• Jägaren Jägarens bästa kamrat 4 Kontrollera jakttiderna för gås www.riista.fi Triangelinventeringarna tidigareläggs l 2013
• Innehåll l 4 l 2013 Hunden som kamrat och i lagen s. 26-35 Kraftfulla åtgärder för sädgåsen s. 16 Vilttrianglarna inventeras tidigare s. 12 Naturstig ger ekologisk gård kunder s. 52 3 Ledaren: Alla jägare är informatörer 4 Jakten har medvind 6 Viceordförandens spalt: Lodjuren får inte bli fler! 8 Duvjaktens ABC för salongsgevär 12 Jakttiderna för skogshönsen bestäms i god tid 13 Vilttriangelkampanjen utbildar och hjälper 16 Kraftfulla åtgärder för sädgåsen 18 Begränsningar i gåsjakten 19 Grågäss flyttas från havet till inlandet 22 Artbestämning av gäss vid jakt 26 Lös eller kopplad ? behöver jag tillstånd? 28 Vad sysslar en stötande hund med? 32 När en jakthund försvinner 34 Vargen dödade min jaktkamrat 36 Uppskattningarna av rovdjurens stammar skapas genom samarbete 38 Inventeringen av lodjurskullar 42 Jägarna kommer med pengar 44 Vitsvansenkätens resultat 2 l Jägaren 4 l 2013 46 Nyordning för horn och klövar 48 Mycket folk och mycket att se på jaktmässan i Uleåborg 49 Med jakt på schemat 50 På vandring med Eki Med ryggsäck på ryggen 52 Kulturstig berikar ekologisk gård 54 Avskjutningen 56 Tjädern 58 Fågel på tallriken 60 Juniorsidan 62 Märkliga händelser 64 Tidningen Jägaren för 50 år sedan 66 Sjöfågelfolket samlades i Nordamerika 68 Brott och straff 70 Tipshörnan 72 Åland 74 Nyhetsmagasinet ? Jakttiderna! 78 Affärer 80 Adresser
• Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Alla jägare är informatörer Finländarnas inställning till jakten är nu positivare än någonsin tidigare under opinionsundersökningarnas tidevarv. 61 % av finländarna ställer sig positivt till jakten. På 1990-talet var det bara 44 % som gjorde det. De negativa attityderna har på motsvarande sätt minskat: på 1980-talet var 31 % av finländarna negativa, nu bara 13 %. Resultaten är ett sammandrag av en serie opinionsundersökningar som gjorts under fyra decennier. jägarna och jägarnas uppträdande förändrats. Hur har de då förändrats? Jag ska nämna några exempel. Resultatet kan komma som en överraskning för många. Den sociala acceptabiliteten har ökat trots att den allmänna uppfattningen och oron har varit att urbaniseringen skulle öka avogheten mot jakten och på ett allmännare plan även mot nyttjandet av naturresurser. Jägarexamenssystemet förnyades i början av 1990-talet. Jaktvårdsföreningarna sörjer nu på ett ypperligt sätt för grundutbildningen av jägarna. De nya jägarna har efter avklarad grundkurs för kunskapernas och attitydernas del en beredskap för vidareutveckling på sin jägarbana. Säkert är det ett flertal faktorer som haft en förhöjande inverkan på acceptabiliteten. Den allmänpolitiska atmosfären har förändrats på tre decennier. Jaktlagstiftningen har skärpts. Tillämpningen av många av de jaktformer och ?sätt, som varit utsatta för den häftigaste kritiken har upphört. Genom mitt arbete har jag i snart 30 år på nära håll följt med förändringen i jaktens sociala position. Därför vill jag nu lyfta fram de anvisningar för informationen som presenterades i tidningen Jägaren i mitten av 1980-talet efter den första opinionsundersökningen. Finländarna ansåg jaktintresserade släktingar och bekanta vara den viktigaste informationskällan i fråga om jakt och vilt. I ovannämnda nummer av tidningen skrevs det då: ?Alla jägare är reklammän för sitt intresse?. ?Alla jägare informerar?. Jägarna uppmuntrades att berätta öppnare om sitt intresse och om sina personliga motiv för jagandet. Rådet och medlet var enkelt: Tala med dina nära och kära. Informationen sprider sig. Så har också skett. En öppnare kommunikation om jakten har inletts och jag är övertygad om att det är just detta som har ökat jaktens acceptabilitet. När allmänhetens viktigaste informationskälla är personer i den närmaste kretsen har det inte varit möjligt att bygga upp den offentliga bilden med enbart informationsförmedling. Under decenniernas gång har också Jägarna har sedan slutet av 1980-talet med hjälp av vilttriangelinventeringar och annan uppföljning av viltet samlat in täckande uppgifter om viltbestånd och erhållet byte. Med stöd av denna information har det varit möjligt att påvisa att jakten inte äventyrar viltbestånden. Viltresurserna utnyttjas hållbart. Säkerheten under jakt har under de senaste decennierna utvecklats på ett betydande sätt. Antalet olyckor har minskat. Vapensäkerheten har varit föremål för ökande uppmärksamhet såväl vid jägarutbildningen som vid ledningen av jakten. Idag förhåller man sig ovillkorligt negativt till användning av alkohol under jakt. Etik och djurskydd tas idag på allvar. Skadskjutna djur omhändertas så långt det bara går. Den frivilliga SRVApersonalen sköter om att trafikskadade djur avlivas och befrias från sitt lidande. Många viltvårdsåtgärder anses idag vara viktig naturvård. Det har konstaterats att jakten efter mink och mårdhund är nödvändig även i skyddsområden. Det har även konstaterats att de av jägarna inledda våtmarksprojekten för att sköta sjöfågelfaunan samtidigt också är vattenskydd och arbete för mångfalden i naturen. Enligt de senaste forskningsresultaten är jägarna fortsättningsvis allmänhetens vanligaste informationskälla i jaktfrågor: 61 % av finländarna får sin information av en jagande bekant. Det lönar sig sålunda att fortsätta på den öppna kommunikationslinjen. Egna erfarenheter och motiveringar gör intryck. Det lönar sig att också sprida allmännare goda nyheter: Viltet skapar välfärd. Jägaren 4 l 2013 l 3
• Marja Martikainen Enligt den senaste undersökningen är jakten en väsentlig och i allt högre grad accepterad del av den finländska vardagen, naturen och traditionerna som är knutna till fritiden. Jakten har medvind Viltbestånden är inte hotade För de olika viltarternas del kan vi generellt se samma trend som för inställningen till jakten. Positivast är inställningen till jakten efter hjort4 l Jägaren 4 l 2013 Seppo Ronkainen F inlands viltcentral och dennas föregångare Jägarnas centralorganisation har med hjälp av gallupundersökningar följt upp finländarnas inställning till jakt ända sedan 1986. Enligt den senaste av Taloustutkimus Oy gjorda undersökningen ställer sig 61 % av finländarna positivt till jakt. Det här är den högsta siffran under hela den tid som opinionsundersökningar om jakten har gjorts. För den nu gjorda undersökningen intervjuades 15-79 år gamla finländare i aprilmaj 2013. Taloustutkimus jämförde resultatet med den undersökning som gjordes av företaget 2004. Jämfört med den har andelen positivt inställda stigit från 54 till 61 % och andelen negativt inställda minskat från 17 till 13 %. 26 % förhåller sig neutralt till jakten. De tillförlitligaste informationskällorna för svararna var släktingar,bekanta och tv:n samt bland jägare tidningen Jägaren. Jägarna har således en stor betydelse för skapandet av en positiv bild. - Jakten befinner sig glädjande nog på toppen av sin popularitet. Antalet jägare har fortlöpande ökat och fördubblats från 70-talet till dags dato. Det här framgår också av den övriga befolkningens inställning till jakten. - Den finländska jägaren är därför den viktigaste faktorn vid befästandet av jaktens popularitet. Bara 13 % av finländarna känner inte en enda jägare och den siffran råkar vara precis densamma som gäller för antalet personer som förhåller sig negativt till jakten, även om det givetvis inte går att göra en sådan tolkning direkt utgående från undersökningen, konstaterar kommunikationschef Klaus Ekman på Finlands viltcentral. Jakten är ett sätt att koppla av och motionera ute i naturen. Som förning hem kan det också vankas ren viltmat. Omkring 3,5 miljoner 15 till 79 år gamla finländare känner åtminstone någon jägare. Den svarandes egen inställning till jakt 1986, 1994, 2004 och 1013 2004 och 2013 ingår i Taloustutkimus Omnibus-undersökning 15-79 år gamla finländare, 2004 n=1019, 2013 n=1010 Uppgifterna för 1986 och 1994 meddelade av Finlands viltcentral 1986 18 1994 16 2004 17 2013 21 30 28 21 22 27 9 20 37 29 40 26 8 14 10 3 3 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % Mycket positivt Ganska negativt Ganska positivt Mycket negativt Den positiva inställningen till jakten har ökat. Varken positivt eller negativt
• Jakten ger välbefinnande På frågan vilket jaktens yttersta syfte är gavs inte något klart och entydigt svar. En femtedel av jägarna anser att jaktens syfte är att skaffa vilt till föda. En knapp femtedel anser att jakten är ett sätt att få utlopp för jaktinstinkten eller en form av friluftsliv, motion och andlig rekreation. Jagandet för att skaffa mat framhölls särskilt i de under 30 år gamla jägarnas svar. De äldre jägarna betonade mera den motion och andliga rekreation som jagandet gav dem. Som en viktig form för nyttjande av naturresurser placerar sig jakten ännu i opinionsundersökningarna efter fisket och bär- och svampplockningen. Jakten är dock på en uppenbar frammarsch. Allt oftare får vi se hur avkastningen av våra viltresurser tas till vara med hjälp av jakt. - I bakgrunden till jaktens popularitet förekommer ett flertal faktorer,men helt säkert har även dagens öppna diskussion om ekomat och närmat höjt jaktens popularitet,för visst är köttet av vilt ren och etisk närmat som bäst. Den finländska jakten befinner sig etiskt på en hög nivå och kommer helt säkert att bibehålla sin popularitet, men ansvaret för detta vilar naturligtvis på varje jägare.Den bild han eller hon ger av den finländska jakten är i sista hand i nyckelposition med tanke på populariteten, säger Ekman. Hannu Huttu djur. Det är bara till jakten efter stora rovdjur som inställningen i sin helhet är en aning mera kritisk än 2004. Allmänt anses dock fortfarande att även stammarna av stora rovdjur ska kunna regleras med jakt. I allmänhet upplever folk inte heller att jakten skulle hota viltbestånden. För samtliga undersökta viltarters del framgår att andelen personer som förhåller sig positivt till jakt efter arten ifråga är fler än antalet negativa personer. Till jakten efter hjortdjur förhåller sig hela tre av fyra finländare positivt. För samtliga viltarters del förhåller sig männen positivare än kvinnorna till jakten. Av den senaste undersökningen framgår att jägarna oftare än tidigare är aktiva naturvårdare. Majoriteten anser att jägarna iakttar för jakten givna föreskrifter även om åsikterna i den här frågan har blivit en aning kritiskare än tidigare.En tredjedel av jägarna anser att medierna förhåller sig positivt till jakt, en tredjedel negativt och en tredjedel har en neutral åsikt. - Det kändes fint att konstatera att dagens jägare också upplevs som naturvårdare. Jägarnas enorma insatser för förbättrande av livsmiljöer, bland vilka hembygdsvåtmarksprojektet LIFE+ är ett utmärkt exempel, bär äntligen frukt. Det är ju i och för sig en självklarhet att jägaren också är naturvårdare för utan en välmående natur har vi inte välmående jaktbara viltbestånd, fortsätter Ekman. Rädslan för såväl björnen som vargen har ökat under de senaste fyra åren. Rädslan för vargen har blivit större än rädslan för björnen. De stora rovdjuren delar åsikterna I samband med den av Taloustutkimus gjorda undersökningen utreddes också inställningen till de stora rovdjuren. Respekten för lagen förefaller att vackla betänkligt då det gäller de stora rovdjuren, för nästan var femte finländare godkänner illegal jakt efter stora rovdjur om inte jaktlicens beviljas. Över hälften av finländarna anser också att ett stort rovdjur som uppenbarat sig på gårdstunet får dödas. Åsikterna om det lämpliga antalet vargar är tudelade, för 34 % av svararna ansåg att det finns alltför många vargar medan 41 % tycker att de är för få. Ifråga om uppskattningen av de stora rovdjurens stamstorlek anses forskarnas och jägarnas uppskattningar vara lika tillförlitliga. I och för sig är det här ett sakligt resultat eftersom de officiella uppskattningarna görs gemensamt av nämnda parter. Invånarna i Helsingfors och Nyland förhåller sig allmänt mera negativt till jakt än invånarna i övriga delar av landet. Den här situationen understryks särskilt för de stora rovdjurens del, för 40 % av invånarna i såväl Helsingfors som Nyland sade sig vara negativt inställda till denna jakt. Inom ramen för undersökningen frågades också om svararnas björn- och vargrädsla. 46 % av de intervjuade är rädda för björnen och 47 % för vargen. Rädslan för såväl björnen som vargen har ökat markant under de senaste fyra åren. Rädslan för björnen är vanligast bland väst-, öst- och nordfinländare, för vargen räds man i Västra Finland oftare än genomsnittet. Jägarna är räddare för björnen än för vargen. Jägaren 4 l 2013 l 5
• Viceordförandens spalt Risto Hanhineva styrelsens viceordförande Finlands viltcentral Lodjuren får inte bli fler! När våren och sommaren är inne börjar jägarnas tankar kretsa kring den kommande jaktsäsongen och höstens jakter. Kommande jaktfärder planeras och tillståndsområden reserveras. För de flesta är skogshöns det mest eftersträvade bytet, men många önskar också delta i björnjakten och andra vill senare på hösten delta i lodjursjakten. Trots att bägge sistnämnda arterna är strängt skyddade är stamvårdande jakt efter dem möjlig inom ramen för av jord- och skogsbruksministeriet fastställda kvoter. Inom ramen för de beviljade kvoterna beviljar viltcentralen dispenser. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet bereder årligen för jord- och skogsbruksministeriet en uppskattning av stamstorleken, jaktbarheten och antalet kullar för de stora rovdjuren. Uppskattningen grundar sig på rovdjurskontaktpersonernas anmälningar. Utöver den traditionella metoden för inventering av stammarna har en del av regionerna utfört särskilda inventeringar vintertid. Med dessa vinterinventeringar har regionerna ifråga sökt kompletterande information om antalet kullar och stammarnas struktur. Uppgifterna ifråga används av ministeriet som grund för fastställandet av höstens kvoter för de stora rovdjuren. Uppföljningsresultaten har för lodjursstammens del kritiserats hårt och ifrågasatts av jägarna. Orsak därtill finns eftersom det vid de särskilda inventeringarna påträffats t.o.m. ett trefaldigt antal kullar i jämförelse med VFFI:s uppskattning året innan. Ett exempel är resultaten vid den särskilda inventeringen i Egentliga Finland. Då påträffades 61 kullar. Antalet är omkring tre gånger så stort som resultatet vid inventeringen året innan, som grundade sig enbart på erhållet observationsmaterial. I Norra Savolax grubblas det över hur det ska förklaras för fältet att lodjursstammen har minskat trots att lodjursobservationerna har ökat 6 l Jägaren 4 l 2013 med närmare tusen under observationsperioden. De bokförda observationerna av kullar är dock i nyckelposition vid fastställandet av lodjursstammen. Av någon orsak har det dock bokförts avsevärt färre kullobservationer jämfört med året innan. Saker och ting har ofta två sidor. Jägarna observerar nog fel som forskningen gör, men vid sina egna brister fäster de mindre uppmärksamhet. Felen i uppskattningen av stammen kan bero på att observationsnätverket inte är tillräckligt täckande eller på att anmälningsaktiviteten har sjunkit: det finns helt enkelt så mycket spår, att största delen av dem blir oanmälda. Snabba förändringar i stammen och kullar som finns nära varandra i små revir är säkert en svårbemästrad situation för forskningen. Faktum är att uppskattningen av lodjursstammen och dimensioneringen av jaktlicenserna under de senaste åren barkat rejält åt skogen. Antalet lodjur har ökat kraftigt trots att målet har varit att hejda tillväxten eller rentav skära ner den. Av lodjurets bytesdjur har rådjuret lidit mest ? de små rådjurspopulationerna har försvunnit nästan helt inom de tätaste lodjursområdena. Inom vissa områden gäller samma sak för vitsvansviltet. Tryggandet av stammarna av skogsren i Kajanaland och Suomenselkäområdet är ett centralt resultatmål för Finlands viltcentral. Därför bör det fästas särskild vikt vid säkerställandet av dessa stammars kalvproduktion. Det här målet kan bara realiseras om det beviljas avsevärt fler jaktlicenser för lodjur inom områdena ifråga. Lodjuret är en av de värsta kalvdråparna inom kalvningsområdena. Lodjursstammens tillväxt har blivit för stor och bör hejdas. Hur når vi detta mål - genom att fördubbla fjolårets antal jaktlicenser?
• Kotimaiset asepaketit 2013 Sako 85 Hunter-paketti sisältää: Rajoitettu erä! sh. 2990 ? Rajoitettu erä! sh. 1990 ? ? Sako 85 Hunter .308, 30-06 tai 9,3x62 luodikon ? Steiner Nighthunter 1,6-8x42 tähtäinkiikarin ? Optilock Sako jalustan ja renkaat ? Sako asepussin ja asehihnan Saatavana myös vasenkätisena! Sako A7-paketti sisältää: ? Sako A7 Syn Soft touch S/S .308 tai 30-06 luodikon ? Burris FourX 3-12x56 tähtäinkiikarin valopisteellä ? AseUtran vaimentimen SL5 .30, kierre 14x1 Sako ? Optilock Sako jalustan ja renkaat ? Sako asepussin ja asehihnan RaJOiTeTTU eRä! 1590? sh. Tikka T3 ?pakeTTi sisälTää: SAKO OY, PL 149, 11101 RiihimäKi SAKO FiRST CLASS KAuPPiAAT LöYdäT OSOiTTeeSTA www.SAKOSuOmi.Fi ? Tikka T3 LiTe S/S .308 14x1 Luodikon ? BurriS FuLLFieLd e1 3-9x40 vaLaiSTun TähTäinkiikarin ? opTiLock Tikka jaLuSTan ja renkaaT ? aSeuTran vaimenTimen SL5 .30, kierre 14x1 Sako ? Tikka aSepuSSin ja aSehihnan Jägaren 4 l 2013 l 7
• ABC Duvjaktens för salongsgevär Klaus Ekman Bilder: Hannu Huttu l 8 l Jägaren 4 l 2013
• Användningen av salongsgevär vid småviltsjakt upplevde en liten renässans år 2009, då gränsen för anslagsenergin sänktes till 100 joule mätt från pipans mynning. Med den tidigare effektgränsen var det svårt att hitta patroner som är lämpliga för jakt, men det problemet försvann genom reformen. Möjligheten att använda underljudspatroner möjliggjorde även användningen av ljuddämpare. Jägaren 4 l 2013 l 9
• Vid jakt med salongsgevär är det lätt att välja de unga fåglarna. S alongsgeväret sätter egna begränsningar för duvjakten, men när jakten planeras väl och föreberedelserna görs på rätt sätt, lämpar sig salongsgeväret riktigt bra för denna jaktform. Här är de viktigaste relevanta frågorna när du jagar duvor med salongsgevär: A: Förbered noga: genom att börja utfodra duvorna i god tid kan du locka fåglarna till det område du jagar på. Det måste finnas uppenbara utsiktsträd i närheten, där fåglarna kan sitta före de ska äta. Genom att observera fåglarna innan jakten hittar du nog utsiktsträden. B: Skjut in ditt vapen noga innan jakten. Träffbilden får inte vara större än 15 mm på 50 meters avstånd. Använd ett bra stöd eftersom träffytan är så liten ? skjut alltså liggande, sittande eller med trefot, beroende på skjutplatsen. Använd alltid ett bra stöd om träffytan är liten. C: Välj rätt patroner. En underljudskula med hålspets är ett måste. Duvan är en förvånansvärt seg fågel, men med hålspets faller fågeln när den träffas. När man skjuter med normala kulor tenderar duvorna ändå att lyfta eller i alla fall flytta sig längre bort om de inte träffats i vingens ben. D: Skjutavståndet måste hållas på 40-50 meter, eftersom salongsgevärets kulor är mycket känsliga för vind. E: Använd en apporterande hund för att söka efter de fåglar som flyttat sig längre bort. F: Välj rätt fågel, dvs. när fåglarna sitter i trädet, är det lätt att alltid välja en ung individ först. G: Växla skyttar på samma ställe. H: Kulan har optimal vinkel uppåt då du skjuter mot trädkronan eller t.ex. mot en gren på ett rottorrt träd. Använd alltid minst två kilometers säkerhetsavstånd. En kula som träffat faller givetvis snabbare till marken. Och det viktigaste KOM IHÅG SÄKERHETEN 10 l Jägaren 4 l 2013 Du hittar fåglarna nästan utan undantag under trädet när du använder kulor med hålspets.
• Kevlar-vahvisteisia ja IP-luokiteltuja lisävarusteita. Kehitetty lähes kaikkia tarpeita varten. UUTUUS Karhuhälytin. Micro 5+ tarjoaa kaikki toiminnot, kuten karhuhälytin, puheen kompressointi, salaus, pikavalinnat, ääniskannaus jne. Kestää kovaa käyttöä. Metsästysradiopuhelimen on kestettävä kovaa käyttöä. Siksi Micro 5+:ssä on vankka kokometallinen kotelo. With love from Hello and Friends. Photo: BlackFriday.se Laaja lisävarustevalikoima. Suuri valikoima Kehitetty Pohjoismaissa. Micro 5+ on kehitetty pohjoismaisia olosuhteita ja metsästysmarkkinoidemme vaatimuksia varten. Erittäin pieni virrankulutus. Micro 5+ kuluttaa erittäin vähän virtaa, joten kompaktista akusta huolimatta valmiusaika on 200 tuntia. 6W Kaikki samanlaisia. Jotta jokainen Micro 5+ tarjoaisi saman suorituskyvyn ja tekniset erittelyt, ne ?kloonataan? kehittyneen viritysmenetelmän avulla. JÄLLEENMYYNTI www.radiopuhelimet.fi - www.lafayette.eu HH-Sport: ALAHÄRMÄ, Martinkylän Autopuhelin: ESPOO, Ilpon Katiska: EVIJÄRVI, Forssan Ase ja retkeily: FORSSA, Raimo Olkkonen Oy: HAAPAJÄRVI, Erä +: HAMINA, Eräliike Hiidenkivi: HELSINKI, Varuste.net: HELSINKI, Digimesta: HUITTINEN, HH-Sport: IISALMI, Expert Vilponen: JALASJÄRVI, Telemaailma: JOENSUU, Agripalvelu: JUVA, Juvan Rauta ja Maatalous: JUVA, Midare: JYVÄSKYLÄ, Expert ASA: KANKAANPÄÄ, Erä+: KIRKKONUMMI, Agripalvelu: KOIKKALA, Kaustisen Konekeskus: KOKKOLA, KT Sport: KOUVOLA, Erä +: KUOPIO, Ase- ja Patruuna: KURIKKA, WildSport: LAPPEENRANTA, Rautia Rosenback: LAPVÄÄRTTI, Erä-Loppi: LOPPI, Lantbruk Ab: MARIEHAMN, Ritkos: MÄNTSÄLÄ, HH-Sport: NIVALA, Parkanon Expert: PARKANO, Greentrail: PIEKSÄMÄKI, Eräpori: PORI, Porvoon Mikrokulma: PORVOO, HH-Sport: RAAHE, Sissos: RAUMA, Eräkontti Oy: RIIHIMÄKI, Ollin Erä ja Kalastus: ROVANIEMI, Gigantti Salo: SALO, Ahti Huvila: SOINI, Neste Lohilahti: SULKAVA, Ekenäs Telehörnan: TAMMISAARI, RXTX - Tuote: TAMPERE, Vihanto: TURKU, Sähkö Niskanen: ÄÄNEKOSKI, Kurre Erä ja Kalastus: VAASA
• Jukka Keränen, jaktchef, Finlands viltcentral Kajanaland Jakttiderna för skogshönsen bestäms i god tid Triangelinventeringarna koncentreras till månadsskiftet juli-augusti I år ska jakttiderna för skogshönsen slås fast senast den 27 augusti. I fjol utfärdades förordningen om jakttiderna i september. Genom en effektivering och tidigareläggning av inventeringen ska utfärdandet av förordningen snabbas upp. P På några få undantag när är jakttiden för skogshönsen enligt jaktförordningen 10.9 till 31.10. Under svaga fågelår kan jakttiden dock förkortas eller en art totalfredas i ett visst område. Begränsningarna införs med en förordning som utfärdas av jord- och skogsbruksministeriet. Viltförvaltningens beredning av förordningen och utlåtanderundan tar sin tid. I år är det meningen att förslaget till förordning ska sändas på utlåtanderunda redan den 9 augusti. Inventeringarna måste göras tidigare än förut för att resultaten ska kunna bilda underlag för förordningen. Inventeringarna görs 27.7-4.8 I år börjar inventeringsperioden den 27.7, dvs den sista lördagen i juli. För att inventeringsresultaten säkert ska hinna bilda underlag för beslutet om jakttiderna ska inventeringarna vara klara söndagen den 4 augusti. När en inven- tering är klar ska resultaten skrivas in på Viltoch fiskeriforskningsinstitutets (www.rktl.fi) webbplats, helst omedelbart för att så fort som möjligt vara tillgängliga för viltförvaltningen. Om inventerarna av någon orsak inte har kunnat göra inventeringen under den föreskrivna tiden ska de ändå göra den så fort som möjligt därefter.Den egentliga inventeringsperioden löper i år ända till den sista augusti. Det är svårt att avgöra jakttiderna för skogshönsen innan inventeringsresultaten föreligger. Om det finns ett behov av att korta av jakttiden så görs det i regel i slutändan.Om läget så kräver går det också att totalfreda någon art i ett visst område. I slutet av augusti går informationen om jakttiderna ut i alla medier, också lokalt. Finlands viltcentral lägger ut jakttiderna på sin webbplats så fort förordningen är stadfäst (www.riista.fi). Jakttiderna för alla viltarter publiceras också i Jägaren nummer 5 som utkommer den 9 september. Lagändringen som gjordes för ett par år sedan gör det nu möjligt att använda färska triangelinventeringsresultat som underlag för besluten om jakttiderna för skogshönsen. Tidigare måste jakttiderna fastläggas redan innan inventeringarna. Ändringen är viktig eftersom hönsläget inte klarnar förrän inventeringarna är klara och hönsfågelstammarnas årliga variationer är stora. Jägarna är nöjda med ändringen och motivationen att delta i inventeringarna har ökat. Antalet vilttrianglar som inventeras har börjat öka. Vi sponsrar RETKITUKKU.fi Raimo Lietsala Nettohintaan suoraan Till nettopris direkt från tehtaalta tillverkaren 12 l Jägaren 4 l 2013
• lli Kursula, viltvårdsplanerare, Finlands viltcentral Mellersta Finland V ilttrianglarna som inventeringsmetod utvecklades i slutet av 80-talet för att följa med skogsviltets stammar. En vilttriangel är en liksidig triangel med fyra kilometer långa ben, vilket ger en inventeringslinje på 12 kilometer totalt. Linjen inventeras två gånger om året. På sommaren räknar man skogshöns och på vintern däggdjursspår i snön. Resultatet av sommarinventeringen ger regionala tätheter (fåglar/ km2) för våra skogshöns (tjäder, orre, järpe, ripa) och nyckeltal för sommarens produktion av ungar. Inventeringarna görs som frivilligarbete av jägare och resultaten analyseras av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Tillförlitlig information om hönsstammarna De första triangelinventeringarna gjordes 1988. Då beräknades det att 1200 inventerade trianglar över hela landet skulle räcka till. För att säkerställa täckningen skulle minst tre vilttrianglar inventeras på varje jaktvårdsförenings område. De stora jaktvårdsföreningarna ansåg det här minimiantalet vara otillräckligt. Som alternativ målsättning ställdes i södra Finland en triangel per 20 000 hektar mark och i norra Finland per 30 000 hektar. Jaktföreningarnas roll betonades från första början. Som målsättning formulerades att varje ansvarskännande jaktförening skulle ställa upp på inventeringarna, ensam eller tillsammans med grannföreningarna. Målsättningarna är fortsättningsvis goda 200 Målsatt antal Vilttriangelkampanjen utbildar och hjälper Finlands viltcentrals kampanj för triangelinventeringar fortsätter. Kampanjen inleddes i höstas och pågår till mitten av september. Den riktar sig till jaktföreningar och hundorganisationer och går ut på att grunda nya trianglar. Dessutom ska triangelnätverkets täckningsgrad kontrolleras i hela landet. Viltvårdsplanerare kommer att arrangera kurser och hjälpa till med att återuppliva avsomnade trianglar och grunda nya. och värda att understöda. Målet är ett heltäckande inventeringsnätverk, som på regional nivå ger tillräckligt tillförlitlig information om fågelstammarna. Regionalt kan målen variera med skogarnas och skogshönsbeståndens struktur, och med storleken på jaktvårdsföreningarnas och jaktföreningarnas områden. I regioner där föreningarna är stora, som i Österbotten, kunde målsättningen vara att varje jaktförening har en egen triangel. En jaktförening som har en egen triangel får dessutom en föreningsspecifik resultatrapport. Triangelutmaning till jaktföreningar och hundorganisationer I fjol somras steg antalet inventerade trianglar till drygt 800. En klar ökning av inventerings- inventerade 2012 180 160 140 120 100 80 60 40 20 Sö dr a Ta va st Sö la nd dr a Sa Sy vo dö la st x ra Fin la nd Ka ja M na el la le nd rs ta Fin la nd La pp la nd U le åb or Ö g st er N b ot or te ra n Ta va st la N nd or ra Ka re N le or n ra Sa Ku vo st -Ö la x st er bo tte n Sa ta ku nt a N Eg y en la nd tli ga Fin la nd 0 Flera regioner ligger klart under det målsatta antalet trianglar. Bara Kajanaland får klart godkänt beträffande antalet inventerade trianglar i förhållande till målsättningen. En klar ökning kan noteras även i Österbotten och Uleåborg. Den negativa trenden fortsatte i Lappland, Norra Karelen och Sydöstra Finland. aktiviteten skedde i Kajanaland, Österbotten och Uleåborg medan en svag förbättring kunde noteras i flera andra regioner. Tyvärr verkar den negativa trenden fortsätta i Lappland, Norra Karelen och Sydöstra Finland. Det är ännu inte för sent för en slutspurt, eftersom Finlands viltcentrals kampanj för nya trianglar, som riktar sig till alla jaktföreningar och hundorganisationer, pågår till den 15 september. I tävlingen deltar alla nya vilttrianglar som har grundats mellan den 15 juli i fjol och den 15 september i år. Priserna lottas ut bland dem som har anmält sig till kampanjen. Varje ny triangel fungerar som en lott och kan vinna. Dessutom belönar juryn den förening eller organisation som är triangelaktivast i landet. Bland priserna finns ett stort antal prylar som donerats av Retkitukku Oy, som 6 st Alaska Light jägardräkter, Burrel Target HD? videokamera för vapen och Burrel CamDog HD? hundkamera. Triangelkampanjen utbildar och hjälper Det har grundats över 1800 vilttrianglar,vilket alltså räcker till, men av olika orsaker blir allt för många inte inventerade. Vore det möjligt att hitta nya inventerare till de avsomnade trianglarna? Finlands viltcentral har tillsammans med VFFI inlett en landsomfattande granskning av hur triangelnätverket fungerar. Viltcentralens regionkontor går igenom alla grundade och inventerade trianglar på sina respektive områden.För de trianglar som inte blivit inventerade på flera år görs en utredning av varför de inte blivit inventerade. Vid granskningen klarnar det också om det går att återuppliva trianglarna. Det är väldigt bra om en avsomnad triangel kan återföras till de inventerade trianglarnas skara eftersom vilttrianglarna är permanenta inventeringslinjer och därmed producerar de Jägaren 4 l 2013 l 13
• Sakon 2013 tuotekuvasto on ilmestynyt. Tuotekuvasto också information om effekterna av förändringar i miljön. Det går också att grunda nya trianglar. Viltcentralens viltvårdsplanerare ordnar vid behov kurser och hjälper till med att återuppliva avsomnade trianglar och grunda nya. Inventering av vilttrianglar bästa intressebevakningen för jägare Vilttrianglarnas kvartssekellånga historia är en enorm talkoinsats utan motstycke.Trianglarna har avkastat en väldig mängd information om vårt skogsvilt och viltets livsmiljöer. Nu när resultaten av sommarinventeringen kan användas färska som underlag för besluten om jakttiderna har inventeringens betydelse bara ökat.Inventerarnas talkoarbete är av kolossal betydelse.Inventeringen av vilttrianglar är intressebevakning av bästa märke för jägarna. 2013 inventerade 2012 inte inventerats 2012 Hae oma kuvasto lähimmältä Sako First Class -kauppiaaltasi. Det har grundats drygt 1800 vilttrianglar. Under sommarinventeringen i fjol avverkades 821 trianglar. Kaikki Sako-kauppiaat löydät osoitteesta www.sakosuomi.fi/kauppiaat Ett mess som peppar! I mitten av juli skickar viltcentralen ett mess till dem som ansvarar för trianglarna för att inspirera dem. Vi kommer särskilt att påminna om att inventeringen har tidigarelagts. För att resultaten ska hinna med till beredningen av förordningen ska inventeringen göras tidigare än hittills. I år pågår inventeringen av vilttrianglar under perioden 27 juli-4 augusti. w w w. s a k o s u o m i . f i
• VX-6 VX-6 CDS 2-12x42 ALK. ALK. ? 1.199,? 1.339,- VALAISTULLA RISTIKOLLA VX-6 CDS 1-6x24 ALK. ALK. ? 999,? 1.199,- VALAISTULLA RISTIKOLLA Xtended Twilight Lens System Leupoldin toisen sukupolven vesitiiviystekniikka Pop-Up Re-zero -säädinjärjestelmä 6x-Zoom Erittäin nopeasti tarkentuva okulaari Laaja VX-6-katselualue VX-6:n valaistulla hiusristikolla varustetuissa malleissa on erittäin kirkas FireDot?-valaistus Suomessa Leupold -tuotteilla on 30 vuoden takuu, elektroniikkatakuu 2v Ylivertainen hankauskestävyys Lyijyttömät ja arsenikittömät linssit Ristikkovaihtoehdot: Duplex, Fine Duplex ja German 4 (metrinen). Valolla olevat ristikot: FireDot Duplex, FireDot Fine Duplex ja FireDot G4 (metrinen) VXR Tämä ei ole tavallinen kiikaritähtäin. Tarkasti leikatuista ja kiillotetuista linsseistä ja kuituoptiikkaa käyttävästä valaistusjärjestelmästä, ainutlaatuisesta FireDot-hiusristikosta, kapeaan muotoon ja siisteihin, tyylikkäisiin linjoihin, VX-R erottuu kaikilla tavoilla. VX-R 3-9x40 VX-R 4-12x40 ALK. ALK. ? 719,- ? 859,- www.leupold.com Saatavana suomenkielinen Leupold ?kuvasto. Kysy lähimmältä jälleenmyyjältäsi Maahantuonti: Hjorth Urheilutukku, hinta- ja saatavuustiedot www.ase.fi, hinnat voimassa sitoumuksetta 30.10.2013 asti. L_AFi13_VX6_VXR_185x271_RZ.indd 1 Jägaren 4 05.04.13 12:41 l 2013 l 15
• Arto Marjakangas, projektchef, Finlands viltcentral Det krävs kraftfulla åtgärder för sädgåsen Utkastet till förvaltningsplan för sädgåsstammen i Finland blev klar i våras och befinner sig nu på jord- och skogsbruksministeriet för finslipning. Det krävs kraftfulla och trovärdiga åtgärder för att bevara sädgåsen som ett jaktbart vilt. Till de viktigaste hör regleringen av jakten och mera kunskap om häckningsstammen och avskjutningen. Anser fabalis rossicus, det vill säga tundrasädgås. 16 l Jägaren 4 l 2013 F örvaltningsplanen färdigställdes på Finlands viltcentral under 2012-2013. Största delen av de sädgäss som häckar i Finland och som passerar Finland under flyttningen är taigasädgäss, men det totala antalet har minskat sedan 1990-talet.I hela utbredningsområdet finns det sannolikt färre än 20 000 häckande par. Tundrasädgåsens stam är däremot stor och stabil. Övergång till personlig jaktkvot Den stora dödligheten bland gåshonorna är eventuellt en av de främsta orsakerna till taigasädgåsens tillbakagång. En begränsning av jakten är det enda snabba sättet att höja de vuxna gässens överlevnadsgrad och vända utvecklingen uppåt. Vid mötena med intressegrupperna accepterade också jägarna att det är nödvändigt att begränsa jakten eftersom sädgåsen minskar.Jakten tar med all säkerhet slut om vi inte gör någonting alls. Vid fördelningen av de begränsade jaktmöjligheterna prioriteras häckningsområden där det inte går att jaga andra gäss.Dessutom bildar Sydöstra Finland ett eget specialområde. Majoriteten av de sädgäss som påträffas i Sydöstra Finland i slutet av september och i oktober är tundrasädgäss som utan svårighet tål jakt. Vid regleringen av jakten övergår vi till en personlig jaktkvot och anmälningsskyldighet vid fällning. Dagens uppskattningar av sädgåsuttaget och den geografiska fördelningen är osäkra på grund av materialets knapphet. Ett system med kvoter innebär ett minskat behov av att reglera jakttiderna.På den här punk-
• Taiga- eller tundrasädgås? Taigasädgåsen och tundrasädgåsen är underarter av sädgås. Skillnaderna mellan dem i kroppsbyggnad och färg är relativa, vilket betyder att det krävs erfarenhet för att identifiera dem. På jakt är det i regel omöjligt att skilja dem åt. En ung Anser fabalis fabalis, det vill säga en taigasädgås. ten ska det utredas om det går att prioritera de jägare som har deltagit i inventeringarna av sädgäss när jaktkvoterna fördelas. Begränsningarna av jakttiderna fortsätter under en övergångsperiod och jägarna instrueras att följa en kvot på en gås per man. Senast här står det klart att taigasädgåsen inte tål effektiv jakt. Häckningsstammen under lupp För att kunna förvalta sädgåsstammen och reglera jakten behöver vi också bättre information om häckningsstammen och produktionen av ungar.Storleken på den häckande stammen i vårt land uppskattas med en parräkning som görs på våren, där jägare, fågelskådare, viltforskningen och Finlands viltcentral samarbetar. Inventeringarna kan fördelas på tre år i följd och upprepas vid behov. Paren räknas på våren och kullarna på sensommaren, precis som vi gör vid inventeringarna av sjöfåglar. År 2011 inledde viltforskningen ett projekt där forskarna följer med gäss som försetts med satellitsändare på häckningsmyrarna. Projektet har avkastat ny och intressant information om sädgåsens ruggningsflyttning till Ryssland (se Jägaren 1/2013). För populationsforskningen är det avgörande viktigt att få uppdaterad information om den årliga överlevnadsgraden för gäss i olika åldrar. Med sändarbaserad forskning lyckas detta inte riktigt eftersom antalet individer med sändare tenderar att bli minimalt på grund av metodens höga kostnader. Ringmärkning är ett billigt sätt att skaffa sig information om överlevnaden och därför ska vi satsa på halsringmärkningen av gäss och observerandet av ringmärkta gäss. Vi ska fortsätta samla in vingprover för att bestämma åldersfördelningen hos de fällda fåglarna, men underarternas andelar ska vi börja vi bestämma utifrån fotografier av de fällda individerna. Det ska göras upp anvisningar för jägarna hur de ska fotografera huvudet på fällda gäss. För insamlingen av informationen om de fällda gässen och inskickandet av fotografierna ska det utvecklas ett elektroniskt system. Skötsel och iståndsättning av livsmiljöer Vid skötseln av viltets livsmiljöer blir effekterna i allmänhet inte synliga förrän efter flera år, men sträcker sig i gengäld över en lång tid. Till de största förändringarna i sädgåsens livsmiljö hör dikningarna av sumpskogar som omger häckningsmyrar och numera iståndsättningsdikningar. Ett sätt att undvika iståndsättningsdikningar är att lämna kvar ett så stort antal träd att avdunstningen från dem åstadkommer en tillräcklig dräneringseffekt. Vid översynen av anvisningarna och rekommendationerna för skogsskötseln ska hänsyn tas till sädgåsens krav på sin livsmiljö. Det effektivaste sättet att sköta häckningsmiljöer är att återställa skogsbruksmässigt olönsamma dikade våtmarker.För statliga och privata ekonomiskogar och skyddsområden planeras ett storskaligt projekt för att återställa utdikade våtmarker, vilket innebär att den areal våtmarker som återställs varje år skulle bli mångfalt större än den är i dag. Utredningen av vilka iståndsättningsobjekt som passar sädgåsen bäst kan göras samtidigt som gässen inventeras. I sädgåsens häckningsområden ska torvproduktionen styras till våtmarker som inte längre är i naturtillstånd. För viktiga Tundrasädgåsen är aningen mindre än taigasädgåsen och har en kortare och tjockare hals. Dessutom är tundrasädgåsens huvud aningen större, rundare och mörkare. Tundrasädgåsen ger således ett bastantare helhetsintryck än taigasädgåsen. I regel har tundrasädgåsens svarta näbb bara ett smalt orange band medan taigasädgåsens näbb oftast är mera orange än svart. Att identifiera de två underarterna enbart utifrån näbbens färg är dock vanskligt eftersom somliga taigasädgäss inte har mer än ett smalt orange band på näbben som en typisk tundrasädgås. Det finns dock en skillnad i näbbens konstruktion; tundrasädgåsens näbb är smalare och tjockare vid roten än taigasädgåsens näbb. platser där gässen vilar under flyttningen rekommenderas att växttäcket ska bevaras ända till våren och naturvårdsåkrar och skyddszoner anläggas. Små rovdjur som räv, mårdhund och mink är ofta ute efter vuxna sädgäss,ägg och ungar. Kampanjerna med effektiverad jakt efter små rovdjur koncentreras till de värdefullaste häckningsområdena och vi försöker engagera miljömyndigheterna i kampanjerna. Inom jägarkåren finns en seglivad uppfattning att sångsvanarna, som har blivit fler, försvagar sädgåsens produktion av ungar och att sångsvanen därför är den främsta orsaken till att gässen minskar. Men andelen ungar i sädgässens vilande flyttflockar har inte minskat. Också internationellt Finland arbetar också för en internationell förvaltning av taigasädgåsen. På finskt initiativ bereds en internationell förvaltningsplan för arten där parterna avtalar om jakt och stödåtgärder. Det är tänkt att planen ska stå modell för förvaltningsplanerna för de övriga jaktbara sjöfåglar i Europa som minskar.. Jägaren 4 l 2013 l 17
