Jägaren 2/2009 - Lehtiluukku.fi

2 / 2009 Överdirektör Lähteenoja: Den offentliga viltkoncernen ökar effektiviteten Rapphönan är lättskött Vitsvanshjort med jaktbåge i Missouri Janne Pekkala: Gör inte färs av filéerna Anmäl Anmäl m l våtmarksobjekt i våtmarksobjekt o ditt eget område
Gästskribenten: Renar, rovdjur och den nya viltskadelagen Renen är en av de första saker man kommer att tänka på då det blir tal om norra Finland. I bakgrunden finns den traditionella rennäringen i norr, som stöds av renens exotik och starka image. Rennäringen är den som lidit mest av skador som orsakats av stora rovdjur. Aktiva renägare inom rennäringen rör sig mycket i naturen och har god naturkännedom. Av dem får man därför ofta information i absolut realtid om förändringar som skett i terrängen. Redan för många år sedan började det höras alarmerande uppgifter från rennäringsfältet om att stammarna av stora rovdjur vuxit enormt. Det här kunde ses direkt i ett ökat antal renar som dödats av stora rovdjur. Inom de värsta delarna av renskötselområdet har rovdjursproblemet, som fortgått i åratal, redan dragit undan grunden för näringen. I en svår rov-djurssituation förlorar man först renboskapens avkastning, dvs i praktiken kalvarna. I följande skede börjar svinnet öka för kapitalets del, dvs avelsboskapen börjar minska. I detta andra skede är man redan ute på en ohållbar väg, näringens lönsamhet bryter samman. Även verksamheten vid renbeteslagens renslakterier är hotad när slaktrenarna försvinner i gapet på stora rovdjur. Av renar som dödas av stora rovdjur påträffas endast en del och ersättningar betalas endast för de påträffade. När det av stora rovdjur orsakade svinnet blir större ställs det hårda krav på ersättningssystemet. Kommer den nya viltskadelagen att fylla dessa förväntningar för rennäringens del? Den nya viltskadelagen medför många reformer vad gäller ersättningar för av stora rovdjur orsakade skador på renar. Självrisken, som under årens lopp gett upphov till mycket diskussioner bland renägarna faller äntligen bort och ersättningarna för påträffade renar som dödats av stora rovdjur erhålls enligt den nya lagen till sitt fulla belopp när ersättningsbeloppet överstiger 170 per kalenderår. Samtidigt tas en ny beräkningsmodell i bruk för riktvärdet för renar vid beräkning av ersättningen. Denna beaktar bättre de fluktuationer som sker i renarnas värde. Den måhända största reformen är det i lagen definierade kalvsvinnet. Den kalkylmässiga ersättningen för försvunna kalvar är närmast avsedd som ersättning för spädkalvar som dödats av stora rovdjur under barmarkstid, då det är allra svårast att hitta skadeoffren. Dessa renkalvar har i det tidigare ersättningssystemet i praktiken blivit nästan helt utan ersättning, Av exempelvis en liten spädkalv som dödats och ätits upp av en björn finns det ju inte just nånting kvar att hitta. Icke påträffade vuxna renar ersätts dock inte utgående från denna lag. En annan betydelsefull helt ny sak är ersättningen för exceptionellt stora skador på ren. Den är avsedd för de värsta rovdjursområdena som stöd för rennäringsidkare i en ohållbar situation. I dessa områden där mängden rovdjursskador på ren i relation till antalet renar överskrider ett definierat tröskelvärde kan dubbel normal ersättning erläggas för påträffade renar. I den nya viltskadelagen finns det flera andra mindre detaljer i anslutning till ersättning av renskador, men lagens funktionsduglighet som helhet kommer i avgörande grad att påverkas av storleken på stammarna av stora rovdjur och regleringsmekanismerna för dessa i renskötselområdet och dettas närhet. Ett alltför glest nätverk av rovdjurskontaktpersoner har redan länge varit ett problem vid uppskattningen av rovdjursstammarna i norra Finland. För närvarande är en förnyelse av uppföljningssystemet för stora rovdjur på gång och kommer förhoppningsvis att för sin del ge noggrannare uppgifter om antalet stora rovdjur och den vägen bättre redskap för regleringen av stammarna samt rättvisare ersättningar för skador som orsakas renen av rovdjuren. Rennäringens förväntningar på den nya viltskadelagen är stora. Vi hoppas den för sin del löser vissa problem i anslutning till ersättningarna. Samtidigt är vi medvetna om att inte ens den bästa lag eller det bästa ersättningssystem fungerar i praktiken om inte stammarna av stora rovdjur hålls under kontroll. Det förutsätter också snabba nedskärningar av stammarna av stora rovdjur i regioner, där de är för täta för att idka rennäring. G Gästskribenten är rennäringskonsulent vid Renbeteslagsföreningen. Mika Kavakka Vad tycker du? Ska staten ersätta av viltet orsakade skador? Eller borde skadorna hållas i styr genom att kraftigt begränsa viltstammarna, eller borde ersättningsansvaret läggas på jakträttsinnehavaren? Berätta din åsikt på adressen www.riista.fi/vieraskyna 2 Jägaren 2 / 2009 Gästskribenten är en ny spalt i vår tidning. Vi ber om åsikter om spalten.
