• 5 / 2008
• Ledaren Simo Syrilä ordförande ödemarksråd Nu får distrikten visa vad de går för Statsrådets förordning om ändring av 28 § i jaktförordningen, som trädde i kraft den 1 augusti i år, var en väntad och välkommen reform. Handläggningen av rovdjursstöringarnas jaktlicenser överfördes från ministeriet till distriktsnivå. Licensernas orimligt långsamma handläggningsprocess har gett upphov till en fortlöpande hård kritik. De växande rovdjursbestånden har medfört allt fler ansökningar om jaktlicens. Pappershögarna på ministeriets bord har skjutit i höjden. Det ökade antalet rovdjur har resulterat i allt fler möten med människor och husdjur. Det är klart att det också förekommer fler s.k. störingar bland rovdjuren när dessa blir fler. Därtill har skyggheten för människor minskat hos rovdjuren när de inte mera känner sig hotade. Litet underligt känns det att de professionella ändringssökandena på vissa håll redan på förhand har dömt ut reformen som misslyckad. Syftet är väl att söka poäng i offentligheten eftersom budskap från nämnda håll som regel överskrider nyhetströskeln. Licensbesluten, särskilt de positiva, kommer att analyseras med förstoringsglas. Kurser för dessa ändringssökande lär redan hållas. Trots att platsen för handläggningen av pappren ändras har reglerna inte ändrats. Skillnaden jämfört med tidigare praxis är bara att besluten kommer snabbare. Jaktvårdsdistrikten blir inte licensautomater. Bara realistiska ansökningar godkänns. I distrikten har man bättre lokalkännedom än i Helsingfors. Trycket på distrikten kommer dock att vara hårt. Deras ställning och myndighetsroll stärks. Praxis vid licensbesluten ska vara enhetlig i hela landet. Styrningen blir fortsättningsvis kvar hos ministeriet. Med makten följer också ett ökat ansvar i distrikten. Praxis för beslutsfattandet bör övervägas noga i distrikten. Distriktets styrelse är måhända inte rätt organ för handläggning av rovdjurslicenser. Klokast vore att överföra dem till jaktchefen för beslut. Då är ansvaret klart beslutsfattarens och inte kollektivets. Då skulle jaktchefernas tjänsteställning understrykas ytterligare. I den obefogade förhandskritiken har uppmärksamheten och misstron fokuserats just till förtroendemannaförvaltningen. Grunden för dylik kritik skulle urholkas om beslutsfattaren klart är en tjänsteman. Å andra sidan: även förtroendemännen fattar sina beslut under tjänsteansvar. Viltförvaltningen arbetar öppet. Licensbesluten är offentliga. I någon form har alla förr eller senare tillgång till dem. Vid prövningen av licensbesluten bör det utredas vilka medel som har använts för att lösa rovdjursproblemen och vilka orsakerna till problemen är. I distrikten har det utförts förebyggande arbete, hållits kurser och bedrivits rådgivning med målet att inte behöva bevilja tillstånd för dödande eller fällande. Sådana beviljas endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning. Avsikten är också att vänja befolkningen vid samexistens med rovdjuren. En efterlängtad reform har realiserats. Jag är övertygad om att licensfrågorna kommer att skötas stilrent så att besluten håller även en mera kritisk granskning. Utöver trovärdigheten är här också fråga om hela den offentliga viltkoncernens existens. Inom våra jaktvårdsdistrikt finns det knowhow och stark yrkeskunskap för att sköta den nya utmaningen. G 2 Jägaren 5 / 2008
• Innehåll Nr 5 08.09.2008, 57. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 24.11.2008. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Jari Pigg Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2008/ JÄG08_05 Pärmfoto: Antti Saraja sida 10 Inventering av stora rovdjur i Kajanaland sida 16 Årsunge eller fjoling sida 22 Jakten på vitsvansvilt utreddes sida 28 Ljuddämparens inverkan på kulans hastighet och vapnets träffsäkerhet 58 Med Eki på vandring: Övernattning vid eld 62 Satellituppföljningen av skogsrenar ger värdefull info 66 Vilttriangelresultat 68 Resultaten av sjöfågelinventeringen 2008 72 Ålandsnytt 74 Småviltsjakten 2007 76 Älgflugan ­ ett plågoris för hjortdjur och människor 80 Det förnyade älgobskortet - början på effektiverad hälsovård för hjortdjur 82 Jacob Johan Maexmontan: Stövarjägare till kropp, liv och själ 86 Om jakten och naturen - ett läromedelspaket för skolorna 88 Försäljning av björn kräver Cites-tillstånd 90 Av kärlek till mat: Aila Hietala 92 Jägarorganisationen meddelar 96 Adresser 97 Affärer Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 4 Undantagslicenserna för stora rovdjur till jaktvårdsdistrikten: Grunderna för beviljandet har inte ändrats! 10 Inventering av stora rovdjur i Kajanaland: Färre vargar men fler lodjur och järvar 16 Årsunge eller fjoling 20 Älgstammen decimerad nästan till målsatt nivå: Antalet licenser för älgjakt som väntat på nedgång 22 Jakten på vitsvansvilt utreddes 28 Ljuddämparens inverkan på kulans hastighet och vapnets träffsäkerhet 34 SAKO - en del av det självständiga Finlands historia 38 Skjutbaneprojektet i Somerosvuori 42 Viljam Syynimaa - effektiv rovdjursjakt à la Härmälä 48 Olyckan kommer inte med röd luva på huvudet 50 Jakten på statens marker: Ordet ödemarksbruk bär på den finländska jaktens kärna 51 Toxoplasma parasiterar på viltet? 52 CIC:s 55 generalförsamling: "Jakt enligt principen för hållbart nyttjande främjar naturvården" Jägaren 5 / 2008 3
• Undantagslicenserna för stora rovdjur till jaktvårdsdistrikten: Grunderna för beviljandet har inte ändrats! I början av augusti trädde en ändring av 28 § i jaktförordningen i kraft som innebär att rutinen ändrades för beviljandet av undantagslicenser för dödande av så kallade problemrovdjur för att förebygga synnerligen betydande skada eller hot mot säkerheten. I enlighet med regeringsprogrammet överfördes beslutanderätten till viltbranschens regionala förvaltning, dvs jaktvårdsdistrikten. Syftet med ändringen är framförallt att göra handläggningen av undantagslicenserna snabbare. Ä ndringen av jaktförordningen har fått mycket lovord, framförallt av människor som är bosatta på landsbygden i områden med täta rovdjursstammar. Många hyser förhoppningar om att det nu äntligen ska gå lätt att få licenser till varje by. Å andra sidan, och minst lika mycket, har beslutet kritiserats och ifrågasatts av miljöorganisationerna, som är rädda för samma sak. I dessa förhoppningar och farhågor glömmer man bort det faktum att grunderna för beviljandet av undantagslicenser inte har ändrats det minsta! Samma kriterier ska uppfyllas För jaktvårdsdistriktens licensbeslut krävs exakt samma grunduppgifter som för ministeriets beslut. Fortsättningsvis är det fråga om tillämpning av Europeiska unionens habitatdirektiv. I den dom EG-domstolen gav om vargjakten i Finland konstaterades att licenspraxisen i Finland inte är alltför stram men inte heller alltför lös. Eftersom ett system som grundar sig på beslutsfattande i jaktvårdsdistrikten fastställdes i vargdomen blev det möjligt att med stöd av denna bygga upp ett system där besluten - såväl negativa som positiva - kommer i rimlig tid. Ministeriets permanenta föreskrift om förfarandet för jaktlicenser inklusive bilaga styr och binder jaktvårdsdistrikten vid deras prövning av licenser. Vid eliminerandet av s.k. problemrovdjur ska det först utredas vilket problem eller vilken skada djuret orsakar. Sökanden ska kunna konkretisera detta genom att t.ex. påvisa djurets regelbundna rörelser på gårdar eller i närheten av husdjurens inhägnader. Ofta är man t.o.m. tvungen att vänta på att skadorna uppstår. Hotet ska därtill vara konkret och direkt. Beslut kan inte fattas utgående från tro och antaganden. Det ska finnas ett dokumenterat bevis på det hot som ska behandlas. För det andra ska det utredas om det problem 4 Jägaren 5 / 2008 Jaakko Ojala
