Jägaren 6/2025 - Lehtiluukku.fi

VARGSTAMMEN HAR VUXIT REJÄLT KANADENSISKA BÄVERN BLEV EN SKADLIG FRÄMMANDE ART JÄGAREXAMEN BLIR ELEKTRONISK JAKTRADIORNA INGÅR I BEREDSKAPEN LODJURET EN SKICKLIG OCH AKTIV JÄGARE 6/2025 Tidningen når fler än 300 000 jägare
JAKTEN 15 Europeiska bävrar ersätter de kanadensiska 20 Ungdomsredaktionen 38 Det räcker med en enda dumhet 40 Minkoch mårdhundsveckoslutet i Rantasalmi 52 Tipset: Skaffa ett gevär för små rovdjur 56 Jägarens vinterklädsel 58 Viltreceptet 62 Vad består hjortdjuren av? 64 Jaga smart VILTET 10 Kanadensiska bävern blev en främmande art 12 Jägarna satte de jaktbara fåglarnas häckning på kartan 16 Finland förbereder sig: Afrikanska svinpesten sprider sig i Europa 24 Lodjurets år 28 Löser lodjuret mårdhundsproblemet? 32 Vargstammen har vuxit rejält 50 Hur bedömer vi djurarternas tillstånd och varför? 60 Viltvänligt skogsbruk skapar klimatresilienta skogar AKTUELLT 4 Nyheter 18 Jägarexamen blir elektronisk 30 Riksväg 8: En föregångare som förebygger viltolyckor 46 Jaktstatistik – svara om du får enkäten! 54 Jaktradions nya era 65 Jakt och jägare KOLUMNER 3 Ledaren 6 Vice ordförandens spalt 49 Ministeriet informerar FORSKNING 42 GPS-spårning efter skärgårdsmårdhundar 44 Viltutfodringens konsekvenser för miljöhälsan LAGAR & LICENSER 48 Annan jaktmöjlighet vid licensövervägandet för hjortdjur 16 Finland förbereder sig: Afrikanska svinpesten sprider sig i Europa 18 Jägarexamen blir elektronisk 32 Vargstammen har vuxit rejält 28 Löser lodjuret mårdhundsproblemet? Jägaren 6/2025 2 Innehåll
En svinaktig historia D en afrikanska svinpesten (ASF) grasserar igen söder om Finska viken och om läget i Ryssland vet vi ingenting. Det här utgör en risk för vår inhemska svinhushållning och vid bekämpningen spelar vi jägare en betydelsefull roll. Vildsvinet är ett intressant vilt och det finns många som önskar att den skulle breda ut sig till ens egna jaktmarker. Här är det ändå viktigt att vi får perspektiv på det hela. Det ekonomiska värdet på vårt inhemskt producerade svinkött är oerhört mycket större än värdet på möjligheten att jaga vildsvin. Finland har under de senaste åren öppnat en exportmarknad för svinkött till bland annat Kina. Om svinpesten nu skulle drabba oss så skulle det omintetgöra exporten. Bakom exporten ligger ett stort arbete och den har en stor samhällsekonomisk betydelse. Dessutom skulle pesten få allvarliga konsekvenser inte bara för enskilda svingårdar utan också för hela produktionskedjan. Det finns en stor risk för att sjukdomen ska nå oss via oförsiktig import av livsmedel, kanske som smörgåspålägg i ryggsäcken. Självfallet är det självklart att ingen av oss åker på en jaktresa till ett område med svinpest! Men om det ändå skulle föreligga ett tvingande behov ska jägaren före hemresan desinficera utrustningen omsorgsfullt och enligt anvisningarna. Jägarna har alltså ett ansvar att bära för att smittan inte ska sprida sig. På den här kanten har de redan i många år uträttat ett värdefullt arbete. Vid östgränsen brukar jägarna säga att om ett svin har turen att slinka igenom en gränskommun så stupar den i följande. Det här arbetet krävs fortdfarande av oss och beklagligtvis kan vi inte vänta oss någon snabb förbättring av läget, åtminstone inte förrän det finns effektiva vacciner. Att jägarna tar ansvar ser vi också på det att de har varit väldigt aktiva med att skicka in ASF-prover till Livsmedelsverket. Likaså är anmälningen som ska göras till kommunens eller länets veterinär om vildsvin som har påträffats döda eller sjuka, eller som har blivit påkörda, väldigt viktig för att sjukdomen ska bli upptäckt så fort som möjligt. Låt oss tillsammans göra vårt bästa för att hålla svinpesten borta! JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral 10 Kanadensiska bävern blev en främmande art 38 Det räcker med en enda dumhet Ledar n 3 Jägaren 6/2025
Tidningen Jägaren / Metsästäjä får beröm av läsarna. De läser tidningen uppmärksamt och upplever att tidningen ger nyttig information. Läsarundersökningen har gjorts två år i rad och bekräftar att resultatet fortsättningsvis är utmärkt. I nummer 5/2025 av tidningarna Jägaren och Metsästäjä gjorde vi en läsarundersökning. Den gjordes på nätet av Aikakausmedia / Helske Research. Vi gjorde samma undersökning också 2024 (resultaten inom parentes). 1 067 (1 884) personer svarade på undersökningen. Nästan alla hade läst det aktuella numret, som hade en upplaga på 310 000 ex. Enligt läsarundersökningen läser läsarna tidningen uppmärksamt. Den genomsnittliga läsetiden var 41 (42) minuter och läsarna läste samma nummer på nytt i genomsnitt 2,5 (2,3) gånger. 1,3 (1,4) personer i samma hushåll läser tidningen. Här har vi beaktat att vart fjärde jägarhushåll får flera ex av tidningen. Nästan alla svarare läser helst tidningen tryckt på papper, men läsarna följer också aktivt webbtidningen, PDF-tidningen och tidningens övriga medier på nätet. 14 procent (20) av läsarna tittar in på webbtidningen varje månad. En informationskälla med inflytande Tidningen Jägaren har ett tydligt inflytande på läsarnas uppfattning om jakten; 83 procent (81) uppger att tidningen har ett positivt inflytande på hans /hennes attityder till jakten. Svaren visar att läsarna betraktar tidningen som en sakkunnig och pålitlig källa som ger praktiska tips och aktuell information. Många svarare betonade att tidningen lyfter fram jägarens personliga ansvar och viltvårdens betydelse. Tidningen utgör en betydelsefull informationskälla för läsarna; 98 procent (87) anser att Jägaren är ganska eller mycket viktig i det här avseendet. Läsarnas vitsord för tidningen steg till 8,8 (8,5). 67 procent (62) av artiklarna i nummer 5/2025 blev lästa, och utsedd till bästa artikel blev ”Att sticka eller inte sticka”. Den blev läst med särskild uppmärksamhet. Läsarna gav höga vitsord för artiklarna i undersökningen; tydligheten, tillförlitligheten och nyttan fick i samtliga kategorier medelvärdet 8,8 (8,7) på skalan 4–10. Som helhet betraktat bekräftar undersökningen att Jägarens och Metsästäjäs läsare betraktar tidningen som en uppskattad, nyttig och ansvarsfullt skriven jakttidning. Tidningen når jägarna exceptionellt väl. Vi riktar ett varmt tack till er som svarade! UTMÄRKT RESULTAT I LÄSARUNDERSÖKNINGEN! Bland dem som deltog i undersökningen lottade vi ut en Uovision Glory 4G LTE Cloud-viltkamera. Den gick till Karl Nilsson i Sjundeå. Viltcentralens produktpaket vanns av Santeri Pasanen i Kuorevaara, Joni Kaijankoski i Torneå, Markus Sarajärvi i Överkiminge, Jari Linnahalme i Villmanstrand och Siiri Lipsanen i S:t Michel. Tidningens redaktion gratulerar! TE RO SA LM EL A Jägaren 6/2025 4 Nyhet r
