Ledaren
Simo Syrilä
Ordförande
Skydda eller inte skydda?
Det går inte så bra som väntat för den värdefulla skogsrenen, föremål för vårt skydd. Uppgifterna om att stammens tillväxt har stagnerat i Suomenselkä och att den decimerats avsevärt i Kajanaland är alarmerande. Det kan finnas många orsaker till den oroande utvecklingen, men särskilt i Kajanaland är det uppenbart att den väsentligaste är vargen. Den obetydliga populationen av skogsren bortom EU:s östgräns i Karelska republiken torde utöver att den beskattas av stora rovdjur i lika hög grad vara utsatt för jakt. Situationen är rätt så motstridig när såväl bytet som predatorn borde skyddas. Ett val bör ske. Skogsrenar förekommer strängt taget bara inom ovannämnda områden medan vår vargstam ingår som en liten del i den stora nordliga eurasiska populationen. Därför är regleringen av vargstammen i skogsrenarnas utbredningsområden mycket motiverad. Annars löper vi risk att förlora ett stort däggdjur, den sällsynta skogsrenen. Om och när en obetydlig jakt på skogsren tillåts bör den ske enligt genomtänkta planer för förvaltningen av stammen. Rapporterna om att antalet vargar plötsligt skulle ha minskat väcker förvåning. Påståendena om bedrivet tjuvskytte vid vilket tiotals djur skulle ha dödats förefaller märkliga eftersom det inte finns bevis. Vargrädslan som landsbygdens byar har upplevt får dock inte leda till civil olydnad. Situationen bör kunna skötas med lagliga medel. Jägarna har nu såsom ofta tidigare utan orsak blivit spottkoppar. Jakten är noggrant reglerad av lagar och förordningar. Jag understryker: jakten är ett lagligt, fint och värdefullt intresse och en naturnära livsstil. I den förda vargdebatten har det också överraskande påståtts att vår vargstam är liten och inavlad. T.o.m. personer som anser sig vara sakkunniga har varit av den här åsikten. Det är svårt att förstå att det inte skulle ske genbyte över en rejält över tusen kilometer lång gräns, må sedan vargens revirbeteende vara hurdant som helst. Effektiveringen av viltinventeringarna blir allt viktigare för att få fram korrekta uppgifter om viltbestånden. Det av jägarna utförda talkoarbetets värde understryks allt mer. Vården av bestånden får en säkrare grund och den idisslande diskussionen mellan "forskare" och jägare får ett slut. Val Vid sitt möte i slutet av april återvalde det internationella jakt- och viltskyddsrådet CIC ifjol pensionerade avdelningschefen Seppo Havu till vicepresident för organisationen. Valet är ett betydande bevis på erkänsla för honom själv men också för det viltvårdsarbete som bedrivs i vårt land. Våra varmaste lyckönskningar till Seppo Havu och även till de övriga finländare, som valdes till viktiga uppgifter i olika kommissioner. G
2
Jägaren 3 / 2008
Innehåll
Nr 3 26.05.2008, 57. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 11.07.2008. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2008/ JÄG08_03 Pärmfoto: Antti Saraja
sida 4
En viltåker ger både föda och skydd
sida 22
Tjädern spelar i allt yngre skog
sid. 44-52
Skogsrenarna i Suomenselkä under uppsikt Helikopterinventeringen Viltvatten behöver skötsel
sida 10
Medlem i Tidningarnas Förbund
ISSN 0355-2683
4 En viltåker ger både föda och skydd 10 Viltvatten behöver skötsel, del I 14 Över 30 års insatser för sjöfåglarna och fågelvattnen - jägarna har anlagt och restaurerat nästan 2 000 fågelvatten 16 Jordbruksstödet för våtmarker nu brådskar det med ansökningarna 18 Natura i Baltikum 22 Tjädern spelar i allt yngre skog 26 Tjäderspelet är en kamp på liv och död 30 Spårräkningarna i snö vintern 2008 34 Fälttrianglarna fyller tio år 38 Jakten på vitsvansvilt inför en vändpunkt fler hindar måste fällas 44 Skogsrenarna i Suomenselkä under uppsikt - renstammen inventerades i terrängen och med helikopter
48 Helikopterinventeringen: Färska fakta om skogsrenarna i Kajanaland 54 De stora rovdjurens skadegörelse på toppen 58 Med Eki på vandring: Med kanot i naturen 62 Virusinfektioner hos sjöfåglar i Finland - resultat från kartläggningen av virusförekomsten 64 Forskarperspektivet: Ekologerna jobbar i nätverk 66 Jakten på statens marker: Rovdjursövervakningen i markerna 68 Av kärlek till mat: Aila Hietala 70 Ungdomsspalten 72 Jägarorganisationen meddelar 76 Adresser 77 Affärer OBS! JCO-spalten har från början av detta år flyttat från sin traditionella plats på sidan 4 till slutet av tidningen och är i detta nummer på sidan 72.
Jägaren 3 / 2008
3
En viltåker ger både föda och skydd
Hannu Huttu
Alla måste vi äta och så även viltet. Med en viltåker kan vi förbättra tillgången på föda för viltet och styra djurens matvanor. I synnerhet för småviltet kan en viltåker dessutom betyda skydd och trygghet. En viltåker kan med andra ord stå för många olika saker och det är vad den här artikeln handlar om.
Erkki Kiukas, agronom och jaktchef på Kymmene jaktvårdsdistrikt
du därför hålla i minnet att det inte finns någon enda sann sanning om viltåkrar, utan snarare en rad olika varianter och möjligheter. Svaret på sina frågor får man vanligtvis genom att fråga sig fram. Alltså är den här artikeln uppställd som en rad frågor (som mellanrubrik) med åtföljande funderingar som svar.
i vårt land så innebär en viltåker också mera liv i landskapet.
Hur får man tag på en lämplig åker?
En åker som ligger mitt inne i skogen passar fint som viltåker för skogsviltet eftersom den redan finns precis där som viltet håller till. För viltet i ett odlingslandskap kan man med fördel använda kanten av ett gärde och gärna då sådana bitar som är besvärliga att komma åt med maskiner i det konventionella lantbruket. Det kan exempelvis handla om en smal åkerända eller om en plätt som begränsas av naturhinder som stora stenar, små åkerholmar eller breda diken. Om gärdet är stort är det inte heller någon dum idé att anlägga en viltåker mitt i. Sjöfåglar ser förstås gärna att viltåkern ligger invid en sjö, en bäck eller en å. På så gott som varje jordbruk finns det säkerligen möjligheter att anlägga ett eller till och med flera fågelvatten och i anslutning till ett sådant sitter det fint med en viltåker som utnyttjar muddringsjorden längs stranden. Minst besvär blir det för exempelvis en jaktförening om man kommer överens med en jordbrukare om att det är denne själv som anlägger en viltträda på en åker som han odlar. Då är det jordbrukaren själv som ansöker om och får EU-
Varför anlägger man egentligen en viltåker?
