Jägaren 3/2009 - Lehtiluukku.fi

3 / 2009 Orren spelar i flock JSM:s Sami Niemi : Niemi: Viltkoncernen visar vägen! SRVA hjälper frivilligt Maija Silvennoinen: Ingen idé att gömma viltsmaken Tassu: Nätbaserad rovdjursuppföljning
Gästskribenten: Jakten och regleringen av djurbestånden i naturskyddsområden Jaktfrågorna i våra naturskyddsområden har redan länge väckt diskussion. Särskilt i samband med totalreformen av lagen om naturskydd 1996 och beredningen av nätverket av skyddsområden, Natura 2000 år 1998, var jaktfrågorna i hög grad aktuella. Tyngdpunkten för den delrevision av den nuvarande naturvårdslagen som för närvarande är under beredning ligger likaså på naturskyddsområdenas jaktfrågor och regleringen av djurbestånden i dessa områden. Även kring den här revisionen har det förts en livlig debatt och åsikterna har varit delade. Utgångspunkten för jägarnas åsikter har varit att en beskattning av viltet som sker enligt principen för hållbart nyttjande som regel inte innebär något men för realiserandet av syftet med skyddet av områdena ifråga. De som besöker skyddsområdena är igen många gånger av den åsikten att naturskyddsområdena bör vara fredliga fristäder för djuren och att jakt inte borde bedrivas alls i dessa områden. Vid beredningen av fridlysningsstadganden för naturskyddsområden som ska inrättas är det fråga om en ytterst krävande uppgift där målet är att sammanjämka syftet med skyddet med de synpunkter olika intressegrupper har utan att glömma skyddsområdenas grundläggande uppgift, skyddet av naturen. I praktiken är jaktfrågorna i naturskyddsområden rätt så komplexa. När det gäller naturskyddsområden på privata marker är det i praktiken markägaren som fattar beslutet om jakt ska tillåtas i skyddsområdet eller inte. Om jakten i naturskyddsområden på statens marker bestäms igen i naturvårdslagen. Naturskyddsområden på statens marker är indelade i nationalparker, naturreservat och s.k. övriga naturskyddsområden. Det beror rätt långt på typen av skyddsområde hur lagstiftaren förhåller sig till jakten i dessa. I naturreservat som är reserverade för vetenskaplig forskning är jakt förbjuden. Den här principen är så vitt jag förstår godkänd i relativt bred omfattning också i jägarkretsar. Även nationalparkerna står utanför jakten, dock så att jakten som regel är tillåten i de parker som finns i området för s.k. fri jakträtt (jaktlagens 8 §), visserligen i begränsad utsträckning enbart för lokalbefolkningen. I övriga naturskyddsområden, som t.ex. i myrskyddsområden, fattas beslutet om jakten skilt från fall till fall. I praktiken är inställningen till jakten klart mera tillåtande för de skyddsområdens del som befinner sig inom det i jaktlagens 8 § avsedda området. Diskussionen om i vilken grad jakten ska tillåtas har också de facto främst gällt södra Finland och där särskilt gällt landsdelens nationalparker. Jägarna har önskat en mera tillåtande inställning till jakten i parkerna ifråga medan nuvarande praxis enligt naturskyddsorganisationerna inte just borde ändras. Vid delreformen av naturvårdslagen är det meningen att införa principerna för hur jaktfrågorna ska lösas i de s.k. övriga naturskyddsområdena på statens marker i lagen. Regeringens proposition utgår ifrån att jakten i skyddsområden primärt skulle vara tillåten i områden med fri jakträtt. I övriga områden skulle regeringen ges fullmakt att besluta om jakten separat från fall till fall. Propositionen är till denna del relativt tillåtande, men principen skulle inte nämnvärt ändra på nu tillämpade praxis. Om jaktfrågorna i nationalparker och naturreservat skulle däremot riksdagen besluta. Avsikten är att ge propositionen till riksdagen så att den kunde behandlas och godkännas ännu under innevarande år. I skötsel- och nyttjandeplanen för redan inrättat naturskyddsområde sammanjämkas de behov områdets nyttjare och besökare har och samtidigt fastslås också vilka naturvårds- åtgärder som ska utföras i området. Det viktigaste målet för nätverket av skyddsområden är att de områden som ingår i nätverket bevaras i så naturenligt tillstånd som möjligt. I Forststyrelsens anvisningar om principerna för skötseln av skyddsområden konstateras det de facto att människans inverkan på naturen bör vara så obetydlig som möjligt i områden som ingår i nätverket av skyddsområden, varvid förhållandena mellan arterna och organismernas artrikedom i första hand regleras enbart av naturens egna processer. Därtill har det för jaktens del särskilt konstaterats att den är en form av naturnyttjande, som då den är väl planerad och genomförd inte nödvändigtvis strider mot målen för skyddet. Utöver de åtgärder för reglering av djurbestånden som grundar sig på jakt finns det också andra naturvårdsåtgärder. Men för avlägsnandet av vissa arter av främmande ursprung, som t.ex. mink, är det dock oftast direkt nödvändigt att bedriva aktiv fångst för att exempelvis säkerställa bevarandet av sjöfågelbestånd i skyddsområden. I det här arbetet utnyttjar man vanligen lokala jaktfåreningars sakkunskap och hjälp. Även i propositionen för delrevidering av naturvårdslagen föreslås att det i lagen tas in en ny bestämmelse, som preciserar och effektiverar möjligheterna att avlägsna arter av främmande ursprung från naturskyddsområden. Naturskyddsområdena i vårt land är - med undantag för områdena i Lappland - relativt små till arealen, varvid djurarternas, särskilt de stora rovdjurens, växelverkan mellan skyddsområdet och omgivande områden kan bli problematisk. Nationalparker kan t.ex. gränsa till livligt trafikerade vägar där älgar äventyrar trafiksäkerheten. Delrevideringen kommer att möjliggöra borttagande av jaktlicensbelagt vilt, som i områden ytterom skyddsområdet kan orsaka i lagen närmare angiven skada, även inom själva skyddsområdet. Det föreligger sålunda skäl att få delrevisionen av naturvårdslagen snabbt stiftad. Redan av den orsaken, att det inte är möjligt att inrätta nya naturskyddsområden där jakt kunde bedrivas innan revisionen har trätt i kraft. Det skulle även i övrigt skapa utmärkta ramar och möjligheter för en sådan planering av skötseln och nyttjandet av skyddsområden att alla användargruppers behov kan sammanjämkas på ett sätt som tillfredsställer alla parter. G G k ib Gästskribenten är regeringsråd vid miljöministeriet. Hannu Karjalainen V d tycker du? Vad t k d ? Borde det givetvis med undantag för naturreservat vara tillåtet att jaga inom naturskyddsområden? Borde det vara tillåtet att jaga inom de områden som ingår i skyddsnätverket Natura 2000, såsom det utlovades med statsmaktens mun när inrättandet av Natura startade? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 3 / 2009 Gästskribenten är en ny spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
