Jä g ar en 1 l 2016 Kom ihåg jv-föreningens årsmöte! NATURDAGAR INTRESSERAR SKOLORNA Vad lodjuren äter på vintern
2 l Jägaren 1 l 2016 Egentliga Finland: Kuralagatan 2, 20540 Åbo tf jaktchef Jörgen Hermansson, tel. 029 431 2342 tf viltplanerare Heli Paavola, tel. 029 431 2343 Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi jaktchef Jukka Keränen, tel. 029 431 2231 tf. viltplanerare Janne Miettinen, tel. 029 431 2264 förvaltningssekreterare Ritva Juntunen, tel. 029 431 2233 Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax jaktchef Stefan Pellas, tel. 029 431 2311 förvaltningssekreterare Lena Södergård-Ahlskog, tel. 029 431 2313 Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi jaktchef Sami Tossavainen, tel. 029 431 2304 viltplanerare Urpo Kainulainen, tel. 029 431 2252 Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä tf. jaktchef Olli Kursula, tel. 029 431 2242 tf. viltplanerare Teemu Lamberg, tel. 029 431 2212 förvaltningssekreterare Seija Kiiveri, tel. 029 431 2243 Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu jaktchef Juha Kuittinen, tel. 029 431 2291 viltplanerare Reijo Kotilainen, tel. 029 431 2292 Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 029 431 2301 tf. viltplanerare Ohto Salo, tel. 029 431 2305 förvaltningssekreterare Tuula Ruuskanen, tel. 029 431 2303 Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala jaktchef Jani Körhämö, tel. 029 431 2281 viltplanerare Otto Hölli, tel. 029 431 2284 förvaltningssekreterare Leena Särkijärvi, tel. 029 431 2283 Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors jaktchef Visa Eronen, tel. 029 431 2331 viltplanerare Antti Piironen, tel. 029 431 2332 förvaltningssekreterare Carola Lönnfors, tel. 029 431 2333 Satakunda: Porintie 9 B 6, 29250 Nakkila jaktchef Antti Impola, tel. 029 431 2321 viltplanerare Reima Laaja, tel. 029 431 2322 förvaltningssekreterare Tuija Korhonen, tel. 029 431 2323 Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn jaktchef Erkki Kiukas, tel. 029 431 2221 viltplanerare Jouni Tolvanen, tel. 029 431 2222 förvaltningssekreterare Airi Karvinen, tel. 029 431 2223 Södra Savolax: Virastotie 3 bost 2, 51900 Juva jaktchef Petri Vartiainen, tel. 029 431 2211 tf. viltplanerare Ohto Salo, tel. 029 431 2305 viltplanerare Teemu Lamberg, tel. 029 431 2212 förvaltningssekreterare Tuula Varjus, tel. 029 431 2213 Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus jaktchef Jyri Rauhala, tel. 029 431 2201 viltplanerare Sirpa Kuhlström, tel. 029 431 2203 viltplanerare Marko Muuttola, tel. 029 431 2116 Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 029 431 2261 viltplanerare Harri Hepo-oja, tel. 029 431 2262 förvaltningssekreterare Ritva Oksanen, tel. 029 431 2263 Österbotten: Vapaudentie 32–34 B 22, 60100 Seinäjoki jaktchef Mikael Luoma, tel. 029 431 2271 viltplanerare Juha Heikkilä, tel. 029 431 2272 förvaltningssekreterare Sirpa Hakala, tel. 029 431 2273 Huvudstadsregionens jägarbyrå: tel. 050 347 2400 REGIONKONTOR Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Internetbutik tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Redaktionens adress : Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion : Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Henna Väyrynen, tfn. 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Jouni Tanskanen, Annamari Alanne, Marko Svensberg, Petri Vartiainen och Henna Väyrynen Jägaren Nr. 1/2016 65. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 29.3.2016. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri : Hansaprint 2016/Jag16_01 Pärmfoto : Hannu Huttu Medlem i Tidningarnas Förbund
Jägaren 1 l 2016 l 3 Innehåll l 1 l 2016 4 Skapa ett Oma riista-användarnamn 5 Ledaren: Jägarbild i förändring 6 Jägarna viktiga för naturskyddet 9 Ordförandens spalt: Jaktvårdsföreningarnas årsmöte närmar sig 12 Små insatser skapar livsmiljöer för viltet 14 Stadiga steg mot viltvänligt skogsbruk 16 Reijo Orava i pension: ”Äntligen hinner jag jaga!” 18 Välstånd av klövviltet 20 Utbildade jägare betraktar viltet som närmat 24 Hur går det för jakthandeln? 28 Damer jagade hjort i Sastamala 30 Succé med jakt och fiske på schemat 32 Plansch: Räv 34 Vad lodjuren i renskötselområdet äter på vintern 36 Svårt bestämma ålder och kön på lodjur 38 Finlands aktivitet räddade jakten efter sädgås 40 Positivt pilotprojekt för älgdata 42 Jägarexamen förnyas: Viltet kan användas till mycket 44 Nationalparkerna i havsområdena: Jakten efter små rovdjur viktig! 47 Vitsvanshjorten 48 Dovviltet 125 år i Finland: Spridning i Finland 50 Vitsvansviltets gåva till hjortdjuren i vårt land 51 Jakttidningarna digitaliseras 52 Beredskap även för svåra frågor 54 Kallelse till jv-föreningens årsmöte 58 Nyhetsmagasinet 60 Viltvårdens årsklocka 61 Jakt och jägare 62 Åland Vaktombyte s. 16 Klövdjuren nyttiga för markägarna s. 18 H en na V äy ry n rn Uppåt för jakthand eln s. 24 Viltvänligt skogsbruk i medvind s. 14 M ik ae l W ik st rö m Ja ri Ko st et
4 l Jägaren 1 l 2016 Registreringen görs i fem steg 1 Vi skickar ett mejl till adressen du uppgett för att kontrollera att den fungerar. 2 Fortsätt registreringen genom att klicka på länken i mejlet. 3 Godkänn tjänstens användarvillkor. 4 Identifiera dig med din bankkod i tjänsten Vetuma. 5 Välj ett lösenord och ange ditt mobilnummer. EN ENDA GÅNG! Det elektroniska jaktkortet Tjänsten fungerar och uppdateras elektroniskt. Fungerar med dator och smarttelefon. Börja med att registrera dig! För att registrera dig behöver du en egen fungerande e-postadress. 1 Gå in på oma.riista.fi > Svenska. Klicka ”Skapa Oma riista -användarsignum” och fyll i din e-postadress. Skapa ett Oma riista användarnamn och hantera dina viltärenden på nätet Så här registrerar du dig Så här använder du Oma riista Ladda ner gratis mobil applikation Börja med att registrera dig! Betalt jaktvårdsavgiften? Tjänsten laddar upp ditt elektroniska jaktkort. Ladda ner gratisappen i Googles, Apples eller Microsofts appbutik. Nu har du jaktkortet i din smarttelefon! Lika giltigt som ett jaktkort av papper! I tjänsten Oma riista kan du också skrivaut ett intyg på betald jaktvårdsavgift och ett certifikat för jaktresan till utlandet. 1 5 2 3 4 I tjänsten Oma riista är det enkelt att skriva in vilt som du har observerat eller fällt, och att göra avskjutningsanmälan. 6 LADDA NER – DET ÄR GRATIS! 1 2 2 3 5 4 4 Vetuma är en identifieringstjänst 5 E-postadressen + lösenordet = Oma riista -användarnamnet 3 4 Nytt lösenord Bekräftelse lösenord 1 C M Y CM MY CY CMY K omariista_metsastyskortti_sve.pdf 1 23/08/15 00:32
