KVOTJAKTEN PÅ VARG – ETT SAMMANDRAG DE ÅTERSTÄLLER PLATSER DÄR ORRAR SPELAR VARFÖR FÅR ÄLGARNA FÄRRE KALVAR? VI SKJUTER ALLT MINDRE BLY DRÖNARNA RÄDDAR KID VID SLÅTTERN STÖRSTA VÄXTÄTAREN I LANDET ÄLGENS ÅR 2-3/2026 Tidningen når fler än 300 000 jägare
JAKTEN 12 Kvotjakten på varg – ett sammandrag 26 Förvaltningen av sälbestånden ur jägarnas synvinkel 40 Jakten intresserar – hur komma igång? 58 Viltreceptet 64 Jaga smart VILTET 10 Klövvilt i blandskogar – lösningar på älgarnas betande 16 Älgens år – största växtätaren i landet 24 Drönarburen viltvård 30 Har vi fortfarande guldschakaler? 32 De återställer platser där orrar spelar 38 Räkningen av spår i snön visar vartåt viltstammarna lutar 56 Rådjuret – specialist på fortplantning 60 Sätta sändarhalsband på lodjur 62 Vargarna i Portugal AKTUELLT 4 Nyheter 20 Ungdomsredaktionen 36 Hjortdjursskadorna bekymrar – fortsättningsvis 42 Aktivt hundliv skapar förtroende och glädje 44 Sjätteklassarna ut i skogen 45 Jaktvårdsföreningarnas ungdomsarbete i siffror 52 Rakt på sak: Viltet och våra världsbilder 65 Jakt och jägare 66 Åland KOLUMNER 3 Ledaren 6 Ordförandens spalt 49 Ministeriet informerar LAGAR & LICENSER 48 Avvikelser från skyldigheten att hålla hund kopplad vid jakt FORSKNING 46 Allt mindre bly 50 Varför får älgarna färre kalvar? 54 Växelspelet mellan rovdjur och hjortdjur 16 Älgens år – största växtätaren i landet 32 De återställer platser där orrar spelar 26 Förvaltningen av sälbestånden ur jägarnas synvinkel 48 Avvikelser från skyldigheten att hålla hund kopplad vid jakt Jägaren 2-3/2026 2 Innehåll
12 KVOTJAKTEN PÅ VARG – ETT SAMMANDRAG 46 Allt mindre bly Vore kvotjakt en lösning på rovdjursfrågan? D en första kvotjakten på varg blev en framgång. Jägarna fällde 81 vargar i femton kvotområden. I tio av dem blev kvoten fylld. Dessutom blev fyra varghybrider fällda. Kvotjakten avlöpte utmärkt. Finlands viltcentral önskar därför tacka jägarna för att de jagade ansvarsfullt. Jägarna jagade enligt planen och följde anvisningarna, och skötte om fällningsanmälningarna till viltcentralen och proverna till Luke. Viltcentralen gjorde en enkät riktad till jaktledarna och vargskyttarna om jakten. På det här viset försäkrar vi oss om att vi också under kommande jaktsäsonger har bästa tillgängliga kunskap som underlag och förstår jaktens konsekvenser. Kvotjaktens juridiska grunder har utmanats både nationellt och med skriverier till EU-kommissionen. Högsta förvaltningsdomstolen lämnade emellertid överklagandena obeaktade eftersom det inte går att överklaga och söka ändring i statsrådets beslut eller ministeriets förordningar. Kommissionens svar på EU-parlamentarikernas frågor var intetsägande och vi känner inte till hur behandlingen av naturorganisationernas klagomål framskrider. Även om den juridiska grunden för vargen är klar så är läget för björnen och lodjuret i skrivande stund öppet. Riksdagen krävde dock att jordoch skogsbruksministeriet omedelbart skulle bereda de förordningar som behövs för kvotjakt på björn och lodjur. Bollen ligger alltså hos ministeriet, som torde behöva jonglörtalanger för att hålla bollarna i luften i direktivtolkningsröran. I alla fulla fall så behöver vi en behärskad reglering av våra växande rovdjursstammar, precis på samma sätt som för hjortdjuren. Våren och sommaren får utvisa om björnjakten börjar den 20 augusti som kvotjakt. Eller fortsätter vi som förut med dispensbeslut fattade av Finlands viltcentral? Dispenserna har jämt och ständigt blivit överklagade och belagda med verkställighetsförbud därför att det finns utrymme för tolkningar. SAULI HÄRKÖNEN Chef för offentliga förvaltningsuppgifter Finlands viltcentral Ledar n 3 Jägaren 2-3/2026
Nyhet r Jaktvårdsföreningarna (jvf) gör ett enormt och för samhället betydelsefullt frivilligarbete i hela landet. Verksamheten är särskilt synlig beträffande kurserna för nya jägare, ungdomsarbetet, skjutproven och storviltsassistansen (SRVA). J aktvårdsföreningarnas verksamhet bygger på frivilligt arbete. Under fjolåret (2025) ordnade jv-föreningarna tusentals olika arrangemang med tiotusentals deltagande finländare. – Tusentals frivilliga satsar tid och kunnande för att jakten ska vara ansvarsfull, ungdomar släppas in i verksamheten och myndigheter få akuthjälp, berättar specialplanerare Paula Laukkanen på Finlands viltcentral. Utbildning och ungdomsarbete för tusentals deltagare 2025 ordnade jv-föreningarna 387 jägarexamenskurser med drygt 5 000 deltagare. Som provmottagare fungerade drygt 1 600 frivilliga. Vid de mer än tusen examenstillfällena skrev 6 894 personer godkänt. Jv-föreningarna ordnade under fjolåret 1 720 evenemang för ungdomar som hade mer än 45 000 deltagare. Ungdomsverksamheten ger barn och ungdomar möjligheter att lära sig orientera i naturen, viltvård och ansvarsfull jaktkultur; alltsammans med kunniga handledare. – När vi engagerar ungdomarna så stöder vi inte bara jaktens framtid utan också deras förhållande till naturen och naturkännedom, förklarar Laukkanen. SRVA-verksamheten viktig myndighetshjälp Storviltsassistansen utgör ett konkret exempel på hur jägarna med sitt kunnande tjänar hela samhället. Eftersöksjägarna bistår myndigheterna bland annat efter trafikolyckor med hjortdjur. Under fjolåret verkställdes bortåt 15 000 SRVA-uppdrag. Under fjolåret lade eftersöksjägarna ner så mycket som 49 000 arbetstimmar på SRVA. Ett frivilligarbete som syns i vardagen och säkerheten Jv-föreningarnas verksamhet utgör en betydande del tryggheten i vår vardag. Den borgar för utbildning och ett hållbart nyttjande av naturresurser. – Jaktvårdsföreningarnas arbete utgör ett kraftfullt uttryck för vår inhemska talkoanda. Ett arbete som inte gör väsen av sig, men ändå uträttar storverk, fortsätter Laukkanen. Ytterligare information om ungdomsverksamheten finner du på sidan 45. VAD ÄR EN JAKTVÅRDSFÖRENING? En jaktvårdsförening är en viltförvaltningsaktör på lokal nivå. Medlemskåren består av jägarna som bor inom föreningens område eller som jagar där. Det finns 278 jaktvårdsföreningar här i landet. Jv-föreningarna främjar och organiserar jägarnas frivilliga verksamhet och sköter ett antal lagstadgade offentliga förvaltningsuppgifter. Det är verksamhetsledaren som samordnar den praktiska verksamheten. Han eller hon sköter ofta uppdraget vid sidan av sitt ordinarie arbete. JV-FÖRENINGARNA UTRÄTTAR ETT ENORMT FRIVILLIGARBETE – tusentals kurser, evenemang och SRVA TE RO SA LM EL A Jägaren 2-3/2026 4