• rovdjuret ifråga orsakar kan lösas på något annat sätt än genom att döda. Sådana s.k. andra tillfredsställande lösningar kan exempelvis vara elstängsel, skrämmande eller fördrivande av djuret. Först när den prövning och bevisning som förutsätts i den stående föreskriften och dess bilaga har uppfyllts och förutsättningarna för beviljandet av en positiv undantagslicens föreligger kan licensen beviljas. Om förutsättningarna inte uppfylls är beslutet negativt. Det är skäl att påminna jägarna om att de undantagslicenser jaktvårdsdistrikten framöver beviljar inte överhuvudtaget är jaktlicenser utan tillstånd att eliminera ett visst specificerat djur. Förenklat kunde man säga att djurindividen genom sitt beteende - trots att det skett omedvetet och i och för sig oförskyllt - själv har dragit på sig stämpeln "problemrovdjur" och på så sätt startat den process som lett till beslutet om undantagslicens. De s.k. "stamförvaltningslicenserna", som beviljas med stöd av JF 28 § 1 mom. 4 punkten under traditionella jakttider är fokuserade till djurpopulationen och härvid används normala jaktliga medel och metoder. Arternas förvaltningsplaner styr användningen och fokuseringen av dessa licenser. Förhoppningarna om och farhågorna för att det nu ska gå lättare att få jaktlicenser av jaktvårdsdistriktet än tidigare av ministeriet är således på helt fel spår. Den viktigaste fördelen med ändringen är att beslutsprocessen blir snabbare. Det är helt klart att tiderna för handläggningen av undantagslicenser blir kortare eftersom antalet beslutsfattare nu är 15 mot tidigare en och beslutsfattaren finns mycket närmare hotet eller den skadelidande. En annan fördel är givetvis att det regionala jaktvårdsdistriktet som regel har en ytterst god lokalkännedom om såväl förhållanden som viltstammar i området. Huvudet kallt Ändringen av förordningen känns stor och betydelsefull - vilket den onekligen också är. Ändringen för med sig inte bara mera makt än tidigare utan också mera ansvar för jaktvårdsdistriktet och framförallt för dess chef, som inom sitt område innehar den bästa sakkunskapen för en objektiv licensprövning. Men även om ansvaret för fattandet av besluten vilar på jaktchefen är ansvaret för produktionen av det material som behövs för detta vårt gemensamma. Ändringen är en stor gemensam utmaning för jägarkåren och jaktförvaltningen ­ "den offentliga jaktkoncernen", som omfattar jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten, jaktvårdsföreningarna, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Skogsforskningsinstitutet och Forststyrelsen. Med gemensam produktion av information, öppen interaktion och genom att följa avtalade spelregler drar vi åt samma håll och sköter denna viktiga samhällsuppgift exemplariskt. G Christian Krogell biträdande avdelningschef jord- och skogsbruksministeriet/fiske- och viltavdelningen Med stöd av jaktlicens tillåten jakt FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att för jakt på europeisk bäver, östersjövikare och gråsäl, utter, brunbjörn, lo och varg som bedrivs med stöd av jaktlicens ge följande föreskrifter som gäller begränsningar av jakt, förutsättningar för beviljande av jaktlicens, handlingssättet vid beviljande av jaktlicens samt redogörelsen som ska avges om den tillåtna jakten: EUROPEISK BÄVER Största tillåtna fångstantal. Med stöd av jaktlicenser som beviljas av Satakunta jaktvårdsdistrikt under perioden 20.8. ­ 30.4. får fällas högst 250 europeiska bävrar. Övriga jaktvårdsdistrikt under perioden 20.8. ­ 30.4. får bevilja licenser för jakt efter europeisk bäver endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning för att förebygga betydande skador. ÖSTERSJÖVIKARE OCH GRÅSÄL 1. Östersjövikare Tills vidare ska licenser för jakt efter östersjövikare inte beviljas. 2. Gråsäl Antalet gråsälar som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten får uppgå till högst: Stamförvaltningsregionen för Bottenviken-Kvarken: Lapplands jaktvårdsdistrikt 90 st. Uleåborgs jaktvårdsdistrikt 105 st. Österbottens jaktvårdsdistrikt 70 st. Sv. Österbottens jaktvårdsdistrikt 180 st. Stamförvaltningsregionen för Sydvästra Finland: Satakunta jaktvårdsdistrikt 80 st. Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt 100 st. Stamförvaltningsregionen för Finska viken: Nylands jaktvårdsdistrikt 35 st. Kymmene jaktvårdsdistrikt 25 st. I Licenser ska inte beviljas för områden som ligger utanför stamförvaltningsregionerna. Jaktlicens beviljad av jaktvårdsdistrikten kan användas inom stamförvaltningsregionen under förutsättning att sökanden har jakträtt till det aktuella området. Jaktvårdsdistrikten ska ge sökande anvisningar så att licens ansöks om skriftligen i enlighet med 2 § 3 mom. i jaktförordningen hos det jaktvårdsdistrikt, till vars område huvuddelen av det jaktområde som avses i licensansökan hör. Om en ansökan lämnas in till ett jaktvårdsdistrikt, till vars område huvuddelen av det jaktområde som avses i licensansökan inte hör, ska ansökan överföras till det behöriga jaktvårdsdistriktet i enlighet med 21 § i förvaltningslagen. I I övriga jaktvårdsdistrikt än de som nämns ovan ska licenser för fångst av gråsäl inte beviljas. I I jaktlicenser för gråsäl ska inkluderas en bestämmelse om att licenshavaren ska underrätta jaktvårdsdistriktet om utfallet av den med stöd av jaktlicensen bedrivna jakten inom sju dagar efter att ett djur har fällts. Om det handlar om jaktlicens för flera gråsälar ska anmälan göras separat för varje fälld gråsäl inom sju dagar efter att djuret fälldes. I På de fällda gråsälarna ska tas prover som direkt skickas för undersökning till vilt- och fiskeriforskningsinstitutet enligt institutets anvisningar. UTTER Största tillåtna fångstantal. Antalet uttrar som fälls med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § 1 mom. punkt 2 får uppgå till högst: Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet uttrar som fälls uppgå till högst 20. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet uttrar som fälls uppgå till sammanlagt högst 20. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt får antalet uttrar som fälls uppgå till sammanlagt högst 15. 2. Licenser för jakt efter utter kan beviljas av jaktvårdsdistrikten endast om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning för att förebygga särskilt betydande skador Vesa Ruusila forskningsdirektör Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Jari Pigg verksamhetsledare Jägarnas centralorganisation Bilaga 1 JAKTVÅRDSDISTRIKTENS KONTROLLISTA FÖR HANDLÄGGNINGEN AV JAKTLICENSER I ENLIGHET MED 28 § 1 MOM. PUNKT 1­3 I JAKTVÅRDSFÖRORDNINGEN 1. DJURART 2. ANTAL OBSERVATIONER/PERIOD 3. NOGGRANN REDOGÖRELSE FÖR DJURETS/DJURENS FÖREKOMST OCH RÖRELSER i. karta 1:200 000 (GT) 4. SPECIFICERAD OBSERVATION i. observation (iakttagelse/spår/hörsägen) ii. observerat av vem/datum iii. tidpunkt iv. område/by/lägenhet v. rovdjurskontaktmannens utlåtande/ identifiering/djurets kännetecken vii. rovdjurskontaktmannens kontaktinformation 5. SKADA/PROBLEM/MISSFÖRHÅLLANDE SOM KONSTATERATS i. skadeobjekt märkta på kartan (1:200 000 GT) ii. områden med särskilt betydande risker utmärkta på kartan 6. KONSTATERANDE/PÅVISANDE AV PROBLEMET/UTLÅTANDE OM PROBLEMET 7. ÅTGÄRDER SOM VIDTAGITS FÖR ATT UNDVIKA PROBLEMET i. åtgärd/tidpunkt ii. åtgärd/tidpunkt iii. vem som vidtagit åtgärden 8. BEDÖMNING AV ÅTGÄRDERNAS EFFEKTER 9. ANNAN TILLFREDSSTÄLLANDE LÖSNING OCH DESS TILLÄMPBARHET FÖR ATT ELIMINERA PROBLEMET 10. VERKNINGAR PÅ EN GYNNSAM SKYDDSNIVÅ (HÄNVISNING TILL MMM:S PERMANENTA FÖRESKRIFT Dnr 1735/720/2008) Det är fråga om myndighetsbeslut Jaktvårdsdistrikten kritiseras ofta för att de skulle driva jägarnas intressen. Så här är det givetvis inte utan jaktvårdsdistriktet är den regionala jaktmyndigheten som prövar undantagslicensen och fattar beslutet under tjänsteansvar. Myndigheten eller tjänstemannen vid denna driver inte någon enskild parts sak utan verkställer lagstiftarens vilja enligt hela samhällets krav och intressen. Därtill bör alla komma ihåg att jaktvårdsdistriktens händer i varje fall är bundna av ministeriets föreskrifter som fastställer det största tillåtna antalet djur som får fällas av respektive art och omfattar all den mortalitet som orsakas av människan. Dessa maximala tillåtna avskjutningsvolymer grundar sig på uppskattningar av stammarna som producerats av VFFI. Den av ministeriet fastställda största tillåtna avskjutningen gäller för hela jaktåret. Jaktvårdsdistrikten bör hålla sig inom dessa fastställda gränser. Även detta leder till att det inte lönar sig att bevilja licenser på alltför lösa grunder, för sådana kan vara borta från verkligt allvarliga skadefall. På samma sätt som undantagslicenserna förutsätter också stamförvaltningslicenserna att stamtätheten är dokumenterad. Inte heller i det här fallet räcker tro och antaganden till som grund, utan den största tillåtna avskjutningen grundar sig på VFFI:s uppskattning av stammarna. Det är för detta syfte viltforskningen behöver ett fungerande och aktivt nätverk av observatörer i jaktvårdsföreningarna. Jägaren 5 / 2008 5
