Jägaren 4/2013 - Lehtiluukku.fi

Jägaren Jägarens bästa kamrat 4 Kontrollera jakttiderna för gås www.riista.fi Triangelinventeringarna tidigareläggs l 2013
Innehåll l 4 l 2013 Hunden som kamrat och i lagen s. 26-35 Kraftfulla åtgärder för sädgåsen s. 16 Vilttrianglarna inventeras tidigare s. 12 Naturstig ger ekologisk gård kunder s. 52 3 Ledaren: Alla jägare är informatörer 4 Jakten har medvind 6 Viceordförandens spalt: Lodjuren får inte bli fler! 8 Duvjaktens ABC för salongsgevär 12 Jakttiderna för skogshönsen bestäms i god tid 13 Vilttriangelkampanjen utbildar och hjälper 16 Kraftfulla åtgärder för sädgåsen 18 Begränsningar i gåsjakten 19 Grågäss flyttas från havet till inlandet 22 Artbestämning av gäss vid jakt 26 Lös eller kopplad ? behöver jag tillstånd? 28 Vad sysslar en stötande hund med? 32 När en jakthund försvinner 34 Vargen dödade min jaktkamrat 36 Uppskattningarna av rovdjurens stammar skapas genom samarbete 38 Inventeringen av lodjurskullar 42 Jägarna kommer med pengar 44 Vitsvansenkätens resultat 2 l Jägaren 4 l 2013 46 Nyordning för horn och klövar 48 Mycket folk och mycket att se på jaktmässan i Uleåborg 49 Med jakt på schemat 50 På vandring med Eki Med ryggsäck på ryggen 52 Kulturstig berikar ekologisk gård 54 Avskjutningen 56 Tjädern 58 Fågel på tallriken 60 Juniorsidan 62 Märkliga händelser 64 Tidningen Jägaren för 50 år sedan 66 Sjöfågelfolket samlades i Nordamerika 68 Brott och straff 70 Tipshörnan 72 Åland 74 Nyhetsmagasinet ? Jakttiderna! 78 Affärer 80 Adresser
Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Alla jägare är informatörer Finländarnas inställning till jakten är nu positivare än någonsin tidigare under opinionsundersökningarnas tidevarv. 61 % av finländarna ställer sig positivt till jakten. På 1990-talet var det bara 44 % som gjorde det. De negativa attityderna har på motsvarande sätt minskat: på 1980-talet var 31 % av finländarna negativa, nu bara 13 %. Resultaten är ett sammandrag av en serie opinionsundersökningar som gjorts under fyra decennier. jägarna och jägarnas uppträdande förändrats. Hur har de då förändrats? Jag ska nämna några exempel. Resultatet kan komma som en överraskning för många. Den sociala acceptabiliteten har ökat trots att den allmänna uppfattningen och oron har varit att urbaniseringen skulle öka avogheten mot jakten och på ett allmännare plan även mot nyttjandet av naturresurser. Jägarexamenssystemet förnyades i början av 1990-talet. Jaktvårdsföreningarna sörjer nu på ett ypperligt sätt för grundutbildningen av jägarna. De nya jägarna har efter avklarad grundkurs för kunskapernas och attitydernas del en beredskap för vidareutveckling på sin jägarbana. Säkert är det ett flertal faktorer som haft en förhöjande inverkan på acceptabiliteten. Den allmänpolitiska atmosfären har förändrats på tre decennier. Jaktlagstiftningen har skärpts. Tillämpningen av många av de jaktformer och ?sätt, som varit utsatta för den häftigaste kritiken har upphört. Genom mitt arbete har jag i snart 30 år på nära håll följt med förändringen i jaktens sociala position. Därför vill jag nu lyfta fram de anvisningar för informationen som presenterades i tidningen Jägaren i mitten av 1980-talet efter den första opinionsundersökningen. Finländarna ansåg jaktintresserade släktingar och bekanta vara den viktigaste informationskällan i fråga om jakt och vilt. I ovannämnda nummer av tidningen skrevs det då: ?Alla jägare är reklammän för sitt intresse?. ?Alla jägare informerar?. Jägarna uppmuntrades att berätta öppnare om sitt intresse och om sina personliga motiv för jagandet. Rådet och medlet var enkelt: Tala med dina nära och kära. Informationen sprider sig. Så har också skett. En öppnare kommunikation om jakten har inletts och jag är övertygad om att det är just detta som har ökat jaktens acceptabilitet. När allmänhetens viktigaste informationskälla är personer i den närmaste kretsen har det inte varit möjligt att bygga upp den offentliga bilden med enbart informationsförmedling. Under decenniernas gång har också Jägarna har sedan slutet av 1980-talet med hjälp av vilttriangelinventeringar och annan uppföljning av viltet samlat in täckande uppgifter om viltbestånd och erhållet byte. Med stöd av denna information har det varit möjligt att påvisa att jakten inte äventyrar viltbestånden. Viltresurserna utnyttjas hållbart. Säkerheten under jakt har under de senaste decennierna utvecklats på ett betydande sätt. Antalet olyckor har minskat. Vapensäkerheten har varit föremål för ökande uppmärksamhet såväl vid jägarutbildningen som vid ledningen av jakten. Idag förhåller man sig ovillkorligt negativt till användning av alkohol under jakt. Etik och djurskydd tas idag på allvar. Skadskjutna djur omhändertas så långt det bara går. Den frivilliga SRVApersonalen sköter om att trafikskadade djur avlivas och befrias från sitt lidande. Många viltvårdsåtgärder anses idag vara viktig naturvård. Det har konstaterats att jakten efter mink och mårdhund är nödvändig även i skyddsområden. Det har även konstaterats att de av jägarna inledda våtmarksprojekten för att sköta sjöfågelfaunan samtidigt också är vattenskydd och arbete för mångfalden i naturen. Enligt de senaste forskningsresultaten är jägarna fortsättningsvis allmänhetens vanligaste informationskälla i jaktfrågor: 61 % av finländarna får sin information av en jagande bekant. Det lönar sig sålunda att fortsätta på den öppna kommunikationslinjen. Egna erfarenheter och motiveringar gör intryck. Det lönar sig att också sprida allmännare goda nyheter: Viltet skapar välfärd. Jägaren 4 l 2013 l 3
Marja Martikainen Enligt den senaste undersökningen är jakten en väsentlig och i allt högre grad accepterad del av den finländska vardagen, naturen och traditionerna som är knutna till fritiden. Jakten har medvind Viltbestånden är inte hotade För de olika viltarternas del kan vi generellt se samma trend som för inställningen till jakten. Positivast är inställningen till jakten efter hjort4 l Jägaren 4 l 2013 Seppo Ronkainen F inlands viltcentral och dennas föregångare Jägarnas centralorganisation har med hjälp av gallupundersökningar följt upp finländarnas inställning till jakt ända sedan 1986. Enligt den senaste av Taloustutkimus Oy gjorda undersökningen ställer sig 61 % av finländarna positivt till jakt. Det här är den högsta siffran under hela den tid som opinionsundersökningar om jakten har gjorts. För den nu gjorda undersökningen intervjuades 15-79 år gamla finländare i aprilmaj 2013. Taloustutkimus jämförde resultatet med den undersökning som gjordes av företaget 2004. Jämfört med den har andelen positivt inställda stigit från 54 till 61 % och andelen negativt inställda minskat från 17 till 13 %. 