Jägaren 3/2023 - Lehtiluukku.fi

ANMÄL DINA SJÖFÅGELOBSERVATIONER OPERATION FÅGELATLAS NY KUNSKAP OM ÄLGARNAS VANDRINGAR BYGG EN FLYTANDE HÄCKNINGSFLOTTE SKYDDA HÖNSFÅGLARNAS BON MED TVÅL STÅLHAGEL FÖR SKJUTBANAN 3/2023 Tidningen når fler än 300 000 jägare 01_Kansi_JA?0323.indd 1 01_Kansi_JA?0323.indd 1 21.4.2023 8.19 21.4.2023 8.19
JAKT 12 Rävarna på Utö 22 Från valp till jakthund, del 5 34 Säkerheten framför allt 38 Knivslipning – för hand eller med maskin? 40 Jaktbågen kräver övning 42 Stålhagel på skjutbanan 52 Det hände sig på jakt 56 Viltrecept a la Micke Björklund 58 Mört kött med sous vide VILTET 16 Älgens vandringar 26 Nya möjligheter att använda åkrar för viltoch naturvård 30 Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren gör skillnad 36 Av kärlek till viltet 46 Hotas hjortdjurens hälsa av mjöldrygeförgiftning? 48 Småkrypen i anlagda våtmarker lockar änder 60 Häckningsflotten–bådebo ochtillflykt 62 Störningsfria rastplatser stöder sjöfåglarna 64 Knipholkar snickrades för Norra Karelen AKTUELLT 5 Nyheter 10 Operation Fågelatlas – vi söker sjöfågelspecialister! 18 Ungdomsredaktionen 44 Brott och straff 50 Skydda skogshönsens bon med tvål 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Viceordförandens spalt 55 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 54 Kom ihåg att anmäla döda stora rovdjur, uttrar och skogsvildrenar 26 Nya viltvårdsmöjligheter för åkrar 30 Helmi-projektet mot de främmande rovdjuren gör skillnad 40 Jaktbågen kräver övning 46 Mjöldrygeförgiftning hos hjortdjur Jägaren 3/2023 2 Innehåll 2-3_Sisa?llys+Pa?a?kirjoitus_JA?0323.indd 2 2-3_Sisa?llys+Pa?a?kirjoitus_JA?0323.indd 2 21.4.2023 8.20 21.4.2023 8.20
10 Operation Fågelatlas – vi söker sjöfågelspecialister! KLAUS EKMAN Chefredaktör (–2023) Informationschef / Kommunikationschef Jägarnas centralorganisation (1988–2011) Finlands viltcentral (2011–2023) En stormakt beträffande frivilligarbetet – viltet är en resurs I april 1988 skrällde det; den fruktade sjukdomen rabies hade landstigit i Finland. Det blev ett himla hallå i medierna och en serie raska åtgärder sattes in. Under jordoch skogsbruksministeriets ledning organiserades på några få dagar en väldig bekämpningskampanj. Syftet var att hejda sjukdomens spridning, det vill säga att i de smittade områdena jaga de rabiesspridande arterna till ett minimum. Här i Finland, med ett frivilligarbete som andra länder avundas, räckte det med att delegera jobbet till de aktivaste i jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna. Under ministeriets ledning gjordes en plan upp som de frivilliga verkställde. Man snickrade fällor, jakten gick upp i varv och enorma mängder med vaccinbeten spreds ut i terrängen. Tre år senare var Finland rabiesfritt. Jag hade börjat som informationschef på Jägarnas centralorganisation dagen innan dagen D i april. Det öppnade mina ögon för styrkan i vår organisation: när de frivilliga, som känner både terrängen och viltet, kavlar upp ärmarna så blir det resultat! Frivilligarbetet utgör den bärande kraften i viltförvaltningen och den ska vi vårda också i fortsättningen. Under mitt yrkesliv har jag fått uppleva intressanta skeden. När Europa förenades var vi rädda för ett ökat jaktmotstånd, men det gick precis tvärtom: finländarnas inställning till jakten är nu positivare än någonsin. Vi var rädda för att skogshönsen skulle dö ut, och ända till början av 90-talet var nedgången faktiskt brant. Men sedan dess har hönsen repat sig och numera är det till och med tillåtet med vinterjakt tack vare viltinformationen som de frivilliga har samlat in. Men trots att det finns mera vilt än någonsin i vårt land så ligger vi långt efter tätheterna i våra grannländer. Tiden börjar alltså vara mogen för att också här betrakta viltet som en resurs. Hjortdjursjaktens årliga värde ligger på drygt 200 miljoner euro och på många håll på landsbygden är sysselsättningen som jakten skapar ett livsvillkor. För att viltet ska utgöra en resurs måste välfärdseffekterna som viltet skapar fördelas rättvist, även till dem som har en plantering med en vinterbetande älgfamilj. Finland har alltid varit en stormakt vad jakten beträffar. Låt oss också göra vårt land till en stormakt beträffande viltet. Frivilligarbetet och viltet skapar välbehövlig sysselsättning och välfärd också i glesbygden! 42 Stålhagel på skjutbanan Ledar n 3 Jägaren 3/2023 2-3_Sisa?llys+Pa?a?kirjoitus_JA?0323.indd 3 2-3_Sisa?llys+Pa?a?kirjoitus_JA?0323.indd 3 21.4.2023 8.20 21.4.2023 8.20
N är organisationer förnyar sig verkar den förhärskande uppfattningen vara att stort är vackert. För produktionen av bulkvaror är stort lika med kostnadseffektivt, men för produktionen av tjänster är små och smidiga organisationer ofta den fördelaktigaste lösningen med den bästa kvaliteten. Den nuvarande viltförvaltningsorganisationen är tolv år gammal. På den tiden var planeringsprincipen den, att den offentliga förvaltningen, viltforskningsinstitutet (VFFI) och den tredje sektorn skulle samarbeta kostnadseffektivt eftersom det mesta görs som frivilligarbete. Den offentliga viltkoncernen besatt ackumulerad sakkunskap i branschen och vår viltforskning var högt uppskattad, även internationellt. På viltförvaltningens lokalplan (drygt 300 manår) görs nästan allt som frivilligarbete. Samhället ”köper” talkoarbetet av jaktvårdsföreningarna, jaktföreningarna och jägarna och i gengäld får jägarna representation i förvaltningen via förtroendemän. Ur skattebetalarnas perspektiv torde viltförvaltningen vara den enda förvaltningsgrenen som inte kostar någonting eftersom den finansieras med jaktvårdsavgifterna som jägarna betalar in. Allt emellanåt har det föreslagits att viltcentralen borde styckas eller överföras till något statligt verk. En sådan förändring skulle innebära svagare expertis vid beslutsfattandet och en krasch för servicenivån. Medan viltcentralen i brådskande fall kan fatta ett licensbeslut på några dagar så tar det för ett regionförvaltningsverk bortåt två månader! Med så usel service skulle jägarnas motivation för talkoarbete krascha. Varför skulle jägarna ställa upp på talko för en organisation som varken lyssnar eller betjänar? Vem skulle sedan sköta det årliga betinget; drygt 15 000 SRVA-uppdrag, drygt 250 000 skjutprov, bortåt 10 000 jägarexamenstillfällen, drygt 12 000 utbildningar och mer än 40 000 kilometer vilttrianglar, som alla kräver två till fem personer stycket. Och det här är bara ett plock i högen av allt som de 30 000 frivilliga gör! Uppgifterna kan bara inte lämnas ogjorda, så det skulle i det stora hela vara de nuvarande aktörerna som fortsätter sköter dem. Regionförvaltningsverken, naturresursinstitutet och polisen (SRVA) skulle få anställa minst 20 000 keikkajobbare. Kanske skulle skjutbaneföreningarna