Jägaren 2/2011 - Lehtiluukku.fi

Utgivare: 2 / 2011 n Tidninge Jägaren 60 år Finlands viltcentrals mission: s.6 Viltkonflikterna under kontroll På besök i Västerns jaktmarker, s. 16 Kantantändningspatroner, s. 34 Målet en perfekt kopia, s. 58
Gästskribenten Finlands viltcentral och Naturskyddsförbundet Viltcentralreformen var ett exempel på en proaktiv och väl förberedd process. Aktörerna i branschen lade märke till att en oundviklig förändring inom förvaltningen var på kommande och tog "tjuren vid hornen". Jag skulle tro att slutresultatet är bra för viltbransvhen. Och slutresultatet är inte så dåligt heller sett ur Finlands naturskyddsförbunds synvinkel. I anslutning till Finlands viltcentrals uppkomstprocess gick också många på naturvårdsfältet i åratal önskade reformer framåt. Centralt var särskilt de förbättrade möjligheterna till interaktivt deltagande. Förargligt nog uppstod det ändå ännu en skönhetsfläck: i de regionala viltvårdsråden har Naturskyddsförbundens distrikt inte ännu nånting att skaffa. Varför skulle då naturvårdarnas deltagande vara så viktigt? Därför att då kunde dialogen föras där var människor träffas, inte på nätets "hatbudskapstjänster" eller i andra medier som uppmuntrar till vettlösheter. Jag är övertygad om att de fördomar och missförstånd som förekommer hos bägge parter minskar allra bäst genom att dryfta dem tillsammans. Omotiverat munhuggande försvagar i onödan möjligheterna till samarbete. Och särskilt viktigt vore det uttryckligen med "avspänningsdiskussiner" ute i regionerna. Där både konkretiseras och tillspetsas frågorna också ofta. Det finns rikligt med exempel på såväl riksomfattande som regionalt samarbete mellan naturvårdarna och jägarna. Till de senaste torde projekten med anknytning till våtmarker, ripmyrar och lavskrikan höra. Förhoppningsvis snart även projekt som gäller myrarna övergångszoner. Det är uppenbart, att jägarnas och naturvårdarnas intressen möts hur tokig den här uppdelningen än är när det gäller skyddet, vården och restaureringen av livsmiljöer. Vi behöver vardera våra intressen, men för att leva behöver vi människor alla också mångfald i natur. I naturen har alla arter sin plats och uppgift. Det är inte bra att splittra den balansen. När vi i samband med lavskriksprojektet (se www.sll.fi/kuukkeli) observerade att de viktigaste lavskrikskogarna också var de bästa markerna för hönsfåglarnas kycklingkullar var det självklart att även Jägarnas centralorganisation ska tas med. Och samarbetet har varit smidigt. Ett tack till er läsare för bland annat de omkring 300 observationer av lavskrikor, som ni gav uppgifter om vid vår enkät. Och ett extra stort tack till Er, tillstvidare kanska bara några få, som inspirerade av lavskrikprojektet har utnyttjat METSO-finansiering och skyddat era skogar där det förekommer både lavskrikor och hönsfågelkullar! Tackets storlek förändras inte ett skvatt av om det jagas eller inte inom era skyddsområden. Risto Sulkava Skribenten är ordförande för Finlands naturskyddsförbund 72 På motsvarande sätt är det fråga om samma gemensamma sak både när det gäller myrskyddet och restaurering av dalripans och sädgåsens livsmiljöer. Med glädje har jag också välkomnat viltvåtmarksprojektet och initiativet till en höjning av bävermiljöernas METSO-status vardera skapar livsmiljöer för ett stort antal arter och kan samtidigt också lätta på vattenskyddsbördan. En intressant idé som vi utvecklat tillsammans är effektiveringen av skyddet av myrlaggarnas övergångszoner. Den här mellanterrängen mellan skog och myr är viktig för såväl myrens som skogens arter. I myrlaggarnas blåbärskärr finns en koncentration av mångfald som är nästan helt bortglömd i skogsbruket och absolut förtjänar större uppmärksamhet. Om den betydelse kantzoner i naturtillstånd har kunde det hållas långa föreläsningar men den här tidningens läsare förstår säkert vad det är fråga om. Genom samarbete kunde vi få in nödvändiga reformer i skogslagen, skogsvårdsrekommendationerna och verksamhetskulturen. Såväl naturvården som jakten skulle dra nytta därav och visst skulle det innebära framsteg även för skogsbruket. Vad tycker du? Kan jägarnas och naturvårdarnas intressen sammanjämkas? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 l Jägaren l 2 l 2011 26
Innehåll l 2 l 2011 Vilttrianglarnas roll vid uppföljningen av skogsviltets riklighet 2 Gästskribenten: Finlands viltcentral och Naturskyddsförbundet 4 Vildmarkskalendern 5 Ledaren God viltcentraltid, finländare ! Viltkonflikterna under kontroll 6 Finlands viltcentrals mission: 8 Ordförandens spalt: n Tidninge garen Jä 60 år Förebyggande och förhindrande av viltkonflikter 10 Hört på Viltdagarna 2011 12 Nyhetsmagasinet 13 Viltcentralen meddelar 14 Aktuellt från ministeriet Översikt över den förflutna regeringsperioden Sjöfågeldagböcker, del 2 16 På besök i Västerns jaktmarker 26 Mårdhundar och våtmarker på gång 30 Vargens återkomst - viltcentralens Life-projekt stöder varandra Trafiken beskattar viltbestånden 60 34 Kantantändningspatroner 38 Ålandsnytt 39 Viltcentralens broschyr ta vara på den ! 44 Ur Pilvis dagbok, del 2 Pilvi gör sig hemmastadd 46 Även tävlingarna siktade på bättre träffsäkerhet 50 Grunderna för bedömning av hotgraden 52 Enligt min åsikt Är blyet faktiskt en hälsorisk ? Höga berg och djupa dalar - konservatorns arbete kräver ett konstnärligt öga - älgkrockarna är bara toppen på isberget Skogsbruket betraktat med jägarens ögon Längtan tillbaka till gammelskogen 54 På vandring med Eki: 58 Målet en perfekt kopia 60 Trafiken beskattar viltbestånden 64 Jakten på statens marker 65 Jakten på statens marker 66 Skogshönsen och skötseln av plantskog 70 Smårovdjursjakt i månsken hade premiär på Jaktmuseet 72 Vilttrianglarnas roll vid uppföljningen av skogsviltets riklighet 74 Från skott till tallrik: 76 Affärer Mårdhundar och våtmarker på gång - viltcentralens Life-projekt stöder varandra Bedömning av viltets kvalitet 79 Adresser Jägaren l 2 l 2011 l 3
Text och foto: Eerikki Rundgren Vildmarkskalendern APRIL När det gäller födan är räven en opportunist som stoppar i sig nästan allt vad som kommer i dess väg. Sorken är ändå rävens absolut viktigaste föda mätt i antal djur. Därför är det positivt för räven att sorkpopulationerna vuxit under hela förra året. Om sorkarna bara skulle överleva vintern, kan vi förvänta större rävkullar under våren än under tidigare år. I Finlands jaktmuseums utställning kan man följa räven från historia till nutid och det förklaras hur ödemarkernas invånare blev en cityräv som trivs invid tätorterna. Även naturfotograf Juha Mälkönens utmärkta fotoutställning berättar om rävens liv. Den framställer en stadsrävfamiljs liv intill sin lya i Riihimäki. Utställningen visas fram till den 15.5.2011. För mer information, besök www.metsastysmuseo.com. Viggen parar sig under övervintringen i Syd- och Västeuropa. Parförhållandet bryts emellertid snart efter att fåglarna återvänt till häckningsplatserna i april-maj och honan börjar ruva. Vigghonorna kan lägga ägg i varandras reden, vilket resulterar i att en hona kan ha till och med över 20 ägg att ruva. Under tiden samlas hanarna i flockar på hundratals individer. Det finns gott om viggar i flockarna delvis för att det finns mer än hälften så många vigghanar som honor. MAJ Jubileumsåret till ära ordnas FM i vildmarkspaddling i Helsingfors under våren. Aldrig tidigare under tävlingens 30-åriga historia har vildmarkspaddlare tävlat i huvudstadsregionen. Som närmast var man ifjol när mästerskapen gick av stapeln i Mommilanjärvi i Hausjärvi kommun. Denna gång ordnas FM i vildmarkspaddling medvetet där människorna också finns. Arrangörernas målsättning är att genom tävlingen visa upp vildmarkspaddling för allmänheten och att locka nya entusiaster till denna gren. Den två dagar långa tävlingen startar på lördagen den 14.5. För mer information och för anmälan besök www.avokanootti.info. Kopparödlan är en liten ödla utan ben, som påträffas i Finland ända upp till Vasa och Lieksa. Kopparödlan bör inte förväxlas med ormar. Den kan skiljas från ormen bland annat genom de rörliga ögonlocken och de klumpiga rörelserna. På grund av det ormlika utseendet dödar människorna fortfarande en hel del av dessa ogiftiga och helt ofarliga djur. Ursprungligen var viggen betydligt vanligare i norra Finland än i södra Finland. På senare tid har arten spridit sig kraftigt och är nu en ganska allmän häckande fågel i hela landet. Eftersom det häckande viggbeståndet emellertid har minskat från toppåren har arten klassats som hotad i den senaste bedömningen av de hotade arterna. Jakt är förmodligen en delfaktor i viggens tillbakagång även om den inte utgör något hot mot artens existens. 4 l Jägaren l 2 l 2011 Kopparödlor parar sig i maj-juni, då hanarna kan ha våldsamma slagsmål om honorna. Hanarnas kamp ska inte förväxlas med parningen, som också går ganska vilt till. Vid parningen håller hanen honan på plats genom att bita henne i nacken och genom att vrida sig runt den. En hane i praktdräkt kan skiljas från honan genom de blåa fläckarna på ryggen. Det finska namnet "vaskitsa" kommer från den vackra kopparröda färgen på ryggsidan.
