Jägaren 6/2011 - Lehtiluukku.fi

Utgivare: 6 / 2011 Nu finns Finlands viltcentral också på Facebook! www.facebook.com/riistakeskus n Tidninge Jägaren 60 år Tema små hjortdjur, s. 18 Älgjakt i övre Lappland, s. 62 Finlands viltcentral skapar hållbar vilthushållning, s. 6
Gästskribenten Underbar fågelhöst i våra skogar Senaste höst var en trevlig och efterlängtad överraskning för oss jägare. Det fanns verkligen mycket hönsfåglar i våra skogar. Själv jagade jag i Lappland, Norra Österbotten och på olika håll i södra Finland. Överallt var fågelpopulationerna glädjande rikliga. Min unghund hittade framför allt mycket orre och tjäder, medan det fortfarande fanns glest med ripor, även om de tydligt var på uppgång. Jag har jagat mer eller mindre i 36 år och nu fick jag uppleva min bästa fågelhöst någonsin. Aldrig förr har jag sett så mycket hönsfåglar i våra skogar som i höst. Särskilt glädjande var att det fanns rikligt med i synnerhet tjäder både i söder och i norr. Under åren har behandlingen av skogarna väckt mycket kritisk diskussion också bland jägarna, delvis dock med rätta. Under de senaste tjugo åren har behandlingen av skogarna utvecklats, och numera har viltets levnadsvillkor erkänts som en viktig del av vårt skogsbruk. När vi idag flanerar i skogen är det oftast i skogar som har förnyats under 1940 till1990 och som har behandlats mycket kraftigt. Där växer nu huvudsakligen ung tallskog med inslag av gran och björk. De enorma kalhyggena kallade "Osaran aukeat" är redan timmerskog. Dessa skogar närmar sig alltså timmerstorlek och den första gallringen är gjord. Det glädjer mig att det var just i dessa skogar som jag påträffade majoriteten av tjäder- och orrkullarna. Jag har gjort samma observation tidigare, men den starka fågelpopulationen underströk denna slutsats. Jämfört med till exempel gamla oavverkade granskogar fanns det gott om hönsfågel i de här skogarna. Och sådana unga tallbestånd har vi ju mer än nog av! Alla som rör sig i skogarna på olika håll i Finland vet att det finns tallskog så långt ögat når. Förr hade skogshushållningen som målsättning att skapa rena odlade tallbestånd. Naturen är dock mångfaldig och variationen är stor även på vidsträckta förnyelseytor; det finns sänkor och berg och myrar av olika storlek. Det som en gång varit ett enhetligt kalhygge har utvecklats till en mångfaldig mosaik där de frodiga områdena är blandbestånd med mycket naturlig björk och gran och rikligt med täckande undervegetation. På myrarna växer björk och i kanterna al och vide. På kargare marker och berg finns rena tallskogar med mycket risväxter och en. Viltet hittar både skydd och föda. Efter en gallring blir det ljusare och bl.a. bärskörden växer. Just på de här ställena observerade jag mest fåglar. Det är tydligt att fågelpopulationerna mår bra i dagens ekonomiskogar, bara förutsättningarna i övrigt är gynnsamma. Detta är ett bra budskap för både jägare och skogsarbetare. Det är mycket vi fortfarande kan göra för ripan. Under det senaste århundradet dikades vida myrområden, som inte har utvecklats till skogsmark. Återställandet av dessa områden ger garanterat gynnsamma miljöer för ripan. Forststyrelsen har börjat återställa sådana myrområden och det är bra om verksamheten fortsätter på privata marker. Runt min egen fritidsbostad vid Keiteles stränder och öar finns det fortfarande en liten population ripor, även om området består av tät skog. En stående hund hittar dem alltid nu och då på klippor och holmar. En tänkbar förklaring till att det finns ripor är att skogarna, som nu är 50-60 år gamla vidsträckta tallbestånd, på 1950-1970-talen blev kraftigt kalhuggna och förvandlades till utmärkta miljöer för ripan det har varit blåsigt och förhållandena har påmint om öppna myrar och fjäll. Nu har omständigheterna förändrats och riporna minskat. Borde vi återställa skogarna på holmarna med duktiga kalhyggen? Juha Ojala Skribenten är skogsavdelningens överdirektör vid jord- och skogsbruksministeriet Vad tycker du? Hurdan var din fågelhöst? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 6 l 2011 66 Ett mårdhundsprojekt
26 Jakt efter vitsvansvilt med drivande hund Innehåll 6 2011 2 Gästskribenten: underbar fågelhöst i våra skogar 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren: Tjuvjakt eller olovligt dödande? 6 Viltcentralen skapar förutsättningar för en hållbar vilthushållning 12 Viceordförandens spalt: Både positivt och negativt Hantering av konflikter n Tidninge aren Jäg 60 år 13 Aktuellt från ministeriet: 16 Reijo Orava leder nu viltcentralen 16 Sauli Härkönen svarar för de offentliga förvaltningsuppgifterna 18 Uppföljning av rådjur och vitsvanshjort 22 Vitsvanshjorten i nöd 26 Jakt efter vitsvansvilt med drivande hund 30 Lodjurskullarna inventeras i vinter 37 Nyhetsmagasinet 38 Vinterutfodring av små hjortdjur 72 Eftersökskurs om hjortdjur överraskande populär 42 Utrensning av olagligt fågeldödande 46 Patroner för jakt på högvilt 49 Jakten på statens marker: 50 Kauljärvi väcktes till liv 53 Nu byggs det våtmarker i hembygden! 54 Tidningen Metsästys ja Kalastus fyller 100 år 57 Som jaktambassadör i världen: 58 Ur Pilvis dagbok,del 6: Kan Finland exportera hållbar viltvård? Från valp till färdig fågelhund Gott om skogshöns men inte utan följder 60 Viltcentralen informerar 62 Älgjakten i övre Lappland 65 Vetenskaplig viltkunskap: 66 Ett mårdhundsprojekt 69 Julklappstips 70 Ålandsnytt 72 Eftersökskurs om hjortdjur överraskande populär 74 Kvalitet i köttbehandlingen 76 Affärer 78 Utbildnings-DVD för bågjakt 79 Adresser Jägaren l 6 l 2011 l 3 Färsk triangelinformation för beslutsfattarna
Text och foto: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern DECEMBER På finska kallas den kaamos, tiden då solen inte alls stiger över horisonten. Ju längre norrut från polcirkeln vi går, desto längre varar kaamos. I den nordligaste byn i vårt land, Nuorgam, börjar kaamos i slutet av november och slutar i mitten av januari. På Sodankyläs breddgrad räcker kaamos däremot bara några dagar kring jul. JANUARI Senaste vinter kunde vi i södra Finland beundra sällsynt snötyngda trädkronor. Enligt skogsforskningsinstitutet är det exceptionellt att snö, frost och underkylt vatten samverkar i den här skalan och fastnar i träden. På sina håll såg det alldeles ut som i fjällen i östra och norra Finland! Kring nyår är den vidsträckta ödemarken av skogar och myrar i Itäkaira ett sällsynt krävande ställe att vandra på, trots att kaamos redan är över i norra ändan av Savukoski kommun. En vandringsman som skidat i väg i gryningen hinner med knapp nöd fram till följande ödestuga innan skymningen övergår i mörker. Det finns inga marginaler för att orientera fel när kölden ligger på minus 40 under hela dagen. Förekomsterna av lodjur kartläggs i vinter i Södra och Norra Savolax, Mellersta Finland, Satakunta och Nyland. Idén är att få fram den faktiska siffran på lodjuren genom att spårräkningen i snö äger rum samtidigt i varje landskap. För att inventeringsresultatet ska bli tillförlitligt kontrolleras spåren av utbildade personer ur olika intressegrupper. Inte bara lodjuren bokförs utan också observationerna av varg, björn och järv. Inventeringen av de stora rovdjuren bygger huvudsakligen på en Men den långa köldperioden och det vindstilla vädret var bara en del av förklaringen till fenomenet. Den avgörande faktorn var närheten till öppet hav. En ovanligt hög luftfuktighet kombinerat med frost i träden och underkyldt regn i januari band den snö som redan fanns i träden ännu hårdare så att snömassorna i kronorna blev ovanligt stora och tunga. För skogshönsen var den snörika vintern välkommen eftersom tjädrarna, orrarna och järparna kunde bädda ner sig i snön och komma undan kylan. Sommaren som följde var varm och hönorna var vid god vigör och kunde sätta större kullar än vanligt till världen. På sina håll kunde jägarna när de på sensommaren inventerade trianglarna notera väldigt stora skogshönstätheter. uppskattning av stammarnas storlek utifrån gjorda observationer av kullar. Men efter hand som lodjuren blir fler så har det tillstött problem med systemet, eftersom övriga observationer indikerar att stammarna faktiskt är klart större. Därför hoppas forskarna att inventeringen av spår i snö som nu görs på ett nytt sätt ska ge den verkliga storleken på stammarna. 4 l Jägaren l 6 l 2011 Det är inte bara födan utan också snön som har en avgörande betydelse för hur skogshönsen överlever vintern. Tallar som tjädertuppen betar av på vintern finns det nästan över allt, men de snörika vintrarna kan bli sällsynta om klimatet blir varmare. Tjädertuppen på bilden behöver inte oroa sig för snöbrist eftersom den håller till i Urho Kekkonens nationalpark, där det finns snö så det räcker.
