• 5 / 2010 Life+ projekt för våtmarker och mårdhunden s. 6 ja 10 Tidigare jakt på vitsvansviltet minskar antalet trafikolyckor, s. 22 Uppföljningen av vargstammen kräver samarbete mellan jägare och forskning, s. 38 Bäverjakt med pil och båge, s. 54 Engelsk elegans, s. 40
• Gästskribenten Östersjöns sälar - öppningar och efterklokhet I slutet av juli utfärdade jord- och skogsbruksministeriet en föreskrift om tillåten jakt på östersjövikare och gråsäl med stöd av jaktlicens under följande säsong. Licenskvoterna och villkoren för gråsälsjakten stannade på tidigare nivå, men för östersjövikarens del kom en ändring till stånd. Lapplands, Uleåborgs, Österbottens och Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikt gavs en kvot på 30 östersjövikare. Kvoten är dock förbunden med ett begränsande villkor. En förutsättning för att jakt på östersjövikare får bedrivas är att den sker i ett fast fångstredskap eller med en fälla för levandefångst som gillrats i direkt anslutning till en odlingskasse eller ett fast fångstredskap. Steget är litet, men kan dock ses som ett slags öppning från ministeriets sida. Ett liknande tjänstemannaförslag gjordes redan ifjol, men då räckte inte ministerns kurage till och det slutliga beslutet var lika med noll. Efter fjolårets beslut närmade sig ett flertal organisationer inom fiskeribranschen ministern med en skrivelse i vilken även de skador östersjövikaren orsakat fiskerinäringen och jaktens nödvändighet togs upp. Jag har jobbat inom Finlands Yrkesfiskarförbund (FYFF) sedan 1993. Under alla dessa år har sälproblemet hängt med. Redan i medlet av 1990-talet började yrkesfiskarna tala om sälar som hade sönder fångstredskapen och åt upp en allt större del av fångsten. Senare kom också frågorna om sälarnas inverkan på fiskbestånden in i bilden. Problemet observerades först på Åland och Bottenhavet, sedan i Kvarken och något senare var Finska viken, Bottenviken och Skärgårdshavet i tur. Vid början av 2000-talet var sälarna redan en plåga utmed hela kusten och under detta decennium har situationen hela tiden förvärrats. Ingen del av kusten är längre skyddad för sälarna, det må sedan vara fråga om gråsäl eller östersjövikare. Signalerna om situationen från representanterna för yrkesfiskarna och näringen kom även till Helsingfors beslutsfattares kännedom. Under de första åren åstadkom budskapet närmast ett skeptiskt litet småleende och först efter att många år förflutit vaknade också förvaltningen och till och med forskningen. Småningom fick man också till stånd åtgärder, försiktig jakt, fångsttekniska lösningar, partiella ersättningar samt utredningar av problemsälarnas vandringsleder. Men jag är fortfarande inte riktigt övertygad om att alla ansvariga till fullo har insett hur allvarlig situationen är. I slutet av 2009 gjorde FYFF en omfattande utredning av situationen inom yrkesfisket. Knappa 100 fiskeföretagare intervjuades. Vid intervjuerna framgick det att sälen var en gemensam orsak till oro för yrkesfiskarna längs hela kusten. Sälens roll i samband med kustfiskets häftiga nedgång ansågs vara avgörande. På många kustavsnitt har nätfisket redan upphört helt. Hur är det sedan riktigt med livets salt, dvs efterklokheten? Idag är inte mera än 7 % av den fisk konsumenten äter fiskad i Finland. Siffran är högst förvånande i ett land som har vidsträckta havsområden och tusentals sjöar. En viktig orsak till den här utvecklingen är alltså sälen. Som efterklokhet bör det konstateras att fiskerinäringen redan genast på 1990-talet borde ha uppmärksammat beslutsfattarna med betydligt större kraft och alla tillgängliga resurser om att sälen är ett betydande skadedjur. Kanske även beslutsfattarna senast nu är mogna för att konstatera att det borde ha gjorts mera i tiden. I den riktningen uttryckte sig redan minister Anttila vid Finland / Arena sammankomsten i Björneborg i juli 2010. Det borde alltså ha gjorts mera. De återstående yrkesfiskarnas förhoppning är att handlingarnas tid ännu ska randas och att spelet inte ännu är helt förlorat. Även konsumenter som sätter värde på inhemsk fisk hyser samma förhoppningar. Närmatstrenden är för närvarande stark. Jägarnas roll vid bemästrandet av sälproblemet är betydande. Vi anser att den centrala uppgiften för dagens säljakt är att stoppa sälstammarnas menliga inverkan på fiskbestånden och trygga fiskerinäringens verksamhetsmöjligheter. Jord- och skogsbruksministeriets upppgift är igen att utforma sådana villkor för jakten, som möjliggör en effektiv reglering av sälstammarna. Det är nu bråttom. Fiskerinäringen har redan förlorat mycket och har därför inte mera råd att förlora det minsta. n 32 ­PenttiochPetripåstranden Pionjärerna återvänder till våtmarken Kim Jordas Skribenten är vd för Finlands Yrkesfiskarförbund Vad tycker du? Inleds jakten på östersjövikare för tidigt eller för sent med hänsyn till stammens storlek och de skador den orsakar? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 5 l 2010