och jaktföreningarna sköta uppgifterna, där en del är offentliga förvaltningsuppgifter, som köptjänster på timlön (med fackmannataxa) och med ersättning för utgifterna. Ingen annan skulle klara av jobbet. För att bevara den nuvarande nivån på verksamheten skulle kostnadsökningen landa på 30 till 50 miljoner euro om året. Vem står för fiolerna? Viltcentralens allmänt erkända sakkunskap har stått till både jägarnas och beslutsfattarnas förfogande. Med ett statligt verk som modell skulle viltcentralen skingras inuti verket eller spjälkas på flera organisationer. Vi måste bevara branschkännedomen och den ska utvecklas på ett och samma ställe; på viltcentralen! Organisationsförnyelser ska inte göras enbart för förändringarnas skull. Man får intrycket att förvaltningsgrenarna är förtjusta i att konstruera förvaltningshimlar och glömmer hur processerna ska fungera i praktiken. Under mina drygt 40 år i arbetslivet har jag inte en enda gång sett att någon förvaltningshimmel skulle ha förbättrat verksamheten. Vettiga förnyelser börjar med en förbättring av verksamhetsprocesserna. Först därefter funderar man på förvaltningsmodellen för ledningen av den konkreta verksamheten. Det här var vad man gjorde 2011 när viltförvaltningen förnyades. Det är alltid förvaltningen som ska betjäna sina ”undersåtar” inte tvärtom! HANNU S. LAINE jägare, mångårig ordförande i nationella viltrådet Talkoarbetet är viltförvaltningens fundament Jägaren 3/2023 4 Gästskribenten 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 4 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 4 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
Förslagets konsekvenser för tillgången på blyhaltig ammunition I sitt utlåtande kom SEAC fram till att begränsningsförslaget inte påverkar tillgången på blyhaltig ammunition för myndighetsbruk. Det här innebär att försvarsmakten, polisen och tullen fortssättningsvis skulle ha tillgång till sådan. Motiveringen är att förslaget inte inkluderar militärt eller annat myndighetsbruk av blyhaltig ammunition, och tillåter fortsatt användning av sådan för sportskytte. Alltså fortsätter tillverkningen av blyhaltig ammunition och patronindustrin bevarar förmågan att hastigt svara på en akut ökad efterfrågan vid en konflikt. Slutsatsen utgår visserligen från att mängden blyhaltig ammunition som används vid sportskytte inte drastiskt minskar. Kemikaliemyndighetens arbete bildar underlag för beslutsfattandet EU-kommissionen mottog ECHA:s förslag och kommittéernas utlåtande i februari i år. Nu ska kommissionen bedöma behovet av en begränsning som omfattar hela EU. Om kommissionen besluter att lägga fram lagförslaget om en begränsning av blyet vid skytte ska samtliga medlemsstater höras och därefter rösta. EU-parlamentet och EU-rådet ska bedöma lagen innan den kan godkännas. E nligt förslaget skulle försäljningen och användningen av blyhagel förbjudas efter en fem år lång övergångsperiod. Förslaget innehåller en option för fortsatt blyanvänding vid sportskytte för att internationella idrottare med licens ska kunna delta i tävlingar. I såfall bör utsläppen i miljön minimeras. I sitt utlåtande föreslog kommittén som svarar för kemikaliemyndighetens socioekonomiska analys (SEAC) att övergångstiden för jakten kunde förkortas eftersom det inte råder någon brist på blyfria hagelalternativ inom EU. Jakt med finkalibriga blykulor skulle bli förbjudet efter fem år medan grovkalibriga kulor skulle tas ur bruk efter en 18 månader lång övergångstid. För de finkalibriga kulornas del bör de alternativa materialens lämplighet kontrolleras innan förbudet träder i kraft. Användningen av bly vid säljakt och i helmantlade kulor skulle få fortsätta. För säljakt behöver jägaren dock tillstånd av medlemsstaten. Likaså bör användningen av helmantlad ammunition vara tillåten nationellt. För sportskyttets del kunde blykulor vara fortsatt tillåtna om skjutbanan har kulfång eller ”best practice”-sandfång. Platsens belägenhet ska anmälas till de nationella myndigheterna och banans ägare ska kontrollera att det inte bedrivs jordbruk där. Intressegruppernas syn på saken Kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté (RAC) och SEAC fattade i slutet av fjolåret ett beslut om bedömningen av begränsningsförslaget. Kommittéerna gick igenom samtliga kommentarer och fakta som de hade fått in i ärendet. Kommentarerna kom från både jägar-, sportskytteoch miljöorganisationer. Förslagens konsekvenser för skjutbanorna Behovet av att uppdatera skjutbanor så de uppfyller kraven i förslaget varierar i medlemsländerna beroende på vilka bestämmelser som redan gäller. SEAC anser att en femårig övergångstid ska räcka till för att uppfylla kraven. Försvarsmaktens och övriga myndigheternas skjutbanor står utanför begränsningsförslaget. Inkluderade är bland annat de civila banor som används av reservister. Den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA:s vetenskapliga kommittéer stöder förslaget till en begränsning av blyet vid jakt, sportskytte och fiske. Förslaget fortsätter nu till EU-kommissionen och medlemsstaterna. FÖRSLAGET TILL BLYBEGRÄNSNING FRAMSKRIDER TE RO KU IT UN EN TexT Europeiska kemikaliemyndigheten Nyhet r Jägaren 3/2023 5 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 5 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 5 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
Ingen är intresserad av jaktmarker utan älgar H är i Finland är resorna till jaktmarkerna långa, klimatet krävande och älgsaldot blygsamt. Även om älgjakten är en social tillställning så vill jägaren ha avkastning på sin insats. Om det finns så få älgar att jägaren kanske inte ens ser skymten av någon, hur länge har vi då tillräckligt med jägare för att förvalta stammen? Åtminstone i delar av landet närmar vi oss en avgörande gräns. Sedan millennieskiftet har älgstammen halverats och även i år har utförsbacken fortsatt med cirka fem procent. Älgstammen befinner sig nu där som de regionala viltråden vill ha den, men i synnerhet i norr befinner vi oss under medeltalet för det önskade spannet. I synnerhet i de här områdena borde vi öka på älgstammen, för att skapa ljusare utsikter till fällningar, vilket skulle motivera jägarna att hänga med. Om älgbeståndet sjunker för lågt i någon region blir det svårare att uppskatta och vårda stammen. Älgarnas medelålder sjunker och produktionen av kalvar likaså. Att rätta till storleken och strukturen på stammen blir en svår och tidsödande process. Om vi dessutom har en mängd stora rovdjur så blir det ännu svårare, men uppgiften är ändå inte omöjlig. Det är skäl att inleda diskussionen om älgstammens storlek och struktur, och om kommande korrigeringar, åtminstone i regionerna där tätheten ligger i underkant på det önskade spannet eller där