• 6 / 2008
• Ledaren Sauli Härkönen bitr. verksamhetsledare Förbud mot handel med sälprodukter har EU gått in för nya linjer? Finland har varit medlem i Europeiska unionen i drygt tio år. Då medlemskap söktes föreställde man sig att EU inte skulle ha alltför stor inverkan på jaktfrågorna i vårt land. Sedermera har vi dock kunnat konstatera att framförallt de s.k. fågel- och habitatdirektiven har spelat en avgörande roll vid skötseln av jaktfrågor. Verkningarna har yttrat sig i form av ett flertal ändringar i jaktlagstiftningen och den vägen som en ökad petnoga byråkrati, särskilt när det gällt de stora rovdjuren. Fågel- och habitatdirektivens effekter har varit direkta och under tiden för medlemskapet delvis även väntade på förhand. Ändringarna ser dock inte ut att ta slut. EU:s kommission har inlett beredningen av en lagstiftning som öppnar helt nya och principiellt betydelsefulla riktlinjer för frågor om vilka det skenbart sägs att de inte inverkar på medlemsländernas behörighet att sköta bl.a. jaktfrågor. Senaste vår lämnade EU:s kommission ett förslag till en förordning med syftet att förbjuda handel med sälprodukter. Förslaget är utarbetat på handelspolitiska grunder och från början riktat mot i Kanada bedriven industriell sälfångst. Utgångspunkten för kommissionen har varit att säkerställa att det inte kommer in sälprodukter på gemenskapens marknad som härstammar från sälar som inte har avlivats och flåtts så att de besparats från smärtor, plågor eller annat lidande som kunnat undvikas. Som en intressant tilläggsmotivering utnyttjar kommissionen de förbud mot handel med sälprodukter som verkställts eller planeras i vissa medlemsstater. Utgående frän dessa förbud anser kommissionen att det är ändamålsenligt att harmonisera reglerna, dvs att i syfte att förebygga en splittring av den inre marknaden genomföra ett handelsförbud som i första hand gäller hela EU. I och för sig bör kommissionens utgångspunkt understödas. Den syftar ju till att säkerställa synpunkter på djurens välbefinnande i en jaktsituation. I det här avseendet duger den i vårt land bedrivna säljakten, som grundar sig på den fastställda förvaltningsplanen för våra sälstammar, bra som föredöme också för andra. Köttet, skinnet och tranet från sälar som fällts i vårt land har traditionellt nyttjats i hushållen. Gråsälstammens kraftiga tillväxt har ökat möjligheterna till jakt och samtidigt har fångsternas volym ökat. Det här har möjliggjort småskalig vidareförädling av sälprodukter i kommersiellt syfte. Inom t.ex. Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt har det genomförts EU-finansierade projekt, som haft som mål att understryka sälarnas position som ett vilt som kan tillgodogöras enligt principen för hållbart nyttjande. Förslaget till förordning skulle när det realiseras inte nödvändigtvis leda till att handeln med sälprodukter upphör. Enligt förslaget skulle handel med sälprodukter vara möjlig med stöd av ett specialsystem då vissa till sälfångsten knutna villkor uppfylls. M.a.o. skulle medlemsstaten vara skyldig att ansöka om undantagstillstånd om avsikten är att fortsätta handeln med sälprodukter. Ytterligare skulle sökanden av undantag vara tvungen att på ett tillfredsställande sätt visa kommissionen att säljakten fyller ställda kriterier. Avsikten är att i detalj fastställa dessa i en bilaga till förordningen. Redan nu kan bedömningen göras att det förfarande som beskrivs i bilagan kommer att vara tungt förvaltningsmässigt och lämpa sig illa för finländsk säljakt. Det kommer t.ex. att vara intressant att se hur utomstående observatörers möjligheter till deltagande i säljakten realiseras. Ytterligare skulle kommissionen ha rätt att ändra bilagorna. Det här kan i framtiden medföra på förhand oförutsägbara ändringsförslag, som inte nödvändigtvis har någon som helst beröringspunkt med den praktiska säljakten. Summa summarum har denna öppning av EU-kommissionen synnerligen stor betydelse. För närvarande verkställs den reglering som gäller handeln med vilda djur närmast inom ramen för CITES-konventionen om handel med hotade arter. Det torde inte på något sätt vara uteslutet att också den handel som bedrivs med annat rikligt förekommande vilt i framtiden börjar regleras på till sälförordningen knutna handelspolitiska och med djurens välbefinnande förknippade grunder. Härvid skulle verkningarna vara avsevärt längregående och även ekonomiskt betydelsefullare. Envar kan i tankarna fundera över vad det här skulle innebära för den övriga jakten. T.ex. hur man skulle ordna med utomstående observatörers närvaro vid hundratusen finländska älgjägares eller miljoner europeiska vildsvinsjägares jakter? G 2 Jägaren 6 / 2008
• Innehåll Nr 6 24.11.2008, 57. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 23.01.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Jari Pigg Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2008/ JÄG08_06 Pärmfoto: Hannu Huttu sida 4 Jakten på försvunna våtmarker Effektiv fångst av gråtrut lättar på silltrutens nödläge i Finska viken sida 14 sida 20 På mårdjakt i Ähtäri sida 44 Test av jaktammunition påminner älgen om en telefonkatalog? 4 10 12 14 18 26 30 34 36 37 Älgarnas vinterbeten kartlades i Kajanaland sida 30 Åldersbestämning av älg med hjälp av framtandens årsringar sida 34 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 Jakten på försvunna våtmarker Försvunna och återfunna Ordförandens spalt Effektiv fångst av gråtrut lättar på silltrutens nödläge i Finska viken I mårdens garn På mårdjakt i Ähtäri Älgarnas vinterbeten kartlades i Kajanaland Åldersbestämning av älg med hjälp av framtandens årsringar Jakten på statens marker: De svaga hönsfågelbestånden innebär utmaningar Forskarperspektivet: Triangelinventeringarna fyller tjugo år 38 Jakten på skogsren målstyrd selektiv jakt 44 Test av jaktammunition påminner älgen om en telefonkatalog? 48 Knappt om skogshöns har vi jagat uthålligt? 52 Med Eki på vandring: På långfärd med skidor 54 Ålandsnytt 58 Ungdomsspalten: Från skuggan under granar till egen stuga och Jaktlerduvan 62 Av kärlek till mat: Aila Hietala 64 För julgubbens säck! 66 Jägarorganisationen meddelar 68 Adresser 69 Affärer Jägaren 6 / 2008 3
