Tyck till om vår verksamhet! Jä g ar en Klipp ut och spara markeringsmärket för viltolycka Kysy kauppiaaltasi! Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi GRS Berserk Tikka T3 -tukin ostajalle Tikka T3 -pikavaihtojalusta Optilock-renkaille kaupanpäälle! Yhteishintaan 499,00 €! A-Tec Optima 45 -pikakiinnitysvaimentimen ostajalle A-Tec -suujarru sekä A-Tec -väreilysuoja kaupanpäälle! Paketti sisältää myös kierrekohtaisen (14x1, 15x1, 17x1 tai 18x1) A-Tec A-Lock -adapterin. Yhteishintaan 529,00 €! K am pa nj a on vo im as sa 19 .1 2. 20 17 sa ak ka ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri it tä ä. P U K I N K O N T T I I N Nordis Oy_A-Tec ja GRS_Metsästäjä nro6_210x267mm.indd 1 26.10.2017 9:21:06 AKTUELLT – skogsharen och fältharen • Kolarissa loukkaantunut eläin on arvaamaton. Loukkaantunutta eläintä ei saa jättää tielle kitumaan, mutta suuren eläimen mahdollinen lopettaminen on syytä jättää viranomaisten hoidettavaksi. Soita yleiseen hätänumeroon 112 ja ilmoita poliisille sitä kautta riistakolarista. Karhutai villisikakolarin sattuessa älä poistu autosta kolaripaikalla. Loukkaantunut suurpeto on ihmiselle vaarallinen. • Merkitse kolaripaikka. Karhuja villisikakolareissa 100 – 200 m onnettomuuspaikalta. VILTOLYCKA Ring 112 Gör hål här för fastet ANMÄLNINGSPLIKT ÅTGÄRDER VID OLYCKSPLATSEN MARKERING AV KOLLISIONSPLATSEN HJÄLPER UNDVIK EN VILTOLYCKA • Ring alltid till nödnumret 112 om du krockar med ett hjortdjur, stort rovdjur eller vildsvin. Utgående från meddelandet inleder polisen verksamheten jägarnas storviltsassistens (SRVA). SRVA tar hand om det döda djuret eller utreder det skadade djurets kondition. Ett skadat stort rovdjur eller vildsvin är farligt, avlägsna dig inte ur bilen förrän hjälp har anlänt. • Märk ut platsen för kollisionen med hjortdjuret, med det här markeringsmärket. Vid kollision med ett stort rovdjur eller vildsvin, vänta i bilen tills hjälp anlänt. • Varna övrig trafik, sätt ut varningstriangel • Ta hand om skadade • Ring 112, lyssna till de instruktioner du får • Meddela olycksplatsen så noggrant som möjligt. Ladda ner GPS positioneringstjänst på förhand till din smarttelefon. • Märk ut kollisionsplatsen med det här markeringsmärket • Genom att märka ut kollisionsplatsen hjälper du SRVA aktörerna att finna den rätta händelseplatsen och därmed minskar du det skadade djurets lidande. • på http://riista.fi/sv/vilthushallning/viltskador-och-konflikter/ sidorna finner du tilläggsuppgifter. • Sänk hastigheten på områden med fara för hjortdjur • Använd helljus så mycket som möjligt • Följ noggrant med vägens kantzoner och ställen, där trädbeståndet sträcker sig nära vägen • Var särskilt uppmärksam vid gryningen och kvällsskymningen • Väj undan bakom djur som dyker upp på vägen RIISTAONNETTOMUUS Soita 112 Tee reikä kiinnitysnauhalle ILMOITUSVELVOLLISUUS TOIMINTA ONNETTOMUUSPAIKALLA • Soita aina hätänumeroon 112, jos ajat kolarin hirvieläimen, suurpedon tai villisian kanssa. Ilmoituksen perusteella poliisi käynnistää metsästäjien suurriistavirka-apu (SRVA) -toiminnan. SRVA noutaa kuolleen eläimen tai selvittää loukkaantunen eläimen kunnon. Loukkaantunut suurpeto tai villisika on vaarallinen, älä poistu autosta ennen avun tuloa. • Merkitse hirvieläinkolaripaikka tällä merkillä. Suurpeto ja villisikakolareissa odota autossa avun tuloa. • Varoita muuta liikennettä, aseta varoituskolmio. • Huolehdi loukkaantuneista • Soita 112, kuuntele saamasi ohjeet • Ilmoita onnettomuuspaikka mahdollisimman tarkasti. Lataa ennakkoon älypuhelimeesi GPS paikannuspalvelu. • Merkitse kolaripaikka tällä merkillä. KOLARIPAIKAN MERKINTÄ AUTTAA • Kolaripaikan merkinnällä autat SRVA toimijoita löytämään oikean tapahtumapaikan ja vähennät näin loukkaantuneen eläimen kärsimyksiä. • http://riista.fi/riistatalous/riistavahingot-ja-konfliktit/ sivuilta löydät lisätietoja • Vähennä nopeutta hirvieläin vaara-alueella • Käytä mahdollisimman paljon kaukovaloja • Seuraa tarkasti tien reuna-alueita ja kohtia, joissa puusto ulottuu tien läheisyyteen • Ole erityisen tarkkaavainen aamuja iltahämärissä • Väistä tielle tulevaa eläintä takaa VÄLTÄ RIISTAONNETTOMUUS Ta ita ke sk el tä Vi k på m itt en 6 l 2017 • K ol ar is sa lo uk ka an tu nu t el äi n on ar va am at on . Lo uk ka an tu nu tta el äi nt ä ei sa a jä ttä ä tie lle ki tu m aa n, m ut ta su ur en el äi m en m ah do lli ne n lo pe tta m in en on sy yt ä jä ttä ä vi ra no m ai st en ho id et ta va ks i. S oi ta yl ei se en hä tä nu m er oo n 11 2 ja ilm oi ta po lii si lle si tä ka ut ta rii st ak ol ar is ta . K ar hu ta i vi llis ik ak ol ar in sa ttu es sa äl ä po is tu au to st a ko la rip ai ka lla . Lo uk ka an tu nu t su ur pe to on ih m is el le va ar al lin en . • M er ki ts e ko la rip ai kk a. K ar hu ja vi llis ik ak ol ar ei ss a 10 – 20 m on ne tto m uu sp ai ka lta . VI LT O LY CK A Ri ng 11 2 G ör hå l hä r fö r fa st et AN M ÄL N IN G SP LI KT ÅT GÄ RD ER VI D O LY CK SP LA TS EN M AR KE RI N G AV KO LL IS IO N SP LA TS EN HJ ÄL PE R U N DV IK EN VI LT O LY CK A • R in g al lti d til l nö dn um re t 11 2 om du kr oc ka r m ed et t hj or td ju r, st or t ro vd ju r el le r vi ld sv in . U tg åe nd e frå n m ed de la nd et in le de r po lis en ve rk sa m he te n jä ga rn as st or vi lts as si st en s (S R V A ). S R V A ta r ha nd om de t dö da dj ur et el le r ut re de r de t sk ad ad e dj ur et s ko nd iti on . E tt sk ad at st or t ro vd ju r el le r vi ld sv in är fa rli gt , av lä gs na di g in te ur bi le n fö rrä n hj äl p ha r an lä nt . • M är k ut pl at se n fö r ko lli si on en m ed hj or td ju re t, m ed de t hä r m ar ke rin gs m är ke t. V id ko lli si on m ed et t st or t ro vd ju r el le r vi ld sv in , vä nt a i bi le n til ls hj äl p an lä nt . • V ar na öv rig tra fik , sä tt ut va rn in gs tri an ge l • Ta ha nd om sk ad ad e • R in g 11 2, ly ss na til l de in st ru kt io ne r du få r • M ed de la ol yc ks pl at se n så no gg ra nt so m m öj lig t. La dd a ne r G P S po si tio ne rin gs tjä ns t på fö rh an d til l di n sm ar tte le fo n. • M är k ut ko lli si on sp la ts en m ed de t hä r m ar ke rin gs m är ke t • G en om at t m är ka ut ko lli si on sp la ts en hj äl pe r du S R V A ak tö re rn a at t fin na de n rä tta hä nd el se pl at se n oc h dä rm ed m in sk ar du de t sk ad ad e dj ur et s lid an de . • på ht tp :// rii st a. fi/ sv /v ilt hu sh al ln in g/ vi lts ka do roc hko nf lik te r/ si do rn a fin ne r du til lä gg su pp gi fte r. • S än k ha st ig he te n på om rå de n m ed fa ra fö r hj or td ju r • A nv än d he llj us så m yc ke t so m m öj lig t • Fö lj no gg ra nt m ed vä ge ns ka nt zo ne r oc h st äl le n, dä r trä db es tå nd et st rä ck er si g nä ra vä ge n • V ar sä rs ki lt up pm är ks am vi d gr yn in ge n oc h kv äl ls sk ym ni ng en • V äj un da n ba ko m dj ur so m dy ke r up p på vä ge n RI IS TA O N N ET TO M U U S So ita 11 2 Te e re ik ä ki in ni ty sn au ha lle IL M O IT U SV EL VO LL IS U U S TO IM IN TA O N N ET TO M U U SP AI KA LL A • S oi ta ai na hä tä nu m er oo n 11 2, jo s aj at ko la rin hi rv ie lä im en , su ur pe do n ta i vi lli si an ka ns sa . Ilm oi tu ks en pe ru st ee lla po lii si kä yn ni st ää m et sä st äj ie n su ur rii st av irk aap u (S R V A ) -to im in na n. S R V A no ut aa ku ol le en el äi m en ta i se lv itt ää lo uk ka an tu ne n el äi m en ku nn on . Lo uk ka an tu nu t su ur pe to ta i vi lli si ka on va ar al lin en , äl ä po is tu au to st a en ne n av un tu lo a. • M er ki ts e hi rv ie lä in ko la rip ai kk a tä llä m er ki llä . S uu rp et o ja vi lli si ka ko la re is sa od ot a au to ss a av un tu lo a. • V ar oi ta m uu ta lii ke nn et tä , as et a va ro itu sk ol m io . • H uo le hd i lo uk ka an tu ne is ta • S oi ta 11 2, ku un te le sa am as i oh je et • Ilm oi ta on ne tto m uu sp ai kk a m ah do lli si m m an ta rk as ti. La ta a en na kk oo n äl yp uh el im ee si G P S pa ik an nu sp al ve lu . • M er ki ts e ko la rip ai kk a tä llä m er ki llä . KO LA RI PA IK AN M ER KI N TÄ AU TT AA • K ol ar ip ai ka n m er ki nn äl lä au ta t S R V A to im ijo ita lö yt äm ää n oi ke an ta pa ht um ap ai ka n ja vä he nn ät nä in lo uk ka an tu ne en el äi m en kä rs im yk si ä. • ht tp :// rii st a. fi/ rii st at al ou s/ rii st av ah in go t-j ako nf lik tit / si vu ilt a lö yd ät lis ät ie to ja • V äh en nä no pe ut ta hi rv ie lä in va ar aal ue el la • K äy tä m ah do lli si m m an pa ljo n ka uk ov al oj a • S eu ra a ta rk as ti tie n re un aal ue ita ja ko ht ia , jo is sa pu us to ul ot tu u tie n lä he is yy te en • O le er ity is en ta rk ka av ai ne n aa m uja ilt ah äm är is sä • V äi st ä tie lle tu le va a el äi nt ä ta ka a VÄ LT Ä RI IS TA O N N ET TO M U U S Tai ta kes kel tä Vik på mitt en
