Jägaren 3/2007 - Lehtiluukku.fi

3 / 2007
Ledaren Simo Syrilä Ordförande En bra trehörning Viltförvaltningens organisation i vårt land avviker från grannländernas praxis för skötseln av viltfrågorna. I många länder lyder den under miljöministeriet i statsförvaltningen. Hos oss säger lagen entydigt att den högsta ledningen av och tillsynen över jakt- och viltvårdsverksamheten ankommer på jord- och skogsbruksministeriet. Enligt min åsikt har vi så goda erfarenheter av den här ledningen och tillsynen att det är allt skäl att fortsätta på nuvarande sätt. I lagen om vilt- och fiskeriforskningsinstitutet konstateras det kort och gott att institutet är underställt jordoch skogsbruksministeriet. Tillsammans med ovannämnda ministerie- och aktörsparter bildar jägarorganisationen, Jägarnas Centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och föreningarna, en effektiv och fungerande treenig gemenskap som gagnar alla parter. För att forskningen ska klara av sina utmaningar behövs jägarnas talkoarbete för utredning av viltbeståndens tillstånd. Det är till fördel för jägarkåren att den information praktisk jakt och forskning ger står till förfogande. Om dessa länkar fungerar bra underlättas också förvaltningens och ministeriets uppgifter. Om inte tillförlitliga uppgifter om tillståndet för artbestånden kan uppvisas kan det väl hända att besluten på jaktlicensansökningarna blir negativa. Även regleringen av de stora rovdjurens stammar genom jakt är möjlig om stammarna tillåter det. Som en del av Europeiska unionen fordras det uppföljningsdata av hög klass av oss. VFFI är den officiella instans på vars tillförlitliga uppgifter besluten kan grundas. Vi kan inte utgå ifrån att det går att plocka lämpliga fakta för respektive situation från olika håll. Verksamheten skulle inte då vara trovärdig. Vårt system, i vilket av jägarna valda representanter vid sidan av den s.k. officiella sektorn svarar för förvaltningen, är unikt i hela världen. Den enskilda jägaren kan åtminstone till en del uppleva vårt system som sitt eget när han/hon är med och väljer representanter till förvaltningen. Jägaren har då möjligheterna att påverka i sina egna händer. Jägaren producerar kostnadseffektiva tjänster för samhället som inte annars skulle erhållas. Objektivitet och tillförlitliga uppgifter är viktiga för att de ska kunna anses vara oberoende. Särskilt i diskussionen om de stora rovdjuren har vårt system ifrågasatts. Vissa små men högljudda grupper, som representerar skyddskretsar och som av någon orsak får sin röst hörd starkare i medierna än deras betydelse skulle förutsätta, försöker målmedvetet undergräva vår trovärdighet. Bollen kunde returneras med avsevärt mera vägande argument och samtidigt kunde det konstatearas att påståendena har framförts på ohållbara grunder och med vett och vilja. Man måste kunna se skogen för bara träden. Jägarorganisationen fungerar enligt en förvaltningsmodell som skapats utgående från behoven på 1950-talet. Den har burit förvånansvärt väl, trots att viltfaunan har förändrats i avgörande grad med tiden och samhället har blivit mera pluralistiskt. De sociala aspekternas inträde på scenen är en av de senaste utmaningarna som följt med tillväxten för de storarovdjursstammarna. Jord- och skogsbruksministeriet, vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och jägarorganistationen bildar fortsättningsvis en effektiv och fungerande treenighet. Förhoppningsvis hålls allokeringen av dennas resurser i takt med utmaningarna. Den här helheten håller också på att förstärkas av den nya organisationen för Forststyrelsens jaktfrågor, som ska utveckla vilthushållningen på statens marker. Arbete finns för alla inom ramen för förvaltningen av viltet och dess livsmiljöer samt tryggandet av viltets hållbara nyttjande. G 2 Jägaren 3 / 2007
Innehåll Nr 3 28.05.2007, 56. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 13.07.2007. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Raimo Vajavaara Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård Jarkko Nurmi och Raimo Vajavaara. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT 2007/ JÄG07_03 Pärmfoto: Jari Peltomäki. sida 6 Vargstammen stärks och breder ut sig till nya områden Säljakt i drivisen sida 20 sida 54 Troféer av råbockens horn sida 26 Medlem i Tidningarnas Förbund Digifototävlingen Jaktupplevelser avgjord ISSN 0355-2683 JCO meddelar Med björnen del 2. Nutid Suomen Riista 52 har utkommit Ålandsnytt Konstgryt ger effekt Räkna med vinden när du jagar med studsare Jaktföreningsenkäten 2005 del 3: Föreningarnas viltvård i förändring 50 Inventeringen av viltspår i kulturmiljöer vintern 2007 58 Forskarperspektivet: Låt naturpolitikerna träda fram 4 16 29 30 34 38 44 60 Jakten på statens marker: Forststyrelsen fick nya jaktkrafter - nya generaldirektören är fågelhundsjägare 62 Jaktföreningen i Ruovesi satsar på ungdomarna - det lönar sig 64 Av kärlek till mat: Aila Hietala 66 Det händer i distrikten 68 Adresser 69 Affärer Jägaren 3 / 2007 3
JCO meddelar JCO:s lager håller stängt i juli! G JCO:s lager är stängt 1-31.7.2007. Juli månads beställningar ska vara lagret tillhanda senast före midsommar för att varorna ska hinna levereras inom juni. Antalet jagande riksdagsledamöter ökade G Vid riksdagsvalen valdes 27 kandidater som innehar jaktkort till riksdagsledamöter. Med andra ord överstiger riksdagens antal jägare (13,5 %) rejält antalet jägare av hela befolkningen (5,8 %). Det här indikerar att jakten eventuellt har "medvind" i den nya riksdagen. Hjortdjurens jaktlicensavgifter höjs G Statsrådet har beslutat ändra statsrådets förordning om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift. Genom ändringen höjs jaktlicensavgiften för vuxen älg från 100 euro till 120 euro och för älgkalv från 34 euro till 50 euro. De genom jaktlicensavgifter influtna medlen används i första hand till att förebygga och ersätta av hjortdjuren orsakade skador. Medlen kan även användas för utgifter vid uppföljning av stammarna och forskning kring hjortdjursfrågor. Genom ändringen vill man säkerställa att ersättning kan utbetalas till dem som drabbats av skador som orsakats av hjortdjur. Enligt gjorda bedömningar kommer antalet licenser för älgjakt att sjunka kraftigt 2007 jämfört med tidigare år pga att man redan lyckats minska älgstammen genom jakt. Under de senaste åren har de av hjortdjur orsakade skadorna fortsättnigsvis ökat. Eftersom skador kan anmälas inom tre år från att skadan skett kan skador som orsakats av den tidigare stora älgstammen eventuellt ännu omfattas av ersättningar. Seminarium om stora rovdjur i Kuhmo G I Kuhmo arrangeras ett innehållsrikt seminarium om de stora rovdjuren den 1112.6.2007. Det två dagar långa intensiva programmet omfattar inledande föredrag av representanter för EU-kommissionen, jord- och skogsbruksministeriet, Vilt och fiskeriforskningsinstitutet, miljöministeriet och skyddsorganisationerna samt ledande sakkunniga på stora rovdjursfrågor från Ryssland, Sverige och Norge samt en bred översikt av synpunkterna på rovdjursfrågorna på lokal nivå. Program och anvisningar för anmälning återfinns på sida 12 i denna tidning. Jaktvårdsföreningarnas kontaktuppgifter på RiistaWebben G Tidningen Jägaren publicerar inte mera jaktvårdsföreningarnas kontaktuppgifter. Kontaktuppgifterna hittas på RiistaWebben antingen via Jägarnas centralorganisations sajt www.riista.fi eller direkt på adressen www.riistaweb.riista.fi. Troféutställning i Koria 8 10.6.2007 G CIC Finlands utställnings- och trofékommission har beviljat Kymmenedalens Mässa tillstånd att ordna en troféutställning i Koria pionjärpark 8-10.6.2007. Under utställningen bedöms alla mätningsdugliga vilttroféer. CIC Finlands utställnings- och trofékommission har utsett följande trofédomare: Ilkka Ala-Ajos, Kaarlo Nygrén och Veli Lappalainen. Troféerna bör lämnas in för bedömning i god tid, dvs 29 30.5.2007. Ytterligare info ger Erkki Pentinniemi, 0400 636 611 och mässbyrån tfn 020 796 9540, eller www.kymenlaaksonmessut.fi/eratrofee.htm Ändrade adresser Södra Savolax jaktvårdsdistrikts kontor har inte mera nätanslutna telefoner. De enda numren som kvarstår i bruk är: Fax såsom tidigare: 015 452 831 Kontorets nya nummer är: 0440 452 830 Viltvårdskonsulentens nummer kvarstår: 0400 257 407 Jaktchef Vartiainens nummer kvarstår: 0500 257 407 4 Jägaren 3 / 2007