• på fisk- och kräftodling i dammar. Jakt efter utter bör inte tillåtas i naturliga vatten. 3. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 4. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens leverera en kopia av licensen till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation samt vid utgången av jaktsäsongen för utter en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade licenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 5. Vid beviljandet av jaktlicens ska därtill iakttas jord- och skogsbruksministeriets föreskrift av den 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. BRUNBJÖRN 1. Största tillåtna fångstantal. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt, får antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § eller med stöd av det som bestäms i 5 § i jaktförordningen uppgå till högst 44. I Av nämnda totala antal på 44 brunbjörnar får antalet fällda brunbjörnar på renskötselområdet, i anslutning till så kallad avbruten jakt, i enlighet med 5 § i jaktförordningen (under perioden 20.8­31.10) uppgå till högst 26 enligt följande: östra renskötselområdet västra renskötselområdet 20 6 censer är inte en kvot som måste uppfyllas. Målet med föreskriften är att en gynnsam skyddsnivå för björnstammen kan hållas. Jaktvårdsdistriktet ska utreda från fall till fall om de förutsättningar som är ett villkor för beviljandet av jaktlicens föreligger. 4. Licenserna för jakt efter brunbjörn i det syfte som avses i jaktförordningens 28 § 1 mom. punkt 4 bör begränsas till avlivande av specifika enskilda individer och till maximalt en jaktvårdsförenings område eller ett i övrigt klart definierbart högst 300 000 ha stort enhetligt område för skötsel av björnstammen. I det syfte som avses i 28 § 1 mom. 4 punkten i jaktförordningen beviljad jaktlicens kan inte efter beviljandet bytas till annan individ eller annat område. 5. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 6. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet brunbjörnar som har avlivats med stöd av de undantagstillstånd som har beviljats efter att dessa föreskrifter getts enligt jaktlagens (615/1993) 41 § 2 mom. eller polislagens (493/7.4.1995) 25 § eller övriga av människor oavsiktligt eller avsiktligt dödade brunbjörnar som efter dessa föreskrifter man fått vetskap om, som ett avdrag från det antal brunbjörnar som får fällas med stöd av jaktlicenser. 7. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens leverera till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 8. Vid beviljandet av jaktlicens ska därtill iakttas jord- och skogsbruksministeriets föreskrift av den 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. LO I Denna föreskrift gäller bara förfarande i enlighet med 28 § 1 mom. punkt 1­3. När det gäller stamförvaltningsmässiga licenser i enlighet med 28 § 1 mom. 4 punkten utfärdar ministeriet en särskilt föreskrift när Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets detaljerade utlåtande är klart. 1. Största tillåtna fångstantal. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt, får antalet lodjur som får fällas med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 28 § 1 mom. punkt 1­3 uppgå till högst 10. Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet lodjur som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § 1 mom. punkt 1-3 i jaktförordningen uppgå till högst 5. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet lodjur som får fällas med stöd av licenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt 28 § 1 mom. punkt 1-3 i jaktförordningen uppgå till högst 5. 2. Antalet lodjur som får fällas med stöd av jaktlicenser är inte en kvot som måste uppfyllas. Målet med föreskriften är att en gynnsam skyddsnivå för lostammen kan hållas. Jaktvårdsdistriktet ska utreda från fall till fall om de förutsättningar som är ett villkor för beviljandet av jaktlicens föreligger. 3. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 4. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet lodjur som efter att denna föreskrift getts har avlivats med stöd av undantagstillstånd som beviljats enligt polislagens (493/7.4.1995) 25 §, och även övriga av människor avsiktligt eller oavsiktligt dödade lodjur som kommit till kännedom, som ett avdrag från det antal lodjur som får fällas med stöd av jaktlicenser. 5. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens leverera till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitat- direktivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 6. Vid beviljandet av jaktlicens ska därtill iakttas jord- och skogsbruksministeriets föreskrift av den 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. VARG 1. Största tillåtna fångstantal. Norra Finland: I I Norra Finland, i det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt får antalet vargar som fälls med stöd av jaktlicenser beviljade av jaktvårdsdistrikten uppgå till sammanlagt högst 10, varav av nämnda antal får antalet vargar som fälls med stöd av jaktlicenser som beviljats av jaktvårdsdistrikten enligt jaktförordningens 1 § i renskötselområdet uppgå till högst 7. Av nämnda totala antal på 10 vargar står därmed minst 3 jaktlicenser till förfogande i enlighet med 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen för det område i Norra Finland som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt. Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet vargar som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen uppgå till högst 10. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet vargar som får fällas med stöd av licenser beviljade av jaktvårdsdistrikten enligt 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen uppgå till högst 4. 2. Antalet vargar som får fällas med stöd av jaktlicenser är inte en kvot som måste uppfyllas. Målet med föreskriften är att en gynnsam skyddsnivå för vargstammen kan hållas. Jaktvårdsdistriktet ska utreda från fall till fall om de förutsättningar som är ett villkor för beviljandet av jaktlicens föreligger. 3. Så kallade stamförvaltningsmässiga jaktlicenser i enlighet med 28 § 2 mom. 4 punkten i jaktförordningen ska inte beviljas för varg. 4. I beslutet om jaktlicensen ska grunderna för beviljandet av licensen nämnas separat för varje enskild individ. 5. Jaktvårdsdistrikten bör beakta den extra avgång som omfattar antalet vargar som efter att denna föreskrift getts har avlivats med stöd av undantagstillstånd som beviljats enligt polislagens (493/7.4.1995) 25 §, och även övriga av människor avsiktligt eller oavsiktligt dödade lodjur som kommit till kännedom, som ett avdrag från det antal vargar som får fällas med stöd av jaktlicenser. 6. Jaktvårdsdistrikten ska efter beviljandet av jaktlicens leverera till jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation en kopia av licensen samt vid utgången av jaktsäsongen en redogörelse enligt artikel 16.2 i habitatdirektivet med uppgifter om antalet beviljade jaktlicenser, grunderna för beviljandet av respektive licens samt utfallet av jakten. 7. När det gäller jaktlicenserna för varg kan denna föreskrift kompletteras med utgångspunkt i preciserade stamuppgifter från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet innan jakttiden utgår. 8. Vid beviljandet av jaktlicens ska därtill iakttas jord- och skogsbruksministeriets föreskrift av den 1.8.2008 (Dnr 1735/720/2008) om jakt som ska tillåtas med stöd av jaktlicens. I övrigt ska vid beviljandet av jaktlicenser följas bestämmelserna i jaktlagen och jaktförordningen. I Av nämnda totala antal på 44 brunbjörnar får antalet brunbjörnar som fällts utanför renskötselområdet i det syfte som nämns i 28 § i mom. 4 punkten i jaktförordningen (s.k. stamförvaltningsmässiga licenser under perioden 20.8­31.10) inom området för etablerad stam i Kajanalands jaktvårdsdistrikt uppgå till högst 9. I Av nämnda totala antal på 44 brunbjörnar står därmed minst 9 jaktlicenser till förfogande för det område som utgörs av Lapplands, Uleåborgs och Kajanalands jaktvårdsdistrikt i enlighet med 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen. Östra Finland: I I Östra Finland, i det område som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt, får antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § i jaktförordningen uppgå till högst 54. I Av nämnda totala antal på 54 brunbjörnar får antalet brunbjörnar som fällts i det syfte som nämns i 28 § i mom. 4 punkten i jaktförordningen (s.k. stamförvaltningsmässiga licenser under perioden 20.8­31.10) inom området för etablerad stam i det område som hör till Norra Karelens, Kymmene och Södra Savolax jaktvårdsdistrikt uppgå till högst 49 av ovan nämnda totala antal enligt följande: Norra Karelens jaktvårdsdistrikt högst Kymmene jaktvårdsdistrikt högst Södra Savolax jaktvårdsdistrikt högst 42. 