2 l Jägaren 6 l 2017 Jaktkortsärenden och adressändringar Jägaren Nr. 6/2017 66. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 22.1.2018. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2017/Jag17_06 Pärmfoto: SKL Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax
77 Innehåll 6 l 2017 5 Ledaren: Vi håller väl stilen i 100 år till? 6 Intervju: Vesa Ruusila, ny chef på Jordoch skogsbruksministeriets enhet för vilt och fiske 8 Ordförandens spalt: Jägarnas skördetid har ångan uppe 10 Aktivt skogsbruk, certifiering och vård av viltmiljöer i Tornators marker 12 Vilttrianglarna och jakten på skogshöns 14 Ministeriet informerar: Finska gäss gasas inte i Holland 16 Skogsharen minskar, fältharen ökar 18 Korsningar mellan fälthare och skogshare också i Finland 20 Hundpejl och jakt med drivande hund 22 Vaktjakt på fälthare 26 Tävlingen För viltet avslutas! Anmäl ditt bidrag 28 Vilken jägartyp är du? Del 6: En sammanfattning 30 Ejdern, rovdjuren och åtlarna 32 Plansch: Finland 100 år 34 Värdet på jakten och viltvården, del 3: Det ekonomiska värdet på en viltvårdsdag 36 Jaktföreningsundersökningen 2017, del 2: Förgubbas jaktföreningarna? 38 Värdet på hjortdjursavskjutningen 2016, del 1: Mycket kött och upplevelser 40 Nytt forskningsprojekt: Hur mycket hjort och rådjur finns det i er region? 42 CWD och framtiden för vildrenarna i norska Nordfjella 46 Bågjakten inleddes – erfarenheter av hjortjakten 49 Markeringsmärket för viltolycka – klipp ut och spara! 52 En jägares utrustning: Kulor för rådjur och hjort 54 Skutbana invigd efter renovering på talko 56 Den olagliga jakten reglerar vargstammen 58 Nyhetsmagasinet 60 Alfågel 77 Jakt och jägare 78 Åland 16-24 Skogsharen och fältharen 42 CWD hos hjortdjur bekämpas i Norge M ER VI KU N N AS RA N TA 56 Den olagliga jakten reglerar vår vargstam 38 Värdet på fjolårets hjortdjursavskjutning uppgick till 166 000 000 euro! Vad tycker du om vår verksamhet? Länk till enkäten www.riista.fi Jägaren 6 l 2017 l 3
Sako 85 Black Wolf on monipuolinen kivääri, joka mukautuu metsästäjän yksilöllisten vaatimusten mukaan. Moderni 85 Black Wolf -kivääri on nopeasti säädettävissä eri metsästystilanteita tai ampumarataa varten. Kiväärin ergonominen pistoolikahva ja säädettävä tukki takaavat ainutlaatuisen käyttömukavuuden sekä tarkkuuden. Etutukin kaksoiskiinnikkeet mahdollistavat aseen kantamisen kätevästi myös bipodin kanssa. Lisää tietoa sekä tekniset yksityiskohdat: wwww.sako.? 85 BLACK WOLF SAKO OY | PL 149 | 11101 Riihimäki | Puh. 010 830 5200 | www.sakosuomi.?
D et finns ett talesätt som säger att det är väldigt svårt att förutspå saker, i synnerhet när det gäller framtiden. Trots det vore det ändå bra att veta vart vi är på väg. Hur ser världen och klimatet ut som vi jagar i om 100 år, och vilka viltarter? När vi i årets första nummer spanade 100 år bakåt i tiden så hade å ena sidan allting förändrats, men å andra sidan ingenting. I framtiden går det säkerligen på samma sätt. Vi överskattar i regel förändringarna på kort sikt och underskattar förändringarna på lång sikt, åtminstone beträffande den teknologiska utvecklingen. För människans del går förändringarna i ett lugnare tempo. De mänskliga relationerna och problemen i flera tusen år gamla stadskulturer känns enligt bevarade uppgifter väldigt bekanta. I naturen kan förändringarna däremot ibland gå väldigt fort. Främmande arter som mårdhund och vildsvin har förökat sig i en häpnadsväckande takt. Förändringarna i miljön kan göra utvecklingens gång långsammare eller snabbare. Hur ser då den framtid ut som jakten och viltvården i vårt land går till mötes? Även i framtiden måste vi sköta viltet och levnadsmiljöerna, reglera viltstammarna och jaga. Men hur allt detta går till om 100 år och vem som gör jobbet, det beror självfallet i hög grad på hur samhället och teknologin utvecklas. Om vi förvaltar vårt pund väl så vill åtminstone jag tro och hoppas att folk också om 100 år får upplevelser i naturen – av friluftslivet, jakten och fisket. Jag törs inte ens försöka föreställa mig den teknologiska miljö som människan lever i om 100 år. Men jag tycker också att det förflutna visar oss att om hundra år kommer vi människor att vara i stort sett likadana som vi är idag. Jag är övertygad om att vi fortsättningsvis kommer att behöva varva ner, och här kan naturen och jakten erbjuda goda möjligheter. Ett antal utredningar har mycket riktigt visat att jakten fortsätter oavsett hur världen förändras och att det är aktiva personer som på det ena eller andra sättet står för den arbetsinsats som krävs. Jag är övertygad om att det här också i fortsättningen huvudsakligen kommer att ske med frivilliga krafter. Även om den teknologiska utvecklingen skulle skapa avsevärt mera välstånd och nya möjligheter så har jakten det fascinerande draget att var och en vill göra en ”min egen grej” av den. Eftersom vi inte vet vad som kommer att hända i framtiden så måste vi gå den till mötes med ett öppet sinne. Om automationen ökar välfärden och minskar på behovet av arbetskraft, så att fritiden ökar, så kan också den tredje sektorns betydelse för jaktbranschen bli större än den är idag. Å andra sidan verkar urbaniseringen fortsätta i uppskruvat tempo liksom tillströmningen till andra hobbyer, vilket kan leda till att det uppstår tomrum där det råder brist på frivilliga. Bland beslutsfattarna kallas den här utvecklingsgången ”demografiska förändringar” och vi måste ha en beredskap för sådana. Av allt att döma kommer vårt samhälle i framtiden att vara ”multi” beträffande både tid och plats, det vill säga att arbete och fritid går in i varandra och följer med en i både tid och rum. Det här gäller självfallet inte för alla jobb. Jorden brukas där åkrarna ligger, träden avverkas fortsättningsvis i skogen och förhoppningsvis kommer folk att få service där som de har valt att bo. Beklagligtvis förhåller det sig så, att människor och i synnerhet organisationer inte är särskilt snabba i sina reaktioner. Det här är naturligtvis ibland en positiv egenskap; i bästa fall slipper vi tänkesätt och verksamhetsmodeller som på andra håll redan har konstaterats vara mindre lyckade. I det stora hela kan vi alltså vara nöjda. Jägarna har skött sitt jaktintresse väl – med frivilliga krafter utan att spara på insatserna. Jag önskar därför tacka alla för det viltvårdsoch naturvårdsarbete som ni har uträttat och gratulera Finland på 100-årsdagen. Vi ska ta väl hand om alla nya, intresserade jägare och tillsammans utveckla vår verksamhet så, att vi håller stilen i 100 år till! Vi håller väl stilen i 100 år till? JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren Jägaren 6 l 2017 l 5