• JAKTEN PÅ FÖRSVUNNA VÅTMARKER Gölar och gyttjepölar, grodtjärnar och lergropar vem är intresserad av dem? Åtminstone Österbottens jaktvårdsdistrikt, som just nu jagar försvunna våtmarker med stöd av projektmedel som beviljats av Södra Österbottens och Österbottens TEcentraler. Redan har jaktföreningarna tjallat om runt 150 våtmarker för våtmarkskoordinator Pirita Yliaho, som antecknat dem på sin objektlista. I fortsättningen är de meningen att restaurera dem där var markägare och jaktföreningar finner en gemensam melodi och restaureringen inte inverkar menligt på jord- och skogsbruket. Å hör du det flyger upp flockvis med änder. Kan man tro på den där Matti Våtmarkskoordinatorn Piritta Yliaho på Österbottens jaktvårdsdistrikt och naturvårdschefen Matti Seppälä på Södra Österbottens skogscentral vid en vattenskyddsvåtmark i ett skogdikningsområde i Seinäjoki. Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt 4 Jägaren 6 / 2008
• Omkring 4000 våtmarker har försvunnit i vårt land pga torrläggning. Målsättningarna för vattenskyddet och viltvården kan kombineras på våtmarkerna. Vidsträcktare objekt fungerar bäst som stoppare av sediment och de är ypperliga miljöer för sjöfåglarnas kullar. M ålet för projektet Österbottens mångdubbelverkande våtmarker är att inom jaktvårdsdistriktets verksamhetsområde under 2008 kartlägga förekomsten av igenvuxna eller annars försvunna restaureringsdugliga vattenområden och även hitta helt nya våtmarker som ska anläggas. När de bästa objekten först har grävts fram genom en förutredning är det meningen att sparka igång ett fortsättningsprojekt, som skulle öppna penningkranarna för omsättning av restaureringarna i praktiken. De restaurerade våtmarkerna är ur jägarnas och viltvårdarnas synpunkt ypperliga miljöer för kullarna och givetvis också jaktobjekt, men våtmarkerna är även nyttiga ur jord- och skogsbrukets vattenskyddssynpunkt. En av projektets idéer är just att leda utdikningsområdenas avrinningsvatten till de våtmarker som anläggs. Där kan sediment som följer med dikesvattnet sjunka till botten och näringsämnena binds vid växtligheten istället för att rinna ut i sjöar och älvar. RESULTAT: restaureringsbehov så det räcker Våren 2008 skickade vi ut omkring 450 enkätformulär gällande våtmarker till alla jaktföreningar, fiskelag, skogscentralens byråer och skogsvårdsföreningar samt till fågel- och naturskyddsföreningar inom jaktvårdsdistriktets område. Vi fick rikligt med svar och och det kommer fortfarande mera svar till jaktvårdsdistriktet. Nästan i varje österbottnisk kommun har det hittats en eller två sjöar som man i tiderna med hjälp av torrläggning och dikning hade tänkt utöka odlingsmarken med. Ofta gick det ändå så att sjön försvann men någon hygglig åker fick man inte och nu är dessa marker tillandning som ockuperats av videt. En del av dem omfattar tiotals hektar och många kunde restaureras till andparadis utan att restaureringarna skulle orsaka större men för jord- och skogsbruket. Ivrigast besvarade jaktföreningarna och fiskelagen enkäten. Via dem fick vi uppgifter om sammanlagt 128 våtmarksobjekt. Däremot var det överraskande att ornitologerna och naturvårdsföreningarna inte kom med ett enda objekt? Enkäten var upplagd så att vi utgående från svaren skulle kunna utarbeta en rankinglista över eventuellt kommande restaureringar av fågelvatten. Dessvärre kan man inte ens med stora ekonomiska satsningar få goda sjöfågelmiljöer av alla anmälda objekt. Karga områden som tagits över av mossor och vuxit igen lönar det sig som regel inte att restaurera, för på dem utvecklas det inte av sjöfåglar gynnad mångsidig växtlighet och inte heller sådan rik vatteninsektfauna som fågelkullarna kräver. Utgående från resultaten av enkäten blir det möjligt att fokusera resurserna till rätta objekt. RESULTAT: tiotals toppobjekt Med hjälp av enkäten försökte vi framförallt hitta objekt som passade bäst för sjöfågel, hade frodig växtlighet och var vidsträckta. Ytterligare skulle det vara möjligt att restaurera dem med rimliga kostnader, dvs i huvudsak genom att dämma upp dem. 31 dylika toppobjekt påträffades. 58 restaureringsobjekt på medelnivå anmäldes. Resten av objekten var karga och dyra att restaurera. Jägaren 6 / 2008 5
• Det är också fråga om detta: vattnen eutrofieras och behöver vård. Verksamhetsledaren för Österbottens naturvårdsdistrikt Teemu Tuovinen är också själv jägare och fiskare. På bilden är iståndsättning av lekplatsen för bäckforeller i en bäck på gång. Sedimenten från dikningsområden hade slammat igen lekbankarna. Med våtmarker kan avrinningsvattnet renas så att igenslamningen minskar. Jaktföreningarna och markägarna kan tillsammans genomföra t.o.m. stora naturvårdsprojekt inom ramen för sina fungerande samarbetsrelationer. De mest typiska österbottniska objekten är enligt enkäten igenvuxna insjövikar som erövrats av fräkenväxter, jordbruksmiljöernas gamla lertäkter och torrlagda insjöar som är bevuxna med vide. Ivrigast anmäldes objekt från följande österbottniska jaktvårdsföreningars områden (vi lyfter på hatten för jägarna i dessa föreningar!): Evijärvi-Kortesjärvi jvf, 19 förslag Isojoki-Karijoki jvf, 10 förslag Jalasjärvi jvf, 10 förslag Kannus jvf, 10 förslag Lappajärvi-Vimpeli jvf, 10 förslag Alajärvi jvf, 9 förslag Perho jvf, 8 förslag Kauhava jvf, 7 förslag nära bedömningar kan vi i dem hitta hundratals av frodiga våtmarksobjekt i skogsområdena. Ur viltvårdssynpunkt är frodiga svämlandsängar ännu intressantare. De kunde dämmas upp till vidsträckta våtmarker på platser där objektet inte inverkar menligt på skogsbruket. I framtiden kan det eventuellt bli möjligt att utveckla naturvårdsfinansiering av dylika objekt till gagn för vården av skogsnaturen och vattenskyddet. Till projektets expertgrupp har också kallats representanter för regionens naturskyddsdistrikt och de regionala ornitologiska föreningarna samt som en viktig myndighetspartner Västra Finlands miljöcentral. Restaurering av våtmarker kräver alltid ett nära samarbete med miljöförvaltningen. Ett brett samarbete våtmarkerna till fromma Som aktörer i projektet deltar även Södra Österbottens skogscentral samt Pro-Agria i Södra och Mellersta Österbotten (de tidigare landsbygdscentrumen), som vid sidan av sin verksamhet för att utveckla landsbygden har samlat på sig ett avsevärt vetande om restaureringsdugliga våtmarker. Avsikten är att komplettera resultaten av enkäten genom att göra plock i skogscentralens databaser med geografisk information. Enligt prelimi6 Jägaren 6 / 2008 Skogarnas våtmarksveteran Södra Österbottens skogscentral är en aktiv aktör inom sitt verksamhetsområde och skogscentralen förtjänar ett hedersomnämnande för aktiv verksamhet vid främjandet av många projekt vården av skogsnaturen till fromma. Granskat på riksnivå har dessa projekt förekommit mest just i Södra Österbottens verksamhetsområde och som primus motor för dessa har naturvårdschefen Matti Seppälä fungerat. Han har specialiserat sig framförallt på våtmarker där avrinningsvatten från skogsbruket behandlas. Viltvård och jakt är ofta viktigare motiv än pengar vid restaurering av våtmarker.
