• Utgivare: 3 / 2011 n Tidninge Jägaren 60 år Älgstammen får förvaltningsplan, s. 10 De offentliga förvaltningsuppgifterna i ett nötskal, s. 6 Banvapen och ­patroner, s. 40 Viltet i konsten, s. 48
• Gästskribenten Samarbetet mellan viltförvaltningen och polisen I början av 2009 genomfördes en omfattande förnyelse av vårt lands polisväsende då antalet polisinrättningar bantades ned från 90 till 24. Inom viltförvaltningen skedde igen en viktig reform den 1.3.2011, men förnyelsen förändrade inte jaktvårdsföreningarna, som ju är polisens viktigaste samarbetspartner i frågor som gäller jakt och vilt. För att säkerställa samarbetets kontinuitet har det vid varje polisinrättning utsetts en kontaktperson för jaktövervakningen. Den här kontaktpersonens ansvarsområde kan omfatta ett flertal jaktvårdsföreningar. Kontaktpersonens uppgift är att säkerställa att det av jaktvårdsföreningarna organiserade frivilligarbetet fortlöper på ett tillfredsställande sätt även om det inträffar förändringar i organisationerna. Av de olika samarbetsformerna är SRVA-funktionen, handräckningen vid högviltsincidenter bäst inarbetad. De av jaktvårdsföreningarna skapade maskinerierna sköter uppgiften utmärkt året om. Antalet till denna handräckning knutna utryckningar är tusentals på årsnivå, dvs minst lika många som antalet hjortdjursolyckor. Också frivilligarbetets ekonomiska värde är betydande. Under 2010 förenhetligades definitionerna av begreppet "skötsel av rovdjurskonflikter i tätorter" i alla SRVAavtal. Hjortdjursincidenterna har skötts utan räkningar, särskilt efter att statens ställningstagande till att man inte behövde göra en penningavräkning till staten för de djur som tagits tillvara. Samma förfarande fogades till jaktlagens 83 a § i samband med den senaste ändringen av jaktlagen. Hjortdjur och vildsvin som omkommit i en krock eller avlivats på grund av en sådan tillkommer jaktvårdföreningen. För det mesta utmynnar stora rovdjursincidenter helt enligt riktlinjerna i polislagens 25 § så att det stora rovjur som upplevts som ett hot fördrivs från närheten av människor. Först när det inte mera funnits något annat alternativ för avlägsnandet av hotet mot människor har man valt avlivande. Särskilt i de östra delarna av vårt land förekom det under 2010 rätt många fall av fördrivning av björnar. Dessutom koncentrerades dessa aktiviteter till några få jaktvårdsföreningar. Fördrivningarna orsakar åtminstone resekostnader, eventuellt även andra kostnader, t.ex. för användningen av olika redskap och avskräckningspatroner. Det är skäl för jaktvårdsföreningarna att i enlighet med avtalstexten fakturera polisinrättningen i respektive verksamhetsområde för dessa kostnader. Någon riksomfattande avtalad tariff kunde man inte komma överens om på grund av att verksamhetsmiljöerna i olika delar av landet avviker så mycket från varandra. Jaktvårdsföreningarna har även en myckt viktig roll vid utveckling och verkställande av jaktövervakningen. Särskilt inom områden där man redan genom gemensamma övervakningstillslag kunnat avslöja även allvarligare jaktbrottslighet. Inom dessa områden har även Forststyrelsens jaktövervakare och gränsbevakningsväsendet varit utmärkta aktörer. Bäst känner ändå de lokala jägarna till sitt eget område. När det gäller insamling av tips om olagliga gärningar och övervakning av jakten kommer polisen också i framtiden att stöda sig på samarbetet med dessa jägare. Markku Tuominen Kriminalkommissarie Polisinrättningen i Mellersta Nyland Polismedlem i SRVA ­kommittén 14 Sjöfågeldagböcker del 3 På besök i västerns jaktmarker: Vad tycker du? Fungerar samarbetet mellan polisen och jaktvårdsföreningarna ? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 3 l 2011
• Innehåll 3 2011 2 Gästskribenten: Samarbetet mellan viltförvaltningen och polisen 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren 6 Licens- och tillståndsförvaltningen i Finlands viltcentral 10 n Tidninge aren Jäg 60 år 8 Viceordförandens spalt: Mot en öppnare viltpolitik 9 Ålandsnytt 10 Förvaltningsplanen drar upp riktlinjerna för skötseln av den kommande älgstammen 12 Förvaltningsplanen för älgstammen öppnar det regionala viltforumarbetet 12 Viltvårdsråden ­ vad är de för några? Sjöfågeldagböcker, del 3 Förvaltningsplanen drar upp riktlinjerna för skötseln av den kommande älgstammen 14 I Västerns jaktmarker: 24 Jägaren och Metsästäjä speglar jägarnas värld 30 Nyhetsmagasiet 32 Snöspår på vilttrianglarna vintern 2011 40 Banvapen och -patroner 44 Aktuellt från ministeriet: Ersättning utgår för av stora rovdjur dödade eller skadade hundar Saknas det nånting ? 46 Jägarförbundets historia, del 4: 48 Viltet i konsten 52 Jakten på statens marker: Står jakten i de sydfinska naturskyddsområdena i ett vägskäl? Betyder mera kunskap även bättre kunskap? 54 Vetenskaplig viltkunskap: 56 Håller älgjaktsföreningarnas attityder på att förändras? 60 "Bestånden" av jagande ortsbor krymper i norr 62 Hotade andarter 62 Hotade andarter 64 Ur Pilvis dagbok, del 3: 66 På vandring med Eki: 70 Jakt i förändring Pilvi nosar på nya saker och platser Jägarens färdkost på våren ­Jaktmuseet samlar in jaktminnen Slaktskjulet i skick 70 Kvalitet vid hanteringen av viltet: 74 Viltcentralen informerar 76 Affärer 79 Adresser Jägaren l 3 l 2011 l 3
• Text och bild: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern MAJ Fjällripan, som håller till i fjälltopparna, flyttar inte neråt ens under de strängaste månaderna. Den lilla hönsfågeln är en verklig överlevnadskonstnär, som är fullständigt anpassad till de ansträngande förhållandena i den arktiska livsmiljön. I slutet av maj när våren äntligen anländer även till Övre Lappland förbereder sig fjällripan som alla andra djur för den korta reproduktionsperioden i norr. Björnar och andra stora rovdjur har på några år blivit ett betydande dragplåster för naturturismen i norra Karelen och Kajanaland. Drygt hälften av alla kunder som de företag som erbjuder fotografering och björnskådning kommer från utlandet, i första hand från Centraleuropa. Björnturisternas betydelse för den lokala ekonomin är betydande framför allt i Kuhmo och Suomussalmi, där också de flesta av de naturturismföretag som erbjuder björnskådning finns. Markus Varesvuo Markus Varesvuos fotoutställning "Selviytyjät" (överlevarna) framställer utöver fjällripan också andra övervintrande fåglar i Finland. Varesvuo hör till våra ledande fågelfotografer och hans foton fångar fantastiska naturvyer, drama och detaljer som visar hur fåglarna överlever naturens utmaningar. Utställningen kan ses i Forststyrelsens naturum Siida i Enare 27.5 ­ 25.9.2011. JUNI Under sommarsolståndet är dagen som längst på norra halvan av jordklotet. Norr om polcirkeln går solen inte alls ner 21.6. och midnattsolen dröjer längre ju längre norr man kommer. Till exempel på höjden av Enontekis går solen inte alls ner mellan 24.5 ­ 20.7. Säsongen för björnturism varar från midsommar till början av augusti, för de bästa möjligheterna att se och fotografera björnar erbjuds under ljusa sommarkvällar och -nätter. Björnskådningen och björnjakten som börjar i slutet av sommaren utesluter inte varandra. Företag som erbjuder utländska björnturister tjänster under sommaren inkvarterar senare på hösten finska jaktturister som kommer till området för att jaga björn och övrigt vilt. JULI I Saunasaari i Murhijärvi har kulturhistoriskt värdefulla fiskestugor från början av senaste århundrade bevarats. I närheten av stockbyggnaderna finns det också ett flertal gropar i marken som förmodas vara rester av grunderna till fiskestugor som är ännu äldre än stockstugorna. I Murhisaloområdet i Suomussalmi har invånarna i Finlands enda fjärrkarelska byar, Hietajärvi och Kuivajärvi, sedan urminnes tider haft rätt att fiska och jaga. Naltijärvi, som glimmar i midnattsolen, ligger i Pöyrisjärvi ödemarksområde i Enontekis kommun. De som idkar naturnäringar har rätt att röra sig i ödemarken med motorfordon, övriga måste ta sig till Naltijärvi med hjälp av muskelkraft. Under sommaren är det mest fiskare som campar på området, på hösten anländer jägare för rip- och sjöfågeljakt. 4 l Jägaren l 3 l 2011 Lokalbefolkningen har fri jakträtt i Murhisalo naturskyddsområde och på de vidsträckta statens marker som omger området. Även utomstående får jaga på området efter att ha löst statens småviltstillstånd. Det ödemarkslika Murhisalo naturskyddsområde är en del av totalt 115 590 hektar stora Itä-Suomussalmi tillståndsområde.