6 l Jägaren 6 l 2017 Vesa Ruusila: Samhällsförändringarna kräver NYA JÄGARTJÄNSTER Jordoch skogsbruksministeriets enhet för vilt och fiske har fått en ny chef. Vesa Ruusila har efterträtt Christian Krogell, som efter många år på posten gick i pension i vintras. För att vi ska kunna utnyttja viltet som resurs effektivt och ändamålsenligt i hela landet så måste vi hålla antalet jägare på en tillräckligt hög nivå, slår Vesa Ruusila fast. Vi behöver en fungerande viltförvaltning och ett omfattande samarbete mellan förvaltningen, jaktföreningarna och intressegrupperna. V esa Ruusila är född i Tammerfors och gick i skola i Joensuu och Åbo. Han studerade biologi och forstvetenskap och blev filosofie doktor. Under sin karriär har han hunnit med en hel del i viltbranschen. – I början av min karriär handlade det om bävern, knipan och älgen. Jag började jobba med älgen som forskare på dåvarande viltoch fiskeriforskningsinstitutet VFFI och övergick där så småningom till uppgifter som forskningsledare. På vägen förvandlades min arbetsgivare till Naturresursinstitutet och därifrån fortsatte jag till jordoch skogsbruksministeriet, berättar Ruusila. Vesa Ruusila började jaga på 80-talet och blev antagen som medlem i en förening i Ikalis, som är hans mors hemort. Därefter blev det några år uppehåll i jagandet på grund av studier och jobb, men som jägare betraktar sig Ruusila som allätare. – I ungefär fem år har jag varit med i ett jaktlag som jagar älg och hjort, och mitt jagande har mer och mer börjat handla om hjortdjur. Jakt med hund står mitt hjärta särskilt nära och i detta nu har jag två norska gråhundar. Vilthushållningen är stadd i kraftig förändring Halvåret på ministeriet har stärkt Ruusila i övertygelsen om att jakten i vårt land befinner sig mitt i en avgörande förändring. Det här beror inte enbart på vilthushållningen i sig utan i bakgrunden pågår en kraftig förändring av samhället där flyttningen till tätorter, förändringarna i åldersstrukturen och medievärldens genombrott skapar utmaningar som också viltförvaltningen måste kunna svara på. Ruusila anser dock inte att vi ska betrakta utmaningarna enbart som hot utan inse att där också ingår en mängd nya möjligheter som vi ska försöka och ska kunna vända till vår fördel. Enligt Ruusila innebär internationaliseringen ytterligare en faktor med omfattande konsekvenser för dagens vilthushållning. – Frågor med anknytning till jakten, som miljön, naturskyddet, djurskyddet och etiken blir med jämna mellanrum aktuella. Vi måste följa med dem och bedöma dem i relation till vår egen situation och våra förhållanden. I dagsläget måste vi uppmärksamt följa med direktiven som tangerar branschen och anslutande frågor som exempelvis problematiken med bly i ammunitionen, understryker Vesa Ruusila. Vilthushållningen skapar välfärd Vilthushållningen skapar enligt Ruusila möjligheter för i synnerhet landsbygden att skapa en regional ekonomi och penningströmmar som stöder företagandet. Men vilthushållningen handlar inte bara om ekonomiska förutsättningarna och tillräckliga viltstammar; den ska också klara en etisk granskning för att bevara sin samhälleliga acceptans. – Även här i vårt land har det förekommit övertramp och visst förekommer det tjuvjakt i viss utsträckning, men i det stora hela är ändå jakten i vårt land etiskt hållbar. Den etiska aspekten förstärks i den förnyade jägarexamen där den ges en mera framträdande plats än förut. – Vilthushållningens mångsidiga välfärdseffekter gagnar både den enskilda jägaren och jägarens nära och kära, och samhället generellt. Forskarna har nu tagit itu med en närmare granskning av de här effekterna. Ingen patentlösning på vargkonflikten Viltet ger ofta upphov till meningsmotsättningar och konflikter. Vargen utgör ett utmärkt exempel på det här. Ruusila påminner om att så länge som vi har en livskraftig vargstam så kommer den sannolikt också att orsaka skador och rädslor, och situationen kan tillspetsas, i synnerhet lokalt. EU med sina direktiv gör inte situationen lättare eftersom beslutanderätten på nationell nivå är väldigt begränsad, bland annat för vargen. – För vargens del arbetar vi aktivt över hela fältet i viltbranschen för att hitta åtgärder och metoder med vilka vi kan minimera vargskadorna och samtidigt ändå bevara en livskraftig stam. Även jakten ska finnas med som ett verktyg i backen. – I den här problematiken står invånarna i vargtrakter och intressegrupperna i nyckelposition. Det har bildats revirsamarbetsgrupper i enlighet med förvaltningsplanen för vargen och en person har anställts för att koordinera samarbetet. På det här viset kan vi effektivt testa och sprida fungerande metoder och erfarenheter av hur vi kan förhindra skador och minska på rädslorna, understryker Vesa Ruusila. Somliga arter ökar, andra minskar Jaktens och viltets framtid upphör aldrig att väcka debatt. Finländarna engagerar sig i de växande populationerna av vitkindad gås och storskarv, och grunnar över hur det ska gå för sädgåsen, ejdern och alfågeln. – De här förändringarna illustrerar tydligt KLAUS EKMAN
Jägaren 6 l 2017 l 7 den globala förändring som fortlöpande pågår hos djurstammarna. Men om den internationella lagstiftningen hänger med i svängarna, det är en annan fråga. Det är ju för precis det här som vi behöver det internationella samarbetet, och i synnerhet lösningsmodeller för hur vi ska hantera dels arterna med en negativ trend och dels skadorna som arterna med positiv trend orsakar, grunnar Ruusila. – Klimatförändringens konsekvenser för exempelvis årstiderna är för många arter avsevärda. Vi ser det bland annat på hur vildsvinen förökar sig och blir fler. För de flyttande sjöfåglarna är problemen särskilt koncentrerade till övervintringsområdena. Det räcker inte med att vi löser våra egna problem utan det behövs åtgärder utmed hela flyttvägen. Teknologin är en bra dräng men dålig husbonde Jakten blir allt mer teknisk och teknikens explosionsartade tillväxt under de senaste fem åren är ett ständigt samtalsämne bland jägarna. Enligt Ruusila är den tekniska utvecklingen och vår snabbhet att anamma ny teknik en bra dräng men en dålig husbonde. – Den nya gps-tekniken innebär mindre risker för hundarna och förhöjer ofta jaktupplevelsen, men detta kräver ordning på spelreglerna. Den tekniska utvecklingen skapar stora möjligheter att utveckla olika tillämpningar, men å andra sidan kan det i praktiken vara väldigt svårt att med lagstiftning begränsa användningen av teknik, fortsätter Ruusila. – Trots det är jag övertygad om att jaktens relation till naturen och jägarnas vilja att uppleva viltet i en äkta natur kommer att vara fundamental för jakten också i framtiden. Behovet av tjänster förändras Samhällsförändringarna och därmed även förändringarna i jakten leder till att jägarna får ett större behov än förut av olika tjänster. Jägarkåren måste förbli relativt stor för att vi ska kunna utnyttja och reglera viltstammarna i hela landet. För att lyckas med det här krävs det enligt Ruusila en förnyelse av jaktvårdsföreningarna och en utveckling av tjänsterna som är riktade till jägare. På den här kanten håller ett omfattande projekt precis på att rulla i gång. Aktiva jaktföreningar upprätthåller och skapar med sin verksamhet aktivitet på fältet, vilket behövs efter hand som befolkningen i landet och därmed också jägarkåren blir äldre. Enligt Vesa Ruusila försäkrar vi oss på det här viset om att frivilligarbetet i viltbranschen fortsätter i tillräckligt stor omfattning. – Vad jakten beträffar är jag allätare, småler ödemarksrådet Vesa Ruusila, här med ett hagelgevär i händerna. KL AU S EK M AN