Innehåll N:o 3 1.6.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 10.07.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Jari Pigg Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola och Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2009/ JÄG09_03 Pärmfoto: Hannu Huttu sida 6 Evalueringsrapporten klar: Jägarorganisationen mot nya mål sida 20 Handräckning vid högviltsincidenter är för jägarna frivilligverksamhet samhället till gagn sida 34 Jubileumsår för de gemensamma jaktmarkerna sida 40 Orren spelar i flock 2 Gästskribenten: Jakten och regleringen av djurbestånden i naturskyddsområden 4 Vildmarkskalender 5 Ledaren: Blicken framåt - från evaluering till evolution 6 Evalueringsrapporten klar: Jägarorganisationen mot nya mål 10 Den nationella naturresursstrategin offentliggjordes: Viltkoncernen visar vägen 12 Ordförandens spalt: Avslutningsvis 13 Aktuellt från ministeriet: Naturresursstrategin, viltet och affärsverksamhet 16 Samarbete mellan Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy inleds 20 Handräckning vid högviltsincidenter är för jägarna frivilligverksamhet samhället till gagn 26 Stora rovdjursforskaren Ilpo Kojola har en utsatt position 28 Rovdjurskontaktpersonen fastställer rovdjursobservationerna 30 Varg, lo, björn och järv: observationerna direkt på nätet 33 Jakten på statens marker: Forststyrelsen - 150 år i naturens tjänst 34 Jubileumsår för de gemensamma jaktmarkerna Varg, lo, björn och järv: observationerna direkt på nätet 40 Orren spelar i flock 44 Pilotprojekt för att eliminera kanadensisk bäver i nationalpark 48 Den ryska jägar- och fiskarorganisationen fyllde 50 år 50 Från rensning till naturenlig grunddränering - huvuddiken förvandlas till viltmiljöer 56 Med Eki på vandring: I terrängen är goda kunskaper och bra utrustning viktiga 60 Inventeringen av snöspår i kulturmiljö vintern 2009 64 Dags för jägaren att börja motionera, del II: Muskelkondition ger mera ork 66 Maija Silvennoinen: Det är ingen god idé att gömma viltsmaken 68 Locktips: Lock på råbock med getens parningsläte 70 Ålandsnytt 72 Jägarorganisationen meddelar 73 Miljöfostransdagarna i Östra Finland lockade aktörer i miljöbranschen till Ilomants 74 Forskarperspektivet: De unga vetenskaparna visar framfötterna 76 Adresser 77 Affärer sida 30 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 Jägaren 3 / 2009 3
Vildmarkskalender MAJ Text och foto: Eerikki Rundgren Kanadagåsen har anpassat sig väl till vår natur och fortsätter att breda ut sig. Den erövrar ständigt nya revir i de sydfinska sjöarna. Den här nykomlingen i vår fauna konkurrerar ändå inte om födan med våra inhemska gäss. Grågåsen håller sig nämligen troget till havet och sädgåsen förekommer främst på myrar i norr. Den 3 juni öppnas en utställning om lodjuret vid informationen på friluftsområdet i Evois. Utställningen har sammanställts av det finska jaktmuseet och berättar om lodjurets biologi och hur arten lever. Där presenteras också jaktmetoder från förr, berömda jägare och hur dessa jägare gick till väga när de jagade. Gåshonan blir häpnadsväckande osynlig i undervegetationen trots att arten är vår största jaktbara fågel. Ändå kan det inte upprepas för ofta att hundägare måste hålla koll på sina hundar under häckningstiden. En husses älskling som löper fritt kan skrämma gässen från boet och fördärva häckningen. Sipporna är allra vackrast där de växer i naturen. De trivs bäst på sina naturliga växtplatser och gillar inte alls att bli flyttade till något annat ställe. Liksom många andra sippor är gulsippan inte fridlyst trots att den är synnerligen sällsynt där den förekommer i de sydvästra delarna av landet. Sipporna är både kända och omtyckta vårblommor. Fyra av dem har till och med blivit utnämnda till landskapsblommor! Mosippan i Södra Karelen, nipsippan i Egentliga Tavastland, vitsippan i Nyland och blåsippan i Tavastland. JUNI I juni är dagarna som allra längst. I början av månaden stiger solen på Helsingfors breddgrad upp vid fyrasnåret på morgonen och går ner först mot elva på kvällen. På natten är det dunkelt i bara ett par timmar och riktigt mörkt blir det bara under molniga nätter. Nuförtiden är jakten på lodjur strängt reglerad i lag. Jakten bedrivs på viltvårdsmässiga grunder, men dessutom kan jaktvårdsdistrikten bevilja specialtillstånd för att fälla problemindivider. I vintras beviljades sådana specialtillstånd i bland annat östra Lappland där lodjur hade rivit renar. Respons på spalten Gästskribenten Ska staten ersätta av viltet orsakade skador? Eller borde skadorna hållas i styr genom att kraftigt begränsa viltstammarna eller lägga ersättningsansvaret på jakträttsinnehavaren? Läsarnas åsikter om den i senaste nummer av Jägaren ställda gästskribentfrågan: I Min åsikt är att man bör förhålla sig kritiskt också till rovdjurssituationen i södra Finland och att kostnaderna ska delas jämnt mellan staten och jakträttsinnehavarna eftersom den stam som ska bevaras motsvarar statens och EU:s program och jakten är i rovdjursjägarnas intresse. Ersättningsförfarandet bör göras snabbare och klarare och den instans som betalar ut ersättningarna bör få preciserade anslag. Även för de förebyggande åtgärderna bör det anslås åtminstone en formell ersättning. I Om ett djur orsakar skada är ägaren ersättningsskyldig. Det skulle man tro att är en självklar sak. Om min jakthund äter grannens katt kommer länsman och knackar på min dörr om jag inte får en uppgörelse till stånd med grannen. Staten äger de vilda rovdjuren: åtminstone då ett vilt rovdjur fälls utan licens. Ersättningen går till staten. M.a.o. är det staten som ska ersätta av rovdjuret orsakad skada. Tamrenen orsakar årligen hundratals trafikskadefall. Det är således renens ägare som ska ersätta skadan. I Ägaren är skyldig att ersätta skador som orsakats av dennas djur. Undantag utgör älgskador som har skett på marker som tillhör markägare, som inte utarrenderat sina marker för jakt. De må ta konsekvenser av vad de (inte) gjort. Vem är skyldig att ersätta av viltet orsakade skador? jakträttens innehavare direkt til markägaren 17 % ingen 17 % ska ersättas ur statens skattemedel 67 % Uppe i Utsjoki blir det inte natt alls på natten eftersom solen inte går ner. Högst upp i vårt avlånga land går solen inte ner under horisonten förrän i slutet av juli. Ett stycke söderut, vid Naltiotunturi i Itäkairaområdet, förgyller midnattssolen vårt lands mest omfattande skogsområde. Läsarnas kommentarer mmentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan ta.fi/vieraskyna som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 3 / 2009
