös bipodin avulla ampumiseen. Ominaisuuksiin kuuluvat klassinen suora tukki ilman poskipakkaa, säädettävä tähtäin ja automaattinen varmistin. NAISILLE Heavy 240 g Wory -puolipoolopaita (punainen, koot s-xl) ja Fida -housut (punainen/musta, koot s-xl) · molemmin puolin sileäksi neulottua 100 % merinovillaa · sopii ainoaksi kerrokseksi urheiluun tai jokapäiväiseen käyttöön MIEHILLE Double heavy 270 g Widi -puolipoolopaita ja Wet -pitkälahkeiset housut (musta, koot m-xxl) · kaksikerroksista 100 % merinovillaneulosta · johtaa tehokkaasti kosteuden pois iholta ja pitää lämpimänä Lasting merinovillatuotteet valmistetaan tarkasti valikoidusta Super Fine -merinovillasta, jonka kuidun halkaisija on vain 16 mikronia. Materiaali pitää lämpimänä ja johtaa kosteuden pois iholta ilman kutiamisen tai pistelyn tunnetta. SIVUVIRITTEINEN 56 TH 56 TH on sivuviritteinen malli rekyylittömään ammuntaan. Ergonomisesti muotoiltu tukki peukaloreiällä. Kuvan kiikaritähtäin on lisävaruste. 440 TH Lyhyempi, kevyempi ja siksi helpompi käsitellä kuin mallit 470 TH ja 56TH. 16 Joulen teho tekee tästä aseesta täydellisen Field-Target- ja siluettiammuntaan. Kuvan kiikaritähtäin on lisävaruste. LISÄÄ OSUVIA VALINTOJA LÖYDÄT REMEKSEN KATALOGISTA! www.remes.fi Tutustu katalogiin netissä tai lähimmällä jälleenmyyjälläsi Myynti: Ase- ja urheiluliikkeet kautta maan begränsar rådjurens tillväxt eller om de låga värdena för förändringsindexen beror på att djuren rör sig mindre under stränga vintrar. För älgens del är det värt att notera att förändringsindexet för västra Finland under de två senaste åren har återgått till samma nivå som för ett decennium sedan. Mårddjuren Hos mårddjuren är hermelinens och småvesslans variationer kopplade till tillgången på sorkar, som nådde ett kraftigt maximum för tre år sedan. 2011 inföll ett toppår igen, men sorkbestånden nådde inte upp till samma nivåer som vid föregående topp. För den invandrade minkens del kan spårindexen eventuellt låta oss ana en svag tillbakagång under de år som fälttrianglarna har funnits. För mårdens del är variationerna kraftiga och verkar vara knutna till ekorrens fluktuationer. För utterns del avspeglar däremot de stora variationerna i synnerhet i västra Finland isläget i vattendragen. anglarna, samtidigt som arten har de kraftigaste fluktuationerna. Hos orren är de årliga variationerna lugnare, men förändringsindexet har under de senaste åren stått på en lägre nivå än i början av fälttrianglarnas historia. Hos järpen och fasanen har förändringsindexen rasat medan rapphönan har hållit sig på en så gott som oförändrad nivå, inom sina årliga variationer. Inventeringarna ökar i värde för varje år Spårräkningen utgör en viktig del av viltvården eftersom den är det enda sättet för oss att få en uppfattning om hur viltbestånden varierar. När inventeringarna har gjorts under många år visar sig trender i beståndens utveckling som på grund av de stora årliga fluktuationerna inte syns på kort sikt. De årliga variationerna avspeglar igen stammarnas reella fluktuationer, men också förhållandena när en inventering genomfördes. Ju större det årliga materialet är som vi förfogar över, desto tillförlitligare framträder både långtidstrenderna och korttidsvariationerna, och desto bättre kan vi ta hänsyn till de yttre omständigheterna. Det får förekomma år då en viss tri- angel inte blir räknad, utan att analysen av beståndens variationer blir lidande. Det är inte ovanligt att någon triangel blir överhoppad något år, när tiden som står till förfogande inte går ihop med de sällsynta dagarna då vädret är gynnsamt. Det vore ändå onödigt att ge upp en triangel för den skull, eftersom inventerandet kan återupptas även om uppehållet skulle ha varat i några år. Det är inte heller ovanligt att en person som nödgats sluta med "sin" triangel för gott utser en efterträdare, som kanske är medlem i samma jaktförening eller kanske är ett barn eller barnbarn som på det här viset kan lotsas in i viltets fascinerande värld l Inventeringsdatumen för fälttrianglarna vintern 2011 och det genomsnittliga snödjupet. Den genomsnittliga inventeringsdagen var 14 februari (dag 45) och det genomsnittliga snödjupet 52 cm. Hönsfåglarna För hönsfåglarnas del varierar läget från art till art. Tjädern står för det minsta antalet observationer i fälttri- 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Snödjup cm 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Datum (1 = 1.1., 32 = 1.2., 60 = 1.3.) Jägaren l 1 l 2012 l 19
• Vetenskaplig viltkunskap Tema och variationer Inom den klassiska musiken kan kompositören bygga sitt verk till en helhet, i vilken kompositionens grundtema varieras och som man kan närma sig på olika sätt. Genom variationerna presenterar tonsättaren nya hörselvinklar för sin ledande tanke - leka, experimentera eller presentera olika alternativ mer systematiskt. Det går att identifiera liknande funktioner hos djur och växter. Artspecifika egenskaper bestämmer i huvudsak artens förökning, näringsintag eller anpassning till årstidernas växling. Varje individ är en egen variant av dessa, som består av anlag, livsmiljö och summan av deras interaktioner. Hur mycket egenskaperna varierar mellan olika individer fluktuerar från nästan noll till det mångdubbla. Det finns inga skillnader i de strukturella egenskaperna, som antalet ben inom samma art och mellan individer av samma kön. Däremot kan det vara stor skillnad tillväxttakt eller kroppsstorlek. Miljömässiga förhållanden, som föda och väder, påverkar hur stor tillväxten eller kroppen blir, inom ramen för det som arvsmassan tillåter. Det som vi för tillfället beaktar som fördelaktiga eller skadliga egenskaper för en arts livskraft kan snabbt förändras när förhållandena blir andra. I ett fiktivt exempel uppnår de fåglar som anländer lite för tidigt till vårt land under ett väderleksmässigt "normalt" år eventuellt bara hälften av den genomsnittliga produktionen av ungar. Föryngringen är inte bra, men ändå tillräcklig för att föra generna vidare i populationen. När vårarna kommer tidigare kan dessa individers produktion av ungar stiga avsevärt i jämförelse med artfränderna inom samma område, varvid den här egenskapen ökar. På motsvarande sätt har en hare som byter till vinterpäls senare än genomsnittet under pågående vinter haft ett bättre skydd mot rovdjur än de artfränder som bytt tidigare. Dessa har igen under de två senaste vintrarna haft en fördel när snön kommit tidigt. Varierande förhållanden gynnar olika egenskaper, vilket bidrar till att upprätthålla en stor genetisk variation. Beteendet på individnivå underkastas samma principer som de övriga egenskaperna. Vissa genomsnittliga, arttypiska egenskaper är lätta att identifiera och namnge, men variationen mellan individer är stor. Man har identifierat olika personlighetstyper också i djurens beteende. Det finns skillnader bl.a. i hur sociala, flexibla, fördomsfulla etc. de är. Dessa drag kan visa sig i både det territoriella beteendet och i födovalet. Det är inte nödvändigt att ett stort rovdjur som kommer till bebyggda områden har ett intresse för mänskliga aktiviteter, utan det kan vara en följd av artens normala beteende i kombination med individens egna drag. Särskilt unga individer, nästan oavsett art, lämnar födelseorten och söker en partner och ett eget revir i främmande trakter. De förutsättningslösaste individerna är djärvare att söka föda på nya ställen vilket kan leda till konflikter med människan. Fördomsfrihet kan dock vara en fördel i storskogarna och därmed kommer egenskapen att bevaras i populationen. I närheten av bebyggelse är det förnuftigt att ta bort stora rovdjur som upplevs som problematiska. En individ som avlägsnats överför inte sitt beteendemönster till eftervärlden genom gener eller inlärning. En viss skygghet för människan bevaras sannolikt bättre hos en art om den jagas. Att ta bort individer som media diagnostiserat som bråkmakare är bara medicin mot det akuta problemet, men har knappast någon avgörande inverkan på artens beteende. Förvaltningen av de stora rovdjurens stammar, regleringen och utvecklandet av handlingsmönster för problemsituationer förutsätter ett brett faktaunderlag, utvecklingsarbete och interaktion mellan olika intressegrupper också i framtiden. 20 l Jägaren l 1 l 2012 Vesa Ruusila Forskningschef Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
• Monarch ­ tarkkuutta kun tarvitset sitä eniten Nikonin uusi Monarch-kiikaritähtäin ­ ratkaisevaan hetkeen näköpiirissä Nikonin uusi, loistava kiikaritähtäin aloittaa metsästyskauden. Monarch E1,1-4x24 puna/viher-näkökentällä ja pienellä 1,1-kertaisella ille suurennuksella sopii parhaiten lyhyille ja keskipitkille seen. s ampumaetäisyyksille, esimerkiksi hirvenmetsästykseen. pa p Kiikaritähtäimen näkökenttä on laaja ja kirkas ­ jopa hämärässä ja sumussa. Optiikka on Nikonin huippulaatua. aatua. a Uusi Monarch nopeuttaa ja helpottaa tähtäämistä ­ lopun jätämme sinulle. Monarch E 1,1 4x24 1,1-4x24 1,1-4x24 Since 1917 NIKON NORDIC AB Äyritie 8 B, 01510 Vantaa, Puh. 0207589570, www.nikon.fi
• Marko Paasimaa, viltvårdskonsulent, Finlands viltcentral Kajanaland I Bild: Hannu Huttu Listig som en räv eller listigare än en räv? När det första alternativet dominerar, hör du till dem som försöker fånga, men om du tillhör det senare alternativet så är du en fångstman. Visserligen är rävfångst med fotsnara en av de mest utmanande jaktformerna, där var och en misslyckas ibland. Syftet med den här artikeln är att fokusera på några nyckelfrågor som det är bra att ta hänsyn till innan fångsten påbörjas. Texten är riktad särskilt till personer som redan har en viss erfarenhet av att fånga räv med fotsnara. 22 l Jägaren l 1 l 2012 S l Säsongen för fångst av räv med fotsnara kan delas upp i två delar. Under tidig vinter och under midvintern behövs definitivt åtel. Under slutet av vintern inriktas fångsten på brunsttiden i mars-april, då åtel inte är lika nödvändig. Perioden i slutet av vintern kan faktiskt vara den bästa i hela fångstperioden. Snöförhållandena under vårvintern kan dock göra det svårt att genomföra fångsten. Snön kan bära räven så bra att den knappast går längs samma spår. De senaste par åren har varit gynnsamma ända fram till slutet av våren för dem som fångat räv med fotsnara, eftersom det funnits mjuk snö så länge. Runda inte hela åteln Vid åteljakt rekommenderas ofta att skida runt åteln och att placera ut fällorna först när rävarna vågar korsa spåren. Jag tycker att det är ett bättre alternativ att runda åteln högst 3/4. Då fortsätter sannolikt även de försiktigaste rävarna att besöka åteln genom
• I början av vintern och under midvintern behövs det definitivt åtel. I slutet av vintern koncentrerar man sig på fångst under brunsttiden och då är åtel inte så nödvändigt. det "orörda" området. Dessutom, när de sista fällorna placeras på rundans ändar på så kallade rena spår, dvs. spår som inte korsats i något skede, så utnyttjar vi spårets styrande effekt. Detta är baserat på att en försiktig räv inte korsar spåret så lätt, men passerar ett tiotal meter från spåret. Så småningom kommer räven till det okorsade spåret där fällan finns. Fällorna som placeras vid rena spår är ofta de mest effektiva. När man gör en runda och korsar spår placeras fällorna i första hand alltid på den sida där spåret kommer ifrån. Det lönar sig inte att placera fällan alltför nära spårets korsningspunkt, eftersom räven kan undvika skidspåret som skymtar framför. Om man använder flera fotsnaror kan man placera fällor på bägge sidor om rävspårets korsningspunkt. En del rä- Den rena fångstutrustningen förvaras utomhus hemma eller om möjligt på jaktområdet, som i bilden. Då slipper man onödiga transporter. Jägaren l 1 l 2012 l 23
• var är nuförtiden ganska modiga och de kan använda skidspår när de rör sig i området. Det är bäst att inte placera fällor alltför nära åteln. Cirka 300­500 m avstånd från åteln är lämpligt. Nära åteln går räven inte längre i samma spår och i praktiken visar sig detta genom att det vanligtvis är fullt med spår i närheten av åteln. Under vårjakten är taktiken en helt annan. Fångsten genomförs så att man placerar fällor i det område där man vet att det finns rävar, i en relativt rak linje tvärs mot terrängen, dvs. mot åsarnas, bäckarnas mm. riktning. Också i denna jaktmetod är den sista fällan som placeras i slutet av skidspåret den mest effektiva på grund av spårets styrande effekt. En strategisk plats att gillra fällan på hittar du genom att följa spåret från sidan. Ta skydd av kullar, buskar eller träd när du går fram. Fällan ska placeras omsorgsfullt Med undantag av fällorna som placeras i ändan av skidspåren, placeras fällorna vid spår som korsas. I samband med korsningen märker man åt vilket håll räven gått. Gå tillbaka några tiotal meter och börja följa spåret från detta avstånd längs med sidan av spåret mot det håll som räven kommit från, för att söka ett lämpligt ställe att gillra fotsnaran. Ett bra ställe att gillra fotsnaran på är sådant att man kan närma sig så nära spåret som möjligt i skydd av något sikthinder. Man närmar sig spåret i rät vinkel mot spåret. Ett sikthinder är väldigt viktigt, eftersom man i samband med gillrandet av fotsnaran borde få snön att se orörd ut på en 2-3 meters Fotsnaran ska placeras så, att det blir så lite spår som möjligt och dessutom snabbt, så att onödiga lukter kan undvikas. Ju längre bortifrån du kan gillra snaran, desto färre spår har du att täcka över. sträcka. Särskilt i en situation där man har snö ända till midjan, är det väldigt svårt att täcka över sina egna spår tillräckligt bra om sträckan är väldigt lång. Längre bort från spåret räcker det om man avrundar fötternas hål i snön så att de inte har vassa kanter. Hur långt spåren ska täckas beror förstås på hurdant sikthinder man kommer ifrån. Det går att avgöra på plats till exempel genom att uppskatta på vilken höjd rävens blick befinner sig vid spåret. Rävens ögon finns ganska lågt, så den kan inte se spår som finns bakom en relativt låg kulle. Fällorna i ändan av spåret placeras på samma sätt, men spåren korsas inte, utan några tiotal meter innan söker man ett lämpligt ställe att gillra på, som jag förklarat ovan. Försök gillra fotsnaran så snabbt som möjligt på ett sådant sätt att spåret förstörs så lite som möjligt. Det är lättare om snarans vajer hålls rak och i gott skick. Om vajern är väldigt "lockig", kommer ena ändan att studsa upp från snön när man försöker trycka ner den andra ändan under snön. När detta görs ett par gånger börjar spåret förstöras. Vajern hålls i bättre skick om du inte avgillrar fällan när du plockar bort den. Att lösa ut den tom vid sträng köld kommer bara att slå sönder plasthöljet som skyddar vajern. Ren och luktfri utrustning Det lönar sig att börja med att tvätta fångstredskapen med hett vatten. Efter tvätten förvaras de till exempel utomhus och transporteras i en ren påse, i vilken du kan stoppa några grangrenar. Jägarens kläder måste vara rena och luktfria, men gå inte till överdrift. De handskar som används när man gillrar fotsnaran ska hållas separat från övriga fångstredskap och man tar på dem först när fällan ska gillras. Handskar som man haft på sig när man skidat är förmodligen så pass fuktiga att de kan avge extra lukter. Att somliga som jagar med fotsnara överdriver vikten av rena fångstredskap och kläder kan bero på att det ibland vem som helst att räven inte tar de sista avgörande stegen. Då är det lätt hänt att man tror att räven kände vittring av fällan, så fångstmannen betonar renligheten. När räven sedan går i fällan, tänker jägaren att det är nödvändigt. Det är dock mera sannolikt att jägarn inte maskerat sina egna spår tillräckligt bra när han gillrade fällan. l 24 l Jägaren l 1 l 2012
• En efterlängtd nyhet för kall väderlek: JahtiJakt Fodrat Vinterställ Många har väntat på detta ställ och nu finns det tillgängligt. Helt nya JahtiJakt Fodrat Vinterställ håller dig varm på pass även under de allra kallaste förhållandena! Specialegenskaper för de allra kallaste förhållandena: Värmande 80 g foder i jackan Foder 60 g i ärmar och byxor ökar rörligheten Rejäla mått för skalklädsel Helt vatten- och vindtät samt luftgenomsläpplig tack vare AIR-TEX-membran Varmt och tåligt mjukborstat material Värmande foder med finish Jacka med tillräcklig längd för att skydda ryggen Förhöjd midja i byxorna skyddar korsryggen varm skalklädsel. Extremt tyst material, smutsavvisande tack vare Teflon-behandling Inga detaljer som kan fastna 2. Halsvärmare i fleece, Värde 7,90 ället Beställ det supervarma st ligt nu till ett verkligt förmån songen! pris redan till den här sä 3. Toppluva i fleece, Värde 14,90 Nu eNdast 1. MicroDry underställ, Värde 24,90 4. Handskar i fleece, Värde 9,90 00 199 Beställningsnummer: JJ1 4B1Q757 www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min. Erbjudandena gäller till 7/2 2012 eller så länge lagret räcker. ssa Beställ nu, du får alla de produkter på köpet Det fodrade vinterVärde 57,60 ställets storlek ger plats för en mycket Gott om fickor, enkelt att komma åt fickorna även med vapen och ryggsäck Mångsidiga justeringar i jacka och byxor Ventilationsöppningar i jackans och byxornas sidosömmar
• Förstahandsvalet för snöklädd terräng: Det nya Snowcamo membranstället Kamouflagemönstret som är designat av konstnären och jägaren Kimmo Takarautio för finländska förhållanden kamouflerar jägaren otroligt bra. Den nya modellen av det populära skalplagget är här! Designad för vinterförhållanden: Noggrant uttänkta färger och former Jägaren smälter in i terrängen klart bättre än med vanliga ljusa kamouflageställ Helt vatten- och vindtät tack vare AIR-TEX-membran Andas mycket bra tack vare AIR-TEX-membran Tejpade sömmar Teflonbehandlat tåligt och tyst yttermaterial Löstagbar och justerbar huva Snölås i benslut och jackans midja hindrar snö från att tränga in när man t.ex. ålar sig fram Hög midja i byxorna skyddar korsryggen Gott om fickor, enkelt att komma åt fickorna även med vapen och ryggsäck ssa Beställ nu, du får alla de produkter på köpet Elegant, unikt finländskt snöcamomönster, design Kimmo Takarautio. Mångsidiga justeringar i jacka och byxor Skyddade ventilationsöppningar i jackans och byxornas sidosömmar VärDe 64,70 täll äll JahtiJakt Snowcamo-s Best nu till specialpris! 2. Toppluva i fleece, Värde 14,90 Nu eNdast 1. MicroDry mellanställl, Värde 39,90 3. Handskar i fleece, Värde 9,90 00 199 Beställningsnummer: JJ0 1B6R00C www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post
• Komplettera vinterutrustningen Snowcamo light Den nya JahtiJakt Snowcamo Light-dräkten erbjuder ett helt nytt och verkligen fördelaktigt alternativ för vintern. JahtiJakt Snowcamo Light-dräkten är avsedd att användas ovanpå vilket som helst jaktställ. Plagget fungerar utmärkt utanpå det "gröna" membranjaktstället eller, när extra varm klädsel behövs, till exempel tillsammans med en fodrad overall. Materialet i plagget är tunt, lätt och mycket starkt. Dräkten begränsar inte rörligheten och materialet absorberar ytterst lite fukt vilket gör den idealiskt i vinterterräng. Dräktens glatta yta fungerar också bra när jaktsituationen kräver att man ålar i snöterräng. Utnyttja erbjud andet! Nu endast Beställningsnummer: JJ5103Q00C 90 29 Nu eNdast Snowcamo underStäll Nu eNdast 90 59 Beställningsnummer: JJ2108R00C Förstahandsvalen för skalklädsel under vinterjakt! Högklassigt tekniskt mellanställ av MicroDry-material. Transporterar fukt mycket effektivt och torkar snabbt. Unikt camomönster. Beställningsnu 90 29 mmer: JJ5403I0 (norm.39,90) 0C Snowcamo mellanStäll Högklassigt och varmt mellanställ av MicroDry microfleece-material. Transporterar fukt effektivt och torkar snabbt. Passar också som bekväm mysdress hemma. Unikt camomönster. Snowcamo fleecejacka Av varm och mjuk fleece. Elegant, unikt finländskt snöcamomönster, design Kimmo Takarautio. Tillgänglig från vecka 7. Beställningsnu 90 39 Nu eNdast (norm.49,90) mmer: JJ0505C0 0C Beställningsnummer: JJ8403C00C 4990 Nu endast Beställningsnu 90 29 mmer: JJ61B1D0 Nu eNdast (norm.34,90) 0C Snowcamo fågelryggSäck Helt ljudlöst yttertyg. Fack för vapen. Stadigt, justerbart höftbälte. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. Snowcamo möSSa och handSkar Varm huvudbonad med quiltat foder och detaljer i fuskpäls. Varma handskar med teddyfoder, förstärkt insida, pekfinger med avtryckaröppning. Erbjudandena gäller till 7/2 2012 eller så länge lagret räcker. *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Kläder och utrustning ur till vettiga priser! Beställningsnu 90 39 mmer: JJ0514Q Nu eNdast (norm.49,90) 747 teeri fleecejacka Varm och elegant fodrad fleecejacka för jakt och fritid. Sidofickor med dragkedja och innerficka. Utnyttja erbjudandet! mmer: Beställningsnu 12P747 grön brun, JJ05 JJ0512P848 90 29 Nu eNdast Nu eNdast (norm.39,90) riekko fleecejacka Underställ i äkta merino-Ull JahtiJakt underställ av 250-grams 100 % merino-ull. Varmt och mycket behagligt plagg för skalklädsel. Äkta ull kan absorbera 40 % vatten i förhållande till sin vikt utan att kännas fuktig. mmer: JJ Beställningsnu 90 79 (norm.89,90) Nu eNdast Mjuk och varm fleecejacka för skog och fritid. Dragkedjeförsedda fickor, hög skyddande krage och dragsko i nederkanten 5106L191 Beställningsnu 90 29 Nu endast (norm.39,90) mmer: JJ8404L7 59 stolrYggsäck Traditionell stolryggsäck, med sitsen fast i ryggsäcken. Bred modell som passar särskilt för fiske och friluftsliv. Stol med stadig aluminiumram. Beställningsnummer: JJ6502B75740 790 Nu endast Beställningsnummer: NI6513M199 Grå, NI6513M051 Vit 890 Beställningsnu 90 29 Nu eNdast (norm.39,90) mmer: JJ5410Q 42C Ylle-strUmpor Yllestrumpor är de överlägset bekvämaste och funktionellaste strumporna under fältförhållanden. 70 % ull. strUmpor i merinoUll En varm strumpa i merinoull för vinteraktiviteter. Undersida och tår med kraftigare stickning. Lycra ökar elasticiteten. Storlekar: 35-37, 38-40, 41-43, 44-46. mellanställ i microfleece Efterfrågad nyhet: Ett verkligen behagligt mellanställ för damer, med rosa camomönster. Microfleece transporterar fukt effektivt och torkar snabbt. www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post
• ett brett sortiment 90 19 (norm.34,90) Nu eNdast Be er: JJ4404L8 ställningsnumm 28 3990 2490 Nu endast Nu endast Beställningsnummer: JJ4401G757 90 39 (norm.49,90) Nu eNdast Beställningsnu mmer: JJ4407L1 51 tröja premiUm ladY Äkta ull värmer även fuktig. Elegant och hållbar tröja i damstorlekar. 50 % ull, 50 % akryl. forest-tröja Äkta ull värmer även fuktig. 50 % ull, 50 % akryl. trawler-tröja Elegant och hållbar tröja med kraftig och varm stickning. Äkta ull värmer även fuktig. 50 % ull, 50 % akryl. 1 jahtijakt 6021 avståndsmätare Mätavstånd: 15­1400 m Noggrannhet: ± 1m Kompakt, lätt, snabb och lättanvänd. Ergonomisk 90 49 (norm.179,90) Nu eNdast Beställningsnummer: 6416739052106 Beställningsnu mmer: JJ8909K7 99 Erbjudandena gäller till 7/2 2012 eller så länge lagret räcker. riistavisa-spel Det intressanta Riistavisa-spelet är ett trevligt tidsfördriv och ett utmärkt hjälpmedel för jägare, som förberededelse för jägarexamen och för alla som är intresserade av natur och vildmark. Artigenkänningsbilderna har ritats av konstnären Dick Forsman. design. Låg strömförbrukning. Vattentät och slagtålig konstruktion. Köldtålig. Mätaren har en scanningfunktion som gör det möjligt att på ett smidigt sätt mäta avstånd till rörliga objekt. Förpackningen innehåller handrem, skyddsväska, rengöringsduk och bruksanvisning. Batterier 2xAAA 1,5 V ingår inte. 1 års garanti. Beställningsnummer: JJ9215FX03 2990 Nu endast Beställningsnummer: JJ9217FX03 8490 Nu endast minkfälla För fångst av vildmink. Observera jakttiden för mink: Hela jaktåret. Hona med ungar får inte dödas 1/5 ­ 31/7. Fällan ska placeras så att den kan kontrolleras så lätt som möjligt, minst en gång per dygn. Smårovdjur rör sig oftast nattetid så fällan bör kontrolleras varje morgon så att inte djuret behöver vara för länge i fällan. mårdhUndsfälla Mårdhundsfångst med fälla bör koncentreras till i närheten av bebyggelse och åkrar. Det lönar sig att vänja djuren vid att hitta föda på fångstplatserna redan under sommaren. Fällan låses så att den inte slår igen och djuren kan fritt hämta betet ur fällan. När jakttiden börjat gillras fällan och djuren som vant sig vid matning i fällan fastnar i fällan. *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Välj rätt känga för vinterns jakt! Erätukku erbjuder ett brett urval av kängor för jakt och friluftsliv under vintern. finlands populäraste jaktkänga JahtiJakt premium JahtiJakt Premium-kängans AIR-TEX -membran gör kängan fullständigt vattentät och låter den andas under alla förhållanden. Den populära kängans alla egenskaper har optimerats för krävande jaktbruk. Tiotusentals jägare har redan valt den bruna Premium-kängan som sin jaktkänga. Finns i brunt och svart. 2 kamik icebreaker -40 °c Den mycket varma Kamik Icebreaker-kängan tål minusgrader ner till -40 °C. Kängan är helt vattentät och försedd med ett bra snölås. Kängan har en löstagbar varm 8 mm Zylex innerkänga. Den tjocka sulan isolerar effektivt mot markkyla. Den stadiga Tracker-sulan gör kängan mycket bra att gå i. Tredubbel teknologi för vattentäthet Stabil fyralagers sula Lästen är designad för nordiska fötter 00 99 mmer: Beställningsnu RE brun 602P nu endast Beställ nu, Värde 11,90 (norm.139,90) på köpet får du Bivax-skofett 90 69 (norm.79,90) nu endast Storlek och beställningsnummer: 39-40 (US 7) 0056248203727, 41 (US 8) 0056248203734, 42 (US 9) 0056248203741, 43 (US 10) 0056248203758, 44-45 (US 11) 0056248203765, 46 (US 12) 0056248203772 Extravarma stövlar för scootEr och pimpElfiskE Snow Främre delen är av gummiblandning och skaftet av nylon. Kardborrband för åtdragning i vristen. Skaftet stängs upptill med snölås. Lätt löstagbar filtinnersko med 400 g Thinsulate-isolering och värmereflekterande aluminiumfodring. Storlekar 36-40 Arctic Främre delen är av gummiblandning och skaftet av starkt nylon. Kardborrband för åtdragning i vristen och skaftets överdel. Skaftet stängs upptill med snölås. Lätt löstagbar filtinnersko med 200 g Thinsulateisolering och värmereflekterande aluminiumfodring. Storlekar 40-47 Polar Pro Tådelen är av gummi och skaftet av starkt nylon. Kardborrband för åtdragning i vristen. Skaftet stängs upptill med snölås. Lätt löstagbar filtinnersko med 400 g Thinsulate-isolering och värmereflekterande aluminiumfodring. Storlekar 40-47 nu endast Beställningsnummer: NI7703M999 3990 nu endast Beställningsnummer: NI7702M999 5990 90 69 (norm.79,90) nu endast Beställningsnu mmer: NI7701M 991 Erbjudandena gäller till 7/2 2012 eller så länge lagret räcker. www. www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 9-17) med kupongen per post
• NYHET Beställningsnummer: NI8604R996 90 49 nu endast Beställningsnummer: NI8605R996 90 59 nu endast snöskor xpD 29" North Ice XPD 29" är en lätt, tålig och elastisk snösko för alla, den lämpar sig för såväl nybörjare som erfarna användare. Bärigheten med 70­90 kg vikt är mycket god. Med större tyngd sjunker de ned något mera, men inte nämnvärt. Skorna har en ram av aluminium med polyeten som ytmaterial. Köldtålighet -40 °C. Bindningen är lätt att justera efter skostorlek. Bottenjärn av aluminium greppar bra i snön och ger bra fäste. snöskor xpD 34" North Ice XPD 34" är en lätt, tålig och elastisk snösko för alla, den lämpar sig för såväl nybörjare som erfarna användare. Bärigheten med 80-110 kg vikt är mycket god. Med större tyngd sjunker de ned något mera, men inte nämnvärt. Skorna har en ram av aluminium med polyeten som ytmaterial. Köldtålighet -40 °C. Bindningen är lätt att justera efter skostorlek. Bottenjärn av aluminium greppar bra i snön och ger bra fäste. Beställningskupong p jag vill beställa Ja, Beställ alla produkter du vill ha samtidigt med denna kupong. Erätukku betalar portot för beställningskupongen. Beställningar även per telefon 020 747 7000* (må-fr 9-17) och i vår webbutik www.eratukku.fi Expeditionskostnad läggs till beställningssumman. Produkternas beställningsnummer finns i anslutning till priset i annonsen. Erätukku betalar portot Ställ. Anteckna alltid längd, vikt och midjeomfång för den som ska ha stället (Markera storlek när du beställer North ice strumpor) midjeomfång Pris vikt kg Antal längd cm Produktnamn cm Erätukku Kängor. Markera fotens längd på skorna (Markera storlek när du beställer Kamik-skor) Fotens längd (cm)/ Beställningsnummer Produktnamn Antal Pris Kod 5013247 00003 SVARSFÖRSÄNDELSE Storlek av Kamik-kängor Övriga produkter. Beställningsnummer Produktnamn Antal Pris Beställ d www 47 7000 tfn. 020 7 r post ongen pe med kup tukku.fi www.era * (ma-pe 9-17) irekt: Beställarens namn Postnummer och -ort E-post Adress Telefonnummer Beställarens underskrift vårdnadshavarens underskrift för personer under 18 år Jägaren 1/2012 Jag ansluter mig samtidigt kostnadsfritt till Erätukku-klubben och får de senaste erbjudandena direkt i min e-post. (anteckna din e-postadress) Expeditionsavgift tillkommer på beställningens pris. (I Finland 7,90 - 23,40 beroende på beställningens storlek och betalningssätt. Expeditionsavgift för vapenskåp 49,00) *Samtalspriser inkl. moms 23 %: från fast telefon 8,21 cent/samtal + 6,90 cent/min, från mobiltelefon 8,21 cent/samtal + 14,90 cent/min.