Ledaren Tjuvjakt eller olovligt dödande? För effektivt ingripande måste vi känna orsakerna Statsminister Jyrki Katainens regering konstaterade för vilthushållningens del följande i vårens regeringsprogram: Viltarterna ska bevaras i livskraftiga bestånd och så att man kan trygga att skador orsakade av viltarter, bland annat hjortdjur, förblir på en godtagbar nivå. Det ska säkerställas att bestånden av stora rovdjur är på en hållbar nivå med hänsyn till människors och produktionsdjurs säkerhetsbehov och den biologiska mångfalden. Man ingriper effektivt mot tjuvjakt. Tjuvjakt är dock ett diffust begrepp. Ursprungligen har det betytt olovlig jakt på annans mark: en stöld som kränker någon annans privata rätt. Det fenomen som avses i regeringsprogrammet kan snarare beskrivas som olagligt dödande. Det vill säga att djur dödas i strid med förbud och begränsningar i lagar och förordningar. föregående punkt, men dessutom ska jaktövervakningen vara inkopplad. Vi ska öka risken för att åka fast genom att låta jaktföreningarna patrullera och öka synligheten för myndigheterna och jaktvårdsföreningarnas övervakare. Den allra grövsta jaktbrottsligheten består av yrkes- och vanebrottslingar. I regel är sådana också ute efter ekonomisk nytta. Vilt dödas i smyg och utan lov, året om, och förs ut på den svarta marknaden. Verksamheten har ibland till och med maffialiknande drag. Den närmaste omgivningen terroriseras så att ingen vågar skvallra om verksamheten. För att stävja den här formen av brottslighet krävs det grovkalibriga insatser av myndigheterna. Brottsrubriceringen grovt jaktbrott som i våras togs in i strafflagen vidgade straffskalan och gjorde teleavlyssningen tillåten som undersökningsmetod. Tänk om polisen dessutom hade resurser till utredningar och vittnesskydd! Myndigheterna står handfallna när det olovliga dödandet är en följd av folks frustration över vilthushållnings- eller fredningspolitiken. Då handlar det om ett slags civil olydnad. För övrigt godkänner laglydiga personer inte att samhällets normer förändras utan de skjuter en varg som är fredad, men upplevs som ett hot, för att skydda sina husdjur eller viltet. Att stävja den här brottsligheten genom övervakning liksom att undersöka och utreda den - är svårt eftersom verksamheten ofta är accepterad av dem som bor omkring. Risken att åka dit är liten eftersom verksamheten inte är upprepad, gärningsmannen sopar igen spåren och alla tiger för eviga tider om saken. Somliga bestrider till och med att den här brottskategorin finns, eftersom det saknas direkta bevis. För att bevara vår lagliga samhällsordning måste vi förhålla oss lika strängt till civil olydnad som till annan brottslighet. Om olydnaden ändå antar stora proportioner är det dags att ta en debatt om samhälleliga värderingar. Har rovdjurspolitiken lyckats i sina målsättningar? Är det bra för rovdjuren att vi låter dem föröka sig så fort? Ger vi attityderna tillräckligt med tid att förändras? Jägaren l 6 l 2011 l 5 PS! Årets sista gästskribent sprudlade av gott humör. Överdirektör Juha Ojala på JSM:s skogsavdelning konstaterar liksom vi andra jägare att skogsfåglarna trivs i den finländska ekonomiskogen. Bara vi ännu får våra för dalripans välbefinnande så viktiga öppna myrar återställda så kan vi alla vara rätt nöjda med vår naturvårdsinsats. Med den här vägkosten känns det rätt angenämt att övergå till julfirandet och t.ex. den traditionella harjakten på annandag jul. När vi nu under statsrådets ledning börjar förbereda ett samarbete mellan olika myndigheter för att verkställa regeringsprogrammet vore det bra att först identifiera och specificera hurdant olagligt dödande som äger rum eller kan äga rum i de djupa skogarna i vårt land. Med tanke på planeringen av bekämpningsåtgärderna kunde vi dela in orsakerna till det olagliga dödandet i fyra klasser: 1) okunnighet och vårdslöshet, 2) habegär i kombination med bristande jägarkunnande, 3) yrkes- och vanebrottslighet samt 4) lagtrots sprunget ur civil olydnad. Okunnighet och vårdslöshet leder till lagbrott när en person under en laglig jakt skjuter ett fredat djur. Det här kan vi påverka genom att betona etiken i jakten och ge bättre utbildning. Vapnet får avfyras bara när jägaren med säkerhet har identifierat viltet som lovligt. Habegär i kombination med obefintligt jägarkunnande och lättja tar sig bland annat uttryck i jakt på skogshöns från väg. Man kör med bil och letar efter vilt och skjuter med bilen som gömsle. Här gäller samma åtgärder som för Reijo Orava direktör Finlands viltcentral
Chef för vilthushållningen Jarkko Nurmi, Finlands viltcentral, Österbotten skapar förutsättningar för en hållbar vilthushållning Termen hållbar jakt är ingen nyhet för de finländska jägarna. Den står på stadig grund, byggd med jägarnas frivilliga insatser. Med olika inventeringar tar jägarna fram den information som behövs för att vi ska kunna dimensionera och styra jakten. I den förnyade organisationens verksamhet har begreppet hållbar utvidgats till att omfatta vilthushållningen i sin helhet. Den hållbara vilthushållningen är en process som följer värderingarna i vårt föränderliga samhälle och lyssnar på intressegrupperna. Finlands viltcentral bevakar viltets intressen. l Med hållbar vilthushållning avses en verksamhet som bevarar viltstammarna så att de tål jakt på lång sikt. Helheten inkluderar att vi följer med viltbeståndens tillstånd och storlek, styr den hållbara jakten och sköter naturen och viltet. Till den hållbara vilthushållningen hör också att vi håller viltbestånden på en sådan nivå att skadorna som viltet orsakar inte antar orimliga proportioner. I föregående nummer av Jägaren beskrev viltcentralens färske direktör Reijo Orava hur processorganisationen fungerar, med kunderna och deras behov i centrum. Den hållbara vilthushållningen är en process som har väldigt många kunder, men den viktigaste kunden är viltet i vårt land. Viltet måste må bra för att jakten ska kunna vara hållbar. Livsmiljöerna och en riktigt dimensionerad avskjutning är avgörande faktorer för hur viltet mår. Vilket leder vidare till vår andra nyckelkund, jägaren. En förutsättning för att processen ska lyckas är att jägarna i vårt land fortsätter med att ställa upp med frivilliga insatser. Även samhället EU, vår nationella lagstiftning och den allmänna opinionen har en avsevärd inverkan på processen. ducera tjänster som kunderna behöver. Genom lagarbete kan vi skapa helheter som betjänar kunderna. Tack vare processorganisationen kan vi hantera helheter bättre än i en traditionell organisation