26 % förhåller sig neutralt till jakten. De tillförlitligaste informationskällorna för svararna var släktingar,bekanta och tv:n samt bland jägare tidningen Jägaren. Jägarna har således en stor betydelse för skapandet av en positiv bild. - Jakten befinner sig glädjande nog på toppen av sin popularitet. Antalet jägare har fortlöpande ökat och fördubblats från 70-talet till dags dato. Det här framgår också av den övriga befolkningens inställning till jakten. - Den finländska jägaren är därför den viktigaste faktorn vid befästandet av jaktens popularitet. Bara 13 % av finländarna känner inte en enda jägare och den siffran råkar vara precis densamma som gäller för antalet personer som förhåller sig negativt till jakten, även om det givetvis inte går att göra en sådan tolkning direkt utgående från undersökningen, konstaterar kommunikationschef Klaus Ekman på Finlands viltcentral. Jakten är ett sätt att koppla av och motionera ute i naturen. Som förning hem kan det också vankas ren viltmat. Omkring 3,5 miljoner 15 till 79 år gamla finländare känner åtminstone någon jägare. Den svarandes egen inställning till jakt 1986, 1994, 2004 och 1013 2004 och 2013 ingår i Taloustutkimus Omnibus-undersökning 15-79 år gamla finländare, 2004 n=1019, 2013 n=1010 Uppgifterna för 1986 och 1994 meddelade av Finlands viltcentral 1986 18 1994 16 2004 17 2013 21 30 28 21 22 27 9 20 37 29 40 26 8 14 10 3 3 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 % Mycket positivt Ganska negativt Ganska positivt Mycket negativt Den positiva inställningen till jakten har ökat. Varken positivt eller negativt
Jakten ger välbefinnande På frågan vilket jaktens yttersta syfte är gavs inte något klart och entydigt svar. En femtedel av jägarna anser att jaktens syfte är att skaffa vilt till föda. En knapp femtedel anser att jakten är ett sätt att få utlopp för jaktinstinkten eller en form av friluftsliv, motion och andlig rekreation. Jagandet för att skaffa mat framhölls särskilt i de under 30 år gamla jägarnas svar. De äldre jägarna betonade mera den motion och andliga rekreation som jagandet gav dem. Som en viktig form för nyttjande av naturresurser placerar sig jakten ännu i opinionsundersökningarna efter fisket och bär- och svampplockningen. Jakten är dock på en uppenbar frammarsch. Allt oftare får vi se hur avkastningen av våra viltresurser tas till vara med hjälp av jakt. - I bakgrunden till jaktens popularitet förekommer ett flertal faktorer,men helt säkert har även dagens öppna diskussion om ekomat och närmat höjt jaktens popularitet,för visst är köttet av vilt ren och etisk närmat som bäst. Den finländska jakten befinner sig etiskt på en hög nivå och kommer helt säkert att bibehålla sin popularitet, men ansvaret för detta vilar naturligtvis på varje jägare.Den bild han eller hon ger av den finländska jakten är i sista hand i nyckelposition med tanke på populariteten, säger Ekman. Hannu Huttu djur. Det är bara till jakten efter stora rovdjur som inställningen i sin helhet är en aning mera kritisk än 2004. Allmänt anses dock fortfarande att även stammarna av stora rovdjur ska kunna regleras med jakt. I allmänhet upplever folk inte heller att jakten skulle hota viltbestånden. För samtliga undersökta viltarters del framgår att andelen personer som förhåller sig positivt till jakt efter arten ifråga är fler än antalet negativa personer. Till jakten efter hjortdjur förhåller sig hela tre av fyra finländare positivt. För samtliga viltarters del förhåller sig männen positivare än kvinnorna till jakten. Av den senaste undersökningen framgår att jägarna oftare än tidigare är aktiva naturvårdare. Majoriteten anser att jägarna iakttar för jakten givna föreskrifter även om åsikterna i den här frågan har blivit en aning kritiskare än tidigare.En tredjedel av jägarna anser att medierna förhåller sig positivt till jakt, en tredjedel negativt och en tredjedel har en neutral åsikt. - Det kändes fint att konstatera att dagens jägare också upplevs som naturvårdare. Jägarnas enorma insatser för förbättrande av livsmiljöer, bland vilka hembygdsvåtmarksprojektet LIFE+ är ett utmärkt exempel, bär äntligen frukt. Det är ju i och för sig en självklarhet att jägaren också är naturvårdare för utan en välmående natur har vi inte välmående jaktbara viltbestånd, fortsätter Ekman. Rädslan för såväl björnen som vargen har ökat under de senaste fyra åren. Rädslan för vargen har blivit större än rädslan för björnen. De stora rovdjuren delar åsikterna I samband med den av Taloustutkimus gjorda undersökningen utreddes också inställningen till de stora rovdjuren. Respekten för lagen förefaller att vackla betänkligt då det gäller de stora rovdjuren, för nästan var femte finländare godkänner illegal jakt efter stora rovdjur om inte jaktlicens beviljas. Över hälften av finländarna anser också att ett stort rovdjur som uppenbarat sig på gårdstunet får dödas. Åsikterna om det lämpliga antalet vargar är tudelade, för 34 % av svararna ansåg att det finns alltför många vargar medan 41 % tycker att de är för få. Ifråga om uppskattningen av de stora rovdjurens stamstorlek anses forskarnas och jägarnas uppskattningar vara lika tillförlitliga. I och för sig är det här ett sakligt resultat eftersom de officiella uppskattningarna görs gemensamt av nämnda parter. Invånarna i Helsingfors och Nyland förhåller sig allmänt mera negativt till jakt än invånarna i övriga delar av landet. Den här situationen understryks särskilt för de stora rovdjurens del, för 40 % av invånarna i såväl Helsingfors som Nyland sade sig vara negativt inställda till denna jakt. Inom ramen för undersökningen frågades också om svararnas björn- och vargrädsla. 46 % av de intervjuade är rädda för björnen och 47 % för vargen. Rädslan för såväl björnen som vargen har ökat markant under de senaste fyra åren. Rädslan för björnen är vanligast bland väst-, öst- och nordfinländare, för vargen räds man i Västra Finland oftare än genomsnittet. Jägarna är räddare för björnen än för vargen. Jägaren 4 l 2013 l 5