• Ledaren Skalan breddades till skogssorkar och myskoxar Finlands viltcentral har nu fungerat omkring tre månader. Det har varit en ytterst arbetsdryg tid för den nya organisationen och framförallt för personalen som handhar de offentliga förvaltningsuppgifterna. Viltcentralen inledde sin verksamhet samtidigt med att tiden för ansökningar om dispens från fredning av icke fredade fåglar under fredningstid var som livligast. Till en del av viltcentralens kontor dråsade det in för behandling upp till över hundratalet ansökningar med vidunderliga namn utöver alla andra dispensansökningar, samtidigt som kommande ny lagstiftning låg i stöpsleven. Den nya mera preciserade lagstiftningen förutsätter oftare än tidigare en begäran om tilläggsutredningar. Personalen som sköter våra offentliga förvaltningsupppgifter råkade sålunda genast ut för ett eldprov vid handläggningen av licenser och tillstånd enligt den nya lagstiftningen. Men de klarade eldprovet utmärkt. Bråttom har det varit och såväl föredragande som chefer har fått lov att göra långa dagar. I en jämn ström har det flutit in kritik, feedback, besvär och beröm ­ bra så. Det är som regel ett tecken på att det gått vägen. Tillståndsförvaltningen har också fått göra bekantskap med nya djur. Hittills har viltförvaltningen också hunnit behandla de första skogssork- och myskoxetillstånden. Som en förklaring till den här repertoaren må berättas att även införseltillstånden överfördes från ministeriet till viltcentralen. PS! I den nya viltförvaltningslagen betonas jaktvårdsföreningarnas roll klart. En av deras viktigaste intressegruppsaktiviteter är SRVA-verksamheten, som grundar sig på samarbetet mellan polisen och jaktvårdsföreningarna. I Gästskribentspalten understryker kriminalkommissarie Markku Tuominen, som är polisens representant i SRVAarbetsgruppen, hur betydelsefullt det här samarbetet är också ur polisens synpunkt. SRVA-verksamheten är ett ypperligt exempel på ett typiskt talkoarbete. Härifrån är det bra att fortsätta! Med den nya organisationen utökades det gamla inom viltförvaltningen med en hel del nytt. Också ny lagstiftning förde med sig nya uppgifter, som jag ovan försökte påvisa med ett par exempel. För många av de gamla uppgifternas del följde en övergång till nya sätt att utföra dem. Det har också framförts kritik från jägarhåll för att vår med av jägarna betalade jaktvårdsavgiftsmedel finansierade viltförvaltning i allt större utsträckning har börjat betjäna även andra än jägarna. Så är det bara ­världen förändras och även viltförvaltningen har varit nödd att förändra sig och öppna sig allt mer för att betjäna hela samhället och dess olika behov av information och tjänster. Det må sedan gälla införsel av djur eller människors önskan att få veta mera om vår fauna, natur, jakt, vildmarksliv eller t.ex. om fiskar och kräftor. Inom viltcentralen pågår som bäst strukturering av såväl processen för egentliga tjänster som av verksamhetsrutiner för processen hållbar vilthushållning. Med andra ord är förnyelsearbetet för dessa två ytterst centrala processers del fortsättningsvis på gång och kommer att fortsätta under hela detta år. Jägarna är fortsättningsvis våra viktigaste kunder men viltförvaltningens mål är att betjäna alla medborgare i deras såväl stora som små vilt- och djurrelaterade behov. Under vårens lopp blev jag också ganska många gånger kontaktad i frågor som gällde mårdhundar och den rikliga förekomsten av dessa. Flitiga fångstmän, verkliga naturvårdsarbetare, hade fått rikliga fångster med sina ställande hundar, vid sina åtlar och på andra olika sätt men det som förvånade var att fångsten var så riklig på många håll. Fångster på tiotals, till och med närmare hundra mårdhundar inom en areal på tusen hektar är mycket. Hur många mårdhundar finns det ännu kvar i terrängen och vilken inverkan har de på vår natur? Det kan vara bra att envar funderar litet på den saken för sitt eget jaktområdes del så här under vårens dödtid. Eller är det här dödtid? Det lär det inte vara för annat än den egentliga jaktens del. Fällor och giller må under den här tiden av året hållas ogillrade, men slagstift och tändstift må röra sig flitigt i lådor och lås. Nu är det en gynnsam och fridfull tid för besök på skjutbanan för att mjuka upp rörelsebanorna och kolla samspelet mellan öga och hand. Det lönar sig att slå en signal till kompisen och tillsammans gå några ronder på lerduvebanan och vid papptavlan. Och förresten ­ ta ungdomarna med. Metsästäjä l 3 l 2011 l 5 Jari Pigg chefredaktör
• Sauli Härkönen,tf chef för offentliga förvaltningsuppgifter, Finlands viltcentral Licens- och tillståndsförvaltningen i Finlands viltcentral I och med grundandet av Finlands viltcentral förvandlades de av jaktvårdsdistrikten och jordoch skogsbruksministeriet skötta jaktrelaterade licensförvaltningsärendena till Finlands viltcentrals s.k. offentliga förvaltningsuppgifter. Trots sitt papperssmakande byråkratiska namn sköts licensförvaltningsärendena långt enligt rutiner som utformats tidigare på Finlands viltcentrals regionkontor. En grundlig revidering av lagstiftningen medförde dock vissa ändringar som det kan vara bra för licensförvaltningens kunder att känna till. som förordnats på detta sätt är oberoende vid handhavandet av offentlig förvaltningsuppgift. Delegeringen kan dock inte ske till vem som helst. Enligt viltförvaltningslagen kan chefen för offentliga förvaltningsuppgifter skriftligen förordna en person som hör till Finlands viltcentrals personal att utöva offentlig makt endast i sådana ärenden som personen ifråga kan anses ha tillräcklig utbildning och erfarenhet att behandla och avgöra. En anställd vid centralen får dock bara av särskilda skäl förordnas att avgöra ärenden som gäller i jaktlagen avsedda dispenser. Enligt riksdagens grundlagsutskott kan här avsett särskilt skäl vara t.ex. exceptionellt djup förtrogenhet med viss stora rovdjursarters beteende och utbredning. Som en följd av i lag ställda fordringar har personalen vid viltcentralen idag i anslutning till licensförvaltningsärendena befattningsbeskrivningar som avviker från de tidigare. Oberoende av den nya organisationsformen handhas licensförvaltningsärendena i de välbekanta regionkontoren av bekant personal. Den interna omorganiseringen torde inte observeras av kunderna på annat sätt än att det på största delen av besluten numera finns två namn ­ beslutsfattarens och föredragandens. Endast besluten om tillstånd för fångst och jaktlicenser för hjortdjur kan fattas utan föredragning, dvs beslutet fattas av en person. Förfarandet vid föredragning där beslutsfattarna när beslutet fattas kan befinna sig i helt olika delar av landet kan genomföras utan att beslutsfattandet ändå blir långsammare genom att besluten undertecknas elektroniskt. tem så att licenser med dispens från fredning och för skaderelaterade license rmed dispens avskiljdes från övriga licenser. Även i övrigt har syftet med ändringarna varit att göra licenssystemet överskådligare. S 6 l Jägaren l 3 l 2011 Finlands viltcentral kan fatta beslut i följande licensärenden: 1) jaktlicenser (JL 10 §) a. europeisk bäver, östersjövikare och gråsäl b. rapphöna på annat håll än i Österbottens, Södra Österbottens, Mellersta Österbottens och Norra Österbottens landskap 2) jaktlicenser för hjortdjur (JL 26 §) a. dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsren 3) dispenser (JL 41 §) ­ i JL 41 § avsedd dispens för att fånga eller döda järv, varg, björn, utter, lodjur, europeisk bäver, gråsäl, knubbsäl, öster-sjövikare,iller, mård och skogs-hare (JL 41 a § 1 mom.) ­ i JL 41 § avsedd dispens ifråga om varg, björn, utter och lodjur kan även beviljas för att under strängt övervakade förhållanden, selektivt och begränsat fånga eller döda vissa djur (JL 41 a § 3 mom.) ­ dispens enligt JL 41 § kan beviljas för att fånga eller döda fågelvilt och icke fredade fåglar som avses i 5 § (JL 41 b § 1 mom.) ­ dispens enligt JL 41 § kan även beviljas för att under strängt övervakade förhållannden och selektivt för att döda, fånga eller förvara ett mindre antal av vissa andra än icke fredade fåglar eller för annan förnuftig användning av dem (JL 41 b § 2 mom.) ­ för annat däggdjursvilt än det som nämns i JL 41 a § kan dispens enligt 41 § beviljas (ML 41 c §) ­ dispens kan beviljas från be- l Som den största principiella förändringen kan hållas det att de offentliga förvaltningsuppgifterna med stöd av viltförvaltningslagen har avskiljts från Finlands viltcentrals övriga verksamhet och underställts chefen för de offentliga förvaltningsuppgifterna. Enligt viltförvaltningslagen är han oberoende vid fullgörandet av offentliga förvaltningsuppgifter. Eftersom antalet enskilda förvaltningsbeslut kommer att vara omkring 4000 på årsnivå har chefen för de offentliga förvaltningsuppgifterna i praktiken inte möjligheter att ensam fatta alla beslut. Därför gör viltförvaltningslagen det möjligt att delegera licensförvaltningsärenden till den övriga personalen. Även personer Licenstyperna Genom ändringar av lagstiftningen ändrades jaktlagens licenssys- Reijo Orava