Ledaren God viltcentraltid, finländare! I början av ledaren i föregående nummer av denna tidning nämnde jag att följande nummer av tidningarna Metsästäjä och Jägaren med största sannolikhet torde publiceras av Finlands viltcentral. Så har det även gått. Finlands viltcentral, som inledde sin verksamhet i början av mars, fortsätter publicerandet av dessa upplysningsblad. Vad är då denna nya och fina viltcentral? Vad gör den, hur fungerar den och varför har en sådan skapats istället för de tidigare jaktvårdsdistrikten och Jägarnas centralorganisation? Även i det här numret av tidningen berättas det mera om de här frågorna. Ett rätt stort antal funktionärer och förtroendepersoner har bakom sig ett digert arbetspass och svetten har lackat också på tjänstemännen under planeringen och skapandet av viltcentralen. Jag vill här framföra mitt varmaste tack till alla "byggare" för de gemensamma ansträngningarna. Nu har verkligen en viss milstolpe uppnåtts. Den tidigare organisationsmodellen tjänade de finländska jägarna närmare femtio år och tiden kommer att visa hur viltcentralen håller för tidens tand. Tidens anda förutsätter att viltförvaltningen inriktas och olika viltrelaterade tjänster erbjuds i större utsträckning än tidigare även till andra medborgare än jägarna. Utöver de erbjudna tjänsterna är även deltagande och interaktiviteter på kommande. De nya viltvårdsråden på såväl landskapsnivå som riksnivå har centrala roller vid hörandet av medborgarna. Till många av våra viltarter har människorna olika, sinsemellan t.o.m. mycket kontroversiella synpunkter. Dessa målsättningar av många slag ska bli behandlade så bra som möjligt vid av råden arrangerade sammankomster för intressegrupper och konkretiserade i förvaltningsplanerna för olika djurarter och i de åtgärder som ska utföras. Helheterna och realiteterna finns där någonstans i gränsområdet mellan de framförda tankegångarnas ytterligheter och i verkligheten bör även praktiska åtgärder kunna utföras. Utmaningar kommer det garanterat att finnas rikligt av. Tankeövningar kan redan nu inledas kring relativt bekanta synpunkter på älgen, för utarbetandet av en förvaltningsplan för älgstammen randas rätt snart. Förvaltningsplanen för en central grupp viltarter håller på att färdigställas. Utkastet till en förvaltningsplan för skogsfågelbestånden, som i slutet av fjolåret överläts till jord- och skogsbruksministeriet, presenterades i slutet av januari på viltdagarna i Vasa. Ett bra arbete eller egentligen direkt ypperligt! Skogsfåglarna har alltid varit viktiga för den finländska jägaren. De utgör en mycket viktig artgrupp även i naturhushållningen och har också varit ett centralt forskningsobjekt inom vår viltforskning. Jägarna har ofta känt såväl oro för hönsfåglarna som haft omsorg om dem och exempelvis kalla och fuktiga försomrar har mången jägare haft hårda känningar av ångest i hjärttrakten. Det verkar litet som om ångesten skulle vara inbyggd i generna hos oss skogsfågelfinländare. Vädret och väderleksförhållandena kan vi inte göra någonting åt, men motsvarande ångest kan också drabba jägarens inre när han vandrar i fågelskogarnas helgedomar och stöter på spåren efter en energisk och samvetsgrann röjares arbete. För att förbättra sikten för motorsågaren eller helt enkelt för att snygga upp skogen i ett parkaktigt skick har upp till tiotals hektar låga granbestånd som bildar underväxt röjts på samma gång. Resultatet är att buskskiktet är förstört och fåglarna och övriga djur saknar skydd i tiotals år. Eller ta den känsla jägaren har när han strövar kring ripmyren och hela tiden riskerar att själv falla och drunkna i de molokgap nätverket av öppna kanaler, även kallat för dikningsobjekt, bildar. Eller när urfurorna i tjäderspelplatsens centrum ersatts med högar av upplöjda stubbar som reser sig mot skyn Jägaren l 2 l 2011 l 5 PS! Finlands viltcentral, som nu inlett sin verksamhet, är svaret på många av dagens kontroversiella utmaningar. I spalten Gästskribenten lovordar ordföranden för naturvårdsförbundet, Risto Sulkava, mycket konstruktivt den interaktiva förvaltning, som nu inleder sin verksamhet. Genom dialog är det lätt att undvika onödiga konflikter och styra de gemensamma resurserna så att de gagnar den finska viltnaturen. Jari Pigg Huvudredaktör
Reijo Orava, Projektchef, Grundande av Finlands viltcentralprojektet Finlands viltcentrals mission: VILTKONFLIKTERNA UNDER KONTROLL ningar står ofta i strid med de åtgärder jägarna kräver eller verkställer. Försvararna av djurens rättigheter skulle helst se att nyttjandet skulle upphöra helt för alla djurs del. Som regel uppstår det konflikter då någon grupp eller flera parter kräver att viltpolitikens beslut ska fattas enbart på av dem krävt sätt. Samhället är delat i naturfrågorna Människornas förhållande till naturen och uppfattningar om företeelserna i naturen har under de senaste decennierna differentierats starkt. Ett bra exempel på denna uppdelning gavs under riksdagens plenum när den nya viltförvaltningslagen godkändes i slutet av januari. Den förda diskussionen gällde till största delen de stora rovdjuren. Enligt VFFI:s uppföljning har stammen av lodjur ökat från några hundra djur på 1980-talet til ca 2500 djur. Under det senaste decenniet har stammen i stort sett tredubblats. Det är svårt att 6 l Jägaren l 2 l 2011 Jaakko Ojala V Den nya och stora uppgiften för Finlands viltcentral är att sammanjämka till viltet knutna olika förväntningar och krav så att viltkonflikterna fås under kontroll. Vid beredningen av viltpolitiken har viltvårdsråden en viktig roll när det gäller interaktivering av medborgarna och hörande av intressegrupperna. Av viltpolitikens arbetsredskap är de art- och livsmiljörelaterade förvaltningsplanerna de väsentligaste. Förvaltningsplanerna, som bygger på en bred interaktiv beredning i samråd med medborgare och intressegrupper, fungerar som anvisningar för viltförvaltningens praktiska åtgärder. l Viltkonflikter är en nutida företeelse. När stammarna av stora rovdjur på 1800-talet störde det dagliga livet på landsbygden togs de "under kontroll" med effektiva jaktmetoder. Därefter följde en närmare hundra år lång period under vilken de arter av stora rovdjur som påverkade mäniskornas verksamheter var så fåtaliga att det just inte uppstod konflikter. Först älgstammens tillväxt under 1970-talet började orsaka viltkonflikter mellan olika intressegrupper. De samhälleliga viltkonflikterna har ökat Rovdjursstammarnas tillväxt och spridning har under EU:s tid lett till tvist om rovdjursstammarnas storlek och förvaltningens medel. Kraven har varierat från fullständig immunitet till utplånande av det sista djuret. Viltförvaltningen har svarat på situationen med att inleda utarbetandet av förvaltningsplaner för de stora rovdjuren. Trots detta har har konflikterna kring de stora rovdjuren bara fördjupats. Målet för vargstammen har inte uppnåtts, medan igen antalet lodjur och björnar t.o.m. har överskridit förvaltningsplanernas djärvaste förväntningar. I vilket fall som helst är nästan alla parter missnöjda med förvaltningen av stammarna av stora rovdjur. Såväl näringarnas, såsom husdjurshållningens, renhushållningens och skogsbrukets mål, liksom olika naturvårds- och djurskyddsaktörers förvänt-
Viltförvaltningens organisation GRUNDANDET AV FINLANDS VILTCENTRAL Jaktvårdsföreningar (298) F I N L A N D S V I LT C E N T R A L R E G I O N KO N TO R E N Jaktvårdsföreningarnas regionmöten (15) INTERAKTIVA VERKSAMHETSFORMER hållbar vilthushållning INTRESSEGRUPPER riksviltvårdsråd LEDNING OCH S T Ö D TJ Ä N S T E R V I LT C E N T R A L E N S S T Y R E L S E MINISTERIET Viltpolitisk påverkan ·Förtroendepersonerochintressegrupper ·Kontrollöverisamhälletrådandeviltkonflikter Verkställandeavviltpolitiken · Funktionärerna · Serviceprocesserna - deoffentligaförvaltningsuppgifterna(avskiljda) -hållbarvilthushållning -tilljägareochandramedborgareriktadetjänster bedöma om riksdagsledamöterna kände till dessa allmänt accepterade fakta men inläggen i debbatten tydde på markanta skillnader i uppfattningarna om lodjuret. En riksdagsledamot med jägarbakgrund beskrev lodjurssituationen med att tala om en explosionsartad tillväxt som äventyrar balansen mellan viltarterna och en förnuftig viltvård. En annan ledamot, som utmärkt sig i samhällliga miljöfrågor, vädjade starkt om förbättring av lodjurets försvagade hotklassificering. En tredje riksdagledamot, som har naturfotografering som hobby, ansåg att de av viltförvaltningen fastställda riktlinjerna för jakt på lodjur i reglerande