• Antti Piironen, viltvårdsplanerare, Finlands viltcentral, Nyland Från havet till inlandet Den här sommaren inleddes ett försök med utsättning av grågäss som enligt planerna ska pågå i fem år. Gäss som har fångats in på Karlö ska flyttas till Maaninka i Norra Savolax. Syftet med försöket är att snabba upp artens expansion till inlandet. S Honungar viktiga När gässen blir könsmogna parar de sig i övervintringsområdena och de nya paren flyttar Janne Kuusisto yftet med utsättningsförsöket som inleddes i början av sommaren är att skapa en grågåspopulation som förökar sig vid sjöarna i Norra Savolax. Utsättningarna görs genom att man på Karlö fångar in frilevande gäss som hör till landets grågåsstam och flyttar dem till Maaninka. Fåglarna som flyttas är ungar som fötts i våras och deras mödrar. Vi hoppas att ungarna präglas på sin nya omgivning och att somliga av dem ska återvända till Maaninka för att häcka. Grågåsen heter på finska ?havsgås?,men är namnet till trots inte en art som lever enbart vid havet.I större delen av Europa häckar den i stort antal i inlandet. I vårt land häckar grågåsen på några få undantag när enbart vid havskusten trots att det i tusen sjöars land finns ett nästan obegränsat utbud på lämpliga livsmiljöer. Det har satts ut grågås i vårt land förut. Såvitt känt gjordes de första utsättningarna redan på 1950-talet och på 1980-talet flyttades gäss uppenbarligen med framgång från sina kärnområden till andra skärgårdstrakter. Såvitt känt gjordes den enda utsättningen i inlandet i början av 2000-talet då grågäss som fångats som ungar och fötts upp i hägn tills de var flygga flyttades till Ule träsk. En del av ungarna växte upp i hägnet utan mödrar och en del fick en tamgås till surrogatmamma. Resultatet av utsättningen blev dock rätt klent. Det var några tiotal fåglar som sattes ut och rätt få observationer har gjorts av dem sedan dess. I detta nu är det troligen inte mer än ett eller två par grågäss som häckar vid Ule träsk. Troligen lärde sig ungarna, som var uppfödda i hägn och sattes ut i Ule träsk utan sina biologiska mödrar,aldrig att vara tillräckligt försiktiga och dog efter utsättningen. Forskarna har tagit lärdom av de tidigare utsättningarna och använder nu frilevande ungar med sina mödrar, och de släpps ut i naturen så fort som möjligt. På det viset hinner de inte bli tama utan bevarar sin naturliga skygghet, och mödrarna kan skydda sina ungar medan de är små. Det stora flertalet av fåglarna som skulle sättas ut fångades med raketnät. Metoden har tidigare använts av bland annat sädgåsforskare. 18 l Jägaren 4 l 2013 Antti Piironen - Grågäss flyttas från Bottenviken till Norra Savolax på våren till trakten där honan föddes för att häcka.Det betyder att de hanungar som sattes ut i Maaninka inte häckar där de sattes ut,utan följer med makan till hennes födelsetrakter sedan de parat sig.De unga honorna utser alltså i övervintringsområdet en make och återvänder med honom till Savolax för att häcka. De infångade honorna flyttar i år tillsammans med sina avkomlingar till övervintringsområdena och återvänder sannolikt nästa sommar till Karlö för att häcka. Skapandet av en grågåsstam i Norra Savolax hänger således i hög grad på de utsatta ungarna av honkön. Om utsättningsprojektet framskrider planenligt flyttas under projekttiden högst några tiotal honungar till Maaninka. Det hänger således på ett rätt litet antal fåglar om beståndet ska rota sig. Utöver samarbetet mellan jägarna och viltförvaltningen behöver vi också tur för att ungarna ska förbli i livet ända tills de blivit könsmogna. Grågässen häckar i regel första gången under sin tredje sommar, vilket betyder att det finns hopp om att under projekttiden få se häckande grågäss i Norra Savolax. Det stora flertalet av de fåglar som ska sättas ut fångades in med raketnät. Metoden har också tidigare använts av bland annat sädgås-
• forskare. Man använder ett nät som är cirka 15 meter brett och 20 meter långt, och som samlas till en lång ?korv? och läggs på marken. I nätets övre teln fästs tyngder med korta snören och gässen lockas med mat att landa framför det gillrade nätet. När gässen befinner sig där man vill ha dem avfyras tyngderna. De flyger över fåglarna och drar nätet med sig över gässen. Fåglarna lösgörs varsamt från nätet och sätts i papplådor för transporten. I Maaninka samlades kullarna och fåglarna släpptes fria kullvis för att mödrarna från första början ska hålla ihop med sina ungar. Grågåsen har potential Även om grågåsen håller på och sprider sig till inlandet på naturlig väg känner vi i detta nu inte till mer än en handfull häckande par där. Eftersom grågåsen är ortstrogen till sin natur går expansionen inte särskilt fort. Därtill kommer att det hårda jakttrycket bromsar utvidgningen av utbredningsområdet till inlandet. Där skulle en nästan obegränsad livsmiljö stå till artens förfogande och där finns knappt alls några rovdjur som skulle jaga dem effektivt.Med inskränkningar av jakten och utsättningar vore det möjligt att etablera en livskraftig grågåsstam i stora delar av södra Finland och vi skulle kunna skapa fina jaktmöjligheter höst efter höst. En grågåsstam som har skapats genom utsättningar kan tack vare sina resurser växa hastigt bara vi låter gässen föröka sig i fred. Tillväxten hos gåspopulationen i inlandet kan få ytterligare skjuts av grågäss som är födda på annan ort, men som i övervintringsområdena slår sig ihop med de utsatta gässen och följer med dem till inlandet för att häcka. Det här fenomenet utgör en av förklaringarna till att bestånden av vitkindad gås i huvudstadsregionen har vuxit så fort och det samma är möjligt även för grågåsens del. Runt om i landet är gässen ett mycket uppskattat och eftertraktat vilt, vilket betyder att en utvidgning av grågåsens utbredningsområde kunde innebära ett utmärkt komplement till den jaktbara faunan i inlandet.Dessutom har saken en aspekt till. I detta nu är sädgåsen den enda jaktbara gåsarten inte bara i norra Finland utan också i stora delar av södra Finland. Om vi kan skapa häckande grågåsbestånd i inlandet skulle det ge oss en jaktbar gåsart till på fälten och fågelvattnen, vilket skulle bidra till att lindra jakttrycket mot de krympande bestånden av sädgås. ås och Kontrollera jakttiden för sädg grågås på www.riista.fI Jord- och skogsbruksministeriet informerar: Jakten efter sädgås och grågås kommer att begränsas Sädgåsstammen har krympt under de senaste decennierna och därför kommer jakten efter sädgås att begränsas i hela landet under jaktåret som börjar. Jord- och skogsbruksministeriet har skickat förslaget till förordning på utlåtanderunda och föreslår att inledningen på sädgåsjakten flyttas till senare datum. Jakten ska inledas stegvis i olika delar av landet under perioden 1.9 till 10.10. Syftet med förslaget till förordning är att minska på det jakttryck som sädgåsen är utsatt för både i häckningsområdena och på rastplatserna under flyttningen. I häckningsområdena i norra Lappland ska jakten börja tidigare än i fjol medan säsongstarten senareläggs i landets mellersta och södra delar. För grågåsens del föreslås ett treårigt jaktförbud i inlandet för att stammen ska repa sig och utvidga sitt utbredningsområde. Jakten börjar på olika tider i olika delar av landet Enligt förslaget ska jakten börja den första september i norra Lappland. Till det här området räknas följande kommuner i landskapet Lappland: Enontekis, Enare, Kittilä, Muonio, Pelkosenniemi, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki. I häckningsområdet mellan södra Lappland och Norra Karelen börjar jakten den 10 september. Till det här området hänförs landskapen Kajanaland och Lappland, förutom kommunerna Enontekis, Enare, Kittilä, Muonio, Pelkosenniemi, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki. Till landskapet Norra Österbotten räknas kommunerna Kuusamo, Uleåborg, Pudasjärvi och Taivalkoski; till landskapet Norra Karelen räknas kommunerna Ilomants, Juuka, Lieksa, Nurmes och Valtimo. I sydöstra Finland börjar jakten efter sädgås den första oktober. Till det här området räknas Villmanstrands kommun i landskapet Södra Karelen, landskapet Kymmenedalen, Orimattila kommun i landskapet Päijänne-Tavastland samt landskapet Nyland med kommunerna Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Borgå och Pukkila. I övriga delar av landet börjar jakten efter sädgås enligt förslaget den 10 oktober. Med hållbar jakt som mål För grågåsens del bygger förslaget på det förslag som Finlands viltcentral har gett till jord- och skogsbruksministeriet. Enligt förordningen ska jakten efter grågås förbjudas för tre år i landskapen Södra Karelen, Södra Savolax, Kajanaland, Egentliga Tavastland, Mellersta Finland, Birkaland, Norra Karelen, Norra Savolax och Päijänne-Tavastland. I landskapet Södra Österbotten förbjuds jakten i kommunerna Alajärvi, Alavus, Evijärvi, Kuortane, Lappajärvi, Soini, Vimpeli och Ähtäri; i landskapet Mellersta Österbotten i kommunerna Halsua, Lestijärvi, Perho och Veteli; i hela landskapet Lappland utom i kommunerna Kemi, Keminmaa, Torneå och Simo; i landskapet Kymmenedalen i kommunerna Itis och Kouvola; och i landskapet Norra Österbotten i kommunerna Haapajärvi, Haapavesi, Kuusamo, Kärsämäki, Nivala, Pudasjärvi, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Reisjärvi, Siikalatva, Utajärvi och Taivalkoski. Med förordningen försäkrar sig ministeriet om att jakten bedrivs i enlighet med det hållbara nyttjandets princip, som det är stadgat i jaktlagen. Innan förordningen utfärdas ska ministeriet höra de jaktvårdsföreningar som berörs av det föreslagna jaktförbudet. För det här ändamålet ordnar Finlands viltcentral en enkät på nätet där jaktvårdsföreningarna kan ge sina utlåtanden i elektronisk form. Jägaren 4 l 2013 l 19
• PANTOJEN VERTAILUTALUKKO Paikannusherkkyys* Akun kesto GSM-kuuluvuus** Käyttökulut G500fi 2013 ????? G400fi 2013 ????? G500 2013 G500 G400i G400 GPS + GLONASS GPS + GLONASS ???? ???? ???? ?? ????? ???? ???? ??? ??? ?? ????? ??? ????? ????? ??? ??? ????? ????? ????? ?? ?? ?? ei ei ei ei 2013-pantaohjelma OK OK OK Trackerhuollosta*** Koirapilli OK ei OK Trackerhuollosta***
• Petri Lampila Bilder: Jari Peltomäki l Artbestämning av gäss vid jakt Under flyttningstider uppträder gässen ofta i blandflockar med flera arter. Vid jakt ska jägaren alltid vara försiktig, eftersom merparten av de flyttande gässen är fredade arter och flera av dem är synnerligen hotade. G ässen som förekommer i vårt land hör till två släkten: Anser och Branta. Under optimala förhållanden är det i regel inga problem med att känna igen gäss av släktet Branta, men i svagare belysning kan exempelvis en prutgås tas för en ansergås. Under flyttningen uppträder gässen ofta i blandflockar med flera arter. När en gåsflock närmar sig ska jägaren se efter om det tydligt syns fåglar av två olika storlekar. Detta är ofta en god fingervisning om fredade arter i flocken, eftersom alla jaktbara gäss (grågås, sädgås och kanadagås) är stora. Det går ändå inte att enbart förlita sig på storleken för artbestämning eftersom det förekommer avsevärda variationer hos flera arter. Vid jakt ska jägaren därför alltid ta det säkra för det osäkra. Observera dessutom att under de stora arktiska massflyttningarna är majoriteten av gässen fredade arter som vitkindad gås och tundragås.Sådana här massflyttningar av gäss kan förekomma i hela landet,men främst i de sydostligaste delarna. Under de senaste åren har i synnerhet arktiska vitkindade gäss börjat rasta på åkrar, kanske för att arten har blivit jaktbar igen i Estland. I flykten är sädgåsens vingar helt mörka undertill, i motsats till grågåsen. 22 l Jägaren 4 l 2013 Gåsarterna De jaktbara gässen Sädgås (Anser fabalis) I största delen av landet är sädgåsen den gåsart som folk bäst känner igen. Den häckande stammen uppskattas till 1700-2500 par. På våren och hösten passerar dessutom ett okänt antal sädgäss vårt land under flyttningen. De häckande individerna hör till underarten taigasädgås (Anser fabalis fabalis), men också underarten tundrasädgås (A.f.rossicus) påträffas som genomflyttare, främst i det sydöstra hörnet av landet. Arten är storvuxen, men mycket slank med tunn hals jämfört med grågåsen. Utöver kroppsformen hör det mörka huvudet och mörka helhetsintrycket till de bästa kännetecknen, liksom den tvåfärgade näbben i svart och orange. Tundrasädgässen är till fjäderdräkten i praktiken identiska med taigasädgåsen, men till kroppsformen är de kompakta med kort hals och näbb. Dessutom är det i genomsnitt mindre orange på näbben. Finländska taigasädgäss (Anser fabalis fabalis). Den mörka färgen, den långa halsen och den tvåfärgade näbben är de bästa kännetecknen. Näbbens färg varierar avsevärt mellan individer.
• Grågås (Anser anser) norlunda än exempelvis sädgåsens nasala trumpetande. Grågåsens häckningsstam uppgår till uppskattningsvis 5-6000 och arten häckar som det finska namnet ?havsgås? anger vid kusterna. Den genomflyttande stammen är troligen fåtalig i jämförelse med den häckande. Grågåsen är robust byggd och bukig med tjock hals jämfört med sädgåsen. Dessutom är den ljusare till färgen, vilket framhävs i synnerhet i flykten. Näbben är bastant, triangelformig och enfärgat orange eller aningen rödskiftande. Fjällgås Fjällgåsen är vår mest hotade gåsart. Den häckande stammen i hela Norden är inte större än cirka 20 par. Även globalt sett betraktas arten som hotad. Arten flyttar regelbundet i maj varje vår till Bottenviken, men om hösten kan enstaka individer påträffas i princip var som helt tillsammans med andra gåsarter. Arten är den minsta av ansergässen (knappt stor som en gräsand) och därigenom lätt att få syn på i exempelvis en flock med sädgäss. Den påminner väldigt mycket om tundragås; de viktigaste skillnaderna är en klargul ring runt ögat (tundragåsen har ibland en blekgul ögonring), jämnt mörk färg på huvudet samt en extremt kort och karminröd näbb. Hos vuxna individer kröker sig dessutom den vita bläsen kraftfullt upp i pannan medan tundragåsens bläs har rak bakre kant. Kanadagås (Branta canadensis) Kanadagåsen, som är inplanterad i vårt land, är numera den talrikaste gåsen som häckar i vårt land (7000-8000 par). Kanadagåsen är storvuxen med lång hals. Skillnaden i storlek och form är avsevärd jämfört med den vitkindade gåsen. Helhetsintrycket är mörkbrunt. Det vita fältet på huvudet är smalt och begränsat till kinderna. Spetsbergsgås De fredade arterna Den här arktiska gåsarten var för bara ett tjugotal år sedan en sällsynthet, men numera passerar ett par tusen individer Tundragåsen är som namnet anger en arktisk genomflyttare, som på hösten påträffas främst i den sydostligaste delen av landet, men vid lämpliga vindar kan flockar även iakttas längre västerut. Tundragåsen och fjällgåsen har flera gemensamma drag; de vuxna gässen har en vit fläck (bläs) i pannan och kraftig svart teckning på buken. Vuxna individer är således lätta att skilja från de jaktbara arterna, men de här kännetecknen saknas på unga individer. Unga tundragäss går att skilja från sädgäss bl.a. på den enfärgat köttröda näbben och på att de har ett enda vitt vingband medan sädgåsen har två-tre. Bägge arterna är dessutom klart mindre än exempelvis sädgåsen. Både tundragåsen och fjällgåsen har ett högt läte som låter alldeles an- Jari Peltomäki Tundragås genom vårt land på våren. På hösten är spetsbergsgåsen sällsyntare, men är ändå en återkommande syn ibland annat i sädgåsflockar. Till formen påminner arten mest om tundrasädgåsen, men är klart ljusare. Det ljusa intrycket framträder i synnerhet i flykten och i en sädgåsflock verkar en spetsbergsgås som en grågås i miniatyr. Dessutom finns det mera vitt på stjärten än på en sädgås. Fötterna och näbbens ljusa partier är ljusröda (på sädgåsen orange), men i terrängen kan det vara vanskligt att urskilja den exakta nyansen. Vitkindad gås Den vitkindade gåsen är ny i vårt land som häckande art. Stammen uppskattas till 3000-3500 par, men arten befinner sig fortsättningsvis i snabb tillväxt. Merparten av de individer som påträffas i vårt land är dock arktiska genomflyttare. Arten är mycket liten till växten, färgteckningen saknar helt varmbruna toner och hela ansiktet är vitt. Lätet är ett karaktäristiskt skällande. Prutgås I vårt land är prutgåsen en rent arktisk genomflyttare. Arten är liten och mörkgrå till färgteckningen. Huvudet och bröstet är helsvarta, vuxna individer har en vit öppen ring kring halsen som saknas på ungfåglar. Flyttande flockar låter höra ett karaktäristiskt sorlande läte. Tundrasädgåsen (A.f.rossicus) är till formen i alla avseenden kompaktare än taigasädgåsen. Halsen och näbben är kortare. Näbben har bara ett smalt orange band, men på somliga taigasädgäss är näbbens färgteckning likadan. Det går alltså inte att artbestämma underarten enbart utifrån näbben. Grågåsen är mycket kraftigt byggd i jämförelse med sädgåsen och klart ljusare. Vingens framkant är ljus och undersidan tydligt tvåfärgad. Vuxna fåglar har svart teckning på buken, vilket saknas hos unga individer. Jägaren 4 l 2013 l 23
• Den vitkindade gåsen ger ett svart-vitt-grått helhetsintryck och namnet till trots är hela ansiktet vitt. Kanadagåsen är stor till växten och mörkbrun till färgteckningen. Det vita är begränsat till kinderna. Spetsbergsgåsen har kort näbb och är kompakt till sin kroppsbyggnad. Översidan är ljus och tonar i grått i jämförelse med sädgåsen. Under optimala förhållanden är även näbbens och fötternas ljusröda färg ett kännetecken. En sädgås (överst) och tre spetsbergsgäss. De senares ljusa intryck framträder i flykten, litet grand som på grågåsen. På tundragåsen är den vita bläsens bakre kant nästan rak, näbben är rätt lång och köttfärgad, och arten saknar i regel tydlig ögonring. Petri Lampila På fjällgåsen går bläsen högt upp på hjässan, näbben är kort och karminröd, och huvudet mycket mörkt. Typiskt för både tundragås och fjällgås är att de har ett enda vitt vingband. Prutgåsen är helt igenom mörkfärgad, enbart undergumpen är tydligt vit. Den vita ringen kring halsen varierar i storlek och kan saknas helt hos unga individer. 24 l Jägaren 4 l 2013
• VARAUDU SYKSYN JAHTIIN Baikal Taiga 12/76-30-06 haulikkorihla tarjous! UUSIA! Kaiken riistan ase! Kolmella vaihtosupistajalla. Vain ................................ 590,00 HAULIKON PATRUUNAT Laatu ja kokemus Marlin kivääritarjoukset jatkuvat! Marlin M1895 kal 45-70 ..........................................700,00 Marlin M1895G kal 45-70 .......................................700,00 Marlin M1895GS STS kal 45-70 ............................800,00 Rajoitettu erä! Pienoiskivääreitä,uusia mm: Toz 78-16 22lr raskaspiip. lipas+vaim. + 3-9x40IR kiik+laser/valo yht ... 450,00 Toz 78-04 22lr std malli + vaim +4x32 kiikari jalkoineen paketti yht. .... 330,00 Loukkurevolvereita mm: Taurus 970 Tracker, kal 22lr, 6,5? piippu, ruostumaton teräs, ventiloitu kisko .........................................580,00 Taurus M94, 22lr, 5? STS ........................650,00 Taurus M941 kal 22 mag, 4? sin ..........590,00 Chiappa 1873SA yksitoiminen revolveri, kal 22lr ..................................... 295,00 Ilma-aseet kesäharjoitteluun! Laadukkaat Walther LGV ilmakiväärit! LGV Challenger Ultra synt. tukki 4,5mm, 23 J ............................................. 525,00 LGV Master Ultra, puutukki 4,5mm, 23J Paino 4,2kg .....................................610,00 LGV Competition Ultra , 4,5mm, 23J, sääd, poskitukki ............... 650,00 Perinteiset lyijyhaulit: Waidmannsheil , Special ja Magnum. Lyijytön vaihtoehto: Steel Game. www.ukpallas.? TEHOKKAAT!! Magtech AR N2 Extreme 1000 kaasumäntä, 5,5mm 35J synt tukki ...... 399,00 Magtech AR N2 Extreme 1300 kaasumäntä, 4,5mm 30J synt tukki ...... 399,00 Walther Dominator 5,5mm 40J + kiikari jalkoineen ................................. 720,00 Hämmerli Hunter Force kiik. puutukki, kal 5,5mm pakettitarjous!!! ...... 195,00 Vixen, japanilaiset huippukiikarit! 10-30 vuotta takuuta mallista riippuen! uplex 1? ........... . ... ... .......... ......... 395,00 ...... 2-8x32 Duplex 1? ..................375,00 3-12x40 Duplex ..................... plex 30mm ............... 960,00 4-16x44 Duplex 1? ................495,00 1-6x24 Duplex 2,5-10x56 30mm ................795,00 5-20x50 Duplex 30mm ..........1150,00 6-24x58 Duplex runkoputki 30mm ..............................................................1290,00 PENTAFLEX valopistekiikarit radalle/jahtiin! 1-4x24 Illuminator ...............195,00 2,5-10x50 Illuminator .........245,00 4x32 Cazorla 11mm jaloilla ..45,00 GECO EXPRESS P 1,5-6x42 Illuminator .................. 220,00 3-12x56 Illuminator ................... 280,00 3-9x40IR Cazorla ............................90,00 Nopea ja tarkka patruuna ammuttaessa pitkälle matkalle a Patruunoita mm: Magtech 308 win 9,7g FMJ kokovaippa .......................................... 65,00/100 kpl PMC 308 win 9,7g FMJ-BT kokovaippa ............................................ 75,00/100 kpl Wolf 7,62x54R teräsluoti........................................................................ 65,00/100 kpl Hull Special Pigeon 12/67 32g no 6 (2,7mm) kyyhkysp. ........... 55,00/100 kpl Trust 12/70 32g no 7,5 (2,37mm) kyyhkysille................................ 35,00/100 kpl Hull Steel Game 12/70 no 4 tai 5 sorsalle ....................................... 40,00/100 kpl Hull Solway Steel 12/76 magnum no 1,3,4 sorsalle! ....................... 80,00/100 kpl KYSY TUOTTEISTA KAUPPIAALTASI TAI SUORAAN MEILTÄ! Varastossamme runsaasti käytettyjä metsästys? ja urheiluaseita. Kysy tuotteistamme kauppiaaltasi tai meiltä tai vieraile sivuillamme www.asetalo.fi Kotisivumme: www.asetalo.fi ? E-mail: asetalo@asetalo.fi LIIKKEEMME AVOINNA MA-PE 9.00-17.00, LA 10.00-13.00 MAAHANTUONTI-, TUKKU-, POSTI- JA VÄHITTÄISMYYNTILIIKE PL 32, 34801 VIRRAT. Puh. (03) 4755 371, fax (03) 4753 151 GECO TARGET Luotettava ja tarkka harjoituspatruuna GECO PLUS P T Tehokas metsästyspatruuna isommalle riistalle Hyvä läpäisykyky ja nopea laajentuminen Made in Germany www.ukpallas.? Jägaren 4 l 2013 l 25
• Jyri Rauhala, Jaktchef, Finlands viltcentral Södra Tavastland Lös eller kopplad ? behöver jag tillstånd? Det är inte alltid som folk förstår eller vill förstå jaktlagens bestämmelser om hundar. För lagens del verkar de största problemen handla om när hundar får vara lösa. F rån den 1 mars till den 19 augusti ska hundar oavsett ras hållas kopplade eller så att de omedelbart kan kopplas. Från detta finns vissa undantag som hundar som med tillstånd av områdets ägare eller innehavare hålls på en gårdsplan eller i en trädgård eller på ett omgärdat område som är reserverat för hundar. Skyldigheten gäller inte hundar som är yngre än fem månader eller hundar på vissa myndighetsuppdrag eller serviceuppdrag. Fredade djur får inte störas En av de saker som oftast tolkas fel är att hundar vid alla andra tidpunkter automatiskt får gå lösa.Men så är det inte.I jaktlagens 53 § står det klart och tydligt att en hund inte får gå lös på annans område utan tillstånd av markägaren eller jakträttsinnehavaren.Det är bara hundar på myndighets- eller serviceuppdrag som är befriade från den här skyldigheten. Det finns två undantag i lagen som ur jaktlig synpunkt verkar synnerligen ändamålsenliga: under tiden 1.3-19.8 får annan än drivande hund användas vid jakt och det är tillåtet att utbilda hönshund eller annan fågelhund. Att störa fredat vilt är dock förbjudet. Den här rätten gör det tillåtet att använda till exempel en spets för jakt efter mård i mars eller en apporterande hund från den 10 augusti vid jakt efter ringduva. I det här sammanhanget ska vi också hålla i minnet vad naturskyddslagens 39 § stadgar. Enligt den får fredade djurarter inte avsiktligt störas, i synnerhet inte under sin fortplantningstid, på viktiga rastplatser under flyttningen eller i övrigt på platser som är viktiga för dem. Varje hundförare med jakthund, men också övriga hundägare ska hålla sin hund under noggrann uppsikt. 26 l Jägaren 4 l 2013 Efter första mars räknas det här som störande av vilt. Hundprov och hunddressyr Finlands viltcentral kan bevilja dispens från begränsningarna för tiden 1.3-19.8 om det gäller ett hundprov eller hunddressyr.Även andra tillstånd kan beviljas och de kan delas in i tre huvudtyper: 1. De vanligaste hundproven, som till exempel olika vattenprov. 2. Dressyr- och provtillstånd för stora rovdjur (och utter). 3. Olika former av dispens som avses i jaktlagens 41 §, där dispens kan beviljas för användning av hund om det är motiverat för det syfte som dispensen ansöks för. Det finns vissa grundprinciper för beviljandet av dispenser och fastställandet av dispensbehovet. Dispens behövs inte i en verksamhet där hundarna är kopplade eller omedelbart kan kopplas. Följande kategori utgörs av verksamhet där hundarna inte omedelbart kan kopplas men där verksamheten är sådan till sin natur att hundarna kan övervakas och det går att vid behov ingripa i deras verksamhet eller på annat sätt vara förvissad om att verksamheten inte stör fredade djur. För sådana prov krävs det tillstånd av Finlands viltcentral. Det kan handla om exempelvis prov i vattenarbete och prov för andra hundar än jakthundar, exempelvis vinthundsprov. Vid alla slag av prov är den ledande principen den, att verksamheten inte får störa fredat vilt eller, enligt bestämmelserna i naturskyddslagen, andra djur. Av det här skälet beviljar Finlands viltcentral i praktiken inte tillstånd för verksamhet som äger rum på fågelskyddsområden som enligt fågeldirektivet hör till Naturanätverket.Förteckningar över de här områdena finns i varje fall på miljöförvaltningens webbplats och är märkta SPA. Beviljandet av tillstånd för vattenprov är dessutom begränsat på så vis att tillstånd inte beviljas när sjöfågelkullarna befinner sig i en känslig utvecklingsfas på platser där det inte är möjligt att övervaka hundarna på grund av tät vattenvegetation.De här tiderna med känslig utvecklingsfas har definierats tillsammans med Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) och är som följer:
• 20.5?30.6: södra och sydvästra Finland (Sydöstra Finland, Nyland, Egentliga Finland, Satakunta samt Norra och Södra Tavastland) 1.6?10.7: mellersta Finland (Mellersta Finland, Österbotten, Kust-Österbotten, Södra Savolax, Norra Savolax och Norra Karelen) 20.6?20.7: norra Finland (Kajanland, Lappland och Uleåborg) Även under de här tiderna kan tillstånd ändå beviljas exempelvis för vattenprov för retrievrar,men då krävs det en utredning av provplatsens beskaffenhet. Den som ansöker om tillstånd för prov under en kritisk tid ska helst redan i förhandsplanen utse provplatserna så, att där inte förekommer avsevärd vattenvegetation som hindrar övervakningen av hundarna. Några näckrosor eller en och annan säv- eller vassrugge räknas självfallet inte som sådana. Handläggningen av tillståndet går fortare om ansökningen inkluderar en kortfattad beskrivning av provområdet och visar på omsorgsfull planering.Det underlättar dessutom kenneldistriktens verksamhet när de gör en gemensam ansökning om tillstånd för sitt verksamhetsområde. Hundtillstånd som berör stora rovdjur I enlighet med jaktlagens 52 § krävs det tillstånd av Finlands viltcentral för att ordna jaktprov för hundar som används för jakt på varg, brunbjörn,utter och lodjur,och då sådana hundar dresseras. I regel gäller detta i praktiken hundar som jagar björn. För att kunna hantera björn, bland annat på storviltsassistansen SRVA:s uppdrag, måste vi ha tillgång till hundar med vilka vi exempelvis kan riskfritt avliva individer som har skadats i en trafikolycka och hantera situationer där en björn ska avskräckas. Av de här skälen är ovannämnda tillstånd välmotiverade för att kunna testa och utbilda de hundar som ska användas. Ansökningarna görs i allmänhet gemensamt för ett kenneldistrikts eller en eller flera jaktvårdsföreningars verksamhetsområde. Det här är ett tillvägagångssätt som rekommenderas. Tillstånd kan beviljas för en tidsperiod då beståndsvårdande jakt efter den aktuella arten är möjligt; för björn är tiden 20 augusti till sista oktober. I samband med dispenser i enlighet med jaktlagens 41 § kan det också i enskilda fall beviljas tillstånd för användning av en hund som är nödvändig. Det kan handla om jakt efter en viss björnindivid som det har beviljats dispens för, för att förhindra avsevärda skador. När beviljas det inte tillstånd? I regel kan Finlands viltcentral alltså bevilja tillstånd att avvika från bestämmelserna om att hålla hundar kopplade under tiden 1.3-19.8. Den här avgränsningen utesluter redan i sig vissa former av prov och dressyr. Exempelvis går det inte att bevilja tillstånd i januarifebruari för prov med hundar som används vid jakt efter hjortdjur. Den verksamheten begränsas ju enligt jaktlagens 52 § till tiden 20.8-31.12. Det går inte att med stöd av ett tillstånd som beviljats av Finlands viltcentral tillåta störande av fredat vilt och därför beviljas inga provtillstånd för hundar som används vid jakt efter hjortdjur under perioden första mars till 19 augusti. Då och då får viltcentralen förfrågningar om möjligheterna att utbilda drivande hundar eller hålla rävprov i mars. Självfallet är räven inte fredad vid den tiden. Finlands viltcentral anser ändå att det inte är möjligt att i tillräckligt hög grad övervaka drivande hundar under tiden då hundar ska hållas kopplade och därför beviljas det i regel inga tillstånd. I regel beviljas inte heller tillstånd för hönshundsprov för tiden 1.3-19.8 eftersom syftet med provformen är kontakt med viltet (vattenproven räknas inte hit och tillstånd för sådana kan beviljas). De nordligaste kommunerna i landet utgör ett undantag; där är det tillåtet att jaga ripa ända till slutet av mars.Därigenom går det att bevilja tillstånd för hönshundsprov till slutet av mars i de här kommunerna. Nonchalans ett problem Ur jaktlagens synvinkel verkar de största problemen med hundhållningen handla om hundar som inte hålls kopplade. Uppenbarligen är det fråga om en viss nonchalans eller en direkt hänsynslöshet. Ibland säkerligen även okunskap. Det här förekommer bland ägare till både jakthundar och andra hundar. På vilken sida av lagens råmärken som hundägare rör sig är ingen okomplicerad fråga. Bestämmelserna nämner inga raser och förfaringssätten beskrivs inte alltid särskilt detaljerat. Bestämmelserna beskriver enbart jakthundarnas bruksegenskaper och det är bara för drivande hundar som används vid jakt efter hjortdjur som en fysisk egenskap nämns; mankhöjden. Bestämmelserna i sig ger inte svar på alla tänkbara frågor och eftersom det knappt alls finns någon rättspraxis så blir somliga aspekter snarare en fråga om filosofi. En fråga som var aktuell i våras gäller användningen av stötande hund. Mera om det ämnet på annan plats i detta nummer. Vid all verksamhet med hunddressyr och prov ska vi komma ihåg att vi alltid måste ha tillstånd av markägaren eller jakträttsinnehavaren och dessutom eventuellt också av Finlands viltcentral Hundprov och dressyr 1.3.?19.8. Ansökningar: l Prov/dressyrområdet: som bilaga en karta i skalan 1:20 000 eller 1:50 000 l Ansvarspersonernas kontaktuppgifter l En uppskattning av antalet provdagar. Är verksamheten återkommande? l En uppskattning av antalet hundar som deltar l Provformen samt en kort beskrivning av verksamhetens art l En rekommendation: använd Finlands viltcentrals ansökningsblankett (www.riista.fi) l En rekommendation: skicka in ansökningarna till viltcentralens regionkontor cirka 1,5-2 månader innan den planerade verksamheten börjar l Ansökningarna skickas till det regionkontor inom vars område största delen av det område som avses i ansökningen ligger Jaktprov och dressyr för hundar som används vid jakt efter varg, björn, lodjur och utter Ansökningar: l Prov/dressyrområdet: en beskrivning av de yttre gränserna (exempelvis ett kenneldistrikts område eller en/flera jaktvårdsföreningars områden) l Ansvarspersonernas kontaktuppgifter l En uppskattning: är verksamheten återkommande? l En uppskattning av antalet hundar som deltar l En rekommendation: använd Finlands viltcentrals ansökningsblankett (www.riista. fi) l En rekommendation: skicka in ansökningarna till viltcentralens regionkontor cirka 1,5-2 månader innan den planerade verksamheten börjar l Ansökningarna skickas till det regionkontor inom vars område största delen av det område som avses i ansökningen ligger De viktigaste lagrummen Jaktlagen (615/1993): 41 och 51?55 § Jaktförordningen (666/1993): 12 och 32 § Naturskyddslagen (1096/1996): 39 § Jägaren 4 l 2013 l 27
• Jyri Rauhala, jaktchef, Finlands viltcentral Södra Tavastland Hannu Huttu Vad sysslar en stötande hund med? Under den gångna våren fördes diskussioner om hur de stötande hundarna arbetar: hur de bör fungera och vad de åtminstone inte får göra när det är fråga om jakt efter hjortdjur. I anslutning till dessa diskussioner erhöll viltcentralens kundtjänst även en del frågor. Det här ämnet är ju inte i någon händelse entydigt. 28 l Jägaren 4 l 2013 D et bästa sättet att lära sig förstå jakt med stötande hund sker förvisso genom två av de mest traditionella dylika jakterna,jakt med stötande hund efter fågel och efter fälthare.Vid dessa jakter är målet att hunden under kontroll söker upp viltet i terrängen framför jägaren. Hunden bör hållas så nära sin förare, att vilt som eventuellt stöts upp gör det inom hagelgevärets räckvidd. Efter att viltet stötts upp ska hunden stanna. Det här har särskilt stor betydelse för hundens säkerhet: skottsituationerna är som regel mycket snabba och den väldresserade hunden, som lagt sig efter att ha stött upp fågeln, erbjuder sin förare en möjlighet till ett obehindrat och säkert skott. Jaktformen lämpar sig ytterst väl även för sällskapsjakt. Bl.a. har springerspanielföreningen beskrivit den här jaktformen på sina webbsidor. Användningen av stötande hundar har dock inte begränsats för någon av våra viltarters del i gällande föreskrifter. Sålunda kan stötande hund även användas vid jakt efter alla våra hjortdjursarter. För hjortdjurens del stöter vi också på tolkningsproblem. Vid ovannämnda diskussioner har även frågan om när den ställande hunden fungerar enligt sin normala uppgift och när den driver viltet dryftats. I föreskrifterna påträffas inte klara svar på den här frågan och viltcentralen har inte heller påträffat uppgifter om rättspraxis i sådana frågor. I jaktförordningens 12 § sägs att okopplad drivande hund med större mankhöjd än 28 centimeter inte får användas vid jakt efter hjortdjur. I praktiken har ju det här inneburit att jägarna använder taxar. För de hundars del vars mankhöjd är större står vi inför en tolkningsfråga mellan drivande och stötande.