Jägaren 1 l 2016 l 5 Samhället förändras och folk flyttar till städer och tätorter samtidigt som befolkningen på landsbygden blir allt glesare och äldre. Stereotypen för den finländska jägaren har varit en viltvårdande jägare som inte bara jagar utan dessutom är aktiv i jaktföreningen, gör viltvårdsarbeten och inventerar vilt. Med sin aktivitet har han skapat jaktmöjligheter för medlemmarna i jaktföreningen och socialt välbefinnande i bysamhället. När de stora åldersklasserna blir äldre krymper det här fundamentet oroväckande i jaktföreningarna, som förgubbas. Vem ska sedan släpa ut älgarna från skogen? Vem träder till när talkogänget krymper? Visserligen ger föreningarnas ungdomsarbete resultat, men bara i den närmsta kretsen kusinerna som bor i stan når man inte. I de flesta föreningar är avgången på grund av ålder större än tillskottet av ungdomar. Men även de urbaniserade finländarna är intresserade av jakt. Om det i bekantskapskretsen inte finns någon som tar en med på jakt när man är barn så kan intresset tända till senare, i vuxen ålder. Jobbet och familjen binder dagens finländare, men också boningsorten kan göra det så gott som omöjligt att vara med fullt ut i en jaktförenings verksamhet. Vi kan därför säga att det parallellt med den traditionella finländska jägartypen har uppstått en ny urban jägarstereotyp. Karaktäristiskt för den nya typen av jägare är att han önskar sig kortvariga och varierande jaktmöjligheter med ett fritt sammansatt gäng kamrater. Den här jägaren är medveten om sina brister i jägarkunskaper och letar på nätet efter goda råd av erfarna jägare. Och han tränar skytte med en ödmjuk inställning på skjutbanan. Som guide och mentor för sitt jagande godkänner han beredvilligt en jägare med större erfarenhet. Den nya typen av jägare satsar också ekonomiskt på sin hobby. Han skaffar sig utrustning och är beredd att betala för att delta i jakter eller ersätta en jaktförening för kostnader när han inte kan ställa upp på talko. Han köper också kompletta tjänster och jaktpaket. Den nya typen av jägare skapar en efterfrågan på jakttjänster. Under de senaste åren har det i vårt land uppstått ett utbud av jakttjänster riktade till företagskunder, men utbudet riktat till privatpersoner är tills vidare nästan synonymt med Forststyrelsens tillståndstjänster. På många håll sitter gubbarna vid jägarbrasan och grunnar på nya verksamhetsmodeller. Det är jaktföreningarna som driver vilthushållningen i vårt land, men det går inte över en natt att förvandla den talkobaserade verksamhetskulturen i bysamhällena till en tjänsteproducent. När verksamheten börjar handla om pengar inställer sig dessutom genast frågan om hur nyttan som jakten avkastar ska fördelas rättvist mellan markägarna och jaktföreningen. Vem ska alltså svara på den växande efterfrågan på jakttjänster? Det ligger också andra förväntningar i luften: Jaktintresserade företagare på landsbygden letar efter möjligheter till jakt och friluftstjänster i företagsform. Markägarna både de som bor på landsbygden och de som bor i städer är intresserade av det mervärde som vilthushållningen skapar för markägandet. Även intresset för vildmat skapar förväntningar på en förändring. Konsumenterna är intresserade av vilt på matbordet, men med de nuvarande verksamhetsmodellerna stannar så gott som allt i jägarnas egna hushåll. Viltet skapar välfärd. Men viltet skulle skapa ännu mera välfärd om det kunde fördelas i vidare cirklar utanför de aktiva jägarnas krets, till jaktintresserade som bor i städer, till konsumenterna och till markägarna. Den samhälleliga acceptansen av jakten är en ödesfråga. Därför får vi inte utestänga den jaktintresserade urbaniserade delen av befolkningen. Jägarbild i förändring Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Ledaren
6 l Jägaren 1 l 2016 Jarkko Nurmi , Finlands viltcentral Jägarna viktiga för naturskyddet trategin betonar särskilt engagerandet av markägarna och ett gott samarbete med dem, och på den punkten har jägarna långa traditioner. Hos oss uppfattas jaktens och naturskyddets syften ofta som motsatser och i regel råder det totalförbud mot jakt i naturskyddsområden. Ute i världen är det här tänkesättet historia och naturskyddsområden sköts tillsammans med jägarna. För att naturskyddet ska vara framgångsrikt är det absolut nödvändigt med samarbete eftersom det – bland annat – är svårt att skydda sjöfåglarna om det vimlar av mink och mårdhund där de häckar. Viktig roll för ökad mångfald i naturen För ökad mångfald i naturen är det avgörande att skötseln av vardagsnaturen är integrerad i jordoch skogsbruket. Nätverket av naturskyddsområden är alltid splittrat och områdena är ofta avsedda för vissa speciella arter. Jordoch skogsbruket omfattar däremot stora arealer, vilket innebär att den viltvård och iståndsättning av livsmiljöer som görs där är viktig för en stor och brokig skara arter, och för ökad mångfald i hela landet. Dessutom är flera viltarter så kallade nyckelarter. En stark tjäderstam är ett tecken på att hela skogsnaturen mår bra. En stark population av rapphöns visar att det står väl till med lantbruksmiljön. Genom att sköta väl om viltet stöder vi djurlivet i sin helhet. Stor potential hos markägarna som jagar Den hållbara jakten bygger alltid på att viltstammarna ska må bra, och det här tillståndet ska vi försöka trygga effektivt och på lång sikt. Flera arter av vilt är försvagade för att människan har splittrat och försämrat deras livsmiljöer. Konsekvenserna av klimatförändringarna är däremot ett globalt problem som drabbar alla. Människan har förändrat landskapet i stor skala och det traditionella naturskyddets metoder räcker inte till för att bevara ekosystemtjänsterna, arterna och livsmiljöerna. Avgörande för att vi ska nå ett bättre tillstånd i naturen är att vi bedriver en förnuftig, effektiv och anpassad naturvård och dito naturskydd som verkställs på landskapsnivå. Här kan vi urskilja tre element: naturvård som bedrivs integrerat i jordoch skogsbruket, aktiv viltvård och iståndsättning samt traditionell skötsel av naturskyddsområden. Med sin nya strategi bidrar Finlands viltcentral till naturskyddet, med förhoppningen att detta ska öka uppskattningen för den naturvård som jägarna bedriver. Viltförvaltningen och jägarna önskar dra sitt strå till stacken för att vardagsnaturen och naturskyddsområdena ska må bättre. Markägarna som jagar äger nästan hälften av arealen privatskog i vårt land. Om vi kan engagera den här gruppen och få den att S Finlands viltcentral beredde i höstas sin strategi för naturskydd och naturvård. Syftet är att förbättra vilthushållningens ställning vid skötseln av naturskyddsområden och att lyfta fram det arbete som jägare och markägare gör för naturen. Skötseln av våtmarker, det viltvänliga skogsbruket och den skötsel av jordbruksnaturen som görs inom lantbruket kommer i framtiden att utgöra allt viktigare komponenter i den etiska kedjan av näringar.
