Jägaren 2/2013 - Lehtiluukku.fi

Jägaren 2 l 2013 Finns det plats för vargar i vårt land? Toppjakt på önskelistan
Innehåll l 2 l 2013 Johanna har jagat från barnsben s. 28 Lodjuret som klövdjursjägare s. 10 SRVA - jägarhandräckning till polisen s. 20 3 Ledaren 4 Vargkonfliktens biologi 6 Rakt på sak om de stora rovdjuren 8 Ordförandens spalt 10 Lodjuret som klövdjursjägare 13 Aktuellt från ministeriet Utvärderingen av rovdjurspolitiken börjar 16 Riksviltvårdsrådet sammanträder 18 Viltdagarna 2013 20 SRVA tar hand om viltet 24 Webbplatsen riista.fi förnyas 25 Tidningen Jägaren för 50 år sedan 28 Boskap och vilt på Johannas lantgård 30 Imagehanteringen en utmaning för Jägarförbundet 32 Viltkött för eget bruk och till försäljning 33 Viltkorv som hantverk 2 l Jägaren 2 l 2013 De nordligaste rådjuren i landet s. 34 34 36 38 40 42 44 48 50 52 54 56 59 60 61 63 Hos de nordligaste rådjuren i landet Riistavalli Älg- och hjortavskjutningen 2012 Intressegrupperna presenterade sin syn på förvaltningen av sädgåsen Åland Nyhetsmagasinet Märkliga händelser Brott & straff Grova jaktbrott och påföljderna På vandring med Eki Isoahde ? en våtmarkspärla i skogsnatur Järpen Juniorsidan Affärer Adresser
Ledaren Reijo Orava Direktör Finlands viltcentral Finländsk vargfred som mål Den innevarande vinterns varghändelser med tjuvskytte och de regionala viltvårdsrådens möten för allmänheten med sina starka opinionsyttringar har fått en intensiv debatt om de stora rovdjuren att flamma upp. Vi får hoppas att debatten fortsätter så länge att vi får till stånd en finländsk vargfred; ett samhällsavtal om hur målen för skyddet av de stora rovdjuren ska anpassas till den tillämpade vargpolicyn så att vi lyckas förena landsbygdsbornas berättigade förväntningar och övriga medborgares värderingar. Under debatten vore det önskvärt att uppmärksamheten koncentreras till sökandet efter lösningar som tjänar alla parter, inte till åsiktsgrupperingars ömsesidiga beskyllningar och sökande efter skyldiga. Det projekt för utvärdering av rovdjurspolicyn som ingår i Jyrki Katainens regeringsprogram skapar en utmärkt ram för värdediskussionen. Syftet med den utomstående evalueringen är att utvärdera resultaten av verksamheten, men i det uppdrag jord- och skogsbruksministeriet gett understryks det att projektet även ska avkasta nya idéer och förslag till utveckling av rovdjurspolicyn. Det är utmärkt att Finland tillsammans med Sverige har inlett överläggningar med EU i Bryssel. Det är viktigt att få ett slut på det ömsesidiga tvistandet om vad EU egentligen kräver av oss och föra en dialog om tillämpningen av habitatdirektivet i nordliga förhållanden. I vilket fall som helst är dock våra förbindelser inom ramen för EU fortsättningsvis i kraft. I samband med eller efter EU-samtalen och utvärderingen av policyn för de stora rovdjuren krävs det politiska beslut på hög nivå om riktlinjerna för vår egen rovdjurspolicy. Kommer vi tillrätta med de nuvarande eller är det någonting som bör ändras. När riktlinjerna är utstakade finns det förutsättningar för en revision av förvaltningsplanen för vargstammen. Finlands viltcentral har de facto redan fått i uppdrag att förbereda sig för arbetet. I arbetet beaktas de utvecklingsförslag som kommer fram vid evalueringsarbetet. En ödmjuk utgångspunkt för arbetet är att vi misslyckades med att nå de mål som ställdes upp i den tidigare förvaltningsplanen för vargen. Under förvaltningsplansperioden har vargstammen halverats, men ? på grund av att vargen brett ut sig till nya områden ? de vargbetingade konflikterna har ökat och tillspetsats. De inom vargområden bosatta människornas åsiktsyttringar eller den rädsla och de olägenheter de upplevt har inte fått konkreta svar eller hjälp av samhället eller förvaltningsinstanser. Här döljer sig säkert också nycklarna som kan öppna den låsta situationen. För jägarkåren har den gångna vintern varit tung. Avslöjandet av olagligheterna har fått tigandets skyddsridå att falla och styrkt forskarnas redan under en längre tid framförda teori att det olagliga vargdödandet har en stor inverkan på vår vargstams utveckling. Vi är säkert alla överens om att också rovdjursfrågorna ska skötas med lagliga och gemensamt godkända metoder. Jägarna har åtnjutit förtroende. I Finland har jägarna getts ett exceptionellt stort ansvar vid förvaltningen av vilthushållningen och verkställandet av hållbar jakt. Nu behövs det moralisk hållning. Jag vädjar till jägarnas stora laglydiga majoritet. Olagligheterna ska fördömas och fås att upphöra. Vi ska återvinna förtroendet genom öppet samarbete. Jägaren 2 l 2013 l 3
Ilpo Kojola, Samuli Heikkinen och Salla Kaartinen Vargkonfliktens biologi Seppo Ronkainen Konflikten mellan varg och människa har intensifierats. Vargen är inte enbart ett djur som håller till i obygderna utan den söker sig gärna till kulturlandskap. Situationen har skapat folkrörelser och kampanjer som verkar göra vargens image ännu svartare än förut. B akom de skador och olägenheter som vargen orsakar ligger biologiska faktorer. Om människan det til?låter kommer vargens utbredningsområde att växa med oerhörd hastighet eftersom unga vargar som lämnat sin ursprungsflock kan vandra hundratals kilometer från sina hemknutar. Unga hanar och honor är ungefär lika begivna på att vandra, vilket betyder att nya par och kullar i princip kan uppstå nästan var som helst i landet. Syftet med den här analysen är att undersöka hur vargen rör sig vid bebyggelse och vilka faktorer som ligger bakom skadorna och olägenheterna. Vargen provocerar I naturen lever en varg ensam bara som ung när den letar efter en partner att para sig med. Under de senaste åren har familjeflockarna i vårt land i genomsnitt bestått av sju individer på senhösten. Rekordet sattes i Kuusamo år 2009. Då fälldes där en flock på 15 gråben med två fyraåriga honor som följdes av tio ungar och tre ettåringar. Vargar utmärker sig genom att döda bytesdjur som är större än de själva. Ur inventeringssynvinkel är det här bra eftersom vargar som fäller älgar och renar annonserar ut att de finns. Men samtidigt gör det här draget vargen ännu mer skrämmande i folks föreställningar. När en ung varg har lämnat flocken den föddes i, vilket vanligen sker på våren när den är årsgammal, börjar den leta efter en partner att para sig med och ett lämpligt område att slå sig ned i. Området där vargen slår sig ner kan ligga 4 l Jägaren 2 l 2013 Vargen håller en marschfart på cirka 15 km i dygnet, vilket innebär att en varg som dyker upp i en ny trakt oftast kommer som en total överraskning. så nära som några mil ifrån, vilket betyder att det nya reviret blir granne till ursprungsflockens revir. Arealen på de revir som vargpar etablerar i vårt land är i genomsnitt 1200 km2.Våra minsta ?vargtomter? ligger på ungefär 600 km2 och de största på bortåt 2 000 km2. I vårt land är den längsta uppmätta sträckan (fågelvägen) till ett nytt revir nästan 500 km,vilket ligger nära det maximala som en varg i östra Finland kan vandra om den tänker hålla sig inom landets gränser. I praktiken brukar rutten gå i krokar och bukter,och kan i extrema fall bli flera tusen kilometer lång. Unga vargar vandrar på nätterna och i motsats till de vargar som lever inom ett eget revir utnyttjar de sällan exempelvis skogsvägar för att ta sig fram. Vargen håller en marschfart på cirka 15 km i dygnet, vilket innebär att en varg som dyker upp i en ny trakt oftast kommer som en total överraskning. Vårt material pekar också på att vargen kan hitta en parningspartner medan den vandrar och i så fall fortsätter paret vandringen tillsammans till det blivande reviret.Unga vargars raska förflyttning till trakter som varit vargfria i långa tider har gett upphov till moderna sägner om utsättningar av varg, men något sådant har åtminstone i vårt land aldrig förekommit. När rör sig vargarna nära bebyggelse? Vargar rör sig nära bostadshus oftare än normalt om reviret är sådant att där finns mera bebyggelse än genomsnittet. Attityden till bebyggelse varierar dock från individ till individ, vilket tydligt framgår av diagrammet här invid. Två vargar som är lika gamla och som lever i en trakt som är splittrad av bebyggelse kan förhålla sig på diametralt olika vis till bebyggelsen. En ettårig hane som år 2003 vandrade från Sotkamo till Lumijoki och slog sig ner där (vargen längst till höger i diagrammet) var i sitt nya revir rätt så noga med att inte gå nära boningshus. Däremot har en hane i samma ålder som år 2012 flyttade från Keuruu till norra Äänekoski (den höga röda stapeln) i sitt nya revir rört sig nära hus i påtagligt hög utsträckning. Besöken vid bostadshus skedde framför allt nattetid. När dödar vargar hundar? I vårt land blir en avsevärd mängd hundar dödade av vargar. Statistiken över ersättningar för hundar som betalats ut med statsmedel visar inte den totala mängden fall, men gör det möjligt att jämföra olika år med varandra. Under 2000-talet har det funnits ett tydligt samband mellan antalet dödade hundar och