Viceordförandens spalt Risto Hanhineva styrelsens viceordförande Finlands viltcentral Lodjuren får inte bli fler! När våren och sommaren är inne börjar jägarnas tankar kretsa kring den kommande jaktsäsongen och höstens jakter. Kommande jaktfärder planeras och tillståndsområden reserveras. För de flesta är skogshöns det mest eftersträvade bytet, men många önskar också delta i björnjakten och andra vill senare på hösten delta i lodjursjakten. Trots att bägge sistnämnda arterna är strängt skyddade är stamvårdande jakt efter dem möjlig inom ramen för av jord- och skogsbruksministeriet fastställda kvoter. Inom ramen för de beviljade kvoterna beviljar viltcentralen dispenser. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet bereder årligen för jord- och skogsbruksministeriet en uppskattning av stamstorleken, jaktbarheten och antalet kullar för de stora rovdjuren. Uppskattningen grundar sig på rovdjurskontaktpersonernas anmälningar. Utöver den traditionella metoden för inventering av stammarna har en del av regionerna utfört särskilda inventeringar vintertid. Med dessa vinterinventeringar har regionerna ifråga sökt kompletterande information om antalet kullar och stammarnas struktur. Uppgifterna ifråga används av ministeriet som grund för fastställandet av höstens kvoter för de stora rovdjuren. Uppföljningsresultaten har för lodjursstammens del kritiserats hårt och ifrågasatts av jägarna. Orsak därtill finns eftersom det vid de särskilda inventeringarna påträffats t.o.m. ett trefaldigt antal kullar i jämförelse med VFFI:s uppskattning året innan. Ett exempel är resultaten vid den särskilda inventeringen i Egentliga Finland. Då påträffades 61 kullar. Antalet är omkring tre gånger så stort som resultatet vid inventeringen året innan, som grundade sig enbart på erhållet observationsmaterial. I Norra Savolax grubblas det över hur det ska förklaras för fältet att lodjursstammen har minskat trots att lodjursobservationerna har ökat 6 l Jägaren 4 l 2013 med närmare tusen under observationsperioden. De bokförda observationerna av kullar är dock i nyckelposition vid fastställandet av lodjursstammen. Av någon orsak har det dock bokförts avsevärt färre kullobservationer jämfört med året innan. Saker och ting har ofta två sidor. Jägarna observerar nog fel som forskningen gör, men vid sina egna brister fäster de mindre uppmärksamhet. Felen i uppskattningen av stammen kan bero på att observationsnätverket inte är tillräckligt täckande eller på att anmälningsaktiviteten har sjunkit: det finns helt enkelt så mycket spår, att största delen av dem blir oanmälda. Snabba förändringar i stammen och kullar som finns nära varandra i små revir är säkert en svårbemästrad situation för forskningen. Faktum är att uppskattningen av lodjursstammen och dimensioneringen av jaktlicenserna under de senaste åren barkat rejält åt skogen. Antalet lodjur har ökat kraftigt trots att målet har varit att hejda tillväxten eller rentav skära ner den. Av lodjurets bytesdjur har rådjuret lidit mest ? de små rådjurspopulationerna har försvunnit nästan helt inom de tätaste lodjursområdena. Inom vissa områden gäller samma sak för vitsvansviltet. Tryggandet av stammarna av skogsren i Kajanaland och Suomenselkäområdet är ett centralt resultatmål för Finlands viltcentral. Därför bör det fästas särskild vikt vid säkerställandet av dessa stammars kalvproduktion. Det här målet kan bara realiseras om det beviljas avsevärt fler jaktlicenser för lodjur inom områdena ifråga. Lodjuret är en av de värsta kalvdråparna inom kalvningsområdena. Lodjursstammens tillväxt har blivit för stor och bör hejdas. Hur når vi detta mål - genom att fördubbla fjolårets antal jaktlicenser?
Kotimaiset asepaketit 2013 Sako 85 Hunter-paketti sisältää: Rajoitettu erä! sh. 2990 ? Rajoitettu erä! sh. 1990 ? ? Sako 85 Hunter .308, 30-06 tai 9,3x62 luodikon ? Steiner Nighthunter 1,6-8x42 tähtäinkiikarin ? Optilock Sako jalustan ja renkaat ? Sako asepussin ja asehihnan Saatavana myös vasenkätisena! Sako A7-paketti sisältää: ? Sako A7 Syn Soft touch S/S .308 tai 30-06 luodikon ? Burris FourX 3-12x56 tähtäinkiikarin valopisteellä ? AseUtran vaimentimen SL5 .30, kierre 14x1 Sako ? Optilock Sako jalustan ja renkaat ? Sako asepussin ja asehihnan RaJOiTeTTU eRä! 1590? sh. Tikka T3 ?pakeTTi sisälTää: SAKO OY, PL 149, 11101 RiihimäKi SAKO FiRST CLASS KAuPPiAAT LöYdäT OSOiTTeeSTA www.SAKOSuOmi.Fi ? Tikka T3 LiTe S/S .308 14x1 Luodikon ? BurriS FuLLFieLd e1 3-9x40 vaLaiSTun TähTäinkiikarin ? opTiLock Tikka jaLuSTan ja renkaaT ? aSeuTran vaimenTimen SL5 .30, kierre 14x1 Sako ? Tikka aSepuSSin ja aSehihnan Jägaren 4 l 2013 l 7
ABC Duvjaktens för salongsgevär Klaus Ekman Bilder: Hannu Huttu l 8 l Jägaren 4 l 2013
Användningen av salongsgevär vid småviltsjakt upplevde en liten renässans år 2009, då gränsen för anslagsenergin sänktes till 100 joule mätt från pipans mynning. Med den tidigare effektgränsen var det svårt att hitta patroner som är lämpliga för jakt, men det problemet försvann genom reformen. Möjligheten att använda underljudspatroner möjliggjorde även användningen av ljuddämpare. Jägaren 4 l 2013 l 9
Vid jakt med salongsgevär är det lätt att välja de unga fåglarna. S alongsgeväret sätter egna begränsningar för duvjakten, men när jakten planeras väl och föreberedelserna görs på rätt sätt, lämpar sig salongsgeväret riktigt bra för denna jaktform. Här är de viktigaste relevanta frågorna när du jagar duvor med salongsgevär: A: Förbered noga: genom att börja utfodra duvorna i god tid kan du locka fåglarna till det område du jagar på. Det måste finnas uppenbara utsiktsträd i närheten, där fåglarna kan sitta före de ska äta. Genom att observera fåglarna innan jakten hittar du nog utsiktsträden. B: Skjut in ditt vapen noga innan jakten. Träffbilden får inte vara större än 15 mm på 50 meters avstånd. Använd ett bra stöd eftersom träffytan är så liten ? skjut alltså liggande, sittande eller med trefot, beroende på skjutplatsen. Använd alltid ett bra stöd om träffytan är liten. C: Välj rätt patroner. En underljudskula med hålspets är ett måste. Duvan är en förvånansvärt seg fågel, men med hålspets faller fågeln när den träffas. När man skjuter med normala kulor tenderar duvorna ändå att lyfta eller i alla fall flytta sig längre bort om de inte träffats i vingens ben. D: Skjutavståndet måste hållas på 40-50 meter, eftersom salongsgevärets kulor är mycket känsliga för vind. E: Använd en apporterande hund för att söka efter de fåglar som flyttat sig längre bort. F: Välj rätt fågel, dvs. när fåglarna sitter i trädet, är det lätt att alltid välja en ung individ först. G: Växla skyttar på samma ställe. H: Kulan har optimal vinkel uppåt då du skjuter mot trädkronan eller t.ex. mot en gren på ett rottorrt träd. Använd alltid minst två kilometers säkerhetsavstånd. En kula som träffat faller givetvis snabbare till marken. Och det viktigaste KOM IHÅG SÄKERHETEN 10 l Jägaren 4 l 2013 Du hittar fåglarna nästan utan undantag under trädet när du använder kulor med hålspets.
