Jägaren 6/2009 - Lehtiluukku.fi

6 / 2009 Jägarnas Centralorganisation önskar alla en fridfull jultid och ett framgångsrikt Nytt Jaktår! Ordförande Tauno Partanen: JÄGARNAS SJÄLVÖVERVAKNING framgångar och tillkortakommanden Brenneke-patron som alternativ Aki Wahlman: Hellre älg än lejon! SRVA-verksamheten förtjänar ett tack!
Gästskribenten: En översyn av spelreglerna skulle ge respass åt hundarnas ärftliga sjukdomar Hunden är människans äldsta husdjur. Men hur länge har det här samarbetet mellan två arter varat. Den frågan har vetenskapen sökt svaret på under två sekel. Professori Barbara Lawrence vid Harvards universitet fick i tiden stor internationell publicitet efter att ha fastställt åldern för i marken påträffade hundben till 12 000 14 000 år. Upptagningen av nyttohusdjur som nöt och får till husdjur inleddes senare, för omkring 11 000 år sedan. Lawrence resultat av åldersbestämningen blev dock inte vetenskapens sista ord i åldersfrågan. I Tyskland påträffades sedermera ett 14 000 år gammalt käkben av en hund och i Östeuropa halvvägs mellan Moskva och Kiev likaledes 14 000 år gamla lämningar av hundar - och åldersskillnaden i jämförelse med övriga husdjur har ytterligare ökat. I ett museums samling av skallar identifierades en hund som hade dött för 31 700 år sedan. Skallen hade påträffats i Goyetgrottan i Belgien. På samma plats hade man påträffat lämningar efter Cro-Magnon- människans Aurignackultur, men det utesluter inte på något sätt möjligheten att grottan skulle ha bebotts av neandertalmänniskor. Ett avgörande hjälpmedel vid bestämningen av hundens artålder erbjöd dock mitokondrio-DNA-tekniken. Den bekräftade för det första att hunden härstammar från vargen och att hunden togs till husdjur redan för 135 000 år sedan. Eftersom det aldrig har förekommit varg i Afrika, människoarternas urhem, men nog i Eurasien, kan den senare världsdelen fastställas vara ursprungsområdet för upptagandet av vargen till hund. Samtidigt kan det konstateras att den enda möjliga verkställaren av åtgärden är neandertalmänniskan, som lärde vår art att hålla hund. Med hjälp av isotopanalytik har man kunnat konstatera att djuret från vilket Goyetingrottans hundskalle kommer bl.a. ätit häst, myskoxe och vildren. Man har förmodat att det var just dessa arter neandertalmänniskan jagade, man har t.o.m. dragit slutsatsen att det förekommit en sorts näringsekonomisk specialisering i den här riktningen. Vad hade den till hund tagna vargen sedan för en roll som medlem av människans matlag? En grunduppgift var säkerligen renhållningen av boplatsen. På den tiden levde det också andra stora rovdjur i Eurasiens natur, t.ex. ett rätt storvuxet lejon, så hygienikerns syssla kunde helt naturligt kompletteras med att vid behov varna för hotande faror och rentav försvara matlaget. Vargens predationsbeteende omfattar alla de element, som man sedermera genom separat urval kunnat stärka och därmed gjort det möjligt att utveckla hundar för olika jaktuppgifter; t.ex. drivande och ställande av bytet och flyttande av bytet från avlivningsplatsen till annan plats. Den spänning som uppstår vid mötet med bytet kan framkalla skall. Vargen skäller faktiskt. Hundraser som hållits för att vara finska har blivit utvalda för sina bruksändamål under 7 000 års tid. Till en början var verksamhetsmiljön i huvudsak skogen. Man lärde sig också att nyttja hundarna för att valla renhjordar. När raserna hade börjat ta form inleddes testning av individerna vid bruksprov. Ur den stora massan sållades härvid individer hos vilka de önskade anlagens intensitet hade utvecklats bäst. Allt det här var sund rasförädling som på ett naturligt sätt avkastade upplevelser. Människan kom som arter från Afrika till Eurasien. Här påträffades vargen som med tanke på mångsidiga bruksändamål var som hittad för att utvecklas till ett unikt husdjur. Människan förde hunden till Afrika på samma sätt som hon förde den via Bering till Alaska och därifrån till det övriga Nordamerika genom att det under istiden erbjöds en möjlighet att komma torrskodd det näs som då bildats. Den av faraonerna kontrollerade Nildalen producerade tack vare årliga översvämningar goda spannmålsskördar, men samtidigt uppstod det också överskottssituationer. Genom att det fanns spannmål i överflöd var också köttproduktionen stor, vilket innebar föda för hundarna. Hundhållning blev en populär sysselsättning, som avkastade såsom urhundraser kända hundtyper. Vi känner igen bekanta hundraser i teckningar som bevarats ända till våra dagar. Frön till en internationellt betydelsefull förändring i hundrasförädlingen såddes under den senare hälften av 1800-talet då kennelverksamheten började kommersialiseras. Englands kennelklubb, som grundades 1875, anses ha fungerat som en förändringsagent i den här riktningen. Genom att korsa gamla raser skapades nya. Antalet raser utökades sedan i snabb takt från den ytterst smala arvsmassegrunden med snudd på biologiskt tillåtna gränser. Att slå vakt om exteriören var en avgörande synpunkt. Till det här strävade man utan att bry sig om negativa fenomen, såsom fysiska defekter och ärftliga sjukdomar. Nu på 2000-talet finns det omkring 450 raser. Antalet ärftliga sjukdomar är i stort sett lika många. Flera av dem förekommer endast på en ras. I vårt land registreras årligen över 50 000 hundvalpar. Av dem utvecklas en tiondedel till problemhundar, som flyttas från hem till hem. I vårt land livnär sig ett stort antal veterinärer och i Polen närmast foderproducenter på businessen. Söm bäst hör kennelverksamhet till de finaste intressena, medan igen en hund som lider av en ärftlig sjukdom i djurskyddshänseende kan vara ett problem och för sin ägare en ekonomisk katastrof. Kennelverksamheten kräver i brådskande ordning effektivare spelregler än de nuvarande. Ett visst tryck fokuseras till tjänstemännen och lagstiftarna, men närmast borde väl Finska Kennelklubben axla rollen som ledande förnyare av spelreglerna för rasförädlingen? l Skribenten är emeritusprofessor och riksdagsledamot Erkki Pulliainen Vad tycker du? Har hundförädlingen gjort jakthundarna sjuka? Har hundarnas ärftliga sjukdomar förringats för att helga syftet, dvs på de önskade positiva egenskapernas bekostnad? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 6 / 2009 Gästskribenten är en spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
Innehåll N:o 6 30.11.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 22.11.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT 2009/ JÄG09_06 Pärmfoto: Hannu Huttu sida 34 Dovhjorten herrgårdarnas prydnad sida 12 Den kopplade spårande hunden är en viktig medhjälpare för jaktlaget sida 24 Lodjurens kondition bäst i sydvästra Finland och i renskötselområdet sida 28 Uppgifter om lodjurens rörelser genom satellituppföljning Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0047-6986 2 Gästskribenten: En översyn av spelreglerna skulle ge respass åt hundarnas ärftliga sjukdomar 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren 6 SRVA-verksamheten förtjänar beröm 10 Ordförandens spalt: Jägarnas självövervakning framgångar och tillkortakommanden 12 Den kopplade spårande hunden är en viktig medhjälpare för jaktlaget 16 Hur möter förhoppningar och verklighet varandra vid bedrivande av olika jaktformer? 18 Adresser 20 Storarovdjurssajten förnyades helt 24 Lodjurens kondition bäst i sydvästra Finland och i renskötselområdet 28 Uppgifter om lodjurens rörelser genom satellituppföljning 30 Vitsvansviltet följs upp med GPS 34 Dovhjorten herrgårdarnas prydnad 38 44 46 48 48 50 54 58 62 63 64 68 70 72 74 77 Testresultaten: Vinterutfodring av hjortar och rådjur Ta bättre vara på vilthudarna! Aktuellt från ministeriet Jaktvårdsföreningarna ser både hot och möjligheter i revisionen av jägarorganisationen Ålandsnytt Minkprojektet i Vänö skärgård Brenneke-patron som alternativ Jakt- och naturfotografen Jari Niskanen har erfarenhet: Jaktfotografering är ingen barnlek En naturfotograf lockar på älg Jakten på statens marker: Turistjägaren på statens ripmarker Med Eki på vandring: Fram med laggarna! Två vänner i älgskogen Stoppa i julklappssäcken Aki Wahlman: Älg är intressantare råvara än lejon Jägarorganistionen meddelar Affärer Jägaren 6 / 2009 3