I skrivande stund har älgjakten pågått i hela landet i ungefär två veckor och en tredjedel av älgarna är redan fälld. Den nya förordningen gav en möjlighet att inleda jakten på älgar vid åkrar redan i början av september. Uppföljningen visade att jägarna använde möjligheten som förordningen gav ansvarsfullt för att fälla älgar som orsakar problem på åkrar. Älgjakten är en av de främsta jaktformerna i vårt land, som varje år aktiverar en stor mängd människor av bägge könen och alla åldrar. Jakten har också en oerhört stor betydelse för människors sociala, psykiska och fysiska välfärd. Smolket i bägaren är att jakten allt oftare slutar med att en jakthund blir angripen av varg. Jag kan föreställa mig hur tungt detta drabbar de berörda personernas psykiska hälsa och vilka tankar det väcker om den rådande rovdjurspolitiken. Situationen har lett därhän att det inte bara är jägarna utan också beslutsfattarna i flera kommuner som har uttryckt sin oro över de växande rovdjursstammarna och hur vi ska hålla dem på en tolerabel och socialt hållbar nivå. Tjänsten Oma riista, som mycket väl kan ”tituleras” viltförvaltningens flaggskepp, har på kort tid etablerat sig bland jägarna. Tjänsten har i detta nu drygt 114 000 användare och nya registrerar sig varje dag. Drygt 7400 föreningar och jaktlag har redan anslutit sig. Tjänsten Oma riistas kapacitet sattes på prov i oktober när jägare i hela landet drog ut på älgjakt. I Lappland användes tjänsten med framgång redan i början av september. Tjänsten klarade fint av rusningen i början av säsongen trots den höga belastningen. Under det första veckoslutet bokfördes i tjänsten bland annat 8 352 fällda älgar och 17 266 observationer av älg. Att tjänsten var i flitig användning ser vi också av följande siffror: vid belastningstopparna på kvällen mellan klockan sex och sju gjordes drygt 13 000 förfrågningar i minuten och cirka 500 000 förfrågningar i timmen! Användartopparna infaller tydligt på veckosluten när jägarna på morgonen lägger in gränserna för föreningens eller jaktlagets jaktområde i hundpejlen och övriga positioneringsapparater, och på kvällen bokför jaktens händelser. Möjligheten att överföra föreningsgränser som är införda i Oma riista till hundpejlar har fått mycket beröm av användarna. Ville Hokkanen, som har varit med från början om att planera och realisera tjänsten, berättade att den i dagsläget klarar nästan en dubbelt större belastning och med en smärre justering går det att femdubbla kapaciteten. Under pilotskedet hösten 2015 testade vi tjänsten Oma riistas älgegenskaper. När vi testade de nya funktionerna så noterade vi att när de fungerar fullt ut så innebär de en avsevärd förbättring för insamlingen av viltdata och uppföljningen av jakten i realtid, samtidigt som de minskar på arbetsmängden. Anvisningarna för hur man använder Oma riistas mobilapp och nättjänsten har gjorts tydliga och klara, och dessutom finns det stöd att få. Det finns en stor mängd uppdaterad information om älgen och de övriga hjortdjuren i form av diagram, värmekartor och tabeller. Dessutom går det att ta fram älgavskjutningsstatistiken för ens egen jv-förening i realtid. Den andra treårsperioden för styrelsen för Finlands viltcentral löper ut vid årsskiftet. Samarbetet mellan styrelsemedlemmarna och med viltcentralens ledning har fungerat väl. Ministeriet har utsett den nya styrelsen, som tillträder efter nyåret. Turordningen för styrelseplatserna har likaså fungerat väl, vilket även underlättar ministeriets beslutsfattande om utnämningarna. De valda styrelsemedlemmarna är i regel jägare med gedigen erfarenhet av jakt och mångårig erfarenhet av olika uppdrag inom viltförvaltningen. Jägarnas skördetid har ångan uppe ASKO KESKI-NISULA Viceordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt 25x TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 (ark. 9-17) MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, 90400 Oulu Avoinna ark. 9-18 Ta rj ou ks et vo im as sa 30 .1 1. 20 17 as ti ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri itt ää . O ik eu d et m uu to ks iin p id ät et ää n. JÄMPTI LÄMPÖERISTETTY KOIRANKOPPI Tuplaseinämät ja 50 mm styreenieristys. Irrotettava koppiosa. Helppo huoltaa ja pestä. Kolme väriä. VALIO LIHA-ATERIAT 18 X 800G 100 % luonnollinen täysravinto koiralle. Soijaton, viljaton ja säilöntäaineeton. Kolme makua: kana, nauta ja sika-nauta. FLYING DOG AFTER DRINK ANNOSPUSSIT 25 X 20 G Sopii erityisesti koirille, joilta vaaditaan maksimaalista suorituskykyä ja jotka joutuvat kovaan rasitukseen. KRONCH PEMMIKAN ENERGIALISÄ 5 X 400G Erinomainen energialisä, kun koirasi tarvitsee nopeasti energiaa. Jo pienellä määrällä koirasi energiatasot palautuvat. JÄMPTI LÄMMITETTÄVÄ JUOMAKUPPI Pitää koiran juomaveden sulana. Ruostumatonta terästä. Tilavuus 2,8 l. SIS. RAHDIN 699,SUOSITTU! 129 90 LAADUKAS JA KESTÄVÄ! VOITA 500 € LAHJAKORTTI VERKKOKAUPPAAN! KATSO LISÄTIEDOT JA OSALLISTU ARVONTAAN » KOIRAVARUSTE.FI Pehmusti-kuivike KAUPAN PÄÄLLE! OSTA 2 MAKSA VAIN 44,90! PIENI ERÄ NOPEILLE! – heti varastosta! RUTI-REX KUIVIKE Luonnollinen mäntykuitupehmuste koirankoppiin. PEHMUSTI KUIVIKE Materiaalina kuusipuukuitu. Pitää kopin kuivana ja raikkaana. 24 90 24 90 VALIO LOHIÖLJY Huippu-uutuus lemmikin ihon, turkin ja polkuanturoiden hyvinvointiin. Saatavana 500 ml ja 1000 ml pakkauksessa. 13 90 ALK. HUIPPU-UUTUUS! 36 90 SÄÄSTÖPAKKAUS! 35 90 SÄÄSTÖPAKKAUS! 29 90 SÄÄSTÖPAKKAUS! KOIRANKOPIN LÄMMITIN Patterilämmittimessä on virtakatkaisija ja portaaton tehonsäätö. Lämmittimen pintaosat eivät koskaan ylitä 45°C lämpötilaa ja ovat näin koiralle turvallisia. SUOSITUT TÄYSRAVINNOT KAIKILLE KOIRILLE! 26 90 15 KG ALK. € NYT KAHDEN SÄKIN (MIN. 30 KG) OSTAJALLE KOTIINKULJETUS JA VALIO-ISTUINPÄÄLLINEN KAUPAN PÄÄLLE! ENERGIARUOAT KOVAAN KULUTUKSEEN! Endurance 4800, Trail 4300 ja Agility 4100 L Vähintään kahden säkin tilaajalle KOTIINKULJETUS JA ALASKA COOLDRY KAULURI KAUPAN PÄÄLLE! Vähintään kahden säkin tilaajalle Edun arvo 3,99. Etutuote lisätään ostoskoriin automaattisesti. KOTIINKULJETUS JA ROYAL CANIN ENERGIALISÄ KAUPAN PÄÄLLE! € € 29 50 ALK. 79 90 2 X 15 KG 18x KOLME HERKULLISTA MAKUA! 95,TALVIPAKKASILLE! ARVO 24,90 ARVO 19,90 8 l Jägaren 6 l 2017
25x TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 (ark. 9-17) MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, 90400 Oulu Avoinna ark. 9-18 Ta rj ou ks et vo im as sa 30 .1 1. 20 17 as ti ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri itt ää . O ik eu d et m uu to ks iin p id ät et ää n. JÄMPTI LÄMPÖERISTETTY KOIRANKOPPI Tuplaseinämät ja 50 mm styreenieristys. Irrotettava koppiosa. Helppo huoltaa ja pestä. Kolme väriä. VALIO LIHA-ATERIAT 18 X 800G 100 % luonnollinen täysravinto koiralle. Soijaton, viljaton ja säilöntäaineeton. Kolme makua: kana, nauta ja sika-nauta. FLYING DOG AFTER DRINK ANNOSPUSSIT 25 X 20 G Sopii erityisesti koirille, joilta vaaditaan maksimaalista suorituskykyä ja jotka joutuvat kovaan rasitukseen. KRONCH PEMMIKAN ENERGIALISÄ 5 X 400G Erinomainen energialisä, kun koirasi tarvitsee nopeasti energiaa. Jo pienellä määrällä koirasi energiatasot palautuvat. JÄMPTI LÄMMITETTÄVÄ JUOMAKUPPI Pitää koiran juomaveden sulana. Ruostumatonta terästä. Tilavuus 2,8 l. SIS. RAHDIN 699,SUOSITTU! 129 90 LAADUKAS JA KESTÄVÄ! VOITA 500 € LAHJAKORTTI VERKKOKAUPPAAN! KATSO LISÄTIEDOT JA OSALLISTU ARVONTAAN » KOIRAVARUSTE.FI Pehmusti-kuivike KAUPAN PÄÄLLE! OSTA 2 MAKSA VAIN 44,90! PIENI ERÄ NOPEILLE! – heti varastosta! RUTI-REX KUIVIKE Luonnollinen mäntykuitupehmuste koirankoppiin. PEHMUSTI KUIVIKE Materiaalina kuusipuukuitu. Pitää kopin kuivana ja raikkaana. 24 90 24 90 VALIO LOHIÖLJY Huippu-uutuus lemmikin ihon, turkin ja polkuanturoiden hyvinvointiin. Saatavana 500 ml ja 1000 ml pakkauksessa. 13 90 ALK. HUIPPU-UUTUUS! 36 90 SÄÄSTÖPAKKAUS! 35 90 SÄÄSTÖPAKKAUS! 29 90 SÄÄSTÖPAKKAUS! KOIRANKOPIN LÄMMITIN Patterilämmittimessä on virtakatkaisija ja portaaton tehonsäätö. Lämmittimen pintaosat eivät koskaan ylitä 45°C lämpötilaa ja ovat näin koiralle turvallisia. SUOSITUT TÄYSRAVINNOT KAIKILLE KOIRILLE! 26 90 15 KG ALK. € NYT KAHDEN SÄKIN (MIN. 30 KG) OSTAJALLE KOTIINKULJETUS JA VALIO-ISTUINPÄÄLLINEN KAUPAN PÄÄLLE! ENERGIARUOAT KOVAAN KULUTUKSEEN! Endurance 4800, Trail 4300 ja Agility 4100 L Vähintään kahden säkin tilaajalle KOTIINKULJETUS JA ALASKA COOLDRY KAULURI KAUPAN PÄÄLLE! Vähintään kahden säkin tilaajalle Edun arvo 3,99. Etutuote lisätään ostoskoriin automaattisesti. KOTIINKULJETUS JA ROYAL CANIN ENERGIALISÄ KAUPAN PÄÄLLE! € € 29 50 ALK. 79 90 2 X 15 KG 18x KOLME HERKULLISTA MAKUA! 95,TALVIPAKKASILLE! ARVO 24,90 ARVO 19,90