• 4) 5) 6) 7) 8) 9) gränsningen av användningen av motordrivna fordon, från bestämmelserna om fångstredskap och fångstmetoder, från bestämmelserna om transport av jaktvapen samt från bestämmelserna om skyldigheten att hålla hundar kopplade ­ dispens kan beviljas från bestämmelserna om användning av motordrivna fordon samt från bestämmelserna om transport av jaktvapen även när sökanden är permanent eller långvarigt rörelsehämmad dispens från förbud mot användning av fångstredskap och fångstmetoder vid fångst av icke fredade djur (JL 49 a §) dispens för hundprov och hunddressyr (JL 52 § 1 mom.) tillstånd för anordnande av jaktprov för hundar som används för jakt på varg, björn,utter och lodjur och då sådana hundar dresseras (JL 52 § 3 mom.) ny jaktlicens (JL 29 §) tillstånd till vissa viltvårdsåtgärder (JL 40 §) tillstånd för införsel och utsättande i frihet av djur av främmande ursprung (JL 42 §) användning av förbjudna fångstredskap eller fångstmetoder ska sökanden i sin ansökan ange orsaken till att det vid fångsten behövs förbjudna fångstredskap eller fångstmetoder. Ansökan om dispens för användning av förbjudet fångstredskap eller förbjuden fångstmetod kan behandlas samtidigt med dispensen för fångst eller dödande av djuret. Finlands viltcentral kan kräva att sökanden till sin ansökan om dispens för vilt fogar en utredning av jakträtten inom det område för vilket dispens sökes. För det bytes del som erhålls med stöd av dispens bör det observeras att varg, björn, utter, lodjur och järv som erhållits som byte med stöd av dispens tillhör staten och ska vidarebefordras till forskningsinstitut som bedriver viltforskning. Forskningsinstitutet ifråga ska antingen förstöra viltkroppen, överlåta den till ett allmännyttigt ändamål eller sälja den för statens räkning. Kråkhäckar och måsfällor Fälla för levandefångst eller motsvarande fångstanordning (t.ex. kråk- och måshäckar/fällor) är inte tillåtna för fångst av icke fredade fåglar. Förbudet trädde i kraft den 1.3.2011 genom statsrådets förordning (170/2011) om ändring av jaktförordningen. I samband med ändringen ifråga avlägsnades de icke fredade fåglarna från artförteckningen i jaktförordningens 11 § 1 mom. där de arter nämns, vid vilkas fångst fälla för levande fångst eller motsvarande fångstanordning får användas. Finlands viltcentral har inte fullmakt att avvika från fällornas användningsförbud (= tillåta användningen av fällorna) vid fångst av icke fredade fåglar. Tillstånd att förstöra bäverdammar och bebodda bon Damm eller annan konstruktion i anslutning till av bisamråtta eller bäver bebott bo får dock med stöd av 26 § i jaktlagen för förebyggande av skada förstöras under tiden mellan 15.6­30.9. Under andra tider är förstörande inte tillåtet. Till kännedom i anslutning till detta har Finlands viltcentral inte fullmakt att ge tillstånd till förstörande av dammar och bebodda bon. Fullmakten ströks ur jaktförordningen i samband med de förändringar som trädde i kraft 1.3.2011. Hundprov och hunddressyr Enligt jaktlagens 52 § kan Finlands viltcentral bevilja dispens från skyldigheten enligt JL 51§ 1 mom. att hålla hundar kopplade för hållande av hundprov eller när hundar dresseras. Hundproven och dressyren ska ske så att fredat vilt inte ofredas under fortplantningstiden. Utan hinder av hjortdjurens fredningstid får jaktprov ordnas för hundar som används för älgjakt och sådana hundar dresseras från den 20 auguati till utgången av december. På motsvarande sätt får jaktprov arrangeras för hundar som används för annan jakt och dresseras från den 20 augusti till utgången av februari. Hundproven och hunddressyren ska ske så att fredat vilt inte ofredas under fortplantningstiden. Utöver det ovanstående bör beaktas att jaktprov för hundar som används för jakt på varg, björn, utter och lodjur och arrangerande av dressyr för sådana hundar bör ha Finlands viltcentrals tillstånd. Det har kommit många förfrågningar till viltcentralen om möjligheter att träna björnskall. Riktlinjerna kommer att följa den väg som indikerats i lagens motivering: "... enligt direktivets bilaga IV förutsätter störandet av viltarterna genom att hålla hundprov och dressera hundar alltid i lagens 41 § och 41 a § föreskriven dispens. Om den dispens som behövs för arrangerandet av hundens dressyr och jaktprov för hunden skulle beslutas med ett likadant dispensförfarande som gäller för övriga ansökningar om dispens. Av i habitatdirektivets bilaga IV nämnda viltarter förekommer i Finland vargen ytterom renskötselområdet samt björnen, uttern och lodjuret.Dessa arter är fredade hela året. I lagens 41 § 4 mom.skulle statsrådets bemyndigande att utfärda förordning ingå. Det kunde vid behov användas även om en reglering av de dispenser som beviljas förutsätter det, med hänsyn till störningarna. I praktiken kunde dispensen för exempelvis björnskällandet beviljas med stöd av lagens 41 a § 1 mom. 1--4 punkterna, dvs som såkallad skaderelaterad dispens. I praktiken kunde björnskällandet motiveras med till exempel den allmänna säkerhetenoch för att förebygga betydande skada. Hundar som har anlag för björnskällande behövs också vid hanterandet av olika konfliktsituatione. Vid situationer då björnar ska fördrivas från tätorter och eftersök av skadade björnar bör det finnas tillgång på tillräckligt erfarna hundar för eftersöket av skadade björnar och de ska kunna fås på plats med kort varsel. Enligt habitatdirektiet gäller 41 a § 3 mom.närmast spårandet och dödandet av vissa individer så det lämpar sig inte för skällande på i momentet avsedda viltarter." Licensbesluten är avgiftsbelagda De licens- och tillståndsbeslut Finlands viltcentral fattar är avgiftsbelagda. Avgiften för beslut är 25 euro om det inte är fråga om förnyande av dispens under den tid dispensen ännu är i kraft. Avgiften för förnyande är 15 euro. Närmare bestämmelser om avgifterna ingår i jord- och skogsbruksministeriets förordning (174/2011). om Finlands viltcentrals och jaktvårdföreningarnas avgifter för offentliga förvaltningsuppgifter. Därtill kan Finlands viltcentral återkalla beviljad jaktlicens, jaktlicens för hjortdjur eller dispens. Återkallelse kan göras på förslag av polisen eller gränsbevakningsväsendet om licensens innehavare bryter mot jaktlagen eller med stöd av denna givna författningar. Detsamma gäller för väsentligt brott mot licensvillkoren. Att observera vid sökande av dispens I ansökan om dispens skall följande nämnas: vilken djurart dispensen gäller, antal djur av denna art som ska fångas eller dödas, om det är fråga om ett visst djur eller vissa djur. I ansökan ska ytterligare specificeras på vilken i lag bestämd grund dispens söks. Särskild uppmärksamhet ska även fästas vid ansökans motiveringar. Om sökanden inte motiverar sin ansökan tillräckligt detaljerat leder det ofrånkomligt till en begäran om tilläggsutredning. Det här kan i sin tur fördröja handläggningen av ansökan och framskjutande av tidpunkten för beslutet. Om ansökan gäller dispens för Ytterligare info på nätet eller regionkontoren Ytterligare info om frågor i anslutning till licensförvaltningen finns på sajten www.riista.fi Där går det också utmärkt att ladda ner blanketter för ansökan om licenser. Viltcentralen uppmuntrar besökare på sajten att använda de färdiga blankettbottnen för uppgifterna som begärs på blanketterna kan ha en avgörande betydelse för en snabb behandling av ansökan. Också regionkontoren står till tjänst i licens- och dispensfrågor... l Jägaren l 3 l 2011 l 7