Vildmarkskalender DECEMBER Text och bild: Eerikki Rundgren Feedback från gästskribentspalten I början av december har dagarna blivit väldigt korta. Vid sydkusten går solen upp vid niosnåret och går ner vid tretiden på eftermiddagen. I höjd med polcirkeln visar sig solen i bara fyra timmar. I Utsjoki slutar solen gå upp i slutet av november och visar sig inte igen förrän en bit in i januari. Kaamos kallas den långa natten på finska. Årets mörkaste tid är ändå inte fullständigt nattsvart. Kring nyåret syns fenomen som norrsken och månsken särskilt fint på natthimlen. Den andra december får vi följande gång njuta av fullmånen, bara vädret är klart. Hur kan jägaren ingripa i tjuvjakten på stora rovdjur? Läsaråsikter om den gästskribentfråga som ställdes i senaste nummer av Jägaren: n "En förändring skulle verkligen kräva en intern uppryckningsrörelse bland utövarna av vårt intresse i den anda Sami uttalade sig, men någon eldsjäl som sätter igång har inte hittats, kanske inte heller hittas alltför lätt. Med tanke på upprätthållandet av jaktens sociala acceptans skulle det ändå löna sig att energiskt söka efter en "spelöppnare". Bara det hittas ens några rejäla och modiga jägare så hittas det ren lättare såna som hakar på." n "Nuförtiden på 2000-talet har de stora rovdjuren fortsättningsvis rätt att höra till den finländska naturen i ödemarkerna, men inte till jakt på husdjur på gårdstunen i människornas bosättningsområden. de stora rovdjuren ska värdesättas som högvilt, inte som föremål för helgondyrkan. I det här avseendet bör naturskyddet se sig själv i spegeln. Är det för dessa enstaka tjuvskjutna stora rovdjurs del fråga om annat än ett nödrop om skyddet av egen levande egendom? Samhället behöver inte på landsbygden, ej heller i städerna vara ängsliga för sina husdjurs del för i naturskyddets namn gjorda karrikerade naturskyddsbrott bara för av stora rovdjur gjorda fel vid valet av revir." n "En annan fråga är den "varför man inte ingriper i tjuvjakten?": visst ingrips det i tjuvjakten om händelsen kan styrkas, men det är onödigt att "bränna" någon för tjuvjakt eller något annat brott om händelsen inte kan bevisas. Inte skulle det ju längre vara någon tjuvjakt om alla känner till den. En enkel lösning för att minska tjuvjakten vore att upphöra med det måttlösa skyddet av de stora rovdjuren och bevilja ett tillräckligt antal jaktlicenser. Högst troligt är att den mycket marginella gruppen tjuvskyttar då upphör med verksamheten ifråga." n "Jag är av en åsikten att man motiverat kan påstå, att just tjuvjakten och det omfattande tysta godkännande den har fått bland jägarna är de centrala orsakerna till att vargstammen förlorar sin människoskygghet och i framtiden blir ett problem. Tjuvjakten fokuseras på intet sätt till problemindivider utan snarare kanske just till de människoskygga individer som håller till i avsides belägna områden. Det är ju just dessa glesbygder som är riskfriast också för tjuvskytte." "Syftet med EU:s direktiv är att bevara en gynnsam skyddsnivå för vargarna i för dem arttypiska utbredningsområden. Det här målet uppnås ytterst bra hos oss, för stammen har ökat kraftigt. Vargen är en ursprungsart i vidsträckta ödemarker där den ska kunna bilda revir, leva i flockar och skaffa sin föda i naturen. Vargflockarna hör faktiskt inte hemma i markerna kring Södra och Västra Finlands tätorter och ladugårdar. Vi ska sörja för att vargarna bevaras med alla sina instinkter och levnadsvanor i för dem arttypiska trakter som en äkta representant för ödemarksnaturen." n "Tjuvjakt är ett brott och behandlingen av brott tillkommer lyckligtvis myndigheterna i vårt land. Varken jaktföreningarna eller -organisationerna, inte ens Luonto-Liitto hör till den kategorin." n "På en del håll i vårt land är tjuvskytte och andra brott mot jaktlagen ett verkligt stort problem för jaktens och jägarnas rykte. Det att vi "låter" myndigheternna sköta sin uppgift på statens marker räcker inte, i den verksamheten är det nog skäl att också hjälpa ordningsmakten." n "För att tjuvskyttet ska kunna förebyggas bör man först gräva fram orsakerna till att det bedrivs och därefter ingripa i det. I nyckelposition är förmågan att se situationen "utifrån", alltså varken ur naturskyddarnas eller jägarnas synvinkel." n "Man behöver inte vara någon Einstein för att begripa att det bedrivs tjuvjakt på varg i vårt land. Sedan är det en helt annan femma i vilken skala tjuvskyttet bedrivs och vilka aktörer som gör det. Jag vågar dock tro och är övertygad om att det närmast är fråga om mindre marginella grupper. Jag är också övertygad om att man vet betydligt mer än man låter Har kontrollen över förstå utåt. Gemenskapens enormt starka grepp tjuvjakten förlorats? om invånarna i mindre landsbygdskommuner garanterar att det inte läcker ut information till ja 50 % den omgivande världen. Det finns ingen som vågar sätta dit en ortsbo och kommer inte att finnas. För en eventuell sådan persons familj inklunej 50 % sive barnen är risken för mobbning alltför stor, i bästa fall föestår en utflyttning från orten. Vem Totalt röster: 22 skulle ta en sådan risk och sätta dit tjuvskytten." Spillkråkan är i högsta grad en orttrogen fågel. Den lever hela sitt liv på ett revir som mäter ungefär 30 kvadratkilometer. Arten trivs i blandskogar med bastanta träd där den finner både föda och hålor i murkna stammar att bosätta sig i. Spillkråkan förekommer ända upp i Skogslappland, men arten har gått tillbaka efterhand som gammelskogarna har minskat. I folktron råder det delade meningar om spillkråkan. I Kaland tänkte folk att det var tryggt att gå i skogen när spillkråkan hördes. I S:t Michel tänkte allmogen på ett annat sätt, nämligen att den som stöter på en spillkråka ska befalla den att flyga sin väg, för annars tappar han jaktlyckan. JANUARI Årsskiftet är en fridfull tid i jordbruket då det finns tid att ströva i skogen. På många håll i landet råder det skidföre, men längst i söder blir det oftast att traska till fots i terrängen. Den som slår läger i god tid innan mörkret faller får en lång kväll vid brasan med tid att låta tankarna återgå till höstens jakter. I vintras fick vi för första gången på flera år njuta av snö i hela landet. I slutet av december fanns det snö hela vägen norrut från Salpausselkäåsen och ut till västkusten. När vinterns tredje hårda snöyra drog in över landet i slutet av januari lämnade den efter sig ett snötäcke som inte smälte bort ens vid sydkusten. På Metsäpeuranmaa naturum i Yli-Lesti pågår utställningen "Karhu peuran kannoilla" ända till den 22 februari 2010. Utställningen handlar om björnen i folktron; om myter, ritualer och föreställningar. Fornfinnarna jagade björnen men vördade den samtidigt som en gud. Utställningen omfattar föremål, fotografier och filmer, som bland annat visar jakten och den traditionella festen, björnblotet. Utställningen bygger på det omfattande material som Juha Pentikäinen, professor i religion vid Helsingfors universitet, en gång i tiden samlade in. Utställningen om fornfinnarnas föreställningar om björnen pågår alltså på Metsäpeuranmaa naturum i Yli-Lesti till den 22 februari nästa år. Mera info på adressen peuranpolku.fi. Läsarnas kommentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 6 / 2009
Ledaren Huvudredaktör Jari Pigg God vilja och förmåga att uppfatta realiteter behövs I tidningen Metsä-Kainuu, som utkom i slutet av oktober, skrev miljöminister Paula Lehtomäki om inrättandet av skyddsområden och revisionen av naturvårdslagen. Hon konstaterade, enligt min åsikt helt riktigt, att "Naturskyddsområdena fyller många olika behov. Därför är det också viktigt att i lagstiftningen hitta balans mellan olika former av rekreationsnyttjande. Såväl bärplockare och frilufsmänniskor som jägare ska rymmas i samma skogar. Och det gör de nog också. Att njuta av naturen på många olika sätt är både möjligt, tillåtet och rentav önskvärt. Med gemensamma spelregler och god vilja lyckas det för alla". Förslaget till ändring av naturvårdslagen, som för närvarande är under utskottsbehandling i riksdagen, stöder dessvärre inte det föreslagna målet. Syftet med ändringen är att förbigå de i samband med Natura givna löftena om fortsatt jakt samt även att omintetgöra statsrådets Naturabeslut till den del detta gällde ordnande av jakt. Tjänstemännen har skickligt berett ett förslag till lagändring, som verkställer utestängandet av jakten från naturskyddsområdena i enlighet med deras ideologi. Låter man deras syften helga medlen då bl.a. skyddet av naturaområden verkställs genom att inrätta dem till skyddsområden enligt naturvårdslagen? Natura användes till och med som förevändning för omfattande begränsningar av områden där det ofta fanns förbluffande litet skyddsvärda naturtyper eller artspecifika livsmiljöer. Av dessa områden, som förklarats vara i behov av precisionsskydd, har redan en del