• - Skogscentralen har under de senaste tio åren anlagt 25 våtmarker som tjänar skogsbrukets vattenskydd. Av dessa har nästan alla betydelse också för viltet. Den största våtmarken omfattar 8 hektar, de minsta 0,2 ha, berättar Seppälä. Som bäst funderar skogscentralen tillsammans med jaktvårdsdistriktet, miljöcentralen och områdets markägare på om man skulle kunna återställa Ojajärvi sjö i Peräseinäjoki till ett sjöfågelområde. Samtidigt skulle Ojajärvi också fungera som ett vattenskyddsobjekt för jord- och skogsbruket. Saken är knuten till ett av skogscentralens naturvårdsprojekt inom vars planeringsområde Ojajärvi finns. Förhoppningsvis avancerar frågan, för objektet var tidigare en rik fågelsjö, som i tiden sköttes med slåtter för att få foder åt husdjuren. De gamla husbönderna kommer ännu ihåg att det förr fanns så mycket sjöfågel kring Ojajärvi, att det vid bärgandet av höskörden med lie kunde hända att tråkigt många fågelhalsar kapades samtidigt I och med att höbärgningen och boskapens betesgång upphörde utarmades också sjöns växt- och fågelvärld och igenväxningen tog fart. Behovet av restaurering är nu skriande. För restaureringsfunderingarnas del sker dock framstegen helt enligt markägarnas synpunkter, såsom man alltid varit van att göra i samband med jaktvårdsdistriktets och skogscentralens projekt. Att uppnå enighet är en grundförutsättning för att skötseln av de våtmarker som hittats i samband med den preliminära utredningen ska kunna inledas. Nationell våtmarksstrategi för vilthushållningen I Våtmarkernas ekologiska betydelse har också i Finland nått centrum för diskussionerna. T.o.m. statsministern efterlyste i en intervju för en tid sedan snabba och fungerande lösningar för en ökning av antalet våtmarker. Med hjälp av dem kunde vattenskyddets tillstånd förbättras. Därtill ställs i det Östersjöprogram Lipponens tvåa beredde som mål anläggande av upp till 20 000 våtmarker. Viltavdelningen vid jordoch skogsbruksministeriet har för att främja dessa mål utfört ett planmässigt arbete genom att bereda en Nationell våtmarksstrategi för vilthushållningen. Kärntanken i den är att skapa en verktygslåda för främjandet av skötseln och restaureringen av våtmarker. Grundtanken i JSM:s strategi är mycket pragmatisk: jägarna och markägarna är de intressegrupper som kan realisera t.o.m. betydande naturvårdsprojekt. Jägarna har en omfattande tradition av talkoarbete inom viltvården, de har ett fungerande lag (jaktföreningen) i varje finländsk landsbygdsby och framförallt har de fungerande samarbetsrelationer med markägarna i området. Iståndsättningarna kräver alltid markägarnas tillstånd. Strategins mål är att hitta medel som stöder dessa två intressegruppers samarbete. De restaurerade våtmarkerna har givetvis ett syfte vilket även ordparet för vilthushållningen antyder - att även jaga och bedriva annan viltvård. Mycket arbete har redan gjorts, för jägarna har enligt jaktföreningsundersökningarna redan restaurerat kring 2000 våtmarker under decenniernas gång. Den här existerande aktiviteten vill man ytterligare öka och utsträcka till iståndsättning av allt vidsträcktare våtmarksområden. Skötseln av livsmiljöer är bara en del av den omfattande strategin, som också tar upp större frågor med anknytning till jakten på sjöfågel och förvaltningen av bestånden. Den är således ett slags gemensam förvaltningsplan för våtmarker och sjöfåglar, som förenar frågorna om viltarter och livsmiljöer. Strategin kommer i framtiden att fastställa hörnstenen för hållbart nyttjande och förvaltningen av sjöfågelbestånden. I utarbetandet av strategin har det deltagit en stor skara experter från följande organisationer: jord- och skogsbruksministeriet, miljöministeriet, vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Finlands Miljöcentral, Jägarnas centralorganisation, Österbottens och Norra Savolax jaktvårdsdistrikt, Finlands Jägarförbund, Forststyrelsen och Helsingfors universitet. Avsikten är att strategin ska gå ut på remiss redan under vintern. Startskottet för våtmarkernas blomstringstid? Också Österbottens vattenskyddsförening har varit intresserad av jaktvårdsdistriktets våtmarkskartläggning. Föreningens verksamhetsledare Eeva-Kaarina Aaltonen har vid projektets expertgrupps möten låtit föstå att restaureringen av de bästa objekten eventuellt kan räkna med finansiellt stöd ur Kyrö älvs, Lappo ås och Esse ås fonder, som förvaltas av föreningen. Målet för förstudien är att vara ett startskott för planmässig skötsel av våtmarksnaturen i Österbotten. I och med den börjar vi i jaktvårdsdistriktet förbereda ett fortsättningsprojekt som har som mål att hitta finansieringsresurser för planering och praktiskt genomförande av restaureringen av de bästa påträffade objekten. För utarbetandet av högklassiga restaureringsplaner krävs yrkesskicklighet i vattenbyggande, något som är tämligen dyrt att anskaffa. Dyrt är också det praktiska iståndsättandet av våtmarkerna. Om avsikten är att återställa de försvunna våtmarkerna måste kännbart större ekonomiska resurser än för närvarande erhållas, annars förblir förstudien endast ett papper. Det viktigaste elementet i restaureringen är dock markägarnas och bybornas intresse för skötseln av sin egen närnatur. Utan dem blir inte en enda våtmark iståndsatt. Eget program för jägarorganisationen I Österbottens jaktvårdsdistrikt har på uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet innevarande år berett ett åtgärdsprogram för Jägarnas centralorganisation och jaktvårdsdistrikten. Programmets syfte är att stöda verkställandet av de praktiska åtgärderna i den av JSM utarbetade våtmarksstrategin. Önskemålet är att pappret inte stannar kvar på trycksvärtestadiet utan nu ska det börja hända saker kring de förstörda våtmarkerna i hela Finland. Erfarenheterna av det österbottniska våtmarksprojektet fungerar på sätt och vis som ett pilotprojekt för inledandet av det riksomfattande arbetet. Planen har utarbetats i expressfart under våren 2008 och de i planen föreslagna åtgärderna har också på jord- och skogsbruksministeriet befunnits vara viktiga, för åtgärdsprogrammet erhöll 100 000 euro för finansiering av åren 2008 och 2009 av gårdsbrukets utvecklingsfond. På projektets åtgärdslista finns bl.a. utarbetandet av en guide som koncentrerar sig på viltvåtmarker, kartläggning av våtmarker i landets alla jaktvårdsdistrikt, utarbetandet av en riksomfattande rapport om kartläggning av våtmarker samt skapande av ett nytt slags samarbete med intressegrupper för att främja restaureringen av våtmarker. Den viktigaste delen av projektet har att göra med ett problem som redan har nämnts i denna artikel: planeringen och det praktiska verkställandet av restaureringen av våtmarker är en dyr sysselsättning och de nuvarande finansieringsmöjligheterna är förbundna med många problem. Avsikten är att under nästa år svarva ihop en projektansökan i miljonklassen som stöd för våtmarksstrategin. Därifrån kunde t.ex. jaktvårdsdistrikten ansöka om finansiering av utarbetande av plan för restaurering eller praktiskt verkställande av de objekt som påträffats vid jaktföreningarnas förutredningar. Förhoppningsvis går alla jaktföreningar i vårt land entusiastiskt med i projektet. Åtminstone i Österbottens jaktvårdsdistrikt har intresset för våtmarkerna varit påtagligt: det strömmade in många anmälningar om restaureringsobjekt och de första förfrågningarna om möjligheter till finansiering av restaureringar kom redan veckan efter postningen av enkäten. Jaktvårdsdistriktets våtmarkskoordinator Piritta Yliaho var på sommaren distriktets överlägset mest efterfrågade person alltid i telefon. Jaktföreningarna kan bäst främja det praktiska verkställandet av våtmarksstrategin genom att flitigt besvara det enkätformulär som inom nära framtid droppar in i postlådan. Bland de anmälda objekten väljs också de projekt som ska finansieras, om vi får finansiering för större projekt under nästa år. På markägarnas villkor Jaktföreningarna och markägarna kan tillsammans genomföra t.o.m. stora naturvårdsprojekt inom ramen för sina fungerande samarbetsrelationer. I jaktföreningarna har det traditionellt utförts mycket talkoarbete för att främja viltvården. Iståndsätta