• Finlands populäraste vapenskåp OTSO 5 PRO Vapenskåp för ca 5 vapen, uppfyller vapenlagens krav. Kraftigt kamlås. Rejäl pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem. Vapenskåpet har rymliga dörrfack. Vapenskåpet har förankringshål i både botten och bakre vägg. Vadderade vapenställ och inredning. Plats för såväl pistoler som långa vapen. Mått: h 1380 x b 350 x d 300 mm Vikt: tomt 45 kg, med vapen ca 80 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå OTSO 8 PRO Vapenskåpet uppfyller vapenlagens krav, för ca 8 vapen. Inbrottsskyddat robust utförande. Kraftigt kamlås. Robust pansardörr. Inbrottssäkert gångjärnssystem.Rymliga dörrfack. Montering i botten eller på baksidan. Inklädda vapenställ. Mått: h 1500 x b 500 x d 370 mm Vikt tom 65 kg, inklusive vapen cirka 125 kg Kamlås, 2 nycklar Färg: grå in ottsgara br 5års 1 00 79 mmer: Beställningsnu O OTSO5PR nu endast in ottsgara br (norm.199,00) 5års 2 00 49 mmer: Beställningsnu O TSO8PR O nu endast (norm.289,00) nt i nt i OTSO 8-15 R PRO OTSO 16 R PRO SIS-godkänt och certifierat vapenskåp för upp till 15 vapen. Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. Kraftigt 4 mm stål. Inbrottssäkert mangan-specialstål i dörren. Specialsäkrat dyrkskydd. Godkänt säkerhetslås, reservnyckel. Monteringshål i botten eller på baksidan. Mått: h 1500 x b 500 x d 370 mm Vikt: tomt 130 kg. Mayer-säkerhetslås och reservnyckel Färg: grå. SIS-godkänt och certifierat vapenskåp för cirka 16 vapen (utan sidohyllor). Gott om plats för långa vapen och sådana som har kikarsikte samt för pistoler. Kraftigt 4 mm stål. Dörr av inbrottssäkert manganspecialstål. Specialförstärkt uppdyrkningsskydd. Godkänt säkerhetslås, reservnyckel. Förankringshål i botten och bakre vägg. Mått: h 1500 x 1575 x d 400 mm Vikt: tom 152 kg Mayer säkerhetslås och reservnyckel, kraftig kamlåsning Färg: grå in in ottsgara br 5års 4 00 99 mmer: Beställningsnu RO 15RP OTSO8- nu endast ottsgara br 5års 6 00 29 mmer: Beställningsnu O 16RPR OTSO nu endast nt www. www.eratukku.fi *Puhelujen hinnat sis alv 23 %: kiinteästä verkosta 8,21 snt/puh + 6,90 snt/min, matkapuhelimesta 8,21 snt/puh + 14,90 snt/min nt i Se hela sortimentet på www.eratukku.fi puh. 020 747 7000* (ma-pe 9-17) postitse kupongilla i
• Jakten på statens marker Ett mått på den sociala hållbarheten Trots att många jaktlag alldeles nyligen har avslutat den senaste säsongen så har planeringen av höstens jaktarrangemang redan börjat. Det är i januari som de regionala licenserna för älgjakt på statsmark ska sökas. I fjol var det ungefär 1300 älgjaktlag som ansökte om en regional licens av Forststyrelsen. Det stora flertalet av ansökningarna kunde beviljas, men för ungefär en femtedel av ansökningarna kunde regional licens inte beviljas för det önskade området. Tack vare de starka älgbestånden och det ökade antalet licenser har också antalet ansökningar ökat under de senaste åren. Konkurrensen om de regionala licenserna har tyvärr också inneburit negativa följdfenomen. Till det värsta bland fjolårets ansökningar hörde uppdiktade namnlistor, som blev överlämnade till polisen för utredning. För dem som gjorde sig skyldiga till att avsiktligt uppge felaktiga information väntar nu rättsliga påföljder. Somliga tycks ha blivit fartblinda och försökt roffa åt sig mer älgjakt än vad som är rätt och riktigt. Till Forststyrelsens lagstadgade uppgifter hör att erbjuda jaktmöjligheter främst för dem som inte har några andra möjligheter till jakt. Vid dimensioneringen av antalet jaktlicenser längst uppe i norr ska vi dessutom ta hänsyn till ortsbornas rätt till fri jakt på statsmark i sin hemkommun samt samernas rättigheter till sin kultur. Jaktlicenserna på statsmark kvoteras regionalt utifrån den ekologiska och sociala hållbarheten. När beslut fattas om de regionala licenserna för älgjakt ska Forststyrelsen främst sköta om den sociala hållbarheten, eftersom det är Viltcentralen som avgör hur många älgar som får fällas. Dimensioneringen av den sociala hållbarheten vid älgjakt blir en speciell utmaning på statsmark med fri jakt, eftersom där beviljas överlappande jakträtter samtidigt som kommuninvånarna har en lagstadgad personlig jakträtt på all statsmark inom sin hemkommun. Forststyrelsen har i sitt beslut om kvoter fastställt ett gränsvärde för den sociala hållbarheten som inte får överskridas; det vill säga ett maximalt antal överlappande regionala licenser för älgjakt på mark med fri jakt. Gränsvärdet är minst 1000 hektar jaktmark per jaktlag och minst 50 hektar mark per jägare. Det här är ett kalkylerat minimum, en absolut bakre vägg, som i praktiken ska tillämpas ytterst sällan. Antalet älgjaktlag som får plats i samma område bestäms med hänsyn till de regionala särdragen och i samråd med jaktvårdsföreningarna på de aktuella orterna. Vid dimensioneringen av den sociala hållbarheten tillämpar vi med andra ord i praktiken snävare gränsvärden än för kvotbeslutet. Den sociala hållbarheten avgörs i hög grad av samspelet mellan människor. Förenklat kan vi säga att ju bättre jägarna kommunicerar med varandra, desto större är toleransen för andra jägare i samma område. Någonstans kommer det förstås emot en mättnadspunkt för den sociala hållbarheten, inte minst med tanke på säkerheten under jakten. I jaktmarkerna i norr frestar omfördelningen av älgjaktsområdena på relationerna mellan ortsbornas älgjaktlag och jaktlagen utsocknes ifrån, eftersom många jaktlag önskar fortsätta i sina gamla vanliga marker. Dessutom är spridningen bland jaktlagen utsocknes ifrån ojämn. Från Forststyrelsens sida försöker vi vid behov styra och hänvisa dem som ansöker om licens till områden där jaktarrangemangen har de bästa förutsättningarna. I sista hand är det förstås de sökande som själva besluter var någonstans de vill jaga. Den ökade användningen av hundar vid jakt och den tekniska utvecklingen bäddar för att fler älgjaktlag styrs till samma marker samtidigt ­ även om markerna är stora - och jagar samma älgar. Röran blir komplett när flera hundar släpps från olika bilar här och var för att spåra älg, och det till på köpet av samma jaktlag. Med en rättfram attityd och god kontakthållning med övriga jaktlag i samma område kan problem förebyggas och jägarna komma överens om arrangemangen så de slipper springa på varandra. Älg jagar man för den fina upplevelsen. Som inte blir av om nerverna är på helspänn. Var och en kan fråga sig om han tar älgjakten på allt för stort allvar och om han tänker allt för mycket på att få älgen fälld. Jägaren l 1 l 2012 l 33 Ahti Putaala Överinspektör Forststyrelsen
• Milla Niemi, Jani Pellikka, Eija Nylander & Pekka Korhonen Markku Jyrkkä Nänns jag skjuta den? En hönsfågeljägares tankar när fågelbestånden ökar och minskar I vårt land följer vi noggrant med hur skogshönsens bestånd och avskjutningen varierar. Men vi har fäst mycket mindre uppmärksamhet vid de val som enskilda jägare gör när de jagar och vilka faktorer som påverkar deras val. Bryr sig jägarna rent generellt om hur fågelbestånden utvecklas eller är det snarare en "skit samma-mentalitet" som gäller i jaktmarkerna? Vi ville få klarhet i hur förändringarna hos fågelbestånden visar sig i jägarnas jargong och beskrivningar av jakten. Som material använde vi de fritt formulerade kommentarerna i de två enkäter om småvilt som har gjorts i norra 34 l Jägaren l 1 l 2012 Finland. Enkäten som rörde året 2003 gjordes när hönsbestånden enligt triangelinventeringarna befann sig på väg uppåt. Den andra enkäten, som rörde året 2008, gjordes när hönsbestånden befann sig på botten. Vi läste över 2000 kommentarer och sammanställde våra iakttagelser till en artikel som publicerades i decembernumret 2011 av Suomen Riista. Här ska vi bjuda tidningen Jägarens läsare på en sammanfattning av undersökningens resultat i form av en berättelse. Syftet med denna vår fiktiva historia är att illustrera en nordfinsk skogshönsjägares tankar under ett gott och ett dåligt fågelår.
• Med Matti i tjäderskogen l Matti gnuggade händerna av belåtenhet. En tjäderhöna med sin kull hade precis brakat till väders på den risbeväxta fjällsluttningen. Matti stelnade där han stod och spanade av terrängen framför sig. Var månntro ungarna tillräckligt oerfarna för att visa sig en gång till inom hagelhåll eller skulle deras mamma se efter de sina? Det var bara att pröva sig fram, så Matti fortsatte försiktigt upp för sluttningen i en kringgående rörelse. beslöt ändå att stiga fram och växla några ord med pojkarna som satt vid brasan. Så fick han samtidigt se vilka ärenden de var ute i. Ute i markerna rörde sig emellanåt udda figurer, somliga av dem i olovliga ärenden, och ingen verkade ha koll på läget. Forststyrelsens jaktövervakare hade Matti senast träffat för typ fyra år sedan, och det var till på köpet på bensinmackens kafé. Vid brasan stökade de två unga gossarna i terrängdräkt med kaffepannan. De hälsade på Matti och uppmanade honom att gräva fram sin kaffekopp. Medan de fikade berättade duon för Matti om sina upplevelser under förmiddagen. Deras vorsteh hade arbetat alldeles utmärkt och de hade knipit en fågel. "För en gångs skull fick vi valuta för licenspengarna!" utbrast han med rutig flanellskjorta och visade ivrigt bilder på kamerans display. Att grabben skröt om sitt byte irriterade Matti, som brukade förhålla sig litet reserverat till licensjägare. "Det var dumt att spara den där tjäderhönan, för de här gossarna kommer ända att skjuta den, förebrådde han sig. Men förargelsen svalnade fort när den unge mannen, som visade sig vara husse till vorstehen, berättade att det här troligen var sista jakten för jycken. "Frun börjar vara till åren kommen", suckade han och krafsade hunden bakom örat. Matti betraktade den grånade vorstehen och tankarna gick ohjälpligt till hans egen forna jaktkamrat. Den finska spetsen Nippe som trofast strövat i jaktmarkerna som Mattis följeslagare hade i somras gått till de sälla jaktmarkerna. Hundgården stod fortfarande tom och väntade. Matti hade haft händerna så fulla med husbygget att det inte hade funnits tillräckligt med tid att börja skola en valp. Men det skulle väl lösa sig om ett år eller två. Ere Grenfors Måtta med allting ­ också vid fågeljakt Matti avancerade smygande ett stycke och stannade för att lyssna. Från ett snår inte långt ifrån hördes mycket riktigt ett skrockande som han kände igen, så han försökte pejla in var någonstans ljudet kom ifrån. Till slut fick han syn på hönan, där hon spanade omkring sig ­ på alldeles lagom skotthåll! Matti skulle precis lyfta geväret till kinden, men ändrade sig. Inte nänndes han skjuta tjädermamman, åtminstone inte så här i början av säsongen när kullen fortfarande höll ihop. "Dessutom kluckar den så rart med sina ungar", förklarade han för sig själv och riktade blicken mot träden intill, om någon av ungarna råkade befinna sig inom skotthåll. Uppmärksamheten fick sin belöning när Matti upptäckte en fågelskepnad inne i trädklungan. Ett välriktat skott och ungtuppen föll från grenen och skrämde upp en unghöna som tryckt intill. Där hade han haft chans på en fällning till, men det ska vara måtta med allt. "Girighet pryder ingen jägare, inte ens under ett så här gott fågelår", tänkte Matti när han hämtade fågeln. de han läst om de bekymmersamma resultaten av triangelinventeringarna. I artikeln hade det stått att det rådde brist på fågel i stora delar av norra Finland. Mattis jaktförening hade hållit sig uppdaterad och minskat på de personliga avskjutningskvoterna. På mötet hade alla varit överens om att fågelbestånden var svagare än på många år. Ändå hade beslutet om begränsningar lett till en del sura miner. Ärendet hade stötts och blötts i flera veckor ute i byarna. "Varför i helgoland ska vi skydda fåglarna när det ändå springer omkring turister på statens mark och skjuter ryggsäcken full och struntar i kvoterna?" hade grannen utbrustit när Matti träffade honom vid postlådorna. "Forststyrelsen borde lägga av helt och hållet med att sälja licenser, för herrar- En skogsfågeljägares drömmars uppfyllelse - att fälla en tjädertupp för den egna hundens skall. Ett sting av avund Det fanns en angenäm tyngd i ryggsäcken när Matti styrde stegen till rastplatsen vid Orrtjärn för att koka kaffe. Det var en ensligt belägen plats med eldstad där man fick sitta i fred. Medan han gick föreställde han sig ett djupt snötäcke över fjället och sig själv med skidor på fötterna. "Tänk om en ann' fick bege sig på toppfågeljakt i januari! Det vore lämplig vintermotion för en karl utan hund!" Mattis tänkta skidfärd efter frosttjädrar fick ett hastigt slut ­ rastplatsen vid Orrtjärn var den här gången redan bemannad. Han tänkte vända om, men Går det att dela på knapphet? Fem år efter pratstunden vid brasan vid Orrtjärn strövade Matti igen omkring i samma trakter. Den här gången var upplägget ett helt annat, det såg hans pigga spetsvalp till. Valpens entusiasm smittade ohjälpligt av sig på husse, även om han tvivlade på att den stundande jakthösten skulle lyckas. I somras när Matti strövade i skogen hade han inte stött på mer än någon enda kull med hönsungar och i tidningen Jägaren ha- Glädjen över att ha lyckats grumlades av insikten om att nästa år skulle just den här hönan ha kunnat skrocka med sina ungar. Jägaren l 1 l 2012 l 35
• Jakt efter skogshöns är traditionellt den ensamma vandrarens jaktform. Trots att många jägare litar på sin hunds bistånd kan också den jägare som segt strövar omkring ensam i skogen ha jaktlyckan på sin sida. Med motstridiga känslor Höstens nästsista jaktdag led redan mot kväll. Valpens jaktsäsong hade mest gått åt till att gräva efter sorkar. Inte ett enda ståndskall på fågel hade den presterat. Matti hade rutin på att jaga med spets, men emellanåt kändes det rent frustrerande att bara vandra utan Veli-Matti Väänänen na i söder har ju ihjäl hönorna också!" fortsatte grannen så nacken rodnade. "Man kunde ju testa nån gång med totalfredning, om inte annat hjälper", höll Matti med och fortsatte: "Så skulle bestånden få repa sig i fred." Matti fortsatte grubbla över grannens häftiga reaktion på licensjägare. Också han hade förstås hört historierna om hönsfåglar som dumpats i soporna och han hade med egna ögon sett hur utbölingar i bil krypkörde längs skogsvägar i första gryningsljuset. Men i motsats till grannen var Matti inte tvärsäker på att det var turisterna som stod bakom alla övertramp. Också ortsborna kunde den konsten. Matti funderade att under ett bottenår som detta kunde han lika gärna låta de fåtaliga fåglarna vara. Han kunde ha tillbringat början på hösten med att jaga hare, men valpens utbildning krävde fågeljakt. Inte blev det ju fågelskällare av jycken om den bara hölls hemma. resultat. Men det var förstås inte hundens fel att det inte fanns fågel. Plötsligt lyfte spetsen på nosen och försvann med målmedvetna steg utom synhåll. Ett par minuter senare hördes ett skall, trevande till en början men efter hand allt mer upphetsat. Pulsen studsade upp i varv på Matti, men han naggades också av tvivel: "Är det månne en ekorre som Reku skäller på?" Saken måste förstås undersökas, så Matti började gå mot skallet. När hundens ljusa svans skymtade mellan träden hukade han sig och började krypa. Hans tränade öga fann snart föremålet för skallet uppe i en tvinvuxen tall. En tjäderhöna var det som satt där och vred på huvudet, uppenbart irriterad på hunden som dykt upp. Matti höll andan och avancerade ett stycke till i skydd bakom ett kullfallet träd. Stöd mot stubben, kolven till kinden och ett lugnt och sansat skott. Tjäderhönan trillade i backen rakt framför nosen på den häpna hunden. Det var minsann inte något ekorrskall det, inte! Det var valpens första fällning och den krönte en lång väntan som varat hela hösten. Mattis breda leende slocknade dock strax. Glädjen över att ha lyckats grumlades av insikten om att nästa år skulle just den här hönan ha kunnat skrocka med sina ungar på fjällets sluttningar. Det var med motstridiga känslor som Matti stoppade ner bytet i ränseln och började traska hemåt med hunden hack i häl. l Tack De finska jägarna uträttar varje år ett ovärderligt arbete när de deltar i inventeringar och besvarar enkäter om jakt. Informationen som jägarna producerar om viltbeståndens utveckling och avskjutningen behövs bland annat vid planeringen av jakten. På det viset tryggar vi jaktens förutsättningar för framtiden. Det frivilligarbete som jägarna utför utgör en hörnsten för viltforskningen i vårt land ­ inte heller den här undersökningen hade gått att genomföra utan aktiva jägare. Tack! 36 l Jägaren l 1 l 2012 Veli-Matti Väänänen
• TALVEEN Hämmerli AR20FT tarkkuusilmakivääri 4,5mm kertalaukaus, 300 bar ilmasäiliöllä, säätötukki, 7,5J, kokopituus 1009 mm ................... 790,00 Hämmerli Ar20FT 5,5mm /16J ilman kiikaria .......................................... 790,00 Saatavana myös Hämmerli CR20S tarkkuusilmakivääriä 88 g CO2 säiliöllä, paino 4550 g kokopituus 1142 mm, säätötukki.................... 590,00 Teho 7,5J tai 16J. TermoSwed light asut, ympärivuotiseen käyttöön: ......... ............. .. . .......... . .... .. . TermoSwed light aluspaita pyöreällä kauluksella ....................................45,00 ......................... .. . ... . ............ TermoSwed light alushousu miehille ............................................................42,00 TermoSwed Plus asut, kylmiin olosuhteisiin: ......... ... . ......... .. .............. TermoSwed plus aluspaita pyöreällä kauluksella .....................................65,00 ........................ ..... . . .... ... .. TermoSwed plus aluspaita vetoketjullisella kauluksella ........................85,00 ......................... .. . . .. . ... TermoSwed plus, vahvikkeellinen miesten alushousu ...........................64,00 Termoswed Wool Mukava, lämmin! ..... ..... .... .. ...... ... ... . . .... ......... . 92014 pitkät alushousut.....................................................................................63,00 ll 91024 pitkähihainen aluspaita, korkea kaulus, vetoketjulla ................79,00 TS44014 kaulanlämmitin/suojaputki ............................................................22,50 TS54039 Light huppu ..........................................................................................18,00 TS40034 Plus huppu vihreä ..............................................................................19,50 Kun tavoitellaan mukavuutta ja suojaa, on valintasi TermoSwed. Duke pyyntiraudat: Duke 120 ..............12,00 Duke 220-2 ..........24,00 Duke 330 ............. 36,00 Duke 160.................19,00 Duke 280.................30,00 Handbok för jaktföreningar Den finska handboken för jaktföreningar ­ Metsästysseuran käsikirja ­ rekommenderas för varje förening, föreningsaktiv person och jägare. När du har läst den vet du vad du ska tänka på när föreningen ordnar möten, fattar beslut, förnyar reglementet, jagar, vårdar viltet, arrangerar evenemang, säljer kött eller bygger ett nytt slaktskjul. Boken är indelad i kapitel som täcker ämnen som föreningsbeskattning, kommunikation, skytte, lagstiftning och organisationer och institutioner som jaktföreningar har kontakter med. Handboken visar också hur man undviker typiska konflikter och berättar vad man ska göra om det blir rättssak av ett beslut som föreningen har fattat. Handboken är skriven av 33 finska experter på olika aspekter av jakt och jaktföreningar. Detta är en totalreviderad utgåva av handboken för jaktföreningsverksamhet som utkom 1984, 1996 och 2002. Handboken ges ut av Suomen Metsästäjäliitto ­ Finlands Jägarförbund r.y. Vid förhandsbeställning är bokens pris 29,50 e (normalpris 39,50 e). Specialpriset gäller till den 30.4.2012. Boken kan beställas på Eräkontti. www.erakontti.fi p. 010 4409 410 SafePower SS3492 hyväksytyt asekaapit. Kun valitset kaappia niin vertaa painoa ja hintaa, se kertoo kaapin rakenteen. Älä luota peltikaappeihin, valitse aseillesi kunnon turvakaappi. Hintoihin lisätään rahti. SP66 Asekaappi .... 570,00 ....125x40x30 cm ...............93 kg SP88 Asekaappi ... 720,00 ....150x55x40 cm .............152 kg SP99 Asekaappi .... 990,00.....150x65x55 cm .............200 kg SP88 Asekaappi .... 890,00... numerolukolla, .... mitat SP88 SP99 Asekaappi ..1340,00... numerolukolla, .... mitat SP99 Redding lataustarvikkeita mm: Redding Big Boss Pro-Pak Deluxe sarja! Huippusarja! Kaikki mitä kotilataaja tarvitsee, sarja sis puristimen, Master # 3BR annostelijan, M1400 trimmerin, #2 ruutivaa'an, ruutisirotin, hylsyöljysarja, hylsynhoitosarja, ruutisuppilo, Redding latauskirja, hylsynviistin. Pakettihinta ........... 570,00 .......................................... 5 Redding Boss Pro-Pak Deluxe sarja! ........................................................... 520,00 .................................. .. .......... . . ... . . ........ ..... 3 Redding Big Boss/Boss Pro-pak lataussarjat.................................... alk. 300,00 .......... ..... .......seura-aktiivin .. .. .. . .. ....... . .. .... seuran,. . ... . ... . ..... Redding Master #3 ruutiannostelija. .......................................................... 145,00 Metsästysseuran käsikirja kuuluu jokaisen.................... ........... 1 ja ................ ... luettuasi tiedät, ....... ....... . . ... ...... ...... Redding M1400 hylsytrimmeri ...................................................................... 100,00 metsästäjän vakiolukemistoon. Tämän käsikirjan........ ............ 1 mitä ................................ päätöksiä, ... .. . Redding Master #2 ruutivaaka. ........................................................................90,00 tulee ottaa huomioon, kun seura järjestää kokouksia, ............... tekee Redding Boss/Big Boss puristimet ...................................................... alk. 145,00 uusii sääntöjä, metsästää, hoitaa riistaa, järjestää tapahtumia, myy Redding T-7 Turret, järeä kääntötornipuristin. ........................................ 310,00 lihaa tai vaikkapa rakentaa uuden vajan. Kirjassa on kattavat luvut Kysy myös muitamuun muassa seuran verotuksesta, viestinnästä, ammunnasta, Redding tuotteita! Lee Loader vasarasarjat kal 7mm rem mag, 6,5x55, 243 win,, 308, 30-06, lakiohjeista sekä järjestöistä ja laitoksista, joiden kanssa seurat ovat 7,62x53R, 22-250, 45-70, 38 spec ja 44 mag. ..............................................45,00 tekemisissä. Käsikirja opastaa myös välttämään tyypillisiä erimielisyyksiä ja kertoo senkin, kuinka pitää toimia, jos seura joutuu puolustamaan En Englantilaiset, laadukkaat HULL ratapatpäätöstään oikeudessa. ru ruunat mm. Sovereign Fitasc 28g sporting, suomalaista Trust edulliset ovat perehtyneet metsästyksen ja asiantuntijaa, jotka haulikon patruunat Trap/ Tr Metsästysseuran käsikirjan kirjoitukseen X, myös 21g. So Sovereign 24g tai Comp on osallistunut 33 Metsästysseuran käsikirja Metsästysseuran käsikirja metsästysseurojen kysymyksiin 24g, Sporting kal 12/70 28g. Sk Skeet kal 12/70 omilla erityisaloillaan. Tämä käsikirja on kokonaan uusittu laitos vuosinaratapatruunat. Pyydä M Myös kal 16 ja 20 1984, 1996 ja 2002 ilmestyneistä Metsästysseuratoiminnan isommista eristä kauppiaaltasi t tarjousta käsikirjoista. Käsikirjan on julkaissut Suomen Metsästäjäliitto ­ Finlands t meiltä! tai Jägarförbund r.y. Varastossamme runsaasti käytettyjä metsästys­ ja urheiluaseita, soita ja tilaa lista, samalla saat tuotekuvastomme!!! KYSY TUOTTEISTA KAUPPIAALTASI TAI SUORAAN MEILTÄ! Kotisivumme: www.asetalo.fi · E-mail: asetalo@asetalo.fi LIIKKEEMME AVOINNA MA-PE 9.00-17.00, LA 10.00-13.00 MAAHANTUONTI-, TUKKU-, POSTI- JA VÄHITTÄISMYYNTILIIKE ISBN 978-951-96244-8-8 Suomen Metsästäjäliitto ­ Finlands Jägarförbund r.y. PL 32, 34801 VIRRAT. Puh. (03) 4755 371, fax (03) 4753 151 Jägaren l 1 l 2012 l 37