syfte är slakt som äventyrar arten. Våra samhällsmedlemmars kunskaper och attityder i viltfrågor är sålunda ytterst splittrade. Någon gemensam kunskaps- eller värdegrund finns sålunda inte.Under dessa förhållanden har förvaltningen svårt att förverkliga en framgångsrik viltpolitik. konflikterna inte kan lösas slutligt, utan förvaltningen bör sträva till att få konflikterna under kontroll. Det här innebär fortsatt aktiv verksamhet för att utjämna motsättningarna. I sin nya strategi strävar viltförvaltningen till just detta. Den har tagit till sin nya mission att ha viltkonflikterna under kontroll. Finlands viltcentrals organisation är uppdelad på två verksamhetslinjer. De offentliga förvaltningsuppgifterna separeras till en av medborgarorganisationerna oberoende process, som styrs och övervakas av ministeriet och den andra verksamhetslinjen främjar vilthushållningen och verkställer viltpolitiken. offentliga förvaltningsuppgifter regionala viltvårdsråd (15) Grundandet av Finlands viltcentral har skett i form av tre på varandra följande projekt: 1) evaluering av viltförvaltningen, 2) beredning av viltförvaltningslagen och 3) igångkörning av viltcentralen. För de två förstnämnda projekten har jord- och skogsbruksministeriet ansvarat. Igångkörningsprojektet har varit ett internt projekt för viltcentralen. Grundläggningsprojektet, som startade i april 2010, avslutas vid utgången av innevarande år. Målsättningen för igångkörningsprojektet är att i två steg grunda och starta viltcentralens nya processorganisation. När viltcentralen inledde sin verksamhet i början av mars överfördes ledningsprocesserna och de interna stödfunktionerna samt de offentliga förvaltningsuppgifterna till processorganisationen. Centralens kärnfunktioner, processerna för hållbar vilthushållning och för tjänster kör igång i början av 2012. Som projektchef för igångkörningsprojektet har jaktchef Reijo Orava fungerat. Han är tjänstledig från befattningen som jaktchef för Nyland. Orava är utbildad agronom och har handhaft uppgifter inom viltförvaltningen sedan 1985, först som kommunikationchef vid Jägarnas centralorganisation och från 1988 som jaktchef för Nyland. tjänster planerna realisera förväntningarna på skydd och kraven i EU:s direktiv på bevarande av en gynnsam skyddsnivå för arterna. Riktlinjerna i förvaltningsplanerna fungerar som anvisningar för viltförvaltningens verksamhet. De interaktiva viltforumen Förhoppningsvis skapar viltforumens arbete kreativa diskussionsrelationer mellan de olika intressegrupperna. Målet är att de olika aktörerna blir medvetna om varandras åsikter, målsättningar och problem och även lär sig att värdesätta varandras motiv. När den ömsesidiga respekten ökar skapas förutsättningar för ett fredligt verkställande av viltpolitiken. l Viltvårdsråden sköter intressegruppsarbetet På viltpolitikens verksamhetsfält har det riksomfattande viltvårdsrådet och de 15 regionala viltvårdsråden en central roll. Deras särskilda uppgift är att systematiskt organisera hearing och interaktivitet i form av viltforum för intressegrupper och medborgare. Utgående från det här arbetet producerar viltcentralen förvaltningsplaner för viltbestånden och uppdaterar efter behov dessa planer. I dessa är målsättningen att i anknytning till förvaltningen av bestånden sammanjämka olika förväntningar och mål. Näringarna och landsbygdens intressen får inte i alltför hög grad lida av skador och olägenheter och å andra sidan bör förvaltnings- Mot kontroll över viltkonflikterna Istället för att tala om att lösa vlltkonflikterna har vi inom viltförvaltningen börjat tala om att ha viltkonflikterna under kontroll. I sin doktorsavhandling konstaterade Jukka Bisi ifjol att ytterlighetsparterna i den finländska vargkonflikten står så långt från varandra ifråga om värderingar och attityder att Artikelserien om tillkomsten av Finlands viltcentralens organisation fortsätter. 3/2011 Kraven i grundlagen ledde till omorganisering av de offentliga förvaltningsuppgifterna i viltförvaltningen 4/2011 Frivilligarbetet i jaktvårdsföreningarna är viltförvaltningens stenfot 5/2011 Finlands viltcentral skapar förutsättningar för en hållbar vilthushållning 6/2011 Finlands viltcentral är en serviceorganisation 1/2012 Viltcentralens processorganisation startar Jägaren l 2 l 2011 l 7
Ordförandens spalt Förebyggande och förhindrande av viltkonflikter I början av mars kunde Finlands Viltcentral till slut inleda sin verksamhet den långa och arbetsdryga beredningsprocessen kunde äntligen slutföras till denna del. Organisationens strukturarbete fortsätter visserligen för fullt med målet att alla processer ska fungera enligt den nya strukturen vid början av det kommande året. När femton självständiga jaktvårdsdistrikt och den tidigare centralorganisationen har fusionerats till en organisation kräver omfattandet av förändringen garanterat en väldig kraftansträngning av alla funktionärer. Färdiga lösningar för mötande av problematiska situationer finns inte, utan de ska redas upp här och nu i förvissningen om att situationen framdeles blir lättare dag för dag. Ett varmt tack till alla som deltagit i beredningen av lagändringen samt till våra intressegrupper, som med sina huvudsakligen ytterst positiva utlåtanden på ett betydande sätt främjade lagens godkännande. Särskilt betydande är det att det var första gången vår viltförvaltnings grundläggande strukturer har analyserats ända uppe i grundlagsutskottet och där konstaterats fungera. Som organ för viltcentralen inleder nu en styrelse, ett riksviltvårdsråd och 15 regionala viltvårdsråd sin verksamhet. Styrelsen för Finlands viltcentral är dess högsta beslutande organ som i fortsättningen har en ytterst betydelsefull roll vid verkställandet av viltpolitiken. Viltvårdsråden är nya organ. vilket innebär att deras verksamhet ända från starten kommer att vara under observation på många håll. I viltvårdsråden är de väsentligaste av branschens intressegrupper företrädda och dessa har helt naturligt klara förväntningar på de nya organens verksamhet. I den nya lagen har dessa organ getts rätt så betydande möjligheter att utöva makt. En central uppgift för råden är att delta i sammanställandet av förvaltningsplanerna för olika viltarter. I fortsättningen kommer förvaltningsplanerna att höra till de viktigaste arbetsredskapen vid realiserandet av viltpolitiken. Viltvårdsråden har möjligheter att till detta arbete tillföra synpunkter som framkommit vid interaktiva sammankomster med intressegrupper i respektive region. Just det här interaktiva intressegruppsarbetet är det kanske mest centrala arbetsredskapet som de nya råden kan utnyttja i fortsättningen vid handläggningen av aktuella frågor. Enligt viltförvaltningslagen ingår det också i de regionala viltvårdsrådens uppgifter att stödja, leda, främja och bistå de regionala kontorens verksamhet, så för regionkontorets funktionärer är rådet ett närstående och viktigt organ trots att det inte har någon direkt förmansroll för regionkontorets arbetstagare. För oss jägare är det en fråga av största vikt att vi vid regionmötena kan välja personer som är så kompetenta som möjligt och mångsidigt insatta i viltbranschen till viltvårdsråden, för att arbetet i dessa ska inledas raskt och för att dessa personer ska ha förmåga att utnyttja den position som lagen ger dem så effektivt som möjligt. Framförallt har rådens ordförande en roll som är utmanande i den här nya situationen. Därför ordnas det för dem i början av maj ett två dagars seminarium för att stöda verksamhetens start. Ett centralt mål för rådens kommande verksamhets del är att det med hjälp av den nya interaktiva arbetsprocessen ska bli möjligt att förebygga och förhindra viltkonflikter. Den första verkligt praktiska utmaningen för de nya råden blir att delta i arbetet med den nationella älgstrategin. Under hela beredningstiden har stärkandet av jaktvårdsföreningarnas resurser varit starkt på tapeten. För 2012 utökas den andel föreningarna får av jaktvårdsavgiftsmedlen med cirka 8 %. Likaså medför en ändring av avgiftsförordningen för jägarexamensavgiftens del en mindre lättnad i finansieringen. För skjutprovets del har ministeriet inte ännu fastställt avgiften för provet. Förhopppningsvis fastställs avgiften på en nivå som till fullo täcker kostnaderna för arrangerande av provet. I riksdagsbehandlingen av lagen förutsattes att finansieringen av föreningarna utökas, så åtminstone de arbeten som hör till skötandet av de offentliga förvaltningsuppgifterna bör kunna skötas enligt andan i lagen om statens betalningsgrunder, dvs enligt principen om kostnadsmotsvarighet. Tiderna för älgjakten i landets fyra nordligaste kommuner ändrades ifjol genom förordning. Den respons försöket gav börjar redan vara relativt täckande och ser ut att vara ytterst positiv. Försöket visar åtminstone att det går att påverka saker och att ändringar även kan göras rätt snabbt om de kan motiveras tydligt. Garanterat har köttet av en älg som fällts i september en ypperlig kvalitet i jämförelse med köttet av en älg som fällts i december. De nordliga jägarna önskas smakliga älgmåltider! 8 l Jägaren l 2 l 2011 Tauno Partanen tf. styrelseordförande Finlands viltcentral
