• 4 / 2009 Mufflonfåret ­ 70 år i Finland Förkovra dina artbestämningsfärdigheter! Ordförande Tauno Partanen: Förändring örändring öppnar möjligheter ö Jaakko Kolmonen: Utnyttja viltet i sin helhet Håll huvudet kallt björnjägare!
• Gästskribenten: Om vikten av artbestämning Ornitologerna kritiserar ofta andjägarnas artbestämningsförmåga och påstår att en del jägare artbestämmer fåglarna först med bytet i handen ­ om ens då. Förtroendeklyftan utgår från svårigheten med artbestämning. Att artbestämma sjöfåglar och gäss på hösten är svårt. I jämförelse därmed anses den del av jägarexamen som mäter artbestämningsförmågan vara barnsligt enkel. Den mäter inte beredskapen för sjöfågeljakt. Skymningsjakten utgör en del av artbestämningsdiskussionen. Ornitologerna har hört att andjakten allmänt fortsätter så sent i allt dunklare skymning att de anser att det inte mera är möjligt då att artbestämma fåglarna. Jägaren bör vara säker på att den överflygande fågeln, som avtecknar sig svart mot himlen, inte är t.ex. en snatterand, skedand, bläsgås eller salskrake. Om artbestämningen inte lyckas bör man ge upp. Kvällssträcket får fortsätta, jakten inte. Finns det fog för misstanken? Finns det bland andjägarna utövare med bristfälliga färdigheter för artbestämningens del? Eller ännu värre, jägare för vilka det är egalt om det är silhuetten av en sädgås eller en bläsgås som avtecknar sig mot kvällshimlen bakom siktet? Viltstatistiken stöder ornitologernas misstankar. Enligt den statistik som grundar sig på jägarnas egna meddelanden har det genomsnittliga årliga bytet av årta under de senaste åren uppgått till 16 500 fåglar. Det här är en omöjlighet. Det verkliga bytet av årta kan inte vara mer än en bråkdel av det ovannämnda. Det enligt jägarnas meddelanden dramatiskt decimerade beståndet av årta beskattas årligen i en omfattning som är många gånger större än häckningsbeståndet i Finland. Ibland nedvärderas artbestämningens betydelse i "gubbarnas prat". Det är riktigt att bytet med stor sannolikhet är ett fågelvilt, om jägaren ens har kunnat artbestämma objektet som en andfågel. Det är också riktigt att det kan förekomma fridlysta andfågelarter på alla jaktområden för andfågeljakt. Risken för att en fridlyst art ska skjutas finns således alltid och goda artbestämningsfärdigheter är sålunda nödvändiga. Risken är särskilt stor för gässens del. Under de senaste åren har det skett enorma förändringar i arternas förekomst. I en stor del av landet är det därför sannolikare att jägaren möter en fridlyst gåsart under jaktsäsongen än en viltgåsart. Jakt av misstag på fjällgås eller annan hotad art får inte ske. Utöver att det är fråga om ett naturskyddsbrott som leder till sanktioner på upp till flera tusen euro är det också fråga om en hotad arts framtid. Enligt min åsikt hör det till jägarens "yrkesstolthet" att försäkra sig om att inte ett sådant misstag sker för egen del. Enda sättet att säkerställa detta är att öva sig i artbestämning och behärska sig alltid när man inte är säker på artbestämningen. Den rätt jaktkortet ger att jaga är en otrolig rätt. Det är ett tillstånd att döda - "license to kill". Enligt min åsikt är innehavarna av tillståndet skyldiga att visa att kritikerna har fel. En modernisering av jägarexamen och orts- och datumrelaterade tidsgränser för skymningsjakt som i Sverige skulle minimera kritiken. I jägarexamen borde förmågan att artbestämma sjöfåglar mätas med växlande korta videosnuttar eller fotografier av andfåglar i höstdräkt ­ simulerande jaktsituationen. Jaktkortet borde delas upp i däggdjurskort, sjöfågelkort, hönsfågelkort osv. För att få kortet i respektive grupp borde kandidaten visa såväl artbestämningsfärdighet i artgruppen som jaktfärdighet. Skulle du vara redo att låta testa dina egna artbestämningsfärdigheter och därigenom tysta ornitologernas kritik? G Gästskribenten är fågelskyddschef vid BirdLife Finland rf Teemu Lehtiniemi Vad tycker du? Borde det ­ givetvis med undantag för naturreservat ­ vara tillåtet att jaga inom naturskyddsområden? Borde det vara tillåtet att jaga inom de områden som ingår i skyddsnätverket Natura 2000, såsom det utlovades med statsmaktens mun när inrättandet av Natura startade? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 4 / 2009 Gästskribenten är en ny spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
• Innehåll N:o 4 10.07.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 14.09.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Jari Pigg (ordf) Juha Immonen (vordf) Bror Blusi Klaus Ekman Visa Eronen Ilkka Eskola (Hansaprint) Mikaela Miekanmaa (JSM) Juha Mäkinen (Forststyrelsen) Maria Nikunlaakso Vesa Ruusila (VFFI) Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2009/ JÄG09_03 Pärmfoto: Mikael Wikström sida 20 Björnar mitt i bebyggelsen ­ metoder för problemförebyggande och -lösning sida 42 Insamlingen av sjöfågelvingar gav värdefull kunskap sida 82 Rådjur och vitsvansvilt följs upp med satellitband sida 48 Lintulahdet Life ­ bredd på skötseln ger fler våtmarksfåglar sida 72 Uppfödning och utsättning del av rapphönsbeståndets förvaltning 51 Ålandsnytt 52 Eftersöket är en väsentlig del av handräckningen vid högviltsincidenter 56 Mufflonfåret ­ 70 år i Finland 60 Varför vilttrianglar? 64 Med Eki på vandring: På villovägar 68 Dags för jägaren att börja motionera, del III: Finslipa jaktformen 72 Uppfödning och utsättning del av rapphönsbeståndets förvaltning 78 Satu Tuomisto: Jakt passar också för kvinnor 82 Rådjur och vitsvansvilt följs upp med satellitband 84 Konsten att locka sjöfågel ­ säg det på ändernas språk! 86 En jaktgäst från utlandet ­ tips för värden 88 Jaakko Kolmonen: Utnyttja viltet i sin helhet 92 Jägarorganisationen meddelar 96 Adresser 97 Affärer Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 2 Gästskribenten: Om vikten av artbestämning 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren: Med eftertanke mot den kommande hösten ... 6 Representantmötet samlades på Aulanko ­ Tauno Partanen valdes till ordförande 10 Ordförandens spalt: Förändring öppnar möjligheter 11 Forskarperspektivet: Den tionde pärlan är hittad! 12 Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy presenterar: En gratis terrängnavigator åt alla jägare! 16 Håll huvudet kallt på björnjakten 20 Björnar mitt i bebyggelsen ­ metoder för problemförebyggande och -lösning 24 Stora rovdjurs död undersöks 34 Artbestämning av änder i höstdräkt, del 1 42 Insamlingen av sjöfågelvingar gav värdefull kunskap 48 Lintulahdet Life ­ bredd på skötseln ger fler våtmarksfåglar Jägaren 4 / 2009 3