förstorats och avsikten verkar vara att ytterligare inrätta områden där jakten förbjuds och "realisera ett övergripande naturskydd och skydda naturen som en helhet". Så har tjänstemännen på miljöministeriet sagt. Det verkar alltså som om också Natura skulle ha varit bara en käpphäst på vägen mot ett ideologiskt förbud av jakten och ett ökat antal hektar i skyddsområdena. Det kunde vara skäl för beslutsfattarna att föra en diskussion med tjänstemännen ifråga om deras verkliga syften. Det är riksdagens uppgift att korrigera förslaget till lagändring så att det är i linje med för jaktens del upptecknade naturalöften och statsrådet naturabeslut. Må det i vårt land verkställas ett skydd som grundar sig på ett verkligt skyddsbehov istället för ett ideologiskt hektarskydd. Må man också inom miljöförvaltningen komma ihåg principerna för objektivitet, målbundenhet och proportionalitet. Inte heller för nationalparkernas del föreslås det någon vild och fri jakt, ett påstående jag fått höra många gånger. Jägaren, om någon, förstår det verkliga skyddsbehovet och rätt dimensionerade sakliga skyddsmetoder. I våra skogar, inklusive naturskyddsområdena, ryms alla nyttjare av naturen. Varför får man ändå intrycket att det finns en önskan om att utesluta jägarna ur deras skogskyrkor? Tyngdpunkten för de olika nyttjandeformerna infaller redan av naturliga skäl vid olika tidpunkter och kan därtill anpassas till varandra genom att vid behov tillämpa begränsningar av tid och plats. Det behövs bara att spelreglerna iakttas och omdömesförmåga - samt den där goda viljan. Erkännande av realiteter och omdömesförmåga behövs det också vid revideringen av vapenlagen, som är under behandling i riksdagen. Strängerandet av vapenlagen motiveras på de mest underliga grunder som påstås förbättra den allmänna ordningen och säkerheten. Vardagslivets säkerhetsproblem finns dock på ett helt annat håll än i skytteintresset, ägandet av vapen eller innehavet av sådana. Istället för att strängera innehavet av vapen och ökandet av onödig byråkrati skulle det vara idé att koncentrera sig på verkliga problem och planera rätta lösningar för de verkliga säkerhetshoten i samhället. De lagliga vapnen och skytteintresset utgör inte något hot mot den allmänna ordningen och säkerheten, vilket även har konstaterats från statsmaktens sida. Logiken saknas dock helt då samma personer trots det föreslår strängering av vapenlagen som ett slags botemedel. Förhoppningsvis tas sunt förnuft och verklighetssinne i bruk i strävan att förbättra säkerheten i vårt samhälle genom att ta itu med orsakerna till de verkliga hoten och beteendestörningarna. l PS. Hunden har alltid som en väsentlig del hört till den finländska jakten. I en längre artikel om jägarprofilen, som ingår i detta nummer av Jägaren, framgår att två av tre finländska jägare fortfarande vill jaga med hund. Riksdagsledamot Erkki Pulliainen behandlar denna för oss viktiga fråga i gästskribentspalten. Är våra hundar, jägarens bästa vänner, medhjälpare och familjemedlemmar, ännu kapabla att utföra sin uppgift då det idag förekommer ärftliga sjukdomar hos åtskilliga raser. Om det här vore det t.o.m. skäl att föra en bredare diskussion! Besök också du gästskribentspaltens diskussionsforum och berätta din åsikt om temat. Jägaren 6 / 2009 5
SRVA-verksamheten förtjänar ett tack ! Spårare av stora rovdjur kan upprätthålla och förbättra sin skjutskicklighet med hjälp av övningsskytte av olika slag. LeppävirtaVarkaus jvf har svarat på det här behovet genom att ta i bruk en skjutbana där en björn gör en frontattack. 6 Jägaren 6 / 2009
Björnarna har gått i vinterdvala. Efter att den här tidningen utkommit börjar också antalet vitsvanskrockar minska och för jägare som erbjuder handräckning förestår en andhämtningspaus på några månader. I det här skedet är det bra att stanna upp för att kolla hur den uppdaterade SRVA-verksamheten har kommit igång och hur många incidenter som krävde handräckning den första sommarsäsongen. sättningen sådana vapen som lämpar sig bäst för respektive avlivningssituation, vilket i många SRVA-fall betyder ett handvapen. Det kommer också i fortsättningen att finnas behov av möjligheter att dressera och träna hundar som behövs i rovdjursarbetet. I krocksituationer behövs det hundar som är möjligast säkra i sitt arbete. För att åstadkomma sådana hundar krävs tusentals timmar med terrängövningar och ett stort antal rovdjurskontakter. Fungerande hundar utgör stenfoten för SRVA-verksamheten. SRVA-versamhetens karaktär och problemområden ägarna har redan under ett par decenniers tid sörjt för eftersöket av djur som skadats vid hjortdjurskrockar även om det funnits regionala och lokala skillnader i rutinerna och organiseringen av uppgifterna. Jägarna har skött den här uppgiften för att de har de praktiska kunskaperna för eftersöket och avlivandet av djuren. Jägarna sörjer för att djurskyddslagens skyldigheter iakttas ett djur i hjälplöst tillstånd överges inte. De handräckningsuppgifter som följde på hjortdjurskrockar utökades i början av 2000-talet i många regioner med eftersök och avlivande av djur som skadats i krockar med stora rovdjur. För dessa senare nämnda uppgifter kvalificerade sig några erfarna spårare av stora rovdjur, som vid behov larmades till andra ändan av landet för att söka t.ex. ett stort rovdjur som blivit påkört av en bil. I någon utsträckning gavs också handräckning åt polisen vid fördrivning av björnar. Senaste vår utvidgades verksamheten på så sätt att man nu i hela landet ger polisen handräckning i olika av stora rovdjur orsakade problemsituationer, som t.ex. vid fördrivning av björnar från omgivningen kring bostadsområden. Handräckningsverksamheten gavs också ett namn SRVA. Genom att ge ett namn strävade man bl.a. till att jägarnas handräckning till samhället observeras också bland icke-jagande medborgare. Organiseringen av jägarna kring SRVA-verksamheten är ett betydande talkoprojekt. Det finns ingen som helst orsak att dölja en så här betydelsefull verksamhet för den stora allmänheten. Jaktvårdsföreningarna och de lokala SRVA-aktörerna utför ett värdefullt arbete, som för sin del också ökar människornas positiva inställning till jaktintresset som helhet. Sammanlagt har det i jaktvårdsföreningarna utsetts 932 SRVA-kontaktpersoner som tar emot önskemål om handräckning. Utöver dessa personer deltar flera tusen personer i verksamheten. De sköter praktiska eftersöksuppgifter, avlivandet av djur och flyttandet av kroppar bort från vägområdet. Att ett så här stort antal personer bundit sig vid sina uppgifter är värt mer än att bara lyfta på hatten. SRVA-aktörerna har förtjänat ett stort tack av samhället. För att trygga verksamhetens kontinuitet samt bibehålla de frivilliga aktörernas motivation är det påkallat, att personer som erbjuder handräckning då och då får respons på det värdefulla arbete de utför. Enbart ett tack och respons räcker dock inte, utan aktörerna bör också erbjudas ny och ändamålsenlig utbildning. Ytterligare bör behållandet av deras nu existerande arbetsredskap säkerställas. Person som haft som uppgift att utföra avlivningsuppgifter behöver också i fort- J Av SRVA-larmen i hela landet har över 98 % anknytning till hjortdjursolyckor. Situationen varierar dock regionvis. Den största arbetsbördan har SRVA-personerna i vitsvansregionerna. Redan enbart inom en enda jaktvårdsförenings område kan det under förloppet av ett år inträffa över 200 hjortdjursolyckor. Trots att det i en dylik förening kan ha tillsatts fyra kontaktpersoner innebär det här årligen för var och en av dessa att de tar emot minst flera tiotal larm och därefter ännu larmar eftersökspatrullerna. En stor del av olyckorna inträffar tidsmässigt inom en kort period. T.ex. under kulmen för hjortkrockarna sitter SRVA-kontaktpersonerna nästan som limmade vid telefonen. Största delen av dessa samtal kommer vid en sådan tid på dygnet när vanliga medborgare antingen sover eller håller på att lägga sig. Först när kontaktpersonen har överlåtit uppgiften till eftersökspatrullen börjar det egentliga arbetet. Ett SRVAlarm kan sätta ett flertal personer i arbeten som varar många timmar. Kroppen, från vilken det i en del situationer kan komma delar som duger till människoföda, kommer inte till slakthuset utan vederlag. Det är svårt att föreställa sig att någon SRVA-aktör skulle vara med i verk- samheten för köttets skull mot ovannämnda bakgrund är det omöjligt att förstå den avund, som ibland väller fram mot dem som utför eftersöksuppgifter. Under den gångna sommaren och hösten har det i