rovdjuren är många. Starka rovdjursstammar får konsekvenser för älgjaktsintresset och hur jakten organiseras. Rovdjuren har redan påverkat älgjaktlagens benägenhet att flytta till rovdjursfria jaktmarker. Förhoppningsvis kommer vi med tiden att få rejälare verktyg för att lösa det här problemet! TEPPO KAKKONEN Vice ordförande Finlands viltcentral Försvarsutskottet kräver fler skjutbanor Enligt utlåtandet som försvarsutskottet gav den 28 februari (PuVL 16/2022 vp) har försvarsmakten 36 skjutbanor medan det finns cirka 670 civila skjutbanor. Antalet civila banor har minskat drastiskt; så sent som på 90-talet fanns det uppskattningsvis 2000 till 2500 sådana. Som en jämförelse kan nämnas att det i Sverige finns cirka 3000 skjutbanor. I vårt land drivs skjutbanorna av jaktoch skytteföreningar, reservistföreningar och jaktvårdsföreningar. Jägare och reservister tränar på samma banor. Enligt utlåtandet har försvarsmakten intensifierat sin övningsverksamhet rejält sedan kriget i Ukraina började. Repetitionsövningar, frivilliga övningar i försvarets regi och frivilliga landsförsvarskurser hålls i större omfattning än förut. Även Natomedlemskapet innebär en ökad utbildningsverksamhet i vårt land. Utskottet betonar att skjutbanorna kommer att användas avsevärt mycket mera än förut och att det därför är ett absolut måste att öka antalet skjutbanor. Enligt försvarsutskottets utlåtande bör antalet skjutbanor ökas till 1 000 och i nästa regeringsprogram bör vi skyndsamt införa tvärförvaltningsmässiga åtgärder för att nå dit så fort som möjligt. Du finner försvarsutskottets utlåtande (på finska) på riksdagens webbplats: www.eduskunta.fi/FI/vaski/Lausunto/Sivut/ PuVL_16+2022.aspx Ändringar i jaktvårdsavgifterna för jaktåret 2023-2024 Enligt en lagändring som trädde i kraft 1.1 2023 höjs jaktvårdsavgiften för jaktåret 2023-2024 till 43 euro för personer som är 18 år och äldre. För personer under 18 sjunker avgiften däremot till 10 euro. Ytterligare information: mmm.fi/sv/-/andringar-inomjord-och-skogsbruksministeriets-forvaltningsomrade-vidarsskiftet-2022-2023Hur länge har vi tillräckligt med jägare för att förvalta stammen? K lumn Jägaren 3/2023 6 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 6 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 6 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
@nina_koski_official Ålänningen Nina Koski började jaga i höstas. ”Den här ytterfilén kommer från det första rådjuret som jag har skjutit, med studsare uppifrån ett jakttorn i Vårdö. Jag lagade maten tillsammans med mamma, pappa och min pojkvän när de var på besök hos mig. Vi märkte att man ska låta köttet mjukna lite innan man skär upp det. Ostsåsen blev rinnig, men smaken var fin, och med extra ost i blev den lagom tjock. Planen är den, att vi bara ska ha kött som vi har jagat själva på matbordet. Dit har vi inte kommit ännu, men oftast äter vi rådjur ur egen frys. Här finns knappt alls hjort och vi hör inte till något älgjaktlag, så vi äter rådjur eller kött av höglandsboskap från en gård här nära.” HELMIPROJEKTET MOT DE FRÄMMANDE ROVDJUREN TIMMAR ARBETE 2022 48 159 Uppdateringen av adressoch namnuppgifter i Jägarregistret har förnyats I och med förnyelsen går uppdateringen av ändringar i jägarregistret snabbare än förut. Den lagstadgade flyttningsanmälningen om byte av stadigvarande adress uppdaterar också uppgifterna i jägarregistret. Hädanefter uppdateras också postadresser som har anmälts till Posten i jägarregistret. Alla uppgiftsändringar uppdateras ändå inte automatiskt i jägarregistret: Om flyttningen sker från en utlandsadress till en annan eller om jägaren har skyddade personuppgifter ska personen själv anmäla adressändringen till jägarregistret. Observera att en namneller adressändring som en person själv skriver in i tjänsten Oma riista inte uppdateras i jägarregistret. Jägarregistret betjänar vid samtliga frågor om adressändring vardagar kl 9-16: metsastajarekisteri@riista.fi, 029 431 2002. Ytterligare information om den lagstadgade flyttningsanmälningen: https://dvv.fi/sv/flytt. AKTUELLT Jägaren ? Kontrollera i Oma riista att ditt skjutprov är giltigt. Föreningens / jaktsällskapets kontaktperson ? Definiera jaktområdena för björnjakten och licensansökningen, skicka områdeskoden till licensansökaren. ? Inför ändringarna enligt licensbeslutet för hjortdjur på kartan över jaktområdet och uppdatera ändringarna i områdesinformationen. Licensansökaren (björn) ? Skapa licensområdena för ansökningen om björnlicens som enskild person: Områden > samlicensområden. Verksamhetsledaren ? Gör OFU-föredragningarna med namnförslag på funktionärer för jvf:s styrelse. Oma riista-helpdesk hjälper dig vardagar kl 12-16, tfn 029 431 111 eller e-post oma@riista.fi Jägaren 3/2023 7 Nyhet r Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 7 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 7 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
Nordic Distribution Oy NorDis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Lue lisää Ruutia ja Rautaa -blogistamme! Blaser K95 Ultimate Kompakti, kevyt ja tarkka Blaser-kertalaukauskivääri. Ultimate-tukin ominaisuudet mahdollistavat ergonomisesti hyvän ampuma-asennon. Paino vain 2,6 kg. Kampanjahinta 4 990,00 € Ka m pa nj a on vo im as sa ni in ka ua n ku in ka m pa nj aas ei ta rii tt ää ! Ky sy Bl as er -jä lle en m yy jä ltä si ! H U I P P U M E R K K I M M E Blaser R8 Ultimate Silverstone Supersuositun Blaser R8 Ultimate -kiväärilinjan uusi, erottuva erikoismalli. Kevyt, uritettu piippu suukierteellä, hienostuneet Argali-logot ja ensiluokkainen nahka yhdistettynä säädettävään Ultimate-tukkiin. Lukkorungon pintakäsittely erottuu perusmallistosta. Kampanjahinta 6 990,00 € Blaser D99 Black Blaserin nykyaikainen drillinki tyylikkäällä mustalla lukkorungolla ja leveämmällä semi-beavertail -etutukilla. Vapaasti värähtelevän luotipiipun ansiosta osunta säilyy kaikissa olosuhteissa. Kampanjahinta 7 900,00 € Nordis Oy Blaser kampanjat_nro3 2023_210x275mm.indd 1 Nordis Oy Blaser kampanjat_nro3 2023_210x275mm.indd 1 8.3.2023 13.22.55 8.3.2023 13.22.55 Belöningen för insända vildsvinsprover: Faktureringen har förnyats Livsmedelsverket betalar en belöning till privatpersoner som skickar in prover av fällda vildsvin. Faktureringen förnyades den första januari. Jägare och andra privatpersoner ska nu fakturera på nätet i ePalkkio-systemet om belöningen ska betalas ut till en privatperson. Du finner faktureringsanvisningarna och en länk till tjänsten på Livsmedelsverkets webbplats. Du når faktureringsblanketten genom tjänsten suomi.fi. Identifiera dig med nätbankskoder, certifikatkort eller mobilcertifikat. Alternativt och undantagsvis går det att fakturera på en pappersblankett. Om det är en jaktförening