Kevlar-vahvisteisia ja IP-luokiteltuja lisävarusteita. Kehitetty lähes kaikkia tarpeita varten. UUTUUS Karhuhälytin. Micro 5+ tarjoaa kaikki toiminnot, kuten karhuhälytin, puheen kompressointi, salaus, pikavalinnat, ääniskannaus jne. Kestää kovaa käyttöä. Metsästysradiopuhelimen on kestettävä kovaa käyttöä. Siksi Micro 5+:ssä on vankka kokometallinen kotelo. With love from Hello and Friends. Photo: BlackFriday.se Laaja lisävarustevalikoima. Suuri valikoima Kehitetty Pohjoismaissa. Micro 5+ on kehitetty pohjoismaisia olosuhteita ja metsästysmarkkinoidemme vaatimuksia varten. Erittäin pieni virrankulutus. Micro 5+ kuluttaa erittäin vähän virtaa, joten kompaktista akusta huolimatta valmiusaika on 200 tuntia. 6W Kaikki samanlaisia. Jotta jokainen Micro 5+ tarjoaisi saman suorituskyvyn ja tekniset erittelyt, ne ?kloonataan? kehittyneen viritysmenetelmän avulla. JÄLLEENMYYNTI www.radiopuhelimet.fi - www.lafayette.eu HH-Sport: ALAHÄRMÄ, Martinkylän Autopuhelin: ESPOO, Ilpon Katiska: EVIJÄRVI, Forssan Ase ja retkeily: FORSSA, Raimo Olkkonen Oy: HAAPAJÄRVI, Erä +: HAMINA, Eräliike Hiidenkivi: HELSINKI, Varuste.net: HELSINKI, Digimesta: HUITTINEN, HH-Sport: IISALMI, Expert Vilponen: JALASJÄRVI, Telemaailma: JOENSUU, Agripalvelu: JUVA, Juvan Rauta ja Maatalous: JUVA, Midare: JYVÄSKYLÄ, Expert ASA: KANKAANPÄÄ, Erä+: KIRKKONUMMI, Agripalvelu: KOIKKALA, Kaustisen Konekeskus: KOKKOLA, KT Sport: KOUVOLA, Erä +: KUOPIO, Ase- ja Patruuna: KURIKKA, WildSport: LAPPEENRANTA, Rautia Rosenback: LAPVÄÄRTTI, Erä-Loppi: LOPPI, Lantbruk Ab: MARIEHAMN, Ritkos: MÄNTSÄLÄ, HH-Sport: NIVALA, Parkanon Expert: PARKANO, Greentrail: PIEKSÄMÄKI, Eräpori: PORI, Porvoon Mikrokulma: PORVOO, HH-Sport: RAAHE, Sissos: RAUMA, Eräkontti Oy: RIIHIMÄKI, Ollin Erä ja Kalastus: ROVANIEMI, Gigantti Salo: SALO, Ahti Huvila: SOINI, Neste Lohilahti: SULKAVA, Ekenäs Telehörnan: TAMMISAARI, RXTX - Tuote: TAMPERE, Vihanto: TURKU, Sähkö Niskanen: ÄÄNEKOSKI, Kurre Erä ja Kalastus: VAASA
Jukka Keränen, jaktchef, Finlands viltcentral Kajanaland Jakttiderna för skogshönsen bestäms i god tid Triangelinventeringarna koncentreras till månadsskiftet juli-augusti I år ska jakttiderna för skogshönsen slås fast senast den 27 augusti. I fjol utfärdades förordningen om jakttiderna i september. Genom en effektivering och tidigareläggning av inventeringen ska utfärdandet av förordningen snabbas upp. P På några få undantag när är jakttiden för skogshönsen enligt jaktförordningen 10.9 till 31.10. Under svaga fågelår kan jakttiden dock förkortas eller en art totalfredas i ett visst område. Begränsningarna införs med en förordning som utfärdas av jord- och skogsbruksministeriet. Viltförvaltningens beredning av förordningen och utlåtanderundan tar sin tid. I år är det meningen att förslaget till förordning ska sändas på utlåtanderunda redan den 9 augusti. Inventeringarna måste göras tidigare än förut för att resultaten ska kunna bilda underlag för förordningen. Inventeringarna görs 27.7-4.8 I år börjar inventeringsperioden den 27.7, dvs den sista lördagen i juli. För att inventeringsresultaten säkert ska hinna bilda underlag för beslutet om jakttiderna ska inventeringarna vara klara söndagen den 4 augusti. När en inven- tering är klar ska resultaten skrivas in på Viltoch fiskeriforskningsinstitutets (www.rktl.fi) webbplats, helst omedelbart för att så fort som möjligt vara tillgängliga för viltförvaltningen. Om inventerarna av någon orsak inte har kunnat göra inventeringen under den föreskrivna tiden ska de ändå göra den så fort som möjligt därefter.Den egentliga inventeringsperioden löper i år ända till den sista augusti. Det är svårt att avgöra jakttiderna för skogshönsen innan inventeringsresultaten föreligger. Om det finns ett behov av att korta av jakttiden så görs det i regel i slutändan.Om läget så kräver går det också att totalfreda någon art i ett visst område. I slutet av augusti går informationen om jakttiderna ut i alla medier, också lokalt. Finlands viltcentral lägger ut jakttiderna på sin webbplats så fort förordningen är stadfäst (www.riista.fi). Jakttiderna för alla viltarter publiceras också i Jägaren nummer 5 som utkommer den 9 september. Lagändringen som gjordes för ett par år sedan gör det nu möjligt att använda färska triangelinventeringsresultat som underlag för besluten om jakttiderna för skogshönsen. Tidigare måste jakttiderna fastläggas redan innan inventeringarna. Ändringen är viktig eftersom hönsläget inte klarnar förrän inventeringarna är klara och hönsfågelstammarnas årliga variationer är stora. Jägarna är nöjda med ändringen och motivationen att delta i inventeringarna har ökat. Antalet vilttrianglar som inventeras har börjat öka. Vi sponsrar RETKITUKKU.fi Raimo Lietsala Nettohintaan suoraan Till nettopris direkt från tehtaalta tillverkaren 12 l Jägaren 4 l 2013
lli Kursula, viltvårdsplanerare, Finlands viltcentral Mellersta Finland V ilttrianglarna som inventeringsmetod utvecklades i slutet av 80-talet för att följa med skogsviltets stammar. En vilttriangel är en liksidig triangel med fyra kilometer långa ben, vilket ger en inventeringslinje på 12 kilometer totalt. Linjen inventeras två gånger om året. På sommaren räknar man skogshöns och på vintern däggdjursspår i snön. Resultatet av sommarinventeringen ger regionala tätheter (fåglar/ km2) för våra skogshöns (tjäder, orre, järpe, ripa) och nyckeltal för sommarens produktion av ungar. Inventeringarna görs som frivilligarbete av jägare och resultaten analyseras av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Tillförlitlig information om hönsstammarna De första triangelinventeringarna gjordes 1988. Då beräknades det att 1200 inventerade trianglar över hela landet skulle räcka till. För att säkerställa täckningen skulle minst tre vilttrianglar inventeras på varje jaktvårdsförenings område. De stora jaktvårdsföreningarna ansåg det här minimiantalet vara otillräckligt. Som alternativ målsättning ställdes i södra Finland en triangel per 20 000 hektar mark och i