det uppskattade antalet vargar. År 2006 när stammen var som störst betalades det med statsmedel ut ersättningar för 54 hundar.I fjol ersattes 37 hundar. Antalet dödade hundar utgör sannolikt summan av flera faktorer. Om vi jämför statistiken med våra grannländer kan vi se skillnader mellan olika jakthundars popularitet. De naturliga bytesdjurens populationer verkar också vara en faktor av stor betydelse. I exempelvis Estland, där det finns gott om vildsvin, handlar det normalt om bara några få fall per år. Det här visar också att det i Estland är sällsynt att vargar dödar hundar vid boningshus. Sverige är i vissa avseenden ett lämpligare jämförelseobjekt. Där har antalet vargdödade hundar som ersatts med statsmedel ställt i relation till antalet vargflockar varit av samma storleksklass som i Finland fram till för några år sedan. Under de senaste tre åren har emellertid antalet vargdödade hundar i relation till antalet vargflockar stigit och blivit klart större i Finland än i Sverige. Det är för tidigt att dra slutsatsen att den svårare situationen i Finland skulle bero på att den svenska älgstammen i vargområdena är 3-5 gånger tätare än i Finland, men det vore logiskt att anta att vargarna blir mera benägna att döda ett annat hunddjur på sin ?hemmaplan? om bestånden av klövdjur är svaga. Det finns ett samband mellan ett vargpars eller en vargflocks benägenhet att döda hundar och varghanens ålder. Så länge en hane är yngre än tre år är risken för upprepade attacker på hundar större än om alfahanen är äldre och erfarnare.Det här beror sannolikt på det tydliga sambandet mellan alfahanens ålder och framgången på älgjakt, som framgår ur det statistiska material som har samlats in i Sverige. När hanen var ett år gammal lyckades den i genomsnitt med 10 % av jaktförsöken. I flockar som leddes av en tvåårig hane lyckades 40 % och när hanen var fem år lyckades cirka 70 %. Vargarna i renskötselområdet De vargar som rör sig inom renskötselområdet angriper sällan hundar, vilket uppenbart beror på att renarna erbjuder ett lätt byte i stora mängder. Varje år påträffas mellan 600 och 900 renar som dödats av vargar. Under de senaste åren har skadorna koncentrerats till de sydöstra delarna av renskötselområdet och nordöstra Lappland. I de södra och sydöstra renbeteslagen är antalet skador kopplat till antalet vargflockar med ungar året innan. Förklaringen är den, att den reproduktiva delen av vargstammen är koncentrerad till ett bälte söder om renskötselområdet, till vilket hör Kajanaland,Övre Karelen och Norra Savolax. En del av de unga vargarna i det här bältet vandrar,när de lämnar sin ursprungsflock, norrut där de närmaste renhjordarna ligger relativt nära, med vargmått mätt. Unga vargars vandringsvägar när de lämnar sin ursprungsflock (svarta cirklar). 12 10 8 % Den procentuella andelen positioner nära boningshus (< 100 m från närmaste hus) av alla positioner Avståndszonens (< 100 m från närmaste hus) procentuella andel av revirets areal 6 4 2 0 Varg (22 olika individer) Att bandförsedda vargars GPS-positioner förekommer i närheten av boningshus är vanligast i revir där det finns mera bebyggelse än i genomsnitt. Den individuella variationen är avsevärd, men majoriteten av de undersökta vargarna (22 vargar, sammanlagt 34 688 GPS-punkter) har undvikit att röra sig nära boningshus. Bilden omfattar alla de vargar i vårt material vilkas revir har en bebyggelse som är tätare än genomsnittet. Dessutom finns där sporadiska exempel från revir med gles bebyggelse. 9 8 Dag 7 Position < 100 m från närmaste hus (% av alla positioner) 6 Natt 5 4 3 2 1 0 Varg (22 olika individer) Vargarna rör sig huvudsakligen nattetid i närheten av boningshus Vargens framgångar i jakten efter älg påverkar tendensen att döda hundar. Så länge en hane är yngre än tre år är risken för återkommande attacker mot hundar större än om flockens alfahane är äldre och erfarnare. Jägaren 2 l 2013 l 5
Jarkko Nurmi Rakt på sak om de stora rovdjuren Ministeriet deltog i viltcentralens regionala möten med intressegrupperna. Den finska rovdjurspolitiken av år 2013 befinner sig vid en brytningspunkt. Bestånden av stora rovdjur har vuxit och brett ut sig till nya områden där bebyggelsen är tätare än i rovdjurens ?traditionella? regioner. Det här har oundvikligen lett till problem. Jord- och skogsbruksministeriets tjänstemän deltog i höstas i de möten som de regionala viltvårdsråden arrangerade för allmänheten för att höra vad folk tänker och tycker. Ett helt spektrum av åsikter om rovdjuren På mötena kartlades de problem som folk upplever med de stora rovdjuren och var någonstans händelserna har inträffat. Mötesdeltagarna fick också grunna på eventuella nyttiga aspekter av rovdjuren, på idéer om hur samlevnaden kan utvecklas och på behovet av ändringar i lagstiftningen. De största upplevda problemen är knutna till vargen. I praktiken har det inte funnits varg 6 l Jägaren 2 l 2013 Seppo Ronkainen I synnerhet för vargens del har situationen drivits till sin spets sedan det i Perho och Sonkajärvi uppdagades tjuvskytte på varg och försök till tjuvjakt.Fallen kommer sannolikt att ha en omfattande effekt på rovdjurspolitiken och jaktövervakningen under den närmaste framtiden. Vid ministeriets besök i regionerna handlade det om att realisera en ny sorts viltpolitik. Viltvårdsråden ansvarar inom sina respektive regioner för att intressegrupperna görs delaktiga i beslutsfattandet och har i uppdrag att säkerställa att beslutsfattandet i viltpolitiken är pluralistiskt och att alla parter blir hörda. Det var viltvårdsråden som arrangerade mötena medan ministeriets tjänstemän höll expertanföranden med anknytning till rovdjuren och lyssnade på vad mötesdeltagarna hade att säga. i västra Finland på över hundra år, men arten har under de senaste åren återvandrat. I västra Finland är bosättningen mycket tätare än i östra Finland, där invånarna kanske är vanare vid rovdjurens närvaro.Utöver skadorna på sällskapsdjur och produktionsdjur har de sociala frågorna med anknytning till vargen ? känslorna av hot och rädsla som folk upplever ? blivit högaktuella. Som en lösning på de här problemen erbjöds bland annat preciserad information om vargflockarnas rörelser och en önskan om större flexibilitet i lagstiftningen beträffande jakten. I en stor del av vargresponsen konstaterades att myndigheterna måste vidkännas det faktum att de som lever i vargtrakter är rädda för vargen och att den här rädslan inte får bagatelliseras. Men det fördes också fram nyttiga synpunkter på vargarna: aktörer i skogs- och trafikbranschen tyckte det var bra att vargarna reducerar älgbestånden och ansåg att vargarna är ett plus för naturturismen. Beträffande skötseln av björnstammen är situationen av responsen att döma inte alls lika komplicerad. Vid det här laget betraktas björnen som ett värdefullt vilt som kan jagas enligt det hållbara nyttjandets princip. I synnerhet i de områden i västra Finland där björnstammen växer togs de skador upp som arten orsakar biodlare. Det här är ett problem som vi måste reagera på genom att satsa på skadeförebyggande åtgärder. Dessutom konstaterades att zonindelningen i förvaltningsplanen för björnstammen har blivit föråldrad på grund av regionala förändringar i björnbestånden. Det skulle behövas en uppdatering som bygger på preciserad biologisk information. Som det största problemet vid skötseln av
Hur ska vi förvalta vargstammen i fortsättningen? Konsultativa tjänstemannen Sami Niemi på Jord- och skogsbruksministeriets avdelning för naturresurser har sedan länge befunnit sig i stormens öga beträffande vargkonflikten i vårt land. Till hans krävande uppgifter hör en balansgång på slak lina mellan att fullgöra internationella avtalsåligganden vid förvaltningen av vargstammen och de vargproblem som finländare drabbas av. EU anser att minimikravet på storlek för en livskraftig vargstam i Finland är 20 reproduktiva flockar. I dagsläget ligger den officiella uppskattningen av vargstammens storlek rejält lägre samtidigt som vargproblemen bland ?vanligt folk? har ökat. Vi ställde Sami ett par frågor om hur den här komplicerade ekvationen kan lösas. per arealenhet, men utan att ange antalet rovdjur. I området som är markerat med rött har det gjorts ett stort antal rovdjursobservationer. I området markerat med grönt är antalet observationer litet (karta: VFFI). lodjursstammen upplevdes det, att tillgängliga forskningsdata om stammens storlek inte har hängt med i den snabba tillväxten och att stammens storlek är underskattad. Det konstaterades att arten orsakar problem för vilthushållningen, i synnerhet för skötseln av hjort och rådjur i västra och södra Finland. Skogsvildrenens status som direktivart konstaterades vara ett vägande argument för en styrning av dispenserna för lodjursjakt på regional nivå. Finlands viltcentral reagerade på det här redan under innevarande jaktsäsong och styrde dispenser till regionerna med skogsvildren. Som en nyttig aspekt på de växande lodjursbestånden framfördes att lodjuret jagar räv och mårdhund. Enligt somligas bedömning visar sig effekterna redan i vissa regioner i form av stärkta skogshönsbestånd. På mötena diskuterades också de problem som järven orsakar renhushållningen, men några klara behov av ändringar i lagstiftningen presenterades inte. Uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen inleds hösten 2013 Finlands viltcentral inleder uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen i höst.De misstänkta fallen av tjuvjakt på varg har gjort uppgiften ännu svårare och den uppskattade storleken på vargstammen har skrivits ner. Specialforskare Ilpo Kojola på Vilt- och fiske- Kan du ge Finlands viltcentral ett gott råd inför uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen? Jag hoppas att viltcentralen lyckas skapa en process där ömsesidighet, vetenskaplig kunskap, känslor och respekt för andras åsikter ska leda till ett brett samförstånd om hur vargstammen ska förvaltas. Väsentligt vore att vi inser att den här konflikten inte har en enda lösning, utan att hanteringen av den kräver att flera olika åtgärder koordineras och vidtas med kraft. riforskningsinstitutet uppskattar storleken på vår vargstam till cirka 120 till 135 individer i detta nu. Finland har förbundit sig till en hållbar förvaltning av vargstammen genom internationella avtal. Förvaltningen ska hädanefter implementeras på ett sätt som i högre grad än vad som idag är fallet tar hänsyn till dem som lever inom vargens inflytelsesfär,deras åsikter och de skador som de råkar ut för.Ansvaret för förvaltningen av vår vargstam får inte lastas på några få regioner,utan hädanefter ska vi av allt att döma eftersträva en jämnare fördelning av vargstammen än vad som idag är fallet. Som stöd för detta behöver vi en övergripande samhällelig vision och politiskt stöd. Kimmo Pöri Kartbilden visar antalet vargobservationer Kan staten göra någonting för att lösa vargkonflikten? Jord- och skogsbruksministeriet har alltid den trista rollen att understryka det faktum, att vi inte är ensamma om att fatta beslut om riktlinjerna för hur vargstammen ska förvaltas. Vargen är en art som skyddas i naturdirektivet och jakten efter varg är strängt reglerad. Den här regleringen är en följd av bland annat tidigare övervakningsåtgärder som kommissionen har vidtagit mot Finland. Sverige har inom naturdirektivet tagit fram flexiblare lösningar med beståndsvårdande licenser. Kommissionen har emellertid ställt sig synnerligen negativt till de här initiativen och det verkar faktiskt som om Sverige inom kort kommer att dras inför EU-domstolen. Jord- och skogsbruksministeriet ska tillsammans med de svenska myndigheterna inleda överläggningar med kommissionen om hurdana flexibla lösningar som kan tas fram, i synnerhet för att hantera problemen som orsakas av vargar som rör sig nära bebyggelse. Omständigheterna i Sverige och Finland avviker från många länder i Centraleuropa i det avseendet att vargarna här inte lever i bergsområden med väldigt gles bebyggelse. Om vi har framgång vid de här överläggningarna kan vi hjälpa till vid beredningen av förvaltningsplanen genom att erbjuda ett breddat urval verktyg för hanteringen av problemen. Jägaren 2 l 2013 l 7