som fakturerar fyller man i belöningsfakturablanketten och skickar den till Livsmedelsverket på samma sätt som förut. Du hittar en länk till blanketten på Livsmedelsverkets webbplats. Fakturan kan bifogas försändelsen med proverna eller skickas separat i efterhand. Du finner anvisningarna för inskickandet av proverna och faktureringen här: www.ruokavirasto.fi/sv/laboratorietjanster/undersokningar-omdjursjukdomar/anvisningar-for-provtagning/vildsvin/. Jaktlägret Erä-Hertat 5-8 oktober Jaktföreningen Ahlaisten metsästysseura ordnar ett jaktläger för damer. Åldersgränsen är 18 år (med vuxen vårdnadshavare 16 år) och jaktkort obligatoriskt. På programmet rådjursoch hjortjakt, första hjälpen för jakthundar, snickra minkfälla, skytte, bada bastu med mera. Vi tar emot 20 deltagare. Lägeravgiften är 180 euro och inkluderar avgiften för gästjägare. Förfrågningar: Lotta Nurmi, 044 201 5569 och Sari Uusitalo, 045 124 5541. Bindande anmälningar senast 1.9 till era.hertat@gmail.com. Tredje största jv-föreningen finns nu i Lappland Jaktvårdsföreningarna Savukoski och Pelkosenniemi går den första januari 2024 ihop och bildar Kemi-Lapplands jvf. Den nya jaktvårdsföreningen blir till ytan den tredje största i landet. Samgången kommer inte att innebära några synliga följder för jägarna: skjutproven, prepkurserna för jägarexamen och examenstillfällena, liksom de övriga funktionerna, som skjutbanorna, fortsätter som förut. SV EN ZA CE K INTRESSET FÖR ATT ARRANGERA JAKTTURISM ÖKAR I ett projekt som går ut på att förvandla jaktturismens värdepotential till intäkter (Metsästysmatkailun arvopotentiaalin tulouttaminen-hanke) går vi tillsammans med jaktföreningar, markägare och tjänsteproducenter igenom verktygen som kan användas för att komma igång med jaktturism. Just nu utreder vi också hur modellen med jaktvärdar skulle fungera för att underlätta vardagen för jaktföreningar. Till de viktigaste frågorna hör nyttan för jaktföreningarna och osäkerhetsfaktorerna. Vi har arrangerat ett flertal möten som har lockat ett stort antal representanter för föreningar för att diskutera ämnet och pejla deras jaktområdens lämplighet för jaktturism. Diskussionerna har präglats av intresse och funderingar kring den rätta dimensioneringen i förhållande till den traditionella jakten. Markägarnas reaktioner på kommersiell verksamhet har skapat osäkerhet, trots att intäkterna skulle användas till att trygga föreningsverksamheten. En fördelning av intäkterna mellan jaktföreningarna, markägarna och tjänsteproducenterna betraktas som en lösningsmodell. Indirekt gynnas också den glest bebyggda landsbygden som gärna ser ökad turism. Ekonomiskt utnyttjande av viltet kräver transparens Ju mer vi vet om jaktturismens förutsättningar desto lättare blir det att få en uppfattning om de egna jaktmarkernas lämplighet. Det är svårt att ta ställning till någonting som det finns olika uppfattningar om. Med öppna samtal hittar vi fungerande praktiska lösningar, omfattningen på verksamheten och en rättvis fördelning av eventuella intäkter. Varje jaktområde är olikt alla andra och vi måste ta hänsyn till förhållandena på orten och åsiktsklimatet där. Att samtliga deltagare vill samma sak utgör grunden för det hela. Om någon samsyn inte finns blir utsikterna att lyckas obefintliga och vi måste avråda från jaktturism på den orten. Du finner mera information om jaktturismen, bedömningen av realiseringsmöjligheterna och intäktsfördelningen här: www.aitomaaseutu.fi/hankkeet/metsastysmatkailun-arvopotentiaalin-tulouttaminen Projektet där jaktturismens värdepotential förvandlas till intäkter Projektet är ett samprojekt mellan enheten för affärsverksamhet vid Jyvärskylä yrkeshögskola och Finlands viltcentral. Syftet är att öka möjligheterna till jaktturism, i synnerhet i de glest bebyggda delarna av landet. Projektet löper under tiden 1.10 2022 till 30.9 2023 och finansieras ur jordoch skogsbruksministeriets finansieringsprogram för glesbygd. Det koordineras av Lapplands NTM-central. Jägaren 3/2023 8 Nyhet r 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 8 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 8 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
Nordic Distribution Oy NorDis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Lue lisää Ruutia ja Rautaa -blogistamme! Blaser K95 Ultimate Kompakti, kevyt ja tarkka Blaser-kertalaukauskivääri. Ultimate-tukin ominaisuudet mahdollistavat ergonomisesti hyvän ampuma-asennon. Paino vain 2,6 kg. Kampanjahinta 4 990,00 € Ka m pa nj a on vo im as sa ni in ka ua n ku in ka m pa nj aas ei ta rii tt ää ! Ky sy Bl as er -jä lle en m yy jä ltä si ! H U I P P U M E R K K I M M E Blaser R8 Ultimate Silverstone Supersuositun Blaser R8 Ultimate -kiväärilinjan uusi, erottuva erikoismalli. Kevyt, uritettu piippu suukierteellä, hienostuneet Argali-logot ja ensiluokkainen nahka yhdistettynä säädettävään Ultimate-tukkiin. Lukkorungon pintakäsittely erottuu perusmallistosta. Kampanjahinta 6 990,00 € Blaser D99 Black Blaserin nykyaikainen drillinki tyylikkäällä mustalla lukkorungolla ja leveämmällä semi-beavertail -etutukilla. Vapaasti värähtelevän luotipiipun ansiosta osunta säilyy kaikissa olosuhteissa. Kampanjahinta 7 900,00 € Nordis Oy Blaser kampanjat_nro3 2023_210x275mm.indd 1 Nordis Oy Blaser kampanjat_nro3 2023_210x275mm.indd 1 8.3.2023 13.22.55 8.3.2023 13.22.55 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 9 4-9_Uutiset_JA?0323.indd 9 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
Med en kartläggning kallad Fågelatlas följer vi med några decenniers mellanrum med förändringarna hos den häckande fågelfaunan i vårt land. Den senaste kartläggningen började i fjol. Men för att kartläggningen ska bli heltäckande behöver vi hjälp av er jägare. Atlasen behöver mera information om de jaktbara sjöfåglarna. Haka på och häng med! TexT Jarkko Nurmi K artläggningen av förändringarna hos den häckande fågelfaunan görs i kartrutor om 10 x 10 kilometer. De tidigare kartläggningarna har huvudsakligen gjorts av amatörornitologer, men tanken är nu att snäppa upp täcknings Operation Fågelatlas – vi söker sjöfågelspecialister! graden. Alltså behöver vi er jägare. Det finns ju en jaktförening i nästan varje by och stad i hela landet. I synnerhet i landets norra delar finns det gott om rutor som inte har kartlagts och där känner vi inte till häck ningsmiljöernas sjöfågelpotential. Fågelatlasen – häng med som specialist Finlands viltcentral inledde i april en kampanj för att samla in information om sjöfåglarna, i synnerhet där vi har luckor i kartläggningen. De regionala viltplane rarna söker genom jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna ”sjöfågelspecialister” som utbildas för uppgiften. Observationerna kan skrivas in i Oma riista