• PÅ BEGÄRAN AV FRÅN FINSKA JÄ SNOWCAMO JAHTIJAKT SNÖCAMO -STÄLL Vinterjägarens favorit, den både värmer och håller dig varm. Camoställets mönster smälter perfekt in i vinterterlandskapet. Unikt nskt vinterterrängsmönster som är designat av Kimmo Takarautio. Nytt AIR TEX2 membran i toppklass när det gäller vattentäthet och andningsförmåga. Smuts avvisande Teon yta, både tyget och membranet är testat i minusgrader. VE NT ILE R AN DE | R VÄ M E L A M I NER TT ÄT T EN T | A ånsp kl. förm in 149 s+ leveran ostnader k VI ITSTÄLL S FAVOR NTERN Det är tryggt att handla i vår nätbutik: du kan returnera varan om den ej passar Nordea, Sampo, Osuuspankki, vanliga kreditkort (Erätukku-nansiering) Erätukkus förmånspaket 0,- Erätukkus nätbutik har: Ribbstickad mössa /k Halvngervantar va l itets-förh Beställ www.eratukku. eller ring 020 747 7000 (måfre 917) TAMPERE, Possijärvenkatu 4 VANTAA, Valimotie 27 la ål nde D | VA 00 ER aket niskt ava n Tek EKO UND NOMIS K ERS Ö 3/20 KNING 0 rad ce U t m ä rk t p r i s 8
• TT ÄT T EN T ÄGARE VE NT ILE R AN DE | R VÄ M E L A MI NER | CAMO A 149 räntefri b ar et ag id ingst aln 00 t m 60 d UK KU- FI N A N SI RI E NG JAHTIJAKT HÖLSTERRYGGSÄCK Helt ljudlöst material, Läderfodral för vapen i bakdelen av ryggsäcken. Stadigt, justerbart höftbälte. Justerbar bröstrem på ryggsäckens bärremmar. Färg: Grön eller i det unika snöcamo mönstret som är designat av konstnären Kimmo Takarautio. NYHET! 49 OULU, Alasintie 8 LAPPEENRANTA, Kauppiaankatu 2 + leveranskostnader 00 s+ leveran ader kostn D | VA JAHTIJAKT SAFETYCAMO -JACKA AIR TEX2 Safety Camo jackan är en idealisk kädsel för tex. älgjakt. Utmärkt i andningsförmåga samt vatten och vindtäthet, AIR-TEX membranet tilsammans med det ljudlösa tyget gör jakten till en erfarenhet utan att äventyra säkerheten. Med Scentech doftspärrsteknologi. Alla sömmar är tejpade. Rikligt med ckor och div. användbara detaljer för jägaren. Safety Camo mönstret är designat av konstnären Kimmo Takarautio. Storlekar XXS XXXL. NYHET! T RÄ
• FÖRSVUNNA OCH ÅTERFUNNA SKÖTSEL BEHÖVS En våtmarksutredning som har gjorts i Österbotten visar att det i så gott som varje by finns objekt att rusta upp eller möjligheter att anlägga helt nya våtmarker. I den här artikeln ska vi presentera några av de försvunna och återfunna fågelvattnen. E Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt nkäten gjordes i våras och i några fall har man redan på österbottniskt vis hunnit gå rakt på sak och utan krusiduller hunnit iståndsätta objekt som återfanns tack vare enkäten. För några objekts vidkommande håller man som bäst på med planeringen. Samtidigt finns det jaktföreningar där medlemmarna började rusta upp våtmarker redan långt innan det ens blev aktuellt i vårt land att snacka om vattenskydd och mångfald. I landet som helhet betraktat har jägarna under årens lopp rustat upp ungefär två tusen fågelvatten (enligt JCOs jaktföreningsenkät år 2005). Det här är ingenting mindre än en prestation att vara stolt över! Osökt får det mig att undra om inte det här arbetet som föregångare i naturvård kanske borde ha lyfts fram ännu mera av jägarorganisationerna i den information som de går ut med. Jägarna har redan i många års tid arbetat för vattenskyddet och mångfalden medan samhället i övrigt har vaknat upp mycket senare. Samarbetet mellan jägare och markägare beträffande iståndsättandet av våtmarker kunde i framtiden avkasta ännu mer vattenvårdstjänster för samhället. Samtidigt kunde den här verksamheten stödas för en ganska så billig penning. har bestått av några aktiva i jaktföreningen och byaföreningen. Den som har dragit det tyngsta lasset i torvtäkten och skopat upp n mest torv är allt Matti Syrjälä. Men i jaktförälä. eningen var uppslutningen stor för projektet och tiotals jägare deltog i talkoarbetena. Det är ju jag som har grävt allt det här med min egen maskin, förklarar Syrjälä och fortsätter: Det största tacket går ändå till Kauhajoki kommun som arrenderade ut den gamla torvtäkten till oss på ett långt kontrakt och dessutom gav oss tillstånd att anlägga ett fågelvatten. Juhani Toivakka som är medlem i vår jaktförening har också stått för en väldig insats genom att ta hand om allt pappersjobb och byråkratin. Syrjälä är väldigt anspråkslös karl. Även om arrendeavtalet och tillståndet att anlägga en våtmark bildar grunden för hela projektet så utgör Syrjäläs insats om hundratals arbetstimmar ett utomordentligt exempel på jaktföreningarnas potential att uträtta natur- och viltvårdsarbeten. Sjöfåglarna har med omedelbar verkan gjort sig hemmastadda i de nya vattnen och det susar av hundratals änders vingar i trakten. Under hösten har jägarna gjort smärre uttag från fågeltillgångarna enligt det uthålliga nyttjandets princip. Jaktföreningen har gjort upp ett strängt reglemente för jakten vid sina fågelvatten och enligt detta är det tillåtet att jaga en enda gång i veckan. Byaföreningen i Kainasto är aktiv också i sin övriga viltvårds- och jaktverksamhet, och trakten är känd runt om i Finland för möjligheterna att jaga med och dressera fågelhundar. Tursonneva försvunnen och återfunnen Jaktvårdsdistriktet arrangerade i Storkyro en kväll på temat våtmarker och som en följd av detta återfanns i terrängen en försvunnen våtmark, som för en mycket blygsamma prislapp skulle kunna förvandlas till ett utomordentligt fågelvatten. Äran för att ha återfunnit det för- svunna tillkommer en gråskäggig genttillkomme leman som efter avrundad våtmarkskväll av ville visa ett objekt i terrängen som kanske kunde bli ett fågelvatten. På distriktet blev häpfågelvatten naden och entusiasmen stor när det visade sig att ett albestånd gömde på en flera hektar stor och frodig våtmark. Allt som behövdes var en gallring av trädbestånden och buskagen samt en lätt utglesning av vattenväxtligheten för att stället skulle träda fram som en veritabel andmagnet! Flera andkullar gled omkring där vid den aktuella tidpunkten, men om det verkligen blir av att restaurera stället så talar vi med all säkerhet om en barnkammare för tiotals fågelkullar. Till på köpet ligger platsen vid Kyro älv som är känd som rena rama riksvägen för flyttande änder. Med distriktets våtmarkskoordinator Pirita Yliaho och viltvårdskonsulent Juha Heikkilä som stödpersoner har vi redan varit hos Eino Toivola, som är kommundirektör i Storkyro, och diskuterat saken. Kommunen kommer sannolikt att stöda det planerade restaureringsprojektet eftersom stället är i kommunens ägo, berättar Martti Huhtamäki som är den gråskäggige gentlemannen som återfann platsen. Kommundirektören var särskilt intresserad av att kunna använda objektet i demonstrations- och utbildningssyfte. Österbotten är torrt och det behövs fler modellobjekt av det här slaget. För till exempel en praktisk kurs i hur man identifierar sjöfåglar inom biologiundervisningen skulle en våtmark passa alldeles utomordentligt bra. I samma undervisningspaket kunde man också bygga in våtmarksnaturen och vattenskyddet. Och förstås skulle det också vara tillåtet att jaga där. Byn Kainasto i Kauhajoki I byn Kainasto i Kauhajoki finns en före detta torvtäkt där vågorna nu skvalpar. Vattenytan i de två dammarna uppgår sammanlagt till ungefär tre hektar. Motorn och kärntruppen i arbetet 10 Jägaren 6 / 2008 De våtmarksaktiva i Kannus Jaktföreningen Väli-Kannuksen metsästysseura har redan för ungefär femton år sedan börjat rusta upp våtmarksobjekt i sina jaktmarker. Föreningen har legat i och jobbat med att iståndsätta