5. 2. I Av nämnda totala antal på 54 brunbjörnar står därmed minst 5 jaktlicenser till förfogande för det område i Östra Finland som utgörs av Södra Savolax, Mellersta Finlands, Kymmene, Norra Savolax och Norra Karelens jaktvårdsdistrikt i enlighet med 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen. Västra Finland: I I Västra Finland, i det område som utgörs av Södra Tavastlands, Norra Tavastlands, Österbottens, Sv. Österbottens, Satakunda, Nylands och Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt, får antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av licenser beviljade enligt 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen uppgå till högst 2. I Så kallade stamförvaltningsmässiga licenser får inte beviljas i dessa jaktvårdsdistrikt. 2. När den regionala kvot som fastställts i 5 § i jaktförordningen har uppfyllts ska Lapplands jaktvårdsdistrikt informera jord- och skogsbruksministeriet och Jägarnas centralorganisation om utfallet kommunvis. 3. Antalet brunbjörnar som får fällas med stöd av jaktli- 6 Jägaren 5 / 2008
• JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET 1.8.2008 Giltighetstid: Tills vidare FÖRESKRIFT Dnr 1735/720/2008 Jakt som får bedrivas med stöd av jaktlicens enligt 28 § i jaktförordningen FÖRESKRIFT Jord- och skogsbruksministeriet har beslutat att utfärda följande föreskrifter om begränsning av jakt som får bedrivas med stöd av jaktlicens, förutsättningar för beviljande av jaktlicens och processer som ska iakttas vid beviljande av jaktlicens. Denna föreskrift är i kraft tills vidare och gäller sådan licensbelagd jakt som avses i 28 § i jaktförordningen (489/2008, utfärdad 10.7.2008). Utöver denna föreskrift meddelas årligen separata föreskrifter om enskilda arter som gäller högst i ett jaktår. I dessa föreskrifter fastställs de regionala övre gränserna för jaktvårdsdistrikten när det gäller antalet individer per art som får jagas med stöd av jaktlicenser. Genom dessa föreskrifter begränsas också vid behov de särskilda undantagsgrunderna, som nämns i 28 § i jaktförordningen, med stöd av vilka jaktlicenser kan beviljas 3. På grund av tvingande skäl trygga folkhälsan, den allmänna säkerheten eller ett annat mycket viktigt allmänt intresse, inklusive sociala och ekonomiska orsaker, samt om avvikelsen medför synnerligen viktig nytta för omgivningen I specificering av folkhälsa eller allmän säkerhet som man särskilt avser att trygga genom att döda en art som ska skyddas I bedömning av sannolikheten att folkhälsan eller den allmänna säkerheten äventyras I specificering av ett annat mycket viktigt skäl som är av tvingande karaktär med tanke på ett allmänt intresse (inklusive ekonomiska och sociala orsaker) I specificering av synnerligen viktig nytta för omgivningen. I Om dessa punkter inte uppfylls och om det inte är frågan om en omedelbar händelse ska tillstånd att jaga den art som ansökan gäller, inte beviljas. B) Undantagsgrund 4 i 28 § 1 mom. i jaktförordningen (att selektivt och begränsat i noggrant övervakade förhållanden eliminera vissa individer) I Enligt de årliga föreskrifterna tillämpas undantagsgrunden om enskilda arter endast i de jaktvårdsdistrikt där det utgående från vilt- och fiskeriforskningsinstitutets beståndsuppskattning kan anses finnas en tillräckligt talrik stam eller där uppskattningen visar en betydande tillväxt av stammen. I Undantagsgrunden kan endast tillämpas på sådana arter vars stam i hela Finland, utgående från vilt- och fiskeriforskningsinstitutets beståndsuppskattning, kan anses vara tillräckligt stor och förvaltning av stammen är möjlig enligt förvaltningsplanerna eller artens förvaltning förutsätter att individer av arten elimineras också när det på grund av stammens täthet och/eller individantal är omöjligt att ange en bestämd individ för vilken det särskilt kunde påvisas att undantagsgrunderna enligt 28 § 1 mom. 1­3 punkten uppfylls. I Tillämpningen av undantagsgrunden ska överensstämma med riktlinjerna för de artspecifika förvaltningsplanerna och stödja skydd och förvaltning av arter enligt 28 § i jaktförordningen. Grunderna som anknyter till de artspecifika förvaltningsplanerna ska antecknas i beslutet om jakttillstånd. 3) Annan tillfredsställande lösning I Jaktvårdsdistriktet ska innan jaktlicens beviljas för varje enskild licens utreda om det finns en annan tillfredsställande lösning för beviljande av jaktlicens enligt 28 § 1 mom. 1­4 punkten och i jaktlicensbeslutet anteckna de centrala punkterna i utredningen. Om utredningen visar att det finns andra tillfredsställande lösningar i fråga om en viss licensansökan ska jaktlicens inte beviljas. A) Undantagsgrunder 1­3 I I fråga om undantagsgrund 1 ska jaktvårdsdistriktet utreda om den art som är föremål för skydd (annan art) i ett beslut enligt denna punkt är av sådan natur att denna arts skyddsnivå kan förbättras endast genom att tillåta jakt på en art nämnd i 28 § i jaktförordningen (varg, björn, lodjur, utter). Om den art som är föremål för skydd (annan art) i beslutet är en viltart, ska jaktvårdsdistriktet först utreda om begränsning av jakt på denna art kan betraktas som en annan tillfredsställande lösning. Om den art som utgör grund för beslutet är en art som avses i naturvårdslagen ska jaktvårdsdistriktet begära ett utlåtande i ärendet från en behörig regional miljöcentral. I I fråga om undantagsgrund 2 ska jaktvårdsdistriktet utreda vilka metoder som överhuvudtaget finns att tillgå för att förebygga sådan skada som anges i ansökan och hur de lämpar sig för den situation som avses i ansökan. Likväl ska jaktvårdsdistriktet utreda vilka andra tillfredsställande lösningar som redan har tillämpats på den situation som avses i ansökan (till exempel fördrivning med olika metoder, inhägnande för att skydda husdjur, elstängsel osv.) och vilka resultat dessa har gett. I En motsvarande utredning ska göras i fråga om undantagsgrund 3. B) Undantagsgrund 4 I Jaktvårdsdistriktet ska innan jaktlicens beviljas utreda om det finns en annan tillfredsställande lösning för beviljande av jaktlicens enligt 28 § 1 mom. 4 punkten med beaktande av de mål som uppställts i artens förvaltningsplan och andra alternativa lösningar. 4) Beviljande av jaktlicens I Då de ovan relaterade kriterierna uppfylls kan jaktvårdsdistriktet bevilja jaktlicenser enligt den regionala övre gränsen och de övriga föreskrifterna. Beviljandet av jaktlicens ska övervägas från fall till fall, och i regel kan tillstånd att bedriva jakt med stöd av en och samma jaktlicens beviljas för jakt på en enda individ av en art enligt 28 § i jaktförordningen. I I jaktlicensbeslutet ska i fråga om den gynnsamma skyddsnivån hänvisas till den separata regionala övre gräns som jord- och skogsbruksministeriet har fastställt för varje enskild art. I Av beslut om jaktlicens som fattats med stöd av 28 § 1 mom. punkt 1­3 i jaktförordningen ska framgå de viktigaste punkterna i prövningsförfarandet, vilket förutsätts i kontrollistan i bilaga 1 till denna föreskrift. I Jaktlicens ska beviljas endast för ett begränsat område med beaktande av undantagsgrunderna enligt 28 § 1 mom., punkt 1­3 i jaktförordningen, och, när det gäller undantagsgrunden enligt punkt 4, de mål som ingår i artens förvaltningsplan. I De licenser som beviljats i enlighet med de ovan nämnda undantagsgrunderna och som avses i 28 § punkt 1-3 i jaktförordningen ska begränsas snävt regionalt på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av var det objekt/de objekt som ska skyddas, ligger. I Jaktlicenserna enligt undantagsgrunderna 2-3 ska endast gälla omedelbara händelser som uppfyller kriterierna enligt undantagsgrunderna 2-3. Jaktlicenserna ska vara tidsbestämda och högst två veckor långa. En outnyttjad jaktlicens kan beviljas på nytt. En tidsbestämd jaktlicens kan förnyas att gälla samma fall om den även då uppfyller kriterierna i denna föreskrift. I Jaktvårdsdistriktet ska bevilja jaktlicenser enbart för de områden där arten förekommer frekvent eller så att licenserna i regel riktas mot individer som regelbundet rör sig i närheten av permanent bosättning, i närheten av potentiellt skadeobjekt eller orsakar befogad oro bland den lokala befolkningen. 