Var och en som tar sig före att anlägga en viltåker får fundera ut sitt eget personliga svar på den här frågan. För somliga handlar det om att hålla kvar viltet i egna marker och på så vis förbättra sina egna jaktmöjligheter. För en annan kan viltåkern handla om att ge ett ekologiskt handtag åt de vilda djuren och inte bara till dem som räknas som vilt. För en tredje kan det handla om en trevlig sysselsättning och att värna om traditioner. Det finns orter där jaktföreningarna arrangerar sådden som ett jippo tillsammans med skolelever. Man slår två flugor i en smäll och bedriver samtidigt både ungdomsarbete och lär ut grunderna i vilthushållning och jordbruk. Dessutom finns det folk som motiverar sin viltåker med att "då växer här åtminstone inte ogräs!". Eftersom viltet utgör en väsentlig del av naturen
D
en som planerar och anlägger en viltåker ska komma ihåg att kundkretsen alls inte kommer att bestå av en enda viltart, utan åkern kommer att gästas av både insekter, däggdjur och fåglar. Men genom att beakta förhållandena på platsen och genom urvalet av växter inverkar vi ändå på vilka djurarter som kommer att söka sig till åkern. Begreppet vilt omfattar väldigt många olika arter och arturvalet varierar i olika delar av landet. En viltåker är alltid en kompromisslösning där man vägt in förhållandena på platsen och en rad andra faktorer. När du som läsare begrundar den här artikeln ska
4 Jägaren 3 / 2008
den - räknat i kilogram - får man säkerligen av foderkål, foderraps, havre och klövervall som sköts väl. Men det är å andra sidan inte alltid mängden som avgör utan kvaliteten och dugligheten som föda. För mindre vilt som harar och fälthöns är det inte bara födan som är viktig utan också det att viltåkern erbjuder gömslen och skydd. Om den omgivande terrängen lider brist på skyddande undervegetation kan en viltåker vara viktigare för småviltet som skydd än som föda.
Önskas en arbetskrävande eller en lättarbetad metod?
Den här frågan avgörs i väldigt hög grad av hur viltåkern är belägen och vilket grundarbete som måste göras för att sätta åkern i odlingsbart skick. Om man når den tilltänkta viltåkern längs befintliga gårdsvägar blir det ju mycket enklare att anlägga och sköta den. Enklast går det hela förstås om man kan utnyttja en åker som redan odlas. Den som däremot inte väjer för en dryg arbetsinsats vilket förstås inte är så tokigt ur motionssynvinkel kan spotta i nävarna långt borta från närmsta körbara väg och utgå från "I begynnelsen var Jussi, kärret och gräftan". Men jag tillåter mig tvivla på att dagens Jussi åstadkommer någonting mer än en liten plätt. Någon brist på lämpliga objekt råder det inte, utan man kan hitta allt från kanterna längs större skogsdiken till övergivna och igenslyade före detta åkrar.
Ska jag välja en dyr eller en billig metod?
Allt emellanåt är det priset som avgör. Den billigaste viltåkern är säkerligen en helt vanlig hövall med klöver. Med en sådan kan det gott hända att man inte behöver göra någonting alls under ett par år efter sådden. Om vi däremot önskar ett dyrare alternativ finns det en hel rad med alternativ för att fylla den tillgängliga budgeten. Ettåriga växter och dyra fröer, gödningsmedel, växtskyddsmedel och stora maskiner drar iväg med kostnaderna eftersom markberedningen och sådden måste göras varje år. Mellan de här två ytterligheterna finns det utrymme för tillämpade kompromisser som exempelvis kan se ut som så, att en del av viltåkern sås med ettåriga växter och en del med fleråriga växter.
stödet för att han sköter om viltåkern. Odlarna är ju numera befriade från trädestvånget, men jordbrukare som själva jagar kan tycka att det är mödan värt att anlägga en viltträda. På en åker som odlas brukar dikena vara i skick, kalkningen är omskött och jorden har analyserats, vilket ger viltåkern goda förutsättningar att lyckas. Det besvärliga med EU-stöden är att man inte enligt villkoren för stödet får skörda åkern eller föra bort grödan därifrån. För att de odlade grödorna inte ska bli under snön kan man slå dem så stubben blir hög eller snesa på stör. Trädan ska sås senast den sista juni och kan med fördel gödslas samtidigt som man anlägger den. Odlaren är dessutom skyldig att i stödansökningen uppge att åkern ska användas som bete för viltet. En annan möjlighet är att utnyttja ett jordstycke som är taget ur odling och inte omfattas av EU-stödet, för att på så sätt slippa bli hindrad av direktiven. Men också här bör det grundläggande vara i ordning för att det ska bli en fungerande viltåker, det vill säga dikningen, kalkningen och näringsbalansen. En viltåker får inte heller vara belägen på ett sådant ställe att den lockar viltet ut på farliga vägar. Det betyder i klartext att man måste ta hän-
syn till vägarna i närheten och hur starkt dessa är trafikerade så att djuren inte blir ihjälkörda på sin väg till eller från maten. Om en viltåker har den effekten att den ställer till med viltolyckor så går ju den goda avsikten om intet och projektet går på minus. Om det finns specialodlingar i trakten ska man ta hänsyn också till dem. Det får ju inte gå så, att en viltåker lockar viltet till specialodlingen, utan den ska snarare locka från. Då kommer åkern till sin fulla rätt och fungerar också på lång sikt. Det är en stor fördel om det i närheten av viltåkern också finns en plats för viltet att dricka så att djuren kan sköta vätskekontrollen utan att behöva vandra långa vägar. En saltsten ökar ytterligare på viltåkerns dragningskraft. Om det skulle gå så att viltet hinner äta upp all grödan kan man fortsätta med utfodring på platsen.
Ska det vara ekologisk odling eller konventionell?
Eftersom undertecknad odlar ekologiskt som bisyssla så ser jag gärna att viltåkrar också odlas ekologiskt alltid där detta är möjligt. Man och man emellan kallas viltet ofta ekologiskt trots att köttet inte uppfyller kraven för beteckningen. Men genom att bjuda viltet på ekologisk föda kan vi styra in det hela i rätt riktning. Baljväxterna är förstås lämpliga för ekologisk odling eftersom de kan binda kväve på egen hand. Foderkål och foderraps vill däremot inte riktigt ta sig utan kvävegödsling. Man kan därför prova på att till exempel först odla klöver i ett par år och därefter en blandning av foderkål och havre. Även ärter och vicker kan binda kväve själva. Man kan prova med att först odla dessa två och därefter kvävekrävande växter, eller med att odla både ärter, vicker och kvävekrävande arter samtidigt och blandat med varandra. En klövervall uppskattas av många viltarter, bland dem älgar, vitsvansvilt, rådjur, fältharar och skogsharar samt skogshöns som tjäder och orre. Tidigt på våren när växtperioden komJägaren 3 / 2008 5
Vilket vilt är en viltåker i första hand tänkt för?
Det är självfallet så att stora djur som hjortdjur och vildsvin behöver mera mat än små djur. Det är bra om det finns tjänlig föda på viltåkern under en så lång tid som det bara är möjligt. Då trivs viltet och stannar i markerna och jakten blir givande och rik på upplevelser. Den största skör-
Hannu Huttu
mer igång är i synnerhet klövern populär bland många viltarter. Nuförtiden finns det också industriellt tillverkade ekologiska gödselmedel i handeln. En klövervall växer i regel mycket bra i två år men därefter börjar klövern mattas av och dens andel av växttäcket minskar klart och tydligt. Efter klövern kan det vara ett lyckat val att pröva på rågbrodd och någon vårsädesblandning som exempelvis havre eller korn och foderkål eller en foderrapsblandning. Vid konventionell odling kan man använda sig av helt vanliga industriella gödselmedel och växtskyddsämnen. Den som tänker ansöka om EU-stöd för sin viltåker får bara gödsla i början när han anlägger åkern.