Hannu Huttu Hört på Viltdagarna 2011 De 22 riksomfattande Viltdagarna arrangerades denna gång den 1819 januari i Vasa. Evenemanget är väl etablerat och samlade över 200 personer i branschen till diskussioner om skogshönsen och de nya vindarna som blåser inom viltförvaltningen. D Sami Kurki, Ruralia-institutet l Det bärande temat för årets upplaga av viltdagarna var förnyelsen av viltförvaltningen och de verktyg som i dag är de viktigaste i branschen, det vill säga förvaltningsplanerna för viltbestånden och deras livsmiljöer. Här en sammanfattning av fyra av föredragen. De förändringar som viltförvaltningslagen innebär har blivit belysta på annan plats i tidningen. Den intresserade finner en sammanfattning av alla föredrag på webbadressen http://www. rktl.fi/www/uploads/pdf/MW/riistapaivat_2011_tiivistelmat.pdf Förvaltningsplanerna och förvaltandet av viltstammarna Uppgörandet av förvaltningsplaner för de enskilda viltarterna har blivit en viktig del av den offentliga viltkoncernens verksamhet och växelverkan mellan koncernen och de viktigaste intresse- grupperna. Syftet med planerna är att transparent beskriva processen där vi genom relevanta forskningsresultat, intressegrupper och politiska preferenser formulerar målsättningarna för hur viltstammarna ska skötas. En annan viktig aspekt är att beskriva de effektivaste praktiska åtgärderna med vilka målsättningarna kan uppnås. Viltförvaltningen själv har begränsade resurser till sitt förfogande, men en välformulerad förvaltningsplan inspirerar och befullmäktigar även de viktigaste intressegrupperna och resursinnehavarna till reella insatser. Förvaltningsplanen är ett dokument som skapar en stabil grund för en meningsfull diskussion om de fortsatta målsättningarna och åtgärderna. Detta gäller för både de nationella och internationella intressegrupper som har anknytning till viltförvaltningen. I synnerhet för de stora rovdjurens vidkom- mande har förvaltningsplanerna utgjort ett sätt att visa logiken i den nationella linjedragningen för bland annat den europeiska unionen. Utan ett förstklassigt forskningsresultat som underlag går det inte att göra upp en förvaltningsplan. Utöver inventeringsresultaten behövs det även en grundläggande biologisk kunskap för varje enskild art samt en vetenskapligt baserad förståelse för effekterna av olika skötselåtgärder och jakt. Även samhällsvetenskapliga forskningsresultat om olika intressegruppers målsättningar och acceptansen hos olika föreslagna åtgärder har visat sig vara viktiga. De första förvaltningsplanerna kommer under de närmaste åren att bli i behov av uppdatering. Planerna har redan i detta nu styrt forskningen. Bland annat har forsk- 10 l Jägaren l 2 l 2011
ningen i de praktiska skötselåtgärdernas effekter kommit att spela en viktig roll. Utvecklandet av skötselåtgärderna utgör praktisk innovativitet och produktutveckling av viltförvaltningen. Att skapa nya öppningar i det här sammanhanget kommer i framtiden att vara en viktig uppgift för förvaltningsplanerna. Realiserandet av förvaltningsplaner förutsätter dessutom ett tydligt ledarskap, där den nya viltkoncernen och viltcentralen förhoppningsvis kommer att lägga en stabil grund för arbetet. Arto Marjakangas, Forststyrelsen lytor och iståndsättningar. Genom att sköta om livsmiljöer kan vi lindra klimatuppvärmningens negativa effekter på skogshönsen. Övriga åtgärder berör förvaltningen av rovdjursstammarna, inventering av fågelbestånd och forskning, uppföljning av vilthushållningen och planering, jakten samt samarbete på nationell och internationell nivå. Pekka Helle, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet senaste tjugo åren har hönsfåglarnas produktion av ungar inte förändrats. Hos tjädern och orren verkar andelen hönor med ungar till och med ha vuxit en aning. Fåglarnas överlevnadsgrad (mätt från augusti till augusti följande år) har glädjande nog vuxit en aning, med undantag för ripan. Lauri Saaristo, Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio Producerar dagens skogar hönsfågelkullar? I vårt land förfogar vi över ett värdefullt vetenskapligt inventeringsmaterial om skogshönsen som har samlats in under femtio års tid. Med vårt rikstäckande nätverk av inventeringslinjer får vi en utmärkt bild av fågelläget på sensommaren. Augustiinventeringen ger oss också en god uppfattning om hur häckningen har lyckats, eftersom kullarna fortfarande är samlade. Ur inventeringsresultaten hämtar vi information om beståndens struktur; tätheterna för de vuxna individerna och ungarna, andelen honor med kullar av alla honor, proportionerna mellan könen (för tjädern och orren), storleken på kullarna och hur fåglarna har överlevt vintern. Under de 47 år som inventeringen pågått har det noterats sammanlagt 36 399 tjäderkullar, 56 737 orrkullar, 44 479 järpkullar och 11 427 ripkullar. Under perioden 60-, 70- och 80-talen gick hönsfågelbestånden kraftigt tillbaka. På riksnivå minskade tjädertätheten med cirka 60 procent medan orr- och järptätheterna minskade med drygt en tredjedel. Ripan minskade i södra och mellersta Finland, men inte i Lappland. I synnerhet för tjädern berodde minskningen på en kraftigt försvagad produktion av ungar, vilket i sin tur berodde på att andelen vuxna hönor minskade liksom andelen hönor med kullar. Bland de övriga arterna var det bara järpens minskade kullar under perioden 60-talet till 80-talet som utgjorde en avsevärd förändring i beståndens struktur. Andelen individer som överlevde vintern minskade inte hos någon av arterna, vilket visserligen inte utesluter att överlevnadsgraden hela tiden har varit otillräcklig för att bevara beståndet oförändrat. I slutet av 80-talet upphörde fågelbeståndens relativt regelbundna cykler på fem till sju år. Samtidigt slutade bestånden att minska medan de årliga variationerna förvandlades till slumpartade svängningar. Även på regional nivå har synkroniseringen mellan de olika hönsarternas variationer försvagats. Under de Goda råd för skogshönsen Handboken Råd i god skogsvård drar upp riktlinjerna för hur skogen och naturen ska skötas, och visar på en rad med olika alternativ. Det är skogsägaren själv som besluter om hur råden ska tillämpas i hans skog. Flera av rekommendationerna för virkesproduktion stöder hönsfåglarnas krav på sin livsmiljö utan att ge avkall på effektiviteten i virkesproduktionen, börjande med att man vid skogsförnyelsen låter de inhemska trädslagen växa på sina naturliga växtplatser. Även rekommendationen att bevara ett inslag av lövträd i ett bestånd är förenlig med effektiv virkesproduktion. Naturvårdsrekommendationerna är avsedda för virkesproduktion med avsikt att realisera parallella målsättningar. Till vardags består naturvården av enkla åtgärder som utförs samtidigt som olika skogsbruksingrepp. Det kan handla om att lämna en grupp träd utanför avverkningen eller att lämna en avvikande och värdefull biotop oröjd. Till de naturvårdsrekommendationer som ökar kvaliteten på skogshönsens livsmiljöer hör just ovannämnda rekommendationer om att spara grupper av träd och värdefulla biotoper samt en ny rekommendation för energivedsgallring om att lämna kvar buskage på hygget för viltet. Handboken Råd i god skogsvård är ett verktyg för beståndsvård i privatskogar. Syftet med rekommendationerna är att jämka samman den ekonomiska, sociala och ekologiska uthålligheten. Det praktiska förverkligandet i skogen utgår från skogsägarens målsättningar och skogsfackmännens kunnande. Den här paletten av rekommendationer för skogsägare som vill utveckla skogshönsens livsmiljöer ska i fortsättningen ges en allt mer framträdande roll. Med tanke på skötseln av skogshönsens livsmiljöer ska det dessutom bli intressant att se hur den skogliga lagstiftningen utvecklas. Kommer handboken Råd i god skogsvård att kompletteras med en ännu tydligare beskrivning av alternativen till ett skogsbruk med jämnåriga