Innehåll N:o 2 6.4.2009 58. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 01.06.2009. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Jari Pigg Redaktör: Klaus Ekman Redaktionsekreterare: Maria Nikunlaakso Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Jari Pigg Klaus Ekman Juha Immonen (v.ordf) Marko Mikkola Leif Norrgård och Jarkko Nurmi. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola och Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 00890 Helsingfors tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT2009/ JÄG09_02 Pärmfoto: Tuomo Karsikas sida 20 Glöm geväret och sikta med kameran sida 24 I höstas fälldes 57 700 älgar sida 64 Rapphönan är lättskött Bottennoteringar för dalripbestånden i Lappland sida 48 119 älgar har fått sändare på sin hals 48 Bottennoteringar för dalripbestånden i Lappland inventeringen i fjällområdet effektiveras med fågelhundar 52 Spåren berättar resultaten av triangelinventeringarna vintern 2009 54 Med pappa på skogshönsjakt 56 Jakten på statens marker: Kronoskogvaktaren förr och nu 58 Med Eki på vandring: Skodon för skog och mark 61 Serva din viktigaste jaktutrustning: Dags för jägaren att börja motionera 64 Rapphönan är lättskött 68 Fjällrenen skogsrenens och tamrenens kusin i Norge 72 Ålandsnytt 74 Janne Pekkala påpekar: Gör inte färs av filéerna 76 Till medlemmarna i jaktvårdsdistriktens styrelse riktad enkät: Regleringssystemet för den nuvarande älgstammen fungerar men är inte till alla delar klart 78 Undersökning: Jägarna i brytningen mellan det traditionella och moderna 82 Jägarorganisationen meddelar 84 Adresser 85 Affärer sida 30 Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683 2 Gästskribenten: Renar, rovdjur och den nya viltskadelagen 4 Vildmarkskalender 5 Ledaren: Evalueringen skapar grund för utveckling av jägarorganisationen 6 Viltdagarna 2009 samarbete av världsklass 10 Den offentliga viltkoncernen betonar viltbranschen som helhet 12 Aktuellt från ministeriet 16 Erfarenheter från Missouri: Bågjakt på hjort gynnas 20 Hjortar och turister på samma beten i Klippiga bergens nationalpark: Glöm geväret och sikta med kameran 24 I höstas fälldes 57 700 älgar 25 Rekordmånga vitsvanshjortar fälldes över 25 600 26 Flexibilitet i regleringen av älgstammen med hyllicenser 30 119 älgar har fått sändare på sin hals 34 Vårens jakt på gråsäl börjar 16.4 36 Sälen kommer på lock 38 Försvunna placerades på kartan 136 våtmarksobjekt påträffades i Österbotten 42 Viltvård på våren: utfodring av sjöfåglar 45 Förvandla lertäkterna till miljöer för andkullar anmäl dem till våtmarkskartläggningen Jägaren 2 / 2009 3
Vildmarkskalender APRIL Text och foto: Eerikki Rundgren Det finska namnet på månaden april går tillbaka till svedjebrukets dagar. I östra Finland kallades nämligen en sved i barrskog för huhta. Det svenska namnet april kommer av latinets aprilis som i sin tur kommer från verbet aperire som betyder att öppna. Betydelsen härstammar sannolikt från att jorden "öppnar sig" när växter börjar gro. I Sverige kallades april förr för gräsmånad eller grödemånad, i Danmark för fåremåned. Du kan också lyssna på hur paddor och grodor låter på adressen www.sammakkolampi.fi. Den som rör sig ute i naturen ska inte glömma att alla våra tre grodarter är fridlysta. Det samma gäller grodornas rom: Den får man inte samla i en burk och ta hem för att låta den utvecklas där. Snart kastar åar och älvar av sig sitt istäcke och då börjar paddlingssäsongen. De mindre mindre som rinner genom sydkustens låglänta landskap är trygga farleder också för oerfarna paddlare. Åarna och deras utlopp i havet utgör dessutom fina mål för naturutflykter eftersom de på våren lockar till sig flyttfåglar i stora mängder. Den i ordningen redan tjugofemte kanotstafetten "Suomi meloo" paddlas