• Spanieln har ursprungligen förädlats för att bistå jägaren som en stötande och apporterande hund. upprätthålls av hundens ståndskall samt att hunden försöker ställa älgen. För de mindre hjortdjurens del är situationen en annan. Det kan tänkas att hundar med större mankhöjd än 28 cm i värsta fall under svåra snöförhållanden driver mindre hjortdjur alltför länge och kanske därtill river dem. Det föreligger inte uppgifter om att sådant skulle ha skett i samband med organiserade jakter, men för förrymda eller illa övervakade hundars del finns det dokumenterade observationer. Det är inte förbjudet att använda stötande hund vid jakt efter hjortdjur, rasen må sedan vara vilken som helst.Någon gräns mellan stötandet och drivandet har inte fastställts i föreskrifter och viltcentralen har inte påträffat tidigare uppgifter om rättspraxis i dessa frågor. Viltcentralen definierar stötandet såsom en tillfällig kontakt med kort varaktighet mellan hund och vilt. Enligt vår uppfattning ska hunden efter att ha stött upp viltet och detta satt sig i rörelse relativt snabbt stanna, högst inom några minuter. Annars kan vi inte säkerställa tillämpningen av jaktförordningens 12 §. Härvid ska vi beakta möjligheterna att handla i en praktisk jaktsituation,samt sannolikheten för att en hund av samma storlek som bytesdjuret skadar detta på ett oönskat sätt. Är snöförhållandena därtill svåra kan stress och energiförlust vara av avgörande betydelse för bytesdjuret.? Övriga bedömningsgrunder När driver hunden och hur ska den här frågan bedömas? För att kunna resonera om skillnaden mellan drivande och stötande bör vi först definiera termen driva. För att vi ska kunna svara på de frågor som kommer till vår kundtjänst har viltcentralens offentliga förvaltningsuppgifter definierat termen ?driva?. Nedan det svar viltcentralen gett på frågan: ?Enligt Finlands viltcentrals uppfattning innebär drivande att viltet ifråga hålls i rörelse av den efterföljande hunden på ett sätt som är något annat än en tillfällig kontakt. Det utgör inte någon skillnad om hunden ger skall eller är tyst medan den driver.? Till den bedömning det här är fråga om anknyter även den i jaktlagens 20 § nämnda principen om att djuren inte ska vållas onödigt lidande. Utöver det här har vi även ansett det vara nödvändigt att analysera frågan också ur den övriga jakthundsverksamhetens synvinkel. Nedan ytterligare ett utdrag ur det svar vi gett: ?Vid en bedömning av ovannämnda vållande av lidande ska även förhållandet mellan den vid jakten använda hundens och det drivna djurets storlek beaktas. De vid jakt efter älg vanligen använda hundarnas (de sk. jaktspetsarnas) sätt att arbeta är att de söker upp älgen och ställer den helt med ståndskallet eller med ett s.k. ?rörligt ståndskall?, under vilket älgen förflyttar sig lugnt. I dessa fall anses aktiviteten ske enligt föreskrifterna. En hund som fungerar på det här sättet ska klassificeras som annan än drivande hund. Även när den här jaktformen tillämpas kan förflyttningsmomenten ibland bli långa. Ur laglighetssynpunkt är det härvid väsentligt att förflyttningen i huvudsak sker lugnt och Vid sidan av gällande föreskrifter grundar sig riktlinjerna för Finlands viltcentrals rådgivning även på jämförbarheten med övrig jakthundsverksamhet samt på sådan allmän praxis för vars del det inte förekommit särskilda problem.Alla sådana händelser som eventuellt kan utgöra potentiella problem kan vi givetvis inte känna till och knappast finns det någon som täckande känner till dessa. Våra riktlinjer är inte heller huggna i sten: om rättspraxis eller föreskrifter ändras och förutsätter det så ändras också viltcentralens riktlinjer. Funderingar av olika slag hjälper dock inte nödvändigtvis alltför mycket i olika praktiska situationer. Även i den här frågan bör det konstateras att det är skäl för varje hundförare att oberoende av jaktform fortlöpande och med kritiskt öga följa upp sin hunds verksamhet. Om en stötande hund som används vid jakt efter rådjur eller vitsvansvilt alltid är först vid det fällda djuret så torde detta berätta något. En hund som i god ordning följer med sin förare till det fällda bytet visar däremot på ett annat praktiskt sätt hur den arbetar. Att stöta upp fåglar och att stöta upp mindre hjortdjur är inte jämförbara aktiviteter men för hundarbetets del torde vissa likheter påträffas. Jägaren 4 l 2013 l 29
• Pro och Niila jaktställ till specialpris i juli! JahtiJakt Pro membranställ JahtiJakt Niila membranställ JahtiJakt Pro förenar AIR-TEX2-membranets fullständiga vattentäthet med ett topputrustat jaktställ. Finlands populäraste jaktställ nu till julipris. JahtiJakt Niila är lätt och gjort för snabba rörelser och långa förflyttningar. Stället har det välventilerande AIR-TEX2-membranet och alla sömmar är tejpade. Rikligt med detaljer. Värmande fleecehandskar. Garnet-fleecejacka för jakt och fritid. MicroDry underställ MicroDry underställ transporterar effektivt bort fukten från huden. Materialet torkar också snabbt. Sotka vändbar keps ans 92,60 ? Värde tillsamm MÅNEN, UTNYTTJA FÖR KT! BESTÄLL DIRE 149 MÅNEN, UTNYTTJA FÖR KT! BESTÄLL DIRE 199 90 90 22900 Nu finns jaktammunition i Erätukkus butiker Nytt! 19990 Beställ direkt! PÅ NÄTET www.eratukku.fi , Nu Kuopio rg bo å le U Joensuu, mi ie n a och Rov också I augusti väsVanda, Jy jo ä ki och kylä, Sein and. Villmanstr PÄ TELEFON t. 020 747 7000* (mån-fre 9-17) Cheddite ? Bl.a. Boar ? Remington *Samtalspriser inkl. moms 24 %: från fast telefon 8,28 cent/samtal + 6,85 cent/min, från mobiletelefon 8,28 cent/samtal + 16,56 cent/min I BUTIKERNA runtom i Finland ÅMNNE | JYVÄSKYLÄ | KAJANA | KUOPIO | VILLMANSTRAND | ULEÅBORG | BJÖRNEBORG | ROVANIEMI | SEINÄJOKI | TAMMERFORS | VANDA | YLIVIESKA
• JUBILEUMSÅRET 2013 10 år av ledande jaktkunnande i norra Europa Se JahtiJakts g o l a t a k s m u e l i b u j nya fi . u k k u t a r e . w w w ntkort! ku prese k tu rä E ? 0 0 0 1. n in V
• Varje år försvinner hundratals hundar i vårt land. Jakthundar har starka instinkter och utsätts för de största riskerna eftersom instinkten kan föra dem långa sträckor. J akthundar kan råka ut för olyckor av många olika slag.Trafiken är en avsevärd riskfaktor för hundar. Om hunden blir påkörd och ljuter en ögonblicklig död får ägaren ändå veta vad som har hänt, men om hunden får sig en allvarlig smäll så är det inte alltid som ägaren får veta det. Varje år blir flera jakthundar ihjälkörda av tåg. Också i de här fallen får ägaren i regel veta vad som hänt.Om försvinnandet däremot beror på svaga isar,stora rovdjur eller något annat vilt lämnas ägaren ibland i ovisshet.Det samma gäller för hundar som följer efter ett litet rovdjur in i ett trångt gryt och fastnar för gott. Det händer också att jakthundar blir stulna och dyker upp igen långt senare. Men ingen känner till det exakta antalet stulna hundar. Inget register över de försvunna Finska kennelklubben har information om alla rashundar som är registrerade i landet, men klubben för inte något register över hundar som försvunnit. Ärendet är aktuellt och har diskuterats på den senaste tiden. - Nuförtiden blir alla hundar som registreras märkta med ett mikrochip under huden och kan alltså identifieras inom landet. En hund som blivit stulen kan alltså komma till rätta igen,också långt senare.En chipmärkt hund har bara ett av kennelklubbens mikrochips och kan inte chipmärkas på nytt eller registreras en gång till,förklarar kennelklubbens ordförande Helena Suni. - Tyvärr går det bara att identifiera chipet i Finland. Om en finsk hund blir stulen och man försöker identifiera den i Sverige så går det inte att se varifrån hunden kommer. Hos oss har det diskuterats en övergång till mikrochip med landskod och det ser hoppfullt ut. På önskelistan finns också att kennelklubben ska bli officiell registerhållare. Underhandlingar om ärendet pågår med Evira och ministeriet, fortsätter Suni. Hittedjurshem och sökningar på nätet Om en hund påträffas i terrängen ska den föras till kommunens djurhem för hittedjur.Varje kommun är enligt lag skyldig att ordna med vård av djur som tagits i förvar. Det problematiska är att grannkommuner inte nödvändigtvis utbyter information om försvunna djur med varandra, och än mindre med det övriga landet. Hittedjurshemmen är dock utrustade 32 l Jägaren 4 l 2013 Tommy Arfman När en jakthu med chipavläsare och på det viset når man åtminstone hundens uppfödare. Kennelklubben får inte lämna ut uppgifter om enskilda hundägare om inte ägarinformationen har antecknats som offentlig när hunden registrerades. Hittedjurshemmen är skyldiga att hålla en hund i förvar i femton dygn. Om hunden är chipmärkt så letar man efter ägaren. Hunden överlåts bara åt en person som kan bestyrka att han eller hon är ägaren. En sökning på nätet på ?kadonneet koirat? ger en mängd olika register och tjänster. Med hjälp av dem kommer hunden säkert till rätta. Likaså har Facebook varit till stor hjälp för att få tillbaka sin hund. På nätet finns också betaltjänster och tjänsten turvasiru vars mikrochips inte är registrerade hos kennelklubben utan har en egen organisation. Vad göra när hunden försvunnit? När en jakthund har försvunnit ska ägaren an- I vårt land är ungefär 25 % av hundarna försäkrade. Det är väldigt litet jämfört med till exempel Sverige. mäla försvinnandet till kommunens hittedjurshem. Då kan hemmet agera om hunden dyker upp hos dem eller om det kommer in anmälningar om en omkringströvande hund som siktats i trakten. Polisen har inga nämnvärda resurser för att leta efter bortsprungna hundar utan hänvisar i regel till hittedjurshemmet. Till de akuta fallen hör skadade hundar och hundar som fastnat i gryt. En skadad hund kan vara svår att hitta. En hund som är allvarligt skadad handlar ju inte särskilt rationellt utan drar sig på vilda djurs vis undan till ett gömsle. Om en hund har fastnat i ett gryt ska letandet under de första dagarna koncentreras till kända gryt i området där hunden försvann. För en jakthund kan det här området vara mycket stort och det kan kännas som att leta efter en nål i en höstack. Det måste ändå göras, för åtminstone under den första dagen kan man fortfarande höra hunden skälla.Därefter börjar vätskeförlusten och eventuellt också syrebristen ta ut sin rätt. Det är aldrig fel att leta. Ta gärna hjälp av hundar som du känner. De markerar om den försvunna hunden sitter fast i någon håla eller svävar mellan liv och död i ett gömsle. Om hunden är vid liv så söker den sig sannolikt till stället där den senast såg husse eller bilen. Lämna därför en filt som doftar välbekant på platsen. Hundägaren kan också informera om hundens försvinnande i lokaltidningen, på Facebook och på andra tjänster på nätet. Om hun-
• Varje år försvinner hundratals jakthundar spårlöst i vårt land. Dessutom blir allt fler hundar stulna. Nuförtiden blir alla hundar som registreras chipmärkta. Stövare lever farligt. Viltet som stövaren driver söker sig ofta till platser som är farliga för hundar, som landsvägar och järnvägsspår. nd försvinner lidandet bara man vet hur det ska göras och har ett tillhygge. Risken finns att man får ett ersättningskrav på halsen om man handlar förhastat och tar hunden av daga. Till och med poliser som bara sköter sitt jobb har råkat ut för sådant. Det är också viktigt att anmäla en hund som påträffats död till hittedjurshemmet. Om det på hundkroppen finns någonting som gör en identifiering möjligt,som en gps eller ett annat halsband, ska det gärna lämnas till jaktvårdsföreningens representant på orten. Där har man koll på vilka jakthundar som försvunnit i trakten. Bara var fjärde jakthund försäkrad Det finns inte någon som har reda på det exakta antalet försvunna jakthundar. Om en hund är försäkrad och försvinner så får försäkringsbolaget veta om det när ägaren skickar in anmälningen. - På försäkringsbolaget Tapio har det tagits cirka 7500 liv- och brukshundsförsäkringar för hundar av jagande raser.De här försäkringarna ersätter ägaren med den försvunna hundens värde. Här räknar vi jämthund, norsk gråhund, finsk stövare,finsk spets och karelsk björnhund som jakthundar, förklarar Kirsi Salmijärvi, produktchef på försäkringsbolaget Lähi-Tapiolas djurförsäkringar. Att döma av antalet hundar som registreras varje år är de här raserna mycket populära hos oss. Ägaren är i de allra flesta fall jägare. Dessutom är deras arbetssätt det allra farligaste eftersom de följer viltet under en lång tid. På Lähi-Tapiola ersätts varje år ungefär hundra hundar av de här raserna. Om vi lägger En hund med pejl försvinner sällan spårlöst. Vid jakt efter små rovdjur kan en jakthund råka på farliga ställen. Om hunden fastnar i ett gryt måste den hittas fort. Vätskeförlusten blir hastigt ödesdiger för en hund. den har blivit stulen är det bättre ju fler som känner till det. Också hundens uppfödare ska underrättas om försvinnandet. Om du träffar på en jakthund Om du träffar på en hund ska du först ta reda på om det är en jakthund som jobbar. Om du tydligt ser att den har ett pejlhalsband eller en varselväst får du inte störa den i arbetet. Att fånga in en jakthund under pågående laglig jakt räknas som störande av jakt, vilket är förbjudet i lag. Om hunden har gps så har ägaren full koll på var den rör sig och sannolikt är husse inte heller särskilt långt borta. Om det däremot är uppenbart att hunden är på rymmen och det är den tiden på året då hundar ska hållas kopplade så kan du koppla den och så fort som möjligt föra den till hittedjurshemmet. Om hunden är skadad ska den i första hand föras till veterinär. På nätet finns anvisningar av alla de slag,till och med för hur man avlivar en hund. Av ?vanligt folk? kan man dock inte förvänta sig att de ska kunna bedöma hur pass allvarliga skador en hund har, och än mindre veta hur man avslutar en hunds lidande professionellt. Om skadorna är uppenbara och hundens inälvor ligger utmed vägkanten är det tillåtet att avsluta till de övriga jakthundsraserna så är vi uppe i flera hundra hundar som försvinner varje år. Enligt Kirsi Salmijärvis bedömning är ungefär 25 procent av jakthundarna försäkrade. Antalet är överraskande litet i förhållande till det riskfyllda liv som en jakthund lever. Eftersom en livförsäkring inte kostar mer än några tior om året så förklarar inte heller priset den låga andelen försäkrade hundar. Hos vår granne i väster, Sverige, är 80 % av hundarna försäkrade. Jakthundar lever ett farligt liv när de gör sitt jobb. En omsorgsfull ägare är det bästa sättet att hålla hunden vid liv. Vid jakt är det säkrast att förse hunden med en pejl av något slag,eller till och med två. För varje hund finns det en apparat som passar. Utan pejl räcker det med ett ögonblicks vårdslöshet för att hunden ska vara borta för gott. Jägaren 4 l 2013 l 33
• Pentti Salmi, red. Marja Martikainen Vargen dödade min jaktkamrat Pentti Salmis fågeljakt i Sodankyläs i Pomokaira i höstas tillsammans med spetshunden Niihau slutade tragiskt när en varg dödade hans hund. Fallet fick denna miljömedvetna jägare att reflektera över sin relation till naturen och över bakgrunden till rovdjurshatet. J ag hade varit på jakt en dryg vecka i Vasaselkä i norr, och nu vandrade jag omkring söder om Pomovaara för tredje dagen. Dagen innan hade vi fått en tjädertupp där. - Under morgonen hade det blivit ett par skall, men fåglarna lättade innan jag hann till platsen. Vi befann oss väster om Arkkulaaki sydost om Pomovaara,på södra änden av en icke namngiven skogklädd höjd, när Niihau började ?gallskrika? i en grandunge ungefär hundra meter därifrån, på samma sätt som när han sprang efter en tjäder- eller orrkull med ?stjärtfjädrarna nästan i munnen?.Detta övergick nästan omedelbart till rasande skall och morrande, vilket jag förbannade till en annan hund och ett hundslagsmål. Först när jag hörde lägre och kraftigare vrålande förstod jag att någonting ännu värre höll på att hända. Jag kallade på Niihau medan 34 l Jägaren 4 l 2013 Pena och Niihau på väg på andjakt i Tankajoki. jag rusade mot oljudet. Min GPS visade riktningen och avståndet 136 meter till hunden, berättar ?Pena? Salmi. - Jag var där på mindre än en halv minut. Hela händelsen från Niihaus första tjut tog högst en minut. När jag kom fram låg Niihau orörlig i ljungen i en underlig upprätt ställning på rygg, benen spretade stelt uppåt. Hunden andades fortfarande,magen glipade lite och tarmarna var delvis på utsidan.Jag försökte få dem tillbaka in i magen samtidigt som jag vände försiktigt på hunden för att undersöka om hunden hade andra skador, och om det fanns något att göra. Det fanns ett stort skadligt bett ända till ryggraden och där i mina händer slutade Niihaus jakter. Rovdjur dödar för att stilla hungern Det tog mig ett tag att inse vad som hade hänt. Våra gemensamma jaktresor var oåterkalleligen slut. - I den tysta grandungen syntes och hördes inget,förutom min tunga andning. Jag satt där länge på knäna med hundens huvud i famnen utan att kunna göra något. Det går att ansöka om ersättning för skador på hund genom att anmäla skadan till landsbygdsnäringsmyndigheten.