Jägaren 1 l 2016 l 7 Ju ha Si ek ki n en VISION FÖR NATURVÅRDEN lll Syftet med Finlands viltcentrals skötselplan och de tillhörande utvecklingsprojekten är att förbättra tillståndet för viltets livsmiljöer i jordoch skogsbruksområden. Det här görs alltid i samarbete med företrädare för jordbruket, skogsbruket och miljöbranschen, och med dem som bor på de berörda orterna. Jaktföreningen på orten iståndsatte på talko den igenvuxna sjön Pyhäjärvi i VähäKomu och skapade en cirka 20 hektar stor, idealisk miljö för sjöfåglar. Även krävande och fredade arter som svarthakedopping häckar numera där. VISION FÖR NATURSKYDDET lll Finlands viltcentral är ingen motståndare till skyddandet utan önskar dra sitt strå till stacken för naturvården i skyddsområdena. Också skyddsområdena behöver jakt och skötseln blir mycket effektivare om vi kan engagera ortsborna i verksamheten. Det här sparar samtidigt på statens resurser och lindrar konflikterna som skyddandet kan ge upphov till. Det är inte ovanligt att naturen i skyddsområden lider av det kategoriska jaktförbudet och bristen på alternativ.
8 l Jägaren 1 l 2016 ”Viltvårdsarbetet gynnar också den övriga mångfalden i naturen”, sammanfattade jordbruksoch miljöminister Kimmo Tiilikainen sitt anförande på Miljöakademins seminarium om jakten och den hållbara skötseln av viltet. Seminariet var en fortsättning på terrängseminariet som arrangerades 3-4 september i höstas. lll Globalt pågår en omfattande försvagning av mångfalden i naturen. Syftet med strategin för den globala mångfalden i naturen är att minst femton procent av de försvagade ekosystemen ska iståndsättas till år 2020. Även om målsättningen är viktig så uppmanade professor Janne Kotiaho vid Jyväskylä universitet efter sitt anförande deltagarna att erkänna faktum: – Vi kommer inte att nå målsättningen. Men Kotiaho underströk att vi inte heller får ge upp. I arbetsgruppen ELITE:s rapport som publicerades under fjolåret presenterar Kotiaho och hans grupp en lösning som bygger på bättre planering av markanvändning och avverkningar, och ett system för kompensationer (Habitat Bank of Finland). Med detta kan företag betala kompensation för skador som de har vållat mångfalden. Medlen skulle sedan kunna användas på annat håll för iståndsättning av livsmiljöer. Mjukare skogsbruk till heders Både Naturoch viltvårdsstiftelsens representant Fredrik von Limburg Stirum och minister Tiilikainen underströk skogsskötselns konsekvenser för mångfalden i naturen. Som ett exempel på detta nämnde båda Tapios handbok för skötsel av viltskog och Finlands viltcentrals kampanj Kiri för viltvänligt skogsbruk. På seminariet framfördes också klart och tydligt förhoppningen om att vilthushållningen ska bli en integrerad del av biohushållningen och en vitamininjektion för ekonomin. – Att kalla Finland för ett stort viltland är både vilseledande och tomma ord. Men med bättre skötsel av viltstammarna kan vi locka potentiella utländska jägare och deras pengar till Finland, skissade von Limburg Stirum. Gemensamma mål Seminariedeltagarna utstrålade en klar vilja till ett närmare samarbete. I paneldebatten underströk Panu Hiidenmies (Finlands Jägarförbund), Risto Sulkava (Finlands naturskyddsförbund) och Jarkko Nurmi (Finlands viltcentral) att de alla har som gemensamt mål att förbättra tillståndet för livsmiljöerna. – Det förhåller sig ofta så, att samarbetet mellan våra organisationer är bättre och mera mångfacetterat än medierna låter förstå, konstaterade Risto Sulkava som är ordförande för Finlands naturskyddsförbund. Jordbruksoch miljöminister Kimmo Tiilikainen. Text och bild: Annamari Alanne Miljöakademin diskuterade mångfalden i naturen ställa upp i ännu större omfattning än förut vid skötseln av livsmiljöer som en integrerad del av jordoch skogsbruket så kommer det att ge synliga resultat i stor skala för naturen i vårt land. Samarbete ger resultat och löser konflikter Vi har kunnat konstatera att skyddsideologin av äldre modell inte fungerar eftersom mångfalden fortsättningsvis minskar och en rad utredningar har slagit fast att tillståndet för naturskyddsområdena är skralt. Det behövs alltså nya metoder som ger resultat. Metoder som stärker jaktens och vilthushållningens ställning som ett delområde inom naturskyddet. Det förekommer fortfarande en svartvit inställning till jakten, och användningen av vilthushållningens metoder i naturskyddsområden försvåras av byråkrati. Miljömyndigheternas inställning till jakten som en del av det praktiska skyddsarbetet i områdena har blivit tolerantare. I skötseloch nyttjandeplanerna för naturskyddsområden har det på senare tid flaggats för möjligheter till samarbete. Styrningen av finansieringen befinner sig dock fortfarande på ruta ett trots att exempelvis jakten efter mink och mårdhund i naturskyddsområden innebär en avsevärd höjning av ett områdes naturvärden. Praktiska exempel visar mycket riktigt att arbetet med att bevara skyddsområdenas värdefulla särdrag behöver hjälp av jägare och ortsbor. För att engagera ortsbor i skötseln av skyddsområden krävs det att vi gynnar det frivilliga skyddandet och att planeringen av skötseln och nyttjandet ges ännu mer utrymme för mångfald och skräddarsydda lösningar. På samma gång skulle vi mildra konflikterna mellan jakten och naturskyddet, och förbättra naturskyddspolitikens socio-ekonomiska hållbarhet. Praktisk kunskap engagerar Som en del av sin strategi har Finlands viltcentral producerat ett informationspaket för jakträttsinnehavare för att engagera dem vid de informationsmöten om nyttjandet och skötseln av naturskyddsområden som kommer att arrangeras runt om i landet under de närmaste åren. Materialet delas ut till jakträttsinnehavarna på orterna efter hand som mötena hålls. Infopaketet pekar med praktiska exempel på samarbetsalternativ och nyttan av dem vid skötseln av naturskyddsområden. Ett av syftena med naturvårdsoch naturskyddsstrategin är att visa att jägarna inte motsätter sig naturskyddet utan vill vara delaktiga i den allt mer praktiskt inriktade verksamheten och dra sitt strå till stacken för naturens framtid
