VÅRJAKTEN PÅ RÅBOCK: JAGA SELEKTIVT ÄLGSKADOR KAN FÖRE BYGGAS SÄLJAKT I BOTTENVIKEN år MASSIV FINANSIERING FÖR JAKTEN PÅ MINK OCH MÅRDHUND HELMI-PROJEKTET: 3/2021 Tidningen når fler än 300 000 jägare
JAKT 10 Vårjakt på råbock – förbered jakten och jaga selektivt 14 Juha Hirvi, en jägare från 70-talet 44 På jaktresa i Finland: Västra Finland 56 Livräddning del 2: Hejda blödningen 58 Säljakt med arktisk charm 60 Recept a la Kati Pohja 64 Operation Tunnhamn del 2: Rovdjurselimineringen börjar 68 Jaktbilder i sociala medier VILTET 30 Var har våra vildsvin sin gång? 34 Järpen: Så bestämmer du åldern 36 Viltvänligt skogsbruk ett trumfkort 40 Viltåkrarna höjer kvaliteten på livsmiljön 42 Skogsvildrensstammen växer 48 Älgoch hjortstammen uppskattade 52 Aktiva åtgärder för att förhindra älgskador 70 Från kittelbotten till inbjudande våtmark AKTUELLT 5 Nyheter 18 Ungdomsredaktionen 22 Finlands viltcentral 10 år – Samhällelig påverkan 26 SRVA:s och polisens verksamhet i tätorter 51 Älghushållningsområdenas gränser oförändrade 73 Jakt och jägare 74 Áigeguovdilis ságat sámegillii KOLUMNER 3 Ledaren 4 Gästskribenten 6 Vice ordförandens spalt FORSKNING 54 Vinterbona visar bäverstammens storlek LAGAR & LICENSER 62 Ersättning av hundskador orsakade av rovdjur 62 48 22 14 Juha Hirvi, en jägare från 1970-talet Ersättning av rovdjursskador på hundar Finlands viltcentral 10 år – Samhällelig påverkan Älgoch hjortstammen uppskattade Jägaren 3/2021 2 Innehåll
Säljakt med arktisk charm 58 10 Vårjakt på råbock – förbered jakten och jaga selektivt Folk verkar vara rädda för skogens invånare Utan att vara rädd i skogen I århundraden har vi finländare begett oss till skogs för att söka trygghet, föda och arbete. Vi har sökt skydd mot vädret, fiender och (för länge sedan) skatteindrivare. Skogen ingår i vår nationella självbild och är fundamentalt betydelsefull i vår kultur, vilket visar sig i bilder, texter och sånger. Pågår månntro en förändring i vårt förhållande till skogen? För somliga av oss verkar skogen ha blivit en skrämmande plats. Visserligen har folk alltid varit rädda för att gå vilse där, men nu har nya hotbilder dykt upp. Folk verkar vara rädda för skogens invånare och rädslan sträcker sig från de allra minsta sjukdomsalstrarna (som virus och fästingar) till de stora rovdjuren. Delvis beror det här på att skogen har blivit någonting främmande. Det är inte längre naturligt för gemene man att ströva där, varken på jobbet eller fritiden. För oss jägare är skogen förstås en kär vän, men även vi tar riskerna på allvar. Ett gott exempel på detta är begränsandet av vildsvinsstammen och skickandet av djur som beter sig konstigt eller som har dött utan någon synlig orsak till forskningen för att hålla sjukdomar under kontroll. Ett nytt bekymmer är skjutvapenolyckorna som har fått mycket publicitet. Det har lett till att somliga naturvänner uppfattar jägarna som skrämmande. Här står vi inför en uppgift som angår oss alla. Ansvaret för att vända den här utvecklingen vilar på envar av oss. Var och en ska kunna sitt vapen och öva säker vapenhantering. Dessutom ska envar inse sina begränsningar och kunna behärska sig vid skottläge så att inga farliga skott blir skjutna. Attityden avgör. Det är också attityden som avgör vilken bild utåt som vi ger av vår hobby. I skogen har det av tradition funnits plats för alla kring brasan. Vi ska se till att övriga som rör sig i skogen är välkomna vid vår brasa och att de riskfritt kan passera förbi passet, både i jobbet och på fritiden. Att vinka och att hälsa vänligt är trevliga visitkort. En trygg skog är vår nationalskatt och en fundamental del av vår kultur och självbild. JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 3/2021
BI LD : JO UN I H AR AL A / ST UD IO VA LO U ndertecknad är en infödd medelålders helsingforsare utan någon som helst beröringsyta med jakten – i likhet med de flesta av mina jämnåriga stadsbor. Har inga jagande släktingar, äger inte mark, har ingen som tog mig med i ungdomsåren och lärde mig jaktens grunder. Som Madventures-tevereporter har jag filmat jägare på olika håll i världen, från Amazonas djungler till Filippinerna och Papua Nya Guinea. Jag har lärt mig att uppskatta deras kunnande; jaktkulturen är en lika fundamental och ursprunglig del av det mänskliga som att tala, dansa, bygga och göra barn. Men det var först när vi filmade Madventures serie om Finland som jag begrep hur djupt rotad jakten är i vårt samhälle. I Bottenviken fick vi följa med säljakt på traditionellt vis. Som guide fungerade Juha Vierimaa, säljägare i fjärde generationen. Manu Soininmäki, bekant jägare för finska tevetittare, guidade oss på smygjakt efter hjort i Birkaland, godsägaren Heikki Sauvala tog oss på fasanjakt i Tervakoski och Timo Hynynen på Finlands vapenhistoriska sällskap undervisade oss i jaktskytte i Idensalmi. Coronapandemin gav mig sedan den slutliga puffen. Som miljöoch framtidsforskaren Minna Santaoja uttryckte det i föregående Gästskribenten: ”Jakten kan vara ett sätt att bevara naturkunskaper och överlevnadsfärdigheter för en osäker framtid”. De här kunskaperna och färdigheterna ville jag lära mig och sedan lära mina egna grabbar. Men hur i all världen skulle en medelålders kunskapsjobbare