• Till slut fick Pena den döda hunden in i ryggsäcken för att kunna begrava den på lämplig plats. Det skulle inte ha gått att gräva med bara händerna och han ville inte lämna Niihau för korparna.Mindre än tre timmar senare var jag tillbaka vid husvagnen. Många tankar snurrade i huvudet medan jag strövade tillbaka från ödemarken och medan jag rev ner lägret. - Jag kände mig slagen och illa till mods, men jag kände inget hat mot djuret som orsakat denna sorg. Varg och andra rovdjur dödar för att stilla hungern. Jag jagar och dödar för mitt eget nöjes skull.Det är djuret och en evinnerlig drift i mig och hos andra jägare som får oss att jaga, inte rädsla, inte ilska, inte hunger, säger Pena. - Jag reflekterade även över min relation till naturen i allmänhet, som den jagande naturvän jag är.Jag har aldrig hatat vargar eller rovdjur,inte heller efter denna förlust. Detta betyder inte att jag inte skulle ha skjutit vargen för att rädda hunden, eller att jag inte skulle kunna jaga och skjuta stora rovdjur med tillstånd. Där i ödemarken kom jag och min hund till korta mot en övermäktig fiende. För Niihaus del var det slutgiltigt. Bitterhet berättigar inte tjuvjakt Pena tog reda på statistik medan han fyllde i skadeanmälan. Rovdjur, främst varg, dödar ungefär 40-50 hundar varje år. Trafiken,skogsbruk,vattenmagasin och gruvor orsakar mycket större skador både för naturnäringarna och för naturen och jakten. - Dessa stora och flerdimensionella frågor är svåra eller omöjliga att påverka lokalt, och det är lättare att rikta bitterhet och hat mot ett vilddjur. Mannen från Lappland säger att ?ingenting gott har kommit till norr söderifrån, inkomsterna rinner söderut likt vattnet från vattenmagasinen?, grunnade Pena. Pena tycker ändå inte att ens delvis motiverad bitterhet berättigar till tjuvjakt eller till att förgifta vargar eller andra rovdjur. - Hur kan någon hata och förfölja en skapad varelse, när människosläktet samtidigt medvetet sågar av den gren vi sitter på? Det gör vi genom att all vår verksamhet förstör det som växer och lever i naturen och det som också håller oss vid liv. - Vargen har inte dödat några människor i Finland på över hundra år. Björnen har dödat bara en. Myndigheterna kan ta bort störande rovdjur redan på grund av blotta hotet om fara.Det är naturligtvis helt rätt, inte hör varg och björn hemma i tätorter och i människans närmiljö, konstaterar Pena. Pena på toppen av Koitelainen, vid lämningarna av brandvaktstornet. Du får inte tillbaka kamraten men du kan ansöka om ersättning När Pena lämnade lägret stoppade han en mötande bil för att varna om händelsen och om rovdjuren. Av en slump var Jorma Kaaretkoski som är kontaktperson för stora rovdjur med i bilen. Han bad att få se hundens skador och gav Pena råd med ansökan om ersättning. Det första är att begära ett utlåtande om hundens dödsorsak och övriga skador av den lokala officiella veterinären. Sedan bör man göra en skadeanmälan hos hemkommunens lantbrukssekreterare med blankett Mavi 131. Bilagor som t.ex. veterinärintyg och intyg över hundens värde bifogas ansökan. Sådana är bl.a. Kennelklubbens och rasklubbens uppskattning om hundens värde, ägarbevis och inköpsbevis, veterinärintyg för avel, provresultat från utställningar och jaktprov. På blanketten beskriver man med egna ord hur skadan uppkommit och ger information om skadeplatsen. Det är bra att anteckna platsens GPS-koordinater. I detta fall bifogades skadeanmälan med utlåtande av kontaktperson för stora rovdjur och en rapport om terrängundersökning av skadeplatsen. Pena lämnade in skadeanmälan i Sodankylä. Därifrån skickades den till hans hemstad Lahtis grannkommuns lantbrukssekreterare, som även sköter om Lahtis lantbrukssekreteraruppgifter. Första raten av rovdjursskadeersättningen utbetalades ungefär ett halvt år senare. Ersättning för skador i två omgångar Cirka 30-50 fall av skador på hund som orsakats av stora rovdjur ersätts årligen och sammanlagt har cirka 100 000-150 000 euro betalats ut. Utöver grundbeloppet kan hundägaren kompenseras för prov- och utställningsframgångar, så för vissa hundar har ersättningen stigit till över 10 000 euro. När det gäller hundar som används för jakt har även uteblivna jakttillfällen kompenserats. Skador på odlingar, biodlingar och på husdjur har varit i storleksordningen 300 000-350 000 euro. Däremot har de snabbt stigande skadorna på renar ersatts med nästan 7 miljoner euro år 2012. Åtminstone hittills har de skador som orsakats av rovdjur kunnat kompenseras fullt ut, men ersättningen betalas ut i två omgångar. Den första raten utbetalas på våren ur budgeterade medel, och den andra i juli-augusti från medel som beviljats i tilläggsbudgeten för rovdjursersättningar. När och om skador som orsakas av stora rovdjur fortsätter att växa i samma takt, kan vi hamna i en situation där pengarna inte längre räcker till full ersättning. Jägaren 4 l 2013 l 35
• Marja Martikainen Jägarnas observationer bildar grunden Uppskattningarna av rovdjurens stammar skapas genom samarbete bakgrundsinformation för dem som fattar be- uppgifter från någon region kan de inte heller I Finland sköts regleringen sluten och vi koncentrerar oss på att producera ta fram siffror. av antalet stora rovdjur som så exakta siffror på rovdjursstammarna som Forskningsinstitutet har inte resurser att ett samarbete i tre steg. Varje möjligt, varken i underkant eller i överkant, själv åka ut till varje hörn av landet och göra inår tar jägarna och forskarna uppger forskare Samuli Heikkinen på Vilt- och venteringarna.Systemet är därför fullkomligt fiskeriforskningsinstitutet. beroende av jägarnas frivilligarbete, påpekar fram den nödvändiga Samuli Heikkinen. bakgrundsinformationen Massor av information att hantera så att jord- och På VFFI är det specialforskare Ilpo Kojola och Ensamgående vargar och stor skogsbruksministeriet kan forskare Samuli Heikkinen som beräknar stor- rörlighet en utmaning fatta beslut om vad som leken på varg- och björnstammen. För lodjurs- För vargen och björnen görs uppskattningen ska göras med stammarna stammen görs beräkningarna av forskare Kat- av stammens storlek på olika sätt eftersom de är djur av helt olika typ. ja Holmala. och därefter beviljar Totaluppskattningen för varje enskild art viltcentralen licenser i bygger på jägarkårens observationer och de enlighet med besluten. O m inte jägarna skulle bokföra sina observationer av stora rovdjur skulle vi inte veta hur många vargar eller björnar som finns i vårt land. Jägarkårens observationer samlas in av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, där forskarna med olika vetenskapliga metoder bearbetar observationsmaterialet till antalet individer på en karta. Tack vare det här enastående samarbetet har vi i vårt land rätt så exakt reda på antalet individer av de olika rovdjursarterna och i vilka trakter de lever. Från forskningsinstitutet skickas den verifierade informationen till ministeriet som fattar besluten om vilka åtgärder som ska vidtas i varje enskilt fall. Det gångna året med sina vargkonflikter har varit tungt för forskarna. När känslorna svallar har forskarna och till och med forskningsinstitutet beskyllts för att inte vilja bevilja licenser för rovdjur. I offentligheten har det förekommit felaktiga uppgifter och uppfattningar om hur licenssystemet i vårt land fungerar. - Forskningsinstitutet beviljar inte och har aldrig någonsin beviljat några som helst licenser. Forskarnas uppgift är att ta fram objektiv 36 l Jägaren 4 l 2013 totala mängder som viltcentralens regionkontor meddelar. De forskningsmetoder som används vid uppskattningen av bestånden har förblivit oförändrade i många år för att resultaten för olika år ska vara jämförbara. Det besvärliga vid jämförelser är att antalet jägare och observationer förändras från år till år medan nätverket av rovdjurskontaktpersoner växer. I synnerhet i södra Finland kommer det in allt fler observationer. För fem år sedan hade jaktvårdsföreningarna 1500 rovdjurskontaktpersoner medan det idag finns över 2000. Kontaktpersonerna skriver in sina observationer i den elektroniska databasen TASSEN där de är tillgängliga för alla rovdjurskontaktpersoner.Enligt Heikkinen avspeglar jägarnas aktivitet på observationsfronten ett äkta intresse för de stora rovdjuren. Finland är ett långsträckt land och inflödet av observationer är ojämnt. I Lappland är det knappt om vägar och observatörer medan arealerna är väldiga, vilket betyder att det också görs färre observationer. Södra Finland är mycket väl täckt, vilket innebär en enorm mängd information för forskarna att behandla. - Det mesta av observationsmaterialet kommer från jägare, eftersom det är enda sättet att täcka hela landet. Om forskarna saknar
• - Vargen är ett revirhävdande djur som stakar ut ett eget revir åt sig och försvarar det. Om det finns en etablerad flock i en trakt så tolererar den inte andra vargar. Det besvärliga är att alla vargar inte hör till en flock, utan det finns också ensamgående vargar och vargpar och vargar som letar efter ett revir. - Året om skrivs det in observationer i databasen TASSEN. Dessutom ber VFFI i november-december viltcentralens regionkontor och jaktvårdsföreningarna att skicka in eventuella uppgifter om positioner och antal för regionens vargflockar och par utan valpar. Därefter sammanställer vi den här informationen, uppger Heikkinen. Forskarna kontrollerar anmälningarna om vargar som blivit sedda och de uppgivna maximivärden för flockar som angetts i frågeformulären. Flockarna och paren och deras positioner markeras på kartor, liksom även osäkra fall. - På vintern består vargstammen till 10-15 procent av ensamgående vargar som inte hör till någon flock. Genom att räkna flockarna,de unga paren och de ensamgående vargarna får vi fram storleken på hela stammen. I trakterna kring gränsen mellan Finland och Ryssland rör sig vargarna växelvis i bägge länderna.Hälften av de här vargarna hänför vi till Finland,förklarar Heikkilä sättet att räkna. Uppskattningen av stammen görs en gång om året och kompletteras på hösten med uppgifterna om föryngring och dödlighet. Innan vårens valpar kom till världen uppgick vår vargstam till cirka 120 individer. Vargen håller sig inte undan, vilket betyder att om det finns en flock på orten så är ortsborna väl medvetna om det. Men det är inte alltid som vargen rör sig och jagar i sammanhållen flock utan medlemmarna kan också ströva utspridda och på egen hand. Inom loppet av en timme kan en och samma varg bli observerad på olika håll i en trakt. - Vi skulle slippa onödiga konflikter om det bara fanns tålamod att sammanställa informationen i lugn och ro och publicera den först när vi är överens om siffrorna, påpekar Heikkinen. Observationer av björnhona med ungar Ur mänsklig synvinkel sett är björnen ett mycket farligare rovdjur än vargen, men trots det är vi enligt gjorda undersökningar räddare för vargen. Björnhonan försvarar sina ungar och kan angripa en människa medan vargen flyr människan. - När vi sätter en siffra på björnstammen så är det honorna med ungar som är det intressanta. Björnhanarna tillryggalägger enorma sträckor på kort tid; hundratals kilometer på några veckor. Vid en första anblick kan man inte ens drömma om att observationer som gjorts långt ifrån varandra handlar om samma björn. Honor med ungar strövar däremot ortstroget på ett rätt litet område, förklarar Heikkinen. När vi bestämmer björnstammens storlek letar vi efter observationer av ungar. Det kan finnas gradskillnader i observationerna; en okulär observation är inte särskilt bra eftersom det kan vara svårt att med blotta ögat skilja på en årsunge och en fjolårsunge.Ett fotavtryck som mätts med omsorg är alltid bäst och ger omedelbart observationen kullstatus. Björnen är vuxen vid cirka fyra års ålder och honan får ungar vart annat år. - I maj-juni kan bredden på honans spårstämpel vara 12 cm medan ungens tassavtryck är 6 cm. Det här visar klart och tydligt att det rör sig om en unge som fötts i januari. Om den större spårstämpeln är 12 cm och det mindre avtrycket 9 cm så rör det sig om en fjolårsunge. - Huvudbry blir det däremot om det görs 25 observationer i ett område och 15 av dem är mätta. I sådana fall jämför forskarna de uppmätta tassavtrycken efter honor och ungar för att skilja kullarna åt och kunna föra in dem på kartan. Den slutliga uppskattningen av stammens storlek bygger på antalet separata kullar som har påträffats i observationsmaterialet. Antalet multipliceras därefter med tio, förklarar Heikkinen. Kullarna är den genaste vägen till en uppskattning av björnstammens storlek. Om det inte finns mätresultat för kullarna, men ett stort antal observationer av björnar så stöder observationerna varandra. I sådana fall kan regionen få kullstatus. - Det är viktigt att leta efter kullar eftersom vi inte känner alla björnindivider och saknar resurser att kartlägga dem. Även om siffran är lokal så rör sig björnen i praktiken över flera kommuner. Gränsfall mellan kommuner är alltid besvärliga, men vi lägger in kullen på kartan i kommunen med flest observationer,och licenserna beviljas utifrån detta. Uppskattningen av stammens storlek görs utifrån informationen som samlades in året innan,vilket betyder att uppskattningen alltid släpar efter en bit. Utifrån observationerna som gjordes år 2012 beräknar vi att det i detta nu finns mellan 1550 och 1680 björnar. Utifrån jägarnas observationer och med vetenskapliga metoder ska forskarna ta fram en så riktig siffra som möjligt för de stora rovdjurens stammar, uppger forskare Samuli Heikkinen. Jägaren 4 l 2013 l 37
• Katja Holmala, forskare, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Den särskilda inventeringen av lodjurskullarna gav ett exaktare resultat Jägarnas och viltforskningens gemensamma särskilda inventeringar har hittills gjorts under två vintrar inom nio regioner. I samtliga regioner som denna gång deltog i den särskilda inventeringen observerades fler lodjurskullar än vi hade väntat oss utifrån de observationer som tidigare har bokförts av rovdjurskontaktpersonerna. A tt uppskatta antalet stora rovdjur som rör sig inom vidträckta områden är en utmaning. Uppskattningen av lodjursstammens storlek grundar sig på en uppskattning av antalet enskilda lodjurskullar. Särskilt inom områden med täta stammar ger inte de traditionella metoderna med långsiktsobservationer nödvändigtvis tillräckligt exakta uppgifter om antalet kullar för att kunna tjäna som grund för uppskattningen av stammens storlek. Med viltcentralen som koordinator gjordes vintern 2012-2013 en särskild endagsinventering av spår efter stora rovdjur i fyra olika regioner (Södra Tavastland,Sydöstra Finland,Kajanaland och Egentliga Finland). Trots att det under inventeringen gjordes iakttagelser av spår efter samtliga stora rovdjur var det viktigaste målet att få en så exakt uppskattning av antalet lodjurskullar som möjligt inom respektive region. I inventeringen deltog ett stort antal jägare och naturintresserade, totalt omkring 5500 frivilliga.Allt som allt täckte inventeringsområdet cirka 50 000 kvadratkilometer och 60 jaktvårdsföreningar. Bara en jaktvårdsförening avstod från att delta i den särskilda inventeringen. Inventerarna färdades totalt enorma 45 500 kilometer med olika fordon och apostlahästarna. Resultatet av den särskilda inventeringen 173 lodjurskullar Hannu Huttu Den första inventeringen gjordes i Kajanaland den 10.11.2012. Den dagen fann inventerarna 33 lodjurskullar. Samma dag gjordes det dessutom ett stort antal observationer av spår efter varg och järv.I Kajanaland deltog omkring 2000 spårsökare i inventeringen.Av observationerna i Kajanaland var största delen kullar med två ungar.Sydöstra Finland blev följande i inventeringstur genom att där blev lämpligt snöväder den 12.1.2013. Den dagen observerades också totalt 33 kullar. Någon varg-, björn- eller järvobservation gjordes inte under inventeringsdagen. I Södra Tavastland gjordes inventeringen den 2.2.2013. Under dagen gjordes det inga observationer av varg, järv eller björn inom in38 l Jägaren 4 l 2013
• venteringsområdet. Inventerarna påträffade 46 lodjurskullar med sammanlagt 67 ungar. Av kullarna var drygt hälften kullar med en unge och knappt hälften kullar med två ungar.I Egentliga Finland verkställdes den särskilda inventeringen den 19.1.2013. I den här regionen deltog omkring 1200 personer. Under dagen påträffades 61 kullar. Därtill gjordes några observationer av vargspår.Största delen av de observerade lodjurskullarna var sådana med en unge. I kullarna fanns det totalt 85 unga. I samtliga regioner som deltog i den särskilda inventeringen observerades fler lodjurskullar än vad vi hade väntat oss utifrån de observationer som tidigare bokförts av rovdjurskontaktpersonerna. Den största differensen jämfört med tidigare år konstaterades i Egentliga Finlands och Södra Tavastlands kullsiffror. Linjen som inventerarna följde under inventeringsdagen i Sydöstra Finland samt gjorda observationer av lodjur och kullar. Den gröna linjen: färdvägen, Svart stjärna: observation av lodjur, Röd Fyrkant: ranskad lodjurskull. Den särskilda inventeringen preciserar informationen om lodjursstammens struktur Vid inventeringen fick vi utöver uppgifterna om antalet kullar också uppgifter om hur många ungar det fanns i kullarna. Det här gav riktgivande kunskap om lodjursstammens produktivitet i området. Huvudsakligen var lodjursstammarna i de särskilt inventerade regionerna antingen ganska välproducerande, ganska täta eller täta. Av de regioner som den här gången deltog i den särskilda inventeringen hade Kajanaland den glesaste lodjursstammen. Onekligen var inventeringsarealen i Kajanaland avsevärt större än i de övriga regionerna. De observerade kullarna fördelade sig dock inte jämnt på alla regioner. Tvärtom kunde skillnaderna i lodjurstätheterna inom en del av regionerna vara t.o.m. mycket stora. I genomsnitt hade varje hona 1,4 ? 1,85 ungar. Det största antalet ungar per hona noterades i Kajanaland (inklusive det delområde som hör till renskötselområdet). Materialet möjliggör även en uppskattning av kullarnas andel av alla obser- Tabell 1. Antalet observationer av lodjurskullar som gjordes under den särskilda inventeringen vintern 2012-2013 Region kullar antal ungar antal 1 unge 2 ungar 3 ungar Södra Tavastland 46 67 53 % 44 % 2% ungar/hona 1,5 Kajanaland 33 61 36 % 43 % 21 % 1,85 Sydöstra Finland 33 48 55 % 45 % 0 1,45 Egentliga Finland 61 85 61 % 39 % 0 1,4 verade lodjur i ett område,vilket i sin tur gör det möjligt att ta fram regionala fakta om bl.a. lodjursstammens struktur och utvecklingsskede. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI) uppskattar den totala storleken på hela landets lodjursstam före nästa vinters jaktsäsong till minst 2500?2800 lodjur som är äldre än ett år. Mångsidigt utnyttjande av resultaten Trots att förutsättningarna för inventeringen på en del håll var svåra p.g.a. besvärliga snö- och vindförhållanden lyckades inventeringen som helhet bra och avkastade även information som stöder utvecklingen av lodjursinventeringen.Ett stort tack för detta tillkommer Finlands viltcentral, som fungerade som inventeringens koordinator, och alla jägare och naturintresserade som deltog i inventeringen. I områden med tät lodjursstam påvisade den särskilda inventeringen den metodologiska utmaning som är knuten till metoderna med långsiktsobservationer vid identifiering av kullar som lever nära varandra. Den informationen som vi fick in har bl.a. utnyttjats vid uppskattningen av antalet kullar utifrån resultaten av inventeringen 2012 för de regioners del som deltog. Inventeringens första resultat har presenterats i de här regionerna på våren och försommaren vid sammanlagt tolv möten för allmänheten. Under hösten publiceras en gemensam rapport för regionerna i elektronisk form. Katja Holmala Marja Martikainen I vinter inventeras ytterligare regioner Spår av lodjur under inventeringsdagen i Södra Tavastland. De första resultaten av inventeringen har presenterats i de regioner som deltagit i inventeringen vid totalt tolv möten för allmänheten. Regionernas gemensamma rapport presenteras i elektronisk form under hösten, berättar forskaren Katja Holmala. Gemensamma inventeringar av snöspår har nu genomförts i nio av viltcentralens regioner. I vintras deltog omkring 5500 jägare och naturintresserade i inventeringen, året innan något fler.De gemensamma inventeringarna kommer att fortsätta i höst och vinter, bl.a i regionerna Österbotten, Kust-Österbotten, Norra Karelen och Norra Tavastland. Den erfarenhet och feedback som vi har fått ska beaktas vid planeringen av särskilda inventeringar i nya regioner. Materialet och erfarenheterna bidrar också på lång sikt till den framtida utvecklingen av inventeringsmetoden. Jägaren 4 l 2013 l 39
• Tosi on tähän hintaan! 59 90? 8 90? ANAR 3-D NAAMIOPUKU ANAR KASVONAAMIO 7 90? Täydellinen naamioasu varis-, kyyhky- ja sorsametsälle. Kevyt hengittävä verkkomateriaali. Sarjaan saatavissa myös naamiohanskat ja lippalakki kasvonaamiolla. Tilausnumero 101446532 25 ANAR 3-D NAAMIOKÄSINEET Kevyet 3D- käsineet metsästäjälle. Hengittävä materiaali ja luonnonvärit. Tämän täydellisempää naamiointia et tarvitse! Tilausnumero 101446535 39 ANAR Kaisla SADEASU Pidä itsesi kuivana ja samalla naamioituna. Edullinen vaihtoehto metsästäjälle ja kalastajalle. Pvc sadepuku uudella luontoon sulautuvalla kaislakuviolla, Selässä ventiltiili hengittävyyden parantamiseksi. Teiptatut saumat varmistavat vedenpitävyyden. Puku täydentää erinomaisesti luondu metsästysasu kokonaisuutta.Koot s-xxxxl. Tilausnumero 101446569 Lasten maastopuku. Tiivis pintakangas on vettähylkivää. Puvussa runsaat säädöt. Vetoketjukiinnitteisen hupun voit nopeasti irrottaa tai kiinnittää. Loistavasti luontoon sulautuva väritys! Koot 110cm-160cm Nyt on aito kaisla edullista! Tilausnumero 101446627 6 90? 8 ANAR LUONDU 3 T-PAITA Metsästäjän ja kalastajan T-paita kaislakuviolla. Täydentää erinomaisesti luondu asun kokonaisuutta. Koot: M-XXXL - 100% puuvilla Tilausnumero 101446575 40 l Jägaren 4 l 2013 9 90? ANAR LUONDU DRY T-PAITA Maastokuvioitu tekninen paita kalvoasun alle tai liikkuvalle metsästäjälle. Täydellinen valinta kalvollisen eräasun alle - 100% polyester Kosteuden siirtävä t-paita alta kympin!!! Tilausnumero 101446540 ANAR LUONDU 3 LIPPALAKKI Kaislakuosinen lippalakki. Täydentää erinomaisesti Luondu 3 metsästysasua. 100% puuvilla Oranssi metsästysliivi gamo kuviolla, uusittu lainmukainen kuvio. Radiopuhelintasku antennipaikalla. Ja on muuten laatuun nähden huippa edullinen! Tilausnumero 101446564 9 ANAR NAAMIO LIPPALAKKI Kiinteällä maastokasvosuojalla varustettu metsästyslippalakki. Suojaa niskaa myös suoraan lentäviltä hirvikärpäsiltä. Tilausnumero 101446537 14 49 45 ? ? ANAR MALLARD KALVOPUKU Uskomattoman edullinen vedenpitävä kalvotakki/housut vaativammille keleille. Kaislkuvio naamiointi suomalaiseen luontoon. Ohut polyester verkko lisää hengitävyyttä ja parantaa käyttömukavuutta liikkuvassa metsästyksessä. Housuissa kuminayhalla kiristettävä resorivyötärö, sekä puolipitkä vetoketju lahkeessa auttaa pukemista esimerkiksi metsästysjalkineiden päälle. 100% polyesteri , vuori 100 % polyesteri verkko. Koot m-xxxl Tilausnumero 101446576 ? ANAR BIVDU PRO KALVOPUKU ANAR SAFETY METSÄSTYSLIIVI 90? Housut: Takki: 100 90? Taas hinnoilla historiaa! 90? 59 ? ANAR LUONDU 3 LASTEN ERÄPUKU 18 90? 90? Takki: Aikuisten malli: Vahvempi metsästysasu täydellisellä vedenpitävyydellä. Harjattu pintakangas ei kahise. Useita taskuja tavaroiden säilytykseen. Kiristykset hihan suissa, vyötäröllä ja helmassa. Ei kikkailuja, kerralla tasarahalla! Tilausnumero 101446587 90? ANAR LETTO CAMO SÄÄRYSTIMET Vedenpitävät maastokuvioiset säärystimet suojaa kenkiä, estää lahkeiden kastumisen ja likaantumisen. Helppo pukea. Sivussa kokopitkä vetoketju tarranauha- ja nappilukituksella. Pohjassa vaijeri pikalukituksella. Sisäpuolisella nastalla säärystin saadaan kiinnitettyä esim jalkineiden nauhoihin. - 100% polyester oxford 600D coated PVC waterproof Tilausnumero 101446538 25 10 ? ? HUNTER METSÄSTYSVARJO SNIPER KAHLUUHOUSUT Sorsastastajan PVC kahluuhousut kumsaappailla. Kahlaa kastumatta. Useita kokoja Tilausnumero 101166610 Kätevä naamiovarjo metsästäjälle, antaa näkösuojan ja suojaa sateelta. Tyylikäs maastoväritys, maksimi korkeus 210cm. Tuote sopii myös päivänvarjoksi.Varjon maksimi leveys 160cm.Tilausnumero 101401157
• ARMUSA PATRUUNAT 36kpl ,0 ? 55 HUNTER Uros tai Naaras SORSAT Aidon tunnistat väristä. Takuulla sopuhintaan! Nyt täysin laatikoin 36 kpl hintaan Tilausnumero 100494140 8 90? ARMUSA 12/70 PLA-3 36G METSÄSTYSPATRUUNA Armusan metsästyspatruuna kaliberiin 12/70 -lataus 36g -haulin koot 2.9mm-4,25mm - 25 kappaletta/rasia. Tilausnumero 100513951 5kpl 10 10 HUNTER SAMETTIPINTAISET SORSANKAAVEET Samettipintainen kyyhkyn kuorikuva ei kiiltele auringossa ja on helppo kuljettaa pienessä tilassa. Tilausnumero 101283496 7 Varmista paremmat saaliit laskutuvalla kyhkynkaaveella. Tilausnumero 101390880 5kpl 10 HUNTER HANHENKUVA+TIKKU Kevyt peltomallin hanhenkuva. mukana tikku ja kaave. Tilausnumero 101390879 ? 178 ? 129 Houkutin teeri. Vetoketjulla suljettava, helppo täyttää. Tilausnumero 101479886 13 Tehokas magnum patruuna syksyn jahteihin. - kaliiberi 12/76 - Lataus 50 grammaa - haulin koot 2,9-4,25mm - 25kpl/rs. Tilausnumero 100514592 Tilausnumero 100513851 175 ARMUSA SAVIKIEKKOPATRUUNAT 1000 kpl Aina suositut ratapatruunat edulliseen hintaan. -Trap7,5 ja Skeet 9 - Lataus 24g - Kaliiberiin 12 Kysy myös suosittua Gold sarjaa sekä 28g sporting patruunaa Tilausnumero 100491744 Lafayette Micro 5 on kevyt ja pienikokoinen puhelin. Laitteen runko on metallirakenteinen. Lisäksi puhelin on varustettu suurella taustavalaistulla näytöllä ja mikä tärkeintä, laitteen kuuluvuus on erinomainen. Lafayette jatkaa jo aiemmista malleista tutuksi tullutta tinkimätöntä teknistä laatuvaatimustaan. Uusi Micro 5 on täysin vesi- ja pölytiivis metsästysradiopuhelin IP68-kotelointiluokan normien mukaisesti. Puhelin voidaan upottaa veteen 1 metrin syvyyteen 30 minuutiksi laitteen kärsimättä. Metallirunkonsa ja iskunkestävän etupaneelinsa ansiosta Micro 5 kestää kovaa käyttöä. Laatuantennien ja metallirungon avulla varmistetaan puolestaan pitkien yhteyksien pysyminen selkeinä vaativassakin maastossa. Kuiskaustoiminnon avulla voidaan kommunikoida riistaa häiritsemättä. - Lähetysteho 1/5 W - Laitteen käyttölämpötila on -20 °C - + 50 °C toiminta-aika isolla teholla yli 12 tuntia ja pienellä teholla jopa 26 tuntia. - Puhelimen mitat ovat 64 x 30 x98 mm. , Paino vain 175 g ja akku 65g - 3-tasoinen puheensalaus , 3 eri teho valintaa - MIL-testattu (tärinä ja pudotus), IP68 (100% vesitiivis) - Kuiskaustoiminto - Hätälähetys-toiminto - Kompressori-toiminto - Tehdastakuu 3 vuotta Pieni erä tarjoushintaan! Tilausnumero 101088970 318 ? se edullisen ostamisen tavaratalo Kärkkäinen Ylivieska Kärkkäinen Oulu Kärkkäinen Ii Kärkkäinen Lahti Keskus 010 430 3000 Keskus 010 430 3020 Infopiste 010 430 3820 Keskus 010 430 3630 Ollilanojankatu 2, Ylivieska ARMUSA 12/70 VELOZ 32G PATRUUNA Metsästyspatruunat kyyhky ja varisjahtiin. - Lataus 32g - 25kpL/rs. Koot 2,75mm-3,5mm LAFAYETTE MICRO5 PUHELIN STAR HUNTER PA6099W PUHELIN -Kätevä ja kestävä metallirunkoinen metsästys VHF-radiopuhelin,26 kanavaa,Teho-akku,Pitkä tehokas marssiantenni,Säädettävä lähtöteho 1/2/5 W, Pitkä käyttöaika,Helppokäyttöinen reset-toiminne palauttaa puhelimen lähtötilanteeseen,Laaja valikoima lisätarvikkeita Taajuusalue 67 ? 88 MHz, Tekniset tiedot: Käyttöaika > 12 tuntia, Käyttölämpötila ? 25 ° C - + 55 °C, Lähtöteho 1 / 2 / 5 W, Ohjelmoitavia kanavia 99 kpl, Valmiiksi ohjelmoituna 26 kanavaa, Mitat: 35x54x112 mm ?Paino: noin 400g akkuineen Tilausnumero 101490323 LTL 8210A RIISTAKAMERA Pienikokoinen riistakamera riistapellolle tai valvontakameraksi, Uusi laajempi 120 asteen kuvakulma. Kamerassa on -12 mpix kuvaresoluutio sekä videoiden tallennus. Näet otetut kuvat suoraan kamerasta. Tämä kamera kuvaa myös täysin pimeässä. Kamerassa paikat neljälle aa paristolle ja lisätelakka neljälle paristolle. Kamerassa 3 liiketunnistinta, joten nopeimmatkaan riistaeläimet eivät ehdi poistua kuvista kameran sitä taltioimatta. Kameran asetuksissa valittavissa joko videokuvaus tai kuvat 1-3, tai vaihtoehtoisesti molemmat. Yhden videon maksimi pituus 60s. Kameran liiketunnistin 20 metriin asti. Paristot: 4 x aa + 4 x aa, (eivät sisälly toimitukseen) Muistikortti: max 16gb, ei sisälly toimitukseen Paketissa:kamera, paristotelakka, kiinnitysnaru, usb kaapeli, sekä av kaapeli Tilausnumero 101482396 7 90? 1000kpl ? 90? ARMUSA 12/76 PLA-3 50G MAGNUM HAULIKONPATRUUNA SNIPER SAMETTITEERI ? ARMUSA 12/70 BECADA 40G PATRUUNA Tilausnumero 100513881 HUNTER LENTÄVÄ KYYHKYNKUVA 90? 4 90? Todellinen ykkösnyrkki tähänkin kauteen! - kaliiberi 12/70 - lataus 40g - 10 patruuna/rs -haulin koot 2,9mm-3,9mm 90? 90? Samettipintainen joutsenen kuva koristeeksi tai houkuttimeksi. Kelluva malli, Aito suomen joutsen Tilausnumero 101485127 9 ? HUNTER SAMETTIPINTAINEN KYYHKYNKUORIKUVA Suosikki sorsat nyt kiiltämättömällä samettipinnalla. Uros ja Naaras. Tilausnumero 101485128 HUNTER JOUTSEN KAAVE ARMUSA 12/70 TERÄS HAULIKON PATRUUNA Lailliset patruunat sorsajahtiin! -Kaliiberi 12/70 -Lataus 32g -Haulikoot 2,9mm-3,75mm -Teräshauli -25kpl / rasia Tilausnumero 100514515 4kpl ? 24 9 90? Alasintie 12, Limingantulli, Oulu Sorosentie 2, Ii Pasaasi 2, Renkomäki, Lahti Verkkokauppa osoitteessa: www.karkkainen.com Jägaren 4 l 2013 l 41
• Hannu Holopainen / Vastavalo.fi Mikko Rautiainen, Jukka Bisi, Aku Ahlholm Jägarna kommer med En bil lastad med jägare använder flera tjänster under en jaktvecka, och då rör sig pengarna. Lokala företagare gynnas. Samtidigt får jägarna en belöning: de laddar sina batterier och förstärker sin relation till naturen. Nu utreder Forststyrelsen hur mycket licensjakten på statsägda marker gynnar områdenas ekonomi. A lla jägare vågar inte ens räkna ut hur mycket pengar som spenderas under en jaktresa norrut. Jukka Ruukki vågade: under en två veckor lång resa spenderade han över 1 000 euro i Suomussalmi och på vägen dit. - Spenderade jag verkligen så mycket under förra säsongen,undrar jägaren som är bosatt i huvudstadsregionen. Cirka 500 euro till bilens bränsle,bränsle till fyrhjulingen 50 euro, 220 euro för boende, 150 euro i lanthandeln och övriga kostnader mer än hundra euro, räknar Jukka ut. Tillståndens andel blev 80 euro. Ungefär 100 000 jägare utnyttjar möjlig42 l Jägaren 4 l 2013 heten att jaga på statens marker. Som Jukka Ruukkis kalkyl visar, lämnar de sammanlagt en betydande summa pengar till orten. En stor del av dessa pengar blir kvar i norr inom det område där kommunmedlemmar har jakträtt på statens områden. Forststyrelsen utreder nu hur mycket licensjakten och även fisket på statens marker gynnar områdenas ekonomi och vad jägarna själva upplever att de får utöver en eventuell fångst. koncern är den samhällsnytta och främjande av välfärden som vilthushållningen genererar. De välfärdseffekter som jakten skapar kan vara fysiska,psykiska och sociala såväl som ekonomiska. Förutom fångsten får jägarna oförglömliga jaktupplevelser - emotionellt välbefinnande som bäst.Det är svårt,men inte omöjligt, att mäta det ekonomiska värdet. Ekonomiska välfärdseffekter är lättare att mäta, men trots det en utmaning. Även budgetjägaren spenderar en stor summa Uppföljningsmetod under utveckling Summan lär vara betydande, även om en del av jägarna reser med mycket noggrann budget.En annan jägare från södra Finland räknar sina utgifter omsorgsfullt: trots det kostade en veckas jaktresa till Savukoski ca 350 euro: bränsle, tillstånd, färdkost, jägarsup och boende. I den ordningen, från den största utgiftsposten till den minsta. Statens marker erbjuder jakt- och rekreationsmöjligheter för ett stort antal människor. Jakt skapar förutsättningar för näringsverksamheten, särskilt i avlägsna områden, där - olyckligt nog - avfolkning är vardagsmat. Hösten är årets höjdpunkt för flera köpmän, jaktguider och naturföretagare. Då anländer jägarna med den viktiga valutan. Alla medborgare - jägare och övriga - såväl som samhället i stort, är nyttotagare vid licensjakt. Främsta målet för Finlands offentliga vilt- Utredningen som gjordes på Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet gav indikationer på omfattningen av de effekter på ekonomiska regioner som jägarna har. Enligt undersökningen medförde jägarna som jagade småvilt med licens sammanlagt 2,4 miljoner euro till företagarna i östra Lappland hösten 2008. Detta har bidragit till en total regional ekonomisk effekt på uppskattningsvis 5 miljoner euro. Inverkan är betydande i den ekonomiska regionens skala. Forststyrelsen följer årligen även med effekterna av dem som besöker nationalparker och strövområden Mer än två miljoner besök förra året producerade mer än 173 miljoner euros totalverkan, och 2 210 årsverken av sysselsättningseffekter. Varje euro som investeras i skötseln av nationalparker betalar sig tiofalt tillbaka.
• Alla medborgare är nyttotagare vid licensjakt Vilthushållningens totalvärde Jägarna gör årligen enormt mycket frivilligarbete, vilket skulle kosta en förmögenhet om det omvandlades till lönearbete. Vapen- och jakttillbehörshandeln går het. Mycket pengar satsas på jakthundar och deras skötsel. Det är flera jagande män och kvinnor som åker på jaktresor runt Finland varje höst. En lyckad jaktdag är obetalbar. Det ekonomiska värdet av Finlands vilthushållning består av sådana bitar. Det är bara ingen som ännu värderat det i sin helhet. Siffran är säkert anmärkningsvärd ? vi pratar om hundratals miljoner euro. De regionala ekonomiska effekterna som jägarna skapar är bara en del av helheten. När vi känner till dem, är vi ett steg närmare kunskapen om den totala effekten. Jägare, när du blir kontaktad på hösten med en förfrågan om de summor du spenderar i samband med jaktresan, ta en stund och svara på enkäten. På det här viset deltar du i den viktiga utvärderingen av jaktens samhällseffekt! Också för bybutiken är jägarna en viktig inkomstkälla. Aku Ahlholm. pengar Juha Ruukki (till v) räknade ut att hans två veckors jaktresa till Kajanaland kostade drygt tusen euro. Nu börjar Forststyrelsen och Ruralia genom ett gemensamt projekt följa med vilka effekter de som jagar och fiskar med licens på statens områden har på regionernas ekonomier. I höst ska licensjägarna tillfrågas genom en enkät om penninganvändningen relaterad till jaktresan. De första resultaten väntas i början av 2014. Totalverkan uppskattas till tiotals miljoner euro. Information behövs. Det ger en bild av den ekonomiska betydelse för samhället som jaktmöjligheterna på statens områden erbjuder. Resultaten av uppföljningen är ett mått på hur Licensjaktens nyckeltal: Finlands viltkoncern och Fortsstyrelsen uppnått sina strategiska mål. Jaktliga hälsoffekter Sinnet vilar invid en lugn ödemarkstjärn i väntan på gåsens trumpetande och hjärtat bultar när jägaren smyger mot spetsens tjäderskall. Det är unika upplevelser. Det psykiska välbefinnandet stiger till en ny nivå och betongdjungelns vardagsstress glöms bort. Även den fysiska konditionen förbättras duktigt efter en höst i terrängen. I genomsnitt vandrar småviltsjägaren över sju kilometer per dag. Det blir i genomsnitt 20 km per bytesfågel. De flesta skulle låta bli en så lång runda, om det inte var för jaktinstinkten. De mentala, sociala och fysiska hälsoeffekterna som licensgästerna upplevt under jakten kommer att vara en del av höstens förfrågan.Även dessa effekter berör en bred skara människor. Vikten av kommuninvånarnas jakträtt Ortsbornas jakträtt har en stor social betydelse och ett ekonomiskt värde i norra Finland. Rätten att jaga kan till och med påverka valet av bosättningsort, vilket ökar livskraften i de norra regionerna. Antalet jägare som jagar med kommuninvånarrätt förväntas dock minska. Utvecklingen påverkas av bortflyttning och åldrande. När det lokala jakttrycket minskar, ökar möjligheten till licensjakt. Forststyrelsens jakttjänster Till statens jaktområden såldes år 2012 ungefär: lll 45 000 dagslicenser för småvilt lll 1 900 säsongslicenser för småvilt lll 3 000 jaktlicenser för stora rovdjur En småviltsjägare jagade i genomsnitt 6,1 timmar och rörde sig 7,6 kilometer under en dag. Mer än hälften jagade tillsammans med sin bästa vän, hunden. Dessutom på statens marker: lll Jagade cirka 40 000 älgjägare lll Gäller cirka 2 300 jaktarrendeavtal Mer än 2 600 hektar av viltets livsmiljöer har vårdats med intäkter från licensjakten under åren 2007-2012. erbjuder en möjlighet för flera av dem som flyttat bort att återvända till sina forna jaktstigar och upprätthålla banden till sin hembygd. När vikten av licensjaktens och den lokala jakträttens värde för ekonomin och rekreationen läggs samman,talar vi om en viktig fråga. Denna uppföljning fokuserar dock på effekterna av licensjakten på den lokala ekonomin. Det är oerhört värdefullt för den samlade nyttan av jakt och effekten i samhället, att jakten på statens marker kan anpassas både till lokal jakt och gästjakt. Jägaren 4 l 2013 l 43
• Antti Impola, Finlands viltcentral och Mariama Mattila, Åbo universitet Svaren på enkäten om vitsvansviltet visar att jägarna oroar sig för stammens storlek. En klar majoritet av dem som svarat ansåg att hjortbeståndet i hemtrakterna hade minskat under de senaste fem åren. En majoritet ansåg också att vitsvansstammen var ung med fler hindar än bockar. Vitsvansenkät U nder jaktåret 2012-2013 gjorde Finlands viltcentral och Åbo universitet tillsammans en enkät om vitsvansviltets utveckling och skötsel i vårt land, och om attityderna till vitsvansviltet och förvaltningen av arten. Syftet var att samla in information för att kunna utveckla förvaltningen av vitsvansviltet och för att undersöka artens samhälleliga betydelse och konsekvenser. Enkäten gjordes på nätet och vi fick in svar från 892 personer utspridda över hela landet, även från trakter utanför vitsvansviltets egentliga utbredningsområde. Majoriteten av de svarande (77 %) var dock bosatt i artens kärnområde, det vill säga i viltcentralens regioner Södra Tavastland, Birkaland, Satakunta, Nyland och Egentliga Finland. En majoritet (84 %) av de svarande bedrev jakt efter vitsvansvilt. Det vanligaste motivet till jakten var anskaffning av viltkött och avkoppling.Även sociala skäl och skyldigheter uppgavs som motiv, liksom utsikterna till troféer, men de här motivens betydelse var hälften mindre. Resultatet bekräftar den vedertagna uppfattningen att horn och andra troféer inte är lika viktiga för finländare som de är för jägare på bland annat vitsvansviltets ursprungskontinent Nordamerika. Hunden viktig vid hjortjakt I vårt land är bockarna i genomsnitt unga och små till växten. Jakt med hundar och allt vad därtill hör nämndes i flera av svaren som ett motiv till hjortjakt. Näst efter vaktjakt är jakt med drivande hund mycket riktigt det vanligaste sättet att jaga vitsvansvilt och står enligt enkätsvaren för cirka 16 % av det totala uttaget av vitsvansvilt. Å andra sidan upplevde jägarna åtminstone i någon mån att vitsvansviltet störde användningen av hund vid annan jakt; 60 % Motiven för jakt efter vitsvansvilt Svarsfördelningen Kött Rekreation 0 1 Sociala skäl 0 1 Annat 600 Troféer 450 300 150 0 600 450 Spara på äldre och ståtligare individer 300 150 0 44 l Jägaren 4 0 1 0- INTE VALD 1- VALD av de svarande var av den här åsikten. I trakter med täta hjortbestånd upplevdes den här olägenheten som större än i övriga delar av landet, men skillnaderna i fördelningen av svaren gentemot trakter med gles stam var dock tämligen små, vilket kan bero på att jägarna under decenniernas gång har vant sig vid vitsvansviltets närvaro. Enkäten frågade också efter jägarnas åsikter om i hur hög grad vitsvansviltet orsakar skador. Ungefär två tredjedelar av de svarande ansåg att arten inte orsakar några betydande skador.Andra svarande betonade särskilt de trafikolyckor som hjortarna orsakar samt i viss utsträckning den dragningskraft som ett starkt hjortbestånd har på stora rovdjur. De skador på jord- och skogsbruket som hjortarna orsakar ansågs i det stora hela som obetydliga och lokala. Det är främst trädgårdar och specialodlingar som är utsatta. 0 l 2013 1 0 1 Allmänt taget anses vitsvansstammen i vårt land vara hinddominerad och ung till sin medelålder.Det är emellertid väldigt ont om vetenskaplig kunskap om stammens köns- och åldersfördelning.