där aktörerna består av flera separata och självständiga enheter. Hållbar vilthushållning består av delprocesser Den hållbara vilthushållningen och kärnprocesserna i de yttre tjänsterna inleder sin verksamhet 1.1.2012. Bägge processerna kommer att ha en avsevärd inverkan på jakten och viltvården eftersom det är uttryckligen där som de tjänster produceras som av tradition har räknats till jägarorganisationens flaggskepp - bland annat stödet till jaktvårdsföreningarna, tidningen Jägaren, avskjutningsplanerna för viltbestånden, utvecklandet av vilthushållningen och förebyggandet av viltskador. När den nya organisationen startar är förstås allting ännu inte färdigt utan det första året kommer i hög grad att gå till att organisera verksamheten och inleda ett nytt slags lagarbete. Vi planerade organiserandet av verksamheten i den hållbara vilthushållningens process i en arbetsgrupp som bestod av företrädare för viltförvaltningen, viltforskningen och jord- och skogsbruksministeriet. Till arbetsgruppen hörde följande personer: M 6 l Jägaren l 6 l 2011 Ordförande Jukka Purhonen (Finlands viltcentral, Mellersta Finland), Pekka Helle (VFFI), Jarkko Nurmi (Finlands viltcentral, Österbotten) Marko Paasimaa (Finlands viltcentral, Kajanaland), Janne Pitkänen (Jord- och skogsbruksministeriet), Marko Svensberg (Finlands viltcentral), Mikko Toivola (Finlands viltcentral, Egentliga Finland) och Petri Vartiainen (Finlands viltcentral, Södra Savolax). Delprocesser Förvaltningsplaner för viltbbestånden Nyckelkund JSM OFU-processen Datasystemen Produktionen av tjänster i processen Det finns gott om viktiga kunder. Den nya processorganisationen gör det möjligt för oss att betjäna dem alla. Processorganisationens sätt att fungera i den hållbara vilthushållningsprocessen kan beskrivas med följande praktiska exempel. Riistaweb Beskattningsplaner för viltbestånden OFU-processen Jvf:na Jvf:na OFU-processen Kom.-processen JSM Jägarna Publikationssystemen Viltkunskap Behov: att utveckla modeller för hur bestånden av rådjur och hjort ska skötas och en enhetlig avskjutningsplanering. Lösning: Vi samlar en grupp som sammanställer för jägarna ett artspecifikt kunskaps- och utbildningspaket om arterna och deras biologi till stöd för den grundläggande viltvården drar upp riktlinjer på regional nivå för hur viltvårdens målsättningar ska tillämpas, till stöd för licenspolitiken utvecklar tillsammans med universiteten och VFFI nya metoder som stöder uppskattningen av bestånden och avskjutningsplaneringen Med en verksamhetskedja av den här typen är det möjligt för oss att pro- Hållbar jakt Förebyggande av viltskador De skadelidande Databasen för viltdata Främjande av vilthushållningen Jakträttsinnehavarna Jaktföreningarna Jägarna Portföljen för utvecklingsprojekt
Skogshönsbesluten 2011 DIReKT aKTION n Den förnyade viltförvaltningen har redan under sin första höst visat lejonklorna. Jord- och skogsbruksministeriet fattade i slutet av augusti beslut om jakttiderna för skogshönsen. Underlaget för beslutet utgjordes av den informationen om skogshönsen som vi fick genom inventeringen av vilttrianglar i juli och augusti. Det här var ett administrativt beslut som skrev historia, för jag är alldeles säker på att det inte finns något annat land där man har klarat av att organisera hela kedjan så, att täckande inventeringar görs på talko och myndigheterna kan fatta beslut utifrån information som är "två veckor färsk". Också Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet är förtjänt av ett stort tack som gör det möjligt att behandla informationen så fort och lägga ut den på sin webbsida. Litet egendomligt är det ändå att jag fortfarande inte har sett några naturskyddsorganisationer eller ornitologiska föreningar applådera vår verksamhetsmodell, som också med globala mått mätt torde vara ett enastående exempel på hållbar vilthushållning. Denna vår framgångssaga på viltfronten borde vi informera om ännu effektivare än vi gör, också utanför viltbranschen och till allmänheten. Tidigare har vi varit tvungna att fatta besluten om begränsningar redan i juni innan vi har siffror på fågelbeståndens häckningsresultat och utveckling som helhet. Det nya systemet garanterar att informationen vi använder är färsk och vi jobbar självfallet hela tiden på att utveckla det, efterhand som vi vinner erfarenhet. Det avgörande är att den viktigaste kunden viltstammarna mår bra och att förvaltningsbeslutet stämmer med hönsbeståndens utveckling i terrängen. Jaktföreningarnas beslut om kvoter ska utvecklas Jägarna har inte heller någonting att klaga på. Om årets beslut om jakt hade fattats utifrån fjolårets siffror så hade ripan blivit så gott som totalfredad i norra Finland. Den färska informationen visade att ripbestånden hade ökat rejält och beslutet blev att jakten tilläts. Nätverket för anskaffning av viltkunskap (inventeringarna) och produktionen av information är således tack vare den nya viltförvaltningslagen på hugget, men i fortsättningen ska vi vara uppmärksamma på hur kedjan utsträcks till att avgöra också jaktföreningarnas kvoter. För att nå det här målet ska vi under de närmaste åren skapa verktyg för att kunna använda observationsresultaten på föreningsnivå. Också på lokal nivå ska kvoterna följa med viltbestånden. Enligt arbetsgruppens gemensamma vision delade vi in den hållbara vilthushållningens vidsträckta uppgiftsfält i sex ämneshelheter eller delprocesser: Förvaltningsplaner för viltbestånden en finsk framgångssaga Processen omfattar viltcentralens nya uppgiftsfält: att göra upp förvaltningsplaner för viltstammarna, vilket gör det möjligt att öka viltärendenas samhälleliga tyngd. Tidigare var det jord- och skogsbruksministeriet som koordinerade arbetet med förvaltningsplanerna. Nu kommer ministeriet att beställa förvaltningsplanerna hos viltcentralen och bli en kund. Det är viltcentralen som svarar för att förvaltningsplanerna blir uppgjorda och hålls uppdaterade. Slutkunderna för förvaltningsplanerna är samhället och processen offentliga förvaltningsuppgifter. Det är planerna som styr hur viltpolitiken implementeras. Förvaltningsplanerna för viltstammarna är en finsk framgångssaga. I övriga Europa har de använts som modellexempel på hur också komJägaren l 6 l 2011 l 7 förvaltningsplaner för viltbestånden beskattningsplaner för viltbestånden viltkunskap hållbar jakt förebyggande av viltskador främjande av vilthushållningen Verksamhetsfältet för den hållbara vilthushållningens process inkluderar även informationsanskaffning och lobbande på internationell nivå.