Begreppet vilt omfattar väldigt många olika arter och arturvalet varierar i olika delar av landet. En viltåker är alltid en kompromisslösning där man vägt in förhållandena på platsen och en rad andra faktorer.
I norr eller söder?
Ju längre norrut vi går desto större blir kraven på viltåkrarna. I norr är växtsäsongen kortare än i söder och snötäcket är djupare. Ju längre norrut vi går desto kraftigare vill jag rekommendera vallhö och viltåkrar med främst vallbaljväxter. Den som ändå önskar utfodra viltet med säd kan sköta vinterutfodringen med konventionellt odlad säd. Ju längre norrut som viltåkern är belägen desto större är risken för att snön ska täcka grödan innan djuren hunnit äta upp den. För att undvika detta kan man snesa på stör eller på något annat vis lyfta upp grödorna högre än snön. I renskötselområdet finns det dessutom en annan risk att ta med i kalkylen, nämligen att viltåkerns grödor hamnar i magen på renarna.
Hur tacklar man ogräs och skadegörare?
Det är i allmänhet vid tidig sådd som det kan bli problem med ogräs. Men vid såningstiden i ett normalt jordbruk är det ännu ingen brådska med att komma igång med viltåkern. Man kan hålla efter ogräset genom att exempelvis harva i maj och i början av juni. Mellan harvningarna väntar man på att ogräset ska gro på nytt och bilda plantor för att sedan harva omkull det igen. Kvickroten är ett av de segaste ogräsen att rå på, men inte heller kvickrotens rötter gillar att utsättas för solsken. Kvickroten är som känsligast när den har tre eller fyra blad eftersom den då har gjort slut på förråden av växtkraft i rötterna för att komma igång. På ställen där det finns ringduvor kan man under den öppna trädestiden ut6 Jägaren 3 / 2008
Hur påverkas grödorna av jordmånen?
fodra dessa. Genom att harva åkern med ett par veckors mellanrum håller vi ogräset i styr och samtidigt kan vi ytså ärter och säd åt ringduvorna. Den här metoden kan man också alternera med bara viltåkern är tillräckligt stor och man har tillgång till maskiner. Det är bäst att skjuta fram sådden av foderkål och foderraps och rotfrukter till mitten eller slutet av juni. På det viset undviker man skador av löss och andra skadegörare i odlingen. I synnerhet foderkål och foderraps som såtts för tidigt brukar råka ut för ödet att bli föda för alldeles för små djur, det vill säga skadeinsekter, och därefter ser ogräset sin chans. Marken kan till sin beskaffenhet och lätt förenklat vara antingen mineraljord eller organisk jord. Till exempel lera och mo är mineraljordar medan torvmark är organisk jord. Det går med utmärkt resultat att odla exempelvis havre och vallväxter på bägge marktyperna. När det gäller vallbaljväxter på fuktig torvmark kan man ersätta rödklöver med alsikeklöver, som har ett grundare rotsystem och därför klarar sig bättre. Mera krävande växter som vete och rotfrukter passar däremot bättre på mineraljord. Torvmarker är ofta sura och fuktiga och länge kalla på våren, i synnerhet om de inte är ordentligt dikade och kalkade.
FODER- OCH SKYDDSVÄXTER Källa: Riistanhoito 1, Riistapellot, JCO:s publikationer FÄLTVILT Växt Vårvete Höstvete Korn Havre Råg(brodd) Ärt Bovete Ryps Raps Senap Solros Foderkål Foderraps Rättika Foderbetor Jordärtskocka Vallblandningar SKOGSVILT Växt Havre Korn (brodd) Råg (brodd) Foderkål Foderraps Rättika Foderbetor Jordärtskocka Vallblandingar Rapphöna Fasan *** *** ** ** *** ** *S ** S -S *S *S *S * *S ** *** *** * ** * ** *** ** S ** S *S ***S * * * * ** S * Fälthare ** ** * *** * * ** S ** S *** ** ** S *** Ringduva Hjortar * *** * * *** * * * * ** ** * *** *** *** *** ** *** *** *** *** Rådjur ** ** * ** * *** *** ** *** *** *** S *** SJÖFÅGLAR Växt Vete Korn Havre *** ** * S = = = = Andfåglar *** *** * Gäss *** ** *
MYCKET BRA FODERVÄXT BRA FODERVÄXT FODERVÄXT SKYDDSVÄXT Fältvilt 2 50 20 2 Frömängd kg/ha SkogsUniversalvilt blandning 100 100 eller 100
Älg *** * *** *** *** *** ** **
Hjortar *** * ** *** *** *** *** *** ***
Rådjur * * * *** ** *** *** *** ***
Skogshöns *** * * *
Hare * * ** ** ** ** * * **
Viltåkerblandningar FältVäxt Vilt vilt 1 Vårvete 100 Havre 20 Korn Bovete Ryps, raps eller senap 3 Solros Foderkål eller foderraps Rättika Foderbetor
5 3 0,5 2-3 2-3 3-5
Hur ska sådden gå till?
En viltåker kan sås in på flera olika sätt. Stora skiften kan sås i normal ordning med traktor och såningsmaskin. Det går också att så för hand eller med en centrifugalspridare, men då måste man täcka fröna som ett separat moment. Om åkern är liten och fröna är små går arbetet behändigt med en handdriven spridare. Den som önskar så växterna i separata remsor kan göra också detta med såningsmaskin genom att så en växt i taget. Det finns en gammal tumregel som säger att såningsdjupet ska vara fem gånger fröets längd; det vill säga att ett centimeterlångt frö ska sås på fem centimeters djup.
Vilka växter?
Det finns ett stort utbud av grödor för viltåkrar. Det finns inhemska, traditionella grödor och nyare som fortfarande delvis är importvara. Det är en god idé att pröva på någon blandning, för om någon växt inte tar sig så finns det alltid någon annan i blandningen som täcker upp. Och när en blandning lyckas så ger ju resultatet alltid mera mångfald och variation. Tabellerna ovan är tänkta att ge den som är intresserad en ordentlig hjälp med att komma igång. I allmänhet är det ju så, att den som gör, han lär sig och det samma gäller också för viltåkrar. Dessutom är ju inte åren kopior av varandra. Det finns somrar då det blir pannkaka av allting som har fungerat så bra under tidigare år. Kanske berodde det på vädret, kanske inte - men det är alltid värt ett försök!. G
Jägaren 3 / 2008
7
Sten Cristoffersson
TOPPNYHET FÖR FISKARE TILL ERÄTUKKU-PRIS!
Beställ www.eratukku.fi
eller från numret 020 747 7000 (månfre 917)
Erätukkus förmånspaket 0,JAHTIJAKT FISKESTÄLL
Fiskarens skalställ av hög kvalitet nu till ett förmånligt Erätukku-pris! Vattentätt, ventilerande AIR-TEXmembran, tejpade sömmar, ärmslut som värmer handlederna och dubbel vindlista. Användarkomforten höjs bl.a. av det mjuka materialet, ventilerande nätfoder, de många fickorna samt de formade armbågarna och knäna. Avtagbara hängslen, jacka med upphängningsmöjlighet för håven. Storleka XX XXXL Storlekar XXS XXXL rlekar leka XXXL Storlekar XXS-XXXL
+ leveranskostnader
Väst Väst Väst
Vat Va te Vatte Vattenavvisande, mjukt atte mat ma mate material. 13 st tekniska a ficko ficko bl.a. ryggficka, ckor ficka ficka för beteslådan cka sam sa samt en upphängningssamt am mö möjli möjli för håven. Midmöjliget ö jejust jejust jejustering. e us st
VATTENTÄTT VENTILERANDE
inkl. förmånspaket
(motsvarande 198,- [ställ]
+49,- [väst])
99,-
TEKNISK KOMFORT -membran
Vattentät och ventilerande, specialmembran designat för jakt och friluftskläder, som är utvecklat i samarbete med testlaboratorier och användare. Användare av AIR-TEX-membran är enligt undersökningar de mest nöjda med dess vattentäthet och andningsförmåga (2004 Taloustutkimus, 2006 Jaktutstyrselundersökning).