• Innehåll l 5 l 2010 2 Gästskribenten: Östersjönssälar­öppningarochefterklokhet 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren: Förfunderingarpåstubbenochryggsäcksstolen ­detnationellavåtmarksprojektetstartade 6 Restaurering av våtmarker med EU-finansiering ­ettsamnordisktLife+projektinleddesibörjanavseptember Ansvarsfylldverksamhet! 10 Mårdhundens etablering i Skandinavien förhindras 13 Viceordförandens spalt: 16 En sjättedel fler licenser för älgjakt än i fjol 18 Tar älgarna slut Totti Turunen 18 Tar älgarna slut ­omsvårigheternameduppskattningenavstammeniUleåborgsjaktvårdsdistrikt 22 Tidigare jakt på vitsvansviltet minskar antalet trafikolyckor 32 Pionjärerna återvänder till våtmarken ­PenttiochPetripåstranden ­omsvårigheternameduppskattningenavstammeniUleåborgsjaktvårdsdistrikt 54 38 Uppföljning av vargstammen kräver samarbete mellan jägarna och forskningen 40 Jakt med hund: Elegansocheffektivitet­deståendeengelskafågelhundarnacharmerar 44 Skogshönsbestånden på väg upp ur vågdalen 45 Resultaten av sjöfågelinventeringarna 2010 46 Var tionde finländsk älg har antikroppar mot toxoplasmaparasiten 48 Med rödpunktssikte på jakt! 52 Forskarperspektivet: Frånvargavintertillvärmebölja Bäverjakt med pil och båge 54 Bäverjakt med pil och båge 57 Ålandsnytt 58 Viltkoncentrationerr i ekonomiskogen 62 Frivilligarbetet i jaktvårdsföreningarna ­finnsmerännogattgöra! Jaktefteröstersjövikareåtermöjligförattförebyggafiskeskador Besegrakylan 64 Aktuellt från ministeriet: 66 Med Eki på vandring: 69 Jakten på statens marker: Monimetsästääyhänälkäänsä Hjortdjurdel1:Älg 38 70 Från skott till tallrik: 74 Jägarorganisationen meddelar 76 Affärer 79 Adresser Uppföljning av vargstammen kräver samarbete mellan jägarna och forskningen Jägaren l 5 l 2010 l 3
• Text och foto: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern SEPTEMBER "Efter en kort sommar gör sig Lappland stolt i ordning för sin långa och mörka vintervila, firande en stor fest..." Så beskrev författaren och den berömda skildraren av livet i norr, Samuli Paulaharju slutet av sommaren i Lappland. Knappast någon annanstans uppnår lövbranden en liknande kraft och sagolik färgglans som i fjällen och på höglandet i norra Finland. OKTOBER Vintern gjorde sig påmind i östra Finland förra året första gången redan i mitten av oktober. I delar av Södra Savolax och Södra samt Norra Karelen var marken vit och köldgraderna närmade sig -20°C . Vädret blev dock mildare och man fick vänta ännu ett par månader på det bestående snötäcket. Vid den tiden kunde man inte ännu ana hur trevlig vinter vi hade framför oss. Mierasjärvi ligger vid det övre loppet av Utsjoki älv, en sidoarm till Tana älv. Särskilt under höstens ruskatid är den långa och smala sjön med de många sandstränderna ett verkligen vackert utflyktsmål. Sjön som är belägen litet avsides från riksvägen kan dock förbli dold för den upptagna ruskaturisten som färdas mellan Enare och Utsjoki. Den bästa utsikten över sjön öppnar sig från Rievsatfallebakts sluttningar söder om Mierasjärvi. Forststyrelsen tillåter uppgörande av eld av ris och grenar utan särskilt tillstånd i norra Finlands vildmarksområden samt i några av de största nationalparkernas vildmarksdelar. På alla statens marker i Övre Lappland får man göra upp kaffeeld. Villi Pohjolas småviltstillstånd berättigar att göra upp eld också på andra håll i Finland. Forststyrelsen önskar ändå att man använder sig av gamla eldplatser när eld uppgörs. Ruunaanjärvi finns i Lieksa i Norra Karelen. Den vildmarksbetonade sjön ligger mellan Ruunaa strövområde och naturskyddsområdet. När den bästa ruskatiden är förbi minskar antalet vandrare småningom och stränderna vid Ruunaanjärvi och Lieksanjoki tystnar. Däremot rör sig jägare ännu på området trots att jakten på tjäder, orre och järpe i höst avslutas den 15.10. Förra året valdes bilden på en lavskrika som sänker sig ned över en campares eldstad till årets naturbild. Den rörande "Metsän emäntä" (skogens husmor) vann den största naturfotograferingstävlingen i Norden med alla domarröster och var dessutom publikens absoluta favorit. Årets naturbilder 2009-utställningen finns till påseende i Tavastlands naturum i Tammela den 7­ 31.10. Däremot måste man inlösa tillstånd för insamling av ved för övernattning. Den kostar 10 euro kubiken. Tillståndet fås från Forststyrelsens kundtjänst och innefattar användning av lågor, dvs. träd av ringa värde som fallit till marken. Tillståndet berättigar dock inte till att göra brännved av torrfura som fallit till marken och inte heller av levande träd. 4 l Jägaren l 5 l 2010 Vinnaren av den 30 Årets naturbild -tävlingen offentliggörs i Finlandiahuset i Helsingfors den 17.10. Finlandia Nature Photo -festivalens utbud innehåller förutom Årets naturbild 2010 -utställningen bl.a. en presentation av gömslen. Allmänheten kan rösta på sin egen favorit för nästa års naturbild på adressen www.vuodenluontokuva.fi. Kari Leo
• Ledaren För funderingar på stubben och ryggsäcksstolen För mångas del har jaktsäsongen redan inletts. Ringduvsjakten började redan för inemot en månad sedan, andjakten igen för ett par veckor sedan och många jägare har under de senaste dagarna redan försökt fylla ränseln med hare. I en del av landet inleds skogsfågelsäsongen traditionellt den "tionde september", på andra håll en eller två veckor senare. Björnjakten började raskt i de östliga delarna av landet och man lär redan under de två första dagarna ha fällt en "rejäl busslast", vilket inte bara vittnar om att de lokala jägarna förtjänstfullt följer upp björnstammens utveckling och organiserar jakten utan också om att den täta björnstammen är en realitet. PS! Jord- och skogsbruksministeriet gav för första gången på flera tiotals år en möjlighet att bevilja högst 30 jaktlicenser för jakt efter östersjövikare som är problematiska för fiskerinäringen. Förutsättningarna för beviljandet är ytterst strikta. Frågan är känslig, men motsvarar det nödrop från fiskerinäringen som även tas upp i gästskribentens spalt, i en situation där den växande vikarstammen i Bottenviken orsakar skador i allt större omfattning. Ministeriet har fått mycket kritik från skyddshåll för sina riktlinjer. Intressant är att det t.ex. enligt förvaltningsplanen för landets björnstam på 1500 björnar kan tas bort närmare 200 björnar, men av den över 6000 djur stora stammen östersjövikare skulle det inte kunnat tas bort en enda vikare. Ministeriets riktlinjer följer dock helt förvaltningsplanen