Ledaren Jari Pigg verksamhetsledare Blicken framåt från evaluering till evolution I senaste nummer av vår tidning skrev jag en ledare med rubriken "Evalueringen skapar grund för utveckling av jägarorganisationen". Efter bara några dagar från det att tidningen publicerats blev evalueringsrapporten klar och presenterades sedan den 1 april för deltagarna i den offentliga viltkoncernens seminarium i Tusby. Koncernfolket lyssnade intresserat på presentationen av resultaten från utvärderingen medan man i tankarna eftersinnande pejlade de gjorda observationernas och åtgärdsförslagens tillämpbarhet vid verkställandet av vår strategi. Det presenterades också förslag till hur vår organisation borde revideras. Förståeligt nog väcker det här emotionella känslor bland oss framför allt hos personalen men på samma sätt också såväl inom vår fötroendemannaförvaltning som inom den omfattande gruppen av övriga samarbetande aktörer. Visst vore det mycket tryggare och bekvämare i känd stil enligt gammal modell, men den ser inte mera ut att komma ifråga. Man kunde väl säga att världen förändras och förändringarna förutsätter att också vi förändras. Under evalueringen hittades också många guldkorn, vilkas existens nog har varit känd, men nu fick de då också så att säga officiell stadfästelse. Det av jägarna och jakträttens innehavare utförda enorma frivilligarbetet vilthushållningen och naturen till gagn och den inom viltbranschen förekommande allmänna frivilligheten som yttrar sig i form av ett resultatrikt arbete i jaktvårdsföreningarna utgör också enligt utvärderingen vår vilthushållnings stenfot. På sidorna 6-8 i denna tidning refereras evalueringen, resultatet av denna och åtgärdsförslagen mera detaljerat. Därför går jag inte i detta sammanhang dess mera in på dem. Från evalueringen av jägarorganisationens, dvs jaktvårdsföreningarnas, jaktvårdsdistriktens och JCO:s verksamhet ska vi dock nu gå över till evolution vilket innebär att vi inleder utveckling, förnyelse och anpassning på ett ändamålsenligt sätt till förändringarna i omgivningen. När förhållandena förändras i naturen säkerställer även de organismer som har den bästa förmågan att omvandlas och anpassa sig sin arts framtida existens. Finns inte dessa egenskaper dukar arten snart under på grund av kyla, hunger, sjukdomar eller rovdjur. För oss finns det inte heller någon orsak att fastna vid det förgångna eller ens vid evalueringsrapporten utan nu har vi all anledning att tillsammans med alla våra samarbetande aktörer se framåt, planera och utveckla vår verksamhet. Icke att förglömma att vi vid all förnyelse ska bevara våra guldkorn och till och med sträva till att förkovra dem. På talo om guldkorn och förkovrande av dem kan jag inte låta bli att hänvisa till en på annan plats i detta nummer av Jägaren publicerad artikel om den nationella strategin för naturresurser som publicerades i april. Ifråga om hållbart nyttjande av naturresurser är Finland ett föregångsland och den nationella strategin för naturresurser visar att vår vilthushållning går i spetsen för utvecklingen. Exempelvis förvaltningsplanerna för stammarna av stora rovdjur, i vilka målsättningarna för olika intressegrupper har sammanjämkats, kan fungera som förebilder för kommande naturresursplaner i andra branscher. Ovan nämnde jag den del av vår verksamhet som fungerar som stenfot för vår vilthushållning. Till den hör bl.a. de enskilda beståndsinventerarnas fältarbete, verksamheten i jaktvårdsföreningarna och vidare viltforskarnas flit i sina kammare ävensom de publikationer de författar. För den finländska jakten och vilthushållningen har den verksamheten avkastat praxis och resultat inklusive tidsserier, som man ute i världen inte kan annat än avundas. Det ser idag ut som om viltförvaltningens arbete också skulle få nationell erkänsla i och med att de övriga naturresursbranscherna tar lärdom av verksamheten inom vilthushållningen. Inom denna har ju den tredje sektorns aktivitet redan länge varit praxis. Vi kan rejält säga att vår stenfot vilar stadigt på granit G PS. Behandlingen av en delrevidering av naturvårdslagen är på kommande i riksdagen. Under den föregående regeringens mandattid pågick en hård dragkamp om delrevideringen. Den ledde till att lagrevideringen inte fördes till riksdagen. I den nya nu aktuella propositionen har några av nyckelfrågorna under den tidigare behandlingen ändrats i en för jägarna gynnsammare riktning. Den grundläggande frågan; att jakten inom skyddsområdena alltid ska vara tillåten utom då syftet med skyddet förutsätter förbud för jakt, är dock fortfarande olöst. Jägaren 3 / 2009 5
Evalueringsrapporten blev klar: Jägarorganisationen MOT NYA MÅL Hannu Huttu Det blåser nya vindar inom jakten och därigenom även inom jägarorganisationen. Förändringar i samhället, den offentliga förvaltningen och viltbestånden har lett till att även viltförvaltningen omvärderats. Först utarbetades en ny strategi för viltbranschen, vilket ledde till att den offentliga viltkoncernen föddes vid senaste årsskifte, och nu blev utvärderingen, dvs evalueringen av jägarorganisationens verksamhet klar. Arbetsredskapen för en förnyelse av systemet finns sålunda. 6 Metsästäjä 3 / 2009 nder ledning av jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning inleddes viltkoncernens strategiprocess 2007. Processen slutfördes 2008 och presenterades för jaktfolket under Viltdagarna i januari 2009. I strategiprocessen har en bred skara av aktörerna inom viltkoncernen varit involverade. Ett centralt mål för processen var att förenhetliga och klarlägga viltkoncernens verksamhet. Bland de främsta målen för strategin framtonade effektivering av viltkoncernens tjänster, förnyelse av strukturerna och utveckling av ledningssystemet. U Evalueringen en del av strategin Evalueringen av jägarorganisationen, som startades förra hösten av jord- och skogsbruksministeriet, utgör en del av viltkoncernens strategi. Syftet med evalueringen var att få en helhetsbild av den verksamhet Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och jaktvårdsföreningarna bedriver, organisationsstrukturens funktionsduglighet och fokuseringen av resurserna samt av möjligheterna att öka produktiviteten. Evalueringen, som utfördes av en utomstående konsult, Talent Partners Public Consulting Oy, grundade sig på ett omfattande material. Grunden för evalueringsrapporten utgjordes av intervjuer av nyckelpersoner, workshoppar, hörande av intressegrupper och många tidigare utvecklingsrapporter och -tankar. En styrgrupp på bred bas styrde och stödde evalueringsprocessen från början till slut. Tiderna har förändrats Det är egentligen ganska otroligt att den organisationsmodell, som grundades i samband med revisionen av jaktlagen 1962, har fungerat ända
och kanhända ännu viktigare: kunna svara p på morgondagens utmaningar. F Frivilligarbetet bör tryggas! 2 / 2009 Överdirektö Lähteenoja r : Den offentl viltkoncerniga effektivitet en ökar en Rapphöna n är lättskött Vitsvanshjor me d jaktbå t i Missouri ge Janne Pekk Gör inte färala: av filéerna s Anmäl Anm l mä våtmarksob våtmarksob o jek ditt eget omjekt i råde I den medelbara statsförvaltningen är jägaror organisationen en udda uppenbarelse. Organisationens struktur, som grundar sig på ga friv frivilligarbete av dem som är föremål för förvalt valtningen, är svårbegriplig. Men en stark talkoarbetstradition har alltid hört till de finländkoa ska hävdvunna traditionerna och präglar idag som är fortfarande mycket starkt jägarorganisatione tionens verksamhet. De facto verkställer jaktvårdsföreningarna en betyd betydande del av sina i lag fastställda uppgifter som t talkoarbete. I det arbetet svarar jaktföreningarna, enskilda innehavare av jakträtt och jägarna för en betydande insats. Frivilligverksamheten är en kostnadseffektiv kallelsegärning. Motiveringen av frivilligarbetet är säkerställande av den egna jaktens framtid samt den starka känslan av j samh samhällsgemenskap som är knuten till jakten och v viltvårdsarbetet. Den utmärkta lokalkännedome domen utökar ytterligare arbetets effektivitet. I jämfö jämförelse med ekonomiska insatser är resultaten av jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete utomord omordentliga. tills idag nästan helt i sin ursprungliga utformning Det utformning. är helt