Mångårigt skogsrensprojekt börjar Skyddsoch stamförvaltningsprojektet LIFEline4Fennicus för skogsrenar inleds i början av 2026. Helheten är planerad utgående från förvaltningsplanen för skogsvildrenen och projektet utgör en fortsättning på LIFE-projektet som slutade 2023. Projektet ska pågå i sju år och verkställa ett antal skyddande åtgärder för att trygga skogsrenens framtid. Stommen i projektet består av kompletteringsutsättningar av skogsvildrenar i nationalparkerna Lauhanvuori och Seitseminen, och återutsättningar i Tiilikkajärvi nationalpark. Projektet ska också jobba med att säkra skogsrenens genom och höja kvaliteten på artens livsmiljöer. Projektet koordineras av Forststyrelsens jaktoch fisketjänster. I projektet deltar också Naturresursinstitutet, Lumimuutos Osuuskunta, Högholmens djurpark och djurparken Ranuan Eläinpuisto. Arbetet finansieras av EU:s LIFE-program, jordoch skogsbruksministeriet, miljöministeriet, European Wildlife Comeback Fund, stiftelsen Raija ja Ossi Tuuliaisen Säätiö samt ett antal verkställande organisationer. Projektets totalbudget går på cirka 9,55 miljoner euro. EU-finansieringen täcker 60 procent av summan. M IL LA NI EM I, M ET SÄ H AL LI TU S En skogsrensko med sin kalv i tillvänjningshägnet i Lauhanvuori Vår vargstam ligger på en gynnsam skyddsnivå Finland har rapporterat till EU-kommissionen att vår vargstam söder om Fjäll-Lappland ligger på en gynnsam skyddsnivå. Som referensvärde för den gynnsamma skyddsnivån har vi angett 273 vargar. Medlemsstaterna ska vart sjätte år rapportera till EU-kommissionen om tillståndet för naturtyperna och arterna, och deras utveckling; alltså skyddsnivån. Vår rapport slår fast att vargstammen i vårt land ligger på en gynnsam skyddsnivå i det boreala bältet. Skyddsnivån är gynnsam när en art är livsduglig i sitt naturliga levnadssområde. Som referensvärde för den gynnsamma skyddsnivån för vår vargstam anger rapporten 273 vargar. Definitionen på ett referensvärde som beskriver en gynnsam storlek på vargstammen utgår från ekologiska och biologiska grunder. I vårt land är det Naturresursinstitutet som fastställer referensvärdet med en kalkylator som utgår från en analys av livsdugligheten. Detta är i dagsläget den bästa metoden. För att kunna bestämma referensvärdet ska beslutsfattarna ta ställning till vilka risknivåer som är acceptabla. Här väger vi också in (utöver den naturvetenskapliga informationen) vargstammens samhälleliga och socioekonomiska konsekvenser. Risknivåerna handlar om en acceptabel grad av inavel och risken att underskatta stammens storlek. Utifrån Naturresursinstitutets analys av livsdugligheten har vi beräknat att 248 vargar utgör den nedre gränsen. Det ger referensvärdet 273 vargar för den gynnsamma skyddsnivån. M AR I TI KK UN EN Jägaren 6/2025 5
MARTIN HÄGGLUND Vice ordförande Finlands viltcentral Viltet, vi och framtiden G jorda enkäter visar klart och tydligt att finländarna sätter ett stort värde på viltköttet och gärna vill ha mera. Finländarna uppfattar viltköttet som etisk och klimathållbar mat som gärna skulle få finnas i närbutiken. Men tillgången och priset upplevs som ett problem. Mot den här bakgrunden är jag väldigt överraskad av mängden kritiska skriverier under den senaste tiden. De får mig att undra om det är extremiståsikter, en vilja att provocera, att distansera sig från jakten, folk som tappar kontakten med våra traditioner, värderingar i förändring eller någonting annat? Finland är fortsättningsvis en jaktlig stormakt. 300 000 utövare är verkligen mycket. Men har vi sett till att jakten bevarar sin ställning när de stora åldersklasserna lägger av med jagandet? Har vi gjort tillräckligt för att jakten och viltet ska bevara den positiva status som de i dagsläget åtnjuter? Själv ser jag tre centrala faktorer för att trygga kontinuiteten: viltstammarna, jaktmöjligheterna och respekten för det fällda viltet. Viltet ska räcka till för samtliga finländare, också för dem som inte jagar. Har vi låtit viltstammarna bli för små? Även stadsbor borde ju ha möjligheter att jaga. Är det allt för svårt att bli antagen som medlem i en jaktförening? Jag funderar på det här med att respektera viltet, att ta vara på viltkroppen med största omsorg och att också dela med sig. Blir det för lite fällningar eftersom det fällda viltet oftast stannar i jägarens eget hushåll? Det här är frågor som vi måste svara på. Själv tror jag att uppskattningen förstärks av positiva upplevelser, som exempelvis att samlas kring en härlig viltmiddag. Oavsett om vi är jägare eller inte. VILTKOCKEN TIPSAR: De mindre värdefulla delarna på en viltkropp kan tillagas överstekta, förslagsvis som en hotdog eller en burgare. Tillred fågelbenen eller hjortdjursläggen några timmar i öl eller cider med lämpliga kryddor så är succén garanterad, också bland ungdomar. De traditionella delikatesserna lagade på älginälvor och sylta på älgmule bildar kronan på verket på en jägares julbord! Ett skogsrensstängsel ska byggas i Norra Österbotten