• ens resultat Därför ville vi i den här enkätundersökningen även kartlägga lokala åsikter om fördelningen mellan honor och hanar, och hanarnas ålders- och hornstruktur. Ungefär hälften (51 %) av de svarande ansåg att det på hemorten rådde balans i förhållandet mellan bockar och hindar, medan 35 % ansåg att det fanns för få bockar i den vuxna stammen. Beträffande bockarnas åldersstruktur ansåg en klar majoritet av de svarande (60 %) att bockarna på hemorten i genomsnitt var unga och små till växten medan 39 % ansåg att bockarnas åldersfördelning var jämnare och att det därför även i en smärre utsträckning fanns storvuxna bockar med stora horn. Enligt enkäten berör dock de betydelsefullaste målsättningarna för och förväntningarna på förvaltningen av vitsvansviltet stammens storlek. 54 % av de svarande ansåg att den viktigaste målsättningen för förvaltningen av vitsvansviltet var att hjortarna skulle bli fler än de är idag.På en klar andra plats,men fortfarande betydelsefull, kommer målsättningen att höja bockarnas medelålder och därmed skapa ståtligare horntroféer. Ungefär hälften av de svarande uppgav att den strukturella avskjutningen av hjortbestånden styrs med interna rekommendationer eller begränsningar inom jaktföreningen medan ungefär en femtedel av de svarande följde en avskjutningsplan för vitsvansviltet som föreningen hade gjort upp själv. Aktiv viltvård viktigt En oro för hjortstammens storlek visade sig också i svaren på frågan om vilka förändringar som de svarande anser att har skett under de senaste fem åren. En klar majoritet ansåg att hjortarna hade blivit färre i hemtrakterna under de senaste fem åren. Att rovdjuren (i synnerhet lodjuren) har blivit fler betraktades Främsta målsättningen för förvaltningen av stammen 15 % 20 % Inget svar 8% Ökning av stammen Minskning av stammen 3% Ändring av könsfördelningen Ändring av åldersstrukturen 54 % som en av de främsta orsakerna till att hjortarna har blivit färre, liksom de stränga vintrarna och avskjutningen. Däremot ansågs till exempel den strukturella snedvridningen hos hjortbestånden knappt alls ha påverkat stammens faktiska utveckling. Aktiv viltvård ansågs vara den viktigaste faktor som lokalt stärker hjortbestånden och nästan 80 % av de svarande uppgav att de utfodrade vitsvansviltet på vintrarna. Enligt svaren uppskattas hjortbeståndens storlek och utveckling på föreningsnivå i regel med en beräkning av det kvarvarande beståndet.Detta görs utifrån de observationer som gjorts under jaktsäsongen. I synnerhet i trakterna med de tätaste bestånden hade över hälften av de svarande dessutom tillgång till andra metoder för uppskattning av beståndens storlek. Den vanligaste av dessa var spårräkning i snö, men det är också väldigt vanligt att jägarna beräknar hjortbeståndens storlek på utfordringsplatser med hjälp av viltkameror och foderåtgången. Enligt enkätsvaren betraktades de här andra metoderna som synnerligen tillförlitliga mätare på beståndens storlek. När enkäten på ett allmänt plan frågade om tyngdpunkterna i skötseln av vitsvansviltet och vilka faktorer som hänsyn ska tas till i verksamheten lyftes som väntat rovdjurens konsekvenser för hjortarna fram. Det skulle mycket riktigt behövas mera forskning om växelverkan mellan olika artpar än vad som är fallet idag. I svaren underströks också några andra tyngdpunkter i skötseln av vitsvansviltet; en acceptabel nivå på trafikolyckorna, viltköttet som hjortarna avkastar samt möjligheterna till jakt efter vitsvansvilt och det rekreationsvärde som jakten innebär. Allt detta framfördes också när det frågades efter motiven till att jaga vitsvansvilt. Synpunkter på lagstiftningens konsekvenser I enkäten frågades det också efter åsikter om hur det nuvarande systemet för regleringen av vitsvansviltet och lagstiftningen på området kunde utvecklas. En klar majoritet (70 %) av de svarande ansåg det vara befogat med fortsatt licensbeläggning av jakten efter vitsvansvilt och önskade även hålla fast vid arealkravet på 500 hektar för beviljandet av licens. En fredning av storvuxna bockar under brunsten (78 % av de svarande) vann däremot understöd liksom en undre gräns för stammens täthet vid licensprövningen (74 % av svaren) och möjligheten att hålla tätare vitsvansbestånd i trakter med starka rovdjursstammar (67 % av de svarande). Beträffande jaktmetoderna stödde 63 % av de svarande en förmildring av gällande paragrafer för bågjakt efter vitsvansvilt och jakt efter hjortdjur med drivande hund. Jägaren 4 l 2013 l 45
• Jarkko Nurmi, vilthushållningschef, Finlands viltcentral Nyordning för horn och klövar Finlands viltcentral utvecklar förvaltningen av hjortdjursstammarna Älgstammens förvaltningsplansprojekt har slutförts och det av viltcentralen beredda planutkastet har överlåtits till jord- och skogsbruksministeriet, som torde fastställa planen under slutet av året. Viltcentralen inleder verkställandet av revideringarna omedelbart och utvecklingsarbetet kommer även att utsträckas till de mindre hjortdjuren. Mikael Wikström är ny hjortdjurssakkkunnig vid Finlands viltcentral. 46 l Jägaren 4 l 2013
• T ill stöd för varje färdigställd förvaltningsplan utarbetar viltcentralen ett åtgärdsprogram som har som mål att säkerställa att de föreslagna åtgärderna omsätts till en del av den praktiska verksamheten så att inte planerna förblir enbart administrativa dokument och önskelistor. Mål för utveckling av älgstammen Som de viktigaste delområdena i förvaltningsplanen för älgstammen lyfter viltcentralen fram följande: l balansering av älgstammens ålders- och könsstruktur l en på naturliga älgekonomiområden grundad beskattningsplan l utveckling av datasystemen för älgjakten så att jaktföreningarna kan fatta till den praktiska jakten knutna beslut om förvaltningen av stammen, som grundar sig på i realtid fortlöpande uppdaterad älginformation l utveckling av inventeringen av älgstammen i Norra Finland l utbildning av jägarna i användning av de nya beskattnings modellerna Målet är att med hjälp av det åtgärdsprogram som ska utvecklas särskilt förbättra de till ovannämnda delområden knutna rutinerna för förvaltningen av älgstammen. Utvecklingskedjan sträcker sig från beskattningsplanering på riksnivå ända fram till det beslut och val som fattas av jägaren när han/hon trycker av och fäller en älg som harmonierar väl med den egna föreningens mål för förvaltningen av stammen. Balanseringen av älgstammens struktur och de nya älgekonomiområdena Älgstammens ålders- och könsstruktur har på sina håll snedvridits så att den är kodominerad och att tjurarnas medelålder är låg. Vid den praktiska jakten yttrar sig det här så att andelen tjurar med stora horn är låg i älgstammen. Det här beror delvis på att älgkor som åtföljs av kalvar är skyddade i lag. Säkert har det också i en del jaktlag funnits en önskan om att hålla kalvproduktionen hög genom att spara kor. Det här har dock sin avigsida genom att en låg andel tjurar i stammen ofta leder till att korna inte alltid blir dräktiga under den första brunsttiden.Enligt forskningen blir tvillingkalvandelen lägre för kor som befruktas först under senare brunst. Överdrivet sparande av kor kan således tvärtom leda till lägre kalvproduktion! Med älgekonomiområden avses områden inom vilka grunddragen i älgstammens rörlighet är gemensamma. Inom dessa områden observeras ofta att älgstammen förflyttar sig till särskilda sommar- och vinterbetesområden.Dagens älgekonomiområden följer i huvudsak administrativa gränser.Målet är att under inkommande höst fastställa områden som grundar sig på älgstammens lokalbiologi och därför lämpar sig bättre i fortsättningen för planering av älgbeskattning inom mera vidsträckta områden. Målet är att genomföra en områdesindelning som täcker hela landet så att respektive ekonomiområde omfattar såväl sommar- som vinterbeten.Projektet verkställs i samarbete med jaktvårdsföreningarna. Älginfo i realtid som stöd för beslutsfattandet För närvarande planeras en övergång till användning av ett arbetsredskap vid utjämnandet av älgstammens variationer, ett täckande elektroniskt älgobskort,som gör det möjligt att följa med älgjaktens utveckling inom vidsträckta områden tack vare den information som insamlas dagligen på lokal nivå.Det betyder att jaktföreningarna kan följa upp jaktens framskridande på nätet på olika kartnivåer och bl.a. få stöd vid beslutsfattandet om sina banklicenssystem och riktlinjer för avskjutningen. Också viltförvaltningen har nytta av viltinformation i realtid.Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets Sorkka-system svarar redan nu för det här behovet. Systemet kommer att utvecklas till en kundanpassad distributionskanal som erbjuder älginformation i realtid. Norma Oryx Erinomainen tarkkuus Täydellinen laajeneminen 36 eri kaliiperia Norma Jaktmatch Edulliset ja tarkat lintu- ja harjoituspatruunat. www.ukpallas.fi Stamuppföljningen i Norra Finland Inom det i jaktlagens 8 § avsedda området i Norra Finland har uppskattningen av älgstammen visat sig vara särskilt svår p.g.a. områdets stora areal och besvärliga naturförhållanden.Det är också svårt att få sådana uppgifter om älgstammen som skulle motsvara observationsuppgifterna i den övriga delen av landet eftersom flera jaktlicensinnehavare vanligen jagar inom samma jakttillståndsområden. Metoderna för uppskattningen av stammen i Norra Finland kommer att i samarbete med VFFI:s älgforskning utvecklas och sannolikt kommer kompletterande information om stammen i området i fortsättningen att anskaffas med hjälp av noggrant planerade flyginventeringar. Mikael Wikström anställd som hjortdjurssakkunnig I början av juni anställdes viltbiologen Mikael Wikström från Tenala vid Finlands viltcentral.Han har organiserat ett omfattande förvaltningsprojekt för hjortdjursstammar (Sorkka 2020) i Västra Nyland.Målsättningen för projektet är att öka det på älgekonomiområden grundade samarbetet mellan jaktvårdsföreningarna genom att korrigera älgstammens struktur. Mikael har också deltagit i en undersökning gällande vitsvansviltets rörlighet och dna. Hans fälterfarenhet utökas ytterligare av en lång erfarenhet som jaktvårdsföreningens verksamhetsledare. Det här värdefulla arbetet är det nu meningen att omsätta i praktiken i hela Finland. Mikael Wikströms arbete vid viltcentralen begränsas inte till att utveckla förvaltningen av älgstammen. Till hans arbetsuppgifter hör nämligen också att i fortsättningen skapa förutsättningar och nya verksamhetsformer för förvaltningen av stammarna av mindre hjortdjur (rådjuret, vitsvans- och dovviltet samt skogsrenen). Hjortdjuren är i viltekonomiskt hänseende den värdefullaste artgruppen. Jakten efter dem och viltvårdsåtgärderna för dem har betydande hälsoeffekter, som i framtiden kan ha ännu större betydelse också för den regionala ekonomin och samhället.Viltcentralen önskar i samarbete med intressegrupperna utveckla förvaltningen av hjortdjursstammarna på så sätt att med dessa arter förknippade olägenheter och nyttigheter i fortsättningen kan bedömas ännu mångsidigare. Jägaren 4 l 2013 l 47
• Klaus Ekman Mycket folk och mycket att se på jaktmässan i Uleåborg Jaktmässan i Uleåborg, PohjoisSuomen Erämessut, arrangeras vart annat år och platsar numera i jaktmässornas elitserie. I år drog mässan drygt 46 000 besökare. Finlands viltcentral ställde upp med en troféutställning av beprövad modell. Också det samnordiska mårdhundsprojektet Life fanns på plats.. D rygt 46 000 besökare fann vägen till Uleåborgsmässan, vilket lyfter mässan till landets största i branschen mätt i antalet besökare. Populariteten visar sig också i antalet utställare och kvaliteten på dem. Uleåborgshallen med omgivningar var en kompakt laddning med produkter och tjänster i jaktbranschen. Likaså var en stor del av de varumärken och företag som figurerar på tidningen Jägarens sidor på plats. Om två år kommer den stora attraktionen på mässan att vara EM-tävlingarna i djurkonservering. Konservator Raimo Lietsala fanns på plats och marknadsförde tävlingen. ?Vilthushållningen skapar välfärd? är viltcentralens nya strategiska fokusering. 48 l Jägaren 4 l 2013 Finlands viltcentral ställde på beprövat vis upp med en imponerande trofésamling. Jari Virtanen (Savotta) och Matias Dahlberg (asejaera.fi) dricker morgonkaffe. Företaget Aseliike Markus Remes ställde upp med två montrar. På utomhusavdelningen fanns det nya norska tält och vindskydd att titta på.
• Risto Juntunen, verksamhetsledare, Kiuruvesi jvf Med jakt på schemat Jaktundervisningen fostrar Det finns skolor där på flera sätt eleverna kan välja jakt som tillvalsämne. I Kiuruvesi har Syftet med jaktundervisningen är att ge ungkursen redan pågått i några domarna ett sunt fritidsintresse som håller dem på den smala vägen och som jämlikt ger års tid och eleverna i åttan alla en möjlighet att jaga eller fiska till en relahar kunnat studera jakt, tivt liten kostnad. friluftsliv och fiske. På längre sikt bevarar undervisningen friKiuruvesi jaktvårdsförening tidsfisket och jakten som hobby och bidrar till tog eleverna med sig och åkte att förhindra en förgubbning av fiskar- och jätill jaktmässan i Uleåborg garkåren. En bra hobby ger krafter till studier Även i år slog Sako på stort. Kim Juutilainen och Heikki Ahola var nöjda med antalet besökare. Hannu Lohi på Tracker var nöjd med hur de nya apparna har tagits emot. I skolan har den teoretiska undervisningen i jakt fokuserat på stoffet i jägarexamen, och på fiskesidan på fiskeredskap och hur sådana används. I bägge utgör undervisningen i artkännedom en betydelsefull del. Likaså har de praktiska övningarna utgjort en viktig del av undervisningen. Under aktivitetsdagarna på skjutbanan har eleverna fått skjuta med hagelgevär, studsare och pilbåge. Utedagen i augusti tillbringade vi vid en våtmark med änder och upplevde kvällsflyktens spänning med flockar av krickor som susade förbi.Utflykten avrundades med korvgrillning vid kvällsbrasan, omgivna av änders snattrande. På följande dags program stod enligt jägareleverna egenhändigt tillverkad frukost med kaffeblask. Under dagens lopp fortsatte aktiviteterna med en lektion i att bygga fällor och en repetition av hur man känner igen fåglar. Skjutskickligheten hölls igång med en lekfull tävling i luftgevärsskytte. och längre fram till arbetslivet,både fysiskt och psykiskt. Finlands viltcentral har beviljat Kiuruvesi jaktvårdsförening ett anslag på 1500 euro för ungdomsarbete. Vad kunde ha varit en bättre gåva till de här eleverna än att låta pengarna finansiera en resa till jaktmässan i Uleåborg? Exkursionen till jaktmässan avlöpte utomordentligt fint och det fanns mer än nog att se. Det var en fröjd att se hur eleverna njöt; arbetet hade vi ju redan stökat undan. Antti Tikkanen blev på savolaxiskt vis du med jaktmässans maskot. Jaktchef Jani Körhämö presenterade processen med förvaltningsplanen för älgstammen och resultaten. Sara Huttunen fördjupar sig i bågskyttets finesser. Jägaren 4 l 2013 l 49
• Text och foto Eerikki Rundgren På vandring med Eki Med ryggsäck på ryggen Innan jaktåret drar i gång är det en utmärkt idé att packa ryggsäcken och bege sig ut i naturen och njuta av den utan att behöva tänka på vilt och fällningar. Varför inte välja någon av alla de fina vandringsleder som finns i landet? Vindskyddet och eldstaden i Murhijärvi. Det blir färre spår i naturen om man slår läger på ställen där folk har övernattat förut eller på lägerplatser och eldplatser som är avsedda för ändamålet och underhålls. På leden Sevetti-Pulmankijärvi vandrar vi för det mesta i björkbältet ovanför barrträdsgränsen. Den öppna terrängen och närheten till Ishavet gör leden ovanligt krävande. 50 l Jägaren 4 l 2013
• V år generösa allemansrätt ger oss möjligheter att röra oss fritt i naturen och ströva nästan var som helst. Det är också tillåtet att tillfälligt slå läger bara man låter bli att göra det allt för nära bebyggelse eller orsakar besvär för markägaren. Den som utnyttjar befintliga vandringsleder sliter däremot mindre på naturen och skonar den i synnerhet på känsliga skyddsområden.Vanligen uppmanas friluftsfolket att följa vandringslederna och ställa upp tältet på särskilda lägerplatser. På lägerplatser som underhålls finns det dessutom eldstäder där man kan göra upp eld utan särskilt tillstånd av markägaren. Att slå upp sitt tält är tillåtet enligt allemansrätten, men att göra upp eld är det inte. Där det inte finns någon eldstad ska man avstå från att tända sitt fältkök. För orutinerade vandrare innebär de märkta lederna i terrängen dessutom en trygghet och sänker tröskeln för att bege sig ut i natu- ren.Vandringslederna har en enorm betydelse för folkhälsan och människans förhållande till naturen. Det finns många olika organisationer som anlägger vandringsleder och underhåller dem. I höst kommer en vandringsled att öppnas i Mäntyharju som leder från kommunens centrum till Repovesi nationalpark. I Mäntyharju går leden genom privata marker och i Repovesi ansluter den till leder som upprätthålls av Forststyrelsen på statens marker. Mycket riktigt; de leder som går på statsmark finns ofta i nationalparker och andra naturskyddsområden. De här områdenas primära syfte är att bevara den ursprungliga naturen, men som natursevärdheter har de dessutom en väldig betydelse för rekreation och friluftsliv. På många områden är det dessutom möjligt att ägna sig åt jakt och fiske. Naturskyddsområdet i Martinselkonen i Suomussalmi är ett exempel på naturskydd där initiativet har tagits av ortsbor. De ville bevara urskogen i Martinselkonen där de i alla tider har plockat bär och jagat. Artikelförfattaren med fru på vandring längs Pakosuoleden i Salamajärvi nationalpark. Under stora ofreden gömde sig folk på skogsholmar ute på myrarna för att undkomma förföljelse. Vandringslederna har en enorm betydelse för människors hälsa och förhållande till naturen. Sommarens bästa vandringsmål På Forststyrelsens webbplats utinaturen.fi (på finska luontoon.fi) presenteras de frilufts- och ödemarksområden som ligger på statens mark samt alla nationalparker och ett stort antal andra naturskyddsområden. Webbsidorna visar inte bara vandringslederna på de olika områdena utan också de längre leder som förbinder olika områden. Salamajärvi och Peuran polku Peuran polku består av 115 kilometer vandringsleder som bildar ett nätverk med leden från Reisjärvi till Perho som stomme. I naturskyddsområdet EteläSydänmaa och i synnerhet i Salamajärvi nationalpark finns det dessutom flera vandringsleder som bildar rundor av olika längd. Den längsta av dem är Hirvaan kierros på 58 kilometer. Utmed vandringslederna finns det fem ödestugor och två reserveringsstugor samt ett stort antal kåtor, vindskydd och eldplatser. Det finns också företag som erbjuder övernattningar. I området finns dessutom en hel del sevärdheter, som ängsbastun i Kaulus och de hemlighetsfulla stensättningarna i VähäValvatti som berättar om erämarksböndernas liv förr i världen. www.luontoon.fi/peuranpolku Murhisalo och sommarvandringsleden vid östgränsen I Suomussalmi finns en vandringsled på 160 kilometer som går nära östgränsen. Leden förbinder flera skyddsområden med varandra. De största är Murhisalo och Martinselkonen. Sevärdheter värda ett besök är de vitahavskarelska byarna Kuivajärvi och Hietajärvi, och museet om striderna på Raatevägen. Utmed leden finns fem ödestugor, åtta vindskydd samt ett antal eldplatser där man kan tälta. Det finns också företag som ordnar övernattning samt stugor att hyra på fritidsfiskeområdet Yli-Vuokki. I norr slutar leden i Hossa, men man kan vandra vidare på områdets egna leder. www.luontoon.fi/itarajankesaretkeilyreitti Itäkaira och Nuorttileden Ravinen i Nuortti som i sydost bildar gräns för Itäkairas skogar och myrar är en av de mäktigaste älvdalarna i vårt land. I Savukoski vid Nuorttijoki går en 40 kilometer lång vandringsled. Den bildar en runda och är en av de få märkta vandringsleder som finns i Urho Kekkonens nationalpark. Utmed leden finns vindskydd, eldplatser, fem ödestugor och två reservationsstugor. Den ena av stugorna har också bastu. Vandringen kan göras avsevärt längre om man fortsätter från Nuortti längs det gamla renstängslet till Naltiotunturi och vidare till Kemihaara via ödestugorna i Naltioharju och Vieriharju. www.luontoon.fi/nuorttinretkeilyreitti Kaldoaivi och leden Sevettijärvi-Pulmanki I Sevettijärvi befinner vi oss fortfarande under tallgränsen, men vi når inom kort björkbältet. Till Pulmankijärvi är det 60-70 kilometer beroende på vilken rutt man väljer. I Kaldoaivi ödemark blir landskapet allt öppnare och senast i Pulmankijärvi kan man ana att Ishavet är nära. Skoltsamemuseet i Sevettijärvi och kyrkogården är värda ett besök innan vi fortsätter vandringen. Längs leden finns fem ödestugor och ett otal fiskrika sjöar där den skicklige fiskaren kan komplettera torrskaffningen med en öring eller harr. Majoriteten av fiskarna stannar i början av leden, vid ån Näätämöjoki. www.luontoon.fi/sevettijarvi-pulmanki Jägaren 4 l 2013 l 51
• Marja Martikainen Kulturstig berikar ekologisk gård Den för allmänheten öppna natur- och kulturstigen på Bosgård presenterar produktionen av mat och virke på en modern gård med naturenliga betesmarker och aktiv viltvård. P å Bosgård i Borgå är det möjligt att i historisk herrgårdsmiljö bekanta sig med gården och dess verksamhet på en kultur- och naturstig av ny typ. Längs med stigen öppnas centrala begrepp för vandraren, som t.ex. vårdbiotop, näringsämnenas omlopp och tjänster som naturen erbjuder odlaren. Stigen har planerats av FM, biologen Hanna Seitapuro. Stigen kan avverkas med foldrar på alternativt finska, svenska, engelska eller ryska som guide. Stigen är avgiftsfri och har 13 punkter med informationstavlor. Tavlornas texter är på finska och är kompletterade med QR-koder, som öppnar uppdaterad aktuell information på nätet. På Bosgård uppföds biffdjur av rasen Charolais,odlas spannmål,arrangeras kundsammankomster och vårdas 52 l Jägaren 4 l 2013 skog. Gårdens ägare hoppas att den nya naturoch kulturstigen ska föra jordbrukets vardag och fägring närmare besökarna. Samtidigt önskar de väcka diskussion om produktionen av mat. - Jordbrukets upprätthållande i vårt land är beroende av människornas önskan att handla finländska produkter. En omsorgsfull vård av djuren och landskapet kostar å andra sidan mera, konstaterar Marcus Walsh, som svarar för Bosgårds skog och turistservice. - För att sköta en ekologisk gård krävs det mycket arbetskraft. T.ex. partiförsäljning av kött lönar sig inte alls.Vi säljer vårt kött enbart På Bosgårds naturstig kan du välja mellan en kortare och en längre rundvandring. På sin betesäng sköter boskapen om landskapet genom att förhindra förbuskningen. genom direktförsäljning till krävande kunder. Vårt kvalitetskött är vår trumf.Det grundar sig på naturenlig näring och god skötsel. Därtill behövs det kringtjänster, berättar Walsh. Betesgången hindrar ängarna från att förbuskas Bosgård har specialiserat sig på direktförsäljning av naturligt och etiskt producerat nötkött. För närvarande har gården en boskapshjord på 250 djur,som får leva fritt sommar och vinter och som utfodras med högklassigt rent foder. Målsättningen för spannmålsodlingen är att producera vete, havre och ryps med moderna metoder som sparar naturen. Med hjälp av Charolaisboskapen kan vi utnyttja den på På Bosgård bedrivs aktiv viltvård genom att förbättra viltets levnadsmöjligheter. Genom kortvarig utfordring hjälper man djuren över svåra tider.