• Viceordförandens spalt Mot en öppnare viltpolitik Det sägs att ett skogshöns som bäddat ner sig i snön mår som en prins i en bagarbod. Senaste vinter bjöd skogshönsen på bästa tänkbara möjligheter att övernatta i talesättets bagarbod. Snötäcket var djupt i hela landet. Den djupa snön var mjuk och gjorde det möjligt för fåglarna att bädda ner sig. Under dagar med sträng kyla händer det att skogshönsen tillbringar det mesta av dygnets timmar i sin snöhåla och lämnar den bara när det är av nöden påkallat att äta. Det skydd som snögropen ger är väldigt effektivt och temperaturen där inne kan ligga på plus också vid sträng kyla. Dessutom utgör gropen ett utmärkt skydd mot rovdjur. En fågel som från ett träd fäller sig ner i snön lämnar minimalt med doftspår efter sig på snöns yta. Med tanke på hösten verkar utsikterna till ett andra gott fågelår lovande. Allt hänger på hur våren och försommaren artar sig. Tjädern och orren lägger sina första ägg redan under den första veckan i maj. Äggläggningen varar i tio till elva dygn och därefter ruvar hönan i cirka 25 dygn. Flertalet ungar kläcks under midsommarveckan, vilket betyder att vi håller tummarna och önskar oss maximalt med värme under den veckan och de två som följer. Regnigt och kallt väder är en livsfarlig kombination för de små dunungarna. Viltbeståndens välbefinnande var även det en viktig bidragande orsak till att förvaltningen av viltet organiserades om. Under beredningen av den nya lagen om viltförvaltningen, som trädde i kraft den första mars, var en av målsättningarna att förstärka intressegruppernas möjligheter till inflytande i viltpolitiken för att göra den öppnare och öppna upp för mera växelverkan. Det är jord- och skogsbruksministeriet som utser styrelsen för den nya Finlands Viltcentral samt de regionala viltvårdsråden och riksviltvårdsrådet. Vid de här utnämningarna utses representanter för cirka 70 intressegrupper för olika uppdrag inom viltförvaltningen och för var och en utnämns dessutom en ersättare. Till styrelserna för jaktvårdsföreningarna har på viltcentralens uppdrag utsetts cirka 300 representanter för markägarorganisationer med ersättare. Personerna har utsetts bland de kandidater som har ställts upp av de viktigaste markägarorganisationerna inom respektive förenings verksamhetsområde. De utsedda styrelsemedlemmarna i respektive jaktvårdsförening tillträder omedelbart och sköter redan i början av maj bland annat om utlåtandena för höstens älglicenser. Riksviltvårdsrådet och de regionala viltråden utnämndes under april. Styrelsen för Finlands viltcentral utses i slutet av maj. Under övergångsperioden fungerar styrelsen för utgående Jägarnas centralorganisation som interimistisk styrelse. I riksviltvårdsrådet sitter representanter för 8 intressegrupper samt 15 representanter som föreslagits av jaktvårdsföreningarnas regionmöten. Riksviltvårdsrådet är ett strategiskt organ som behandlar vittgående ärenden gällande vilthushållningen och viltbestånden. Även i de femton regionala viltvårdsråden har intressegrupperna en stark representation. Till varje råd hör representanter för landskapsförbundet, närings-, trafik- och miljöcentralen, skogscentralen och markägarorganisationer samt sex medlemmar som föreslagits av jaktvårdsföreningarnas regionmöten. Med den här sammansättningen har myndigheterna på landskapsnivå och markägarorganisationerna inga svårigheter att göra sin röst hörd. Styrelsen för Finlands viltcentral är det högsta beslutande organet. Riksviltvårdsrådet utser sex medlemmar att representera jägarna i den tio personer starka styrelsen. Till styrelsen hör dessutom representanter för jord- och skogsbruksministeriet, vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, någon organisation inom jord- och skogsbruket samt för personalen. Den förnyade lagen innebär en klar förstärkning av intressegruppernas ställning. Arbetet i viltvårdsråden kommer att kännetecknas av kompromissbeslut och kräva förmåga till ömsesidigt samarbete. 8 l Jägaren l 3 l 2011 Risto Hanhineva viceordförande Finlands viltcentral
• Ålandsnytt Kungörelse angående älgskytteprov 2011 Tillfällen att avlägga i 36 § jaktlagen för landskapet Åland avsett skjutprov för deltagande i älgjakt anordnas enligt följande: Vid skjutbanan i Brändö, Åva: Alla lördagar från och med den 13 augusti till och med den 10 september kl. 13.00­ 16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 28 juni till 6 september kl. 18.00­20.00. Kontaktperson är Börje Strandvall (tfn 040 048 7438). Vid skjutbanan i Kumlinge, Enklinge: Alla lördagar från och med den 13 augusti till och med den 10 september kl. 13.00­16.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 26 juli till 6 september kl. 17.00­20.00. Kontaktpersoner är Jan Malmberg (tfn 040 545 9109 el. hem 018-55370), Mats Perämaa (tfn 0400-721168) och Gerhard Björk (tfn 018-55584). Vid skjutbanan i Föglö, Granboda: Alla lördagar från och med den 6 augusti till och med den 10 september kl. 13.00­ 16.00. Samma dagar är banan öppen för träning kl. 10.00­12.30. Extra dag onsdag 24 augusti träning kl. 16-18 samt prov kl. 18-20. Kontaktperson är Bjarne Johansson (tfn 040 764 9222 el. hem 018-50358). Vid skjutbanan i Hammarland, Boda: Alla lördagar från och med den 30 juli till och med den 3 september kl. 12.00­16.00 samt torsdagar från och med den 28 ADRESSLISTA till jaktvårdsföreningarna Förening Brändö Eckerö Finström Föglö Geta Hammarland Jomala Kumlinge Kökar Lemland Lumparland Mariehamn Saltvik Sottunga Sund Vårdö Ordförande Börje Strandvall Joel Karlsson Kurt Blomqvist Rainer Juslin Tommy Carlsson Tommy Blomberg Tony Nordlund Jan Malmberg Paul Engström Conny Rosenberg Börje Stenberg Ingen verksamhet Arvid Mörn Thomas Lindström Sixten Häggblom Tor Påvals Mörns 15, 22430 SALTVIK 22720 SOTTUNGA Markusbölevägen 8, 22310 PÅLSBÖLE Vårdöv. 164, Töftö, 22550 VÅRDÖ 0457 5244193 55124, 040 5372317 48080, 0457 5692521 44049, 0457 5483087 arvid.morn@aland.net lindstrm.thomas95@gmail.com sixten.haggblom@chips.fi Adress Jurmo, 22950 JURMO Degersandsvägen 25, 22270 ECKERÖ Vandövägen 262, 22330 TJUDÖ Storgrundsvägen 61, 22710 FÖGLÖ Tellskärsvägen 125, 22340 GETA Skarpnåtövägen 1498, 22240 HAMMARLAND Gottbyvägen 110, 22130 GOTTBY 22830 ENKLINGE Hellsö 22730 KÖKAR Fårgrundsv. 49, 22610 LEMLAND Lumpov. 277, 22630 LUMPARLAND Tel 56530, 0400 487438 040 84 89 848 48 148, 0457 3424668 0505 1199 55 0457 3135720 16216 arb., 36305 hem, 0457 3613905 32506, 0400 529315 55 370, 040 5459109 55907, 0400 594991 34471, 0457 0784911 35520, 0457 3613 800 tommy.blomberg@aland.net rono@aland.net janne.malmberg@aland.net paul.engstrom@wippies.fi conny@aland.net borje.stenberg@aland.net joel.karlsson@rederiabeckero.ax kurt.blomqvist@aland.net rainer.juslin@regeringen.ax E-mail adress juli till och med den 1 september kl. 18.00­20.00. De lördagar då älgskytteprov kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan ske även onsdagar 27 juli till 31 augusti kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan även andra tider för träning. Kontaktperson är Håkan Holmberg (tfn 040 521 7266). Vid skjutbanan i Lemland, Haddnäs: Alla lördagar från och med den 23 juli till och med den 27 augusti kl. 12.00­16.00 samt onsdagar från och med den 27 juli till och med den 31 augusti kl. 18.00­ 20.00. De lördagar då älgskytteprovet kan avläggas är banan öppen för träning kl. 10.00­11.30. Träning för älgskytteprovet kan även ske tisdagar från 24 maj till 30 augusti kl. 18.00­20.00. Grupper kan boka banan för träning på andra tider. Kontaktperson är Johan Grönroos (tfn 0457 342 1351 el. hem. 018-33680). Älgjaktlag eller grupper om minst 6 personer kan efter överenskommelse med ledaren för respektive skjutbana beredas tillfälle att under tiden 23 juli till och med den 30 september mot särskild avgift avlägga prov vid andra tider än här kungjorda. I SAMBAND MED PROVETS AVLÄGGANDE SKALL GILTIGT TILLSTÅNDSBEVIS ATT INNEHA SKJUTVAPEN FÖRETES FÖR LEDAREN AV PROVET. I övrigt sker provet enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanorna. Kungörelse angående praktiskt bågskytteprov 2011 n Tillfällen att avlägga praktiskt skjutskicklighetsprov för bågjakt i enlighet med 11 § i landskapsförordningen om jakt (ÅFS 70/2006) anordnas enligt följande: Vid skjutbanan för bågjakt i Hammarland, Östanträsk: Den 6-8 juli är banan öppen för bågskytteprov kl.18.00-22.00. Kontaktperson är Roger Pettersson: e-post: roger.pettersson@aland.net Tfn: 040 568 2409 Skjutbanans adress är Hammarlandsvägen 918. I SAMBAND MED DET PRAKTISKA PROVETS AVLÄGGANDE SKALL UPPVISAS INTYG ÖVER GODKÄND BÅGJÄGAREXAMEN FÖR LEDAREN AV PROVET. Provet sker enligt av landskapsregeringen fastställda regler, vilka vid provtillfällena finns anslagna vid skjutbanan. I samråd med landskapets jaktförvaltare kan av särskilda skäl beviljas möjlighet till avläggande av särskilt bågskytteprov utom ovan kungjorda tider. Detta kan t ex gälla prov för personer som inte har hemort på Åland. Ytterligare information finns på jakt- och viltenhetens hemsida: www.regeringen. ax avdelningarna näringsavdelningen skogsbruksbyrån jakt-och viltvård riktlinjer jakt med pil och båge. Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Marcus Nordberg Skogsbruksbyråns enhet för jakt- och viltvård Jaktförvaltare Marcus Nordberg Jägaren l 3 l 2011 l 9