Om du har gjort ett avtal med din bank om direktbetalning av den årliga jaktvårdsavgiften eller e-fakturering kommer beloppet att dras den 25-27 maj från det konto som du har uppgett. betalningsmottagare: Jordoch skogsbruksministeriet meddelande: Jaktvårdsavgiften Jaktvårdsavgiften är 43 euro för jaktåret 1.8 2026 till 31.7 2027. Den som är under 18 när jaktåret börjar den 1.8 betalar 10 euro i jaktvårdsavgift. När avgiften är betald skickas jaktkortet till dig, med en notering om att det är betalt, med nummer 4 av Jägaren som utkommer i juli. Kontakta din bank om du är osäker på om du har gjort ett direktbetalningsavtal. Om direktbetalning och e-faktura Du kan betala jaktvårdsavgiften också i Oma riista Du kan betala jaktkortet både i Oma riista-appen och i nättjänsten. Avgiften för det nya jaktåret 1.8 2026–31.7 2027 kan betalas från och med den 15 juli. I Oma riista hittar du jaktkortet under ”Egna uppgifter”. OBS! Jaktkortet skickas i juli som bilaga i Jägaren nummer 4. Om du inte har gjort ett avtal om direktbetalning, om avtalet är felaktigt, om betalningen har misslyckats eller om e-fakturan inte är betald senast på förfallodagen så får du liksom under tidigare år ett inbetalningskort för jaktvårds avgiften som bilaga med tidningen. Den på detta kort nämnda jägaren har en jägarförsäkring, som är i kraft i Norden, EU-länderna, Storbritannien och Schweiz. Jaktår 1.8.2025–31.7.2026 Betalt, Maksettu, Paid, Bezahlt 30.5.2025 Namn Utdelningsadress Postnummer och -kontor Hemort Födelsetid Jägarnummer Föreningsnummer och JVF PENTTI MUJUNEN ROUTAKUJA 9 B 01100 KOIVULINNA SAVUKOSKI 10.10.19 99999999 214, SAVUSKOSKI JVF Se det rätta svaret på sidan 64 SER DU VAD BILDEN FÖRESTÄLLER? Vildsvinen ligger kvar på fjolårsnivån Enligt naturresursinstitutets uppskattning fanns det i början av januari i genomsnitt 2 380 vildsvin här i landet (det 90-procentiga konfidensintervallet ligger mellan 1 893 och 3 085 individer). Regionalt sett fanns det fortsättningsvis mest vildsvin i Sydöstra Finland och i Östnyland, men enstaka förtätningar förekommer också i västra och södra Finland. Tidigare verkade svinstammen vara på väg uppåt, men så skedde inte eftersom fjolårets avskjutning (1147 svin) var den största på fyra år. Vi behöver data om vildsvinsstammen, i synnerhet för förvaltningen och för bedömningen av riskerna för sjukdomar. På den kanten utgör den afrikanska svinpesten (ASF) den största faran. Till våra viktigaste informationskällor hör älgjägarnas uppskattningar av mängden vildsvin i deras jaktmarker, avskjutningen och observationerna som bokförs i Oma riista. Jägaren 2-3/2026 5
MARTIN HÄGGLUND Vice ordförande Finlands viltcentral Mindre vilt ger färre jägare I nom viltcentralens styrelse diskuterade vi nyligen faktumet att jägarkåren minskar med ungefär femtusen personer per år. För första gången har antalet personer som betalar jaktvårdsavgiften underskridit 300 000. Tankarna på jaktens kontinuitet har fortsatt att snurra i huvudet på mig. Hur ser framtiden ut om jägarna fortsätter att minska i den här takten i tio år till? Kommer allmänheten att fortsätta acceptera jakten? Kommer nedgången att gå allt fortare? Hur mycket inverkar det att hjortdjuren har blivit färre? Det är ju ett faktum att vi har halverat älgstammen på tjugofem år. I området med vitsvanshjort har jägarna blivit fler, men under de senaste åren har vi också skurit ner vitsvanshjortarna kraftigt. Vi behöver alltså få svar. Är jaktens framtid och möjligheterna att jaga bundna till storleken på viltstammarna? Kan vi kalla älgen en nyckelart för jaktens kontinuitet? Om förvaltningen av viltstammarna styrs av ekonomiska intressen och av de inflytelserika aktörerna i skogsbranschen så undrar jag om det finns någon här i landet som bevakar hjortdjurens intressen? Alltså önskar jag mig en debatt med bredd och höjd om jaktens och viltets betydelse. Betraktar vi viltets och jaktens värde för finländarna i ett vidare perspektiv? Gjorda enkäter visar att finländarna uppskattar jakten och skulle vilja äta mera vilt. Men ute i samhället fokuserar folk på viltskadorna och kräver i värsta fall att hjortdjuren ska skäras ner ännu mer. En av mina kolleger konstaterade en gång att här i landet har det förra seklets skadefokuserade debatt hakat upp sig och fortsätter att mala. Trots att älgstammen redan har skurits ner till hälften och skadorna ännu mer! Viltkocken tipsar Hjortdjursköttet har en låg fetthalt och när vi kockar försöker vi ofta höja fetthalten eftersom det gör köttet godare. Utmärkt hjälp finner vi i hjortdjurens rörben! Såga benen i några centimeter långa stumpar och stek dem i 20 minuter i 200 grader. Du kommer att bli överraskad av hur mycket benmärgen höjer smaken på biffarna! Ha en trevlig grillsommar och bjud in några vänner på viltmiddag! Jaktmuseet ställer ut finsk-ugriska folk som jagar Jaktmuseet mottar i vår en utställning från det estniska nationalmuseet. Den handlar om de finsk-ugriska folken i de nordliga skogarna. På finska kallas utställningen Pohjoisten metsien kansat – på svenska verkar den inte ha något namn. Utställningen öppnar ett fascinerande fönster