för landets sälar. Förvisso kan det konstateras att ett relativt omfattande älgbeting väntar inom landets nordliga halva och vidare att älgjakten för första gången kunde inledas redan i början av september i de nordligaste kommunerna. En tidigareläggning av jaktens början har varit önskad och uttryckligen motiverats med särförhållandena i norr. Tiden och erfarenheterna får visa om det även på andra håll är möjligt eller motiverat med en tidigare start för älgjakten än man hittills varit van vid. Just nu vill man samla erfarenheter från och göra utredningar av förhållandena i de mest avlägsna obygderna och Muonioområdet. Inverkar t.ex. tidigareläggningen i sin nuvarande form på övrig jakt genom att älgjakten ofta haft en tråkig tendens att dominera över andra jaktformer? Med säkerhet kan sägas att det i varje fall har fastställts i bestämmelserna att uppföljningen av älgfångsten i samband med tidigarelagd jakt ska ordnas åtminstone "på det sätt direktiven förutsätter". Försöket i norr ligger dock klart i tiden och möjligheten att flexa i samband med älgjakten vore välkommen på många sätt även på andra håll. I det föregående numret av vår tidning skrev gästskribenten om ungdomens möjligheter att delta i jaktföreningarnas verksamhet och älgjakter. En annan artikel i numret handlade om hur ungdomar upplevt älgjaktlagens verksamhet. Kommer ni ihåg? Jaktchefer, pampar i föreningarna och av framtiden intresserade banbrytande filosofer ­ ta upp frågan vid älg- och hjortmöten och jakternas kafferaster. Vad vore bra för föreningens verksamhet och hjortdjursjakterna i framtiden? Kan vi förvandla de traditionella några månader långa perioderna med av snöslask ackompanjerade fyratimmars vakter till angenämare av jakt präglade upplevelser? Hur ska det ske? Vore det möjligt att nedlägga en hjort i samband med älgjakten om det finns licenser och reglerna tillåter det? Eller kunde jaktlaget unna sig möjligheten att skjuta en räv, mårdhund eller rentav annat vilt när vi nu en gång är ute på jakt? Informationen om objektet sprider sig nog med radiotelefon, eftersom man nuförtiden inte mera behöver informera med hjälp av signalskott eller röksignaler. Och visst kan det göras något åt närvaroskyldigheten vid jakterna och köttfördelningsfrågorna. Varför inte låta nya och unga och även äldre passjägare, om de så önskar, pröva på att följa med hundföraren och lära känna älgsåtarna, göra sig förtrogna med hundförarens erfarenheter och roll på älgjakten under samtidiga trevliga samtal? Kunde inte älgjakt även bedrivas under vardagar som lockjakt eller smygjakt i par eller små grupper? Raska och händiga ungdomar kunde bilda jaktlagets snipers och swat­team som fixar alla utmanande och speciella jobb, t.ex. sådana särskilda situationer, som inte underhållsgänget nödvändigtvis klarar av. För mången hundförare har helt nya sidor av älgjakten öppnats efter att ha skaffat sig erfarenheter av att fungera som passkarl. Några timmar på passet iakttagande höstliga naturfenomen förflyter på ett helt annat sätt än när det gäller att hitta ett lämpligt tillfälle för skott under ståndskallet. Den ömsesidiga förståelsen ökar, kunskaper och insikter förbättras och jaktlagets vi-anda mår bra. För många är ju jaktföreningsgänget ett viktigt socialt nätverk där man gärna vill vara med utryckligen i tecknet av fin anda som vanligen kryddas av frispråkig humor. Såväl i medgång som motgång, glädje och sorg. Ännu finns det annars god tid för ett besök på skjutbanan. Utöver att vapnet ska inskjutas torde det vara rimligt att alla älg- och hjortjägare skjuter förslagsvis femtio väl övervägda skott mot en pappälg, -tjäder eller motsvarande, om inte den "skyldigheten" ännu har fullgjorts. Det torde inte heller vara för mycket begärt med några rundor på lerduvsbanan. Vanligen är det inte ens trängsel under höstsäsongen på lerduvsbanorna. Tillsammans med kompisarna och framförallt i sällskap med familjemedlemmarna blir skyttet särskilt trevligt. Det är värt ett försök! Det kan hända att t.o.m. frugorna blir angenämt överraskade över den fina atmosfären. Och det kan ju rentav gå så att när inte bara de bättre hälfterna utan också söner och döttrar börjar skjuta, så märker gamylerna att det kanske är skäl att fästa uppmärksamhet vid skjutövningarna ­ bara för att ens prestera likvärdiga resultat. "Int´skjuter jag på bana, men i skogen e de annat..." ­stilen håller inte längre vid högre människoålder. God höst och ansvarsmedvetet skjutande! n Jägaren l 5 l 2010 l 5 Jari Pigg Huvudredaktör
• Sauli Härkönen, biträdande verksamhetsledare, Jägarnas Centralorganisation Restaurering av våtmarker med EU-finansiering - nationella våtmarksprojektet startade Den europeiska kommissionen har godkänt finansieringen för Life-projektet Return of Rural Wetlands. Inom varje jaktvårdsdistrikt ska det nu anläggas ett modellobjekt för hur sjöfågelmiljöer ska skötas. Projektet ska omfatta minst 30 våtmarksobjekt, vilket betyder att somliga distrikt kommer att ha fler än ett. Men självfallet går det att restaurera betydligt fler fågelvatten om det bland jägarna finns vilja och talkoanda att jobba för viltvården och säkra de framtida jaktmöjligheterna. Hannu Huttu 6 l Jägaren l 5 l 2010