plicerade viltärenden kan lyftas in i det samhälleliga samtalet. I fortsättningen kommer funktionärerna på viltcentralen att göra upp eller uppdatera förvaltningsplanerna enligt hur viltet utvecklas och/eller de samhälleliga och strategiska behoven. De regionala viltråden fungerar som viktiga deltagande organisatörer. De består av förtroendepersoner utsedda av jägarna samt av företrädare för regionala intressegrupper som utnämnts av jord- och skogsbruksministeriet. Beträffande delprocesserna fäster vi särskild uppmärksamhet vid att de åtgärder som skrivs in i förvaltningsplanerna också verkställs i praktiken, och inte förblir idéer som presenterats på papper. Det är alltså meningen att idéerna ska integreras i viltförvaltningens praktiska verksamhet. Viltcentralen har sedan tidigare erfarenhet av att fungera på det här sättet, när den nationella våtmarksstrategin implementerades som ett projekt Life+ Hembygdsvåtmark med finansiering ur EU:s naturskyddsfond. avskjutningsplaneringen ger information för regleringsbehovet Med processen avskjutningsplan för viltstammarna avses dimensioneringen av jakten på licensbelagt vilt (älgar, stora rovdjur) och funktioner med anknytning till styrningen. Till processens främsta kunder hör jaktvårdsföreningana, jakträttsinnehavarna och licenstagarna, men även jord- och skogsbruksministeriet och processen offentliga förvaltningsuppgifter. För dessa produceras aktuell information om behovet av att reglera stammarna av licensbelagt vilt. Målsättningen är att garantera en hållbar nivå för jakten efter varje viltart samtidigt som vi håller viltskadorna på en för samhället godtagbar nivå. Syftet med processen är att förenhetliga praxis så att avskjutningsplaneringen och licensbeviljandet för det licensbelagda viltet i olika regioner i framtiden kan skötas på så enhetliga grunder som möjligt och utifrån färskaste information. Det är inte meningen att förbise de regionala särdragen utan de beståndsvårdande målsättningarna ska fortsättningsvis göras utifrån regionernas egna synsätt och samarbetet med intressegrupperna. Den här delprocessen är synnerligen beroende av att jägarna ställer upp och sköter inventeringarna som ett frivilligarbete. Det kräver ett samarbete med viltforskningen som kontinuerligt utvecklas. Frukterna av det frivilligarbete som jägarna utför när de inventerar ska utan dröjsmål ställas till viltförvaltningens och jägarnas förfogande och kunna utnyttjas i den årliga avskjutningsplaneringen. Viltinfo för forskningen Med viltinformation avser jag här information som har tagits fram om våra viltstammar; storlek, tillstånd och avskjutning, och som gör det möjligt att jaga hållbart. Vi måste känna viltstammarna för att kunna avgöra om jakten efter en viss art är hållbar eller inte vid en viss dimensionering. En väsentlig del av viltinformationen är att kunna identifiera de positiva och de negativa sidorna av ett vilt för att vi ska kunna bedöma om skadorna är rimliga eller orimliga i förhållande till nyttan. Delprocessen viltinformation producerar ett faktaunderlag som stöd för besluten om hållbar jakt. Det hör till viltcentralens uppgifter att sörja för att frivilliga jägare producerar ett material som är tillräckligt omfattande för att avkasta tillförlitliga forskningsresultat. Viltforskningsinstitutet har i uppgift att förädla materialet till en form som är lättbegriplig och tillgänglig, för att kunderna det vill säga viltförvaltningen själv, olika administrativa organisationer, jaktföreningarna, enskilda jägare och andra medborgare utan svårighet ska kunna hitta och använda informationen. En väsentlig del av funktionen hos delprocessen viltkunskap går ut på att förbättra samarbetskedjan mellan viltforskningen och viltförvaltningen, så att den färskaste inventeringsinformationen alltid finns tillgänglig när beslut som rör viltresurserna ska fattas. Kunderna ska informeras om den färska viltinformation som ligger till grund för besluten, vilket gör beslutsfattandet öppet och transparent. Viltinformationssystemen utvecklas som en helhet på så vis att den vilt- och skadeinformation som finns i olika datasystem framledes ska kunna användas snabbare och mera användarvänligt. Exempel på en ny sorts informationsproduktion är viltforskningsinstitutets system Tassu Lusten att ställa upp på inventeringar kan växa när kunderna märker att informationen som de har tagit fram genom inventeringar återkommer som underlag för beslutsfattandet i den egna jaktföreningen. 8 l Jägaren l 6 l 2011
och Sorkka. Tassusystemet har bevisligen höjt motivationen hos kontaktpersonerna för de stora rovdjuren. Sorkka-systemet, som ännu inte är färdigt utvecklat, är tänkt att i framtiden skapa god beredskap för en flexibel förvaltning av hjortdjursbestånden ända ner till jaktföreningsnivå. Viltinformationsprocessen fungerar inte som den ska om inte den information som blivit producerad kan integreras i jaktföreningarnas beslut om kvoter och begränsningar. Vi behöver praktiska databastillämpningar som fungerar ännu bättre än förut och ett effektiverat samarbete mellan viltforskningen, viltförvaltningen och de praktiska kunderna, det vill säga jägarna. Som ett exempel kan nämnas att vi kunde utveckla en "hönskvotskalkylator" för föreningarna, som bygger på triangelinventeringarna. Med hjälp av användarnära tillämpningar kan lusten att ställa upp på inventeringar till och med höjas, när kunderna märker att informationen som de har tagit fram genom inventeringar återkommer som underlag för beslutsfattandet i den egna jaktföreningen. Kunderna ska få veta vilken färsk viltinformation som ligger till grund för licensbeslutet, vilket gör beslutsfattandet öppet och transparent Finlands viltcentrals kunder i processen förhindra viltskador är de som utsätts för sådana, främst skogsägare, lantbrukare och husdjursuppfödare. Processen förhindra viltskador är tätt förbunden med de offentliga förvaltningsuppgifterna eftersom viltskador även kan lindras genom lämpligt riktade licenser och jakt. Det är vanligt att personer som utsatts för viltskador har fått "bekämpningsmaterial" av viltorganisationen (elstängsel, nät, avskräckningsmedel, avskräckningsband), gratis eller mot en formell ersättning. Den här formen av kundservice ska vi fortsätta att utveckla med hjälp av en ännu snabbare verksamhetskedja. Med hjälp av positionsuppgifter, skaderegister och viltinformation går det också bättre än förut att styra licenserna till det vilt som vållar skadorna. Vilthushållningen lyfts med nya projekt Den förnyade lagstiftningen understryker kraftigare än förut vilthushållningens främjande uppgifter integrerat i den nya organisationens lagstadgade uppgifter och verksamhet. Dessutom betonas det i den offentliga viltkoncernens strategi att viltorganisationen ska ges en större samhällelig tyngd och att finansieringsbasen ska breddas. Den traditionella viltvården är fortsättningsvis en väldigt viktig verksamhetsform, men parallellt med den måste vi utveckla arbetsmetoder med vilka vi kan påverka viltets miljöer i en större omfattning. I praktiken betyder detta att frågorna om viltets miljöer ska lyftas fram ännu mer än förut i jord- och skogsbruket och gärna även i trafiken. Metoden att jobba i projekt har under de senaste åren blivit vanlig i många organisationer och även Finlands viltcentral utvecklar sitt kunnande i den här sektorn. Viltorganisationen har lyckats utverka tillläggsfinansiering i miljonklass för att utveckla sin verksamhet, bland annat ur EU:s Life+ naturskyddsfond. Också den nya organisationens ekonomi är ansträngd och den fasta personalen liten. Projekt med extern finansiering producerar därför ett mervärde Projekt som utvecklar vilthushållningen kan förverkligas i varierande omfattning. De regionala jaktvårdsföreningarna behöver fortlöpande utveckla sin grundverksamhet och lagom småskaliga projekt för sina egna behov. Projektverksamheten på riksnivå kan igen sikta på att utveckla viltbranschen i större skala och även koppla in forskningsprojekt. Vilka som är kunder och samarbetsparter avgörs från projekt till projekt, men till dem hör åtminstone samhället, forskningsinstituten, jägarna, jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna. Hållbar jakt är rent spel Termen biologiskt hållbar har i dagens samhälle fått sällskap av termen etiskt hållbar, det vill säga på vilket sätt vi utnyttjar viltet. Till principerna för hållbar jakt hör både hållbarhet på artnivå och djurskyddsmässiga och etiska synpunkter på individnivå. I detta nu betraktar en stor majoritet av finländarna jakten som nödvändig och acceptabel, men kravet på "rent spel" skärps hela tiden. Allt för effektiva och tekniska jaktmetoder blir inte nödvändigtvis accepterade i detta vårt land, där folk har vårdat den traditionella jaktkulturens värderingar väldigt länge. Jägarna är nyckelkunder i den hållbara jaktens delprocess. Jakträttsinnehavarna, det vill säga jaktföreningarna och markägarna, är viktiga kunder när det gäller hur regleringen av jakten styrs. Principerna för hur den hållbara jakten regleras står i paragraferna 37, 38 och 10 i jaktlagen. Där stadgas det om fredning av viltarter och begränsning av jakttider, utifrån licenser eller kvoter. De viktigaste regleringsmetoderna i delprocessen hållbar jakt är begränsningarna av jakttiderna och styrningen av jakträttsinnehavarna och jägarna i riktning mot hållbar jakt. Om vi kan ta fram goda verktyg för kunderna (jägarna och jaktföreningarna) så att de kan styra och dimensionera sin egen jakt, så minskar behovet av begränsningar genom lagstiftning. Delprocessen hållbar jakt leder till riktigt avpassade jakttider och livskraftiga viltstammar. På det viset tryggar vi jaktmöjligheterna och avskjutningen också i framtiden. Målet för delprocessen är att utveckla den hållbara jakten så, att viltstammarnas faktiska tillstånd i terrängen ska ge ett ännu tydligare och snabbare avtryck i förvaltningsbesluten. Laitiala försökscenter utvecklar hållbar vilthushållning Laitiala försökscenter kommer att axla huvudansvaret för den hållbara vilthushållningens kärnprocess och för delprocessen främja vilthushållningen som inkluderar uppgörandet av rekommendationer för god viltvård. Tanken är att det omfattande viltvårdsarbete som har gjorts ska serva den grundläggande viltvård som jakträttsinnehavarna bedriver. Enligt planerna ska detta göras med ett slags viltvårdsportal på nätet. Där ska det sedan finnas, lämpligt indelat och uppdelat, beskrivningar av hur viltvården går till i praktiken. Till detta kan också fogas en beskrivning av den etiska jakten, indelad i artgrupper. I praktiken innebär detta att exempelvis en jaktförening som planerar skötsel av hjort och rådjur ska få all den information som den behöver grundläggande biologi, anläggning av viltåkrar, avskjutningsplanering, jakten i praktiken på den här webbsajten, eftersom där finns all den erfarenhet och forskningskunskap som under decennier har genererats på Laitiala. l Jägaren l 6 l 2011 l 9 Vill förebygga viltskador Enligt viltförvaltningslagen hör det också till Finlands viltcentrals uppgifter att arbeta för att förebygga viltskador. Meningen med verksamheten är att minska på viltskadorna genom jakt och förebyggande åtgärder.