till de finsk-ugriska folkens värld. Där har jakten varit ett livsvillkor, ett levnadssätt och kärnan i det andliga arvet. Den estniska folkloristen Oskar Loorits (1900-1961) har kallat de finsk-ugriska folken för de nordliga skogarnas barn. Det är uttryckligen i jaktkulturen som de besläktade folkens gemensamma och förenande förhållande till naturen framträder. Jakten beskrivs som ett fenomen med många aspekter – som en näring, som en samhällelig sed och som en ekologisk insikt. Utställningen utgör en helhetsberättelse där traditionella museiföremål förenas med modern formgivning, ljus och ljud. Fritt inträde med jaktkort. Pohjoisten metsien kansat – Suomalais-ugrilaisia jahtipolkuja 20.5 2026-28.2 2027 • Finlands jaktmuseum, Tehtaankatu 23 A, Riihimäki, www.metsastysmuseo.fi Det blir inga begränsningar för kulorna EU:s förslag om begränsningar av blyet i ammunition har finslipats flera gånger. Nu har man infört den kanske mest betydelsefulla ändringen; kulorna lämnas helt och hållet utanför begränsningarna. Begränsningsförslaget gäller alltså numera enbart för blyhaglen. Beträffande dem är innehållet i begränsningen i stort sett det samma som förut; försäljning och användning ska efter en övergångstid bli förbjudna. Även om ingenting förändras för kulornas del så uttrycker somliga EU-medlemsstater fortsättningsvis en oro för begränsningens konsekvenser för ländernas förmåga att försvara sig. Det kan därför hända att kommissionen förlänger övergångstiden för slopandet av blyghaglen för att få ett tillräckligt stöd för förslaget. Enligt kommissionens planer ska en omröstning om förslaget göras i REACH-kommitten den 29 april, men det är fullt möjligt att röstningen blir uppskjuten. Finland har meddelat att vi stöder kommissionen, även om vi anser att förslaget bör vidareutvecklas. TE RO KU IT UN EN K lumn Jägaren 2-3/2026 6
Nedgången fortsätter för skogsrenarna i Kajanaland – Utvecklingen snart kritisk Enligt naturresursinstitutets (Luke) uppskattning var det inte fler än 600 skogsvildrenar som övervintrade i Kajanaland. Under de tre senaste åren har populationen minskat med i genomsnitt femton procent per år. – Bakom skogsrenens nedgång finner vi en ovanligt svag produktion av kalvar höstarna 2024 och 2025. Enligt den mångåriga uppföljningen med sändarhalsband beror den svaga produktionen främst på rovdjurens predation. Det främsta kalvningsområdet i Kajanaland är begränsat, vilket sannolikt leder till att kalvdödligheten lätt börjar pendla. Situationen för skogsrenarna är nu likadan som den var under de värsta åren under föregående decennium. Skogsrenarna tål inte flera sådana år utan att det uppstår en avsevärt ökad risk för att dö ut, berättar specialforskare Antti Paasivaara på Luke. Andelen kalvar i vinterstammen i Kajanaland stannade i år på cirka 6,5 procent medan den normalt borde ligga på tio till femton procent. I vintras observerade vi skogsrensflockar främst i åsområdet mellan tätorten Sotkamo och Hiidenportti, i gränsområdet mellan Kontiomäki i Paltamo och Ristijärvi, och några flockar i Vepsä i Kuhmo. Några döda skogsvildrenar noterades inte vid räkningen. Det begränsade livsutrymmet, de stora rovdjuren och trafiken utgör de främsta negativa faktorerna för skogsrenarna i Kajanaland. På den ryska sidan tillkommer dessutom tjuvjakten. Nyhet r AKTUELLT I OMA RIISTA Jägaren ● Bokför alla dina obs av sjöfåglar i Oma riista. Jvf-funktionärerna ● Kontrollera i Oma riista att din utnämning gäller. Om inte, gå en repetitionsutbildning. Föreningens / jaktsällskapets kontaktperson ● Uppdatera föreningens platspunkter och jaktområden före jaktsäsongen. Licensansökaren ● Svara genast på en begäran om utredning i Oma riista. Verksamhetsledaren ● Gör OFU-förslagen för jvf:s styrelse med namnförslagen för funktionärer. ● Utbilda skjutprovsexaminatorerna för de nya betalningssystemen. ● Se till att jägarexamensexaminatorerna kan det nya systemet för elektroniska prov. ● Se till att utbildarna har det förnyade materialet för examenskurserna. Oma riista -helpdesk hjälper dig vardagar 9.00-15.00, tfn 029 431 2001 eller oma@riista.fi ERÄMESSUILTA KOHTI UUSIA SEIKKAILUJA! Metsästys Kalastus Retkeily Luonto Tervetuloa eränkävijöiden odotettuun tapahtumaan! Riihimäen Erämessut tarjoaa laajan messualueen lisäksi runsaasti ohjelmaa ja mahdollisuuksia kokeilla! Tutustu ja osta liput: eramessut.fi Mukana mm. Beretta Areena, Erä Goes Range ja Benelli-Show Seuraa somessa 298 249 LÖSTE JAKTKORT I FJOL JU H A SA HL GR EN Jägaren 2-3/2026 7
Antalet jaktkort som jägarna varje år löser befinner sig i en flack utförslöpa. I fjol (2025) löstes för första gången färre än 300 000 jaktkort. Nedgången beror sannolikt på att de stora årskullarna blir gamla. Nya jägare tillkommer dock i en relativt jämn takt. Varje år skriver cirka 7 000 personer jägarexamen. STATISTIK I SIKTET LÖSTE JAKTKORT FÖRÄNDRING SEDAN I FJOL (%) SKREV EXAMEN 2021 307 155 -0,94 7 282 2022 306 106 -0,34 8 048 2023 302 114 -1,30 7 760 2024 301 963 -0,05 6 649 2025 298 249 -1,23 7 097 Vitsvanshjortarna blev aningen fler Naturresursinstitutet har publicerat sin nya uppskattning av vitsvanshjortarnas stam. Enligt uppskattningen fanns det i februari 120 000 vitsvanshjortar (med ett 95 %-igt konfidensintarvall på 115 000 till 125 000). Stammen har alltså vuxit med 3,5 procent från i fjol. I en del av älghushållningsområdena har hjortarna blivit fler. Under följande jaktsäsong är det därför viktigt att fälla tillräckligt många hjortar i de här äh-områdena för att hejda uppgången. Jakten ska dimensioneras så, att hjortstammen stannar på en nivå som är ekologiskt och socialt hållbar. Individer / 1000 ha Individer / 1000 ha Stammens täthet 2026 Täthetsförändring 2025–2026 Sverige har rödlistat älgen Sveriges lantbruksuniversitets