5) Övrigt I I villkoren för en jaktlicens ska förutsättas att nödvändiga prov tas på de individer som tillåts för jakt med stöd av jaktlicenserna och att dessa prov avgiftsfritt skickas direkt till vilt- och fiskeriforskningsinstitutet för undersökning enligt institutets anvisningar. I I villkoren för en jaktlicens som beviljats med stöd av 28 § 1 mom. punkt 1­3 ska förutsättas att namnen på de personer som deltar i jakten anmäls till polisinrättningen i den aktuella häraden innan jaktåtgärder vidtas. Därtill ska varje avfärd till jakt och område som är föremål för jakten i förväg anmälas separat till polisinrättningen. Om jakten bedrivs i gränszonen eller i närheten av denna ska avfärd till jakt och det område som är föremål för jakten även anmälas till Gränsbevakningsväsendet. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila Konsultativ tjänsteman Sami Niemi Denna föreskrift upphäver den permanenta föreskrift som utfärdades 1.10.2007 (2611/720/2007). 1) Gynnsam skyddsnivå I De regionala övre gränser gällande individer som får jagas med stöd av jaktlicens, vilka fastställs för jaktvårdsdistrikten genom separata föreskrifter baserar sig på information från vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. När den regionala övre gränsen fastställs i jord- och skogsbruksministeriets årliga separata föreskrifter har den regionala övre gränsens inverkan på varje arts gynnsamma skyddsnivå redan beaktats och vidare har det säkrats att ett eventuellt beviljande av jaktlicens inte äventyrar den gynnsamma skyddsnivån för den art som avvikelsen gäller. 2) Utredning av undantagsgrunderna enligt 28 § 1 mom. i jaktförordningen A) Undantagsgrunderna i 28 § 1 mom. 1­3 punkten i jaktförordningen I Innan jaktvårdsdistriktet beviljar jaktlicenser ska det utreda följande aspekter som anges i punkt 1­3 om undantagsgrunder samt anteckna i jaktlicensbeslutet de motiveringar som baserar sig på utredningen. 1. Bevara vild fauna eller flora specificering av nyttan för vild fauna eller flora och I bedömning av på vilket sätt avvikelse från skyddet av en art som avses i 28 § i jaktförordningen förbättrar tillståndet för den art för vars skydd tillstånd ansöks I Om specificeringen och bedömningen visar att nyttan för den art som ska skyddas inte är tillräcklig, ska tillstånd att jaga den art som ansökan gäller inte beviljas. 2. Förebygga särskilt betydande skada specificering av den särskilt betydande skadan I specificering av det potentiella skadeområdet (skadeobjekten) utgående från uppföljningsinformation och sådana skador som eventuellt redan har uppstått I omfattningen av den skada som man försöker förebygga genom jakt på en art som nämns i 28 § i jaktförordningen och I bedömning av sannolikheten att skaderisken realiseras eller för att skadan kommer att upprepas. I Om det inte handlar om en omedelbar händelse där den individ/de individer som ansökan gäller, kommer att orsaka särskilt betydande skada eller risk för skada som man försöker bekämpa, ska tillstånd att jaga den art som ansökan gäller inte beviljas. Jägaren 5 / 2008 7
• Från Erätukku TOPPRODUKTER TILL NETTOPRIS! Nu är det dags att skaffa sig den bästa utrustningen för höstens jakt ­ från Erätukku får du högsta kvalitet till marknadens lägsta priser. Utnyttja den nya, förmånliga Erätukku-finansieringen. av Erätukkus förnyade nätbutik UN EKON DE OM R 3/2 SÖK ISK 00 NIN 8 G ite · Tekn i s k t al t s -f ör h å l l an · Utmärkta pris/kvalitetsförhållanden · Tekniskt avancerade produkter · Branschens ledande nätbutik (Ekonomisk undersökning 3/2008) ag G tom 60 d de Nominell årsränta för finansiering av 1000 på 12 månader betalningstid är 19,1 %. Sökanden bör vara minst 18 år och kreditinformation bör vara i sin ordning. Ny, ig förmånlig Erätukkufinansiering UK K U -F IN A N ER SI IN Så här fungerar Erätukku-finansieringen: · Lätt och snabb att söka, flexibel · Fungerar i Erätukkus telefonförsäljning, nätbutiken och i butikerna · Du får alltid en faktura vid inköp, som du kan betala t om förfallodagen eller betala med delbetalning utan att meddela separat · T om 60 dagar räntefri betalningstid · Tryggt sätt att betala · Återbetalning med de belopp du själv önskar · Kreditgräns 1000 · 2 räntefria månader per år UL ÅBORG, Alasint ULEÅBORG, Alasintie 8 | VANDA, Valimotie 27 | TAMMERFORS, Pos ijärvenkatu 4 | HAPARANDA, Ikano-huset | VILLMANSTRAND, Kauppiaankatu 2 as VANDA, Valimoti 27 TAMMERFORS, Possijärvenk otie MERFOR i nkatu H ARAN A kano-huse ARAND kano-huset V LLMANSTRAND, Kauppiaanka R ANSTRA uppiaan anc ar e rad · et rä nte fr i b U tm v ärk t pris/k ERÄTUKKU EXPANDERADE IGEN! al n ing Erätukkus nya butik i Villmanstrand! Invigningen lockade massor av kunder för att bekanta sig med det mångsidiga produktsortimentet. s tid ER ÄT I lottdragningen på Jaktmässan gick huvudpriset till Toni Tanttu som får en Can-Am 800 cm3 till sin användning mellan 1.8 till 31.12.2008. Vi gratulerar vinnaren!
• UK K U - FIN A N S Populärast i Finland! MOTSVARANDE 249,leveranskostnader Skyddande krage, insida av värmande fleece. Extra starka textilläderförstärkningar. Vatten- och vindtätt samt andande AIR-TEX-membran i jacka och byxor, tejpade sömmar. Ljudlöst och extra slitstarkt yttyg. Luftigt nätfoder, snyggt ruttyg på jackans överdel. Praktisk bröstficka under vindlistan, jackan behöver inte öppnas. Mångsidiga och funktionella fickor, jacka 10 st, byxor 4 st. Fickor för t ex mobilen eller GPS. Alla fickor med AIR-TEX­membran, håller innehållet torrt. Uppvärmingsfickor med insida av fleece. Extra starka dragkedjor. Ventilering under armarna och på höfterna. Justerbar midja och nederkant. Skyddsfärg designad för finsk skog. DropStop­ytbehandling i jacka och byxor. Åtstramning i byxben. inkl. förmånspaket JAHTIJAKT AIR-TEX ­STÄLL 149,- Snygg med säker funktionalitet! Finlands mest populära jaktställ, som var först att vinna jägarnas förtroende. Kärnan för egenskaperna är det testade AIR-TEX-membranet, vars vattentäthet och andningsförmåga är av högsta klass. Funktionaliteten och det förmånliga priset har gjort detta ställ till en favorit hos jägarna. Storlekar: XXS­XXXL Er Erätukkus förmånspaket 0,- [värde 89,-] Säkerhetsväst Flanellskjorta För jakt och fritid. Kvalitetsbomull. Nytt snyggt utseende. Två bröstfickor. Förlängd nertill, döljer ryggen. Reflexband fram- och baktill. Synlig signalfärg, snabbfästen. TEKNISK KOMFORT -membran Vattentätt och andande, ett specialmembran designat för jakt- och fritidsklädsel i samarbetemed testlaboratorier och användare. Mest nöjda med vattentätheten och andningsförmågan i sina membranprodukter är användarna av AIR-TEX-membranprodukter. (2004 Ekonomisk undersökning, 2006 Jaktklädselundersökning) Vändbar mössa Jakthandskar Praktiska jakthandskar för jakten. AIR-TEX-membran, händig vändegenskap. Beställ www.eratukku.fi eller ring 020 747 7000 (må­fre 9­17) ULEÅ RG lasintie ULEÅBORG Alasinti ULEÅBORG, Alasintie 8 EÅBORG, s VAND VANDA, Valimotie 27 N alimotie 27 imot e TAMMERFORS, Poss järvenk t TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 M FORS ss venk HAPARANDA, Ikano-huse HAPARANDA, Ikano-huset APARA A, k -hus VILLMANS RAND, Kauppiaankatu VILLMANSTRAND, Kauppiaankatu 2 LLMAN D u n ER I IN G tom 60 ag a JÄGARNAS STORFAVORIT FÖR ETT TOPPRIS! t r rä nte fr i be al n ing s tid ER d ÄT
• Inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland: Färre vargar men fler lodjur och järvar 10 Jägaren 5 / 2008 Hannu Huttu