JCO Laitiala försökscenter informerar Vi ordnar intressanta och upplevelserika naturexkursioner med särskild betoning av olika viltteman för ungdomsgrupper och läroinrättningar för landsbygdsyrken samt andra av viltvård och jakt intresserade grupper. G Kom med din grupp för att under våra sakkunnigas ledning fördjupa er i viltvårdens och jaktens färdigheter samt se och uppleva hur miljövårdens mångfald påverkar viltets och den övriga faunans liv. Vår natur visar sig särskilt under hösten från sin bästa sida och då är presentationen av terrängobjekt och övriga teman mest givande. Den bästa tidpunkten för studieexkursioner är 1.9 30.11.2007. Kurser och olika temadagar kan planeras tillsammans med våra specialister och genomföras under nästan hela året. Tillsammans med er skräddarsyr vi ett kursprogram som lämpar sig för er. Temat kan bl.a. vara förvaltning av rådjursstammen, skötsel av skogs-, fält- och vattenviltets livsmiljöer, fångst av små rovdjur eller varför inte behandling av fångsten eller grunderna för bedömning av troféer. Intresset för användning av jaktbåge ökar. Tillsammans med vårt nätverk av specialister kan vi också arrangera kurser i bågjakt. Mångfalden i vårt program kompletteras på nära håll (max 1 h) av Finlands jaktmuseum i Riihimäki, mässevenemangen i Riihimäki, Päijännehuset Rapala med sina museer i Vääksy i Asikkala kommun samt Tavastlands yrkeshögskolas filial i Evois med sina naturobjekt. Till JCOs Laitiala försökscenter är det tjänligast att komma med minibuss eller buss. På det viset går gruppens förflyttningar till försökscentrets terrängobjekt snabbare och en del av informationen i terrängen kan ske under förflyttningarna. En lämplig gruppstorlek på studieexkursionerna och kurserna är som regel 20 25, dock högst 40 personer. Studieexkursioner under vardagar är avgiftsfria. För verksamhet som sker under veckoslut debiterar vi en driftsavgift på 200 e/dag/ grupp (moms 0%). Kostnaderna för de egentliga kursprogrammen uppskattas och debiteras skilt från fall till fall. För cateringtjänster sker alltid skild debitering. Vi ber att bokningen av tidpunkt för studieexkursioner sker före utgången av augusti 2007. Förfrågningar om ordnande av kurser och temadagar styrs till våra sakkunniga och tas emot under 2007. Överenskommelser om kurser bör ske minst två månader före planerat kursdatum. Ytterligare information om vårt kursutbud finns på vår webbsajt www.riista.fi Jägarnas centralorganisation JCO Laitiala försökscenter. Förfrågningar och bokning av tid: JCO Laitiala försökscenter Johanna Lehtikangas Tf vilthushållningssekreterare tfn 03882 570 Den kommande höstens älgfångst bedöms stanna vid 58 000 - 64 000 älgar G Jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas centralorganisation, jaktvårdsdistrikten och Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har behandlat den nu rådande älgsituationen. Vid konferensen gick man jaktvårdsdistriktsvis genom resultatet av jakten hösten 2006 samt älgstammens och älgskadornas utveckling. Vidare konstaterades, att målen för älgstammens täthet i huvudsak har uppnåtts och att målet nu är att hålla älgstammen så stabil som möjligt. Behov av att decimera stammen föreligger närmast i Uleåborgs, Kajanalands och Lapplands jaktvårdsdistrikt. Enligt förhandsuppskattningarna kommer det att fällas 58 000 - 64 000 älgar under den kommande hösten. Antalet jaktlicenser för älg kommer inkommande höst att bli mindre än under de närmaste tidigare åren. Under diskussionen gjordes bedömningen att fångsten kommer att stanna vid 58 000 - 64 000 älgar. Älgfångsten senaste höst uppgick till 75 000 älgar. Enligt VFFI uppgick älgstammen efter jakt hösten 2006 till 79 000 - 93 000 individer. Efter vårens kalvning ökar älgstammen igen med omkring 50 %. VFFI har gjort bedömningen att älgstammen ifjol vid motsvarande tidpunkt uppgick till 95 000 - 105 000 individer. Omfattningen av skogsskador som orsakats av hjortdjur minskade väsentligt från ifjol, då skadebeloppet uppgick till mer än 5 miljoner euro. Eftersom ersättning för skogsskador kan sökas under tre år efter att skadorna konstaterats kan det dock ännu hända att ersättning söks för skador som inträffat under de två föregående åren med en älgstam som var betydligt tätare än dagens stam. Också antalet älgkrockar har sjunkit märkbart i hela södra Finland. Under konferensen skedde också en genomgång av överläggningar jaktvårdsdistrikten under vårens lopp haft med sina intressegrupper och av vid dessa framförda och uppskattade behov av dimensionering av höstens älgjakt. Målen för respektive regionala antal jaktlicenser klarnar när de av jaktvårdsdistrikten koordinerade överläggningarna med intressegrupperna har slutförts. Älgjägarna har inlämnat sina ansökningar om jaktlicenser till respektive jaktvårdsförening senast den 30 april. Jaktvårdsföreningarna har i sin tur inlämnat ansökningshandlingarna och sitt utlåtande senast den 15 maj till respektive jaktvårdsdistrikt. Jaktvårdsdistrikten ger sina beslut om ansökningarna senast den 10 augusti. Älgfångsten inkommande höst fastställs utgående från den jakt den lokala älgtätheten kräver. Jägaren 3 / 2007 5
Vargstammen stärks och breder ut sig till nya områden 6 Ilpo Kojola Jägaren 3 / 2007
Antalet vargar har mer än fördubblats i vårt land under de senast förflutna tio åren. Senaste höst fanns det uppskattningsvis drygt 250 vargar i Finland. Med stöd av jaktlicenser har det under den gångna vintern dödats 33 exemplar, men trots det förefaller det som om stammen skulle gå in i den fortplantningsperiod som nu börjar ännu starkare än tidigare Jägaren 3 / 2007 7
De observerade vargarna vid inventeringen i Kajana- Niilo Malinen mäter spåren efter en varg som besökt gårdar i Juuttua by i Kuhmo. i de centrala delarna av landet finns i ett område som är beläget i den östra delen av Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt och den sydvästra delen av Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt. Där föddes två kullar både 2005 och 2006. rial där förlovningsskedet har fortgått ännu följande vinter. Varghonorna förökar sig vanligen varje år. Utgående från vårvinterns kartläggning är det möjligt att det föds drygt trettio vargkullar i vårt land innevarande år. Varginventeringen i Kajanaland lyckades bra I den varginventering som verkställdes i början av mars i Kajanaland deltog omkring tusen jägare. Inventeringen utfördes efter en relativt kort förhandsförberedelse och lyckades trots den brådskande tidtabellen och sin massiva karaktär utmärkt. Idén med inventeringsmetoden, som utvecklats i Sverige, är att spåra vargarna på ett sådant sätt att antalet spårlämnande vargar kan uppskattas på goda grunder och överlappande spår, dvs av samma individer gjorda observationer, kan elimineras. Inventeringen ska helst utföras två dygn efter senaste snöfall. Det här förhandsvillkoret realiserades och även i övrigt gynnades terränginventeringen av närapå optimala förhållanden. Flockarna i Norra Karelen mindre än tidigare enaste år föddes det minst 25 kullar i vårt land. Utöver dessa kullar påträffades det dessutom i närheten av vår östgräns sju kullar, som uppenbart hade fötts på den ryska sidan av gränsen. Antalet kullar har femdubblats jämfört med situationen vid medlet av 1990-talet. Samtidigt har den bobyggande stammens utbredningsområde förstorats starkt och under innevarande decennium har det fötts kullar också i den västligaste delen av Finland. S Kullar också i landets västra delar 2002 föddes den första kullen i området mellan Pyhäjoki och Vihanti vid landets västra kust. Händelsen var den första på hundra år i sitt slag i norra Österbotten. Två år senare föddes en kull i det svenska Österbotten i Kristinestad och 2005 en tredje kull nära kusten i norra Österbotten. Under vintern året före ifjol observerades en vargflock i gränstrakterna mellan Satakunta och Egentliga Finland, vilket skvallrade om att vargarna höll på att bilda ett hemområde i sydvästra Finland. Också ifjol föddes en kull i nämnda område. Västra Finland får sina vargar från flockarna i den östra delen av landet. Därifrån startar årligen tiotals unga vargar för att söka sig ett eget område som lämpar sig som fortplantningsrevir. Efter att ha hittat en