Ordförandens spalt Tauno Partanen Styrelseordförande Finlands viltcentral Jaktvårdsföreningarna i centrum för stormen kring rovdjurspolitiken Då jag i slutet av fjolåret rörde mig i olika delar av vårt land stärktes uppfattningen att vår storarovdjurspolitik nått en viss kulminationspunkt. Det talades i mycket skarpa tonfall om dessa frågor och till och med jägare som tidigare varit mycket återhållsamma i rovdjursfrågorna tog nu raskt ställning till det nuvarande läget. Inom en veckas förlopp i slutet av januari realiserades sedan även de allra värsta hotbilderna i och med att tjuvskyttefallen avslöjades. För att återvinna trovärdigheten har vi framför oss en kampanj av ungefär samma typ som den som fördes efter terrängskidningsskandalen i Lahtis. Särskild förvåning har det väckt att även personer som fungerat i förtroendeuppgifter på olika nivåer inom viltförvaltningen misstänks för att ha deltagit i dessa olagligheter. Personer som deltar i jaktvårdsföreningens verksamhet har verkligen hamnat illa i kläm mellan målsättningarna för rovdjurspolitiken och trycket från befolkningen i glesbygden. Beaktar vi ytterligare att deltagandet i verksamheten sker både på egna villkor och frivilligt blir situationen ännu märkligare. Den stora frågan är hur vi i fortsättningen ska få funktionärer och förtroendepersoner på fältet till uppgifter som i nuvarande situation blivit så här svåra att sköta inom rovdjursområdena. Under den senaste tiden har det också från olika håll influtit uppgifter om att en vägran att införa uppgifterna om de stora rovdjuren i Tassen-systemet ligger i luften. Till en del är det här fenomenet säkert redan ett reellt faktum, vilket uppenbart även innebär att alla observationer av varg inte kommit till forskarnas kännedom vid sammanställningen av VFFI:s senaste uppskattning av vargstammen. Likaså har det funnits planer på att verkställa inventeringar på eget initiativ. I dessa skulle viltforskningen inte ha någon som helst del. Det är nog skäl att noga överväga vilken nytta åtgärden kan medföra och vem den skulle gagna? 8 l Jägaren 2 l 2013 Utan ett opartiskt forskningsinstituts medverkan har resultaten av inventeringarna ingen trovärdighet i utomståendes ögon. Genom att panta på observationerna av stora rovdjur eller helt låta bli att anmäla dem drar jägarna bara bort mattan under sig själva och säkerställer i fortsättningen erhållandet av negativa beslut på ansökningar om undantagslicenser. Det är ytterst beklagligt om samarbetet mellan viltforskningen och jägarna på fältet avbryts. Det här föredömliga samarbetet har utgjort en av de mest centrala grundpelarna på den högklassiga viltforskningens fält i vårt land. Återställandet av förtroendet är en första rangens fråga under den närmaste framtiden. En av grundfrågorna vid förvaltningen av stammarna av stora rovdjur bör vara att de skador rovdjuren orsakar ska ersättas till fullo och att det därtill också finns morötter att erbjuda i områden med täta rovdjurspopulationer. Vid sitt senaste möte behandlade riksviltvårdsrådet ett förslag om att även antalet stora rovdjur i olika områden skulle beaktas vid styrningen av skogsvårdsavgiftsmedlen. Det är ett obestridligt faktum att de stora rovdjuren sysselsätter jaktvårdsföreningarna i omfattande utsträckning och utsätter fältets aktörer för tryck av många slag. Vill man se någonting positivt i dessa senare tiders tragiska händelser, så är det väl att det senast nu bör ha framgått att det inte mera går att bara sopa problemet under mattan: tiden är inne för att föra en grundlig samhällelig värdediskussion om riktlinjerna för vår rovdjurspolitik. Vi bör nu ha tålamod att vänta och se vilka förändringar det medför. Utan godkännande av dem som bor på berörda orter kommer inte heller skyddet av de stora rovdjuren att lyckas. Den i regeringsprogrammet nämnda utvärderingen av rovdjurspolitiken och uppdateringen av förvaltningsplanen för vargen, som inleds i år, kunde knappast ske vid en lämpligare tidpunkt.
Avattu uusi edullinen verkkokauppa! Koiravaruste.fi Kaikki vakuumipussit maalis- ja huhtikuun ajan -15% Elementtejä saatavana myös yksittäin. Tilaa haluamasi kokoinen tarha! Helppo ja nopea pystyttää! PetSafe 3x3 koiratarha 529,- Tyylikäs ja neutraali 3x3 m koiratarha kotipihaan tai mökille! Sinkitty ja jauhemaalattu teräsrunko 4mm hitsatulla teräs-verkolla. Uusi elementtien kiinnitys-mekanismi. Elementin leveys n. 150cm ja korkeus n. 180cm. Hinta sisältää rahdin kotipihaan (poislukien erikoisalueet). 3 värivaihtoehtoa Huippusuositut koiranruoat edullisesti ? toimitus kotiovelle 0 ? Maintenance 15 kg 6,70 /100 kpl Garmin Astro 320 ja DC40-panta Uusi erittäin monipuolinen koira-GPS. Garminin navigointiominaisuudet ovat tunnetusti parasta laatua. us! 749,- Tarjo 598,- Koiravaljas Astroon Huippuus! o 599,j r a T Tunnettua valiolaatua jo vuodesta 1995 Erinomaiset ravintoainekoostumukset ? korkeat lihapitoisuudet Yhdistelmä parhaita raaka-aineita ja lisäravinteita Laaja valikoima suosittuja eri kokoisia vakuumipusseja suoraan maahantuojalta! alk. Pyydä tarjous suuremmista eristä! Laajenna! 0? Premium Vakuumipussit ? Täysin uudistettu verkkokauppa ? Laajempi tuotevalikoima ? Parasta palvelua ? parhaat tarjoukset Toim. kotipihaan Meiltä Pointer / Tracker GPS-pantojen huollot edullisesti! Esim. Akunvaihto 69 ? Kaikkien kausien ruoat ? kestävään suoritukseen Kaiken kokoisille ja rotuisille koirille Meiltä myös penturuoat! Super 15 kg Myös ruokien rullakko- tai lavatoimitus edullisesti! 79,- HUIPPUUUTUUS! Koko Suomen Tarjous! maastokarttaasennus ,Garminiin 59 Bellman & Flint 1900 luolatutka HUIPPU-UUTUUS! Helppokäyttöinen ja suosittu, täysin digitaalinen veden- ja iskunkestävä luolatutka. Active 15 kg 529,- Puriste HE 15 kg HUIPPUUUTUUS! Lihaa 30 % 2290 / 15 kg Min. tilaus 2 säkkiä Lihaa 44 % 2790 / 15 kg Min. tilaus 2 säkkiä Lihaa 51 % 2990 / 15 kg Min. tilaus 2 säkkiä Lihaa 44 % 3290 / 15 kg Min. tilaus 2 säkkiä Katso lisää tuotteita ja tilaa kätevästi verkkokaupastamme! www.koiravaruste.fi tai soita 0500 176 596 Hintoihin lisätään toimituskulut. Oikeudet muutoksiin pidätetään. Tarjoukset voimassa niin kauan kuin tavaraa riittää.
Text och bild: Mikael Wikström Lodjuret som klövdjursjägare Lodjuret har ökat kraftigt i Finland de senaste årtiondena. Nu kan en tydlig minskning i klövdjursbestånd ses på olika håll. Hur lodjuren påverkar klövdjursbestånden är en komplex fråga som inte ännu har studerats särskilt mycket i Finland. I andra länder visar forskning att lodjursförekomsten kan vara mycket avgörande för klövdjursbeståndens utveckling. Lodjuret har förökat sig kraftigt i vårt land under de senaste decennierna medan klövdjursstammarna har minskat klart på olika håll i landet. L odjurens inverkan på ett områdes klövviltbestånd beror bland annat på lodjursbeståndets täthet, lodjurens val av bytesdjur, predationstakt, klövviltbeståndens täthet och klövviltbeståndens reproduktionskapacitet. Av betydelse är också om lodjurens predation på ett klövviltbestånd är ?additiv? eller ?kompensatorisk?. Om predationen är additiv medför införandet av en ny predator,alltså en ny lodjursindivid, att bytesartens totala mortalitet ökar, vilket leder till minskad täthet i beståndet av bytesdjur. Om predationen är kompensatorisk dödar predatorerna endast de individer som annars skulle ha dött av andra orsaker, vilket inte innebär några betydande konsekvenser för tätheten i beståndet av bytesdjur. Huruvida predationen kan vara additiv eller kompensatorisk beror på bytesdjursbeståndets täthet i förhållande till markens bärförmåga. För att predationen ska kunna vara kompensatorisk bör tätheten i bytesdjursbeståndet vara mycket hög, nära markens bärförmåga så att det finns svaga och utkonkurrerade bytesdjur. Annars är predationen additiv om tätheten i bytesdjursbeståndet är låg. Om de mänskliga jägarnas jakttryck är stort finns det små möjligheter för kompensatorisk dödlighet, i och med att bestånden av bytesdjur då hålls på en förhållandevis låg täthet vilket innebär liten konkurrens om resurserna. Lodjurets matvanor Lodjur äter 1,5?2,5 kilogram kött per dygn. Det innebär i grova drag omkring 730 kilogram kött per år. Hurdant kött lodjuren äter beror 10 l Jägaren 2 l 2013 på hurdana bytesdjur som finns i området. Vad lodjur äter och i vilka mängder har studerats bland annat i Sverige, Norge, Estland, Lettland, Polen, Tyskland, Schweiz, Slovenien, Vitryssland och till en del också i Finland. Resultaten från samtliga länder är de samma; lodjuret är en utpräglad klövdjursjägare men det har konstaterats kunna äta väldigt många arter i storlek mellan sork och älg. Om klövdjur finns i området är det i huvudsak sådana lodjuren äter, men i brist på klövdjur kan lodjuren också livnära sig på småvilt. Av dödade klövdjur utnyttjar lodjuren mellan 5 och 90 procent som föda. Där klövdjur finns tillgängliga utgör de i allmänhet 80 till 90 procent av allt det kött som lodjuren äter. Rådjuret viktigaste bytesdjuret Inom lodjurets utbredningsområde i Europa är rådjuret den klara favoriten och utgör den viktigaste näringskällan också i områden med förhållandevis låga rådjurstätheter.I Hedmark