BESTÄLL GENAST, ETT BEGRÄNSAT PRODUKTANTAL!
Erätukkus förmånspaket 0,JAHTIJAKT FOREST -STÄLL
JahtiJakt Forest är ett mycket lätt och andande ställ t.ex. för fiske, friluftsliv och jakt. Smuts- och vattenavvisande TeflonWax-material och otaliga toppegenskaper gör stället behagligt och skyddar användaren i olika väder- och användningsomständigheter. Storlekar: XS-L
Vt Väst Väst
Slitstark Slitst rkt Slitstarkt och Slitstarkt oc vattenst sk avvisande avvisande Tefl avvisande T onWaxvvisa d vs ma er al Ri material. Ri material. Rikligt med a l fickor samt fickor samt justerbar ckor samt ko nederkant. nederkant. der ant r t
Shor Shor Shorts
S itst Slitst Slitstarkt och vattentst s avv avv avvi avvisande TeflonWaxmat mate material. Rikligt med t fö för a förva förvaringsfickor. Elastisk mid midj midja möjliggör en utd mä märk märkt passform. är ä
inkl. förmånspaket
99,-
VANDA, a imot e 27 VANDA, Valimotie 27 AND NDA, mot TAMMERFO S ossijärvenkat TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 AMM FO MMERFORS sj H PARAN HAPARANDA, Ikano-hu et ARAND Ikano-h t A k -hus
+ leveranskostnader
Viltvatten behöver skötsel
Del I
Ett viltvatten kräver vid anläggandet en stor arbetsinsats och därefter skötsel på lång sikt. Det hela blir ännu effektivare genom insatser för fåglarnas häckning och jakt på små rovdjur. Ett viltvatten som lämnas vind för våg förvandlas hastigt till en före detta plats för andjakt.
Efter restaureringen börjar viltvattnet leva sitt eget liv igen. Både växter med luftstam och växter med flytblad och undervattensblad tävlar om ljuset och utrymmet. I eutrofiska fågelsjöar fyller fräken och dunkavle upp den grunda strandkanten som är tänkt att vara öppen för simänderna. Vassen och säven börjar breda ut sig. Flaken av vitmossa börjar växa ut från stranden och lägga beslag på det öppna vattnet. Vattenmossbäddarna breder med explosiv fart ut sig på bottnen och växer uppåt så att man snart inte ens kan ta sig fram med båt. Den öppna vattenytan börjar fyllas med vattenpest, abborrgräs, gäddnate och näckros.
Pentti Vikberg, försöksledare för viltvården,
Jägarnas Centralorganisation
mycket för att det därefter ska räcka med en slåtter vart femte eller sjätte år för att hålla växtligheten på önskad nivå. Här ska vi inte glömma att det ofta är ett mycket större arbete att föra undan den slagna vegetationen och kompostera den än själva slåttern. För växter med flytblad och undervattensblad har slåttern ofta en motsatt effekt på så sätt att bestånden bara blir tätare och breder ut sig ännu mer. De avklippta delarna av stammar och jordstammar skjuter fort nya skott och det är nästan omöjliga att städa bort alltihop. Å andra sidan är de här växterna väldigt betydelsefulla som föda för änderna och som underlag för de ryggradslösa djur som änderna äter. Måttligt täta bestånd av de här växterna är därför inte till skada. Slåtter på vattenväxtligheten i ett litet viltvatten kan göras maskinellt med en Huvila-Samppa klippare fäst på en roddbåt. Men om omständig-
heterna så tillåter är det bättre med en klippare monterad på en ponton som samtidigt och effektivt samlar upp de slagna växtdelarna. Vid slåttern ska man ändå låta bli att gå till överdrift och göra rent hus med allt som kommer i ens väg. Bäst lyckas operationen om man lämnar ett ganska glest bälte utåt mot öppet vatten och längre in antingen oklippta tätare tuvor här och där eller lämnar växtligheten helt och hållet oklippt om den redan är gles.
Torrläggning och storstädning
Redan vid planeringen av ett viltvatten ska man se till att fördämningen konstrueras så, att den vart sjätte till sjunde år kan torrläggas för ett år. Det ska också finnas sedimenteringsbassänger som tar vara på det kväve och den fosfor som kommer med diken och bäckar och annars skulle rinna ut i vattendrag. Vid torrläggningen är båda faktorerna av betydelse för skötseln av viltvattnet eftersom de förebygger att vattnet blir grundare och minskar belastningen genom näringsämnen. För torrläggningens del betyder det här att man redan när dammbanken byggs lägger in ett utloppsrör med cirka 30 centimeters diameter. Röret ska finnas vid dammluckan där vattnet strömmar över och ut. Den ända av röret som är inåt viltvattnet hålls antingen upplyft medan dammen är vattenfylld eller ligger på bottnen och har ett lock med gångjärn som är tätat med en gummimatta. När dammen sedan ska torrläggas så sker det antingen genom att röret sänks ner till bottnen eller genom att man öppnar locket.
Åtgärda igenväxningen i tid!
Ju tidigare man tar itu med problemet när ett viltvatten börjar växa igen desto bättre går det att stävja igenväxningen och desto enklare och billigare går det i fortsättningen att hålla efter vegetationen. Om igenväxningen hinner bli ett faktum kan man genom att slå bestånden av fräken, vass och säv flera år i rad få dem att minska tillräckligt
10 Jägaren 3 / 2008
I eutrofiska fågelsjöar fyller fräken och dunkavle upp den grunda strandkanten som är tänkt att vara öppen för simänderna. Vassen och säven börjar breda ut sig.
Vid slåttern ska man avlägsna den slagna vattenväxtligheten så fullständigt som möjligt.
Innan man börjar höja vattennivån i det blivande viltvattnet ska man se till att dammen också går att torrlägga. Munkrännan eller utloppsröret ska nå tillräckligt lågt.
När viltvattnet har torrlagts kan vattenväxtligheten och bottenslammet avlägsnas med samma metoder som på en torvtäkt.
Man ska kontinuerligt följa med dammens skick och inte dröja med de reparationer som behöver göras.
Till det viktigaste vid skötseln av änder och viltvatten hör att strandzonen ska vara fri och öppen. Det är ett absolut krav från sjöfåglarna. Genom att anlägga en viltåker på dammbanken eller placera viltvattnet ute bland odlade åkrar bibehåller man öppenheten år efter år.
Vid slåttern är det bra att utåt mot öppet vatten lämna ett bälte med gles växtlighet där sjöfåglarna kan röra sig och samtidigt känna sig skyddade.
Jägaren 3 / 2008
11
Pentti Vikberg
Torrläggningen kan också göras med en munkränna eller en enkel fördämning byggd av plankor. Den nedre kanten ska ligga tillräckligt lågt så att dammluckan kan dras upp alternativt plankorna plockas bort. När viltvattnet väl är tömt och vattenväxtligheten har torkat går det enkelt att rensa bottnen. Samtidigt som man gräver upp det kväve- och fosforhaltiga slammet som samlats på bottnen kan man passa på att avlägsna jordstammar och rötter. I operationen ingår även att avlägsna slammet från sedimenteringsbassängerna.