från Idensalmi till Kotka 6-13 juni i sommar. På etapper som är öppna för allmänheten är det fritt fram för vem som helst att paddla utan att behöva tillhöra något lag. Mera info också på svenska om evenemanget hittar du på adressen www.suomimeloo.fi. Evenemanget är det största i sitt slag i vårt land. Forna tiders jägare tänkte också på april som brunstmånad. På våren erbjöd de spelande skogshönsen lättfällt fågelvilt för vana jägare. I mången enslig stuga innebar speljakten ett efterlängtat tillskott i kosten efter den långa vintern. Med tiden gick jakten på spelplatserna ändå alltför hårt åt skogshönsbestånden så den förbjöds 1923. För forna tiders finnar torde bävern ha hört till det viktigaste viltet vid sidan av skogsren och säl. Av bäverns päls gjorde man pälsverk som var utomordentligt slitstarka och köttet smakade väldigt gott. Doftkörtlarna ansågs ha effekter som till och med ägde magiska dimensioner. Feedback från gästskribentspalten Hurdan är den bild medierna ger av jakten? Är den korrekt eller fel? Läsaråsikter om den gästskribentfråga som ställdes i senaste nummer av Jägaren: I Av någon orsak försöker medierna medvetet svartmåla jakten så gott det går. Ett bra exempel för någon tid sedan var polisen som sköt sig. Då underströk pressen högröstat att gärningen inte skedde med ett "tjänstevapen" utan med ett JAKTvapen. Med formuleringen försökte man tydligt vända hela saken så att den blev negativ för jakten. Finns det ett vapen med i bilden vid ett brott passar man annars också alltid snabbt på att poängtera jaktens roll. Saken är i sig märklig eftersom pressen borde vara neutral i alla frågor. Heikki Hyttinen Bävern jagades tills den dog ut men återinfördes i vårt land på 1930-talet. På den tiden visste man ännu inte att de bävrar som importerades från Amerika och Norge var av olika arter. Därav kommer det sig att vi nuförtiden har två bäverarter i landet. Det är tillåtet att jaga bäver i hela landet. Säsongen löper ända till den sista april. Jakten på den europeiska bävern kräver emellertid licens av jaktvårdsdistriktet. MAJ Paddornas kväkande är ett ljud som hör till skogstjärnarnas värld om våren. För ett ovant öra kan det ändå ta en stund att urskilja kväkandet i all fågelsången. Med litet tur kan dessutom grodornas vårliga parningsbestyr bjuda på ett anslående skådespel när hanarna tävlar om de fåtaligare honorna. I Den bild medierna ger av jakten är faktiskt fel. Ännu har man inte klart tagit upp alltför många av jaktens missförhållanden. Min förhoppning är att det också skulle föras en diskussion om jaktens verkliga etik. I Men som redan sagts breder pressen och framför allt naturskyddsorganisationerna ut felaktiga uppgifter om jakten. Det är inte önskvärt. Säkert är det riktigt att det sker övertramp också vid jakter, men det är en marginell grupp som sysslar med sånt, och för den skull är det onödigt att beskylla hela jägarkåren. Också på de s.k. naturskyddsorganisationernas sida sker det övertramp (befriarna av minkar och rävar), och för den skull beskylls inte hela fältet av dessa organisationer. Men tillbaka till den ursprungliga frågan; den bild av jakten medierna och naturskyddsorganisationerna ger är ytterst felaktig. I Det där hur jägarna i praktiken bedriver sin jakt (etiken) och pressen är rätt skilda saker. Om brottsfall skriver pressen ganska långdragna artiklar. I dessa fall förvandlas redaktören till deckarförfattare. Man använder fel infallsvinkel för alla minoriteters del när man försöker lyfta fram dem. Om t.ex. en chaufför med mentala problem kör en bilkrock verkar det vara nödvändigt att nämna sjukdomen. Också jägarna är en minoritet i jämförelse med majoriteten av befolkningen. Läsarnas kommentarer Besök adressen www.riista.fi/vieraskyna och ta ställning till frågan som ställs på sidan 2 i Gästskribentens artikel. De mest träffande åsikterna publiceras i fortsättningen i den här spalten. 4 Jägaren 2 / 2009