norra Finland per 30 000 hektar. Jaktföreningarnas roll betonades från första början. Som målsättning formulerades att varje ansvarskännande jaktförening skulle ställa upp på inventeringarna, ensam eller tillsammans med grannföreningarna. Målsättningarna är fortsättningsvis goda 200 Målsatt antal Vilttriangelkampanjen utbildar och hjälper Finlands viltcentrals kampanj för triangelinventeringar fortsätter. Kampanjen inleddes i höstas och pågår till mitten av september. Den riktar sig till jaktföreningar och hundorganisationer och går ut på att grunda nya trianglar. Dessutom ska triangelnätverkets täckningsgrad kontrolleras i hela landet. Viltvårdsplanerare kommer att arrangera kurser och hjälpa till med att återuppliva avsomnade trianglar och grunda nya. och värda att understöda. Målet är ett heltäckande inventeringsnätverk, som på regional nivå ger tillräckligt tillförlitlig information om fågelstammarna. Regionalt kan målen variera med skogarnas och skogshönsbeståndens struktur, och med storleken på jaktvårdsföreningarnas och jaktföreningarnas områden. I regioner där föreningarna är stora, som i Österbotten, kunde målsättningen vara att varje jaktförening har en egen triangel. En jaktförening som har en egen triangel får dessutom en föreningsspecifik resultatrapport. Triangelutmaning till jaktföreningar och hundorganisationer I fjol somras steg antalet inventerade trianglar till drygt 800. En klar ökning av inventerings- inventerade 2012 180 160 140 120 100 80 60 40 20 Sö dr a Ta va st Sö la nd dr a Sa Sy vo dö la st x ra Fin la nd Ka ja M na el la le nd rs ta Fin la nd La pp la nd U le åb or Ö g st er N b ot or te ra n Ta va st la N nd or ra Ka re N le or n ra Sa Ku vo st -Ö la x st er bo tte n Sa ta ku nt a N Eg y en la nd tli ga Fin la nd 0 Flera regioner ligger klart under det målsatta antalet trianglar. Bara Kajanaland får klart godkänt beträffande antalet inventerade trianglar i förhållande till målsättningen. En klar ökning kan noteras även i Österbotten och Uleåborg. Den negativa trenden fortsatte i Lappland, Norra Karelen och Sydöstra Finland. aktiviteten skedde i Kajanaland, Österbotten och Uleåborg medan en svag förbättring kunde noteras i flera andra regioner. Tyvärr verkar den negativa trenden fortsätta i Lappland, Norra Karelen och Sydöstra Finland. Det är ännu inte för sent för en slutspurt, eftersom Finlands viltcentrals kampanj för nya trianglar, som riktar sig till alla jaktföreningar och hundorganisationer, pågår till den 15 september. I tävlingen deltar alla nya vilttrianglar som har grundats mellan den 15 juli i fjol och den 15 september i år. Priserna lottas ut bland dem som har anmält sig till kampanjen. Varje ny triangel fungerar som en lott och kan vinna. Dessutom belönar juryn den förening eller organisation som är triangelaktivast i landet. Bland priserna finns ett stort antal prylar som donerats av Retkitukku Oy, som 6 st Alaska Light jägardräkter, Burrel Target HD? videokamera för vapen och Burrel CamDog HD? hundkamera. Triangelkampanjen utbildar och hjälper Det har grundats över 1800 vilttrianglar,vilket alltså räcker till, men av olika orsaker blir allt för många inte inventerade. Vore det möjligt att hitta nya inventerare till de avsomnade trianglarna? Finlands viltcentral har tillsammans med VFFI inlett en landsomfattande granskning av hur triangelnätverket fungerar. Viltcentralens regionkontor går igenom alla grundade och inventerade trianglar på sina respektive områden.För de trianglar som inte blivit inventerade på flera år görs en utredning av varför de inte blivit inventerade. Vid granskningen klarnar det också om det går att återuppliva trianglarna. Det är väldigt bra om en avsomnad triangel kan återföras till de inventerade trianglarnas skara eftersom vilttrianglarna är permanenta inventeringslinjer och därmed producerar de Jägaren 4 l 2013 l 13
Sakon 2013 tuotekuvasto on ilmestynyt. Tuotekuvasto också information om effekterna av förändringar i miljön. Det går också att grunda nya trianglar. Viltcentralens viltvårdsplanerare ordnar vid behov kurser och hjälper till med att återuppliva avsomnade trianglar och grunda nya. Inventering av vilttrianglar bästa intressebevakningen för jägare Vilttrianglarnas kvartssekellånga historia är en enorm talkoinsats utan motstycke.Trianglarna har avkastat en väldig mängd information om vårt skogsvilt och viltets livsmiljöer. Nu när resultaten av sommarinventeringen kan användas färska som underlag för besluten om jakttiderna har inventeringens betydelse bara ökat.Inventerarnas talkoarbete är av kolossal betydelse.Inventeringen av vilttrianglar är intressebevakning av bästa märke för jägarna. 2013 inventerade 2012 inte inventerats 2012 Hae oma kuvasto lähimmältä Sako First Class -kauppiaaltasi. Det har grundats drygt 1800 vilttrianglar. Under sommarinventeringen i fjol avverkades 821 trianglar. Kaikki Sako-kauppiaat löydät osoitteesta www.sakosuomi.fi/kauppiaat Ett mess som peppar! I mitten av juli skickar viltcentralen ett mess till dem som ansvarar för trianglarna för att inspirera dem. Vi kommer särskilt att påminna om att inventeringen har tidigarelagts. För att resultaten ska hinna med till beredningen av förordningen ska inventeringen göras tidigare än hittills. I år pågår inventeringen av vilttrianglar under perioden 27 juli-4 augusti. w w w. s a k o s u o m i . f i