Forststyrelsen låter bygga ett cirka 73 kilometer långt skogsrensstängsel i Norra Österbotten, strax söder om renskötselområdet, mellan Alavuoto i Uleåborg och Vähä-Kivari i Puolanka. Syftet med stängslet är att förhindra korsningar mellan skogsvildren och tamren. Skogsvildrenen är en vild underart till tamrenen som bara förekommer i Finland och ryska Karelen. Över hälften av världens ungefär femtusen skogsrenar finns i Suomenselkä och Kajanaland. Skogsrenen är en ursprunglig art i vårt land och vi skyddar genomet genom att förhindra korsningar med tamrenen. I Kajanaland finns ett skogsrensstängsel som skiljer skogrenarna från tamrenarna. Nu ska ett sådant stängsel också sättas upp i Norra Österbotten där skogsrenarna, som hör till delpopulationen i Suomenselkä, sprider sig väster om Ule träsk mot renskötselområdet. Enligt planerna ska arbetet börja under terrängsäsongen 2026. Jordoch skogsbruksministeriet finansierar byggandet av skogsrensstängslet i Norra Österbotten. HANDLÄGGNINGSAVGIFTEN FÖR DISPENSER FÖR VARGHYBRIDER SLOPAS Jordoch skogsbruksministeriet har beslutat att slopa handläggningsavgiften för dispenser för avlivning av varghybrider. Beslutet träder i kraft den första januari. Podden Sorkkia ja sarvia fortsätter Tidningen Jägarens egen podd Sorkkia ja sarvia återkommer efter en paus. I de nya avsnitten diskuterar vi hjortdjur i trafiken och möten med stora rovdjur. Du kan lyssna på podden i webbtidningen eller på Spotify. M AT TI KE LA K lumn Jägaren 6/2025 6
JÄGARE BETALADE SENASTE JV-AVGIFT MED E-FAKTURA ELLER SOM DIREKTBETALNING 154 232 AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ? Anteckna genast alla dina fällningar och observationer i viltloggen; på det viset sköter du dina (eventuella) lagstadgade skyldigheter och anmälningar automatiskt till föreningen / jaktlaget / licensinnehavaren. ? Kontrollera att du har laddat ner den senaste uppdateringen i appen. Jaktledaren och licensinnehavaren ? Avsluta hjortdjursjakten: samtliga deltagare i licensen avslutar sin egen jakt och därefter stänger licensinnehavaren licensen och betalar fällningsavgifterna. Verksamhetsledaren ? Skjutproven kan redigeras fram till den sista december. ? Kontrollera och komplettera verksamhetsberättelsen för årsmötet. ? Skriv in datumet för jv-föreningens årsmöte i händelsekalendern. Dispenserna ? Kom ihåg fällningsanmälningen och att avsluta jakten i Oma riista. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 9.00-15.00, tfn 029 431 2001 eller oma@riista.fi Ripstammen i Övre Lappland nära långtidsmedelvärdet Enligt sensommarens ripräkningar har ripstammen i Övre Lappland i stort sett landat på fjolårets nivå, nära långtidsmedelvärdet. Årets beräknade täthet för hela stammen, vuxna och ungar inräknade, ligger på 6,7–11,5 ripor per kvadratkilometer. Långtidsmedelvärdet (2008–2025) ligger på cirka 8,7 ripor per kvadratkilometer. Ungarnas andel ligger under innevarande år på 55 procent av hela stammen, det vill säga aningen under långtidsmedelvärdet (64 %). Att den vuxna ripstammen är såpass stark torde bero på att vintrarna har varit gynnsamma flera år i rad. Bakom den svaga häckningen ligger igen sannolikt det, att sorkstammarna befinner sig nere i en vågdal. Rovdjuren som jagar små däggdjur jagar under sådana år mera fågelbon och kullar. Ripstammen ligger i stort sett på samma nivå i samtliga tre kommuner i Övre Lappland. I Enontekis ligger den uppskattade tätheten på 10,2 ripor/ km2, medan den i Enare och Utsjoki ligger på 8,3 ripor/km2. I Övre Lappland gjordes räkningen med hönshundar i de tre nordligaste kommunerna. Uppskattningen av ripstammen i Övre Lappland görs som ett samarbete mellan frivilliga, Forststyrelsen och Naturresursinstitutet (Luke). Luke analyserade och rapporterade inventeringsresultaten. Visa hänsyn när du kör till jakten! Ofta behöver man en bil för att ta sig till jaktområdet. Var därför särskilt uppmärksam på hur och var du parkerar. Ställ bilen så, att andra kan passera riskfritt och utan krångel. Kanske trafikeras vägen också av tung trafik som behöver mera svängutrymme än en bil. Tänk därför efter innan du ställer bilen på vändplatsen i ändan av en skogsbilväg! På vintern gör snön det ännu besvärligare att köra bil. Om skogsbilvägen är plogad så betyder det att också andra använder den. Ha därför med dig en snöskyffel för att göra det lättare att manövrera och parkera. H AR RI TA AV ET TI M IR JA RA N TA LA Jägaren 6/2025 7 Nyhet r
STATISTIK I SIKTET Älgkött, kg från säsongen 2024-2025 MED BEN RENT KÖTT MATPORTIONER Egentliga Finland 180 000 130 000 900 000 Kajanaland 270 000 200 000 1 310 000 Kust-Österbotten 240 000 180 000 1 190 000 Lappland 610 000 450 000 3 010 000 Mellersta Finland 410 000 300 000 2 020 000 Norra Karelen 220 000 170 000 1 110 000 Norra Savolax 370 000 280 000 1 840 000 Norra Tavastland 190 000 140 000 950 000 Nyland 180 000 130 000 890 000 Satakunda 320 000 230 000 1 560 000 Sydöstra Finland 350 000 260 000 1 720 000 Södra Savolax 450 000 330 000 2 200 000 Södra Tavastland 150 000 110 000 720 000 Uleåborg 590 000 430 000 2 870 000 Österbotten 480 000 350 000 2 360 000 Finland 5 020 000 3 700 000 24 650 000 Under jaktåret 2024-2025 avkastade älgarna sammanlagt fem miljoner kilo kött med ben. Av detta var cirka 3,7 miljoner kilo rent kött. Detta innebär cirka 24,6 miljoner matportioner eller 4,4 portioner per finländare. Patronaskar får ny varningsmärkning Patroner som är laddade med helmantlade kulor som är hårdare än bly får en ny varningsmärkning; sådana får inte användas i pipor med polygonal räffling. Kravet på märkningen kommer efter ett beslut av organisationen CIP som besluter om säkerheten för och standardiseringen av vapen och patroner. Bakgrunden till varningen är den, att det för polygonalräfflade pipor är tillåtet med en aningen trängre fri yta i loppet än vid normal räffling. Det här trängre loppet kan öka trycket för solida kulor, och därför har CIP ansett det vara befogat med en varning. Polygonalräfflade pipor har inte de traditionella skarpa bommarna utan pipans inre profil är kantig, exempelvis hexagonal, alltså sexkantig. På jaktgevär är det ändå väldigt sällsynt med polygonal räffling. Varningen gäller för samtliga helmantlade kulor med en hårdhet som överstiger 40 HV1, oavsett kaliber och vapentyp. C.I.P.