Viceordförandens spalt Både positivt och negativt I marsnumret av tidningen Jägaren skrev jag att efter den gynnsamma och snörika vintern fanns alla förutsättningar för ett gott hönsår till hösten, bara försommarens väder blev bra för ungarna. Jag blev av allt att döma bönhörd över förväntan. Enligt inventeringarna av vilttrianglar har fågeltätheterna nästan fördubblats efter två gynnsamma år. Visserligen med skillnader mellan regioner och arter - den gynnsamma utvecklingen har varit kraftigast i norra och västra Finland. Omkring 3500 personer ställde upp i somras för att inventera trianglar. Uppenbarligen hade möjligheten att påverka förordningen om jakttider tagits väl emot på fältet. Vid mitten av augusti var ett stort antal trianglar redan räknade vilket gav ett gott underlag för regleringen av jakttiderna. Ett stort tack till er alla som har vandrat alla dessa kilometer och gjort det möjligt att tillförlitligt uppskatta bestånden. Vi får också dåliga nyheter från jaktmarkerna. Tyvärr finns det folk som tycker det är okej att använda bilen som gömsle och skjuta skogshöns som befinner sig på vägen eller i träd vid vägkanten. Detta är olagligt dödande med olagliga metoder och sådana missdådare borde ställas till svars. Jaktlagen stadgar entydigt att vilt inte får skjutas över järnväg eller allmän väg, eller när viltet eller skytten befinner sig på en sådan väg. Skogshöns får inte heller skjutas när fågeln eller skytten befinner sig på privat väg. Också den som jagar skogshöns ska komma ihåg att det alltid är förbjudet att skjuta ett vilt inom hundra meter från ett motordrivet fordon omedelbart sedan fordonet stannats. Dessutom har vi sett tecken på att den goda fågelhösten har fått fler än en jägare att fullkomligt glömma bort allt vad etiska jaktprinciper heter. Från flera tillförlitliga källor har vi nåtts av uppgifter om otroliga bytesmängder. Ett gäng på några gubbar lär ha skjutit tiotals fåglar på ett kärr under en och samma morgon. Men skogshönsen är ett så värdefullt vilt att stora bytesmängder aldrig får vara huvudsaken. Det hör till våra traditioner vid jakt efter skogshöns att ströva i naturen, koka kaffe över öppen eld och njuta av stillheten i markerna. Det känns därför obegripligt att någon hemfaller till hönsskytte vid väg med mera liknande när han kan följa traditionerna och njuta av jakten. I den senaste tidens debatter och tidningsskriverier har det ofta handlat om åtlar både vid jakt efter små rovdjur och skådande på stora rovdjur. I landskapet Kajanaland, för att ta ett exempel, finns det enligt anmälningar till myndigheterna 61 åtlar och det är garanterat inte alla åtlar som blivit anmälda. Men det finns bara 20 naturföretagare i landskapet som riktar sig till djurskådare och naturfotografer. Det verkar alltså vara så, att en stor del av åtlarna har anlagts av ivriga jägare. Då kan man fråga sig vad som är meningen med alla dessa åtlar? Har också jägarna blivit bitna av naturfotograferingsflugan? Vilket jag betvivlar! Platserna för djurskådning drar till sig rovdjur och påverkar deras beteende. På minst en fotograferingsplats har myndigheterna varit tvungna att avliva en björn som börjat bete sig aggressivt. Den här åtelaffären måste vi absolut få kontroll på innan nästa höst och klara spelregler för verksamheten. Om det fortsätter som förut blir alla parter lidande! 12 l Jägaren l 6 l 2011 Risto Hanhineva viceordförande Finlands viltcentral
Aktuellt från ministeriet Hantering av konflikter Inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde stöter man fortlöpande på två frågor. Den ena är laxfisket. Det förefaller som om det skulle finnas en hel del åsikter om var och hur mycket lax som borde fiskas. Den andra frågan gäller de stora rovdjuren. För deras del är det fråga om en konflikt som det inte finns någon lösning på det gäller bara att försöka hantera den på något sätt. Det finns varken lätta eller snabba lösningar på en storarovdjurskonflikt. Givetvis är lösningar ur en enda synvinkel lätta. För någon kan lösningen vara att tillåta vårjakt på björn eller en rovdjursfri zon söder om renskötselområdet. För andra är det igen en självklar lösning att frysa licenserna eller begränsa dem till ett hållbart beskattningsantal. En tredje grupp vill upphöra helt med regleringen av rovdjursstammen. För jord- och skogsbruksministeriet har jakt och ersättningar för skador varit de två väsentligaste redskapen vid hanteringen av denna konflikt. Ironiskt nog är det just dessa två redskap som starkast är föremål för kritik från konfliktens ytterligheter. Vid det här laget är säkert alla redan medvetna om att vargen utanför renskötselområdet samt björnen och lodjuret är upptagna i bilaga 4 till EU:s habitatdirektiv som s.k. noggrant skyddade arter, som det är förbjudet att avsiktligt störa eller döda. Finland är skyldigt att genomföra gemenskapens rättsakter i den nationella lagstiftningen och iaktta i dessa ställda mål, t.ex. vad gäller bevarandet av den gynnsamma skyddsnivån. Komissionen har vid övervakningen av detta en stark roll. Senast var det Sverige som sistlidna augusti fick uppleva detta och var efter att kommissionen ingripit i saken tvunget att ändra sitt förfarande vid jakt på varg. Utan tvekan är det renägarna som är den största enskilda gruppen av skadelidande. Över 90 % alla skador som orsakats av stora rovdjur är renskador. 2010 uppgick renskadorna till 3,5 miljoner euro medan alla de övriga skadorna tillsammans stannade vid 0,3 miljoner euro. Av just den orsaken har ministeriet tillåtit en jakt på björn och lodjur inom renskötselområdet som överskrider den av VFFI uppskattade hållbara beskattningen. Begreppet hållbar beskattning torde inte heller vara helt klart för alla. Hållbar beskattning avser att ett visst antal djur kan tas bort utan att stammens utvecklingstrend ändrar riktning. En helt annnan fråga är att det å andra sidan är möjligt att med ett politiskt beslut medvetet överskrida gränsen, t.ex.för att minska skador . För ersättandet av skador som orsakats av rovdjur finns det ett ersättningssystem som särskilt betonar ersättningen av betydande skador som orsakats av stora rovdjur. De av viltskadelagen introducerade ersättningssystemet för kalvsvinn och ersättningarna för exceptionellt stora renskador skapades särskilt för att säkerställa en mera täckande ersättning än tidigare av skador som orsakats av de stora rovdjuren och för att trygga rennäringen. Trots att skadornas omfattning inom renskötselområdet har kunnat vändas över i en sjunkande trend genom en ökad insats av fokuserad precisionsjakt har ersättningsbeloppet mot förväntningarna inte sjunkit. Det här beror i huvudsak på att marknadspriset för renkött stigit. Viltskadelagen har dock visat sig fungera bättre och rättvisare än det tidigare ersättningssystemet. Faktum är också att rennäringen får avsevärt mera i ersättning än med det gamla systemet för samma mängd skador. enligt min åsikt är de största utmaningarna i fortsättningen knutna till