• Enligt min mening Med känsla och med lite förnuft också n Under det senaste året gick viltförvaltningen i Finland igenom en grundlig renovering. Ändringen berör nästan alla handlingssätt och metoder. För planeringen av en långsiktig viltstrategi bildades helt nya organ, riksviltvårdsrådet och regionala viltvårdsråd. Intressegruppernas representation i dessa organ ökades. Avsikten är att jägare, tillsammans med de viktigaste intressenterna, begrundar och förbereder skötselplaner och viltstammarnas beskattning för jord- och skogsbruksministeriets avgörande. Jag har en känsla av att de bästa fördelarna med denna reform skulle kunna uppnås om vi ens lite skulle kunna vidga våra förbenade attityder och tänka på innovativa lösningar för viltvård och jakt de kommande åren. Den nya organisationen och dess verksamhet förefaller ha utsatts för press. Jägarna anser att de har möjlighet att snabbt uppnå sådana förändringar som de under den gamla organisationens tid inte uppnådde ens under årens lopp. Trycket från naturskyddshåll att begränsa jakten kommer att öka. Några av kommentarerna har lämnat en känsla av att fiske- och viltavdelningen belastas av Sinuhes attityd: " så har det alltid varit och så skall det alltid bli". Alla parter argumenterar sina åsikter på skenbart rationella grunder. I själva verket ligger det i allmänhet en rent känslomässig inställning i bakgrunden som man sedan försöker motivera mer eller mindre stapplande. Vi skulle kunna införa ett begrepp när vi debatterar viltpolitik, vardagskreativitet, som professor Vilkko Virkkala lanserade för decennier sedan. Det innebär att fullständigt glömma allt om hur saker är och funderar ut helt nya avvikande angreppssätt till gamla frågor. Det finns ungefär 300 000 jägare. Denna skara består av alla typer av människor. Säkerligen också oansvariga rambotyper. Men uppenbart är majoriteten ansvarsfull. En förnuftig hantering av viltfrågor sköts enklast inom jaktföreningarnas förvaltningsområden. En mycket stor del av jaktföreningarnas medlemmar är personer som ofta jagar hela sitt liv inom samma område. Det är inte svårt att övertyga dem om att de egna jaktmöjligheterna minskar under de kommande åren om stammarna beskattas ansvarslöst. På statens marker är detta förmodligen inte lika självklart. Än en gång har det under den gångna hösten startats en diskussion om vinterjakt på orre. Det har föreslagits att det under goda orrår kunde jagas orre under 2-3 veckor i januari. Detta har bestridits mycket kraftigt med argumentet, att orrbeståndet kraschar om jakttiden förlängs. Är detta argument ett faktum eller en känsla? Argumentationen utgår ifrån att alla jägare är oansvariga. De jagar allt de kommer åt, så den administrativa myndighetens uppgift är att se till att jakten sker enligt principen för hållbart nyttjande. Jag vill visa med ett par exempel, att detta argument är baserat på känsla och inte på fakta. Exemplen är från södra Tavastland, eftersom jag känner till området väl. På grundval av vad jag hört stämmer de in åtminstone delvis på andra ställen. Under de senaste decennierna har jägarna själva begränsat jakten på hönsfåglar mycket mera än vad myndigheterna bestämt om jakttider. De flesta jaktföreningar som jag känner till, har under årens lopp haft personliga fångstkvoter för hönsfåglar vilka också oftast varit mycket små. En förlängning av jakttiden inom dessa föreningars områden skulle således inte ha påverkat stammarna alls. Inom södra Tavastlands område har det i många år varit praxis, att den tidigare distriktsstyrelsen och i år viltcentralens beslutsfattare för offentliga förvaltningsuppgifter har beviljat tillstånd till alla jaktlicenser för älg enligt förslag från jaktvårdsföreningarna. Ansvaret har helt överförts till dem som söker tillstånd och till föreningarnas styrelser. Myndigheten kontrollerar endast att alla förslag från jaktvårdsföreningarna uppfyller lagens krav och god förvaltning. Ansvaret har burits med stil. Fällningsprocenten visar att många som ansökt om tillstånd inte har förbrukat alla licenser. Älginventeringsresultaten visar att stammen varit jämn och stabil. Man har tagit ansvar och burit det utmärkt. För att förbrylla diskussionen om hönsfåglarnas jakttid, presenterar jag en innovativ tanke. Det är möjligt att förverkliga tanken utan att riskera bestånden, bara VFFI gör resultattjänsten från triangelinventeringarna betydligt bättre. Jaktförordningen skulle ändras så att hönsfåglarnas jakttid börjar i början av september och slutar i slutet av januari. Däremellan skulle det vara en månadslång fredningstid under höstspelen. Varje år när inventeringsresultaten från VFFI kommer skulle de lokala viltråden göra förslag till hönsfåglarnas jakttider inom sina områden. Efter det skulle jord- och skogsbruksministeriet fastställa de faktiska jakttiderna genom förordning. Om experimentet med att vidga jakttiderna skulle leda till ohållbar jakt, kan skruven dras åt varje år mot bakgrund av de pinfärska inventeringsresultaten så hårt som det anses nödvändigt. Jag tror att jägarna kan bära sitt ansvar med heder utan att skruven måste dras åt. Det går inte att ta ansvar om ansvar inte ges. En lämplig tidpunkt för denna diskussion är på kommande. Skötselplanen för hönsfågelbestånden kommer inom en snar framtid på remiss. Den tar naturligtvis också ställning till jakttiderna. Även om jakten i Finland för närvarande är inriktad på älgjakt, är dock hönsfågeljakten en betydande del av den gamla finska jaktkulturen. Toppjakt på vintern är en del av denna kultur. Vi jägare måste bevara vårt särpräglade kulturarv och bära ansvaret för hållbara hönsfågelbestånd med heder. Det skulle kunna finnas plats för lite kreativitet också beträffande jakttiden på några andra djur. Jakttiden på lodjur är från början av december till slutet av februari. Det är Hannu S. Laine ordförande för riksviltvårdsrådet 38 l Jägaren l 1 l 2012
• Finscoop Ky Viipurintie 32 13210 Hämeenlinna www.finscoop.fi puh. 020 758 9966 Missä todellinen Afrikka alkaa. Kwalata Wilderness -metsästyselämykset Kwalata Wilderness on 13 000 hehtaarin idyllinen metsästysalue keskellä Waterberg-vuoristoa EteläAfrikan Limpopon maakunnassa. Alueella esiintyvät 18 antilooppilajia ja neljä viidestä Big Five:sta tekevät Kwalatasta jokaisen metsästäjän unelmakohteen. Eläimistön ja kasviston valtavan moninaisuuden ansiosta alue on ihanteellinen kohde metsästys-ryhmille ja heidän perheilleen. kudu 55" Kwalatassa ja sen ympäristössä on metsästyksen lisäksi paljon toimintamahdollisuuksia valokuvasafareista ja elefanttiratsastuksesta kuumailmapallolentoon! Ota yhteyttä, niin räätälöimme Sinulle toiveittesi mukaisen paketin. Kwalatan ensiluokkainen majoitus ja ammattitaitoinen henkilökunta takaavat matkasi onnistumisen. Förverkligandet av en förändring måste vara en fråga om ändamålsenlighet, inte en principsak. under normala vintrar en lämplig tidsperiod i södra Finland eftersom ett snötäcke är bra vid lojakt. I norr är det en tidpunkt med enbart mörker. Den dagliga jakttiden blir väldigt kort. Det kan ofta vara hård köld och djup snö redan i början av december. Skötseln av lodjursstammarna utgår från att stammen inom renskötselområdet hålls mindre för att minska på skadorna. Objektivt granskat går jakttiden inte alls ihop med principen om skötseln av stammen. Det vill säga att där stammen borde hållas mindre görs beskattningen så svår som möjlig. Eftersom jakten på lodjur är licensbelagd, påverkar jakttiden i praktiken inte stammen. Ur ett biologiskt perspektiv skulle jakttiden kunna vara mycket lång, eftersom det är förbjudet att döda honor med ungar. I fråga om stora rovdjur har representanter för olika synpunkter grävt sig djupt ner i sina betongbunkrar. Om någon lite lyfter upp huvudet ur bunkern, så öppnas det omedelbart eld från grannbunkern utan att fråga efter lösenord. Enligt jord- och skogsbruksministeriets plan kommer viltråden under de närmaste åren att få uppdateringen av skötselplanerna för allt från varg till alla stora rovdjur på sin dagsordning. I den diskussionen kommer säkerligen en mycket bred civil front att delta aktivt. Vi får se om det blir oöverkomligt svårt att lyssna på den motsatta åsikten och argumentationen. Jag vill betona att jag inte kräver eller förutsätter att förslagen ovan ska förverkligas. De är bara exempel på att det går att tänka på saker ur ett annat perspektiv än det traditionella. Det här inlägget är bara en uppmaning att inleda debatten mera frisinnat, att lyssna till olika åsikter och diskutera rationellt. Det är dålig diskussionskultur om den första reaktionen på en ny sak är: "absolut inte". När förnyelsen av viltcentralen förbereddes betonades det ofta att smidigt beslutsfattande eftersträvas och att man försöker bli kvitt revirtänk och tunnelvision. Kan vi någonsin överge revirtänk och tunnelsyn i vårt sätt att tänka? Jag skulle vilja betona, att när vi tänker på viltvård, viltforskning och jakt så har vi tre strikt bindande principer: 1. Viltstammarna förblir livskraftiga. 2. Skador som vilt orsakar hålls på rimlig nivå och konflikterna under kontroll. 3. Jakten och viltvården är etisk och ansvarsfull. När vi funderar över alternativa lösningar, behövs inga andra tabun som begränsar den fria tanken. När vi i framtiden behandlar olika förslag till förändringar, måste vi först fundera ifall någon av de tre strategiska målsättningarna äventyras om förändringen förverkligas. Om de inte äventyras, eller om det genom någon ytterligare åtgärd kan förhindras, ska förverkligandet av förändringen därefter enbart vara en fråga om ändamålsenlighet och inte en principsak. n Jägaren l 1 l 2012 l 39
• Text och bilder: Erkki Kauppi Årsservice på geväret Ett gevär består i det stora hela av järn och trä. Järn rostar och trä både gistnar och lever med fuktigheten. Det här är saker som vi i hög grad kan påverka och förlänga gevärets ålder genom regelbunden vård. För årsservicen är det bäst att skaffa sig de rätta verktygen och tillbehören. sinet ska de absolut tas ur. Patroner från i höstas som nötts i magasinet kan du skjuta bort på sommarens träningar och börja följande säsong med färsk ammunition. Självfallet försummar du inte heller underhållet medan jaktsäsongen pågår. Om geväret blir vått eller frostigt ska du ta in det i värmen och torka det med omsorg och ge metalldelarna en lätt oljning med vapenolja. det ingen rusning hos dem, medan det strax innan säsongstarten kan bli en väldigt lång väntan. De flesta män har lärt sig grunderna i vapenvård i armén. Utrustningen har dock utvecklats under de senaste åren, och goda råd finns på eller i förpackningen. För många vapen hittar du anvisningar för vård och demontering på tillverkarens hemsida, om dokumenten som följde med geväret skulle ha försvunnit. De grundläggande principerna är hur som helst de samma för alla gevär. Pipan ska rengöras, järndelarna ska skyddas med olja och stocken ska behandlas enligt materialet som den är gjord av. Vapnet får inte lämnas vått i ett fodral eller en koffert. De rostfria metalldelarna står emot fukten bättre, men också de kräver vård. J l Jaktsäsongen på hjortdjur lider mot sitt slut och de flesta ställer in gevären i vapenskåpet för ett drygt halvår. Hagelgevären tillbringar kanske ännu någon vecka i harskogen. Innan du ställer undan geväret i skåpet ska du granska det och göra underhåll. Om det fortfarande finns patroner i maga- Gå igenom geväret nu och inte när säsongen börjar Efter jaktsäsongen ska du ge geväret en genomgång och om det verkar behövas stor service så ska du också göra det. Om dina egna kunskaper inte räcker till kan du lämna in geväret på service hos en vapensmed. Just nu är Med geväret i en hållare med korkvaddering går det enkelt att putsa pipan. Demontera geväret genom att lossa skruvarna i varbygeln. 40 l Jägaren l 1 l 2012
• Gör vapenvården grundligt Det första momentet i vapenvården är en grundlig putsning av geväret. Putsningen av pipan ska helst göras från patronläget. Syna loppet för eventuella problem. Om du kan se kopparbeläggningar från kulans mantel så ska de avlägsnas med en lämplig kopparlösare. En eventuell kopparbeläggning förvärras fort och försämrar vapnets precision. Den orsakar elektrokemisk korrosion på ytan av stålet, vilket förstås är synnerligen illa för pipan. Glöm det där om att det räcker med en kvart och låt kopparsolventen ligga i och verka över natten om det verkar behövas. Om pipan inte blir ren med en gång upprepar du behandlingen. En mässingsborste eller fin stålull passar bra för jobbet. Att plocka isär slutstycket kan för mången bli en övermäktig uppgift. I min ungdom när jag gjorde lumpen måste man kunna plocka isär och sätta ihop slutstycket på sitt gevär med förbundna ögon. För att plocka isär slutstycket på en modern studsare kan det krävas verktyg, men de flesta ger sig godvilligt. Vid hopsättningen kan det däremot behövas kraft i nyporna. Hur som helst så ska slutstycket putsas och oljas med minst ett par års mellanrum. Putsa också utdragaren så att den fungerar utan mankemang. Också stocken behöver vård Som stocken nu är löstagen kan du serva också den. En oljebonad kolv oljas in i sin helhet med kolvolja. Låt oljan sugas in och upprepa behandlingen flera gånger. Trä är inget homogent material och somliga ställen suger i sig mer olja än andra. Det är otroligt men sant hur mycket skogsmaterial som kan gömma sig mellan pipan och förstocken; om inte hela julgranar, så... Kontrollera också att stocken inte har slagit sig och ligger an vid någon punkt mot pipan. Om så är fallet så ändrar det träffpunkten och försämrar alltså träffsäkerheten. Också på en lackerad stock behöver rännan under pipan oljas då och då. Olja även öglorna för gevärsremmen, eftersom de rostar lätt och börjar gnissla otrevligt. Kolla också remmen och gevärsfodralet. Om geväret faller i backen eller golvet på grund av fel i remmen eller öglorna kan det bli en överraskande dyr affär, till exempel om stocken skulle spricka. Demonterade slutstycken. Mejseln visar var du ska smörja med vaselin. Färgen på draglappen visar att det behövs mera kopparlösare. Lägg på kikarsiktets lock innan du oljar Kom ihåg att kontrollera också kikarsiktet och montaget. Lägg på kikarsiktets lock innan du börjar olja. Om det råkar skvätta olja på linserna kan den tränga in i kikaren och fördärva den. Rengöringen av ett hagelgevär består närmast av att putsa och olja det. Om du har skjutit med patroner som lämnar blyrester i piporna ska du avlägsna beläggningen med en lämplig lösare och mässingsborste. I dagens patroner ligger haglen i regel i en plastkopp och det kan fastna plast inuti loppet. Avlägsna beläggningen med olja och en borste. Putsa också byteschokerna och gängorna och olja in dem. Halvautomatiska hagelgevär, pumpgevär och brytbössor är ofta så komplicerade till konstruktionen att du ska lämna in geväret till en fackman om det behövs en mera omfattande service. Den som tänker fixa det själv får lov att fördjupa sig grundligt i vapnets konstruktion, med handboken i handen eller på datorn. I synnerhet när det regnar och på vintern är det viktigt att vapnets metalldelar är tunt bestrukna med olja. Det ger ett bra utgångsläge för vapenvården. Innan jakten ska du dra igenom pipan för att få bort överlopps olja, annars går ­ vanligtvis - det första skottet högre än de följande. l Oljan kan becka igen slutstycket Om du förvarar geväret med pipan uppåt så rinner oljan som du hällt i pipan ner i slutstycket och avtryckarmekanismen. Det kan leda till att oljan beckar igen, vilket i sin tur leder till att vapnets funktion blir osäker särskilt i kyla, med risk för att den första patronen klickar. Att avtryckarmekanismen beckar igen kan leda till samma resultat. För att komma åt att putsa mekanismen måste man i regel ta loss järndelarna från stocken, och de är vanligen fästa i varandra med två skruvar. En rejäl nyckel som passar exakt i skruvarna är vad du nu behöver. Det är i vilket fall som helst bäst att kolla att skruvarna är åtdragna. Om stocken torkar och skruvarna blir lösa så kan den vid skott spräckas av rekylen. Ingrodd olja tar du bort med lackbensin eller annan lämplig lösare. Rengöringsspray biter effektivt på smuts av alla de slag. Smörj sedan slutstycket och avtryckarmekanismen med tunn, köldtålig olja. Annars finns det en risk för att järndelarna kommer att skära eftersom de gnids mot varandra under stort tryck. Men om du är generös med oljan så rinner det lätt över på stocken och gör den både mörkare och mjukare. Använd en träolja när du bonar stocken, inte vapenolja. Det är inte svårt att kolla pipans friläggning. Kom ihåg choketuberna och räfflingen. Jägaren l 1 l 2012 l 41
• Mauri Soikkanen Del 2. Tidningen Metsästys ja Kalastus fyller 100 år A 42 l Jägaren l 1 l 2012 Det första "egentliga" numret av tidningen Metsästys ja Kalastus utkom för jämnt etthundra år sedan, i januari 1912. I föregående nummer av tidningen Jägaren berättade jag om "Metsä-Kalas" första etapp, från grundandet till förnyelsen av jaktlagen år 1934. Efter krigen krävde omsorgen om viltet emellertid att jaktlagen förnyades en gång till. l Arbetet med den nya jaktlagen inleddes redan i slutet av 40-talet, men lagen blev inte klar. Beredningen av den slutliga lagen inleddes 1952, men också det arbetet skulle ta ett decennium. Inte förrän 1962 kunde den nya lagen träda i kraft. Den innebar en hel del nyheter och gav upphov till en livlig debatt i tidningen. Den nya jaktlagen förde också med sig en helt ny organisation, det vill säga Jägarnas Centralorganisation. Redan under beredningen stod det klart att den nya lagen skulle förutsätta en riksomfattande organisation, och inom Jägarförbundet tänkte man sig att förbundet skulle axla den uppgiften. Också på tidningen Metsästys ja Kalastus gick tankarna i sådana banor eftersom chefredaktören ju var mångårig ordförande för förbundets styrelse. Men jägarförbundet som en existerande, registrerad organisation kunde inte förvandlas till en organisation som handhade myndighetsuppgifter, och därför grundades en helt ny organisation, Jägarnas Centralorganisation. Det var många som blev besvikna. Jägarförbundets öde oroade jägarna, och M&K deltog i debatterna om förbundets framtid. Förbundet hade överlåtit sin egen medlemstidning, Suomen Metsästäjä, till den nya organisationen och stod så- M&K:s läsare har alltid varit intresserade av älgar och älgjakt. Under tidningens första decennier, ända fram till början av 1930-talet, var älgen visserligen så sällsynt att det var en nyhet om någon hade sett en älg! Den stora avskjutningen på 1980-talet gav älgen mycket publicitet och mycket blev skrivet om den. Till och med så mycket att älgjakten ansågs störa den övriga jakten. ledes nu utan medlemstidning. Alltså försökte man göra en medlemstidning för förbundet av M&K genom att dela ut två nummer om året, april och september, till förbundets alla medlemmar. Experimentet slog dock inte väl ut och stannade vid ett försök. I övrigt nöjda med lagen Folk var ändå nöjda med den nya lagen, också i tidningens spalter, och det var inte mycket som irriterade. Ett irritationsmoment var att jaktområdena ha- de utelämnades från lagen. Tidningen och dåvarande jaktövervakaren Tauno V. Mäki var av den åsikten att de skulle ha utgjort en hörnsten för viltvården i stället för att bli strukna. Mäki skrev därför syrligt: "Sedan vi blivit beskärda äran att vara det näst intill enda landet väster om Ural som saknar jaktområden bör föreningsverksamheten utvecklas och 2/3 av markerna bör så fort det låter sig göras överlåtas till föreningarna."