klart att den tidens behov och nyckeluppgifter i organisationen var någonting helt annat än idag. Då utbildades den finländska jägaren till en etiskt högtstående aktör som följde principen för uthålligt nyttjande. Idag har prioriteringarna i verksamheten förändrats väsentligt. Organisationens kunder består idag inte mera enbart av jägare utan i allt större utsträckning även av andra människor, det övriga samhället och ett stort antal intressegrupper. Det är således hög tid att analysera läget och begrunda på vilket sätt jägarorganisationen bör förändras för att kunna svara på dagens utmaningar Aktiv Aktivitetsnivån varierar En svaghet i jaktvårdsföreningarnas verksamhet sv är enligt utvärderaren att resultaten är helt beroende av styrelsemedlemmarnas och verksamhetsledarens aktivitet. De involverade personerna utför i lag fastställda uppgifter på egen tid och långt på egen bekostnad. Därtill kommer att situationen varierar väldigt mycket mellan olika föreningar och olika delar av landet. En del av föreningarna är alltför små för att verksamhetens kontinuitet ska vara säkerställd. I många föreningar upplever man att uppgifterna ökat för mycket i relation till resurserna och att det förekommer för mycket papperskrig i jaktvårdsföreningens verksamhet. Den stora frågan är därför hur man kunde gallra ut onödigt pappersarbete ur jaktvårdsföreningarnas verksamhet, så att talkofolket kan koncentrera sig på väsentligheter. En lösning vore t.ex. att förvaltningsoch stödtjänsterna utförs centraliserat i någon form. En annan lösning skulle vara, såsom det konstateras i evalueringsrapporten: tillräckligt stora jaktvårdsföreningar erbjuds heltidsanställda verksamhetsledare. ALKU-projektets hot mot tredje sektorns verksamhet? Också utvecklingen av statens regionala förvaltning pågår för fullt. Man har också mer eller mindre aktivt försökt få jaktvårdsdistrikten med i denna process. På finansministeriets utredningsbegäran svarade jord- och skogsbruksministeriet att "jaktvårdsdistriktens förvaltning och organisation, som ingår i den medelbara statsförvaltning- Metsästää 3 / 2009 7
en, avviker enligt ministeriets åsikt i såpass hög grad från organiserandet av den övriga regionala förvaltningen, att distrikten inte kan anslutas till den övriga regionala förvaltningen. Ministeriet anser det inte heller vara ändamålsenligt att sammanföra jaktvårdsdistriktens uppgifter med den nya regionala förvaltningen. Att organisationer, som är grundade på kundernas frivillighet, deltar i skötseln av uppgifter som ur samhällets synpunkt är betydelsefulla bör därför också ur produktivitetssynpunkt ses som ett eftersträvansvärt alternativ. Eftersom jaktvårdsdistriktens position har fastställts i lag fyller denna också av grundlagen ställda fordringar." Än en gång underströks alltså "det egna initiativet" och talkoarbetet. Än en gång visade sig bevarandet av talkoarbetet vara jägarorganisationens stenfot. Det här talkoarbetet är just den av tredje sektorn bedrivna verksamhet som har efterlysts också i övrig samhällelig verksamhet! inom förvaltningen och främjar vilthushållningen, dvs sörjer för jaktens kontinuitet. Och då kan det uppstå situationer där jaktens intressen som helhet är något helt annat än den enskilda jägarens eller jaktföreningens intressen. Utvecklingsarbetet kör igång I evalueringsrapporten presenteras ett flertal tankar om hur jägarorganisationens verksamhet kunde utvecklas, moderniseras och effektiveras. Under det möte där evalueringsrapporten publicerades i närvaro av alla aktörer i den offentliga viltkoncernen fördes en omfattande diskussion om utvecklingsarbetet och behovet av ett sådant. Jord- och skogsbruksministeriet väntar nu på jägarorganisationens ståndpunkt till start för utvecklingsarbetet. Vid publiceringstillfället rådde redan en enhetlig uppfattning om att det nu är dags att skrida till åtgärder. Rapporten var full av intressanta förslag. Här kan några av dem nämnas: Det föreslås i rapporten att JCO och jaktvårdsdistrikten sammanslås till en organisation vars namn kunde vara t.ex. "Finlands viltcentral". Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten var redan en och samma organisation i ett tidigare skede. Från grundandet av organisationen ända fram till delrevisionen av jaktlagen 1988. En sådan fusion skulle erbjuda enorma centraliseringsfördelar. Såväl ekonomi- som personalförvaltningen kunde skötas centralt liksom även mycket annat "papperskrig". Bytet av namn skulle också tydligare understryka hela organisationens verkliga verksamhetsfält eftersom jägarorganisationen inte är jägarnas intresseorganisation. Det är klart att den nuvarande organisationens spriddhet, där varje jaktvårdsförening, jaktvårdsdistrikt och Jägarnas Centralorganisation är självständiga juridiska aktörer med egen ekonomi, personal och förvaltning tär onödigt på resurserna och höjer kostnaderna. Intressant är också förslaget om att höja jaktvårdsavgiften med 10 euro. Med dessa medel skulle heltidsanställda verksamhetsledare finansieras för frivilligt fusionerade större jaktvårdsföreningar för att säkerställa och förbättra dessa föreningars verksamhet. Därmed skulle hela systemets stenfot jaktvårdsföreningarnas frivilligarbete bevaras! Text: Klaus Ekman "Bocken som trädgårdsmästare" Inom jaktlicensförvaltningen har man också trovärdighetsproblem. Även om vi jägare alla vet att jägarorganisationens funktionärer verkar under tjänstemannaansvar då de använder offentlig makt är det ytterst lätt för systemets motståndare att kritisera detta och påstå att de av jägarna valda förtroendemännen fördelar jaktlicenser "sinsemellan" åt varandra. Därför har jaktvårdsdistriktens styrelser för det mesta delegerat myndighetsuppgifterna, såsom beviljandet av jaktlicenser, till tjänstemännen, dvs till jaktcheferna och viltvårdskonsulenterna. Trots det är dock hotet mot myndighetsverksamhetens trovärdighet reell. En annan faktor som ökar trovärdighetsproblemet är intressebevakningen. Bland jägarna anses Jägarnas Centralorganisation (JCO) och hela jägarorganisationen vara "jägarnas intressebevakare", vilket också rör om på verksamhetsfältet. JCO förväxlas fortlöpande med Finlands Jägarförbund, som alltså är den organisation som fungerar som jaktföreningarnas och den vägen också som jägarnas intresseorganisation. En av jägarorganisationens centrala uppgifter är att främja vilthushållningen, vilket som term också innefattar en intressebevakningsuppgift. Intressebevakningen ifråga gäller dock bevakning av jaktens, dvs vilthushållningens intressen på lång sikt, alltså inte bevakning av jägarnas intressen. Det kan låta som hårklyveri, men det är ändå en viss skillnad mellan begreppen. Jägarorganisationen verkar 8 Metsästäjä 3 / 2009 Källa: Utvärdering av Jägarnas centralorganisations, jaktvårdsdistriktens och jaktvårdsföreningarnas verksamhet, Talent Partners Public Consulting Oy, 31.3.2009
Metsästää 3 / 2009 9