Jägaren 1 l 2016 l 9 Asko Keski-Nisula Viceordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Enligt arbetsordningen ska jaktvårdsföreningarna hålla sitt årsmöte i februari. Här i landet finns det bortåt trehundra jaktvårdsföreningar, med en stor variation i antalet medlemmar. När viltcentralen grundades diskuterades frågan om hur föreningarna skulle utvecklas, bland annat och eventuellt genom sammanslagningar. Då var frågan känslig och väckte en smula motstånd, men det stannade inte där. Sedan dess har några jaktvårdsföreningar gått ihop på eget initiativ. Skälet till samgången har ofta varit svårigheter att rekrytera en ny verksamhetsledare eller att föreningens egna krafter inte räcker till för att sköta de lagstadgade uppgifterna. Hos de föreningar som har gått igenom en sammanslagning har erfarenheterna i det stora hela varit positiva och de har uppmuntrat andra föreningar som överväger en samgång att börja diskutera saken. Det är inte ovanligt att jaktvårdsföreningar oroar sig för framtiden. Hur kan vi med de frivilliga krafterna som bas se till att den här samhällsviktiga verksamheten fortsätter? Jag är övertygad om att det blir diskussioner om nya sammanslagningar på de stundande årsmötena! Styrelsen för Finlands viltcentral föreslår i den kommande verksamhetsplanen åtgärder för att utveckla och stöda jaktvårdsföreningarna. En av åtgärderna är ett projekt för utvecklandet av jaktvårdsföreningarnas verksamhet. Där ska möjligheterna till utökat samarbete mellan föreningar utredas. Projektet ska undersöka hur vi kan minska på hindren för sammanslagningar genom att skapa sporrar för samgångar. Även möjligheterna att anställa verksamhetsledare på heltid ska utredas och verksamhetsledarens arbete ska utvecklas. Evalueringen av jaktvårdsföreningarna ska göras enligt de tidigare planerna. Evalueringsprojektet planeras i samarbete med jordoch skogsbruksministeriet. Syftet med det utvecklingsarbete som ska göras utifrån evalueringen av verksamheten är att minska på byråkratin och den administrativa bördan och att därefter koncentrera frivilligarbetarnas resurser till kärnuppgifterna. I skrivande stund är älgjakten redan inne på slutrakan. Kraven på en flyttning av startdatumet för älgjakten ökar. Från södra Finland upp till axeln Uleåborg-Kajanaland skulle mången jägare gärna ge grönt ljus för en framflyttning av startdatumet till mitten av oktober för att låta älgarna brunsta i fred. Även utbildandet av älghundar har väckt frågor. Borde även det vara förbjudet under brunsten? Det borde det inte, tycker jag, eftersom situationen skulle bli verkligt knepig för jaktövervakningen eftersom björnjakten pågår under samma tid. Det kan bli ståndskall på älg i stället för ståndskall på björn. Projektet Hyvä mehtäkaveri för gott kamratskap fick i fjol rejält med positiv publicitet. Verksamheten presenterades på de nationella viltdagarna och på jaktmässan i Uleåborg. Flera organisationer har visat intresse för verksamhet i den här formen. Jägarna som deltar i projektets utbildning har fått beredskap att hjälpa exempelvis en kamrat som har råkat i svårigheter på grund av mentala problem. I Kajanaland har det utbildats goda jaktkamrater ända sedan 2012. Verksamheten är väldigt väl lämpad för jägare. Jag rekommenderar jaktvårdsföreningarna på olika håll i landet att kontakta yrkesfolk i den sociala branschen på hemorten om den här kamratstödande verksamheten. Jägarna i Kajanaland ger gärna intresserade ett handtag. Inte lämnar vi ju en kamrat i sticket! I början av december utnämndes agronomieoch forstdoktor, AFD Jari Varjo till ny direktör för Finlands viltcentral. Han tillträder den första februari. Vi gratulerar Jari Varjo till utnämningen! God fortsättning på det nya året 2016! Jaktvårdsföreningarnas årsmöte närmar sig
BlindTECH INVISIBLE ™ camopuku BlindTech Invisible TM camo SLIM -mitoitus Harmaa/oranssi BlindTech Invisible TM BlindTECH SNOW ™ lumicamopuku BlindTech Snow Colours: 1. Bright white 11-0601 TPX Bright white 2. Dark white 11-4601 TPX Bit of Blue 3. Grey 18-4005 TPX Steel Grey 4. Dark Brown 19-0814 TPX Slate Black Please note! The pattern below is NOT in scale. This is only for illustrating the printing colours BlindTech Snow TM camo SLIM -mitoitus Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! TESTIVOITTAJA! NYT LISÄETU! Burrel kameran ostajalle kaupan päälle muistikortti, paristot ja asennus 0€! (arvo yht. 39,90€) BURREL S10 HD Huomaamaton ja erittäin tehokas liiketunnistin. Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. 159 90 TARJOUS! ALK. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 299,255,-15% EXTRA ALENNUS ASELAKI MUUTTUI! RASKAAT SUOMI-ASEKAAPIT NETTOHINTAAN! SUOMI R8 asekaappi Mitat: K 1250 x L 500 x S 300 mm Paino tyhjänä n. 90 kg Katso tarkemmat tiedot ja koko asekaappimallisto verkkokaupasta! SUOMI R8 MAXI 499 € SUOMI R16 629 € SUOMI R20 899 € Tarjoushinta 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU OSTA NYT – MAKSA HUHTIKUUSSA! KORKO 0% TILAUKSET www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 HURJA TALVIKAMPANJA: -15% EXTRA -ALENNUS YLI 100€ OSTOKSESTA! * PIENI ERÄ HUIPPULAADUKKAITA ALASKA UNTUVATAKKEJA! ALASKA MOUNT HUNTER PRO untuvatakit Korkealaatuiset untuvatakit metsälle tai vapaa-aikaan. Vettähylkivä ja kestävä Ripstop-kangas. Blind Max HD TM Snow camo Musta/vihreä Musta/sininen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Alaska LIGHT untuvatakit Kevyet Light-untuvat aktiiviseen ympärivuotiseen käyttöön. Huippuominaisuudet ja istuva mitoitus. Koot: XXS-4XL *Koskee kaikkia vaatteita ja jalkineita poislukien Outlet-tuotteet ja erikoistarjoukset. Alennus lasketaan automaattisesti verkkokaupan ostoskorissa tai puhelimessa tilausta tehdessäsi. Tarjous voimassa 15.2.2016 asti. KATSO KOKO VALIKOIMA JA TARJOUKSET ALASKA POLAR TALVIHUPPARIT JA GLACIER TALVITAKIT Istuvat ja miellyttävän lämpimät talvihupparit ja -takit vapaa-aikaan. Lämmin teddyvuori! 100% merinovilla! FISHPOINT PILKKITUTKA JÄTTISUOSIO! 50kpl ERÄ vain 79 90 (99,90) KATSO HINTAA! 40kpl ERÄ vain 429,ALASKA LITE NEOPREENISAAPPAAT Laadukas ja lämmin lämpösaapas 8mm neopreenivarrella talvikäyttöön. Pitävä urakuviointi ja hyvä istuvuus. KAMIK ICEBREAKER LÄMPÖSAAPPAAT Erinomaisen lämmin rakenne -40°C asti! Varustettu 8mm irroitettavalla huopavuorella. BAFFIN CONTROL MAX TALVIKENGÄT Huippulämmin ja kevyt talvikenkä ääriolosuhteisiin. Pakkasenkesto -70°C. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 249,212,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 129,90 111,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 149,90 128,-15% EXTRA ALENNUS Aito untuva 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 204,TALVIKAMPA NJA! (239,-) ALASKA THERMODRY 220G lämpökerrasto Huipputekninen lämpökerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja jaoustava THERMODRY -materiaali. Koot: XXS-XXL ALASKA 100% MERINOVILLA 200G aluskerrasto Lämmin aito merinovilla 200G aluskerrasto kylmiin olosuhteisiin. Erinomainen valinta metsästykseen, harrastuksiin ja vapaa-aikaan. Koot: XS-XXL TALVITARJOUS! 69 90 Normaalihinta 79,90 ALK. TALVITARJOUS! 39 90 Normaalihinta 49,90 VAIN TALVITARJOUS! 79 90 Normaalihinta 89,90 VAIN