på plats i terrängen, och därifrån fort sätter de till atlaskartläggningen. Särskilt viktiga är observationerna av kullar av de försvagade sjöfåglarna – stjärt and, bläsand, skedand, årta, vigg, brunand och sothöna. Men observationer av sädgäss är också värdefulla. Fler utbildningsdagar för sjöfågelspe cialister är på gång. Du kan anmäla dig genom att kontakta viltplaneraren i din region. Kontaktinformationen finner du på Finlands viltcentrals webbplats. Fågelatlasen – alla med! Senare på sommaren behöver vi obser vationer av fågelkullar från alla jägare. Vem som helst kan delta genom att skriva in sina observationer av kullar i Oma riista. Oavsett om du gör observationen på semestern ute på bryggändan eller om du letar efter sjöfågelkullar på allvar, så anteckna det du ser! Viltcentralen hoppas på aktivitet också vid par och kullräkningen av sjöfåglar så vi får in sådan information i fågelatlasen, men vi ska vara särskilt atlasaktiva med kartläggningen av häckningsområden. Anteckna samtliga observationer av kullar i Oma riista. Jägaren 3/2023 10 10-11_Atlas_ja_vesilintulaskenta_JA?0323.indd 10 10-11_Atlas_ja_vesilintulaskenta_JA?0323.indd 10 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
Det finländska viltkunnandet håller världsklass Informationen som jägarna samlar in är färsk och används när beslut fattas. Nätverket av vilttrianglar och det finländska sättet att samla in data om hjortdjuren och de stora rovdjuren är globalt sett unikt och står som garant för hållbarhet. Jägarna tar fram viltinformation, oberoende forskare gör uppskattningar av viltstammarna och jordoch skogsbruksministeriet fattar i samråd med viltcentralen de beslut som krävs om viltet. Jägarna utmärker sig också vid inventeringarna av sjöfåglar, men där har vi fortfarande en bit kvar att gå. FÅGELATLASEN 2006-2010 Anas penelope bläsand Häckning säker sannolik möjlig summa Antal 1085 606 728 2419 Täckningsgrad utmärkt god nöjaktig hjälplig slumpartad inga obs ? En bild på bläsandens häckningsutbredning ur föregående atlaskartläggning. Atlaskart läggningen 2022–2025 ? Observerandet är inte avgränsat som för sjöfågelinventeringarna. ? Vi kartlägger samtliga fågelarter och deras häckning i kartrutor. ? Vi jämför med de tidigare kartläggningarna (föregående 2006–2010). ? Punkträkningen av sjöfåglar inkluderas i atlaskartläggningen. ? Lintuatlas.fi. GE TT Y IM AG ES Än finns det luckor i fågelatlasen – jägare, dra ditt strå till stacken! TexT Risto Paakkonen Vi behöver bättre täckning på observationerna av sjöfåglar, och det gäller för både punkträkningarna och atlaskartläggningen. Viktiga häckningsområden får inte lämnas utanför. De årliga sjöfågelinventeringarna ? Görs vid vissa tider på fasta obspunkter. ? Vi kan och bör grunda nya obspunkter. ? Vi följer med sjöfågelstammarna, deras utveckling och häckning, och gör upp en årlig rapport: luke.fi/sv/uppföljningar/uppfoljning-av-sjofaglar INVENTERINGTIDERNA FÖR SJÖFÅGELPUNKTERNA Region Par räkningen Par räkningen Kull räkningen Sydoch sydvästkusten 1–8.5 22–29.5 1–20.7 Södra och mellersta Finland, inlandet 8–15.5 22–29.5 1–20.7 Norra Finland 20–29.5 5–12.6 1–20.7 ? Nätverket av observationspunkter för sjöfågelräkningen har fortfarande luckor på många håll i landet, i synnerhet i norr. Jägaren 3/2023 11 10-11_Atlas_ja_vesilintulaskenta_JA?0323.indd 11 10-11_Atlas_ja_vesilintulaskenta_JA?0323.indd 11 21.4.2023 8.22 21.4.2023 8.22
Ögruppen Utö som ligger långt ute i havet är ett mekka för fågelvänner. Varje år anländer skaror av intresserade till ön för att skåda på de flyttande fåglarna. Och visst har det funnits fåglar på Utö, men under de senaste åren har de häckande paren till stor del försvunnit. TexT Tommy Arfman Bilder Jorma Tenovuo och Tommy Arfman Rävarna på Utö ? Från Utö når rävarna de omgivande öarna genom att simma. De häckande fåglarna har minskat drastiskt i hela området. ? Jägarna kammar igenom öarna närmast Utö med hundar för att få grepp om rovdjursläget. Området måste skötas som en helhet. D et krympande fågelbeståndet på Utö torde ha flera bakomliggande skäl. Östersjöns hälsa, som fortlöpande blir sämre, leder bland annat till att ejderns huvudsakliga föda, blåmusslan, dör ut. Havsörnen har ökat kraftigt och ejdern lider av predationen eftersom örnarna tar ådorna i boet och plockar ungarna ur vattnet. Turisterna blir fler och stör fåglarna som häckar på den lilla ön, trots förbudsskyltarna som begränsar. Å andra sidan ger den mänskliga närvaron ett visst skydd för de ruvande ejderhonorna mot havsörnens härjningar. Det finns exempel på detta också på andra håll i skärgården. Jägaren 3/2023 12 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 12 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 12 21.4.2023 8.26 21.4.2023 8.26
2011 nådde räven öarna kring Utö. Rävarna har förökat sig där och simmar också till andra, närbelägna öar. De raskade sannolikt över isen från Jurmo, där det tidigare fanns en stor rävpopulation. Sedan dess har räven utrotats på Jurmo på Forststyrelsens försorg. På Utö har man däremot inte blivit kvitt rävarna. När vi läser amatörornitologen Jorma Tenovuos observationer av fågelförlusterna på Utö ser vi att flera arter försvann när rävarna hade dykt upp. Flera av de försvunna arterna lider inte lika svårt av havsörnens predation som ejdern, men de häckar på marken och är därför oerhört utsatta för jagande rävar. Inte ens på de omgivande holmarna och skären får fåglarna häcka i fred eftersom rävarna lätt tar sig dit simmande. Rävelimineringen på Utö Elimineringen av markrovdjuren är det enda snabba sättet att hejda förlusterna av häckande fåglar. På Forststyrelsens försorg har rävarna eliminerats på öarna kring Utö, och rävar har blivit fällda nästan varje år, men rävpopulationen på huvudön har vi inte rått på. De ständiga bekymren med rävarna ledde till ett behov av att ingripa i rävpopulationen på huvudön och jobbet inleddes i januari 2022. Föreningen för att vårda och skydda skärgårdsnaturen (SLHSY) åtog sig ansvaret för det praktiska, och har tillsammans med Forststyrelsen en komplett uppsättning avtal för skyddsjakten i skärgården. Elimineringen av räv ska göras på vintern, i januari och februari. På de omgivande öarna finns häckande berguvar, vilket betyder att skyddsjakten måste göras innan berguven häckar. Bortsett från det kan rävar jagas på våren med hundar och dispens av Finlands viltcentral. Ett krävande objekt Försvarsmakten har en mängd byggnader där rävarna kan gömma sig. Det finns stora blockfält som skapar gömslen där rävarna kan trycka i flera dagar. Favoritstället där rävarna helst håller till finns på den västra sidan av ön; ett område med stängsel omkring som tillhör försvarsmakten. Skärgårdsföreningen har skaffat tillstånd för att röra