• Projektets målsättningar Återställa minst 30 våtmarker med en sammanlagd areal på drygt 200 hektar till en miljö som är gynnsam för sjöfågelkullar Inom varje jaktvårdsdistrikt ska det finnas minst ett objekt Bygga upp ett samarbetsnätverk och modeller för hur våtmarker kan anläggas och iståndsättas Inspirera lokala aktörer att sköta om våtmarker i sin hembygd Följa med åtgärdernas effekter på sjöfåglarna: antalet par, produktionen av ungar, mängden fåglar på sensommaren och avskjutningen Utveckla jaktarrangemang som är uthålliga på lång sikt Samla kunskap samt utveckla och effektivera verksamheten En miljö som passar sjöfåglarnas kullar är samtidigt en variationsrik våtmarksbiotop där också en väldig mängd andra arter gärna håller till. Produktiva sjöfågelmiljöer är pärlor i naturen som det lönar sig att göra en insats för. Åtgärderna inte bara stärker sjöfågelbestånden utan förbättrar också kvaliteten på vattnet vidare nedströms och jämnar ut topparna på vattenflödet. T l Till den kartläggning av våtmarker som gjordes i fjol anmäldes över 12 000 hektar som var i behov av en iståndsättning. Detta indikerar att det ute på fältet verkar finnas ett intresse för att åtgärda igenslyade blötmarker och återställa dem till viltvatten som vimlar av liv. Tiden är alltså inne att skrida från ord till handling. Syftet med att skapa ett nätverk av modellvåtmarker är att utveckla modeller för hur man i stor skala ska göra för att återuppliva våtmarker. Grunden för det hela är ett nära och konstruktivt samarbete mellan markägare, lokala föreningar och myndigheter. Det gemensamma målet ska vara att naturen nära människan mår bra. Att där finns livskraftiga djurstammar som berikar friluftslivet, jägare, fågelskådare och fiskare. Samarbetet markägare-jägare en resurs De våtmarker som ska restaureras väljs ut, planeras och iståndsätts som ett samprojekt med markägarna, lokala föreningar, jaktvårdsdistriktet och övriga intressenter. Planeringen av objekten och en betydande del av arbetet finansieras med projektmedel. Att de lokala aktörerna deltar i det praktiska arbetet antingen på talko eller med egen finansiering är en förutsättning för att en restaurering ska kunna göras. Meningen med projektfinansieringen är att erbjuda planeringshjälp och finansiering för bland annat grävmaskinsarbetet. För att ett storskaligt projekt ska kunna genomföras krävs det att lokala aktörer deltar med egen arbetsinsats eller finansiering. Alla berörda mark- och vattenägare ska vara med ända från planeringens början. I praktiken är det ortsbornas - och i synnerhet jägarnas - talkoanda som utgör drivkraften, och viljan att ställa upp för hembygdens natur och djurliv. Ju aktivare markägarna och jaktföreningarna på orten deltar i det praktiska arbetet desto fler projekt kan sättas igång för att för- I praktiken är det ortsbornas - och i synnerhet jägarnas - talkoanda och vilja att ställa upp för hembygdens natur och djurliv som utgör drivkraften Raimo Lietsala Jägaren l 5 l 2010 l 7
• bättra sjöfåglarnas miljöer, öka produktionen av ungar och på så vis säkra jaktmöjligheterna i framtiden. EU-kommissionen, Life+ och finansieringen Projektets kostnadsberäkning uppgår till cirka två miljoner euro, av vilket EU-kommissionen står för hälften och jord- och skogsbruksministeriet för en sjättedel. Våtmarksprojektet Return of Rural Wetlands är ett Life plusprojekt med Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten som verkställande krafter. Projektplanen ingår i Jägarnas Centralorganisations och jaktvårdsdistriktens riksomfattande våtmarksprojekt 2008-2009. l Anmäl lämpliga objekt antingen till din viltvårdskonsulent eller till projektchefen om objektet inte redan är anmält till våtmarkskartläggningen. Mera info om projektet kommer i nästa nummer av Jägaren. De objekt som ska iståndsättas under projekttiden utses i början av nästa år. Modellobjekten utses i början av nästa år Till projektets målsättningar hör också att välja ut sådana objekt där restaureringen kan göras kostnadseffektivt. De utvalda modellobjekten ska ha följande egenskaper: Det krävs att markägarna samtycker till restaureringen Ortsbor ska delta i restaureringen samt därefter i inventeringarna av sjöfåglarna och skötseln av objektet Viltvattnet anläggs i första hand genom fördämningar Objektet har varit en våtmark eller fuktig biotop (typ tjärn, myr, svämland) Arealen uppgår till minst en hektar Uppfyller inte stödvillkoren för lantbrukets mångfunktionella våtmarker och hör inte heller till något skyddsprogram Raimo Lietsala 8 l Jägaren l 5 l 2010 Raimo Lietsala Till den kartläggning av våtmarker som gjordes i fjol anmäldes över 12 000 hektar som var i behov av en iståndsättning.
• Författare: Per-Arne Åhlén, Fredrik Dahl & Mathias Lindström Mårdhundens etablering i Skandinavien förhindras ­ ett samnordiskt Life+ projekt inleddes i början av september Mårdhunden är av flera skäl ett mycket oönskat inslag i den nordiska faunan. Under de senaste åren har flertalet mårdhundar påträffats i både Sverige och Norge och nu har EU beviljat medel till ett projekt vars primära syfte är att förhindra att arten etablerar sig i Skandinavien. Förhoppningen är att de metoder som arbetas fram inom projektet även ska kunna användas på andra invasiva arter i olika delar av världen. Hannu Huttu 10 l Jägaren l 5 l 2010
• Mårdhunden har visat sig orsaka stor ekologisk skada på den inhemska faunan. Jägaren l 5 l 2010 l 11