BlindTECH INVISIBLE ™ camopuku BlindTech Invisible TM camo SLIM -mitoitus Harmaa/oranssi BlindTech Invisible TM BlindTECH SNOW ™ lumicamopuku BlindTech Snow Colours: 1. Bright white 11-0601 TPX Bright white 2. Dark white 11-4601 TPX Bit of Blue 3. Grey 18-4005 TPX Steel Grey 4. Dark Brown 19-0814 TPX Slate Black Please note! The pattern below is NOT in scale. This is only for illustrating the printing colours BlindTech Snow TM camo SLIM -mitoitus Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! Katso tarkemmat tiedot huippuominaisuuksista verkkokaupasta! TESTIVOITTAJA! NYT LISÄETU! Burrel kameran ostajalle kaupan päälle muistikortti, paristot ja asennus 0€! (arvo yht. 39,90€) BURREL S10 HD Huomaamaton ja erittäin tehokas liiketunnistin. Erinomainen kuvanlaatu ja Full HD -videokuvaus. 159 90 TARJOUS! ALK. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 299,255,-15% EXTRA ALENNUS ASELAKI MUUTTUI! RASKAAT SUOMI-ASEKAAPIT NETTOHINTAAN! SUOMI R8 asekaappi Mitat: K 1250 x L 500 x S 300 mm Paino tyhjänä n. 90 kg Katso tarkemmat tiedot ja koko asekaappimallisto verkkokaupasta! SUOMI R8 MAXI 499 € SUOMI R16 629 € SUOMI R20 899 € Tarjoushinta 10 vuotta MURTAUTUMATTOMUUSTAKUU OSTA NYT – MAKSA HUHTIKUUSSA! KORKO 0% TILAUKSET www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 HURJA TALVIKAMPANJA: -15% EXTRA -ALENNUS YLI 100€ OSTOKSESTA! * PIENI ERÄ HUIPPULAADUKKAITA ALASKA UNTUVATAKKEJA! ALASKA MOUNT HUNTER PRO untuvatakit Korkealaatuiset untuvatakit metsälle tai vapaa-aikaan. Vettähylkivä ja kestävä Ripstop-kangas. Blind Max HD TM Snow camo Musta/vihreä Musta/sininen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Täyte: 90 % untuva, 10 % höyhen Alaska LIGHT untuvatakit Kevyet Light-untuvat aktiiviseen ympärivuotiseen käyttöön. Huippuominaisuudet ja istuva mitoitus. Koot: XXS-4XL *Koskee kaikkia vaatteita ja jalkineita poislukien Outlet-tuotteet ja erikoistarjoukset. Alennus lasketaan automaattisesti verkkokaupan ostoskorissa tai puhelimessa tilausta tehdessäsi. Tarjous voimassa 15.2.2016 asti. KATSO KOKO VALIKOIMA JA TARJOUKSET ALASKA POLAR TALVIHUPPARIT JA GLACIER TALVITAKIT Istuvat ja miellyttävän lämpimät talvihupparit ja -takit vapaa-aikaan. Lämmin teddyvuori! 100% merinovilla! FISHPOINT PILKKITUTKA JÄTTISUOSIO! 50kpl ERÄ vain 79 90 (99,90) KATSO HINTAA! 40kpl ERÄ vain 429,ALASKA LITE NEOPREENISAAPPAAT Laadukas ja lämmin lämpösaapas 8mm neopreenivarrella talvikäyttöön. Pitävä urakuviointi ja hyvä istuvuus. KAMIK ICEBREAKER LÄMPÖSAAPPAAT Erinomaisen lämmin rakenne -40°C asti! Varustettu 8mm irroitettavalla huopavuorella. BAFFIN CONTROL MAX TALVIKENGÄT Huippulämmin ja kevyt talvikenkä ääriolosuhteisiin. Pakkasenkesto -70°C. TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 249,212,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 129,90 111,-15% EXTRA ALENNUS TALVIKAMPANJA! Hinta ilman talvikampanjaa 149,90 128,-15% EXTRA ALENNUS Aito untuva 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 79 90 TALVITARJOU S! (89,90) 204,TALVIKAMPA NJA! (239,-) ALASKA THERMODRY 220G lämpökerrasto Huipputekninen lämpökerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja jaoustava THERMODRY -materiaali. Koot: XXS-XXL ALASKA 100% MERINOVILLA 200G aluskerrasto Lämmin aito merinovilla 200G aluskerrasto kylmiin olosuhteisiin. Erinomainen valinta metsästykseen, harrastuksiin ja vapaa-aikaan. Koot: XS-XXL TALVITARJOUS! 69 90 Normaalihinta 79,90 ALK. TALVITARJOUS! 39 90 Normaalihinta 49,90 VAIN TALVITARJOUS! 79 90 Normaalihinta 89,90 VAIN
12 l Jägaren 1 l 2016 Mirja Rantala , Finlands viltcentral Små insatser skapar livsmiljöer för viltet Jaakko Toijala driver skogsbruket på sin hemgård i Birkaland och har tagit hänsyn till viltet i nästan femton års tid. Idén till och kunskaperna om det viltvänliga skogsbruket fick han under sina skogliga studier vid millennieskiftet. et behövs inga stora pengar eller insatser för att göra resultat, och man behöver inte tumma på inkomsterna, konstaterar Jaakko Toijala. När Toijala rör sig ute i skogarna är det inte bara som skogsbrukare utan också i jobbet som skogsfackman på skogsvårdsföreningen Pohjois-Pirkka. Dessutom är han intresserad av jakt. I sitt eget skogsbruk tar han hänsyn till viltet bland annat vid förhandsröjningarna och plantskogsskötseln. Det faller sig naturligt eftersom jag jagar skogshöns. I gengäld får jag gott humör och för varje år fler höns eller åtminstone hoppas jag på det, småler Toijala. Sparar på albuskage Toijala anser att det grundläggande syftet med skogsbruket är ekonomisk lönsamhet. Vilket inte står i något motsatsförhållande till insatserna för mångfald och viltets trivsel. Att lämna kvar enstaka albuskage innebär just inga kostnader eller intäktsförluster, påpekar han. För andra viltintresserade skogsägare har Toijala ett par tips att bjuda på: när ni röjer med röjsåg så lämna generöst med lövträd och be vid behov en skogsfackman om råd. När man sköter plantskog kan man på förhand märka ut några buskage som ska lämnas kvar. Med en smula förhandsplanering går det bra att lämna kvar buskage utan risk för att tappa fart i jobbet, säger han. Det viltvänliga skogsbruket bygger på att markägarna ställer upp frivilligt. Det finns inga avtal eller skyldigheter. Skogsägaren behöver inte kunna eller veta en massa för att komma i gång. För mera tips och råd kan han vända sig till Finlands viltcentrals webbsida riistametsa.fi och klicka Svenska. lll Finlands viltcentral har utvecklat det viltvänliga skogsbruket och testat det i praktiken, bland annat i projektet Ut i viltskogen. Medan projektet pågick uppmuntrades skogsägare att betrakta skogsskötseln och skogsägandet ur en ny synvinkel. Löftet om kommande avverkningsintäkter är oftast det som motiverar markägare till skogsvårdsarbeten, men den som sköter sin skog med eftertanke påverkar inte bara skogens virkesproduktion utan även livsmiljöerna för viltet, exempelvis hönsfåglarna. Det går att ta hänsyn till viltet i konventionellt skogsbruk, som sedan kompletteras med insatser för viltet. Ofta räcker det till med små åtgärder. Det handlar främst om att lära sig tänka i nya banor, säger projektchef Janne Miettinen på Finlands viltcentral. Till nyckelfaktorerna för att viltet ska må bra hör blandskog, skogens slutenhet och varsam skötsel av övergångszoner. Genom att spara på fältskiktet och buskskiktet skapar vi ännu bättre möjligheter till hönsjakt. Om det viltvänliga skogsbruket görs på rätt sätt innebär det klara inbesparingar för ägaren och han slipper onödiga arbeten. Förnuftig förhandsröjning är ett bra sätt att förbättra viltets levnadsförhållanden. Miettinen betonar att skogsägaren, om han röjer förnuftigt, slipper onödiga arbeten samtidigt som han skapar gömslen och skydd för fåglarna. I en viltskog röjer man enbart där som det verkligen behövs. Det händer att samvetsgranna skogsägare gör förhandsröjningarna onödigt omsorgsfullt för att inte maskinföraren ska bli missnöjd, säger Janne Miettinen. D Enligt Jaakko Toijalas bedömning har järparna i trakten blivit fler under de senaste åren. Han är övertygad om att det viltvänliga skogsbruket har bidragit till skogshönsens uppgång. Nytt tänkande i skogsskötseln Man behöver inte tumma på inkomsterna, Jaakko Toijala Ja ri R au ha m ak i
Jägaren 1 l 2016 l 13 Upptäck viltvänligt skogsbrUk! www.riistametsa.fi