trädbestånd? l Förvaltningsplanen för skogshönsen med livskraftiga fågelbestånd som mål Under de senaste decennierna har bestånden av tjäder och orre minskat dramatiskt, liksom järpen på sina håll och dalripan i barrskogsbältet. Det främsta skälet till minskningen anses vara förändringarna i skogens struktur med både direkta och indirekta konsekvenser. Om förändringarna hos bestånden av fjällripa finns däremot inga inventeringsresultat. Under åren 2009 och 2010 gjordes i form av ett omfattande samarbete ett utkast till förvaltningsplan för skogshönsen i Finland. Denna skulle bli ett verktyg för att återuppliva fågelbestånden. Förvaltningsplanens första del är en översikt av vad vi i dag vet om hönsfåglarna. Där beskrivs bakgrunden till hur bestånden sköts och skyddas: skogshönsens biologi, beståndens utveckling och tillstånd samt orsakerna till förändringarna. Planen går igenom internationella avtal, den nationella lagstiftningen, den europeiska unionens lagstiftning, inventeringar, forskning, jakt och beståndsvård till dags dato. Den första delen avslutas med en översikt av de faktorer som kommer att påverka skogshönsen i framtiden. Till dem hör klimatförändringen. I den andra delen presenteras beståndsvårdens målsättningar och behövliga åtgärder, med vilkas sammanlagda effekt vi ska hålla våra skogshönsbestånd livskraftiga och uthålligt jaktbara. De viktigaste åtgärderna är knutna till skötseln av livsmiljöer. Bland annat försöker vi höja kvaliteten på de odlade skogsbestånden som livsmiljöer och öka andelen ris i bottenskiktet och nyckelbiotoper, som kantzonerna mellan moskog och våtmark. Till de praktiska styrverktygen hör bland annat ökad kunskap, högre prioritet för viltet i skogsplaneringen och stöd till projekt med samfälld skog, model- Mera läsning om ämnet skogshöns och plantskogsvård finns på sidan 66 i detta nummer av Jägaren. Jägaren l 2 l 2011 l 11
Nyhetsmagasinet Finlands viltcentral söker Inga dödsoffer i hjortdjursolyckor under 2010 n Inte en enda människa omkom i viltolyckor med hjortdjur under 2010. Detta är historiskt det är över tjugo år sedan vi senast hade ett sådant år. Älgkrockarna fortsatte sin nedåtgående trend med några tiotal. Totalt inträffade 1300 trafikolyckor med älgar inblandade. Även för hjortarnas och rådjurens del minskade trafikolyckorna med en femtedel från året innan. Totalt inträffade drygt 2700 trafikolyckor med hjortar och rådjur. en datasystemerare för det tekniska underhållet av gemensamma system och systemutveckling tillsammans med huvudanvändare och serviceleverantörer som en del av processen för interna tjänster. Se annonsen om ansökan på adressen www.riista.fi Uttaget av vitsvansvilt nära rekord 25 400 hjortar n Jakten efter vitsvansvilt avslutades den sista januari. Då hade totalt 25 400 djur blivit fällda, vilket innebär att uttaget nästan nådde upp till föregående jaktårs rekord. Det beviljades nästan lika många licenser för vitsvansvilt som föregående jaktår, det vill säga drygt 26 000. Jakten efter vitsvansvilt, skogsren och dovvilt inleddes den 25 september och avslutades den sista januari. I hela landet beviljades sammanlagt drygt 26 000 licenser för vitsvansvilt, 228 licenser för dovvilt och 39 licenser för skogsren. Varje licens gav rätt att fälla ett vuxet djur eller två kalvar, om inte annat bestämts när licensen beviljades. Senaste jaktsäsong fälldes 371 lodjur n Under den senaste jaktsäsongen Lodjursfångsten 1.8.2010-28.2.2011 på lodjur som avslutades den sista Region Licenser Fällda februari fälldes 371 lodjur. S Tavastland 15 15 Arten är den vanligaste av våra S Savolax 55 54 M Finland 39 38 stora rovdjur och har ökat kraftigt i SÖ Finland 20 18 antal under de senaste tio åren. Lappland 21 4 Enligt den uppskattning som Uleåborg 24 14 Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet Österbotten 4 4 publicerade i vintras låg stammens N Tavastland 28 27 miniminivå på 2 300 till 2 500 N Karelen 35 34 djur, medan minimivärdet för året N Savolax 57 56 innan låg på cirka 2 000 djur. Kust-Österbotten 10 8 I jord- och skogsbruksministeriSatakunta 16 14 Nyland 29 27 ets föreskrift höjdes den maximalt Eg Finland 12 12 tillåtna avskjutningen av lodjur Kajanaland 50 46 från fjolårets 340 djur till 459 djur Totalt 415 371 för jaktåret 2010-2011. Mängden överskred VFFI:s bedömning av nivån för uthållig avskjutning. Avsikten med åtgärden var att för andra året i följd bromsa upp lodjursstammens tillväxt. Hjort- och rådjursolyckorna i trafiken minskar Under de senaste åren har det beviljats fler licenser för vitsvansvilt för att minska på antalet viltolyckor i trafiken. För vitsvansviltets och rådjurens del har antalet viltolyckor i trafiken under de senaste åren legat på drygt 3 000, det vill säga dubbelt fler än trafikolyckorna med älgar. Under 2010 minskade antalet trafikolyckor med vitsvansvilt och rådjur till 2 700, vilket innebär en femtedel färre än året innan. Vitsvansviltet jagades i elva av nuvarande Finlands viltcentrals femton regioner. Arten förekommer huvudsakligen i sydvästra Finland, det vill säga i Egentliga Finland, Nyland, Södra Tavastland, Satakunta och Norra Tavastland. Bara tre procent av det fällda vitsvansarna blev skjutna utanför de här regionerna. I likhet med tidigare år fälldes det flest vitsvansvilt i Egentliga Finland; drygt 8 600 djur. I Satakunta fälldes 5 000, i Södra Tavastland 4 700 och i Nyland 3 700 djur. Viltfrågesport 2 Svaren på sida 65 8) Vilken korsning mellan fågelarter kallas rackelhane? 1. tjädertupp+orrhöna x. orrtupp+tjäderhöna 2. riptupp+tjäderhöna 9) Får man skjuta gås på åker med blyhagel om det inte finns vattendrag i närheten? 1. nej x. ja 10) Får man jaga varg med hagelpatron? 1. nej x. ja 2. bara inom renskötselområdet 11) Vilken hundras var populärast i Finland 2010 enligt nyregistreringarna? 1. f stövare x. schäfer 2. labrador 12) Får skogsren jagas med drivande tax? 1. nej x. ja 13) Får lodjur jagas med fotsnara? 1. nej x. ja 14) Får mårdhund jagas med fotsnara? 1. nej x. ja 15) Hur många älgar fälldes under senaste jaktsäsong? 1. 68 000 x. 95 000 2. 55 000 16) När får skarven jagas? 1. 20.8. - 10.10. x. finns ingen jakttid 2. året om 1) Vilket år blev älgjakten åter lovlig efter 1922 års fredning? 1. 1959 x. 1933 2. 1944 2) Presidenterna Svinhufvud, Mannerheim och Kekkonen var alla jägare. Vem av dem började jaga först som presiden? 1. Kekkonen x. Svinhufvud 2. Mannerheim 3) Vilken av konstnärsbröderna von Wright målade tavlan Stridande tjädertuppar? 1. Magnus x. Wilhelm 2. Ferdinand 4) Parasiten sorkechinokock kan finnas på infekterade bär och svampar. Den dödas genom: 1. frysning x. kokning 2. torkning 5) Hur många skogsvildrenar påträffades i Kajanaland vid flyginventeringen 2010? 1. ca 1500 x. ca 400 2. ca 800 6) Till Finlands viltcentrals regionala viltvårdsråd väljer jaktvårdsföreningarnas regionmöten: 1. 6 medl x. 8 medl 2. 5 medl 7) Vem utser direktören för viltcentralen och chefen för offentliga förvaltningsuppgifter: 1. presidenten x. jord- och skogsbruksministeriet 2. statsrådet 12 l Jägaren l 2 l 2011
Viltcentralen informerar Pohjois-Suomen Erämessut: Uleåborgs regionkontor tfn 08-5353 500 eller 0500 387 705 Korian Erämessut: Kymenlaakson Messut ry tfn 020 796 9540 eller Tarmo Hjerppe 040 739 2848 Luonto & Erä: Mässexpeditionen tfn 014-334 0010 eller 0500 499 964 För mera information om troféer: Ilkka Ala-Ajos tfn 0500 817 913, Veli Lappalainen tfn 0400 910 263, Kaarlo Nygrén tfn 050 361 7375 På programmet bland annat: l Prepkurs för jägarexamen l Jägarexamen l Skytteutbildning på skjutbana, skjutvapen och pilbåge l Laser- och luftgevär l Terrängövningar med karta och kompass l Jakthundar l Jakt på små rovdjur och tillverkning av fällor l Dragfiske l På fritiden tävlingar, rökbastu, korvgrillning Sista anmälningsdag 16 maj! Förfrågningar och anmälningar: Miika Niskala tfn 044-445 6404 miika.niskala@haapajarvi.fi Vi tar emot 50 lägerdeltagare i anmälningsordning. Ett lägerbrev skickas till deltagarna med närmare anvisningar och lägerprogrammet. Sydöstra Finland Representantmöte Finlands viltcentral kallar representanterna som valts av regionmötena till Jägarnas Centralorganisations sista representantmöte. På mötet behandlas beviljandet av ansvarsfrihet för JCO:s styrelse och andra redovisningsskyldiga för redovisningsperioden 1.1.2010 28.2.2011. Mötet hålls den 22.5.2011 och mötesplatsen är Arktikum i Rovaniemi. Närvarande mötesrepresentanter registreras i mötesrummet kl 9.30. De sjunde Arktikadagarna i Vederlax Det händer i regionerna Egentliga