säkerställande av viltskadelagens finansiering. Det här är inte lätt i nuvarande ekonomiska situation. När vi fungerar inom de gränser budgeten ger är inte ersättning av skadorna i realtid eller ens en utbetalning i två omgångar under året möjlig, för i värsta fall kan det hända att de som drabbats av skador i slutet av året blir utan ersättningar för att pengarna tagit slut. För att vi i fortsättningen ska kunna svara mera detaljerat på frågorna kring de stora rovdjuren kommer ministeriet enligt de riktlinjer som dragits upp i regeringsprogrammet beställa en heltäckande utvärdering av hur storarovdjurspolitiken i Finland lyckats av en utomstående utredningsman eller motsvarande instans. Först efter att den här utvärderingen är klar kommer vi att inleda uppdateringen av förvaltningsplanerna. Uppdateringsarbetet kommer igen å sin sida att förutsätta ett koordinerat samarbete mellan ett flertal aktörer. Finlands viltscentrals uttryckliga uppgift är att bereda förvaltningsplanerna för viltarterna. Beredningsarbetet innebär även uppdatering av redan förefintliga planer. I nyckelposition i arbetet tillsammans med intressegrupperna är riksviltvårdsrådet samt de 15 regionala viltvårdsråden. Viltvårdsrådens upgift är att sörja för det interaktiva intressegruppsarbetet, där av vilthuhållningen intresserade aktörer kan delta i arbetet med förvaltningsplanerna. Tiden får utvisa hur bra viltvårdsråden lyckas i sitt intressegruppsarbete, men säkert är att arbetet inte kommer att vara lätt. Jägaren l 6 l 2011 l 13 Risto artjoki statssekreterare Jord-och skogsbruksministeriet
Tilaa parhaat laatutuotteet edul Markkinoiden myydyin yökiikari shokkihintaan! · · · · Riistan seurantaan Etsintätehtäviin Valvontaan ja tarkkailuun Veneilyyn SaiMMe Pienen liSÄerÄn nettihinta Jokaisen metsästäjän unelma! uutuuS! 179 netti-/puh. * · Parannettu optiikka · Tehokkaampi infrapuna · Uusi ergonominen muotoilu *** / kk tai alk. 11 329 ähinta myymäl 249 netti-/puh. nettihinta * 0 etu 15aajill e til *** / kk tai alk. 12 399 ähinta myymäl 0 etu 15aajill e til Pointer Control 4x50 yökiikari POINTER CONTROL 4x50 yökiikari on erinomainen apuväline olosuhteissa, joissa päivänvaloa ei ole. Sisäisen infrapunatehostimen avulla saat lisää valotehoa pimeissäkin olosuhteissa. Yökiikarilla on helppo seurata metsän eläinten liikkumista, mutta laite soveltuu erinomaisesti myös vartiointi- ja etsintätehtäviin pimeässä. Pointer Control Gen1+ 4x50 yökiikari POINTER CONTROL GEN1+ 4x50 on parannetulla optiikalla varustettu yökiikari vaativalle käyttäjälle. Kiikarissa on entistä tehokkaampi infrapuna, joka takaa valoisamman ja tarkemman kuvan myös pidemmillä etäisyyksillä. Uusi ergonominen muotoilu. Katseluetäisyys jopa 200 metriä. Parhaat laatumerkit Retkitukun lyömättömään hintaan! ALVIN SUOMEN H hinta 599 tila netti-/puh. * *** / kk tai alk. 36 749 yymälähinta m 129 tila netti-/puh. nettihinta * etu 150lle aji *** / kk tai alk. 9 199 yymälähinta m 119 netti-/puh. tila nettihinta * etu 70 ajille *** / kk tai alk. 9 159 yymälähinta m etu 40 ajille uutuuS! VAIN 50kpl erÄ! huiPPulaaDukaS WOUXUN VHFPuhelin Erinomainen kuuluvuus 5-7 km. Pitkä akunkesto, takuu 12kk. Sisältää radion, pitkäantennin, verkkovirta/tup.syt. laturin, kuulokemikrofonin ja rannehihnan. GarMin astro 320 koira-GPS ja DC 40+ panta Huippusuosittu! Paketti sisältää pannan, käsiosan ja tehoantennin. Pointer Control etÄiSyySMittari Huipputarkka etäisyysmittari mittaa kohteet jopa metrin tarkkuudella aina 800m saakka. Näyttää liikkuvan kohteen etäisyyden reaaliajassa. MeiltÄ MyÖS tarkat MaaStokartat! eDulliSet PorukkatarJoukSet 10kpl 115 / kpl KAIKISTA YLI 200 EURON TILAUKSISTA KAUPAN PÄÄLLE LADATTAVA FOXTAIL X-150 CREE LED VALAISIN (ARVO 49,-) (sis. verkkovirta- ja tupakansytytinvirtajohdon) 200 noPeiMMalle tilaukSet www.retkitukku.fi tai PuheliMitSe p. 040 828 1000
llisesti suoraan ReTkiTukusTa TesTiVOiTTaJa-kamerat NYT lyömättömään hintaan! i 2 kPl Sett estin erat akam riist aat en 011 parh Suur 9/ 2 R jEGE HUN n VaPe d& en Suur jEGE estin erat akam riist aat rh 11 pa / 20 n VaPe d& 9 N R HU 2 kPl á 89,- 149 netti-/puh. nettihinta * huomaamaton camo-väri *** / kk tai alk. 9 218 yymälähinta m 129 netti-/puh. nettihinta * uutuuS! etu 69 ajille tila *** / kk tai alk. 9 199 yymälähinta m 159 netti-/puh. nettihinta * etu 70 ajille tila *** / kk tai alk. 10 ähinta 259 myymäl etu 100lle aji tila Pointer Control PC2501 riista- ja tarkkailukamera Pointer Control PC2501 on huippulaadukas riista- ja tarkkailukamera monipuoliseen käyttöön. Kamera aktivoituu alle sekunnissa ja laadukas kuvakenno takaa aina tarkan lopputuloksen, tunnistusetäisyys on 10-12 metriä. Myös videokuva. Pitkä toiminta-aika tekee laitteen käytöstä huoletonta. Toimii myös pimeässä. ROISKEVESITIIVIS Pointer Control 12 Mpx riista- ja tarkkailukamera Retkitukun Pointer Control 12 Mpxkamera mahdollistaa 12 megapikselin kuvat, jotka ovat selattavissa laitteen LCD- värinäytöltä sekä siirrettävissä tietokoneelle. Laite toimii myös pimeässä 25 infrapunaledin ansiosta. Liikkeentunnistin jopa 20 metrin päästä. Myös videokuva. ROISKEVESITIIVIS Pointer Control PC5204 riista- ja tarkkailukamera Pointer Control PC5204 on varustettu 54 IP-ledillä, jotka yhdessä laadukkaan kuvakennon kanssa takaavat erinomaisen kuvanlaadun myös pimeässä. Helppokäyttöinen, kuvat siirrettävissä tietokoneelle. Liikkeentunnistin jopa 20 metrin päästä. Myös videokuva. Pitkä toiminta-aika tekee laitteen käytöstä huoletonta. ROISKEVESITIIVIS Parhaat joululahjaideat: www.retkitukku.fi SuoMi 6 -asekaappi Suomen aselain vaatimukset täyttävä asekaappi 5-6 aseelle. Tilaa hyvin myös pitkien aseiden tai pistoolien säilytykseen. Tilavat ovilokerot tavaran säilytykseen. Pehmustettu pohja ja asetuki suojaavat aseita kolhuilta. Vahva kampalukitus Euro Lock-lukolla sekä 2 avainta. Murtovarma saranarakenne ja panssariovi. Mahdollisuus pultata seinään tai lattiaan. Paino: tyhjänä n. 45 kg Mitat: K 1490 x L 375 x S 350 mm Väri: valkoinen TrekLite R MonikÄyttÖinen treklite Montana eXt - 3 VUOdENAjAN MAkUUPUSSI 2 x 200g/m2 ontelokuitutäyte. Lämpötilarajat 0 - +14° C. Extreme -6 ° C. Ympärivuotiseen käyttöön. Huippulaatua! 49 myymälähin netti-/puh. nettihinta * etu 50 le tilaajil ta 89 laaDukkaat 7x50 katSelukiikarit 189 tila netti-/puh. nettihinta Hyvät yleiskiikarit metsälle, veneilyyn ja ulkoiluun! GerBer SuSPenSion Ammattilaisen monitoimityökalu shokkihintaan! ** *** / kk tai alk. 12 ähinta 249 myymäl etu 60 ajille MurtautuMattoMuuStakuu 29 myymälähin netti-/puh. nettihinta * 10 vuotta etu 20 ajille tila ta 49 49 myymälähin netti-/puh. nettihinta * etu 50 ajille tila ta 99 *) Hintoihin lisätään toimituskulut 7,90 . **) Hintoihin lisätään toimituskulut 39,90 , hinta sisältää toimituksen kotipihaan. ***) Todellinen vuosikorko vaihtelee summan ja valitun osamaksukampanjan mukaan. Esim. 36 kk:n maksukampanjalla maksetun 1000 :n ostoksen todellinen vuosikorko on 21,86%. Tarkat ehdot näet tilauksen yhteydessä verkkokaupastamme.