• 1962 års jaktlag förblev sedan i kraft i många år, med smärre tillägg, och gav inte längre upphov till några större meningsskiljaktigheter. 1993 års lag rörde inte heller upp några värre känslosvall. I en ledare konstaterade tidningen dock i försonliga ordalag att det är opåkallat att skära tänder för att bland andra skogsduvan, dvärgbeckasinen och enkelbeckasinen är fredade. Detta är ett faktum och ingen oersättlig förlust för jägarkåren. 2006 års skjutprov fick kritik I efterhand har det tillkommit några förändringar i gammal praxis som har fått läsare att skriva till Metsästys ja Kalastus. I mars 2006 trädde det förnyade skjutprovet i kraft, där skyttet på rörligt mål tagits bort. De argaste kritikerna befarade att hela älgjakten äventyrades, inklusive fullständig kollaps för skjutskickligheten och skadskjutna älgar som ruttnar bort i terrängen. "Vem som helst kan nu få godkänt på skjutprovet utan att ens ha övat", var det någon som skrev. Förespråkarna betonade i sin tur vikten av ett enda välriktat skott, vilket det förnyade provet skulle leda till. Den tidigare skjutträningen som var inriktad på rörligt mål ledde till chansningar med långa avstånd och skott på löpande älg. När rådjursjakten blev fri, det vill säga när kravet på licens lyftes av, gav det upphov till en likadan tudelning av åsikterna som när skjutprovet förnyades. Somliga betraktade förnyelsen som en dödsdom för hela rådjursstammen medan andra uppfattade det som ett förtroende för jägarna, att de kunde hantera ärendet utan förmynderi. nide, vartill kommer statens skottpeng på 25 mark. Brander fortsätter: "Jakten har urartat till ett skytte på ett mål där jägaren har alla fördelarna för att avgå som segrare ur striden". Brander föreslog därför att skottpengen skulle dras in och björnen fredas för vintern, och att björnen inte längre skulle räknas som ett skadedjur som det var tillåtet att döda var som helst. Läsarna känner till att de här tankarna, som på sin tid var synnerligen avvikande och progressiva, inte blev verklighet förrän under de sista decennierna av tidningens första sekel, trots att de blev tryckta för nästan 100 år sedan. sedan. Sedan dess har det skrivits en hel del intressant om älgen, men det känner de äldre läsarna redan till; exempelvis vad jägarna ansåg om den röda mössan och älgkulans anslagsenergi. Vinterjakten på tjäder blev kvar Också småviltet har jägarna haft åsikter om, men attityderna för och emot har varit beskedligare. Det har förekommit armbrytning om fältharen, bisamråttan och några till av nykomlingarna i viltfaunan, men däremot sällan några kontroverser kring det inhemska viltet. På 1920­talet gick debatten hög om vinterjakten på tjäder. Frågan togs upp av forstmästare Hugo Richard Sandberg och i motståndar- Alla har en åsikt om älgen Älgen är det andra högviltet som det alltid finns åsikter om, både bland jägarna och i jakttidningarna. Det fanns fler som försvarade älgen än som oroade sig för björnens framtid. I början av seklet var älgen så sällsynt att det räckte med att någon hade sett denna ståtliga uppenbarelse någonstans i landet så var det värt en notis i Metsästys ja Kalastus! I nästan tio år, från 1922 till 1933, var älgen faktiskt totalt fredad och blev inte lovlig förrän hösten 1933. Per omgående började M&K publicera jägarupplevelser från jakten och det är överraskande att läsa den tidens beskrivningar och åsikter. Bland annat infördes en detaljerad redogörelse för en jakt som arrangerades av skogsskolan i Evois. Som drevkarlar fungerade elever vid skogsskolan och skyttarna maskerades med grankvistar, enligt skildringen. Älgen var ett okänt vilt och okänt var likaså djurets beteende vid träff. Skytten kom till skott på cirka 60 meters håll, men älgen föll inte! "Älgen fortsatte under stort brak 150 meter genom tät skog innan den hejdade sin framfart och stöp." För den tidens jägare var detta ett fullkomligt nytt och främmande beteende, trots att" kulan hade deformerat levern, magen och ena lungan", som det står i skildringen. Även den tidens drevjakt gav upphov till kritik. Hösten 1934 publicerade tidningen ett läsarbrev där drevjakten på älg dömdes ut: "Denna överflödiga relikt från adelns och hovets jakter bör inte åter en gång vinna fotfäste i vårt land. Drev i kedja är skrämmande osportsligt och ovärdigt en man. Militäriskt organiserade, inringande rörelser gentemot ett vilt som icke är ett rovdjur, det är motbjudande." Detta skrevs alltså för nästan 70 år Också jaktlitteraturen har förändrats efter hand som jakten har gjort det. Högvilt och småvilt Högviltet och högviltsjakten har varit väl företrädda i M&K:s spalter, men under årens lopp har intresset för de olika viltarterna varit väldigt varierande. För hundra år sedan förkom de stora rovdjuren fortfarande rätt allmänt och rovdjursjägarna var berömdheter som höll efter bestarna och skyddade husdjuren mot deras härjningar. Det är därför överraskande att konstatera att Metsästys ja Kalastus inledde sin publikationsverksamhet (1/1912) med en stort uppslagen artikel med rubriken "Är det tid att freda björnen i Finland?". Artikelförfattaren Victor Brander betraktade geschäftet med björnjakt vid idet som den värsta dödlighetsfaktorn för björnstammen. Brander skrev att herrskapsjägare betalar män ur allmogen 300 eller hela 500 mark för uppspårandet av ett björ- Våren 2006 trädde ett nytt skjutprov i kraft utan något obligatoriskt moment med rörligt mål. Det gav upphov till en livlig debatt om älgjaktens framtid. De kritiskt inställda ansåg att hela älgjakten var i fara och att både skjutbanorna och skjutskickligheten skulle förfalla. De som var för förnyelsen betonade vikten av ett exakt skott och ansåg att det förnyade provet skulle strama upp jägarna. Jägaren l 1 l 2012 l 43
• lägret var det en annan forstmästare och författare tillika, A. E. Järvinen, som hetsigast gav igen. Enligt Sandberg stod jägarnas gevär och skjutskicklighet på en så hög nivå att "det numera går utan svårighet att på några år tillintetgöra var enda tjäderflock". Skrev Sandberg och krävde fredning av tjädertupparna från början av december, i likhet med tjäderhönorna. Några skribenter till instämde i kravet. A. E. Järvinen hade redan tidigare beskrivit vintertjäderjaktens fröjder i sina reportage och försvarade med kraft vinterjakten på sitt eget speciella vis: "Det vore en oersättlig förlust för jakten i vårt land om denna dörr till jaktens skönhetsvärld utan anledning bleve stängd". Järvinen och de övriga förespråkarna för vinterjakten betraktade det som mycket angelägnare att förbjuda vårjakten på spelplatserna, som fortfarande förekom allmänt i Lappland. Järvinen lyckades bevara vinterjakten på tjäder, som han sedermera beskrev i lyriska ordalag i sina böcker. Järvinen lyckades bevara vinterjakten på tjäder, som han sedermera beskrev i lyriska ordalag i sina böcker. Vårdar jaktlitteraturen Redan i försöksnumret av M&K som utkom i november 1911 lovade den dåvarande redaktionen att "vid sidan av de vetenskapliga artiklarna även publicera kortare skönlitterära berättelser från jaktfärder". Tio år senare, när tidningen övergick i nya händer, skrev redaktionen: "Envar, blott han äger förmågan, skall frimodigt gripa pennan. Han må skriva om sina upplevelser, om sina njutningsfyllda stunder, och när det är fullbordat må han vara förvissad om att få rikligt igen med samma mått". Under alla år som tidningen givits ut har den troget följt sina grundläggares maxim, och har under det sekel som gått publicerat tusentals jaktberättelser där jägare och fiskare berättar om sina upplevelser i jaktmarker och fiskevatten. De här berättelserna talar sitt tydliga språk om de förändringar och den utveckling som vår jaktkultur har varit med om under decenniernas lopp. För mången blivande jaktförfattare har tidningen varit ett första forum att bli publicerad i, och för många skribenter har den varit en handledande kamrat på jaktlitteraturens bana. blev ett drömland för jägare, dit man begav sig för att finna ödemarkens frid och ensamhet, men även vilt. Järvinen medverkade flitigt i tidningen som medarbetare och skribent, och publicerade både skönlitterära berättelser och fackartiklar från 20-talet ända till sin död. Hans sista kåseri, "Arvoituksia", var en rörande berättelse om björnjakt som avslöjade grymheten hos jakten med slagjärn. Den infördes i aprilnumret 1963 och skribenten själv avled den 27 augusti samma år. Också jaktlitteraturen har förändrats Jakten är inte längre den samma som på Juhani Ahos och A. E. Järvinens tid. Samtidigt har också jaktlitteraturen förändrats. Det har tillkommit andra element eftersom jakten inte längre kryddas av strapatser eller nedlagt vilt i långa banor. Ett av elementen är oron över förändringarna i naturen, föroreningarna och de krympande viltbestånden. På sina strövtåg stöter jägaren på skövlad skog, kalhyggen, skogsbilvägar, förorenade vatten och larmande turisthopar; försvunnen är friden han längtar efter. Även avfolkningen av landsbygden får mången skribent att längta tillbaka till flydda tider. Jakten på egen hand har blivit jakt i jaktlag, vilket har introducerat människorelationer i berättelserna. Allt detta har förändrat jaktlitteraturen, men väldigt långsamt. Fortfarande går jaktberättelserna ofta kronologiskt framåt: avfärden till jaktmarkerna, jakten, kaffepauserna, naturupplevelsen, hemkomsten. Det hör till den finska jaktberättelsen att jägaren fäller sitt vilt och tar vara på det. Jaktens spänning är en gammal hörnsten i jaktlitteraturen som fortfarande står stark. Läsaren vill bli inkluderad i de här upplevelserna. Trovärdigheten är emellertid ett krav för att en jaktberättelse ska vara bra. Det nya årtusendet medförde en angenäm överraskning för vänner av jaktlitteratur, när Metsästys ja Kalastus införde en separat, återkommande bilaga i varje nummer för jaktberättelser, där dagens skribenter kan visa framfötterna litterärt. I bilagan finns också en spalt för unga jägare, där sådana får berätta om sina upplevelser i jaktmarker och fiskevatten. l Från Juhani Aho till A.E. Järvinen Bland tidningen Metsästys ja Kalastus medarbetare återfinns de kändaste namnen i vår jaktlitteratur. Juhani Aho och A. E. Järvinen medverkade redan på 1920-talet. Den förra var ju faktiskt redaktör för tidningen och ansvarig för fiskesidan när tidningen år 1921 började utges i "ny serie". Det första numret öppnade med ett kåseri av Aho, kallat "Kehukaloja". Ahos litterära inflytande på tidningen blev emellertid kort eftersom han avled redan sommaren 1921. A. E. Järvinen tog med sig läsarna till Lapplands ödemarker, som med tiden Tauno V. Mäki (1912-1983) hörde till de flitigaste och mest uppskattade medarbetarna i tidningen. I hela sitt yrkesliv var han tjänsteman med jakt och fiske som sitt arbetsfält. Under sina sista år i yrkeslivet var han avdelningschef på jord- och skogsbruksministeriet. Han började skriva redan under krigsåren och fortsatte med det som pensionär. Strax innan han avled skrev han i sin spalt "Vaarin palsta" om vilken fin hobby jakten var och vilka goda vänner jakten hade gett honom under åren. 44 l Jägaren l 1 l 2012
• TSL 227 Escape CAMO LUMIKENKÄ Vaativimmankin käyttäjän toiveet tyydyttävät komposiittilumikengät kuudella teräspiikillä monipuoliseen käyttöön tasaiselta mäkiseen maastoon ja kaikenlaiseen lumeen. Joustava kansi, iskunvaimennus ja metallinen kantapääkorotus mäkiosuuksia varten! Säädettävä side ja pumppusolki. 3 vuoden materiaali- ja valmistusvirhetakuu. Valmistettu Ranskassa. - Pituus 74 cm, leveys 22,7 cm. Paino 1075 g/pari - Säädettävä koko, kenkä koot 35-46 - Kantavuus 140kg. LISÄÄ LUMIKENKIÄ KAT SO HIN DD Thermomate Plus SAAPAS TAA ! Monikäyttöinen, uudistettu Thermomate plus -jalkine ulkoiluun, pilkkikäyttöön sekä kelkkailuun. Erinomainen pakkasenkestävyys jopa -30 astetta. Irroitettava huopavuori helpottaa kengän kuivaamista käytön jälkeen. - Tuulenpitävä notkea kangasvarsi, alaosa 100 % vedenpitävää kumiseosta - Pitävä kumipohja - Lumihuppu varressa, estää lumen ja vedenpääsyn saappaaseen - Koot: 41 - 47 Väri: musta-sininen - Pakkassuositus: -30 astetta 19 17 90 OSOITTEESTA www.karkkainen.com 149 ,0 45 ,0 Ehkä maailman myydyin kompassi? Helppokäyttöinen kompassi pitävällä grippi säätökiekolla. Mittaasteikko 1:50.000 ja 1:25.000. Unohda eksymiset ja valitse laatua! Silva Ranger 16 KOMPASSI 90 Realstick Wood ERÄSAUVAT 49 990 Anar Riddo LUMIPUKU Miellyttävän pehmeä materiaali suojaa ihoa ja antaa erinomaisen naamionnin lumen peittämään luontoon. 100% polyester takaa hengittävyyden ja lisää käyttömukavuutta. Anar WHITE KASVONAAMIO 8 90 6 90 Kotimaiset eräsauvat lumisommalla -mitat 135cm-160cm Lisää eräsauvoja osoitteesta wwww.karkkainen.com Hofler VALKEA CAMO KARVAHATTU Älä palele! Tyylikäs karvahattu pakkasille. Kevyt lumipuku talviseen luontoon. Hyvin hengittävä materiaali, liikkuvalle metsästäjälle. - Koot: S-XXXXL Pyytävä, helppokäyttöinen ketun jalkanaru. Helppo asentaa ja taidot vain kasvavat pyydettäessä. Mukana käyttöohjeet. KETUN HENGARI JALKANARU 29 Anar Raitio TALVIPUKU 99 88 89 Kunnon pakkaspuku passiin tai pilkille. - Väri: Oliivi/musta/keltainen - Materiaalit, pintakangas: 100% nailon - Materiaalit, vuori: 100% polyester - Koot 48-60 39 1990 Kokeile ketunpyyntiä kätevän pillin avulla. Pillissä 4 eri äänivaihtoehtoa. Kestää pakkasta ja ääni kantaa kauas. Tutkitusti toimiva! Easy retkiside on helppokäyttöinen. Step in -side kiinnitetään yksinkertaisesti astumalla siteeseen. Irroittaminen sujuu samaa rataa, kumartamatta - ja esim sauvan kärjellä painamalla. Siteessä erinomainen tukevuus, joka lisää suksen hallittavuutta. SIde sopii lähes kaikenmallisiin jalkineisiin.Paketin mukana toimitetaan selkeät käyttö ja asennusohjeet. Materiaali: Teräs/muovi. Made in Finland Finngrip Easy ERÄSIDE Helppokäyttöinen minkkiloukku pienpetopyyntiin. Kevyt ja varmatoiminen. Pienpetojen pyyntiin tehdyt raudat. Soveltuu minkille ja piisamille. Sisämitat: 11 cm x 11 cm KATSO MYÖS ISOMMAT LOUKKUMALLIT www.karkkainen.com Duke 120 PYYNTIRAUTA MINKKILOUKKU Nordik Predator KETTUPILLI 14 90 Conibear 120 PYYNTIRAUTA - Jenkkiraudoilla minkit kuriin - Pyytävä, heti tappava vaihtoehto vahinkoeläimille 139 Monikäyttöinen ahkio sopii niin pilkkimiehelle kuin halonhakkaajalle. Hyvät luisto-ominaisuudet mahdollistavat ahkion käytön myös laskuvälineenä. Lisää ahkioita osoitteesta wwww.karkkainen.com Winter Sled L AHKIO 39 Pantone Pro. Blue C 100C, 13M, 1Y, 2K Uudet rentokärkiset eräsukset umpihankeen. Cap kuorirakenne, kevyt ja knatavaihtoehto talvisiin harrastuksiin. Pituudet 210cm, 230cm, ja 250cm. Saatavissa myös "risukkomalli" pituus 160cm. Kärkinen ERÄSUKSET 12 90 Pienikokoinen, infrapuna salamalla varustettu riistakamera valvontaan Peltonen tai riistanruokintapaikalle. 5 mpix METSÄSUKSET kuvakenno varmistaa tarkemmat Pitopohjalla varustettu erikoissuksi umkuvat. Kamerassa paikka 16 kb pihankihiihtoon. Uutuutena cap-rakenne, mikä muistikortille. tuo sukseen lisää kulutuskestävyyttä. Kavennettu ja erittäin rento kärkiosa mahdollistavat sujuvan etenemisen syvässäkin hangessa. Valmistettu Suomessa.- Leveys: MONIKÄYTTÖ VESIPUMPPU 70 mm - Pituudet: 210-270 / 20 cm - Rakenne: puuydin - Pohja: Nosta käyttövesi suoraan avannosta - mökkiläisen ja retkeilijän step-pitopohja- Käyttö: kalastus, metsästys, retkihiihto vakiovaruste on perinteinen, helppokäyttöinen avantopumppu. Wildgame W5X RIISTAKAMERA 179 Osta myös verkosta: www.karkkainen.com se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Ylivieska Ollilanojankatu 2, Ylivieska Kärkkäinen Oulu Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Kärkkäinen Ii Infopiste 010 430 3820 Sorosentie 2, Ii Kärkkäinen Lahti Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Keskus 010 430 3630 www.karkkainen.com
• Anna Grenfors, informatör, Finlands jägarförbund I Alla fotografier: Aku Ahlholm Journalister intresserade av jagande kvinnor Anna Paananen och Boris var fotografernas favoriter under evenemanget. B Under dagens lopp fick Raija Kovero för radio, TV och tidningar. Också hade händerna fulla. ge flera intervjuer sondottern Miisa Kvinnliga jägare och vilträtter lockade ett stort antal journalister och fotografer till Jägarförbundets mediehändelse. l Blixtljusen blixtrade och pennorna raspade mot anteckningsblocken, när journalisterna fick intervjua kvinnor som jagar. Det var frågan om en mediehändelse arrangerad av Finlands Jägareförbund, med temat jagande kvinnor och vilträtter. På plats fanns ett tjugotal journalister och fotografer från olika dagstidningar, tidskrifter, TV och radio. Från en intervju till följande Huvudobjektet för medietillfället var sex stycken jagande kvinnor. Älgjakten representerades av Tiina Paananen och hennes 16-åriga dotter Anna Paananen, båda från Savolax. Raija Kovero från Norra Karelen var på plats som björnjägare. Hon hade med sig också den följande generationen jägare, sitt femåriga barnbarn Miisa. Tarja Takamaa pratade om harjakt med stövare och Tiina Eklund om faJaakko Kolmonens uppvisning av viltstyckning fick blixtljusen att blixtra. De kvinnliga jägarna har under höstens lopp fått mycket uppmärksamhet i damtidningar, dagstidningar, TV och radio. Kvinnor vill ha utbildning n Finlands Jägarförbund gjorde en enkät under sommaren för kvinnliga jägare och för jaktintresserade kvinnor. Enkäten visade att majoriteten av de jagande kvinnorna vill ha utbildning riktad till kvinnor. Skyttekurser för kvinnor och helgkurser är det som önskas mest. Enkätens resultat har publicerats i Jägarförbundets medlemstidning Jahti-Jakts novembernummer 4/2011. Artikeln kan läsas på Jägarförbundets webbplats. Jägarförbundets kretsar försöker komma kvinnorna till mötes. I vissa kretsar ordnas det redan utbildning och kurser för kvinnor. Ta reda på utbudet och om Jägarförbundets medlemskap på webbsidan www.metsastajaliitto.fi 46 l Jägaren l 1 l 2012
• Text och bild: Aku Ahlholm,redaktionssekreterare på tidningen Jahti-Jakt sanjakt med retriever. Anna Grenfors demonstrerade jakt efter skogshönsfågel med finsk spets. Kvinnorna hade också med sig jakthundar. Journalisterna och fotograferna tog tillfället i akt. Kvinnorna hann knappt pusta ut under evenemangets gång, eftersom det alltid fanns en intervjuare som väntade på sin tur. Åter och åter igen förde fotograferna kvinnorna till skogskanten för att posera med sina hundar och sina vapen, och för TV-kamerorna togs ett flertal tagningar av en imaginär jaktstart från olika vinklar. Särskilt de rödklädda älgjägarkvinnorna med hundar var kamerans favoriter. och Kolmonens viltrecept avslöjades för medierna. Mediehändelsen som arrangerades i september har under hösten genererat ett flertal artiklar som handlar om jägarkvinnor i damtidningar, dagstidningar liksom i TV och radio. De lobbar för jägarna Förr i världen var jakten någonting självklart. Nuförtiden är det yrkeslobbare som håller koll på att inte EU och Finland krånglar till det i onödan för jakten. Bryssel. I Norden är det Nordisk Jägersamvirke NJS som sköter om lobbandet, det vill säga intressebevakningen. I Finland är det Finlands Jägarförbund som driver jägarnas intressen och förbundet är medlem i både FACE och NJS. Alla de här organisationerna plus Svenska Jägareförbundet möttes i november i Kuopio, eftersom världen inte längre är sig lik. Jakten i traditionell mening är inte längre någon självklarhet. Fördelarna gynnar alla Journalisternas entusiasm för de kvinnliga jägarna är förståelig. Det som skiljer sig från det vanliga brukar vara intressant. Journalisterna berömde särskilt att de fick göra reportage om riktiga och jordnära människor, och inte enbart över statistik och rapporter. Det ligger dock en paradox i betoningen på könet: jakten är i själva verket en ganska jämställd hobby, vilket jägarna själva är medvetna om. Hos oss hör män och kvinnor till samma jaktsällskap, och i passkedjan spelar könet ingen roll. Värdet av den uppmärksamhet som de kvinnliga jägarna fick är ändå värt att notera. Positiva reportage om jakt gynnar hela jägarkåren, oavsett om de handlar om män eller kvinnor, gamla eller unga jägare. Kvinnor som jagar öppnar också nya kanaler för synlighet: mediehändelsen lockade ett flertal damtidningar. Det är hemma som attityderna skapas, som det heter. l Björnköttet smakade På jägarnas medietillfälle behövde ingen gå med tom mage. De kvinnliga jägarna hade med sig kött från de viltarter som de presenterade, som köksmästaren, utbildningsrådet Jaakko Kolmonen trollade fram viltdelikatesser av som smalt i munnen. I synnerhet var björnköttet som Raija Kovero hade med sig en exotisk smakupplevelse för de flesta journalister. Den saftiga steken som var smaksatt med honung och lingon försvann till sista smulan ner i magen på journalistflocken. Kolmonen demonstrerade även hantering av viltkött och lärde journalisterna att stycka en hel hare. Både de kvinnliga jägarnas D l De är åtta stycken. Varje dag träffar de ledamöter i EU-parlamentet eller sådanas assistenter. Deras arbete går ut på att förklara hur planerade lagförslag i realiteten påverkar jakten och viltet. Och de behöver din hjälp. - Från jägarhåll behöver vi goda exempel på vilket arbete jägarna uträttar för viltet. Vi måste visa politikerna att jägarna faktiskt bryr sig om hur viltet mår, säger en av dessa åtta, Marilise Saghbini som är kommunikationschef på FACE. FACE är de europeiska jägarnas lobbningsorganisation i Drygt 15 000 lobbare i Bryssel Mötet var samtidigt en utbildning för de finländska deltagarna. Yrkeslobbarna berättade för representanterna för Jägarförbundets distrikt, hur alla kan vara med om att driva jägarnas och viltets sak, också lokalt. De åtta yrkeslobbarna på FACE klarar sig inte ensamma eftersom det finns över 15 000 20000 15000 10000 5000 0 Antalet kvinnor som jagar 1993-2010 1993 ... ... 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 År Antalet jagande kvinnor växer snabbt Det finns 17 500 kvinnliga jägare (betalda jaktkort år 2010) Det utgör 5,6 % av jägarna Antalet kvinnliga jägare ökar snabbare än antalet manliga jägare Kvinnorna utgör en betydande del av hela jägarkårens tillväxt: förra året utgjordes över en tredjedel av tillväxten av kvinnor. 2009 stod kvinnorna för så mycket som 87 procent av tillväxten. En pressfotograf på Savon Sanomat förevigade i november i Kuopio Jägarförbundets ordförande Lauri Kontro (till v), Martin Højsgaard, NJS, och Marilise Saghbin, FACE. Jägaren l 1 l 2012 l 47