VX-6 VX-6 CDS 2-12x42 ALK. ALK. ? 1.199,? 1.339,- VALAISTULLA RISTIKOLLA VX-6 CDS 1-6x24 ALK. ALK. ? 999,? 1.199,- VALAISTULLA RISTIKOLLA Xtended Twilight Lens System Leupoldin toisen sukupolven vesitiiviystekniikka Pop-Up Re-zero -säädinjärjestelmä 6x-Zoom Erittäin nopeasti tarkentuva okulaari Laaja VX-6-katselualue VX-6:n valaistulla hiusristikolla varustetuissa malleissa on erittäin kirkas FireDot?-valaistus Suomessa Leupold -tuotteilla on 30 vuoden takuu, elektroniikkatakuu 2v Ylivertainen hankauskestävyys Lyijyttömät ja arsenikittömät linssit Ristikkovaihtoehdot: Duplex, Fine Duplex ja German 4 (metrinen). Valolla olevat ristikot: FireDot Duplex, FireDot Fine Duplex ja FireDot G4 (metrinen) VXR Tämä ei ole tavallinen kiikaritähtäin. Tarkasti leikatuista ja kiillotetuista linsseistä ja kuituoptiikkaa käyttävästä valaistusjärjestelmästä, ainutlaatuisesta FireDot-hiusristikosta, kapeaan muotoon ja siisteihin, tyylikkäisiin linjoihin, VX-R erottuu kaikilla tavoilla. VX-R 3-9x40 VX-R 4-12x40 ALK. ALK. ? 719,- ? 859,- www.leupold.com Saatavana suomenkielinen Leupold ?kuvasto. Kysy lähimmältä jälleenmyyjältäsi Maahantuonti: Hjorth Urheilutukku, hinta- ja saatavuustiedot www.ase.fi, hinnat voimassa sitoumuksetta 30.10.2013 asti. L_AFi13_VX6_VXR_185x271_RZ.indd 1 Jägaren 4 05.04.13 12:41 l 2013 l 15
Arto Marjakangas, projektchef, Finlands viltcentral Det krävs kraftfulla åtgärder för sädgåsen Utkastet till förvaltningsplan för sädgåsstammen i Finland blev klar i våras och befinner sig nu på jord- och skogsbruksministeriet för finslipning. Det krävs kraftfulla och trovärdiga åtgärder för att bevara sädgåsen som ett jaktbart vilt. Till de viktigaste hör regleringen av jakten och mera kunskap om häckningsstammen och avskjutningen. Anser fabalis rossicus, det vill säga tundrasädgås. 16 l Jägaren 4 l 2013 F örvaltningsplanen färdigställdes på Finlands viltcentral under 2012-2013. Största delen av de sädgäss som häckar i Finland och som passerar Finland under flyttningen är taigasädgäss, men det totala antalet har minskat sedan 1990-talet.I hela utbredningsområdet finns det sannolikt färre än 20 000 häckande par. Tundrasädgåsens stam är däremot stor och stabil. Övergång till personlig jaktkvot Den stora dödligheten bland gåshonorna är eventuellt en av de främsta orsakerna till taigasädgåsens tillbakagång. En begränsning av jakten är det enda snabba sättet att höja de vuxna gässens överlevnadsgrad och vända utvecklingen uppåt. Vid mötena med intressegrupperna accepterade också jägarna att det är nödvändigt att begränsa jakten eftersom sädgåsen minskar.Jakten tar med all säkerhet slut om vi inte gör någonting alls. Vid fördelningen av de begränsade jaktmöjligheterna prioriteras häckningsområden där det inte går att jaga andra gäss.Dessutom bildar Sydöstra Finland ett eget specialområde. Majoriteten av de sädgäss som påträffas i Sydöstra Finland i slutet av september och i oktober är tundrasädgäss som utan svårighet tål jakt. Vid regleringen av jakten övergår vi till en personlig jaktkvot och anmälningsskyldighet vid fällning. Dagens uppskattningar av sädgåsuttaget och den geografiska fördelningen är osäkra på grund av materialets knapphet. Ett system med kvoter innebär ett minskat behov av att reglera jakttiderna.På den här punk-
Taiga- eller tundrasädgås? Taigasädgåsen och tundrasädgåsen är underarter av sädgås. Skillnaderna mellan dem i kroppsbyggnad och färg är relativa, vilket betyder att det krävs erfarenhet för att identifiera dem. På jakt är det i regel omöjligt att skilja dem åt. En ung Anser fabalis fabalis, det vill säga en taigasädgås. ten ska det utredas om det går att prioritera de jägare som har deltagit i inventeringarna av sädgäss när jaktkvoterna fördelas. Begränsningarna av jakttiderna fortsätter under en övergångsperiod och jägarna instrueras att följa en kvot på en gås per man. Senast här står det klart att taigasädgåsen inte tål effektiv jakt. Häckningsstammen under lupp För att kunna förvalta sädgåsstammen och reglera jakten behöver vi också bättre information om häckningsstammen och produktionen av ungar.Storleken på den häckande stammen i vårt land uppskattas med en parräkning som görs på våren, där jägare, fågelskådare, viltforskningen och Finlands viltcentral samarbetar. Inventeringarna kan fördelas på tre år i följd och upprepas vid behov. Paren räknas på våren och kullarna på sensommaren, precis som vi gör vid inventeringarna av sjöfåglar. År 2011 inledde viltforskningen ett projekt där forskarna följer med gäss som försetts med satellitsändare på häckningsmyrarna. Projektet har avkastat ny och intressant information om sädgåsens ruggningsflyttning till Ryssland (se Jägaren 1/2013). För populationsforskningen är det avgörande viktigt att få uppdaterad information om den årliga överlevnadsgraden för gäss i olika åldrar. Med sändarbaserad forskning lyckas detta inte riktigt eftersom antalet individer med sändare tenderar att bli minimalt på grund av metodens höga kostnader. Ringmärkning är ett billigt sätt att skaffa sig information om överlevnaden och därför ska vi satsa på halsringmärkningen av gäss och observerandet av ringmärkta gäss. Vi ska fortsätta samla in vingprover för att bestämma åldersfördelningen hos de fällda fåglarna, men underarternas andelar ska vi börja vi bestämma utifrån fotografier av de fällda individerna. Det ska göras upp anvisningar för jägarna hur de ska fotografera huvudet på fällda gäss. För insamlingen av informationen om de fällda gässen och inskickandet av fotografierna ska det utvecklas ett elektroniskt system. Skötsel och iståndsättning av livsmiljöer Vid skötseln av viltets livsmiljöer blir effekterna i allmänhet inte synliga förrän efter flera år, men sträcker sig i gengäld över en lång tid. Till de största förändringarna i sädgåsens livsmiljö hör dikningarna av sumpskogar som omger häckningsmyrar och numera iståndsättningsdikningar. Ett sätt att undvika iståndsättningsdikningar är att lämna kvar ett så stort antal träd att avdunstningen från dem åstadkommer en tillräcklig dräneringseffekt. Vid översynen av anvisningarna och rekommendationerna för skogsskötseln ska hänsyn tas till sädgåsens krav på sin livsmiljö. Det effektivaste sättet att sköta häckningsmiljöer är att återställa skogsbruksmässigt olönsamma dikade våtmarker.För statliga och privata ekonomiskogar och skyddsområden planeras ett storskaligt projekt för att återställa utdikade våtmarker, vilket innebär att den areal våtmarker som återställs varje år skulle bli mångfalt större än den är i dag. Utredningen av vilka iståndsättningsobjekt som passar sädgåsen bäst kan göras samtidigt