Finland Egentliga Finlands jaktvårdsdistrikt / Finlands viltcentral får ny adress den 17 februari. Vår nya adress är: Finlands viltcentral Egentliga Finland Hadvalantie 8 7B, 21500 PIKIS Satakunta Troféutställningar 2011 Under 2011 arrangeras följande troféutställningar Savon Erämessut, Kuopiohallen, Kuopio 13-15 maj. Pohjois-Suomen Erämessut, Oulu halli, Uleåborg 19-22 maj. Korian Erämessut, Pioneeripuisto, Koria 10-12 juni. Luonto ja Erä, Jyväskylän Paviljonki, Jyväskylä 10-12 juni. På utställningarna bedöms alla av CIC godkända trofékategorier såsom horn, skallar, hudar och tänder oavsett var någonstans djuret i fråga har blivit fällt. ÅLDERSbESTäMNING En trofébedömning enligt CIC förutsätter en åldersbestämning så att uppgifterna om troféerna kan användas vid vården av djurstammarna. Åldersbestämningarna görs i första hand på hjortdjur med kompakta horn (älg, vitsvanshjort, rådjur, skogsren, dovhjort och kronhjort). CIC Finlands utställnings- och trofékommission har dessutom fattat följande beslut. Med en trofé av ett hjortdjur som har fällts år 2010 eller senare och som ställs ut för bedömning ska medfölja underkäken, hela eller minst halva. Denna ska vara rengjord genom kokning. Åldersbestämningen görs nämligen på kindtänderna i underkäken. Troféerna ska lämnas in till utställningen under den tid som arrangörerna har meddelat om i sin annonsering och på angiven plats. Troféerna ska vara försedda med ägarens namn och kontaktuppgifter samt tid och plats för fällningen. Det är troféns ägare eller innehavare som svarar för att trofén är försäkrad under transporten. För mera information om inlämningen kontakta följande: Savon Erämessut: Mässexpeditionen tfn 017-263 3772 eller 050 404 5622 CIC Finlands utställnings- och trofékommission informerar: Horn och andra troféer i Uleåborg Finlands Viltcentral Satakunta: Läger för unga jägare 2011 Finlands Viltcentral Satakunta arrangerar i sommar två läger för unga jägare. Vi antar i första hand deltagare som bor inom Viltcentralens Satakuntaregion. Lägren har under tidigare år varit mycket populära. Anmäl dig därför i god tid och boka din plats! Vi tar emot cirka 20 deltagare till vardera lägret. Lägren arrangeras: I Raumo den 7- 9 juni och i Honkajoki den 19- 21 juli. Lägerdeltagarna får bla tillverka fällor, hantera vilt, syssla med jakthundar och hundträning. Deltagarna ges tillfälle att skriva jägarexamen, men under lägret hinner vi inte gå igenom allt stoff i provet. Den som tänker skriva provet ska därför läsa Handbok för jägare grundligt innan lägret. Lägeravgiften är 30 euro och inkluderar måltider, inkvartering, försäkring och tillbehör. Avgiften för jägarexamen är 13 euro. Anmälningar och förfrågningar: Raumolägret (20 deltagare), Marja-Liisa Salonen, 0440-328 984. Honkajokilägret (20 deltagare) Tapio Loukkaanhuhta, tfn 040-550 0001. Uleåborg Finlands viltcentral arrangerar en officiell troféutställning på den nionde jaktmässan i Uleåborg (PohjoisSuomen erämessut) den 19-22 maj. Jaktmässan är ett måste för jägare och friluftsfolk i norra Finland. Räknat i antalet besökare och utställare hör mässan till de ledande i både Norden och Finland. I höstas fälldes det i Uleåborgsregionen rätt få riktigt stora älgtjurar, men vi väntar oss trots det ståtliga horntroféer på Viltcentralens mässsavdelning. Den som önskar ställa ut jakttroféer ska kontakta regionkontoret i Uleåborg senast i slutet av april. Mässan är öppen för troféer av alla slag. Utöver horntroféer kommer det också att finnas bla skallar och skinn. Vi önskar oss även troféer från jaktresor utomlands. Den ornitologiska föreningen KyLY i Kymmenedalen arrangerar även i år i Hurppu i Vederlax det största evenemanget i landet för fågelintresserade. Också i år är evenemanget tre dagar långt med början fredagen den 20 maj och avslutning den 22. Under tidigare år har evenemanget haft hundratals besökare. Och viktigast av allt: den arktiska fågelflyttningen har varit intensiv under de aktuella dagarna. Skyltning till Hurppu från och med Valborg. På parkeringen finns en grill som står till besökarnas förfogande. Därifrån är det en kort promenadväg till stranden. Fågelguider finns på plats i Leerviik under de tre dagarna och informerar om hur årets arktiska flyttning framskrider och hjälper besökarna att identifiera fåglarna. Programmet för dagarna är fortfarande under planering, men både nytt och gammalt är utlovat. Arrangemangen före och under Arktikadagarna bygger i hög utsträckning på talkoinsatser av många olika krafter. Samarbetet mellan ornitologer och jägare är viktigt. I arrangemangen deltar Virolahti kommun, Kirkonseutu byförening, Virolahti församling, Jägarförbundets Kymmenedistrikt, Virolahti Seura ry, Finlands Viltcentral Sydöstra Finland och jaktvårdsföreningen i Virolahti. De här organisationerna kommer att presentera sin verksamhet under evenemanget. Dessutom kommer en företagare på orten att ställa upp ett kafe som även i år serverar en utomordentlig ärtsoppa. Arrangörerna hoppas att besökarna får vara med om enastående upplevelser i fina fåglars sällskap. Mera info på: www.virolahti.fi eller www.birdlife.fi/kyly/ Naturvård för jägare - Ka-Nu fälla NY MODELL 199 e / st EXTRAPRIS Nu har fällan fått ett ännu robustare nät av 3 mm stål! Dåliga nyheter för rovdjuren! Storlek 180 x 120 cm. Inkl avgillringsmekanism. - Gävleborg minkfälla (genomgångs) 54,90 e / st - Jalmarifällan (NYHET) 59,90 e / st för mink och mård - Duke 120mm slagjärn för mink 12,90 e / st - Conibear 120mm för mink och mård 20 e / st - Tepa avgillringsmekanism för slagjärn 5 e / st - Jahti slagjärnspaket 120/2 49 e / st EXTRAPRIS (med 5 st slagjärn) - Gillringstänger för minkfällor 12 e / st - Jahti slagjärn för bäver 330/2 39 e / st Slickstenar: Knz Wild och Standard Foderhavre för viltutfodring (kontrollerad, ingen flyghavre) Fråga på pallpris! 12e / 40 kg säck Jaktläger för ungdomar Tillbringa ett långt veckoslut tillsammans med andra jaktintresserade ungdomar. Välkommen! Tid: 9 -12 juni Plats: Siiponkoski by- och åcentrum, Haapajärvi Målgrupp: 11-16 åriga pojkar och flickor. Även föräldrarna kan delta. Pris: 85 e / person plus separat avgift för dem som skriver jägarexamen För mera info om varorna och beställningar:: www.erakontti.fi erakontti@erakontti.fi Tfn 010-440 9410 Jägaren l 2 l 2011 l 13
Aktuellt från ministeriet Ett sammandrag över den regeringsperiod som nu avslutas Detta nummer av Jägaren är det sista under denna valperiod. När följande nummer utkommer i juni har vårt land en ny regering och ett nytt regeringsprogram. Beredningen av det nya regeringsprogrammet pågår redan för fullt trots att ingen ännu vet vilka partier som sitter i regeringen. Det här är ändå förståeligt för regeringsprogrammet har haft en mycket stor styrande inverkan. Även rötterna till de större och mindre ändringar i viltpolitiken som gjorts under de senaste åren finns i det nuvarande regeringsprogrammet. I Matti Vanhanens II regerings program konstaterades bl.a. att regeringen strävar till att få flexibilitet i storarovdjurspolitiken för att säkerställa att inte de stora rovdjuren och ej heller sälarna i havet åsamkar oskäliga problem eller otrygghet för landsbygdens boende och näringsfunktioner. På annan plats i regeringsprogrammet fanns det en skrivning enligt vilken centralförvaltningen förnyas bl.a. genom att överföra de verkställande uppgifter som kan överföras och andra än riksomfattande utvecklingsuppgifter från ministerierna till region- och lokalförvaltningen samt sörja för branschfördelningens tidsenlighet på ministerierna. Enligt dessa riktlinjer i regeringsprogrammet gjorde statsrådet efter föredragning från jord- och skogsbruksministeri för det första genast i början av regeringsperioden 2007 en ändring i jaktförordningen enligt vilken bl.a. dispens under fredningstid för fågelvilt och vissa arter av däggdjursvilt, s.k. skaderelaterade arter, överfördes från jord- och skogsbruksministeriet till jaktvårdsdistrikten. 