• Aarne Schildt (t.v.) svarar för skötseln av gårdens djur och Marcus Walsh för skogen och turistservicen. - Med en familjs krafter skulle en så här pass arbetsintensiv gård inte kunna skötas, konstaterar kompanjonerna. gården producerade spannmålen som foder och torrströ. - Boskapens betesgång är den väsentligaste grunden för djurens välbefinnande, berättar husbonden Aarne Schildt, som svarar för skötseln av djuren på Bosgård. - Först ute på betet kan djuren leva ut ordentligt enligt sitt arttypiska beteendemönster. På naturbetena, som t.ex. strandängarna får vi dubbel nytta av betesgången genom att den samtidigt förhindrar att ängarna växer igen. Med vår natur- och kulturstig vill vi visa att inte all köttproduktion är skadlig för miljön eller djurens välbefinnande. Bosgårds huvudbyggnad ligger mitt i det gamla kulturlandskapet på samma plats där det under medeltiden låg en by. Bosgård bildades på 1610-talet av fem frälsehemman och gårdens byggnader har byggts under olika tidsperioder. Huvudbyggnaden är uppförd på 1800-talet, likaså de tre röda stockbyggnaderna nära huvudbyggnaden. Det kulturhistoriskt värdefulla gårdsområdet är skyddat av museiverket. I närheten av huvudbyggnaden finns också ett intressant förhistoriskt fornminne på den lilla Husholmen.På holmen,som tillhör gården, finns det lämningar av en gammal borg som sannolikt har fungerat som bas för sjörövare på 1000-talet.Från berget öppnar sig en vy över Lillpernåvikens naturskyddsområde. Gårdens näringsrika åkrar är gammal havsbotten. Bosgård har varit i släkten Schildts ägo sedan 1953. År 2013 gjordes gården till ett aktiebolag vars ägare är släkterna Schildt och Walsh. Skogen, åkrarna och köttboskapen koncentrerades till moderbolaget Bosgård. Naturtjänsterna,kafé-restaurangen,turismen och de förädlade köttprodukterna sköts av Bosgård Catering Oy. Aarne Schildt svarar för djurskötseln och Marcus Walsh för skogsvården och turistservicen. Rätten att använda ekomärket i köttproduktionen fick gården i maj 2013. Charolaistjuren njuter av husbondens krafsning. ? De här djuren är stora, men lugna, säger Arne Schildt. Ägarna önskar att både boskapen och viltet ska trivas på gården. Vi har många visioner,som vi nu kan förverkliga, gläder sig Aarne Schildt. Kontinuerlig beståndsvård skapar trivsel för viltet Skogen sköts enligt principen för kontinuerlig beståndsvård, vilket innebär att endast större träd avverkas medan mindre träd och fröträd kvarlämnas. 10-20 % av skogen består alltid av lövträdsbestånd. Då skogen sköts så här ser den alltid ut som skog och förnan förbättrar markens kvalitet. Också blåbären mår bra och bestånden av skogshöns växer. Skogsägarens bästa försäkring är att odla olikåldrig blandskog. Som en följd av klimatförändringen kan vi redan nu se hur granen lider av torkan.Om 30-40 år går grangränsen redan på Tammerfors höjd, säger Marcus Walsh. Efter kriget byggdes vårt land upp med det virke som pappersbruken behövde och den skogsodling som praktiserades var ytterst ensidig i namn av samhällets fördel. I 20 år har det redan varit känt att det här inte är ett ekonomiskt sätt att fungera. Vid kontinuerlig beståndsvård erbjuds det även röt- och hålträd åt fåglarna och levnadsförhållanden för en mångsidig djurfauna, berättar Walsh. Viltvården är en viktig del av livet på gården. På utfodringsplatserna bjuds på mineraler och ekohavre. Det bedrivs också jakt på gårdens marker, men tillsvidare har jakt efter småvilt för utomstående ordnats endast i mindre skala för stamkunder. Strandvåtmarkens gölar lämpar sig bra för andjakt och på gårdens marker finns det hare, vitsvansvilt, rådjur, älg och vildsvin. Vildsvinsstammen håller på att breda ut sig från Pernåhållet. Inom området finns det också lodjur, men enligt Aarne Schildt är de inte till förfång för boskapen. Ett lodjur väger omkring 30 kg medan en kalv väger 50-70 kg och en ko 1000 kg. Korna vaktar och försvarar noga sina kalvar. Jag satt en gång på andpass när jag märkte att jag blivit omringad av 50 kor. Uppenbart trodde de att den novascotiaapportör jag hade med mig var en varg och berättade för mig att jag skulle föra bort det där djuret och det illa kvickt. Korna är också lekfulla. Om du springer undan så springer de efter dig,skrattar Schildt. Deli´n,dvs.delikatessbutiken som öppnade i slutet av juni, och kafe-restaurangen saluför också rökt kött, lufttorkad skinka och andra närprodukter. Där kan också picknickvägkost för vandringen på naturstigen inhandlas. Beställningsrestaurangen betjänar grupper i huvudbyggnaden och i de röda stockhusen färdigställs logiutrymmen. I gårdsägarnas tankar föds det fortlöpande nya idéer. För närvarande planeras t.ex. en bikupa med glasväggar som gör det möjligt att följa med när de flitiga bina producerar honung. Stigen börjar på gårdsplanen utanför Bosgårds herrgård på adressen Bosgårdsvägen 67, Borgå. Utställningen har utformats i samarbete med Borgånejden Fågelförening rf. Huvudförfattare till infotavlornas texter är FM, biologen Hanna Seitapuro. Teckningarna på tavlorna är ritade av Susanna Alakarhu. Webbplatsens adress är www.bosgård.fi Jägaren 4 l 2013 l 53
• Jari Niskanen AVSKJUTNINGEN 2012 KÖTTMÄNGDEN OCH AVSKJUTNINGENS BERÄKNADE VÄRDE ÅR 2012 Individer 1000 kg 1000 ? 223 600 442 6 681 3 700 47 185 Älg 39 979 5 289 37 023 Övriga hjortdjur 25 880 1 068 5 775 106 8 449 90 7 72 Sjöfåglar 457 500 259 5 167 Skogshöns 316 800 216 6 221 Harar Bävrar Björn Vildsvin Övrigt fågelvilt Tillsammans 54 l Jägaren 4 l 430 500 91 1 652 1 498 145 7 426 63 217 2013 2008 Harar Skogshare 193 300 Fälthare 86 500 Kanin 700 Pälsdjur Ekorre 6 400 Bävrar 5 700 Bisam 5 000 Räv 63 200 Mårdhund 153 700 Hermelin 3 500 Mink 51 500 Iller 1 100 Mård 17 500 Grävling 11 300 Utter 8 Älg och andra klövdjur Älg 57 097 Vitsvansvilt 25 624 Skogsvildren 89 Dovhjort 162 Rådjur 4 182 Mufflon 14 Vildsvin 75 Stora rovdjur och sälar* Varg 13 Björn 84 Lodjur 179 Gråsäl 360 Sjöfåglar Sädgås 5 600 Grågås 3 200 Kanadagås 5 400 Bläsand 41 200 Kricka och årta 111 900 Gräsand 271 800 Stjärtand 3 500 Skedand 5 000 Brunand 1 300 Vigg 2 200 Ejder 2 300 Alfågel 7 800 Knipa 62 300 Småskrake 1 000 Storskrake 4 200 Skogshönsfåglar Järpe 57 200 Ripa 30 600 Orre 114 100 Tjäder 25 500 Övrigt fågelvilt Rapphöna 2 500 Fasan 75 900 Ringduva 157 100 Sothöna 1 900 Morkulla 6 500 2009 2010 2011 2012 201 300 88 600 3 900 159 200 89 000 1 200 182 300 71 700 1 200 155 900 66 600 1 100 6 300 8 300 8 200 58 600 171 900 2 600 59 800 1 200 20 200 9 800 3 5 300 6 300 5 900 52 700 164 200 2 000 54 200 600 25 600 14 000 9 4 300 5 100 3 600 52 700 169 800 2 000 48 600 300 25 600 12 400 4 3 500 3 600 2 300 50 600 144 500 3 500 36 300 500 17 600 13 400 1 62 074 25 694 40 150 3 724 10 110 68 423 25 455 43 128 3 487 13 100 58 577 21 555 48 77 2 737 24 100 39 979 22 135 38 75 3 632 42 90 28 130 298 475 10 181 370 349 25 198 401 290 15 106 401 .. 7 900 9 700 7 000 49 000 119 900 263 000 7 900 4 400 900 6 300 4 300 13 400 42 500 2 100 5 200 5 100 8 900 6 200 38 500 124 300 265 400 7 200 4 000 900 1 400 5 200 8 000 52 500 1 100 5 100 3 600 5 500 8 500 33 700 126 200 258 500 6 300 3 500 400 2 500 7 100 8 600 50 300 900 4 000 3 900 7 700 3 200 35 100 94 100 241 600 2 400 2 400 500 4 400 1 100 11 700 44 300 1 400 3 700 59 700 4 600 101 100 21 400 92 100 8 400 170 600 35 100 117 400 61 700 242 900 73 100 75 100 21 800 183 600 36 300 5 900 50 500 232 900 300 5 800 5 000 35 600 232 100 600 4 700 3 500 43 900 239 800 700 4 100 1 600 34 200 220 500 400 3 100 *Avskjutning under jaktsäsongen, preliminär uppgift år 2012
• Metsästäjä 4 l 2013 l 55
• ILLUSTRATIONER: ASMO RAIMOAHO Brun vinge Klarrött hudveck (vinter) (vår) Bullrande uppflog Stor rundad stjärt Grönsvart bröst Brunbrokig fjäderdräkt (sommar) Buken är vattrad i svart och vitt cm Circa 65 cm 1,2?1,9 kg kg cm Rödbrunt bröst kg Lingon Tallbarr Tjäder 2,9?4,0 kg På vintern På sommaren Spår Tetrao urogallus Capercaillie/Metso Insekter Föda Vintertid tallbarr. På våren och sommaren gräs och asplöv. På hösten bär. Ungarna livnär sig på insekter. Spillning Den årliga avskjutningen 80 Circa 90 cm Tusen stycken 70 60 50 40 30 Tjädern är vår största skogs- minerade moar, i blandskog och på mossar. hönsfågel. Uppfloget är bullrande. I flykten är vingarna Födan består på våren och somenfärgat bruna på ovansimaren av gräsväxter, bär och dan, stjärten är rundad. asplöv. Ungarna livnär sig på insekter. På vintern Tjädern förekomäter tjädern tallbarr. mer i barrskog i hela landet. Artens Tjädern spelar i livsmiljö varierar april. Boet ligger med årstiden och på marken, ofta könet. på en hyggesyta. Bara hönan tar Vintertid uppehand om kullen. håller sig tupTjädern har stapen gärna på talldigvarande spelmossar och tallplatser som det är moar, sommartid i viktigt att bevara. friska grandomineArten är mycket upprade skogar. Hönan skattad bland jägare. håller oftast till på talldoÄgg 6?9 st Stammens täthet mätt i rutor om 50 x 50 km sommaren 2012 Fåglar/ km2 ?1,5 1,6?3,0 3,1?4,5 4,6?6,0 6,1? Sommaren 2011 Hönsfåglarna i Finland 20 Asplöv i storleksordning 10 0 56 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 l Jägaren 4 l 2013 Rapphöna Järpe Fjällripa Dalripa Orre Fasan Tjäder Källa: VFFI
• Jukka Rintala, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet; Aleksi Lehikoinen, Risto A. Väisänen, Naturhistoriska centralmuseet; Mikko Alhainen, Finlands viltcentral - Uppåt för gräsandsstammen Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Naturhistoriska centralmuseet inledde inventerandet av sjöfåglar år 1986. Inventeringarna i terrängen har nu pågått i 28 år med samma metod. Inventeringsmaterialet är från och med år 2012 sammanslaget med inventeringsresultaten från projektet Hembygdsvåtmark Life+. I beståndsuppskattningarna ingår resultaten av parräkningarna för gräsand, kricka, bläsand, knipa och sothöna.Uppgifterna är baserade på data som lagrats per den 26.6.2013. Resultaten kan fortfarande preciseras sedan inventeringsresultat som lämnats in senare införts i materialet. År 2013 fanns 345 (VFFI, inkl. 31 Hembygds Life+ -våtmarker) och 91 (Luomus) inventeringsplatser. Den totala mängden par var år 2013 632 (gräsand),440 (kricka),171 (bläsand),714 (knipa) och 73 (sothöna).Indexvärdet för beståndsförändringar räknades med en ny metod. Utgående från indexen skulle alla sjöfågelstammar förutom krickan ha sjunkit från nivån år 2012; De uppskattade förändringarna i bestånden år 2013 var -3,6% (gräsand), 2,2% (kricka), -14,8% (bläsand), -13,8% (knipa) och -11,3% (sothöna). Gräsanden har varit den viktigaste jaktbara arten i vårt land under 2000-talet. Häckningsstammen ser ut att vara stabil, med undantag för en relativt liten årlig variation i indexet. Beräknat för hela perioden är trenden statistiskt signifikant uppåtgående. Den häckande stammen i Finland uppskattades till cirka 200 000 par under 1990-talet. Arten ser ut att tåla den nuvarande avskjutningsnivån tack vare en tillräcklig föryngring som bidragit positivt till gräsandsstammen. Indexet för krickan visar en svag uppgång i fjol, men värdet ligger fortfarande under långtidsmedelvärdet,vilket beror på beståndets tillbakagång åren 2006? 2011. De årliga variationerna i krickstammen har varit ganska kraftiga under hela perioden. Enligt indexet sjönk bläsandsstammen ytterligare, och om den nuvarande utvecklingen fortsätter ligger indexet mer än 40% under det beräknade medelvärdet för perioden. En nästan stadig nedgång under det senaste decenniet har varit ett oroande fenomen,och orsaken till nedgången är en av sjöfågelforskningens viktigaste frågor.Även knipstammen har minskat under de senaste åren, men minskningen har varit lindrigare än för bläsanden; indexet år 2013 är ca 15% lägre än genomsnittet för hela perioden.Sothönans index visar den kraftigaste minskningen från 1990-talets början bland de undersökta arterna; Indexet är nu mindre än hälften av genomsnittet för hela perioden. Inventerarna framför tidvis sin misstanke om att den ökade mängden sångsvan eventuellt skulle ha negativa konsekvenser för andra sjöfåglar. Det är svårt att tro att svanen skulle vara en gemensam faktor i flera arters nedgång,eftersom de sjöfågelarter som minskat är väldigt olika beträffande val av boplats, matplatser och föda. Eftersom det ingår både kortflyttande och långflyttande fåglar bland de arter som minskat, finns orsakerna bakom nedgången högst sannolikt där de häckar och /eller i gemensamma viloplatser längs med flyttvägen. Särskilt drabbade sjöfågelarter är de som häckar vid näringsrika vatten, såsom bläsand, stjärtand, årta och vigg. Till exempel krickan, som hör till våra vanligaste änder,har minskat kraftigare vid näringsrika än vid karga sjöar. Övergödning av näringsrika sjöar leder till grumligare vatten och förändringar i näringskedjorna. Det är möjligt att det blir svårare för ungarna att hitta föda och på det sättet försvagas ändernas levnadsvillkor. Mörtbeståndets kraftiga tillväxt medför möjligen en ökad konkurrens om maten. Ett bra exempel på hur förändringar i häckningsomgivningen kan påverka andbestånden är de ständigt minskande stjärtandsbestånden.Stjärtanden,som häckar framför allt på strandbeten vid näringsrika vatten, har eventuellt påverkats av bristen på lämpliga strandängar till följd av att strandbetet upphört. Kimmo Pöri Sjöfågelbestånden år 2013 Gräsandsbeståndet har glädjande nog vänt till en ökning under 2000-talet. 1.1 1.0 0.9 0.8 Gräsand 1.3 Kricka 1.2 1.1 1.0 0.9 0.8 Bläsand 1.2 1.0 0.8 0.6 Knipa 1.2 1.1 1.0 0.9 0.8 2.0 Sothöna 1.5 1.0 0.5 1990 2000 2010 Förändringsindexet för de fem vanligaste sjöfågelarterna åren 1986?2013. Indexseriernas medeltal har satts i förhållande till värdet ett. Indextalen visar den relativa förändringen i beståndets storlek. Ett exempel: med ett index på 0,5 är beståndet hälften av hela den beräknade genomsnittliga storleken på beståndet under hela perioden; indextalet 2 uppger att beståndet är dubbelt så stort jämfört med genomsnittet. Observera den varierande skalan för arterna på den vertikala axeln. Jägaren 4 l 2013 l 57
• Kimmo Pöri Fågel på tallriken 58 l Jägaren 4 l 2013
• Marja Martikainen Ung eller gammal fågel? Jaktåret börjar med andjakten den 20 augusti. Samtidigt inleds också jakten efter flera andra sjöfåglar medan duvjakten har inletts litet tidigare. D uvan är en av våra mest välsmakande fåglar och den kan tillagas på många olika sätt. Riktiga finsmakare uppskattar vår enda jaktbara vadarfågel, den lilla morkullan. Anden är en gammal bekant för de flesta, men vi ska ändå ge ett beprövat recept också för den. Den som har en rökugn rekommenderas att prova på rökt ejder. Stekt duvbröst Duvans bröst är relativt stora och kan därför lagas till goda biffar som är aningen röda inuti. Låt skinnet sitta kvar om du steker bröstbitarna hela utan spad. Skinnet skyddar köttet mot uttorkning när det steks och blir härligt knaprigt. Bröstbitarna kan också få sjuda i spadet tills de är färdiga. Ta vara på benen och använda dem till gryträtter. Alla recept på ripa går att använd på duva eftersom bägge fåglarnas kött är väldigt lika i smaken. Duvgryta med honung 2 duvor 1 tsk salt ½ tsk svartpeppar ½ tsk paprikapulver 2 msk vetemjöl ca 30 g smör ½ dl honung 2 dl grädde 200 g skogssvamp Tärna duvan till gaffelbitar och lägg dem i en ugnsform. Krydda och strö vetemjölet över. Häll därefter det smälta smöret över bitarna. Unga fåglar steks medan det är bäst att koka gamla. På sjöfåglar är det stjärtfjädrarna som visar åldern. På unga fåglar är stjärtfjädrarna tvärt avskurna medan fjädrarna på gamla fåglar är spetsiga. På unga hönsfåglar är den fjärde vingpennan kortare än de övriga vingpennorna. Stek i 200 grader i cirka 20 minuter tills köttet är brynt. Minska värmen till 175 grader. Blanda honungen, grädden och svampen och häll blandningen över köttet. Stek i cirka 30 minuter till. Servera med kokt ris. Markus Haavisto, Veteli. Ur boken Riistaa arkeen ja juhlaan, 14 ?, riista.fi/verkkokauppa. Varmrökt ejder Flå fågeln när den är avkyld och har hängt i några dagar. Avlägsna omsorgsfullt allt överflödigt fett (det är fettet som smakar tran, inte köttet). Fettet finns i ljumskarna och halsen som tydliga gula gryn. Skrapa bort fettet med kniv och fingrarna. 1 uppbunden ejder salt peppar olja en enekvist rökspån Lägg den uppbundna fågeln i saltlag för ett dygn i kylskåp (3 l vatten, 3 dl salt, 3 msk socker). Ta upp fågeln ur lagen och torka den. Pensla fågeln med olja och rök den med alspån och ett knippe enekvistar i en vanlig rökugn (1 h 10 min i 120 grader). Ta ut fågeln ur ugnen när den är färdig och svep den i folie. Låt den vila i cirka 20 minuter. Lösgör köttet och skär det i tunna skivor på tvären mot fibrerna. Serveras förslagsvis med potatisgratäng eller potatissallad smaksatt med vitlök, viltvinssås, grön sallad. Krister Mattson, Mossala. Ur boken Riistaa arkeen ja juhlaan. Späcket gör susen För de flesta fåglar gäller att resultatet blir bättre om man späckar dem. Lösgör bröstskinnet och tryck in en späckskiva kryddad med salt och peppar under skinnet. Om fågeln är flådd kan späcket bindas på bröstet. Avlägsna späcket innan stekningen så att fågeln blir vackert och jämnt brynt runt om. Stekt morkulla Om du bara har en enda liten morkulla går det bra att lägga den i grytan med skogsfåglar. Om du däremot har lyckats få ihop till flera morkullor går det bra att laga god mat på enbart dem. Morkullor ska först hänga en tid. Plocka dem och ta ur inälvorna strax innan tillagningen. 3 morkullor 3 skivor späck margarin eller smör salt och vitpeppar Bryt nacken på fågeln och tryck näbben genom låren och kroppen. Fäst en skiva späck på bröstet och stek fågeln försiktigt i cirka 20 minuter. Salta när fågeln är stekt. Salta kokspadet och använd det som sky. Recept: Henny Nyberg, tidningen Jägaren juni1962. Stekt and Änder är lätta att tillaga och deras rätt ljusa kött har en härlig viltsmak. Änder kan plockas eller flås på samma sätt som hönsfåglar, beroende på hur de ska tillagas. Hängning i några dagar höjer kvaliteten. Glöm inte att låta kroppen svalna ordentligt och avlägsna blodet. 2 änder salt peppar fett äppel 4 apelsiner 1/8 liter syrad grädde (ett glas portvin) Flå änderna och tvätta dem. Gnid dem invändigt med salt och peppar. Fyll med äppel och bryn dem i fettet. Häll vatten i grytan och låt fåglarna sjuda i cirka en timme. Klyv apelsinerna från toppen och lägg klyftorna i grytan. Låt sjuda litet till. Sila stekspadet, krydda med grädde och hetta upp det, men låt det inte koka. Smaksätt med portvin. Recept: Henny Nyberg, tidningen Jägaren, juni 1962. Jägaren 4 l 2013 l 59
• Sakari Lähteenmäki Teckning: Jouko Moisa l Juniorsidan För att spela naturspelet behöver du en tärning och en spelbricka för varje spelare. Den spelare vinner som först kommer fram till jaktstugan. Om du slår en jämn siffra och kommer till en röd cirkel, gör så här: 1. Plocka upp skräpet som ligger på marken. Slå ett extra kast. 2. Du känner igen fåglarna som flyger ovanför dig. Det är ladusvalor. Gå tre steg framåt. 3. Du hittar en tuva med härliga blåbär. Stå över ett kast medan du äter blåbär. 4. Du skrämmer upp en orre. Gå tre steg tillbaka. 5. Du stannar för att beundra en ekorre som hoppar omkring i träden. Stå över ett kast. 6. Du stannar vid ett vindskydd och äter en bit innan du fortsätter med nya krafter. Slå ett extra kast 7. Du glömde vattenflaskan vid eldplatsen och måste hämta den. Gå fem steg tillbaka. 8. Du hjälper en vän över bäcken. Gå fem steg framåt. 9. Du lyckas fånga en mink i en fälla. Slå ett extra kast. 10. Du stannar för att fotografera ett rådjur. Stå över ett kast. 11. Du upptäcker björnspår och ökar takten. Gå fyra steg framåt. 12. Du tar en paus i ett älgtorn. Stå över ett kast. 13. Du överraskas av ett regn och tar skydd under en gran. Stå över ett kast. 14. Du får syn på en spång. Följ spången och gå sex steg framåt. 15. Solen skiner och du spurtar. Spring raka vägen till jaktstugan. 60 l Jägaren 4 l 2013 NATURSPELET
• HUIPPUMERKKIMME Radan kautta kohti syksyn jahteja - osta Lapua-patruunat nyt! 90-juhlavuoden kunniaksi tarjoamme -20 kpl Lapua .308Win Naturalis-patruunoita ja -40 kpl Lapua .308Win FMJ-patruunoita yhteishintaan 109 ?! Lapua .308Win Naturalis & FMJ -kampanjassa mukana mm. Ahti Huvila Oy, Soini Armoria, Jyväskylä Ase ja Kone Oy, Turku Asekauppa Erkki Lähdeniemi, Tampere Eräkellari Oy, Kaustinen Forssan Ase ja Retkeily, Forssa J. Kärkkäinen Oy, Lahti,Oulu, Ylivieska Jokierä Ky, Joensuu Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Juvan Rauta ja Maatalous Oy, Juva Karhulan Ase ja Erä, Karhula Kesport, Äänekoski Kemiön Metsästyspuoti, Kemiö KT-Sportcenter, Kuusankoski Maali-Konekota, Ivalo Urheiluase Oy, Helsinki Väri ja Urheilu Simonen Oy, Sodankylä T:mi Heinolan Kontti, Heinola
• Juha K. Kairikko Märkliga händelser Ett större antal harar Bäst att göra som kvinnfolket säger lll En jaktförening vid namn Haukiputaan Erämiehet gjorde lll Den 17 november år 1953 en anmälan till Finlands Allmänna Jägarförbund om att den amerikanska ambassadens tjänstemän tillsammans med sina finska värdar hade skjutit 108 harar på två dagar på en ö som heter Maakrunni. Förbundet fördömde massakern. Harjakten på Maakrunni slogs också upp i pressen. Tidningarna hävdade att hela 118 harar blivit fällda. Var det månntro fråga om ett ?presstillägg? på tio harar? 1958 fanns i Helsingin Sanomat en nyhet med rubriken ?Tjädertupp vägrade lyssna - blev skjuten?. Artikeln berättar om hur det i Eurakoski i Kiukainen hände sig att en stor tjädertupp flög upp på mjölnare Koivistos tak och tog ett skutt upp på skorstenen. Artikeln fortsätter: ?Gummorna på gården försökte sjasa bort tjädern och skrek: Om du inte ger dig iväg så kommer jägaren och skjuter dig!?. Men tjädern fortsatte styvnackat att värma sig i den varma luften som strömmade upp ur skorstenen. Enligt tidningen kastade den sturska blickar bort mot byn till. Det hela slutade med att en jägare som kallats till platsen sköt den stora och sällsynt högfärdiga fågeln. I Salla behövdes det inget gevär för att fälla en älg lll År 1958 fanns det i Salla så mycket snö redan i mitten av oktober att det till och med störde älgjakten. I slutet av oktober lutade det därför mot att älgjägarna inte skulle få ihop till alla de 70 älgar som de hade beviljats licens för i socknen. När månaden gick ut hade bara tjugo blivit fällda. Då vände lyckan och nästa älg kunde gubbarna flå utan att någon skjutit den, varken en egen jägare eller någon gäst. En av hundarna i jaktlaget hade nämligen skrämt en storvuxen älgtjur så illa att den huvudstupa störtade iväg och krockade med ett träd och bröt ryggen. Stränga straff för jägare med fällor lll Kajanalands tingsrätt dömde år 1960 en jordbrukare med egen gård, Y.S, som hade gjort sig skyldig till en straffbar gärning genom att fälla en älg och en ren med fällor. Domen blev klart strängare än den skulle ha blivit i dag. Y.S. dömdes för brott mot jaktlagen till 6000 mark i böter, för grov stöld (köttet av de fällda djuren) till 8 månader tukthus och för upprepat djurplågeri till två månader fängelse. Därtill dömdes han att betala målsägarna 8000 mark i ersättningar samt 6000 mark i rättegångskostnader. Men inte nog med det; dessutom dömdes Y.S. till förlust av medborgerligt förtroende för tre år. Vådasköt sig själv tre gånger lll I Leppimäki i Paltamo fördes år 1955 en jordbrukare till sjukhuset i Kajana. Det var K.M. som hade hanterat sitt gevär så slarvigt att han skjutit sig en kula genom bröstet. Karlen var redan rutinerad beträffande följderna av vårdslös vapenhantering och hade plåstrats om två gånger förut innan det denna tredje gång blev ett kulhål i bröstet. Året innan hade geväret enligt tidningen också brunnit av i misstag. Den gången tog kulan i foten. Några dagar innan det tredje vådaskottet nöjde sig kulan med att plöja en fåra i pannan. Karlen klarade sig med livet i behåll också från det sista vådaskottet. Om alla tre tillbuden var olycksfall så hade ett totalt vapenförbud varit att rekommendera för K.M! 62 l Jägaren 4 l 2013 Sköt en mårdhund ? blev dömd lll När mårdhundarna började breda ut sig i vårt land i slutet av 1950-talet och på 60-talet var den nya arten strängt fridlyst. Ändå hände det ibland att en mårdhund blev tagen för en räv eller grävling, i synnerhet på grytjakt, och skjuten. Om ?mordet? kom till myndigheternas kännedom blev påföljden dryga böter eller förhör och vidare befordran till tingsrätten. Tiderna förändras. Numera betraktas jakten efter mårdhund som viltvårdsarbete och somliga föreningar belönar till och med sina jägare med penningpriser Randiga änder lll År 1959 hände det sig i Sukeva att en jordbrukare begett sig till fots för att jaga änder. En del av promenaden gick längs en skogsväg och där stötte han oförhappandes på två karlar i randiga dräkter. Det var dock inte fråga om kritstrecksrandiga kostymer utan jägaren insåg att det var fångdräkter. Jägaren visste att man inte får peka på andra människor med ett gevär, men beslöt att den här gången göra ett undantag. Med hagelgeväret riktat mot de två gossarna i randigt stegade han iväg till närmsta hus med telefon. När polisen anlänt klarnade det att de två var tukthusfångar som hade flytt från fängelset i Sukeva. Med ordningsmakten på plats kunde jägaren fortsätta sin avbrutna promenad till andjaktsstranden. De två förlupna fångarna fick återgå till att avnjuta förhösten en timme om dagen på en sluten innergård.
• Osuvat tarjouspaketit. Howa-laatupaketti » » » » » Howa 1500 Hogue -luodikko kaliiperissa .308 Win 22? Leupold VX-2 1-4x20 DX -tähtäinkiikari Leupold STD -kiikarinjalusta ja renkaat Neverlost Classic -asepussi BlackHawk Mountain Nylon -asehihna PAKETTITARJOUS 1299? sh. 1512 ? Howa-tarjouspaketti metsästäjälle » Howa 1500 Hogue kaliiperissa .308 Win 22? (vaihtoehtoisesti: .223 tai 6,5x55) » Leupold VX-1 3-9x40 DX -tähtäinkiikari » Leupold STD -kiikarinjalusta ja renkaat » BlackHawk Mountain Nylon -asehihna TARJOUS Howa-tarkkuuspaketti PAKETTITARJOUS » » » » » 1099? sh. 1226 ? 1699? Howa 1500HB Hogue .308W 20? Leupold VX-2 6-18x40 -tähtäinkiikari Leupold STD -kiikarinjalusta ja renkaat Rock Mount Std bipod 23-33cm BlackHawk Mountain Nylon -asehihna sh. 1915 ? maahantuoja: Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. Tarjoushinnat voimassa 30.9.2013 asti. Jakt på småvilt Försäljningen av tillstånd för småviltsjakt fortsätter i augusti. Med tillstånd för hönsfågeljakt kan du jaga all småvilt. Du kan också skaffa förmånligare tillstånd för jakt på annat småvilt än hönsfåglar. Försäljning av tillstånd för hönsfågeljakt startar: Försäljning 26.8. 27.8. Servicenummer: 020 69 2424 webbutik: www.eraluvat.fi 28.8. 29.8. 30.8. OBS: Försäljning startar kl. 8 både i servicenummern och på nätet! Södra, Västra och Östra Finland Salla, Savukoski, Pelkosenniemi, Sodankylä, Kemijärvi Nord-Österbotten och Kajanaland Keminmaa, Kittilä, Kolari, Muonio, Pello, Rovaniemi, Ranua, Simo, Tervola, Ylitornio, Posio Enontekiö, Inari, Utsjoki (tillstånd för jakt på ripor) Jakttillstånd kan även skaffas från automatnumren. Läs mera: www.eraluvat.fi Försäljningen av tillstånd för jakt på annat småvilt än hönsfågel samt tillstånd för jakt på små rovdjur har pågått sedan 10.6. Eräluvat.fi Ett steg till vildmarken.
• Nummer 4 ? Augusti 1962 Tidningen Jägaren för 50 år sedan Anvisning för skogsfågeljägare Låt oss antaga att du har lyckats skaffa dig en god finsk spets som du har skött sedan den var blott en telning och du har fostrat den till jaktkamrat. Från första början kräver jaktfärderna med denna hund den största omsorg. Vid det första skallet ska du gå så varsamt fram att du inte stöter bort fågeln. Ansmygningen till skallet verkställs med en skuggas lugn och du slår en lov kring skallet inom ett skotthåll. Vid de skall som följer kan du redan gå mera frimodigt fram och stöta upp fågeln, varvid hunden lär sig sin främsta egenskap, att hitta fågeln ånyo. Helst ska du fälla fågeln med ett skott från sidan. I synnerhet för tjädern gäller att vid skott framifrån eller bakifrån skadar haglen blott och fågeln kan undkomma för att tvina och dö i skogen. Låt hunden efter en lyckad fällning ruska om fågeln litet grand, men dock inte riva den. Klappa hunden på huvudet och beröm den. När hunden väl har lugnat sig ska den få sin andel. Erfarna jägare brukar nöja sig med att ge fågelns tår. Anvisning för andjägare Ibland betraktas det som olämpligt att skjuta på and i vattnet. Dock är det bättre att skjuta på simmande and och bärga den, än på and i flykten och skadskjuta den. Skjutandet är ju inte något självändamål vid jakt. Bytet ska nedläggas utan att åsamka det onödigt lidande. Med det här menar jag inte att vi ska ta oss före att brassa på mot oflygga ungar som befinner sig i vattnet. Skytte för skyttets egen skull hör hemma på annan plats än i jaktmarkerna. Skjut aldrig på en flock eftersom det i regel inte leder till annat att flera fåglar blir skadade. Hur bytet ska förvaras under jaktfärd När jägaren i augusti styr kosan till andvattnen och lyckas skjuta några fåglar förekommer det tämligen allmänt att han kastar fåglarna i en hög i båtens stäv eller till och med stoppar dem i ränseln. Det riktiga förfarandet är dock att fåglarna omedelbart efter skottet tas ur, det vill säga att inälvorna avlägsnas, vilket görs genom analöppningen. Fåglarna ska inte läggas i hög så länge de är varma utan de hängs upp för att svalna, exempelvis på relingen. Väl hemma placeras skogens håvor på en skuggig och dragig plats och skyddas med exempelvis gasväv för att inte flugor ska kunna lägga sina ägg i såren. 64 l Jägaren 4 l 2013 Vett och etikett På hunden, geväret och ränseln känner man säkrast igen en jägare. Hans uppträdande, som mången ger akt på, är anspråkslöst och fridsamt. Skaran av jägare som förstår att föra sig väl har vuxit år för år och meningen är att envar jägare ska följa lag och god sed. Till god sed hör även att inte skjuta för mycket.
• Kun perinteikäs laatu ja uusin teknologia kohtasivat aseteollisuuden sydämessä, Bresciassa, syntyi Caesar Guerini. Caesar Guerinilla ampuminen on nautinto. Piippujen ?DueCon? ja ?MaxisBore? -alueet optimoivat haulien nopeuden ja vähentävät haulien tarttumista ja ampujan tuntemaa rekyyliä. Liipaisin on nopea ja selkeä edistyksellisen mekanismin ansiosta. Tempio laatuhaulikko radalle ja metsään Kaliiperi 12/76, piippu 28? (myös vasenkätisenä) tai 30?. Tyylikäs lintuaiheinen kaiverrus. h. 2340? sis.: aseen, laukun ja 5 supistajaa Upea Ellipse Evo metsästyshaulikko Pyöristetty käteensopiva muotoilu ja upeat kaiverrukset. Kaliiperi 12/76 tai 20/76, piippu 28? tai 30?. k Ta uu Hinnat voimassa 30.9.2013 asti. Jägaren 4 l 15 ta k u u e n maahantuoja: erini Gu vuod sia . h. 3730? sis.: aseen, laukun ja 5 supistajaa Caesar Upea muotoilu, käsityönä viimeistellyt näyttävät kaiverrukset ja 20 kertaa öljyämisprosessin läpikäynyt pähkinäpuutukki tekevät haulikosta taideteoksen. llio ko skee et a a s e en m 2013 l 65
• Sari Suhonen, Helsingfors universitet och Hannu Pöysä, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Sjöfågelfolket samla Efter en paus på 25 år arrangerades i början av året världens största kongress för sjöfåglar i Memphis i USA. I kongressen deltog flera hundra sjöfågelforskare samt yrkesfolk i vilt- och naturresursbranschen. S jöfågelkongressen ?Ecology and Conservation of North American Waterfowl? var den sjätte i ordningen i Nordamerika och samlade deltagare främst från Nordamerika, men på plats fanns också en skara europeiska forskare. Däremot fanns där inga representanter för den europeiska viltförvaltningen. I det här avseendet finns det en klar skillnad mellan kontinenterna. I Nordamerika samarbetar viltförvaltningen, naturvårdarna och forskarna nära varandra, utan lika skarpa gränser mellan yrkeskårerna som i Europa. Samarbete mellan den offentliga sektorn och den privata Den nordamerikanska verksamhetsmodellen verkar effektiv, eftersom kunskapen omsätts direkt i handling och på det viset kan också finansieringen av skötselåtgärderna styras rätt. Ett exempel på samarbetet mellan den offentliga förvaltningen och privata markägare är ett projekt som leds av byrån ?U.S.Fish and Wildlife Service?. Där betalas ersättningar ut till markägare för att deras marker används till produktion av änder. Det är möjligt för en markägare 66 l Jägaren 4 l 2013 att bara upplåta vattenområden för projektet, vilket borgar för att ett område inte torrläggs. Ett annat alternativ är att också upplåta landområden och då förbinder sig markägaren till att hålla terrängen öppen. För projektet letar man efter områden med hög andproduktion som alltså ger god avkastning på pengarna. Eftersom jordbruket hör till de största hoten mot andproduktionen på prärien tar projektet effektivt itu med problemets kärna. Omfattar hela kontinenten Flera av föredragshållarna ansåg att det behövs en djupare förståelse av ändernas årscykel för att kunna sköta fågelstammarna effektivt. I Nordamerika ligger man i det här avseendet långt före Europa och där pågår mycket riktigt projekt som använder information från hela kontinenten vid skötseln av änderna. Det går lättare att uppskatta jaktens inverkan på andpopulationerna när man för varje delstat vet hur mycket änder som produceras och var de blir skjutna. För förvaltningen av stammarna är det också avgörande att veta hur en utökning av ändernas övervintringsområden, exempelvis genom en omläggning av odlingsmetoderna, skulle påverka den reproduktiva andstammen. Skulle det leda till fler individer och ungar eller försvinner nyttan i häckningsområdena för att produktionen av ungar är omvänt beroende av tätheten? Våtmarkerna i förändringarnas klor På den nordamerikanska kontinenten har människan åstadkommit avsevärda förändringar i naturen,vilket även visar sig i andproduktionen. Ofta är effekterna negativa,som till exempel vid kusten i Louisiana där ett övervintringsområde för cirka 2,9 miljoner änder har blivit förstört. I många undersökningar har det framkommit att andungarnas föda,det vill säga de ryggradslösa djuren, har minskat i våtmarkerna på prärien i de områden där änderna häckar och detta anses vara oroväckande. Utdikningar har förändrat vattennivån i sjöar och tjärnar på prärien, och jämfört med orörd natur har det noterats att vattennivån numera är stabilare. Förr följdes torra perioder av svämningar som innebar väldiga produktionstoppar av ryggradslösa djur,men det här har försvunnit,vilket innebär en minskad tillgång på lämplig föda för andungarna. Med torrläggningarna har också de små sjöarna och tjärnarna försvunnit. De sjöar som finns kvar är ofta stora och djupa, vilket innebär färre platser för andungarna att finna föda. Områden som förr producerade änder producerar idag främst fisk, som gynnas av de stabila vattenförhållandena. Det är inte bara torrläggningarna som har förändrat våtmarkernas urgamla dynamik, utan det har också klimatuppvärmningen gjort. Till exempel har våtmarker som förr bara var tidvis torra på somrarna nu förvandlats till säsongvåtmarker. Även goda nyheter Jordbrukets utveckling har dock inte enbart förstört livsmiljöer för änderna. Förr brände man åkrarna i Kalifornien för att få ett tillskott av näring,men på grund av olägenheterna med röken måste jordbrukarna sluta med brännandet och övergå till att svämma åkrarna. Det här har bland annat lett till en ökad
• I Coldwater River viltskyddsområde, som är anlagt i gamla maldammar, övervintrar flockar med tusentals änder och gäss under jaktsäsongen. Till de vanligaste arterna hör gräsand, snatterand, bläsgås och snögås. På en angränsande privat våtmark bedrivs jakt med framgång. des i Nordamerika odling av ris och svämmandet har skapat utmärkta övervintringsmiljöer för sjöfåglarna. På kongressen fick vi också höra goda nyheter om ändernas häckningsområden i Kanada. I östra Kanada planeras världens största naturskyddsprojekt där enorma områden med boreal skog ska skyddas. I Kanada har andbestånden minskat på grund av oljeindustrin och vattenkraftverk, men förhoppningsvis kommer det nya projektet att gjuta nytt hopp i ändernas trängda belägenhet. Jakten utvecklas En exaktare styrning av jakttrycket till individer som är mindre värdefulla för populationen betraktades som ett tänkbart sätt att öka avskjutningen utan att nämnvärt påverka stammarnas storlek. En selektiv jakt av det här slaget bedrivs redan efter exempelvis hjortdjur, liksom selektivt fiske, men har i mindre utsträckning tillämpats på änder. En utveckling av den selektiva jakten kunde trots allt bli ett verktyg till för förvaltningen av andstammarna. I Nordamerika har det noterats tidsmässiga förskjutningar i jakten. I de norra delarna av kontinenten skjuts änderna numera tidigare än genomsnittet och i de södra delarna senare. Forskarna misstänker att det kan bero på eventuella förändringar i ändernas höstflyttning, kanske som en reaktion på klimatuppvärmningen. Forskarna föreslår därför en översyn av jakttiderna för att de ska motsvara de nya förhållandena.Om detta inte görs kan jaktmöjligheter gå förlorade och omfattande investeringar i förvaltningen av andstammarna går till spillo. Ekosystemtjänster och faran med utsättning av änder Europeerna bidrog till mötesprogrammet med att hålla föredrag om bland annat de ekosystemtjänster som sjöfåglarna producerar och om farorna med utsättning av änder. Todd Arnold visade delstat för delstat var gräsänderna produceras och var de skjuts. Bilden visar att exempelvis Kalifornien (CA) är rätt självförsörjande beträffande produktionen av gräsänder eftersom 70 % av de gräsänder som skjuts i Kalifornien också är födda där. Ett motsvarande arrangemang med statistik för till exempel varje europeiskt land skulle stöda en paneuropeisk förvaltning av änderna. Ekosystemtjänsterna är ett trendigt sätt att hantera de tjänster som naturen erbjuder och prissätta dem. Även sjöfåglarna erbjuder ekosystemtjänster som jägare, fågelskådare och friluftsfolk kan utnyttja, liksom islänningar som samlar ejderdun. Dessutom håller änderna efter skadedjur och sprider i synnerhet vattenlevande organismer.Vi ska alltså inte betrakta änderna och de övriga sjöfåglarna som enbart ätbart vilt, utan vi ska inse att de också har en uppgift som gynnar människans välfärd. I somliga europeiska länder har utsättningen av uppfödda gräsänder i naturen för att öka jaktmöjligheterna långa traditioner. Det är dock först under de allra senaste åren som det har forskats i utsättningarnas effekter på de vilda bestånden. Färska undersökningar som har gjorts i Frankrike och Tjeckien har visat att det finns avsevärda genetiska skillnader mellan vilda och uppfödda gräsänder och att den genetiska mångfalden hos de uppfödda bestånden är reducerad.Utsättningsverksamheten ökar risken för att de uppfödda stammarnas negativa egenskaper ska överföras till de vilda bestånden. Det är ett faktum att uppfödda och vilda gräsänder har parat sig med varandra, vilket betyder att risken är verklig. Utsättningarna är inte lämpliga som metod för att höja lokala andbestånds förmåga att tåla jakt. Kan vi inte vara säkra på ursprunget hos de fåglar som sätts ut så ska de inte heller användas till att arrangera tillfälliga jaktmöjligheter. Jägaren 4 l 2013 l 67
• Aku Ahlholm Brott & straff I artikelserien Brott & straff berättar vi om jaktbrott och jaktförseelser, och om hur tingsrätten och hovrätten har dömt i olika mål. Fallen som vi tar upp har tagits fram av en grupp som företräder olika jaktövervakande myndigheter. Ungarna på kornet under björnjakten Arvi Tyni lll Björnjakten är snart inne. Överraskande ofta ställs jägaren inför rätta. Enligt rättens beslut är de vanligaste brotten eller förseelserna vid björnjakter att skjuta en årsunge. Ensamma årsungar i naturen antas vara överåriga. I vissa fall tvistas det ännu i efterhand om huruvida den skjutna björnen trots allt är överårig. Hösten 2010 pågick en laglig björnjakt i Norra Karelen. En erfaren jägare spårade björnen med hjälp av hund. Hundföraren meddelade passkytten om två björnar, av vilka den ena var klart mindre. Passkytten beredde sig för en situation med årsunge. Snart därefter blev det liv och rörelse. Först inledde hunden med skall. Efter en stund löpte två björnar på nära håll förbi skytten. Efter en stund observerade skytten en tredje björn i ett träd på andra sidan öppningen framför honom. Efter ytterligare en stund uppenbarade sig en större björn, som skytten dock inte vågade skjuta, för han misstänkte att det var de två första björnarnas mor. Jägaren iakttog ännu den björn som stannat i trädet framför honom och drog slutsatsen att den inte hörde till samma grupp som passerat honom och att den såg ut som en överårig unge. När björnen klättrade ner från trädet sköt han den. Den skjutna björnen granskades först efter att den flåtts och hängde från en bjälke. Tassens bredd kunde inte mera mätas, men den person som utförde granskningen förvånade sig över hur lätt kroppen var. Fallet ledde till en närmare undersökning och slutligen till rättegång. Bytets exakta vikt förblev oklar, men enligt rättens åsikt vägde björnen i varje fall mindre än den minsta noterade överåriga björnungen. Det bästa beviset hade varit tänderna, men tandproverna 68 l Jägaren 4 l 2013 hade fastnat i USA:s tull, så någon slutlig bekräftelse erhölls inte heller för dessas del. Tänderna hade dock enligt ett vittne varit typiska för årsungar. Rätten hörde ett flertal vittnen och kom slutligen till att björnen bl.a. hade varit för lätt för att ha varit en överårig björnunge. Även tänderna hade verkat vara en årsunges tänder. Jägaren dömdes för jaktförseelse till 15 dagsböter. Björnens kropp, skinn och skalle förverkades till staten, men jaktgeväret returnerades till den dömde. Mildrar en bekännelse? lll Ett vanligt tankesätt är att en rejäl bekännelse mildrar domen. Så är det inte alltid. Ett fall som litet motsvarar ovan relaterade inträffade hösten 2011 i samma trakter i Norra Karelen. En jägare sköt en liten björn som klättrat upp i ett träd efter en halv timmes skall. Mannen erkände det inträffade utan att det under rättegången skulle ha förts samma häftiga armbrytning om den skjutna björnens ålder. Domen var hårdare: jaktbrott och 50 dagsböter medan domen i det föregående fallet blev jaktförseelse och 15 dagsböter. Mannen som erkände sin gärning förlorade även sitt jaktgevär till staten, men friades från jaktförbud. Låt oss ännu ta ett tredje fall. Även det inträffade i Norra Karelen, året var 2011. Jägaren hörde till ett sällskap som jagade björn med hundar. Till mannens pass kom en ung björn som han följde med blicken under 25?30 meter innan skottet gick. Under nämnda tid såg jägaren inte till någon björnhona i närheten och någon sådan hade varken hundföraren eller de övriga passkyttarna observerat. Först när björnen var fälld förvånade sig jägarna över hur liten den var. De meddelade omedelbart själva sina misstankar till såväl polisen som till jaktvårdsföreningen. I rätten konstaterade försvaret att det är omöjligt skilja mellan en årsunge och en överårig unge i naturen om det inte finns observationer av björnhonan. Jägaren dömdes för jaktbrott och fick 20 dagsböter. Jaktgeväret förverkades och jaktförbud meddelades för ett års tid. Däremot behövde jägaren inte ersätta björnens värde eftersom polisen redan hade beslagtagit och förstört björnkroppen. I följande nummer av Jägaren övergår vi från björnjakt till jakt efter tjäder och till att berätta på hur många olika sätt drömmen om gammeltjädern kan gå åt skogen.