• Jani Körhämö, projektchef, Finlands viltcentral Älgstammen får en förvaltningsplan D Hannu Huttu 10 l Jägaren l 3 l 2011
• D Sammanjämkning av målen En viktig ny uppgift för Finlands viltcentral är att bereda, utarbeta och uppdatera förvaltningsplaner för våra viltarter och dessas livsmiljöer. Som ett första pilotprojekt har arbetet på en förvaltningsplan för vår älgstam inletts. Planen utarbetas i form av ett projekt som finansieras av jord- och skogsbruksministeriet och arbetet ska vara slutfört före utgången av 2012. l De art- och livsmiljörelaterade förvaltningsplanerna hör till den av jordoch jordbruksministeriet ledda s.k. offentliga viltkoncernens centralaste projekt. I förvaltningsplanen sammanställs riktlinjerna för förvaltningen av målarterna och praktiska åtgärder som ska vidtas för att arterna ska kunna skötas långsiktigt och målinriktat. Syftet är att med stöd av förvaltningsplanen sammanjämka olika aktörers synpunkter och intressen. Därför har det varit av central betydelse att intressegrupperna och medborgarna från första början medverkat i beredningen av planerna. Tidigare har jordoch skogbruksministeriet utarbetat förvaltningsplaner för landets varg-, björn- och lodjursstammar, skogsrenstammen, rapphönsbeståndet samt Östersjöns sälar. Som bäst bereds även förvaltningsplaner för skogsfågelbestånden samt för våtmarksmiljöerna. Älgstammen och regleringen av denna har framförallt under de tider stammen var som störst blivit föremål för hårda debatter i samhället. Kritiken har särskilt fokuserats till funktionsdugligheten hos regleringssystemet för älgstammen och variationerna i älgstammens storlek. I diskussionernas kärna finns vanligen frågan om de olika parternas synpunkter på en lämplig storlek för älgstammen samt om hur och vem som har och borde ha en möjlighet att påverka regleringen av älgstammen. Älgstammen är förbunden med kontroversiella målsättningar beroende på om saken granskas ur t.ex. skogsägarens, jägarens, jaktturistföretagarens eller bilistens synvinkel. Relationen till älgstammen kompliceras ytterligare av att mången ser på frågan ur ett flertal infallsvinklar samtidigt. Målet för förvaltningsplanen för älgstammen är att sammanjämka de kontroversiella målsättningarna så att en sådan lösning kan uppnås vid förvaltningen av älgstammen att situationen är möjligast tillfredsställande för alla parter. Älgen kan på många sätt anses vara det mest betydande viltet i vårt land. Älgens ekonomiska betydelse är enorm såväl för den som byte erhållna ekonomiska nyttans del som sett ur de av älgen orsakade skadornas synvinkel. Mätt med fångstens kalkylmässiga värde täcker älgfångstens värde omkring två tredjedelar av den totala fångstens värde i Finland och t.ex. 2009 bedömdes älgfångstens teoretiska värde beräknat utgående från ett kilopris på sex euro till ca 50 miljoner euro.Ytterligare är älgjakten förbunden med avsevärda rekreationsvärden. Uppskattningen av dessa värden i euro är dock ännu en betydligt svårare uppgift. Älgen utgör även en betydande del av ekosystemet och påverkar på många sätt övriga arters liv genom att beta i vår skogsnatur och genom att erbjuda våra stora rovdjur en livsviktig näringsreserv. Älgen orsakar även skador på trafiken. Under de senaste åren har det årligen inträffat omkring 1500 krockar mellan älgar och trafikanter. De av hjortdjursolyckor orsakade materiella skadornas och personskadornas kalkylmässiga kostnaderna stiger årligen till tiotals miljoner euro. Ytterligare orsakar älgen pga sitt näringsintag skador på jord- och skogsbruket. Det årligen enligt ersättningssystemet för viltskador utbetalade totala ersättningsbeloppet har som störst stigit till över 5 miljoner euro och en del av skadorna stannar utanför ersättningssystemet. Intressegrupperna kan delta i utarbetandet av förvaltningsplanerna vid de möten för intressegrupper som arrangeras av de regionala viltvårdsråden inkommande höst. Möjligheter att påverka planen Intressegrupper med anknytningar av olika slag till älgen och förvaltningen av älgstammen engageras i utarbetandet av förvaltningsplanen genom deltagande i möten för intressegrupper som sammankallas av de regionala viltvårdsråden. Dessa sammankomster sammankallas två gånger under den tid projektet pågår i samtliga av viltcentralens regioner. De första sam- mankomsterna för intressegrupperna hålls under perioden september­oktober 2011 och den andra rundan på våren 2012. Utöver dessa sammankomster kartläggs synpunkterna på älgfrågan med en elektroniskt genomförd enkät. I den har alla medborgare möjlighet att delta och ge sina svar på frågor och presentera sina åsikter om skötseln av älgstammen. Projektets skeden och möjligheterna att delta presenteras närmare i nästa nummer av Jägaren. Projektet för förvaltningsplanen för älgstammen styrs av en styrgrupp som utsetts av jord- och skogsbruksministeriet. Som ordförande för styrgruppen fungerar överinspektör Janne Pitkänen på jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning. Styrgruppens övriga medlemmar är överinspektör Sanna Paanukoski på jord- och skogsbruksministeriets skogsavdelning, överinspektör Matti Osara på miljöministeriet, forskningschef Vesa Ruusila på Vilt- och fiskriforskningsinstitutet, äldre forskaren Juho Matala på Skogsforskningsinstitutet, servicechef Eino Piri på Forststyrelsen samt tf chefen för offentliga förvaltningsuppgifter Sauli Härkönen på Finlands viltcentral. För beredningen av förvaltningsplanen för älgstammen svarar Finlands viltcentral och som chef för projektet fungerar Jani Körhämö. I beredningen av planen deltar även ett antal experter från bl.a. viltforskningens och skogsforskningens område och från Finlands viltcentral. l Målet för förvaltningsplanerna är att sammanjämka de olika parternas synpunkter och intressen. Jägaren l 3 l 2011 l 11
• Jani Körhämö, projektchef, Finlands viltcentral Älgstammen får en förvaltningsplan l Ordförandena och föredragandena för de regionala viltvårdsråden sammankom i början av maj i Tusby för att planera inledningen av viltvårdsrådens arbete. En av viltvårdsrådens centrala uppgifter är att delta i den regionala beredningen och uppföljningen av förvaltningsplanerna för viltarter, viltstammar och berörda arters livsmiljöer samt sörja för att hearing av regionala intressegruppper arrangeras i anknytning till arbetet med förvaltningsplanerna. Samarbetet med intressegrupperna realiseras genom det så kallade viltforumarbetet. I praktiken innebär det här att intressegrupperna sammankallas regelbundet till möten under vilka vid respektive tidpunkt aktuella förvaltningsplansprojekt behandlas och intressegrupperna kan framföra sina till projekten knutna synpunkter och målsättningar. I fortsättningen torde det i anslutning till viltforumarbetet även utvecklas andra former för umgänget mellan intressegrupperna och viltvårdsråden. De regionala viltvårdsråden sammankallar inkommande höst i anslutning till den aktuella förvaltningsplanen för älgstammen de första mötena för intressegrupperna. De regionala viltvårdsråden utnyttjar den sakkunskap de innehar om det egna verksamhetsområdets särdrag när de grunnar över vilka aktörer som ska sammankallas. Målet är att i möjligast breda utsträckning sammankalla alla inom regionen verksamma aktörer som har till älgen knutna intressen. Den första kontakten med intressegrupperna sker under inkommande sommar i samband med att till förvaltningsplaneprojektet knutna interaktionsåtgärder presenteras och ges till intressegrupperna för utvärdering. I det sammanhanget har intressegrupperna även möjlighet att föreslå kompletteringar av de aktörer som ska sammankallas på hösten. l Maria Nikunlaakso Viltvårdsråden Medlemmarna i riksviltvårdsrådet 1.5.2011--31.7.2014: Av regionmöten valda representanter: medlem (inom parentes suppleant) Hannu S. Laine, ordförande (Mikko Simola) Erkki Huhta, viceordförande (Esko Savukoski) Urho Tervonen (Matti Kemppainen) Jukka Nikkilä (Ilkka Leppänen) Ilkka Tiainen (Matti Soukka) Juhani Kukkonen (Heikki Kosonen) Jukka Vänttilä (Jouko Arvo) Pasi Rannila (Pauli Kiviluoma) Juhani Sillanpää (Jorma Laurila) Eero Reijonen (Veikko Sorsa) Jukka Karhunen (Heikki Kainulainen) Bo-Erik Hanses (Henrik Gullans) Pentti Vanhahonko (Erkki Kallio) Markku Tuominen (Niklas Christensen) Martin Hägglund (Reino Kallio) Övriga medlemmar: medlem (inom parentes suppleant) Jord- och skogsbruksministeriet: Juhani Kettunen (Veikko Marttila) Miljöministeriet: Matti Osara Forststyrelsen: Jukka Bisi (Pauli Wallenius) Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: Pekka Helle (Päivi Eskelinen) Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio: Johnny Sved (Jouko Kostamo) Jord- och skogsbruksproducenternas centralförbund MTK ry: Mikko Tiirola (Timo Leskinen) Finlands jägarförbund: Lauri Kontro (Panu Hiidenmies) Finlands naturskyddsförbund: Risto Sulkava (Tapani Veistola) De regionala viltvårdsrådens sammansättning 1.5.2011--31.7.2014 hittas på adressen www.riista.fi Finlands viltcentral viltcentralens administration De regionala viltvårdsråden ­ vad är det för några? n Riksviltvårdsrådet och de 15 regionala viltvårdsråden är Finlands viltcentrals nya strategiska organ. Riksviltvårdsrådet deltar i strategisk planering som berör Finlands viltcentral samt i planering av vilthushållningen på riksnivå, de regionala viltvårdsråden på regional nivå. Råden sammankommer kring tre gånger per år. De första mötena hålls under juni. Rådens mandat är tre år. En av rådens viktigaste uppgifter är att delta i beredningen och uppföljningen av förvaltningsplaner för viltarter och dessas livsmiljöer. Till rådens uppgifter hör också att i anknytning till arbetet med förvaltningsplanerna arrangera intressegruppsforum. De första hearingarna av intressegrupper arrangeras inkommande höst. Under dem är det meningen att hålla en diskussion om förvaltningsplanen för älgstammen. Viltvårdsråden har inte uppgifter med anknytning till Finlands viltcentrals offentliga förvaltningsuppgifter ­ som t.ex. besluten om jaktlicenser ­ ej heller uppgifter med anknytning till personaladministrationen. Viltvårdsråden möjliggör en bättre transparens än tidigare för viltförvaltningen och ökar bl.a. till hjortdjurspolitiken och stora rovdjurspolitiken knutet öppet och interaktivt samarbete med intressegrupperna och sammanjämkning av olika intressen. Viltvårdsråden deltar även i bemästrandet av viltkonflikterna genom att förhindra att olika synpynpunkter utvecklas till kontroverser och tillspetsas till konflikter. Om sådana ändå inträffar försöker viltvårdsråden medla, lösa och bemästra konflikterna. Ordförandena för viltvårdsråden understryker att det är ytterst viktigt att få intressegrupperna bundna vid viltvårdsrådens arbete genast från det första mötet, för deltagaraktiviteten berättar om hela viltvårdsrådsarbetets trovärdighet och verksamhetens ändamålsenlighet. ­ Viltvårdsråden har en väsentlig betydelse som verkställare av hela den offentliga viltkoncernens öppna och aktiva samarbete. De vidgar antalet engagerade i viltpolitiken, vilket är viktigt för att viltpolitiken inte ska få skygglappar, påpekar Sami Niemi på jord- och skogsbruksministeriet. Niemis bedömning är att man i framtiden sannolikt även inom andra förvaltningsområden övergår till en dylik verksamhetsmodell som interaktiverar intressegrupperna. 12 l Jägaren l 3 l 2011
• Jarkko Nurmi, Mikko Alhainen, Marko Svensberg På besök i västerns jaktmarker Del 3 Sjöfågeldagböcker I USA lägger man krut på att sköta om sjöfågelbestånden. Att sköta om livsmiljöerna hör till den statliga naturvårdens främsta uppgifter och även den privata sektorn deltar i finansieringen av våtmarksskötseln. Jakten på sjöfågel är till och med strängare reglerad än jakten på hjortdjur. Denna flyttande viltresurs sköts på både lokal och kontinental nivå. U 14 l Jägaren l 3 l 2011
• U Varken skymningsjakt eller utfodring De europeiska problemen l Under vår rundtur gavs vi också tillfälle att delta i en jakt på sjöfågel och en mera detaljerad redogörelse för den återfinns på annan plats i tidningen. Som en parentes medger vi att deltagandet i jakten gjorde oss aningen betänksamma när vår värd daskade ett fyrtiosidigt opus i handen på oss - Minnesota Waterfowl Hunting Regulations (alltså lagstiftningen kring sjöfågeljakten). Medan vi stakade oss igenom luntan klarnade det att jakten är oerhört noggrant reglerad och att det finns dagskvoter både per delstat och per art. I Minnesota uppgick dagskvoten till maximalt sex sjöfåglar. Alla arter var inte lika värda, så att säga, utan kvoten på sex fåglar bestod av olika kombinationer beroende på hur vanliga de olika arterna var. Dagskvoten för stjärtand var två fåglar och för gräsand fyra, av vilka bara en fick vara en hona. Bytet måste förvaras synligt och jaktövervakningen var inget tomt prat. Myndigheterna hade till och med rätt att kontrollera en jägares frysbox för att checka att allt gått riktigt till. I USA är det förbjudet att jaga sjöfågel i skymningen, vilket betyder att fåglarna får flyga sitt kvällssträck utan att bli störda. Jakten sker huvudsakligen på morgnarna. Utfodring med säd, som blivit vanligare i vårt land på senare år, är förbjuden. När våra amerikanska värdar fick höra om den finska sjöfågeljaktens specialiteter blev de rent ut sagt förbluffade. "Utfodring, skymningsjakt, inga kvoter ­ hur pallar era sjöfåglar? Blir inte jakten för enkel, behöver jägarna överhuvudtaget kunna och veta nåt om jakt?" Den nordamerikanska andjakten är med andra ord noggrant reglerad och jaktmetoderna är kraftigt begränsade. Alltihop bygger på långsiktigt, målmedvetet och helhetsbetonat forskningsarbete som omspänner från skötsel av miljöer till inventeringar. Resultatet av ansträngningarna sammanfattas i en förvaltningsplan för de nordamerikanska sjöfåglarna (North American Waterfowl Management Plan) som uppdateras fortlöpande. särskilt många länder där man reflekterar över vad denna egna andel kan tänkas innebära på lång sikt samtidigt som livsmiljöerna försvagas. Än mindre har de europeiska länderna hittat någon gemensam melodi eller en helhetssyn på målsättningar och åtgärder för att förvalta bestånden. De nordiska länderna och Ryssland är producenter vad sjöfåglar beträffar medan övervintringsområdena ligger i Centraleuropa. De länder som har någon noggrannare koll på fågelbestånden är emellertid lätt räknade. Till och med i Finland ­ viltinventeringarnas förlovade land ­ är uppgifterna rätt så ungefärliga och det finns väldigt få inventeringspunkter som är anlagda av jägare. Amatörornitologernas inventeringar är även de rätt slumpartade och den geografiska täckningen är svag. Ofta handlar det om enstaka ornitologers högst lokala, men dock beundransvärda storverk. På europeisk nivå fattas det ett helhetsgrepp om produktionen av ungar, bestånden i övervintringsområdena och trenderna för hur de olika fågelarterna utvecklas på lång sikt. Amerikanerna har däremot funnit en häpnadsväckande samsyn med ett helhetsgrepp som täcker hela Nordamerika. Hur gjorde de det? Förvaltningsplanen som ett verktyg Den första versionen av förvaltningsplanen för de nordamerikanska sjöfågelbestånden publicerades 1986. Planen uppdateras med jämna mellanrum och de senaste vetenskapliga rönen fogas in. Arbetet är krävande eftersom det omfattar tre arealmässigt väldiga länder: Förenta Staterna, Kanada och Mexiko. Länderna har förbundit sig till ett samarbete med huvudmålsättningarna att sköta om livsmiljöerna, inventera bestånden och dimensionera jakten så att den förblir uthållig. Grunden för planen murades så tidigt som 1916 då Förenta Staterna och Kanada knöt ett samarbetsavtal om de flyttande fåglarna. 1946 anslöt sig Mexiko till samarbetet. De heltäckande sjöfågelinventeringarna körde igång 1947 på den kanadensiska tundran och i det amerikanska präriebältet. Länderna grundade också samarbets- I USA är jakten på sjöfåglar reglerad i detalj. Det finns dagskvoter både per delstat och per art, vilka bestäms varje år utifrån fågelbeståndens variationer. De lokala viltmyndigheterna betonade även den betydelse av amatörornitologer insamlade forskningsfakta hade som en del av beslutsfattandet. Det europeiska samarbetet för att sköta om sjöfågelbestånden har till dags dato varit väldigt anspråkslöst. I många länder är jägarna snarast intresserade av att ta ut "sin andel" av viltresurserna när flyttningen passerar. Det finns inte Jakt, friluftsliv och krigsveteraner står högt i kurs i USA. På olika orter arrangeras det veteranjakter då bara veteraner får jaga i våtmarkerna. Vietnamveteranen Tom Conroy och hans hund Charlie njuter av naturen vid Swan Lake. Jägaren l 3 l 2011 l 15