samband med SRVA-verksamheten observerats sådant som lämnar övrigt att önska. Samarbetet och kontakten mellan ett flertal aktörer samt larmkedjans genomförande på rätt sätt kräver tid och tålamod av dem som fungerar som länkar i kedjan. Som regel har genomförandet skötts korrekt, men ibland har det förekommit oklarheter i larmkedjans framskridande vid hjortdjursoperationer och begäran om handräckning har gått till tidigare krockkontaktpersoner eller jaktvårdsföreningens verksamhetsledare och ordförande istället för till SRVA-kontaktpersonerna. I fortsättningen ska förteckningen över SRVA-kontaktpersoner på RiistaWebben utnyttjas på planerat och avtalat sätt. För att få ordning på den har saken har viltförvaltningen och myndigheterna samarbetat. De nya rutinerna finner så småningom sina former. Skadad varg var finna hund? Under de senaste åren har incidenter av typ "bil tuschar varg, som flyr till skogs" ökat. I dessa fall har man nästan utan undantag stött på problemet att det inte finns uppgifter om hundar som spårar varg och / eller att en sådan hund inte tillräckligt snabbt kan fås till platsen. Ett flertal av de hundar som används för rovdjursarbete och följer blodspår är också intresserade av vargspår en annan sak är om hundföraren önskar stärka sin hunds anlag för detta. Att spåra en skadad varg under barmarkstiden utan hund är dock i praktiken en omöjlig uppgift. Avsaknaden av lämpliga hundar är i dylika situationer ofta ett hinder för utredningen. Det är svårt att föreställa sig att någon skulle vara med i SRVA-verksamheten för köttets skull. Leppävirta-Varkaus jvf har låtit tillverka varselvästar för hundar som deltar i handräckningsuppgifter. Jägaren 6 / 2009 7
Utgående från under det gångna året inträffade rovdjursincidenter kan det konstateras att den uppdaterade SRVA-verksamheten låg rätt i tiden. Björnarna sysselsatte SRVA-aktörerna på olika håll i landet. SRVA-rovdjursincidenter har inträffat i 14 jaktvårdsföreningars område i en del av föreningarna flera gånger. För björnincidenternas har det i tre fall fyra varit fråga om vuxna djur. Den person som lett verksamheten i terrängen /den SRVA-person som mottagit begäran om handräckning har för alla björnfördrivningars eller andra sådana rovdjursincidenters del som krävt aktiv verksamhet inlämnat rapport. För rapporteringen har det utarbetats en webblankett. Med hjälp av blankettuppgifterna kan utvecklingen för antalet rovdjursincidenter samt erhållna erfarenheter följas upp. Dessa uppgifter kan också utnyttjas på kommande kurser. Under det gångna året har åtta jaktvårdsdistrikt rapporterat om totalt ett trettiotal rovdjursincidenter som krävt SRVA-verksamhet. Av dessa har några fall gällt lodjurs-, varg- och vildsvinsincidenter i alla övriga fall har man haft med björnar att göra. Mest har björnarna sysselsatt SRVA-aktörer i Södra Savolax, Kymmene och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, för över 70 % av fallen inträffade i dessa regioner. Av alla rovdjursincidenter som krävde aktiv verksamhet var över 50 % fördrivningsincidenter, knappt en fjärdedel krockincidenter och endast i ett fall blev man tvungen att avliva ett sjukt, men morskt djur. I flera fall hade djuret redan avlägsnat sig från platsen när fördrivningspatrullen anlände eller så hittades det inte. I ljuset av ovannämnda uppgifter är det Om rovdjur och rovdjurssituationer SRVA = Suurriistavirka-apu - Storviltsassistans Jaktvårdsföreningarna koordinerar den handräckning de lokala jägarna erbjuder samhället i problemsituationer mellan storviltet och människorna n I jaktvårdsföreningarna har det utsetts 932 SRVA-kontaktpersoner som tar emot begäran om handräckning. n Jaktvårdsföreningarna och polisinrättningarna avtalar om upprätthållandet av SRVA-verksamheten och de detaljer som ska iakttas i denna. n SRVA-aktörerna spårar djur som skadats vid trafikolycka i syfte att avsluta dessas lidande. n SRVA-aktörerna sörjer för att kroppar från hjortdjur som dött i trafiken kommer bort från vägområdet. n Från vägområdet avlägsnade kroppar som inte duger till människoföda begravas. n SRVA-aktörerna ger polisen handräckning vid fördrivning av hjortdjur, stora rovdjur och vildsvin som förirrat sig eller orsakar problem i närheten av bosättning. n SRVA-aktörerna ger polisen handräckning vid efteråtgärder och avlivning av farliga djur i samband med krockar där stora rovdjur och vildsvin är inblandade. n Personer som deltar i SRVA-verksamheten omfattas av jägarförsäkringens privata olycksfallsförsäkring (också andra än av skjutvapen orsakade skador ersätts). Också hundar som deltar i SRVA-verksamheten omfattas av jägarförsäkringen. lätt att påvisa att vi inte avlivar alla djur som titulerats "rovdjursstöring" stora rovdjur som i samband med SRVA-verksamhet avlivas på order av polisen är enskilda fall, som alltid föregås av försök att tillämpa mjukare metoder eller en genomgång av möjligheterna för dessa att lyckas och deras lämplighet med hänsyn till läget.. ingarna nu börjar bege sig ut efter skadade björnar utan tillräcklig erfarenhet. Så här förhåller det sig dock inte. Trots att jaktvårdsföreningarna organiserades för att bistå polisen också vid rovdjursincidenter är de personer som beger sig ut i terrängen efter rovdjuren fortsättningsvis endast utvalda personer med tillräcklig erfarenhet. Ju mera krävande incident det är fråga om, dess noggrannare är SRVA-kontaktpersonerna vid valet av hundar och hundförare som ska bege sig ut i terrängen. Vid fördrivande av björn från gårdstunet utanför en enslig sommarstuga kan andra hundar nyttjas än t.ex. vid eftersöket av björn som skadats vid tuschen med en bil eller om incidenten hänt nära bosättning. För de tuffaste incidenterna försöker man alltid få hundpatruller, som har erfarenhet av eftersök av skadade och / eller skadskjutna stora rovdjur. Personer som deltar i operationer som gäller stora rovdjur som är orädda och särskilt skadade rovdjur samt vildsvin ha erfarenhet, sinnesnärvaro, omdömesförmåga samt god skjutskicklighet. Spårarna av stora rovdjur kan upprätthålla och förbättra sin skjutskicklighet med hjälp övningsskytte av olika slag. Leppävirta-Varkaus jaktvårdsförening har svarat på det här behovet genom att ta i bruk en skjutbana med en björn som gör en frontattack. Även på annat håll kan det konstrueras motsvarande hjälpmedel för att upprätthålla skjutskickligheten. Genom att demonstrera det skjutprov som krävs av svenska rovdjursspårare är det också möjligt att ordna ändamålsenlig verksamhet på skjutbanorna. Trots att skytteövningar av den här typen i första hand är avsedda för dem som är med i SRVA-verksamheten och framförallt för personer som i reella situationer beger sig ut i terrängen efter djuret kan man samtidigt liva upp och aktivera jaktvårds- eller jaktföreningens verksamhet på skjutbanan och erbjuda föreningarnas medlemmar nya intressanta möjligheter till övning. Skytteövningar är alltid en bra sak och ökade möjligheter till träning har positiva verkningar när skjutskickligheten förbättras och verksamheten på skjutbanan är aktiv. l Text och foto: Marko Mikkola, viltvårdskonsulent, Norra Tavastlands jaktvårdsdidtrikt Spårarna av stora rovdjur behöver specialkunnande När SRVA-versamheten lanserades var en del människor oroade över att man i jaktvårdsfören- Organiseringen av jägarna kring SRVA-verksamheten är ett betydande talkoprojekt som det inte finns någon orsak att dölja för den stora allmänheten. Genom att demonstrera det skjutprov som krävs av svenska rovdjursspårare är det också möjligt att ordna ändamålsenlig verksamhet på skjutbanorna, som på den här bilden från Vasa. 8 Jägaren 6 / 2009
Metsästäjä 6 / 2009 9