Ledaren Jari Pigg verksamhetsledare Evalueringen skapar grund för utveckling av jägarorganisationen Mot slutet av fjolåret startades en evaluering av vår lagstadgade jägarorganisation. Målgrupp är hela organisationen, dvs Jägarnas Centralorganisation (JCO), jaktvårdsdistrikten på landskapsnivå och jaktvårdsföreningarna på lokal nivå. Motsvarande evaluering, dvs utvärdering av verksamheten, har redan tidigare utförts för andra statsunderstödda organisationers del, som t.ex. skogscentralerna, fiskerihushållningens rådgivningsorganisationer och Renbeteslagsföreningen. Under vinterns lopp har förrättarna av utvärderingen gjort personliga intervjuer och epostenkäter samt bl.a. ordnat workshoppar för jaktvårdsföreningarnas representanter. Målet för utvärderingen har för jaktvårdsdistriktens och JCO:s del varit att utreda resursernas nivå och inriktning i relation till avkastningen samt dennas betydelse vid verkställandet av viltpolitikens och den offentliga viltkoncernens strategiska målsättningar. Man har även önskat utreda organisationsstrukturens allmänna ändamålsenlighet och klarlägga de centrala intressegruppernas uppfattning om organisationens verksamhet. I utvärderingen ingår också konkreta förslag till hur jägarorganisationens struktur och resursernas inriktning kunde utvecklas för att lösa vid utvärderingen observerade problem och behov av att effektivera tjänster. I utvärderingsrapporten kommer man uppenbarligen också att ge förslag till förnyelse av jaktvårdsföreningarnas, jaktvårdsdistriktens och JCO:s organisationsstruktur och utveckling av managementsystemet för att kunna uppnå målen för förnyelsen av den statliga regional- och centralförvaltningen. Evalueringsprocessen slutförs i slutet av mars innevarande år. Rapporten och avslutandet av evalueringen skapar inte i sig någon ny organisation eller verksamhet. Däremot skapar evalueringen en grund för ny utveckling. Utgående från rapporten kan ett förnyelse- och utvecklingssamarbete inledas där hela den offentliga viltkoncernen, jägarorganisationen som en väsentligt del därav samt intressegrupperna är intensivt involverade. I jägarorganisationens framtida verksamhet är det ytterst viktigt att man via den i allt högre grad kan garantera alla jägare och övriga medborgare allt bättre service, sakkunskap och rådgivning som är förknippad med viltet. En värld i förändring har medfört ett behov av att mer än tidigare också betjäna andra medborgare än jägarna. I och med att stammarna av stora rovdjur blivit större besöks gårdarna allt oftare av rovdjur. Ekorrar som logerar på vindar, mårdar som huserar på sommarstugor, kråkor på tunen och många andra djur som orsakar större eller mindre konflikter medför ett, jämfört med tidigare, nytt behov av tjänster och rådgivning vid sidan av tidigare, traditionella jägartjänster. Också det Finland som finns innanför ring III har fått sin egen nya viltkonflikt pga att antalet vildkaniner ökat enormt. Lokalt har det inneburit att också behovet av tjänster ökat. Utöver beståndens förvaltningsmässiga mål fokuseras mångahanda andra krav, önskemål och behov till viltförvaltningens verksamhet. En del av dem är EU-relaterade, men många härrör också från människors personliga krav på skydd av egendom och trygghet. Naturligtvis ska viltförvaltningen följa principerna för god förvaltning, vilket den också har gjort. Viltförvaltningens verksamhet och beslutens korrekthet grundar sig på riktig kunskap. Kunskapen grundar sig igen till stor del på det frivilliga och självständiga arbete jägarna utför, vilket fortsättningsvis bör utgöra en grundsten för vilthushållningen och -förvaltningen