Säsong Antal slagna klövdjur per 100 dygn Hane Ensam hona eller ungdjur Antal slagna i genomsnitt under helt år Hona med ungar Norge; Hedmark Rådjur sommar vinter 10,7 10,3 17,6 17,0 11,2 20,2 52,9 Norge; Akershus, Østfold Rådjur sommar vinter 22,4 22,0 10,1 25,4 21,9 41,7 87,3 Norja; Buskerud, Telemark, Vestfold Rådjur, kronvilt, får sommar vinter 18,1 12,8 14,8 10,4 11,1 14,4 49,6 Norge; Troms, Finnmark Ren sommar vinter 35,7 17,5 11,6 7,7 10,6 12,0 57,9 Sverige; Sarek Ren sommar vinter 30,3 16,4 20,8 18,2 16,9 24,4 75,4 49,2 Sverige; Bergslagen Rådjur helt år 12,5 8,9 18,4 Schweiz; Jura Rådjur, gems helt år 15,2 16,1 20,0 60,8 Polen; Bialowieza Rådjur, kronvilt helt år 21,3 12,0 28,1 67,6 Lodjurspredation på klövdjur i olika områden i Norge, Sverige, Schweiz och Polen beroende av lodjurets familjestatus. Där klövdjur finns tillgängliga, dödar lodjur vanligtvis ungefär 50 till 70 klövdjur per år. Förutom de slagna klövdjuren har lodjuren i varje område också dödat småvilt. Beskattningsgrad, % Vinterstam / 1 000 ha 2011 Avskjutningens andel av vinterstammen, % 0% 2012 0 2010 5% 2009 1 2007 10 % 2008 2 2006 15 % 2004 3 2005 20 % 2003 4 2001 25 % 2002 5 1999 30 % 2000 6 1997 35 % 1998 7 1996 40 % 1994 8 1995 45 % 1993 9 1991 Lodjurets inverkan på bestånden av bytesdjur Forskning i Nord-Trøndelag och i Hedmark i Norge,samt i Bergslagen i Sverige,där rådjurs kondition studerats med hjälp av fetthalten i benmärg, visar att lodjur dödar rådjur slumpmässigt av de djur som finns i beståndet. Lodjuren väljer allstå inte ut till exempel svagare individer som skulle ha dött av andra orsaker. Det finns inget urval beträffande rådjurens kön,ålder eller kondition. Lodjurens predation är alltså additiv. Vargens predation på rådjur har för övrigt visat sig följa samma mönster. Konkreta effekter av det här kan ses på många håll.I Bergslagen i mellersta Sverige har lodjur konstaterats ha en betydande inverkan på rådjursbestånden. I ett område där rådjurstätheten var cirka 5 rådjur per 1 000 hektar i vinterstam minskade rådjuren under fyra års Klövdjursarter 1992 Jaktmetoder Lodjurets taktik är att smyga sig in på sina byten och sedan attackera i en snabb rusch. Avståndet som lodjuren rusar efter sina byten är vanligtvis från några meter till några tiotal meter. Efter att ett lodjur nått i kapp sitt byte dödar det vanligen bytet med ett bett i halsen eller i nacken. Ibland biter lodjuret sitt byte i både nacke och hals. Ju större bytesdjuret är, desto effektivare tycks lodjurens jakt vara. Av lodjurs jaktförsök på ren leder ungefär 80 procent till ett dödat byte. Då lodjur jagar rådjur lyckas 59 till 86 procent av jakttillfällena och då det är småvilt som jagas lyckas i genomsnitt omkring 50 procent av försöken. Område Rådjur per 1 000 hektar i Norge där det fanns cirka 3 rådjur per 1 000 hektar var rådjuret lodjurets antalsmässigt viktigaste byte och utgjorde under vintern hela 83 procent av den ätna biomassan. I Skandinavien hör också tamren och kronvilt till de viktigaste bytesdjuren. På andra håll i Europa förekommer bland annat gems,kronvilt och vildsvin på menyn. I Finland är rådjur och vitsvansvilt viktiga bytesdjur i de områden där de förekommer och lodjur är kapabla att döda också vuxna vitsvansar av båda könen. Där det inte finns klövdjur tillgängliga äter lodjuren i första hand hare. Avskjutning / 1 000 ha Rådjursbeståndet i Nylands västligaste kustområde är ett exempel på i vilken riktning utvecklingen går. Området är Ekenäsnejdens jvf, Hangöudds jvf, Ingå-Snappertuna jvf, Karis jvf, Pojo jvf och Tenala jvf, omfattande 140 000 hektar. Efter att ha varit utrotat under långa tider började rådjursbeståndet repa sig fram till 2003, varefter trenden är tydligt minskande trots obetydlig jakt. År 2011 fälldes totalt 8 rådjur på 140 000 hektar. tid till cirka 2 rådjur per 1 000 hektar. I ett annat område där det fanns cirka 32 rådjur per 1 000 hektar,minskade tätheten till cirka 15 rådjur per 1 000 hektar på fyra år. I de Schweiziska alperna försvann rådjuren Efter att ett lodjur hunnit fast sitt byte, dödas det med ett bett i halsen. helt och hållet från ett område efter att lodjur återinplanterats där och skapat ett bestånd med cirka 0,143 lodjur per 1 000 hektar. Efter att rådjuren var borta flyttade lodjuren predationstrycket på områdets gemsbestånd som minskade med cirka 60 procent under sex års tid. I områden där det också finns något annat stort rovdjur förutom lodjur, är förstås predationstrycket på klövdjuren större då dödligheten är additiv. Också snötäckets tjocklek har visat sig vara av betydelse i och med att det är lättare för rovdjur att jaga då snö försvårar bytesdjurens flyktmöjligheter. Lodjursförekomsten i Finland Sedan 1980-talet har lodjuren i Finland ökat med i genomsnitt 32 procent per år och föreJägaren 2 l 2013 l 11
kommer idag rikligt i hela södra Finland.Enligt en inventering som utfördes på spårsnö i västra Nyland i januari 2010,fanns 19 lodjurskullar eller 110 till 155 lodjur i ett område omfattande 482 700 hektar. Det innebär 0,228 till 0,321 lodjur per 1 000 hektar eller 0,039 lodjurskullar per 1 000 hektar. Det här är en väldigt hög täthet i jämförelse med lodjurspopulationer i andra länder. I Sverige betecknas 0,030 lodjurskullar per 1 000 hektar vara extremt hög lodjurstäthet och sådana tätheter är mycket sällsynta. Lodjursinventeringen vintern 2009 ? 2010 visade att Sveriges högsta lodjurstäthet fanns i Uppsala, där 0,030 lodjurskullar per 1 000 hektar påträffades. Redan en kort sträcka norröver börjar lodjurstätheten ligga på 0,006 lodjurskullar per 1 000 hektar. Enligt uppgifter från Norge ligger lodjurstätheterna där i storleksklassen 0,03 - 0,05 lodjur per 1 000 hektar. Klövdjur och lodjur i Finland Om lodjuren i Finland har liknande beteende som lodjuren i grannländerna och i övriga Europa, kan man räkna med ett stort antal rivna klövdjur där bestånd av sådana finns. Lodjur har visat sig riva ett klövdjur som föda med 4 ? 7 dagars mellanrum. Bestånden av rådjur är på många håll i Finland inte längre jaktbara enligt principen om hållbart nyttjande, vilket är grundförutsättningen för all jakt. Situationen är liknande för bestånden av dovvilt och skogsvildren. På många håll har också bestånden av vitsvansvilt minskat betydligt. Det är sannolikt av stor betydelse för framtida möjligheter att jaga vitsvansvilt, att bestånden inte reduceras ytterligare. Om vitsvanstätheterna blir för små kan reproduktionskapaciteten eventuellt komma att bli för liten för att kunna förse både de fyrbenta och de tvåbenta jägarna med mat. Erfarenheter från till exempel Sverige och Polen visar att det kan vara svårt att komma ur en situation där bestånden av bytesdjur reducerats och rovdjur inte tillåter dem att återhämta sig trots obetydlig jakt. I förhållande till grannländerna och övriga länder i Europa har Finland väldigt låga tätheter av klövdjur. Däremot är tätheterna av rovdjur ställvis mycket höga.Som exempel kan nämnas att i Sverige räknades 243 lodjurskullar vintern 2011 ? 2012,medan antalet lodjurskullar i Finland var åtminstone 431 ? 487 stycken år 2011 enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. I Sverige har riksdagen efter förslag från regeringen satt som mål att hålla stammen på en nivå motsvarande 250 lodjurskullar eller cirka 1 250 lodjursindivider. Finlands lodjursstam har ökat oavbrutet i tjugo års tid. Kanske det också i Finland skulle vara lämpligt att sätta klara mål för lodjursstammens storlek? 12 l Jägaren 2 l 2013 Jaktmöjligheter beroende av lodjurens födoval lll Hur många små hjortdjur lodjuren tar och hur många hjortdjur det blir kvar för oss tvåbenta jägare att fälla är svårt att uppskatta. Här presenteras en förenklad modell som bygger på forskningsresultat från Sverige och Norge. Modellen utgår från att ett lodjur i genomsnitt äter 2,0 kilogram kött per dygn och att lodjuret utnyttjar i genomsnitt 50 procent av köttmängden på varje slaget hjortdjur. Vinterstammen av lodjur är 0,27 lodjur per 1 000 hektar så som i västra Nyland år 2010. Produktiviteten hos de små hjortdjuren uppskattas vara 60 procent. I modellen har inte hjortdjurens övriga dödlighet exempel C är vinterstammens täthet 50 små hjortdjur per 1 000 hektar. Om jägare vill fortsätta fälla lika många bytesdjur som när lodjur inte inverkade på hjortdjursbestånden, måste vinterstammen utökas till cirka 40 små hjortdjur per 1 000 ha om lodjurens föda till 50 procent består av små hjortdjur. Om lodjurens föda till 90 procent består av små hjortdjur behövs en vinterstam på cirka 50 små hjortdjur per 1 000 ha. Om jägare fortsätter fälla lika många hjortdjur som tidigare utan att beakta lodjurens predation, minskar hjortdjursbeståndens täthet. Andel små hjortdjur i lodjurens föda Antal rivna små hjortdjur per lodjur Antal rivna små hjortdjur per 1 000 ha Exempel A Exempel B Exempel C Antal små hjortdjur för jägare per 1 000 ha Antal små hjortdjur för jägare per 1 000 ha Antal små hjortdjur för jägare per 1 000 ha 0% 0 0 12 24 30 50 % 40 11 1 13 19 90 % 70 19 0 5 11 så som till exempel trafikolyckor eller drunkning beaktats. Om lodjuren inte alls skulle äta hjortdjur så skulle jägarna kunna ta ut ungefär det antal små hjortdjur som finns angivet i tabellens översta rad. Om köttmängden som lodjuren äter skulle bestå av 50 procent hjortdjur och 50 procent småvilt, skulle det innebära cirka 40 slagna hjortdjur per lodjur per år. Det skulle betyda cirka 11 slagna hjortdjur per 1 000 hektar med västra Nylands lodjurstäthet. Om lodjurens föda till 90 procent skulle bestå av hjortdjur, vilket är allmänt i andra länder, skulle det innebära cirka 70 slagna hjortdjur per lodjur eller 19 små hjortdjur per 1 000 hektar. Utgående från det här kan man grovt kalkylera hur många små hjortdjur som återstår för jägarna att fälla. I exempel A i tabellen är vinterstammen av små hjortdjur 20 djur per 1 000 hektar, vilket har varit vanligt i Nylands västligaste kustområde. I exempel B finns 40 små hjortdjur per 1 000 hektar i vinterstammen och i Det finns i praktiken tre alternativa åtgärder med tanke på framtida klövdjursbestånd, rovdjursbestånd och jakt i Finland. Man kan bygga upp sådana bestånd av klövdjur att de klarar av att förse både rovdjur och människor med bytesdjur. En möjlighet är att minska tätheterna av rovdjur och därmed behovet av bytesdjur. Om man inte väljer något av de här två alternativen så återstår det tredje alternativet som är att sluta jaga klövdjur ifall rovdjuren tar hand om hela den avkastning som klövdjursbestånden kan producera. Vilken eller vilka kombinationer av åtgärderna som är förnuftigast kan var och en överväga. Klart är att alla arter inom ett område utgör delar av det lokala ekosystemet och borde naturligtvis kunna förvaltas utgående från sådana målsättningar som möjliggör alla arters existens. De här frågorna har skapat starka reaktioner i Finland under senare tid. Rovdjursbeståndens storlek är naturligtvis en fråga som måste kunna skötas utgående från fungerande lagstiftning.