sig på området. Skyddsjakten har skötts med drivande hundar. Ön är liten och hundarna har, när de jobbar, också rört sig mitt i byn, vilket alla bybor inte har gillat. Enligt jaktlagen får arbetande hundar tillbringa 30 minuter på ”främmande mark”. Eftersom byn på Utö är väldigt liten så korsar hundarna den på några minuter. Någon konkret olägenhet har hundarna inte ställt till med, men i början visade sig ett visst motstånd mot att döda rävarna. Markägarna på Utö och jaktföreningen har deltagit i jakterna och dessa har genomförts enligt lagens bokstav och med tillstånd av markägarna. Innovationer, teknik och dispenser Området kartlades och jagades två gånger, i januari i fjol och i år. Jakten med hundar begränsades till några dagar för att minimera störningen för byn. Flera rävar blev fällda, men jaktområdet blev inte tömt. De ovannämnda blockfälten skyddade rävarna som flytt dit och vi insåg att problemet inte kunde lösas med hundar. Verktygsbacken behövde alltså en komplettering. Vi skaffade en fjärrstyrd utfodringsstation som övervakas med en fjärrstyrd kamera. Stationen ställdes på plats i januari i år. I skrivande stund har stationen varit i gång i drygt två månader. Varje kväll sprider den under några sekunder torrfoder omkring sig med en radie på flera meter. Det finns stora blockfält som skapar gömslen där rävarna kan trycka i flera dagar. Räven anlände till Utö vintern 2011, över isen och sannolikt från Jurmo. ? Svärtan häckar inte längre i Utö-skärgården. Den sista observationen av kullar gjordes 2017. ? Utö har varit känt för sina häckande ejdrar. Nuläget är dock bedrövligt för arten. Bara några få honor håller ut och försöker häcka på öarna kring Utö. Jägaren 3/2023 13 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 13 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 13 21.4.2023 8.26 21.4.2023 8.26
Naturförluster för Utöfåglarna Amatörornitologen Jorma Tenovuo, som bor på Utö och följer noga med utvecklingen, har antecknat följande: ? Ejdern backar överallt i Skärgårdshavet, men på Utö har arten så gott som helt försvunnit från den häckande fågelfaunan. Under toppåren producerade Utöskärgården massor av ejderungar; så sent som 2008-2010 kläcktes 800-1000 ungar. Produktionen av ungar har minskat år för år och året 2022 såg jag bara sex ungar. ? Mellan åren 2000 och 2010 häckade årligen 8-12 par svärtor. Arten har försvunnit och den senaste kullen på Utö fick Tenovuo syn på 2017. ? Ett fåtal storskrakar häckade på Utö så sent som 2010, under båthus och andra byggnader i hamnen. Den sista bekräftade kullen siktades 2019. ? Småskraken häckade på Utö ännu i början av 2010-talet, men sedan 2020 är arten försvunnen från den häckande fågelfaunan. Samma öde har också de andra häckande sjöfåglar gått till mötes. Småskraken, gräsanden, krickan, skedanden och snatteranden, liksom även vadarna, har minskat drastiskt. Fiskmåsarna och silvertärnorna har försvunnit nästan helt från den häckande fågelfaunan. För de häckande fåglarna har utvecklingen gått stadigt utför, och det går inte längre att tala om fluktuationer i populationerna. Det är snarare fråga om storskaliga naturförluster i regional omfattning. En liknande utveckling pågår i de övriga delarna av skärgården, men på Utö har den drivits till sin spets. Utvecklingen blir särskilt tydlig eftersom fågelfaunan i området observeras yrkesmässigt. Kommer fågellivet att återhämta sig? På andra håll i skärgården finns det flera exempel på att fågelfaunan återhämtar sig när markrovdjuren elimineras. Artikelförfattaren tror att det samma också kommer att hända på Utö. För ejdern är läget dock ytterst kritiskt. På Utö finns det bara ett par honor kvar som häckar och om de faller bort blir återhämtningen en långsam process. En så här marginaliserad art tål inte en enda räv. Hur fågellivet reagerar får vi veta först när den sista räven har stupat. När vi märkte att rävarna tittade in varje natt för att äta så inledde vi jakten. Jakten bedrivs som vaktjakt från en koja med ett hagelgevär med nattsikte. På det viset går det att skjuta hela natten. Finlands viltcentral har beviljat dispens för nattsiktet. I skrivande stund har fyra rävar fällts i mars. Utan nattsikten hade det inte gått att identifiera rävarna och skjuta dem. Upplägget verkar fungera. Rävarna blir inte skrämda och gömmer sig i blockfältet, skyttet är riskfritt och effektivt, och hundarna stör inte byborna. Arrangemanget verkar inte ha andra nackdelar än investeringen i början, men utrustningen är långlivad. Projektet fick bidrag av Forststyrelsen och Jordoch skogsbruksministeriets projekt KovaVipe, som är en fortsättning på Sotkaprojektet i skärgården. Modellen skapar möjligheter för intresserade att realisera kostnadseffektivt naturvårdsarbete på hemmaplan. Utöjägarna fällde de sista rävarna och i skrivande stund har inga rävar uppenbarat sig vid utfodringsstationen. Läget ljusnar alltså för fågellivet. Kanske lyckades vi äntligen fälla den sista räven på Utö! ? Innovation och teknik. Den automatiserade utfodringsstationen har visat vad den går för på Utö. Utmatningen är fjärrstyrd och regleras med en app medan kameran övervakar och visar hur det går. ? Erfarenheterna av ett års jakt med hund visar vilka svårigheter som rävjakten står inför. Även om hundarna inte var lösningen på problemen så visade de sig vara viktiga verktyg. Med dem kan vi kartlägga rovdjuren och få veta var de gärna ligger och trycker. Jägaren 3/2023 14 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 14 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 14 21.4.2023 8.26 21.4.2023 8.26
VX-FREEDOM RUGGED PERFORMANCE. RELENTLESS CLARITY. Leupoldin paras hinta-laatusuhde. Hinnat alkaen 399 €. KATSO HINNAT JA MALLIT WWW.ASE.FI 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 15 12-15_Uto?n_ketut_JA?0323.indd 15 21.4.2023 8.26 21.4.2023 8.26