• sjöarna Pirttijärvi, Pahikaisjärvi och Vähänvedenjärvi och den sistnämnda sjön har ju ett namn som skvallrar om viltvårdsproblem Föreningen har fått finansiering från flera olika håll och dessutom har ordvrängarna i föreningen satt ihop den kanske muntraste viltstigen i hela landet. Här delas det ut natur- och viltkunskaper med humor i skopan! Vårt nätverk av viltstigar skulle behöva en uppryckning och även Pahikaisenjärvi skulle behöva en insats eftersom det är den frodigaste av våra våtmarker och alltså även vår bästa fågelsjö. Om växtligheten är frodig så behövs det skötsel för att stället ska vara bra för sjöfåglar, upplyser Markku Mäki-Petäjä. Jaktföreningen har börjat skissa på en viltstig som presenterar skötselåtgärder i våtmarksnatur. Det är meningen att finansieringen för byggandet ska ordnas med olika stödformer för byaverksamhet. Jaktföreningen Väli-Kannuksen metsästysseura kan lugnt titulera sig föregångare eftersom föreningen började iståndsätta sina våtmarker långt innan den stora allmänheten blev medveten om våtmarkernas betydelse och naturvärden. Föreningen har också i övrigt förverkligat sina planer fördomsfritt och har skickligt tagit vara på olika finansieringsmöjligheter för att främja sin viltvårdande verksamhet. Samarbetet mellan jägare och markägare beträffande iståndsättandet av våtmarker kunde i framtiden avkasta ännu mer vattenvårdstjänster för samhället. Samtidigt kunde den här verksamheten stödas för en ganska så billig penning. Martti Huhtamäki återfann en försvunnen våtmark i Tursonneva i Storkyro. Strategi ger mera fart Även om österbottningar ibland har för vana att smälla med hängslena eller åtminstone verkar det så emellanåt så är det inte meningen att skryta i den här artikeln. Inom varje jaktvårdsdistrikt finns det gott om jobb att uträtta på våtmarkskanten och fler talkoarbetets hjältar av ovannämnda slag. I framtiden kan vi förhoppningsvis stöda den här verksamheten ännu bättre än förut. Viltavdelningen på jord- och skogsbruksministeriet håller nämligen som bäst håller på och bereder en nationell våtmarksstrategi för vilthushållningen. Avsikten är att underlätta arbetet för dem som iståndsätter våtmarker och att finna fungerande verktyg för att på riksnivå sköta om våtmarker som har blivit försummade. En viktig aspekt vid den praktiska tillämpningen av en våtmarksstrategi är att inte lämna markägarna ohörda och att bygga upp ett fungerande nätverk för samarbetet med myndigheterna. När samarbetet fungerar mellan jägare och markägare så har vi en grund på vilken vi kan bygga upp även omfattande restaureringsprojekt, vilka samtidigt är till nytta för hela samhällets vattenskydds- och mångfaldsmålsättningar. G Jaktföreningen Väli-Kannuksen metsästysseura har restaurerat ett flertal fågelvatten. Matti Syrjälä och Jyri Rinne har iståndsatt våtmarker i Kauhajoki. Bakom de båda driftiga gossarna syns ett fågelvatten som under höstens lopp har fått sällskap av ett vatten till som är dubbelt så stort Jägaren 6 / 2008 11
• Ordförandens spalt Bär jakten skulden? De senaste dagarnas och veckornas tragiska skjutincidenter har åter en gång väckt frågorna om varför och vem som är den skyldiga. Ett billigt svar som nu getts för första gången lyder: jakten är den som bär skulden. Det att vapnet i något fall har varit ett jaktvapen ger inte någon rätt att sätta sig till doms över jakten. Det bör sägas klart och tydligt att dessa tragedier inte har något som helst samband med jakt. Men de erbjuder ett lysande tillfälle för jourhavande docenter med förvrängda uppfattningar att förverkliga sin jaktfientliga mission. Jakten är en tradition som fortlevt ända sedan Finlands bosättningshistorias begynnelse. Till en början var den en näring för anskaffningen av föda och pälsverk, en del av den finländska livsformen. Senare har den utvecklats till ett naturintresse som har den för samhället viktiga uppgiften att förvalta viltbestånden. Den här verksamheten är för det omgivande samhället en förmånlig lösning genom att den bedrivs vid sidan av fritidsintresset. Jakten är och det är värt att hålla i minnet ett intresse under tillväxt, för under de senaste åren har antalet jägare fortlöpande ökat. Större delen av finländarna stöder jakten eller godkänner den. Om dagens diskussion fortsätter som sådan förväntar man sig att jaktmotståndarna i samband med sina hätska inlägg och utbrott skulle erbjuda modeller för hur t.ex. förvaltningen av klövdjursstammarna och arter av främmande ursprung kunde lösas utan jakt. Om nämnda stammar och bland dem särskilt älgen inte skulle förvaltas med hjälp av jakt skulle antalet personskador öka mera inom förloppet av några få år än det sammanlagda antalet offer vid de senaste tidernas tragedier. I den här situationen skulle en del idealister låta de stora rovdjuren öka så mycket att dessa skulle sörja för regleringen. Jag betvivlar dock starkt att befolkningen, med undantag för en del avvikande smågrupper, skulle godkänna en dylik utveckling. En viss större dagstidning startade härförleden på sina webbsidor en diskussion om temat: Är jakten ett sunt intresse? Tilltaget var enligt min åsikt ett lumpet slag i ansiktet på över trehundratusen jägare och dessas familjemedlemmar och en medveten och avsiktlig smutskastning av den stora vänkrets som godkänner vårt naturintresse. G Simo Syrilä ordförande, vildmarksråd Jägarnas Centralorganisation 12 Jägaren 6 / 2008
• TRACKER NYHETER! Trackers produkter är Finsk tillverkade av högsta kvalitet tillverkat för jägare och jakthundar! Med A-GPS och GPRS är spårning av jakthundar snabbare, lättare coh mera pålitligt! Läs mer: www.tracker.fi eller ring, 08 521 9290. 879 ¤ NYHET! BLINKER 29 ¤ Tracker G400 GPS halsband » A-GPS (Assisterad GPS), detta gör positioneringen av enheterna snabbare och mycket säkrare » GPRS spårning (Tracker Live behövs), detta kan göra spårning ekonomiskt* » Områdesalarm, skallalarm SonyEricsson C702 Tracker Hunter mjukvara » Navigering på kartan eller med kompass » Kartladdning dirrekt via GPRS » Spårning av hundar och jaktkamrater » Terräng karta, sjökort och vägkarta » Utdeling av positioneringsinformation, ALLA VINKLAR. I UR OCH SKUR. 199 ¤ C702 är konstruerad för en aktiv livsstil. C702 uppfyller standarden IP54 (Ingress Protection) den är damm- och stänktålig. Så nu kan du njuta av jakt oavsett väder. Telefonen har en inbyggd A-GPS och 3,2-megapixels Cyber-shot kamera. realtidsspårning samt Tracker Live service » Positionsdata med bara några sekunders mellanrum genom GPRS service » Periodisk spårning och lokariserings förfrågan genom GPRS nätverk Gratis till 31.12.2008 » Utdeling av positioneringsinformation ** LIVE Tracker Live GPRS service TRACKER ROAD SHOW Evenemang hållas klockan 18-. Kaffe serveras! 