• Kajanalands jaktvårdsdistrikt ordnade tillsammans med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet den första mars 2008 en terränginventering av stora rovdjur som grundade sig på snöspår. Målet var att få tillförlitliga uppgifter om antalet stora rovdjur i Kajanaland samt att samtidigt utveckla inventeringsmetoden ifråga. I operationen deltog omkring 1200 jägare med 500 snöskotrar och 400 bilar somtransportmedel. T äckningsgraden för motsvarande inventering ifjol förblev oklar. Därför är årets och fjolårets resultat inte direkt jämförbara. I år kunde täckningsgraden utredas tillfredsställande och därför är årets resultat tillförlitligare än fjolårets. I helheten ingick utöver de vid inventeringen gjorda observationerna också både jägarnas lokala rovdjursobservationer (250 svar på den enkät som riktades till inventerarna) och gränsbevakarnas vargobservationer i gränszonen vintern innan inventeringen. Det utnyttjade materialet omfattade också av VFFI och jaktvårdsdistriktet utförda justeringar av rapporterade vargspårsobservationer vintern innan inventeringen. Vid bedömningen av täckningsgraden för nätverket av inventeringslinjer utnyttjades också uppgifter som erhållits om med satellit-GPS-sändare försedda vargars och lodjurs rörelser. Därtill uppskattades lodjurs- och järvstammarnas storlek med två olika metoder. Den ena var en ordinär stamuppskattning och den andra en riktgivande kalkyl som var grundad på antalet spårobservationer och antalet djur samt inventeringens uppskattade täckningsgrad. Också förhandsplaneringen av inventeringslinjenätverket samt antecknandet av använda rutter gav ett flertal stora fördelar: inventeringens täckningsgrad klarnade, överlappningar kunde undvikas för rutternas del, luckor observerades och inventerarna kunde spridas jämnare och över ett större område. Därtill förbättrades möjligheterna att skilja de enskilda rovdjuren från varandra. Antti Siira och Jukka Keränen, Kajanalands jaktvårdsdistrikt, Ilpo Kojola, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Nätverket av inventeringslinjer vid inventeringen av stora rovdjur 2008 (det tunna svarta strecket) i de södra och mellersta delarna av Kajanaland samt uppgifter om vandringar som företagits av vargar med VFFI:s satellitpositionerare i Kajanaland, Norra Savolax och Norra Karelen åren 2003-2007. På bilden visas vargarnas rörelser under två dygns perioder i februarimars med olika färger. Varje färgstump visar en vargs rörelser under 2 dygn. Uppgifterna grundar sig på impulser som kommit med fyra timmars intervall från positioneraren. också "droppande", dvs löpska varghonor samt alla spår av hjortdjur (älg, hjort och rådjur utan att ange antal). Inventeringen lyckades Inventeringen genomfördes i huvudsak enligt förhandsplanerna. Lokalt kunde dock observationerna av spår försvåras av snöfall och vindar som började på inventeringsdagens morgon. Av de kontrollerade observationerna var andelen fel gjorda dock för vargens del av samma storleksordning (50%) som vid fjolårets inventering, som genomfördes under ypperliga förhållanden. För lodjurets (2 %) och järvens (8 %) del var felmarginalen för de kontrollerade observationernas del synnerligen låg. Också andelarna av de sammanlagda rovdjursobservationerna (1095) var analoga med observationer som gjorts före inventeringen. Vid bedömningen av inventeringens täckningsgrad uppskattades att vargen eller vargarna hade passerat inventeringsrutten minst 6,5 gånger (för lodjuret uppgick minimiuppskattningen till 3,4 gånger). Täckningsgraden fastställdes dock utgående från en gång eftersom en observationsgång räcker. Uppskattningen av antalet lodjur försvårades av spårens mångfald. Antalet lodjur var större än väntat och vid tidpunkten för inventeringen rörde sig lodjuren mycket pga brunsttiden. Det visade sig också vara svårt att skilja ungkullarna och brunstparen från varandra. Uppskattningen skulle ha varit lättare om inventerarna hade haft mer tid för uppföljning av lospåren. Nätverket av inventeringslinjer nästan 16 000 kilometer långt Inventeringen utfördes av jaktföreningarna och -sällskapen i Kajanaland. Av dessa deltog omkring 90 % (278 föreningar) i inventeringen. I operationen deltog omkring 1200 jägare med 500 snöskotrar och 400 bilar som transportmedel. I inventeringen deltog dessutom Gränsbevakningsväsendet invid östgränsen och personal från Forststyrelsen på statens marker. Som inventeringsrutter utnyttjades huvudsakligen skogsbilvägar. Den totala längden för de genomgångna inventeringslinjerna uppgick till 15 578 km (i genomsnitt 57 km/förening), dvs i medeltal svindlande 0,67 km per kvadratkilometer (variation 0,54 ­ 0,86 km /km2 mellan föreningarna). Ett realiserat förhandsvillkor för inventeringen var att den endast kunde genomföras inom 1-4 dygn efter ett snöfall som till största delen täcker de gamla spåren. Vi lyckades gå igenom hela nätverket av linjer på en dag, 1.3.2008. Om spår av stora rovdjur påträffades utreddes i mån av möjlighet arten ifråga, antal och färdriktning. Ytterligare bortgallrades spår som gjorts på varandra av samma individ, antingen genom att spåra bakåt, ringa in eller genom att på lämplig plats i terrängen följa mellan spår som löpte åtskils. Anmälda observationer av varg-, lodjurs- eller järvspår kontrollerades så långt möjligt av utbildade granskare. Vid inventeringen antecknades Linjenätverkets täckningsgrad 96 % för vargens del Antalet icke observerade rovdjur och linjenätverkets täckningsgrad uppskattades med hjälp av uppgifter om vandringar som företagits av vargar och lodjur som försetts med VFFI:s satellitpositionerare. Till vår disposition hade vi upp- gifter om totalt 22 olika vargars och tre lodjurs rörelser i Kajanaland, Norra Savolax och Norra Karelen under åren 2003 2008. Uppgifterna om rovdjurens individuella rörelser togs med i uppskattningen för tiden februari-mars som tvådygns perioder (för vargen totalt 129 perioder och för lodjuret 23 perioder). Med det här samplet sökte vi dels en motsvarighet till tidtabellen för föregående snöfall och dels ville vi beakta övriga förhållanden under inventeringen. Linjenätverkets täckningsgrad, dvs frågan om samplet av rovdjurets rutt skär inventeringsnätverket någon gång eller inte uppskattades genom lottning av ett tillräckligt antal av samplen ifråga såväl för hela distriktet som för de enskilda jaktvårdsföreningarna. För uppskattning av linjenätverkets täckningsgrad för järven användes samma värden som för vargen. Det här antagandet grundar sig på undersökningar som utförts i Ryssland i motsvarande förhållanden där järvarnas och vargarnas genomsnittliga rörlighet vintertid har varit av samma storleksordning, för vardera i genomsnitt 13 km/dygn. Inventeringsnätverkets minimitäckningsgrad för vargen uppskattades vara 96 % för hela distriktet (93 ­ 99 % för de enskilda föreningarna). Enligt den slumpmässiga samplingen skar vargarnas vandringsrutter inventeringsnätverket, dvs vargarna kunde observeras, i genomsnitt i hela distriktet 6,5 gånger (4,4 ­ 7,7 i föreningarna). Lodjurets minimitäckningsgrad uppskattades till 89 % i hela distriktet (83 ­ 95 %). I hela distriktet överskred lodjuret enligt den slumpmässiga samplingen inventeringsnätverket i genomsnitt minst 3,4 gånger (2,8 ­ 4,0). Antalet vargar har minskat På grundvalen av kontrollerade observationer påträffades minst 29 vargar vid inventeringen. Beaktas osäkra observationer, hälften av de Jägaren 5 / 2008 11
• okontrollerade observationerna (på basis av de kontrollerade observationernas felfördelning) samt en uppskattning av antalet icke observerade vargar uppskattades den maximala stammen vid tidpunkten för inventeringen till 39 vargar. Antalet icke observerade har uppskattats med hjälp av den för vargen fastställda täckningsgraden. Den nu gjorda uppskattningen av vargstammens storlek är i stort sett hälften mindre än den vid fjolårets pilotinventering uppskattade vargstammen (55 ­ 62). Hur mycket olika faktorer (jakt, in- och utvandring osv) har inverkat på skillnaden mellan åren kan inte uppskattas i detalj i ljuset av det disponibla materialet. Största delen av vargarna observerades i Kuhmo och Sotkamo. Tre egentliga flockar med flera vargar påträffades. En i de nordöstra delarna av Sotkamo och två i närheten av östgränsen i Kuhmo. Minst tre vargpar påträffades. Av dem fanns ett i den sydvästra delen och ett i den norra delen av Sotkamo. Det tredje paret påträffades i norra Kuhmo. Dessutom gjordes en observation som förblev osäker av ett vargpar i Suomussalmi och en okontrollerad observation av ett par i Sotkamo. En del av paren och de ensamma vargarna kan ha hört till de observerade flockarna men vid tidpunkten för inventeringen råkat röra sig skilt. Antalet