Den nationella naturresursstrategin offentliggjordes Viltkoncernen visar vägen! Kimmo Pöri Syftet med naturresursstrategin är att genom en beredning på bred bas binda aktörerna vid de s.k. sektorstrategierna. Viltbranschens artrelaterade beståndsförvaltningsplaner har beretts på just detta sätt genom en bred bindning av olika intressegrupper vid projektet. D 10 en bredbasiga förhandsutredningen Luodin, som Finska Forstföreningen lät utföra 2007, ledde till att den nationella naturresursstrategin kom till. Jubileumsfonden för Finlands självständighet, Sitra, har varit ansvarig för beredningen av naturresursstrategin. I beredMetsästäjä 3 / 2009 ningen deltog också en stor grupp sakkunniga. Med hjälp av naturresursstrategin söker man nu en internationell ledande roll för Finland i nyttjande och förvaltning av naturresurser. Hur sitter nu den ugnsfärska strategin för viltpolitiken och den offentliga viltkoncernen i den här nationellt betydelsefulla naturresursstrategin, frågade vi Sami Niemi på jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning. I vårt land har viltbranschen alltid varit i främsta linjen, en föregångare på många sätt. Jakt enligt principen för hållbart nyttjande har varit en självklarhet hos oss redan under 100 år. Redan 1964 fanns vi bland de allra första som tog i bruk en obligatorisk jägarexamen. Vår viltinventering är föremål för "internationell avundsjuka" och tidsserier finns ända från tiotals år tillbaka i tiden. Viltet är de facto en del av naturresurserna som hos oss är under god och planmässig kontroll. "En bit föll på plats" Konsulterande tjänstemannen Sami Niemi på jord- och skogsbruksministeriet konstaterar, att det känns som om den saknade avgörande biten i pusslet skulle ha hittats och fallit på plats. - Ur vår synpunkt sett är det viktigaste i den här processen att naturresurserna tas upp till diskussion. Hittills har det enbart diskuterats om mångfald och klimatförändringen och man har lämnat de betydelsefulla naturresurserna därhän, understryker Sami Niemi. - Med vår gemensamma viltkoncernstrategi och t.ex. våra artrelaterade förvaltningsplaner är vi redan långt komna i den här av Sitra lotsade
Jaktvårdsdistriktens styrelser har svindlande möjligheter att påverka beslutsfattandet i viltbranschens frågor på landskapsnivå. Jägarorganisationen och viltkoncernen ligger socialt klart rätt i tiden NATURSKYDDET VILTKONCERNEN SKOGSBRUKET JOR JORDBRUKET BRU Samarbete med markägarna - Sektorstrategierna är gränsöverskridande för landskapens del. Även Sitra understryker just detta, dvs att landskapsgränserna eller andra av människan skapade gränser inte får begränsa naturresursstrategin. I förvaltningsplanerna har vi utgått från viltartens behov, dvs fån viltgeografin inte från landskapens eller jaktvårdsdistriktens gränser. processen. Viltkoncernen är klar och tjänar som föredöme för andra. Valen som gjordes redan vid millennieskiftet visade sig vara de rätta. nyckelroll. Vi kan rentav tala om att det öppnats en historisk möjlighet, som det på grund av systemens styvhet inte just har funnits möjligheter till tidigare, lägger Niemi ut texten. Strategin lever hela tiden Vid utformningen av den offentliga viltkoncernens strategi utgick vi från antagandet att det omgivande samhället och förhållandena kommer att förändras också i framtiden. Därför höggs strategin inte in i sten, utan den lever i tidens anda. - Det viktigaste i strategin är att den fortlöpande kan utvecklas, formas och uppdateras. Vi kan också lära oss av gjorda fel. Då har vi en fungerande och användbar strategi. Sitras tankar för den nationella naturresursstrategins del sammanfaller helt med vår strategi, bekräftar Sami Niemi på jord- och skogsbruksministeriets fiskeoch viltavdelning. Den nationella naturresursstrategins tillkomst och offentliggörande visade, att viltbranschen åter finns i främsta linjen och visar vägen. G Text: Klaus Ekman Plats för påverkan Den oro för viltbranschens framtid som uppstod i samband med viltkoncernens uppkomst och evalueringen av jägarorganisationen har vänt över i en enorm möjlighet. Den pågående reformen av statens regionala förvaltning inklusive ALKU-projektet håller på att stärka landskapens förvaltning. Den nationella naturresursstrategin siktar på samma sak. - Nu är det dags för de av jägarna demokratiskt valda förtroendepersonerna i jaktvårdsdistrikten att slå till. Den på eget initiativ grundade verksamheten ger via aktiva och sakkunniga förtroendevalda svindlande möjligheter att påverka diskussionerna och beslutsfattandet i landskapsfrågorna. Jaktvårdsdistriktens styrelser har här en De organisatoriska gränserna blir lägre Sitras mål är att sänka de förvaltningsmässiga och organisatoriska gränserna och se naturresurserna som en helhet utan att bry sig om nämnda gränser. Sami Niemi understryker att det är just det här det är fråga om i viltkoncernens strategi. - Syftet med naturresursstrategin är att binda aktörerna vid sk. sektorstrategier genom bredbasig beredning. Våra artrelaterade förvaltningsplaner, de må sedan gälla stora rovdjur, sälar eller älgar, har beretts just på det här sättet genom att på bred bas binda olika intressegrupper vid projekten, preciserar Niemi. Metsästää 3 / 2009 11
Ordförandens spalt: AVSLUTNINGSVIS Vår verksamhet granskas och utvärderas kritiskt på olika håll utanför vår organisation. Ett bra exempel på detta är den evaluering som nyligen utfördes. Initiativet till denna kom visserligen inifrån viltkoncernen, men en utomstående konsult, som snabbt gör sig förtrogen med vår verksamhet träffar inte nödvändigtvis rätt med alla sina förslag. I samband med reformerna bör vi därför förhålla oss kritiskt också till förslagen i evalueringsrapporten. Trots det är det ändå klokt att följa de stora linjerna i rapporten då förnyelsen av vår organisation fortskrider. Det största bekymret vid de kommande reformerna är dock tryggandet av jaktvårdsföreningarnas position. De utgör stenfoten i hela vår verksamhet. Deras verksamhet bör därför fortsätta i stort sett i sin nuvarande form. Annars föreligger det risk för att vi förlorar det oändligt värdefulla talkoarbetet, vars omfattning inte går att ersätta med extern finansiering. Om och när jaktlagen revideras framför jag som ett litet önskemål beträffande det kommande beslutsfattande att man vid valet av styrelsemedlemmar i jaktvårdsföreningarna återgår till gammal god praxis för den ordning i vilken medlemmarna är i tur att avgå. För kontinuiteten i verksamheten är det ohållbart att styrelserna i sin helhet kan bytas ut med tre års intervall. I praktiken har detta lyckligtvis inte skett alltför ofta, eftersom de finländska jägarna är förnuftigt folk. Nuvarande praxis har i föreningarna lett till att större delen av medlemmarna bara vart tredje år är intresserade av årsmötet. De internationella kontakterna har hela tiden ökat och kommer uppenbart att öka ännu i fortsättningen. I många frågor sker beslutsfattandet numera ytterom vårt lands gränser. Det är viktigt att vi kan vara med och försvara finländsk och nordisk jakt- och viltpraxis. Vi bör kunna redogöra för varför vårt sätt att sköta frågor är det bästa enligt vår åsikt. Jakten, som oskiljbart hör till den finländska livsformen, bör kunna fortsätta i stort sett som förut. Tryggande av vår jakts internationella ställning, som bygger på gedigna, till stor del av VFFI producerade forskningsresultat, och uppnående av acceptabilitet för jakten här hemma, är tuffa framtida utmaningar. I vår organisation