Artdatabank har rödlistat älgen, vilket betyder att arten riskerar att dö ut. Älgen blev klassad som en nära hotad art. Även om älgen förekommer allmänt i Sverige så uppfyller arten ett av kriterierna; den har minskat hastigt – med minst femton procent under tio år, det vill säga på tre generationer. Efter jaktåret 2024-2025 låg den svenska älgstammens medeltäthet på 7,0 älgar per tusen hektar. På länsnivå varierade tätheten mellan 3,6 och 10,4 älgar per tusen hektar. Rödlistan har ingen officiell eller juridisk betydelse, men den används som underlag för skyddsbeslut. Att älgen har blivit rödlistad påverkar ändå inte älgjakten. Här i Finland uppdateras rödlistan nästa gång 2030. Om utvärderingen skulle göras nu skulle älgen sannolikt bli rödlistad eftersom älgarna hastigt har blivit färre. Rödlistan bygger på det internationella naturskyddsförbundets (IUCN) kriterier; populationens storlek, nedgångens hastighet, utbredningsområdet och risken för utdöende. Arterna delas in i kategorier från livskraftiga till akut hotade och nationellt utdöda. Jaktläger för ungdomar 2-5 juli Haapajärvi-Reisjärvi jvf ordnar ett jaktläger för elvatill sextonåriga ungdomar. Även vårdnadshavare kan delta. På programmet står bland annat en förberedande kurs för jägarexamen, ett examenstillfälle, skytteutbildning, hur du hittar i terrängen, en jakthundsdemo, hur vi jagar små rovdjur, dragrodd och första hjälpen. På fritiden skytte med simulator, simning och bastu. ● Plats: Jennin Majatalo, Susisaarentie 2, 85900 Reisjärvi. Inkvartering i egna tält. ● Pris 200 euro/person (+ 20 euro för examenstillfället). Anmäl dig senast 31 maj. Vi tar emot 35 lägerdeltagare i anmälningsordning. ● Ytterligare information: Hanna-Leena Parkkila, 040-5903119, hanna-leena.parkkila@reisjarvi.fi Mera information om lägret, arrangemangen och anmälningarna. Nyhet r AS KO H ÄM ÄL ÄI NE N Jägaren 2-3/2026 8
Skulle det gå att minska på skadorna av betande älgar om vi ökar utbudet av älgföda och ger skogen en mångsidigare struktur? Samtidigt skulle vi också stärka skogarnas motståndskraft mot klimatförändringen och öka mångfalden. TexT Marko Svensberg Bilder Hannu Huttu S yftet med projektet Klövvilt i blandskog är att ta fram hållbara sätt att förena skogsbruket med förvaltningen av hjortdjuren. Samtidigt skulle vi också stärka mångfalden i skogen och resistensen mot skador. Med fokus på tallplanteringarna Större delen av älgbetningsskadorna händer i talldominerade plantbestånd och i unga gallringsbestånd. Vi kan minska risken för skador på två sätt; genom att reglera älgstammen och genom att öka utbudet av älgföda. Genom att reglera älgstammen, öka mängden tallplanteringar och öka mängden annan föda som älgen finner begärlig skulle det gå att få älgbetningsskadorna under kontroll i hela landet. Sedan millennieskiftet har vi halverat älgstammen. Under de senaste åren har skadorna som älgarna vållar skogen årligen blivit ersatta med en halv till en och en halv miljon euro. I början av 00-talet låg ersättningarna på två till fem miljoner euro. Nu ska vi koncentrera oss på den andra metoden – att öka födoresurserna. Det finns både nordisk och europeisk forskning som bygger på vetenskap och praktiska erfarenheter och visar att vi kan minska på betningsskadorna genom att öka tillgången på lämplig föda. Även här i Finland har vi ett behov av att finna skogsvårdslösningar med större fokus på helheten för att minska på skadorna och lindra skogsägarnas skräck för betningsskador. I bakgrunden har skogsnaturen genomgått en väldig förändring Sedan millennieskiftet har våra skogar genomgått en hastig övergång till gran. Många skogsägare väljer fortsättningsvis hellre gran än tall av rädsla för älgbetningsskador. Efter hand som arealen tallplanteringar minskar så ökar betningstrycket på de återstående tallplanteringarna. Under de senaste åren har mängden tall vid förnyelse lyckligtvis ändå börjat öka. Det handlar inte bara om förlorad tillväxt utan också om att granarna utgör ett beProjektet Klövvilt i blandskogar ● Projektet Klövvilt i blandskog inleddes i fjol och ska pågå i tre år. Projektet handlar främst om forskning, utbildning och informationsspridning. ● Projektet koordineras av Finlands viltcentral. Medverkar gör även Finlands skogscentral, Helsingfors universitet och Tavastlands yrkeshögskola. ● Jordoch skogsbruksministeriet står för merparten av projektfinansieringen. Lösningar på älgbetningsskadorna Älgens favoritträd är de ekonomiskt mindre värdefulla lövträden asp, rönn, vide och björk. ↓ Projektet ska producera nytt videomaterial till serien om skogsvården och älgen. Jägaren 2-3/2026 10
kymmersamt fenomen för skogarnas hälsa. Om vi väljer gran så gör vi kanske skogen mera utsatt för skador i stället för att minska på riskerna. Ett granbestånd som anläggs på en allt för karg växtplats löper en ökad risk för både insektangrepp och torka. Här i Finland har angreppen av barkborrar ökat tiofalt under perioden 2017 till 2023. I Sverige dog ungefär tretton miljoner kubikmeter granskog under åren 2019 till 2020. Det här utgör således en enorm ekologisk och ekonomisk risk! Blandskog kan vara lösningen på problemet Vad projektet främst vill ha sagt är att ju mer älgföda det finns i skogen desto färre blir betningsskadorna. En generös tillgång till lövträd, buskskikt, tallplanteringar och ris (som blåbär) sprider betestrycket och lindrar skadegörelsen. En variationsrik skog står bättre emot extremväder samtidigt som den stöder mångfalden i naturen. Även skogshönsen blir glada. Syftet med projektet Klövar i blandskog är alltså att öka andelen blandskog och därmed även tillgången på älgfoder. Vi omsätter utbildning och kunskap i praktiken Projektet satsar på forskning och ska på ett lättbegripligt sätt sprida vetenskaplig information. Projektet