-bestämmelserna gäller enbart för laddade patroner, men tillverkarna kommer sannolikt också att varningsmärka lösa kulor. Övergångstiden pågår till sommaren 2027, men somliga tillverkare börjar redan nu varningsmärka sina patronaskar. Det handlar alltså enbart om att lägga en lagstadgad varningsmarkering på askarna. Med kulorna och patronerna händer ingenting; där blir det inga förändringar. Varningen gäller enbart för polygonalräfflingen till höger. Den gäller inte för den traditionella räfflingen till vänster med bommar och räfflor. Viltcentralen förnyar sin webbplats Finlands viltcentral förnyar webbplatsen riista.fi efter nyåret. Främst handlar förnyelsen om en sammanslagning av de nuvarande webbplatserna riista.fi och viltinfo.fi. I fortsättningen kommer informationen till jägare, personer som vill börja jaga och jv-föreningarnas funktionärer att finnas på samma adress. Praktiskt! Dessutom hittar du på webbplatsen massor med info om viltet och jakten för alla som är intresserade. Vid förnyelsen har vi satsat särskilt på att vässa användarupplevelsen. Målet är en lättnavigerad och lättillgänglig webbplats där innehållet är ännu tydligare riktad till de olika användargrupperna. Jägaren 6/2025 8 Nyhet r
Den europeiska unionens förteckning över skadliga främmande arter utvidgades i somras med hela 26 nya arter. En av arterna är den även hos oss välkända kanadensiska bävern (Castor canadensis), även kallad amerikansk bäver. TexT Karin Cederlöf Bilder Hannu Huttu och Tero Salmela A tt kanadensaren har lagts till i förteckningen över främmande arter innebär en betydande förändring för bäverjakten. Begränsningarna och skyldigheterna träder i kraft efter en tvåårig övergångstid, i augusti 2027. EU:s beslut om de främmande arterna stöder unionens mål att bevara mångfalden i naturen. Bekämpningen av de skadliga främmande arterna utgör en central del av de världsomfattande miljömålen eftersom sådana arter kan orsaka avsevärda skador på ursprungliga arter och ekosystem, och på ekonomin. Den kanadensiska bävern är skadlig bland annat därför att den konkurrerar med vår ursprungliga europeiska bäver om de arttypiska livsmiljöerna och ekosystemen. Den kanadensiska bävern i Finland – enda landet i EU Finland är det enda EU-landet där den kanadensiska bävern lever i naturen parallellt med den europeiska (Castor fiber) bävern. I de övriga medlemsländerna förekommer enbart europeisk bäver och i dem är avsikten mycket riktigt att hindra kanadensaren från att nå landet. I Finland försöker vi däremot minska stammen, som ju redan finns här. Den kanadensiska bävern är en stor, nordamerikansk gnagare som anpassar sig till vattendrag av olika slag. Den infördes i vårt land på 1930-talet när vi försökte återställa vår utrotade bäverstam med utsättningar. Men oavsiktligt blev det kanadensiska och inte europeiska bävrar; arterna liknar ju varandra. Först senare upptäckte man att det var fråga om en helt annan art. Men den kanadensiska bävern bredde ut sig fort och etablerade sig i den europeiska bäverns forna marker. Den kanadensiska bävern liknar den europeiska, Kanadensiska bävern blev en skadlig främmande art Den kanadensiska och den europeiska bävern korsar sig inte med varandra men konkurrerar om samma livsmiljöer och resurser. Jägaren 6/2025 10
men pälsen är i allmänhet mörkare, svansen kortare och bredare, och näsbenet rundare. I naturen är skillnaderna förstås ofta svåra att urskilja. Även om de två bäverarterna inte parar sig med varandra så konkurrerar de om samma livsmiljöer och resurser. Konsekvenserna av beslutet om främmande arter De nya bestämmelserna om främmande arter innebär för kanadensarens del att den kanadensiska bävern överförs från jaktlagstiftningen till lagstiftningen om främmande arter. Den senare tillåter i princip effektivare fångstmetoder och friare jakt året om. På Jordoch skogsbruksministeriet är frågan nu hur vi på bästa sätt ska reglera jakten på den kanadensiska bävern. Ministeriet inleder lagberedningen under denna höst. Skötseloch förvaltningsplanen för bävrarna som gjordes 2021 styr arbetet med att stärka de europeiska bävrarna och minska de kanadensiska. Kanadensarens nya status som främmande art ändrar inte grunderna i planen utan vi fortsätter att följa den. Det primära syftet med planen är att förstärka vår europeiska bäverstam till en gynnsam skyddsnivå och på den vägen stärka stammens livkraft. Det här målet når vi med åtgärder som hejdar kanadensarens utbredning och genom att vårda den europeiska arten, bedriva forskning, följa med stammen och informera. Och med jaktarrangemangen. Lagberedningen utgår från jägarnas rättsskydd Svårigheterna med att se skillnaden mellan den kanadensiska och den europeiska bävern innebär svårigheter för regleringen av jakten och jägarnas rättssäkerhet. Vi måste räkna med situationer där en välmenande jägare ändå råkar döda en europeisk bäver i tron att den är en kanadensisk. I synnerhet sedan när jakten på kanadensarna släpps fri så kommer sådana här misstag troligen att bli vanligare. Syftet med lagberedningen är att finna lösningar som tryggar jägarnas rättssäkerhet och samtidigt möjliggör effektiv och ansvarsfull jakt på kanadensiska bävrar. För att bekämpningen ska vara effektiv och de europeiska bävrarna bli fler så krävs det samarbete mellan de olika aktörerna och tillräckliga resurser. Dessutom