Ordförandens spalt Tauno Partanen Ordförande JÄGARNAS SJÄLVÖVERVAKNING framgångar och tillkortakommanden På gästskribentspalten i föregående nummer av Jägaren framfördes det berättigade kravet på effektivering av jägarnas självövervakning framförallt i frågor med anknytning till den kriminella jakten på stora rovdjur. Vid läsandet av den senaste tidens tidningsartiklar och vid diskussioner med folk på höstens jakter har min uppfattning om behovet av skärpning i självövervakningen ytterligare stärkts. Nedan några exempel på fall som uppdagats och som utöver att de har anknytning till brottslig verksamhet också har andra drag som väcker förvåning. Olovligt sköts minst två lodjur i Östra Finland. Ett av dessa hade nyligen försetts med radioband på försorg av VFFI. Enligt artiklar i pressen hade skyttarna som skjutit det bandförsedda lodjuret uppträtt ytterst kallsinnigt i rätten och skrytsamt påstått att lodjuret skulle ha dött efter att ha träffats av kulor eller hagel som rikoschetterat från träden. Verkar inte vara någon särskilt trovärdig och rakryggad verksamhet! Till det olovliga dödandet av det bandförsedda lodjuret hörde ännu ett helt otroligt extra inslag: i den lokala baren genomfördes en insamling till vilken kunderna kunde bidra med penningmedel i den uppenbara avsikten att stöda gärningsmännen som hamnat i knipa. Också den här incidenten ledde till polisundersökning, nu av olovlig penninginsamling. Även styrelsen och verksamhetsledaren för den lokala jaktvårdsföreningen har utsatts för oskälig kritik för sin rovdjurspolitik något de inte i nämnvärd grad har möjligheter att påverka! I ett annat fall sköts ett uppenbart ensamt lodjur relativt nära bosättning. Båda fallen kryddas därtill av att personer som är ativa i den organiserade kennelverksamheten var involverade. I dessa fall måste man lyfta på hatten för några jägare, vilkas mått rågats --- deras insats vid den snabba utredningen av brotten hade en avgörande betydelse. Också markägare som utarrenderat jaktmarker hade antytt att arrendena sägs upp om inte dylik kriminell verksamhet upphör. I Kajanaland slog lokaltidningarna med stora rubriker upp nyheten om en liten bäck med stora laxar. I fallet ifråga hade man i ett ensligt ödemarksområde hittat hundratals kilo döda regnbågsforeller i en bäck i naturtillstånd på statens marker . På pressfotot ser man hur fisken inklusive sina styroxlådor har vräkts i bäcken. Enligt lokaltidningen undersöker polisen fallet som jaktbrott och miljöskadegörelse, men undersökningen har så vitt man vet åtminstone inte ännu lett till att man skulle ha fått tag i de skyldiga. Enligt polisen fanns det flera åtlar av olika slag i omgivningen, men det nämnda fallet var det grövsta. Händelsevis sköts det åtminstone en licensbjörn vid höstens jakt i trakten. De lokala björnjägarna lär ha meddelat att de inte har nånting med den påträffade åteln att göra. Man kunde därför förmoda att det då skulle finnas ännu större orsak för jägarna att bidra till utredningen av de skyldiga. Vi jägare bör alla komma ihåg att lagarna har stiftats i demokratisk ordning och att avikten är att alla ska iaktta dem. Om någon särskild grupp tar lagen i egna händer är det i slutändan hela jägarkåren som lider. Det beror mycket långt på vilken inställning vi har till hur vi ska förhålla oss till dessa negativa sidoyttringar av vårt jaktintresse! Justitieministeriet har nyligen tillsatt arbetsgrupp för att bereda fogandet av grovt jaktbrott och grovt döljande av olaglig fångst till strafflagen. Samma sak föreslogs för omkring fem år sedan på åtgärd av JCO i Jyväskylä i en av representantmötet given resolution. Den gången utdömdes förslaget av statsmakten, men goda förslag har en benägenhet att förr eller senare verkställas!! l 10 Jägaren 6 / 2009
GP ohjelm t paapaketin OINT(PER ER MAXS-tua+knta) tai P OINT kan! ER-perinteisen tut TRACK Vain nope kun ostat u u Huipleprajoetttu!erä! il , ite AUDUTUSPATA ! H KAUPAN PÄÄLLE Tarjous voimassa 11 .12.'09 saakka. Sh 99 ,- MAKSIMAALINEN HYÖTY KOVANLUOKAN KOIRAKÄYTTÖÖN! Huippu-uutuus seurantaohjelmisto kaikki mitä tarvitset! LIVE-palvelu viideksi vuodeksi ja 2500 karttaruutua ilman erillisiä lisäkuluja! POINTER MAX Sony Eri C702-pacsson ketti Varma paikantaminen · Seurannat reaaliajassa (Pointer Live) · Haukkulaskuri-, hälytys ja haukunkuuntelu · Vesitiivis ja iskunkestävä: kuori lasikuituvahvistettu, eletroniikka iskusuojattu, vesitiiviys IP67 · A-GPS ja GPRS! · Ladattava, tehokas akku · Kahden vuoden takuu -panta NYT! Täydelliset koira GPSpaketit käyttövalmiiksi asennettuina esimerkiksi (Panta+MKJ-ohjelmisto 50 karttaruutua+puhelin) pieni lisäerä! 498e KAPASITEETTI JOPA sh. 950e Bellman 889e 93 9e Nok 6210-paiaett k i Classic tehopaketti sisältää vastaanottimen sekä teholähettimen. Paketti tuo käyttäjälle maksimaalisen kantaman. Mukana säilytyskotelo. Tracker Classic+Intello Tracker Exact Soveltuu niin pienille kuin suurille koirille. 499e ennen 599e -luolatutka UUSI MALLI! 199e Antiikkipronssi alk. 150 kg/h Digitaalinen vastaanotin. Nuolet ilmoittavat suunnan ja numerot osoittavat etäisyyden. Suunnan ja syvyyden näyttö. Vastaanottimen nuolet auttavat paikantamaan nopeasti kohdan, jossa etäisyys koiraan on matalin. Mukana säilytyskotelo. Premium Maxi-lihamylly Soveltuu erinomaisesti metsästäjille ja poromiehille. Edullisuutensa ansiosta loistohankinta myös kotikäyttöön. Edullinen hinta, ammattitason suorituskyky a yös Meiltä sa-vtam osat! Bellman ra 429e Näe kuvat värinäytöltä heti maastossa! Premium Lite -lihamylly Jokakodin pikkujätti Monipuolinen pikkumylly jokaisen kodin tarpeisiin. Näppärä koko helpottaa varastointia mutta kätkee sisäänsä tehokkaan paketin. Mukana leikkuuterät ja makkarasuutin. ennen HUIPPUSUOSITTU PIKKUJÄTTI 149e Premium -haudutuspata Laadukas elektroninen haudutuspata. Vetoisuus 4,5 litraa. sh. 299e 199e Värinäytöllinen ohjain ja 2Gb muistikortti 499e VALMISTETTU SUOMESSA! Saana Asekaappi Asekaappi tosi harrastajalle! Reilun kokoiseen kaappiin mahtuu 6-8 asetta/puoli. Säilytä patruunasi ja metsästystarvikkeesi erillisessä lukitussa kaapissa! Kaksi värivaihtoehtoa. Ovissa ripustuskoukut. Mitat 1070x370x1500mm ja paino 92kg. Riista/valvontakamera SG-550V Camo Kamerassa on automaattinen liikkeen tunnistus. Tallennus toimii infrapunan avulla myös pimeässä. Tallentaa laadukasta kuvaa tai videota muistikortille. Soveltuu myös esim. omakotitalon tai kesämökin valvontaan. Valmiusaika jopa 6kk! NYT! 69e 99e HUIPPUSUOSITTU KOTIKOKKI! puh. 045 652 0000 eratuo i soita Tilaa kätevästi netistä ta rusteet.fi te.fi valiokoirava puh. 0500 176 596, 0400 245 083 Hintoihin lisätään toimituskulut.
Den kopplade spårande hunden är en viktig medhjälpare för jaktlaget "Ljudet av ett skott hörs i skogen. Jaktledaren väntar på avfångningsskottet, men det kommer aldrig. Om djuret föll på platsen? Slutligen kommer ett meddelande i radion om att en tjur blivit påskjuten, men inte fallit. Fyra älgar har gått genom keden vid passet. Hur gå vidare? Jaktledaren ringer till en spårande hunds förare och ber om hjälp för att reda upp situationen." Allmänt om eftersökssituationen E ftersökssituationen kan exempelvis börja från en händelse lik den ovan beskrivna. För hur man ska komma vidare med hjälp av en kopplad hund finns det några bra grundregler: Först utreds vad som hänt, var och när. Exakta uppgifter om skottplatsen är viktiga och den saken lönar det sig att först utreda med hjälp av en karta och sedan med skytten i terrrängen. Uppgifter om antalet djur på skjutplatsen, skjutavståndet och det påskjutna djurets beteende efter skottet är värdefulla. På skjutplatsen görs observationer av eventuella blodspår, kulspår, benflisor eller hår. Utgående från de här kan man börja ringa in eventuell skadegrad. I det här stadiet lönar det sig inte att anta nånting utan grunda lägesbedömningen på fakta och på att djuret är skadskjutet, tills annat bevisas. 12 Jägaren 6 / 2009 I och för sig är det ingen brådska med eftersöket om djuret blöder. Med en erfaren spårhund kan spåret följas upp t.o.m. efter flera dygn, med de bästa hundarna t.o.m. veckor senare. Om det inte kommer blod alls bör man börja nysta spåret inom några timmar. Spårets kvalitet påverkas också av rådande väderleks- och terrängförhållanden. Med hänsyn till djurets eventuella lidande ska man inte dra ut på tiden längre än vad som är nödvändigt för att få bästa möjliga hundekipage till platsen. Inledningen av spårhundens arbete underlättas mest av att inte människor eller andra hundar förstört spåren på skjutplatsen genom att trampa kors och tvärs över området. Efter skottet borde djurets spår följas på sidan om spåret maximalt 300 meter. Om någon människa går där och råkar få blod någonstansifrån på sina skosulor sprider denna någon för varje steg nya blodspår i terrängen. Det här försvårar helt säkert spårhundens arbete. Så länge det skadade djuret följs med en kopplad hund har också jägarna kännedom om spåren och vad som hänt i terrängen. Spårhundens arbete underlättas mest av att människor eller andra hundar inte förstört spåren på skjutplatsen. Spårningen inleds först när djuret har lugnat ner sig. Det här tar vanligen omkring två timmar efter att skottet avlossades. När djuret lugnat sig lägger det sig varefter en snabbt stigande sårfeber ger sig till känna. Djuret söker ofta upp vatten för att få lindring. Ut i spåret beger sig hundföraren, den kopplade spårhunden och en skytt samt vid behov en terrängguide. Hundföraren leder spårningspatrullens verksamhet, skytten är färdig att avliva det skadade djuret och terränguiden sörjer för orienteringen, markeringen av eventuella blodspår samt kommunikationen med jaktledaren. Före starten ut i spåret lönar det sig att göra en liten länk med hunden så den får uträtta sina behov och under spårningen kan koncentrera sig på arbetet. På startplatsen lönar det sig att ta en stunds funderare och låta hunden i lugn och ro söka upp startspåret. Om hunden visar att det finns flera spår måste ett spår i taget utredas. Hundförarens viktigaste uppgift under uppföljningen av spåret är att ge akt på hunden och vad den berättar för honom om terrängen. En väldresserad hund berättar om om bloddroppar Kopplad ut i spåret