Inspektera dammbanken
Under åren närmast efter torrläggningen är det bäst att hålla ett öga på att fördämningen inte har börjat läcka eller ge efter någonstans. Om grävarbetet har gjorts på vintern har det kunnat bli isklimpar inuti banken och när isen sedan smälter på våren uppstår det en läcka. Om banken är anlagd på ett sankt och besvärligt ställe kan det bli problem när vattnet börjar strömma under den. I värsta fall sätter sig hela banken och hamnar under vatten. I allmänhet går det att åtgärda de försvagade ställena på sommaren genom att köra på dem så jorden packar ihop sig och samtidigt lappa banken med grävmaskin eller traktorgrävare. Om banken har säckat ihop på någon punkt så packar man till stället och kör dit nytt fyllnadsmaterial så att banken åter igen håller önskad höjd. Om det svaga stället verkar läcka undertill kan man exempelvis göra så att man med grävmaskin gräver en ränna ända ner till fast botten och därefter lägger en remsa filtertyg lodrätt så, att det bildas en vattentät vägg. Den grävda rännan fylls därefter omsorgsfullt med grus och stenkross.
d. a.
e.
Även konstruktioner ska kontrolleras
Under snösmältningen och vårflödet strömmar vattnet med stor kraft och kan ställa till med förödelse. I kanten av dammluckan kan vattnet börja äta sig in och fåran blir fort bredare och djupare. Också om utloppet är belagt med filtertyg kan det behövas mera stenbumlingar för att tyget ska hållas på plats. Om det finns ett utloppsrör draget under vattenytan och genom dammbanken kan det hända att rörets skyddsnät har täppts till och behöver putsas. Kontrollera samtidigt att banken omkring röret håller tätt. Det är en bra idé att gå igenom hela systemet och kolla att det fungerar. Lyftanordningar, gångjärn och vajrar ska kontrolleras och rörliga delar oljas eller fettas. Det är också bra att varje år kontrollera munkrännans skick och förnya bräder som har slagit sig eller inte längre är hela. Under årens lopp har det utvecklats en hel rad med olika redskap och maskiner för att hålla efter vattenvegetationen, för att dra i land flaken av omkringflytande vitmossa när vattennivån stiger och för att muddra viltvattnet. Tidigare utvecklade vattendistrikten sin egen utrustning för jobbet, men nuförtiden brukar man vid större projekt be lokala entrepenörer i schaktningsbranschen om en offert och sedan använder man sig av den utrustning som entrepenörerna har. Bilderna visar följande. A en slåttermaskin för vattenvegetation, B en Huvila-Samppa, C och D utrustning för insamling av omkringflytande torv, vattenmossa och växter med undervattensblad respektive flytblad, E ett mudderverk med sug och F ett Sea Dump mudderverk G
b.
f.
Under årens lopp har det utvecklats en hel rad med olika redskap och maskiner för att hålla efter vattenvegetationen, för att dra i land flaken av omkringflytande vitmossa när vattennivån stiger och för att muddra viltvattnet. Tidigare utvecklade vattendistrikten sin egen utrustning för jobbet, men nuförtiden brukar man vid större projekt be lokala entrepenörer i schaktningsbranschen om en offert och sedan använder man sig av den utrustning som entrepenörerna har. Bilderna visar följande. a. en slåttermaskin för vattenvegetation, b. en Huvila-Samppa, c. och d. utrustning för insamling av omkringflytande torv, vattenmossa och växter med undervattensblad respektive flytblad, e. ett mudderverk med sug och f. ett Sea Dump mudderverk.
c.
Redan vid planeringen av ett viltvatten ska man se till att fördämningen konstrueras så, att den vart sjätte till sjunde år kan torrläggas för ett år.
12
Jägaren 3 / 2008
ERÄTUKKUS TUFFA MÄSSERBJUDANDEN
Vi är med på den internationella jaktmässan i Riihimäki med ett otroligt produkturval och en gigantisk avdelning. Kom och gör otroliga fynd och bekanta dig med de mest omtalade nyheterna!
ANSLUT DIG TILL ERÄTUKKUS E-KLUBB OCH DELTA I DRAGNINGEN!
Namn Adress Returnera kupongen till vår butik eller vår avdelning på Jaktmäs- E-post san och delta i sommarens tuffaste dragning! Vinnaren får för fem månader (1.8-31-12.2008) en 800-cc Can-Am-fyrhjuling till sin användning. Can-Am är lämplig för terrängbruk och har en vinsch Telefonnummer som standardutrustning. Delta senast 8.6.2008! Dragningen utförs 16.6.2008. Jag ansluter mig inte till Erätukkus E-klubb just nu, Vinnaren meddelas personligen. jag deltar endast i dragningen. I samarbete: Som medlem i E-klubben får du bland de första veta om nya näterbjudanden samt förhandsinformation om produktnyheter och evenemang. Mer information om E-klubben fås i våra butiker, från numret 020-747 7000 samt från adressen www.eratukku.fi. Kundinformation lämnas ej ut till tredje parter.
www.eratukku.fi
ULEÅBO ULEÅBORG, Alasintie 8 | VANDA, Valimotie 27 | TAMMERFORS, Possijärvenkatu 4 | HAPARANDA Ikano-huset ÅBORG, A s ntie VANDA, Valim ti limoti tie TAMMERFORS, Poss järvenkat M s rven at APARANDA, ka huset RANDA, N huset e
Över 30 års insatser för sjöfåglarna och fågelvattnen
- Jägarna har anlagt och restaurerat nästan 2000 fågelvatten
Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation
I över 30 år har Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten arbetat för fler och bättre fågelvatten. Om detta vittnar ett stort antal projekt i försöks- och utbildningssyfte samt artiklar i Jägaren och andra tidskrifter. Tack vare idoga jägare har det till dags dato anlagts och restaurerats nästan 2000 fågelvatten. De erfarenheter som vi har fått av viltvattnen under de tre senaste årtiondena är nu värdefulla och kommer väl till pass när vattenskyddet ska effektiveras i både jordoch skogsbruke.