21.11.2008 24.11.2008 25.11.2008 26.11.2008 27.11.2008 28.11.2008 Lentäjän maja, Pudasjärvi Ravintola Turkoosi, Rovaniemi Expert Saarivainio, Iisalmi Best Western CityHotel, Seinäjoki Häijään tanssikrouvi, Häijää Karikon Autotalo, Mikkeli (kl. 10-14!) MED TRACKER G400 PAKET: JAHTIFILM DVD PÅ KÖPET! Värde: 17,90 ¤ Längd: 43 minuter Då du köper Tracker G400 paket (GPShalsband och mjukvaran), får du jahtifilm jakt-DVD på köpet! Giltig tills 31.12.2008. Välkommen till Tracker Road Show. På dessa evenemang kan du lära dig betydligt hur Tracker produkterna användas så att du får mer från din enhet! Det är också möjligt att köpa produkter och se hur dem fungerar. Dessutom träffar du Tracker personal och kan berätta oss hur det har gått med dina Tracker apparat. Mer info: www.tracker.fi * Med en fast månadsavgift för data i abonnemang kan spårning vara mer ekonomiskt jämfört med SMS spårning. ** Du betalar bara för data i abonnemang Tracker Store återförsäljare: ESPOO MARTINKYLÄN AUTOPUHELIN FORSSA TEKNISET LEHTOVIRTA HELSINKI WEXTRA OY HUITTINEN DIGIMESTA HÄIJÄÄ NESTE HÄIJÄÄ IISALMI EXPERT SAARIVAINIO IMATRA EXPERT E.HATAKKA IVALO IVALON LUKKO OY JOENSUU JOENSUUN TELEMAAILMA JYVÄSKYLÄ MIDARE OY KAJAANI MUSTA-PÖRSSI KEMI FOTORES KY KITTILÄ KAAMOS SPORT OY KOKKOLA OY KOKKOTEL SERVICE AB KUHMO PAIKALLIS-SÄHKÖ KUOPIO MARKANTALO KUUSAMO PRISMA LAPPEENRANTA EXPERT E.HATAKKA LIEKSA ESAN KODINKONE OY MALAX MALAX VIDEO SHOP MARIEHAMN ÅLANDS DATATELEFON MIKKELI KARIKON AUTOTALO NIVALA EXPERT PÄIVÄRINTA OULAINEN TEKNISET TOKOLA OULU OULUN TELEPALVELU OY, URHEILU RINTAMÄKI PIEKSÄMÄKI ASENNUSPALVELU REIJO HALONEN PIETARSAARI NAVITEK OY AB PUDASJÄRVI KOILLIS-TELE PUOLANKA HEIKINVAKKA KY ROVANIEMI A.OLLAKKA OY SALO MARKANTALO SAVONLINNA KARIKON AUTOTALO SEINÄJOKI WEXTRA OY SOTKAMO PAIKALLIS-SÄHKÖ SUOMUSSALMI PAIKALLIS-SÄHKÖ OY SUONENJOKI SONERAPISTE TAMPERE MARKANTALO, RXTX-TUOTE TURKU TURUN TELE-PÖRSSI OY UUSIKAUPUNKI SÄHKÖLIIKE ESKO-HOLVI OY VANTAA MAUVAN VARKAUS SONERAPISTE ÄÄNEKOSKI NISKANEN OY KODINTEKNIIKKA JA URHEILU Hunting Experience
• Effektiv FÅNGST AV GRÅTRUT Jukka Tanner lättar på silltrutens nödläge i Finska viken Den effektiva fångsten av gråtrut har minskat fågelns predation av silltrutens ungar i den nyländska skärgården. Tack vare det omfattande fyraåriga försök ett omfattande samarbetsnätverk har fått till stånd har det i Finska viken häckande beståndet av gråtrut minskat med en tredjedel medan silltrutens produktion av ungar har stigit och beståndet ökat med omkring tio procent. totala beståndet till 70-90 000 fåglar. Normalt skaffar gråtruten sin föda i havs- och insjönaturen, men har lärt sig att nyttja den föda soptipparna erbjuder. Det här lätt anskaffade näringstillskottet har också därför ansetts vara en av de centrala orsakerna till artens uppgång. att häcka på hustaken i städerna. Följden är att fåglarna smutsar ned omgivningen med sina exkrementer. Ibland kan trutarna också försvara sina ungar aggressivt mot störande. Under innevarande decennium håller avfallshanteringen på att helt flytta inomhus, varvid den här för gråtrutarna lätta näringskällan sinar. Det förmodas att detta i ett övergångsskede ökar predationstrycket i havsnaturen och att trutarna flyttar till tätorter för att söka sin föda där. Silltruten hårt pressad Ett för rikligt gråtrutsbestånd gör skärgårdens fågelsamhälle alltför ensidigt, för i ett stort bestånd ökar antalet fåglar som fångar andra fågelarters ungar till föda och därigenom decimerar bestånden av fågelarterna ifråga. Särskilt hårt pressas silltruten. Miljögifter har försvagat fågelns reproduktionsresultat och enligt expertisen är gråtrutens ockupation av silltrutens häckningsplatser och predation av ungar en väsentlig delorsak till att silltrutsbeståndet är hotat i Finska viken. Överstora bestånd av gråtrut för också med sig andra fenomen som upplevs som olägenheter av människorna. Trutsvärmar som besöker soptippar vilar sig på närbelägna sjöar, stränder och bryggor och orsakar nedsmutsning och hygieniska olägenheter. Gråtrutar har också tagit för vana Reijo Orava, jaktchef, Nylands jaktvårdsdistrikt Balans mellan trutbestånden Efter att ha väckts till insikt om ovan relaterade läge i Nyland inledde man ett omfattande samarbete i mellersta Finska viken i syfte att få balans mellan trutbestånden. I samverkan mellan jaktvårdsdistriktet, viltforskningen, ornitologerna, städerna och avfallsverken startades ett försöksprojekt med det primära målet att skydda silltruten och övrig sjöfågelfauna i mellersta Finska viken för gråtrutens predation av sjöfågelungar. Som ett sekundärt mål antecknades strävan att minska på olägenheter som orsakas av gråtruten på avfallsplatser och vid sjöar i närheten av dessa B eståndet av gråtrut ökade kraftigt vid våra kuster fram till slutet av 1990-talet. Måsarten, som ännu före krigen förekom sparsamt, erövrade våra kuster inom 45 år. Särskilt kraftigt ökade beståndet på 1970- och 1980-talen i skärgårdarna kring Helsingfors och Åbo. På Finska viken har gråtrutsbeståndet mångdubblats och arten är för närvarande näst efter ejdern den talrikaste sjöfågeln i Finska viken. Antalet häckande par i Finska viken uppskattades i början av 2000-talet till omkring 15 000 och det 14 Jägaren 6 / 2008
• Gråtrutbeståndet vid mellersta Finska viken minskade under fyra fångstår med 34 %. Silltrutbeståndet å sin sida stärktes med ca 10 %. Fångsten och uppföljningen av bestånden fortsätter, för man vill säkerställa den positiva utvecklingstrenden. För att följa upp och styra projektet tillsattes Fokuseringen av fångsten lyckades en styrgrupp, som utöver verkställarna bestod av Projektets centrala observation var att den till ett stort antal representanter för intressegrupper- soptipparna fokuserade högeffektiva fångsten utna, bl.a. från naturskyddsdistriktet, djurskydds- märkt kunde inriktas på fåglar i reproduktionsålföreningen och Nylands miljöcentral. I de kritis- der och till målområdet i mellersta Finska viken. ka förhandlingarna under projektets startskede Gråtrutarna är födelseortstrogna och som vuxna deltog också vårt lands ledande måsfågelforskare återvänder de med stor sannolikhet för att häcka och ornitologernas takorganisation Birdlife Fin- i samma områden där de har fötts och ringmärkts land. I ornitologernas organisationer fördes en som ungar. livlig diskussion om projektet, för och emot. April visade sig vara den resultatrikaste fångstAlla medverkande parter erhöll tiden. Den tiden var 85 % av fångöppen information om projektet. sten fåglar i reproduktionsålder. Styrgruppen var öppen och pm:en De unga gråtrutarna och bl.a. även Under från gruppens möten inklusive silltrutarna flyttar senare till vårt projektet mellanrapporter delades ut till land än de vuxna gråtrutarna. alla som ville få dem. I slutskedet Oron för att fångsten skulle ökade drabba fåglar på genomfärd vidistribuerades projektets rappporantalet ter till 30 personer. sade sig vara onödig. Aprilfånghäckande sten visade sig nästan uteslutande Sophanteringsplatserna höra till det bestånd som häckar silltrutpar fångstplatser i Finska viken. Den här uppgifDe stora sophanteringsplatserna vid mellersta ten grundar sig på fångstens ringi Nyland tjänade som projektets Finska vikens märkningsdata. fångstplatser: Käringmossen i Från fångster senare på hösten kust med avstod vi efter testerna, för deras Esbo, Munks i Lojo, Mömossen 11 %. verkningar skulle inte mera ha foi Sibbo och Domargård i Borgå. Från de platser som är längst borkuserats till undersökningsområta från kusten är det ca 30 km dit. Det innebär det. En klart större del av den fångst som erhölls att gråtrutarna dagligen flyger upp till 50 km från i september och senare började vara unga fåglar eller genomflyttare. sina häckningsområden för att proviantera. Fångsten av trutar skedde med trutfällor till vilka de lockades med korv och fiskrens. Fre- Gråtrutarnas häckning minskade dade måsfåglar släpptes fria från fällorna. Ob- Fångstens inverkan på antalet häckande gråtrutjekten för fångsten avlivades genom gasning med par märktes genast efter den första fångstperiokoldioxid. den. Under den tid projektet varade i uppföljUnder de fyra fångståren fångades närmare ningsområdet, som sträcker sig från Borgå till 25700 