som gässen inventeras. I sädgåsens häckningsområden ska torvproduktionen styras till våtmarker som inte längre är i naturtillstånd. För viktiga Tundrasädgåsen är aningen mindre än taigasädgåsen och har en kortare och tjockare hals. Dessutom är tundrasädgåsens huvud aningen större, rundare och mörkare. Tundrasädgåsen ger således ett bastantare helhetsintryck än taigasädgåsen. I regel har tundrasädgåsens svarta näbb bara ett smalt orange band medan taigasädgåsens näbb oftast är mera orange än svart. Att identifiera de två underarterna enbart utifrån näbbens färg är dock vanskligt eftersom somliga taigasädgäss inte har mer än ett smalt orange band på näbben som en typisk tundrasädgås. Det finns dock en skillnad i näbbens konstruktion; tundrasädgåsens näbb är smalare och tjockare vid roten än taigasädgåsens näbb. platser där gässen vilar under flyttningen rekommenderas att växttäcket ska bevaras ända till våren och naturvårdsåkrar och skyddszoner anläggas. Små rovdjur som räv, mårdhund och mink är ofta ute efter vuxna sädgäss,ägg och ungar. Kampanjerna med effektiverad jakt efter små rovdjur koncentreras till de värdefullaste häckningsområdena och vi försöker engagera miljömyndigheterna i kampanjerna. Inom jägarkåren finns en seglivad uppfattning att sångsvanarna, som har blivit fler, försvagar sädgåsens produktion av ungar och att sångsvanen därför är den främsta orsaken till att gässen minskar. Men andelen ungar i sädgässens vilande flyttflockar har inte minskat. Också internationellt Finland arbetar också för en internationell förvaltning av taigasädgåsen. På finskt initiativ bereds en internationell förvaltningsplan för arten där parterna avtalar om jakt och stödåtgärder. Det är tänkt att planen ska stå modell för förvaltningsplanerna för de övriga jaktbara sjöfåglar i Europa som minskar.. Jägaren 4 l 2013 l 17
Antti Piironen, viltvårdsplanerare, Finlands viltcentral, Nyland Från havet till inlandet Den här sommaren inleddes ett försök med utsättning av grågäss som enligt planerna ska pågå i fem år. Gäss som har fångats in på Karlö ska flyttas till Maaninka i Norra Savolax. Syftet med försöket är att snabba upp artens expansion till inlandet. S Honungar viktiga När gässen blir könsmogna parar de sig i övervintringsområdena och de nya paren flyttar Janne Kuusisto yftet med utsättningsförsöket som inleddes i början av sommaren är att skapa en grågåspopulation som förökar sig vid sjöarna i Norra Savolax. Utsättningarna görs genom att man på Karlö fångar in frilevande gäss som hör till landets grågåsstam och flyttar dem till Maaninka. Fåglarna som flyttas är ungar som fötts i våras och deras mödrar. Vi hoppas att ungarna präglas på sin nya omgivning och att somliga av dem ska återvända till Maaninka för att häcka. Grågåsen heter på finska ?havsgås?,men är namnet till trots inte en art som lever enbart vid havet.I större delen av Europa häckar den i stort antal i inlandet. I vårt land häckar grågåsen på några få undantag när enbart vid havskusten trots att det i tusen sjöars land finns ett nästan obegränsat utbud på lämpliga livsmiljöer. Det har satts ut grågås i vårt land förut. Såvitt känt gjordes de första utsättningarna redan på 1950-talet och på 1980-talet flyttades gäss uppenbarligen med framgång från sina kärnområden till andra skärgårdstrakter. Såvitt känt gjordes den enda utsättningen i inlandet i början av 2000-talet då grågäss som fångats som ungar och fötts upp i hägn tills de var flygga flyttades till Ule träsk. En del av ungarna växte upp i hägnet utan mödrar och en del fick en tamgås till surrogatmamma. Resultatet av utsättningen blev dock rätt klent. Det var några tiotal fåglar som sattes ut och rätt få observationer har gjorts av dem sedan dess. I detta nu är det troligen inte mer än ett eller två par grågäss som häckar vid Ule träsk. Troligen lärde sig ungarna, som var uppfödda i hägn och sattes ut i Ule träsk utan sina biologiska mödrar,aldrig att vara tillräckligt försiktiga och dog efter utsättningen. Forskarna har tagit lärdom av de tidigare utsättningarna och använder nu frilevande ungar med sina mödrar, och de släpps ut i naturen så fort som möjligt. På det viset hinner de inte bli tama utan bevarar sin naturliga skygghet, och mödrarna kan skydda sina ungar medan de är små. Det stora flertalet av fåglarna som skulle sättas ut fångades med raketnät. Metoden har tidigare använts av bland annat sädgåsforskare. 18 l Jägaren 4 l 2013 Antti Piironen - Grågäss flyttas från Bottenviken till Norra Savolax på våren till trakten där honan föddes för att häcka.Det betyder att de hanungar som sattes ut i Maaninka inte häckar där de sattes ut,utan följer med makan till hennes födelsetrakter sedan de parat sig.De unga honorna utser alltså i övervintringsområdet en make och återvänder med honom till Savolax för att häcka. De infångade honorna flyttar i år tillsammans med sina avkomlingar till övervintringsområdena och återvänder sannolikt nästa sommar till Karlö för att häcka. Skapandet av en grågåsstam i Norra Savolax hänger således i hög grad på de utsatta ungarna av honkön. Om utsättningsprojektet framskrider planenligt flyttas under projekttiden högst några tiotal honungar till Maaninka. Det hänger således på ett rätt litet antal fåglar om beståndet ska rota sig. Utöver samarbetet mellan jägarna och viltförvaltningen behöver vi också tur för att ungarna ska förbli i livet ända tills de blivit könsmogna. Grågässen häckar i regel första gången under sin tredje sommar, vilket betyder att det finns hopp om att under projekttiden få se häckande grågäss i Norra Savolax. Det stora flertalet av de fåglar som ska sättas ut fångades in med raketnät. Metoden har också tidigare använts av bland annat sädgås-