vargar som rörde sig skilt konstaterades på basis av kontrollerade och i anslutning till dessa okontrollerade observationer vara fem. Fyra säkra observationer gjordes av löpska, dvs bloddroppande honor, men för en egentlig flocks del kunde den här observationen inte bekräftas. Stammen av lodjur har ökat kraftigt På grundvalen av observationer och täckningsgrad kunde uppskattningen göras att det finns minst 23 och högst 31 lodjurskullar inom distriktet. För att fastställa den totala stammen multiplicerades antalet kullar med sex. Detta för att kullarnas andel av antalet lodjur i material som insamlats i olika delar av Skandinavien har varierat mellan 21 ­ 27 %. På dessa grunder uppskattades lostammens storlek till 140 ­ 190 djur. Med stöd av en riktgivande kalkylmetod uppskattades stammens storlek till 130 ­ 240 Inventeringens lodjursobservationer. Kontrollerade observationer har markerats med en röd kvadrat och okontrollerade med en blå cirkel. djur. Starkast konstaterades stammen vara i de södra och mellersta delarna av Kajanaland, men relativt täckande observationer gjordes inom hela distriktet, dock glesare i renskötselområdet. Lostammens nu uppskattade storlek är omkring 40 ­ 55 % större än fjolårsinventeringens uppskattning av minimistammen (80 ­ 90 djur, 14 kullar) och den uppskattning av antalet år 2006 födda kullar (14), som gjordes på grundvalen av observationer som bokförts av VFFI:s rovdjurskontaktpersoner. Resultaten från de årliga räkningarna av snöspår på vilttrianglarna i Kajanaland stöder den skillnad som konstaterats mellan staminventeringarna samt den observerade kraftiga tillväxten för lostammen. Antalet lodjursspår som observerats på trianglarna har ökat med ca 43 % mellan åren 2007 och 2008. Förändringen mellan inventeringsåren kan förklaras med ett flertal olika eventuella faktorer. För det första var årets inventering mera täckande än inventeringen 2007. För det andra har det i den kajanaländska lodjursstammen kunnat ingå relativt många redan fortplantningsdugliga honor eller honor som just nått denna mognad och så har den totala mortaliteten varit obetydlig Jägarnas frivilliga arbetsinsats och ypperliga samarbete spelade en avgörande och viktig roll vid det lyckade genomförandet av inventeringen. 1,2 1,0 Spår/10km/dygn 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 År Antalet observerade lospår vid inventering av snöspår på vilttrianglarna i Kajanaland 1988 ­ 2008. Det totala antalet årligen inventerade trianglar har varierat mellan 80 ­ 110. . 12 Jägaren 5 / 2008 Hannu Huttu
• NYHET! ZODIAC TEAM PRO 68 VHF RADIO - Kristallklart ljud - Lång räckvidd - Liten och lätt, vattentålig (IP65) - Täta anslutningar för tillbehör - Enkel att använda - 1800mAh litium batteri - Stilig & snabb bordsladdare - Laddar på en timme! 269 Levereras med: - 68 MHz antenn - 1800mAH Litium batteri - Snabb bordsladdare - Öronmussla - Bältesclips - 3 års garanti Tillbehör: Blåtandsheadset till kom.radio 147 NYHET! Zodiac produkter nu i Finland från Tracker. Läs mer; www.tracker.fi/zodiac eller ring 08 521 9290 Zodiac produkter från följande Tracker Store återförsäljare: Mikkeli Karikon Autotalo Oy | Pietarsaari Navitek Seinäjoki Wextra Oy | Oulun Telepalvelu | Tampere RXTX-tuote Valio Koiravarusteet | Häijää Neste Häijää | Mäntsälä RitKos Oy Savonlinna Karikon Autotalo Oy Eller från väl utrustade butiker. Hunting Experience Metsästäjä 5 / 2008 13
• tack vare en tillräcklig födosituation och de senaste årens milda vintrar. Stammens tillväxt kan därtill i viss mån förklaras med ett eventuellt inflyttningsöverskott, vilket skulle innebära att det flyttat in lodjur till Kajanaland från sydliga tätare lodjursområden. På basis av vilttriangeluppföljningen har stammens tillväxt börjat redan 2004 och tilltagit åren 2007 ­ 2008 (diagram 6). På dessa grunder uppskattades lostammens storlek till 140 ­ 190 djur. är mycket snarlika de vargobservationer som gjordes vid inventeringen. Det kan t.ex. nämnas att gränsbevakningens patruller i Kuhmo under tiden före inventeringen gjort endast två observationer i gränszonen med anknytning till en flock som påträffades vid inventeringen. I praktiken har vargarnas och framför allt de större flockarnas rörelser och existens i olika områden varit mycket väl kända på förhand. Av de jaktföreningar inom vilkas områden vargar inte har påträffats har större delen inte rapporterat att det skulle bo eller regelbundet gästa vargar där. Utgående från nämnda enkät är det möjligt att 1-2 vargpar och några enskilda vargar inte skulle ha blivit observerade vid inventeringen. Det här antalet vargar motsvarar dock det antal icke observerade vargar som beaktats i den beräknade uppskattningen och ingår i uppskattningen av maximistammen. Dessutom kan en del av dessa vargar vara knutna till de osäkra och okontrollerade vargobservationerna och är sålunda också den vägen med i uppskattningen av maximistammen. På basis av observationerna verkar det dessutom vara så att de kända s.k. gränsflockarna som bor i områden ytterom undersökningsområdets södra delar inte skulle ha gjort regelbundna besök innanför inventeringsområdet under tiden före inventeringen gjordes. Tyngdpunkten för de lodjurs- och järvobserva- Järvstammen visar liten tillväxt Järvstammen i Kajanaland ser ut att ha blivit något större. Stammens storlek uppskattades till 36 ­ 53 djur. I den maximala uppskattningen ingår antalet järvar som inte observerats vid inventeringen. Uppskattningen grundar sig på en observations- och rutkarta som ritats utgående från observationerna (bild 7) samt övrigt disponibelt material. Såväl expertgruppen som den riktgivande kalkylmetoden (31 ­ 57 djur) gav oberoende av varandra i det närmaste identiska uppskattningar av stammen. De starkaste järvstammarna påträffades i kommunerna Kuhmo och Suomussalmi som ligger intill östgränsen. I dessa föreningar hade grovt uppskattat omkring hälften av järvarna rört sig såväl på den finska som den ryska sidan. Järvarna hade också rört sig inom flera föreningar. Därför hade det också funnits flera järvar i Sotkamo och Hyrynsalmi-Ristijärvi vid tidpunkten för inventeringen. I de västliga och de till Ule träsk gränsande föreningarna var observationerna av järv närmast enstaka och förekom mest i dessa områdens södra delar (bild 7). tioner som föregick inventeringen låg på samma områden som observationerna vid den nu genomförda inventeringen. Några av de lodjurskullar som sades vara kända påträffades inte eller så hade de kanske observerats i närområden. Antalet enkätsvar i vilka det framfördes misstankar om att det lever eller regelbundet gästar fler lodjur i området än vad som påträffades vid inventeringen uppgick till ett drygt tiotal. I anmärkningsvärt många svar berättades att lodjursstammen vuxit kraftigt de senaste tiderna. Frivilligarbetet gjorde inventeringen möjlig Ett stort tack till alla som deltog i inventeringen. Jägarnas frivilliga arbetsinsats och ypperliga samarbete spelade en avgörande och viktig roll vid det lyckade genomförandet av inventeringen. Ett stort tack också till gränsbevakningen i Kajanaland för prima samarbete. För projektets finansiering svarade jord- och skogsbruksministeriet. Också Forststyrelsen och UPM-Kymmene bidrog starkt till att inventeringen lyckades genom att finansiera priserna till lotteriet i samband med inventeringen samt tillåta användningen av snöskoter på sina marker. Flera resultat och priser ställs i utsikt... I de följande numren av Jägaren presenteras erfarenheterna av den använda inventeringsmetoden och resultaten från metodens utecklingsarbete samt de centrala resultaten av kartläggningen av älgbeten. De utlovade priserna utlottas i början av hösten mellan föreningar som deltog i inventeringen och delas ut i samband med höstens älgpalavrer. G Tidigare observationer stöder inventeringsresultatet Resultaten av en enkät som riktades till jägarna och de lokala gränsbevakningsstationerna Vid inventeringen gjorda järvobservationer och uppskattade minimi- och maximistammar fördelade på jaktvårdsföreningar. Kontrollerade observationer av järvarnas rutter och riktning markerade med röda pilar och de okontrollerade observationerna på motsvarande sätt med blå pil. Inventeringens linjenätverk markerat med tunt svart streck. Exempel på en observations- och ruttkarta för lodjur. De kontrollerade observationernas och färdriktning markerad med röd pil och antal djur på gul botten (då >1). Okontrollerade uppgifter på motsvarande sätt med blå pil och grå botten. Inventeringsnätverket markerat med tunt svart streck. 14 Jägaren 5 / 2008