• lobbare i Bryssel som den ena efter den andra viskar i beslutsfattarnas öra. Det låter mycket, men så finns det också många beslutsfattare. I EU finns 27 kommissarier, 736 meppar och 26 000 tjänstemän, vilka alla arbetar med lagar. Martin Højsgaard på NJS gör bedömningen att den här skarans arbete redan påverkar lejonparten av den lagstiftning som stiftas i medlemsländernas parlament. Politikerna och tjänstemännen skriver direktiv, lagar och förordningar i sådana mängder att jägarna utan yrkesmässig lobbning kan gå miste om mycket, till och med oavsiktligt, sade organisationernas representanter i Kuopio. Nu när Island drömmer om medlemskap i EU, ser först nordiska NJS och sedan europeiska FACE till att inte islänningarna förlorar sina traditionella jaktformer. Det gäller att träffa avtal på förhand för att bevara dem. Jägarnas intressebevakare i Europa FACE (Federation of Associations for Hunting and Conservation of the EU) är en sammanslutning för europeiska jägarorganisationer, som bevakar jaktens och jägarnas intressen i bland annat den europeiska unionen. Till FACE hör jägarorganisationer i 36 europeiska länder, och genom dem ungefär sju miljoner europeiska jägare. FACE:s centralbyrå ligger i Bryssel. Organisationen grundades 1977. - Vi hjälper till, säger Martin Højsgaard på NJS. Lobbandet åstadkommer helt klart resultat. EU beredde ett avtal om djurens välfärd. Avtalet skulle gälla alla medlemsländer och till en början verkade det som om avtalet skulle gälla för både produktionsdjur och vilt. Efter att ha gnuggat sig i ögonen ett slag grep jägarorganisationernas lobbare in. Att jämställa en hemmagris välfärd med viltets välfärd hade kunnat leda till problem för jakten och viltvården. Med andra ord hade det i slutändan kunnat innebära problem också för viltet. - Vi och mepparnas jaktgrupp tog itu med ärendet och nu gäller avtalet enbart boskap och uppfödda djur, och hänsyn tas till att olika miljöer ska behandlas på olika sätt, konstaterar Marilise Saghbini. Att byta ut ett "ja" till ett "eller" kan med andra ord förändra hela innehållet i ett lagförslag. Saghbini underströk att lobbarna inte är ute efter att trakassera dem som bereder lagtexter. Experter i olika branscher hjälper till med att hitta lapsusar i lagtexterna, som kan hänga med också efter en utlåtanderunda. Det händer ofta att en mep, det vill säga en parlamentsledamot, ber en företrädare för exempelvis FACE att hålla en kort instruktion på tio minuter om viltet innan meppen ska iväg till någon tillställning för att själv prata om saken. Svar direkt från EU Syftet med tillställningen i Kuopio var att effektivera jägarnas intressebevakning i Finland. Jägarförbundets ordförande Lauri Kontro gav ett exempel. I november träffade han EU:s miljökommissarie Janez Potocnik, som berättade att Natura inte handlar om att förbjuda jakten. Kontros hälsning var att de finska myndigheterna också i onödan kan motivera beslut med EU. Martti Hahtola, som är ordförande för Jägarförbundets distrikt Stor-Savolax inleder ofta, när han håller tal inför jägare, med att beskriva en syn, där en spets skäller klockrent på en tjäder. Publiken lyssnar förtjust, men så väcker Hahtola dem ur illusionen genom att säga att ingenting är längre självklart. Får man använda hund? Får man jaga hönsfågel? Det är intressebevakarens uppgift att följa med beslutsfattandet, för att förhindra förbud där det är obefogat med sådana. Det finns en stor principfråga som intresserar lobbarna. Skyddandet håller på att bli ett begrepp som miljöorganisationerna har monopol på. Dessutom uppträder naturskyddet och jakten ofta som varandras motsatser. - Men det är inte fallet. Vi vill visa att jakten också är skyddande, säger Marilise Saghbini. l Yrkeslobbare håller koll på att inte EU och Finland krånglar till det i onödan för jakten. Norden NJS (Nordisk Jägersamvirke) är ett samarbetsorgan för de nordiska jägarorganisationerna. Till NJS hör cirka 850 000 jägare i Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. NJS grundades 1947. Finland Finlands Jägarförbund är en organisation som bevakar de finländska jägarnas intressen och är medlem i FACE och NJS. Förbundet svarar också för jaktskyttet i Finland och bland annat för utbildningen av jaktföreningar. Till Jägarförbundet, som grundades 1921, hör över 2500 jaktföreningar med över 150 000 jägare, det vill säga hälften av jägarna i Finland. Förbundet ger ut en tidning, Jahti-Jakt. Dansken Martin Højsgaard på NJS är dagligen i kontakt med lagstiftare om aktuella ärenden som berör jakt och viltvård. Redaktören tar pulsen på Martin Højsgaard och Svenska Jägarförbundets intressebevakare-expert Anders Grahn. 48 l Jägaren l 1 l 2012
• Juha K. Kairikko Märkliga händelser n Genom tiderna har det hänt en hel del intressanta saker inom jakten, viltet och frågor som berör dessa. Mycket har naturligtvis fallit i glömska och ännu mer kommer att bli bortglömt. Ibland är det ändå skäl att återkalla snuttar från gångna tider. Det blev inga finnar av visenterna Man kan hitta intressanta uppgifter i gamla tidningar. Den 23.3.1960 fanns en rubrik på Ilta-Sanomats framsida, som löd att "de som ska hämta bisonoxarna är på väg". Det framgick ur artikeln att jaktövervakare Tauno V. Mäki tillsammans med biträdande jaktövervakare Heikki Suomus hade tagit sig flygvägen via Köpenhamn till Warszawa för att hämta de europeiska bisonoxarna som Polska staten donerat till Finland. Det var mycket sällsynta visenter, vars stam hade gått ner till ytterst litet under andra världskriget. Enligt vissa uppgifter skulle det ha funnits endast 12 individer vid liv. Arten bevarades till stor del tack vare riksmarskalk Hermann Göring. Även om han i övrigt gjorde sig skyldig till grymheter, åstadkom han också något bra inom viltvården. I Ilta-Sanomat stod att dessa europeiska bisonoxar, som alltså visenterna även kallades, först skulle placeras på Högholmen som sällskap åt visentparet där och därefter släppas ut i Evois nationalpark som grundplåt till en finsk stam. Biträdande jaktövervakare Heikki Suomus blev senare överdirektör vid jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning. Krutgubben bor för närvarande i Vichtis. Han berättade att han vistades 12 dagar i Polen tillsammans med Tauno V för att bekanta sig med visenternas liv och för att begrunda situationen. Slutligen tackade man hövligt för donatorernas goda avsikter, men konstaterade ändå att visenten trots allt kanske inte skulle anpassa sig till den finländska naturen, och skulle sannolikt utgöra ett hot mot invånarna i närregionen och skulle möjligen också orsaka stora problem för trafiken. Donationen avskrevs. Tvivlen var säkert inte obefogade. En fullvuxen visent är cirka tre meter lång, 1,8­1,9 meter hög, Visenter, rävmiddagar och en dyr orre på färskt rävkött, så kunderna hälsas välkomna. Rävkött åts till och med på restaurangerna i residensstaden S: t Michel. Således suckar författaren och kulturpåverkaren Olavi Paavolainen, som arbetade vid högkvarterets informationsavdelning, i sina berömda krigstida memoarer Finlandia i moll, över hur fint det var att besöka Helsingfors för att för en stund slippa äta det förbannade rävköttet på restaurangerna i S: t Michel. Visserligen var rävkött inte främmande på Helsingforskrogarna heller. För att sälja och servera det var man tvungen att ansöka om tillstånd från hälsovårdsnämnden. Enligt tillstånden måste köttet kontrolleras vid köttbesiktningsanstalten. Kontrollavgiften för rävkött var 6 mk/kg. Djur exporterades också härifrån År 1960 var det på vippen att Finlands viltfauna utökats med ett par visenter. Ombuden befann sig redan i Polen för att ta emot de djur som den polska staten hade lovat donera. Lyckligtvis konstaterade ombuden dock att det var tvivel underkastat om de här nästan ett ton tunga jättarna skulle passa i de finska jaktmarkerna. Därför tackade ministeriets representanter för omtanken, men avböjde donationen. och de största individerna väger till och med dryga 900 kilo. Senare har visenter flyttats från huvudbiotopen i Bialowieza nationalpark till Polens grannländer. Den sista betydande återplanteringen genomfördes år 2010, då två hanar och fem honor fick en ny biotop i nationalparken i den spanska bergskedjan. Arten hade försvunnit från Spanien 800 år tidigare. Det totala antalet visenter är nu ca 2 000. Stammen växer gradvis. Världens dyraste orre Många utlänningar skrattar ibland åt finnarnas medfödda fallenhet att hitta på allt möjligt som hos oss är störst, bäst och vackrast i världen, Europa eller åtminstone i Skandinavien. Det går även en historia om en stolt far som berättade för sina vänner att hans son var bäst av dem som stannade på klassen. Om ett säreget finskt rekord berättas i boken Tuntematon sota som förlaget Det Bästa ­ Readers Digest gett ut. Den beskriver hur en finsk soldat sköt en orre där som Povensta kanal och Onega möter varandra. Försöket att bärga fångsten orsakade enligt boken två eldstötar från en 150 mm artillerisektion, skott från 10 grovkalibriga kanoner, två eldstötar från en 120 mm artillerisektion, 240 skott från en pansarvärnskanon, 180 eldstötar från lätta granatkastare samt 3 000­4 000 maskingevärs- eller maskinpistolsskott. Enligt boken. Som också konstaterar att trots uppståndelsen så kunde de finska soldaterna ta vara på orrfångsten. Enligt boken uppskattades kostnaderna till omkring 20 miljoner mark. Stekt räv Majoriteten av finländarna skulle säkert vägra tro på att det även på finska restauranger i tiden serverats rävkött. Visserligen hittar man även idag diverse varelser från ormar till kameler på menyn i vissa restauranger som strävar efter en särprägel, men situationen med rävkött var en annan. Den serverades i brist på annat kött. Det var naturligtvis frågan om tiden för fortsättningskriget. På den tiden kunde det annonseras i tidningarna att en restaurang fått tag Av någon besynnerlig anledning har jägare över nästan hela världen fascinerats av att införa nya viltarter till sina egna jaktmarker eller hämta "nytt blod" för att förstärka stammen i det egna landet. I Finland vet vi rätt så mycket om de främmande arter som importerats, men det finns vissa luckor i införselhistorien. Till exempel vem var det som förde in svarta bisamråttor i Finland och var släpptes de ut? Och vem sjutton släppte ut de första kaninerna vid Arabiastranden i Helsingfors? Det finns väldigt lite information om utförseln av vilt från oss till andra länder. I tidningen Uusi Suomi stod det den 14.12.1930, att Lord Balfour hade satt ut en flock levande tjädrar på sina ägor i Skottland som han beställt från Finland. Ett år tidigare berättade Uusi Suomi att regeringen i Syddakota beställt 20 levande tjädrar och lika många levande orrar från Finland för att utplanteras i delstaten. Det råder också dunkel över utförseln av vitsvanhjortar från Finland till andra länder. Det sägs att sådana i tiden exporterats till åtminstone Tjeckoslovakien. Så mycket är i alla fall säkert att vitsvanshjortar exporterades till Sovjetunionen för ett par decennier sedan. Det vore intressant att veta vilket öde de individer och arter som exporterades från oss gick till mötes i sina nya hemtrakter. Jägaren l 1 l 2012 l 49
• Text och bilder : Eerikki Rundgren På vandring med Eki Att valla skidor är inte så svårt och tidskrävande som folk ofta tror. På en skidvandring klarar man sig utmärkt med ett par burkar fästvalla om skidorna underhållits väl före resan. Fäste! S l Skidor är oumbärliga verktyg för jägaren som rör sig i naturen på vintern. De moderna tävlingslängdskidorna gör man inget med utanför spåret, eftersom bara tillräckligt långa och breda skogsskidor bär såväl skidåkaren som packningen i midvinterns mjuka drivor. Men hur få fäste på skidorna? Det är få som ropar efter mera glid i en nerförsbacke, men när man börjar klättra upp för backen längtar man efter mera fäste under skidorna. Innan man klandrar den misslyckade vallningen eller själva skidorna, lönar det sig att fundera om felet kan vara någon annanstans. För att skidorna över huvudtaget ska ha fäste får de inte vara för styva. Den som drar en pulka måste i själva verket ha väldigt mjuka skidor. Och där skidorna har fäste för en stor man fungerar de inte nödvändigtvis för en lättare kvinna. Ryggsäckens extra tyngd kan korrigera situationen. När det finns riktigt mycket mjuk snö som man sjunker igenom ända till botten, lönar det sig inte att börja stiga upp för en backe i allt för brant vinkel. Även en backe som verkar futtig suger musten ur en orutinerad eller envis skidåkare, som inte begriper att stiga upp för backen i en tillräckligt sluttande vinkel. Uppförsbackar avverkas i en så flack vinkel som möjligt. Om sällskapet är stort går de som bär ryggsäck i spetsen och trampar upp ett skidspår, och hjälper vid behov dem som drar pulka på de besvärligaste platserna. 50 l Jägaren l 1 l 2012
• Bra fäste är mycket viktigare i en skogsskida än bra glid. Vikten av terrängkännedom och orienteringskunskaper betonas mera under vintervandringar än under barmarksperioden. Den skidburne följer höjdkurvorna på kartan och försöker hitta en rutt som är så jämn som möjlig. I synnerhet den som drar en pulka undviker att ta livet av sig i stigningarna. Ibland går det emellertid inte att undvika branta backar. Långa skidor är klumpiga att saxa uppför med och inte fungerar tekniken i djupa drivor heller. I stället för att saxa skidorna i uppförsbacke vänder man sig parallellt med backen och tar sig uppåt genom att turvis lyfta skidorna snett framåt och uppåt. emellertid en mekanisk fästzon i stället för ytor som ska vallas. Även om bottenmaterialet på de vallningsfria skidorna är av plast som tål slitage, blir de vassa hörnen på fästzonens fjällmönster runda när man använder dem, vilket innebär sämre fäste. Vallningsfria skidor av plast är bekväma om man nöjer sig med det fäste som de ger. Man ser dock ofta hur det stryks fästvalla på skidor med fjällbotten, vilket är besvärligt att ta bort i efterhand. Dessutom fastnar varken glidvalla eller fästvalla ordentligt på plastbotten. Grundservice på skogsskidor Rengör noggrant gammalt belägg av glidoch fästvalla med vallaborttagningsmedel. Innan behandlingen med vallaborttagningsmedel lönar det sig att sickla bort de största klumparna av fästvalla. Bästa resultatet med burkvalla När skidtillverkarna förra vintern lanserade vallningsfria skidor trumpetades det ut att problemen med fäste nu var ett minne blott. Efter den första förälskelsen visade det sig att de slätbottnade skidorna som skulle ersätta de fjällbottnade blev en liten besvikelse . Skidorna fungerar utmärkt vid noll grader och en bit under. Men fästet försvinner helt när temperaturen sjunker under 20 köldgrader. Utan möjligheter att på något sätt få fäste på skidorna vågar man inte bege sig särskilt långt in i vildmarken. Förr fäste jägarna skinn från hjortens ben under sina skidor. Skinnet gled framåt medhårs, men slant inte när man stötte med foten eller i uppförsbacke. Stighudar av nylon eller av mohair är dagens motsvarighet till hjortskinn. Stighudar är avsedda främst för utförsåkningsskidor, men är lika bra för skogsskidor. De hålls ändå inte på skidor med fjällbotten, eftersom bottnen måste vara släta och rena från valla före skinnet sätts fast. Trots att till och med en karl med pulka lätt skulle ta sig upp för backarna med skidor som har stighud så använder de flesta vandrare inte sådana på sina vallade skidor. Liksom huden så täcker inte heller grepptejpen skidornas botten helt, vilket betyder att den del av bottnen som inte skyddats med valla blir utsatt för slitage. Åtminstone för närvarande får man bästa möjliga fäste och glid på skogsskidorna genom att valla som förut. Det är inte ens särskilt svårt, bara man lär sig grunderna och skaffar den nödvändiga utrustningen och vallan. Vallningen kan göras på nästan vilken uppvärmd plats som helst. l Grundservice en gång per år Det är mycket viktigare med bra fäste på skogsskidorna än bra glid. Det är en bra idé att fortsätta bortom skidans spann, det vill säga området där man lägger fästvallan, betydligt längre än normalt både mot skidans spets och mot hälen. Bakåt får fästområdet sträcka sig rejält bakom stövelns häl. I övrigt gäller samma instruktioner för skogsskidornas vallning som för övriga skidor. På skidornas fram- och bakytor stryker man glidparaffin, som sicklas och borstas noggrant. I mitten stryks ett tunt lager grundvalla och först därefter fästvalla enligt väder. Den som inte har möjlighet att göra en grundservice på skidorna själv, kan lämna sina skidor på service hos till exempel någon av Suomen Latus friluftscenter. Det går att klara sig till och med hela vintern med ett par skidor som servats ordenligt före skidsäsongen, bara man vid behov lägger på fästvalla efter väder. Burkvallan stryks med korken och klistret med fingrarna. Innan vallning måste skidorna värmas, eftersom valla inte riktigt fäster på kalla skidor. Vid ödestugan kan man lyfta in skidorna för en stund, medan man är tvungen att försiktigt värma skidorna vid lägereldens sken när man övernattar utomhus. På längre skidvandringar räcker det att man tar med sig några burkar fästvalla för minusgrader och klister för töväder. Det är bra om fästvallan som ska strykas under skidan är lite mjukare än vad vädret förutsätter. Tjärfästvalla fungerar bra på nysnö, vilket midvinterns obrutna drivor alltid är. Majoriteten av skogsskidorna har Markera gränsen för glid- och fästzonen till exempel med målartejp eller som på bilden med buntband. Rugga glidytan lätt med mässingsborste. Preparera glidytan med glidparaffin genom att värma in det med vallajärn, som sicklas när den är varm. När skidan svalnat borstar man igen försiktigt med mässingsborste. Nästa steg är att stryka på glidparaffin. När skidan svalnat rengörs styrrännan och överlopps paraffin sicklas. Slutligen borstas ytan med mässingsborste och finputsas med nylonborste. Fästzonen ruggas med sandpapper. Värm in en glidvalla med vallajärn efter grundprepareringen innan fästvallning. Den egentliga fästvallan är också lättast att smälta in med hjälp av vallajärn Jägaren l 1 l 2012 l 51
• Maaria Hackzell, veterinärmedicinsk överinspektör, veterinär, jord- och skogsbruksministeriet, avdelningen för livsmedel och hälsa Säljer du viltkött? ­ Kom ihåg att iaktta lagstiftningen! När frilevande vilt eller kött av frilevande vilt saluförs eller annars överlåts omfattas verksamheten av livsmedelslagstiftningen. Om det frilevande viltet och kött av frilevande vilt föreskrivs såväl i den Europeiska unionens lagstiftning som i den nationella lagstiftningen. Livsmedelslagstiftningen finns på jord- och skogsbruksministeriets webbsajt www.mmm.fi. l Om jägaren däremot jagar frilevande vilt enbart för sitt eget bruk tilllämpas inte livsmedelslagstiftningen. Denna tillämpas inte heller när jägaren överlåter en mindre mängd frilevande vilt eller kött av frilevande vilt till sin närmaste krets, exempelvis en hare som gåva till sin granne. mängder kött av frilevande vilt direkt till konsumenten utan köttkontroll. Om den här verksamheten ska fortsättningsvis inlämnas anmälan till myndigheten för livsmedelskontroll i kommunen (s.k. anmäld livsmedelslokal). För trikinmottagliga djurarter (brunbjörn, vildsvin, säl, grävling, bäver, sumpbäver, lodjur) krävs dock en trikinundersökning och för dessas del är överlåtelse av kött till konsumenten tillåten först när ett negativt trikinundersökningsresultat bekräftats. Jägaren kan ta provet själv och sända det till ett laboratorium för undersökning. Närmare föreskrifter om kraven ges i livsmedelslokalförordningen. Även polisen och en jaktvårdsförening kan sälja kött av frilevande vilt på auktion direkt till konsumenten utan köttkontroll från en s.k. anmäld livsmedelslokal. För trikinmottagliga djurarters del krävs dock trikinundersökning och överlåtelse av köttet till konsumenten är tillåten först när ett negativt trikinunderssökningsresultat bekräftats. Likaså kan en jägare och en jaktförening även i fortsättningen till lokal detaljförsäljning (affär, restaurang) leverera kött av frilevande harar, kaniner och fågelvilt utan köttkontroll från en anmäld livsmedelslokal. En ny sak är att även kött av frilevande hjortdjur får levereras till lokal detaljförsäljning utan köttkontroll från en anmäld livsmedelslokal. I förordningen om lågriskverksamheter uppställs maximigränser för den här verksamheten: kött får per år levereras högst en mängd som motsvarar 1000 harar eller kaniner, 3000 fåglar, 10 älgar, 30 hjortar och 50 rådjur. Om dessa krav föreskrivs närmare i livsmedelslokalförordningen. Enligt ändringen av livsmedellagen krävs i fortsättningen av jägare som hanterar kött av frilevande vilt i en anmäld livsmedelslokal dokumenterat kunnande i livsmedelshygien. Kravet träder i kraft efter att tre månaders arbete har slutförts. För detta ges dock en övergångsperiod på tre år fram till den 31.8.2014 saakka. Kunnandet påvisas genom att avlägga fordringarna för ett s.k. hygienpass. Alternativt kan även godkänt genomförd hälso- och hygienutbildning för jägare enligt hygienförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung godkännas. Jägarna kan fortsättningsvis hålla privata tillställningar (s.k. älghippor) i livsmedelslokaler, t.ex. restauranger där okontrollerat kött av frilevande vilt hanteras. O Primärproduktion 52 l Jägaren l 1 l 2012 Jakten är primärproduktion. I primärproduktionen ingår även leveransen av frilevande vilt som en primärproducerad produkt till livsmedelslokalen, t.ex. till vilthanteringsanläggningen. Efter ändringen av livsmedelslagen anses också mindre leveranser av frilevande vilt direkt till konsumenten såsom primärproduktion. Såsom primärproducerad produkt anses även flått eller plockat vilt som kan vara urtaget. Däremot är köttet av vilt inte en primärproducerad produkt. Fortsättningsvis krävs inte heller anmälan om ort för primärproduktionen av jägarna. Om krav som gäller för primärproduktionen av frilevande vilt föreskrivs i primärproduktionsförordningen. Frilevande vilt kan levereras för köttkontroll till anläggning för vilthantering (eller till renslakteri) eller fram till den 31.8.2013 till av kommunalveterinär i tjänsteförhållande godkänd annan plats (slaktskjul). Brunbjörn och säl kan fortsättningsvis flås redan på den plats där djuret skjutits för att försnabba nedkylningen. Övrig vilt ska ska levereras till köttkontrollen oflått och oplockat. Frilevande vilt kan också levereras till av jägaren eller jaktföreningen meddelad livsmedelslokal om det överlåts som kött direkt till konsumenten eller levereras till lokal detaljförsäljning enligt föreskrifterna i förordningen om lågriskverksamheter. Detsammma gäller för av polisen eller jaktvårdsförening meddelad livsmedelslokal. Jägaren eller jaktföreningen kan enligt förordningen om lågriskverksamheter direkt till konsumenten överlåta frilevande harar och kaniner högst 1000 djur per år, frilevande fågelvilt högst 3000 fåglar per år och frilevande hjortdjur högst 10 älgar, 30 hjortar och 50 rådjur per år i form av primärprodukter, dvs oflådda eller oplockade. Med hare avses skogshare och fälthare. Med hjort avses vitsvanshjort, dovhjort, sikahjort, skogsren och kronhjort. Härvid krävs varken anmälan om primärproduktionsställe, anmälan om livsmedelslokal eller köttkontroll. Likaså kan jägare eller jaktförening till lokal detaljförsäljning (affär, restaurang) leverera högst 1000 frilevande harar och kaniner per år och högst 3000 frilevande fåglar per år som primärproduktionsprodukter, dvs oflådda och oplockade. Härvid krävs varken anmälan om primärproduktionsställe, anmälan om livsmedelslokal eller köttkontroll. Köttkontroll och anläggning för hantering av vilt En anläggning för hantering av vilt är en för slutlig slakt av frilevande vilt avsedd godkänd anläggning där köttkontroll av frilevande vilt utförs. I och med ändringen av livsmedelslagen kan köttkontroll av frilevande vilt utföras endast i anläggning för hantering av vilt. Även ett slakteri eller ett småslakteri kan godkännas som anläggning för hantering av vilt. Anläggning för hantering av vilt godkänns av Livsmedelssäkerhetsverket Evira. Om kraven för en anläggning för hantering av vilt föreskrivs i anläggningsförordningen. I praktiken har de krav som ställs på en anläggning för hantering av vilt inte förändrats väsentligt. För små mängder frilevande vilt kan slutslakt utföras och köttkontroll göras även i godkänt renslakteri. Tidigare kunde för inhemsk konsumtion avsett kött av frilevande vilt med tillstånd och på åtgärd av kommunalveterinär i tjänsteförhållande kontrolleras även på annat håll än i anläggning för hantering av vilt, slakteri eller renslakteri. Från den här s.k. slaktskjulspraxisen var vi Okontrolllerat kött av frilevande vilt Även i fortsättningen kan jägaren eller jaktföreningen överlåta små