• Vildmarkskalender JULI Text och bild: Eerikki Rundgren Efter midsommaren börjar sommaren på allvar. I juli följer värmeböljorna och regnen på varandra. Värmerekordet i vårt land uppmättes i Åbo den nionde juli 1914 då kvicksilvret steg till +35,9 grader Celsius. Det är också i juli månad som de största regnmängderna har uppmätts, både per dygn och för en hel månad. Kniven är för varje jägare det viktigaste redskapet och någonting att vara stolt över. En bra täljkniv sitter som klistrad i näven på jägaren. Bredden på dennes hand brukar betraktas som ett lämpligt mått på bladets längd. Med en sådan kniv täljer man behändigt till tände och en hel del annat smått och gott. Korteniemi traditionsgård hör till de populäraste sevärdheterna i Liesjärvi nationalpark. Vid olika evenemang får folk tillfälle att uppleva vardagen på gården och har möjligheter att delta i olika arbeten. Lördagen den 11 juli slås höet på Korteniemi och sätts på stör för att torka. Det stora flertalet av våra dagfjärilar flyger mitt på sommaren. Ju varmare väder, desto livligare flyger fjärilarna. När det regnar håller de sig på marken. Mest fjärilar påträffar man på blomsterängar och i skogsbryn. Förändringarna i lantbruksmiljön och dikandet av våtmarker har gjort många fjärilsarter sällsyntare. Den svavelgula höfjärilen trivs på myrar, som artens finska namn suokeltaperhonen berättar. Larven lever främst på odon men äter också blåbär. Den här ståtliga fjärilen är lätt att bomma om man glömmer bort att ta en tur ut på kärret i juli. Fjärilarna på bilden parar sig i Koivusuo naturreservat i Ilomants. AUGUSTI Jaktsäsongen inleds den tionde augusti med duvjakten. I vårt land förekommer fem duvarter av vilka bara ringduvan är jaktbar. Arten har blivit vanligare och på sina håll har detta inneburit ökade skador på lantbruket. Med av jaktvårdsdistriktet beviljat tillstånd får ringduvor skjutas för att förebygga skador. Knivar som belönades med pris på årets FM-tävlingar i Fiskars kan beundras på jaktmuseet i Riihimäki. Knivmästarnas arbeten är utställda ända till slutet av augusti. Det populära evenemanget om böcker och vapen (Ase ja kirja) går av stapeln söndagen den 23 augusti på jaktmuseet mellan klockan 10 och 15. Feedback från gästskribentspalten Borde man få jaga inom skyddsområden, givetvis med undantag för naturreservat? Borde man få jaga i områden som ingår i skyddsområdesnätverket Natura 2000, såsom det utfästes med statsmaktens mun vid starten för Natura? Läsaråsikter om den gästskribentfråga som ställdes i senaste nummer av Jägaren: I Visst borde man få jaga. I Naturskydds- och Naturaområden bör utan vidare fredas för alla slag av jakt. Ju mångsidigare det naturliga biosamhälle är som uppstår i naturskyddsområden, dess starkare egenskaper och överlevnadsförmåga har också bestånden av skogsfågel. Områdena ifråga fungerar som s.k. urkläckerier från vilka särskilt fåglarna söker sig ut för att bilda egna revir när populationen blir större. På det viset ökar antalet även inom vidare områden. I När det en gång har lovats att jakten bevaras ska löftena hållas. Annars lider hela naturskyddets trovärdighet. Borde man få jaga inom skyddsområden, givetvis med undantag för naturreservat? ja 75 % nej 25 % Det gäller för jägarna att bemanna passen i skydd av gryningsdunklet före duvornas morgonsträck. Augusti månads klara morgnar och varma kvällar är idealiska för jakten även om duvjakten pågår ända till slutet av oktober. Eftermiddagens timmar innan kvällssträcket kan med fördel användas till gemytlig samvaro och tillvaratagandet av de fällda fåglarna. Läsarnas kommentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 4 / 2009
• Ledaren Jari Pigg verksamhetsledare Med eftertanke mot den kommande hösten... Hönsfåglarnas belägenhet ser ut att bli relativt anspråkslös för den kommande höstens del. Redan för ett år sedan misslyckades häckningen i många delar av landet och fågelbestånden bestod i det närmaste enbart av så kallade gamla fåglar ­ de värdefullaste individerna som helst ska sparas. Den gångna sommaren var igen i stora delar av landet kall och blöt under just den tid då kullarna kläcktes. Bland jägarna var man bekymrad över hur de små kycklingarna ska klara sig ­ eller rättare sagt över avsaknaden av möjligheter för dem att överleva. Många jaktvårdsdistrikt har efter moget övervägande fattat beslutet att förkorta höstens hönsfågeljakt. Efter att resultaten från tringelinventeringarna börjar bli klara i augusti är det skäl att ytterligare överväga en finkalibrering av jakten. Det är all orsak att inventera trianglarna just nu när det behövs noggranna och tillförlitliga fakta. Därefter kan jaktföreningarna fatta besluten om sina hönsfågelkvoter och begränsningar utgående från inventeringsresultaten och kompletterande lokala observationer och inte enbart på "känn". Hönsfågeljägarna har också tidigare upplevt svackor med bekymmer. T.ex. dalripan i norra Finland har under de gångna decennierna gått igenom motsvarande vågdalar många gånger. Fågelbestånden repar sig nog igen efter sina bottennoteringar bara förhållandena åter blir gynnsammare, men för jägarnas del är det skäl att inte fördjupa svackan utan handla tvärtom. Ändringen av naturvårdslagen behandlas i riksdagen under höstsessionen. I praktiken är avsikten att förbjuda jakt i mera täckande grad än tidigare och inom fler områden. Redan tidigare har jag sagt att tillåtandet av älgdrev inte har nånting med tillåtande av jakt att göra, och jag är fortsättningsvis av samma åsikt. Det är annars säreget att det för många år sedan sades att Natura-programmet representerar en alldeles ny praxis inom naturvården och att man inom Natura-områden begränsar bara aktiviteter som kan äventyra den livsmiljö eller naturtyp som är föremål för skyddet. Så här kunde man täckande inrymma många slags områden i programmet. Därefter sades och skrevs det att eventuella begränsningar av jakten skräddarsys områdesrelaterat och lokalt samt anpassande olika mål till varandra. Och att jakten begränsas bara till den del det är behövligt. Det väcker därför förundran att man efter att ha fått något slags godkännande av ett Natura-område för att skydda t.ex. en växtart eller ett silikatberg eller en trädbevuxen myr nu föreslår för riksdagen en lagändring, som innnebär att man med stöd av den behändigt med ett enda beslut kan förbjuda jakten på tiotals och hundratals dylika skyddsområden, för att inom dessa områden "skydda naturen och ekosystemen i sin helhet", och därför kan inte jakt bedrivas inom dem. På folkmål finns det många färgstarka termer för motsvarande verksamhetsformer, men de behöver knappast uppräknas här. I ändringsförslaget föreslås även en praktisk möjlighet att utvidga skyddsområden på gamla statliga marker med enbart en lantmäteriförrättning utan den idag fordrade föörfattningsberedningen. Så här kan man få skyddet att omfatta än fler hektar, visserligen utan särskilda naturvärden, eftersom statens marker redan i många repriser har inventerats för skyddsbehovens del. Även inom dessa områden kommer jaktförbudet att träda i kraft när det inrättade områdets fredningsbestämmelser utvidgas att omfatta även tilläggsområdet. Ett sakligt naturskydd är enligt jägarnas åsikt en god sak, men frågan är om de i vårt land använda medlen för skyddet börjar bli föråldrade; är de fortfarande korrekta, sakliga, relevanta och berättigade? Nyttjandet av förnybara naturresurser enligt principen för hållbart nyttjande har ute i världen uttryckligen setts som ett sätt att realisera ett riktigt naturskydd. G PS. Fågelskyddschefen Teemu Lehtiniemi på BirdLife Finland frågar i spalten Gästskribenten berättigat hur det är med jägarnas artbestämningsfärdigheter. Är dina artbestämningsfärdigheter up to date? För alla jägare lönar det sig att t.ex. studera närmare Jari Peltomäkis omfattande artikel om artbestämning av änder i höstdräkt i det här numret av Jägaren. På vår webbsajt www.riista.fi hittar du också högklassigt artbestämningsmaterial om såväl våra gäss som andfåglar (avsnittet om änder publiceras före jaktens början). Från vårt lager kan du beställa den av Jari Peltomäki skrivna och illustrerade Fågelguiden för jägare. I den beskrivs uttryckligen fågelvilt i höstdräkt och artbestämning av detta. Efter att ha fördjupat dig i nämnda material kan du svara med gott samvete på Teemu Lehtiniemis utmaning! Jägaren 4 / 2009 5