10 l Jägaren 6 l 2017 JANNE MIETTINEN , Finlands viltcentral Aktivt skogsbruk, certifiering och vård av viltmiljöer Tornator Oyj är en av de största skogsägarna i landet. Innehavet omfattar cirka 600 000 hektar. En av bolagets skogsfastigheter ligger i Suovu väster om Kuopio. Där förbereder bolaget en demoskog för utbildning i viltvänligt skogsbruk. D en här demoskogen ska användas dels inom bolaget och dels gemensamt av Finlands viltcentral och Finlands skogscentral för utbildning inom naturvårdsprojektet Digiviltskog, som ingår i Metso-programmet. Demoskogen ska inkludera exempel på plantskogsvård, förhandsröjning och gallringar, och detta görs i form av ett samarbete mellan de tre organisationerna. I verksamheten ingår också utnyttjandet av undervegetation vid förnyelse av skog. Tyngdpunkten ligger på metoderna för odling av vanlig likåldrig skog eftersom dessa kommer att vara de dominerande i skogsbruket också i fortsättningen. Men visst finns det också en figur där det pågår ett försök med odling av olikåldrig skog. Undertecknad besökte Kuopio-projektet i slutet av maj tillsammans med Heikki Myöhänen, tf skogsbruksoch miljöchef på Tornator, och chefsplaneraren för demoskogen, Mika Tuomainen, som är kundrådgivare för skogsbruk och naturvård på Finlands skogscentral. Certifieringen stöder viltvänligt skogsbruk Myöhänen berättar att fokuseringen på viltet går väl ihop med bolagets skogsbruk och att personalen har en positiv inställning. Bolagets skogsbruksmetoder sammanfaller med det viltvänliga skogsbruket och därför behövs det inte några större förändringar i verksamheten. En faktor av betydelse i sammanhanget är att bolaget har valt FSCcertifiering för sina skogar. Myöhänen förklarar: – I demoskogen fortsätter vi med det tidigare samarbetet för ett viltvänligt skogsbruk och höjer kunnandet hos våra anställda och entrepenörer. Det handlar också om att förstå FSC-certifieringens motiveringar och bakgrund på ett djupare plan. I synnerhet på den här punkten har vi haft nytta av samarbetet med viltcentralens experter. Certifieringen ställer stränga krav, men större delen av målen för det viltvänliga skogsbruket uppfyller kriterierna. Som exempel på kraven kan vi ta övergångszonerna vid våtmarker, skyddszonerna vid vattendrag, de små våtmarkerna och tjäderns särställning. Likaså ligger FSC:s krav på andelen lövträd nära målen för det viltvänliga skogsbruket. FSC har också drivit på bolaget beträffande effektiviteten i verksamheten: när man på grund av certifieringen har lämnat objekt utanför skogsbruket eller begränsar användningen så upprätthåller man i stället effektiviteten i virkesproduktionen genom bland annat en snabb förnyelsekedja, högViltsnåret vid stickvägen ger viltet skydd samtidigt som en tjädertupp obehindrat kan flyga upp. Vid snåret Heikki Myöhänen, tf skogsbruksoch miljöchef på Tornator, och Mika Tuomainen, som är kundrådgivare för skogsbruk och naturvård på Finlands skogscentral.
Jägaren 6 l 2017 l 11 klassigt odlingsmaterial, skötselåtgärder som sätts in i rätt tid och gödsling. Även PEFC-certifieringen som används på stora arealer i vårt land inkluderar element som stöder viltets trivsel. Även där lämnar man kvar träd på föryngringsytor och som sådana går det bra med träd i viltsnår. Röjning bara där det behövs Det kanske viktigaste vid skötseln av viltskogar är förhandsröjningen och hur den görs. På Tornator förstår man att det i vissa fall är nödvändigt med röjning. Å andra sidan är röjningen en utgiftspost och därför röjer man bara där som det verkligen behövs. Man hemfaller alltså inte till något överdrivet städande. Enligt Myöhänen kan det finnas upp till 2000 granar (över två meter höga) per hektar i undervegetationen innan det behövs någon förhandsröjning. Enligt bolagets praxis motsvarar en gran fyra lövträd som sikthinder, vilket betyder att det i bolagets skogar kan finnas rejält mera lövträd i undervegetationen utan att det föreligger något behov av röjning. Om det i en stor figur finns mindre än en halv hektar som behöver röjas så låter man i allmänhet bli. Dessutom röjer man i figurerna bara de delar där det verkligen behövs. På det här viset håller man utgifterna i styr samtidigt som man gynnar viltet. Enligt Tuomainen på Skogscentralen var skogsmaskinsföraren i demoskogen en yrkesman med positiv inställning till viltet och han upplevde inte att arbetet skulle ha blivit nämnvärt svårare trots att det här och där fanns tätt med låga granar i undervegetationen. Snåren var små till arealen, så för det allra mesta var synligheten kring träden god på marknivå. Lösningarna görs på plats Myöhänen berättar att viltfrågorna framskrider i bolagets skogsbruk och anvisningar under FSC:s paraply. På detaljnivå är planeringen, som exempelvis viltsnåren, ännu inte fullständig. – Tröskeln att börja använda nya, nationella direktiv är i allmänhet hög eftersom man av responsen att döma också borde förkorta och banta de direktiv som redan finns. Det är bäst att gå fram i frågan utifrån egna erfarenheter. Kunskaperna sprider sig bland annat via utbildningsobjekten. På samma gång får de anställda en fingertoppskänsla för vad man kan göra för viltet utan att skogens ekonomiska avkastning blir lidande. Bolagets anställda har friheten att fatta självständiga beslut på jobbet, vilket betyder att de bästa metoderna omsätts i praktiken på stora arealer. Samma metoder passar självfallet lika bra på mindre ägor. När de stora bolagen får sällskap av mindre skogsägare så innebär det ljusare framtidsutsikter för mängder av fågelkullar. Projektet Digiviltskog Digiviltskog är ett projekt som drivs gemensamt av Finlands skogscentral och Finlands viltcentral. Projektet finansieras av Jordoch skogsbruksministeriet och ingår i Metso-programmet för att trygga mångfalden i skogarna i södra Finland. Projektet pågår till utgången av 2018 och där ingår: Vi skapar positionsdatabaser som stöder viltvänligt skogsbruk i Skogscentralens positionsinformationssystem. Med dem kan vi bedöma ett skogsområdes lämplighet som livsmiljö för hönsfåglar, med hänsyn till hur livsmiljöerna hänger ihop med varandra. Vi testar insamling av skogsdata som medborgarforskning genom att engagera jägarna. En begränsad mängd jägare rapporterar om viltets livsmiljöer och skogsskador i tjänsten Oma riista. Därifrån går informationen till Skogscentralens tjänst minskog.fi och vidare till skogsägaren. Vi höjer skogsfackmännens kunnande och vetande om viltvänligt skogsbruk och möjligheterna att använda datasystem. För ändamålet färdigställs 3-4 utbildningsobjekt på olika håll i landet Projektet är en fortsättning på metsoprojekten Viltet i kantzoner, Ut i viltskogen och Föregångare i viltvänligt skogsbruk. Den här gallringen är gjord med hänsyn till viltet. Trädbeståndet är skiktat och består av flera trädslag. I en viltvänlig skog ska den genomsnittliga sikten helst vara mindre än 70 meter. I en sådan skog är viltet skyddat mot rovdjur.