arbetar ett rimligt litet antal funktionärer. Det är en kunnig och motiverad grupp. Tillsammans med vårt entusiastiska nätverk av förtroendevalda på olika nivåer bildar de vår verkliga styrka. Även i fortsättningen hotas vår verksamhet av folk som kallar sig skyddare och utsätter oss för hård kritik och försök att försvåra jakten. I det här sammanhanget är det igen skäl att komma ihåg att vi är de enda, som utför tjänster för hela samhället genom att förvalta stammarna av stora rovdjur och klövdjur samt reglera bestånden av vilt av främmande ursprung. Vi har färdigheterna och redskapen för denna uppgift. Personliga och organisationsrelaterade maktsträvanden inom jägarkåren håller på att splittra vår enighet och trovärdighet. Det är enkelt att slå in kilar i en utspridd skara. Man skulle tro att det räcker med externa hot mot jakten och jägarna. Enighet inom den egna kretsen fungerar dock vid dylika fall och försök som en stark sköld. När min tid som ordförande för centralorganisationen nu går mot sitt slut tackar jag de finländska jägarna och viltfolket. Ni har under många års tid gett mig en utkiksplats och låtit mig följa med hur vår jägarorganisation fungerar, till en början på lokal, sedan på regional och till slut på riksnivå. Kanske också med ett mindre inslag av deltagande i verksamheten. Jag har fått träffa tusentals fina människor, personligheter, alltså finländska och också litet utländska jägare. Ett varmt tack ! G Simo Syrilä ordförande, vildmarksråd Jägarnas Centralorganisation 12 Metsästäjä 3 / 2009
Aktuellt från ministeriet Naturresursstrategin, viltet och affärsverksamhet I Också för nyttjandet av viltet söker man nu nya idéer för affärsverksamhet. Det är skäl för viltkoncernen att delta aktivt i utformningen av dylik ny affärsverksamhet, för att den inte ska äventyra dagens praxis för förvaltning och arrendering av jakträtter eller rentav viltbestånden, utan då den utvecklas kompletterar den traditionella finländska jakten. Den av jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra koordinerade nationella naturresursstrategin analyserar naturresurserna och användningen av dessa ur ett bredare perpektiv än de enskilda sektorerna. Det klara målet för naturresursstrategin är att införa en styrd och kontrollerad ändring i förvaltningen och undersökningen av naturresurser. Den nationella naturresursstrategin lyfter på ett mycket prestigefyllt sätt fram naturresurserna och utnyttjandet av dessa i den samhälleliga diskussionen vid sidan av klimatförändringen, tillståndet i Östersjön och den försvinnande mångfalden i naturen. Det här varken eliminerar nämnda problem eller minskar deras betydelse, men naturresursstrategin för in ett positivt perspektiv på nyttjandet av naturresurserna. Under senare tider har dessutom nyttjande av naturresurser börjat kännas som om det närmast skulle vara en syssla för skyldiga. Särskilt till denna del är naturresursstrategin mycket viktig för viltkoncernen. Målet är att bygga upp Finlands framtid och välbefinnande på nyttjandet av naturresurserna på ett modernt men fortfarande hållbart sätt. Naturresursstrategin utgår från att man vid verksamhet enligt strategin skapar inte bara välbefinnande för rekreationsnyttjandets del utan också ekonomiskt välbefinnande. Därför föreslår man i strategin att det i anknytning till nyttjandet av naturvärden, rekreationsvärden och upplevelserätter också bör utveckla ny affärsverksamhet. I praktiken torde det här innebära vidareutveckling av jaktturismen, övrig naturturism och t.ex. fotograferingstjänster. Ansvaret för koordineringen av främjandet av detta mål har givits jord- och skogsbruksministeriet. I den offentliga viltkoncernens strategi har man förutsett en dylik ekonomisk verksamhet och framför allt att småföretagarverksamheten på landsbygden skulle utsträckas mer än tidigare att också utnyttja vilt. Även i förvaltningsplanerna har det föreslagits vissa nya former för nyttjande av vilt. T.ex. i förvaltningsplanen för sälstammarna i Östersjön föreslogs stöd för projekt vid den österbottniska kusten som går ut på att nyttja gråsälar som erhållits som byte i småskalig företagarverksamhet. Skinn-, kött-, tran- och benprodukter som erhållits av gråsäl har produktifierats och marknadsförts i liten skala på den lokala marknaden. Så här försöker man i enlighet med förvaltningsplanen förbättra sälarnas acceptabilitet i områden där sälarna orsakar ett avsevärt ekonomiskt avbräck. Denna till sina utgångspunkter utmärkta sak höll på att stupa på internationell djurskyddspolitik. Under hösten i fjol och denna vår har Finland och Sverige gjort sitt yttersta för att hindra att en förordning om förbud mot handel med sälprodukter, som kommit till på yrkan av Europaparlamentet, skulle omfatta också denna nordiska raritet. Ända fram till kritstrecket såg det ut som om förordningen skulle förbjuda all handel med sälprodukter. Till all lycka gick det inte så här. Som ett slutresultat av underhandlingarna tillkom en kompromisstext, som trots sin vaghet och ologiskhet enligt vår åsikt tryggar just den verksamhet som avses i Finlands förvaltningsplan. Enligt den är det huvudsakliga målet inte att eftersträva vinst för företagaren, utan att särskilt stöda småföretagarnas verksamhet i kustområdena och den vägen kompensera olägenheter som sälarna orsakar kustområdets hushåll. Ett eventuellt kommersiellt nyttjande av vilt i en eller annan form bör alltså vara grundat på artrelaterade förvaltningsplaner, varvid det är möjligt att vid beredningen sammanjämka eventuella olika intressen. Kommersiellt nyttjande av vilt får dock under inga omständigheter äventyra arternas gynnsamma skyddsnivå och inte heller begränsa traditionell jakt. I vårt land är därtill alltid ansvaret för viltvården och uppföljning av viltbeståndens tillstånd knutet till jakten. Om det här arbete skulle produktifieras skulle det kosta staten tiotals miljoner euro. Skulle det igen förutsättas att arbetet utförs av företag som arbetar inom jaktturismen så skulle tjänsternas priser bli skyhöga. I den nationella naturresursstrategin och i strategier som rör utveckling av landsbygden understryker man jakt- och fisketurism och vill främja denna. Detsamma gäller även för den renodlade jaktturismen och annat på vilt grundat kommersiellt nyttjande vi må sedan önska det eller inte. Det gagnar alla att också viltkoncernen är med i det här utvecklingsarbetet. Då kan vi försäkra oss om att den kommersiella verksamheten inte leder till överdrifter av något slag. G Sami Niemi Konsulterande tjänsteman Jord- och skogsbruksministeriet Fiske- och viltavdelningen Metsästää 3 / 2009 13