Maria Nikunlaakso Reijo Orava leder nu viltcentralen F U 16 l Jägaren l 6 l 2011 Finlands viltcentral fick den 30.9 ny direktör. Då inledde agronom Reijo Orava sin uppgift. Framför honom väntar skapandet av en ny kundorienterad serviceorganisation.. l Finlands viltcentrals färska direktör Reijo Orava medger att han nu har fått sitt drömjobb. Efter att sedan 1985 ha tjänat viltförvaltningen till en början tre år som informationschef vid Jägarnas centralorganisation och därefter 23 år som jaktchef för Nylands jaktvårdsdistrikt har Orava god kännedom om förändringarna i branschen under en lång tid. Han har även upplevt det ögonblick då tanken på Finlands viltcentral nämndes högt för första gången året var 1995. Nu, 16 år senare lotsar Orava splitternya viltcentralen mot en kundorienterad serviceorganisation. Viltcentralen formas om till något helt nytt genom att verksamhetsformen ändras till en processorganisation, föklarar Orava. Att bygga upp något nytt passar Orava, för han berättar att han njuter av att få planera och verkställa nytt. Nytt uppstår inte genom att skriva rapporter utan när människor gör saker tillsammans och sparrar varandra. Som bäst blir det en flow-erfarenhet, säger Orava entusiastiskt. Att jobba tillsammans och sparra varandra är också tanken i processorganisationen. I den bildas det processteam för att sköta olika frågor. Processteamet svarar själv för en fortlöpande utveckling av den egna processen. jaktformer har han i något skede prövat på, men för närvarande trivs han bäst på hönsfågeljakt och jakt efter små hjortdjur med taxar. Utöver två taxar har han en vorsteh. Vid jakt med hundar fascineras han av utmaningarna och den motion jägaren får vid sidan av jakten. Och för sjöfågeljaktens del givetvis av jaktens etiska sida. Det att jägaren gör sig besvär med att ta vara på bytet och göra slut på lidandet. Jag beger mig aldrig ut på andjakt utan hund, berättar Orava. Som ung trodde Orava dock inte att han till slut skulle stanna i viltbranschen av den enkla orsaken att han ansåg det vara orealistiskt att få arbete inom branschen. Han studerade vid Helsingfors universitet och avlade en allmän jordbruksexamen, arbetade på en tidning och på Arbetseffektivitetssällskapet innan det slutligen blev viltförvaltningen. Kundernas tjänare Utöver jakten har Orava naturfotografering och släktföreningsverksamhet som fritidshobby. Han har redan under tio års tid deltagit aktivt i Rotary. Den här organisationens verksamhet grundar sig ju på tjänandets ideal: hur man bäst tjänar andra människor i samhället. allätande jägare Orava har jagat på sin fritid ända sedan han var 15 år gammal. Nästan alla Sauli Härkönen svarar för skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna För jaktlicensernas och dispensernas del har vi nu gått igenom hela spektret en gång och hittat smärtpunkter som vi nu söker lösningar för, berättar Härkönen. Trots att lagstiftningen mycket långt fastställer de offentliga förvaltningsuppgifterna försöker vi här på viltcentralen hitta de bästa funktionssätten också för skötseln av dessa uppgifter. Precis som för viltcentralens övriga processers del har också de offentliga förvaltningsuppgifterna nöjda kunder som mål. Även om licensbeslutet skulle vara negativt hoppas vi att det klart framgår för kunden av motiveringarna varför vi stannade för ett annorlunda beslut än vad kunden ursprungligen hade tänkt sig, förklarar Härkönen Klaus ekman Viltcentralens offentliga förvaltningsuppgifter som t.ex. jaktlicenser och dispenser lotsas nu ordinariter av agronomie- och forstdoktor Sauli Härkönen, som har skött uppgiften som tf ända sedan viltcentralen grundades. Fortsättningsvis präglas förvaltningsuppgifternas arbetsfält av utveckling. l Utövandet av viltcentralens högsta makt för de offentliga förvaltningsuppgifternas del ankommer på chefen för offentliga förvaltningsuppgifter. Vid fullgörandet av en offentlig förvaltningsuppgift är han även oberoende av viltcentralens direktör. De offentliga förvaltningsuppgifternas process har nu pågått i åtta månader. Chefen för de offentliga förvaltningsuppgifterna Sauli Härkönen rekommenderar sökandena av jaktlicenser och dispenser att använda elektroniska ansökningsblanketter som finns på sajten riista.fi.
Samma tjänandets ideal kan ses i viltcentralens nya strategi, dennas mål är ju nöjda kunder. Trots att målet är att göra viltbranschen öppnare för det övriga samhället förblir jägarna viltcentralens viktigaste kundgrupp. Utöver konkreta tjänster, som t.ex. jaktkortet och jägarförsäkringen, betjänar viltcentralen jägarna även genom att främja vilthushållningens acceptans och dess verksamhetsförutsättningar så att jakten som fritidsintresse även i framtiden ska vara accepterad, förklarar Orava. Genom en interaktiv viltpolitik och forum av olika typ för intressegrupperna försöker vi skapa ett sådant diskussionsklimat att vilthushållningens motiv och värde accepteras bättre i samhället. Enligt Orava är storarovdjurspolitiken för närvarande viltbranschens största utmaning. Målet vore att bygga upp en bra kompromiss mellan näringsverksamhet, säkerhet, vilthushållning och skydd. Han medger att det här är en ytterst utmanande uppgift som kan innebära att ingen av parterna kommer att vara helt nöjd. Trots allt bör vi ändå kunna leva med konflikten och målet bör vara att vi kan hantera den, konstaterar han. l Jukka Purhonen Viltcentralen betjänar jägarna genom att främja vilthushållningens acceptans och dess verksamhetsförutsättningar så att jakten som fritidsintresse även i framtiden ska vara accepterad, säger viltcentralens färska direktör Reijo Orava. Kontinuerlig utveckling Härkönen berättar att han är en allätande jägare med tyngdpunkten för jaktintresset på skogsfågel, älg och hare. Också Härkönens arbetserfarenhet inom viltbranschen är rätt så mångsidig. Före han anställdes som biträdande verksamhetsledare vid Jägarnas centralorganisation i oktober 2008 hade Härkönen hunnit jobba som såväl älgforskare vid Skogsforskningsinstitutet, överinspektör vid jord- och skogsbruksministeriet och som viltvårdskonsulent vid Södra Savolax jaktvårdsdistrikt. Härkönen som studerade viltzoologi vid Helsingfors universitet utexaminerades som agronomie- och forstmagister 1995 och doktorerade 1998. Avhandlingen behandlade verkningarna av älgens näringsförbrukning i relation till alternativ näring i tallplantskog. Arbetets mångsidighet och nya utmaningar har varit viktiga för mig. Uppgifterna ska utvecklas kontinuerligt, man ska inte nöja sig med det rådande tillståndet, säger Härkönen. Kontinuerlig utveckling är enligt Härkönens åsikt även viltbranschens största utmaning. Viltbranschen får inte vara en relikt av någonting utan ska hänga med när samhället utvecklas. Med viltcentralreformen har vi sökt just det att vi är flexiblare med i utvecklingen, förklarar han. Ordning med elektroniska ansökningsblanketter Härkönen har observerat att de offentliga förvaltningsuppgifterna för många framstår som rena byråkratin. Förvaltningsförfarandet kommer direkt från viltförvaltningslagen och det är inom de ramarna vi betjänar medborgarna. Till förvaltningsuppgifterna hör dock utöver fattandet av besluten om jaktlicenser och dispenser även sörjandet för upprätthållandet av t.ex. jägarregistret och försäkringen samt styrningen av jaktvårdsföreningarna för dessas offentliga förvaltningsupgifters del, berättar Härkönen. Härkönen är övertygad om att vilt- centralens offentliga förvaltningsuppgifter i fortsättningen kommer att fungera bättre än tidigare. Verksamheten är nu bättre koordinerad än tidigare och sökandena av licenser och dispenser på olika håll i landet utgår säkrare än tidigare från samma linje. Besluten kan fattas också på andra av centralens regionkontor än det närmaste, varvid t.ex. enskilda tjänstemäns semestrar inte fördröjer erhållandet av licensen. För respektive licens- eller tillståndstyp finns det lättförstådda elektroniska ansökningsblanketter på webbsajten riista.fi. Fortsättningsvis kan dock jaktlicenser och dispenser sökas också med fritt formulerade ansökningar, Men Härkönen rekommenderar användning av färdiga blanketter för då kan sökanden vara säker på att alla behövliga uppgifter har inlämnats. Ansökningsprocessen försnabbas när sökanden inte behöver ringa för att ställa onödiga frågor. Jag är övertygad om att reformen gör helheten klarare också ur kundens synpunkt, funderar Härkönen. l Jägaren l 6 l 2011 l 17