parningspartner etableras reviret och efter förlovningsskedet börjar bobyggandet. Trots att större delen av utflyttarna hittar ett nytt revir inom en radie på 200 km från sitt födelseområde kan sträckan ibland bli över 1000 km lång, vilket innebär att de östliga flockarnas influensområde täcker hela den västliga delen av vårt land. En kartläggning som utfördes i februari tillsammans med jaktvårdsdistrikten visade att de etablerade vargdistrikten i Norra Karelen var bebodda såsom tidigare. Flockarna visade sig dock vara mindre än tidigare (i genomsnitt 4,1 vargar). I vargstammens kärnområden i Norra Karelen, Lieksa och Ilomants, påträffades inte flockar större än fyra exemplar. Bakgrunden kan vara en högre valpmortalitet än vanligt, vilket igen kan bero på den glesare älgtätheten i dessa områden. Norra Karelen är dock fortfarande vid sidan av Kajanaland ett kärnområde för vargstammen i vårt land. 55 - 62 vargar Under terränginventeringen påträffades 55 - 62 vargar. Inventeringsresultatet påverkades av vargarnas rörelser över förvaltningsgränser. Vargarna respekterar varken riks- eller landskapsgränser och därför varierar antalet vargar från vecka till vecka inom enskilda landskap. I t.ex. södra delen av Sotkamo kommun trivs en fyra exemplar stark flock som under inventeringsdagen råkade befinna sig på Norra Savolax sida. Resultatet av inventeringen motsvarar relativt väl den uppskattning vi gjorde före inventeringen. I sin rapport i februari till jaktvårdsdistrikten uppskattade VFFI att vargstammen i Kajanaland uppgår till 70 - 75 vargar. På förhand bedömdes att vargarna i Kajanaland är koncentrerade till Kuhmo (30 - 35 vargar) och Sotkamo (14 - 15 vargar). Däremot var den uppskattning av vargstammen i Kajanaland som gjordes på sensommaren Antalet kullar ökar fortfarande? Den kartläggning av vargarna som utfördes på vårvintern tillsammans med jaktvårdsdistrikten indikerar dock att det ännu under den fortplantningsperiod som nu inleds kan födas en aning fler kullar än 2006. Från några av flockarna (t.ex. i Kaavi och Kuhmoinen, eventuellt Vuolijoki) togs den ena av varghonorna bort vid jakt den gångna vintern. I dessa flockar kan det vara att det inte föds någon kull i år. Om de nya par som konstaterades ha uppstått på vintern kan det inte heller med säkerhet sägas om de får valpar följande vår. Vanligen får de, men det finns också fall i vårt forskningsmate- Flera nya revir i omgivningen kring Ule träsk Ett färskt exempel på vargstammens starka tillväxtpotential är de trakter som i väster och söder gränsar till Ule träsk (Vaala, Kestilä, Piippola och Vuolijoki kommuner), i vilka det ännu 2005 inte påträffades en enda vargkull, men redan 2006 tre kullar. Områdena kring Ule träsk har blivit ett slags västligt tillväxtcentrum för vargstammen. Ett annat etablerat område för vargstammen 8 Jägaren 3 / 2007 Ilpo Kojola, RKTL I Finland födda vargkullar åren 1996 - 2006. På kartan för år 2006 har också markerats vid östgränsen observerade kullar som uppenbart har fötts på den ryska sidan.
I samband med varginventeringen påträffades också spåren efter 14 lodjurskullar. Fem vargar har noterats vid Kostamusbanan. 2006 något i underkant, eftersom det under vinterns lopp hade dödats sammanlagt 13 vargar med stöd av jaktlicenser. Därför bör det satsas särskilt energiskt på sensommarens inventering av valpkullar, så att jord- och skogsbruksministeriet, som beslutar om vargkvoterna, har en så tillförlitlig och aktuell bild som möjligt av vargstammens tillstånd före jaktsäsongens inledning. Uppgiften är rätt så otacksam under förhållanden som liknar fjolårets, då den torra sommaren torkade upp skogsbilvägarna så att spåren inte kunde urskiljas mer än slumpvis. I sådana situationer understryks den betydelse nätverket av rovdjurskontaktpersoner har. Vårvinterns varginventering kan redan ge en antydning om antalet vargkullar den kommande sommaren, om det i samband med inventeringen ges tillfälle att följa spåren så långt att man kan se om varghonan "droppar" eller inte. Den här synpunkten talar för att ordna inventeringen på vårvintern enligt svenskt mönster. På vårvintern är det för snöförhållandenas del också möjligt att röra sig med snöskoter, vilket gör att det går snabbare att utreda antalet spårlämnande vargar än t.ex. efter att den första snön har fallit, för då måste man följa bakspåret till fots. För senhösten som tidpunkt talar igen jaktsäsongens början och behovet av att få så aktuella uppgifter som möjligt om förekomsten av varg. En av lärdomarna från inventeringen var de temporära variationerna i vargflockens storlek, som lätt leder till felbedömningar. T.ex. med den flock som lever i södra Kuhmo rörde det sig emellanåt fyra och emellanåt fem vargar. Av någon anledning vandrade en av flockens vargar emellanåt sina egna vägar. I samband med inventeringen av vargarna i Kajanaland framkom också en synpunkt vars betydelse återkommande har understrukits av rovdjurskontaktpersonerna - att det är viktigt att granska spåren noga. Trots att förhållandena i övrigt var utmärkta den dag inventeringen i Kajanaland utfördes gjorde den mjuka snön att identifieringen av spåren var osedvanligt svår. Av de 39 spår som anmälts och granskats var drygt hälften (22) vargspår. Resten var spår av lodjur eller hundar. Inventeringen av stora rovdjur satte jägarna i rörelse Konsertsalen i Kuhmo fylldes G Det var fullsatt i Pajakkasalen i Kuhmohuset när Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet på kvällen den 1 mars informerade om att inventeringen av stora rovdjur skulle inledas. "Visst hänger gubbarna med när det handlar om vettiga grejer", hördes en jägare muttra. 160 jägare samsades om salens omkring hundra sittplatser. Korridorerna, trapporna och t.o.m. scenerna fylldes. Vem skulle bättre kunna inventera rovdjuren än jägarna själva, bekände forskningsdirektör Vesa Ruusila från VFFI. "Inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland är ett pilotprojekt som går ut på att under en enda dag inventera hela vargstammen." Vargarna påverkar skogsrenarnas liv Vid inventeringen av rovdjur beaktas utöver vargspåren också spår av järv, lodjur och skogsren, instruerades jägarna. "Efter inventeringen har vi en gemensam uppfattning om antalet vargar", lovade speciaforskare Ilpo Kojola från VFFI. "Nedgången för stammen av skogsrenar kan direkt kopplas till vargstammen, som har ökat kraftigt. Den stora obalansen måste justeras. I norra Kuhmo och södra Sotkamo är förekomsten av vargflockar och -par allra tätast." Specialforskare Kojola räknade med att vargstammen i Kajanaland kan vara rikligare än i Norra Karelen. Jägarfolket begav sig ut för att jaga spår I inventeringen av rovdjur deltog jägarna, renkarlarna och gränsbevakningsmännen i området. Inventerarna rörde sig i terrängen med bilar och snöskotrar, på skidor och till fots. Varje spårlöpa som påträffades på inventeringsrutten nystades upp "bakspårs". "Vargen kan trampa i samma spår som djuret framför och t.o.m. fyra vargar kan lunka efter varandra. Vargen markerar också sitt revir med urin och varghonan kan droppa blodspår." "Ett löpande lodjur utnyttjar stubbar och trädstammar, men annars är lons spår svåra att skilja från vargens spår. Järven har fem tår och vargen fyra", visste rovdjursforskarna berätta. Kuhmobon Leo Väisänen berättade att längden på vargens steg motsvarade längden på en hagelbössas pipa, som är 63 cm. Allmänheten i auditoriet brast i skratt av medlidande. Rovdjursinventerarna fick veta att skogsbolaget UPM hade gett ett muntligt tillstånd till att röra sig på bolagets marker också med snöskoter. På övriga privata marker har snöskoterburna inventerare ingenting att göra utan tillstånd. Forststyrelsen har gett tillstånd till användning av snöskoter på styrelsens marker, berättade Heikki Väyrynen. "Tillståndet att röra sig i terrängen berättigar dock inte till körning på väg. Var och en rör sig på eget ansvar. Snöskotern ska vara registrerad och föraren ska ha hjälm på huvudet och vara i kördugligt skick." Det finns 16 000 jägare i Kajanaland Det finns omkring 16 000 jägare i Kajanalands jaktvårdsdistrikt. Verksamhetsområdets totala areal är 2,3 miljoner hektar. Av arealen består 10 % av vattendrag, berättar ordföranden för Kajanalands jaktvårdsdistrikt, Tapani Pääkkönen