• Skyddsområden och jakt n I de två tidigare artiklarna i den här serien har vi berättat om de amerikanska naturskyddsprinciperna, som bland annat omfattar en aktiv skötsel av naturen. Inställningen till jakt är väldigt tillåtande och jakten betraktas som en del av naturskyddet. I de amerikanska nationalparkerna är huvudregeln den att jakt inte är tillåtet, men tillstånd kan ges i enskilda fall. Kronjuvelen i det amerikanska naturskyddet heter National Wildlife Refuges och skapades i tiden av president Theodore Roosevelt. Syftet är att bevara viktiga naturobjekt så att de kan gå i arv till kommande generationer. Storleken på objekten varierar från vidsträckta präriemarker till små pelikanskär. Jakten anpassas till områdets särdrag och är både tillåten, populär och rekommenderad. De här områdena har ungefär 40 miljoner besökare per år vilket betyder att storskaligt friluftsliv och jakt inte utesluter varandra. Dessutom finns det i USA en oräknelig mängd skyddsobjekt av varierande slag kallade waterfowl production areas och wildlife management areas. De är bland annat avsatta som häckningsområden för sjöfåglar och får inte äventyras genom sättet som marken används på. De här objekten blir aktivt omskötta med skattemedel eftersom de är så värdefulla för viltet. Det är tillåtet att jaga där eftersom man i USA anser att det inte är den noggrant reglerade jakten som utgör ett hot mot viltet och de värdefulla naturområdena utan förlusten av biotoper. Lite till måste vi vänta... i USA är det förbjudet att jaga sjöfågel i skymningen och att mata dem med säd. Jakten sker i allmänhet tidigt på morgonen. Jakt med bulvan och lockpipa är någonting som varje jägare måste kunna. grupper med forskare som hade i uppgift att klarlägga populationernas viktigaste produktionsområden och flyttningsvägar över kontinenten. Murandet av grunden vi nämnde pågick fortfarande när effekterna av förändringarna i livsmiljöerna började drabba sjöfågelbestånden på 1950-talet. Torrläggningar utplånade livsmiljöer, klimatförändringar drabbade andfabrikerna på prärien och tundran och häckningsresultaten blev allt sämre. Lyckligtvis var grundarbetet redan gjort för inventeringarna och flyttningsvägarna. Återstod att komplettera ekvationen med en faktor till, dock en komplicerad sådan: effektiv forskning om livsmiljöerna och skötseln av dem. Av de här samarbetsingredienserna sammanställdes förvaltningsplanen för de nordamerikanska sjöfåglarna och gavs det ambitiösa mottot: "Vi nöjer oss inte med det som kan göras just nu eller det som är möjligt i dag, utan vi koncentrerar oss på det som SKA göras för sjöfåglarnas bästa!" I Europa återstår mycket arbete att göra för sjöfåglarna om vi önskar lyfta vår uthålliga jakt och miljövård till nordamerikansk nivå. Mest brådskar det med att utveckla det nordiska samarbetet för sädgässen. I vårt land har jord- och skogsbruksministeriet redan inlett förberedelserna för uppgiften. av bestånden i stil med den som Förenta Staterna, Kanada och Mexiko frivilligt har byggt upp. Alltså en modell där fåglarna förvaltas och administreras över hela kontinenten och delvis även i Afrika. För att säkra ett uthålligt nyttjandet av denna vår flyttande viltresurs bör fågelbestånden förvaltas i såväl häckningsområden, utmed flyttningsvägarna och alldeles särskilt där de övervintrar. Dock saknas det i Europa fortfarande ett samarbete av det här slaget, trots att det internationella AEWA-avtalet finns och gäller. Den europeiska inventeringsinformationen är splittrad och det finns ingen som sammanställer den. Än mindre kan vi europeer ta fram några uthålliga avskjutningsmängder på kontinental nivå som skulle bygga på långtidstrenderna för beståndens utveckling. I alla fulla fall visar oss det nordamerikanska exemplet att ett planmässigt samarbete är möjligt. Lärdomar för Finland? Amerikanerna har bredd i förvaltningen av sina naturresurser. Sett ur finländsk synpunkt har man i den amerikanska viltförvaltningen sammanfört representationen för ett flertal ministerier, myndigheter och forskningsinstitut till samma förvaltningdområde. Vid förvaltningen av våtmarker och sjöfågelbestånd är det här betydelsefullt eftersom ärenden kan handläggas med ett helhetsgrepp utan revirgränser, oavsett om det handlar om restaurering, jakt Lärdomar för Europa? Också i Europa skulle det behövas en verksamhetsmodell för förvaltningen Det europeiska samarbetet för att sköta om fågelbestånden har varit väldigt anspråkslöst. 16 l Jägaren l 3 l 2011 I USA sköter man aktivt om våtmarkerna och skyddar dem mot torrläggning och eutrofiering. Sjöfågeljakten, som är noggrant reglerad, betraktas inte som något hot mot naturskyddet. I regel är det alltså tillåtet att jaga också i skyddsområden.
• Ett träffande val CZ STUDSARPAKET INKLUSIVE KIKARSIKTEN TILL EXTRAPRIS ­ RESERVERA GENAST ETT EGET! + Kozap 550 kikarfäste + NikkoStirling Eurohunter 1,5-6x44 kikare STUDSARPAKET CZ 550 SCANDINAVIA eller CZ 550 Scandinavia-studsaren har en cylinderformig låda, lackad svinryggskolv och ventilerad kolvkappa av gummi. Fast magasin för fem patroner och trestegssäkring. CZ 550 Synthetic har syntetisk kolv och är konstruerad för att hålla även under ytterst extrema förhållanden. den fritt vibrerande pipan som saknar öppet sikte, snälltrycket samt kolvens utformning gör vapnet till en perfekt partner för jägare som använder kikarsikte. CZ 550 SYNTHETIC 308 Win. eller 30-06 sprg 925,- STUDSARPAKET + Kozap 527 kikarfästen + Meopta Meopro 4-12x50 CZ 527 AMERICAN 222 Rem. eller 223 Rem. Kolven på CZ 527 American representerar klassisk amerikansk formgivning och den lätta pipan vibrerar fritt. 1250,- STUDSARPAKET + Kozap 527 kikarfäste + Nikko Platinium Nighteater 4-16x44 kikare CZ 527 SYNTHETIC 222 Rem. eller 223 Rem. Kolven i amerikansk stil på CZ 527 Synthetic studsaren är av syntetiskt matrial. Ett lätt paket för fågeljägare. 825,- MINIATYRGEVÄRSPAKET + Nikkostirling Mountmaster 4x32 kikare CZ 455 STANDARD 22 kal UTBYTBAR PIPA + ljuddämpare (inkl. kikarfästen) CZ 455 Standard är basmodellen i CZ 455 serien miniatyrgavär med utbytbara pipor. Gevärets kolv är av bok. Med vapnet följer ett magasin av polymer för fem patroner. (Magasin för 10 patroner säljs separat). 449,Försäljning: Vapen- och sport- affärer i hela landet VAPENAFFÄR MARKUS REMES OY www.remes.fi Jägaren l 3 l 2011 l 17
• eller fredning. I Finland, för att ta ett exempel, kan den som aktivt vill restaurera och sköta en våtmark känna sig kvävd i en byråkrati som är splittrad på olika myndigheter med olika målsättningar. Ett samarbete mellan myndigheter över administrativa gränser är svårt att åstadkomma och sällsynt trots att det uttryckligen är bredd i verksamheten och en helhetssyn som behövs vid förvaltningen av sjöfågelbestånden och dessas livsmiljöer. Vi stötte på en intressant beröringspunkt för förvaltningen av våtmarker och vattenskyddet när vi berättade för de lokala amerikanska jaktmyndigheterna det finska vattenskyddet. De häpnade. "Ni begränsar väl inte fortfarande ert vattenskydd till enbart flödesvattnet? Här slutade vi med det redan för tretti år sen och övergick till att sköta våra grunda sjöar genom att torrlägga dem allt emellanåt. Det bryter den av fisken upprätthållna utvecklingen mot en allt större eutrofiering." Dessutom betonade de lokala viltmyndigheterna betydelsen av att samarbeta med olika fågelorganisationer. Enligt deras erfarenhet är det avgörande viktigt att ringmärkningen, bevakningen av fåglarnas flyttningsrörelser och övrig information som amatörornitologer samlar in fogas in i viltmyndigheternas beslutsfattande och dataledarskap. Också på den här kanten finns det att göra för oss finländare. Hos oss betraktas jakt och ornitologi alltför ofta som varandras motsatser. Genom samarbete kunde vi kanske avföra ett antal ömma punkter från dagordningen. För sjöfåglarnas bästa. D Take `em! Sjöfågeljakt i Västerns jaktmarker l Den 8 oktober 2010 klockan 6.51. Minnesota, Grand Rapids. Ovanför Mallard Clubs (gräsandsklubbens) våtmarker viner det av hundratals par vingar i det första gryningsljuset. En flock skedänder flyger över och vår viltguide Jake Tischer ropar till oss: "Take ´em ­ ta dem!" Under vår resa i Minnesota öppnade sig ett tillfälle att hänga med på en sjöfågeljakt på amerikanskt vis. På Steve Gilbertsons jordbruk odlas vildris på stora åkerarealer i Grand Rapids. Han odlar riset i våtmarkerna och på de översvämmade åkertegarna som också är populära bland sjöfåglarna. Gårdsägaren själv är förstås en inbiten sjöfågeljägare. När vildriset etablerade sig som huvudgröda på gården insåg han snart möjligheten att kombinera sin hobby med jobbet. Åkrarna är ju proppade med sjöfåglar, så varför inte tjäna en hacka på att ordna med kommersiell jakt? Vid kanten av sin flera tusen hektar stora åkerslätt med vidsträckta våtmarker smällde han upp en jaktstuga av stock med gästrum. Tanken var att kunna erbjuda jägare sjöfågeljakt med helpension. I priset ingår förutom övernattningen också ett morgontidigt jaktpass med guide samt frukost och middag. Priset var inte heller förskräckligt, vi fick punga ut med aningen mer än för en hotellnatt i Finland. Om middagen kunde vi skriva ett utförligare referat, den trollades