i vårt land. Bevarandet av den här grundstenen bör också utgöra grunden för utvecklingen av organisationens strukturer och verksamhet. G PS. I spalten Gästskribenten konstaterar Mika Kavakka på Renbeteslagsföreningen om den nya viltskadelagen, som träder i kraft den 1.12.2009 men tillämpas retroaktivt från 1.1.2009, att reformen är ett steg i rätt riktning. Ersättningen för försvunna kalvar, som ingår i ersättningssystemet, och vissa andra nya linjedragningar ger rennäringen ny tro på framtiden. Viltskadelagen löser också många olägenheter som varit förbundna med ersättningen av skador som orsakats av vilt. Särskilt den självriskandel på 250 euro, som hörde till det tidigare systemet, har väckt diskussion bland såväl skogsägare som jägare. Självriskens bortfall och vissa andra reformer främjar den skadelidandes ställning, men avlägsnar uppenbart inte behovet att också i fortsättningen planmässigt reglera viltstammarna för att minimera skadorna. Jägaren 2 / 2009 5
VILTDAGARNA 2009 samarbete av världsklass Trots att de 20:nde viltdagarna sammankom kring temat "den enas medgång den andras motgång", fick också samarbetet inom viltbranschen en betydande roll under dessa viltdagar. De riksomfattande viltdagarna har under hela sin historia varit ett gemensamt forum för alla aktörer i viltbranschen. När de första av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Jägarnas centralorganisation organiserade viltdagarna hölls 1990 kunde man föga ana att grunden började läggas för den viltkoncern som skulle lanseras under de 20:nde viltdagarna. Vårt samarbete mellan viltbranschens forskare, jägarorganisationerna och jägarna är t.o.m. föremål för internationell avund och söker alltjämt sin like. 6 Jägaren 2 / 2009 M ed koncern avses inom statsförvaltningen en helhet som bildats av en eller flera självständiga aktörer, där en av dessa har t.ex. resultatstyrnings- eller resursauktoritet i relation till de andra. Viltkoncernen bildas av jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas Centralorganisation, jaktvårdsdistrikten (15) och jaktvårdsföreningarna (298), Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Forststyrelsen (vildmarkstjänster) och, särskilt för älgforskningens del, Skogsforskningsinstitutet. Målet för den av jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning 2007 startade viltpolitiska strategiprocessen har varit att bygga upp en strategi som är både flexibel och bindande för de berörda parterna, berättade Sami Niemi från jord- och skogsbruksministeriet i sitt anförande. Som ett resultat av processen har det utarbetats en verksamhetsidé, som beskriver koncernens grundläggande uppgift och en vision jämte från denna härledda strategiska mål, som skapar en grund för det viltpolitiska beslutfattandet och planeringen av den samfällda verksamheten. En väsentlig del av strategin utgör förvaltningsplanerna för viltarter och viltets livsmiljöer med sina mångfacetterade målsättningar. Med förvaltningsplanerna tar strategin steget in i det praktiska arbetet, underströk Niemi. Viltkoncernens grunduppgift är att ansvara för viltbeståndens livskraft, säkra ett mångsidigt och hållbart nyttjande av viltresurserna samt samordna olika förväntningar med anknytning till vilthushållningen. Jägarna har en central roll i samhället Årligen löser över 300 000 personer in jaktkort. Därtill kommer ca 70 000 personer som håller ett "sabbatsår". De har alltså rätt att betala jaktvårdavgiften. Årligen kommer det ca 8 000 nya jägare. Av dem är omkring 17 % kvinnor. Antalet kvinnliga jägare i vårt land överstiger redan det totala antalet jägare i t.ex. Estland. Till jägarhushållen hör ca en miljon männi