från Hyrynsalmi. Kajanaländarna har fri jakträtt på statsmarker i sin hemkommun. De vidsträckta statsskogarna i Kajanaland är också jaktmarker för många tillståndsjägare. Skogsfågel är det populäraste jaktobjektet. För t.ex. viltarterna grävling, mårdhund och fälthare går gränsen för deras nordligaste förekomstområden tvärs igenom Kajanaland. En specialitet för Kajanalands jaktvårdsdistrikt är stammen av skogsren som omfattar ca 960 djur. De inventerades den 22 mars. Observationerna av rovdjur bokfördes Inventeringen av stora rovdjur koncentrerade sig i första hand på vargen, men också observationerna av övriga stora rovdjur bokfördes. För planeringen av inventeringen svarade VFFI, medan de regionala jägarna bar huvudansvaret för utförandet. Också en del av personalen vid VFFI deltog i inventeringen. Vid verkställandet av inventeringen utnyttjades erfarenheterna från en tidigare inventering av rovdjur som utförts av Sotkamo jaktvårdsförening. Vid den inventeringen hade föreningens verksamhetsområde indelats enligt rovdjurskontaktpersonernas ansvarsområden. Inventeringsområdena koordinerades och fördelades av de lokala jaktföreningarna tillsammans med kontaktpersonerna. En viktig del av inventeringen var uppföljningen av spåren för att sålunda utesluta överlappande observationer. Mauno Hyyryläinen Jägaren 3 / 2007 9
Vargarna var koncentrerade till Kuhmo I Kuhmo påträffades 32 vargar. I Kuhmo finns det fem flockrevir, som är belägna nästan helt på den finländska sidan. I närheten av östgränsen hade det rört sig en patrull på tre vargar. I den nordöstra delen av socknen påträffades dessutom ett par vargar som uppenbart var unga djur som lämnat den flock som rörde sig i området. Det kunde inte påvisas att dessa djur skulle ha sysslat med för dominerande vuxna typisk märkning av reviret. Tre vargar påträffades som rörde sig ensamma. I Sotkamo påträffades minst 11 vargar. Vargstammen i Sotkamo var inventeringsdagen eventuellt tre vargar större än ovannämnda minimiantal, för i grannskapet av Hiidenportti påträffades utöver den sex vargar stora flocken också spår av två vargar som rörde sig tillsammans och spår av en ensam varg. Om dessa vargar hörde eller inte hörde till nämnda vargflock var inte möjligt att utreda på åtgärd av VFFI, för det forskningsbiträde som ansvarade för granskningarna i det här området råkade tyvärr insjukna just på inventeringsdagen. Intervallet (55 - 62) för bedömningen av det totala antalet vargar i Kajanaland beaktar nämnda osäkerhet. I distriktets västra del i Vuolijoki kommun påträffades en flock på tre vargar och en ensam varg. Något östligare på gränsen mellan Vuolijoki och Kajana påträffades två vargar. Det här paret har redan en längre tid hållit till i området och är uppenbart ett handjur och ett hondjur som bildat ett eget revir i området. Även på Kajanasidan påträffades en vargduo och dessutom ett djur som rörde sig ensamt. På renskötselområdets sida påträffades tre exemplar, ett par i gränstrakterna mellan Hy- rynsalmi och Puolanka kommuner och en ensam varg i Suomussalmi. Stammen av lodjur har blivit större I samband med inventeringen påträffades uppskattningsvis 14 lodjurskullar. Utgående från det här antalet kullar kan bedömningen göras att lodjursstammen i Kajanaland uppgår till 80 - 90 djur. Antalet torde överskrida hundra djur före inkommande vinter. Antalet lodjur var något större än vad som uppskattats utgående från de anteckningar rovdjurskontaktpersonerna gjort. Stammen var tätast i Paltamo kommun. Tack Ett varmt tack till Kajanalands jaktvårdsdistrikt, jaktvårdsföreningarna i Kajanaland, inventerarna och granskarna för en varginventering som genomfördes i tecknet av gott samarbete. G "Vargstammen överskrider distriktets mål" Inventeringen gav 62 vargar, 90 lodjur och 35 järvar G Vid inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland påträffades minst 55 vargar, eventuellt 62. Lodjursstammen i Kajanaland bedöms ha ökat till drygt 8090 lodjur och antalet järvar i landskapet är 3035. Styrelsen för Kajanalands jaktvårdsdistrikt har förutsatt att det får finnas högst 20 vargar i området, vilket är en tredjedel av inventeringsresultatet, säger ordföranden Tapani Pääkkönen från Hyrynsalmi. Vargarna är för många så det behövs en nedskärning, bekräftar jaktchef Jukka Keränen. "Lokalbefolkningen lider pga den överstora vargstammen, för rovdjuren orsakar olägenheter av många slag. Vargarna stryker kring bosättningen, väcker rädsla och gör det svårt att röra sig ute." På Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet konstateras att vargstammen inte har varit så här stor på hundra år och har skapat en ny situation. Veterligen har inte en enda varg från Kajanaland vandrat över gränsen till Sverige. Från Ryssland kommer det nu färre vargar, för vargstammen i Karelen har minskat i och med att älgstammen i området decimerats. Skogsrenen utsatt för vargens predation Enligt jaktchef Keränen förorsakar den stora vargstammen också olägenheter för jakten. Årligen besöker tusentals jägare Kajanaland, men nu har de redan gripits av vargrädsla. "Användningen av hund vid jakt har minskat och nu säger jägare som kommit utifrån till Kajanaland, att de knappast kommer mera." Det här året har det beviljats sju jaktlicenser för varg ytterom renskötselområdet. I Kajanaland har det i år dödats sex vargar inom renskötselområdet. "Återupplivandet av stammen av skogsren förutsätter att vargstammens storlek begränsas. Det förefaller som om den stora vargstammen skulle vara den främsta orsaken till att stammen av skogsren har decimerats i Kajanaland." Skogsrenstammen i Kajanaland inventerades i slutet av mars och resultaten av 10 Jägaren 3 / 2007 inventeringen blir klara i nära framtid. Resultatet av inventeringen lämnas in till jord- och skogsbruksministeriet för eventuella åtgärder. Enligt specialforskare Kojolas åsikt kunde rovdjursinventeringen bli permanent praxis. Hela 32 vargar i Kuhmo Inventeringsdagen fanns det 55-62 vargar i Kajanaland. Stammen är starkt koncentrerad till Kuhmo, där antalet vargar uppskattades till 32. I Vuosanka observerades en flock på sju vargar, berättade specialforskare Ilpo Kojola från VFFI. I Sotkamo påträffades spåren av minst 11 vargar. I riktning mot Hiidenportti rörde sig sex vargar och i Pohjavaaratrakten två. I området kring Vuolijoki och Kajana fanns det minst nio vargar. Inom renskötselområdet påträffades en varg i Suomussalmi samt två vargar i PuolankaHyrynsalmi-området. I Kuhmo fanns det fem valpkullar och i Sotkamo två-tre. Vargstammen har redan fördubblats Enligt VFFI:s bedömning lever det 230-250 vargar i Finland. Antalet har mer än fördubblats jämfört med en uppskattning som gjordes i slutet av 1990-talet. Ifjol föddes 24 kullar, vilket är fyra fler än året innan. Vargstammen är koncentrerad till Kajanaland och Norra Karelen. De senaste åren har boplatser påträffats också i den västra delen av landet, berättade Ilpo Kojola vid ett informationstillfälle som ordnades i Sotkamo. "I Kajanaland finns det fler vargar än i Norra Karelen, där den största koncentrationen av vargar finns i Lieksa." Totalt påträffades nio vargrevir i Kajanaland och utgående från den observationen föds det 3640 nya vargar i maj. En del av vargarna beger sig bort från Kajanaland trots att det ännu finns många lediga områden i landskapet. I mars-april beger sig en del av vargarna ut på vandring. En del av dem strövar iväg hundratals kilometer från födelseplatsen. Rekordet är 1000 kilometer. Lodjursstammen har stärkts I Kajanaland uppskattades lodjursstammens storlek till 75 lodjur före inventeringen, men stammen har ökat till 8090 djur, berättade specialforskare Kojola. Lodjursstammen bör decimeras i renskötselområdet kräver jaktchef Jukka Keränen från Suomussalmi. Vid inventeringen i Kajanaland observerades uppskattningsvis 14 skilda lodjurskullar. Utgående från antalet kullar kan lodjursstammen i Kajanaland bedömas ha ökat till 8090 djur. I Paltamo observerades fyra-fem kullar, i Kuhmo tre, i Sotkamo tre och i Ristijärvi två. Antalet järvar i Kajanaland uppskattas uppgå till 3035 järvar. De största populationerna av järv påträffas i Kuhmo och Suomussalmi. Tusen man deltog i inventeringen Varginventeringen i Kajanaland lyckades bra, lovordade forskningsdirektör, professor Vesa Ruusila från VFFI. I varginventeringen deltog över tusen man, berättade ordförande Tapani Pääkkönen. Jägarna genomförde terränginventeringen av vargar i Kajanalands jaktvårdsdistrikt den 4 mars. I inventeringen deltog områdets 300 jaktföreningar. De bokförde påträffade spår av varg, lodjur och järv inom sina respektive verksamhetsområden. De anmälda vargspåren granskades på åtgärd av VFFI:s eller Kajanalands jaktvårdsdistrikts terrängpersonal. Enligt forskningsdirektör Ruusila var inventeringsförhållandena ytterst goda. I terrängen kunde två nätter gamla spår ses färska, vilket exakt motsvarar kraven i den inventeringsmodell som utvecklats i Sverige. Endast färska spår godkändes som grund för inventeringen. "Den till omfattningen i våra finländska förhållanden unika rovdjursinventeringen var ett bevis på hur resultatrikt samarbetet mellan jägare, renkarlar, gränsbevakning och forskning kan vara. Genom att tillåta användning av snöskotrar på sina marker bidrog Forststyrelsen och UPM-Kymmene på ett betydelsefullt sätt till att inventeringen lyckades. Ett tack till alla jägare för det krävande, frivilliga arbetet." Mauno Hyyryläinen