• Representantmötet samlades på Aulanko Tauno Partanen valdes till ordförande Jägarnas Centralorganisations representantmöte samlades på Aulanko i Tavastehus. På denna traditionsrika plats fördes en omfattande diskussion om hela jägarorganisationens framtid. Eftersom också hela styrelsen var i tur att avgå kunde en viss spänning iakttas. mandatperiod, så det gällde också att välja ny ordförande för organisationen. Livlig diskussion om evalueringen Utgående från inledningsanföranden som hölls av JSM:s Sami Niemi och Talent Partners Jari Lindqvist uppstod en livlig diskussion om utvärderingen av jägarorganisationen. Mötesdeltagarna underströk i flera repriser tryggandet av jaktvårdsföreningarnas verksamhetsförutsättningar och talkoarbetets betydelse i viltförvaltningens administration. Talkoarbetet och dess betydelse hade förstås betonats redan i samband med presentationen av evalueringsrapporten. Det hölls också en paneldiskussion om temat. Även under den framgick behovet av att gå med i förnyelsprocessen mycket tydligt. Jaktchefen i Uleåborg, Keijo Kapiainen, redogjorde förtjänstfullt för tillämpningen av en ändring av jaktförordningen ifjol som överförde beviljandet av licenser för borttagande av skaderovdjur till jaktvårdsdistrikten. Processen har enligt Kapiaisen sysselsatt distrikten mer än väntat och även gett feedback. Sammanfattningsvis konstaterade man att jaktvårdsdistrikten fått ett mycket gott vitsord för sin verksamhet. Ministerns hälsningar sporrade Vid supén på kvällen var också minister SirkkaLiisa Anttila, som ansvarar för jaktfrågorna, till deltagarnas glädje närvarande. I sitt tal sporrade hon jägarorganisationen att delta i förnyelsearbetet och lovordade den positiva respons processen redan hittills erhållit. Ett särskilt tack riktade minister Anttila till avgående ordföranden, ödemarksrådet Simo Syrilä, för hans långvariga arbete den finländska jakten till fromma. Vid supén premierades också Jaktjournalisten 2008. Den här gången tillföll utmärkelsen Juha Raippalinna, en redaktör som gått den långa vägen och även själv är ivrig jägare. Sitt livsverk har han utfört vid Finska notisbyrån (FNB). Raippalinna var under flera decennier jaktens viktigaste länk till mediefältet. Tack för det! Ordföranden Syrilä dekorerades med Jägarnas Centralorganisations högsta utmärkelsetecken storförtjänsttecknet, som samtidigt kan innehas av högst 30 levande personer. Även långvarige styrelsemedlemmen, MTK:s Olavi Peltola premierades för förtjänstfull verksamhet. Han erhöll JCO:s förtjänsttecken i guld. R epresentantmötet hölls den här gången på Aulanko i södra Tavastland. Mötet förmodades bli intressant, för programmet dagen innan var fullt av föredrag och paneldiskussioner med anknytning till evalueringen och utvecklingen av jägarorganisationen. Och man väntade ju också på valet av en ny styrelse. Ordföranden Simo Syrilä hade i god tid meddelat att han inte mera står till disposition för en ny Den nya ordföranden för Jägarnas Centralorganisation blomsterhyllades såfort valet fastställts. Ny ordförande Det egentliga representantmötet på söndagen förlöpte elegant under ordförandeskap av Södra Tavastlands jaktvårdsdistrikts nya ordförande Hannu S. Laine. Till de intressantaste ögonblicken under mötet hörde valet av ny ordförande. Endast ett förslag till denna post förelåg, ordföranden för Norra Savolax jaktvårdsdistrikt, forstmästare Tauno Partanen. Han valdes också enhälligt till uppgiften. Den nyvalda ordföranden konstaterade att hans kommande arbetsfält är fyllt av utmaningar. - Verksamhetskulturen inom JCO har präglats av att ordförandens roll har varit synnerligen markerad. Eftersom jag själv ännu är med i arbetslivet anser jag att den här modellen för verksamheten måste ändras i någon mån och ansvaret fördelas klarare mellan samtliga styrelsemedlemmar. Ordförandens roll i en organisation som vår måste med tanke på arbetsmängden vara sådan att också personer som är ute i arbetslivet kan sköta uppgiften. Vi har i vår styrelse ett utmärkt kunnande inom olika områden som det är skäl att utnyttja effektivare, underströk Partanen. Den nya ordföranden lyfte fram förnyelseprocessen såsom den viktigaste utmaningen inom den närmaste framtiden. 6 Jägaren 4 / 2009
• Under panelen fördes en livlig diskussion om evalueringen av jägarorganisationen och behovet av en förnyelse av viltförvaltningen. I panelen deltog ordförande Simo Syrilä, styrelsesuppleanten Einari Kapiainen från Kymmene, jaktchef Reijo Orava från Nylands jaktvårdsdistrikt, kommunikationschef Klaus Ekman från JCO, Veikko Seuna från huvudstadsregionens jägarbyrå och konsultative tjänstemannen Sami Niemi från JSM. Panelens åsikter var synnerligen samstämmiga. Jord- och skogsbruksminister Sirkka-Liisa Anttila framförde statsmaktens hälsningar till mötet och tackade avgående ordföranden, ödemarksrådet Simo Syrilä för hans arbete den finländska jakten till fromma. - Jägarorganisationens viktigaste operativa resurs är organisationens kunniga, yrkesskickliga och motiverade personal. Framöver bör dennas arbetsinsats kunna organiseras bättre än tidigare till gemensamt gagn för vilthushållningen. Inom personalen finns det en avsevärd mängd knowhow, som bör kunna utnyttjas effektivare i hela landet. Därtill bör de små enheternas, exempelvis jaktvårdsdistriktens, sårbarhet vid ordnande av vikariat och i sjukdomsfall kunna lösas så att servicenivån hålls intakt, framhöll Partanen. - En av de väsentligaste utmaningarna är givetvis omsättningen av den offentliga viltkoncernens strategiska linjedragningar i praktiken i den lagstadgade organisationens verksamhet. Tidsmässigt kom strategiprocessen in i bilden vid en utmärkt tidpunkt och ger nya möjligheter att föra vilthushållningen framåt. - Den närmaste tidens största utmaning är att föra den inledda förändringsprocessen lyckligt i hamn. Centralt är att säkerställa fältets bindning även i fortsättningen. Organisationsmodellen må sedan bli vilken som helst, men element vilkas position vi inte har råd att äventyra är en förtroendemannaförvaltning och personal som arbetar för samma mål samt det talkoarbete som utförs på fältet, varnade Tauno Partanen. "Jaktens kontinuitet och