Aktuellt från ministeriet Sami Niemi Konsulterande tjänsteman Jord- och skogsbruksministeriet Utvärderingen av rovdjurspolitiken börjar En gång vart fjärde år skrivs allt mellan himmel och jord in i regeringsprogrammet. För många stora reformers del (exempelvis den s.k. SOTE-reformen och kommunreformen), som regeringen har för avsikt att få till stånd, dras alltid riktlinjerna upp i regeringsprogrammet. Samma sak gäller också för nästan alla mindre reformer och ändringar. Även jord- och skogsbruksministeriets organisationsreform grundar sig på regeringsprogrammet: Jord- och skogsbruksministeriet och detta underställda förvaltningsstrukturer förnyas så att de bättre motsvarar målsättningarna för en tidsenlig landsbygds- och näringspolitik. Jaktärenden behandlas inte mera tillsammans med renärenden utan som en del av enheten för friluftsliv på naturresursavdelningen. Vid sidan av större och litet mindre reformer och ändringar ingår det alltid också detaljer i regeringsprogrammet. Oss intresserar givetvis mest de s.k. ?regeringsprogramarterna?. Dessa är de vilda djurarter, som samhälleligt utvecklas till så betydelsefulla faktorer att de ofta blir särskilt nämnda i regeringsprogrammet. Aktuella bland dessa arter har under den senaste tiden varit saimenvikaren, laxen, storskarven, havssälarna och givetvis vargen, björnen, lodjuret och järven. Om de fyra sistnämnda arterna måste dock sägas att de sällan nämns separat som arter, utan vanligen har de buntats ihop som de stora rovdjuren. En total utvärdering av hur Finlands rovdjurspolitik utfallit ska göras. Så här gavs riktlinjerna för uppgiften i regeringsprogrammet. Ministeriet ville vänta tills Finlands viltcentrals och särskilt viltvårdsrådens verksamhet stabiliserats innan en utvärdering görs. Å andra sidan hade vi redan från början klart för oss att det är skäl att låta en utomstående sköta en utvärdering av det här slaget och att ett flertal olika intressegrupper skulle vara med och styra den fortsatta utvärderingen. Jord- och skogsbruksministeriet valde Ruralia-institutet vid Helsingfors universitet för utförandet av utvärderingen av rovdjurspolitiken. Målsättningen för utvärde- ringen av utvecklingen är att bedöma hur ändamålsenlig, resultatrik, verkningsfull och effektiv den nationella politiken för de stora rovdjuren har varit åren 20072012. Inom ramen för utvärderingen ska ytterligare en förteckning över framtida utvecklingsmöjligheter göras. Vid utvärderingen ska uppmärksamhet fästas vid hur den ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarheten beaktats i rovdjurspolitiken. Vid utvärderingen av den ekologiska hållbarheten granskas utredningen av hotbilden, dimensioneringen av jakten samt hur de stora rovdjurens stammar har utvecklats under granskningsperioden. Vid utvärderingen av hållbarheten beaktas bl.a. förvaltningens och forskningens kostnader samt de anslag som anvisats för ersättning och förebyggande av rovdjursskador. Vid utvärderingen av den sociala hållbarheten beaktas öppenheten i politiken, interaktiviteten samt den samhälleliga acceptabiliteten. Som stöd för utvärderingen har ministeriet tillsatt en stödgrupp i vilken det utöver jord- och skogsbruksministeriets representanter ingår företrädare för miljöministeriet, inrikesministeriet, Finlands viltcentral, Vilt- och fiskeriforskninginstitutet, Finlands miljöcentral, Forststyrelsen, Gränsbevakningsväsendet, Polisstyrelsen, Jord- och skogsbruksproducenternas centralförbund, Finlands jägarförbund, Finlands naturskyddsföbund, WWF Finland, Renbeteslagens förbund samt Sametinget. Ytterligare hör styrgruppen även andra sakkunniga under arbetets gång. Styrgruppens arbete leds av jord- och skogsbruksministeriets kanslichef Jaana Husu-Kallio. Utvärderingen ska vara klar före årets utgång, men de preliminära resultaten av den kommer att användas vid uppdateringen av förvaltningsplanen för vargstammen, som inleds redan på hösten. Arbetet inleds i höst. Den som har följt med vinterns intensiva debatt i offentligheten om rovdjurspolitikens olika dimensioner alltifrån vargar på gårdarna till olagliga jakter och svindlande järvskador är tvungen att konstatera att den inte sker ett ögonblick för tidigt. Jägaren 2 l 2013 l 13
Alensimme hintoja ? Katso uskom attomat tarjoukset Retkitukku.fi! 100% tyytyväisyystakuu! Nopea ja edullinen toimitus 1-3 päivää! ä yT R ! N i e Le iL eN e pi op N Alaska Superior metsästyspuku Scout Guard 550M-8M lähettävä riistakamera Alaska Superior tarjoaa teknisten huippuominaisuuksien ohella tyylikkyyttä, arvokkuutta ja mukavuutta kovaan ympärivuotiseen käyttöön. Uusinta kalvoteknologiaa, erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Testattu maailman johtavissa testilaboratorioissa. Runsaat yksityiskohdat ja ylivertaiset ominaisuudet monipuoliseen käyttöön. Kulutusta kestävä äänetön pintamateriaali sekä takin ja housujen säätömahdollisuudet takaavat täydellisen mukavuuden. Reilu mitoitus. Koot: XXS-XXL. e-MaiL / GpRS 30 iR led 159 ? 40 ? tarjous voimassa 30.4. 2013 asti SÄÄSTÄ 70 ? 100 Kpl eRä! ? norm. 199 1? metsästyspuku ALEHINTA Jättimenestys! Kevyt uuden sukupolven metsästyspuku Rain-Stop® -kalvolla. Miellyttävän pehmeät materiaalit, erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Soveltuu erityisesti teknisyyttä ja keveyttä arvostavalle liikkuvalle metsästäjälle. 159 ? X-Light Camo HD lumipuku -50 % /paRi ? norm. 9,90 TM 15 iR led norm. 79 ? ALEHINTA 179 ? ? norm. 249 99 ? Kodiak Light kalvokengät ? tarjous voimassa 30.4. 2013 asti Tyylikäs ja lämmin Alaska-villapaita on suunniteltu kerrospukeutumiseen, metsästykseen sekä vapaaaikaan. Materiaali 80 % villa, 20 % nylon. Koot XS-XXXXL. 30 iR led stealth muistikortti max. 32GB Tallentaa kuvat SD-muistikortille. Kuvat siirrettävissä myös tietokoneelle Ajastintoiminto mahdollistaa kuvaamisen valitulla aikavälillä. Pienikokoinen ja helppokäyttöinen RiiSTaKaMeRaTaRViKKeeT Tehoantenni (GSM/GpRS) 29,00 ? akkupaketti maastoon 29,90 ? asennuspalvelu + liittymä 35,00 ? Uuden teknologian liiketunnistin, inframustasalama ja -ledit (30 kpl) takaavat erinomaisen kuvanlaadun Näkymättömän leditekniikan ansiosta soveltuu erinomaisesti myös valvontakäyttöön. Myös videokuva Edullinen vaihtoehto riistan kuvaamiseen ja ympärivuotiseen käyttöön. Myös videokuva muistikortti max. 32GB 2.0? Tallentaa kuvat SD-muistikortille. Kuvat siirrettävissä myös tietokoneelle LCD-värinäyttö kuvien katseluun ja asetusten muokkaamiseen. Valikkojen kieli suomi tai ruotsi. 100 nopeimmalle riistakameran ostajalle 299 ? Valikot U ODOTETT ! S U UUTU uWay hD MB500 NoRDiC riistakamera e-MaiL / GpRS Muuta asetuksia etänä helposti tekstiviestikomennoilla. Lue tarkemmat ohjeet verkkokaupasta. eTäohJauS 60 iR led muistikortti max. 32GB stealth 2.0? Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). Kysy edullista liittymä- ja asennuspalvelua Uusinta lediteknologiaa ? enemmän valotehoa! Näkymättömät inframustaledit 60 kpl Huipputarkat kuvat. LCD-värinäyttö kuvien katseluun ja asetusten muokkaamiseen. Valikkojen kieli suomi tai ruotsi. Transcend 2GB muistikortti panasonic 8 x AA-paristo kaupan päälle! 79 ? -23 % Arvo yht 18,90 ? ALEHINTA 79 ? Karibu softshell Rain-Stop® Shoftshell -kalvolla varustettu vettähylkivä, tuulenpitävä ja hengittävä Karibu-takki on paras valinta metsästykseen ja vapaa-aikaan. Koot XXS-XXXXL. TiLauKSeT www.retkitukku.fi tai puheLiMiTSe p. 040 828 1000 ark. 9-17 NouTopiSTe ? MyyMäLä Kauppiaantie 30, oulunsalo ark. 9-17. TeRVeTuLoa! VeNTuReheaT epiC ladattavat lämpöhanskat FiShpoiNT FiShFiNDeR pilkkitutka Tehokas apu pilkkimiseen. Löydä kalaparvet ja maksimoi kalasaalis. Laske luotain pilkkiavantoon ja näet heti onko reiällä kalaa. Tutka kertoo veden syvyyden, lämpötilan, pohjanmuodot ja kalahavainnot. 159 ? Värinäyttö! Villapaita Valikot Suosituin ! riistakamera uWay u250B NoRDiC riistakamera Laadukas kuvakenno, tehokkaat infrapunaledit (15kpl) takaavat tarkat kuvat yöllä ja päivällä ALE Max 2 pr/asiakas maaliskuun ajan! Tekninen hyvin istuva ja hengittävä Huippukevyt, täysin vedenpitävä sukka. Anatominen muotoilu. Koot: metsästysjalkine ympärivuotiseen 39-42 ja 43-47. käyttöön. Erinomainen istuvuus. 39 ? 159 ? Suomen pilkkimestaruusmaajoukkue suosittelee! ALEHINTA R CoolDry sukat pieni ja ton huomaama ! riistakamera Parhaat varusteet kevään pilkkireissulle Retkitukusta! ? norm. 129 TrekLite ALEHINTA 39 13 Kauden 20 erikoismalli! Kysy myös edullista liittymää alK. 3,90/KK Alaska Light ALE 30 infrapunalediä takaavat selkeät kuvat pimeässä. Myös videokuva LCD-värinäyttö kuvien katseluun ja kaukosäädin asetusten muokkaamiseen. 1.5? 99 ? poiNTeR CoNTRoL o CX5 riistakamera Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS) Reaaliaikaiseen riistan seurantaan. Uusi tehoantenni toimii heikossakin kentässä ALEHINTA SÄÄSTÄ Koot: XXS-XXXXL JÄTTITARJOUS! Pointer Control ? Erälehden riistakameratestin voittaja 2013. Kysy lisää! Valikot FiShpoiNT FiShFiNDeR pRo pilkkitutka 104 ALE ? -30 % ? Loppuerä -30%. Pitää sormet norm. 149 lämpimänä kovallakin pakkasella! Arktisiin olosuhteisiin suunniteltu laadukas kalvollinen lämpöhanska kelkkailijalle, pilkkijälle ja talviulkoilua harrastavalle. Säädät hanskan lämpöä helposti 3-portaisella säädöllä napista. Kämmenosa nahkaa, vanu 100 g Thinsulate. Maksimi akun kesto 8 h. Koot: M, L ja XL 299 ? FiShpoiNT FiShCaM CoBRa pilkkikamera Uutuus! Entistä tarkempi Pro -malli on varustettu Uutuus! Pilkkikameralla seuraat reaaliaikaikahdella keilalla. Seuraa kalaparvien liikkeitä sesti mitä pilkin ympärillä tapahtuu. Suuri 7? suurella värinäytöllä. Nopea ja helppokäyttöinen. värinäyttö, tehokkaat ledit pimeään. Hintoihin lisätään toimituskulut 5,90 - 9,90 ? (asusteet ja kengät) Todellinen vuosikorko vaihtelee summan ja valitun osamaksukampanjan mukaan. Esim. 36 kk:n maksukampanjalla maksetun 1000 ?:n ostoksen todellinen vuosikorko on 21,86 %. 50 nopeimmalle FishPoint -pilkkitutkan tai ?kameran ostajalle kaupan päälle! Tyylikäs nahkainen lupakotelo Arvo 15,00 ? RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