14 l Jägaren 1 l 2016 Janne Miettinen , Finlands viltcentral Stadiga steg mot viltvänligt skogsbruk Med projektet Ut i viltskogen har vi fullbordat den första etappen på vägen till ett viltvänligt skogsbruk i allmän och storskalig användning. I projektet realiserades tjugo modellobjekt med en sammanlagd areal på cirka 100 hektar. Dessutom sammanställde vi anvisningar för det viltvänliga skogsbruket, höll kurser i hur anvisningarna skulle användas, analyserade rumslig information och informerade på bred front om projektet. rojektet pågick under åren 2014 och 2015 och blev mycket lyckat. Vi vill därför rikta ett stort tack till alla de skogsägare och personer i skogsbranschen som har deltagit i arbetet med att förverkliga modellobjekten. Flera av dem deltog i både anläggandet av modellobjekten och i skapandet av arbetsanvisningarna. Under projekttiden ningen att farten så småningom ska bli mycket högre. För projektet Taiga Grouse, det vill säga Viltskog Life, som väntar på EU-kommissionens beslut om finansiering, är målet satt till flera hundra objekt och minst 3500 hektar. Integrerat i skogsbrukets vardag Målet är att vi redan under nästa decennium ska kunna lyfta det viltvänliga skogsbruket till en popularitet i miljonhektarsklassen. Detta förutsätter att det viltvänliga skogsbruket, parallellt med projektens modellobjekt, blir integrerat i skogsbrukets vardag. I vårt land finns det totalt drygt 20 miljoner hektar skogsmark. Av detta äger jägarna med sina familjer cirka 6 miljoner hektar och staten drygt 5 miljoner. Årligen görs det plantskogsvård och gallViltsnår som lämnas kvar ger skydd åt viltet. Bilden är från modellobjektet i Limingo. M ir ja R an ta la En viltskog producerar både ekologisk och ekonomisk nytta märkte vi att det i skogsbranschen finns en genuin vilja att utveckla skogsbruket i en viltvänligare riktning. Den målsatta mängden för projektet Ut i viltskogen är liten i förhållande till den areal som ägs av de över 100 000 jagande markägarna i vårt land, men vi har kommit lovande i gång och riktningen är den rätta. Det är meP M ET SÄ ST ÄJ ÄT HOITAVAT LU ON TO A JÄ GA RN A VÅRDAR NAT UR EN
Jägaren 1 l 2016 l 15 ringar på cirka 750 000 hektar. Om vi under tio års tid tar hänsyn till viltet på en fjärdedel av den här arealen så skapar vi livsmiljöer med högre kvalitet på totalt nästan två miljoner hektar. Arealen är enorm och likaså potentialen för välfärd åt viltet. Och som socker på botten producerar viltskogen inte bara ekologisk nytta utan även ekonomisk sådan, precis som den vanliga ekonomiskogen. Riktningen den rätta Här ska vi också notera de positiva effekterna som skogscertifikaten PEFC och FSC har för viltet och att det utöver Forststyrelsen som förvaltar statens marker också finns flera andra stora skogsägare som i allt högre grad tar hänsyn till viltet i sin verksamhet. När vi räknar ihop effekten av det framtida viltvänliga skogsbruket, naturvården i de övriga ekonomiskogarna och skyddsområdena, så kommer totaleffekten för viltet och många andra skogslevande arter att vara utmärkt. Förhoppningsvis kommer kedjan av goda ting även att leda till fria jakttider och rikliga tillfällen till jakt. Självfallet behövs det både skyddsområden och naturvård i ekonomiskogarna. För många växter, djur och organismer är nätverket av skyddsområden livsviktigt, men för viltet ligger den största potentialen utan tvekan i de vanliga ekonomiskogarna och i de små men väldigt viktiga utvecklingssteg som tas där. Vi på Finlands viltcentral och projektet Ut i viltskogen riktar ett varmt tack till alla som har deltagit i arbetet med att skapa modellobjekten och som har stött projektet. Ett särskilt tack går till Metsä Group, skogsvårdsföreningarna Päijänteen Metsänhoitoyhdistys och Lakeuden Metsänhoitoyhdistys, Biowat, Tornator, Metsä-Multia och stiftelsen vid Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter. Dagens lagstiftning stöder lll Tidigare gjorde lagen om finansiering av hållbart skogsbruk det nästan omöjligt att ta hänsyn till viltets livsmiljöer, men numera går det alldeles utmärkt – tack vare den lyckade revideringen. Betraktat ur viltets synvinkel är dagens lagstiftning till sin styrande effekt neutral eller aningen positiv: det får finnas viltsnår på så mycket som tio procent av den totala arealen vid plantskogsskötsel och i ungskog. Det vore en god målsättning för framtiden att premiera lösningar som är goda för viltet. Det viltvänliga skogsbruket skapar ett mervärde i skogen. Det innebär nästan aldrig några merkostnader och det begränsar knappt någonsin möjligheterna till virkesproduktion eller andra nyttjandeformer. Nationalekonomiskt sett vore det väldigt smart och resurseffektivt att utveckla lagen om finansiering av hållbart skogsbruk så, att skogsägare skulle beviljas stöd för att skapa önskvärda strukturella drag hos skogen. Avgörande vore att vi i stället för begränsande lagar skulle använda sporrar, som i Metso-programmet. Önskvärda strukturdrag i en viltskog är bland annat viltsnår, blandskog och tillräcklig slutenhet. Till strukturdragen som är viktiga för naturvården hör bland annat murkna träd, brända träd, grova träd och vissa trädslag som asp och rönn. Det här vore ett bra sätt att använda de knappa naturresurserna i vårt land maximalt förnuftigt. Genom att skapa sporrar för skogsägarna skulle det viltvänliga skogsbruket och den övriga naturvården i ekonomiskogarna ta ett stort kliv framåt – ända upp i miljonklassen! I projektet Ut i viltskogen realiserades modellobjekt främst i Norra Österbotten, Mellersta Finland och Birkaland (röda stjärnor). Beroende på om projektet Viltskog Life beviljas finansiering kan Finlands viltcentral i år komma igång med att tillsammans med sina projektpartners realisera ett flertal nya objekt runt om i landet. Någon brist på efterfrågan råder det inte: det gav nätenkäten i höstas besked om. Där kunde intresserade föreslå skogsskiften som modellobjekt. Av dem sammanställde vi en objektbank som sträcker sig över hela landet (gröna markeringar). Kartan visar bara objekten med exakta positionsuppgifter. En viltskog producerar både ekologisk och ekonomisk nytta
16 l Jägaren 1 l 2016 Annamari Alanne ”Äntligen hinner jag jaga!” Det är med blandade känslor som direktören för Finlands viltcentral, Reijo Orava, konstaterar att han i oktober hade jobbat 30 år i viltförvaltningens tjänst och den sista januari går i pension. Särskilt stolt är han över att han under sin långa karriär har bidragit till att göra jaktens image allt positivare i samhället. Acceptansen för jakten som fritidsintresse har ökat. Orava började jaga som femtonåring och ser fram emot att som pensionär ha tid igen för jakten. är Reijo Orava tillträdde som direktör för Finlands viltcentral för drygt fyra år sedan (se Jägaren 6/2011) sade han att han skulle lotsa viltcentralen till en kundnära serviceorganisation. Han upplever att den inslagna vägen har varit den rätta. – Den viktigaste kunden, den vanliga jägaren, har stått i centrum för utvecklingsarbetet. Som jag ser det har våra tjänster utvecklats och i synnerhet kvaliteten på tjänsterna har ökat under de senaste åren. Året var 1986 då Orava, som var informationschef på dåvarande Jägarnas Centralorganisation, skapade den första undersökningen av åsikterna om jakten. Undersökningen har nu upprepats fyra decennier i sträck. De första resultaten var inte smickrande för jägarkåren. Orava berättar att han redan då betonade jägarnas eget ansvar och betydelsen av öppen information för att bättra på jaktens image. Visionen har visat sig fungera. Den senaste undersökningen gjordes 2013 och en av de viktigaste upptäckterna var att acceptansen för jakten hade ökat i samhället. Reijo Orava betraktar serien av undersökningar och förändringen i Det glädjer ödemarksrådet Reijo Orava att acceptansen för jakten har ökat i samhället. H en na V äy ry n en N