JahtiJakt klädselset till mässpris Superbra vattentähet I det nya PRO-stället används det testade och uppskattade AIR-TEX -membranet, som har visat sin överlägsenhet i otaliga tester samt i praktiken hos tiotusentals jägare. Jägarna har varit mest nöjda med AIR-TEX -membranet (Ekonomisk studie 4/2004). I VTT:s undersökning fick det bästa betyg i vattentäthet (VTT/pro6/-3069/03). Superbra andningsförmåga Andningsförmågan av JahtiJakt AIR-TEX -membranet är av högsta klass. Det är testat vid Tammerfors Universitets SmartWear Laboratorium. Enligt den officiella testrapporten är andningsförmågan hos membranstället av utmärkt klass och tillsammans med högsta möjliga vattentäthet fungerar stället mycket bra i jaktomständigheter. Superbra yta Erä-tidningen rekommenderar: "snygg och utmärkt jaktställ för sin ljudlöshet " Det bästa stället ska vara smutsavvisande och snabbt torkande. Tillsammans med testlaboratorierna utvecklade vi ytmaterialet på nytt. Vi valde det bästa skyddet som finns på marknaden mot vatten och smuts, en äkta DuPont Teflon -ytbehandling. Det nya perfekta ytmaterialet är även ljudlöst. äs JakItmUKKU sa! ERÄT Hela Folkets Till mässpris! ENDAST 169 1 2 3 4 5 Telefonbeställning Motsvarande klädselset annanstans över 1 000 ! Bästa vattentäthet, Vattentäthet över 1000 cm; Studie vid Tammerfors Tekniska Universitet 6/06 Setet innehåller JahtiJakt PRO -stället och allt detta: 1. MicroDRY -tekniskt underställ 2. Fleece-mellanställ 3. Forest -ställ 4. Flanellskjorta 5. Vändbar mössa 6. Näthuva 7. Membranhuva Internet-beställning 24h/dygn 6 7 Mån-Fre kl 9-18 Ma-Pe klo 8-18 8-18, myös viikonloppuiButiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16, TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-talo, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 www.eratukku.fi 020 747 7000 Soita ja tilaa! 020 7477 080 0400 245 083
Jägaren är rädd för sina hundars del Vargspår i Kajana G Jägaren Jouni Suutari, som deltog i inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland, fann färska vargspår i Mainua strax söderom Kajana stad. "Man får vara rädd för hundarnas del när det rör sig vargar i de här trakterna. Det är bara en tidsfråga när hunden hamnar i käften på en varg." Jouni Suutari har två hundar: en stövare och en älghund. "Vargen är ett rovdjur som slukar hundar. I höstas glufsade vargen i sig en jägares hund." Jouni Suutari säger att förlusten av en hund är en dyr historia. "En jakthund ska dresseras i hundratals timmar och den ska också transporteras med bil hundratals kilometer." Ett vargpar löpte mot Katajamäki Jouni Suutari, medlem i jaktföreningen Kajaanin Metsäveikot, deltog i inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland söndagen den 4 mars. Suutari observerade vargspår i Kyntölä-Piiralaterrängen i Mainua by söderom Kajana stad. "För 2-3 veckor sedan strök ett lodjur omkring i området. På fredagen sågs spåren av en annan varg och sannolikt hettar det till för dem när man börjar följa efter i spåren." På lördag morgon påträffades spåren efter två vargar bakom några myrar i området. De hade travat längs med en väg halvannan kilometer och sedan gjort en sväng mot söder i riktning mot Katajamäki och Nedre Vuottojärvi. "Tillsvidare vet vi inte om vargarna har gått över länsgränsen in i Kuopio län." Dagen innan rovdjursinventeringen hade jägaren Niilo Palorinne fått syn på vargarna på omkring en kilometer avstånd. VFFI:s forskare kunde fastställa spåren Nog är det vargspår, försäkrade forskaren Antero Hakala från VFFI, dvs Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Inventeringen av stora rovdjur i Kajanaland var ett pilotprojekt och den första brett upplagda inventeringen som verkställdes samtidigt över hela landskapet. Enligt forskare Hakala var det nu lättare än tidigare att avgöra vilken art det var fråga om för de olika spårens del. "Ur inventeringens synpunkt var förhållandena utmärkta. Natten mot lördagen föll det en aning snö och inventeringsdagen blev en solig vårdag. Spåren kunde urskiljas mycket bra." Vargstammen har vuxit Vid inventeringen av stora rovdjur bokförs spår av varg, lodjur och järv samt dessutom observationer av skogsren. Vid rovdjursinventeringen följs spåren upp bakspårs. Ett problem är tillstånden för snöskotrarna att röra sig i terrängen. Forststyrelsen och UPMKymmene har beviljat tillstånd för snöskotrarna att röra sig på deras marker, men för privata markers del i övrigt går det inte att köra i terrängen med skotrarna utan tillstånd av markägaren. Det finns över 200 vargar i vårt land. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet talar om en stam på 230250 vargar. Ett mål mot Finland för vargjakt har anhängiggjorts vid EU-domstolen, trots att landets vargstam har ökat under de senaste åren. 12 Jägaren 3 / 2007 judan Inb till seminariet De stamförvaltning medrovdjuren finska stora många mål PLATS: Kuhmo, Kuhmohuset TID: 11-12.6.2007 Jägarnas Centralorganisation arrangerar i samarbete med Kajanalands jaktvårdsdistrikt och Kuhmo jaktvårdsförening ett seminarium i Kuhmo om de stora rovdjuren. Syftet med seminariet är att förmedla information till alla som är intresserade av stora rovdjursfrågor. Seminariet De finska stora rovdjuren stamförvaltning med många mål presenterar de senaste resultaten av forskningen kring de stora rovdjuren, belyser skyddet av dem och riktlinjerna för förvaltningen av stammarna, samt tar upp olika synpunkter och utmaningar med anknytning till rovdjuren ifråga. PRELIMINÄRT PROGRAM Måndagen den 11.6 kl. 10.00-18.00 Del I Stammarna av stora rovdjur i Finland och landets närregioner Seminariet öppnas (kanslichef Jarmo Vaittinen, jord- och skogsbruksministeriet) Stammarna av stora rovdjur i Finland: utveckling och nuvarande tillstånd (överdirektör Eero Helle, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet) Storarovdjurssituationen i Sverige och Norge (professor Jon Swenson, Norge) De stora rovdjuren i Ryssland (professor Pjotr Danilov, Ryssland) Del II Förvaltningen av stammarna av stora rovdjur Habitatdirektivet och förvaltningen av stammarna av stora rovdjur (Natur- och biodiversitetsenhetens chef Patrick Murphy, EU-kommissionen) Förvaltningen av stammarna av stora rovdjur i Finland, målen för förvaltningsplanerna (överinspektör Madeleine Nyman, jord-och skogsbruksministeriet) Miljöministeriets synpunkt (överinspektör Matti Osara, miljöministeriet) Rovdjurens inverkan på stammen av skogsren (specialforskare Ilpo Kojola, VFFI) Den svenska vargstammens utveckling och faktorer som påverkar denna (rovdjursforskare Olof Liberg, Sverige) Kan vi beskatta björnstammen rätt? (professor Jon Swenson, Norge) Besök på Petola Tisdagen den 12.6 kl. 9.00-17.30 Del III Lokala utmaningar och synpunkter Utmaningar i samband med jakten på stora rovdjur (Pekka Kunnas) Renen mortalitetssändarundersökningen (specialforskare Mauri Nieminen, VFFI) Inverkan av utfodring på de stora rovdjurens hälsa (kommunalveterinär Tuulikki Mykkänen) Lokala kretsars synpunkter Del IV Framtiden, utmaningar och möjligheter Metoder för uppföljning av stammarna - framtid och utmaningar (forskningsdirektör Vesa Ruusila, VFFI) Sammanjämkning av förvaltningen av hjortdjurs- och storarovdjursstammarna (äldre forskare Sauli Härkönen, METLA) Vad och hur informera om storarovdjursfrågor? (överinspektör Jukka Bisi, Forststyrelsen) Rovdjursdelegationernas möjligheter och roll i hanteringen av kontroverser (forskare Jani Pellikka, Helsingfors universitet) Seminariets deltagaravgift är 30 e. Den sista anmälningsdatum är 24.5.2007. I seminarieavgiften ingår deltagandet, materialkostnaden och kaffe vardera dagen. Måltiderna sköter varje deltagare själv. ANMÄLNING Noggrannare uppgifter om programmet, anmälningen och logimöjligheter hittas på adressen www.riista.fi På samma adress finns också det kontonummer, till vilket seminarieavgiften ska inbetalas senast ovannämnda datum. Förfrågningar Jägarnas Centralorganisation 09-2727 810. OBS! Begränsat antal deltagare. Välkommen! Mauno Hyyryläinen