är det viktigt med informationsspridning och utbildning så att jägare och andra naturvänner kan identifiera arterna och följa lagen. Bäverstammarnas tillstånd och jakten Enligt en uppskattning som Naturresursinstitutet (LUKE) publicerade i fjol (2024) har den europeiska bäverstammen i vårt land vuxit och expanderat, i synnerhet i landets södra delar. I Kust-Österbotten har stammen förblivit stabil. Enligt uppskattningen uppgår den europeiska stammen till mellan 3 200 och 4 400 individer. Enligt årets naturdirektivrapport uppskattades den europeiska bäverns population och utbredning ligga på en ogynnsam och otillräcklig nivå i vårt land. Utvecklingens riktning verkar dock vara positiv. Den kanadensiska bäverstammen har minskat en aning under de senaste åren. Stammen uppskattas till mellan 9 500 och 17 700 individer. Den kanadensiska bävern får jagas i hela landet och jakten kräver inget tillstånd. Den europeiska bävern får jagas inom begränsade områden och jakten kräver tillstånd. För bägge arterna pågår jakttiden från den 20 augusti till den 30 april. Begränsningarna träder i kraft i augusti 2027 efter en tvåårig övergångstid. I arbetet med lagberedningen ingår att höra ett stort antal organisationer och grupper som är berörda av bäverjakten, för att samtliga infallsvinklar ska bli uppmärksammade. Syftet är att framtidssäkra uppgången för den europeiska bävern och hindra den kanadensiska från att breda ut sig. Jägarnas insatser kommer fortsättningsvis att vara synnerligen värdefulla. Skribenten är regeringssekreterare på avdelningen för naturresurser vid jordoch skogsbruksministeriet. Jägaren 6/2025 11
Vår fjärde fågelatlas (2022-2025) är avslutad och slutrapporten blir klar under vintern. Jägarna deltog aktivt i arbetet med att ta fram värdefull information om de jaktbara fåglarnas häckningsutbredning. TexT Matti Kervinen F ågelatlasen utgör ett naturligt stöd för de årliga triangelinventeringarna och sjöfågelräkningarna. Inventeringarna är oumbärliga för att jakten ska vara hållbar. Jägarna uppmuntrades att anteckna sina observationer av häckande jaktbara fåglar och icke fredade fåglar i tjänsten Oma riista, och i synnerhet av sjöfåglarna med negativ utveckling eftersom det för dem finns regionala brister i inventeringsmaterialet. Eftersom jägarna rör sig i terrängen året om så faller det sig naturligt för dem att göra observationer medan de sysslar med annat. Vi letade efter intresserade, aktiva personer inom jägarkåren som vi erbjöd hjälp med att hitta arter och platser som behövde kartläggas. 320 jägare nappade på annonsen som vi publicerade i våras i tidningen Jägaren. Åt dem gav vi tips om platser dit de kunde åka på egen hand under sommaren. Bortåt 7 000 jägare bokförde sina observationer Medan fågelatlasen pågick antecknade bortåt 7 000 jägare sina fågelobservationer i Oma riista och aktiviteten ökade år för år tack vare våra kampanjer. Under det första året var det ungefär 1 500 jägare som antecknade observationer, men tack vare kampanjerna riktade till jägarna fördubblades det årliga antalet antecknare. Likaså ökade det genomsnittliga antalet obs-anteckningar per Jägarna satte de jaktbara fåglarnas häckning på kartan Resultaten finner du på lintuatlas.fi Behovet av viltdata varken minskar eller upphör. Gör antecknandet av observationer till en rutin när du rör dig i naturen. Jägaren 6/2025 12
antecknare för varje år. Glädjande är att antalet antecknade observationer ökade under den sista atlassommaren och gjorde detta i samtliga viltceentralsregioner jämfört med året innan. Trots att det var mycket enklare att anteckna atlasobservationer än vid en triangelinventering så blev antalet deltagare relativt litet. Men bland deltagarna fanns det också synnerligen aktiva obs-antecknare, och en del av jägarna antecknade troligen sina observationer också i andra system, som fågelinformationstjänsten Tiira och den mobila skrivboken. Jägarna antecknade 40 000 observationer Under de fyra atlasåren antecknade jägarna drygt 40 000 observationer i Oma riista. Av dessa blev cirka 37 000 godkända i det slutliga materialet. Häckningssäkerheten bedömdes separat för varje observation. Felaktiga identifieringar och observationer av flyttfåglar blev avskrivna. Mest observationer antecknades i de till arealen stora viltcentralsregionerna LappJägarna satte de jaktbara fåglarnas häckning på kartan land och Uleåborg. Flitigast antecknade jägarna (i förhållande till sitt antal) i viltcentralsregionerna Mellersta Finland, Sydöstra Finland och Lappland. Och minst i regionerna Nyland och Kust-Österbotten. En jämförelse rakt av mellan regionerna visar ändå inte aktiviteten hos jägarna i regionerna eftersom det förekommer att jägare antecknar observationer också i andra regioner. Mest observationer av de vanligaste arterna Mest observationer antecknades av orre, gräsand, tjäder, knipa, ringduva och järpe. De här observationerna utgjorde nästan 70 procent av samtliga anteckningar. Ovannämnda arter är de talrikaste jaktbara och förekommer i nästan hela landet. Det var med andra ord väntat att deras andel av observationerna skulle bli stor. Observationerna av sädgäss blev glädjande många, men över hälften av anteckningarna var uppenbart gjorda under flyttningen. Gässen blev alltså inte sedda nära häckningsplatsen. Färre observationer än väntat blev antecknade av de vanligaste sjöfåglarna som har en negativ utveckling. De här arterna är klart sällsyntare än gräsand och knipa, men kanske blev fågelspanandet inte tillräckligt täckande i näringsrika fågelvatten och andra livsmiljöer som sjöfåglarna med negativ utveckling gillar. I synnerhet kråkfåglarna förekommer i stora mängder, är lätta att få syn på och känna igen, och finns nästan överallt, men av samtliga åtta ickefredade arter antecknades under hela atlasperioden ändå bara ett tusental observationer. Antalet obs-anteckningar avspeglar mycket tydligt värdet som vi sätter på de olika arterna. Jägarna uppmuntrades via flera olika kanaler att delta i kartläggningen för fågelatlasen. PE TR I JA UH IA IN EN AN TT I SA AR EN M AA Jägaren 6/2025 13