arto Saari, Pertti Hokkanen och Juho Matala, Skogsforskningsinstitutet S 18 l Jägaren l 6 l 2011 Satellituppföljningen av små hjortdjur som startades år 2008 har producerat en stor mängd material för forskningen om djurens vandringar. Hittills har sammanlagt 34 rådjur och 32 vitsvanshjortar övervakats med GPSGSM-halsband. l Små hjortdjur har försetts med radiosändarförsedda halsband inom ett område som sträcker sig från norra Savolax till Nylands kust på följande orter: Suonenjoki, Kuopio, Saarijärvi, S: t Michel, Vesilahti, Hollola, Kyrkslätt, Karislojo, Tenala och Ekenäs. Målet har varit att få uppföljningsinformation om klimat, vegetation, infrastruktur som människan gjort (t.ex. vägar) och miljöns fragmentering i de olika regionerna. Skogsforskningsinstitutets material har undersökts från ett klimatföränd- ringsperspektiv, och under uppföljningsperioden har det också inträffat klimatmässigt en aning exceptionella vintrar. Tanken var ursprungligen att jämföra djurens vandringar på den snöfattiga sydkusten och inom det snörika inlandet, men under de senaste vintrarna blev det delvis omvända roller. I alla fall har det för forskningens del varit nyttigt att följa djuren under snörika vintrar. Utgående från materialet av de första åren färdigställdes våren 2011 Östra Finlands universitets första pro gradu-avhandling, resultaten presenteras i följande. Intressanta vandringar En del av rådjurs- och vitsvanshjortpopulationen försvinner årligen till exempel som byte för jägare eller rovdjur. Naturen balanserar situationen varje vår genom kalvningen. All omsättning inom populationen beror ändå inte av födslar och dödlighet. En del av rådjur och vitsvanshjortar har en tendens att vandra bestående ut från födelseorten. 32 % av undersökningens vitsvanshjortar gjorde en dylik utvandring från den ursprungliga livsmiljön. Båda könen flyttade men hanarna mer sannolikt än honorna. Liknande resultat har erhållits i amerikanska vitsvanshjortstudier. Det beror sannolikt på honorna att det är mest hanar som vandrar, eftersom de undviker att para sig med nära släktingar. Detta leder till att unga bockar utvandrar. Enligt tidigare forskning skiljer sig förekomsten av vandringar mellan könen. Så också i Finland. 28 % av uppföljningens rådjur utvandrade från födelseorten. Rådjur sprider sig längre bort än vad vitsvanshjortar gör. Rådjuren hittade en ny biotop i genomsnitt 47 km Raimo Syrjänen Uppföljning av rådjur och vitsvanshjort
från födelseorten, när den genomsnittliga förflyttningen var 14 km för vitsvanshjortarna. Råget D och ungbock N gjorde särskilt långa vandringar. Hona D som fick ett halsband i S:t Michel rörde sig 342 km mellan 2.5.2008 och 8.6.2008. Den etablerade ett nytt hemområde i Suonenjoki 104 km från födelseorten. Hane N i sin tur flyttade 106 km från Saarijärvi till Lappo. Under två månader vandrade den så mycket som 417 km. Stora livsmiljöer Hanarnas revir hos båda arterna var betydligt större än honornas, särskilt sommartid. Hanarnas växande revir under sommaren beror på reproduktionsbeteendet. I jämförelse med andra studier har vitsvanshjortar och rådjur stora revir i Finland. Den genomsnittliga storleken på vitsvanshjortens månatliga revir var 587 ha. De genomsnittliga månatliga reviren har varit under 200 ha hos vitsvanshjortar man studerat i Nordamerika, till exempel i Wisconsin, Connecticut och Maryland. Å andra sidan har man observerat till och med över 1000 ha stora revir hos vitsvanshjortar i till exempel södra Dakota och Quebec i Kanada. Det fanns stora regionala skillnader i storleken på rådjursrevir. Inom landskapet Nyland var de genomsnittliga månatliga reviren 77 ha. Revir i samma storleksklass har Slog du dig på fingret? Ingen fara, som medlem i Jägarförbundet har du en talkoförsäkring. Rådjuren spred sig längre bort än vitsvanshjortarna. metsastajaliitto.fi/medlemsformaner Se mera på Ett exempel på en karta över vandringar och revir. Vitsvanshjorthane 21 som blev försedd med halsband i Puula, Koveronsaari (gröna punkter till vänster) vandrade 39 km mot nordväst. Rådjurshona D som fick sin sändare i S:t Michel (blå punkter till höger) vandrade i sin tur 104 km till Suonenjoki. De gråa fläckarna på kartan är revirpolygoner. Pilarna visar riktningen mellan den nya och den gamla livsmiljön. metsastajaliitto.fi
Vitsvanshjorthind 37 som följdes upp i Karislojo påträffats hos rådjur i till exempel Sverige och Norge. Storleken på de månatliga reviren hos rådjur inom Norra och Södra Savolax samt inom mellersta Finlands landskap var mycket stor: 517 ha. Det är få studier som har rapporterat flera hundra hektar stora revir hos rådjur. Rådjur i bergen i Portugal har ett sommarrevir på 410 ha. I Ryssland, Belgorod (ca 500 km söder om Moskva) hade rådjur i snitt 508 ha stora vinterrevir. Studiens revir i de norra landskapen hör med andra ord till de största rådjursreviren som finns omnämnda inom forskningen. De stora storleksskillnaderna mellan rådjursreviren i de södra och de norra landskapen kan bero på populationstätheten. Den låga populationstätheten i norr möjliggör stora revir. Å andra sidan rör sig djuren inte "för skojs skull" utan försöker hitta tillräckligt med föda inom ett så litet område som möjligt. Det är dock osannolikt att enbart mängden föda förklarar skillnaderna i revirstorlek mellan landskapen. Även ett tätare vägnätverk och bebyggda områden kan begränsa rådjurens användning av områden i södra Finland. Forskning ger underlag för inventeringar och jaktplanering Det är värt att notera den stora skillnaden i revirstorlek mellan de nordliga och sydliga rådjuren i samband med inventeringarna. I alla fall i teorin är det mer sannolikt att rådjur i norr, som rör sig över ett större område, blir inräknade i vilttrianglarnas snöspårräkningar. Det skulle behövas mera forskning kring vilka faktorer som påverkar rådjurens revirstorlek i Finland. Forskningsresultat om vandringar är användbara för till exempel avskjutningsplanering på rådjur och vitsvanshjort. Det är nödvändigt för avskjutningsplaneringen att känna till hur stor del av stammen som omsätts naturligt när djuren vandrar ut till nya områden, samt hur vandringarna fördelas mellan kön och åldersklasser. Det skulle vara viktigt att utreda vilka faktorer som påverkar vandringarna. Till exempel om det beror på honornas beteende att vitsvanshjorthanarna vandrar, skulle en ökning av avskjutningen av honor eventuellt minska att ungbockarna flyttar bort. Uppföljningen och forskningen fortsätter Materialet hopar sig och analyserna fortsätter. För närvarande övervakas 13 rådjur och 21 vitsvanshjortar som blev sändarförsedda vintern 2011, och deras rörelser kan följas via webbtjänsten på adress: http://www.rktl.fi/ riista/hirvielaimet/hirvielainten_satelliittiseuranta/pannoitetut_metsakauriit_valkohantapeurat.html. Observationer av sändarförsedda djur behövs fortfarande och är välkomna. Till exempel information om ett sändarförsett djur rörde sig i flock, ensamt eller med kalv är mycket användbart. Likaså om du hittar ett halsband med sändare eller ett dött sändarförsett djur, skicka uppgifterna med e-post till juho.matala@metla.fi eller per telefon 040 801 5275. Forskningen är ett samprojekt mellan Skogsforskningsinstitutet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Livsmedelsverket, finansierat av jord- och skogsbruksministeriet. Vi är mycket tacksamma för jägarna som har bistått forskningen i sändarförsedda djur. l 20 l Jägaren l 6 l 2011 Raimo Syrjänen