12 l Jägaren 6 l 2017 JARKKO NURMI och OLLI KURSULA , Finlands viltcentral Vilttrianglarna och jakten på skogshöns Numera använder vi färska resultat av triangelinventeringarna som underlag när vi bestämmer jakttiderna för skogshönsen. Användningen av viltdata i förvaltningen har motiverat triangelinventerarna ännu mer och under de senaste åren har vi överskridit drömgränsen 1000 inventerade trianglar. T idigare använde vi fjolårets resultat som underlag när vi bestämde jakttiderna för hönsfåglarna, vilket innebar att begränsningsbesluten ofta slog fel både tidsmässigt och geografiskt. Det är svårt att förutsäga hur hönsfågelstammarna kommer att se ut nästa år. Däremot fungerar det utmärkt med färska viltdata som beslutsunderlag. Användningen av färska viltdata har minskat på begränsningarna. På det gamla systemets tid var det mycket vanligare med begränsningar, vilket vi kan se med egna ögon om vi bläddrar igenom exemplar av tidningen Jägaren från åren efter millennieskiftet. I exempelvis Lappland var det nästan regel att begränsa jakten i den tidigare ändan, ofta fullkomligt oberoende av stammarnas tillstånd. Vi började använda färska viltdata under en period då hönsfåglarnas häckningsresultat var svagt, vilket betyder att det behövdes begränsningar. Men begränsningarna träffade nu rätt, både tidsmässigt och geografiskt, och vi har sluppit totalfredningar, utom för ripan. Triangelinformationen håller högsta klass Allt emellanåt hör man folk tvivlande säga att visst fanns det fåglar i triangeln, men vi råkade bara inte få syn på dem. Det är dock vilttrianglar. Det här skulle dock äventyra jämförbarheten och täckningsgraden hos resultaten. Det går ju inte att standardisera verksamheten med hundar och det finns inte hundar så det räcker till alla trianglar. Den viltinformation som systemet med vilttrianglar producerar håller hög kvalitet tack vare de långa och inbördes jämförbara tidsserierna. Det vore alltså oförnuftigt att göra ändringar i ett system som fungerar. Resultaten används kontinuerligt i statistiska analyser av olika slag och därför är kontinuiteten viktig. Om en inventering inte kan göras enligt anvisningarna så är det bättre att lämna den ogjord. Triangelinformationen analyseras noggrant Räknat i tid är fönstret för användningen av färsk viltinformation snävt och i somras pågick en diskussion om det, att begränsningarna som systemet tar fram blir fastställda först i början av september. Viltcentralens team för hållbar jakt bereder i praktiken sitt förslag till Jordoch skogsbruksministeriet Mera information om småviltets stammar hittar du på www.riistakolmiot.fi HA N N U HU TT U svårt att tänka sig att ett sådant problem och systematiskt fel skulle uppträda samtidigt i alla trianglar. Om en inventering görs enligt anvisningarna, med tre personer i bredd med 20 meter mellan sig, så visst blir hönsen upptäckta! Det har också framkastats förslag om att använda hundar vid inventeringen av
Jägaren 6 l 2017 l 13 Så här uppfylldes målen för sommarinventeringen 2017 På kartan är jaktvårdsföreningarna som under årets sommarinventering nådde det målsatta antalet trianglar markerade med mörkgrönt. För de övriga föreningarna visar kartans färg hur många trianglar till som borde inventeras för att nå målet. Föreningarna som är markerade med rött har landat längst borta från målet. För jv-föreningarna i Lappland är målet formulerat så, att de ska inventera minst en triangel per 500 km². För Uleåborg och Kajanaland gäller minst en triangel per 300 km² och i övriga delar av landet en triangel per 200 km². Som ett generellt mål gäller dock alltid minst tre trianglar per jaktvårdsförening. medan triangelinventeringarna fortfarande pågår. Det här jobbet görs delvis på nätter och veckoslut, och i samarbete med Naturresursinstitutet. Ministeriets utkast till förordning ska ut på remiss, vilket betyder att den slutliga förordningen blir klar i början av september. Jägarna kan dock mycket väl planera sina semestrar utifrån viltcentralens förslag som publiceras före sjöfågeljakten börjar. Användningen av triangeldata som underlag i viltcentralens förslag är så etablerad att det i regel inte blir några större ändringar i förslaget. För förslaget till jakttider går man igenom de regionala triangelresultaten. Till de viktigaste variablerna hör hönsfågelstammarnas tätheter per art, produktionen av ungar samt långtidsoch korttidstrenderna. Tillvägagångssättet kan anses trygga kontinuiteten för jakten på hönsfåglar eftersom vi kan reagera omedelbart på variationerna hos stammarna. Det är för viltets och jägarnas bästa att viltinformationen är riktig. Ingen annanstans i världen används ett system som bygger på lika omfattande inventeringsdata och som använder lika färsk information. Tillämpningar för användningen av triangelinformationen utvecklas Finlands viltcentral och Östra Finlands Varje sida i en vilttriangel är fyra km lång, vilket betyder att inventeringslinjen är totalt tolv km lång. Linjerna är oförändrat de samma år efter år även om de skulle drabbas av avverkningar. På sommaren räknar man de observerade hönsfåglarna och på vintern spåren efter jaktbara däggdjur i snön. universitet driver ett utvecklingsprojekt med syftet att beskriva, underlätta och automatisera användningen av hönsfågelinformation. Inledningsvis koncentrerar sig projektet på att stöda viltförvaltningens beslutsfattande om jakttiderna, men längre fram ska verktyget utvecklas så att också jaktföreningar kan använda det. Projektet har redan avkastat preliminär information som bemöter kritiken som ibland framförs mot de konsekvenser som väderleken och en tidigareläggning av inventeringarna har för triangelresultaten. En skillnad på tio dygn beträffande tidpunkten för en inventering påverkar resultaten med cirka fem procent. Det vill säga att om en inventering görs den 20 juli så blir cirka 5 procent färre fåglar observerade än om inventeringen skulle göras i början av augusti. En temperaturökning på en grad under inventeringsdagen ökar mängden observationer med cirka en procent. Om det är 20 grader varmt när inventeringen görs så observeras fem procent fler fåglar än om temperaturen skulle vara femton grader. Sådana här skillnader har inte någon avgörande betydelse för inventeringarna och tack vare beskrivningen kan vi i fortsättningen ta hänsyn också till dem. Tack till alla jägare som inventerar trianglar! Det här jobbet gör vi för att skogshönsstammarna ska må bra och för att säkerställa jaktens hållbarhet. Att delta i triangelinventeringarna är det bästa sättet att bevaka skogshönsens intressen.