som inget vet om jakt börja jaga? Här några iakttagelser som stöd för dem som grunnar på samma fråga. Ta vara på inspiraTionen och säTT igång genasT. I många städer är jägarkurserna lagda på hyllan på grund av pandemin, men Handbok för jägare och självstudiematerialet på nätet håller hög klass. Efter självstudierna klarade jag examen överraskande fint. näTverka akTivT. Om det inte finns jägare i släkten så kanske bland vänner och bekanta? Om det finns någonting positivt att säga om de sociala medierna så är det det, att man kan få vänner ur de mest varierande sammanhang – så varför inte bland jägarna? Själv kunde jag skjuta björnprovet på Idensalmi jv-förenings bana eftersom det i huvudstadsregionen inte ordnades skjutprov på grund av pandemin. inTerneT är förunderligT. På de finska jägarnas Youtubekanal finns det överraskande intressant och (för gröna jägare) lärorikt material. Jag har grävt fram sådant som hagelskyttets grunder, toppjakt, på harpasset och hur man styckar kött. Självfallet finns det åsikter av alla de slag på nätet – liksom i tidningarna i branschen. Dem rekommenderar jag dig varmt att läsa. Hur mycket man än beskyller jägarkåren för att förgubbas så har jag känt mig välkommen i min nya hobby och jag har fått många nya kamrater. Mitt första hela jaktår börjar i år. Enligt planerna ska jag med Jukka Ketola prova på vårjakt på råbock och i höst hänga med Antti Malmbergs älgjaktlag. Men innan dess står stenhård skytteträning på programmet! RIKU RANTALA Skribenten är Madventuresäventyrare, tv-producent och fackboksförfattare Twitter & Instagram: @rikurantala Hur bakar vi jägare av stadsbor? Jägaren 3/2021 4 Gästskribent n
stöder verksamheten på fältnivå. Finlands viltcentral svarar för skötseln av 39 objekt och Forststyrelsen för 30. En betydande naturskyddsgärning Den massiva finansieringen för effektiv jakt på mink och mårdhund visar att statsmakten tar uppgiften att hejda utarmningen av mångfalden på allvar. Problemen som de främmande arterna ger upphov till utgör enligt gjorda undersökningar det näststörsta hotet mot mångfalden. Det största hotet utgörs av att livsmiljöer splittras och försvinner, men även det ska Helmi-programmet motarbeta. Programmet utgör ett erkännande av det naturvårdsoch naturskyddsarbete som jägarna uträttar. Fångstgrupperna för fågelvattnen bildas av ”halvproffs” som bor på orten. Projektjobbet ska dessutom utvidgas till objekt i vardagsnaturen och leta efter metoder med vilka jaktföreningarna och jaktvårdsföreningarna kan fortsätta sitt viktiga arbete med att eliminera de främmande rovdjuren. Genom att inkludera de värdefullaste fågelvattnen i landet i det effektiva Helmi-programmet för livsmiljöer och främmande rovdjur hjälper vi fåglarna med häckningen och stärker våra sjöfågelstammar. MASSIV FINANSIERING FÖR ELIMINERINGEN AV FRÄMMANDE ROVDJUR MINKOCH MÅRDHUNDSJAKTEN ÄR NATURSKYDDSARBETE! Finlands viltcentral och Forststyrelsens Jaktoch fisketjänster har av staten beviljats drygt fyra miljoner euro i finansiering för att organisera jakten och jaga mink och mårdhund i 70 prioriterade fågelvatten. Jakten på de främmande rovdjuren utgör en viktig skyddsåtgärd och ingår i Helmi-programmet. TexT Jarkko Nurmi och Kari Karhula Bild Jari Niskanen S yftet med livsmiljöprogrammet Helmi som har inletts av Miljöministeriet är att värna mångfalden i naturen genom att vårda livsmiljöer. Vården av fågelvatten utgör ett prioriterat tema. Vi höjer livskvaliteten för sjöfåglarna genom att förebygga igenväxning med slåtter och jakt på mink och mårdhund. Finlands viltcentral har beviljats 2,5 miljoner euro för att organisera jakten på mink och mårdhund i fågelvattnen medan Forststyrelsen har beviljats 1,8 miljoner ur regeringsprogrammet. Det här är historiskt eftersom vilthushållningen inte har stötts på det här sättet tidigare. Ministeriernas gemensamma finansiering som har anvisats jakten på de främmande rovdjuren utgör ett fint exempel på hur förvaltningsgrenar kan samarbeta för naturens bästa. Jakten fortsätter till utgången av 2023 och fortsatt finansiering är preliminärt avtalad mellan ministerierna. Fångstgrupperna får ersättningar och materiel Finlands viltcentral rekryterade i våras fem rovdjurskoordinatorer och Forststyrelsen tre. De inleder sitt arbete i juni och till deras uppgifter hör att göra upp fångstplaner för fågelvattnen, att bilda och utbilda fångstgrupper samt att sköta samarbetet med myndigheterna som svarar för skötseln av fågelvattnen. Verksamheten regleras av ett stramt regelverk. Fångstgruppernas arbete utgår från planerna. Utifrån dem placeras fällorna ut på lämpliga platser och avtalas om hur fångsten ska bedrivas. Projektet svarar för materialkostnaderna (fällorna, viltkamerorna) och honoraren för fångstgrupperna samt Jägaren 3/2021 5 Nyhet r