ska skapa en lättfattlig litteraturöversikt som bygger på forskningsdata. Utifrån detta producerar vi sedan utbildningsmaterial för fackfolk i skogsbranschen, skolor och skogsägare. Vi erbjuder utbildningar i terrängen, webbinarier och guider för hur man planerar skadeförebyggande skogsskötsel. Vi jobbar också med nya videor; serien om skogsskötsel och älgar kommer att få nya avsnitt. Färre betningsskador och ökad skoglig resiliens Älgbetningsskadorna väcker starka känslor och åsikter. Till projektets viktigaste syften hör därför att förbättra samtalsklimatet och samförståndet mellan intressegrupperna. Syftet med projektet är att inleda en förändring på lång sikt för att minska på älgbetningsskadorna, förtäta samarbetet mellan skogsoch viltsektorn, och stärka samförståndet mellan skogsägarna och jägarna. Jägarna spelar en central roll för den praktiska implementeringen av projektets mål eftersom de och deras familjer äger bortåt hälften av all privatmark i landet. Ny älgforskning på Helsingfors universitet Klövprojektet inkluderar också ett forskningsprojekt som drivs av Helsingfors universitet. Våra skogar genomgår dramatiska förändringar; som en följd av klimatförändringen utsätts de för allt kraftigare hot, som angrepp av insekter, svampar och djur, och extremväder. Klimatförändringen förvärrar riskerna för förstörelse av många olika slag, inte bara av någon enskild skadegörare. Röjning av lövträd hör till de vanligaste skogsvårdande sätten för att få älgbetningsskadorna under kontroll, men forskningen ger motstridiga resultat om effekten. Behandlingen av en enskild plantering påverkar inte nödvändigtvis älgens val av föda eller betningsbeteende på landskapsnivå utan kan till och med förvärra problemen, bland annat genom ett större uppslag av gran. Att enbart reglera älgstammen utan hänsyn till förändringarna i livsmiljön minskar inte heller betningsskadorna. Ökningen av skogarnas strukturella och artmässiga mångfald hör till de främsta sätten att öka motståndskraften och förmågan att återhämta sig från olika störningar. Vi har bland annat noterat att blandskog har en större förmåga att stå emot insektangrepp. I forskningsprojektet som Helsingfors universitet driver undersöker forskarna vilken inverkan som ett stort inslag av olika träd slag och strukturell variation har på älgbetningsskadorna och älgarnas matvanor. Projektet använder sig av DNA-baserade metoder, mätningar i terrängen och systematiska analyser av publicerad forskning. Undersökningen tar fram data om vilka möjligheter vi har att hålla älgbetningsskadorna under kontroll genom att påverka skogsmiljöns struktur och skogsbrukets metoder. ANNA JOKINEN Se videon om vad älgen väljer att äta. Jagarentidningen.fi Jägaren 2-3/2026 11
I vintras jagade vi varg som en kvotjakt i sexton kvotområden på olika håll i landet. Sammanlagt uppgick kvoten till 100 vargar. TexT Visa Eronen Bilder Niko Pekonen och Timo Ahola A v kvoten var 26 stycken riktade till områden där Naturresursinstitutets DNA-analyser hade visat att det fanns hybrider. Jakten pågick från den första januari till den tionde februari och resulterade i 81 vargar och fyra hybrider. Syftet med kvotjakten Syftet med kvotjakten var att skära ner den nuvarande vargstammen och förebygga vargattacker, och samtidigt svara på allmänhetens oro för sin säkerhet och attacker. Som en konsekvens av att vargarna har blivit fler ser vi en ökad oro för säkerheten, fler attacker på husdjur och mera rovdjursuppdrag för polisen. Även om vi har satsat på förebyggande åtgärder så måste vi också reglera stammen genom jakt. Enligt naturresursinstitutets (Luke) uppskattning har vår vargstam vuxit med cirka 46 procent från 2024 till 2025. I mars i fjol fanns det beräkningsvis cirka 430 vargar (enligt konfidensintervallet 413-465). Av dem befann sig 394 (379–413) individer utanför renskötselområdet. I november i fjol förutspåddes vargarna uppgå till 557 individer (enligt konfidensintervallet 476-669). Syftet med dimensioneringen av kvoten var att minska vargstammen, men storleken fick inte sjunka under referensvärdet 273 vargar för den gynnsamma skyddsnivån som fastställdes i höstas. Syftet med dimensioneringen av kvoten och styrningen av jakten var att säkerställa förutsättningarna för en hållbar och långsiktig kvotjakt. Vi följer med förändringarna hos stammens storlek utifrån institutets uppskattning. Kvotjakten på varg blev en framgång Områdena valdes främst utifrån säkerhets aspekterna och vargattackerna. På jakt är det svårt eller till och med omöjligt att se skillnaden mellan en varg och en hybrid. Jägaren 2-3/2026 12
Riktad jakt Vi riktade jakten genom begränsningar på revirnivå och i första hand till hela flockar. Jakten på flockar är förutsägbar och effektiv, och effekterna på vargstammen går att förutsäga med stor precision. I Sverige har man redan använt samma modell i många år. Jakten riktades till trakter där vargarna har varit särskilt problematiska. Tyngdpunkten för kvotområdena låg i sydvästra Finland där det finns gott om vargrevir och antalet revir har ökat hastigt. Områdena valdes främst utifrån säkerhetsaspekterna och vargattackerna. Tyngdpunkten låg på trakter där det har förekommit mycket vargattacker eller stark oro för säkerheten. Dessutom riktades jakten till trakter med skogsren och till vargflockar där institutet har noterat varghybrider eller inavel. Valet av kvotområden byggde på ett stort antal olika informationskällor som skadestatistik, observationsdata, DNA-material, SRVA-statistik och dispensdata. Avsikten var att dimensionera kvoterna per vargrevir så, att hela flocken kunde fällas, eller samtliga individer i en trakt med hybrider. Om vi hade tillgång till observationsdata om antalet individer så lade vi till det i kvotunderlaget. I