Skogshönsobservationerna upplevs som viktigast Jägarna i vårt land sätter stort värde på skogshönsen. Vi finner därför tjädern, orren och järpen bland de sex mest antecknade arterna. I synnerhet andelen kullar var för skogshönsen klart högre än för de andra artgrupperna. Bland Oma riista-anteckningarna är det uttryckligen observationerna av skogshöns som bidrar med den största nyttan till fågelatlasen. Vi har fått in massor av observationer eftersom jägarna vet var någonstans i deras jaktmarker som skogshönskullarna håller till. Skogshönsobservationernas stora tyngd i fågelatlasen understryker vikten av samarbete; att de olika aktörerna förenar sitt kunnande och sina styrkor för att tillsammans nå det gemensamma målet. Vad följer? Även om fågelatlasen är avslutad för den här gången och det kan dröja ett årtionde till följande kartläggning så varken minskar eller upphör behovet av viltdata. Det vore därför klokt att göra antecknandet av iakttagelser till en rutin som ingår när man rör sig i naturen. På det viset skulle vi få in värdefull information utan att någon behöver göra sig extra besvär. Utan jägarnas frivilligarbete skulle vi bara kunna drömma om uppdaterade och heltäckande viltdata. Inventeringarna av vilttrianglar och fågelräkningarna fortsätter nästa år. Både antalet inventerade vilttrianglar och punkterna för paroch kullräkningar av sjöfåglar har minskat en aning under de senaste åren. Nu vore en utmärkt tid att vända utvecklingen uppåt för att säkra tillgången på tillräckliga och regionalt täckande viltdata. Finlands viltcentral tackar er alla som har deltagit i kartläggningen för fågelatlasen! Vi finner tjädern, orren och järpen bland de sex mest antecknade arterna. I synnerhet andelen kullar var för skogshönsen klart högre än för de andra artgrupperna. Observationernas fördelning på arter 400 200 600 100 500 300 500 450 250 650 150 550 350 Orre Gräsand Tjäder Knipa Ringduva Järpe Sädgås Kricka Bläsand Storskrake Kanadagås Ripa Grågås Övr sjöfåglar (8 arter) Icke fredade (8 arter) Övriga (4 arter) H AN N U HU TT U Observationernas fördelning på viltcentralsregionerna 160 800 400 200 120 200 180 100 600 220 140 S Tavastland S Savolax SÖ Finland Kajanaland M Finland Lappland Uleåborg Österbotten N Tavastland N Karelen N Savolax K-Österbotten Satakunta Nyland Eg Finland 2022 2023 2024 2025 Jägaren 6/2025 14
Finlands viltcentral har inlett ett projekt för att hålla de båda bäverarterna åtskilda och få den europeiska bäverstammen att växa. TexT Janne Kotanen Bild Timo Ahola H är i vårt land lever två bäverarter; vår ursprungliga europeiska bäver (Castor fiber) och den främmande kanadensiska arten (Castor canadensis). Den 24 juni överfördes den kanadensiska bävern till EU:s förteckning över främmande arter och definierades som en skadlig, främmande art. Det nu inledda projektet bygger på vår skötseloch förvaltningsplan där syftet är att på lång sikt ersätta de kanadensiska bävrarna med europeiska. Målsättningarna Målet i vår skötseloch förvaltningsplan för de två bäverstammarna är att förstärka och bevara den europeiska bävern på en gynnsam skyddsnivå. Den hållbara jakten på europeisk bäver ska säkras medan utbredningen för den kanadensiska ska begränsas. Samtidigt stöder vi också den europeiska bäverns utbredning till nya trakter. Det primära syftet med Finlands viltcentrals nya projekt är att efter hand låta den europeiska bävern växa och ersätta den kanadensiska. Med buffertzoner som metod Vi börjar med att skapa bäverfria buffertzoner mellan de två arterna. När zonerna väl är tömda på bävrar kan vi börja flytta dem mot kanadensarnas förekomstområden och samtidigt skapa utrymme för de europeiska bävrarna att breda ut sig på naturlig väg. Skapandet av buffertzoner är den främsta och mest brådskande åtgärden för att skilja åt de båda bäverarterna. Längre fram kan vi också fundera på en förbättring av den europeiska bäverns genetiska mångfald. Vi behöver DNA-prover Naturresursinstitutet har i åratal undersökt bävrarnas DNA via gnagspån och vävnadsprover som jägare har skickat in. Artbestämningen görs utifrån DNA:t. Ytterligare information om det här finner du på webbplatsen luonnonvaratieto.luke.fi > svenska. Analyserandet av prover kommer att vara viktigt också i fortsättningen, i synnerhet i trakter där vi vet att de båda arterna lever nära varandra. DEN KANADENSISKA BÄVERN ? Ingen licensansökan behövs för jakten. ? Fredad under tiden 1.5–19.8. DEN EUROPEISKA BÄVERN ? Jakten är licensbelagd. ? Jordoch skogsbruksministeriet fastställer med en förordning i vilka områden Finlands viltcentral får bevilja licenser. Vi börjar med att skapa bäverfria buffertzoner mellan de två arterna. Europeiska bävrar ska ersätta de kanadensiska Jägaren 6/2025 15