Ett 10 års bokslut När lagförslaget ”Jaktvårdsföreningarna och Finlands viltcentral” överläts den 30 mars 2010 tackade jag vid överlåtelsen jordoch skogsbruksminister Anttila för gott samarbete vid beredningen av lagförslaget. Som representanter för dåvarande Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten var vi intimt engagerade och man lyssnade på oss jägare, vi inte bara ”hördes”. Minister Anttila svarade i sitt eget anförande att så här gör vi alltid på ministeriet. Men har det en enda gång före eller efter gjorts så här? Styrgruppen för omorganiseringsprocessen samlades elva gånger under hösten 2009 och vintern 2010. Vi har nu levt i tio år med nybildade Finlands viltcentral, så det är dags att utvärdera läget och ställa frågan ”tänk om”? Jag vågar påstå att om JCO och jaktvårdsdistrikten inte hade tackat ja till ministeriets inbjudan till ett samarbete för att utveckla viltförvaltningen så hade nuläget varit avsevärt sämre för jägarna. Viltfrågorna skulle sortera under tjänstemännen på NTM och RFV (regionförvaltningsverket) och jägarna skulle sakna reella påverkningsmöjligheter. Finlands viltcentral fattar dispensbeslut inom cirka en vecka medan det för NTM-centralen kan gå ett drygt halvår för handläggningen av en dispens för vitkindad gås utan att ens nå ett beslut! Jägarna har ofta yrkat på rättigheten att besluta om jaktlicenser och jakttider i sina egna regioner. Men beslutsbefogenheterna kolliderar med nuvarande grundlag. Förvaltningsbeslut kan bara fattas av den myndighet som fastställs i ifrågavarande lag. Även om vi jägare inte själva får besluta om jaktlicenserna och jakttiderna så har vi ändå genom viltförvaltningslagen och förordningarna dugliga verktyg för att påverka i jaktfrågor genom viltråden, både de regionala och det nationella. Som jag ser det har detta under de senaste tio åren ofta varit fallet och jag är övertygad om att något annat alternativ säkerligen hade varit sämre. ERKKI HUHTA Vice ordförande Finlands viltcentral Kom ihåg OFU-repetitionsutbildningen För flera tusen examinatorer för skjutprov och jägarexamen, jaktövervakare och jf-föreningsrepresentanter vid terrängbesiktningar av viltskador upphör den femåriga utnämningen. Kontrollera hur det förhåller sig för dig under ”Egna uppgifter” i nättjänsten Oma riista. För att kunna fortsätta med uppdraget krävs det en ny utnämning, vilket i sin tur kräver att du går en repetitionsutbildning före den sista juli. Repetitionskursen sköter du i första hand själv på webbplatsen viltinfo.fi. Logga in med ditt Oma Riista-lösenord för att komma till den officiella repetitionsutbildningen i vyn för kurser. Repetitionsutbildningen är öppen enbart för personer vilkas uppdrag går ut den sista juli. Med anledning av corona-läget ordnas utbildningarna för jaktvårdsföreningarnas nya ofu-funktionärer på nätet som ett webbinarium. Datumen för utbildningarna läggs ut i händelsekalendern på riista.fi. Den som så önskar kan också gå repetitionsutbildeningen på ett webbinarium. Jaktvårdsföreningens styrelse föreslår personen som har gått utbildningen till uppdraget och Finlands viltcentral fattar utnämningsbeslutet. För en jaktvårdsförenings företrädare vid terrängbesiktningar av viltskador finns inget lagstadgat utbildningskrav, men även för det här uppdraget ska jvf föreslå personerna som utnämns i stället för dem som avgår. Ytterligare information om utbildningarna finner du på riista.fi/sv/ jakt/sok-evenemang/ eller kontakta viltplaneraren i din region. Ändringar i jaktförordningen 19.4 DE VIKTIGASTE ÄNDRINGARNA Jakttiden för älg som börjar efter fredningen under brunsten tidigareläggs med en vecka i landskapen Lappland, Kajanaland och Norra Österbotten. Där börjar älgjakten den första lördagen i oktober, i höst den 2.10. Hund är tillåtet vid jakt på vitsvanshjort och rådjur under tiden 1.2-15.2 samt på älgjakt under tiden 1.1-15.1, utom i renskötselområdet. För varje licensbelagt hjortdjur ska en fällnings anmälan göras inom sju dygn efter fällningen. Dessutom ska fällningsanmälan hädanefter göras till Finlands viltcentral för grågås. Jakten på östersjövikare kräver inte längre jaktlicens utan arten jagas under jakttiden med en regional kvot, börjande den 1.8. Repetitionskursen sköter du i första hand själv på webbplatsen viltinfo.fi K lumn Jägaren 3/2021 6
Nybörjarjägaren Minea Suhonen var på påsken i Lieksa och jagade med sin pappa. Det var hennes första vårjakt vid en bäverbäck. – I början av kvällen visade sig bävrarna inte alls; vi varken såg eller hörde dem. Innan det skymde lämnade vi passet och skidade medströms med bäcken tills vi fick syn på två bävrar. Efter en stunds vaktande och väntande fällde jag en bäver på ungefär sju kilo! Undvik rusningen, ansök om vapentillstånd nu I synnerhet på hösten när jakten har börjat varierar handläggningstiderna för vapenlicens och i somliga delar av landet är köerna hos polisen långa. Skjut alltså inte upp ansökningen till sommaren eller hösten! Du kan lämna in ansökningen till vilken polisstation som helst. Boka tid i polisens tidsbokningssystem, men notera att alla stationer inte handlägger vapenlicensärenden. Det här klarnar dock när du bokar tiden på nätet. För personer i coronariskgrupper erbjuder vissa polisstationer särskilda arrangemang. Intyg på att du jagar och har jaktmöjligheter Ta med dig jaktkortet, intyget på betald medlemsavgift till jaktföreningen (medlemskortet eller en utskrift från Oma riista för medlemskapet i en jaktförening eller ett jaktlag), passet eller id-kortet samt militärpasset (eller civiltjänstgöringsintyget, intyget på kallelse till uppbåd eller intyget på befrielse från tjänst). Ytterligare information