ställning bör säkras" Ordförande Partanen underströk också säkerställandet av jaktens kontinuitet. - Också säkrandet av jaktens kontinuitet och ställning är en av de största utmaningarna. Hotbilder finns av många slag, men en jakt som grundar sig på principen om hållbart nyttjande bevarar sin ställning även i framtiden. Jägarna tar hand om samhälleligt viktiga frågor som det i praktiken vore nästan omöjligt eller åtminstone synnerligen dyrt att ordna på något annat sätt. Dylika uppgifter är exempelvis skötseln av hjortdjurs- och stora rovdjursfrågorna och viltinventeringarna. För att trygga kontinuiteten är det av centralt intresse att väcka ungdomens intresse för vårt fritidsintresse. För det sistnämndas del har det under den senaste tiden genomförts många fina projekt tillsammans med skolorna ­ likaså har ungdomslägren varit mycket populära. Jägarnas Centralorganisations styrelse. Från vänster Erkki Huhta, Risto Hanhineva, Juhani Kukkonen, Tauno Partanen, Mikael Antell, Veikko Ahola, Aarno Puttonen, Ville Schildt och Bror Blusi. Jägaren 4 / 2009 7
• - När det gäller skötseln av livsmiljöer i samarbete med markägarna har jägarorganisationen och jägarna starka traditioner. På det här området har vi varit och kan också i framtiden vara vägvisare och koordinatorer vid sammanförandet av olika aktörer. Aktiviteter av den här typen är ägnade att stärka samarbetet mellan markägare och jägare för jakträttens bindning vid markägandet är en av den finländska jaktens grundpelare. FNB:s Juha Raippalinna är Årets jaktjournalist Årets jaktjournalist 2008 Juha Raippalinna var uppenbart glad över beviset på uppskattning. Förnyelseprocessen och behovet av en sådan? Enligt Tauno Partanens uppfattning är en förnyelseprocess såväl nödvändig som oundviklig med beaktande av den mycket omfattande förändring som är på gång inom den statliga regionala förvaltningen enligt en mycket snabb tidtabell. Jägarorganisationen har för sin del relativt länge haft samma struktur. Därför förutsätter de stora förändringarna i verksamhetsmiljön att också jägarorganisationens verksamhet analyseras utifrån en ny utgångspunkt. En förnyelse upprätthåller organisationens beredskap och känslighet för förändringar ­ det gäller att inte stelna i gamla former. Enligt Partanen är det helt naturligt och normalt att det också förekommer protester mot förändringar. Hur som helst bör vi i fortsättningen kunna sköta t.ex. licensbesluten på ett sätt som tål en utomstående, ofta också mycket kritisk granskning, sammanfattade Partanen. Nya vindar i styrelsen Efter det klara valet av ordförande följde val av övriga medlemmar till styrelsen, vars sammansättning blev följande: Norra valområdet Risto Hanhineva, Uleåborg (suppl. Asko Keski-Nisula, Kajanaland) Erkki Huhta, Lappland (suppl. Urho Tervonen, Kajanaland) Östra valområdet Juhani Kukkonen, Södra Savolax (suppl. Einari Kapiainen, Kymmene) Tauno Partanen, ordf, Norra Savolax (suppl. Pentti Pulkkinen, Norra Karelen) Västra valområdet Bror Blusi, Svenska Österbotten (suppl. Heikki Alakarhu, Österbotten) Veikko Ahola, Norra Tavastland ( suppl. Hannu S. Laine, Södra Tavastland) Mikael Antell, Nyland (suppl. Reinhold Jensen, Egentliga Finland) "Vi bör delta i förnyelsearbetet" Före mötet avslutades diskuterades jägarorganisationens förnyelseprocess ännu en gång. Trots att frågan inte fanns upptagen på mötets agenda ville mötet att följande kläm skulle antecknas i protokollet: "Representantmötet är enigt om att organisationen bör delta i förnyelsearbetet". I detta sammanhang konstaterades även att JCO:s styrelse redan har meddelat jord- och skogsbruksministeriet om organisationens positiva ställningstagande. G Text: Klaus Ekman I Jaktjournalistpriset för år 2008 delades ut i samband med representantmötet på Aulanko. Jaktjournalistpriset, som instiftades 2002, utdelades nu för sjunde gången. Priset är 2000 euro stort. Bland kandidaterna för jaktjournalistpriset fanns det också denna gång ett flertal förtjänta personer. Av kandidaterna lyfte juryn denna gång fram toppnamnet Juha Raippalinna, en långa linjens man som utfört sitt dagsverke som redaktör vid Finska Notisbyrån (FNB). Raippalinna har under tiotals år varit den person vid FNB som fört jaktens talan. Tusentals nyheter med jakttema har utgått från hans penna. Under långa perioder har alla av FNB publicerade artiklar med jakttema sammanställts av Raippalinna. Han har gärna tagit sig an jägarorganisationens pressmeddelanden, men det finaste har varit att han också under de mest bråda tider på eget initiativ med iver kunnat ta itu med aktuellla viltfrågor. I och med Juha Raippalinnas pensionering förlorar vilförvaltningen en viktig kontakt med medierna. Det är bara att hoppas att luckan kan fyllas. - Vi kan med glädje konstatera att Juha Raippalinna genom sin verksamhet i hög grad har främjat den finländska vilthushållningen och dess allmänna acceptans bland den stora allmänheten. Som ett tack för allt detta överlämnar vi jaktjournalistpriset för år 2008, tackade ordföranden för juryn Tapani Pääkkönen när han överlämnade prise. 8 Jägaren 4 / 2009
• Metsästä Metsästää Metsästää 4 / 2009 tsäs ts tää 2009 0 9
• Ordförandens spalt Tauno Partanen ordförande Förändring öppnar möjligheter Den utomstående bedömaren Talent Partners överlämnade i början av april sin evalueringsrapport om jägarorganisationen och presenterade resultaten av sitt arbete vid viltkoncernens seminarium i Tusby. I rapporten analyserades den nuvarande organisationens starka och svaga sidor samt presenterades ett rätt långt gående förslag till utveckling med tanke på en fortsättning. I och för sig bjöd rapporten inte på några särskilt överraskande öppningar ­ vid jägarorganisationens interna palavrer har det redan under ett flertal år förts diskussioner om nästan alla nu framförda förslag till utveckling. Det kanske väsentligaste förslaget i rapporten var att Jägarnas Centralorganisaation och jaktvårdsdistrikten skulle sammanslås till en organisation, vars namn kunde ändras till exempelvis Finlands Viltcentral. En mera detaljerad presentation av rapportens innehåll ingick i föregående nummer av Jägaren. De gjorda förslagen fungerar som en utmärkt utgångspunkt för diskussioner, men det är skäl för viltförvaltningen att med tanke på fortsättningen själv fundera över vilka de bästa verksamhetsmodellerna kunde vara. Redan innan evalueringen inleddes startades utarbetandet av en strategi för den offentliga viltkoncernen vid ett seminarium på Gustavelund. Till den offentliga viltkoncernen hör utöver den lagstadgade jägarorganisationen även VFFI, Forststyrelsens jakttjänster och Metla. Arbetet kunde slutföras före senaste årsskifte och som bäst pågår omsättandet av strategin i praktiken. Arbetet råkade infalla vid rätt tidpunkt - nu kan vi utgå från en färdig och färsk strategigrund när vi begrundar fortsättningen. När den regionala förvaltningen i vårt land från början av nästa år grundligt förändras för det med sig så stora förändringar i verksamhetsmiljön att det är skäl också för jaktförvaltningen