övriga fall använde vi den vetenskapligt grundade mallen med sex individer. Jakten utföll väl Många vargar fälldes direkt i början av jaktsäsongen. I stora delar av landet fick vi vid årsskiftet ett lagom djupt snötäcke, vilket gjorde det möjligt att leta efter spår. Under de tre första jaktdagarna fälldes drygt hälften av det totala antalet fällningar. Efter den tionde jaktdagen fällde jägarna inte mer än några enstaka individer. Före vargjakten ordnade Finlands viltcentral utbildningar för jaktledarna. Där gick deltagarna igenom bestämmelserna för jakten, ansvarsfrågorna och säkerheten, hur jägarna skulle organisera sig, jaktredskapen och jaktmetoderna. När jakten inleddes hade jägarna organiserat sig inom kvotområdena för jakten och spelreglerna för jakten och kommunikationerna var avtalade. En lämplig mängd jägare anslöt sig till jakten och motivationen för jaktförberedelserna och vargjakten var hög. I en stor del av kvotområdena bedrevs jakten med hundar. Hundar och hundförare ställde upp på alla håll i landet. I några områden använde jägarna också flagglinor. Enligt informationen som nådde viltcentralen verkställdes jakten på ett säkert sätt. Även massmedierna förhöll sig sansat trots att allmänhetens intresse för jakten var stort. Medierna publicerade en stor mängd nyheter om jakten. I några kvotområden noterades störande aktiviteter, men ingenting som gick till överdrift. Bedömningen av jaktens konsekvenser Efter jakten skickade viltcentralen ut en enkät till jaktledarna. Med den får vi veta hur väl jakten och organiserandet av den har lyckats. Svaren kommer också att användas för att vidareutveckla vargjakten. Information om hur jakten riktades och konsekvenserna för vargstammen får vi när institutet publicerar sin uppskattning av stammen. Under den gångna vintern har rovdjurskontaktpersonerna antecknat ett stort antal vargobservationer, vilket hjälper oss att följa med konsekvenserna av kvotjakten och uppskattningens tillförlitlighet. Enligt observationsmaterialet har det i somliga kvotområden gjorts ett stort antal vargobservationer också efter kvotjakten medan det i andra har gjorts väldigt få observationer efter jakten. Om det kring ett avjagat vargrevir finns andra revir så kan det, enligt svenska erfarenheter, väldigt fort vandra in nya individer. Vi har också varit aktiva med att samla in avföringsprover av varg. DNA-materialet är viktigt för arbetet med att följa vargstammen och för bedömningen av kvotjaktens konsekvenser. Med olika statistiska metoder följer vi med hur jakten inverkar på vargattackerna och de övriga svårigheterna som vargen orsakar, Kvotjaktens framtid Det är jordoch skogsbruksministeriet som leder arbetet med att uppdatera förvaltningsDen juridiska bakgrunden Kvotjakten på varg blev äntligen möjlig när skyddsnivån för vargen sänktes i EU:s naturdirektiv från strikt skyddad till skyddad, det vill säga när vargen överfördes från direktivets bilaga IV till bilaga V. För att möjliggöra vargjakt i vårt land infördes ändringar i jaktlagen och jaktförordningen, statsrådet utfärdade en förordning om kvotjakt på varg och jordoch skogsbruksministeriet en förordning om vargjakt. Jordoch skogsbruksministeriet fastställde med en förordning storleken på den totala kvoten, kvotområdena och antalet vargar per område. Ministeriets förordning byggde på ett förslag givet av Finlands viltcentral. planen för vår vargstam. Samtidigt bedömer man på ministeriet hur väl kvotjakten har utfallit och planerar för jaktens framtid. Utkastet till förvaltningsplan ska enligt planerna skickas ut på remiss i sommar. Uppskattningen av vargstammen publiceras i juni och utgör en milstolpe för bedömningen av hur väl jakten har lyckats. Den har en avgörande betydelse för följande kvotjakt i vinter. DNA-analysen av de fällda vargarna är klar Naturresursinstitutets (Luke) analys av vargproverna som jägarna skickade in blev klar i slutet av mars. 40 stycken av de fällda vargarna var gamla bekanta medan 41 var nya individer. Institutet hade fått tandprover för åldersbestämning av 58 vargar. Av dem var 29 nya individer och 20 av dessa var fjolårsvalpar som vi inte hade tidigare DNA-prover av. Bland de fällda fanns fyra hybrider. Två av dem hade vi tidigare DNA-prover av (Sydöstra Finland) medan två var nya (Peurainneva och Kaskö-Närpes). Jägarna fällde också tre vargar i grannrevir till målrevir; en individ i Aura-Pemar, Kaskö-Närpes och Pahkavaara. De slutliga DNA-resultaten – inklusive släktskapsanalyserna och stamuppskattningen – blir klara i slutet av juni. Jägaren 2-3/2026 13
Älgens årscykel bestämmer rytmen för hur älgen söker föda och fortplantar sig. Därtill kommer parasiterna och rovdjuren som försvårar livet. TexT Joni Saunaluoma Bilder Hannu Huttu och Asko Hämäläinen P å våren vaknar naturen och inleder en ny växtsäsong. Detta innebär också en ny säsong för älgen. Fjolårskalvarna blir unga vuxna och de unga älgkorna förbereder sig för sin första kalvning. När snön har smultit och växterna har fått blad blir matsedeln med ens rejält bredare. Älgen har fått ett större urval och kan välja bland de allra godaste och energi rikaste växtdelarna. De färska skotten ÄLGENS ÅR Största växtätaren i landet innehåller mycket näring, som kon behöver för att dia och fostra sin nya kalv. Sommaroch vinterbetet I regel håller sig älgen med tydliga och separata beten på vintern och på sommaren. Avståndet mellan betena kan variera mellan några och hundratals kilometer. På våren, innan kalvningen, vandrar älgarna till sommarbetet och älgkorna söker sig till lämpliJägaren 2-3/2026 16