I Estland har ASF-läget blivit klart sämre under innevarande år och risken för att sjukdomen ska sprida sig till vårt land är betydande. TexT Valto Kontro Bilder Susanna Pesonen, Thomas Ohlsson I Estland har vildsvinen blivit fler, vilket har ökat antalet vildsvin som dör i sjukdomen, och viruset har också påträffats i svingårdar. Om sjukdomen påträffas i vårt land skulle det innebära ett dråpslag för vår inhemska produktion av svinkött, även om sjukdomen skulle förekomma enbart hos de vilda svinen. I Estland har man under det gångna året varit tvungen att avliva tiotusentals produktionssvin. I september 2023 konstaterades sjukdomen för första gången i Sverige. Så vitt känt blev vildsvinen smittade vid en avfallsstation i Fagersta. Smittan ledde till omfattande motåtgärder och begränsningar, vilket bland annat ledde till stopp för avverkningar och tröskning, förbud mot att röra sig i terrängen, stängsel kring smittzonen och omfattande insatser för att hitta döda svin och eliminera vildsvinspopulationen i trakten. De kraftfulla åtgärderna gav resultat; ett drygt år senare kunde Sverige officiellt förklara sig svinpestfritt. Sverige hade tur eftersom sjukdomsutbrottet skedde i den mellersta delen av landet med en relativt gles vildsvinsstam, ungefär 150 kilometer nordost om Stockholm. Om smittan hade drabbat exempelvis Skåne i sydligaste Sverige så hade situationen varit sjufalt värre. Inom den europeiska unionen förekommer sjukdomen hos samtliga vildlevande vildsvinsstammar i de östra medlemsländerna utom Finland, samt i Tyskland, Italien, Finland förbereder sig Afrikanska svinpesten sprider sig i Europa Tjeckien och Kroatien. Dessutom har svinpesten påträffats på Balkan och i Belarus, Ukraina och Ryssland. Även människan sprider viruset Beträffande förekomsterna av svinpest ska vi notera att de smittade områdena i Europa inte är sammanhängande utan enskilda utbrott kan inträffa hundratals kilometer från ett tidigare utbrott. De tyska och de italienska fallen utgör i likhet med det svenska fallet separata förekomstområden. Sjukdomen har blivit transporterad av människor i livsmedel, djurtransporter, fodertransporter och till och med i kläder och fordon. Viruset lever länge i smittade djur och deras avföring, vilket ökar faran för spridning. Det här ska vi tänka på också när vi åker på jaktresor. Det är inte tillrådligt att överhuvudtaget göra jaktresor till kända ASF-områden. När jaktresenären återvänder Avgörande för bekämpningen av sjukdomen är att vi upptäcker den tidigt. Jägaren 6/2025 16
ska han eller hon också vidta försiktighetsåtgärder. Dit hör bland annat importförbud för förädlade köttprodukter, att desinficera kläder och utrustning, och att – under de två första dygnen efter hemkomsten låta bli att besöka svingårdar, jaga vildsvin och utfodra vilt. Här i Finland gör vi oss beredda Sjukdomen kan sprida sig till vårt land på flera sätt; över östgränsen med ett vildsvin, med ett kadaver som skvalpar hit över Finska viken eller med en människa. Hos oss har vi förberett oss genom att vidta förebyggande åtgärder mot sjukdomen genom att införa ovannämnda importbegränsningar och ett antal bestämmelser som berör svinuppfödarna. Syftet är att hålla vår vildsvinsstam på ett minimum. Jordoch skogsbruksministeriets vildsvinsarbetsgrupp har formulerat målet att vildsvinsstammen ska uppgå till ungefär 1 000 individer i Sydöstra Finland och Östnyland. I övriga delar av landet ska svinen enbart få förekomma sporadiskt. Även jaktlagstiftningen har slagit in på en väldigt tillåtande linje. Vildsvinet får jagas året om, med undantag för suggor med kultingar, och jägarna får använda nattsikten, konstljus, stängsel och fällor. Gäller att upptäcka sjukdomen i tid Avgörande för bekämpningen av sjukdomen är att vi upptäcker den tidigt. Därför höjde Livsmedelsverket i september honoraret som verket betalar för inskickade ASF-prov av fällda vildsvin. Livsmedelsverket betalar nu 50 euro för ett inskickat ASF-prov. För ett livmoderprov betalar verket dessutom 60 euro. Utöver honoraren som Livsmedelsverket betalar ut så betalar branschföreningen Suomen sikayrittäjät ry ett verksamhetsunderstöd på 185 euro till jaktföreningarna för varje insänt prov. Täckningsgraden för proverna har legat på en berömlig nivå. Under kalenderåret 2024 mottog viltcentralen 1 038 fällningsanmälningar för vildsvin och 984 vildsvinsprov blev analyserade. Jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna gör därför klokt i att på förhand beställa hem provtagningsutrustning och hålla i lager, så går provtagandet och skickandet smidigt. Provtagningsutrustningen beställer du kostnadsfritt på adressen tilaukset@ ruokavirasto.fi. Provtagningsanvisningarna hittar du på Livsmedelsverkets webbplats. Jägarna spelar en huvudroll Här i Finland förbereder vi oss också genom att öva bekämpningsinsatser. I juni ordnades en beredskapsövning i Willmanstrand som gick ut på att myndigheter och jägare tillsammans letade efter svinkadaver och vidtog hygieniska åtgärder. Liknande övningar har ordnats också under tidigare år. Om viruset skulle påträffas bland våra vildsvin skulle det leda till drastiska åtgärder. Livsmedelsverket skulle upprätta en smittad zon och inuti den skulle jakten och en rad andra aktiviteter vara förbjudna. Exporten av svinkött skulle avbrytas omedelbart och svingårdarna inuti den smittade zonen skulle beläggas med stränga begränsningar. Jägarna skulle spela en huvudroll i operationen. Det behövs frivilliga för att leta efter svinkadaver, för att fälla vildsvinen inom den smittade zonen och för ett antal andra bekämpningsåtgärder. Jägarnas lokalkännedom och kunskaper om vildsvinen, populationens storlek och hur svinen använder området är oumbärliga för planeringen och verkställandet av åtgärderna. Jaktvårdsföreningen bör ha en central roll i organiserandet av verksamheten. Dessutom bör de frivilliga får en ersättning för sina insatser. Hjälper vaccin? ASF utgör ett kontinuerligt hot och det första fallet i vårt land kan dyka upp när som helst. Lyckligtvis visar Sverige, liksom tidigare också Belgien och Tjeckien, att sjukdomen går att utrota med de rätta åtgärderna, bara den blir upptäckt tillräckligt tidigt. Tills vidare är vi tvungna att finna oss i den här situationen, men vi skymtar ändå ljuset i ändan på tunneln. Det har utvecklats vacciner mot sjukdomen och vi har fått lovande preliminära resultat, både i Europa och i andra delar av världen. Men härifrån är det ändå en lång väg kvar tills ASF-hotet är eliminerat. Så länge som sjukdomen förekommer i naturen så utgör den ett hot mot svinnäringen. I Fagersta i Sverige hägnade man in kärnområdet i den smittade zonen för att stänga in vildsvinen och hindra dem från att sprida smittan. Jägaren 6/2025 17