att överväga sin organisations struktur från nya utgångspunkter. T.ex. licensbesluten bör i fortsättningen kunna skötas på ett sätt som till alla delar håller också en utomstående granskning. Ifråga om personalens storlek är de nuvarande jaktvårdsdistrikten verkligt små enheter. Det ger upphov till många praktiska problem, t.ex. vikariatarrangemangen, svårigheten att utnyttja specialkunnande i större utsträckning, ordnandet av arbetsgivarverksamheten, utförandet av överlappande arbete. Enligt min uppfattning förutsätter också den ekonomiska situationen en analys av organisationens struktur för att vi även i fortsättningen ska kunna hålla jaktvårdsavgiften på en rimlig nivå. Jord- och skogsbruksministeriet har inte för avsikt att använda sin auktoritet för att driva igenom en förändring på fältet, utan frågade jaktvårdsdistrikten om deras ståndpunkt till frågan om de anser en förändringsprocess vara nödvändig om verksamhetsmiljön förändras mycket snabbt. Jaktvårdsdistriktens svar var positiva, likaså gav representantmötet klartecken för en start av förändringsprojektet. Före utgången av juni har det utsetts representanter för de olika grupperna till såväl styrgruppen som den egentliga beredningsgruppen. I vardera gruppen fungerar ministeriets representant som ordförande. Arbetet i de egentliga arbetsgrupperna kan inledas genast efter semesterperioden. Vi bör absolut se förändringen som en möjlighet och inte som ett stort hot. I jägarorganisationen har vi en såväl motiverad som kunnig personal samt en förtroendemannaförvaltning och aktörer på fältet som är starkt bundna vid verksamheten. Därför är jag övertygad om att förändringsprocessen lyckas. Väsentligt är dock att man lyssnar mycket noggrant på ovannämnda gruppers insikter under hela den tid förändringsprocessen varar. När vi allesammans arbetar för den gemensamma saken kan vi bevara det frivillig- och talkoarbete som präglar viltbranschen ävensom vår självständiga lagstadgade jägarorganisation också efter den regionala förvaltningens stora villervalla.. G 10 Jägaren 4 / 2009
• Forskarperspektivet Den tionde pärlan är hittad! För några år sedan skrev jag i ett jubileumsnummer av tidskriften Suomen Riista en artikel där jag presenterade de finaste artiklarna som skrivits av den äldre generationens viltforskare. Jag kallade mitt bidrag "Nio pärlor" och uppmanade läsarna att var och en på egen hand hitta sin egen tionde pärla. Nu har jag själv hittat min egen tionde pärla! Eller rättare sagt så var det min mångåriga samarbetspartner och vän Ari Nikula på Skogsforskningsinstitutet i Rovaniemi som presenterade mig för pärlan. Den dök upp liksom i förbigående när vi talade i telefon. Ari kunde citera utantill långa stycken ur texten. Han var djupt imponerad av den äldre generationens kunnande och det var inte att undra på, för artikeln kunde ha varit publicerad i vilken dagsaktuell skötselguide eller rapport som helst. Till exempel de som gör upp förvaltningsplaner för skogshöns borde absolut ha en kopia av den här pärlan, både på skrivbordet och nattduksbordet. I Det handlar alltså om forstmästare Einari Vallealas inlägg om konfrontationen mellan skogsviltet och det moderna skogsbruket och följderna därav (E. Valleala 1954: Metsänhoitotoimenpiteiden vaikutuksesta metsännriistan viihtyisyyteen. ­ Suomen Riista 8: 111-123). Artikeln kom till under det moderna finska skogsbrukets första år och inte heller Valleala kan ha haft särskilt mycket erfarenheter att falla tillbaka på. Nuförtiden är det blott sällan som vi stöter på någon som har en så enastående förmåga att förstå och tolka skogsnaturen. Valleala var en visionär. Jag återger här några stycken ur Vallealas text, i kursiv. Dessutom har jag tagit mig friheten att stryka under några ekologiska observationer som alltså är från en tid då det egentligen inte ännu existerade någon ekologi i vårt land! Av gammalt är det sed att inte söndra eller kraftigt gallra skogskanter som gränsar till vidsträckta kalhyggen, utan lämna sådana orörda såsom skyddande skog. Detta är ofta av nöden för att avvärja stormskador, men utgör samtidigt en åtgärd som är viltet till stort gagn. Landskapsmässiga skäl försvarar ett avsiktligt gynnande av björken i skogsbryn. Björken kan även försvaras av skogsbruksmässiga skäl, emedan detta trädslags vindtålighet inte står tallen efter. Samtidigt utgör dessa björkar utomordentliga vinterbeten för orrarna. För viltets trivsel är det önskvärt att från avverkningar och övriga skogsbruksåtgärder freda smärre arealer, även sådana som omfattar mindre än en hektar. De fredade arealernas antal beror självfallet på forstmästarens intresse och vilja att gagna viltets trivsel. Storleken på det fredade området är inte det avgörande. Ofta är det av större värde med flera smärre områden än ett stort. Det viktigaste är att det fredade området är så beskaffat, att viltet verkligen trivs där. Idealiska är bland andra små sankmarker, smala kärrhalsar, bäckdälder samt tjärnstränder. För skogsbrukets vidkommande är det fåfängt att vid avverkningar fälla och kvarlämna liggande sådana träd som kan tjäna som boplats för hålbyggande fåglar. I håliga träd häckar inte bara insektätande småfåglar utan även skogsduvan, som utomlands utgör ett högt värderat fågelvilt samt flera arter av småugglor, vilka är till obestridlig nytta. En parklik skönhet i skogen är ofta uppenbart svår att förena med viltets och det övriga djurlivets trivsel. Den sista meningen försvarar sin plats i vilken skogsvårdshandbok som helst. Nuförtiden talar vi ofta om att skogen får se behärskat oskött ut. Valleala är också fullt på det klara med vattenhushållningens betydelse i skogen. Kärren utgör den finska taigaskogens oaser! Artikeln andas Vallealas stora kärlek för i synnerhet skogshönsen, men hans omsorger omfattar alla levande varelser i naturen. Valleala tvivlade inte ett ögonblick på att skogen är djurens hem och att de ska trivas där. Skogen som viltmiljö kan variera stort i värde beroende på skogstyp, våtmarkstyp och beståndets struktur. Till de viktigaste miljöerna för viltet hör friska moar med angränsande trädbevuxna kärr. Skogsbruket med sina ingrepp och åtgärder har både positiva och negativa verkningar på skogen som miljö och på viltets trivsel. Mången negativ yttring kan kännbart lindras och positiv dito förstärkas medelst försumbart små uppoffringar vad gäller avkastningen. Synnerlig uppmärksamhet bör fästas vid behandlingen av frisk moskog och växtlig kärrskog. Ofta är verkningarna av olika skogsvårdande åtgärder så långsamma att deras faktiska betydelse inte ännu är skönjbar. Därtill kommer att forskning saknas. Ett exempel härpå är avverkning av skärmträd i kombination med röjning. Vi känner inte till vilken inverkan åtgärden har på beståndets mikroklimat eller på insektlivet i fältskiktet och därmed på fågelkullarnas tillgång på föda och födans kvalitet. Inte heller känner vi till vilka verkningar en utdikning av myrar som är viktiga för viltet har på mikroklimatet och insektlivet samt på tillgången till dagg, som fågelungarna