2008 följde en fortsättning enligt samma linje och jaktförordningen ändrades igen. Enligt riktlinjerna i regeringsprogrammet söktes flexibilitet i storarovdjurspolitiken genom att överföra beslutsfattandet för skaderelaterade licenser från ministeriet till jaktvårdsdistrikten. Genom en ändring av jaktförordningen i början av mars innevarande år överfördes resten av de verkställighetsuppgifter och enskilda förvaltningsuppgifter som ännu hört till jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med regeringsprogrammet till Finlands viltcentral. I regeringsprogrammet förutsattes det därtill att regeringen lämnar en proposition till riksdagen med förslag till ny viltskadelag i vilken nuvarande bestämmelser om själv14 l Jägaren l 2 l 2011 risk vid skador samt om ersättningar för renskador ändras. Viltskadelagen fastställdes sedermera 2009. Lagen och de med stöd av den givna förordningarna trädde i kraft 2010. I regeringsprogrammet ingick även en passus om förnyande av regionförvaltningen och demokratisering: Arbetsfördelningen mellan länsstyrelserna, arbetskrafts- och näringscentralerna, övriga distriktsförvaltningsmyndigheter och landskapsförbunden preciseras, överlappningarna avlägsnas och antalet förvaltningsmyndigheter minskas. I anslutning till detta startade regeringen det s.k. ALKU- projektet, i vars första skede man koncentrerade sig på NTMoch andra regionmyndigheter. I det andra skedet utreddes möjligheterna att ansluta även andra inom regionen fungerande myndigheter till dessa nya myndigheter. I detta andra skede var även jaktvårdsdistriktens offentliga förvaltningsuppgifter med i bilden. Jord- och skogsbruksministeriet väntade dock inte på vilket slutresultatet för jaktvårdsdistriktens del skulle bli i samband med den under finansministeriets ledning pågående allmänna revisionen av regionförvaltningen. Ministeriet startade 2008 ett projekt för förnyande av viltförvaltningen och grundande av Finlands viltcentral. Om viltförvaltningen inte under innevarande regeringsperiod hade förnyats skulle vi nu alla med spänning vänta på hurdana riktlinjer för jaktvårdsdistriktens offentliga förvaltningsuppgifter följande regering drar upp i sitt regeringsprogram. Under den här regeringens tid har det alltså för att verkställa riktlinjerna i regeringsprogrammet stiftats två helt nya lagar som styr vilthushållningen (viltskadelagen och viltförvaltningslagen) och gjorts en stor partiell revidering av jaktlagen. Jaktförordningen har under regeringsperioden ändrats fyra gånger vartill det har stiftets tre helt nya förordningar (viltskadeförordningen, viltförvaltningsförordningen och den s.k. dispensförordningen). Som en fökjd av dessa författningar har ersättningssystemet för viltskador förnyats, beslutanderätt som berör medborgarna överförts till regionnivå och hela viltförvaltningen reviderats. Vad följande regeringsprogram innehåller är således inte betydelselöst. I väntan på en ny arbetslista Sami Niemi konsulterande tjänsteman
NYA CZ 455 -MODELLER MED UTBYTBAR PIPA Vapnen i CZ 455-serien har lösmagasin. Metalldelarna är av högklassigt stål. Den av ett stycke tillverkade lådan är försedd med laxspår för att underlätta fästandet av kikarsiktet. Pipan är smidesarbete och kan om så önskas erhållas med gängning för Parker-Hale-ljuddämpare för .22LR kaliber. MED UTBYTESPIPA .17 HMR; .22 LR; .22 WMR Detta är bas basmodellen för de med utbytbar pipa förasm smodellen miniatyrgevären sedda miniatyrgevären i CZ 455-serien. Vapnets stock yrg y är av bok. Med vapnet följer ett fem patroners magasin Me polymer. (separat säljs 10 patroners magasin). av poly ly CZ 455 STANDARD D SELLIER & BELLOT LOT Ö G ÖVNINGSPATRONER FÖR GEVÄR .308 Win FMJ 9,55 g 40e / 50 st .30-06 Sprg FMJ 11,7 g Icke järnhaltiga Sellier & Bellot patroner av hög kvalitet för övningsbruk ne hittar du i alla vapen- och sportaffärer hi i hela landet. h 45e / 50 st 6,5x55 Swedish FMJ 9,0 g 41e / 50 st VAPEN A F F Ä R M AR K U S R EMES OY N R Fö älj i Försäljning: - Vapen- Vapen- och sport- affärer i hela landet www.remes.fi Jägaren l 2 l 2011 l 15
Jarkko Nurmi, Mikko Alhainen, Marko Svensberg På besök i Västerns jaktmarker Sjöfågeldagböcker del 2 Här fortsätter vår artikelserie om hur nordamerikanerna sköter våtmarker och förvaltar sjöfågelbestånd. I föregående nummer av tidningen Jägaren landade vi i delstaten Minnesota och fortsätter nu till hjärtat av prärien. Vi ska få höra berättelsen om en gräsandstornado och titta närmare på vad den hemlighetsfulla Fuktiga Jordens Enhet sysslar med... 16 l Jägaren l 2 l 2011 A l "Andfabrikerna" på prärien i Mellanvästern är ett viltbiologiskt begrepp; en vidsträckt gräsbevuxen slätt där istiden har gröpt ut ett nätverk av hundratusentals naturliga säsongvåtmarker. Fabrikernas produktion beror på regnmängden. Under regntiden fylls fördjupningarna med vatten och sjöfåglarna hinner fostra sina kullar. Under somliga år producerar prärien så mycket som hälften av alla sjöfågelkullar i Nordamerika! Glacial Ridge bevarar präriens natur Resan till präriens hjärta för oss till naturskyddsområdet Glacial Ridge (glaciäråsen). Också här är det läge för superlativer, för området är 153 kvadratkilometer stort och där har naturmyndigheterna realiserat "det största restaureringsprojektet för prärie och våtmarker i nordamerikansk historia". Syftet med projektet är att återställa forna tiders prärienatur i hela sin mångfald, där bisonoxarna, gräsbrän-
Jason Ekstein (t.h.) jobbar som viltvårdare på prärien. För att bevara florans mångfald ska området brännas med ungefär fem till tio års mellanrum. av att decennier gått förlorade hann naturen i området utarmas ytterligare, vilket betyder att det i motsvarande grad krävs mera restaureringsarbete. Vatten och eld på prärien Mångfalden i Glacial Ridge och andra prärienaturobjekt beror i all sin enkelhet på gräs och våtmarker. Våtmarkerna har återställts genom att täppa igen diken och bränna gräs. "Dämm och bränn" kunde vara mottot för hur prärien ska skötas. Att sjöfåglarna behöver vatten är begripligt, men varför är gräsvegetationen så viktig för både fågellivet och den övriga prärienaturen? Vi låter Ekstein förklara: - Några hjordar med bisonoxar kan vi tyvärr inte återinföra här, men vi jobbar med att hålla landskapet öppet och gräsbevuxet genom att bränna det. Om vi inte skulle bränna prärien med jämna mellanrum så skulle träden börja vandra in och det skulle försämra häckningsmiljön för sjöfåglarna. Amerikanska undersökningar visar att oskötta prärieområden där träd vandrar in utgör dåliga häckningsmiljöer för sjöfåglar. Trädbevuxna områden gynnar tvättbjörnar och skunkar, samtidigt som träden ger kråk- och rovfåglar utkiksplatser. När grässlätten krymper till remsor gynnas dessutom rävarnas och övriga landävgsdjurs predation. I ett böljande gräshav lyckas däremot inte rovdjurens jakt eftersom det ju vore som att leta efter en nål i en höstack! Bränningen får dessutom den ursprungliga prärievegetationen att återvända eftersom elden väcker banken av frön som vilar i jorden. Några jordbrukare i trakten har specialiserat sig på att producera frön av vilda prärieväxter, vilket gör det möjligt för parkvakterna att beså skötselobjekten med ursprungliga växtarter. neringen av den praktiska skötseln av våtmarkerna. Vi inleder vår lektion i präriekunskap vid kanten av en våtmark och plötsligt hoppar vi högt, förmarken börjar skutta under fötterna på oss! Kantzonen vid en prärievåtmark kryllar nämligen av miljoner små grodor. Somliga slinker in i små hålor medan andra väjer för våra fötter och stänker åt olika håll. Ingen av oss har någonsin förut sett så mycket grodor. Det är leopardgrodor som har gynnats av att prärienaturen blir omskött, på samma vis som sjöfåglarna och präriehönsen. Prärie under plogen Jason Ekstein berättar för oss om naturskyddsområdet Glacial Ridges historia och skötseln av prärienaturen. - Ännu för ungefär hundra år sedan var det här området hjärtat av prärien i Minnesota, men på 1900-talet började den ursprungliga naturen försvinna efter hand som jordbruket bredde ut sig. Den naturliga prärievegetationen gick förlorad när dikningar och odlingar förvandlade landskapet. Naturskyddsfonden (Nature Conservancy) i regionen började köpa upp mark för att skapa ett naturskyddsområde. Det var ingen enkel process eftersom det sölades med besluten och stora summor pengar gick förlorade på grund av obeslutsamhet. År 2004 köpte den statliga myndigheten för naturresurser det här prärieområdet för nio miljoner dollar - när prislappen på 70-talet hade gått på cirka en miljon dollar. På grund "Den Fuktiga Jordens Enhet" Killen Moist Soil Unit Från prärienaturen gick vår färd mot trakter som jordbruket har stöpt om för att studera möjligheterna att även där sköta om sjöfågelbestånden. Vid utkanten av naturskyddsområdet Lac Qui Parle, vid stranden av sjön Marsh derna och våtmarkerna fungerade som de drivande krafterna. Till verksamheten hör kontrollerade gräsbränder och uppdämning av våtmarker, och ett återställande av präriebäckarnas naturliga vattenhushållning och bäckfårornas meandring. - Välkomna till präriens andfabriker, ropar Jason Ekstein och vinkar med hela armen. Jason kan närmast beskrivas som fältarbetande viltvårdare i Glacial Ridge. Det är han som ansvarar för gräsbränningen på prärien och pla- Ett objekt som sköts på det här viset har väldigt gott om sniglar och snäckor, som är dunderkäk för änderna. Jägaren l 2 l 2011 l 17