Jägarna är inte vana vid att göra pr eller berätta om sig själv och sina prestationer. I dagens och särskilt i det kommande samhället är det dock ytterst viktigt, om inte rentav nödvändigt. skor. Om vi ännu till den närmaste kretsen räknar grannar, vänner och nära släktingar, kan vi med fog säga att jakten berör största delen av finländarna. Största delen av medborgarna har en egen "närjägare". Över 300 000 jägare och gruppen av närstående på flera miljoner representerar en rätt bred skara påverkare i vårt samhälle. JCO:s verksamhetsledare Jari Pigg betonade i sitt anförande att jägarna utför en enorm mängd frivilligt arbete i jaktföreningarna och i förvaltningen, framför allt på jaktvårdsföreningsnivå. Det här enorma arbetet är det allt skäl att vara stolt över. Det är på sin plats att mer än tidigare berätta för den stora allmänheten om t.ex. naturvårdsprojekten, dem som utför inventeringarna, experterna som kämpar med uppföljningen av de stora rovdjuren och dem som jobbar med eftersök av krockälgar, påpekade Pigg. Jägarna är inte vana vid att göra pr eller berätta om sig själv eller sina prestationer. I dagens och särskilt i det kommande samhället är det dock ytterst viktigt om inte rentav nödvändigt. fungerar som ett filter mot det omgivande samhället, är av en helt egen klass, underströk han. Den enas medgång den andras motgång Förändring är en grundläggande egenskap hos levande natur. Arternas livsmiljöer har alltid förändrats och kommer att förändras också i framtiden. Genom att arternas krav på livsmiljöer varierar blir följden av varje förändring nytta för en del arter medan andra lider. Om förändring är naturlig så varför är senaste tiders av människor orsakade miljöförändringar så exceptionella och oönskade? Nyckelorden är oförutsebarhet, snabbhet och stor utbredning, förklarade Mikko Mönkkönen från Jyväskylä universitet bakgrunden i sitt föredrag. En annan snabb och omfattande förändring är klimatets uppvärmning. För vårt lands natur kommer denna att leda till en ökad primärproduktion, vilket igen på basis av dagens ekologiska kunskaper kommer att ha en positiv effekt på vårt lands arter. När prognoserna enligt på klimatet grundade modeller realiseras förutspås förändringar i t.ex. fågelfaunans struktur och arternas utbredning. Möjligen försvinner omkring 25 fågelarter, bland dem några fågelviltarter, som t.ex. fjällripan. Samtidigt kommer motsvarande antal nya arter söderifrån. En del drar nytta andra försvinner. Med tanke på framtiden är jaktbranschens egna medier viktigast Jakten är ett naturintresse som väcker många slag av glöd. Fjärmandet från naturen och därmed också från jakten ses och hörs i vårt samhälle förmedlat av medierna. Men är den av medierna förmedlade sanningen hela sanningen eller är den ens en del av sanningen, frågade kommunikationschef Klaus Ekman på Jägarnas centralorganisation i sitt anförande. Jägarnas centralorganisation har följt med den i medierna förda diskussionen om jakten. Utgående från sammandrag av tidningsartiklar kunde vi konstatera att över 90 % av nyheterna om jaktfrågor i tryckta medier var positiva eller neutrala, fortsatte Ekman. Jaktfrågorna intresserar medierna och givetvis vanliga människor inte skulle medierna annars behandla jaktfrågor i så stor utsträckning och så brett. Enbart i september 2008 publicerades över 500 artiklar med jakttema i mediernas elektroniska versioner . Trots det formas den offentliga bilden av jakten av någonting annat, påtalade Ekman. Enligt en undersökning som utfördes av Taloustutkimus på uppdrag av Jägarnas centralorganisation var finländarnas allra viktigaste källa för uppgifter om jakt en jägare i den närmaste kretsen. Endast 17 % av finländarna meddelar att de inte känner en enda jägare. Enligt senaste undersökningar meddelar exakt samma procentuella antal att de förhåller sig ytterst (3 %) eller något (14 %) negativt till