nyttjar som dricksvatten. Einari Valleala stod troligen på förtrolig fot med viltforskarna professor Lauri Siivonen och doktor Pertti Seiskari. Samtalen herrarna emellan var säkerligen givande för alla tre. Valleala ägde helt klart en forskares karaktär och glöd, men att byta fack och spela vetenskapsmannens roll var dock på den tiden i det närmaste omöjligt. Skogsbrukets inverkan på viltets trivsel torde i det stora hela ändå vara negativ. Ändå förblir skogsbrukets konsekvenser av ringare omfattning än mången annan yttring av mänsklig kultur, i synnerhet den tilltagande bebyggelsen med sina biverkningar. Enkannerligen av dessa skäl bör skogsbruket göra sitt yttersta för att gynna viltets miljöer och bevara djurens hemtrevnad. Valleala avslutar sin artikel med det här stycket. Det reflekterar en verklig naturväns djupa oro för vad som kommer att ske med och i våra skogar. Det som sker är en process där vi själva är delaktiga, vare sig vi vill det eller ej. Valleala inser klart och tydligt ­ och med rätta ­ att människans aktiviteter i alla sina olika former och i sin helhet utgör det största hotet. Han efterlyser ansvarstagande i skogsbruket, kräver att vi ska göra allt som står i vår makt för naturens bästa, och ber i sitt stilla sinne naturen om förlåtelse. Tänk om vi hade lyssnat bättre på Einari Vallealas tankar redan för 55 år sedan! Då hade djurlivet i våra skogar mått bättre och skogen hade fortfarande varit djurens hem. G Harto Lindén Skribenten är forskarprofessor på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Jägaren 4 / 2009 11
• Jägarnas Centralorganisation och Tracker Ab presenterar: Även om Tracker Hunter navigatorn är ett ypperligt hjälpmedel på jakter ska du aldrig ge dig ut utan traditionell kompass och karta - batteriet kan ta slut och även då är det trevligt att hitta till bilen eller stugan. En gratis terrängnavigator åt alla jägare! Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy meddelade i föregående nummer av Jägaren och på jaktmässan i Uleåborg i slutet av maj att de utan någon kostnad donerar en terrängnavigator åt varenda jägare i landet. Alla som har betalat jaktkortet för jaktåret 2009-2010 kan ta tjänsten i bruk. en sådan kan det vara avgörande livsviktigt att veta var någonstans man befinner sig och kunna meddela sin position. Med programmets hjälp vet jägaren var hunden löper och var bilen står parkerad, och jakten blir tryggare när han med Tracker Hunters hjälp kan ta sig dit. Koll på positionen Mjukvaran innehåller en rad olika tekniska möjligheter. Det är till exempel möjligt att på kartan rita in gränserna för sitt eget jaktområde eller inventeringslinjerna för ens egen vilt- eller fälttriangel. Ägogränser visas automatiskt på lantmäteriverkets mest detaljerade terrängkartor. Nu är det alltså möjligt för jägare att fortlöpande känna sin position och göra det med större exakthet än någonsin förut. Det är också mycket lättare att följa en inventeringslinje när triangeln är inskriven på mobilens skärm. Möjligheten till exakt positionering kan också komma till nytta vid observationer av stora rovdjur. Rovdjursrapporte- T racker Hunter är ett kartprogram som man installerar i sin egen mobiltelefon. Med programmets hjälp kan man positionsbestämma sig själv, andra som använder programmet samt hundar med GPS-halsband. Tjänstens främsta syfte är att öka mängden tillgänglig information och därmed även säkerheten. När alla vet var någonstans de befinner sig så har också jaktledaren koll på läget. Programmet har en rad egenskaper som är bra för jägare, bland annat möjligheten till positionering i nödsituationer. I 12 Jägaren 4 / 2009 ringen ska ju framledes göras direkt i "Tassu" på nätet. Också Forecas väderleksrapporter utgör en trygghetsfaktor av rang till exempel vid kusten och ute i skärgården, men kan också i övrigt utgöra en viktig stödfunktion vid jaktplaneringen. Möjligheterna är med andra ord många. Programmet intresserar säkert i synnerhet unga jägare som är vana vid att använda ny teknologi i varierande sammanhang och som tycker att det är intressant med nya möjligheter att röra sig i terrängen utöver den gamla vanliga kartan och kompassen. Med Tracker Hunter lär de sig att röra sig i terrängen, lär sig läsa och använda kartan och lär sig orientera. Observera dock att programmet aldrig kan ersätta kartan och kompassen helt och hållet! Terrängnavigatorn förbättrar också verksamhetsmöjligheterna för SRVA, den nya organisationen för handräckning vid högviltsincidenter. Typiska fall är att SRVA-personal får rycka ut en fredag kväll eller på småtimmarna en söndag Hannu Huttu
• morgon för att spåra upp en älg eller kanske till och med en björn som har krockat med en bil. - Betraktat ur vår organisations synvinkel är det positivt att positioneringen tas i bruk i större skala än förut. All inventering av viltet, från trianglarna till observationerna av de stora rovdjuren, bygger på positionsbestämningar. Med en navigator i handen kan varje jägare behärska den biten. Också för SRVA, som startade i våras, är det här ett i högsta grad välkommet verktyg, som kan användas exempelvis vid eftersöket på en trafikskadad björn eller älg, konstaterar kommunikationschef Klaus Ekman på JCO. Också på Tracker Oy väntar man ivrigt på att kampanjen ska rulla igång. - Allt är klart för starten. Vi önskar självfallet att tjänsten ska få så många användare som möjligt för att säkerhetseffekten ska bli maximal, uppger Samuli Vanhala som är verkställande direktör på Tracker. adress som han har uppgett. När programmet är installerat och telefonens säkerhetsinställningar har ställts in (allt detta förklaras i detalj i anvisningarna) kan programmet premiärstartas, varvid terrängnavigatorn registreras. - På grund av mobilens säkerhetsinställningar är laddandet av positionsprogrammen alltid en smula omständligt, men ändå rätt enkelt. Dessutom, påminner Vanhala, kan man få hjälp med nerladdningen i Tracker Store-affärerna och på Trackers kundservice. Installera Tracker Hunter i mobiltelefonen. Gör så här: 1. Kontrollera att din mobil har kapacitet för Tracker Hunter. Se förteckningen. 2. Gå till adressen trackerhunter.fi på internet och klicka Rekisteröidy nyt (finns enbart på finska). 3. Fyll i blanketten med dina uppgifter. Du har väl kommit ihåg att betala jaktkortet? 4. Registreringskoden skickas till den epostadress som du har uppgett tillsammans med installeringsanvisningarna. Koden fungerar som en nyckel till programmet. 5. Gå tillbaka till nätadressen trackerhunter.fi. Fortsätt installeringen enligt anvisningarna. 6. När installeringen är klar ska du starta programmet och registrera terrängnavigatorn. 