söker sig inte till värme utan är anpassad till lägre temperaturer. Sommarens svalkande havsbris och vinterns stränga kyla lindrar den upplevda värmestressen. Vinterbetena ligger ofta på aningen kargare växtplatser där det redan före det effektiva skogsbrukets intåg fanns en större andel tall. I dagsläget bjuder planteringarna på föda året om och nästan över allt, men vandringsinstinkten har älgen ändå inte förlorat. Kalvningen inleds vid valborg Före kalvningen avvisar älgkon fjolårskalvarna, som nu måste bli vuxna och börja ett självständigt liv. De börjar leta efter ett nytt hemområde och någon råkar kanske förirra sig ända in i centrum av en stad, men till stadsliv har älgen åtminstone inte ännu anpassat sig. I södra Finland kalvar älgen i början av maj och i norr en vecka eller två senare, men i alla fall före sommaren. Även här ser vi att älgen anpassar sig till vårens varierande tidtabell; kalvningen sker på en plats där det finns vatten att dricka. En bäck eller ett dike som rinner genom skogen bjuder älgkon på dricka under de första dagarna. En älgko med kalv håller sig sommartid med ett hemområde på tusen till tusenfemhundra hektar. Alltid lyckas inte kalvningen eller så råkar den nyfödda kalven ut för ett rovdjur. Vuxna björnar jagar älgkalvar under de första veckorna och i de björntätaste trakterna har detta tydliga konsekvenser för kalvproduktionen. En älgko som har förlorat sin kalv kompenserar den misslyckade kalvningen genom att följande vår sannolikt föda tvillingar. På sommaren dignar matbordet I juli dignar älgarnas matbord av läckerheter. Urvalet växter med örtstam är nu som allra generösast. Exempelvis mjölkörten vajar på kalhyggena som ett rödskimrande hav och hundlokan blir begärligt mumsad. Medan naturens smörgåsbord dignar av läckerheter finns det inget behov av att gnaga på torra trädgrenar. Älgen strävar alltid till att optimalt balansera kolhydraterna, proteinerna och fettet i kosten. Videsnåren utmed åstränder utgör idealisk föda. Tryckande hetta och insekter plågar Även om det finns gott om föda så kan värmeböljor på sommaren göra tillvaron tryckande för älgen. När kvicksilvret stiger över 20 grader drabbas älgen av värmestress. I motsats till semestrande människor så tillbringar älgarna helst sommardagarna i skogens svala dunkel och vandrar först i aftonsvalkan till gläntor för att beta. Hetta och torka kan de facto påverka följande års ga platser att kalva på. Finländare som bor vid kusten är vana vid att älgarna infinner sig på tröskeln till sommaren och vandrar iväg när vintern gör entré. Orsaken till varför de flesta älgarna gör så här känner vi inte fullständigt till, men vi betraktar klimatet och tillgången på föda som avgörande faktorer. Vid kusten är sommarklimatet aningen svalare och vintrarna aningen varmare än inne i landet. Älgen I södra Finland kalvar älgen i början av maj och i norr en vecka eller två senare. Jägaren 2-3/2026 17
kalvning. Älgen hör alltså till arterna som inte uppskattar klimatuppvärmningen ett dugg! Älgflugorna, som på sensommaren blir ett plågoris för många arter, utgör en annan stressande faktor. Tusentals sådana kan krylla omkring i pälsen på en stackars älg! Nässtyngsflugan är minst lika obehaglig. Under våren har larverna vuxit i näshålan till en längd på några centimeter och orsakar med största säkerhet ett obehagligt kliande. Lyckligtvis faller de ut under sommaren. På hösten spinner hormonerna I augusti börjar älgtjurarnas horn vara färdiga. Under sommaren har hornen vuxit med en väldig fart, upp till två centimeter om dygnet, och når sina fulla mått. De förbenas och tjuren fejar bort basthuden. Brunsten närmar sig, förändrar hormonbalansen och börjar styra älgens beteende. På tröskeln till brunsten höjer älgarna tempot och utvidgar hemområdet. De börjar leta efter en partner och tjurarna annonserar aktivt ut sig själva. Tjuren ställer inga särskilda krav på sin tilltänkta partner, men älgkon måste ta sig en funderare på vem som ger de bästa generna för följande generation. Det är inte bara hornen som förändras på tjurarna. Halsen sväller upp till nästan det dubbla och gör den storvuxna tjuren ännu maffigare. Med klövarna skrapar den upp meterstora brunstgropar eller ännu större som den doftsätter med kroppens egna kemikalier. Tjurarna gör upp sinsemellan genom att imponera på varandra, men ibland övergår imponerandet till en fysisk batalj och hornskrammel. När brunsten når sin topp i september är det knappt så tjurarna ens äter; de tappar fettreserver och går ner i vikt. Kalvarna växer och äter så mycket som de hinner stoppa i sig. På sensommaren river de åt sig delikata lövträdsblad, men efter hand som hösten framskrider och löven gulnar så ökar andelen ris i födan. För många kommer det kanske som en överraskning hur viktigt blåbärsoch lingonriset är för älgarna som höstföda. På hösten är det inte bara brunsten som påverkar älglivet utan också jakten. Även om jakten främst äger rum på veckosluten så ökar den, tillsammans med brunsten, ändå älgarnas rörlighet. Hemområdet är inte längre på långa vägar lika begränsande som på sommaren. I oktober händer det att vi får syn på alldeles okända individer som inte har visat sig vid slickstenarna på sommaren. Vinterns inbrott innebär menybyte Efterhand som hösten framskrider förbereder sig älgen för vintern genom att övergå till föda med mera fibrer. På vintern finns det ingen lummig grönska och risen ligger under snön. Älgens matsmältningsmikrober behöver tid för att vänja sig vid vinterdieten, så älgen övergår Tallen står inte överst på älgens önskelista, men med en förhållandevis liten ansträngning kan älgen få i sig en stor barrmassa. Lövföda finns det ända tills träden fäller löven. Då övergår älgen till att äta vedväxter. Se videon om vad älgen väljer att äta. Jagarentidningen.fi Jägaren 2-3/2026 18