Alensimme hintoja ? Katso uskom attomat tarjoukset Retkitukku.fi! 100% tyytyväisyystakuu! Nopea ja edullinen toimitus 1-3 päivää! ä yT R ! N i e Le iL eN e pi op N Alaska Superior metsästyspuku Scout Guard 550M-8M lähettävä riistakamera Alaska Superior tarjoaa teknisten huippuominaisuuksien ohella tyylikkyyttä, arvokkuutta ja mukavuutta kovaan ympärivuotiseen käyttöön. Uusinta kalvoteknologiaa, erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Testattu maailman johtavissa testilaboratorioissa. Runsaat yksityiskohdat ja ylivertaiset ominaisuudet monipuoliseen käyttöön. Kulutusta kestävä äänetön pintamateriaali sekä takin ja housujen säätömahdollisuudet takaavat täydellisen mukavuuden. Reilu mitoitus. Koot: XXS-XXL. e-MaiL / GpRS 30 iR led 159 ? 40 ? tarjous voimassa 30.4. 2013 asti SÄÄSTÄ 70 ? 100 Kpl eRä! ? norm. 199 1? metsästyspuku ALEHINTA Jättimenestys! Kevyt uuden sukupolven metsästyspuku Rain-Stop® -kalvolla. Miellyttävän pehmeät materiaalit, erinomainen vedenpitävyys ja hengittävyys. Soveltuu erityisesti teknisyyttä ja keveyttä arvostavalle liikkuvalle metsästäjälle. 159 ? X-Light Camo HD lumipuku -50 % /paRi ? norm. 9,90 TM 15 iR led norm. 79 ? ALEHINTA 179 ? ? norm. 249 99 ? Kodiak Light kalvokengät ? tarjous voimassa 30.4. 2013 asti Tyylikäs ja lämmin Alaska-villapaita on suunniteltu kerrospukeutumiseen, metsästykseen sekä vapaaaikaan. Materiaali 80 % villa, 20 % nylon. Koot XS-XXXXL. 30 iR led stealth muistikortti max. 32GB Tallentaa kuvat SD-muistikortille. Kuvat siirrettävissä myös tietokoneelle Ajastintoiminto mahdollistaa kuvaamisen valitulla aikavälillä. Pienikokoinen ja helppokäyttöinen RiiSTaKaMeRaTaRViKKeeT Tehoantenni (GSM/GpRS) 29,00 ? akkupaketti maastoon 29,90 ? asennuspalvelu + liittymä 35,00 ? Uuden teknologian liiketunnistin, inframustasalama ja -ledit (30 kpl) takaavat erinomaisen kuvanlaadun Näkymättömän leditekniikan ansiosta soveltuu erinomaisesti myös valvontakäyttöön. Myös videokuva Edullinen vaihtoehto riistan kuvaamiseen ja ympärivuotiseen käyttöön. Myös videokuva muistikortti max. 32GB 2.0? Tallentaa kuvat SD-muistikortille. Kuvat siirrettävissä myös tietokoneelle LCD-värinäyttö kuvien katseluun ja asetusten muokkaamiseen. Valikkojen kieli suomi tai ruotsi. 100 nopeimmalle riistakameran ostajalle 299 ? Valikot U ODOTETT ! S U UUTU uWay hD MB500 NoRDiC riistakamera e-MaiL / GpRS Muuta asetuksia etänä helposti tekstiviestikomennoilla. Lue tarkemmat ohjeet verkkokaupasta. eTäohJauS 60 iR led muistikortti max. 32GB stealth 2.0? Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS). Kysy edullista liittymä- ja asennuspalvelua Uusinta lediteknologiaa ? enemmän valotehoa! Näkymättömät inframustaledit 60 kpl Huipputarkat kuvat. LCD-värinäyttö kuvien katseluun ja asetusten muokkaamiseen. Valikkojen kieli suomi tai ruotsi. Transcend 2GB muistikortti panasonic 8 x AA-paristo kaupan päälle! 79 ? -23 % Arvo yht 18,90 ? ALEHINTA 79 ? Karibu softshell Rain-Stop® Shoftshell -kalvolla varustettu vettähylkivä, tuulenpitävä ja hengittävä Karibu-takki on paras valinta metsästykseen ja vapaa-aikaan. Koot XXS-XXXXL. TiLauKSeT www.retkitukku.fi tai puheLiMiTSe p. 040 828 1000 ark. 9-17 NouTopiSTe ? MyyMäLä Kauppiaantie 30, oulunsalo ark. 9-17. TeRVeTuLoa! VeNTuReheaT epiC ladattavat lämpöhanskat FiShpoiNT FiShFiNDeR pilkkitutka Tehokas apu pilkkimiseen. Löydä kalaparvet ja maksimoi kalasaalis. Laske luotain pilkkiavantoon ja näet heti onko reiällä kalaa. Tutka kertoo veden syvyyden, lämpötilan, pohjanmuodot ja kalahavainnot. 159 ? Värinäyttö! Villapaita Valikot Suosituin ! riistakamera uWay u250B NoRDiC riistakamera Laadukas kuvakenno, tehokkaat infrapunaledit (15kpl) takaavat tarkat kuvat yöllä ja päivällä ALE Max 2 pr/asiakas maaliskuun ajan! Tekninen hyvin istuva ja hengittävä Huippukevyt, täysin vedenpitävä sukka. Anatominen muotoilu. Koot: metsästysjalkine ympärivuotiseen 39-42 ja 43-47. käyttöön. Erinomainen istuvuus. 39 ? 159 ? Suomen pilkkimestaruusmaajoukkue suosittelee! ALEHINTA R CoolDry sukat pieni ja ton huomaama ! riistakamera Parhaat varusteet kevään pilkkireissulle Retkitukusta! ? norm. 129 TrekLite ALEHINTA 39 13 Kauden 20 erikoismalli! Kysy myös edullista liittymää alK. 3,90/KK Alaska Light ALE 30 infrapunalediä takaavat selkeät kuvat pimeässä. Myös videokuva LCD-värinäyttö kuvien katseluun ja kaukosäädin asetusten muokkaamiseen. 1.5? 99 ? poiNTeR CoNTRoL o CX5 riistakamera Kuvien lähetys sähköpostiin (GPRS) tai kännykkään (MMS) Reaaliaikaiseen riistan seurantaan. Uusi tehoantenni toimii heikossakin kentässä ALEHINTA SÄÄSTÄ Koot: XXS-XXXXL JÄTTITARJOUS! Pointer Control ? Erälehden riistakameratestin voittaja 2013. Kysy lisää! Valikot FiShpoiNT FiShFiNDeR pRo pilkkitutka 104 ALE ? -30 % ? Loppuerä -30%. Pitää sormet norm. 149 lämpimänä kovallakin pakkasella! Arktisiin olosuhteisiin suunniteltu laadukas kalvollinen lämpöhanska kelkkailijalle, pilkkijälle ja talviulkoilua harrastavalle. Säädät hanskan lämpöä helposti 3-portaisella säädöllä napista. Kämmenosa nahkaa, vanu 100 g Thinsulate. Maksimi akun kesto 8 h. Koot: M, L ja XL 299 ? FiShpoiNT FiShCaM CoBRa pilkkikamera Uutuus! Entistä tarkempi Pro -malli on varustettu Uutuus! Pilkkikameralla seuraat reaaliaikaikahdella keilalla. Seuraa kalaparvien liikkeitä sesti mitä pilkin ympärillä tapahtuu. Suuri 7? suurella värinäytöllä. Nopea ja helppokäyttöinen. värinäyttö, tehokkaat ledit pimeään. Hintoihin lisätään toimituskulut 5,90 - 9,90 ? (asusteet ja kengät) Todellinen vuosikorko vaihtelee summan ja valitun osamaksukampanjan mukaan. Esim. 36 kk:n maksukampanjalla maksetun 1000 ?:n ostoksen todellinen vuosikorko on 21,86 %. 50 nopeimmalle FishPoint -pilkkitutkan tai ?kameran ostajalle kaupan päälle! Tyylikäs nahkainen lupakotelo Arvo 15,00 ? RETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta
Riksviltvårdsrådet sammanträder Toppjakt och fördelningen av anslagen till jaktvårdsföreningarna En av målsättningarna för riksviltvårdsrådets hönsfågelinitiativ är att tillåta toppjakt under år med exceptionellt goda hönsfågelbe- Hannu Huttu stånd. Reijo Orava - För att befästa riksviltvårdsrådets ställning är det avgörande Riksviltvårdsrådet ska inkomma med initiativ i viltpolitiken. Rådet har funnit sin form i arbetet. På februarimötet tog rådet ställning till bland annat vargkonflikten, skogshönsfåglarnas jakttider och grunderna för hur jaktvårdsavgiftsmedlen fördelas. hur rådets sakkunskap, arbete och ställningstaganden värderas på de ministerier som styr naturrresurspolitiken, säger ordförande Hannu S Laine. 16 l Jägaren 2 l 2013 Reijo Orava I anslutning till Finlands viltcentral finns ett riksviltvårdsråd som är ett organ som deltar i den strategiska planeringen av viltpolitiken. Om riksviltvårdsrådets uppgifter stadgas närmare i en förordning utfärdad av statsrådet. Vad som döljer sig bakom det här byråkratspråket klarnade när undertecknad följde med rådets möte i Helsingfors i februari. Håller viltförvaltningen måttet? Jord- och skogsbruksministeriets rykande färska avdelningschef Juha Ojala på den nya Naturresursavdelningen framförde ministeriets hälsning till mötet.Han presenterade ministeriets nya organisation och gjorde en utvärdering av hur den ett par år gamla förnyelsen av viltförvaltningen har utfallit. Rovdjurskonflikten är det avgörande testet för den nya viltförvaltningslagen och organisationen. Kan vi jämka ihop naturdirektivets skyddskrav med ortsbornas förväntningar till en fungerande rovdjurspolitik? frågade sig Ojala. Hannu S Laine har varit ordförande för riksviltvårdsrådet ända sedan det grundades. I rådet är han utsedd att företräda jaktvårdsföreningarna i Södra Tavastland. Laine gör bedömningen att arbetet i viltvårdsrådet har börjat hittat sin form efter inkörningen. Han anser att det är en avgörande faktor att ärenden av strategisk betydelse går vidare från förvaltningsplanerna och de viltpolitiska beredningsprocesserna till rådet för behandling.