gråtrutar. Som mål hade ställts ett byte på Kyrkslätt och omfattar 470 holmar och skär, 15000 fåglar i reproduktionsålder och målet nåd- minskade antalet häckande gråtrutpar från 5300 des på hösten 2007. Resterande ca 12000 fåglar till 3550. Minskningen uppgår till 34 %. Antalet var unga gråtrutar. havstrutpar sjönk med 25 %. Det fångades även ca 600 havstrutar. DessUnder projektet ökade antalet häckande silltrutpar vid mellersta Finska vikens kust med utom fritogs ca 5000 fredade måsfåglar. och eventuellt även på olägenheter som orsakas av det allt större gråtrutsbeståndet i städer. Produktion av data om beståndsregleringens verkningar var en väsentlig fråga och därför inventerades antalet häckande trutar i mellersta Finska viken vid sidan av fångstförsöken. Inventeringen gjordes som en del av fågelinventeringen i skärgården som ju i huvudsak sköts som talkoarbete av ornitologer. Stöd av samarbetsnätverket Till verkställare av projektet valdes efter begynnelseskedets experiment ornitologen Jukka Tanner, som representerade Helsingfors Ornitologiska förening, och Hannu Luoto från Esbo jaktvårdsförening, som representerade jaktsidan. På Tanners lott föll den ornitologiska sakkunskapen och ansvaret för insamling och behandling av data som erhållits från det infångade bytet. Huvudansvaret för uppföljningen av fågelfaunan och behandlingen av resultaten föll igen på VFFI:s stationsföreståndare på Söderskär Martti Hario. Resultaten publiceras i en av viltforskningens publikationer. Jägaren 6 / 2008 15
• Havstrut Larus marinus 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 1985 1995 2005 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 Förändringsindex Gråtrut Larus argentatus 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 1985 1995 2005 Västra och östra Silltrut Larus fuscus 1985 1995 2005 Mellersta Finska viken Jämförelse av utvecklingen för bestånden av gråtrut, silltrut och havstrut i mellersta Finska viken med utvecklingen för bestånden i de övriga delarna av Finska viken (Källa: Saaristolintuseurannan aineisto, Hario & Rintala 2008). Den vertikala axeln visar beståndets förändringsindex i relation till utgångsläget (1985). I mellersta Finska viken vände gråtrutsbestånden över i en nedgång från 2003 medan tillståndet i de övriga delarna av Finska viken förblev oförändrat. Silltrutsbeståndet vände på motsvarande sätt över i en obetydlig uppgång. Talförhållandet mellan trutarna beskrivs av att det vid inventeringen av skärgårdsfågel i Mellersta Finska vikens provområden 2007 häckade omkring 3500 gråtrutspar och omkring 150 silltrutspar. Under de fyra fångståren fångades närmare 25700 gråtrutar. 11 %. Antalet par var dock redan då projektet inleddes så lågt, ca 140 par och varierande, att man snarare kan tala om en stabilisering av beståndet eller att nedgången upphörde än om en betydande ökning. Men visst är redan det här en markant förändring jämfört med tidigare situation (se bild 1). På Söderskär, där mekanismen för silltrutens nedgång utreddes för Finlands del, har dock silltrutens produktion av ungar ökat under projektåren anefter att gråtruttätheten i omgivningen har sjunkit. Det tar dock sin tid för beståndet, som redan var utrotningshotat, att repa sig, eftersom det är fråga om en långlivad art som fortplantas långsamt. Projektets slutliga inverkan på silltrutbeståndet får vi dock inte bevittna eftersom forskningen på Söderskär har upphört i och med att viltforskningsstationen indragits. Trots förväntningarna har dock fångsten på Käringmossens soptipp inte haft någon avgörande inverkan på trutsituationen . Där har någon klar förändring inte kunnat observeras i antalet på en gång räknade trutar vid inventeringarna. Det här torde bero på att det sommartid finns så många rörliga ungfåglar i gråtrutbestånden och att antalet fångade trutar ändå är relativt litet i jämförelse med det potentiella totala antalet gästande trutar i området. Trutfångsten har inneburit en enorm arbetsinsats; omvandlat i dagsverken talas det om ca 170 arbetsdagar. Trots att det talas om fångst har aktiviteten inte mera några beröringspunkter med jakt. Trutfångst kräver en lång tid med inlärning samt bindning vid saken. Under projektets gång glesnade talkofolket och huvudansvaret för fångståtgärderna bars av den redan ovan nämnda kärngruppen. Trutfångst i en skala som bär frukt är ett arbete som inte fungerar enligt talkoprincipen. Fångst med fälla är effektivare än skjutvapen Fångst med fälla visade sig vara en synnerligen effektiv fångstmetod vid regleringen av gråtrutbeståndet. De bästa fångsterna under veckosluten nådde upp till hela 2000 fåglar. Fördelen med metoden är också dess selektivitet. Att bestämma arten för unga måsfåglar är inte lätt, men vid fångst med fälla lyckas det felfritt för en expert. I och med att hanteringen av avfall kommer att minska utomhus kan man förmoda att gråtrutarnas anskaffning av föda flyttar tillbaka till havet eller till nya platser i städer och på landsbygden. Vid projektets avslutning konstaterade de medverkande att det är nödvändigt att säkerställa en positiv utvecklingstrend för silltrutbeståndet. Regleringen av gråtrutbeståndet och uppföljningen av måsfågelbestånden fortsätter tillsvidare med hjälp av metoder som befanns vara goda under projektarbetet. G Trutfälla med fångst på sophanteringsplatsen. Fällan består av en nätinhägnad som är täckt med ett trådnät. Trutarna fäller sig genom nätmaskorna in i fällan, men kan inte mera flyga upp ur den. Fredade måsfåglar kan släppas fria. Att ställa upp fällan och förse den med beten kräver skicklighet för att fångsten ska lyckas. Den fordrade störningsfria tidpunkter. Därför lyckades fångsten bara under veckosluten. April visade sig vara den resultatrikaste fångsttiden. Den tiden var 85 % av fångsten fåglar i reproduktionsålder. 16 Jägaren 6 / 2008
• Färg: 31 (grön) Färg: 54 (camo) SKY RU Vid låga temperaturer behöver du en dräkt som håller dig varm och minskar vindens avkylande eekt. Rusky vinterdräkten är tillverkad av mjukt mikrober som är ljudlöst. Denna lätta och varma dräkt håller dig varm ända ner till minus -32°C. Deer- Tex är känt för sin vattenbeständighet och andningsförmåga. Membranet skyddar din kropp mot köld, vind och snö. Rocken som är försedd med löstagbar innerrock, kombinerad med bekväma byxhalare, utgör en kombination som gör det möjligt att jaga även i arktiska temperaturer. - 32° C Gyttorp Magnum Perfekt för tua förhållanden och situationer gör Magnum till jägarens favorit för bland annat rådjur och liknande vilt. Högeektiv patron med förstklassiga komponenter, sammansättning och optimal hastighet. St. 10 / Kal. 12 / 70mm / 42g / US 2+4 7000 nöjda kunder kan inte ha fel. MuckBoot Taysport är bäst! Tay Artic, den mest fodrade modellen av Muck stövlar, klarar klart lägre temperaturer än den mest envisa jägare. Extra isolerat skaft, dubbelisolerad samt stötdämpande gummisula med perfekt grepp. Korad till årets stövel i Finland. Tål bl.a. olja och gödningsmedel. Gyttorp jubileumspatron Jubileumspatron i begränsad upplaga. Rullstukade jaktpatroner ladda i impregnerad papphylsa av klassiska snitt. Nu såväl som 1908 visuellt besiktigade och förpackade i 25-ask. St. 25 / Kal. 12 / 65mm / 33g / US 5 ANTONIO ZOLI DRILLING MG92 12/76 + .222Rem , 6,5 x 55 , 7x57R eller .308Win Ett vackert och välbalanserat vapen. Låset är av Blitz-typ. Pipväljaren är placerad på säkringen för snabbt pipval. Automatsäkring för samtliga pipor. Vapnets stock passar väl för jakt i Finland. Även den exklusiva modellen med gravyr på sidoplåtarna och kolv med utvald valnöt nns att få. Vapnet förberett för snabbfäste. info@gyttorp. www.gyttorp.