Följ med Erätukku på björnjakt till Kanada! Enastående möjlighet att åka till de mest berömda björnprovinserna i Kanada. Området har över 100.000 svartbjörnar, otrolig natur och ett välplanerat program för tio dagar. Möjlighet till fiske finns också. Med på resan finns en finsk/svensk guide. Boka nu, det finns bara ett begränsat antal platser! Avresa 13.8., 19.8., 26.8., 2.9. ja 9.9. Pris för resan 2 895 innehåller alla tillstånd och licenser,logi med frukost. För de snabba förbokarens förmån på 100 euro! Ansvarlig reseanordnare Mecaclub och Lakeuden Matkat, guide Paul Palmu. Mer information och bokningar tel. 044-3508701, 0400-681877, www.eratukku.fi En finsk grupp fällde 12 björnar under en vecka i september 2006. Bilder från jaktresan 2006 2895 +flyg till Kanada www.eratukku.fi
Hela Folkets Ja På Erätukkus jätteavdelning i Ul + i alla Erätukku-butiker och -nätb Tuffa mässerbjudanden! Enstaka exemplar! Fynd! Helt sanslösa röjningar! Erätukku Vanda Erätukku Tammerfors Erätukku Uleåborg Vanda, Valimotie 27 tel. 020 7477 070 Vard 10-19 lör 10-16 Tammerfors, Possijärvenkatu 4 tel. 020 7477 060 Vard 10-19 lör 10-16 Uleåborg, Alasintie 8 tel. 020 7477 020 Vard 10-18 lör 10-16 Erätukku Borlänge Erätukku Haparanda Borlänge, Maskinistgatan 2 tel. 020 7477 070 Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda, Ikano-talo tel. 020 7477 060 Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17 Erätukku är det mest uppskattade inköpsstället för jaktprodukter. Redan fem butiker och den jättepopulära nätbutiken betjänar kvalitetsmedvetna jaktmänniskor över gränserna. De testade märkesprodukterna kommer direkt från fabriken och du behöver inte betala en cent för mellanhandsutgifter. Nu är du välkommen till mässan för att göra ännu bättre inköp! Testade topprodukter för vandring, ca direkt från fabriken utan mellanhände
Jaktmässa! i Uleåborgs Jaktmässa 17.-20.5. ätbutiken www.eratukku.fi 21.-26.5. Delta i alla tiders mässdragning! Vinn ett komplett Jaktset! Fyll i dragningskupongen på mässan, i någon av vara butiker eller på nätet www.eratukku.fi t.o.m. 26.5. Lycka till i dragningen! Jaktställ Jaktskor Vapenskåp Vapenfodral GPS Ryggsäckspall Totalt värde vv n camping, jakt och friluftsliv nder!
Med björnen I Nutid vårt land har vi noterat och insett björnens trängda läge. Under de senaste trettio åren har vi lyckats fyrdubbla antalet björnar som är fast bosatta inom vårt lands gränser. En del av den här ökningen får vi tacka nativiteten för medan en del beror på inflyttning över östgränsen. Den målmedvetna utrotningskampanj som statsmakten har bedrivit mot björnen under de senaste århundradena är numera historia. Idag åtnjuter arten utan minsta tvivel det finska folkets respekt. 1985 upphöjdes björnen till nationaldjur, men de egentliga skälen till denna upphöjelse har förstås rötter som slingrar sig väldigt långt tillbaka i tiden. I den första delen av den här artikelserien redogjordes för björnens solida traditionsbakgrund som förklarar varför det i finländarnas attityder har funnits utrymme för välvilja gentemot björnen också under svåra tider. Björnen innehar med andra ord en helt annan ställning än exempelvis vargen. Människans och björnens samexistens kan förenklas till två faktorer. Å ena sidan utgör björnen en del av vårt lands natur och finländarna vill absolut att vår björnstam ska bevaras och vara livskraftig. Å andra sidan prövar björnen människans tolerans när den lever sitt normala björnliv. Björnen väcker fruktan hos oss människor när den blir för närgången, samtidigt som den ställer till med förtret för näringslivet på landsbygden när den söker sin föda. För att få samexistensen att löpa smidigt har det under de två senaste åren skissats på en förvaltningsplan för björnstammen, som ska accepteras av så breda samhällslager som möjligt. Forskning som stöd för förvaltningen av stammen Som underlag för förvaltningsplanen gjorde vi på landskapsnivå en rundfråga riktad till olika intressegrupper. Tyngdpunkten i enkäten förlades uttryckligen till områden med en stark björnpopulation. Rundfrågan var skriftlig och riktades till bland annat kenneldistrikten, naturskyddsdistrikten, landskapsförbunden, olika lantbruksproducentorganisationer, landsbygdscentralerna, Forststyrelsens lokalkontor, skogscentralerna, skogsägarförbunden, jägarförbundets distrikt, turistföretagare, renbeteslagen, polisdistrikten, gränsbevakningen, jaktvårdsdistrikten, TE-centralernas landsbygdsavdelningar och de regionala miljöcentralerna. Sammanlagt fick vi in 203 svar. För att göra redovisningen av resultaten överskådligare delade vi in dem som besvarat enkäten i åtta intressegruppskategorier (se tabeller). Enkäten tog upp en rad olika teman och här ska vi ta upp de fyra viktigaste: 1) Åsikter som berör björnstammens storlek; 2) Åsikter som berör människans och björnens samexistens; 3) Olika metoder att reglera björnstammen, samt 4) Hur man definierar och hanterar störande beteende hos björnar. Hela forskningsrapporten (på finska) heter Kansalaisten karhukannat och finns som pdf-fil på Helsingfors universitets webbsajt på adressen (www.helsinki.fi/ruralia/seinajoki/). Åsikter som berör björnstammens storlek I ungefär ett århundrade var vårt samhälle i det närmaste björnfritt och formade sig till sin nuvarande skepnad, men populationerna har vuxit sen dess och björnen har återtagit hela landet, vilket har tillspetsat läget och visat att olika intressegrupper har olika målsättningar för hur björnstammen ska förvaltas. 16 Jägaren 3 / 2007 Mellan 27 och 80 % (beroende på intressegrupp) av dem som svarade ansåg att björnstammen i eget landskap var lagom stor, alternativt ställde sig neutralt till björnen. (Tabell 1). Ytterligheterna i åsiktsspannet representerades av naturskyddsorganisationerna och den lagbundna jägarorganisationen. Å andra sidan stod naturskyddarna Jari Peltomäki Sakari Mykrä
och de bägge jägarorganisationerna mycket nära varandra beträffande allt för stora björnpopulationer. Skillnaden mellan de här två grupperna kan anses främst bero på att nästan två tredjedelar av de svar som kom från naturskyddsorganisationer önskade att björnpopulationen skulle växa inom egen region. På jägarhåll var det bara mellan 12 och 23 % procent av dem som svarade som önskade sig ett större björnbestånd. Den intressegrupp som oftast ansåg att björnstammen i hemlandskapet var för stor representerade jord- och skogsbruket. När vi granskar materialet som helhet visar det sig att i genomsnitt 64 % av dem som svarat ställer sig neutralt till björnpopulationen i sin region medan ungefär 22 % önskar att stammen ska växa och ungefär 15 % gärna ser att stammen minskar. ordningsmakten och försvaret kommuner och landskapsförbund naturskyddsorganisationer jord- och skogsbruket JCO frivilliga jägarorganisationer miljömyndigheter övriga intressegrupper sammanlagt kompenserat medelvärde svarare 18 31 14 30 83 13 4 9 202 lagom med björnar / neutral inställning 77,8 54,8 28,6 56,7 79,5 69,2 75,0 66,7 63,5 liten björnstam, får växa 5,6 22,6 64,3 0,0 12,0 23,1 25,0 22,2 21,8 för stor björnstam, får inte växa 16,7 22,6 7,1 43,3 8,4 7,7 0,0 11,1 14,6 Förutsättningarna för människans och björnens samexistens På frågan om förutsättningarna för en samexistens mellan människa och björn tangerade svaren flera olika teman. För det mesta tog svaren upp forskning och inventeringar, information och upplysning, reglering av populationerna