• tvungna att avstå, för den stod i strid med EU-lagstiftningen. Europeiska kommissionen gav Finland en anmärkning och förutsatte åtgärder så att saken ändras. Slaktskjulspraxisen gavs dock ändå övergångsperiod fram till den 31.8.2013 förutsatt att en kommunalveterinär i tjänsteförhållande har gett slaktskjulet tillstånd före lagens ikraftträdande den 1.9.2011. I fortsättningen, efter övergångsperioden, får vid köttkontroll godkänt kött av frilevande vilt levereras till godkända anläggningar, som t.ex. köttstyckerier och förädlingsanläggningar för köttprodukter, endast från godkända anläggningar för hantering av viltkött (eller från renslakterier), och inte mera från slaktskjul. I samband med ändringen av livsmedelslagen överfördes köttkontrollen till staten. För köttkontrollen vid anläggningarna för hantering av frilevande vilt ansvarar inte mera kommunen utan Evira. I praktiken utförs köttkontrollen av en kontrollveterinär. Evira kan köpa köttkontrolltjäns- ter av kommunen eller direkt av veterinären, varvid den veterinär som kontrollerar viltköttet inte nödvändigtvis byts. Regionförvaltningsverket svarar för renslakteriernas köttkontroll. Om det tekniska utförandet av köttkontrollen föreskrivs i köttkontrollförordningen. Den innehåller inte för det frilevande viltets del väsentliga ändringar. För trikinmottagliga djurarters del (brunbjörn, vildsvin, säl, grävling, bäver, sumpbäver, lodjur) krävs en trikinundersökning. I hygienförordningen om livsmedel av animaliskt ursprung föreskrivs om hälso- och hygienutbildning för jägare. Utbildningen godkänns av Evira, som för register över dem som genomgått utbildningen, s.k. utbildade personer. En utbildad person kan utföra en preliminär kontroll av frilevande vilt på fångstplatsen, men den egentliga kontrollen av köttet utförs alltid av kontrollveterinären.l Europeiska unionens lagstiftning EU-lagstiftningen har givits i form av förordningar som är i kraft som sådana i alla medlemsstater. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (allmänna livsmedelsförordningen) föreskrivs om definitioner, livsmedelssäkerhet, aktörens ansvar och spårbarhet. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (kontrollförordningen) föreskrivs om den offentliga kontrollen och om minimikontrollavgifter. Hygienpaketet består av tre förordningar. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien (allmänna förordningen om livsmedelshygien) föreskrivs om allmänna krav på hygien inom primärproduktion och annan verksamhet inom livsmedelsbranschen. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (hygienförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung) föreskrivs om definitioner gällande frilevande vilt och om krav på hälso- och hygienutbildning av jägare. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (kontrollförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung) föreskrivs om köttkontroll. Utöver hygienpaketet har kommissionen gett genomförandeförordningar. Nationell lagstiftning Den nationella lagstiftningen kompletterar EU-lagstiftningen. I livsmedelslagen (23/2006) föreskrivs bl.a. om allmänna krav på aktörerna i livsmedelsbranschen, som t.ex. på jägarna, samt om köttkontrollen. En ändring av livsmedelslagen (352/2011) trädde i kraft den 1.9.2011 och även de med stöd av livsmedelslagen givna förordningarna reviderades. Syftet med ändringarna var att understryka att livsmedelslagstiftningen och ­kontrollen grundar sig på en bedömning av riskbenägenheten och möjliggör ett bättre utnyttjande än tidigare av flexibiliteten i EU-lagstiftningen. I och med ändringarna underlättas marknadsföringen av frilevande vilt och kött av frilevande vilt, vilket igen främjar det i viltkoncernens strategi uppställda målet att stöda tillgången på inhemskt kött av vilt. Den 1.9.2011 trädde statsrådets förordning om livsmedelstillsyn (420/2011) i kraft och i den föreskrivs om förfarandet vid anmälan om livsmedelslokaler och förfarandet vid ansökan om godkännande som anläggning, t.ex. som anläggning för hantering av vilt. Den 1.1.2012 trädde statsrådets förordning om vissa verksamheter som är förenade med låg risk för livsmedelssäkerheten (1258/2011) (förordningen om lågriskverksamheter) i kraft. I den föreskrivs om de mängder frilevande vilt eller kött av frilevande vilt som högst får överlåtas per år direkt till konsumenten för att mindre stränga krav ska tillämpas för verksamheten. Likaså trädde fyra förordningar utfärdade av jord- och skogsbruksministeriet i kraft den 1.1.2012. I förordningen om livsmedelshygien i primärproduktionen (primärproduktionsförordningen) ingår krav som gäller för jägare och frilevande vilt. I förordningen om livsmedelshygien i anläggningar (anläggningsförordningen) föreskrivs om krav som gäller för anläggningar där vilt hanteras och på motsvarande sätt föreskrivs i förordningen om livsmedelshygienen i anmälda livsmedelslokaler (livsmedelslokalförordningen) om krav som gäller för av jägarna anmälda livsmedelslokaler. I förordningen om köttkontroll (köttkontrollförordningen) föreskrivs om köttkontroll av frilevande vilt. Om den nationella lagstiftningen redogörs närmare nedan. Även i fortsättningen kan jägaren eller jaktföreningen överlåta små mängder kött av frilevande vilt direkt till konsumenten utan köttkontroll. Om den här verksamheten ska fortsättningsvis anmälan inlämnas till kommunens myndighet för livsmedelskontroll. Jägaren l 1 l 2012 l 53
• Viltcentraleninformerar Viltfrågesport 1 Svaren på frågorna på sidan 9 Rätt svar Värt att veta 1) 1. De icke fredade fåglarna är enligt jaktförordningen (666/1993) § 25 a fredade enligt följande: 1)kråka, gråtrut, havstrut, tamduva och björktrast i norra Österbotten, Kajanaland och Lappland 1.5-31.7; i Norra Savolax och Norra Karelen 1.4-31.7 och i det övriga landet 10.3-31.7; skatan i Norra Savolax, Norra Karelen, Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland 10.4-31.7 och i det övriga landet 1.4-31.7 samt 3) korpen i renskötselområdet 10.4-31.7 samt 4) gråtrutskolonier hela året. Undantag från fredningstiderna kan göras enligt förutsättningarna i jaktlagen § 41 b. I skadefall som kan förutses ska dispens sökas i god tid, 1,5-2 månader innan licensen ska träda i kraft. 2) X. Vid akut fara är polisen den myndighet som har skyldighet och möjlighet att vidta de åtgärder som krävs för att lösa situationen. Ring det allmänna nödnumret 112. Finlands viltcentral med regionkontor assisterar vid behov polisen. I praktiken är det väldigt ofta SRVA som får rycka ut. Viltcentralen kan i mindre akuta fall bevilja dispens enligt jaktlagen § 41 a för att fälla ett stort rovdjur som orsakar fara eller skada, eller hotar att göra det. 3) X. Anmälningen och ansökningen om ersättning riktas till landsbygdsnäringsmyndigheten. Denna gör en bedömning av skadan och lägger bedömningsprotokollet till ansökningen. Under 2010 betalades sammanlagt 3,9 miljoner euro ut i ersättningar, av vilket 3,55 miljoner gick till skador på renar. Åtminstone i södra Finland lämnas skador väldigt ofta oanmälda. 4) X. Med hållbart uttag menas en uppskattning av hur stor avskjutningen kan vara på ett visst område utan att ett viltbestånd börjar minska. Med andra ord: om målsättningen är att minska på beståndet så ska avskjutningen överstiga VFFI:s uppskattning av det hållbara uttaget. Detta betyder inte att jakten skulle bryta mot jaktlagens 20 § som stadgar att jakt ska bedrivas i enlighet med principerna för bärkraftigt nyttjande. Med ett hållbart eller bärkraftigt nyttjande menas i jaktligt avseende att beståndet av det vilt som jagas bevaras livskraftigt och produktivt på lång sikt. Gynnsam skyddsnivå är ett begrepp som inte är direkt knutet till hållbart uttag. Ett djurbestånds skyddsnivå kan vara synnerligen gynnsam även om beståndet minskas genom planmässig jakt. 5) 1. Jaktvårdsföreningen väljer på årsmötet bland de medlemmar i föreningen som har fyllt 18 och är myndiga minst fem och högst åtta medlemmar till styrelsen. Utöver de här medlemmarna väljer årsmötet en medlem till styrelsen bland de kandidater som betydelsefulla markägarorganisationer inom föreningens verksamhetsområde har ställt upp. I de kommuner som avses i jaktlagens 8 § hör till styrelsen dessutom en medlem som är utsedd av Forststyrelsen. Alla medlemmar i styrelsen ska ha en personlig suppleant, som utses på samma sätt som den egentliga medlemmen. 6) 2. Dispenser för att fälla lodjur (jaktlagen § 41 a, 3 mom) beviljades i den första beslutsomgången sammanlagt 363 stycken. 31 av dem beviljades inom renskötselområdet. 7) 2. Det fälldes fler mårdhundar än något annat viltdäggdjur. Skogsharen kom tvåa med knapp marginal ­ enligt VFFI:s statistik sköts 159 200 stycken. 8) 2. Hermelinen är vårt minsta vilt. Hanen väger i genomsnitt cirka 200 gram och honan bara 113 gram. De minsta hermelinhonorna kan väga så lite som 90 gram som vuxna. Ekorren väger i genomsnitt 270 gram medan morkullan väger 280-330 gram. 9) 1. Söder om Lapplands län är ripan klassificerad som regionalt hotad. Detta anses främst bero på utdikningen av våtmarker, som i största delen av landet har lett till en förlust av livsmiljöer. Duvhöken har enligt inventeringarna inte ökat trots att arten i detta nu är fredad enligt naturskyddslagen. 10) 2. I jägaren 5/2011 berättades det om klassificeringen av skogshönsens risk att dö ut. Tjädern och orren placerades i klassen Nära hotad, trots att de ingalunda är hotade enligt några som helst bedömningskriterier. Majoritetens röst avgjorde omröstningen i arbetsgruppen, trots att kriterierna inte stödde klassificeringen. En art som är Missgynnad (NT, near threatened) är inte hotad. Enligt kriterierna bedöms en art som NT om den nästan uppfyller kriterierna för att vara hotad. Som hotade räknas arter som placeras i klasserna Akut hotad (CR, critically endangered), Starkt hotad (EN, endangered) och Sårbar (VU, vulnerable). Ansökningarna om dispens för jakt efter icke fredade fåglar ska lämnas in i god tid n Finlands viltcentral önskar påminna om att det är bäst att vara ute i god tid med ansökningarna om dispens för jakt efter bl.a. kråka och björktrast under fredningstiden våren och sommaren 2012 ­ helst redan i januari. Enligt viltförvaltningslagen (158/2011) 31 § 2 mom får ett dispensbeslut av Finlands viltcentral verkställas även om det överklagas. Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd har dock i sina beslut under 2011 förutsatt att dispens ska sökas och beslut fattas i såpass god tid att det inte är möjligt att avvika från fredningen innan besvärstiden (30 dagar) för Finlands viltcentrals beslut går ut. I praktiken innebär detta att ansökningarna bör lämnas in till viltcentralen redan cirka 1,5 till 2 månader innan den ansökta dispenstiden börjar. Antalet jägare växer kontinuerligt Antalet jägare per region åren 2010 och 2011 Regionkontor Södra Tavastland Södra Savolax Kajanaland M Finland Sydöstra Finland Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savolax Kust-Österbotten Satakunta Nyland Egentliga Finland Tillsammans 2010 11 556 16 767 16 534 18 505 16 429 35 606 42 886 23 849 11 972 19 671 27 595 9 882 15 404 30 324 13 947 310 927 2011 11 567 16 744 16 687 18 556 16 477 36 038 43 302 23 891 11 964 19 565 27 581 9 944 15 316 30 265 13 956 311 853 förändr 11 -23 153 51 48 432 416 42 -8 -106 -14 62 -88 -59 9 926 förändr % 0,1 -0,1 0,9 0,3 0,3 1,2 1,0 0,2 -0,1 -0,5 -0,1 0,6 -0,6 -0,2 0,1 0,3 n Antalet inlösta jaktkort fortsätter sin jämna tillväxt. I fjol löstes nästan 312 000 kort in, det vill säga nästan 1000 fler än året innan. Resultaten för skrivartävlingen för ungdomar publiceras i Jägaren 2/2012 n Totalt 50 bidrag skickades in till skrivartävlingen för ungdomar som utlystes i nummer 5/2011 av tidningen Jägaren. Resultaten publiceras i Jägaren nummer 2 som utkommer i mars. Det händer i regionerna Mellersta Finland n Ala-Keitele jaktvårdsförenings verksamhetsledare Mikko Korte har ny adress: Lantelantie 103 C, 44150 Äänekoski, tfn 040-910 9412, mikko.krte@gmail.com. Sydöstra Finland n Rautjärvi jaktvårdsförenings verksamhetsledare Veikko Kovanen har ny adress: Järvikuja 1, 56120 Salosaari. 54 l Jägaren l 1 l 2012
• Mikko Rautiainen, CIC / Forststyrelsen Somjaktambassadörivärlden Manipuleringochstyrningavviltet ­ i etikens gränsland n Elandantilop-hannen har levt i hägn till optimal ålder och blivit väl utfodrad. Allt emellanåt har det slunkit med något tillskott i fodergivan. I år stoltserar den med en rent obegripligt stor hornkrona på huvudet. Guldmedaljklass ­ kanske till och med nytt världsrekord? Randy (fingerat namn) sitter på andra sidan jordklotet och surfar på nätet och kollar på jaktresor i Afrika. Han har en ny viltart och nytt rekord i tankarna. Han fastnar för en annons om jakt efter elandantilop med trofégaranti. Strunt i priset, det här ska han ha! Randys flyg avgår om ett par månader. Vid samma tid på en annan plats förs en elandantilop ombord på ett flygplan med samma destination, nersövd. Randys och antilopens vägar korsas vid ett passtorn och snart är Randy på väg hem igen. Efter ytterligare två månader hänger ett nytt världsrekord på väggen i hans trofékammare. Det här fiktiva och extrema exemplet på manipuleringen av vilt med åtföljande följdfenomen kunde vara fullkomligt sant. Efterfrågan har lett till ett utbud. Hur kan vi eliminera den här verksamheten, som bara avlägset påminner om jakt? Var drar vi gränsen mellan den etiskt godtagbara och den etiskt förkastliga jakten? Det här är frågor som de internationella jägarorganisationerna måste reagera på och ge riktlinjer för. CIC har nyligen tagit skarpt avstånd från den artificiella manipuleringen av viltet inklusive de negativa konsekvenserna. Det är en signal som ska öka jägarnas medvetenhet och hjälpa dem att göra etiskt hållbara val. Även CIC:s regler för bedömning av troféer, som används i stora delar av världen, kommer utifrån den här rekommendationen att kompletteras med direktiv om artificiella "troféer". På det här viset kommer oetiskt fällda hormonhärvor, uppfödda med fiffel och båg, att lämnas utan officiellt erkännande. Sådana kommer snarare att ge upphov till förakt bland jaktkamraterna än beundran. Rekommendationen, som är offentlig, inkluderar även en uppmaning att utveckla den nationella lagstiftningen och politiken så, att jakten och den artificiella manipuleringen av djur tydligt separeras från varandra pulationer hägnas in för att till exempel begränsa skador på jord- eller skogsbruket, eller för att hindra tjuvjakt. Om populationen inte är onaturligt tät och hägnet är stort, så är själva jakten precis lika krävande som på utsidan av stängslet, och alltså etiskt försvarbar. Ändå känns upplägget främmande, i synnerhet för nordiska jägare. På jakt blir djuren ofta styrda I den finska jakten ingår som en naturlig beståndsdel vissa sätt och metoder, med vilka vi försöker påverka djurens beteende eller styra deras rörelser. Vitsvansvilt skjuts vid sockerbetshögar, höstliga andflockar lockas med utlagd säd och järpar luras med pipa. Vi har lärt oss metoderna genom försök och erfarenhet. De har blivit något vedertaget som bekräftas i vår lagstiftning och som accepteras av majoriteten av befolkningen. Vissa jaktmetoder, som exempelvis björnjakt vid åtel, har det ansetts befogat att förbjuda i lag. Bakom den här begränsningen ligger ett samhälleligt samtal, där betoningen lades på vår vedertagna praxis att jaga björn främst med ställande hund. Efterhand som både björnstammen och jaktens popularitet har vuxit har det uppdagats följdfenomen som "rävåtlar" och trädstammar bestrukna med honung. När det handlar om ett högt värderat och eftertraktat vilt finns det personer som inte kan motstå frestelsen att öka effekten i sin jakt med metoder som är både etiskt och juridiskt tvivelaktiga. Jaktens etik och allmänna acceptans i samhället lever i kontinuerlig förändring, vilket påverkar lagstiftningen och politiken som i sin tur reglerar jakten. Informationsgången i vårt samhälle, som blir allt snabbare, förstärker den här pendelrörelsen. Därför bör varje (finländsk) jägare regelbundet avsätta en stund för att begrunda sina egna jaktmetoder. Om du kan motivera etiken i din jakt för en person som inte själv jagar, så handlar du på bästa möjliga sätt som en jaktens befrämjare. Går du i land med det? Ett streck i sanden Att omforma individuella, jaktbara djur genom avel är ett extremt exempel på manipulation, men det ruskar om oss och får oss att begrunda etiken i jakten i ett vidare perspektiv. Vad kan vi då räkna som styrning eller manipulering av djurs beteende? Viltarter eller underarter kan med avsikt korsas och avkomman släppas ut i naturen för att åstadkomma större troféer eller mera muskelmassa. Sådana här hybrider påverkar arvsmassan hos djurpopulationerna i naturen och kan i värsta fall hota lokala förekomster av sällsyntare arter. Förkastligt, inte sant? Vinterutfodringen är ett vanligt sätt att hjälpa hjortdjuren klara vintern i bättre kondition. Till fördelarna med utfodringen kan vi också räkna att skadorna på skogsbruket minskar. Utfodringen är allmänt accepterad praxis. Det är ju också väldigt vanligt att folk sätter ut mat åt småfåglarna på vintern, trots att det för mesar och sparvar inte är nödvändigt för att de ska överleva. Tvivelaktig blir utfodringen av vilt till exempel i fall där man lägger till ämnen som stimulerar horntillväxten, till och med hormoner. Tyvärr förekommer detta i somliga länder. På sina håll i bland annat Centraleuropa och Afrika förekommer det jakt i hägn, vilket brukar väcka starka reaktioner. Däremot kan djurpo- Ståtlig älgtjur skjuten i Finland ­ hornen 100 % ekologiska. Jägaren l 1 l 2012 l 55
• KALLELSE till jaktvårdsföreningens årsmöte På årsmötet behandlas ärenden enligt den arbetsordning för jaktvårdsföreningar som trädde i kraft den 1 januari 2012. På årsmötet väljs en styrelse för jaktvårdsföreningen. Glöm inte att ta med dig ditt betalda jaktkort till mötet! Den som vill vara med och sköta jakt- och viltfrågor ska börja med att delta i sin egen jaktvårdsförenings verksamhet och årsmöte. Den som har betalat jaktvårdsavgiften kan vara medlem i den jaktvårdsförening inom vars verksamhetsområde personen i fråga huvudsakligen jagar, eller i den jv-förening inom vars verksamhetsområde den kommun finns, där personen bor. En person kan inte vara medlem i flera jv-föreningar samtidigt. Medlemskapet är antecknat på jaktkortet och varar ett jaktår i sänder. Medlemskapet kan inte bytas under ett jaktår sedan jaktvårdsavgiften blivit betald. Den som inte är medlem i en jv-förening ska antecknas i jägarregistret utifrån sin hemkommun, men han kan inte delta i jv-föreningens möte. Den som deltar i mötet ska för att styrka sitt medlemskap ta med sig sitt gällande jaktkort, det vill säga direktdebiteringskortet eller ett inbetalningskort med bankens stämpel eller ett inbetalningskort med kvitto på betald jaktvårdsavgift. På jv-föreningens årsmöte har varje medlem som fyllt 18 år en röst. En medlem som är under 18 har rätt att närvara och uttala sig. En person som har fyllt 18 kan ge en annan person fullmakt att företräda honom eller henne på årsmötet. Ingen får dock företräda fler än fem frånvarande medlemmar. För fullmakten finns en blankett nedtill på sidan, som inte behöver bevittnas. Fullmaktsgivaren ska ge den befullmäktigade sitt jaktkort och bevis enligt anvisningarna ovan på att jaktvårdsavgiften är betald, i original eller en kopia. Ibland har det rått oklarhet om en jaktförening kan befullmäktiga sina medlemmar att företräda jaktföreningen på jv-föreningens möte. Enligt stadgarna kan en medlem inte företräda sin jaktförening, utan var och en företräder enbart sig själv och kan därutöver företräda högst fem frånvarande medlemmar, som gett honom skriftlig fullmakt. I år har vi ett valår. Jaktvårdsföreningen har en styrelse. Årsmötet väljer bland de medlemmar i jv-föreningen som har fyllt 18 år och är myndiga minst fem och högst åtta medlemmar till styrelsen och en personlig ersättare för varje medlem. Årsmötet väljer först en ordförande för styrelsen och en ersättare för honom eller henne. Utöver de fem till åtta medlemmarna utser årsmötet dessutom en medlem till styrelsen och en personlig ersättare för denna bland de kandidater som betydelsefulla markägarorganisationer inom jaktvårdsföreningens verksamhetsområde har ställt upp. Inom de områden som avses i jaktlagens 8 § hör till styrelsen utöver de medlemmar som årsmötet valt en av Forststyrelsen utsedd medlem, som har en av Forststyrelsen utsedd personlig ersättare. Styrelsens ordförande, markägarrepresentanten och Forststyrelsens medlem tillsätts för tre år, det vill säga till årsmötet 2015. Enligt den nya lagen tillsätts också de övriga styrelsemedlemmarna för tre år, på så vis att en tredjedel, eller den andel som kommer närmast en tredjedel, står i tur att avgå varje år. Det betyder att det framledes är valår varje år. Vilka styrelsemedlemmar som avgår 2013 och 2014 avgörs genom en lottning, som görs på årets årsmöte. Fullmakt Jag _________________________________________________________ befullmäktigar ____________________________________________________ att representera mig på förnamn förnamn efternamn efternamn __________________________________________________ jaktvårdsförenings årmöte _________ / ________2012 Ort _____________________________________ Datum _________________________ Underskrift _______________________________________________________________ Följande uppgifter om fullmaktsgivarens jaktkort _________________________________________________________________________ JVF-nummer Jägarnummer Födelsetid OBS!Den befullmäktigade skall ge en utredning över att fullmaktsgivaren har giltigt medlemskap 56 l Jägaren l 1 l 2012 i jaktvårdsföreningen (t.ex. kopia av direktdebiteringskortet eller jaktkortet jämte verifikat för betalning)