steg för steg till att äta kvistar. Samtidigt ökar volymen på vommen för att göra näringsupptaget maximalt effektivt. I det vintriga skogslandskapet består älgens föda till ungefär hälften av tall och hälften av olika lövträd. Rönn, asp och vide smakar bäst. Även en smakar gott, och vårtbjörken smakar alldeles för gott! Gran och al smakar illa, men de små lövträden bland granplantorna smakar alldeles utmärkt. Men älgen betar inte enbart i tallplanteringar. Eftersom älgen äter selektivt så stoppar den inte i sig rubb och stubb i planteringen utan väljer kvistar med ett minimalt innehåll av illasmakande substanser. Terpenerna och tanninerna i växterna försämrar smaken och gör dem svårare att smälta, så älgen undviker dem. Ofta väljer älgen därför plantor som måste konkurrera om utrymme och näring med en större granne. Sådana undertryckta plantor satsar mera på tillväxt och producerar därför mindre av de otrevliga ämnena. För älgen blir smaken därför bättre. Tallen står inte överst på älgens önskelista Även om älgen minskar födointaget per dygn från 40 kilo på sommaren till 10-15 kilo på vintern så är den tvungen att tillbringa många timmar med att äta. Tallens stora barrmassa blir särskilt begärlig när snötäcket djupnar och det krävs mera energi för att röra sig. Den fiberrika vinterfödan smälter klart långsammare i tarmarna än sommarens växter med örtstam. På sommaren behöver älgen vanligen cirka fyra timmar för att smälta maten, men på vintern behöver älgen vila i elva timmar på maten, det vill säga nästan halva dygnet. Älgen tillbringar ändå inte hela den här tiden i samma lega utan byter plats i genomsnitt fyra gånger om dagen. På vintern brukar det bli en gulaktig utsöndring i legan som kommer från blod som älgflugorna har sugit i sig och körtlar i huden. I legan kan det också finnas små, mörka ägg, några millimeter långa; det är nästa generation älgflugor. Snön begränsar rörligheten På hösten, under brunsten och jakten, rör sig älgarna över större områden, men när snön börjar falla blir de mera stationära i området där de tillbringar vintern. När snötäcket djupnar minskar rörligheten per dygn till hälften av strövandet under det snöfria halvåret. I de etablerade övervintringsområdena kan älgarna samla sig till flockar om tio till femton individer på platser där betet är gott, vilket innebär en överhängande fara för skador på skogen. På vintern är betandet koncentrerat till planteringar eftersom utbudet av kvistar att tugga i sig är bäst i sådana. Men självfallet tackar älgarna inte nej till vide och enar i undervegetationen! Om en storm eller en skogsarbetare har fällt en större asp så gnagar älgarna garanterat på barken. I normala fall gnagar älgarna inte barken på upprätta aspar eftersom koncentrationerna av avskräckande substanser är högst nertill på stammen. Högre upp, dit älgarna inte når, finns det inget behov av sådana ämnen. Där smakar barken gott och är lättsmält i jämförelse med den övriga vinterfödan. Efter vinterns inbrott lugnar tjurarnas hormoner ner sig och hornen faller av. Vanligen gör hornhalvorna det inom ett par dagar efter varandra. Om den andra hornhalvan dröjer med att trilla av så betyder det att brunsten är förlängd och att somliga kalvar kommer att födas med en fördröjning under följande år. I synnerhet i norr är vårvintern den tyngsta tiden för älgen. Snön ligger djup och skaren gör det ännu svårare för älgarna att röra sig, så det går åt massor med energi för att skaffa sig mat. Äntligen blir dagarna längre, luften blir varmare, drivorna smälter och det blir dags igen för älgarna att vandra tillbaka till sommarbetet. På vårvintern gör plogade vägar och andra leder det lättare att röra sig, vilket minskar energiåtgången. Tjurarna fäller vanligen hornen i december. Innan snötäcket blir djupt utgör risväxterna en viktig del av älgens föda. Jägaren 2-3/2026 19
Sjöfågelstammarna har blivit svagare under de senaste decennierna. Varje jägare och allt annat friluftsfolk kan varje vår delta i räkningen av sjöfåglar. TexT och Bilder Eelis Keränen V i följer sjöfåglarna med punkträkningar som det går enkelt och fort att göra. Allt som behövs är god artkännedom och en kikare eller ett teleskop. Det tar inte mera tid än ungefär en kvart. Det finns gott om inventeringspunkter i södra Finland, men punkterna är färre i norr och en del av dem förblir oräknade år efter år. Vi behöver data om sjöfåglarna Delta i inventeringarna! Min första gång som punkträknare Även jag deltog i våras i fågelinventeringen. Den första parräkningen görs i regel en vecka efter islossningen. På morgonen, innan jag startade, packade jag ner teleskopet och stativet. Jag hade på förhand utsett två punkter på kartan som jag skulle hinna med innan dagens första lektion i skolan. Den första punkten låg där en å rann ut i en sjö. Jag noterade flera fågelpar så fort jag hade anlänt. Jag ställde upp teleskopet och började räkna. Till en början var det enkelt, men när jag vände mig åt andra hållet såg jag tiotals fåglar till. Jag beslöt att räkna paren och grupperna systematiskt från vänster till höger. Det här visade sig vara en teknik som fungerar och jag fick till slut antalet fåglar att stämma precis. Jag upptäckte också en skedand, som är rätt sällsynt i Lappland. Tack vare teleskopets kraftiga förstoring går det lätt att artbestämma fåglarna. Att skriva in observationerna på nätet är inte heller svårt. När jag hade antecknat observationerna fortsatte jag till följande punkt som var en tjärn nära Rovaniemi centrum. Där fanns det knappt alls något liv; ett knip-par och några måsar bara. Det gick fort att räkna dem; tog inte mer än en minut. Sjöfågelinventeringen ordnas igen i vår och det behövs folk som räknar i hela landet. Packa alltså ner kikaren eller teleskopet och ställ upp för det här viktiga jobbet för naturens bästa! Anvisningarna för sjöfågelräkningen finner du på Lukes webbplats eller via QR-koden. Ungd msredaktionen Jägaren 2-3/2026 20