7. Installeringen är nu klar och du kan börja navigera i terrängen och hålla koll på kamraterna och hundarna (med deras samtycke!). Tracker Hunter fungerar i följande mobiltelefoner: Nokia 5800 Xpress Music, Nokia 6110 Navigator, Nokia 6210 Navigator, Nokia 6220 Classic, Nokia E51, Nokia E63, Nokia E66, Nokia E71, Nokia E75, Nokia E90, Nokia N78, Nokia N79, Nokia N81 8GB, Nokia N82, Nokia N85, Nokia N95, Nokia N95 8GB, Nokia N96, Samsung i7110, Samsung i8510 - innov8, Samsung SGH-i450, Samsung SGHi550, SonyEricsson C702. En helhetsbetonad terrängnavigator Till den terrängnavigator som Jägarnas Centralorganisation och Tracker tillsammans delar ut hör en licens, det vill säga en användningsrätt, på ett år. Till paketet hör också 50 blad av lantmäteriverkets terrängkarta. I skalan 1:100 000 täcker det här mer än 830 kvadratkilometer. I den mest detaljerade skalan eller 1:20 000 får man nästan 3000 hektar. Den som vill ha fler kartblad kan handla över mobilen eller i webbaffären. Ett paket på 300 kartblad kostar tretton euro. Den som rör sig på flera olika områden gör klokt i att starta med tillräckligt många kartblad. - Det här är en fullfjädrad Trackermodell som redan används av många som jagar med hund, understryker Samuli Vanhala. Det är bara tidsbegränsningarna och kartbladen som är annorlunda. På terrängnavigatorns karta ser jägaren sig själv, jaktkamraterna och jaktlagets hundar ­ li- Först koden, sedan installeringen För att kunna ta i bruk tjänsten behöver jägaren självfallet en telefon som har kapacitet för Tracker Hunter. Listan på kompatibla telefonmodeller finns här invid. När det är kollat behöver jägaren en registreringskod, som han får på tjänstens webbsida som finns på adressen www. trackerhunter.fi. När jägaren har knappat in sitt jägarnummer (som finns på det betalda jaktkortet) på blanketten så skickas registreringskoden och installeringsanvisningarna till honom på den epost- "Det var en ståtlig älgtjur, jag ska sända avstjälpningsplatsens exakta position med navigatorn till jaktledaren så de kan komma efter älgen med litet större materiel. ve och i realtid (tjänsten Tracker Live). Kartorna över jaktområdet laddas automatiskt ner i telefonens terrängnavigator. Man kan välja mellan terrängkartor i skalorna 1:20 000, 1:50 000 och 1:100 000 samt GT-kartor. Ägogränserna är färdigt inskrivna på de mest detaljerade terrängkartorna. Det går också att rita in de exakta gränserna för ens eget jaktområde på telefonkartorna och dela ut dem til kamraterna. I ett nödläge till går det att skicka sin position till jaktkamraterna med en enda knapptryckning. En nyen het är att man kan få väderprognosen för k precis det ställe d man just då befinner sig där (Tracker Sää by Foreca). Sä G Hannu Huttu Jägaren 4 / 2009 13
• Håll huvudet kallt på björnjakten Hannu Huttu 16 Jägaren 4 / 2009
• Björnjakten inleds den 20.8, men det lönar sig att börja göra spårobservationer redan tidigare på sommaren för att ta reda på hurdana björnar det rör sig i jaktområdet. Björn får aldrig skjutas om förutsättningarna är svaga, för på unga björnar är det dödande träffområdets diameter inte mer än cirka 20 cm. A v björnarna i Finland lever omkring 30 % i Norra Karelen. Björnstammen i området fortsätter sin jämna tillväxt. Enligt gjorda observationer föddes det under 2008 46-54 kullar i Norra Karelen, vilket gör 80­100 ungar. Före jaktsäsongen 2009 uppskattas antalet över ett år gamla björnar uppgå till 360­440 djur. Antalet 2009 födda ungar har uppskattats till 100, vilket betyder att det totala antalet björnar är 460­540. Svårt att uppskatta stammen Uppskattningen av björnstammen grundar sig på av rovdjurskontaktpersonerna gjorda anteckningar av observationer. I Norra Karelen fungerar observerandet som regel bra, men fortfarande finns det en del områden där det skulle behövas fler kontaktpersoner. Under de två senaste åren har därtill björnjägarna gjort anteckningar om observationer under jakttiden. Dessa har varit till stor nytta för rovdjursforskningen. Härigenom har uppskattningen av stammen kommit att bättre motsvara jägarnas bedömning av björnstammens verkliga storlek. Under innevarande år utbildas rovdjurskontaktpersonerna i användning av det internetbaserade Tassuprogrammet och får en personlig kod som ger dem möjlighet att registrera sina observationer direkt på nätet. Samtidigt försöker man också engagera nya observatörer för utbildning. Antalet observationer av rovdjur har ökat stadigt i Norra Karelen. Under 2008 registrerades totalt drygt 4800 observationer. Avskjutningen ökar På den fria björnjaktens tid på 60- och 70-talen fälldes i genomsnitt 8,5 björnar per år i Norra Karelen. Variationsbredden var 2 till18 björnar per år. Det därpåföljande decenniet mer än fördubblades den årliga avskjutningen och uppgick i snitt till 19 björnar per år. Under de senaste åren har det årliga bytet rört sig kring 40 björnar. De jaktlicenser Norra Karelens jaktvårdsdistrikt beviljat utnyttjas i en handvändning. Fjolårets björnjakt i Ilomants varade några timmar. Vid tiotiden på förmiddagen den första jaktdagen var man redan tvungen att avblåsa jakten. I Lieksa och Ilomants fälldes totalt 13 björnar under den första dagen. Undvikandet av skadskjutning kräver omsorg Med det här antalet jaktlicenser blir björnjakten en hård kapplöpning om bytet och ibland försöker man skjuta björnen trots att förutsättningarna är dåliga, vilket leder till att björnen skadskjuts. Sådant sker årligen. Att hitta den skadade björnen är inte alltid så lätt, för som skadad utnyttjar björnen vattendrag för att vilseleda spårarna. Björnjägarna bör fästa särskild uppmärksamhet vid själva skjutandet. Om björnen har Att hitta en skadad björn är inte lätt, för som skadad utnyttjar björnen vattendrag för att vilseleda spårarna. Jägaren 4 / 2009 17
• en ofördelaktig placering eller ställning i skottögonblicket ska skottet inte avlossas. Björn ska inte heller skjutas i en skogbevuxen terräng om det finns hinder mellan skytten och björnen. Också skott på björn i snabb rörelse bör undvikas. På en ung björn är det dödande träffområdet litet. Dess diameter är inte mer än cirka 20 cm. Om björnen håller hård fart är därför möjligheten att skottet blir en bom eller en skadskjutning verkligt stor. Jakten har förändrats sedan den fria björnjaktens tid Jaktkulturen har undergått väsentliga förändringar sedan den fria björnjaktens tider. Tidigare jagades björn vanligen med hund så att det utöver hunden inte deltog andra än husbonden eller ett litet sällskap. I Norra Karelen deltar idag drygt 1000 jägare i björnjakten. Björnjaktens karaktär har börjat likna älgjaktens. Sällskapen kan vara mycket stora och det ordnas även samjakter för flera föreningar. Också den traditionella björnjakten med små jaktlag har bevarats och det bedrivs även vaktjakt av ensamma jägare. Många deltar i sällskapsjakter som ordnas på morgonen och fortsätter dagen med vaktjakt på kvällen. Björnjakten inleds den 20.8 Björnjakten i Norra Karelen inleds i hela distriktet den 20 augusti. De två föregående åren har björnjakten i Mellersta Karelen och Tuupovaara inletts den 20 augusti och i övriga delar av distriktet den 1 september. Björnjägarna ville nu ha en klart enhetlig förordningsenlig begynnelsetidpunkt. Då är det lättare att planera semestrar och licenser. Norra Karelen har indelats i åtta licensområden. Inkommande höst torde områdena indelas på samma sätt som ifjol. I Norra