Mest uppskattade produkter för bästa jakterfarenheter från Erätukku Kom nu, Ruffe, det är nog dags att gå hem. Ska vi först ta en sväng till utfodringsplatsen och byta ut minneskortet i åtelkameran. Senare kan vi titta på bilderna och videon i stugan, har rådjuren hittat till foderplatsen? Till hösten ska vi sätta kameran ute på ett viltfält där den kan ta bilder och spara tiderna för hur bockarna är i rörelse. Imorgon kan vi äntligen installera det nya kikarsiktet på plats och rikta in vapnet på skjutbanan. I den där nya kikaren från Erätukku är det en riktigt klar bild, den kommer säkert att funka bra vid jakten i höstskymningen. Ruffe, du kan gå och ta dig en tupplur direkt efter maten jag ska putsa vapnet lite till och ställa in det i vapenskåpet, sedan får vi vänta tills imorgon bitti. Ska vi fråga grannen Jaska med VHF radion om han ska med ut på skjutbanan imorgon." Varför är Erätukku det mest uppskattade inköpsstället för jaktprodukter: 1. Jägarna med i utvecklingen Utvecklingen av nya produkter utgår från användarbehov och har tagit flera år. I vår utvecklings- och testgrupp har vi från första början haft en stor mängd jägare och friluftsmänniskor. Dessutom är Erätukkus alla nyckelpersoner aktiva friluftsmänniskor. 5. Tillverkning i egna kontraktsfabriker Vi tillverkar alla våra produkter i stora mängder med testade material i våra egna kontraktsfabriker. Våra fabriker är specialiserade på tillverkning av krävande, tekniska funktionsplagg. En noggrann kvalitetskontroll i alla produktionsfaser är ett krav. 2. Egen produktutveckling Vi utvecklar hela tiden nya lösningar som gör friluftslivet till en njutning. När vi vet vad vi behöver, söker vi efter de bästa materialen med högsta krav på kvalitet. 6. Försäljning utan mellanhänder Erätukkus affärsidé är att designa och tillverka högklassiga tekniska produkter direkt till användaren utan handelns dyra mellanhänder. På så sätt får konsumenterna kvalitetsprodukter till ofta under halva priset mot vad som är normalt för motsvarande produkter. 3. Laboratorietester Innan produktnyheterna släpps ut på marknaden testas deras funktion noggrant i de bästa testlaboratorierna i branschen. Samarbetet tillsammans med bl.a. VTT och Tammerfors Tekniska universitets SmartWear Laboratory, som specialiserat sig på kläder, har pågått under flera år. 7 7. Nöjd kund-garanti T Tack vare Erätukkus verksamhetsmodell har användarna v varit nöjda med våra produkter och vår service. Även om E Erätukku redan har blivit en mycket uppskattad handelsp plats, fortsätter vi oavbrutet vårt utvecklingsarbete inom a alla våra funktioner och kundservice. 4. Terrängtester Vi utför även tester i terrängen, i den riktiga användningsmiljön och i äkta jaktsituationer oberoende av regn, slask, kyla, där smuts och svett är vardag. Produkter som godkänts av testpersonerna är redo för försäljning. Bekanta dig med säsongens nyheter och gör din beställning nu! Beställningar: www.eratukku.fi eller ring tel. 020 747 7000 Mån-Fre 9 - 18 Lör 9 15
Fritidsfavoriten NU TILL ETT OSLAGBART PRIS! För fiske! För jakt! För utflykter! -friluftsdräkt räkt ätt dräkt räkt JahtiJakt Forest är en mycket lätt dräkt sliv li som andas för t.ex. fiske, friluftsliv sande an och jakt. Smuts- och vattenavvisande stad ta TeflonWax-material, rikligt utrustad ör r med högklassiga egenskaper gör lika dräkten behaglig och skyddar i olika olika väderomständigheter. Högklassiga egenskaper för terränganvändare: · Lätt avtagbar huva · Mycket slitstark och TeflonWax-tygets bra smuts- och vattenavvisande egenskaper · Snygg design · Mångsidiga och rymliga förvaringsfickor · Förstärkta ficköppningar · Justerbar midja och nederkant. · · · · Elastisk midja Luftigt nätfoder (i jackan) Välfungerande uppvärmningsfickor Praktiska kardborreåtstramningar i ärmar och byxben. Yttertyget smuts- och vattenavvisande TeflonWax-material Forest friluftsd xor Jacka och by räkt ENDAST 79 00 Jämför egenskaper, kvalitet och pris. PASSA PÅ OCH BESTÄLL EN EGEN FORESTDRÄKT Hämta från Erätukku butiker! · Vanda · Åbo · Tammerfors · Villmanstrand · Seinäjoki · Uleåborg
Samarbete inleds mellan Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy Jägarnas Centralorganisation och Tracker Oy har kommit överens om att alla jägare som betalar sin jaktvårdsavgift, dvs sitt jaktkort, har möjlighet att för inkommande jaktår få en Tracker Hunter terrängnavigator till sin disposition gratis installerad i sin egen telefon. akten och jägarkåren upplever just nu en enorm brytningstid, vilket också framgår på många sidor i denna tidning. På åtgärd av Viltfiskeriforskningsinstitutet kartläggs också för närvarande dagens jägarprofil. En sak är dock klar: teknologin utvecklas med svindlande fart. Å andra sidan fördunklas lagen om rörlighet i naturen av inlärd hjälplöshet, teknologiberoende och illusionen att människan klarar av allt, men en nödsituation kan ändå uppstå när som helst. J Nödlokalisering och väderutsikter När samarbetet planerades var de viktigaste faktorerna för Jägarnas Centralorganisation, utöver uppgiften om jägarens position, möjligheten till nödlokalisering, övriga säkerhetsfrämjande faktorer och möjligheten att erbjuda jägarna nya nyttiga tjänster. Att i en nödsituation veta och kunna meddela sin exakta plats, att under praktisk jakt veta var medjägarna och t.ex. hunden eller bilen finns och möjligheten att kunna orientera guidat Reijo Orava 16 Metsästäjä 3 / 2009
till dessa platser skapar framförallt trygghet och säkerhet under jakten. Samarbetet har planerats med just denna utgångspunkt. Avsikten är att Tracker erbjuder alla jägare som löst in jaktkortet för kommande jaktsäsong gratis en uppdaterad version av det redan för många användare av hundpejl bekanta terrängnavigationsprogrammet. Jägaren kan senare själv besluta om en fortsättning, dvs om programmet motsvarade hans eller hennes behov eller inte. Möjligheter finns att rita in gränsernna för de egna jaktmarkerna i programmet. Lägenheternas gränser syns automatiskt på den noggrannaste terrängkartan. Det är alltså hela tiden möjligt för jägaren att kolla om han rör sig inom lovliga jaktmarker. Också platsen där älgen fallit kan tas fram exakt och vidare uppgifter om vem som ska få en "markägarstek" av den fällda älgen. Programmet använder lantmäteriverkets kartmaterial. Väderleksinfon är GPS-bunden och kom- mer från Foreca. T.ex. vid kusten och i skärgården är väderleksrapporten en viktig säkerhetsfaktor och annars också ett viktigt stöd vid planering av jakten. Tracker Hunter I Terrängnavigator som fungerar i jägarens egen telefon I Fungerar i telefoner av viss modell, oftast i Nokia-, SonyEricsson- och Samsung-telefoner med GPS-egenskap. En noggrann lista över dessa telefoner finns på adressen www.trackerhunter.fi I Användaren laddar programmet direkt till sin egen mobil. Anvisningar för nerladdningen ingår I följande, dvs julinumret av Jägaren. Det kan också laddas i en Tracker Store-affär eller genom att be om hjälp av kundstöd. I Tracker Hunter-användaren ser sin exakta position på terrängkartan på sin mobiltelefons display. Tracker Hunter är bekant för många genom sin lokalisering av jakthundar jägaren kan på sin mobils display följa med sin GPS-mottagarutrustade hunds arbete. Dessutom många andra egenskaper, t.ex. I Den egna, kamratens och hundens position, avstånd och rörelseriktning i realtid "live" (Tracker Livetjänst) I I en nödsituation kan positionen sändas med en knapptryckning I Guidad orientering till valda mål (bilen, kamraten, hunden, kaffeelden) I Mångsidiga hundskallfunktioner, som skallräknare, skalltäthet och skallarm I Tracker Hunter kan du programmera också med andra tillverkares GPS-hundband I Lägenhetsgränser färdigt i kartmaterialet möjligt att rita in jaktområdesgränser och dela ut åt