genom jakt, eliminerandet av problemindivider, begränsning av åtlar och annan utfodring, utvecklandet av systemet för skadeersättningar samt förebyggandet av björnskador. Med undantag av miljömyndigheterna, jordoch skogsbrukarna och kategorin "övriga intressegrupper" ansåg alla kategorier av svarare att information och reglering genom jakt var de bästa sätten att nå förutsättningar för en samexistens. Också de svar som företrädde kategorin jord- och skogsbruk talade sig varma för jakten men ansåg behovet av ett fungerande system för skadeersättningar vara nästviktigast. När vi betraktar svarsmaterialet som helhet träder informationen och upplysningen fram som det allra främsta önskemålet. Därefter följde regleringen av populationerna och bevarandet av björnens människoskygghet genom jakt samt elimineringen av problemindivider (diagram 1). Tabell 1. Tabellen visar fördelningen av åsikterna om storleken på björnstammen i eget landskap, enligt intressegrupp. I det kompenserade medelvärdet har vi eliminerat variationerna i antalet svarare per intressegrupp och siffran gör således åsikterna inbördes jämförbara som om det hade funnits lika många svarare i varje grupp. Nio av tio av svararna ansåg att en licensjakt av dagens modell är det lämpligaste sättet att reglera björnpopulationerna. I praktiken var det bara naturskyddsorganisationerna som avvek från den här linjen. I deras svararkategori understödde majoriteten ingen annan regleringsmetod än eliminering av problemindivider genom jakt. Dessutom ansåg naturskyddsorganisationerna oftare än andra kategorier av svarare att det är enbart myndigheter som ska sköta eliminerandet av individer (tabell 2). Störande beteende definitioner och lösningar Mottagarna av enkäten ombads definiera vad de ansåg vara störande beteende hos en björn. Dessutom frågades det efter mottagarnas åsikter om vilka åtgärder de ansåg vara lämpliga att vidta mot problembjörnar. Även om det i själva verket är väldigt få som berörs av problemrovdjur betraktas dessa med all tydlighet som en mycket viktig fråga. Av alla frågor som kunde besvaras med ett fritt formulerat svar var det nämligen denna fråga som besvarades allra flitigast och svarsprocenten blev så hög som 97! Folk betraktar det som synnerligen problematiskt om en björn dyker upp vid bebyggelse eller uppvisar något annat tydligt tecken på bristande skygghet för människor. På den här punkten rådde det en iögonenfallande enighet och det fanns inte en enda intressegrupp som skulle ha anmält avvikande åsikt på den här punkten. Ofta räckte det med att björnen tangerade bebyggelse för att svararen skulle anse det vara ett faktum att det handlar om en problemindivid. Å andra sidan betonades det ofta i svaren att björnen måste upprepa sitt beteende. Misstag kan hända en gång eller två också för en björn, men om en individ tar det till vana att söka sig till hus var svararna så gott som eniga om att det i praktiken inte fanns någon annan reell lösning än att eliminera individen i fråga. Överraskande sällan föreslogs att man skulle skrämma iväg björnen i förhållande till hur ofta det i offentligheten har varit tal om att skrämma iväg allt för närgångna björnar från trädgårdar och bebyggelse så de styr kosan till mera obebyggda tassemarker. Beträffande förslagen till lösningar fanns det inte heller några skillnader mellan de olika intressegrupperna. Enighet om riktlinjerna för stamförvaltningen Även om den här artikeln inte är mer än ett ytligt referat av undersökningen så framgår summan av kardemumman klart och tydligt. Människor med alldeles olika bakgrund och förhållande till naturen, liksom de intressegrupper som dessa människor företräder, är när det kommer till kritan i det stora hela överens om de stora riktlinjerna för hur björnen och björnstammen ska Metoder att reglera björnstammen förvaltas. På frågan vad företrädarna för de olika intresAlla intressegrupper betraktar björnen som en segrupperna ansåg vara lämpliga metoder för självklar del av mångfalden i vårt lands natur och anser att den fyller en uppgift i naturen och regleringen av björnstammen gavs sex olika att stammens livskraft inte får äventyras. Men svarsalternativ: 1) det naturliga urvalet; 2) liå andra sidan finns det inte heller någon enda censbelagd jakt; 3) jakt enbart på problemingrupp som rent ut skulle ifrågasätta de skador divider; 4) enbart myndigheter har rätt att fälla och rädslor som björnen ger upphov till. Till de björn; 5) förflyttning av individer till annan ort, grundläggande förutsättningarna för att skapa samt; 6) någonting annat. en dräglig samexistens mellan mänbara mynniska och björn verkar höra en ökad annat jakt med bara problem- dighet får fälla sätt björnkunskap hos folk, reglering av björn svarare licens björnar får jagas björnstammen, bevarandet av björnens ordningsmakten och försvaret 18 88,9 11,1 skygghet för människan samt en förbättring av systemen för skadeersättkommuner och landskapsförbund 31 93,5 3,2 3,2 ningar och förebyggandet av skador. naturskyddsorganisationer 14 35,7 42,9 21,4 På jägarhåll påpekar man gärna att jord- och skogsbruket 31 96,8 3,2 björnen fortfarande klassas som ett vilt JCO 83 95,2 3,6 1,2 i vårt land och att den respekt som arten åtnjuter bäst bevaras genom att den frivilliga jägarorganisationer 13 100,0 fortsätter att klassas som vilt. I prakmiljömyndigheter 4 75,0 25,0 tiken ansåg alla kategorier av svarare övriga intressegrupper 9 87,5 12,5 att björnens försvagade skygghet för sammanlagt 203 människor beror på att den inte längre är föremål för regelrätt jakt. Alla intreskompenserat medelvärde 84,1 16,4 12,3 2,2 segrupper understödde att björnjakten skulle fortsätta i någon form. Tabell 2. De olika metoderna för reglering av björnstammen, uppdelade på intressegrupper. De procentuella andelarna beskriver hur stort stöd de olika metoderna har inom grupperna. Det kompenserade medelvärdet förklaras i tabell 1. Jägaren 3 / 2007 17
Detta leder oss till den avgörande frågan för stamförvaltningens del, nämligen med vilka metoder vi kan bibehålla en fortsatt människoskygghet hos björnen i hela landet. Å andra sidan talas det om att jakten trots allt inte skulle spela någon större roll för upprätthållandet av skyggheten. Oavsett de här spekulationerna kan det ändå förhålla sig så, att det är just jakten som i praktiken är det enda möjliga sättet. Det är förstås klart, att de individer som har blivit jagade och fällda inte kan vidareförmedla någon människoskygghet till den övriga populationen, men för varje björn som blivit fälld finns det kanske en annan bamse som illa kvickt får lägga benen på ryggen för att komma undan hundarna och jägarna, och klarar sig undan med blotta förskräckelsen. Beträffande problembjörnarna är det avgörande viktigt att planera hur vi ska göra för att skapa en allmänt accepterad åtgärdsmodell för björnindivider som upprepade gånger tränger sig på vid bebyggelse. Detta borde inte vara svårt med tanke på hur enstämmiga svaren var. Visserligen har jaktvårdsdistrikten nuförtiden också i trakter med ett glest björnbestånd åtminstone något slags beredskap för problembjörnar, men den stora allmänheten verkar inte ha ens ett hum om någon sådan beredskap. Genom att informera om de här sakerna kan vi kanske bidra till att lindra björnskräcken en smula. Ett väldigt centralt och hittills olöst populationsproblem är det, att björnstammarnas täthet varierar så enormt i vårt land trots att djuret i fråga är så stort och allt emellanåt råkar på kollisionskurs med människan. I landets östra delar och i inlandet finns det rätt tydligt avgränsade trakter där invånarna måste ta björnen i beräkning också i sina vanliga vardagssysslor. För en urban sydfinländare kan det ibland vara svårt att begripa detta, och ännu svårare att försöka tänka sig in i de björnutsattas situation. När vi tar fram metoder för vår stora rovdjurspolicy och ställer upp målsättningar bör vi lyssna väldigt uppmärksamt på dem som bor i trakter där björnstammen är tät. Men allihop har däremot varit väldigt svaga under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, uttryckligen på grund av jakt eller förföljelse. Och allihop har de återhämtat sig, och gjort det rätt fort, tack vare ändringar i lagstiftning och attityder. Från mitten av 1800-talet ökade