Under somliga år producerar prärien så mycket som hälften av alla sjöfågelkullar i Nordamerika! Målsättningen för forskningsprogrammet "Den Fuktiga Jordens Enhet" är att skapa effektiva betesmiljöer med grunt vatten för sjöfåglarna. 15 till 20 centimeter är ett lämpligt vattendjup. Lake, ligger våtmarken Killen som har en intressant historia. Marken har nämligen odlats i ungefär 80 till 100 års tid, men år 2004 lades kursen helt om och den cirka 50 hektar stora åkern trädde i viltforskningens tjänst. Jordbruket hade varit besvärligt på grund av de återkommande översvämningarna. Idag utgör platsen en viktig del av ett forskningsprojekt med målsättningen att producera supereffektiva betesmiljöer med grunt vatten för sjöfåglar. Objekten sköts med skräddarsydda översvämningar för att hålla toppklass på de naturaförmåner som fågellivet bjuds på i form av skydds- och näringsväxter och vatteninsekter. - Mängden sjöfåglar har överraskat oss, berättar vår guide, forskaren Curt Vacek. Under ett dygn kan vi ha tio tusen betande gräsänder här. Projektet, som drivs av delstatens viltmyndigheter och organisationen Ducks Unlimited, har åstadkommit fantastiska resultat, i synnerhet i en sydligare klimatzon i Missouri, men den här andruljansen går inte av för hackor den heller. Ur den översvämmade majsvegetationen hörs ett massivt snattrande. Men hur är det möjligt att föda 10 000 sjöfåglar på 50 hektar? Torrt på sommaren vått höst och vår Våtmarken i Killen sköts genom att översvämmas, torrläggas och alternera med växtligheten. Efter vårflyttningen torrläggs våtmarken och får stå torr under maj och juni. På det viset gynnas en växtlighet som är lämplig för sjöfåglarna och förhindras att ett ensidigt ogräsbestånd tar över. På några ställen har viltvårdarna dessutom på försök sått in olika växt- arter för att optimera floran för sjöfåglarna. - Våren 2010 sådde vi ett stråk med majs, vilket blev ett utmärkt gömsle för gräsänderna. Tidigare skrämde rovfåglarna upp dem, men nu har de skydd mot angrepp från luften och hökarna kammar noll, förklarar Vacek med ett skratt. Svämmandet och torrläggandet görs planmässigt, eftersom forskning har visat att vegetationen blir optimalt artrik om vattnet höjs respektive sänks med en hastighet om en till två centimeter per dygn. Lämpligt vattendjup är 15 till 20 centimeter. Vattenytan på Marsh Lake regleras med en pumpstation. Emellertid kan torkan under de varmaste perioderna leda till att det uppstår en ensidig flora. Om det skulle inträffa kan sjön undantagsvis läggas I Fergus Falls finns en prärieskola vars syfte är att ge barn en möjlighet att lära känna präriens ekosystem genom studier ute i terrängen. 18 l Jägaren l 2 l 2011
under vatten också under "torrläggningstiden". Skötseln av en biotop av den här typen är en konst som kräver fingertoppskänsla. Det gäller att känna egenskaperna hos jordmånen och växtligheten för att lyckas. Fröbanken i marken kräver att höjningarna och sänkningarna av vattennivån tajmas exakt. När detta lyckas blir resultatet en artrik vegetation som producerar lämplig frönäring och skydd åt sjöfåglarna samtidigt som den upprätthåller ett rikt vatteninsektsliv. Ett objekt som sköts på det här viset har väldigt gott om sniglar och snäckor, som är dunderkäk för änderna. - Det viktigaste vid skötseln av en våtmark av den här typen är att den kan torrläggas med bestämda intervaller. På det viset blir vi också kvitt bisamråttor och kaveldun, konstaterar Curt Vacek. Bisamråttorna ställer till det för vegetationen och dammbankarna medan kaveldunet lätt kväver den övriga vegetationen i våtmarken. Vid sådana här objekt brukar det inte vara tillåtet att jaga, men man försöker placera dem i närheten av områden där det jagas för att erbjuda sjöfåglarna fristäder. Våtmarkerna är särskilt viktiga för sjöfåglarna under vårflyttningen, eftersom de utgör kalasbord som hjälper fåglarna att komma i form för häckningen. Nordamerikanska undersökningar av svämobjekt har öppnat intressanta perspektiv för skötseln av sjöfågelbestånd. Här gömmer sig oanade möjligheter när en plätt på 50 hektar före detta jordbruksmark kan duka upp ett festbord för tiotusen gäster! l Glacial Ridge ligger i Minnesota och är ett skyddsområde för prärienatur. Vattenhushållningen återställdes med en cirka nio meter hög fördämning, som skapade en stor våtmark och återställde bäckfårans naturliga meandring. Gräsandstornadon n Curt Vacek är passionerad sjöfågeljägare och samtalsämnet spårar in på jakt så fort den officiella presentationen av forskningsprogrammet är avklarad. Curt bor vid kanten av naturskyddsområdet Lac Qui Parle och kan följa med vad de väldiga sjöfågelflockarna har för sig i det öppna prärielandskapet. Navet i naturskyddsområdet är sjön Lac Qui Parle. Som det franska namnet anger döpte dakota-indianerna en gång i tiden platsen till Den talande sjön efter sjöfåglarnas snatter och gässens kackel. Det är tillåtet att jaga trots att vi befinner oss på ett skyddsområde. I Minnesota kommer vintern ofta med buller och brak. När vinden vrider till nordlig hämtar den med sig en mördande kyla rakt från Hudsonbukten. Det var vad som hände hösten 2009. Lac Qui Parle fröst till, med undantag för en fläck strömt vatten vid östra stranden där en källa rinner ut. Sjöfåglarna gav sig ändå inte av med det samma eftersom det fortfarande fanns gott om säd på gärdena. När änderna lämnade det isfria vattnet för att beta började Curt grunna på hur han skulle komma åt dem. Han stannade för en väldigt finländsk och dumdristig lösning. Isen bar inte karlen, men han löste problemet med en kanot. Genom att skjuta kanoten framför sig nådde han en liten holme intill det öppna vattnet. Flocken på tusentals änder återvände till det öppna vattnet innan det skymde och Curt plockade hem sin dagskvot ur "gräsandstornadon" som sjöd ovanför honom. Det var en jaktdag han kommer att minnas så länge han lever. Som kronan på verket knep han någonting speciellt, nämligen en svartand (black duck) som hängde med i gräsandstornadon. Arten är vanlig på många håll i Nordamerika, men rätt sällsynt i Minnesota. Kanadagäss i december En likadan isande vind från Hudsonbukten hade uppenbarligen pustat också i december 2010 när Curt mejlade en vintrig jakthälsning från Lac Qui Parle. "Jaktsäsongen på sjöfågel är nu förbi. Sjöns population av kanadagäss drog söderut när kölden kom, så att ungefär 10 000 kanadagäss försvann på några timmar. Vi hann ändå lägga ut bulvaner i majsåkern och ställa oss på pass och fälla några gäss! Det var 20 grader kallt." Jägaren l 2 l 2011 l 19 Curt Vacek
FOREST EFTERLÄNGTAD NYHET: FOREST REED CAMO Nu finns den nya efterlängtade färgen för vass och stubbåker tillgänglig Det populära Forest-stället är ett funktionellt och förmånligt ställ för vår, sommar och höst. Forest-sortimentet har nu utökats med den efterfrågade ReedCamo-färgen som kamouflerar utomordentligt i vass och på stubbåker. Stället lämpar sig utmärkt också för vårens fågelskådningar. Vindtäthet Andningsförmåga Vattentäthet Fickor 10 Huva vattentät, löstagbar Älgflugehuva löstagbar Smuts- och vattenavvisande TeflonWaxbehandling. 1 01 T2 HE NY 1 2 ÅSJAKT! YHET TOPPNÅGEL-, DUV- OCH G F FÖR SJÖ Löstagbar och justerbar huva Löstagbar älgflugehuva Tåligt TeflonWax-behandlat tyg Smuts- och vattenavvisande Jackan har fyra utanpåliggande fickor med klaff och två innerfickor med dragkedja Behagligt nätfoder Jacka med justerbar fåll och midja Ärmmuddar med justeringsmöjlighet Byxa med resår i midjan Byxa med bakficka, sidofickor och benfickor Byxben med åtdragningsmöjlighet Kamouflerar extremt bra JahtiJakt Reed Camomönstret är designat av konstnären och jägaren Kimmo Takarautio. Ställets färg har valts omsorgsfullt för att passa in i den nordiska terrängen Tålig, smuts- och vattenavvisande Det kraftiga TeflonWax-behandlade materialet är smutsoch vattenavvisande. Ställets nätfoder känns behagligt luftigt. Den vindtäta huvan ger ytterligare skydd vid behov. 99 Forest Reed Camo Forest Reed Camo -ställ 90 +leveranskostnader Uppge produktens namn och produktkod vid beställning: JJ2101P21C reed camo Beställ direkt: www www.eratukku.fi tfn 020 747 7000* (må-fr 818) med kupongen per post