- För att befästa riksviltvårdsrådets ställning är det avgörande hur rådets sakkunskap, arbete och ställningstaganden värderas på de ministerier som styr naturrresurspolitiken, konstaterade Laine. Om riksviltvårdsrådets uppgifter är följande stadgat i 4 § i förordningen om viltförvaltningen. Riksviltvårdsrådet har till uppgift att: 1) delta i den strategiska planering och beredning som gäller Finlands viltcentral och i den riksomfattande planeringen av vilthushållningen; 2) delta i arbetet med att bereda och uppdatera förvaltningsplaner som gäller viltarter och viltbestånd samt arternas livsmiljöer och att sköta det riksomfattande samrådet med intressentgrupper i anslutning till arbetet med förvaltningsplanerna; 3) lägga fram förslag om hur vilthushållningen kan utvecklas på riksnivå; 4) behandla initiativ från de regionala viltvårdsråden och besluta om fortsatta åtgärder, samt 5) lägga fram förslag för styrelsen för Finlands viltcentral om principerna för jaktvårdsföreningarnas och Finlands viltcentrals resursfördelning. Toppjakt kan bli möjligt I fjol kunde vi för första gången bestämma jakttiderna för skogshönsen utifrån årets resultat från triangelinventeringarna.På sitt möte lade riksviltvårdsrådet sista handen vid ett initiativ till jord- och skogsbruksministeriet om att jakttiden för hönsfåglarna ska utgå från perioden 10 september till sista januari. Då skulle det bli möjligt, om resultaten av triangelinventeringarna det tillåter, med en förlängning av jakttiden från det nuvarande. Under riktigt goda fågelår skulle det bli möjligt med toppjakt också på vintern. Viltvårdsrådet gör den bedömningen att detta skulle ha en positiv effekt på triangelinventeringarna. Triangelinventeringarna kan, när fågelbestånden det tillåter, också innebära positiva effekter för jakttiderna, sammanfattar jaktchef Jukka Keränen och vilthushållningschef Jarkko Nurmi, som hade berett ett förslag i saken för rådet, med motiveringar. Nya grunder för jaktvårdsföreningarnas statsandelar Till riksviltvårdsrådets uppgifter hör också att lägga fram förslag om principerna för jaktvårdsföreningarnas och viltcentralens resursfördelning. När riksdagen utfärdade vilt- Reijo Orava Licenserna för vargar vid bebyggelse utgår från observationer På grund av sportlovet sammanträdde riksviltvårdsrådet delvis med suppleantkrafter. Sammansättningen påverkades också av vargkalabaliken i landet. Rådsmedlemmen som representerade Österbotten avgick i januari sedan han blivit indragen i undersökningen av det illegala dödandet av vargar som kommit fram i Perho. Vargkonflikten var också upptagen på viltvårdsrådets föredragningslista. Jord- och skogsbruksministeriet har gett riksviltvårdsrådet i uppdrag att göra en sammanfattning av de regionala viltvårdsrådens utredningar av problemen med vargar vid bebyggelse.Med stöd av ministeriets nya förordning kan dispens beviljas på s.k.sociala grunder.Tillståndsprövningen och tillståndsbesluten sköts självständigt av viltcentralens chef för offentliga förvaltningsuppgifter. Eftersom rådet inte kan ta ställning till enskilda licensansökningar gjorde det ett ställningstagande enligt vilket en tilläggskvot på fem vargar ska styras till sådana mål som uppfyller direktivets randvillkor där det har gjorts flest observationer eller anmälningar om vargar som rört sig vid bebyggelse. Rådet var inte enhälligt i frågan eftersom representanten för Finlands naturskyddsförbund anmälde avvikande åsikt. Förbundet godkänner inte styrningen av fem tilläggslicenser på andra grunder än bestyrkta skador och för att förebygga omedelbara skador. Vargstammen har försvagats på grund av tjuvjakt,vilket enligt förbundet hindrar beviljandet av tilläggslicenser. Om vi kan stävja tjuvjakten så att stammen börjar växa blir det möjligt att bevilja licenser på lindrigare grunder,sammanfattade förbundets ordförande Risto Sulkava. Riksviltvårdsrådets uppgifter Riksviltvårdsrådet är ett organ som deltar i beredningen och utvecklingen av viltpolitiken. Rådet består av representanter för jaktvårdsföreningarna och de viktigaste intressentgrupperna för jakt och viltvård. Rådet sammanträder tre gånger om året. Finlands viltcentral sköter beredningen av de ärenden som ska behandlas i rådet. förvaltningslagen stakade den samtidigt ut riktningen för utvecklingen: en allt större del av jaktvårdsavgiftsmedlen ska styras till jaktvårdsföreningarna. Detta håller mycket riktigt på att ske. Under följande treårsperiod ska enligt planerna jaktvårdsföreningarnas statsandel öka med 27 procent, medan viltcentralens andel ligger i storleksklass med inflationen på cirka 7 procent. De slutliga besluten fattas av riksdagen som varje år besluter om hur jaktvårdsavgiften ska användas. Avgiften stiger till 33 euro, men ska därefter vara oförändrad i minst tre år. Det har framförts önskemål om en förnyelse av grunderna för fördelningen av medel mellan jaktvårdsföreningarna för att bättre motsvara arbetsbördan. Viltvårdsrådet beslöt därför att ge viltcentralens ledningsgrupp i uppdrag att tillsammans med de regionala viltvårdsråden bereda en förnyelse av kriterierna för statsandelar. Jaktvårdsföreningarna ska höras på vårens regionmöten och den nya fördelningsmodellen är tänkt att bli klar och godkännas av rådet i höst. De regionala viltvårdsråden och jaktvårdsföreningarnas regionmöten skulle kunna använda den nya modellen när de fattar beslut om fördelningen av statsandelar för 2015. På mötet presenterades också idéer till kriterier för en förenings behov av tjänster och arbetsmängd. Sådana kunde vara föreningens medlemsantal, areal, mängden stora rovdjur inom området samt befolkningsmängden. Omfattningen av vilthushållningens verksamhet borde också räknas hit.Den är en funktion av antalet jaktföreningar,antalet licensansökningar och inventeringsaktiviteten. Till hösten blir det säkert en livlig debatt om de faktorer som påverkar statsandelarna och hur de prioriteras, så att viltvårdsrådet har en grund för ett så rättvist beslut som möjligt.Det är viktigt att kriterierna inte bromsar samarbetet mellan föreningarna och utvecklandet av tjänster och verksamhet. Jägaren 2 l 2013 l 17
Marko Svensberg Bilder: Marja Lammi l Viltdagarna 2013 Viltkunskapen är jaktens grundbult Till vad behövs viltkunskap och hur insamlas den? Vad har luskats ut om bakgrunderna till vargkonflikten och hur få hönsfåglar att trivas? På viltdagarna gavs svar på dessa frågor. D en finländska jakten och jaktens berättigande grundar sig på information som erhålls från olika viltinventeringar.Informationen består av uppskattningar av stammar och täthet samt uppgifter om avskjutning. Jägarnas ansvar i fråga om producerandet av viltkunskap är en mycket central fråga ? förhoppningsvis även i framtiden. Temat för viltdagarna, som gick av stapeln i Lahtis i slutet av januari, var Viltkunskap som grund för beslutsfattandet. För arrangemangen svarade Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Finlands viltcentral. Det krävs information för jaktens berättigande Rätten att jaga är inte i dagens samhälle längre en självklarhet, även om jakten skulle vara helt och hållet ekologiskt hållbar. Jakten omges av en samling värden och intressen som är både mångfasetterade och kontroversiella, belyste Pirjo Ilvesviita från Forststyrelsen. Enligt Ilvesviita förknippas jakten alltid med den uppfattningen att djur dödas. Det måste finnas en god- Avdelningschefen för naturresursavdelningen, överdirektör Juha Ojala från JSM svarar som bäst på frågor. tagbar orsak för åsamkandet av lidande och dödandet av djuren. I och med att samhället förändras måste jaktens samhälleliga nytta och värde motiveras om och om igen,sade Ilvesviita. Från motiveringarna som betonar jägarnas intressen har diskussionen allt mer gått över till att gälla naturvårdsgrunder, där viltets och naturens intressen betonas.Informationen om viltstammarna och en hållbar dimensionering av jakten har intagit centrala positioner i fråga om motiveringarna bakom jaktens berättigande, konstaterade Ilvesviita. Ett fördomsfritt utnyttjande av ny teknologi vid insamling och förmedling av viltkunskap måste enligt vilthushållningschef Jarkko Nurmi på Finlands viltcentral upphöjas till ett gemensamt mål för viltförvaltningen. För att informationsinsamlingen som sker på frivillig basis även i fortsättningen skall intressera jägarkåren måste lönen vara av påtaglig karaktär: nyttan skall vara både konkret och synlig. Informationen som används vid beslutsfattandet i den offentliga förvaltningen måste vara aktuell och användas flexibelt vid allt från ministeriets förordning om jakttider till beslutsfattandet i den lokala jaktföreningen. En gemensam nätportal för behandling och förmedling av viltkunskap,som går under arbetsnamnet Viltdagboken, är under planering. Tillämpningen skulle kunna användas för att heltäckande samla in jägarnas fångstuppgifter och observationer av olika slag, berättade Nurmi. Besluten om jakttiderna behövs snabbare Ett bra exempel på användningen av aktuell viltinformation är regleringen av hönsfåglarnas jakttid som baseras på vilttriangelräkningarna. Förra hösten beredde Hållbar jakt-gruppen på Finlands viltcentral förordningen om hönsfåglarnas jakttid, och det egentliga begränsningsbeslutet gjordes med en förordning utfärdad av jord- och skogsbruksministeriet,belyste gruppledaren och jaktchefen Jukka Keränen från Finlands viltcentral. Förordningen utfärdades först den 13 september, trots 18 l Jägaren 2 l 2013