16 l Jägaren 6 l 2017 Skogsharen minskar, fältharen ökar PEKKA HELLE och KAARINA KAUHALA , Naturresursinstitutet Luke På 90-talet började skogsharen minska i landets sydvästra delar och nedgången omfattar nu nästan hela landet. På riksnivå har medelvärdet för spårtätheterna i snö minskat till hälften. Under den här trettioårsperioden har avskjutningen minskat ännu brantare, till ungefär en tredjedel. Enligt triangelinventeringarna har fälthararna under samma tid blivit ungefär fem gånger fler medan avskjutningen bara har ökat en aning. T riangelinventeringarna har pågått i 29 år och enligt det här materialet har spårtätheten för skogsharen i landet som helhet i stort sett halverats (bild 1). Nedgången började i sydväst och väst, och har framskridit norrut och österut. Nästan hela södra och mellersta Finland är ett område med en avsevärd minskning. Samma fenomen kan också observeras i Norra Savolax, där skogsharen har varit stark. Spårtätheterna har minskat med åtminstone 70 % i sydvästra Finland och Österbotten. Även i viltcentralsregionerna Uleåborg och Lappland uppgår minskningen till en tredjedel. Kajanaland är det enda området där spårtätheterna inte har minskat under triangelperioden medan utförsbacken är lindrig i Norra Karelen och Mellersta Finland. På regional nivå har skogsharens populationer även i vintras varit utpräglat splittrade (bild 2). De största spårtätheterna observerades i inlandet, på olika håll i landets södra och mellersta delar. Värt att notera är att skogsharen har minskat kännbart också i sådana områden där fälthararna är mycket få eller förekommer sporadiskt. Fältharen har däremot ökat kraftigt. Ökningen i spårtäthet i landet som helhet tyder på att stammen har blivit ungefär fem gånger större på nästan 30 år. De största regionala spårtätheterna noterades i Södra Tavastland, Nyland, Egentliga Finland och Satakunta. Utanför fältharens huvudsakliga förekomstområde noterades bara enstaka observationer. Inte heller har arten under de senaste åren spritt sig norrut i någon nämnvärd omfattning. Färre skogsharar fällda, aningen fler fältharar Under de senaste 30 åren har mängden fällda skogsharar minskat till ungefär en tredjedel (bild 3). Toppnoteringarna under den här perioden, cirka 400 000 harar, är likaså klart mindre än på exempelvis 70och 80-talet. Nedgången i avskjutning har varit klart brantare än nedgången i spårtäthet. Den minskande avskjutningen verkar ha varit någorlunda likartad i de olika delarna av landet. Om vi ställer antalet fällda skogsharar i relation till de enskilda viltcentralsregionernas areal, så ligger tyngdpunkten i avskjutningen klart och tydligt i Norra Savolax och Norra Karelen. Under innevarande årtionde har avskjutningen i de här regionerna i genomsnitt legat på drygt 1,5 individer per kvadratkilometer mark och år. I relation till arealen minskar avskjutningen klart och tydligt när vi rör oss norrut, västerut och söderut från det här området. En ingående granskning ur den här vinkeln av avskjutningens fördelning har publicerats i Suomen Riista 2016 (s 83-98), kallad ”Pienriistan metsästysverotus Suomessa 1996?2015”. Under samma tidsperiod ökade antalet fällda fältharar bara en aning. Det är egentligen bara på 90-talet som vi kan notera en tydlig ökning av avskjutningen. Sedan dess har den legat på ungefär samma nivå i nästan två decennier. Värt att notera är att i området där fältharen huvudsakligen förekommer Södra Tavastland, Satakunta, Nyland, Egentliga Finland så var avskjutningen under exempelvis det senaste referensåret (2016) nästan åtta gånger större än för skogsharen. Orsaken till att antalet fällda fältharar har ökat så anspråkslöst samtidigt som fälthararna har blivit så många fler, känner vi inte till med säkerhet. Kanske förhåller det sig så, att en betydande del av fälthararna befinner sig ”i säkerhet” för jakt invid tät bebyggelse och trafikleder, där det dessutom är svårt eller omöjligt att jaga med hund. Granskning av hotstatus och uppföljning Ända sedan 80-talet har det gjorts granskningar av hotstatusen för arterna i vårt land med ungefär tio års mellanrum. Vid granskningen som gjordes år 2000 bedömdes skogsharen fortfarande som livskraftig, men år 2010 bedömdes den som nära hotad eftersom stammen hade minskat kännbart under den föregående tioårsperioden. Då förekom skogsharen fortfarande allmänt och stammen var stor, men nedgången var så betydande att det var uppseendeväckanKI M M O PÖ RI
Jägaren 6 l 2017 l 17 de. För fåglarna och däggdjuren gjordes följande granskning av hotstatusen redan fem år efter den föregående granskningen, det vill säga 2015, och då klassades skogsharen igen som livskraftig eftersom stammen inte längre var mindre än den hade varit tio år tidigare. Följande granskning av alla arter i vårt land görs 2019. Det enda metoden vi har i vårt land för att följa med skogsharen är vinterinventeringen av vilttrianglar, det vill säga räkningen av spår i snön. Men trianglar i skogbevuxna marker är inte det bästa sättet att klarlägga storleken på fältharens stam. Här fungerar det mycket bättre med fälttrianglarna som löper över odlad mark och skogsholmar. Med viltoch fälttrianglarna får vi inte fram antalet individer, det vill säga storleken på de båda harstammarna här i landet, men spårtätheterna avspeglar sannolikt stammarnas relativa storlek och synliggör tydliga trender. Enligt det här materialet skulle skogsharens stam i stort sett ha halverats i landets södra delar på 90-talet. Tillbakagången har förknippats med att snön ligger under en allt kortare tid, vilket ökar predationen riktad mot arten; en vit hare på barmark lyser i ögonen på rovdjuren samtidigt som bristen på snö underlättar rävens predation eftersom den sjunker djupare i lös snö än haren. Dessutom blir det svårare för haren att övernatta i skydd av snön. Vi känner inte med exakthet till alla orsaker till att skogshararna blir färre, men efter hand som klimatet blir varmare så ökar alltså hotet från rovdjuren medan skogshararnas konkurrenter fälthararna blir fler. Dessutom förekommer det korsningar mellan skogshare och fälthare. När sådant händer är det en fältharshane som parar sig med en skogsharshona, och det är skogsharen som blir lidande. Fältharshanen hinner ju under samma fortplantningssäsong para sig också med fältharshonor, och då föds det fler ”renrasiga” fältharar. Vi känner till att skogsharen har gått tillbaka också i Sverige och Ryssland. Förmodligen är det fältharen som är det största hotet mot skogsharen; konkurrensen, korsningarna och eventuellt också sjukdomar. Svårigheterna med att räkna spår i snön Räkningarna av spår i snön i vilttrianglar och fälttrianglar är den bästa metoden vi har för att uppskatta storleken på de båda harstammarna, även om de bara ger oss information om de relativa förekomsterna (spårtätheterna). I södra och västra Finland blir det allt vanligare med vintrar och inventeringsperioder utan tillräckligt med snö för att kunna genomföra inventeringarna. I söder blir det också vanligare med lägen då det i princip finns en aning snö, men i brist på ny snö så hårdnar snötäcket eftersom temperaturen sicksackar kring nollstrecket så att det inte går att inventera. Det finns ingen färdig metod som kan ersätta räkningarna av spår i snön, vilket innebär att när det blir allt glesare mellan de lämpliga inventeringsåren så blir det också allt svårare att upptäcka förändringar. I övriga regioner finns det för snölösa vintrar några metoder för att uppskatta de relativa förändringarna hos djurstammarna på regionnivå. En av metoderna är att räkna harspillning med ett stickprovsförfarande. För inventeringsbehovet i större områden räcker metoden säkerligen inte till, eftersom intresset bland jägarna knappast är särskilt stort för att staka ut provrutor och varje år plocka harpiller. Dessutom borde det gå att se skillnad på pillren efter fälthare och skogshare. I norra Finland gjordes på 80-talet försök där man räknade skogsharar utmed vägar tidigt på morgonen sent på våren. I flera länder följer man med däggdjursstammarna enbart genom avskjutningsstatistiken. Men avskjutningen påverkas av långt fler faktorer än stammens storlek. KI M M O PÖ RI Bild 2. Spårtätheterna för skogshare och fälthare vid inventeringen av spår i snön vintern 2017. Observera att diagrammen har olika skalor (spår /10 km /dygn). 40 35 30 25 20 15 10 5 1988 1998 2008 2018 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 1988 1998 2008 2018 Skogshare Fälthare Bild 1. Variationerna i spårtäthet för skogshare och fälthare vid inventeringarna av spår i snön 19892017. Lodaxeln: antal korsande spår /10 km /dygn. Den raka linjen beskriver utvecklingens trend. Observera att diagrammen har olika skalor. Indexet för spår i snön (spår /10 km /dygn) 2017 för skogshare Indexet för spår i snön (spår /10 km /dygn) 2017 för fälthare Sommarinventeringen 2017 Sommarinventeringen 2017
18 l Jägaren 6 l 2017 Korsningar mellan fälthare och skogshare även i Finland RIIKKA LEVÄNEN och JAAKKO POHJOISMÄKI , Östra Finlands universitet ? MERVI KUNNASRANTA , Naturresursinstitutet ? Bilder: MERVI KUNNASRANTA D e första observationerna av fältharshanar som parar sig med skogsharshonor gjordes i hägn på 60-talet. Under flera decennier trodde man att korsningar var sällsynta eftersom arterna förekom i olika livsmiljöer. I stor skala undersöktes korsningarna för första gången vid millennieskiftet i Sverige, men under de senaste åren har korsningarna mellan de båda arterna undersökts mera ingående också i vårt land. I ett projekt som leds av Östra Finlands universitet har viltforskare undersökt hur pass vanligt det är med korsningar och korsningarnas geografiska spridning. Vi klarlägger också om fältharen gynnas av generna som den får av skogsharen. Jägarna har skickat in drygt 1000 prover Jägarna skickade in större delen av proverna under åren 2013 till 2016. Merdelen av proverna kom från det som tidigare var Östra Finlands och Uleåborgs län, det vill säga från det område där bägge arterna fortsättningsvis förekommer ganska allmänt. Jägarna bestämde arten och skickade in ett öra som prov. Ungefär hälften av proverna artbestämdes som skogshare, nästan hälften som fälthare och fem procent som sannolika korsningar, av utseendet att döma. Vi isolerade Under de senaste 30 åren har skogshararna minskat i vårt land, i synnerhet i de södra delarna. I Sverige har skogsharen försvunnit helt och hållet från landets södra delar samtidigt som fältharen har blivit vanligare. För fältharen går det mycket riktigt bra i Skandinavien och de allt mildare vintrarna hjälper arten att sprida sig allt längre norrut. Korsningarna mellan de två arterna betraktas som ett av flera hot mot skogsharen. DNA-provet visade att den här ljusa fältharen var renrasig. Enbart med ledning av färgen på pälsen är det nära på omöjligt att känna igen en hybrid i naturen.