R
edan på 1970-talet inledde Jägarnas Centralorganisation sin försöksverksamhet med inriktning på viltvård. Den bärande tanken var att inte bara bedriva inhemsk försöksverksamhet utan också importera viltvårdserfarenheter från USA och Sverige samt testa och tillämpa dessa i vårt land. 1976 anställdes Pentti Vikberg som försöksledare på JCO för att leda verksamheten. Han är fortfarande en aktiv påverkare i gebitet. Vikberg berättar att man bland annat anlade
14 Jägaren 3 / 2008
olika slag av fågelvatten som modellobjekt för att kunna jobba för sjöfåglarnas och fågelvattnens bästa. De många olika projekten har avkastat en hel del erfarenheter. Modellobjekten har under årens lopp förevisats för många olika grupper av besökare, främst jägare. Vikberg berättar vidare att när man började med den viltvårdsinriktade försöksverksamheten tänkte man sig att det var en investering som skulle avkasta verksamhet ute på fältet. Så skedde tydligen också. I viltvårdande syfte har jägarkåren nämligen anlagt nästan 1000 nya fågelvatten under de senaste trettio åren samt restaurerat nästan 1000 till. Mest aktivt våtmarksfolk hittar vi fortsättningsvis i Norra Savolax och Uleåborgs jaktvårdsdistrikt, där också försöksverksamheten är livligast. Enligt Vikberg verkar jägarna och jaktföreningarna ändå i en omfattning som är större än man kunde tro utifrån antalet anlagda och restaurerade våtmarker eftersom jägarna ofta deltar i omfattande våtmarksprojekt som en samarbetspartner bland flera. Det har publicerats en stor mängd tidningsartiklar om försöksverksamheten. Till exempel under tidsperioden 1966 till 1993 infördes sammanlagt 342 artiklar om försök och viltvård i tidningen Jägaren, inalles 550 sidor. Över en tredjedel av de här artiklarna handlade om vården av sjöfågelvilt. Det har skrivits om bland annat
iståndsättning av miljöer och mallar för förverkligade projekt. Under tidsperioden 1968 till 1988 publicerades cirka 130 artiklar om sammanlagt nästan 600 sidor som handlade enbart om sjöfåglar. Resultaten publicerades bland annat i olika jakttidningar, handböcker, fackböcker och vetenskapliga artiklar. Strömmen av publicerade artiklar har självfallet inte avtagit efter de ovan nämnda tidsperioderna. En stor del av de vårdåtgärder som jägarna har utfört har blivit verkställda med talkokrafter och har bekostats av jägarna själva. Intressant i sammanhanget är också det, att jägarna har insett vilken betydelse det har för sjöfåglarna och jakten att vattnen vårdas och iståndsätts. Detta har jägarna gjort långt innan naturskyddarna och det övriga samhället insåg faktum. Det är ett faktum att de fågelvatten som jägarna har anlagt och restaurerat har varit till nytta för både jägarna själva och en stor skara fåglar. Det är nämligen så, att av de drygt 200 fågelarter som häckar i vårt land påträffas ungefär hälften vid eller i närheten av våtmark. Tack vare vårdåtgärdernas omfattning och kostnadseffektivitet kommer jägarkåren också i framtiden att utgöra en värdefull kraftresurs och verkställare när det gäller fågelvatten. Vi ska vara rädda om jägarnas drivkrafter så att vården av viltbestånden kan fortätta!. G
Jordbruksstödet för våtmarker
- nu brådskar det med ansökningarna
ör jordbrukare öppnar sig nu en fin möjlighet att anlägga en våtmark på gården. Det går nämligen att ansöka om jordbruksstöd för anläggningskostnaderna för en mångfunktionell våtmark, alltså stöd för icke-produktiva investeringar. För vilthushållningen är detta den kanske viktigaste formen av stöd i det nya utvecklingsprogrammet för landsbygden. Man kan beviljas finansiering ur jordbrukets miljöstöd och stödet för icke-produktiva investeringar för att anlägga och underhålla en våtmark som ligger på jordbruksmark. Stödet kan uppgå till maximalt 4000 euro per hektar. Utöver detta kan för skötseln av en våtmark beviljas ett årligt stöd på maximalt 450 euro per hektar. Statsrådets förordning om stöd för icke-produktiva investeringar gavs den 27 mars 2008 (185/2008). Stöd kan ges enbart till sådana områden där åkrarna utgör över 20 procent av ett vattendrags eller ett utfallsdikes avrinningsområde. Våtmarken ska till sin areal utgöra minst 0,5 till 1,0 procent av avrinningsområdet. Stöd för anläggandet av en våtmark kan beviljas bara för områden som ligger i sådana åars avrinningsområde som faller ut i Finska viken, Skärgårdshavet eller Bottenhavet, eller i sådana sjöars avrinningsområde där det är möjligt att avsevärt minska jordbrukets belastning på vattendrag, öka naturens mångfald i jordbruksområden samt främja vilt-, fiskeri- och kräfthushållningen. I övriga områden kan anläggandet av en våtmark beviljas stöd om objektet finns
16 Jägaren 3 / 2008
F
inom en regional miljöcentrals allmänna plan för skyddszoner, mångfalden i naturen eller våtmarker. Våtmarken ska i första hand anläggas med en fördämning. Ansökningen riktas till TE-centralen och den som ansöker om stöd kan vara jordbrukare eller en registrerad förening inom en Leaderaktionsgrupps område. Också jaktföreningar kan således komma i fråga! Den sökande ska förfoga över objektet under hela den tid som investeringsprojeket löper samt för det fem- eller
tioåriga specialavtal om miljöstöd som därefter görs för objektet. Den sökande ska göra upp en korrekt plan för hur våtmarken ska anläggas. Preliminärt gäller den 16 juni i år som sista ansökningsdag men datumet kommer eventuellt att flyttas fram. Landsbygdsverket bistår med anvisningar för hur en ansökning ska ställas upp - se www. mavi.fi. Ansökningsblanketterna och avtalsvillkoren kommer att publiceras på nätet så fort de har blivit klara och kommer även att finnas på TEcentralerna. Detaljerade anvisningar för hur man planerar och anlägger en våtmark kommer att finnas i en guide utgiven av Finlands Miljöcentral och på webben på adresserna ymparisto.fi eller miljo. fi. Här vill jag dock påpeka att en välfungerande våtmark som anläggs enligt guidens instruktioner kräver planering av en fackman. Det är alltså ett projekt som mången jordbrukare antagligen inte ror i land med på egen hand. I föregående nummer av Jägaren fanns en kortfattad anvisningar för våtmarksbyggare och en modell för hur en mångfunktionell våtmark kan se ut. G
Specialplanerare Marko Svensberg, Jägarnas Centralorganisation
Trackerin GPS-panna "iivari"-malli oli menestys syksyllä, ja sama tahti on jatkunut lepokauden tarjouskampanjassa! Laitteet vietiin käsistä, siksi tuomme nyt Point-kauppoihin toivotun lisäerän paikantamisen huipputeknologiaa. Vielä ehdit tarttua Trackerin Lepokauden shokkitarjoukseen ja säästää yli sata euroa!
(Vastaavan paketin normaali myyntihinta aiemmin 928)
Tracker 310i GPS-panta
Tuhansien käyttäjien huippututkaksi toteama "iivari" malli.
Rajoitettu erä!
Trackerin historian laadukkain GPS-panta Kaikkien aikojen herkin SuperSense® GPS 33 % parempi virrankesto pannassa, liivissä käytettynä vieläkin parempi Huippuluokan paikannus- / seurantasominaisuudet, Haukkulaskuri (säädettävä) Haukkuhälytys (Alku-Lopetus) Paikkatiedossa koiran jälkihistoria (4 min) GPRS-toiminnot valmiina pannassa* Kevein, vain 230 g Sopii myös MyWay-turvaliiviin Kaikki yhdessä lujassa paketissa, voit turvallisesti kytkeä koiran pannasta toisin kuin kaapeliversioilla. Mikrofoni *GPRS:n käyttöönottoon tarvitset päivitetyn MyWay-ohjelmiston, päivitys heinäkuu 2008.*
GPS-panta Tracker 310i
i Koko pakettus asovell
GPS-panta + kartt 928 ) (viimekauden hinta yWay Kaupan päälle M elle. kantokotelo puhelim
799
* Yhteensopivuus: Kaikki Tracker / Pointer -GPS-laitteet / sovellukset (ei MyWay Lite)
MyWay Navigator
MyWay Navigator
Metsästäjän maastokarttasovellus, jossa on kaikki!
Metsästäjien kehittämä, ammattitason helppo työkalu koiran seuraamiseen ja metsästyksen johtamiseen.