om hur du ansöker om vapenlicens: https://poliisi.fi/sv/ansok-om-vapentillstand. Guide för rovdjurskontaktpersoner Rovdjurskontaktpersonerna får nu för första gången en egen guide som samtidigt utgör ett faktapaket för övriga som är intresserade av de stora rovdjuren. Den nya guiden presenterar verksamhetsprinciperna för nätverket av kontaktpersoner och hur man säkrar observationer. Guiden behandlar dessutom rovdjurens ekologi, spåren i terrängen, rovdjur vid bebyggelse, dispenser och rovdjursskador. Guiden är skriven av experter på Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet. Guiden ges ut på svenska och finska och distribueras till kontaktpersonerna av Finlands viltcentral. Webbversionen är tillgänglig på riista.fi/sv/publikationer/handbocker/. NÄSTAN 70 000 VITSVANSHJORTAR BLEV FÄLLDA 70 000 Jägaren 3/2021 7 Nyhet r Om du vill publicera din bild här så använd IG-taggen #metsästäjälehti. Vi publicerar en bild i varje nummer av tidningen och kontaktar fotografen för att få berättelsen kring bilden. Vi betalar ett honorar på 50 euro för bilden. PLOCKAT UR DE SOCIALA MEDIERNA, @MIINNEAS
Björnar som rotar i rosken Björnarna har ett enormt energibehov efter sin långa vintersömn. Med sitt utmärkta väderkorn finner de mat också på långa avstånd och människans avfallskärl avger ofta oemotståndliga aromer. Här i vårt land händer det ibland att björnar välter och demolerar avfallskärl, men i Nordamerika har detta varit ett problem redan länge. Där har man varit tvungen att utveckla björnsäkra kärl. Finlands viltcentral har emottagit ett björnsäkert avfallskärl som visningsexemplar av marknadsledaren i branschen. Företagets samtliga produkter har genomgått björntesterna i Yellowstones nationalpark. Kärlet som viltcentralen har mottagit ska demonstreras på mässor och kurser som ett exempel på hur vi kan underlätta samexistensen med de stora rovdjuren. Kärlet kan också användas ”på riktigt” om någon björn skulle specialisera sig på avfall. YTTerligare informaTion: viltplanerare Kai-Eerik Nyholm, kai-eerik.nyholm@riista.fi Vildsvinsprover till Livsmedelsverket – nya anvisningar för bussfrakten Matkahuolto har förnyat sina anvisningar och alla prover av animaliskt ursprung ska nu klassas med avseende på smittorisken, om de innebär en risk eller inte. Enbart veterinärer får skicka prover med smittorisk. Vildsvinsproverna som jägare skickar till Livsmedelsverket klassas som utan smittorisk och ska märkas ”Undantaget – veterinärmedicinskt prov”. Annars får de inte transporteras med buss. Det är viktigt att märka försändelsen ”Undantaget-veterinärmedicinskt prov”. SKICKA PROVERNA SÅ HÄR ? Paketera proverna omsorgsfullt. Du finner anvisningarna på Livsmedelsverkets webbplats. ? Bifoga både remissen och belöningsfakturablanketten. ? Sök Matkahuoltos närmaste serviceställe. Välj funktionerna ”Sändning och avhämtning av paket” samt ”Paket av alla storlekar”. Du kan inte köpa transporten för paketet på nätet. Använd inte paketautomaten. ? Skicka proverna som Expresspaket. ? Skriv på paketet Undantagetveterinärmedicinskt prov. ? Mottagare: Livsmedelsverket, Virologi, Mustialagatan 3, 00790 Helsingfors/Kampen. ? Kundnummer 9400278. Använd detta så betalar Livsmedelsverket frakten. Remissoch belöningsfakturablanketterna samt ytterligare information finner du på: www.ruokavirasto.fi/sv/laboratorietjanster/ undersokningar-om-djursjukdomar/anvisningar-for-provtagning/ vildsvin/. Kom ihåg skjutprovet! På grund av pandemin stiftades i fjol en undantagslag som förlängde giltighetstiden för skjutproven med ett år. Tiden går ut den sista juli. Kontrollera alltså giltighetstiden för ditt skjutprov! Om det har gått ut eller om det går ut under nästa jaktår är det förnuftigt att förnya det i god tid. Vi väntar oss nämligen en rusning i höst: uppskattningsvis dubbelt fler jägare ska avlägga skjutprovet än under ett normalt år. Kolla skjutproven i din region här: https://riista.fi/sv/jakt/sok-evenemang/. FINLANDS VILTCENTRAL SÖKER EN VILTPLANERARE FÖR UPPGIFTEN SOM JAKTVÅRDSFÖRENINGS KOORDINATOR FÖR HELA LANDET. Ytterligare information: https://riista.fi/sv/viltforvaltningen/finlands-viltcentral/lediga-jobb/ Jägaren 3/2021 8 Nyhet r
H U I P P U M E R K K I M M E Nordic Distribution Oy Nordis PL 5, 62101 LAPUA www.nordis.fi Lapua 8x57 IS, OT, 7,8 g. • harjoitusluoti rata-ammuntaan ja pienriistalle • kaliiperi 8x57 IS • luotityyppi G573, Open Tip, 7,8 g. • suositusvähittäishinnat: • 8x57 IS -patruuna 39,00 € / 20 kpl • 8 mm -luoti 56,00 € / 100 kpl Lapua 9,3x62, OT, 12 g. • harjoitusluoti rata-ammuntaan ja pienriistalle • kaliiperi 9,3x62 • luotityyppi G574, Open Tip, 12 g. • suositusvähittäishinnat: • 9,3x62 -patruuna 40,00 € / 20 kpl • 9,3 mm -luoti 56,00 € / 100 kpl Lapuan uutuudet harjoituskäyttöön! Lue lisää Ruutia ja Rautaa -blogistamme! Vihtavuoren latausoppaasta löydät lataustiedot myös näille uutuuksille: www.vihtavuori.com