• E l En invasiv art är en för landet främman- de art vars introduktion och/eller spridning allvarligt hotar biologisk mångfald, skadar människors hälsa eller orsakar socioekonomiska skador på samhället. Invasiva arter är, näst efter habitatförlust, det allvarligaste hotet mot den biologiska mångfalden globalt sett. De nordiska länderna har antagit ett antal internationella och nationella konventioner, direktiv och miljömål som innebär att vi ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att invasiva arter etablerar sig i våra länder. Om en invasiv art redan har etablerat sig ska vi utrota eller begränsa populationerna till hanterbara nivåer och förhindra deras vidare expansion till andra länder. Ju senare i etableringsprocessen åtgärder sätts in desto svårare är det att få dem att lyckas. Det allra mest kostnadseffektiva är att sätta in åtgärder så tidigt som möjligt för att förhindra permanent etablering och vidare spridning. I Finland skjuts för tillfället cirka 150 000 mårdhundar på årsbasis vartill ett stort antal faller offer i trafiken. Trots denna massiva dödlighet syns inga tecken på att mårdhunden skulle minska i vårt land. Hannu Huttu Det mest kostnadseffektiva är att sätta in åtgärder så tidigt som möjligt för att förhindra permanent etablering och vidare spridning. Hjälp av jägarna Det nu förestående projektet som inleds i september har flertalet syften. De huvudsakliga syftena är följande: Förhindra skador på den biologiska mångfalden orsakat av mårdhunden Förhindra en etablering av mårdhunden i Skandinavien Begränsa spridningen i Finland, speciellt i de områden som gränsar till Sverige Använda nya innovativa metoder för att utrota mårdhunden Öka medvetenheten hos allmänhet och jägare om konsekvenserna av en mårdhundsetablering Sprida resultaten från projektet för att hantera invasiva arter generellt globalt Ta fram en nationell skötselplan för mårdhunden Ett hot mot mångfalden Mårdhunden är ett vattenälskande hunddjur med ursprung i östra Asien. Arten introducerades till de europeiska delarna av före detta Sovjetunionen under åren 1929-1955 för att öka pälsviltsproduktionen i naturen. De första mårdhundarna i Finland observerades i slutet på 1930-talet och början på 1940-talet och började på allvar att öka under 1950-70-talen. I dagsläget förekommer mårdhund i nästan hela landet med koncentration till landets södra och mellersta delar där tätheterna kan uppgå till så mycket som upp till 300 mårdhundar/1000 ha. Mårdhunden har visat sig orsaka stor ekologisk skada på den inhemska faunan inom det mer än 1.4 miljoner km2 stora område som den har koloniserat hittills i Europa. I dagsläget finns mårdhunden i Sverige än så länge bara etablerad i Norrbottens kusttrakter. I övrigt finns bara enstaka fynd från Norrlandskusten. Mårdhunden är en extrem allätare men med förkärlek för fågelägg och groddjur. Detta innebär att arten drastiskt kan minska häckningsframgången hos markhäckande våtmarksfåglar och lokalt utrota olika groddjursarter. Mårdhunden är också en av de huvudsakliga bärarna av rabies i Europa och en viktig spridningsfaktor för bland annat rävens lilla dvärgbandmask, en parasit som kan spridas till människan, t.ex. via ägg på bär. En infektion med dvärgbandmask leder, liksom rabies, ofta till döden hos människan. råden varifrån mårdhunden riskerar sprida sig över till Sverige. Detta sker med hjälp av IR-kameror och luktposter och på så sätt kan man effektivt kontrollera stora områden och få reda på om mårdhund finns på området. I Finland kommer man även att sträva till att decimera antalet mårdhundar på de mest kritiska områdena, det vill säga de områden i Lappland som gränsar till Sverige och yttre skärgården i Svenska Österbotten. För att kunna genomföra detta kommer projektet att behöva hjälp från de lokala jägarna, både gällande jakten och sakkunskapen kring mårdhund. Innovativa metoder betyder bland annat att försök med att använda sig av så kallade "judas djur" kommer att noggrannare att utvärderas även i Finland. Framgångsrika försök av denna metod har redan genomförts i Sverige. Detta innebär att man på områden med mindre tätheter förser djur med GPS-sändare för att på så sätt hitta nya djur, eftersom mårdhunden ständigt är på jakt efter en partner. I dessa metoder ingår även iståndsättandet av "early warning system" (tidigt varningssystem) på de om- Nordiskt samarbete I projektet medverkar svenska Naturvårdsverket, norska Direktoratet för Naturförvaltning, LIFE+, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Centralorganisation i Finland, Skog och Naturstyrelsen i Danmark samt Sveriges Lantbruksuniversitet. Den primära finansieringen kommer från LIFE+ och svenska Naturvårdsverket. Jägarnas Centralorganisation bistår med arbetsinsatser och ansvarar för koordineringen av projektets del som genomförs i Finland. Svenska Österbottens jaktvårdsdistrikts jaktchef Mathias Lindström representerar JCO i styrgruppen för detta projekt och fungerar även som koordineringsansvarig för projektet i Finland. Arbetet med projektet kommer att utföras i intimt samarbete med de jaktvårdsdistrikt som berörs. l 12 l Jägaren l 5 l 2010
• Viceordförandens spalt Ansvarsfylld verksamhet! n Jaktsäsongen har startat med duv- och andjakt. Jakten på hare och skogsfågel och i större delen av vårt land på sädgås inleds stegvis i september. Jägarna har under sommarens lopp sörjt för sin egen och sina jakthundars kondition ­ förhoppningsvis så bra som möjligt! Från skjutbanorna har man kunnat höra ljudet av skott när jägarna skjutit in sina vapen och avlagt prov för skyttemärken samt givetvis även övningsskjutit för den kommande hösten. Till varje ansvarsmedveten jägares skyldigheter hör att upprätthålla och utveckla sin skjutskicklighet. Den finländska jakten grundar sig på principen för hållbart nyttjande. Det innebär att jaktbyte tas ut endast om viltbestånden tillåter det. Kunskap om viltbeståndens storlek och variationer är en nödvändig förutsättning för planeringen av en hållbar jaktbeskattning. Jägarna samarbetar mycket med viltforskningen genom att årligen delta i ett stort antal viltinventeringar av olika typ. Uppföljningen av djurbestånden har de facto en lång tradition i vårt land. Uppföljningen av bestånden i samarbete med forskningen säkerställer att beskattningen av stora rovdjur och annat vilt ligger på en acceptabel nivå. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet utförde nyligen en utredning av frivilligarbetet. Jägarna utför årligen sammanlagt över 300 manår frivilligt arbete inom vilthushållningen. De frivilliga deltar årligen med en insats på över 30 manår i viltinventeingar, utredning av älgkrockar och ordnande av skjutprov. I frivilligarbetet deltar uppskattningsvis omkring 40 000 personer. Av dessa utgör antalet deltagare i viltinventeringarna ungefär hälften. Vilttriangelinventeringen är ett av de viktigaste systemen för uppföljningen av viltet. Vilttriangeln är en liksidig triangel där varje sida är fyra kilometer lång. Vid sommarinventeringen räknar en kedja på tre man antalet skogsfåglar längsmed triangelns sidor inom ett 60 meter brett område. Inventeringen har vanligen utförts i augusti. Innevarande år rekommenderades dock att inventeringen skulle utföras 24.7-15.8. Syftet med tidigareläggandet av inventeringen var att de första resultaten skulle erhållas före jaktföreningarnas sommarmöten. Jaktvårdsföreningarna är dock otåliga och håller sina möten kring månadsskiftet juli-augusti. Den tiden finns inte resultaten från inventeringarna ännu tillgängliga. Sommarmötenas tidtabell skulle ännu behöva "finslipning": om sommarmötet hålls två veckor senare finns det en möjlighet att fastställa fångstkvoterna för skogsfågel noggrannare. Även föreningarnas stadgar möjliggör en senare tidpunkt för sommarmötet. När denna spalt skrivs i medlet av augusti har redan närmare fyrahundra vilttrianglar inventerats. Resultaten ser rätt så bra ut ­ orr- och dalripbestånden förefaller att ha ökat klart. Sannolikt är att fredningen av dalripan och iståndsättningen av livsmiljöer i de nordliga distrikten har inverkat synnerligen gynnsamt och fått beståndet att växa sig starkare. n Risto Hanhineva viceordförande Jägaren l 5 l 2010 l 13
• P A T R U U N A T PARASTA PATRUUNAPESÄÄN Trophy Bonded® Tip ­ patruunan edistyksellisen rakenteen, muotoilun ja neonpolymeerikärjen ansiosta tarkkuus, ballistiikka ja läpäisykyky ovat huippuluokkaa. Trophy Bonded ® ulkokuori varmistaa luodin luotettavan laajenemisen sirpaloitumatta. .308 10,7g · .30-06 10,7g · .308 11,7g · .30-06 11,7g uutta! Trophy bonded® tip Niklattu hylsy ja luoti vähentävät kitkaa ja suojaavat korroosiolta. Luodin umpinainen runkoosa parantaa luun läpäisykykyä Ulkopuolinen uritus varmistaa optimaalisen laajenemisen Luodin neonpolymeerikärki ja veneperä parantavat lentorataa ja tarkkuutta. Uritettu runko-osa parantaa tarkkuutta ja pitää piipun puhtaampana. Ytimeen fuusioitu vaippa maksimoi osumatehon. 2,59 ¤ kpl maahantuoja: Tarjous voimassa sitoumuksetta 30.9.2010 asti. K a t s o l ä h i n j ä l l e e n m y y j ä s i o s o i t t e e s t a w w w. h j o r t h . f i . Liikuttavan halpa urheilukauppa Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää, ellei tuotteen yhteydessä toisin mainita. Koko- ja värivaihtoehdot voivat vaihdella myymälöittäin! Browning A-bolt kivääripaketti Sis. Weaver jalustan ja renkaat, Nikon ProStaff 3-9x40 tähtäimen hihnalenkit ja hihnan sekä asepussin. Kaliberi 308. Nordic Hunter M68 VHF-puhelin Halti Kalve metsästyspuku M68 on metsästyskäyttöön tarkoitettu korkeatasoinen ja luotettava VHF-puhelin. 26 kanavaa, skannaustoiminto, valaistu LCD-näyttö, automaattinen kohinasalpa, roiskevesitiivis. Li-ion-akku, vyökiinnike ja pöytälaturi kuuluvat hintaan. Drymax kalvollinen, täysin vedenpitävä ja kulutuskestävä puku metsästykseen ja ulkoiluun. Koot: S-XXXL. Ostettavissa myös verkkokaupasta! 999,- 179,- 179,Takuu 5 vuotta. (249,-) Ostettavissa myös verkkokaupasta! HW Hunt reppujakkara Kevyt ja tukeva reppujakkara vaellukselle ja metsästykseen. Kaksi istumakorkeutta 50 cm ja 60 cm. HW Hunt asepussi Hunter hirviliivi Haulikolle (19,90) Yhdenkoon joustava hirviliivi. 19,90 14 l Jägaren l 5 l 2010 (39,90) Ostettavissa myös verkkokaupasta! 13,90 15,90 Ostettavissa myös verkkokaupasta! Pehmustettu asepussi kiväärille tai haulikolle. Kiväärille (21,90) 3,95 (19,90) Ostettavissa myös verkkokaupasta! Espoo Friisilä Lempäälä Ideapark Raisio Kuninkoja Oulu Limingantulli Kuitinmäentie 27, 02240 Espoo · Ark. 10-20 la 10-17 su 12-16 urheilukauppa Ideaparkinkatu 4, 37570 Lempäälä · Ark. 10-20 la 10-18 su 12-18 www.budgetsport.fi Itäniityntie 11, 21280 Raisio · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16 Kempeleentie 4, 90400 Oulu · Ark. 10-19 la 10-16 su 12-16 Liikuttavan halpa
• TÄYDEN PAKETIN OSTAJALLE KAUPAN PÄÄLLE JUHLATARJOUKSET! GPS-PANTA+ OHJELMA+PUHELIN* Ohjelma 300 karttaruutua ja 1 vuoden Live-palvelu. HUIPPUSUOSITTU RIISTA-/ VALVONTAKAMERA SG-550 -paketti tai PREMIUM ELEKTRONINEN POINTER ­ AITO SUOMALAINEN Nyt Magnum-paketti (GPS-panta+ohjelma) ja Nokia E52 Sonerasopimuspuhelin* uskomattomaan yhteishintaan. 898e HAUDUTUSPATA PIENI ERÄ VAIN NOPEILLE! Hyväksi haukuttu! Minun Sonera -liittymä ja Nokia E52 Kysy vaihtotarjousta vanhasta tutkastasi ja huipputarjouksia myös muilla puhelinmalleilla! Minun Sonera -liittymän norm. hintaiset kotimaan puhelut 0,0796 / alkava minuutti + puhelun aloitusmaksu 0,049 /kpl. Tekstiviestit 0,0796 /kpl. Kotimaan dataliikenne alk. 0,91 /alkava tunti. Nokia E52 Minun Sonera -liittymällä yhteensä alk. 9,00 /kk (24 kk sopimuksella kokonaishinta alk. 263,76 ). Liittymän hinta ilman laitetta alk. 1,99 /kk (47,76 /24 kk) ja puhelimen svh. 299 . Etusi sopimuksella 96 . Katso 3G-verkon suuntaa-antavat peittoalueet www.sonera. fi/peittoalue. Tarjous voimassa 30.9.2010 asti. * /kk 24 kk:n sopimuskausi + Minun Sonera -liittymä alk. 1,99/kk. 9 Huimaavat ominaisuudet! Sähköposti aina mukanasi. 3G- ja WLAN-yhteydet - Erinomainen akkukesto ja äänenlaatu - 3,2 megapikselin kamera salamavalolla. · Vesitiivisjaiskunkestävä · A-GPSjaGPRS · Ladattava,tehokasakku · Kahdenvuodentakuuym.huippuominaisuuksia! -panta 599e norm. 699e NYT PIENI ERÄ VAIN NOPEILLE! Pointer Max Huippu-uutuus seurantaohjelmisto ­ kaikki mitä tarvitset! LIVE-palveluviideksivuodeksija 2500karttaruutua­ilmanerillisiälisäkuluja! 299e 449e Exact Classic+Intello Klassinentehopaketti Classic tehopaketti sisältää vastaanottimen sekä teholähettimen. Paketti tuo käyttäjälle maksimaalisen kantaman. Mukana säilytyskotelo. Tarkkaa suuntimaa 299e Soveltuu niin pienille kuin suurille koirille. Exact paketti tuo käyttäjälle erittäintarkansuuntiman.Varustettu haukkuhälyttimellä. Mukana säilytyskotelo. Exact-lintupaketti Soveltuu niin pienille kuin suurille koirille. Varustettuseisontahälyttimellä. 199e Hintoihin lisätään toimituskulut. Katso lisää tuotteita ja tilaa kätevästi verkkokaupasta! SOITA! 0500 176 596 www.valiokoiravarusteet.fi Försäljning på Svenska 050 4033 000