Jägaren 6 l 2017 l 19 DNA från öronproverna för att undersöka korsningarna på gennivå. 900 prover valdes ut till undersökningen. I vår undersökning fann vi gener från den andra arten hos 48 individer. De här individernas föräldrar eller någon tidigare uppsättning föräldrar i släkten hade varit en fälthare och en skogshare. Att känna igen hybrider i terrängen är däremot en vansklig uppgift eftersom de är fertila och deras avkomma kan återkorsa sig med bägge arterna. Avkomman till en korsning kan se ut som en fälthare eller en skogshare även om den här individen har i sin arvsmassa gener från den andra arten på grund av korsparning i en tidigare generation. Dessutom har fältharen under de senaste hundra åren anpassat sig till förhållandena med mera snö, så att somliga individer numera byter till en ljusare vinterpäls. Av individerna som enligt sitt utseende bedömdes som korsningar visade sig cirka 70 procent vara genetiskt renrasiga av någondera arten. Av de verifierade korsningarna såg en klar majoritet ut som renrasiga fältharar eller skogsharar. Första generationens korsningar som ser ut som en mellanform mellan fälthare och skogshare verkar vara sällsynta i naturen. Korsningar vanligast i östra Finland Våra undersökningar visade att det förekom klart oftare att gener av skogshare överfördes till fältharar, vilket stämmer överens med tidigare observationer i Sverige. Även i vårt land bär i genomsnitt tio procent av fälthararna på dna av skogshare medan mindre än två procent av skogshararna var korsningar eller återkorsningar. Av allt att döma får skogsharshanarna sällan tillfälle att para sig med fältharshonor medan fältharshanarna kan lyckas para sig med honor av bägge arterna. Korsningarnas geografiska variationer är stora och de är vanligast där bägge arterna förekommer relativt allmänt. I södra Finland, där vintrarna är korta och fälthararna dominerar, utgör hybridungarna mindre än två procent medan siffran varierar mellan 10 och 32 procent i de tidigare Östra Finlands och Uleåborgs län. Motsvarande fenomen har observerats också i södra Sverige där det inte har påträffats några tecken på korsningar med skogshare trots att arterna tidigare förekom sida vid sida där. Det är tänkbart att generna som vid en korsning överförs till den andra arten inte är mer än ett övergående fenomen i trakter där de båda arterna lever sida vid sida. När skogshararna sedan blev färre och korsningarna sällsyntare så trängdes skogsharens gener ut från fältharens arvsmassa. Samtidigt finns det även några andra faktorer som påverkar harstammarnas storlek. För skogsharen, som är anpassad till kalla vintrar, innebär klimatförändringen med kortare och snöfattigare vintrar en rejält försvårande omständighet medan samma fenomen hjälper fältharen att klara vintern. Under snöfattiga vintrar har skogsharen ingen fördel av sin vita vinterpäls eller snöskotassarna, utan tvärt om är det rovdjuren som gynnas. Till det allt mildare klimatet och konkurrensen arterna emellan kommer sjukdomar, starka rovdjurspopulationer, förändringar i levnadsmiljön och effektiv slyröjning. Allt detta har konsekvenser för harstammens storlek. I projektet återstår att göra ytterligare undersökningar av hur de båda arterna använder sin levnadsmiljö och växelverkan dem emellan. Med en mindre mängd prover ska vi också undersöka hybridiseringens konsekvenser för arternas livskraft. När projektet avslutas kommer vi också att rapportera om resultaten av de här undersökningarna. Åkrar, trädgårdar och parker nära skog är potentiella platser där fältharar och skogsharar kan råka på varandra i naturen. Proverna av skogshare och fälthare som analyserades i undersökningen omfattade hela landet utom Lappland. Storleken på varje cirkel visar antalet prover. På kartan är de fältharar som bar på dna av skogshare markerade med rött och de skogsharar som bar på dna av fälthare markerade med orange. Någonstans i de här individernas stamtavla har alltså en fälthare och en skogshare parat sig med varandra och generna har genom återkorsning stannat kvar i arvsmassan. Skogshare Fälthare
20 l Jägaren 6 l 2017 TERO KUITUNEN Hundpejl och jakt med drivande hund En drivande hund är i flera avseenden en fri själ. När husse tar av kopplet får instinkterna dra iväg med jycken och strax därpå kan den befinna sig väldigt långt borta. Numera är det här inte längre ett problem bara hunden har en pejl på sig. Men har pejlen förändrat jakten med drivande hund? T eknologin förändrar ju livet för oss, så varför skulle den inte påverka jakten också? I september hade jag tillfälle att sitta vid jägarbrasan med en veteran i drevhundssammanhang, Pentti Leinonen från Mellersta Finland, och prata om det här. Leinonen hade precis hämtat sin hund Arttu från grannens marker dit den hade löpt hack i häl på en skock hjortar. Vitsvansarna håller precis på att bli vanliga i den här trakten och det trasslar till också för erfarna drivare. – Pejlen är i första hand till för hundens säkerhet. Jag har några gånger hämtat Arttu ända från grannkommunen och det som man i sådana här situationer får vara mest rädd för är att hunden springer ut på en stor väg och blir överkörd. Idén med pejlen är att hitta hunden vid kritiska situationer, och inte någonting annat! slår Leinonen fast och tillägger: Och det blir bara viktigare nu när rådjuren och hjortarna tycks bli fler också här. Somliga drivare behöver pejlen mer än andra – Redan när Arttu var valp insåg jag att han behöver en pejl, och han är den första av mina hundar som har varit på det viset. Mina tidigare hundar sökte klart närmare mig och det fanns inte något särskilt behov av pejl med dem. Därför bommade jag helt och hållet perioden med såna där teveantennpejlar. Men å andra sidan har jag aldrig bytt den här pejlen till en nyare fast den är nästan tio år gammal eftersom den funkar fint. Batteriet har jag bytt en gång. Att Arttu vågar söka såpass långt från sin husse beror på förtroende, nämner Leinonen. – Man får aldrig överge sin hund, det raserar förtroendet och sen har man hunden jämt kring fötterna. När hunden vet att den hittar husse så vågar den arbeta självständigt. Det här rådet riktar Leinonen särskilt till alla unga som har en drivande hund. När det här förtroendet är etablerat så kan också den yngre generationen någon gång lämna pejlen hemma och prova på hur det känns att jaga traditionellt och teknologifritt. Blygsam inverkan på jakten Som Leinonen ser på saken så har pejlen egentligen inte förändrat kärnan i jakten med drivande hund. Men efter en smula eftertanke lägger han till: – Naturligtvis har pejlen den fördelen, att om drevet börjar så långt borta att man inte hör skallet så kan man kika på skärmen var nånstans hunden befinner sig och gå dit direkt utan att behöva leta hit och dit. Men om skallet hörs eller om hunden håller kontakt med husse på nåt annat sätt, så kan husse stoppa telefonen i fickan och koncentrera sig på jakten. Pentti Leinonen Drivande hundar sedan 1964 Favoritvilt: skogshare