Karelen utnyttjas en textmeddelandetjänst som uppdaterar info om till buds stående antal licenser. Jägarna bör ansluta sig till tjänsten. Av den kan antingen licensläget i hela Norra Karelen eller i något enskilt licensområde abonneras. Licensinnehavaren fungerar som björnkontaktperson i sitt område och uppdaterar textmeddelandetjänsten anefter han får meddelanden om nedlagda björnar. Det lönar sig för jägarna att skaffa sig en telefonanslutning som täcker hela jaktområdet. Matti Mela Licensläget med textmeddelande Björnarna följs upp över sommaren där skörden är obärgad. Vid jakt på björn får inte lockbete som har samband med föda användas. Av björnjägare fordras gällande björnprov. Vapnen och ammunitionen ska fylla av jaktförordningen ställda krav för björnjakt. Jägaren ska komma ihåg att han/hon utöver jaktlicens också ska ha rätt att jaga björn i området där jakten sker. Om skadskjuten björn som blivit kvar i skogen ska meddelande utan dröjsmål lämnas till närmaste polis. För eftersöket av den skadade björnen ska kunniga hundar och hundförare inkallas. Licensinnehavarna har fått förteckningar över sådana. Årsunge av björn är alltid fridlyst, likaså Köttet trikingranskas alltid Planeringen av björnjakten in- hona som åtföljs av årsunge. leds redan långt innan den egentliga jakten. Under sommaren och förhösten insamlas observationer av björnspår. nar jaktsällskap som kommer från orter utanför Utgående från spåren vet man hurdana björnar landskapet uppgifter om var björnarna rör sig, om det finns inom jaktområdet. Observationer görs de inte har kontakter med lokala jägare. också av björnhonor med ungar. Vanligen känner jägarna redan före jakten till de områden där Jägaren bör känna lagstiftningen det finns någon hona med unge. Jakt inom dessa Björnjägaren bör känna den lagstiftning som gälområden undviks för att inte honor med unge ska ler för björnjakt. Årsunge av björn är alltid fridfällas i misstag. Likaså känner man till de områ- lyst, likaså hona som åtföljs av årsunge. den där större björnhannar håller hus. De utgör Björn får inte drivas ur ide eller skjutas vid en större lockelse än unga björnar. Däremot sak- ide. Björn får inte skjutas vid åtel eller på åker 18 Jägaren 4 / 2009 Björnkött ska alltid trikingranskas, även när det är avsett för jägarens eget bruk. Björnkött som är till salu ska trikin- och köttgranskas. Granskningen utförs av kommunalveterinären. För björn som är till salu ska ytterligare intyg skaffas över att björnen förvärvats med stöd av licens. Intyget ges av jaktvårdsföreningen. Försäljningstillståndet söks av Finlands miljöcentral. G Text: Reijo Kotilainen, viltvårdskonsulent, Norra Karelens jaktvårdsdistrikt Hannu Huttu
• P A T R U U N A T PARASTA PATRUUNAPESÄÄN Trophy Bonded® Tip ­ patruunan edistyksellisen rakenteen, muotoilun ja neonpolymeerikärjen ansiosta tarkkuus, ballistiikka ja läpäisykyky ovat huippuluokkaa. Trophy Bonded ® ulkokuori varmistaa luodin luotettavan laajenemisen sirpaloitumatta. Uritettu runko-osa parantaa tarkkuutta ja pitää piipun puhtaampana. Luodin neonpolymeerikärki ja veneperä parantavat lentorataa ja tarkkuutta. Ytimeen fuusioitu vaippa maksimoi osumatehon. Trophy bonded® tip Niklattu hylsy ja luoti vähentävät kitkaa ja suojaavat korroosiolta. Luodin umpinainen runkoosa parantaa luun läpäisykykyä Ulkopuolinen uritus varmistaa optimaalisen laajenemisen .308 11,7g · .30-06 11,7g 2,59 ¤ kpl maahantuoja: Tarjous voimassa sitoumuksetta 30.9.2009 asti. K a t s o l ä h i n j ä l l e e n m y y j ä s i o s o i t t e e s t a w w w. h j o r t h . f i . Jägaren 4 / 2009 19
• Björnar mitt i bebyggelsen - metoder för problemförebyggande och -lösning Björnstammen i Finland har under de senaste tjugo åren vuxit med över 50 % och samtidigt har tyngdpunkten för stammen delvis förskjutits från ödemarksdominerade områden till mera bebodda trakter. Den här utvecklingen har fört med sig allt fler konfliktsituationer mellan björnar och människor. Därför är det nu särskilt viktigt att bli medveten om de vanligaste potentiella problemsituationerna och inleda förebyggande av dem. vårt lands tätast bebodda trakter har björnarna redan blivit mycket vana vid ljud som orsakas av människor. Skogens konungars flyktavstånd har redan förkortats avsevärt och björnarna flyr inte nödvändigtvis mera för människan förrän avståndet krympt till bara några tiotals meter. Områden med täta trädbestånd gynnar björnarnas förmåga att gömma sig i skogen och det här djuret har faktiskt en unik talang att "försvinna" bland trädens skuggor. Vi har de facto redan i den sydligare delen av landet fått en björnstam, som är på god väg att "urbaniseras". 20 Jägaren 4 / 2009 Att björnarna vänjer sig vid människor är aldrig en bra sak. Men vi har sakteligen drivit in i den här belägenheten och de situationer där människan möter en björn blir år för år allt vanligare. Ute i världen finns det bara dåliga exempel på hur det går när björnarna återkommande har kommit in i bebyggelsen. Följden har som regel varit att björnen dör. Näringens betydelse understryks Också i vårt land blir björnarnas besök på männikornas gårdar hela tiden allt vanligare. Det finns vanligen om än inte alltid en bra orsak till visiterna på gårdarna. För att råda bot på problemen vore det ytterst viktigt att så snabbt som möjligt ingripa i i situationen och utreda orsaken till att björnen har kommit närmare bosättning. Björnarnas näringssituation har stor betydelse för djurets beteende. Efter den hårda vintervilan är näringen den viktigaste beteendepåverkande faktorn för vilken björnen är färdig att arbeta hårt. Gårdsbesöken infaller oftast i maj-juni då björnarna ytterst aktivt söker föda efter den spartanska vintervilan. Mycket ofta har orsaken till gårdsbesöken i vårt land varit lättillgängliga födoobjekt av olika typ. Tim Manley, som redan i omkring tjugo år ar- betat som björnspecialist vid Montana vilt- och fiskeriforskning, har en gedigen erfarenhet av björnproblem och lösning av dem. Kring millenieskiftet arbetade jag tillsammans med honom i sammanlagt ett knappt år under tre olika resor till Montana. För den här artikeln frågade jag honom ännu om färskt nytt om problembjörnarnas situation och hans åsikt i frågor gällande förebyggande av björnproblem. Enligt honom är redan avlägsnande eller skyddande av näringsobjekt som duger åt björnar ett ytterst betydelsefullt steg för förebyggande av björnproblem. Största delen av björnproblemen kan förebyggas med hjälp av ett effektivt skydd. I Fågelbräden i problemets kärna Den här våren har det förekommit fall där björnarna har kommit för att snaska på fågelbrädets gåvor. Inte att undra på för solrosfrön och fett som finns på en del utfodringsplatser är ypperliga varor för en hungrig björn. I Nordamerika är det just fågelbräden som är orsaken till en stor del av björnarnas besök på gårdarna och därför har det påbjudits begränsningar av matningen av fåglar i en del regioner. I de värsta björnproblemområdena borde matningen av fåglar också hos oss börja först i början av november och avslu-