Jägaren 1 l 2016 l 17 M ar it ta O ra va attityderna som någonting av det bästa han har åstadkommit. – Resultaten visar att jägarna sköter sig. Men vi ska ändå hålla i minnet att en samhällelig förändring av det här slaget inte är enbart viltorganisationernas förtjänst utan det är hela jägarkåren som har utvecklats i sin verksamhet. Varje jägare är en annons för jakten. ”Framtiden inte lätt men ljus” Som Reijo Orava ser det är framtiden för viltcentralens verksamhet inte lätt, men ljus. De gamla vanliga uppgifterna, som den offentliga förvaltningen, den hållbara vilthushållningen, licensförvaltningen och servicen kommer med all säkerhet att fortsätta vara viktiga. Den största utmaningen handlar om att konkretisera viltoch vildmarkshushållningens möjligheter och välfärdskonsekvenserna för samhället. – I vårt land har vi ett fint djurliv, fridfull natur och ödemarker som kan bjuda på både upplevelser och vildmat. Utnyttjandet av dem som en näring och som en del av biohushållningen kräver fortsättningsvis mycket arbete. Det har också äntligen blivit tid att diskutera hur nyttan av vilthushållningen ska fördelas rättvist mellan markägare och jägare, understryker Orava. Orava berömmer viltförvaltningens unikhet som en självständig förvaltningsgren som finansierar sin egen verksamhet. – Det mesta av arbetet som görs inom viltförvaltningen är frivilligjobb och talkojobb. En mänsklig resurs av det här slaget är viktig i statens nuvarande ekonomiska situation och det vore allt annat än enkelt att ersätta det. Urbaniserad befolkning behöver jakttjänster I sin nuvarande form står jakten inför utmaningar eftersom urbaniseringen inte avtar och samhället förändras. Reijo Orava tror att vildmarkshushållningen i sin helhet behöver allt fler stadsbor som jagar för att den ska kunna fortsätta. Han hoppas att jaktföreningsverksamheten ska utvecklas i sina olika former eftersom det i dagsläget är så, att de aktiva föreningsmänniskorna blir allt äldre och färre med accelerande hastighet. – Som fritidsintresse har jakten fortsättningsvis dragningskraft och upplevs som intressant. Men vi måste bli bättre på att jämka ihop jakten med den allt mer urbaniserade befolkningen. Det håller så sakta på att uppstå en jägargrupp där personerna i allt högre grad anlitar jakttjänster. Därför krävs det också att vildmarkstjänsterna utvecklas och professionaliseras, visionerar Orava. Reijo Orava Agronom (1977) I viltförvaltningens tjänst de senaste 30 åren Informationschef på Jägarnas Centralorganisation (1985–1988) Jaktchef för Nyland (1988–2010) Chef för projektet att grunda Finlands viltcentral (2010–2011) Direktör för Finlands viltcentral (2011–2016) Republikens president beviljade i fjol Reijo Orava titeln ödemarksråd. Taxen Kamu ska ut och jaga hjort med husse. Vorstehn Lili tittar avundsjukt på; den här gången måste hon stanna hemma. Aktiva pensionärsdagar väntar Finlands viltcentrals första år var för Orava en hektisk tid. Det fanns inte så mycket tid för eget jagande som han hade önskat sig. Som pensionär tänker han engagera sig i föreningslivet ännu aktivare än förut. Han tänker också använda sig av nya forum för att göra en insats för den välfärd som vilthushållningen avkastar. För Reijo Orava är jakt utan hundar ingen jakt. Hemma finns mycket riktigt två jakthundar som han kommer att tillbringa mycket tid med på jakt. Han har också beställt en taxvalp som han ska börja utbilda i höst. Återstående fritidsproblem kan Orava bota med sina fyra barnbarn; det äldsta har i skrivande stund fyllt åtta. Även för dem har Orava en klar vision för sina pensionärsdagar: Jag hoppas att de flesta av barnbarnen ska bli jaktintresserade en bit upp i tonåren.
18 l Jägaren 1 l 2016 Text och bild: Mikael Wikström , Finlands viltcentral Välstånd av klövviltet – En jämförelse mellan Finland och Sverige En av de stora skillnaderna mellan Finland och Sverige är att man i Sverige ser klövviltet som en stor resurs för markägarna. Ju mera vilt markerna avkastar, desto mera inkomster kan markägarna få av viltet. I Finland är det ofta eventuella skador som fokus riktas mot. Det här trots att jakträtten ägs av markägarna i både Finland och i Sverige. en största klövviltavkastningen i Sverige, mätt i antal fällda djur per tusen hektar fås i Skåne. På många ställen producerar markerna där över hundra fällda klövvilt per tusen hektar. Markerna i till exempel Skåne är dock bördigare än vad vi har i Finland, så sydligaste Sverige går inte direkt att jämföra med. I sydligaste Finland är vegetationszonen hemiboreal. En jämförelse kan alltså göras mellan till exempel hemiboreala, sydligt boreala och mellanboreala områden i Finland och i Sverige. För att belysa skillnaderna presenteras här resultat av klövviltjakten 2013-2014 i Sverige och Finland. Finlands rekord 1 kilogram kött per hektar Av alla jaktvårdsföreningar i Finland hade Loimaanejden i Egentliga Finland det största uttaget av klövvilt, drygt 1 000 kilogram kött eller nästan 30 fällda djur per tusen hektar. Det viktigaste bytesdjuret var vitsvansvilt. Av alla fällda djur var cirka 96 procent vitsvansvilt och deras andel av totala köttmängden var närmare 90 procent. Älgen var nästviktigast med knappt 4 procent av de fällda djuren och drygt 10 procent av köttet. Rådjuren utgjorde en mycket liten del av bytet. Om man räknar med ett genomsnittligt partipris på 7 euro per kilogram kött, innebär det ett köttvärde på drygt 7 euro per hektar. Tenala i Nyland kom på andra plats vad gäller uttagen köttmängd, lite under 1 000 kilogram per tusen hektar. Här utgjorde vitsvansvilt cirka 55 procent av köttet och älg cirka 45 procent. Av de fällda djuren omfattande drygt 20 djur per tusen hektar, utgjorde vitsvansarna 81 procent och älgarna 19 procent. I Sverige motsvaras jaktvårdsföreningsnivån av jaktvårdskretsar. Öster-Malma jaktvårdskrets i Södermanland var den krets inom hemiboreal vegetationszon som hade största klövviltavkastningen. Här fälldes nästan 80 klövvilt per tusen hektar, vilket gav omkring 2 200 kilogram kött per tusen hektar. Dovviltet var viktigast med ungefär 68 procent av antalet fällda djur och nästan 55 procent av köttmängden. Ungefär 16 procent av de fällda djuren var vildsvin, cirka 7 procent var rådjur, cirka 5 procent var kronvilt och cirka 4 procent var älg. Sverige långt ifrån även på områdesnivå På länseller viltcentralområdesnivå var det Södermanland i Sverige som hade högsta siffrorna. I genomsnitt 43 klövvilt fälldes per tusen hektar och deras köttmängd var drygt 1 400 kilogram. I Finland stod Egentliga Finland för de högsta siffrorna. Här fälldes i genomsnitt cirka 10 klövvilt per tusen hektar och deras vikt var drygt 400 kilogram. Intressant i jämförelsen är att Finlands högsta nivå ligger i samma klass som Jämtlands karga höglandsområde i Sverige, och Sveriges lägsta nivå ligger i samma klass som Sydöstra Finlands bördiga skogar med stort inslag av blåbärsoch lundtyp. I hela mellersta och norra Sverige fälldes i genomsnitt 5 klövvilt per tusen hektar, omfatD