• Jaktvårdsföreningensårsmöte Egentliga Finland Pöytyänejdens jvf 29.02.2012 19:00 Haukkavuoren Hiihtomaja, Pöytyä Åbolands skärgårds jvf 29.02.2012 18:30 Kommunalgården, Korpovägen 124, Korpo Kimitoöns jvf 28.02.2012 19:00 Restaurang Galaxy, Kimito Pemarvikens jvf 28.02.2012 19:00 Paimion Metsästysseuras stuga, Pemar Laitilanejdens jvf 27.02.2012 19:00 Kaikustugan, Suontaka Åbonejdens jvf 23.02.2012 19:00 Auran Kettulinna, Aura Salonejdens jvf 20.02.2012 18:00 Gymnasiet, stora auditoriet, Kaherinkatu 2, Salo Kiskodistriktets jvf 16.02.2012 18:30 Brandkårshuset, Meijeritie 6, Suomusjärvi Mynämäkiregionens jvf 16.02.2012 18:30 Mynämäen OP, klubbrummet, Mynämäki Kalandnejdens jvf 15.02.2012 19:00 Kalannin Erämiehets stuga, Kalanti Somero jvf 15.02.2012 18:30 Someron Seurahuone, Rantatie 2, Somero Maskunejdens jvf 14.02.2012 18:30 Stadshuset, fullmäktigesalen, Nallikatu 2, Reso Vakka-Suomi jvf 14.02.2012 18:00 Sinervon Talo, Sauniementie, Velkua Marttilanejdens jvf 13.02.2012 19:00 Restaurang Kuokantalo, Marttilantie 18, Marttila Bjärnånejdens jvf 13.02.2012 18:30 Salon Op, Bjärnåkontoret, Bjärnå Pargas jvf 09.02.2012 19:00 Finlands fiskeri- och miljöinstitut, Fiskeriskolvägen 72, Kirjala Rymättylä-Merimasku jvf 09.02.2012 18:30 Lägercentret Viherlahti, Merimaskuntie 530, Merimasku Alastaro jvf 08.02.2012 18:00 Alastaron metsästysseuras stuga, Alastaro Loimaanejdens jvf 08.02.2012 19:00 Loimaan Seurahuone, Loimaa Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Pöytyä, Somero och Pargas jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Vuolijoki jvf 13.2.2012 18:00 Brandkårens föreläsningssal Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Kajana jvf där granskningen börjar två timmar före mötet. Kust-Österbotten Malaxnejdens jvf 29.02.2012 19:00 Kommungården i Malax, Malax Karlebynejdens jvf 23.02.2012 19:00 Såka Byagård, Gamla Skrabbvägen 12, Karleby Pedersörenejdens jvf 23.02.2012 19:00 Sursik Skola, Sursikvägen 43, Bennäs Nykarlebynejdens jvf 22.02.2012 19:00 Juthbacka Hotell och Restaurang, Jutasvägen 34, Nykarleby Vörånejdens jvf 22.02.2012 19:00 Karvsor skola, Vöråvägen 1417, Kaitsor, Närpesnejdens jvf 16.02.2012 19:00 Yrkesakademin i Österbotten, Ängskullvägen 1, Närpes Lappfjärdsnejdens jvf 15.02.2012 19:00 Kristinestads högstadium, Skolbrinken 4, Kristinestad Vasanejdens jvf 11.02.2012 12:00 Koskö samlingshus, Koskövägen 704, Koskö Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Pedersörenejdens, Nykarlebynejdens och Lappfjärdsnejdens jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. I Vasanejdens jvf börjar granskningen halvannan timme före mötet. Salla jvf 17.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Postipolku 3, Salla Pello jvf 16.02.2012 18:00 Kommunens fullmäktigesal Simo jvf 16.02.2012 18:30 Högstadiets matsal Kittilä jvf 11.02.2012 12:00 Biografsalongen Yläri Kemijärvi jvf 09.02.2012 18:00 Kulturcentret Ranua jvf 09.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Sodankylä, Kolari, Keminmaa, Övertorneå, Rovanieminejdens, Muonio, Salla, Pello och Kittilä jvf där granskningen börjar en timme före mötet. I Enare jvf börjar granskningen två timmar före mötet. Laukaa jvf 08.02.2012 19:00 Vihtavuoren kappeli, Haavistontie 3, Vihtavuori Suolahti-Sumiainen jvf 08.02.2012 18:00 Sumiainen, Kuntala Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Ala-Keitele, Pihtipudas, Viitasaari jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Norra Karelen Libelits jvf 28.02.2012 18:00 Skolcentret, Penttilä-salen (gula träbyggnaden), Koulukuja 1, Liperi Eno jvf 27.02.2012 18:00 Servicehuset Kotiranta, Välskärintie 9, Eno Ilomants jvf 23.02.2012 18:00 Kommunhuset, Kalevalasalen, Soihtulantie 7, Ilomants Joensuunejdens jvf 22.02.2012 18:00 Hotell Julie, Valimontie 3, Lehmo Juga jvf 21.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Poikolantie 1, Juuka Kesälahti jvf 20.02.2012 18:00 Karjalan-Kievari, mötesrummet, Lappeenrannantie 18, Kesälahti Kitee jvf 16.02.2012 18:00 Stadshuset, fullmäktigesalen, Kiteentie 25, Kitee Nurmes jvf 14.02.2012 18:00 Hyvärilä kurscentral, auditoriet, Lomatie 12, Nurmes Outokumpu jvf 13.02.2012 18:00 Hotell Restaurang Malmikumpu /mötesrummet 2 vån, Asemakatu 1, Outokumpu Lieksa jvf 09.02.2012 18:00 Kulturcentret, Pielisentie 9, Lieksa Polvijärvi jvf 08.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Polviärventie 18, Polvijärvi Rääkkylä jvf 07.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Kinnulantie 1, Rääkkylä Tohmajärvi-Värtsilä jvf 06.02.2012 18:00 Restaurang Kotipirtti, Talluksentie 26, Tohmajärvi Tuupovaara jvf 02.02.2012 18:00 Erälä, Öllöläntie 197, Öllölä Valtimo jvf 01.02.2012 18:00 Fullmäktigesalen, Kunnantie 1, Valtimo Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Mellersta Finland Vanha-Korpilahti jvf 28.02.2012 18:00 Korpilahti, Församlingshemmet, Kirkonmäentie 1, Korpilahti Karstula-Kyyjärvi jvf 22.02.2012 18:00 Högstadiets auditorium, Koulutie 13, Karstula Saarijärvi jvf 22.02.2012 19:00 Saarijärvi, stugan på Pyssylä skjutbana Ala-Keitele jvf 20.02.2012 18:00 Äänekoski, Majakka, Torikatu 6 A (3 vån), Äänekoski Pihtipudas jvf 20.02.2012 18:00 Pihtipudas, Jukola, Kirkkotie 2, Pihtipudas Uurainens jvf 20.02.2012 19:00 Uurainen, Teivaalan Tupa, Teivaalantie 135, Kyynämöinen Östra Päijänne jvf 16.02.2012 18:00 Församlingshemmet, Jousitie 42, Joutsa Toivakka jvf 16.02.2012 19:00 Församlingshemmet, Kirkkotie 8, Toivakka Viitasaari jvf 16.02.2012 18:00 Stadshuset, Keskitie 10, Viitasaari Keuruu jvf 15.02.2012 18:00 Garnisonsklubben, Keurusselkä kasern, Keuruu Multia jvf 15.02.2012 19:00 Multia, OP:s mötesrum, Keskustie 29, Multia Petäjävesi jvf 15.02.2012 19:00 OP:s klubbrum, Kirkkotie 6, Petäjävesi Pylkönmäki jvf 15.02.2012 18:00 Yrittävän talo, Keskustie 15, Pylkönmäki Jämsänejdens jvf 14.02.2012 18:00 Jämsänkosken metsäoppilaitos, Metsäkonekouluntie 14, Jämsänkoski Kannonkoski-Kivijärvi jvf 14.02.2012 19:00 Piispala, Kannonkoski Kinnula jvf 14.02.2012 18:00 Kinnula, församlingshemmet Jyväskylänejdens jvf 13.02.2012 18:00 Vesanka, Vesala kurs- och lägercentrum Hankasalmi jvf 08.02.2012 18:00 Kirkonkylän koulu, högstadiet, Koulutie 14 , Hankasalmi Konnevesi jvf 08.02.2012 19:00 Konnevesi, kommunhuset, Kauppatie 25 Lappland Enare jvf 26.02.2012 11:00 Ivalo högstadium Sodankylä jvf 26.02.2012 13:00 Paarmasalen, Kaarrostie 10 -12, Sodankylä Utsjoki jvf 25.02.2012 12:00 Byagården Saivu, Karigasniemi Enontekis jvf 24.02.2012 18:00 Naturcentret Skierri, Hetta Kolari jvf 24.02.2012 19:00 Sieppijärven Sisus aktivitetshus Tervola jvf 23.02.2012 19:00 Tervola Talo Torneå jvf 23.02.2012 18:00 Stadshotellets auditorium, Torneå Keminmaa jvf 20.02.2012 18:00 Bibliotekets auditorium Pelkosenniemi jvf 19.02.2012 16:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Övertorneå jvf 19.02.2012 13:00 Kommunhuset Posio jvf 18.02.2012 18:00 Kommunens fullmäktigesal Rovanieminejdens jvf 18.02.2012 12:00 Saarenkylä ungdomsförenings hus, Napapiirintie 10 Savukoski jvf 18.02.2012 12:00 Byagården i Savukoski Muonio jvf 17.02.2012 18:00 Yrkesinstitutet Lappia Kajanaland Kuhmo jvf 23.2.2012 18:00 Kuhmohuset, Pajakkasalen, Koulukatu 1, Kuhmo Hyrynsalmi-Ristijärvi jvf 22.2.2012 18:00 Ristijärvi, Keskuskoulu, Aholantie 28 Suomussalmi jvf 21.2.2012 18:00 Hotell Scandic Kiannon Kuohut Sotkamo jvf 20.2.2012 18:00 Vuokatin Urheiluopisto, auditoriet Iso-Pölly, Opistontie 4 Puolanka jvf 16.2.2012 18:00 Koulukeskus, matsalen Paltamo jvf 15.2.2012 18:00 Korpitieskolan, Paltamo Kajana jvfr 14.2.2012 17:00 Kainuun ammattiopisto, auditoriet (Oppi 1), Opintie 3 Norra Savolax Kiuruvesi jvf 21.02.2012 19:00 Puistonkulma, Asematie 16, Kiuruvesi Rautalampi jvf 21.02.2012 18:00 Huvudbiblioteket, Kivijalka, Rautalampi Sonkajärvi jvf 21.02.2012 18:00 Kangaslampi skidcentrum, Sonkakoskentie 205, Sonkajärvi Suonenjoki jvf 21.02.2012 19:00 Sockenstugan, Asemakatu, Suonenjoki Kaavi jvf 15.02.2012 19:00 Ungdomsgården, Kunnantie, Kaavi Rautavaara jvf 15.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Savontie 4 Jägaren l 1 l 2012 l 57
• Jaktvårdsföreningensårsmöte Tuusniemi jvf 15.02.2012 18:00 Tuusniemen Osuuspankki, mötesrummet, Tuusniemi Varpaisjärvi jvf 15.02.2012 19:00 Grundskolans auditorium Keitele jvf 09.02.2012 18:00 Kommunens fullmäktigesal, Äyräpääntie 2 Lapinlahti jvf 08.02.2012 18:00 Lapinlahti-salen, Kivistöntie 2, Lapinlahti Juankoski jvf 07.02.2012 18:00 Osuuspankki, klubbrummet, Juankoskentie 16, Juankoski Leppävirta-Varkaus jvf 07.02.2012 19:00 Kiveläskolans auditorium, Laivurintie 19, Leppävirta Riistavesi jvf 07.02.2012 19:00 Riistaveden Osuuspankki, klubbrummet, Riistavesi Vehmersalmi jvf 07.02.2012 18:00 Vehmersalmen Osuuspankki, klubbrummet, Vehmersalmi Idensalmi jvf 06.02.2012 19:00 Metsäpirtti, Kainuuntie 6 A, Idensalmi Vesanto jvf 06.02.2012 19:00 Bibliotekets mötesrum, Keskustie 14, Vesanto Vieremä jvf 06.02.2012 18:00 Vieremän Rientola, Petterintie 23, Vieremä Maaninka jvf 02.02.2012 19:00 Maaninkajärviskolans auditorium, Maaningantie 49, Maaninka Nilsiä jvf 02.02.2012 18:00 Stadens fullmäktigesal, Nilsiä Pielavesi jvf 02.02.2012 18:00 Restaurang Juhlaranta, Säviän vanhatie 173, Säviä Siilinjärvi jvf 02.02.2012 18:00 Ahmoskolan, auditoriet, Siilinjärvi Karttula jvf 01.02.2012 19:00 Karttulan yhteispalvelupiste, mötesrummet, Kissakuusentie 6, Karttula Kuopio jvf 01.02.2012 18:00 Hotell Savonia, auditoriet, Sammakkolammentie 2 Tervo jvf 01.02.2012 18:00 Ämbetshusets mötesrum, Tervontie 4, Tervo Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Keitele, Juankoski, Vehmersalmi, Maaninka och Tervo jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Längelmävesi jvf 14.02.2012 18:30 Hyytiälä skogsstation, Hyytiäläntie 124, Korkeakoski Mänttänejdens jvf 14.02.2012 18:00 Mäntän Seudun Koulutuskeskus Kuru jvf 09.02.2012 18:00 Föreningshuset i Kuru Lempäälänejdens jvf 09.02.2012 18:00 Lempäälän Manttaalitalo, Manttaalitie 1, Lempäälä Kuhmalahti-Sahalahti jvf 07.02.2012 18:00 Pohjalågstadiet, Kouluntie 31, Kuhmalahti Kuhmoinens jvf 07.02.2012 18:30 Skolcentret, Kuhmoinen Kangasala jvf 02.02.2012 18:00 Kommunens fullmäktigesal Jalanti jvf 01.02.2012 18:00 Restaurang Millerina, Yrittäjäntie 4, Kylmäkoski Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Mänttänejdens jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Askola-Pukkila jvf 08.02.2012 18:30 Seuratalo Rientola, Mäntsäläntie 551, Torppi Strömfors jvf 08.02.2012 18:00 Tessjö församlingshem, Notkolantie 2, Tessjö Karislojo jvf 07.02.2012 19:00 Karjalohjan Säästöpankki, klubbrummet, Karjalohja Mäntsälä jvf 07.02.2012 18:00 Sportskyttecentret, Hirvihaarantie 725 Borgnäs jvf 07.02.2012 19:00 Föreningsgården, Krouvarintie 20, Laukkoski Lojo jvf 06.02.2012 18:00 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, mötesrummet, Larsgatan 48, Lojo Nummi-Pusula jvf 06.02.2012 18:30 Länsi-Uudenmaan Säästöpankki, Pusula På mötet behandlas stadgeenliga ärenden samt föreningens självständighet med anledning av kommunsammanslagningen. Sammatti jvf 06.02.2012 19:00 Sparbankens mötesrum, Sammatti Vanda jvf 02.02.2012 18:00 Helsinge skola, Övitsbölevägen 3, Vanda Tenala jvf 02.02.2012 18:00 Hembygdens Väl, Bromarv Karis jvf 01.02.2012 19:00 Axxell, Stabsgatan 16, Karis Pojo jvf 01.02.2012 18:00 Fiskars Wärdshus Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet. Euranejdens jvf 07.02.2012 18:00 Bygården Kirjala, Kirjakuja 4, Kauttua Punkalaiduns jvf 06.02.2012 18:00 Nordea bank, mötesrummet, Lauttakyläntie 1, Punkalaidun Mouhijärvidistriktets jvf 03.02.2012 18:00 Hotell Ellivuori, Ellivuorentie 131, Sastamala Kihniö jvf 02.02.2012 18:00 Kihniönkylän Eräveikots stuga, Palolahdentie 100-28, Kihniö Siikainens jvf 02.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Kankaanpääntie 1 B, Siikainen Ala-Satakunta jvf 01.02.2012 18:00 Pellonpuisto auditorium, Opintie 4, Huittinen Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Sydvästra Satakunta och Björneborgs jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Sydöstra Finland Ruokolax-Imatra jvf 23.2.2012 18:30 Ruokolahden kirkonkylän koulu, festsalen, Metsolantie 7, Ruokolahti Valkeala-Kouvola jvf 23.2.2012 18:00 Tuohikotti FBK:s hus, Kauppatie, Tuohikotti Anjala jvf 22.2.2012 18:00 Korven koulu, Korventie 703, Anjalankoski Rautjärvi jvf 22.2.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Simpeleentie 12, Simpele Pyttis jvf 21.2.2012 18:00 Huutjärven koulu, Huutjärventie 57, Huutjärvi Lemi-Taipalsaari jvf 20.2.2012 18:00 Officersklubben i Villmanstrand, Upseeritie 2 Sippola jvf 17.2.2012 18:00 Restaurang Viljamaa, Alaportintie 226, Liikkala Parikkala jvf 17.2.2012 18:00 Kirjavalan Erämiehets stuga, Koivuvaarantie, Kirjavala Kymmene- Karhula jvf 16.2.2012 18:00 Laajakosken kylätupa, Pekanojantie, Laajakoski Savitaipale-Suomenniemi jvf 16.2.2012 18:00 Restaurang Sahrami Elimäki jvf 15.2.2012 18:00 Länsi-Kymen Osuuspankki, klubbrummet, Vanhamaantie 9, Elimäki Luumäki jvf 15.2.2012 18:00 Servicecentret Mäntykoti, Patteritie 7, Taavetti Itis jvf 14.2.2012 18:00 Päijät-Hämeen Osuuspankki, mötesrummet, Iitintie 9, Kausala Ylämaa jvf 14.2.2012 18:30 Sirkjärven Metsästäjäts stuga, Ylämaantie 2505, Ylämaa Veckelax-Fredrikshamn jvf 13.2.2012 18:00 Metsäkylä föreningsgård, Fredrikshamn Jaala-Kuusankoski jvf 9.2.2012 18:00 Restaurang Vanha-Kelo, Mauontie 1, Jaala Joutseno jvf 9.2.2012 18:00 EKOP:s Joutsenokontor, klubbrummet, Saimaantie 1, Joutseno Vederlax jvf 8.2.2012 18:00 Sockenstugan, Kirkontie 480, Virolahti Nyland Helsingfors jvf 23.02.2012 18:00 Jägarbyrån, Sompiovägen 1, Helsingfors Pernå-Lovisa jvf 23.02.2012 18:00 Kungsvägens ABC, Pernå, Gammelbyvägen 77, Gammelby Lappträsk jvf 22.02.2012 18:00 Brandstationen i kyrkbyn, Lappträskvägen 43 Lapinjärvi-Orimattila jvf 22.02.2012 18:00 Orimattilan Osuuspankki, mötesrummet, Erkontie 11, Orimattila Liljendal jvf 22.02.2012 19:00 Liljendalgården, Sävträsk Mellersta Nylands jvf 21.02.2012 18:00 Restaurang Kerho, Tykkitie 1, Tusby Kyrkslätts jvf 21.02.2012 18:00 Kyrkslätt FBK, Överby Sibbo jvf 20.02.2012 18:00 Ljusbacka, Ljusbackavägen 24 Sjundeå jvf 20.02.2012 18:00 Gårdskulla Café, Sjundeå Hyvinge jvf 16.02.2012 18:00 Solttilan alamaja, Korpiharjuntie 241, Hyvinge Nurmijärvi jvf 16.02.2012 18:00 Kommunens fullmäktigesal, Keskustie 2 B, Nurmijärvi Borgå jvf 15.02.2012 18:00 Restaurang Iris, Borgå Ekenäs jvf 14.02.2012 18:00 Ekenäs högstadium, Flemmingsgatan 17, Ekenäs Esbo-Grankulla jvf 14.02.2012 18:00 Yrkesinstitutet Omnia, Alberga, Officersgatan 11, Esbo Hangöudds jvf 14.02.2012 19:00 Hagaparkens skola Mörskom-Artsjö jvf 13.02.2012 18:00 Vuorenmäen koulu, Salmelantie 222, Artsjö Ingå-Snappertuna jvf 13.02.2012 18:00 Fagerviks Uf-lokal, Fagervik, Ingå Vichtis och Högfors jvf 09.02.2012 18:00 Församlingshemmet, Huhdintie 9, Karkkila Satakunta Ikalis-Jämijärvi jvf 20.02.2012 18:00 Lahdenpohjan Metsästysmaja Eräharju, Ulvaantie 135, Ikaalinen Sydvästra Satakunta jvf 17.02.2012 18:00 Järjestötalo, Siikapolku 1, Raumo Ulfsbydistriktets jvf 17.02.2012 18:00 Kokkikaksikko, Peltotie 39 B, Ulvila Parkano-Karvia jvf 16.02.2012 18:00 Kommunhuset, Kylä-Karviantie 17, Karvia Säkylä-Kjulo jvf 16.02.2012 18:00 Garnisonsklubben, Huovinrinne, Säkylä Tavastkyrö-Viljakkala jvf 15.02.2012 18:00 Restaurang Kulta Casino, Haverintie 16, Ylöjärvi Pohjois-Satakunta jvf 14.02.2012 19:00 Garnisonsklubben, Kotikaari 17, Niinisalo Sastamala jvf 14.02.2012 18:00 Sylvään Koulu, Ojansuunkatu 8, Sastamala Kumo-Kauvatsa jvf 13.02.2012 18:00 Huittisten Ammatti- ja Yrittäjäopisto, Kauvatsantie 189, Kokemäki Björneborgs jvf 13.02.2012 18:00 Restaurang Liisanpuisto, auditoriet, Liisankatu 20, Björneborg Sastmola jvf 10.02.2012 18:00 Merikievari, Kievarintie 8, Tuorila Lavianejdens jvf 09.02.2012 18:00 Lavian Metsästysseuras stuga, Susikoskentie 140, Lavia Norrmarknejdens jvf 09.02.2012 18:00 Noormarkun Kerho, Laviantie 14, Noormarkku Harjavalta jvf 08.02.2012 18:00 Yaran kerhotalo, Rikkihappotehtaantie 6, Harjavalta Norra Tavastland Virrats jvf 28.02.2012 19:00 Ungdomscentret Marttinen, Herrasentie 16, Virrat Tammerfors jvf 23.02.2012 18:00 Kiito-Baari, Teollisuustie 7 Teisko jvf 23.02.2012 18:30 Kanta-Teisko ungdomsföreningshus, Kuusjärventie 5, Kämmenniemi Ruovesi jvf 22.02.2012 18:00 Ruoveden Osuuspankki, klubbrummet Sääksmäki-Valkeakoski jvf 21.02.2012 18:30 Saarioisstugan, Juhasalen Nokianejdens jvf 16.02.2012 18:00 Kerhola, Souranderintie 13, Nokia Pälkäne och Luopioinens jvf 16.02.2012 19:00 Skjutbanestugan i Kankaanlukko 58 l Jägaren l 1 l 2012
• Jaktvårdsföreningensårsmöte Etelä-Saimaa jvf 7.2.2012 18:00 Aktivitetshuset, Pormestarinkatu 10 B Miehikkälä jvf 7.2.2012 18:00 Restaurang Punahilkka, Muurikkalantie 1, Miehikkälä Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i SavitaipaleSuomenniemi jvf där granskningen börjar en timme före mötet. I Ruokolax-Imatra jvf granskningen börjar en halvannan timme före mötet. Kangaslampi jvf 1.2.2012 19:00 Församlingssalen, Kangaslampi Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Pertunmaa, Joroinens, Jäppilä, Ristiina, Haukivuori, Virtasalmi, Savonranta och Hartola jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Pudasjärvi jvf 21.02.2012 18:00 Rimminkankaan koulu, Rimmintie 15, Pudasjärvi Uleåborg jvf 20.02.2012 19:00 Yrkeshögskolan för naturresurser (Vallinkorva), Metsäkouluntie, Uleåborg Utajärvi jvf 20.02.2012 18:00 Högstadiets auditorium, Utajärvi Kärsämäki jvf 16.02.2012 19:00 Kärsämäen liikenneasema Neste, Haapajärventie 1, Kärsämäki Siikajokidalens jvf 16.02.2012 19:00 Kommunhuset i Siikajoki, Siikasavontie 1 a, Ruukki Haapavesi jvf 15.02.2012 19:00 Haapaveden opisto, Vanhatie 45, Haapavesi Kuusamo jvf 15.02.2012 18:00 Gymnasiets auditorium, Oulangantie 1, Kuusamo Pyhäjärvi jvf 14.02.2012 19:00 Hiisistugan, Jyväskyläntie, Pyhäsalmi Sievi jvf 14.02.2012 19:00 Fullmäktigesalen, Sievi Ylivieska jvf 13.02.2012 19:00 Ylivieskan Osuuspankki, mötesrummet, Kauppakatu 11, Ylivieska Haapajärvi-Reisjärvi jvf 09.02.2012 19:00 Högstadiet, Koulukatu 23, Haapajärvi Muhos jvf 09.02.2012 18:00 Skjutbanan, Lummenlammentie, Muhos Piippolanejdens jvf 08.02.2012 19:00 Pulkkilan keskuskoulu, Mäkeläntie 2, Pulkkila Tyrnävä jvf 08.02.2012 19:00 Riistala, skjutbanestugan, Tyrnävä Nivala jvf 07.02.2012 19:00 Nivalan eränkävijäts aktivitetshus, Pyssymäki, Nivala Oulainens jvf 07.02.2012 19:00 Koivupuhdonkoulu Kilpukka, Merijärventie 106, Merijärvi Kiminge-Överkiminge jvf 06.02.2012 19:00 Högstadiet, Jaarantie 4, Kiminge Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet utom i Nivala och Oulainens jvf där granskningen börjar en halv timme före mötet. Jalasjärvi jvf 16.02.2012 18:00 Jaktföreningens stuga Mantila, Jalasjärvi Kauhajoki jvf 16.02.2012 18:00 Erähovi, Kauhajoki Lochteå jvf 16.02.2012 18:00 Houraatin maja, Lochteå Ilmajoki jvf 15.02.2012 18:00 Kommunhuset, Ilmajoki Isojoki-Karijoki jvf 15.02.2012 18:00 Jaktföreningens stuga, Karijoki Nurmo jvf 15.02.2012 18:00 Nurmohuset, Nurmo Teuva jvf 15.02.2012 19:00 Kulturhuset, Orrela, Teuva Kurikka jvf 14.02.2012 18:00 POP, Kurikka Kälviä-Ullava jvf 14.02.2012 18:00 Liljan kartano, Välikylä, Kälviä Lappo jvf 14.02.2012 18:00 Lapuan Yläkoulu, Lappo Ylistaro jvf 14.02.2012 19:00 Ylistarohuset, Ylistaro Kyrönmaa jvf 09.02.2012 19:00 Savilahti-huset, Lillkyro Laihia jvf 09.02.2012 18:00 Skjutbanan i Jakkula, servicebyggnaden, Laihia Lehtimäki-Soini jvf 08.02.2012 18:00 Soinin Osuuspankki, Soini Lestijärvi jvf 08.02.2012 18:00 Högstadiet, Lestijärvi Toholampi jvf 08.02.2012 19:00 Kommunhuset, Toholampi Halsua jvf 07.02.2012 19:00 Kommunhuset, Ilmajoki Kannus jvf 07.02.2012 19:00 Stadshuset, Kannus Himanka jvf 02.02.2012 18:00 Koski-Hovi, Himanka Peräseinäjoki jvf 02.02.2012 18:00 Näätämaja, Peräseinäjoki Seinäjoki jvf 02.02.2012 19:00 Pako-Pirtti, Ämmälänkylä, Seinäjoki Kaustby jvf 01.02.2012 18:00 Evangeliska institutet, Kaustby Veteli jvf 01.02.2012 19:00 Skolcentret, Veteli Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en timme före mötet. Södra Tavastland Renko jvf 29.2.2012 18:30 Tulinummi, Renko Hausjärvi-Riihimäki jvf 28.2.2012 18:30 Rihimäki garnison, officersklubben, Viestikatu, byggnad 40, Riihimäki Padasjoki jvf 27.2.2012 18:30 Kullasvuori skola, Padasjoki Lahtisnejdens jvf 24.2.2012 18:30 Hollolan hirvi, Aikkalantie 37, Hollola Hauho-Tuulos jvf 23.2.2012 18:30 Hauhon Osuuspankki, klubbrummet, Hauhontie 13, Hauho Asikkala jvf 22.2.2012 18:00 Kommunens fullmäktigesal, Rusthollintie 2, Vääksy Forssa-Tammela jvf 21.2.2012 18:30 Kommunhuset, Tammela Hattula-Kalvola jvf 20.2.2012 18:30 Brandstationen i Kalvola, fullmäktigesalen, Hallintotie 1, Iittala Lammi jvf 17.2.2012 18:30 Lammin Säästöpankki, klubbrummet, Lammi Loppi jvf 16.2.2012 18:30 Sportskyttecentret i Loppi Tavastehus jvf 15.2.2012 18:30 Artillerimuseet, Pohjola-salen Janakkala jvf 14.2.2012 18:30 Lounaskellari Emmi, Turenki Jokilääni jvf 9.2.2012 18:30 Kommunhuset, Jokioinen Urjala jvf 8.2.2012 18:30 Urjalan Eräs stuga, Urjala Granskningen av jaktkort och fullmakter börjar en halv timme före mötet utom i Hauho-Tuulos och Forssa-Tammela jvf där granskningen börjar en timme före mötet. Södra Savolax Kerimäki jvf 9.2.2012 18:00 Hotell Herttua, Kerimäki Punkaharju jvf 29.2.2012 19:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Punkaharju Kangasniemi jvf 28.2.2012 19:00 Restaurang Hymykuoppa, Kangasniemi Pieksämäki jvf 28.2.2012 18:00 Kanttilasalen, Naarajärvi, Vilhulantie 5, Pieksämäki Anttola jvf 23.2.2012 18:00 Ollinmäki vingård, Anttola S:t Michelsnejdens jvf 23.2.2012 19:00 Porrassalmen Eräveikots stuga, Valkolantie Heinolanejdens jvf 22.2.2012 18:00 Hotell Kumpeli, Heinola Pertunmaa jvf 22.2.2012 19:00 Kommunens fullmäktigesal, Pertunmaa Joroinens jvf 21.2.2012 19:00 Kerisalon Seurapirtti, Joroinen Jäppilä jvf 21.2.2012 18:00 Församlingshemmet, Jäppilä Juva jvf 16.2.2012 18:00 Församlingshemmet, Juva Mäntyharju-Hirvensalmi jvf 15.2.2012 18:00 Tyllilä-Hovi, Tylliläntie 52, Mäntyharju Ristiina jvf 15.2.2012 19:00 Ristiinan Koulukeskus, Setälä-salen, Ristiina Rantasalmi jvf 14.2.2012 19:00 Osuuspankki, mötesrummet, Rantasalmi Nyslotts jvf 14.2.2012 18:00 Restaurangskolan Paviljonki, Rajalahdenkatu 4 , Nyslott Haukivuori jvf 9.2.2012 19:00 Haukivuoren Riistamiehets stuga Virtasalmi jvf 9.2.2012 18:00 Virtasalmen palvelupiste, Virastotie 3 , Virtasalmi Enonkoski jvf 8.2.2012 19:00 Kievari Enonhovi, Enonkoski Savonranta jvf 8.2.2012 17:30 Gamla kommunhuset, Savonranta Hartola jvf 7.2.2012 19:00 Gasthaus Koskenniemi. Hartola Sysmä jvf 7.2.2012 18:00 Restaurang Uoti Sysmä-Puumala jvf 2.2.2012 19:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen Sulkava jvf 2.2.2012 18:00 Muikkukukko, Alanteentie 40, Sulkava Heinävesi jvf 1.2.2012 18:00 Yläasteen koulukeskus, Heinävesi Uleåborg Haukipudas jvf 28.02.2012 19:00 Kellon Koulukeskus, Kylätie 6 Taivalkoski jvf 28.02.2012 18:00 Skogsmaskinskolan, Jokijärventie 2, Taivalkoski Limingonejdens jvf 27.02.2012 19:00 Limingan Kansanopisto, Arvolankuja 1, Limingo Vaala jvf 27.02.2012 18:00 Kurikkavaara skidstuga, Vaala Ijonejdens jvf 23.02.2012 18:30 Iin Nättepori, Puistotie 1, Ijo Brahestadsnejdens jvf 23.02.2012 19:00 Merikadun koulu, Merikatu 3, Brahestad Kalajoki-Alavieska jvf 22.02.2012 19:00 Jaktstugan, Alavieska Kempele-Oulunsalo jvf 22.02.2012 19:00 Paukkustugan, Oulunsalo Karlö jvf 21.02.2012 19:00 Skjutbanestugan, Kottaintie 87, Karlö Österbotten Alajärvi jvf 23.02.2012 19:00 Stadshuset, Alajärvi Härmä jvf 23.02.2012 18:00 Haarusmaja, Härmä Perho jvf 23.02.2012 18:00 Kommunhuset, fullmäktigesalen, Perho Alavus-Töysä jvf 22.02.2012 19:00 Stadshuset, Alavus Kuortane jvf 22.02.2012 19:00 Kommunhuset, Kuortane Lappajärvi-Vimpeli jvf 22.02.2012 18:00 Ämbetshuset, Lappajärvi Ähtäri jvf 22.02.2012 18:00 Tuomarniemi, Ähtäri Evijärvi-Kortesjärvi jvf 21.02.2012 18:00 Kortesjärven osuuspankki, Kortesjärvi. Jurva jvf 21.02.2012 18:00 Jurva-salen, Jurva Kauhava jvf 21.02.2012 19:00 Företagarinstitutet, Kauhava Jägaren l 1 l 2012 l 59