Vårjakt på råbock: Förbered jakten och jaga selektivt Det har blivit vanligare med vårjakt på råbock efter hand som rådjuren har blivit fler och jägarna har blivit skickligare. Det är bäst att rikta vårjakten mot unga och mycket gamla individer. Hur går jakten då till? TexT och bilder Antti Saarenmaa D en vårliga råbockssäsongen är kort, inte mer än en månad, men i synnerhet i södra Finland pågår den under en intressant tid. I början av säsongen börjar växtligheten spira efter vintern, men myggorna är ännu ingen plåga. När vi tar steget in i juni har landskapet förändrats och mygghatten eller myggsprejen hör till standardutrustningen, men jägarklädseln är inte värre än en tredjedel av det som behövs på hösten. Trots att säsongen är kort så bjuder vårjakten på råbock på rikligt med variation och omväxling. Beteendet förändras med våren Råbocken inleder sitt arttypiska revirbeteende i god tid innan jakten börjar. Flockarna som har hållit ihop under vintern skingras när bockarna flyttar ut till sina revir och börjar hävda dem. Bocken gnider med hornen mot tunna stammar och grenar för att markera sitt revir och skrapar med klövarna. Revirbeteendet börjar så sakta i april för att efter hand trappas upp samtidigt som toleransen gentemot andra bockar minskar medan jaktsäsongen och juni närmar sig. Jägaren 3/2021 10
I början av jaktsäsongen, i april-maj, betar bockar i alla åldrar i gläntorna, i frid och samförstånd. I början av juni blir det lugnt och stilla när rågetterna har dragit sig tillbaka för att föda sina kid och de större bockarna har jagat iväg de mindre. Förberedelser inför jaktsäsongen Börja förberedelserna för bockjakten minst en månad före säsongen. När snön har smultit och grönskan spirar på ängar och åkrar samlas rådjuren i gläntor för att beta där grönskan smakar bäst. Det här är en lysande Fältkikaren är ett oumbärligt redskap, i synnerhet vid selektiv jakt. Jägaren 3/2021 11
tid för att ströva utmed ängar med kikare och kamera, och observera och dokumentera rådjuren i grannskapet. Samtidigt lär du dig vilka vägar rådjuren brukar följa. Bildbanken som du samlar om råbockarna i trakten bildar en utmärkt utgångspunkt för den selektiva jakten. Utöver kikarspaningarna ska du också kartlägga åkerholmar och andra skyddade ställen som kan fungera som legor och där det kan finnas gott om revirmarkeringar från tidigare år. Ju fler revirmarkeringar du finner på en plats desto större är sannolikheten för att hitta färska spår. Med en viltkamera upphängd vid färska revirmarkeringar kan du lyckas få bilder på den dominerande bocken i reviret. Genom att samköra synobservationer, revirmarkeringar och viltkamerabilder kan du bilda dig en uppfattning om reviren. Utifrån observationerna kan du sedan fundera på lämpliga alternativ för var du ska placera dig när säsongen börjar för att optimera chanserna att fälla bocken som du vill ha. Hur känner jag igen en lämplig individ? Det rekommenderas att vårjakten riktas mot dels unga individer som sannolikt vandrar bort från trakten för att finna ett eget revir, och dels gamla som har hävdat sitt revir i åratal men inte längre utvecklas. Åldersbestämningen av en råbock kräver en smula studier. I synnerhet under vårjakten är det en god tumregel att en äldre bock fejar basthuden av hornen tidigare än en yngre. En kraftigt byggd äldre bock skiljer sig inte bara beträffande sitt beteende från en yngre utan också genom färgen på pälsen på huvudet. Vuxna bockar brukar ha ljusgrå päls både kring ögonen och på mulen. Utöver åldern kan du också använda hornens struktur och form som en selektionsfaktor. Jakten kan riktas mot individer som trots sin ålder inte har normala sextaggiga Ett teleskop är bra att ha när du förbereder dig för säsongen. Det går att fästa mobilkameran med en adapter och på det viset komplettera bildbanken. Efter vintern håller rådjursflockarna ihop en liten tid, men efter hand som våren framskrider jagar de äldre bockarna bort de yngre från smultronställena. Jägaren 3/2021 12
Tips för vårjakten på råbock • Fältkikaren är ett oumbärligt verktyg. Spana aktivt på individerna i området för att lära dig känna dem. • En viltkamera upphängd vid kraftiga revirmarkeringar ger viktig information. Satsa på att hitta sådana markeringar. • Lär dig vilka vägar rådjuren brukar följa, det betalar sig på jakten. • Det brukar finnas fler unga bockar i området i början av säsongen eftersom bockarna blir aggressivare efter hand och de unga bockarna blir bortkörda från de bästa reviren. • I synnerhet i juni är råbocken ständigt i rörelse. Den bevakar sitt revir och kör bort inkräktare. När skottchansen yppar sig gäller det att handla fort. Ytterligare information om rådjursjakt, åldersbestämning och beteende finner du på riistainfo.fi/sv/. (tre per sida) horn eller om hornen till sin storlek och form inte har utvecklats arttypiskt. Uppgiften att påverka hornkvaliteten i en rådjurspopulation genom att skjuta individer med sämre horn kräver, i synnerhet i området med tät stam, systematisk och storskalig selektiv jakt. Vilket inte alla gånger är ett realistiskt mål. Däremot finns det en faktor där jägaren omedelbart kan ingripa; om hornen har vuxit till långa spjut utan taggar. Vid kraftmätningarna under brunsten leder sådana lätt till allvarliga skador och till och med till döden för konkurrenterna. Den som fäller en sådan individ på våren skonar sannolikt bockens artfränder. Tack vare rådjurens revirbeteende bjuder vårjakten på fina möjligheter till selektiv jakt under en årstid med mycket liv och gott om ljus. Det är en fantastisk upplevelse att utforska den utvalda individens vanor, revir och vägar för att den vägen komma till skott. Som socker på bottnen är också förberedelserna intressanta och givande! Se videon på www.jagarentidningen.fi Genom att samköra synobservationer, revirmarkeringar och viltkamerabilder kan du bilda dig en uppfattning om reviren Resultatet av en vårjakt – en ung bock som ännu inte har fejat hornen. Det händer att hornen växer till långa spjut utan taggar. Rikta gärna den selektiva jakten mot sådana individer. En råbock har markerat sitt revir genom att feja med hornen och skrapa med klövarna. Jägaren 3/2021 13