och visar eventuella större mängder blod, som inte nödvändigtvis människoögat kan urskilja på bar mark. Beroende på var blodet finns i terrängen och hur mycket det finns kan man räkna ut hur skadat djuret är. Också observationer av legor är viktiga. Hundföraren bör följa med att hunden hela tiden arbetar alltså spårar det ursprungliga spåret. Förmågan att "läsa" hunden lär man sig bara genom samarbete med hunden och som ett resultat av spårningsövningar. Med den kopplade hunden ska man avancera lugnt och så tyst som möjligt i terrängen. Det är skäl att informera jaktledaren om händelserna tillräckligt ofta så att han i tid kan flytta och planera passkedjan runt området. Informationen ska via jaktledaren gå också till jägarna i passkedjan så att de hålls alerta. Jaktledarens verksamhet underlättas om hundpatrullen har fått ett gps-halsband för hunden. Då kan han följa med i realtid hur eftersöket framskrider. Dagens teknik möjliggör också för honom att följa med passbemanningens placeringar, vilket framför allt är viktigt då det gäller skötseln av speciella situationer, t.ex. i närheten av bosättning. Lärdomar av en praktisk eftersökssituation n På eftermiddagen kommer hunden med en vuxen älgko och två kalvar framför sig till passet. Älgarna rör sig sakta när skytten skjuter på den bakre kalven, som markerar träff, men travar vidare. Hunden fortsätter efter älgarna, men två kilometer senare när kon korsar en väg är bara den ena kalven med. Fem kilometer senare när kvällen redan börjar skymma lämnar hunden älgarna. n På skottplatsen har skytten observerat blodspår på marken. Vid en undersökning av kulans bana observeras att kulan träffat ett ris 30 meter före kalven, vilket innebär att träffen inte nödvändigtvis varit dödande. Spåren efter djuret kaan följas ca 200 meter. Blod observeras här och där men sedan upphör spåren. n För stunden står inte någon annan hund att uppbringa så jaktledaren besluter att den ställande hunden frikopplas på nytt på skottplatsen för att söka efter kalven. Hunden förssvinnner i skogens mörker, men avslöjar inte någon plats i terrängen som borde undersökas närmare. Hunden återvänder till slut till utgångspunkten. n Under kvällen tas kontakt med en spårhunds förare som lovar komma följande morgon för att reda ut situationen. n På morgonen inleds spårhundens arbete på den sista säkra platsen där det hittades blod i terrängen. Hunden markerar blodspåret och efter att ha ringat in området en stund hittar den ett attraktivt utspår. Hundpatrullen avancerar i terrängen under den kopplade hundens ledning och efter ca 700 meter påträffas kalven död. Kulan har träffat tarmkanalen lågt och bakom. Hela eftersöket tog ca 15 minuter i anspråk. n Vad lära vi härav? Om den ställande hunden hade lärts att spåra kopplad hade kalven kunnat hittas redan under kvällen och köttet hade kunnat användas som människoföda. Också kalvens lidande hade kunnat avslutas tidigare. DEN PRAKTISKA SITUATIONEN ÄR ALDRIG ETT DRESSYR- OCH ÖVNINGSTILLFÄLLE FÖR HUNDEN! Skadat djur avlivas så snabbt som möjligt Spårningstakten ska vara så långsam att skytten kan vara klar för skott när som helst. Hundpatrullen framskrider i terrängen och om den träffar på ett skadat djur ska detta avlivas så fort som möjligt. Spårningstakten ska vara så långsam att skytten kan vara klar för skott när som helst. Om skytten sackar efter ska farten saktas. Avsikten är att djuret avlivas så effektivt som möjligt och så att lidandet inte förlängs. För en hund som spårar kopplad blir arbetssträckan ofta ganska kort, kanske under en kilometer, men patrullen ska nog vara beredd att vandra långa sträckor. Om djuret har skadats allvarligt och inte har haft störande faktorer efter sig söker det vanligen redan under den första kilometern upp en lega. Om djuret flyger upp från legan och rusar iväg bör man fatta beslut om patrullen fortsätter med den kopplade hunden eller om det är bättre att byta till en ställande hund. Situationen löser sig givetvis snabbare om samma hund kan arbeta både kopplad och okopplad. Om det i området finns platser som är farliga för hunden, t.ex. livligt trafikerade vägar, strömdrag, svaga isar eller vargfara i området, kan man med en kopplad hund försöka pressa djuret mot passkedjan. Eftersöket av djur slutar inte ens närmelsevis alltid med att djuret hittas. Ändå är vetskapen om att djuret är friskt viktig. Det är också viktigt att man alltid gör allt som är möjligt för att få djurets tillstånd utrett. l Text och foto: Ville Hokkanen, viltvårdskonsulent, Norra Savolax jaktvårdsdistrikt I SRVA-uppgifter används gula varselvästar. Vid eftersök på normala älgjakter har man röd eller orange huvudbonad och väst. Hundens viktigaste utrustning är en rejäl spårningssele och en 612 meter lång spårningslina. Jägaren 6 / 2009 13
Populärt jaktställ även för kyliga väder JahtiJakt Classic AIR-TEX-membranstället är det legendariska jaktstället, som först vann jägarnas förtroende med sin funktionalitet. Kärnan för egenskaperna i membranstället är det testade AIR-TEXmembranet, vars vattentäthet och andningsförmånga är av högsta klass. Funktionaliteten och det förmånliga priset har gjort membranstället till jägarnas favorit likaväl i Europa som i USA. JahtiJakt Classic Utmärkt vattentät och varm struktur Andningsförmånga > 5.000 g/m2/24 h Höjd av vattenpelare > 10.000 mm Det testade starkt vattentäta AIR-TEX-membranet ligget mellan yttyget och fodertyget. Strukturen gör stället varm och det lämpar speciellt bra för kalla omständigheter. Det Te on-behandlade yttyget motstår vatten och håller därför sina egenskaper även vid fuktiga omständigheter. Toppklass funktionalitet Stället har bl.a. avtagbar membranhuva, rikligt med ckor som är designade för jaktbruk samt nätskyddad ventilering under armar och vid höften Supreme pullover Snygg och hållbar pullover för jakt och fritid. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50%), akryl (50%). Maskintvätt. Färg: Grågrön. Pro hunter pullover Snygg och hållbar pullover för jakt och fritid. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50%), akryl (50%). Maskintvätt. Färg: Brun. Forest pullover Snygg och hållbar pullover för jakt och fritid. Äkta ull värmer även när den är fuktig. Ull (50%), akryl (50%). Maskintvätt. Färg: Grön. AST END 39 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 39 90 AST END + LEVERANSKOSTNADER 39 90 + LEVERANSKOSTNADER Beställ utan besvär: www.eratukku. tel. 020 747 7000 Mån-Fre klo 9-17 Erätukku-butikerna: Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Joensuu · Kuopio · Seinäjoki · Uleåborg
1. MicroDry-underställ Speciellt designat för skiktklädsel, MicroDry-tyget för yttar fukten bort från huden. Alla detaljer planerade för jakt 1. Skyddande krage, insida av värmande eece 2. Mångsidiga och funktionella ckor 3. Jacka med dubbelriktad dragkedja 4. Vattentät och andande jacka och byxor med AIR-TEXmembran 5. Ventilering under armar med nätskydd för myggor och älg ugor. 6. Andande och fuktför yttande nätfoder. Värde 19,90 2. Fleeceväst Varm och stilig microeeceväst designed för fritidsbruk. Sido ckor med dragkedjor. + FÖRMÅNSPAKET JAHTIJAKT CLASSIC MEMBRANSTÄLL T DAS EN Värde 29,90 149 + LEVERANSKOSTNADER För beställare av Classic-stället förmånspaket på köpet! Förmånspaket: 1. MicroDry-underställ, värde 19,90 2. Fleece-väst, värde 29,90 3. Basic-keps, värde 7,90 3. Basic-keps Stilig keps med justering i bak för jakt och fritidsbruk. + LEVERANSKOSTNADER Värde 7,90 Ta vara på erbjudandet, beställ genast! Supreme -membrankänga JahtiJakt Supreme nyhetsmembrankänga är en terrängkänga av helläder för tu t jaktbruk med toppegenskaper. Tack vare det lägre skaftet passar kängan speciellt bra för krävande jakt- och vandringsbruk. Det minimerade antalet sömmar gör att kängan ser tidlös ut och garanterar samtidigt en gångkomfort i alla omständigheter. AIR-TEX2 membranet försäkrar en bra andningsförmåga och en absolut vattentäthet i kängan. Beställningskupong Ja, jag beställer___ st JahtiJakt Classicställ mot postförskott till priset 149 / st + postningsutgifter och får förmånspaket som innehåller 3 produkter. Ja, jag beställer _____st JahtiJakt Supreme -membrankänga till priset 169 / st. st Supreme pullover, 39,90 /st st Pro hunter pullover, 39,90 /st st Forest pullover, 39,90 /st Leveranskostnader tillsätts till leveransen. Beställarens underskrift Namn Adress E-postadress* Telefonnummer Sko modell (Supreme) (för under 18 år förmyndarens (Classic, neule) Product Längd (cm) Vikt (kg) Midja (cm) Erätukku betalar portot AST END 169 ERÄTUKKU Jägaren 6/09 Fotmått (cm) ID 5013247 90003 SVARSFÖRSÄNDELSE Postnummer- och ort Jag ansluter mig samtidigt utan kostnad till Erätukku-klubben och får de nyaste erbjudandena direkt till min e-post.(*Fyll i din e-postadress på kupongen)