nämligen jaktens effektivitet och jakttrycket blev för stort, på grund av förändringar i samhället, för att obebyggda trakter blev nåbara och för att jägarna fick tillgång till bättre utrustning. Eftersom det inte ännu fanns något rikstäckande system för inventeringar ledde allt detta oundvikligen till överdrifter i jakten. För de här arternas del kan vi således dra ett streck över tidigare generationers misstag eftersom vårt lands lagstiftare, jägare, naturskyddare och andra naturvänner klart och tydligt har visat sin förmåga att ställa både björnen och de andra arterna på rätt köl igen. En utmanande framtid? I dagens Finland accepterar björnen i praktiken alla miljöer som bofast tillhåll med undantag för vidsträckta odlingsmarker och tätorter. När det gäller olika skogstyper och skogens utvecklingsklass duger rubb och stubb. Enligt en norsk undersökning är över 90 % av landarealen i Sverige och Norge lämplig som miljö för både björn, varg och lo. Vi kan därför med fog konstatera att björnstammens livskraft inte heller hos oss är hotad av att miljöer skulle försvinna eller förändras. Vid sidan av miljön finns det en annan viktig faktor som ger oss ett mått på stabiliteten hos björnstammens livskraft, nämligen att artens naturliga utbredningsområde inte krymper eller löper risk för att krympa. Hos oss är läget i själva verket precis det motsatta, eftersom dagens utbredning nästan sammanfaller med läget innan de hetsigaste rovdjursförföljelserna bröt ut. Även om björnstammen har sin tyngdpunkt i östra Finland förekommer det individer som förökar sig i hela landet. Vi ska inte heller glömma att vår nuvarande björnstam som räknar nästan tusen stycken utgör en del av Europas största och till utbredningsområdet enhetliga björnpopulation om 37 500 djur. Den här populationen sträcker sig från Förr förföljda, nu hälsar de på Björnen hör till skaran arter som en gång varit hjärtknipande symboler för den orörda naturen och galjonsfigurer för bevarandet av vår urspungliga natur, men som nuförtiden har blivit nästan besvärande närgångna och påträngande gentemot oss människor. Svanarna som förr var skygga och höll till långt ute på ändlösa myrar häckar numera i små nyländska sjöar tätt intill landsväg. Den kvicka mården som förr höll till i lavskäggiga gammelgranskogar delar nu bostad med sommarstugufolket. Lodjuret som en gång höll till i otillgängliga blockmarker börjar numera på sina håll utgöra en livsfara för hemmakatter. Älgen som en gång nästan jagades till utrotningens gräns har redan i decennier pendlat mellan täta och övertäta stammar. Vi utfodrade örnarna och vände nedgången till en stabil uppgång. När skogsrenen och den europeiska bävern dog ut var det lyckligtvis bara för en tid, till och med för en så kortvarig tid, att de nuförtiden i vissa trakter väcker avoga känslor hos dem som bedriver landsbygdsnäringar. Ingen av de ovannämnda arterna har gått tillbaka för att artens miljö skulle ha blivit förstörd. 18 Jägaren 3 / 2007 den finska västkusten ända bort till Uralbergen i öster. Och i förbigående sagt så utgör Uralbergen i det här sammanhanget ingenting annat än den geografiska östgränsen för Europa medan björnens utbredningsområde sträcker sig enhetligt och sammanhängande ända bort till Berings sund och Kamtjatka. De västligaste medlemmarna av världens största björnstam lufsar med andra ord omkring i skogarna i Satakunta och Österbotten. I de delar av Ryssland som gränsar till vårt land finns det mellan 4000 och 4500 björnar. Av dessa finns mellan 2500 och 3000 i den karelska republiken. Björnpopulationen bakom gränsen är således avsevärt mycket tätare än vår björnstam och har enligt ryskkarelska bedömningar varit stabil åtminstone sedan mitten av 1970-talet. I detta nu fälls årligen mellan fyra och fem procent av stammen. Vi kan alltså förvänta oss att vårt invandringsöverskott kommer att fortsätta. Självklart kan vårt land inte fungera enbart som en säkerhetsventil för det ryska överskottet med fortlöpande inmatning av nykomlingar. För viltvårdens del måste vi ta i beaktande eventuella förändringar bakom östgränsen så att vi om det skulle behövas kan trygga vår egen björnstam med enbart egna krafter. Emellertid finns det inte i sikte några hotbilder som skulle kunna omkullkasta läget i glesbygderna bortom östgränsen. Hos oss gäller det att så fort som möjligt försöka jämna ut variationerna i populationstäthet. I somliga områden behöver populationen glesas ut medan andra trakter kan bära fler björnar än där finns idag. Det gäller att försöka förutspå i vilken riktning och med vilken hastighet som björnstammarna utvecklas för att vi ska kunna förbereda oss i tid för kommande utmaningar och för att björnens samexistens med oss ska fortsätta vara under kontroll och följa våra planer. Erfarenheterna från regionen med landets tätaste björnbestånd visar att det i vårt land går att leva i grannsämja med björnen. Ja, det måste det gå att göra, det är vi som lever och bor under stjärnbilden Stora Björn skyldiga vårt genom tiderna mest respekterade vilt. G F j M F ä f m a d o · · · · · · · · · · · · · · info (1,0) jakt (0,93) skade-ersättningar (0,27) forskning & inventering (0,22) förebygga skador(0,11) rutfodringsförbud (0,09) T A t g a problembjörnarna bort (0,34) övriga åsikter (0,27) Diagram 1. Diagrammet visar de olika förutsättningsfaktorerna för att björnen och människan ska kunna samexistera. Siffran anger varje faktors relativa viktighet i förhållande till den viktigaste, det vill säga informationen, som har getts värdet ett. Vi har kompenserat skillnaderna i antalet svarare per intressegrupp..
Det bästa för friluftslivet direkt från fabriken utan mellandhänder! Cykling Vandring Camping Trädgård Stavgång Håller vind och vatten! Hela Folkets Finlands populäraste membranställ med äs JakItmUKKU sa! joggingskor NU TILL MÄSSPRIS endast 129 !!! ERÄT Membranställ-favorit Finlands populäraste NORTH ICE -membranställ är kung av skalkläder. Designat för mångsidigt friluftsliv. Vatten- och vindtät, andande membranställ håller friluftaren varm och torr i alla väder. Stilig, lätt och hållbar. Noga uttänkta detaljer ökar användarkomforten ännu mer. Köp och bli förtjust Du med! · Huva med vatten- och vindtät AIR-TEX membran, med bra justeringsmöjligheter · Vatten- och vindtät, samt andade AIR-TEX -membran i jacka och byxor · Tejpade sömmar · Slitstarkt RIP-STOP -material · Praktisk ventilation under armarna · Reflexband som ökar säkerheten · Snabb GSM-ficka under vindlisten · Praktisk plats för hörlurlednig · Dubbel vindlist skyddar dragkedjan från vind och vatten. · Snyggt nätfoder · Praktisk midjejustering i byxorna · Tillräckligt långa men också lätt förkortade byxben · Åtstramning i byxbenen · Lätt ställ med bra passform för all slags motion 1 Ut och motionera Finland! NORTH ICE önskeset för friluftare är en perfekt klädselhelhet ända till de högklassiga jogginskorna: Allt är färdigt för funktionell lagerklädsel och trevligt friluftsliv. Med de här förblir du torr i alla väder. Och allt detta får du utan mellanhänder för priset på ett vanligt vindställ. 1. NORTH ICE membranställ 2. NORTH ICE fleece-mellanställ 3. NORTH ICE fleece-jacka 4. NORTH ICE ryggsäck 5. NORTH ICE handskar 6. NORTH ICE mössa 7. NORTH ICE joggingskor 2 5 3 D RM IN FÖ ÅN N U 4 6 80% Testad superhuva AIR-TEX -membranet är testat av toppklass när det gäller vattentäthet och andningsförmåga. HELA DET HÄR ÖNSKESETET MED JOGGINGSKOR 0 7 VATTENTÄT! VINDTÄT! ANDANDE! KLÄDSELSET UTAN ST! JOGGINGSKOR ENDA 99 (Motvarande 519 ) 129 (Motvarande 618 ) ELLER ELLER NORTH ICE joggingskor medföljer! (Cane, Mira eller Nordic) Internet-beställningar 24h/dygn www.eratukku.fi Telefonbeställningar Mån-Fre kl 9-18 020 747 7000 Butiker: ULEÅBORG: Alasintie 8, Vard 10-18 lör 10-16, VANDA: Valimotie 27, Vard 10-19 lör 10-16, TAMMERFORS: Possijärvenkatu 4, Vard 10-19 lör 10-16 Borlänge: Maskinistgatan 2, Vard 10-19 lör 10-16 Haparanda: Ikano-talo, Vard 10-19 lör 10-19 sön 10-17
SÄLJAKT I D Ute i drivisen finns den största orörda ödemarken i Norden. En omväxlande farlig, vacker och fascinerande värld. Säljakten blir alltmer aktuell p.g.a. att sälstammen växer. Åtminstone längs den österbottniska kusten har jakten blivit allt populärare. Kikarspaning i Bottenviken 20 Jägaren 3 / 2007