14 Jägaren 3/2021
år JUHA HIRVI, EN JÄGARE FRÅN 70-TALET ”På jakt blir det aldrig två likadana situationer” Den finska skyttesportens legend Juha Hirvi började med sportskytte via jakten i mitten på 70-talet. Sportskyttet kom in i bilden ett par år senare, ett lyckokast för sporten i vårt land! TexT Olli Kangas bilder Olli Kangas och Sebastian Långström J uha Hirvi minns livligt sin jägarexamen som han skrev för flera decennier sedan. Studiematerialet bestod av en svartvit handbok med gråa pärmar och ur den hämtade han kunskaperna han behövde om jaktens regler och praxis. Med silhuettbilder lärde han sig känna igen arter och se skillnaden mellan kalv och vuxen älg. – Jag tror inte att jag läste boken från pärm till pärm. Lyckligtvis var frågorna rätt så självklara, minns han. Före examenstillfället hade han bara varit några få gånger på skjutbanan och övat, och några gånger på andjakt med sin far och storebror. Det första jaktgeväret var ett enpipigt 16-kalibrigt hagelgevär med hane, en Winchester. – Den var så rejält trångborrad att det inte gick att skjuta på nära håll. Under 25 meter var det hopplöst att träffa, berättar Juha. Bössan är honom kär och den fungerar fortfarande finfint. Den var lätt och passade utmärkt ihop med hans Jägaren 3/2021 15
krafter när han i ungdomen strövade i skogen efter fågel. På allvar började jagandet efter examen, med jaktkortet i fickan. Mest jagade han med sin Winchester hagelbössa. Senare fick han på älgjakter låna storebrors Tikka. Följande hagelgevär var en tvåpipig Baikal och strax därefter skaffade Juha en Tikka 512 kombi. Med de båda piporna klarade han sig länge, men sedan dess har han haft flera gevär. – Min första tränare sålde åt mig en Tikka 65 som var byggd som bangevär för 300 meter. Den fällde älgar också, men den var så tung att jag inte iddes släpa den längre än till passet, berättar Juha. Älgjakten engagerar hela byn Juha trivs i Kotkatrakten. Hurus, där han växte upp och fortsättningsvis bor, är en förstad med landsbygdsprägel. Jakten var ett allmänt tidsfördriv bland Juhas skolkamrater. För många började jaktmarkerna, och börjar fortsättningsvis, nästan vid husknuten. – Rådjuren tittar in för att äta och förstås fälthararna och skogshararna. Rävarna och mårdhundarna stryker varje natt kring huset, berättar Juha. – I nästan varje hus bor det fortfarande en jägare. Här i Hurus är det ett naturligt sätt att leva. Jaktföreningen på orten har 4000 hektar jaktmarker, drygt hundra medlemmar och tiotals aktiva jägare. Älg, hjort, rådjur och småvilt jagas flitigt. – Älgjakten engagerar hela byn. Alla bybor är välkomna på drevjakterna. Man behöver inte ens vara medlem, berättar Juha. Senare tillkom jakten med hundar, men Juha gillar känslan av gemenskap på gammaldags jakter med folk i drevet. Nya bybor hänger med och lär känna sina grannar. Tävling och jakt går fint ihop Det var en slump att Juha halkade in i sportskyttet. Sedan han börjat jaga brukade han åka till skjutbanan för att träna jaktskytte, men han tävlade inte på allvar. Flyttningen till Karhula när han var 17 var avgörande för sportskyttet. Juhas pappa hade noterat en skyttekurs som ordnades i Karhuvuori av sportskytteföreningen och skjutsade grabben dit. Där började en livslång skytteresa som ledde till medaljer i både VM och OS. – Det var ett prima gäng där, så jag fastnade. Ett par vintrar tränade vi med luftgevär. Efter värnplikten skaffade jag ett eget miniatyrgevär och så började jag åka på tävlingar. Det var en fin tid. Jakten fanns med i bilden under Juhas hela karriär som aktiv toppidrottare. – Vi flyttade till Karhula, men gjorde oss inte av med det här huset utan höll det som fritidshus och för jakten. – Jakten var ett väldigt viktigt sätt för mig att hålla mig fysiskt i form. Under hösten är det paus i sportskyttet och då passar det bra att hålla konditionen med jakt. Juha avstår gärna från att jogga, men på jakt vandrar han långa vägar, också i tung terräng. Under tiden som toppidrottare var jakten viktig fysisk träning som inte kändes som träning, det vill säga som ett jobb. Skogen bjuder dessutom på sinnesfrid, vilket varje idrottare behöver oavsett gren. Och självfallet också alla vi andra, för att koppla av från vardagens vedermödor. Jakten och skogen ger avkoppling och sinnesfrid av en sådan kaliber att ingen pladdrande guru på kassett når upp till samma nivå. Fällande skottet alltid spännande På bana träffar naturligtvis skotten nästan alltid mitt i prick, men på jakt är det fällande skottet alltid spännande. Ingenting är självklart. – I skytte är idén den, att skytten hela tiden göra likadant, men på jakt blir det aldrig två likadana situationer, påpekar Juha. På vaktjakt är Juha särskilt förtjust i spanandet. Juha åker till skjutbanan före varje jakt. I nästan varje hus bor det fortfarande en jägare. Här i Hurus är det ett naturligt sätt att leva. Jägaren 3/2021 16