Jägarprofilen 2009 Hur möter förhoppningar och verklighet varandra vid bedrivande av olika jaktformer? DEL 1 16 Jägaren 6 / 2009
I början av 2009 gjordes en profilundersökning av jägarna. Undersökningen gällde året innan. Målet för den var att ge en bild av jaktintressets nutillstånd, pejla jägarnas åsikter, ställa frågor om arbeten och egendom som hör till jakten samt beskriva jagandets livscykel. Vi kommer att berätta om den finländska jägarens profil i tidningen Jägaren under detta och nästa år. ed ett enkätformulär som postades till 7 000 jägare kartlades den finländska jägarens profil. På formuläret ställdes väldigt många frågor men trots det returnerades över 60 % av enkätformulären av dem som erhållit sådana. Forskningen tackar jägarna för aktivt svarande! Svaren har registrerats och de första grova resultaten börjar bli klara. Utgående från enkäten berättas nu i Jägaren vilka jaktformer jägarna skulle utöva om de skulle ha möjligheter därtill och vad de i verkligheten gör. Frågor ställdes om intresset för att bedriva olika jaktformer. Svaret skulle anges enligt en femgradig skala om hur mycket svararna är intresserade av olika typer av jakt med hundar, jakt med andra metoder samt fågeljakt på olika fågelarter i olika former. Svaren som grundade sig på sampel breddades att gälla hela jägarkåren med hjälp av utbredningsfaktorer som grundar sig på sampeltablåer. M Hunden är jägarens kamrat Jakt med hund intresserar två tredjedelar av jägarna. Särskilt jakt på skogsfågel med spets och harjakt med drivande hund toppar hundjaktens favoriter. Över en tredjedel av jägar- Jakt på skogshönsfågel toppar jägarnas önskelista över jaktformer. na anmälde intresse för dessa två jaktformer. En tresserar en femtedel av jägarna. I själva verket tredje populär jaktform som fordrar hund är jakt är drygt hälften av jägarkåren inte alls intresserad av jakt på fälthönsfågel för bulvaner, i sällmed ställande älghund. Hunden är också totalt sett en viktig dimen- skap eller på pass. sion bland dem som bedriver jakt. Jämt en tredFör fågelarternas del ställdes separata frågor jedel av jägarna äger en eller flera hundar. Som om jakten på ringduvor. Något större intresse orsak till mellanår i jaganväckte det inte överhuvuddet anmäls också ofta temtaget. Jakt på ringduva i sällskap väcker minst inporär avsaknad av hund. Å 70 % av jägarna tresse. För duvjakt med andra sidan är t.ex. jakten är intresserade pass eller med bulvaner på hjortdjur med drivande av ensamjakt på eller som pyrschjakt visar tax inte så populär: två av tre jägare är inte alls intresändå omkring en femtedel skogshönsfågel. av jägarna intresse. serade av den. Inte heller jakten med grythund får Harjakt med drivande hund placerade sig som något större understöd. Två tredjedelar av jägartredje på listan över de pona är generellt intresserade av jakt med hund. puläraste jaktformerna efter ensamjakt på skogsEgen hund har dock endast en tredjedel av jägar- hönfågel och jakt på hönsfågel med spets. na. Närmare en tredjedel av jägarna meddelade att hundintresset faktiskt är en antingen synner- Mera intresse än möjligheter ligen eller mycket viktig drivfjäder för jaktintres- Jämfört med de jaktformer jägarna berättar att de set. 23 % av jägarna är mycket eller ytterst intres- skulle önska bedriva ligger de former de redan serad av jakt utan hund. På motsvarande sätt delvis bedriver långt från önskemålen. Ensamär 18 % av jägarna inte alls intresserad av jakt jakt på skogsfågel var populärast såväl bland utan hund. önskemålen som i praktiken. Över två tredjedelar av jägarna är väldigt eller mycket intressseSaxar och snaror tänder inte rade medan bara en tredjedel också lyckas omJaktformer som väcker bara ett obetydligt intres- sätta intresset i praktiken. För skogshönsen del se och för vilka över 70 % av jägarna inte har nå- är situationen positiv, för önskemål och verkliggot intresse alls är fångst med snara eller saxar, het möter i alla fall i viss utsträckning varandra. jakt med båge samt vaktjakt vid utfodringsplats. Å andra sidan uttrycker jägarna i enkätens svar Nästan lika litet intresse väcker jakt med lapp- oro över skogsfågelbeståndens svaga tillstånd. tyg samt redan nämnda jakt på hjortdjur med Det har för sin del minskat deras jaktmöjlighetax och jakt med grythund. Av dessa jaktformer ter och därigenom även antalet jägare som delsom endast ett fåtal jägare är intresserade av är tagit i jakten. man allra minst intresserad av fångst med fotsSjöfågeljakten bedriven såväl i den formen att nara och saxar eller av jakt med lapptyg. Endast jägaren är rörlig som att han/hon sitter på pass omkring 5 % av jägarna var rätt högt placerad på är mycket eller synnerlilistan över intressanta jaktformer och nästvangen intresserade av dessa En tredjedel av ligast av de former som jaktformer. jägarna äger en redan utövas. 2324 % En del av jaktformerna är såtillvida neutrala, att av jägarna meddelade att eller flere hundar, de praktiserar dessa jaktde samlade mest "i nåmen jakt med hund gon mån" intresse. Till former. Över 20 % meddessa hör redan nämndelar att de jagar utan intresserar två da jakt utan hund, sjöfåhund. Däremot är jägartredjedelar av dem. geljakt med pass, vak(t) na intresserade av jaktjakt, drevjakt på älg med former som bedrivs med kedja, rörlig sjöfågeljakt hund i betydligt större uti sällskap eller ensam sträckning än det i praksamt pyrschjakt. För samtliga dessa jaktformer tiken finns möjlighet till. Framförallt för jakt på gäller att det finns de som är hängivna föresprå- hönsfågel med spets är det avsevärt färre jägare kare och de som är helt ointresserade, men över än de intresserade som får möjligheter. Mot att hälften av jägarna var i någon mån intresserade. nästan 40 % av jägare som är mycket eller väldigt mycket intresserade för jaktformen är det Fågeljakten är en hjärtesak endast under 10 % som meddelar att de redan Det allra största intresset väckte ändå ensamjakt utövar jaktformen i praktiken. För harjakt med på skogshönsfågel. Av den är nästan 70 % av jä- stövare går det något bättre eftersom 36 % berätgarna mycket eller väldigt intresserade. Å andra tar att de är mycket intresserade och 19 % redan sidan var bara knappa tio procent inte alls intres- jagar i praktiken. Situatiionen för dem som jagar serade av den här jaktformen. med älghund är i stort sett densamma: 31 % är Intresset för fågeljakten är mycket jämt bland särskilt intresserade och 17 % kan i verkligheten jägarna. För sjöfåglarnas del väcker rörlig en- praktisera sitt intresse. Även i verklgheten finns samjakt eller passjakt det största intresset bland det ett fåtal särskilt intressanta jaktformer som de olika jaktformerna. Av båda dessa former är utövas av verkligt få jägare. Under 3 % av jägaromkring en tredjedel av jägarna antingen eller na meddelar att de jagar med jaktbåge, lapptyg synnerligen intresserade mot att gruppen inte eller fotsnaror. l alls intresserade uppgår till bara omkring 15 %. Ensamjakt på skogshönsfågel var hela enkätens Text: Anna-Liisa Toivonen, VFFI mest intresseväckande jaktobjekt och -form. De Foto: Sampsa Holmberg övriga formerna för jakt på skogsfågel väckte ett jämnt intresse. Ensamjakt på fälthönsfågel inJägaren 6 / 2009 17