• I mårdens garn 18 Jägaren 6 / 2008
• I samband med mårdjakt tände jag helt på den här jaktformen och har varit fast sedan dess. Hannu Huttu Teemu Kilponen i Ähtäri är en häpnadsväckande skicklig mårdjägare som har lyckats knipa ett stort antal mårdar. På köpet har han blivit något av en expert på artens vanor och beteende i Suomenselkä. Teemu och mården är så tätt sammanflätade att man nästan kan fråga sig vem som har fångat vem i jaktens garn; är det Teemu eller mården som är bytet? Jarkko Nurmi, jaktchef, Österbottens jaktvårdsdistrikt Jägaren 6 / 2008 19
• J ag träffade Teemu på en kurs i hur man jagar små rovdjur. Själv höll jag ett Powerpointföredrag om jakten på mink och mårdhund, men det var allt Teemu som fångade publiken med sitt föredrag om mården. De 150 närvarande jägarna lyssnade med spetsade öron och tysta som möss på vart enda ord som han sade en prestation av föredragshållaren! När kursen var slut steg jag fram för att växla några ord med mårdjägaren och vi kom överens om att föra hans erfarenheter vidare och ut till en större jägarpublik. Det här är berättelsen om Teemu och mården. Mårdmyten tände passionen Teemus passion för jaktformen tändes av myten om mården som dagens viltforskning, nätverket av skogsbilvägar och mårdens anpassning till moderna tider kanske delvis redan har skrotat. Enligt den här myten är mården ett ytterligt sällsynt och svårjagat vilt som kräver många mil på skidor av jägaren, med blodsmak i munnen, tills natten kommer och sveper iväg med mården så jägaren får återvända hem tomhänt och med oförrättat ärende. I verkligheten är mårdbestånden nuförtiden starka och i synnerhet i södra Finland har mården delvis förvandlats till en opportunist som bygger bo under taket på sommarstugor. Viltforskarna har avslöjat att mårdens nattliga spårlöpa är i genomsnitt ungefär fem kilometer lång och att nätverket av skogsbilvägar gör livet lättare för mårdjägare. Myten håller så sakta på att vittra sönder, men det förringar inte på minsta vis mårdjaktens anseende i vår inhemska jaktkultur. Det är fortfarande en tuff jaktform och utövarna skiljer sig dramatiskt från den stora grupp jägarkolleger som gärna håller sig nära skogsbilvägar. I samband med mårdfångst tände jag helt på den här jaktformen och har varit fast sedan dess. Bland dagens alla olika jaktformer är mårdjakten fortsättningsvis den som bedrivs på det största avståndet från världens buller och larm. Den snöiga skogen, stillheten, spårlöpan, jag och hunden se där en scen i min smak! Dessutom tar sig dramatiken ofta en överraskande vändning, konstaterar Teemu. till skogs bara när förhållandena är fina. Hustru min förstår att då måste jag helt enkelt få ge mig iväg, beskriver Teemu situationen som mången jägare med familj befinner sig i. Efter de femtio första mårdarna började Teemu få bättre fason på förhållandet mellan insats och avkastning i jakten. Efter de första femtio har det blivit några femtiotal mårdar till, och de har varit betydligt lättare att knipa än de femtio första. De bitar av erfarenheter och kunskaper som han har tillägnat sig i skogen har så småningom fått honom att börja se på terrängen med mårdens ögon. Han har lärt sig känna granbestånden, träden med hålor och stenrösena i nästan hela Ähtäri med omnejd. Dessutom har Teemu förmågan att utifrån sina iakttagelser dra slutsatser om mårdens beteendemönster. I stället för att samla på sig lösryckta noteringar så kan han placera in sina observationer i en större ekologisk referensram och se hur arten beter sig. Det här förbättrar i sin tur jaktresultatet. Om mårdens liv och leverne Den inhemska viltforskningen har samlat in mest kunskaper om mårdens liv och leverne i landets östra och norra delar. Erik S Nyholm har i Suomen Riista nummer 22 skrivit en artikel om mårdens beteende, jakt och föda. Den forskning som han presenterar bygger huvudsakligen på observationer som har gjorts genom att följa spårlöpor. Resultaten visar bland annat att det är sällsynt att mården löper från träd till träd (andelen är bara 0,11 procent på 1880 spårkilometer) och att spåren har blivit följda i genomsnitt tolv kilometer. Det är intressant att jämföra forskningsresultaten från 1950- och 60-talet med de resultat som Teemu har kommit fram till i Suomenselkä. De 50 första mårdarna knepigast Teemu kniper varje år en hel del mårdar och årsrekordet ligger på 36 stycken som han har kunnat stoppa i ränseln. Han har slipat sin jaktteknik till fulländning, men det har krävt hundratals dagar på jakt i skogen. Inte ens de bedrövliga vintrarna under de senaste åren har fått honom att nämnvärt slå av på takten. Eftersom Ähtäri ligger i ett vattendelarområde finns där alltid snö på vintern. Men när det sedan blev tillökning i familjen det hade en större inverkan på mårdjakten än klimatförändringarna! Sedan vi fått barn har jag helt och hållet lämnat bort jagandet på dagar med dåligt före, så nuförtiden beger jag mig I Suomenselkä brukar mården ta sin daglega i ett ekorrbo. Ofta träffar man på arten bland klippor och stenar. Det börjar vara sällsynt med inkvartering i torrfuror med håligheter. Sedan vi fått barn har jag helt och hållet lämnat bort jagandet på dagar med dåligt före, så nuförtiden beger jag mig till skogs bara när förhållandena är fina. 20 Jägaren 6 / 2008