Vid årsskiftet uppgraderas jägarexamen till moderna tider i hela landet. TexT Lasse Heimo V i tog i bruk det elektroniska examenssystemet den första augusti. Mottagandet har varit positivt och bland dem som skrev examen på dator var kommentarerna berömmande. I jaktvårdsföreningarna har ibruktagandet av systemet löpt utan problem efter inkörningen. Systemet har använts vid drygt 500 examenstillfällen och redan i september gjordes drygt 60 procent av prestationerna elektroniskt på provskrivarens egen dator. Samtidigt har jaktvårdsföreningarnas arbetsbörda blivit lättare eftersom provskrivarna anmäler sig på förhand och identifierar sig elektroniskt, och de godkända proven överförs automatiskt till jägarregistret. Årsskiftet närmar sig – är du beredd? Senast nu bör jaktvårdsföreningarna ta i bruk den här förnyelsen eftersom ytterligare nyheter är att vänta efter årsskiftet. Vi kompletterar examenssystemet och gör det ännu bättre genom att slopa de traditionella ABC-frågeformulären. Det blir obligatoriskt med en förhandsanmälning till examenstillfället och vi utökar antalet valbara examensspråk. Jägarexamen blir elektronisk I examenssystemet ingår nu en bank med cirka 500 frågor och av dem genererar systemet ett slumpmässigt urval för varje examenstillfälle. ? De nuvarande artidentifieringshäftena slopas inte, men däremot slopar vi de traditionella ABC-frågeformulären. Jägaren 6/2025 18
Det handlar således om genomgripande förändringar som kommer att fortsätta långt in i framtiden. Frågeserier som lottas ut De nuvarande artidentifieringshäftena slopas inte, men däremot slopar vi de traditionella ABC-frågeformulären. I examenssystemet ingår nu en bank med cirka 500 frågor och av dem genererar systemet ett slumpmässigt urval för varje examenstillfälle. Tack vare de här individualiserade serierna med frågor blir det efter årsskiftet meningslöst att kopiera frågorna, ta en skärmdump eller läcka examensfrågor. Samtidigt minskar behovet av övervakning på den här punkten. Möjligheten att svara på papper kommer att finnas kvar och kan användas som ett reservsystem om det skulle uppstå bekymmer med uppkopplingen. Jv-föreningarna bör därför redan nu förbereda sig för att kunna ta utskrifter. Obligatoriska anmälningen underlättar för jv-föreningarna Den som tänker skriva examen ska anmäla sig på förhand. Det fungerar både med och utan ett Oma riista-lösenord. Vi har gjort anmälningsförfarandet okomplicerat. För den som skriver provet går databehandlingen snabbare eftersom han eller hon redan har uppgett all information som behövs när han / hon anmälde sig. För provmottagaren återstår att kontrollera uppgifterna och valet av sättet att betala för provet. Kommande utbildningar Utbildningarna för de nya funktionerna börjar i slutet av innevarande år och fortsätter ända till våren 2026. ? Utbildningarna ges på det gamla vanliga sättet som landsomfattande Teams-utbildningar. ? Informationen om de kommande utbildningarna skickas till verksamhetsledarna och provmottagarna. Du hittar utbildningarna också i händelsekalendern på webbplatsen riista.fi. ? Har du frågor om examenssystemet? Kontakta mig i såfall på lasse.heimo@riista.fi eller telefon 029 431 2345. Jv-föreningen får informationen elektroniskt på förhand och antalet personer som skriver provet på papper. På det viset kan tillräckligt många frågeformulär skrivas ut. Finska, svenska, engelska och samiska Antalet valbara provspråk i examenssystemet ska utvidgas så att det omfattar samtliga språk som används. Det vill säga att examen kan skrivas inte bara på finska och svenska utan även på engelska och på tre olika samiska språk, oavsett om provet skrivs elektroniskt eller på papper. LA SS E HE IM O TE RO SA LM EL A Jägaren 6/2025 19
För den som åker iväg för att jaga räcker det med att ha glömt en enda sak för att hela jakten ska bli annorlunda. Men även om glömskan skulle slå till och fällningarna utebli så kan det bli trevliga minnen och en lyckad dag. TexT och Bilder Kerttu Korpi S olen var redan på väg ner. Det gällde att handla raskt eftersom pappa och jag ville hinna med en sväng till andsjön. Tillsammans med hunden Hilla och en kvällsbit i ränseln. Stressen släppte först när pappa och jag var på väg, under en vacker kvällshimmel. Innan vi klev i land undrade jag om vi borde koppla Hilla. Jag var rädd för att hon skulle smita iväg på egna vägar och skrämma iväg änderna. Men pappa tyckte att hunden ändå är såpass erfaren att hon kan uppföra sig. När tre änder bjöd på balett Hilla missuppfattade tydligen ändå situationen; när båten närmade sig stranden störtade hon iväg och löpte till sjön för att plumsa i strandvattnet och härja i snåren så att inte en endaste fågel kunde stanna kvar. Väl framme märkte jag att ena paret hörselskydd hade blivit hemma. För den ena av oss skulle alltså hagelpiporna förbli kalla om det uppstod en skottchans. Lyckligtvis var det ändå inte någon katastrof. Vi hade ju ändå tänkt sitta på pass och då behövs det inte två skyttar. Tur i oturen Vi hade redan suttit ett bra tag utan att se några fåglar. Jag skedade i mig yoghurt i lugn och ro när tre unga gräsänder landade mitt ute på sjön. Vi satt alldeles stilla och den här gången gjorde också Hilla det. Änderna märkte inte oss, men försvann ur sikte bakom en vassrugg. Så vi väntade på att de skulle simma tillbaka, ut på sjön. Men änderna varken syntes eller hördes, så jag smög närmare med kikaren. Men återvände utan att ha sett änderna. ? Avfärden hade varit brådstörtad så jag lät den underbara solnedgången hejda mig på stranden. De ljusröda molnen speglade sig liksom oljigt i strandvattnet. Jag tassade försiktigt närmare medan änderna koncentrerade sig på sin balett. Jägaren 6/2025 20 Ungd msredaktionen