Älgarnas vandringar Åren 2008 till 2012 följde Naturresursinstitutet med drygt hundra GPS-halsbandsförsedda älgar på olika håll i landet. I den här artikelserien berättar vi om resultaten av uppföljningen och den här första delen av artikelserien handlar om älgarnas vandringar, hur mycket de vandrar och hur stora hemområden de håller sig med. TexT Markus Melin, Jyrki Pusenius, Juho Matala, Petri Timonen, Markku Gavrilov, Jonna Katajisto och Sauli Laaksonen U nder de här åren blev bortåt 130 älgar försedda med sändarhalsband, både tjurar och kor, och kor med kalvar och utan. Inga kalvar försågs med halsband, men vi följde kalvarnas gps-mödrar och följde upp med kontroller i terrängen för att kolla om kalven som föddes på våren fortfarande var i livet på hösten och följande vår. Undersökningsområdena sträckte sig från sydändan av landet till Lappland och inkluderade både västkusten och östgränsen. Undersökningsområdenas geografiska täckning borgade för att vi kunde undersöka älgarnas beteende och vandringar i varierande miljöer. I väster där landskapet är ett låglänt lapptäcke av åkrar, i söder som är splittrat av vägar och bebyggelse, i öster som präglas av ödemarker och stora rovdjur, och sist men inte minst i renskötselområdet i norr. Vi började med att undersöka älgarnas vandringar; hur mycket och över hur stora områden vandrar de på olika håll i landet? Och hur ofta följer de årstiderna och vandrar till nya hemområden? Årstidsvandringar eller vandrar de annars bara? Halsbandsälgarna visade ett tydligt vandringsbeteende mellan sommaroch vinterområden och beteendet förekom i samtliga områden som undersöktes. Avståndet mellan sommaroch vinterområdet var i genomsnitt fem till åtta kilometer. I de kortaste fallen uppgick avståndet till några kilometer och i de längsta fallen till drygt 30 kilometer. De längsta vandringarna blev observerade i norr och de kortaste i söder och vid västkusten. I de här fallen kunde vi tydligt urskilja separata vinteroch sommarområden. Men alla älgar visade inte något vandringsbeteende. Vi känner till att vandringarna i regel följer den första snön och snötäckets djup; älgarna inleder vandringen till vinterområdet när snön täcker födan de äter på hösten och helst innan snödjupet gör det besvärligt att vandra. Enligt GPS-materialet tog vandringen i genomsnitt två till åtta dygn. Somliga älgar rent av löpte till det nya området och var framme bara några timmar senare medan andra höll på i en vecka eller två innan de slog sig ner på det nya sommarbetet. På hösten tog vandringarna längre tid än returerna på våren. De individuella skillnaderna var stora, men trots det ägnade sig de allra flesta sändarälgarna åt att vandra mellan ett sommaroch ett vinterområde. Det var klart sällsyntare att stanna på samma plats året om. Medan undersökningen pågick såg vi Älg n som vilt N AT UR RE SU RS IN ST IT UT ET / ER KK I O KS AN EN Jägaren 3/2023 16 16-17_Hirven_vaellukset_JA?0323.indd 16 16-17_Hirven_vaellukset_JA?0323.indd 16 21.4.2023 8.27 21.4.2023 8.27
DE FÖLJANDE DELARNA Vi har undersökt hur älgarna rör sig i vargrevir, hur de väljer hemområde vid extrem väderlek, hur snödjupet påverkar deras vandringar, tidpunkten då kalvarna föds och strukturen på miljön där älgkorna kalvar. Om allt detta berättar vi i de följande artiklarna i serien. också bevis på älgarnas vandringspotential – när de får för sig att vandra på allvar. En älgko som försetts med halsband i Lappland bytte bokstavligen landskap och vandrade en sommar drygt 200 kilometer söderut för att sedan slå sig ner för gott. Storleken på områdena varierar I regel bekräftade halsbandsinformationen vad vi redan länge vetat; att älgarnas vinterområden är i genomsnitt mindre än sommarområdena. Detta faller sig naturligt eftersom djurens vandrande vintertid begränsas av snön. Alltså väljer älgarna ett område där de finner sin föda på en så liten areal som möjligt. På sommaren är den botaniska menyn mycket större och den varierar under vårens och sommarens lopp. Då kan älgarna röra sig friare – och gör det också – när de söker föda. Enligt halsbandsinformationen varierade storleken på vinterområdena i regel mellan 1000 och 3000 hektar, även om de minsta inte mätte mer än några hundra hektar. På sommaren varierade den genomsnittliga storleken på området mellan 2000 och 5000 hektar, men kunde uppgå till så mycket som 10 000 hektar. Det minsta observerade sommarområdet var inte större än 100-200 hektar, vilket ändå var exceptionellt litet i vårt material. De individuella skillnaderna mellan älgarna var således stora och ofta större än skillnaden mellan områdena eller könen. ? Bilden visar hur halsbands älgarna rör sig. Varje punkt visar positionen för en älg och varje älg har en egen färg. ? Bilden visar positionerna för halsbandsälgar na i Lappland. Varje älg har sin egen färg. Älgkon som satte vandringsrekord skiljer sig klart från mängden genom sitt ex ceptionella byte av landskap. ? På västkusten visar älgarna ett speciellt vandringsbeteende. De tillbringar somma ren vid havet eller i den yttre skärgården (till vänster i bilden), men återvänder och tillbringar vintern i inlandet. På bilden har vi ringat in kärnan i sommarhemområdet för två olika älgar. Där befann de sig knappt någonsin under övriga årstider. ? I södra Finland ob serverade vi dels älgar som tydligt vandrade mellan ett sommar och ett vinterområde (gult) och dels älgar som stannade i samma område året om, utan tydligt separerade sommar och vinterbe ten (blått). N AT UR RE SU RS IN ST IT UT ET / ER KK I O KS AN EN Jägaren 3/2023 17 16-17_Hirven_vaellukset_JA?0323.indd 17 16-17_Hirven_vaellukset_JA?0323.indd 17 21.4.2023 8.27 21.4.2023 8.27
Om du inte i handeln hittar någon kniv som du gillar och om du vill ha ett personligt jägarverktyg så går det att göra sin kniv själv. TexT och bilder Karlo Ruotsalainen A tt göra knivar är oerhört intressant och du kan ställa upp utmaningar för dig själv. Knivmakeriet kräver noggrannhet och kunskaper om olika material för att resultatet ska bli fulländat. Det är fritt fram för en knivmakare att vara kreativ och förverkliga ideer! Fabriksknivar är alltid en kompromiss eftersom de ska passa till det mesta för de flesta. Den som gör sin kniv själv från början till slut bestämmer varje detalj efter eget huvud och skapar en kniv som sitter som gjuten i egen hand. Utgå från knivbladet En knivmakare utgår från den viktigaste delen, alltså från knivbladet. Sådana finns det i oräkneliga modeller, storlekar och kvaliteter. Gör det själv En kniv Själv har jag oftast nöjt mig med att köpa färdiga blad eftersom jag inte har verktygen och kunskapen för att smida egna. Dessutom är det en krävande konst att smida ett knivblad som håller skärpan och tål användning. Några blad har jag gjort, men de har varit försök för prydnadsknivar. Skaftytan kräver omsorg Knivskaftet kan göras av flera olika material, men själv väljer jag oftast trä. Träets hårdhet är avgörande för skaftets hållbarhet, så därför väljer jag hårda träslag. Mest gillar jag masurbjörk, för det vackra och traditionella utseendets skull. Dessutom är masurn väldigt hård och väderbeständig. Jag har också använt ek och björk som skaftmaterial. Skaftet kan också göras av näver, som är lättare att bearbeta. Själv har jag inte provat på näver, men tänker absolut göra det. Skaftet innebär främst handarbete, så man behöver alltså inte skaffa några särskilda maskiner eller verktyg. Jag börjar med att borra ett hål i skaftämnet för tången och fäster bladet med exempelvis epoxylim. Skaftet kan formas i sin helhet för hand, men för att inte fresta tålamodet sågar jag skaftämnet till sina ungefärliga yttermått med bandsåg och rundar av kanterna med Det här behöver du för att göra tre knivar. Skaften är av masur och bladen av kolstål. Jag köpte färdiga knivblad och beslagen följde med. Den färdiga kniven i en presentask av björkfaner. Jägaren 3/2023 18 Ungd msredaktionen 18-21_Nuoret_JA?0323.indd 18 18-21_Nuoret_JA?0323.indd 18 21.4.2023 8.28 21.4.2023 8.28