Jägaren 1 l 2016 l 19 tande ungefär 400 kilogram. Med motsvarande vilttäthet i Finland, skulle man kunna fälla omkring 150 000 klövvilt per år. Viltets ekonomiska betydelse Mängden vilt som kan tas ut från en mark i Sverige har stor betydelse för markägarens möjligheter till intäkter. Det ses bland annat i att försäljningspriset på skogsfastigheter tycks korrelera starkare med mängden uttaget kött än med mängden uttaget virke. Ju mera vilt det finns, desto mera kostar fastigheterna i Sverige. I Sverige betalar jägarna ofta ett förhållandevis högt jaktarrende som är beroende av hur goda jaktmöjligheterna är. Ju flera viltarter som kan jagas och ju större antal djur som kan fällas, desto högre är arrendet per hektar. Arrendet i mellersta Sverige ligger ofta kring 70 kronor per hektar men kan ställvis vara upp till 250 kronor per hektar. I och med att jakten ofta ger stora mängder kött, kan jägarna finansiera jaktarrendekostnaderna genom att sälja en del av köttet. Det här leder också till att det i Sverige finns viltkött tillgängligt i väldigt många vanliga mataffärer. I och med att det produceras så mycket kött att jägarna får ett överskott som kan säljas, kommer alltså en stor del av viltköttet ut på marknaden till icke-jägare. De stora mängderna klövvilt i Sverige förorsakar förstås en hel del utmaningar i trafiken och i jordoch skogsbruket. I förhållande till vägnätets längd har man mycket mera viltstängsel än i Finland. I skogsbruket jobbar man mycket med foderskapande åtgärder för att hålla betestrycket, alltså balansen mellan tillgängligt foder och antalet foderätare på en lämplig nivå. Brist på klövviltkött i Finland I Finland räcker klövviltköttet i princip endast för jägarna och deras närmaste krets. Endast omkring ett par procent kommer ut på marknaden. Istället importeras stora mängder hjortdjurskött bland annat från Sverige, EstPriset på skogsfastigheter i Sverige korrelerar starkt med hur mycket klövvilt marken avkastar. (Källa: viltdata.se, algdata.se, Skogsstatistisk årsbok 2014) Jaktarrendepriserna i Sverige beror på hur mycket klövvilt jägarna kan fälla. (Källa: viltdata.se, algdata.se, Lönnqvist 2011) Vegetationszonerna visar en kombination av klimatets och jordmånens inverkan på områdets produktivitet. Grundförutsättningarna för klövvilt är likadana i stora delar av Finland och Sverige. (Källa: Moen 1998) Sverige har tätare klövviltbestånd som producerar mera kött. (Källa: Riistaweb, viltdata.se, algdata.se) land och Nya Zealand. Biologiskt sett skulle Finland ha goda möjligheter att producera avsevärt mycket mera viltkött. Vi skulle kunna exportera istället för att importera. Under jaktsäsongen 2013 – 2014 fälldes totalt cirka 63 000 klövvilt i Finland, vilket i genomsnitt var cirka 2 klövvilt per tusen hektar eller omkring 180 kilogram kött per tusen hektar. Bytets köttvärde var ungefär 35 – 40 miljoner euro som oförädlat i partihandeln. Genom att utöka klövviltbestånden till en nivå närmare Sveriges, kunde markägarna i Finland varje år få många miljoner euro i jaktarrende. Samtidigt skulle jägarna få mera jakt och ickejägarna tillgång till högkvalitativt viltkött. Även möjligheterna till företagsamhet kring till exempel kötthantering och jaktarrangemang skulle förbättras på landsbygden.
20 l Jägaren 1 l 2016 Text och bild: Kirsi-Marja Kasteenpohja Utbildade jägare betraktar viltet som närmat n majoritet (82 procent av alla som svarade) av de jägare som har gått utbildningen i hälsa och hygien anser att viltet som fälls i vårt land ska betraktas som närmat. Även om viltet inte klassas som egentlig närmat så uppfyller det flera av kriterierna för närmat: det går (med finska mått mätt) att jaga nära, transportsträckorna är korta, det finns efterfrågan och viltet är säsongmat. De utbildade jägarnas uppfattningar om viltet som närmat har inte undersökts förut, eller jägarnas tankar om tillgången på viltkött för allmän konsumtion. Undersökningen gjordes på nätet i form av ett frågeformulär. 266 svar skickades in, vilket ger en svarsandel på 39 %. 22 av de svarande var kvinnor, det vill säga åtta procent. Vi kan alltså anse att de utbildade jägarna representerar ett tvärsnitt av jägarkåren i landet. Närmaten uppskattas I de landsomfattande undersökningar som har gjorts under de senaste åren betecknas viltet egentligen inte som närmat. Trots det kan viltköttet betraktas som närproducerat, som en lokal råvara och som mat som uppfyller konsumenternas önskemål. Lebetonade också de korta anskaffningsoch leveranskedjorna, och de minimala lagringstiderna. De utbildade jägarnas uppfattningar om närmat var väntade och sammanföll med de allmänna uppfattningarna om närmat. Inställningen till närmat är positiv och närmaten uppskattas. Folk föreställer sig närmaten som färsk, ren och säker mat av god kvalitet som dessutom har en sysselsättande effekt. Enligt undersökningen är de utbildade jägarna aktiva konsumenter av närmat som också vill ha information om matens ursprung. Viltköttet konsumeras hemma Det allra mesta av viltköttet konsumeras hemma hos jägarna eller i deras närmaste bekantskapskrets. Så gott som samtliga svarande konsumerade kött av hjortdjur. Tre av fyra lagade viltmat av fågel och över hälften av hare. Undersökningen visar att de utbildade jägarna använder viltet E veranssträckorna är korta, vilket stärker livsmedelssäkerheten för köttet. Definitionerna på närmat har varit väldigt varierande: det första omnämnandet av närmat är belagt på 90-talet, men den egentliga definitionen gjordes först år 2000 av Arbetsgruppen för närmat. Kirsi-Marja Kasteenpohja studerade till restonom vid Jyväskylä yrkeshögskola, på programmet för turism, kosthåll och konsumenttjänster, och hennes slutarbete som blev klart i fjol visar att de flesta utbildade jägare betraktar viltet som närmat. Kasteenpohja undersökte också vad de utbildade jägarna anser att kan göras för att öka försäljningen av viltkött. Enligt Kasteenpohjas undersökning har jägarna en väldigt likartad uppfattning om begreppet närmat. Termer som närproducerad, producerat i eget landskap, inhemsk mat, odlad i Finland, odlad inom 100 kilometer och självodlad förekom i nästan varje svar. 89 av svaren nämner vilt, viltkött eller har fällt viltet själv. De svarande Närmat.