jaktlaget I Tracker Live-positionering i realtid till förmånlig kostnad I Noggrann väderleksprognos för just den plats där användarn är I 50 kartrutor täcker på den noggrannaste nivån (1:20 000) ca 2800 hektar. Många gånger lönar det sig att ladda ner kartor med större skala. Då ryms det många gånger större områden. I I Finland kan terrängkartor i skala 1:20 000, 1:50 000 och 1:100 000 laddas ner. Dessutom olika vägkartor och sjökort. Nytt för de äldre - intresserar ungdomen Systemet intresserar säkert särskilt yngre jägare, som är vana att använda och å andra sedan fordra teknologi I många sammanhang. Nu erbjuds ny teknik för "utebruk", dvs ytterom den virtuella världen i den riktiga naturen! Det är sålunda fråga om en mot den virtuella verkligheten riktad motattack. Kanske vi så här aktiverar fler potentiella unga jägare. Det här navigationsprogrammet förbättrar också de operativa förutsättningarna för handräckningsorganisationen SRVA vid högviltsincidenter. Typiskt är ju att SRVA-patrullerna får lov att ge sig ut fredagkvällar eller söndagsmorgnar för att söka efter någon älg eller björn som krockat med en bil. Navigatorn är också ett ypperligt hjälpmedel vid nästan alla inventeringar av viltet. Det är mycket lättare att hållas på triangellinjen när triangelns sida syns på mobilens display. För observationerna av stora rovdjur erhålls noggranna koordinater för t.ex. det nya internetbaserade uppföljningssystemet Tassu, som för närvarande är i ett inkörningsskede (mera om Tassu på sidan 30 i denna tidning). Tracker Hunter har många egenskaper som kan utnyttjas av jägare och säkerställer en annars också trygg rörlighet I naturen. - När vi erbjuder alla jägare gratis en terrängnavigator får vi enligt vår egen åsikt en bred användargrupp för en topprodukt och den respons vi räknar med att få ger en bra utgångspunkt för en breddning av navigatorns funktioner och utveckling av andra kringprodukter, berättar Samuli Vanhala, vd för Tracker Oy. Driftskostnaderna för terrängnavigatorn är enligt Vanhala låga. - Användningen av terrängnavigatorn för fastställa sin egen position är I praktiken gratis. Även lokaliseringen av andra objekt, som t.ex. kamraternas och hundarnas position, är förmånlig genom att uppgifterna rör sig via dataförbindelse och inte som textmeddelande. Visst är positionering via textmeddelanden fortfarande möjlig, förklarar Vanhala. - Givetvis är vårt mål att efter detta första "provanvändningsår" än en gång så många jägare som möjligt skulle konstatera att han eller hon fortsätter tjänsten och sedan betalar separat för fortsättningen. Priset för fortsättningslicensen kommer vi att hålla mycket jägarvänligt, lovar Vanhala. G Ytterligare info i julinumret av Jägaren och följande uppslag i den här tidningen. Text: Klaus Ekman Tracker Hunter terrängnavigatorn lämpar sig ypperligt som hjälpmedel vid inventering av vilttrianglar. Hannu Huttu I Kartor från flera olika länder, t.ex. Sverige, Norge, Danmark, Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien. Metsästää 3 / 2009 17
18 Metsästäjä 3 / 2009
Metsästää 3 / 2009 19
Handräckningen vid högviltsincidenter är för jägarna frivilligverksamhet samhället till gagn Reijo Orava Den förnyade organisationen för handräckning vid högviltsincidenter, (SRVA, SuurRistaVirka-Apu-organisaatio) inledde sin verksamhet i början av maj. Denna "jägarnas FBK" är en av jaktvårdsföreningarna upprätthållen organisation, som ger polisen handräckning vid skötseln av konfliktsituationer som uppstår mellan människan och högvilt. Polisen behöver hjälp av frivilliga jägare och hundförare exempelvis vid eftersök av älgar som skadats vid krockar och vid fördrivning av stora rovdjur som förirrat sig i närheten av bosättning. J redskapsorganisationens verksamhet och harmonisering av larmkedjan, berättar ordföranden för styrgruppen för projektet Tätortsrovdjur, jaktchef Reijo Orava på Nylands jaktvårdsdistrikt. Årligen sker det närmare 5000 hjortdjurskrockar i vårt land. Nästan alla ger anledning till efteråtgärder för de frivilliga. Uppföljningen av hjortdjurskrockar utgör över 97 % av SRVAaktörernas insatser och högst några få procent (ca hundra incidenter per år) av de fall som kräver åtgärder orsakas av stora rovdjur. Trots det obetydliga antalet rovdjursincidenter måste det ändå finnas beredskap också för att ta hand om dem. Incidenterna har ökat såpass mycket i antal att spårare jämte hundar måste fås snabbt och säkert på plats för eftersöket. Antalet krockar och fördrivningssituationer ökar genom att antalet rovdjur ökar och djuren allt mer sprider sig till bebodda områden, säger Orava. SRVA (organisationen för handräckning vid högviltsincidenter) lanserades den 17.4 under Södra Finlands jaktmässa i Vanda. Kriminalöverkommissarie Markku Tuominen presenterar SRVA-verksamheten för olympiasegraren Satu Mäkelä-Nummela. aktvårdsföreningarna har de facto redan tidigare koordinerat den hjälp jägare och spårare erbjudit vid avlivandet av hjortdjur och stora rovdjur som skadats vid krockar. På 1990-talet grundades de första beredskapsorganisationerna för bistånd vid rovdjurskrockar. Jägarna har ända sedan stammarna av hjortdjur började öka i storlek på 1970-talet gett handräckning vid skötseln av hjortdjurskrockar. På grund av förändringar i polisens och nödcentralernas organisationer har myndigheternas lokalkännedom minskat och samtidigt har olika slag av stora rovdjursincidenter ökat. Därför fanns det ett behov av uppdatering av be20 Metsästäjä 3 / 2009 Hundarna viktigaste arbetsredskap Uppföljningen av stora rovdjursincidenter kräver en erfaren hundförare med hund. Hunden är det viktigaste arbetsredskapet vid skötseln av incidenterna. Utan vältränade och -dresserade hundar kan inte dessa operationer skötas. Dressyren av hundarna kräver en enorm arbetsinsats av förarna av spårande och fördrivande hundar. Hundarna måste utbildas i hundratals om inte tusentals timmar innan de nått en sådan punkt att de kan utnyttjas i handräckningssituationer, säger viltvårdskonsulenten vid Norra Tavastlands jakt- vårdsdistrikt Marko Mikkola, som fungerar som projektsekretarare för projektet Tätortsrovdjur. Eftersom alla rovdjursincidenter skiljer sig från varandra varierar också kraven på den hund som ska användas. I fördrivningssituationer är det fråga om ett friskt djur som hittas lätt eller redan kan iakttas. I bästa fall förlöper fördrivningen snabbt. Då räcker det med att hunden gör en effektiv precisionsinsats. Däremot bör en hund som arbetar med ett krockskadat djur vara ytterst uthållig. Vid t.ex. eftersök av skadade björnar används hundar som antingen har ett officiellt dokument över att de genomgått ett anlagsprov för björnskällare eller annars i praktiken har visat att de har tillräckligt god förmåga för arbetet med björnar. Föreningen för viltspårare i Finland (Suomen Metsästysjäljestäjät) har från första början varit involverade i projektet Tätortsrovdjur och därigenom också vid tillkomsten av organisationen SRVA. Vi har gjort fältets röst hörd i SRVA. Det största problemet för spårarna är vanligen såpass vardagligt som att hitta krockplatsen, om polisen redan avlägsnat sig från platsen, berättar Juha Toikka från spårarnas förening.