• Vain Soneralta: Tabletti ja karttapalvelu, jotka vievät perille ? lähditpä vaikka merille! Ostaessasi veden- ja pölynkestävän Sony Xperia Tablet Z -tabletin Soneralta, saat Tasku Loisto -karttaohjelman valitsemillasi veneilykartoilla sekä Suomen maastokartalla. Sony Xperia Tablet Z ja Liikkuva Netti Plus 39 90 ?/kk (24 kk sopimus) Liikkuva Netti Plus Sisältää isto TaskuoLho jelman -kartta 9,90 ?) (Etusi 5 ? Rajaton 3G-netti ? Maksiminopeus 21 Mbit/s Sopimuskauden kokonaishinta 957,60 ?. Osta omasi: www.sonera.fi tai lähimmästä Sonera Kaupasta. Sony Xperia Tablet Z (norm. 27 ?/kk), Liikkuva Netti -liittymä (norm. 0 ?/kk) ja Plus-paketti (norm. 12,90 ?/kk) yhteishintaan 39,90 ?/kk. Sopimuskauden (24 kk) kokonaishinta 957,60 ?. Paketti sisältää Tasku Loisto -karttaohjelman (norm. 59,90 ?). Plus-paketti sisältää rajattomasti tiedonsiirtoa kotimaassa laskutuskauden aikana. Saapuvan liikenteen maksiminopeus 3G-verkossa 21 Mbit/s (vaihteluväli 0,4?10 Mbit/s), lähtevän liikenteen maksiminopeus 5 Mbit/s (vaihteluväli 0,1?4 Mbit/s). Saapuvan liikenteen maksiminopeus 2G-verkossa 256 kbit/s (vaihteluväli 20?120 kbit/s), lähtevän liikenteen maksiminopeus 118 kbit/s (vaihteluväli 10?50 kbit/s). Tiedonsiirron nopeus riippuu mm. laitteen ominaisuuksista sekä verkon kuormituksesta. Katso suuntaa antavat peittoalueet www.sonera.fi/kuuluvuus
• Idéhörnan Har du ett tips? Skicka in det till Jägaren på adressen marko.mikkola@riista.fi. Tipset ska bestå av en kortfattad text och högst tre tryckbara fotografier. Ditt tips kan handla om till exempel någonting som du har byggt för jakt eller viltvård, för inskjutning av gevär eller utbildning av hundar. Du som får ditt insända tips publicerat belönas med en campingsåg för att du delar med dig till läsarna. Juha Kuittinen, Jaktchef, Norra Karelen Lär dig bedöma skjutavståndet lll Människans förmåga att bedöma avstånd är begränsad. Bedömningen lyckas bäst om objektet befinner sig i bägge ögonens synfält. Hos människan är det här fältet rätt stort, ungefär 140 grader. Ett bra sätt att lära sig bedöma avstånd är att efter varje skott mot vilt göra en bedömning av avståndet, först okulärt och därefter genom att stega upp sträckan som kontroll. Bedömningen går ofta lättare om du delar upp sträckan i kortare stycken om exempelvis fem eller tio meter. Det finns några tumregler för när vi brukar underskatta ett avstånd och när vi överskattar det. Vi underskattar avstånd över vatten, en slät åker eller böljande terräng. Även det rådande ljuset påverkar exaktheten i bedömningen. Vi underskattar avstånd när objektet avtecknar sig skarpt mot bakgrunden, när solen står bakom oss och om objektet befinner sig i klart solsken. I regel underskattar vi också avstånd i motlut och medlut. Däremot överskattar vi avstånd utmed strömmande vatten, längs raka vägar, i dimma, i motljus och i täckt terräng. Likaså överskattar vi avstånd om vi ligger eller står på knä, eller om bakgrunden har samma färg som objektet eller när luften dallrar av värme. Hjälpmedel för avståndsbedömning Det finns hjälpmedel för bedömning av avstånd. Det går att utnyttja strukturer i terrängen. Om det är dikat är tegarna i allmänhet cirka 35 meter breda. Avståndet till fåglar som flyger över en kan ställas i relation till trädbeståndets höjd. Under våra förhållanden är fullvuxna träd i skogen oftast 25-30 meter höga. Beträffande ellinjer är avståndet mellan stolparna inte standardiserat utan varierar med spänningsnivån och typen av ledningar. Alltså kan vi inte rakt av utnyttja avståndet mellan stolparna för uppskattningar av avstånd. Du kan stega upp olika avstånd innan du sätter dig på passet, men i skogsterräng blir det med meterlånga steg ett himla klivande. Därför är det mera praktiskt att mäta avstånd med stegpar. Längden på ett stegpar är högst personlig. Längden på ditt eget stegpar tar du reda på genom att räkna hur många stegpar du behöver på en sträcka av hundra meter. På permanenta pass för till exempel älgjakt är det värt besväret att mäta upp avstånd och sätta upp 70 l Jägaren 4 l 2013 stolpar på förslagsvis 50, 75 och 100 meters avstånd. I skymning förändras landskapet och ser annorlunda ut, och det blir svårare att bedöma avstånd. Vid vaktjakt i koja efter hjort eller åteljakt efter räv är det likaså värt besväret att på förhand mäta upp avstånden till sådana fasta punkter som går att urskilja i skymning. Det är inte heller dumt att rita en enkel karta med de uppmätta avstånden och sätta upp den i kojan. I synnerhet gästjägare har nytta av kartan. Det går också att använda kikarsiktets kors som hjälpmedel för avståndsbedömning. Vid en viss förstoring ryms till exempel en orre som sitter vänd emot skytten in mellan stolparna i korset när den befinner sig på ett visst avstånd. Men användningen av korset för avståndsbedömning kräver försök och övning på skjutbana. Nuförtiden finns det i handeln avståndsmätare som ger avståndet exakt. På jakt är det förnuftigt att med avståndsmätaren mäta avståndet till ett vilt som står stilla. Vid skott mot rörligt vilt måste uppskattningen göras med blotta ögat. Du kan öva avståndsbedömning med hjälp av en avståndsmätare på det viset att du först uppskattar avståndet med blotta ögat och därefter kontrollerar med mätaren. Du kan repetera de etiska reglerna för jägare på Publikationer Finlands viltcentrals webbplats riista.fi Etiska regler Etiska regler för jägare Utfodringsautomat för hundvalpar lll Den här automaten hittade jag på för några år sedan. Jag hade en kull med amerikanska rävhundsvalpar och tiken dog när ungarna var bara tre dagar gamla. Vi var alltså tvungna att mata ungarna en och en med ett par timmars mellanrum, dag och natt. Det var nio valpar. En terriertik diade en del av dem tills de var fyra veckor gamla. Vi serverade ungefär niohundra portioner surrogatmjölk tills valparna började äta fast föda. Men slutet gott, allting gott! Juha Mäkimartti, Keminmaan jvf
• n u l e v l a p n e si täyd rkkokauppa Uuase- ja eränkäynnwinwv.hehsport.fi w osoitteessa iman seen valiko a 0 0 5 li y e löydät seita, Sivuiltamm viä vaihtoa y ita, h ja jä e k erätarvikke , a it e k laatumerk ik rv etsästysta nkiä. optiikkaa, m tietenkin myös eräke a ja erävaatteit a ja asekauppa to ih a v s ö y sä. erkossa m i myös eris s e s k to s Teemme v o aa ssasi maks voit halute ZeISS DuRALyt 2-8x42 tarjous FINN MAROCCHI 512SD COMBI Erinomainen hinta/laatusuhde, kevyt ja pieni, todellinen jokapaikan tähtäin, kakkoskuvatason  06 ristikko , erittäin valovoimainen , 30mm runkoputki, pituus: 302mm, paino 470g, silmäetäisyys 90mm, takuu 120kk. 1195,- Tämä haulikkorihla sopii niin kanalintujen metsästykseen kuin jänis- ja peura-ajoon. Se on juuri oikea vaihtoehto sinulle, joka haluat tehdä asiat mahdollisimman helpoksi. Myös malli Combi Black. Haulipiippu 12/76, 1/2 supistuksella. Kiväärikaliiperit .222 Rem ja 6,5x55,  Spr, .308 Win,  Paino n. 3,6 kg.  795,- valaistulla ristikolla 1050,ZeISS DuRALyt 3-12x50 Erä FINN MAROCCHI 412SK 12/76 28? Huippuluokan tähtäinkiikari, monikalvopäälysteiset linssit jotka takaavat erinomaisen valonläpäisykyvyn ja kirkkaan sekä terävän kuvan. Ristikko sijaitsee toisella kuvatasolla. Pituus: 347mm, paino 535g,  silmäetäisyys 90mm, takuu 120kk 935,- Suomalaiselle suunniteltu metsästysase ,412SK on järjestelmäase kuten 512. Voit varustaa sen sekä combi- että kaksoisluodikkopiipuilla. Lisäksi voit hankkia tähän malliin MAXI 90 mm -supistajat samoin kuin muihinkin tuotteisiin. kolme supistajaa (MAXI 70 mm), mattamusta pintakäsittely piipuissa, musta lukkorunko. Supistajat 1/1, 1/2 ja cyl. Paino n. 3,2 kg, takuu 12kk. 850,- valaistulla ristikolla 1100,ZeISS DuRALyt 1,2-5x36 BeNeLLI M2 COMFORteC Kampanjahinta Valaistulla ristikolla tai ilman, 36 mm:n etulinssi ja 30 mm:n runkoputki, Monikalvopäällysteiset linssit, Pituus: 302mm ,Näkökenttä 100m: 30,0>8,5m , silmäetäisyys 90mm, paino n. 470 g, Ristikko sijaitsee toisella kuvatasolla. n.o 6 tai valaistuna n.o 60 Takuu 120kk 1380,- m2-sarjan aseet ovat italialaisen Benellin asetehtaan inertialukkoisia puoliautomaattihaulikoita, jotka soveltuvat kaikkeen haulikolla tapahtuvaan metsästykseen. m2-sarja on saavuttanut suuren suosion Suomalaisten metsästäjien keskuudessa ja se on ollut Benelli-malliston eniten myyty sarja jo usean vuoden ajan.kaliperi 12/76, Piipun koestuspaine on 1370 baaria ja ne on sisältä kovakromattu. Piipun kisko on korotettu metsäkisko,Aseen rakenne mahdollistaa jatkomakasiinisarjojen asentamisen. Mukana 5 vaihtosupistajaa, toimitetaan muovisessa harmaassa kuljetuslaukussa, Paino n. 3200g. takuu 5 vuotta. 745,- valaistulla ristikolla 999,- Osallistu kilpailuun HHsportin Facebook-sivulla www.facebook.com/HHsport.fi tai osoitteessa www.hhsport.fi Arvomme Zeiss Conquest 8x42HD Katselukiikarin (sh. 1059 ?) Kilpailuaika 31.8.2013 saakka. Siirry Facebook -sivuillemme kännykälläsi Voit myös siirtyä palveluun mobiililaitteellasi, lukemalla viereisen älykoodin puhelimen QR-koodilukijalla. .fi www.HHsport www.facebook.com/HHsport.fi Myymälät seuraavilla paikkakunnilla: 022448 PS. Heinäkuun aikana avaamme HHsport-myymälän KOKKOLAAN! Alahärmä ? Iisalmi ? Kiiminki ? Nivala ? Raahe Metsästäjä 4 l 2013 l 71
• Ålands nytt Se upp med bly i slaktresterna Delgivning från jaktvårdsföreningarna lll Blyförgiftade havsörnar har påträffats på Åland de senaste åren. Det är inte utrett var blyet härstammar ifrån men en teori är att örnarna fått i sig bly från blyhagel eller kulfragment i slaktrester som lagts ut till åtel eller från skadskjutna fåglar som inte kunnat avlivas av jägaren och sedan tagits om hand av örnarna. Detta har uppmärksammats i studier utanför Åland och är något som skapar onödigt motstånd mot jakt och gör att röster för totalt förbud mot bly i ammunition höjs. Spridningen från åtlar är något som vi jägare enkelt kan begränsa genom att tänka efter vad vi gör med slaktresterna. Ofta läggs slaktrester och oätliga fåglar ut som åtel och dessa besöks i stor utsträckning också av örnar. Det händer också att slaktrester läggs ut som rovfågelmat i all välmening, man tänker att man genom utfodring med slaktrester sparar någon sjöfågel men glömmer bort att örnarna på det sättet kan få i sig skadliga mängder bly. Men genom att ha detta i bakhuvudet vid hanteringen av slaktrester kan denna spridning minimeras. Slaktrester från fågel, oätliga fåglar och skottskadade partier från större djur kan grävas ner så man bara tar de renare slaktresterna till åteln. Vid urtagning av större vilt kan man lägga skottskadade inälvor i något tätare buskage så inte örnarna kommer åt det, alternativt låta lungor och hjärta sitta kvar i kroppen och ta med hem och gräva ner. Rävar och mårdhundar är inte lika känsliga som fåglar för blyrester i födan eftersom fåglarnas muskelmage maler ner blyfragmenten och gör att en större del av blyet tas upp. Även för vår egen del finns det orsak att tänka efter vid omhändertagningen av viltet. Studier i Sverige har visat att en stor del av älgfärsen innehåller bly från ammunition. Det är ännu oklart i hur stor utsträckning detta bly tas upp av människokroppen och men det är klarlagt att bly som tas upp av kroppen kan skada till exempel nervsystemet. Speciellt känsliga för detta är foster och små barn. Det finns därför all orsak att tillämpa försiktighetsprincipen i detta fall och putsa bort med marginal runt sårkanaler och andra delar man misstänker att innehåller blyfragment. Att använda lite hårdare bondade kulor minskar också mängden blyfragment som sprids i djurkroppen och det blir lättare att skära bort det skadade köttet. Sen är det sist och slutligen endast en liten del av blyet som tas upp av människokroppen så det finns knappast någon orsak till oro, men det kan vara bra att ha i åtanke vid tillvaratagningen av viltet. RJ lll Eckerö, Föglö, Hammarland, Lemland, Saltvik och Sunds En havsörn som hittades kraftigt försvagad i Östergeta hösten 2011. Den omhändertogs men dog under natten och kunde efter undersökning av Evira konstateras ha dött till följd av blyförgiftning. Foto Jörgen Eriksson 72 l Jägaren 4 l 2013 jaktvårdsföreningar har inom sina respektive behörighetsområden och med stöd av Jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland 25 § beslutat att freda vitsvanshjort för jaktåret 2013. Styrelserna Avgifter för rådjur och älg lll Landskapsregeringen har fastställt älg- och rådjursavgifterna för år 2013 enligt följande: Vuxen älg: 90 euro Älgkalv: 30 euro Rådjur: ingen avgift Rådjurskid: ingen avgift Landskapsregeringen beslöt att även i år inte ta någon avgift för fällda rådjur. Dock kvarstår skyldigheten att lämna in uppgifter över fällda djur enligt de blanketter som sänds till jaktområdenas tillståndsinnehavare. Uppgifterna skall lämnas in senast 14 dagar efter jakttidens slut. Avgiften för fällda älgar betalas i efterhand på så sätt att jakträttsområdena senast 14 dagar efter jaktens utgång lämnar in resultatet från jakten på av landskapsregeringen utsänd blankett. Därefter skickas särskild faktura på basen av redovisningen. Om det under jakt fälls älg som inte kan användas som människoföda krävs, om det är en vuxen älg, ett veterinärintyg för att befrias från licensavgift och om det är en kalv ett bevittnat intyg från jaktledaren. Kan djuret inte tillvaratas som människoföda står landskapsregeringen för omkostnaderna för veterinärintyget mot redovisning. RJ Jaktvårdsavgiften oförändrad lll Landskapsregeringen beslöt fastställa jaktvårdsavgiften till 30 euro för det inkommande jaktåret. Jaktkortet skickas ut som vanligt i juli månad. RJ Avgiften för älgskytteprovet höjs lll Landskapsregeringen har beslutat att höja avgiften för älgskytteprovet till 7 euro per tolvskottsserie. Efter att första året med det nya älgskytteprovet summerades kunde skjutbanorna konstatera att det nya älgskytteprovet resulterade i mindre intäkter än tidigare. Avgiften måste därför höjas för att täcka upp för de löpande kostnaderna. Målsättningen med skjutbaneverksamheten är att den till stor del ska vara självfinansierande och förhoppningsvis ska denna höjning resultera i att banorna i högre grad når upp till detta mål. I övrigt är reglerna för älgskytteprovet oförändrade. Ett förtydligande har dock gått ut till skjutbanorna angående vilka typer av stöd som är tillåtna. Till tillåtna skjutstöd hör exempelvis skjutkäpp eller ?björnstödet? som stöder mellan midjan och armen som håller i förstocken. Stöd mot karmarna i skjutgluggen är inte tillåtet. RJ
• KUNGÖRELSE ANGÅENDE ÄLGSKYTTEPROV 2013 lll Tillfällen att avlägga i 36 § jaktlagen för landskapet Åland avsett skjutprov för deltagande i älgjakt anordnas enligt följande: l Vid skjutbanan i Brändö, Åva: Under tiden 3 augusti till och med den 7 september lördagar kl. 10.00?14.00 samt tisdagar kl. 17.00?20.00. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar 9 ? 30 juli kl. 18.00? 20.00. Kontaktperson är Börje Strandvall (tfn 040 048 7438). l Vid skjutbanan i Kumlinge, Enklinge: Under tiden 10 augusti till och med den 7 september lördagar kl. 10.00?13.00 samt tisdagar kl. 17.00?20.00. Älgbanan är öppen för träning tisdagar 16 juli ? 6 augusti kl. 18.15?21.00. Kontaktpersoner är Jan Malmberg (tfn 040 545 9109 el. hem 018-55370), Mats Perämaa (tfn 0400-721168) och Göran Söderlund (tfn 040-7541700). l Vid skjutbanan i Föglö, Granboda: Alla lördagar från och med den 10 augusti till och med den 7 september kl. 10.00?15.00. Samt onsdagen den 28 augusti kl. 16.00?20.00. Kontaktperson är Henning Malmlund (tfn 0457 078 1184) EFTERSÖKSHUNDAR Taxar (vid eftersök på rådjur) Område Namn Telefon Finström Sundberg Åsmund 42384, 0457-5244584 Finström Nordqvist Mervi 040-5294391 Jomala Eriksson Bror och Katarina 31279, 0400-784862 Jomala Mattsson Per-Anders 31959, 0400-723540 Lemland Johansson Peter 34328, 0400-762737 35589, 0457-3135589 Lumparland Lindgren Bengt-Olof Mariehamn Nordmyr Karl-Gustav 040-7043355 Sund Johansson Mikael 0457-0525706 Vårdö Nordberg Stig-Göran 47710 Retrieverhundar (vid eftersök på rådjur) Område Namn Telefon Hammarland Linda Henricksson 040-5129546 Hammarland Andersson Pia och Sture 0457-3613822 Hammarland Lundberg Marléne och Bernt 040-5498884, 040-5548950 Mariehamn Norrdahl Kristian 22460, 0457-5603460 Saltvik Carlsson Hasse, Mattsson Monika 48584, 0457-5244394 Område Namn Telefon Åland (Eckerö) Eriksson Erik 38339, 0457-5958039 Åland (Jomala) Holmberg Håkan 32416, 040-5217266 Åland (Hammarland) Nordlund Kent 36247, 040-5125940 Åland (Lemland) Nordqvist Hans 050-0839311 Älghundar (endast älg) Åland (Jomala) Eriksson Kenneth 0457-3799089 Åland (Finström) Svenblad Dan 41657, 0457-5243952 Åland (Saltvik) Svenblad Åke 49968, 0457-5267367 l Vid skjutbanan i Hammarland, Boda: Under tiden 31 juli till och med den 7 september lördagar kl. 10.00?14.00 samt onsdagar och torsdagar kl. 18.00?20.00. Grupper om minst 10 personer kan boka banan även andra tider för träning eller provskjutning. Kontaktperson är Håkan Holmberg (tfn 040 521 7266). l Vid skjutbanan i Lemland, Haddnäs: Under tiden 17 juli till och med den 31 augusti lördagar kl. 10.00?14.00 samt onsdagar kl. 18.00?20.00. Under perioden 11 juni till 27 augusti är skjutbanan öppen för träning tisdagar kl. 18.00?20.00. Grupper kan boka banan för träning på andra tider. Kontaktperson är Johan Grönroos (tfn 0457 342 1351 el. hem. 018-33680). Älgjaktlag eller grupper kan efter överenskommelse med ledaren för respektive skjutbana beredas tillfälle att under tiden 15 juni till och med den 30 september mot särskild avgift avlägga prov vid andra tider än här kungjorda. I SAMBAND MED PROVETS AVLÄGGANDE SKALL JAKTKORTSNUMMER SAMT GILTIGT TILLSTÅNDSBEVIS FÖR INNEHAV AV SKJUTVAPEN SOM BERÄTTIGAR TILL ATT BÄRA ETT SKJUTVAPEN SOM ÄR GODKÄNT VID JAKT EFTER ÄLG FÖRETES FÖR LEDAREN AV PROVET. I övrigt sker provet enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanorna. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Robin Juslin AUGUSTISMÄLLEN 2013 LÖRDAGEN DEN 24 AUGUSTI START VID FURUBORG I LUMPARLAND Start: kl. 09.00. Anmälan på plats. Glatt humör, vapenlicens, hagelgevär cal.12 medtages. Startavgift: 25 ?/person, lagavgift 10 ?/person. Hagelammunition ingår i startavgiften. Klasser: Dam, senior, junior samt 3-manna lag. Fina priser i alla klasser. Servering. Sunes Jakt och Fritid visar jaktvapen och tillbehör. VÄLKOMNA ! Arr. LUMPARLANDS & LEMLANDS JAKTVÅRDSFÖRENINGAR Jägaren 4 l 2013 l 73
• Nyhetsmagasinet Antalet olyckor som jägare råkar ut för fortsätter att minska lll Antalet olyckor som jägare råkar ut för har blivit allt mindre under de senaste åren. Relativt sett är det fortsättningsvis andjakten och hönsjakten som står för de flesta personskadorna. Den typiska skadan inträffar när flera jägare jagar tillsammans och ströhagel träffar en kamrat för att någon i gruppen överilar sig. Lyckligtvis är de här olycksfallen i allmänhet lindriga. Fortsättningsvis råkar unga jägare relativt sett ut för färre olyckor än de äldre jägarna. På älgjakt sker det väldigt sällan olyckor i förhållande till antalet jaktdagar. Varje jägare som har löst jaktkort är genom viltcentralen försäkrad i bolaget LähiTapiola  Lodjurskvoten höjs med 30 % lll Lodjursstammen har vuxit kraftigt, i synnerhet i västra Finland. Därför föreslår jord- och skogsbruksministeriet en avsevärt större kvot för nästa jaktsäsong. Ministeriet föreslår en kvot på 589 lodjur medan siffran i fjol var 440. Av dessa fälldes 402 lodjur. lll Ansvarsförsäkringen för jägare ersätter personskador som vållats en annan person vid jakt med ett vapen som är specificerat i försäkringsvillkoren. . Privatolycksfallsförsäkringen för jägare ersätter olycksfallsskador som försäkringstagaren vållat sig själv vid jakt eller på ett SRVA-uppdrag som han har givits av polisen eller nödcentralen. Försäkringen ersätter skador som har uppstått när ett skjutvapen har brunnit av eller exploderat, eller när en pilbåge har brustit. Privatolycksfallsförsäkringen för funktionärer ersätter skador på grund av olycksfall som en funktionär råkar ut för vid tävlingar och skytteövningar, och vid förberedelser för och service under tävlingar och övningar. Olycksfallsförsäkringen för jakthund gäller för en jakthund som ägs av försäkringstagaren eller en familjemedlem som bor i samma hushåll vid skador som uppstår under handräckningsuppgift som gäller storvilt på uppdrag av polis eller nödcentral. Försäkringsskyddet kommer att förbättras till det nya jaktåret med en höjning av maximibeloppet för ersättning till 500 000 ?. Närmare uppgifter om försäkringsskyddet hittar du på viltcentralens webbplats www.riista.fi . Förlängd tid för beståndsvårdande jakt efter lodjur i renskötselområdet lll Statsrådet förlänger med en förordning jakttiden för beståndsvårdande jakt efter lodjur i renskötselområdet. En dispens enligt jaktlagens 41 a § 3 moment får användas under tiden 1.10?28 (29).2. I övriga delar av landet är jakttiden som förut 1.12?28(29). 74 l Jägaren 4 l 2013 Ellit Erätulilla lll Älgjakt för damer oktober i Tammela Älgjakten för damer, Ellit erätulella, som redan blivit en tradition, arrangeras i år på jaktföreningen Pohjois-Tammelan Metsästysseura ry:s jaktmarker i Tammela. Deltagaravgift: Pass 295 ? Drev 275 ? I avgiften ingår två jaktdagar på pass eller i drevet, transporterna under jakten, inkvartering fre-sö med sänglinne, kvällsté fre, två frukostar, bastu lö, jaktsupé lö, en måltid i terrängen, lunch på söndag, fika i skogen samt försäkringar och moms. Bindande anmälningar senast 4.9 till jaktsekreterare Mari Skogberg, tfn 050 3254 559, Kalamajantie 1250, 12750 Pilpala, info@elliteratulilla.fi
• 1-os 290,2-os 370,(kuvassa) 2-os maxi 440,Kuljetus järjestyy! Lämpöeristetyt koirankopit TMI R.Kivineva 06-4534 333 (tilaa ilmainen esite) Myös iltaisin ja viikonloppuisin www.koirankoppi.fi En god jaktkamrat för bekymren på tal och lyssnar I Kajanaland hålls det kurser för jägarna med temat Bli en god jaktkamrat. Uppläggningen av kurskvällarna som ska främja männens välbefinnande har planlagts så att de passar in i jaktsäsongens program. lll Kursen Bli en god jaktkamrat startade i Suomussalmi, där det första kursavsnittet hölls 2012. Det första kursavsnittet samlade drygt 30 av jaktvårdsföreningarnas medlemmar. - Vid kursens första presentationsmöte frågade jag jägarna, hur många som vet om personer inom den närmaste kretsen som inte mår bra. Det stora antalet händer som räcktes upp fick mig att stanna upp, berättar ordföranden för Suomussalmi jaktvårdsförening, Asko Keski-Nisula. - Det kan vara fråga om familjeproblem eller förlust av arbetsplatsen. Det kan också vara fråga om någon jaktfråga som trycker sinnet. En del klarar av vad som helst medan andra hänger upp sig på någon småsak. En del talar öppet om sina problem, andra kan inte alls tala ut om sina bekymmer, säger Keski-Nisula. Som utbildare fungerar psykologie doktor Esa Nordling från Institutet för hälsa och välfärd. Han har utvecklat kursen Tala ut om bekymren. På den kursen bygger också Bli en god jaktkamrat. Lokalt koordineras kursen av överlärare Arja Oikarinen från yrkeshögskolan i Kajana. Kursen Bli en god jaktkamrat har också hållits i Hyrynsalmi-Ristijärvi jaktvårdsförening. I höst kommer även Paldamo och Kuhmo med. Esa Nordling har även hunnit utbilda fyra regionala instruktörer. Kursen Bli en god jaktkamrat omfattar i sin helhet en kurskväll och tre uppföljningsträffar. Inom ramen för dessa ges bl.a. information om stress, hur bekymmer påverkar människan och om hur viktigt det är att tala ut om bekymren. Ytterligare ges råd om hur bekymmer kan föras på tal rent praktiskt, liksom i förbigående. Den andra träffen hålls inom ett knappt år från den första. Då ger vi utlopp för våra känslor och får mera ?handledning?. Den tredje hålls efter ett par år när deltagarna redan fått mera erfarenhet av verksamheten. En bra jaktkamrat behöver inte kunna ge goda råd, men nog kunna lyssna. Det är viktigt att bygga upp förtroende. Om det förefaller som om diskussionen inte skulle räcka till kan deltagarna vid behov få stöd av proffs. Verksamheten har koordinerats av en ?styrgrupp?, i vilken det finns representanter för polisen, Finlands viltcentral Kajanaland, Jägarförbundets distrikt i Kajanaland, Yrkeshögskolan i Kajana, IHV och kajanaländska proffs inom den psykiska hälsovården, som alla arbetar inom ramen för sina egna resurser. Verksamheten har inte extern finansiering. - Min förhoppning är att fler jaktvårdsföreningar tar in kursen Bli en god jaktkamrat i sitt verksamhetsprogram. Jägarna är redo att hjälpa varandra och responsen från kursen har enbart varit positiv, säger Keski-Nisula. Älgkvällarna 2013 Datum Tid Plats Adress Maaninka, Siilinjärvi och Lapinlahti Jaktvårdsförening 26.8. 19.00 Gymnasiet i Lapinlahti, Lapinlahtisalen Kivistöntie 2, 73100 Lapinlahti Riistavesi, Tuusniemi, Vehmersalmi och Kaavi 27.8. 18.00 Plantskolan i Tuusjärvi Luostaritie 15, 71210 Tuusniemi Leppävirta-Varkaus 28.8. 18.30 Kiveläskolans auditorium Laivurintie 19, 79100 Leppävirta Rautalampi och Suonenjoki 29.8. 18.00 Futuria Jalkalantie 6, 77600 Suonenjoki Tervo och Vesanto 3.9. 18.00 Ungdomsgården Manttu Mantuntie 6, 72210 Tervo Karttula och Kuopio 4.9. 18.00 Hotell Savonia, auditoriet Sammakkolammentie 2, 70200 Kuopio 5.9. 18.00 Säviä ungdomsförenings hus Säviänvanhatie 161, 72550 Säviä Rautavaara och Varpaisjärvi Pielavesi och Keitele 10.9. 18.30 Rautavaara, fullmäktigesalen Koulutie 1, 73901 Rautavaara Idensalmi, Vieremä, Kiuruvesi och Sonkajärvi 11.9. 18.00 Iisalmen metsäpirtti Vanhakainuuntie 6 A, 74100 Idensalmi Nilsiä och Juankoski 12.9. 19.00 Ämbetshuset i Nilsiä, fullmäktigesalen Nilsiäntie 78, 73300 Nilsiä Under kvällen går vi igenom aktuella ärenden som berör älgjakt. Representanter för Finlands viltcentral och polisinrättningen i Norra Savolax harordet. För mera information kontakta jaktvårdsföreningarnas verksamhetsledare. Jägaren 4 l 2013 l 75
• Nyhetsmagasinet Nya verksamhetsledare Till ny verksamhetsledare för S:t Michelsnejdens jaktvårdsförening har utnämnts Jani Hotanen, Itäpellontie 6, 50180 S:t Michel, tfn 040 528 1153, mikkeli@rhy.riista.fi. På Siikainens jvf (569) sköter tills vidare ordförande posten och föreningens ärenden: Kalevi Koivumäki, Leväsjoentie 1056, 29880 Leväsjoki, tfn 0400 224 247, koivumaki.kalevi@gmail.com Ny verksamhetsledare på Ala-Keitele jaktvårdsförening är Martti Holm, Lehtorannantie 2 as 28, 40520 Jyväskylä, tfn 0400 578 635, martti.holm@gmail.com Inskjutnings- och servicedag för vapen och riktmedel Ny viltvårdsplanerare i Norra Savolax lll Sami Tossavainen tillträdde den första maj som vikarierande viltvårdsplanerare i Norra Savolax. Han är 24 år gammal, hemma från Pielavesi, infödd savolaxare och till utbildningen magister i agrikultur- och forstvetenskap från Joensuu universitet.   Sami har jagat tämligen aktivt i olika former sedan han var åtta. I detta nu har han i hundgården norska gråhundar och en finsk spets, med vilka han tillbringar höstarna i skogen och har det trevligt. Han sysslar också med fiske och spjutkastning. Kontaktuppgifter: Finlands viltcentral, Norra Savolax, Kiekkotie 4, 70200 Kuopio, tfn 029 431 2304, sami.tossavainen@riista.fi lll Söndagen 4 augusti från kl 12 på Riikinneva skjutbana l Möjlighet att få ditt eget vapen inskjutet på 100 m (ta med ditt gevär, patroner och hörselskydd) l Vapen- och riktmedelsexperter, bl.a. Yrjö Katainen och Suomen Asetekniikka, ger personlig handledning och rådgivning l På trapbanan handleder Risto Suurla och Leppävirran Ampujat, ungdomar och nybörjare är välkomna, eget vapen inte nödvändigt l Möjlighet att provskjuta SRVA-övningen ?anfallande björn? l Kaffe- och korvbuffé Dagen äger rum på Riikinneva skjutbana i Leppävirta, Riikinnevantie 95, skyltning från Varkaus- Sorsakoskivägen. Fritt inträde. Dagen arrangeras av Leppävirta-Varkaus jaktvårdsförening. Ytterligare info: Lauri Itkonen, 050 407 8359 leppavirta-varkaus@rhy.riista.fi l Tid: 7 augusti kl 17.30-21.00 Plats: Leppävirta, Kiveläskolans auditorium, Laivurintie 19, 79100 Leppävirta. lll Finlands viltcentrals Norra Savolaxkontor arrangerar tillsammans med Leppävirta-Varkaus jaktvårdsförening en kvällskurs i björnjakt. Kursen leds av Kai-Eerik Nyholm och Klaus Oinonen. Deltagarna får lära sig mera om björnens levnadssätt och björnjakt med hund. För ytterligare information kontakta, Sami Tossavainen, vikarierande viltvårdsplanerare tfn 029 431 2304, sami.tossavainen@riista.fi Kursen är avgiftsfri. Välkommen! Dispens för icke fredade fåglar kan beviljas för upp till fem år Fredning av bäveroch bisambon lll Statsrådets förordning gör det möjligt att bevilja fleråriga lll Ett bebott bisam- eller bäverbo får inte förstöras. För att dispenser för exempelvis eliminering av icke fredade fåglar. Dispens för en längre tid än ett år kan beviljas enbart på följande villkor: förhindra skador får en damm eller annan konstruktion i anslutning till ett bebott bo förstöras enligt följande: 1) för en permanent anlagd plats; 2) för att skydda djurlivet; 3) för forskning eller 4) i anslutning till ett naturskyddsprojekt. Den som har beviljats dispens ska anmäla till Finlands viltcentral om förutsättningarna för en dispens som har beviljats för en längre tid än ett år har upphört. 76 Kurs i björnjakt i Leppävirtaa Jägaren 4 l 2013 1) från 15 juni till 15 september i landskapet Lappland; 2) från 15 juni till 30 september i landskapen Norra Österbotten och Kajanaland; 3) från 15 juni till 15 oktober i landskapen Österbotten, Mellersta Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Finland, Norra Savolax, Södra Savolax och Norra Karelen samt; 4) från 15 juni till 31 oktober i övriga delar av landet.