– Även om djuret skulle promenera lugnt och sansat så kan någonting överraskande hända. Det kan ju plötsligt trampa ner i en grop. Enligt Juha finns det bara två sorters jägare. De som har skjutit bom och de som ännu inte har gjort det. Av småleendet att döma hör Juha till den första gruppen, liksom de flesta av oss. Han understryker vikten av träning och pålitlig optik. Även om allting är dubbelkollat så kan det finnas en kvist precis i kulbanan. Skogen en plats för filosofi Nuförtiden njuter Juha av sitt naturnära liv i Hurus genom att hugga ved och sköta skogsdungen som hör till tomten. Han är skyttetränare och under säsongen för sportskyttet honom ut i världen. Även jaktresorna för honom allt emellanåt bort från idyllen i Hurus. Hönsjakten är en favorit, men även vaktjakten har sin särskilda tjusning. – Där kan jag tillbringa hela natten och filosofera. Men ändå vara uppmärksam hela tiden. Han läser väl tidningen Jägaren också? Naturligtvis, Juha intygar att han läser varje nummer noga. Dagen då intervjun gjordes packade Juha bilen för bäverjakt. Det bär av till Kajanaland där bävrarna har börjat med sina vårbestyr. Dit åker Juha för att vakta på bäver och filosofera i skogen. Se videon på www.jagarentidningen.fi Brännved från egen tomt. Att hugga ved är trevligt. Hemmet i Hurus är ett fridfullt högkvarter för resenären. Jägaren 3/2021 17
Minkjakt med slagjärn Trots sin ringa storlek är minken ett farligt rovdjur för fågelungarna och deras mödrar. Arten räknas som en skadlig främmande art som inte hör hemma i vår natur. Det är inte svårt att komma igång med minkjakten, men nyttan är desto större. TexT och bilder Reetta Hokkanen T rots sin ringa storlek är minken ett farligt rovdjur för fågelungarna och deras mödrar. Arten räknas som en skadlig främmande art som inte hör hemma i vår natur. Det är inte svårt att komma igång med minkjakten, men nyttan är desto större. Slagjärnet är ett enkelt och effektiv sätt att eliminera minkarna och varje år fälls mellan 40 och 50 tusen sådana i vårt land. Det går utmärkt att gillra en fälla vid egen sommarstugustrand eller en närbelägen bäck. Placera slagjärnet på en plats där det är enkelt att kontrollera fällan och där du brukar ha vägarna förbi. Själv gillrar jag mina slagjärn i min jaktförenings marker. Liksom vid all annan jakt behöver du markägarens tillstånd också för minkjakten. Inga konstigheter Slagjärn dödar genast och är därför ett bättre val än fällor som fångar levande för dig som bara jagar emellanåt. Slagjärnet läggs i en låda som hindrar övriga vilda djur och sällskapsdjur från att råka illa ut. Ett färdigt paket kostar några tior och gillrandet innebär inga konstigheter. Lådan kan du tillverka själv av överskottsbräder och faner. Själv använder jag en gillringstång för slagjärnen, vilket gör jobbet ännu riskfriare. I fjol byggde jag två lådor för slagjärn enligt anvisningar som jag hittade på nätet och de fungerar perfekt. I höstas gillrade jag den ena fällan vid en åstrand och betade den med gösrens. Själv åt jag fisken med god aptit och uppenbarligen hade också minken gärna gjort det, för följande veckoslut hade en gått i fällan. Senare, när det hade börjat snöa, ställde jag fällan mot väggen till vedlidret på sommarstugan. Minkdoften lockade sedan en annan mink att också gå i fällan trots att där inte längre fanns färskt bete. Minkdoften är året om det bästa betet! Andjakt med gott samvete Du kan lugnt jaga mink minst nio månader om året. När den har ungar i maj-juni är det bäst att pausa jakten, men redan i juli klarar sig ungarna på egen hand. I mitten av juli fungerar jakten med fällor med vippbräde och från början av augusti med slagjärn. En mård, som ju är fredad på sommaren, kan släppas ut från vippfällan. Ordna slagjärnen och lådorna redan i början av sommaren så att allt är klappat och klart för jakt i slutet av sommaren. Med en smula omsorg håller utrustningen för jakten med slagjärn i många år, vilket betyder att engångsinvesteringen betalar sig i längden. Varje fångad mink hjälper mångfalden i naturen och de häckande fåglarna. Dessutom kan fågeljägarna jaga med lättare samvete när de har vårdat naturen genom minkjakt. Det finns olika modeller av slagjärn, men de har alla det gemensamt att de dödar direkt. Inte bara doftmedel utan också färskt fiskrens och slaktavfall fungerar som bete för mink. Jägaren 3/2021 18 Ungd msredaktionen