• En sjättedel fler älglicenser än i fjol av alla älglicenser i hela landet. I Lapplands distrikt beviljades 12 000 och i Uleåborgs distrikt 11 700 licenser. I Kajanalands distrikt beviljades det största antalet licenser någonsin, drygt 5 900 stycken. I den södra halvan av landet, närmare bestämt i Österbottens distrikt, noterar vi den största ökningen sedan i fjol, hela 40 procent. Lika många vitsvanslicenser som i fjol Sammantaget beviljades i hela landet lika många licenser för vitsvansvilt som i fjol, 26 500 stycken. Flest licenser beviljades i Egentliga Finlands distrikt (7 800) och i Södra Tavastlands distrikt (5 300). Vitsvansviltet jagas i synnerhet i de fem distrikt som ligger i de sydvästra delarna av landet. Där beviljades 95 % av alla licenser. I liten skala jagas det vitsvansvilt också på andra håll i landet, med undantag av de fyra nordligaste och östligaste distrikten. Få licenser för dovhjort och skogsren I likhet med de föregående åren jagas det dovhjort i blygsam omfattning i bara fyra av jaktvårdsdistrikten: Södra Tavastland, Satakunta, Nyland och Egentliga Finland. I landet som helhet beviljades 250 licenser för dovvilt och drygt hälften av dovviltet fälldes i Nylands distrikt. För den kommande jaktsäsongen är det bara Österbottens och Mellersta Finlands distrikt som har beviljat licenser för jakt på skogsren. I Österbotten beviljades 35 licenser och i Mellersta Finland 3. Licenserna är koncentrerade till områden där skogsrenen orsakar avsevärd skada på jordbruket. l J 16 l Jägaren l 5 l 2010 I år har det beviljats 60 000 älglicenser, vilket är 17 % fler än i fjol. Utifrån de senaste årens siffror verkar älgens vinterstam ha legat på nivån 80-90 000 djur. Liksom under de senaste åren försöker vi ytterligare minska på älgbestånden i landets norra delar, där det har beviljats ett stort antal licenser. För jakten på vitsvansvilt beviljades 26 500 licenser. l Jakten på de licensbelagda hjortdjuren Hjortdjurslicenserna 2010-2011 Jv-distrikt S Tavastland S Savolax Kajanaland M Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten N Tavastland N Karelen N Savolax Sv Österbotten Satakunta Nyland Eg Finland Hela landet Älg antal 1288 3184 5885 3546 2086 11980 11700 4713 1485 1793 3370 2652 2020,5 2704,5 1666 60073 börjar den sista lördagen i september, som i år infaller den 25 september. Älgen får jagas ända till den sista december medan jakten på de övriga hjortdjuren upphör den sista januari på nästa års sida. I Enontekis, Enare, Muonio och Utsjoki går älgjakten i år på försök i två perioder: 1-20 september samt 11 oktober till 30 november. Med det beviljade antalet licenser beräknas älgavskjutningen uppgå till ungefär 70 000 djur. I fjol fälldes 62 000 älgar. Utifrån det beviljade antalet licenser för vitsvansvilt beräknas avskjutningen landa på mellan 26 000 och 28 000 djur. Mest älglicenser i Lapplands distrikt I de tre nordligaste distrikten ­ Uleåborg, Kajanaland och Lappland ­ beviljades hälften Vitsvansvilt antal 5318 178 304 226 426 2810 85 358 4734 4275 7833 26547 Dovhjort antal 27 26 137 60 250 Skogsren antal 3 35 38
• K-Plussa-tarjous 69,Etusi 40,- NYT PLUSSA-ETUNA 3 kpl rst-teriä: 2 kpl 300 mm ja 1 kpl 150 mm EDUN ARVO 40,- ). Puukkosaha Nutool MPK920PLI Teho 920 W, sahausliikkeen pituus 29 mm. Vakioterät 1 kpl puu ja 1 kpl metalli. Tukeva laukku. 300163479 Hinta ilman K-Plussa-korttia 109,- Ketjutalja Kestävä talja erilaisiin nostotöihin. Mainio apuväline vaikkapa hirvimiehille. 1000 kg 3 m:n ketjulla. Jahtilaatikko, valkoinen Riistalaatikko jahtimiehelle. 11,90/kpl 44,90 Asekaappi Black Bear 6:lle aseelle Vahva rakenne 2,3 mm terästä. Mitat n. 140 x 36 x 26 cm. Paino n. 40 kg, väri musta. 300003104 179,- www.rautia.fi Metsastaja_5_2010_Rautia.indd 1 Tarjoukset voimassa 25.9.2010 saakka tai niin kauan kuin varatut erät riittävät. Metsästäjä 13.8.2010 09:34:02 l 5 l 2010 l 17
• Keijo Kapiainen, jaktchef, Uleåborgs jaktvårdsdistrikt Tar älgarna slut? ­ om svårigheten att räkna älgar i Uleåborgs distrikt 18 l Jägaren l 5 l 2010
• I norra Österbotten snackas det varje höst om älgarna, om det finns mycket av dem eller för litet. Under hela innevarande decennium har det språkats vid jägarbrasan och debatterats i tidningar och radio. I tio år har olyckskorpar kraxat att älgstammen kommer att krascha. Hannu Huttu Särskilt för de svåra ljusförhållandena under tidig gryning och sen skymning. Meostar R1 3-12x56 4C 4C 4K MEOPTA MEOSTAR ­KIKARSIKTEN Meostar R1r 3-12x56 4C Meostar R1r 3-12x56 4K ö Fö älj i Försäljning: Vapen Va - och sport- affärer i hela landet D VAPEN A F F Ä R M AR K U S R EMES OY N R www.remes.fi l Debatten om älgstammens storlek, som redan länge har pågått på olika arenor, har dessutom varit pinsam eftersom den ifrågasätter kompetensen hos dem som är ansvariga ­ distrikten och VFFI ­ för bedömningen älgstammens storlek. Men älgstammen har inte kollapsat. Tvärtom har