• Jakttider 1.8.2013?31.7.2014 VILTARTER OMRÅDE JAKTTIDER VILTARTER OMRÅDE JAKTTIDER Änder *1 Hela landet 20.8 kl 12.00-31.12 Utter Se. www.riista.fi Sjöfåglar *2 Hela landet 1.9-31.12 Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 41 § avsedd dispens. Guding Hela landet 1.6-31.12 Hela landet 20.8 kl12.00-31.12 I JL 41 a § 3 mom. avsedd dispens kan beviljas: för fångst eller dödande av utter. Se. www.riista.fi Åda och unge Sothöna Hela landet 20.8 kl12.00-31.12 Vikare Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 10 § avsedd jaktlicens. 1.9.-1510, 16.4.-31.5 Grågås och sädgås Kanadagås Hela landet 20.8 kl12.00-31.12 Gråsäl Hela landet 20.8 kl12.00-31.12 Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 10 § avsedd jaktlicens. 16.4-31.12 Morkulla Orre Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Vildsvin Hela landet Järpe Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi 1.6-28.2 (Hona med ungar får inte dödas) Tjäder Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Mufflon Hela landet 1.9-30.11 Dalripa Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Älg 28.9-31.12 Fjällripa Kontrollera jakttiden Se. www.riista.fi Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 26 § avsedd jaktlicens för hjortdjur. Rapphöna Landskapena Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten. 10.9-31.10 Enontekis, Enare, Utsjoki, Muono 1.9-20.9 och 11.10-30.11 Vitsvans-, dovhjort 28.9-31.1 I övriga dellar av landet med av Finlands viltcentral med stöd av JL 10 § beviljad jaktlicens. 10.9-31.10 Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 26 § avsedd jaktlicens för hjortdjur. Skogsvildren 28.9-31.1 Fasan Hela landet 1.9-28.2 Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 26 § avsedd jaktlicens för hjortdjur. Ringduva Hela landet 10.8-31.10 Rådjur, bock Hela landet 1.9.-31.1, 16.5.-15.6 Skogshare och fälthare Hela landet 1.9-28.2 Get och killing Hela landet 1.9-31.1 Vildkaninen Hela landet 1.9-31.3 Ekorre Hela landet 1.12-31.1 Brunbjörn Europeisk bäver Med av Finlands viltcentral med stöd av JL 10 § beviljad jaktlicens. 20.8-30.4 I renskötselområdet, med stöd av statsrådets förordning (169/2011) om jaktlagen föreskrivna dispenser. 20.8-31.10 (Hona som åtföljs av under ett år gammal unge får ej dödas, ej heller yngre unge). Kanadensisk bäver Hela landet 20.8-30.4 Bisamråtta Hela landet 1.10-19.5 Räv, mårdhund, mink, iller, i farm uppfödd fjällräv, grävling Hela landet Hela jaktåret (Höna med ungar får inte dödas 1.5-31.7) I övriga delar av landet kan i jaktlagens 41 a § 3 mom. avsedd dispens för fångst eller dödande av björn (med undantag för björnhona som åtföljs av under ett år gammal unge) 20.8-31.10 (Hona som åtföljs av under ett år gammal unge får ej dödas, ej heller yngre unge). Mård Hela landet 1.11-31.3 Hermelin Hela landet 1.11-31.3 Lo Med av Finlands viltcentral med stöd av i JL 41 § avsedd dispens. 1.1-31.12 I övriga delar av landet med av Finlands viltcentral beviljad i JL 41 § avsedd dispens Varg I JL 41 a § 3 mom. avsedd dispens kan beviljas: för fångst eller dödande av lo (med undantag förlohona som åtföljs av under ett år gammal unge). I renskötselområdet I övriga dellar av landet OBS! 1.10-28.2 1.12-28.2 Kontrollera alla jakttider på adressen www.riista.fi innan du beger dig på jakt. Obs! 1.1-31.12 Med av Finlands viltcentral beviljad i JL 41 § avsedd dispens. Se. www.riista.fi Därtill kan i jaktlagens 41 a § 3 mom. avsedd dispens beviljas för att fånga eller döda varg. Se. www.riista.fi Förordningarna om begränsningarna av jakttiderna avges senare, kontrollera därför ALLTID jakttiderna på adressen www.riista.fi. Anmärkningar: *1) Gräsand, kricka, årta, bläsand, stjärtand, skedand, brunand, vigg och knipa. *2) Alfågel, stor- och småskrake. Obs! Användning av drivande hund i rådjursjakt är tillåten endast mellan 28.9?31.1 Jägaren 4 l 2013 l 77
• Affärer Under rubriken Affärer publiceras enbart annonser om en spaltbredd (43 mm). Annonserna ska vara minst två och högst tio rader långa. På varje rad ryms det cirka 40 tecken inklusive mellanslag, men i den tryckta tidningen kan antalet rader variera av trycktekniska orsaker. Skriv med textade bokstäver. Under 2013 är priset 20 euro per rad. Minimistorleken för en annons är två rader. Annonserna faktureras när tidningen har utkommit. Annonsen publiceras inte om annonsören har obetalda fakturor som har förfallit. Valpar av norrbottenspets. 050 564 5812 / Brahestad. Plottvalpar. Skjutits björn för föräldrarna, mor även lodjur. 040 779 6477. Valpar av finsk stövare, topphärstamning, kan överlåtas, 0500 923 942. Hanvalp av finsk stövare, god härstamning. Tfn 0400 570 525. Valpar av finsk stövare, championföräldrar. Födda v 23, Kontiolahti, 045 784 50 005. Annonsmaterialet med faktureringsadress skickas till adressen tidningen Jägaren/annonser, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors eller e-post marja.kraufvelin@riista.fi . eller Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors. Redaktionens ansvar för eventuella fel är begränsat till priset för annonsen. Vi tar bara emot annonser som berör jakt och viltvård. Jägaren nummer 5/2013 utkommer den 9 september. Material till detta nummer ska vara redaktionen till handa senast den 5 augusti. Valpar av rysk stövare, jaktlig härstamning, drivande föräldrar. Tfn 050 548 5403. Observera att vi inte tar emot annonsmaterial per telefon! Drevervalpar i Oulainen, tfn 040 743 3714. Valpar av rysk stövare, föräldrarna driver räv och hare. Tfn 040 039 9880.  Labradorvalpar med jaktlig härstamning, överlåts i augusti. 050 2628 eller 050 2749. Säljes drevervalpar. Drivande föräldrar. Tfn 0400 241 330. Drevervalpar efter premierade hardrivande föräldrar. Födda 27.5. Överlåts vecka 29. Tfn 040 584 6131, Tammerfors. Drevervalpar efter championföräldrar. Tfn 050 390 9201. Organisationer och föreningar Konservatorer Vill du ha en bra älghund? Suomen Harmaahirvikoirajärjestö - Finska jämt- och gråhundklubben rf:s avelsrådgivare ger råd om bra valpkullar. Info om jämtvalpar ger Janne Romakkaniemi 050 365 9222 och Janne Rantanen 0400 267 098, och om grå norska Pauli Äijälä tfn 050 3271 782 eller Marko Niemelä 045 1316 109. Som medlem i vår rasorganisation håller du dig ajour i älghundsfrågor. Ring Marja-Helena Ilvonen tfn 050 572 7010. Internet: http:// www.shhj.info. Laikan passar för all slags jakt. För mera info kontakta Finska Laikaklubben rf:s ordförande Harri Mäkinen, 050 559 8906. Se www.laikajarjesto.fi. Om du tänker skaffa en retriever för jakt, kontakta Finlands jaktretrieverorganisation rf. Valpförmedling tfn 0400 176 934 eller 03 515 3230. Medlemsärenden tfn 09 874 7230. Webbplats: http://www.metsastysnoutajat.com Tänker du skaffa dig en tax? Kontakta Suomen Mäyräkoiraliitto ? Finska Taxklubben rf för info och valpförmedling. Se www.mayrakoiraliitto.fi. För medlemskap mejla jasenasiat@mayrakoiraliitto.fi Finska spetsklubbens konsulenter hjälper dig välja valp. Finsk spets: Asko Ränkman 050 569 9221, Pekka Inkinen 040 832 2858. Karelsk björnhund: Annamari Pirinen annamari.pirinen@ pp.inet.fi, Johannes Lehtomäki, johannes. lehtomaki@mhy.fi, 040 450 0024. Norrbottenspets: Soile Kattainen 050 327 4259. Eller ordf Uolevi Sirviö 044 296 8530. Fråga samtidigt om medlemsförmåner och bli medlem! Föreningens webbsajt: http://www.spj.fi. Om du tänker skaffa dig en setter eller pointer så kontakta först Hönshundssektionen rf:s avelskonsulenter. Pointer: Jorma Korpela 044 511 2013, engelsk setter: Antti Korhonen 040 725 3148, irländsk setter: Tero Savolainen 0440 130 703, gordonsetter: Jasu Sinkkonen 040 5198 819. Mera info på www.kkk-hhs.fi Pasi Ahopelto, 0400 567 078. www.lehonpaja.net. Markku Haapaniemi, Teuva. Tfn 0500 360 962. Naturvetenskapliga konservatorn Esa Kemppainen, Mattilantie 56, Janakkala. Tfn 050 563 0169.  www.trofeet.fi Raimo Lietsala, Orivesi. Ögon av glas ? material för uppstoppning. Tfn 040 558 4019, www.lietsala.net l Jägaren 4 l 2013 Beaglevalpar f 4.6, jagande föräldrar. 044 291 5616. Valpar av strh vorsteh. Föräldrarna friska, gott lynne, jagar. Överlåts från vecka 27. Mobil 050 911 8467. Valpar av strh vorsteh för jägare, tfn 0400-528 021. Valpar av strh vorsteh. Elitföräldrar. Födda 19.5. Tfn 040 833 9870. Taxidermy Art, Markku Natri, Lappo. Tfn 06 438 8901, 0400 363 345. www.markkunatri.fi. Valpar av kh vorsteh för jakt. Provprem föräldrar. Lojo, 040 551 9662. Jari Niskanen, Laukaa, tfn 0400 317 828, www.jariniskanen.net Weimaranervalpar för jägare. www.qasidas.net , 050 492 1028. Kunskap och erfarenhet, Trofe Art Jarno Raiski, Ähtäri / Vasa, 040 581 9624, www.trofeart.tk Valpar av amerikansk rävhund, överlåts vecka 23, fungerande föräldrar, tfn 040 526 7039. T:mi Eläinkonservaattori Teemu Salonen. www.elainkonservaattori.fi, Ingå. Tfn 050 563 7820. Valpar av amerikansk rävhund. Far: Laikku, mor: Amy, Puh. 045 256 9907. VÖYRI Särskilt fiskar men också övriga arbeten i branschen. Studio Antti Saraja Oy. Tfn 019 784 871 eller 0400 712 149. Jag preparerar fåglar, däggdjur. Också troféer. Pertti Siipola, Kilinkuja 10, 70780 Kuopio. Tfn 017 361 1073, 0400 177 588. Eero Suomus, Vichtis. Alla uppdrag i branschen, tfn 0400 788 636. Hundar Karelska björnhundsvalpar för älg- och björnjägare. För avel godkänner jag bara tikar som premierats vid prov eller har VOI I premierad avkomma. R. Ikonen, tfn 013 881 985, 0500 279 777. Jämtvalpar efter BCH föräldrar. Far: FIN36308/08, mor: FI28749/09. Tfn 050 307 5571. Jämtvalpar, mor BCH, far BCH. Tidigt mogna föräldrar med tuff härstamning, 0400 288 934. Jämthundsvalpar. Far: FI BCH; UCH Silivilin Unkka. Mor: FI BCH Hirvilahden DJ Duunari (Cert). Valparna födda 18.5. Tfn 0400 840 498 /Nyslott. 78 Drevervalpar med toppstamtavla, championföräldrar. Driver hare och räv. Tfn 0400 667 440. Överlåtelsegamla valpar av amerikansk rävhund, tfn 050 349 8545. Valpar av welsh springer spaniel. Födda v 16. Tfn 040 042 1685. Spinone för fågeljakt, född 2.4, mor VOI2, far BCH, www.spinone.fi, 040 549 4846. Säljes Nät för hund, mink, fällor mm. Tfn 09 876 5291. www.rautarantala.com. Fällor för mink, mårdhund, räv. Stadiga och funktionssäkra. Ring för mera info eller se www.granlunds.com. Granlunds Farmtillbehör, 06 764 1033. Smårovdjursfällor: fotsnaror för räv, slagfällor för små rovdjur, även bäver. Tfn 0400 181498, Taisto Hietala, http://www.kesavaylan.net/ Funktionssäkra avgillringsmekanismer för Kanufällor mfl fällor för smårovdjur. Se vårt sortiment på www.ph-riista.fi eller ring 050 566 2691. Finn 412SK Marocchi 930,-, Finn 512SD 1150,-, Baikal MP27 450,-, Beretta Sil. Pigeon 1690,-, Marocchi 03Field 995,Beretta A300 990,-, Beretta A391 1250,Remington 11-87 750,-, Tikka T3 Lite SS 890,-, Tikka T3 Varm. 1140,-, Benelli Nova 690,-, Benelli M2 comfor 1380,-, Leupold VX-1 2-7x33 250,-, Leup. 3-9x40 295,-, Kahles 2,5-10x50 890,-, Kahles 3-12x56 1390,-, Burris Fullf. 2-7x33 195,-, 3-12x56 550,-. Ahti Huvila Oy, www.ahtihuvila.fi, 63800 Soini, tfn 06 528 1203. 31 år rejäl vapenhandel! Mossber 12/76 syn 360e, 12/89 syn 440e Tikka T3, CZ, Yildiz, Baikal, Marlin Sasta Goredräkter, Chiruca vandr kängor, Ultrapoint GPS-pejlar, Garmin GPS. Anon Ase ja Tukku, Pudasjärvi, 08 821 337, 0400 384 118, 0400 384 518. Snabb och billig frakt med buss och post! www.anonase.com Tikka T3 Forest 308Win paketspecial med Burris optik 3-9x40 ljusp. 1290 e. Testvinnare Howa-gevär från 699 e. Beretta,Finn 412, CZ och Benelli. Kikarspecial! Meopta R1r 3-12x56 4K 795e, Hawke 3-9x50 85e. Ylöjärven asetarvike, Rantakiventie 7, Ylöjärvi. Tfn 03 348 4004, www.asetarvike.fi. Begagnat: stort, varierande urval vapen. Nytt: Howa, GRS, Guerini, Docter, Leupold mm. www.euroase.fi , 050 465 4695. Valmet 412 KE 28F/M, fin. Pris: 1000 ?, 0400 884 714. Sauer 202 Jagd-Match 308 + Swarowski 2,5-15X56p Isis-Moud skena + fästen, pris 3500. Tfn 050 329 6793. Laddnings-, skytte- och jakttillbehör, optik och hundpejlar till gott pris på nätet, www.asetarvike.com, tfn 040 540 1182. Vapen + patroner + laddn grejer, skjutbaneutrustning och mycket mera. www.mattikauppi.fi , tfn 019 782 307. Vi säljer vapen och tillbehör, bilder på nätet. porinase.fi. Snabbfästen till kikarsikten direkt från tillverkaren. Ex Tikka T3, CZ 550. www.masina-tuote.com tfn 040 5189 843. Effektiva Alfa eller Ultra-Alfa ljuddämpare för studsare från 130 euro, installering 65 euro. Stål eller alu stomme, inte svetsad. Diameter 50 mm, vikt från 210 g. Samt lätta teleskopiska modeller! www.ouluntyostokeskus.com. Japanska och medeltida svärd. Tfn 08 311 3133, 040 508 5833. Silentum och Noise Stopper ljuddämpare för studsare, kal 22LR-50BMG. Tillverkare: Suomen Jahtivaruste Ky, Hästöntie 432, 25500 Bjärnå. Tfn: 0400 842 196, www.jahtivaruste.fi. Vapenskåp, inhemskt, SIS 3492 cert. Mera info på www.corrosafe.fi  Rädd för tjuvar? Kaso ja Kaipio Kassakaappeja. Tfn 0400 662 182. På www.valiokoiravarusteet.fi hittar du hundkojor, hundgårdar, värmeelement, pejlar, skallbegränsare, gårdsalarm mm. Tfn 0500 176 596. Hundkojor; 1-delad 310,- och 2-delad 390,-. 06 453 4333. www.koirankoppi.fi. Pilbågar och tillbehör, ljuddämpare, grytpejlar, fällor, viltkameror, vacuumförpackare och köttkvarnar, kläder, VHF-telefoner, vapensmedstjänster. Tfn 02 239 0930, WWW.ASEJAERA.FI Servar jaktradior, hundpejlar. RJAK, Pb 38, 44101 Äki. Tfn kvällar, v-slut 050 557 2000.
• VHF-telefoner förmånligt och pålitligt från affär i branschen. Batterier, antenner, monofoner mm. Peltor hörselskydd, nya och begagnade vapen. Metsästäjän erikoisliike Raimo Olkkonen Oy, Haapajärvi, tfn 08 761 831, 0400 296 517. www.raimoolkkonen.fi. VHF-telefoner, nyaste modellerna. Lafayette, Zodiac, Hunter, Rexon. Viltkameror. Hörselskydd. RitKos Oy, Mäntsälä. 0400 203 398, www.ritkos.fi. Tillbehör för knivtillverkning, www.brisa.fi , tfn 06 729 0431, 06 724 7815. MIDWAY SUOMI OY Ca 100 000 produkter av över 300 tillverkare! Laddningsutrustning, kulor och hylsor. Kikarsikten, fältkikare, lasrar. Stativ, ringar och snabbfästen för kikare. Vapendelar och utrustning, bla kolvar, magasin. Tillbehör och verktyg för vapensmeder. Kulstöpningsverktyg, skytteutrustning mm. Telefonförsäljning vard 12-17, tfn 09 5122 933. Alla produkter och lagerläget på nätet. www.midway.fi. Kikarklackar till kombivapen. Med den nya modellen slipper du slösa tid på att ta loss och fästa. Skymmer varken sikte, mål eller terräng. Geväret är ständigt klart för alla former av skytte. Tfn 017 824 123 eller 040 527 4440, Kauko Hämäläinen, Kihmulankatu 11, 74130 Idensalmi. kivelaoutdoor.com, tfn 040 728 4667. Ett enormt sortiment för jägare! TUNTSA-vadmalsjackor och andra jaktkläder, www.tuntsa.fi, 040 522 3480, Salla. Lockpipor och vittringsmedel direkt från importören. Största sortimentet i landet. www.houkutuspillit.net. Tfn 0400 835 511. Puuru älgdragskivor, se demo på www.puuru.com. Tfn 044 368 1441. Inhemska burkförslutare direkt från tillverkaren. ERÄTAPIO OY, tfn 040 585 8133, www.eratapio.fi. Ärt/veteblandning för viltet. 500 kg säck 150 e. 045 2606 346, Ikalis. Foderautomat 200 liter 150 euro, 400 liter 20 euro. Tfn 0500 316 165. Köper och säljer, www.jahtihuuto.net. I Lappland ett skogsskifte på 29 ha i Naruska, pris 15 000. I Savukoski 21 ha 10 000. Tomter vid bäck i Tanhua från 4000 plus medlemskap i jaktförening. Landskapstomter mellan Saariselkä och Ivalo från 6000. Tfn 040 832 0190. Jaktstuga i Kemijärvi nära Pyhätunturi. Visningar och förfrågningar tfn 040 570 1300. Ylöjärven Asetarvike. Vi reparerar och servar vapen! Tfn 040 7188 170. BJÖRNJÄGARE, säljer hus för jakt- och fiskefärder (6?10 pers) i östra Suomussalmi 5 km från ryska gränsen. Omgiven av stora statliga mark- och vattenområden. Förfr kvällar tfn 040 188 9610. I Savukoski ett frontmannahus med bastu och ladugård. Tomt 5000 m2. Huset kräver renovering. Andel i närbelägna Tenniö älv. Huset ligger vid vägen Salla-Savukoski. Beg pris 11 000 euro, tfn 050 561 3200. Din vapentekniker i södra Österbotten: Asetekniikka K. Kapela, Korpuusentie 72, 60550 Nurmo. Tfn 050 524 1838. Vard 9-18. Jag servar jaktradior, hundpejlar? RJAK, PB 38, 44101 ÄKI. Tfn 050 557 2000. Tracker och Pointer hundpejlservice, Parkanon TV-EL Huolto, Peltokuja 6, 39700 Parkano. Tfn 03 448 1296. Asekomo O Putkonen, S:t Michel, tfn 0400 941 715. Vapenreparationer, installationer av ljuddämpare och kikarsikten. Reservdelar till Baikalgevr. 2 mormorsstugor i Sotkamo mitt i statsmarker. Tfn 040 582 6397. Optifocus Oy, kikarservice samt service och reparationer på kikarsikten. Hirsimäentie 21, Pl 12, 15101 Lahtis. Tfn 0400 150 356. www.optifocus.fi. Köpes Vi köper skinn av mårdhund, räv mm samt älghorn. R. Pentinmäki, Jäpintie 344 C, 60800 Ilmajoki. Tfn 050 554 6852. Jakt erbjuds Smyckeskonstnär köper horn, även fällhorn. Behöver inte vara troféer. petteri@luusolmu.fi  / 040 591 8324,  www.luusolmu.fi Arbete utförs Förstklassiga jaktresor ute i världen! Drevjakt i Europa: vildsvin, kronhjort, rådjur. Afrika: fågel, savannvilt och Big-5. Argentina: fågel och storvilt. Kanada: björn. Samt mycket mer! Noga utvalda jaktmål till konkurrenskraftiga priser! B&R Hunting Oy, tfn 040 417 8807 eller 050 545 4865. www.brhunting.fi, info@brhunting.fi. Vi bereder skinn av pälsvilt. Kiikalan Raktur Oy, Takamaantie 10, 25390 Kiikala. Ahola 02 728 7503, 050 462 5938. Björnjakt i Suomussalmi. Nyhet: södra Kuusamo. Tfn 050 325 8966. www.erapalvelu.net Vi bereder alla slags pälsskinn. Nahkajalostamo M. Salonen Ky, Röppääntie 3, 50670 Otava, tfn 010-387 3090. www.taljatukku.fi. Erä-Korpinen: Jakt-Fiske-Sommarsemester. www.erakorpinen.fi, tfn 040 555 1394.   www.kauniskarjala.com arrangerar ditt livs jaktresa! Jaga fågel i Sverige eller fiska lax i Jarhoinen. Mera info på www.nettiasunnot.com, objekt ID.53997. Tfn 0500 342 444. Träna och tävla med jaktsimulator året om. www.hunting1.net Uthyres Stugor i östra Kuhmo. Tfn 0500 253 563. Kuusamo: förstklassig 4 pers stug med egen strand vid fiskrik sjö. Egen båt, grilltak med gasgrill och rökningslåda. Utmärkta möjligheter till jakt efter småvilt. Stora jaktmarker till förfogande. Förfr 040 773 0128. Väl utrustad stuga i Ranua på statens jaktmarker, tfn 0400 398 208. I Joutsa i aktivt bysamhälle en lägenhet på c 65 m2 för permanent eller fritidsboende.  Jakt- och fiskemöjligheter.  Tfn 040 548 4819. En stuga i Ylä-Luosta i Rautavaara. Nära till goda bär- och jaktmarker (Hirvivaara/Rostua), tfn 050 359 4213. Kuusamo Stuga + tillstånd 0400 281 229. Expert i branschen sedan 2000! Jaktresor över allt i världen. Gås och vildsvin i Estland. VSD SAFARIS, www.vsdsafaris.fi tfn 0400 888 875, hunt@vsdgroup.fi Jägargrupper och jägarfamiljer kan hyra Ahdenkallion Hirvimiehets stuga under bostadsmässan i Hyvinge, eventuelltt också under andra tider. Raimo Kalteva, 0500 743 748 och 019 418 025. Oulun Asepaja Ky. Alla reparations- och ändringsarbeten i vapenbranschen. Myyntimiehenkuja 6, 90420 Uleåborg. Tfn 08 311 6520, 0500 435 703. Suomussalmi: boende för jägare. www.alassalmeneramokit.fi , 0400 300 552. Jaktstugan Kukko-Multia på statsmark. Goda bär- och jaktmarker, nära till flera fiskrika sjöar. Tfn 0400 343 272. Suomen Asetekniikka. Vapensmedsaffären i Varkaus. Tfn 0400 528 098. Jaga skogshöns, änder & småvilt. www.Metsastyspalvelut.com , 044 541 0437. Vapensmedsarbeten, vapen, patroner och tillbehör. Ase ja Optiikkahuolto, Kasarminkatu 43 b, 87500 Kajana, tfn 08 613 0655, 040 535 4134, www.asehuolto.net. Klövdjurs- och andjakt i Sagu. www.prohunting.fi/ 040 558 9012, pro.hunting@luukku.com. 10,90? /rasia (25 kpl) (25 kpl) Jakt erbjuds, muflon, dovhjort mm. All inclusive. Airistospa.fi, tfn 040 524 5017. Aseseppä J. Immonen. Kolvar och andra arbeten i branschen. Koivuniementie, Kuhmo, tfn 044 565 0257. Laadukkaat 11,90? /rasia Hauho: fasanjakt och hundskolningsmöjligheter, försäljning av uppfödda fåglar. Fråga på bespisning och övernattningar. auvo.kokkala@aina.net. Ulla och Auvo Kokkala, 050 588 9593. Semesterstuga vid Simojärvi i Ranua. Bra fiske, bärplockning och jakt. Tfn 0400 193 351. Vi köper kräftor under hela säsongen. Kontant betalning och avhämtning i hela landet. Raputukku Järf, tfn 040 546 5995. Även pälsskinn, tfn 0400 561 267. Vapenreparationer, reservdelar. Apel kikarklackar. Asekorjaamo K. Götsch. Tfn 040 581 3124. Fiska/jaga i Arjeplog i norra Sverige. Fin stuga för fem pers. Finsk strandbastu, båt, 12 forsar inom 10 km radie. Prima fiskevatten. Öring, harr, stora abborrar. Fågeljakt 25.8-31.1. Mera info och bilder: www.erätaito.fi. Tfn 0400 681 877. 2 -haulikonpatruunat Saga Magnum 12/76 50g Saga Steel 12/70 32g koot 1-7, kanta 25 mm, lähtönopeus 387 m/s koot 2-5, teräshaulipatruuna, lähtönopeus 375 m/s 8,90? /rasia (10 kpl) 9,90? /rasia (25 kpl) 1 1 Saga Export 12/70 34g koot 1-7, kanta 16 mm, lähtönopeus 434 m/s Kysy myös edullisia -kiekkopatruunoita! maahantuoja: 2 Saga Export 12/70 32g koot 2-7, kanta 12 mm, lähtönopeus 435 m/s Hyvinvarustetuista aseliikkeistä kautta maan. Hinnat voimassa sitoumuksetta 30.10.2013 asti. Katso lähin jälleenmyyjäsi osoitteesta www.hjorth.fi. Jägaren 4 l 2013 l 79
• Jägaren Nr. 4/2013 62. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 9.9.2013. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Annonser Radannonser till spalten Affärer: Marja Kraufvelin, tfn. 029 431 2112 Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionsråd: Reijo Orava (ordf), Aku Ahlholm, Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Marko Mikkola, Marja Martikainen, Ilkka Lampi, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen Petri Vartiainen och Vesa Ruusila Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Reijo Orava Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn. 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Marja Martikainen, tfn. 029 431 2121 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint) Översättning: Berndt Zilliacus och Julia Westerberg Pärmfoto: Raimo Lietsala Adresser Fantsvägen 13-14, 00890 Helsingfors Regionernas adresser www.riista.fi/Kontaktuppgifter Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret Tfn. 0303 9777 metsastaja.rekisteri@yap.fi Lager och beställningar: Tfn. 029 431 2111 marion.sundqvist@riista.fi www.riista.fi/tilaukset regionkontor Egentliga Finland: Hadvalantie 8 7B, 21500 Pikis. Jaktchef Mikko Toivola, tel. 029 431 2341, viltplanerare Jörgen Hermansson, tel. 029 431 2342, förvaltningssekreterare Pirkko Järvinen, tel. 029 431 2343. Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi. Jaktchef Jukka Keränen, tel. 029 431 2231, viltplanerare Marko Paasimaa, tel. 029 431 2232, förvaltningssekreterare Ritva Juntunen, tel. 029 431 2233. Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax. Jaktchef Stefan Pellas, tel. 029 431 2311, förvaltningssekreterare Lena Södergård-Ahlskog, tel. 029 431 2313. Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi. Jaktchef Antti Siira, tel. 029 431 2251, viltplanerare Urpo Kainulainen, tel. 029 431 2252, förvaltningssekreterare Leena Haapamäki, tel. 029 431 2253. Björntelefon 029 431 2500. Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä. Jaktchef Jukka Purhonen, tel. 029 431 2241, viltplanerare Olli Kursula, tel. 029 431 2242, förvaltningssekreterare Seija Kiiveri, tel. 029 431 2243. Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu. Jaktchef Juha Kuittinen, tel. 029 431 2291, viltplanerare Reijo Kotilainen, tel. 029 431 2292, förvaltningssekreterare Kaija Riikonen, tel. 029 431 2293. Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio. Tf. jaktchef Ville Hokkanen, puh. 029 431 2302, tf. viltplanerare Sami Tossavainen, puh. 029 431 2304, förvaltningssekreterare Tuula Ruuskanen, tel. 029 431 2303. Tryckeri: Hansaprint 2013/Jag13_04 ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Medlem i Tidningarnas Förbund Kundservice och rådgivning Tfn. 029 431 2001, vardagar tfn. 9 ? 15, asiakaspalvelu@riista.fi Norra Tavastland: Labkotie 2, 36240 Kangasala. Jaktchef Jani Körhämö, tel. 029 431 2281, viltplanerare Marko Mikkola, tel. 029 431 2282, förvaltningssekreterare Leena Särkijärvi, tel. 029 431 2283. Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors. Jaktchef Visa Eronen, tel. 029 431 2331, tf. viltplanerare Antti Piironen, tel. 029 431 2332, förvaltningssekreterare Carola Lönnfors, tel. 029 431 2333. Huvudstadsregionens jägarbyrå: Paula Laukkanen, tel. 040 347 2400. Satakunda: Porintie 9, 29250 Nakkila. Jaktchef Antti Impola, tel. 029 431 2321, viltplanerare Reima Laaja, tel. 029 431 2322, förvaltningssekreterare Tuija Korhonen, tel. 029 431 2323. Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn. Jaktchef Erkki Kiukas, tel. 029 431 2221, viltplanerare Jouni Tolvanen, tel. 029 431 2222, förvaltningssekreterare Airi Karvinen, tel. 029 431 2223. Södra Savolax: Virastotie 3, PB 14, 51901 Juva. Jaktchef Petri Vartiainen, tel. 029 431 2211, tf. viltplanerare Teemu Lamberg, tel. 029 431 2212, förvaltningssekreterare Tuula Varjus, tel. 029 431 2213. Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus. Jaktchef Jyri Rauhala, tel. 029 431 2201, förvaltningssekreterare Sirpa Kuhlström, tel. 029 431 2203. Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos. Jaktchef Keijo Kapiainen, tel. 029 431 2261, viltplanerare Harri Hepo-oja, tel. 029 431 2262, förvaltningssekreterare Ritva Oksanen, tel. 029 431 2263. Österbotten: Vapaudentie 32?34 B 22, 60100 Seinäjoki. Jaktchef Mikael Luoma, tel. 029 431 2271, viltplanerare Juha Heikkilä, tel. 029 431 2272, förvaltningssekreterare Sirpa Hakala, tel. 029 431 2273. Laitiala centrum: Metsästäjäntie 39, 16790 Manskivi. fältchef Ilkka Ala-Ajos, tel. 029 431 2116, viltplanerare Marko Muuttola, tel. 029 431 2116.