Aktiv jägare – året om D et finns ingen hobby som enbart handlar om att plocka russinen ur kakan, inte heller jakten. I likhet med fotbollen ska man året om sköta sin egen löpkondis och utrustningen. Även för jägarna finns det viktiga saker som kräver fortlöpande omsorg. Det går att syssla med sitt jaktintresse också utanför den egentliga jaktsäsongen. Våren och försommaren är en utomordentlig tid att ägna sig åt viltvård. Börja granskningen av viltutfodringsplatserna i god tid så det inte när det blir allvar av och de behövs kommer som en överraskning att taket på foderhäcken är trasigt eller att mössen har gnagt på vaktjaktskojan. Viltåkrarna ska sås senast i juni-juli för att bordet ska hinna bli serverat för djuren till hösten och slickstenarna ska hållas i skick året om. Somliga utfodringsplatser, som de för duvor och änder, ska aktiveras veckorna före jakten börjar i augusti. Allt det ovannämnda utgör exempel på vad en aktiv jägare kan sysselsätta sig med medan han otåligt väntar på att följande jaktsäsong ska börja. En jägare har varken skäl eller behov att vila på lagrarna hela våren eftersom det finns mycket att göra för jaktens bästa; sköta viltet och göra goda gärningar tillsammans med andra jägare. Att jägarna är aktiva och naturvänliga gynnar oss alla. Jaktintresset har både höjd och bredd, och kräver tid och insatser för att både knipa vilt och uppleva fina stunder. Ta alltså vara på dina möjligheter och var en aktiv jägare året om! ERÄNKÄVIJÄT Avhandlar: Podden leds av Manu Soininmäki och Jaakko Pohjoismäki som reser omkring i landet med sin husbil och språkar med kända personer. Samtalen handlar om varierande aktuella ämnen som berör folk, bland annat om stadsbor kan betraktas som trovärdiga jägare, varför vargdebatten har spårat ur och om det finns någon äkta jakt kvar. Gästerna utgör en brokig skara och medverkar gör bland annat tevekända Riku Rantala, flugfiskemästaren Jarkko Suominen och prästen Arpad Kovacs. Lyssnarna får höra: Aktuella och debattvänliga ämnen i en stadig ström, men med ett avslappnat grepp. Finns på: Yle Areena. SORKKIA JA SARVIA Avhandlar: Viltcentralens podd där det avhandlas frågor kring förvaltningen av våra främsta viltarter älgen, vitsvanshjorten och rådjuret. Podden leds av Johanna Hellman på viltcentralen som bjuder in experter för att diskutera olika delområden inom vilthushållningen. Podden behandlar sådant som vildsvinsjakt, att låta ungdomar hänga med på hjortdjursjakt, viltutfodring och mycket mer. Lyssnarna får höra: Lyssnarna lär sig om vilthushållning och får nya infallsvinklar på jakten och föreningsverksamheten. Finns på: Spotify och riista.fi. METSÄSTÄ Avhandlar: Aleksi Lumme leder den här podden och bjuder in osannolika personer för att prata om jakt. Medverkar gör bland annat hjärnforskaren och empatiexperten Katri Saarikivi, de grönas riksdagsledamot Atte Harjanne samt redaktören och fotografen Kimmo Ohtonen. Dessutom medverkar självfallet också jägare och naturmänniskor, som mediapersonen och jägaren Mikko Peltola samt Johan Salminen på ungdomsredaktionen och många fler. Lyssnarna får höra: Podden är tankeväckande och inspirerande, för den serverar olika synvinklar på jakten och aktuella ämnen. Själv skulle jag beskriva den som en psykologisk lyssnarupplevelse. Podden får mig att fundera på jakten ur olika vinklar och på hur både jag och andra brukar göra. Finns på: Spotify. På svenska hittar du poddar på https://arenan.yle.fi/audio/program/57-BMn8rnWP6. Poddar om jakt TexT Hanna Metsälä LAURI LIUKO bor i Kangasala, går i gymnasiet och jagar " Naturen och musiken är de två viktigaste sakerna för mig här i livet" K lumn 19 Jägaren 3/2021
D e små holmarna, där skillnaderna i viltfaunan kan vara stora, gör jakten intressantare. På en ö kan det finnas gott om hjort och rådjur medan en annan kan vara rik på enesnår och harar. På små öar är det enklare att jaga med hund. Den har ett begränsat område att röra sig på – om den inte får för sig att simma – och inkallningen är lättare. Öarna ser olika ut, vilket skapar utmärkta möjligheter till jakt på sjöfågel. Uddar och grupper av öar fungerar som vågbrytare och skapar ställen med lä för vinden. Fåglar söker sig till sådana platser för att vila och leta efter föda, vilket underlättar jakten. På vädrets villkor I skärgården är markområdena små och markägarna många, vilket gör jakten knepigare. Den som jagar i stora marker i privat ägo med en enda ägare behöver bara tillstånd av en eller två markägare. I skärgården har markägarna många små områden på olika håll, så det kan behövas fem till tio tillstånd innan det är mödan värt att börja jaga med hund. Det ombytliga vädret utgör även det en försvårande faktor. I synnerhet i den yttre skärgården kan vädret växla hastigt, så det gäller att åka innan sjögången förvärras eller dimman tätnar. Det är viktigt att kolla väderprognosen före jakten, i synnerhet för den som tänker sig längre ut i skärgården. Öarna är små, vilket försvårar överlevnaden för viltet. Om det finns för mycket av någon djurart på ett litet område så löper djuren risk för sjukdomar och brist på föda. Sjukdomar som harpest kan smitta en hel population. Skärgården är speciell De ovannämnda särdragen är självfallet ingen fullständig lista på de särdrag och utmaningar som möter jägarna i skärgården. Varje skärgård är en personlighet. Inom en och samma skärgårdsby kan det finnas stora skillnader i jaktens karaktär. Somliga öar är större än genomsnittet medan andra är mindre, men allihop har sin egen naturliga balans, från de små ärlorna till de stora älgarna. Skärgårdsjakt Skärgården har många särdrag. Somliga av dem underlättar jakten medan andra innebär utmaningar för jägaren och jakthunden. TexT och bilder Elisabeth Mattsson Jägaren 3/2021 20 Ungd msredaktionen