det i olycksstatistiken satts nya rekord, vilket talar om för oss att det de facto finns för mycket älgar. På sätt och vis har jägarorganisationen misslyckats med att få ut informationen om storleken på älgstammen och sin egen syn på saken till jägarna. Styrelsen för Uleåborgs jaktvårdsdistrikt har hela tiden klart och tydligt signalerat att det finns för mycket älg och att jägarna borde ansöka om fler licenser. Ändå har det inte lämnats in tillräckligt med licensansökningar, har vi i vår efterklokhet kunnat konstatera, år efter år. Vad hänger då det hela upp sig på? Svårigheten att uppskatta stammarna Vid bedömningen av älgbeståndens storlek stöder vi oss på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets obskort, jägarnas egna bedömningar samt beräkningar gjorda av olika instanser. De beräknade värdena bygger på avskjutningen och produktionen av kalvar samt några andra nyckeltal för stammens struktur och uttaget. Lätt förenklat har vi beräknat hur många älgar det måste finnas för att den faktiska avskjutningen ska vara möjlig. Den här beräkningsmetoden Distriktet fungerar således klart och tydligt som en myndighet vid beviljandet av licenser ­ inte som någon intressebevakande organisation. Jägaren l 5 l 2010 l 19
• I Uleåborgs distrikt har jägarna år efter år lyckats fälla mellan 10 000 och 15 000 älgar utan att stammen skulle ha kollapsat har år efter år och i efterhand visat sig vara den mest tillförlitliga. Jägarnas egna uppskattningar har alltid varit rejält tilltagna i underkant. I Uleåborgs distrikt är det sannerligen inte lätt att uppskatta älgstammens storlek eftersom jaktföreningarnas jaktmarker är enormt stora, i synnerhet i de statliga markerna. I Uleåborgs distrikt har jägarna år efter år lyckats fälla mellan 10 000 och 15 000 älgar utan att stammen skulle ha kollapsat. Det säger sig självt att stammen måste ha varit ofattbart stor när den var som störst. Tätheten för hela distriktet måste ha legat på 8 till 10 älgar per tusen hektar medan målsättningen har varit tre älgar per tusen hektar. Kanske har jägarna haft svårt att medge att deras egen uppskattning har varit för låg trots att kalla fakta år efter år har sagt någonting annat. vett och vilja önskar hålla älgstammen allt för stor. Att det liksom handlar om en uppnådd förmån. Om älgstammen är stor så kan jägarna ägna sig åt jakten under hela säsongen. Det här är särskilt viktigt för dem som håller sig med älghund. Om det förhåller sig på det här sättet kan jag inte annat än beklaga. Men efter att ha följt med inläggen på hundorganisationernas webbsidor är slutsatsen oundviklig. Av webbinläggens innehåll och nivå ska vi förstås inte dra allt för långt gående slutsatser, men skriverierna säger tyvärr en hel del om de rådande attityderna. Helhetsbilden som de olika sajterna ger är rätt nedslående. Jägarna har inte till fullo insett det samhälleliga ansvar som var och en själv ska bära vid skötseln av viltet. distriktets ställning som licensbeviljare. Distriktet har absolut ingen uppgift som intressebevakare för jägarna utan ska ytterst verkställa samhällets vilja. Och denna vilja manifesterar sig i en rad uppställda målsättningar för älgstammens storlek. Främst är det jord- och skogsbruksministeriet som formulerar målsättningarna i sina resultatstyrningsdirektiv. Ofta är målsättningarna resultatet av olika överläggningar med jord- och skogsbruksorganisationerna och vägtrafikmyndigheterna. Jaktvårdsdistriktet ska de facto inte börja bekymra sig för älgstammen förrän i det skede då stammens framtid svävar i fara. Distriktet fungerar således klart och tydligt som en myndighet vid beviljandet av licenser ­ inte som någon intressebevakande organisation. Ska stammen vara för tät? Det är förstås fullt möjligt att jägarna med Licensbeviljarens roll Älgjägarna och älghundsägarna inser kanske inte alltid den fulla vidden av jaktvårds- "Älgvårdande" begränsningar Mellan älgjägarna och dem som utsätts för älgskador finns det dessutom skillnader i synsättet beträffande hur älgstammen ska beskattas. Det verkar ha legat i jägarnas intresse att höja stammens produktivitet med alla till buds stående medel. Markägarna, som ju är de som drabbas av älgskadorna, ställer sig ofta skarpt negativa till de här metoderna. Debatten och polemiken har ofta handlat om nivån på avskjutningen av älgkor. På kort sikt är det enkelt att höja produktiviteten genom att skjuta färre kor. På längre sikt och med tanke på skötseln av älgstammen är saken inte fullt så enkel. På sina håll har föreningarna gått till ytterligheter beträffande begränsningarna och försvårandet av jakten, och lägger i dagen en häpnadsväckande påhittighet. Det finns regioner där det är tillåtet att jaga älgkor för att efterkomma markägarnas önskemål. Men samtidigt begränsar man med olika knep jakten på kalvar, bland annat genom att förbjuda fällandet av tvillingar. Som en följd av detta förblir älgkorna oskjutna i trakter där produktiviteten är särskilt hög. Varenda ko har tvillingkalvar som sin livförsäkring. Men eftersom det ändå gäller att fälla vuxna älgar så blir resultatet ett alltför stort jakttryck på tjurarna. Förhållandet mellan kor och tjurar ligger strax under fyra, det vill säga att det går fyra älgkor på varje älgtjur. På kort sikt ger det här en stor avkastning, men forskarna har varnat för de långsiktiga konsekvenserna för stammens genetiska bas. Framtiden I Uleåborgs jaktvårdsdistrikt hoppas vi nu på att älgtätheten efter höstens jakt ska minska så pass kraftigt att den närmar sig målsättningen så att läget normaliserar sig. Samtidigt är det vår förhoppning att samhället ska betrakta jägarna som personer som sköter vår naturresurs. l Hämäläinen Asko 20 l Jägaren l 5 l 2010