Maastokartat Skandinaviasta sekä suuresta osasta Länsi-Eurooppaa, Yhdysvaltoja ja Australiaa Merikartat Sisältää 300 ruudun karttalisenssin, esim 1:50 000 maastokartta = n. 78 000 hehtaaria 2008 päivitetyt maastokartat ladattavissa alkukesästä Lista tuetuista kännykkämalleista osoitteessa www.tracker.fi
Kaikki pantojen ja kavereiden seuraamistoiminnot* Useiden paikantimien yhtäaikainen seuranta Erittäin kattavat paikannustiedot Automaattinen maasto- ja merikarttojen lataaminen Navigointi maastossa luo kiintopisteitä ja kulje reitillä Hälytystoiminto hätäviesti toiselle käyttäjälle Metsästysalueiden rajojen piirto suoraan kännykässä. Tilarajat ja kiinteistönumerot tarkimmassa maastokartassa
Tutustu uutuuksiimme
MyWay
P INT kauppiaasi
Riihimäen Kansainvälisillä erämessuilla 5.-8.6. osastolla A23-25.
MyWay Point tarjoaa täyden tuen MyWay -tuotteille. 36 ympäri Suomen sijoittunutta MyWay Pointia palvelee ja neuvoo asiakkaita sekä tarjoaa uutuudet, lisävarusteet, huollon ja varaosat. Lähimmän MyWay Point -myymälän löydät osoitteesta www.tracker.fi/mywaypoint. Tarjouksessa mukana olevat kauppiaat (katso päivitetty lista web-sivuiltamme www.tracker.fi):
Forssa Tekniset Lehtovirta Helsinki Wextra Oy Häijää Neste Häijää Iisalmi Expert Saarivainio Jyväskylä Midare Kajaani Musta Pörssi Kemi Fotores Ky Kokkola Kokkotel Oy Kuhmo Paikallis-Sähkö Kuopio Markantalo Kuusamo Prisma Lieksa Esan Kodinkone Oy Mikkeli Karikon autotalo Nivala Expert Päivärinta Oulainen Tekniset Tokola Oulu Oulun Telepalvelu, Urheilu Rintamäki Pieksämäki Asennuspalvelu Reijo Halonen Pietarsaari Navitek Oy Rovaniemi A. Ollakka Oy Seinäjoki Wextra Oy Suomussalmi Expert Suomussalmi Suonenjoki Sonera Piste Turku Turun Tele-Pörssi Varkaus Sonera Piste
Tracker Oy, Kauppiaantie 30, 90460 Oulunsalo, sales@tracker.fi
Lisätietoja www.tracker.fi tai 08 521 9290 MyWay-myynti MyWay Point myymälät kautta maan Asiakastuki 0600 414 610 0,95 min+pvm (ma-pe klo 8-20, la klo 9-16)
raa at u N
Den femte och tillsvidare sista N2Kworkshoppen hölls i Lettland. Vi Naturaambassadörer från olika EUländer samlades denna gång i Riga för att bekanta oss med det nyblivna EU-medlemslandets Natura och jakt. För arrangemangen svarade utöver FACE Lettlands lokala jägarorganisation, Lettlands skogsägarförbund samt Latvijas Valsts Mezi, Lettlands statsskogar. Den pigga unga jägaren Linda Dombrovska, som under samtliga tidigare workshoppar representerat Lettland, var den här gången värdinna för vår grupp och skötte guidningen.
i Baltikum
F
örsta dagens morgon klockan halv åtta startade vi från Riga mot väster längs den dimhöljda Rigabukten förbi Jürmala berömda sandstränder med sjön Engure som mål. Efter att ha avnjutit morgonkaffe där redogjorde Vilnis Bernards från miljöministeriet för Lettlands N2K-historia och nuvarande situation. Av Lettlands 64 600 kvadratkilmeters landareal är 44 % skogsmark. I landet har fastställts 336 Naturaområden av olika typ, vilket motsvarar ca 12 % av hela landet. Natura omfattar fyra reservat som kräver noggrant skydd, tre nationalparker, 38 naturreservat, nio landskapsreservat och likaså nio nationella monument, 23 skyddsobjekt av mindre storlek och 230 "vanliga" N2Kområden. Av dessa förvaltar Latvijas Valsts Me18 Jägaren 3 / 2008
zi, som närmast motsvarar vår Forststyrelse, över 250 områden, ca 207 000 hektar. Totalt förvaltar verket 1,6 miljoner hektar skogsmark och har en årlig virkesförsäljning i klassen 4 miljoner fastkubikmeter virke. Sin tredje största intäkt får verket av jaktarrenden och -avgifter. Enligt Bernards åsikt medförde inte EU-anslutningsavtalet 1995 någon väsentlig förändring. N2K-stämpeln förändrade knappt alls områdenas ställning. Bernards var av den åsikten att EU:s fågel- och habitatdirektiv, som utgör grunden för Natura, mera är riktade till Västeuropa. I öster finns det ännu tillräckligt områden i naturtillstånd, delvis bl.a. beroende på tidigare makthavares militära begränsningar.
Ålsjön utnyttjas fortfarande
Vår workshop hölls på en stödjepunkt för forskare vid stranden av det sällsynta N2K-specialområdet Engure sjö. Genom professor Janis Viksnes detaljerade presentation fick vi en klar
bild av områdets ekologiska betydelse och planerna för dess skydd och förvaltning. Sjön har fått sitt namn av ett ord som betyder ål. Den har uppstått genom en avsnörning av en del av det forna Litorinahavet för omkring 4000 år sedan. 1942 sänktes sjöns yta med ett par meter för att utöka jordbruksarealen. Idag är sjöns areal omkring 40 kvadratkilometer och dess djup i genomsnitt bara knappa två meter. Närmare häften av sjöns yta täcks av vassruggar. Med andra ord är den helt idealisk åtminstone för många sjöfågelarter. Engurea har genom tiderna utnyttjats för fiske, särskilt ålfiske, sjöfågeljakt, insamling av sjöfågelägg samt skörd av vass och hö. Ett speciellt utnyttjandet av sjön är insamlingen av bärnsten som fortfarande påträffas på sjöns botten. Insamlingen är organiserad så att man kan arrendera särskilda insamlingslotter. Insamlingen är fortfarande en viktig ekonomisk verksamhet. Sjön har i övrigt alltid varit fri för allmänt nytt-
jande, med andra ord är den inte i privat ägo, och först på 1930-talet fastställdes begränsningar för att bl.a. undvika överfiske. 1957 grundades ett fågelskyddsområde på en del av området. Lifågelskyd kaså förbjöds betesgång på de viktigaste häckförbjöd ningsplatser ningsplatserna under häckningstiden. På en del av sjön gäll också besöksförbud under andra gäller tider än på v vintern när isen lagt sig. 1998 inrättades dessutom ett 19 700 hetar stort naturreservat i området. I reservatet ingår också sjöstrand och kustrems en kustremsa vid den närbelägna Rigabukten.