forskare. Man använder ett nät som är cirka 15 meter brett och 20 meter långt, och som samlas till en lång ?korv? och läggs på marken. I nätets övre teln fästs tyngder med korta snören och gässen lockas med mat att landa framför det gillrade nätet. När gässen befinner sig där man vill ha dem avfyras tyngderna. De flyger över fåglarna och drar nätet med sig över gässen. Fåglarna lösgörs varsamt från nätet och sätts i papplådor för transporten. I Maaninka samlades kullarna och fåglarna släpptes fria kullvis för att mödrarna från första början ska hålla ihop med sina ungar. Grågåsen har potential Även om grågåsen håller på och sprider sig till inlandet på naturlig väg känner vi i detta nu inte till mer än en handfull häckande par där. Eftersom grågåsen är ortstrogen till sin natur går expansionen inte särskilt fort. Därtill kommer att det hårda jakttrycket bromsar utvidgningen av utbredningsområdet till inlandet. Där skulle en nästan obegränsad livsmiljö stå till artens förfogande och där finns knappt alls några rovdjur som skulle jaga dem effektivt.Med inskränkningar av jakten och utsättningar vore det möjligt att etablera en livskraftig grågåsstam i stora delar av södra Finland och vi skulle kunna skapa fina jaktmöjligheter höst efter höst. En grågåsstam som har skapats genom utsättningar kan tack vare sina resurser växa hastigt bara vi låter gässen föröka sig i fred. Tillväxten hos gåspopulationen i inlandet kan få ytterligare skjuts av grågäss som är födda på annan ort, men som i övervintringsområdena slår sig ihop med de utsatta gässen och följer med dem till inlandet för att häcka. Det här fenomenet utgör en av förklaringarna till att bestånden av vitkindad gås i huvudstadsregionen har vuxit så fort och det samma är möjligt även för grågåsens del. Runt om i landet är gässen ett mycket uppskattat och eftertraktat vilt, vilket betyder att en utvidgning av grågåsens utbredningsområde kunde innebära ett utmärkt komplement till den jaktbara faunan i inlandet.Dessutom har saken en aspekt till. I detta nu är sädgåsen den enda jaktbara gåsarten inte bara i norra Finland utan också i stora delar av södra Finland. Om vi kan skapa häckande grågåsbestånd i inlandet skulle det ge oss en jaktbar gåsart till på fälten och fågelvattnen, vilket skulle bidra till att lindra jakttrycket mot de krympande bestånden av sädgås. ås och Kontrollera jakttiden för sädg grågås på www.riista.fI Jord- och skogsbruksministeriet informerar: Jakten efter sädgås och grågås kommer att begränsas Sädgåsstammen har krympt under de senaste decennierna och därför kommer jakten efter sädgås att begränsas i hela landet under jaktåret som börjar. Jord- och skogsbruksministeriet har skickat förslaget till förordning på utlåtanderunda och föreslår att inledningen på sädgåsjakten flyttas till senare datum. Jakten ska inledas stegvis i olika delar av landet under perioden 1.9 till 10.10. Syftet med förslaget till förordning är att minska på det jakttryck som sädgåsen är utsatt för både i häckningsområdena och på rastplatserna under flyttningen. I häckningsområdena i norra Lappland ska jakten börja tidigare än i fjol medan säsongstarten senareläggs i landets mellersta och södra delar. För grågåsens del föreslås ett treårigt jaktförbud i inlandet för att stammen ska repa sig och utvidga sitt utbredningsområde. Jakten börjar på olika tider i olika delar av landet Enligt förslaget ska jakten börja den första september i norra Lappland. Till det här området räknas följande kommuner i landskapet Lappland: Enontekis, Enare, Kittilä, Muonio, Pelkosenniemi, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki. I häckningsområdet mellan södra Lappland och Norra Karelen börjar jakten den 10 september. Till det här området hänförs landskapen Kajanaland och Lappland, förutom kommunerna Enontekis, Enare, Kittilä, Muonio, Pelkosenniemi, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki. Till landskapet Norra Österbotten räknas kommunerna Kuusamo, Uleåborg, Pudasjärvi och Taivalkoski; till landskapet Norra Karelen räknas kommunerna Ilomants, Juuka, Lieksa, Nurmes och Valtimo. I sydöstra Finland börjar jakten efter sädgås den första oktober. Till det här området räknas Villmanstrands kommun i landskapet Södra Karelen, landskapet Kymmenedalen, Orimattila kommun i landskapet Päijänne-Tavastland samt landskapet Nyland med kommunerna Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Borgå och Pukkila. I övriga delar av landet börjar jakten efter sädgås enligt förslaget den 10 oktober. Med hållbar jakt som mål För grågåsens del bygger förslaget på det förslag som Finlands viltcentral har gett till jord- och skogsbruksministeriet. Enligt förordningen ska jakten efter grågås förbjudas för tre år i landskapen Södra Karelen, Södra Savolax, Kajanaland, Egentliga Tavastland, Mellersta Finland, Birkaland, Norra Karelen, Norra Savolax och Päijänne-Tavastland. I landskapet Södra Österbotten förbjuds jakten i kommunerna Alajärvi, Alavus, Evijärvi, Kuortane, Lappajärvi, Soini, Vimpeli och Ähtäri; i landskapet Mellersta Österbotten i kommunerna Halsua, Lestijärvi, Perho och Veteli; i hela landskapet Lappland utom i kommunerna Kemi, Keminmaa, Torneå och Simo; i landskapet Kymmenedalen i kommunerna Itis och Kouvola; och i landskapet Norra Österbotten i kommunerna Haapajärvi, Haapavesi, Kuusamo, Kärsämäki, Nivala, Pudasjärvi, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Reisjärvi, Siikalatva, Utajärvi och Taivalkoski. Med förordningen försäkrar sig ministeriet om att jakten bedrivs i enlighet med det hållbara nyttjandets princip, som det är stadgat i jaktlagen. Innan förordningen utfärdas ska ministeriet höra de jaktvårdsföreningar som berörs av det föreslagna jaktförbudet. För det här ändamålet ordnar Finlands viltcentral en enkät på nätet där jaktvårdsföreningarna kan ge sina utlåtanden i elektronisk form. Jägaren 4 l 2013 l 19
PANTOJEN VERTAILUTALUKKO Paikannusherkkyys* Akun kesto GSM-kuuluvuus** Käyttökulut G500fi 2013 ????? G400fi 2013 ????? G500 2013 G500 G400i G400 GPS + GLONASS GPS + GLONASS ???? ???? ???? ?? ????? ???? ???? ??? ??? ?? ????? ??? ????? ????? ??? ??? ????? ????? ????? ?? ?? ?? ei ei ei ei 2013-pantaohjelma OK OK OK Trackerhuollosta*** Koirapilli OK ei OK Trackerhuollosta***