• TOPPERBJUDANDE ALDRIG FÖRR SKÅDAT! AIR-TEX2-membranet förhindrar vatten att tränga in kängan. Membranet når ända upp till skaftets överkant och ger kängan ett bra vaddjup. Scentech­luktspärrsteknologin förhindrar människolukteratt sprida sig utanför kängan. Vatten- och smutsavvisande ytläder, tredubbla sömmar i fogar. Tredubbel behandling i sömmarna garanterar bästa möjliga vattentäthet. AIR-TEX2-membranet förflyttar fukten utåt, men håller fötterna och strumporna torra. Thinsulate-vaddet håller foten varm. En rätt designad snörning stöder foten på alla ställen. Antibakteriebehandlad energi-innersula som är tvättbar och har stötdämpning. H vat elt ten tät! |V EN Lest utvecklad för skandinaviska fötter. Den fyrdubbla sulan är stadig och rullar bra, Vibram­sulan håller på krävande underlag. TI LE R AND E | VÄ R M ELA MI N Hös å n sp kl. förm in 129 [värde 29,-] aket Erätukkus förmånspaket 0,- JAHTIJAKT PREMIUM ­KÄNGOR I JahtiJakt Premium AIR-TEX-membrankängan har man använt så mycket som tredubbel vattentäthetsteknologi. Uppbyggnaden låter även fukt släppas ut från kängan och håller foten varm. Kängan är av äkta ytläder, som fått en vattentäthets- och smutsavvisningsbehandling. Sömmarna har fått en tredubbel behandling för vattentäthet. Innerfodrets Scentech-luktspärrsteknologi låter dig komma ännu närmare villebrådet. Storlekar: 38­48. JahtiJakt Liner -strumpor Tunna Liner-strumpor. CoolMax-materialet håller fötterna torra och skavfria. Skokräm Bivax från naturens egna ingredienser, skyddar skor från smuts och vatten. Beställ www.eratukku.fi eller ring 020 747 7000 (må­fre 9­17) OULU Alas nti OULU, Alasintie 8 LU, asin VANTAA, Valimoti 2 VANTAA, Valimotie 27 NTAA NT limotie i TAMP R ossi ärvenkatu TAMPERE, Possijärvenkatu 4 MPER si en a HAAPA ANTA k no-talo HAAPARANTA, Ikano-talo APAR NTA, A t VILL AN R ND, uppia nkatu VILLMANSTRAND, Kauppiaankatu 2 LLMA i atu ns+ leverader kostna ARAND MOTSV b faste er tens tuf NT judande ÄTT ! E 299,- ER AD | VAT T E 90
• Årsunge och fjoling Fjoling och årsunge tar mått av varandra. Årsungens mor i förgrunden, fjolingens mor utanför bilden. 16 Jägaren 5 / 2008
• Fjoling Under ett år gamla kullar innehar en nyckelposition vid uppföljningen av björnstammen. Att se skillnaden mellan årsungar och fjolingar, ungar från året innan, har i praktiken visat sig vara en aning problematiskt. Fjoling är en etablerad benämning också på en björn som har fyllt ett år men inte ännu två. Text och foto: Ilpo Kojola, VFFI Fjoling och moderbjörn Hona med ungar Jägaren 5 / 2008 17
• N ödvändigtvis känner inte en lekman till den här skillnaden mellan årsunge och fjoling, utan "ungar" är alla ungbjörnar som följer efter moderbjörnen. För viltforskningen har det en viss betydelse att de båda termerna kan särskiljas. Till termen fjoling fokuseras nämligen ett problem som har att göra med användningen av observationer av fjolingkullar som grund för uppskattningen av björnstammens storlek: alla ettåriga björnar följer inte mera sin moderbjörn. Också björnhannar och -honor som rör sig tillsammans under brunsttiden kan ibland orsaka rovdjurskontaktpersonerna huvudbry och undringar om det eventuellt kan vara fråga om moderbjörn med årsunge. På fotona i den här artikeln, som tagits i slutet av juli på vildmarkcentret Martinselkonens fotograferingsplats, kan skillnaden i storlek mellan årsunge och fjoling ses tydligt. Den över ett år gamla björnen är betydligt större och kraftigare jämfört med den under ett år gamla årsungen. Men om de ute i terrängen överraskande och snabbt passerar förbi under några korta ögonblick är det ofta svårt att uppskatta storleken. Observationerna av årsungar och fjolingar som rör sig i samma grupp kan vara korrekta men avkomma efter samma moderbjörn är det knapppast fråga om. moderbjörn är det knappast fråga om. Björnhonan måste hålla ett mellanår efter varje kull hon fostrat. T.ex. den svenska björnforskningen har inte observerat någon avvikelse från den här regeln trots att deras material omfattar hundratals märkta björnhonor och en uppföljning som fortgått i två decennier. Om honan ändå förlorar sin unge före midsommaren kan hon få ungar redan följande år. Orsaken till förlusten av ungarna är nästan undantagslöst att en främmande hanne har mött kullen och lyckats döda alla ungar. Närbesläktade björnhonor kan kortvarigt röra sig i närheten av varandra. Där var de unga hannarna vanligen vandrar långt bort från sin mors revir, där stannar honorna kvar och slår sig till ro i närheten av sin mor och ofta så att deras revir i stor utsträckning kan överlappa moderns revir. Der här beteendemönstret försvårar en uppskattning av björnstammens storlek som grundar sig på kullobservationer. När avståndet mellan observationerna är litet tolkas observationerna ofta så att det är fråga om samma kull även om det skulle finnas två kullar. En jämförelse som grundar sig på ett omfattande skandinaviskt material visar dock att mödrar och döttrar som lever nära varandra undviker att föröka sig samma år. Det här minskar risken för att antalet kullar uppskattas för lågt genom att använda avståndskriterier som grundar sig på revirens storlek. Samtidigt understryks dock behovet av att tillförlitligt kunna skilja fjolingarna från de ett år yngre årsungarna. Släkten håller ihop Forskningen får varje år uppgifter om observationer som berättar om samma moderbjörn som åtföljs av årsungar och åtminstone en fjoling. Observationerna av årsungar och fjolingar som rör sig i samma grupp kan vara korrekta men avkomma efter samma 18 Jägaren 5 / 2008 På spåren Bredden på årsungarnas framtassar är på våren bara 3,5 ­ 5 cm, på fjolingen 7 ­ 9 cm. På hösten är bredden på årsungens spår densamma som på fjolingens spår på våren, för tillväxten avstannar under vinterdvalan. G Ljus fjoling och moderbjörn
• SUOMI www.midwaysuomi.com Moultrie Game Spy Viltkamera 4.0 Megapixel den s av v bredas för d ape te u n t en f inlä tillbehö bud nds r ka jä gare n Värl Ex em pl ar ur r vå tb re d t au bu d: Ameristepp Vaakkoja Vattentät + stol + bärkass Barnes 30 cal 168gr TTSX 50 st NYHET ! Prod. 912450 190 Prod. 796212 150 Prod. 967720 65 Barska Rödpunktsikte med weaver fäste Stock till MossinNagant Glasfiberarmerad Nylon Pentax 1,5-6x40 Kikarsikte med höijdlinjer j j Prod. d. 119814 50 Prod. 777174 115 Prod. 364288 190 Kundsevice vard. 9-17 09-51 22 933 Näthandeln 24h www.midwaysuomi.com SILENTUM VAIMENNIN Kemiön Metsästyspuoti Kapakkakuja 9 25700 Kemiö Puh. (02) 423 804 www.kimitojaktbod.fi e-mail: info@kimitojaktbod.fi Auki-Öppet Arkisin-Vardagar 12-18 Kaanaatie 68 Raisio Puh. (02) 239 0930 Avoinna ma-pe 10-17, la 9-14 www.asejaera.fi Vaapen & Skyttetilbrehör,Optik,Fällor,Hundpejlar, Vapensmedsservice, Montering av sikten & ljuddämpare, reparationer,renoveringar,Custom byggen. Jägaren 5 / 2008 19
• Älgstammen decimerad nästan till målsatt nivå: Antalet licenser för älgjakt som väntat på nedgång Innevarande år beviljades något över 48 500 licenser för älgjakt, vilket är nästan 9 % färre än ifjol. Därtill beviljades drygt 24 300 licenser för vitsvansvilt och 218 licenser för dovvilt samt 89 licenser för skogsren. De sistnämnda närmast för att förebygga skador på jordbruket. J akten på licensbelagda hjortdjur inleds den sista lördagen i september som i år infaller den 27 september. Älg kan jagas ända fram till årsskiftet. Jakten på vitsvans- och dovvilt samt på skogsren avslutas vid utgången av januari 2009. Inkommande jaktsäsong torde liksom säsongen innan bli rätt normal för avskjutningen av älg förmodas med hänsyn till det beviljade antalet jaktlicenser nå samma nivå som jaktsäsongen innan, kring 55 000 ­ 60 000 älgar, vilket innebär en avsevärt lägre nivå än toppsiffrorna för några år sedan (över 70 700 licenser 2003). På grundvalen av antalet jaktlicenser för vitsvansvilt antas avskjutningen för det här viltets del under förvintern 2008 också nå fjolårets nivå, omkring 25 000 djur. Ännu närmare 10 000 jaktlicenser i Uleåborg Inget av jaktvårdsdistrikten överskred mera 10 000 licensers ribban. Uleåborgs jaktvårdsdist- 20 Jägaren 5 / 2008