Jägarna måste kunna anpassa sig Ä nda sedan jag var liten har jag fått höra fiskeoch jakthistorier om fångster och byten. Det har alltid varit trevligt att sitta vid brasan och lyssna. Men tyvärr handlar somliga historier om jakter där varken viltet, jaktkamraterna eller lagen har visats respekt. I min jaktförening hör de flesta till den äldre generationen. Enligt deras historier fanns det klart mera älgar, fåglar och småvilt när de var unga, så det gick att jaga mycket mera. De äldre skryter om hur deras pappor, moffor och faffor, och de själva i sin ungdom, sköt flera älgar på samma gång eller på samma dag. I berättelserna återvänder jägarna alltid hem nerlastade med vilt. Eftersom vi befinner oss i Lappland så kan det ju i någon mån handla om att ”allt är bättre i Lappland”, men ofta handlar det nog om vanlig nostalgi; allt var ju bättre förr. De äldre varken kan eller vill alla gånger anpassa sig till nya jaktsätt och nya sätt att hantera det fällda viltet. Nuförtiden ska man noga tänka sig för innan man skjuter eftersom licenserna är lätträknade och älgarna ännu färre. Bestämmelserna om hygienen vid kötthantering har förnyats och alla har inte fattat principen om att ta vara på allt efter bästa förmåga. Det samma gäller för god jägarsed, oavsett om man jagar med en eller flera jaktkamrater, så att alla kan känna sig säkra och njuta av jakten. Att respektera viltet, jaga tillsammans och hantera djurkroppen rätt från fällningen till matbordet är moment där mycket har förändrats, både i praxis och lagboken. Viltstammarna förändras och blir mindre, och vi jägare måste anpassa oss. Är månne tiden inne för att byta ut berättelserna som saknar respekt för lagen och viltet till sådana där vi respekterar viltet, jaktkamraterna och naturen? Hädanefter vill jag höra och föra vidare berättelser där vi vårdar naturen, sköter viltet och jagar med ansvar. SIIRI NISKALA Jag heter Siiri Niskala och bor i Rovaniemi. Mest gillar jag att jaga tillsammans med morfar och vår finska spets Riku. slip. Sedan fortsätter jag med en trärasp för att raspa fram skaftets slutliga form. Finslipningen gör jag med slippapper, gradvis från grövre till finare tills ytan är slät. Det här momentet kräver tid, tålamod och mycket arbete för att resultatet ska bli bra. Slutligen oljar jag skaftet med träolja som skyddar mot smuts och fukt. Knivslidan skyddar Den sista etappen är slidan för kniven. Jag har inte gjort särskilt många eftersom nästan alla mina knivar klarar sig utan. När kniven inte används är slidan nästan allt som man ser av den. Därför är slidorna ofta vackra och liksom konstverk i sig. På dem kan man skapa en bild med jaktmotiv eller trycka ett prydnadsmönster. Det mest givande för en knivmakare är den avslutande behandlingen med olja som tar fram träets färger och man ser det slutliga resultatet. Det uppstår ett känslomässigt band till kniven eftersom man har skapat den själv. På jakt känner man bandet varje gång man tar fram kniven för att göra någonting, spänta ved eller passa vilt. Knivmakeriet är en hel konstform som man bara lär sig genom att göra. Friskt vågat är hälften vunnet! Ingen är född till knivsmed. Slutligen behandlas skaftet med olja, vilket tar fram masurmönstret. Skaftet före den egentliga formgivningen med trärasp. Det uppstår ett känslomässigt band till kniven eftersom man har skapat den själv. K lumn Ungd msredaktionen Jägaren 3/2023 19 18-21_Nuoret_JA?0323.indd 19 18-21_Nuoret_JA?0323.indd 19 21.4.2023 8.28 21.4.2023 8.28
Viltkameran gör det möjligt att följa med hur viltet rör sig och beter sig utan att man själv behöver befinna sig i skogen. TexT och bilder Elisabeth Mattsson D et är väldigt enkelt att använda en viltkamera. Man fäster den stadigt och riktad så, att den inte är vänd mot allmän väg eller plats. Det ska inte heller finnas gungande grenar eller högt gräs framför. Med en gren som gungar i vinden framför sig skulle kameran ju ta bilder nästan oavbrutet, och minneskortets kapacitet är inte oändlig. Om det händer väldigt mycket framför kameran förmår den kanske inte spara alla bilder. Det går också att ställa in kameran så, att den tar korta videor eller skickar ett meddelande till telefonen när den upptäcker rörelse. Bilden visar datum och klockslag när Viltkameran – till både nytta och nöje den är tagen. Du kan lämna kameran i skogen i flera dagar, i vissa fall till och med i månader. Vad har kameran fångat? Under en månads tid ställde jag upp viltkameran på några olika platser för att få bredd på bildskörden. Jag antog att merparten av bilderna skulle bli tagna i mörker, men till min överraskning var dagbilderna och nattbilderna rätt jämnt fördelade. På en ö är reviren små, så det är samma djur som återkommer. Den som under flera år följer med ett visst område ser hur djurlivet utvecklas. Han eller hon får se hur kalvarna växer upp och blir lika stora som älgmor, och hur de unga råbockarna får sina första horn. Den som ställer upp viltkameror på ett större område får en uppfattning om hur viltstammarna mår där. Djuren som bär horn är rätt enkla att följa. Hornen är individuella, så det går att räkna bockarna på det viset. Som ett bonus kan man se när en bock har fällt hornen. Då kan man ta hunden med sig på en promenad för att leta efter fällhorn. Hondjuren är svårare att förvandla till individer. Men när en älgko, hind eller get har kalvar eller kid ser man på ungarna vem som är vem. En hona kan ju få tvillingar eller till och med trillingar! Trillingar är sällsynta, men då går det redan på våren att känna igen honan utifrån antalet ungar. Avslöjar vilka som följer stigen Med kamerans hjälp får vi reda på vilka djur som följer en viss stig. Ibland är det en enda art som använder stigen, men ofta är det flera arter som följer samma stigar. När man bevakar flera stigar får man med tiden en uppfattning om vilka faktorer som påverkar arternas vägval. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det med en viltkamera går att följa med viltet på en plats och lära sig var de olika arterna helst håller till. När det sedan blir dags att välja pass eller vintermata är kunskapen till stor hjälp. ? Tittar man närmare på bilden i förstoring så kan man till och med urskilja enskilda ögonfransar! ? Ibland ser det ut som om djuret skulle posera för bilden! Jägaren 3/2023 20 Ungd msredaktionen 18-21_Nuoret_JA?0323.indd 20 18-21_Nuoret_JA?0323.indd 20 21.4.2023 8.28 21.4.2023 8.28