• Affärer Obs! Priset på radannonserna stiger. Under 2012 är priset 20 euro per rad. Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Undvik fax så slipper vi onödiga oklarheter. Under 2012 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. . Annonsmaterialet, med faktureringsadress, ska skickas till marja. kraufvelin@riista.fi eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 2/2012 utkommer den 2 april. Materialet för detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 17 februari. Organisationer och föreningar Drevern är de drivande hundarnas "lilla jätte", som tack vare sina starka ben passar utmärkt för har- och rävjakt. Valpförmedling tfn 040-547 0448. Medlemsfrågor tfn 040-508 3588. www.dreeveri.fi Beaglen är en gladlynt jakthund med nos för vilt, främst hare. Tänker du skaffa en beagle, kolla vår hemsida: www.beaglejarjesto.fi. Där hittar du köpare och säljare. För mera info Jari Liukkonen, tfn 050-590 4657, info@beaglejarjesto.fi. Medlemsregistret och kassören Ritva Jauhiainen tfn 040-522 2839 eller ritva.jauhiainen@beaglejarjesto.fi. Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Janne Romakkaniemi 050-365 9222 eller Jussi Kuittinen 050-3067 480 och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050-3271 782 eller Marko Niemelä 045-1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050-572 7010. Internet: http://www.shhj.fi. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s sekreterare Marjo Halonen tfn 040-764 0104. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400-176 934 eller 03-515 3230. Medlemsärenden tfn 09-874 7230. Webbsajt: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ­ Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050-569 9221, Pekka Inkinen 040-832 2858. Karelsk björnhund: Marko Soini 040-761 1111, Jorma Tahkola 040-750 0246. Norrbottenspets: Timo Järvinen 050-563 8811, Ensio Lehisto 0400-286 311. Eller ordf Risto Ylitalo 044-274 8636. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens sajt: http://www.spj.fi. Vorstehkluben valpförmedling: strh vorsteh, 0400-438 112 kh vorsteh, 050-555 0358 breton, 040-764 8237 münsterländer, 040-539 1301 lh vorsteh, 040-835 1289 kh ungersk vizsla, 040-568 4426 weimaraner, 040-911 1546 spinone, 040 517 8213 korthalsgriffon,0400-872 991 bracco italiano, 0400-205 933 strh ungersk vizsla, 050-372 7846 bourbonnais, 045-128 7262 stabyhoun, 044-504 8966 Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: avelskonsulent Jorma Korpela 044-511 2013, engelsk setter: Matti Juuti 040-505 6935/ me.juutit@kolumbus.fi, irländsk setter: Risto Kannisto 0400-544 030, Tapio Ranta 0400-870 788, gordonsetter: Mika Maliniemi 0400-139 041. VENÄJÄNAJOKOIRAYHDISTYS ry ­ föreningen för ryska stövare. Valpförmedling tfn 0400-798 704. Medlemsärenden tfn 050-538 6434. Gå med i vår nöjda skara. Den ryska stövaren är en mångsidig och vädertålig jaktkamrat. Finns valpar av både räv- och hardrivande föräldrar. Webbplats: www.venajanajokoirayhdistys.net Foxterriern är en prima jakthund. Valpförmedling: 040-706 6810. Medlemssekreteraren 040-734 6356. www.foxterrier.fi . Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06-438 8901, 0400-363 345, www.markkunatri.fi. Jari Niskanen, Laukaa. Tfn 0400-317 828, www.jariniskanen.net Kunskap och erfarenhet! Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040-581 9624, www.trofeart.tk. T:mi eläinkonservaattori Teemu Salonen, Ingå. Tfn 050-563 7820. www.elainkonservaattori.fi Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy, tfn 019-784 871 eller 0400-712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017-361 1073, 0400-177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla arbeten i branschen. Tfn 0400-788 636. Suomen eläintäyttämö Österberg, Brännbergavägen 41, 01490 Vanda. Tfn 09-823 5757, 040-501 5166. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013-881 985, 0500-279 777. Björnhundsvalpar för jakt i höst. Födda 15.11.2011. Tfn 040-761 1111. Gråhundsvalpar efter dubbelchampionföräldrar. Födda 23.11.2011. Tfn 044-370 8373. Valpar av östsibirisk laika, garanti. 040-564 9740, www.suojarannankennel.net Valpar av östsibirisk laika, jagar björn, föds i januari. Pris 400 e. Tfn 040-821 6137, Töysä Valpar av östsibirisk laika, överlåts vecka 5. Tfn 040-412 0912, Sibbo. Valpar av västsibirisk laika. Tfn 0400-186 986. A.Halonen. Finska stövarvalpar, överlåts i februari. Tfn 044-260 5328. Jack russell terriers, brukshärstamning. www.luolapirun.fi. luolapirun@gmail.com. Kettunen, tfn 040-522 5223 / 0400-907 072. Valpar av strh drivande tax. Mor: NUO EH, AVO-EH. Far: UCH, BCH-A. Morfar: FIN BCH-A, DK BCH-A, SE BCH-A. Mormor: BCH-A. Överlåts efter mitten av januari. Tfn 0400-406 933. Observera att vi inte tar emot annonser per telefon! 58 Säljes Nät för hund, mink mm. Rautarantala Oy, tfn 09-876 5291. www.rautarantala.com. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06-764 1033. Smårovdjursfällor av tillverkaren. Tillverkade av aluzinknät. För mink / mård 72x18x15 cm 27 e /st + frakt, genomgångsfälla 105x18x15 cm 50 e /st + frakt, för mårdhund /räv 115 x 35 x 38 cm 65 e /st + frakt. Undervisn video/DVD 60 min. 25 e / st +frakt. Doftmedel för invittring. Mink, mårdhund 50 ml, 10 e. Räv, mård 50 ml, 10 e. V. Syynimaa, 62310 Voltti. Tfn 06-484 9116, 040-700 7528. Mera info på www.karhuville.fi Smårovdjursfällor: fotsnaror för räv, slagjärn för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400-181498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Fotsnaror för räv. Tfn 044-523 0554. Tikka T3 Hun 820,-, Tikka T3 Lite SS 850,CZ 527 DLX 670,-, Beretta Silver Pig S 1850,Armsan A612 299,-, Armsan 612DW 350,Lincoln Premier 795,-, Sabatti Falcon 650, Leupold 2-7x33 230,-, 3-9x40 240,Kahles 2,5-10x50 890,-, Docter 1,5-6x42 695,Meopta 3-12x56 ljusp 820,-, 4-12x50 395,Slagjärn Jalmar 55,-, Duke 120 9:90 Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi 63800 Soini, tfn 06-528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76syn 360e,12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08-821 337, 0400-384 118, 0400-384 518. Snabbt och pålitligt med post och buss! www.anonase.com 69 69 69 Ajosaapas valmistettu kosteutta kestävästä nahkasta, kärkiosa vahvistettu 83 Konservatorer Pasi Ahopelto, Soini. 0400-567 078. I Joensuu Kyösti 050-371 4496. Alla uppdrag! www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Östermark. Tfn 0500-360 962. Erkki Hartikainen, Pusula. Tfn 0400-499 579. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050-563 0169. www.trofeet.fi Raimo Lietsala, 35300 Orivesi. Ögon av glas ­ material för uppstoppning. Tfn 03-334 4719, 040-558 4019, www.lietsala.net Tikka T3 308Win Tikka T3 308Win Paketspecial! Med AseUltras dämpare och Burris optik från 1390 . Testvinnande Howa-gevär från 699 . Beretta, Finn 412, CZ och Benelli. Kikarextrapris! Meopta R1r 3-2x56 4C 795 , Hawke 3-9x50 85 . Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjärvi. Tfn 03-348 4004, www.asetarvike.fi Vi säljer nya och beg jaktgevär: Benelli, Remington, Lincoln, Baikal mm samt patroner, krut, tändhattar, kulor och andra jakttillbehör till konkurrenskraftiga priser. Krono Järn, Torgarevägen 2, Kronoby. Tfn 06-834 5003, 050-411 0473. Specialaffären på nätet för begagnade vapen: www.euroase.fi Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi Köp vapen, patroner och tillbehör i nätbutiken. Fina produktbilder. Priser och lagerläget. Avbetalning, nätbank, faktura eller kreditkort. Stenfotsbutik i Raumo. www.sissos.fi Tfn 02-822 8282 må­fre 9.00­17.30, lö 10­14 Vapen! Vi har de populäraste tillverkarna och inga rövarpriser. Slå till nu. Försäljningen av banpatroner går het. Kolla på nätet vårt pris på Cheddite trap. Ks. www.teerikirnu.com. Kala-Oskarin Teerikirnu, 92600 Pulkkila. Tfn 08-812 1080 / 040-558 2016. Drillingar, studsare... Specialaffären för beg gevär. Se www.ace-gun.com. Ring 050-3676856 eller titta in: Ace-Gun Oy, Relanderinkatu 90, 78200 VARKAUS Fint hagelgevär kal 16. Valmet Leijona + patroner och putsgrejer. Pris 500 . Samt miniatyrgevär 22 kal Nalle m37, pris 400 / ge ett bud. Tfn 0500-821 404. Säljer prima hagelgevär för jakt Valmet 412 12/70 M/F, och Suhl 12/70. Pris 450 och 250 . Lojo, H. Kvist, tfn 0400-423 257. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet www.asetarvike.com, tfn 040-540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustn och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019-782 307. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 120 euro, installering 60 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08-311 31 33, 040-508 58 33. Ljuddämpare för studsare kal .22 hornet - .458. IT-Asepaja, Runkotie 17, 54120 Joutseno. Tfn 0500-497 981, www.it-asepaja.fi. Inhemska AU jet Z ljuddämparen. Supereffektiv, lätt och hållbar. För alla gevärskalibrer (22LR ­ 0,50 MG). Asesepänliike Ase Ultra, Rahkeentie 6, 80100 Joensuu. Tfn/fax 013-227 234, 050-569 0499. Silentum ja Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400-842 196, www.jahtivaruste.fi. Låsbara vapenställningar som fästs på väggen. Tillverkade av stål. Svartmålade. Passar alla vapen. För 3 vapen 55 e, för 4 vapen 60 e, för 5 vapen 65 e, för 6 vapen 70 e + leveranskostnader. Tfn 06-834 5377, 040-547 0607, 050-594 9670. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500-176 596. Grytpejlar, www.deben.com, Terrier Finder modellerna Mk3 och lång räckvidd dvs long range till gott pris. Snabb leverans. Tfn 0400-820 492. Deben grytpejlar Terrier Finder MK III samt long range. Slagjärnsfällor för mård / mink. Vapen och optik, kolla sortimentet! Titta också in på www.kimitojaktbod.fi. Tfn 0500-826 404 eller 02-423 804, fax 02-423 805. Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050-557 2000. VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08-761 831, 0400-296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400-203 398, www.ritkos.fi. Jakttält, kaminer, nattkikare. Tfn 040-586 7152. www.haukka.fi 60 l Jägaren l 1 l 2012
• Vassklippare, även för sommarstugebruk. Betalar bra för beg motorklippare. Tfn 0500-652 241. www.kaislaleikkuri.net. Även kvällar och veckoslut. Tillbehör för knivtillverkning. www.brisa.fi tfn 06-729 0431, 06-724 7815. Köper horn. Arméns kombinerade terräng och snödräkt. Utmärkt för jägare! Se www.wh-varuste.fi eller ring 0400-722 007. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09-5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midwaysuomi.com www.supernova.fi ; klicka hit! Jägarnas köpparadis på nätet. Tak- och väggplåt direkt av tillverkaren. Även med tegelfigurer. Lindab Oy, 43700 Kyyjärvi. Tfn 014-471 475, fax 014-471 523, 0400-661 379. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. Gås ­ and ­ järpe ­ älg ­ hjort ­ rådjur ­ räv ­ mårdhund ­ mink ­ kråka ­ hök ­ duva ­ fasan ­ björn ­ varg mm. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400-835 511. Motstånd för kallrökning, fungerar med 12 volt. Pris 35 e + leveranskostnader. Tfn 0400- 304 633. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044-368 1441. Trofésköldar: älg 15e, hjort 12e, rådjur 10e. Minkfällor 14e. www.puuseppa.info. Tfn 050-561 6493. Vi tillverkar skidor av björk för fri terräng. Sotkamo, tfn 040-869 8709. www.vilminkosukset.fi. Kylmaskiner, el- och dieseldrivna. Priser från 400e. Tfn 044-026 4624. Fasaner i Forssa, nya marker för dressyr. www.fasaanitila.net, tfn 050-307 3752. Fasaner för hundutbildning. Även terräng för träningen. På våren fasander i olika åldrar för uppfödning. Aura, Eg Finland, tfn 040-540 3236, tapionfasaanitila@gmail.com Böcker om jakt och Lappland hittar du på adressen www.antikka.net. Arma-Fennica vapenböcker tex som gåva. www.armafennica.fi tfn 040-7677038. Köper och säljer www.jahtihuuto.net Lappland: I Tanhua finns tomter i terrängen samt färdiga stugor. Medlemskap i jaktförening möjligt. Förfr tfn 0400-199 818. I Sodankylä i Lappland mellan Saariselkä och Ivalo finns tomter vid bäck och uppe på fjäll. Priser från 4000 e. Tfn 040-832 0190. 4 skogslotter 4-12 ha i Mellersta Finland. Alla berättigar till jakt, medlemskap i älgjaktlag. Mejla asiakaspalvelu@teerivuori.fi Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08-311 6520, 0500-435 703. Valmet 212 nya kolvar. Vapenarbeten, ljuddämpare, vapen, patroner och tillbehör. Ase-ja optiikkahuolto, Vienankatu 14, 87100 Kajana. Tfn 08-613 0655, 040-535 4134. Kolvar och beg vapen: www.asehuolto.net. Hemsida: www.asejaoptiikkahuolto.net. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400-528 098. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen. Tfn 040-7188 170. Kolvar, nätskärningar, reparationer. Rauli Lönnfors, tfn 044-283 2596, Valkeala. Jag servar jaktradior, hundpejlar... RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050-557 2000. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03-448 1296. Tracker och Pointer (ej GPS) hundpejlservice. Lindholms TV-service, Pb 1, 66601 Vörå. Besöksadress: Nygatan 1. Tfn 06-383 2980. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. www.optifocus.fi Hirsimäentie 21, Pl 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400-150 356. www.optifocus.fi. Gör nåt fint av viltet! Pälssömnad efter kundens önskemål, stoppar upp djur. Tfn 040-507 0396. http://turkisarianna.nettisivu.org Jakt erbjuds Finland: Älg, vitsvanshjort för utländska grupper. Estland: Vildsvin, gås, björn, kronhjort, rådjur. Tfn 050-520 6100. E-mail: juhani.tuomaala@nic.fi Jaktpaketresor till Afrika. Björnresor till Kanada. Tfn 0400-220 557 eller 040-551 5669. Fler resmål på www.jahtimatkat.net. www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040-417 8807 eller 050-545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Fasaner från dunungar till vuxna. Fasanjakter. Måltider och inkvartering. www.kalastuslomat.fi Fågeljakt i norra Sverige i Pajala, Övertorneå i Torne älvdal. Lempeansuvanto.com, tfn 050-491 5839. Upplev fantastiska jakter i Sverige, Polen och Tyskland! Gås, vildsvin, rådjur mm. www.hanhijahdit.fi/ 045-1261269 I Hauho finns fasanjakt och möjl till hunddressyr samt fasanförsäljning. Även andjakt. Fråga på inkv och måltider. auvo.kokkala@aina.net. Ulla och Auvo Kokkala, 050-588 9593/040-841 0999. Björnjakt i Suomussalmi! Tfn 050-325 8966, www.erapalvelu.net Metsänpoika metsästysseurojen kartta- ja seuraohjelma Missä seurasi metsästysalueet ovatkaan. Ja ovatko sopimukset kunnossa? Korjaa seuran hallinto ja metsästyskartat kuntoon. Jätä hellät jäähyväiset lyijykynille ja Kaisa-kuninkaan aikaisille muistilappusille. Seurasi siirtyy kertaheitolla 2000-luvulle. Katso www.winsu.net tai tilaa ilmainen esittelyohjelma: p. 045 131 5156 /Pentti Kuokkanen tai pentti.kuokkanen@pp.inet.fi Köpes Vi köper fortlöpande alla slags vilthudar till konkurrenskraftiga priser. O. Mauranen, Tyyppäläntie 4 A 2, 40250 Jyväskylä. Tfn 0400-271 291. Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050-554 6852. Vi köper vilthudar av mård, mink, räv, mårdhund. P Hirvonen, Möykkylahdentie 9, 83700 Polvijärvi. Tfn 0500-328 875. Växla ditt gevär till pengar. Vi köper finska Sako, Tikka och Valmet gevär. Direkt kontant betalning. Tfn 050-543 4322 www.ace-gun.com Uthyres Stugor att hyra vid Saunajärvi i Kuhmo. Fina möjligheter jaga, fiska, plocka bär. Tfn 0400-892 194. personal.inet.fi/yritys/saunajarvi/default.htm. Varkaus ­ en stuga för 8 pers mitt i VP. Rökbastu, kåta, vindskydd, båt mm. Tfn 050-559 8145. Jeesiöjärvi lägercentrum i Kittilä, utmärkt bas för jägare mm grupper. Statsmarker. Rimliga priser. Tfn 0400-733 075, vaeltaja100@suomi24.fi. Ett hus vid havsstrand på ön Andøy i Norge. 550 e / vecka. Till salu för 90 000 e. Tfn 040-596 8980. Arbete utförs Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Juhani Ahola, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Tfn 02-728 7503. Vi bereder hudar av småvilt och får. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Service på vapen och reparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 03-779 6268. http://koti.phnet.fi/gotsch. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044-565 0257. Vapen, reparationer och tillbehör. Asesepänliike Kettunen Ky. Tfn 040-410 2150, Valkeala. Övrigt Kontanter, kontanter ! ! ! Behändigt genom att panta tex ditt gevär. Ring eller titta in. P-H Pantti, Lahtis 03-781 8350, Luottopantti, Joensuu 013-227 010. Jägaren l 1 l 2012 l 61 EVO N METSÄOP US ET
• Tipshörnan Jägaren N:o 1/2012, 61. årgången. Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 23.1.2012. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Ansvarig chefredaktör:: Jari Pigg Chefredaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Julia Westerberg Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Mikaela Carlsson (JSM) Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Finlands viltcentral Fantsvägen 13-14 , 00890 Helsingfors tel. 040-450 3360 Adressändringar och jaktkortsärenden: Tfn 0303 9777 Tryckeri: Hansaprint 2012/Jäg12_01 Pärmfoto: Hannu Huttu Skydda saltstenarna nu! n På 1970-talet började de första experimenten med att erbjuda salt åt älgar. Efter det började industrin bjuda ut saltprodukter för att tillgodose både husdjurs och älgars saltbehov. Inom viltvården brukar saltsleken placeras där, dit man önskar styra älgarna för bete och jakt. Saltstenar som sätts ut under bar himmel är dock utsatta för regn. Även om älgarna naturligtvis tar sin andel, orsakar känsligheten för väta att regnet hela tiden nöter stenarna mera än vad djuren gör. Stenarnas livslängd blir således väldigt kort, och underhållet och åtgången blir dyrare. För att skydda saltstenarna har Antero Isola från Karigasniemi utvecklat en saltstensautomat. Efter flera tester har han kommit fram till en modell för två stenar. Automaten installeras cirka 1,8 meter ovanför marken i toppen av ett avhugget träd, i vilket det borras ett lodrätt hål för saltstenautomatens basrör. Efter detta träder man en bottenskiva av plast i röret, ett skyddsrör och två cirka 10 kg tunga kubformade saltstenar. Till sist placeras en skyddshatt med en bredare underdel ovanför stenarna, och reglas med ett låsstift i rören. När den undre stenen som varit synlig är slut, sänks den övre stenen, som varit skyddad under skyddshatten, ner i stället. Automaten har inga bara metalldelar framme, för att djuren inte ska fastna med tungan när det är köldgrader. För att få stenen att förbrukas jämnt runt omkring, måste det reserveras tillräckligt med utrymme för att djuren ska kunna gå runt automaten. Saltstenar säljs i välutrustade lantbruksbutiker. Automaten som utvecklats av Isola lämpar sig för alla de vanligaste stenarna som finns i affärerna, storleken varierar något beroende på produktens märke. Redan vid midsommar är de stenar som viltvårdarna fört ut i skogen på våren ofta slut. Den nya metoden gör det möjligt att de räcker i långa perioder. Inom Lapplands område förs cirka 10 000 ­ 20 000 stycken saltstenar årligen ut i markerna. Det finns ett behov av saltsleke fram till november också i norr. Tillgång till mineraler är viktigt för älgarnas välbefinnande. Saltstenarna innehåller förutom natrium som finns i det rena bergssaltet, även spårämnen, som rikligt med koppar och selen samt A- och E-vitaminer. Tillsammans med kalium och magnesium upprätthåller kroppens natrium balansen mellan cellernas näringsämnen. I början av sommaren söker sig älgarna till våtmarker på grund av den fortfarande ganska ensidiga födan, eftersom flera växter där har mångdubbelt natriuminnehåll. Honorna diar sina kalvar under sommaren och blir dräktiga igen på hösten. Mineralerna påverkar djurens benstomme och bl.a. älgtjurarnas horntillväxt. Ju bättre djuren mår när de övervintrar, desto större blir kalvproduktionen följande sommar. Mer information om saltstensautomaten hittas på adressen: http://www.y-tiimi.fi Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0047-6986 Jaktkortsärenden och adressändringar 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolkningsregistret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Även Finlands viltcentralens jägarregister ingår i denna förteckning. Numret till Postens flyttningstelefon är 0203 457 457 (på svenska) och 0203 456 456 på finska. Telefonsamtalets pris är 0,08 e + 0,01 e//min, mobiltelefon 0,29 e/min. Flyttningsanmälan styr också postgången till den nya adressen. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. Oklara fall i anslutning till jaktkortet: YAP Solutions Oy /Jägarregistret Telefon 0303 9777 Samtalets pris är 0,0821 e + 0,320 e/min. Samtal från mobiltelefon: 0,190 e/min. Samtal från utlandet: av utländsk operator fastställt pris. Telefax 09-794 031, e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: YAP Solutions Oy / Jägarregistret PB 243, 01511 VANDA Telefax 09-794 031 e-post: metsastaja.rekisteri@yap.fi 62 l Jägaren l 1 l 2012
• Adresser FINLANDS SUOMEN RIISTAKESKUS VILTCENTRAL Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. Fantsvägen 13­14, 00890 Helsingfors Telefon: 040 450 3360 Fax. (09) 2727 8130 e-mail: riistakeskus@riista.fi, förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Direktör: Reijo Orava, tel. 040 450 3360 (vaihde) Biträdande direktör: Jari Pigg, tel. 0400 463 942 Chef för offentliga förvaltningsuppgifter: Sauli Härkönen, tel. 050 505 5635 Chef för vilthushållningen: Jarkko Nurmi, tel. 0400 180 084 Administrationschef,: Tuomo Pispa, tel. 0400 700 778 Kommunikationschef,: Klaus Ekman, tel. 0400 463 943 Kommunikation och tidningen Jägaren: Maria Nikunlaakso, tel. 040 742 5626 Vilthushållning, utbildning och rådgivning: Marko Svensberg, tel. 040 557 3827 Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 0400 648 678 Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. (09) 2727 8150. Laitiala försökscenter: Metsästäjäntie 39, 16790 Manskivi. Ilkka Ala-Ajos, tel. 0500 817 913, Marko Muuttola, tel. 050 9113 832, fax. (03)882 5711 Adressändringar och jaktkortsärenden: 0303 9777 Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-25 000, fax. 018-19 240. www.regeringen.ax Enheten för jakt och viltvård: Vik. jaktförvaltare: Roger Gustavsson, tel. 018-25 328, roger.gustavsson@regeringen.ax Vik. jakthandläggare: Robin Juslin, tel. 018-25 313, robin.juslin@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Finlands viltcentrals regionkontor e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Hadvalantie 8 7B, 21500 Pikis, tel. (02) 4779 600. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 0400 882 250, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400 909 565, kansliföreståndare Pirkko Järvinen, tel. (02) 477 9600. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400 188 565, fax. (08) 712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400 137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400 268 390, kansliföreståndare Ritva Juntunen, tel. 0400 188 565. Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax, tel. (06) 3560 351, fax. (06) 3560 360. Vv-konsulent Stefan Pellas, tel. (06) 3560 352, 050 5117 279, kansliföreståndare Lena Södergård-Ahlskog, tel. (06) 356 0350, 050 406 7508. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi, tel. (016) 379 0081, fax. (016) 3790 085. Jaktchef Antti Siira, tel. 0400 392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400 394 329, kansliföreståndare Leena Haapamäki, tel. 0400 864 329. Björntelefon (016) 379 0086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 0400 243 414, kansliföreståndare Seija Kiiveri, tel. 020 747 9630. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400 376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 0500 196 622, kansliföreståndare Kaija Riikonen, tel. 050 374 0776. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Fax. (017) 2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500 376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050 4311 276, kansliföreståndare Tuula Ruuskanen, tel. 044 2612 184. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. (03) 3140 9400, fax. (03) 3140 9450. Tf. jaktchef Marko Mikkola, tel. (045) 1359 690, tf. konsulent Otto Hölli, tel. (0400) 547 764, kansliföreståndare Leena Särkijärvi, tel. (03) 3140 9411. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. (09) 3507 230, fax. (09) 3872 878. Tf. Jaktchef Visa Eronen, tel. (050) 3661 114, tf. vv-konsulent Markku Laulumaa, tel. 040 704 1843, kansliföreståndare Carola Lönnfors, puh. (09) 350 7230. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. (09) 3507 244, 0500 458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. (02) 5319 000, fax. (02) 5319 001. Jaktchef Antti Impola, tel. 050 598 8857, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500 742 354, kansliföreståndare Tuija Korhonen, tel. (02) 531 9003. Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440 494 005, fax. (05) 3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400 258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040 716 2223, kansliföreståndare Airi Karvinen, tel. 044 049 4006. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440 452 830, fax. (015) 452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500 257 407, tf. vv-konsulent Teemu Lamberg, tel. 0400 257 407, kansliföreståndare Tuula Varjus, tel. 0440 452 830. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. (03) 644 650, fax. (03) 6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400 225 745, byråsekreterare Sirpa Kuhlström, tel. 040 558 3367. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. (08) 5353 500, fax. (08) 5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500 387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500 282 082, byråsekreterare Ritva Oksanen, tel. 0500 287 346. Österbotten: Vapaudentie 32­34 B 22, 60100 Seinäjoki, tel. 0400 475 760, fax. (06) 4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400 180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 0400 180 083, byråsekreterare Sirpa Hakala, tel. 0400 475 760. Forststyrelsen Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. Jägaren l 1 l 2012 l 63
• NY WEBBSHOPP ÖPPNAD ta en titt! www.midway.fi Weaver Kaspa Tactical 1,5-6x32 Leapers UTG pikajalat för weaver/picatinny 30 mm PRODUKTNR 982390 Timney avfyringsmekanism för militärgevär 360 Laserlyte kollimator .22-50 Cal PRODUKTNR 881514 40 180 PRODUKTNR 559350 Speer .22 50 gr TNT Green varmintkulor PRODUKTNR 653255 Lee Classic Turret Deluxe Kit Nyhet 100 PRODUKTNR 518138 50 300 PRODUKTNR 785993 telefon vardagar 12-17 09-5122 933 ASE ja KONE Aninkaistenkatu 16 - Aninkaisgatan 16 20100 TURKU ÅBO Puh./Tel. (02) 239 0930 Avoinna/Öppet: Arkisin-Vardagar 10-17 Lauantaisin-Lördagar 10-14 w w w. m i d w a y. f i Deben terrier finder 189 Hatsan AT44S-10 Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja - Kroggränd 9 25700 Kemiö - Kimito Puh./Tel. (02) 423 804 Auki-Öppet Arkisin-Vardagar12-17 www.asejaera.fi 449 Vapen & Skyttetillbehör, Optik, Fällor, Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av Sikten & Ljuddämpare, Reparationer, Renoveringar, Custom byggen.