Livsmiljöe Livsmiljöerna sköts så att jakt kan bedrivas
Av metoderna för skötseln av detta sällsynta metoder och värdefulla N2K-område skulle också vi helt värdefu säkert ha nå nånting att lära. I skötseln ingår t.ex. förbättring a sjöfåglarnas levnadsförhållanden av och -miljöer samtidigt som jakten på sjöfågel är tillåten. För att skapa en för fågelfaunan så lämpad och ändamålsenlig växtlighet som möjligt änd bearbetas om området genom att anlägga undervattensbankar, små holmar, röja buskagen samt fälla och bränna vassruggar. Allt detta har man brä gjort ända sedan 60-talet. Avlägsnande av små rovdjur - särskilt mink och mårdhund - genom jakt med olika metoder är en av de grundläggande åtgärderna enligt förvaltningsplanen. Förefaller det bekant? Det har ju också vi prövat på bl.a. i samband med Fågelvikarnas Lifeprojekt visserligen femtio år senare. Det har bedömts att det behövs 2-3 heltidsjägare året runt. Dessutom borde jakt bedrivas också inom närområdena, för det strömmar hela tiden in påfyllnad i "rovdjursvakuumet" utifrån. För många projekt skulle det dock behövas pengar.
För sjöfåglarna har det bl.a. med stor framgång prövats med häckningsanläggningar och bokorgar som placeras klart högre än vattenytan på stolpar med "kragar" som hindrar rovdjuren från att komma åt bona. Särskilt gräsandens häckningsresultat har förbättrats väsentligt. Vid gjorda undersökningar har det också kunnat påvisas att häckningsresultaten förbättrats 10-20 % inom skrattmåssamhällenas inflytelseområde. Likaså korrelerar ändernas häckningstäthet med strandzonens längd, vilket innebär att en "mosaikartad" strandzon är till gagn. Inom området fälls årligen fortlöpande omkring tvåtusen fåglar observera: inom ett unikt N2K-område. På sjön finns särskilda fredade långsträckta om-
råden. Andjakten börjar den andra lördagen i september och är tillåten endast tre dagar i veckan. Det kunde vara ett bra system också hos oss på de populäraste andjaktsplatserna. Fåglarna hålls bättre på plats och det är ingen risk för att de ska flytta. Inom hela området är det också på gång en allmän "håll skogen ren"- kampanj som ett led i åtgärderna för att främja tillståndet i miljön. Under senare tider har det satts upp guide- och infotavlor, uppförts fågeltorn och inrättats forskningsobjekt och platser för långtidsuppföljning (t.ex. för orren och svart stork). Området kring Rigabukten är ju årligen utsatt för ett ansenligt slitage pga turismen.
TULE
GG
TUTUSTUMAAN BENELLIN TUOTTEISIIN MAAHANTUOJAN OSASTOLLE B 79-80 RIIIHIMÄEN ERÄMESSUILLA 5.-8.6.2008
GG
KOE G G BENELLIN HÄMMÄSTYTTÄVÄ HELPPOKÄYTTÖISYYS, USKOMATON NOPEUS, TEHO JA TARKKUUS
NÄE AMPUJATÄHTI TOM KNAPPIN BENELLI SHOW RIIHIMÄEN ERÄMESSUJEN AMPUMARADALLA: 6.6., 7.6. JA 8.6.2008
Suomalainen kaipaa luontoon
Kansainväliset Erämessut on Suomen merkittävin eräalan tapahtuma. Tervetuloa koko perheen voimin viettämään mukavaa kesäpäivää Riihimäen Urheilupuistoon.
www.riihimaenmessut.fi
KUN METSÄSTYS ON SINULLE SUURI NAUTINTO
LÄMPIMÄSTI TERVETULOA:
Jägaren 3 / 2008
19
Jakten har fått intryck från många håll
Jakttraditionerna i Lettland har sina rötter i tysk tradition men har i rätt stor utsträckning tagit intryck från Sverige, för med det landet har ju letterna såsom även övriga balter, alltid haft mycket kontakter. Likaså har det kommit traditioner från Polen och naturligtvis från Ryssland. Också den sovjetiska eran lämnade sina spår i jaktmoral och -seder. Sedan 2003 gäller en ny jaktlag som långt har beaktat EU:s regelverk och standarder till vilka bl.a. hör förbudet mot blyhagel. Jaktåret varar från 1.4 till 31.3. Jakt med båge, som idag är tillåten i många länder, är dock förbjuden i Lettland. Speciell sedd ur vår synpunkt är tjäderjakten under vårspelet. I Lettland är den möjlig i begränsad form. Å andra sidan är avverkning förbjuden på kända tjäderspelplatser. Skador som orsakas av vilt får förebyggas med vakjakt och med hjälp av konstljus vid mörker t.ex. vid jakt på vildsvin. Detsamma gäller för räv och mårdhund. Dylik mörkerjakt är dock tillåten endast från jakttorn, som ska höja sig minst 2,5 meter över marknivå. Systemet med kvoter för bytet berör endast en del av det jaktbara viltet. Regionala kvoter tillämpas för alla hjortdjursarter, vildsvin, bäver, lodjur, orre och tjäder. För de ovannämnda gäller också jaktlicenser och skyldighet att skriftligt anmäla byte. Huvudsakligen på detta sätt mäts och bedöms jakttrycket och samtidigt viltbeståndens omfattning. Skyldighet att returnera anmälan ingår i jaktkortet. Jaktområdets arealer har artrelaterade minimigränser. För rå-
djuret är minimijaktområdet 200 hektar skogsmark eller oingärdad jordbruksmark. För jakt på vildsvin och kronhjort krävs minst 1000 hektar skogsmark utom för handjur av kronhjort där kravet är 2000 hektar. För älg är minimiarealen 2500 hektar.
Ut i terrängen - upp i fågeltorn
Därefter förflyttade vi oss ut i terrängen till ett fågeltorn av rejäl storlek som uppförts på en gammal betesäng. Den vy som öppnade sig därifrån över Engure gav en god uppfattning om sjöns täckningsgrad och omfattning. Längre bort syntes en förankrad barackflotte, som var avsedd för bruk av forskarna. Boskap och hästar hade förts ut på bete. Samma metod används också hos oss, t.ex. på en del fågelområden vid Bottniska vikens kust, för att hålla den grunda stranden lagom öppen. Resten av dagen utnyttjades sedan till att under ledning av EU-kommissionens representant Anne Teller föra en rundabordsdiskussion om bl.a. det här gemensamma Naturaambassadörprojektets behållning och kommande åtgärder såväl på EU- som nationell nivå. Returen till Riga skedde sent på kvällen och följande morgon ägnade vi ännu ett par timmar åt att under FACE:s generalsekreterare Yves LeCocqins ledning göra sammandrag och jämförelser mellan nationella synpunkter, förslag till fortsättning och utdelning av diplom. Sedan var det bara att snabbt förflytta sig till flygfältet, trots att Linda hade reserverat tid för deltagarna för ett fritt söndagsprogram i vilket det t.o.m. lär ha ingått något slags jaktmöjligheter. Den här gången väntade dock arbete hemmavid och det vann. Vi återkommer ännu till temat... G
Med hälsningar från Veikko Seuna, er N2K-ambassadör
Vargen väcker debatt också här
Även i Lettland pågår en diskussion om vargen. Årligen nedläggs 130 vargar. Enligt statistiken för åren 1998 till 2005 sköts 1164 vargar. Många åsikter råder om den rätta och livsdugliga stammen vid en gynnsam bevarandenivå alldeles som hos oss. Ett system för spårräkning har utvecklats särskilt för uppskattningen av vargstammen. Så länge som vargstammen i Ryssland och Vitryssland hålls på nuvarande nivå råder ingen brist på vargar, tvärtom finns det mer än väl av dem för jakt. Såhär hör man ju ofta att vargjakten motiveras också hos oss.
20
Jägaren 3 / 2008