att jaktsäsongen började redan den 10 september. Viltcentralens nätsidor för jakttider besöktes på sommaren över 120 000 gånger och telefonlinjerna gick heta i väntan på ministeriets beslut om jakttider. För att fredningarna och besluten om att förkorta jakttiderna skulle få laga kraft före början av jaktsäsongen, borde tidtabellen vara stramare. Triangelinventeringarna borde tidigareläggas så att de skulle vara slutförda kring den 10 augusti. Remisstiden för utkastet till förordningen borde förkortas till en vecka jämfört med den nuvarande remisstiden på två veckor,och tidpunkten då förordningen träder i kraft borde tidigareläggas,berättade Keränen. Vargkonflikten diskuterades på pauserna mellan föredragen. I diskussionen deltar från vänster specialforskare Ilpo Kojola Bakgrunden till hur vargkonflikterna löstes Rovdjursforskare Ilpo Kojola från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet presenterade för jägarna Bakgrunden till vargkonflikten.I Finland dödar vargarna i relation till antalet flockar fler hundar än i Sverige. Enligt Kojola kan eventuella orsaker till detta fenomen vara till exempel de tätare klövviltstammarna eller att hundar används i mindre utsträckning vid jakt. Skadorna som orsakas av vargen är förknippade med tillgången till näring. Alfahanens ålder inverkar på hur framgångsrikt vargflocken jagar älg ? för tvååriga hanar lyckas 40 % av jaktförsöken, medan femåriga alfahanar är framgångsrika i 80 % av fallen. När alfahanen blir äldre och mer erfaren på att jaga älg, minskar också risken att hundar dödas. På renskötselområdet orsakar i huvudsak unga vargar som invandrat från sydligare trakter problem. Enligt Kojola har antalet flockar som har valpar, och hur de stationerar sig i närheten av renskötselområdets södra gräns, ett starkt samband med hur stort antal renar som dödas av varg. Enligt forskare Juha Hiedanpää från Viltoch fiskeriforskningsinstitutet förutsätter en lösning av motsättningarna i vargfrågan att forskarna besöker reviren till fots samt samarbete. Målet för samarbetet borde omfattas av alla och vara tillräckligt generellt för att de olika aktörerna ska kunna förbinda sig till att målet förverkligas. Enligt Hiedanpää skulle en uppdatering av skötselplanen för vargstammen kunna vara ett sådant mål. Det är självklart att när arbetet med skötselplanen inleds, så stiger olika saker till ytan. Till exempel frågan om rättigheter eller att någon uppfattar att han blivit felbehandlad. I sådana fall vaknar förhoppningarna om att konkreta lokala försök och lösningar kan genomföras. Centrala frågor enligt Hiedanpää är vem som tar sig an att sköta koordineringen av samarbetet på revirnivå, vem som ser till att antalet fall där någon känner sig felbehandlad minskar samt vem som tar ansvar för de begränsningar som försöken för med sig? från VFFI, informationschef Klaus Ekman från viltcentralen och den konsultativa tjänstemannen Sami Niemi från JSM. Mot bättre hönsfågelskogar Skogshönsbestånden har under de senaste 5070 åren stagnerat i merparten av Europa,och på flera håll har de försvunnit helt och hållet, belyste den tyska hönsfågelforskaren Ilse Storch från Freiburgs universitet. Som en följd av markanvändningen har livsmiljöerna försvagats, spjälkts upp eller försvunnit. Jakten och förekomsten av rovdjur har framför allt en regional påverkan. På stammarnas storlek inverkar också störningar orsakade av människan samt klimatförändringen, berättade Storch. Enligt Storch inverkar skogens uppbyggnad mångfasetterat på hönsfåglarnas inbördes förhållanden,deras näringssituation och deras rovdjur. Väder och klimat gör detta svåra pussel ännu svårare.Enligt Storch inverkar till exempel klimatförändringen inte direkt på hönsfåglarnas ungar utan inverkan sker via vegetationsförändringarna i livsmiljön. I Finland har man möjligtvis tagit ett steg mot bättre hönsfågelskogar på statens marker. I den förnyade miljöguiden som Forststyrelsen publicerade år 2011 tas hönsfåglarna speciellt i beaktande i de angivna riktlinjerna för viltvård, berättade miljöchef Antti Otsamo från Forststyrelsen. Fyra huvudpunkter lyftes fram: att diversifiera plantbestånden, att förbättra ungskogarnas lämplighet, att säkerställa risvegetationen samt att säkerställa och öka antalet nyckelbiotoper.Dessa huvudpunkter är bra att hålla i tankarna även vid skötseln av de privata skogarna. Forststyrelsen har gett skötseln av tjäderns spelplatser en särskild ställning, och skötseln gäller större områden än enbart spelplatsens centrala delar. För att trygga risvegetationen bör plantskogsskötseln och gallringarna göras i tid. Riset återhämtar sig snabbare när ljusinflödet ökar i och med att trädbeståndet blir glesare. Vid val av sparträdsgrupper som lämnas kvar prioriteras sådan terräng som har tät risvegetation. Sparandet av viltsnår och övergångszoner mellan torvmarker och moskogar är viktiga åtgärder. Forststyrelsen erfarenheter av återställandet av myrar för dalripa har varit mycket uppmuntrande, berättade Otsamo. Kalavverkning på torvmark under lupp Enligt ordförande Risto Sulkava från Finlands naturskyddsförbund borde torvmarkerna behandlas så att riktlinjerna för ett kalavverkningsfritt skogsbruk följs,dvs.enligt kontinuitetsskogsbrukets principer. Ur vattenskyddets synvinkel förknippas de största problemen med verksamhet på torvmarker. Iståndsättningsdikning orsakar under de första åren större utsläpp till vatten än grävandet av ett nytt dike. Dikningshögläggning och högläggning med fåror inverkar minst lika mycket. Även stubbrytningen förorsakar utsläpp som är jämförbara med ett torvupptagningsområdes utsläpp, berättade Sulkava. I många fall behöver trädbevuxna torvmarker inte iståndsättningsdikas över huvud taget. Enligt Sulkava räcker ett trädbestånd på cirka 100 kubikmeter per hektar till för att via avdunstning få till stånd en tillräcklig torrläggningseffekt av allt överlopps vatten. Ett mindre trädbestånd räcker mer än väl till om glasbjörken, som hör till standardarterna på torvmarker och är en stor avdunstare,används som blandträd. I princip är vattenskyddet på torvmarker i skogsbruksanvändning mycket enkelt ? utan kalavverkningar skulle inte arbetsintensiv iståndsättningsdikning eller dikningshögläggning behövas, komprimerade Sulkava. Även många av skogshönsens ungar skulle undkomma drunkningsdöden som förorsakas av förödande diken.De skulle även skonas från det förhöjda rovdjurstryck som dikessystemen för med sig samt från minskningen av livsviktiga marker där de söker föda, så som blåbärsmarker. Jägaren 2 l 2013 l 19
Text och bild: Erkki Kauppi SRVA tar hand om viltet och slutför jobbet ta hand om viltet vid trafikolyckor. Och vilka skulle vara bättre lämpade för uppgiften än de? Det är jägarna som känner terrängen och har de rätta vapnen, eftersökshundarna och lokalerna för att hantera viltkropparna. Enligt SRVA finns det på varje jaktvårdsförening tre-fyra kontaktpersoner som tar emot en begäran om handräckning.Polisen har deras kontaktuppgifter,som också finns på Viltcentralens webbsida.På motsvarande sätt har jaktföreningarna inom jaktvårdsföreningarnas områden egna kontaktpersoner och SRVA-jägare, vilkas kontaktuppgifter föreningarna upprätthåller och uppdaterar.Ute på uppdrag bär SRVA-personal vanligen orange signalvästar som det står SRVA på. Det är storviltsassistansen SRVA som alarmeras till platsen när ett vilt är inblandat i en trafikolycka. Det skadade djuret ska spåras upp och avlivas, vilket kräver uthållighet, kunskap och de rätta hjälpmedlen. S torviltsassistansen (SRVA) är en organisation som upprätthålls av jaktvårdsföreningarna och som förmedlar jägarhandräckning till polisen vid konflikter med storvilt.Som sådana räknas trafik-olyckor med hjortdjur och stora rovdjur,stora rovdjur i tätorter och rovdjur som orsakar skador. Merparten av uppdragen handlar om trafikolyckor med hjortdjur och därför ska jag i den här artikeln koncentrera mig främst på dem. På Viltcentralens webbsida finns en hel del information om de stora rovdjuren och alla SRVA-direktiv. SRVA-organisationen fick sin nuvarande form år 2009 enligt Polisstyrelsens direktiv, men innan dess hade polisen och jaktvårdsföreningarna på många orter träffat avtal med varandra om att låta jägare på orten 20 l Jägaren 2 l 2013 Ett specialbyggt vapen för eftersök. Öppet sikte, kikarsikte och ljuspunktssikte med snabbfäste. På framstocken en Weaverskena för lampa. Går att sätta på en lätt ljuddämpare. Den exakta olycksplatsen När polisen eller ibland larmcentralen eller räddningsverket ringer om handräckning tar den kontaktperson på jaktvårdsföreningen som först blir kontaktad hand om fallet och vidtar nödvändiga åtgärder.Han (eller hon) tar reda på vilken jaktförenings område olyckan har inträffat på och meddelar föreningen om det som har hänt. Djuret som är inblandat i olyckan hör i princip till jakt-