Adresser Jägarnas Centralorganisation, JCO Fantsvägen 13-14, 00890 HELSINGFORS, Telefoner: 09-2727 810 Fax. 09-2727 8130 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi www.riista.fi Jaktvårdsdistrikt l Verksamhetsledare: Jari Pigg, tel. 09-2727 8111. l Bitr. verksamhetsledare: Sauli Härkönen, tel. 09-2727 8112, 050-5055 635. l Ekonomi: Pekka Lehikoinen, tel. 09-2727 8118, 0400-648 678. l Jakt, viltvård, utbildning och rådgivning: Tuomo Pispa tel. 09- 2727 8115, 0400-700 778, Marko Svensberg, tel. 09-2727 8117, 040-5573 827. l Kommunikation, tidningarna Metsästäjä och Jägaren: Klaus Ekman, tel. 09-2727 8116, 0400-463 943. Maria Nikunlaakso, tel. 09-2727 8119, 040-7425 626 l Lager och beställningar: Marion Sundqvist, tel. 09-2727 8150. l Laitiala försökscenter: 16790 Manskivi, tel. 03-882 570, fax. 03-8825 711, Ilkka Ala-Ajos, 0500-817 913. Marko Muuttola, 050-9113 832. Adressändringar: 0303 9777 e-mail: förnamn.tillnamn@riista.fi Egentliga Finland: Tehdastie 2, 21530 Pemar, tel. 02-4779 610, fax. 02-4779 615. Jaktchef Heikki Uotila, tel. 0400-530 548, vv-konsulent Jörgen Hermansson, tel. 0400-909 565. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi, tel. 0400-188 565, fax. 08-712 397. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 0400-137 028, vv-konsulent Marko Paasimaa, tel. 0400-268 390. Kymmene: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn, tel. 0440-494 005, fax. 05-3440 998. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 0400-258 479, vv-konsulent Jouni Tolvanen, tel. 040-7162 223. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96101 Rovaniemi, PB 8050, tel. 016-379 0081, 0400-864 329 (byrå), fax. 016-3790 085. Jaktchef Teuvo Eskola, tel. 0400-392 667, vv-konsulent Urpo Kainulainen, tel. 0400-394 329. 40100 Jyväskylä, tel. 020 7479 630, fax. 020 7479 639. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 0400 242 727, vv-konsulent Olli Kursula, tel. 040-243 414. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu, tel. 013-285 261, fax. 013-285 263. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 0400-376 189, vv-konsulent Reijo Kotilainen, tel. 013-285 262, 0500-196 622. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tel. 044-3653 810, fax. 017-2823 005. Jaktchef Jouni Tanskanen, tel. 0500-376 800, vv-konsulent Ville Hokkanen, tel. 050-4311 276. Norra Tavastland: Finnentie 8, 36200 Kangasala, tel. 03-3140 9400, fax. 03-3140 9450. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 0400-231 452, vv-konsulent Marko Mikkola, tel. 03-3140 9417, 045-1359 690. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, tel. 09-3507 230, fax. 09-3872 878. Jaktchef Reijo Orava, tel. 0500-420 810, vv-konsulent Visa Eronen, tel. 050-3661 114. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Veikko Seuna, tel. 09-3507 244, 0500-458 357. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila, tel. 02-5319 000, fax. 02-5319 001. Jaktchef Mauri Krusberg, tel. 0500-638 062, vv-konsulent Reima Laaja, tel. 0500-742 354. Svenska Österbotten: Kungsgårdsvägen 58 G, 65380 Vasa, tel. 06-3560 351, fax. 06-3560 360. Jaktchef Mathias Lindström, tel. 050-3490 175, vv-konsulent Stefan Pellas, tel. 06-3560 352, 0505117 279. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva, tel. 0440-452 830, fax. 015-452 831. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 0500-257 407, vv-konsulent Veli-Matti Pekkarinen, tel. 0400-257 407. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus, tel. 03-644 650, fax. 03-6446 522. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 0400-225 745. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos, tel. 08-5353 500, fax. 08-5333 555. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 0500-387 705, vv-konsulent Harri Hepo-oja tel. 0500-282 082. Österbotten: Vapaudentie 3234 B 21, 60100 Seinäjoki, tel. 0400-475 760, fax. 06-4217 225. Jaktchef Jarkko Nurmi, tel. 0400-180 084, vv-konsulent Juha Heikkilä, tel. 06-4217 222, 0400-180 083. Björntelefon 016-3790 086. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, Forststyrelsen Jord- och skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tel. Statsrådets växel 09-16 001. Fiske- och viltavdelningen Besöksadress, Mariegatan 23, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet, fax. 09-1605 2284. Avdelningschef Pentti Lähteenoja. Bitr. avd. chef Christian Krogell, tel. 09-1605 3373, 040-7353 173. Konsultativ tjänsteman Sami Niemi, tel. 09-1605 3374. Överinspektör Jussi Laanikari, tel. 09-1605 2283, 040-7336 229. Överinspektör Rami Sampalahti, tel. (09) 1605 2188. Överinspektör Janne Pitkänen, tel. (09) 1605 2469, 040-867 2667. Ålands Landskapsregering Pb 60, 22101 Mariehamn, Tel. växel 018-250 00, fax. 018-192 40. www.ls.aland.fi Enheten för jakt och viltvård: Jaktförvaltare: Marcus Nordberg, tel. 018-253 13, marcus.nordberg@regeringen.ax Jakthandläggare: Roger Gustavsson, tel. 018-253 28, roger.gustavsson@regeringen.ax Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Viltforskningen, PB 2, 00791 Helsingfors, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 201. Besöksadress Viksbågen 4. l Ilomants viltforskningsstation, 82900 Ilomantsi, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 509. l Joensuu vilt- och fiskeriforskning, Yliopistokatu 6, 80100 Joensuu, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 409. l Evois viltforskningsstation, Rahtijärventie 291, 16970 EVO, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 429. l Uleåborgs vilt- och fiskeriforskning, Tutkijantie 2 A, 90570 Uleåborg, tel. 020-57 511, fax. 020-57518 79 l Taivalkoski vilt- och fiskeriforskning, Ohtaoja, 93400 Taivalkoski, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 559. l Åbo vilt- och fiskeriforskning, Itäinen Pitkäkatu 3, 20520 Åbo, tel. 020-57 511, fax. 020-5751 689. Jakt- och viltvårdsärenden Vildmarkschef Olavi Joensuu, PB 81, 90101 Uleåborg, tel 020-5646 609, 040-290 707, olavi.joensuu@metsa.fi Överinspektör tf. vildmarkschef Jukka Bisi, tfn. 040-5370 993, jukka.bisi@metsa.fi Överinspektör Ahti Putaala, tel. 040-8272 574, ahti.putaala@metsa.fi Forststyrelsen, Villi Pohjola Kundservice och försäljning av tillstånd tel 020-344 122, www.villipohjola.com Viltsjukdomar och dödsorsak Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Uleåborgs regionenhet, Satamatie 15, 90520 Uleåborg, postadress: PB 517, 90101 Uleåborg tel. 020-772 003. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. Fynd av ring- och vingmärken Ringmärkningsbyrån, PB 17, 00014 Helsingfors universitet, (Besöksadr. Norra Järnvägsgatan 13) tel. 09-1912 8847. Finlands jaktmuseum Tehtaankatu 23 A, 11910 Riihimäki. Tel. 019-722 293, fax. 019-719 378. e-mail: info@metsastysmuseo.com, internet: http://www.metsastysmuseo.com Jägarförsäkring I försäkringsärenden kontakta Tapiolabolagen, tel. 09-4531. Finlands Jägarförbund: Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. Tel. växel 010 841 0050, fax. 010 841 0051 e-mail: suomen@metsastajaliitto.fi, http://www.metsastajaliitto.fi Finska Kennelklubben: Kamrersvägen 8, 02770 Esbo. Tel. 09-887 300, fax. 09-8873 0331, e-mail: http://www.kennelliitto.fi. 18 Jägaren 6 / 2009
HUIPPU UUTUUS NYT KAUPOISSA! CybernCam CCT-1500L riistapalikka Kun haluat kuvan riistakamerastasi matkapuhelimeen realiajassa 20.10.2009 12:30 Suomalaista huippuosaamista maail UU a UUTmassS Riistakameraan/valvontakameraan asennetaan GSM-lähetin joka siirtää valokuvan matkapuhelimeesi TARJOUS! 299, Liitäntämahdollisuus myös isolle maastoanteenille (jos huono gsm- kenttä) CYBERNCAM CCT-1500L TOIMII USEAMMISSA MERKEISSÄ mm: Scoutt Guard, Wieldview, Stealthcam, Moultrie Tiedät heti, kun esimerkiksi peura saapuu ruokintapaikalle Nyt voit käyttää riistakameraasi myös realiaikaisena valvontakamerana Toimii matkapuhelimissa, jotka pystyvät ottamaan kuvaviestin vastaan Voit itse määritellä montako kuvaa päivässä haluat riistapalikan lähettävän Tekstiviesti hälytys, laite lähettää viestin kun kamera havaitsee liikettä Helppo käyttää, tarvitset vain matkapuhelimen missä kuvaviesti mahdollisuus Huittinen: Digimesta Häijää: Neste Häijää Kuopio: Emergence Mikkeli: Karikon Autotalo p. 045 1128 622 p. 040 5128 664 p. 044 0363 624 p. 010 2899 600 Kun ostat CybernCamin saat riistakameran erikoishintaan. Kysy jälleenmyyjältäsi lisää. Pienet käyttökustannukset Säältä suojattu kotelo Made in Finland Takuu 24 kk p. (02) 6375 777 p. (06) 2150 500 p. (03) 2553 000 p. 0400 420 722 Muut jälleenmyyjät löydät: www.cyberncam.com Voit tilata CybernCam tuotteita myös verkkokaupasta: www.riistapalikka.fi w w w. p ro fsh o p . www.eratuote. www.erakontti. Haapajärvi: R. Olkkonen p. 0400 199 011 p. 010 4409 410 p. (08) 761 831 Pori: AA-Production Seinäjoki: Wextra Tampere: RXTX-Tuote Vantaa: Mauvan Jägaren 6 / 2009 19
Storarovdjurssajten förnyades helt 20 Jägaren 6 / 2009