fram av en jagande ortsbo vid namn Bob. Denna utsökta anrättning bestod av andbröst (medium) spetsade med whisky. Det vill säga att vi självklart inte spetsade middagen med att dricka whisky utan Bob flamberade andbrösten i en stekpanna med whiskyn. Jaktmarkerna i väster väl omskötta Vår artikelserie om hur amerikanerna förvaltar sina sjöfåglar avslutas med detta nummer. Resan var på alla sätt givande och informationsflödet väldigt. Det kanske mest givande var amerikanernas principer för hur de förvaltar sina naturresurser. Det finns ingen friktion eftersom de har byggt broar mellan jakten och naturskyddet och jaktmöjligheterna betraktas som ett av flera motiv för att skydda och sköta om naturen. Anmärkningsvärt är också hur mycket vikt det läggs på att aktivt sköta om olika naturobjekt. Sjöfågelsjöarna sköts på fåglarnas villkor och viktiga fisksjöar på fiskarnas villkor. Naturen har inte förvandlats till ett museum stängt för folk utan sköts aktivt för att bevaras i originalskick. I det stora hela har de finska jägarna tillägnat sig samma principer i dagens viltoch naturvård, men i jämförelse med amerikanerna har vi ännu ett stort arbete framför oss. Vi måste få det övriga samhället att uppskatta och se det naturvårdsarbete som vi utför. I det avseendet har jaktmarkerna i väster lyckats bättre än vi. Tills vidare. l 18 l Jägaren l 3 l 2011
• slags bunker. Den här "skjutkojan" var byggd på banken mellan två enorma våtmarker och hade plats för tre finska jägare och vår jaktguide Jake Tischer med hund. Våra huvuden befann sig på ungefär en halv meters höjd ovan vattenytan. På bägge sidor om vår "bunker" guppade bulvaner. - Det är inte tillåtet att skjuta förrän klockan 6.51. Kvoten är maximalt sex fåglar per person och det får finnas högst en gräsandshona i kvoten, upprepade Jake ur reglementet för sjöfågeljakt i Minnesota. Dessutom, upplyste oss Jake, kommer han att ge oss ett kommando, "take ´em" (ta dem) när skjutavståndet är lämpligt och fåglarna som passerar platsar i vår kvot. Vi tycker att detta "ta dem" är rätt kul, för på en jakt är det ju alltid lättare sagt än gjort... Lite grann hamrade ändå de stränga kvoterna per art och de olika kombinationerna i bakhuvudet på oss. Skulle vi ens känna igen de amerikanska fåglarna? Till vår lycka är sjöfåglarna här i väster ändå till största delen av samma arter som hos oss. Det finns alltså amerikanska motsvarigheter till gräsand, skedand, kricka, stjärtand, knipa och bläsand. I regelboken finns åskådliga bilder på arterna i de olika dräkterna under årets gång, flockformationer och silhuetter. Och dessutom hade vi ju Jake med oss. Stålskurar uppåt himlen Morgonen ljusnar och överflygningarna börjar. Till en början kommer Jake ihåg att ropa sitt kommando, men efter några fällningar tystnar han. Tydligen märker han att vi är rätt bra på att känna igen flygande änder och att vi klarar av att hålla koll på kvoterna själva. De första vi fäller är en skedand och några Wood Duck, "skogsänder". Vi jagar med lånade halvautomatiska Sjöfågelinventering från balkongen I USA är sjöfågeljakten bunden till klockslag och det är inte tillåtet att jaga under kvällsflykten. Men uppifrån balkongen på Mallard Club fick vi beskåda ett mäktigt sjöfågelskådespel! Framför oss öppnade sig en åkerslätt på typ tusen hektar och medan skymningen tätnade fylldes himlen av fågelflockar av alla de slag. Värdigt framglidande gäss och svanar, rastlösa flockar med kricka och bläsand, ropande tranor och gräsänders målmedvetna formationer på väg till sin middag. Hela den väldiga slättten snattrade, plumsade och susade. Vi tillbringade kvällen med jägare från orten och de var väldigt intresserade av jakten i Finland. Vår älgstam var i deras ögon häpnadsväckande stor och de var uppriktigt förvånade över den stora andelen kalvar som skjuts. I USA är det ju praxis att låta nästan alla älgar bli vuxna och inrikta jakten på främst troféindivider. Den finska vargstammen och pratet om alla problem som vargen ställer till med väckte en viss munterhet bland dem: "typ 200 vargar och problem med skador?". Till arealen är Minnesota ungefär 70 % av Finland och i delstaten finns drygt 2000 vargar. Ett par dagar innan hade vargar slagit ett par vitsvanshjortar i utkanten av området där vi skulle jaga följande dag. Bunkern I arla morronstund fann vi oss inuti ett Jägaren l 3 l 2011 l 19
• vapen och laddar med stålhagel. Hemma i Finland har vi alla mest använt mjuka alternativa hagel och blir överraskade av stålhaglens effekt. I USA använder man nästan uteslutande stålhagel vid jakt efter sjöfågel. Haglen är tre millimeter stora och de är oerhört snabba. Som hagelmaterial är stål lätt, vilket betyder att det ryms en massa hagel i en patron. Träffprocenten är bra och vi bärgar var enda fågel som vi fäller. Stålhaglen fungerar dessutom också rätt bra på längre avstånd. Det var väl snabbheten, magnumpatronernas täta klungor och den lyckade maskeringen som gjorde vår jakt så lyckad. Pengar till viltvården: andmärken, moms och procent på patronförsäljningen n I Finland används viltvårdsavgifterna som jägarna betalar in huvudsakligen till att finansiera viltförvaltningen, men i någon mån också till att stöda jägares praktiska projekt. I vårt land använder vi alltså inte skattemedel till verksamheten utan pengarna tas från jägarna och returneras till dem via statsbudgeten. I Staterna används också skattepengar i stor omfattning för att bekosta praktisk viltvård och skötsel av livsmiljöer. Även förvaltningen av naturresurserna på lokal nivå fungerar med skattemedel, men trots det har amerikanerna varit väldigt uppfinningsrika när det gäller att skaka fram extra finansiering för viltvården. Andjägare ska varje år lösa in ett märke, som i sig är ett litet konstverk, för omkring femton dollar. Motivet är sjöfåglar i sin naturliga miljö. De medel som inflyter genom märkena styrs till olika restaureringsobjekt. Systemet skapades 1934 och sedan dess har man med pengarna kunnat rusta upp över en miljon hektar viltvatten. Märkena är vackra och har blivit samlarobjekt som det betalas betydande summor för. Varje år ges det ut ett nytt märke som utses genom en konsttävling. För den som vinner kan det innebära startskottet för en betydande karriär som konstnär. Penninginsamlingar av samma typ bedrivs också för andra vilt- och fiskarter för att kunna sköta om deras miljöer. I Minnesota finns bland annat märken för öring, kalkon och fasan. På nätadressen http://www.fws.gov/duckstamps/federal/stamps/fedimages.htm kan du titta närmare på andmärkena. Andkommendör Tischer Priset som virtuos och proffs tar ändå vår guide Jake Tischer, med ett halvdussin lockpipor i olika färger hängande om halsen. Också på långt håll känner han igen flygande sjöfåglar utifrån silhuetterna och flockens form och ur sina pipor trollar han fram högljudda och naturliga lockrop, för varje art. Med sina färdigheter som nästan gränsar till svart magi "befaller" han fåglarna att komma till oss. Kronan på verket denna morgon är två kanadagäss på ungefär en halv kilometers håll som han lockar att flyga över vår bunker. - Jag studerade biologi och min skolväg tog en timme både morron och kväll. Det fanns tid i bilen att lyssna på skivor om att lära sig locka fåglar och härma fågelläten med olika pipor. Jag satt alltså och snattrade i två timmar per dag, skrattar vår guide. Det amerikanska sättet att jaga sjöfågel kräver med andra ord massor av träning för den som vill bli bra eftersom det är förbjudet att jaga på kvällen och att locka med säd. För att fälla sin fågel räcker det alltså inte med att kunna skjuta utan det krävs också en hel del äkta jägarkunnande! l Moms och provision på patronförsäljningt I delstaten Minnesota beslöts det nyligen genom en folkomröstningen att höja momsen. Den delstatliga lagstiftande myndigheten bestämde att en betydande del av den ökade skatteintäkten skulle gå till restaureringen av livsmiljöer för fiskar och vilt. De penningströmmar som detta utmärkta beslut innebär styrs till de rätta ställena av ett beslutande organ som kunde kallas rådet för vårt naturarv (Lessard Sams Outdoor Heritage Council). Dessutom stöder flera patrontillverkare verksamheten hos en rad organisationer som jobbar med viltvård genom att styra en viss del av patronförsäljningsintäkterna till dem. Under vår resa fick vi bland annat syn på Federals kampanj där cirka en procent av intäkterna från försäljningen av patroner för sjöfågeljakten kanaliseras till skötseln av livsmiljöer. Till de organisationer i USA som Federal stöder hör åtminstone Ducks Unlimited och Pheasants Forever. 20 l Jägaren l 3 l 2011