jakt. Å andra sidan har antalet personer som förhåller sig negativt till jakt fallit från 1980-talets 31 % till dagens ca 17 %. Enligt Ekman är de viktigaste medierna med tanke på jaktens framtid branschens egna. Organisationernas språkrör Metsästäjä/Jägaren och Jahti, vardera med stor upplaga, hör enligt Ekman till branschens viktigaste. Dessa tidningars betydelse som förmedlare av jaktinfo till den enskilda jägaren, som sedan Behöver viltet mångfald? Svaret på rubrikens fråga är entydigt "ja". Redan principen för hållbar beskattning förutsätter att en fullgod mångfald bevaras i viltsamhället. Vid t.ex. undersökning av skogsvårdande ingrepps effekter på viltet bör viltet granskas som en helhet, ej enbart artvis, påpekade forskningsprofessor Harto Lindén från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet i sitt inlägg. Med hjälp av vilttrianglarna har hans forskargrupp för mätning av mångfalden utvecklat ett s.k. viltabundansindex, som är ett på 16 fågeloch däggdjursarters riklighet grundat biodiversitetsindex. Indexet visar om det i området ifråga finns många olika viltarter och om det finns många individer av de enskilda arterna. Det vilttriangelrelaterade indexet hålls överraskande stabilt från år till år. Intressant är att de bästa trianglarna är bäst också under de påföljande åren och att bl.a. tjäderns abundans korrelerar positivt med viltets riklighet. Indexet är ett bra arbetsredskap vid planeringen av omfattande nyttjande av naturen, sade Lindén till slut. Hannu Huttu Forskningsprofessor Harto Lindén konstaterade på Viltdagarna bl.a. att förekomsten av tjäder korrelerar positivt med viltförekomsten Maria Nikunlaakso En komplex näringsväv predation, konkurrens, näring Minskning av antalet stora rovdjur har ofta kopplats till en ökning av små rovdjur, t.ex. rävar, vilket för sin del kan leda till en minskning av småvilt. Den presenterade undersökningen hade granskat lodjursstammarnas regionala inverkan på förekomsten av räv samt på harbestånden. Lodjuret fungerar ju för rävens del både som konkurrent och predator, förklarade Gilbert En utvärdering av klimatförändringens verkningar och på vilket sätt de avviker från förändrinar i naturen kan bäst förklaras med den av människan orsakade förändringens snabbhet och omfattning. Jägaren 2 / 2009 7
Ludwig från Jyväskylä universitet, när han redogjorde för hur komplexa primärproduktivitetens, konkurrensens och predationens verkningar kan vara på djurbestånden. Med statistiska stiganalyser hade man observerat att primärproduktiviteten inverkar markant på lodjursstammens användbarhet som förklaring till rävbeståndets variationer. När nivån för primärproduktiviteten stiger försvagas lodjurets inverkan på rävbestånden. På motsvarande sätt ökar lodjursstammens inverkan på rävbeståndets riklighet i områden med lägre primärproduktivitet. Undersökningen visar att de stora rovdjurens återkomst kan inverka på samhällsstrukturen genom att ändra på riktningen påför beståndens regleringsmekanism. Också Pekka Helle på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet redogjorde för hur de enskilda näringskedjorna äör sammankopplade till en näringsväv som är mycket enkel pga att antalet arter här i våra nordliga förhållanden är relativt fåtaligt. Trots det har forskningen ställts imför faktum att växelverkan mellan dem är ytterst komplicerad. I princip kan t.o.m. samma fenomen, dvs orsakssammanhang, beroende på förhållandena, visa sig olikartat. Förändring är en grundläggande egenskap hos levande natur. På varje förändring följer nytta för en del arter medan andra lider. Vinnare och förlorare har likartade miljökrav En utvärdering av klimatförändringens verkningar och på vilket sätt de avviker från "normala" förändringar i naturen kan bäst förklaras med den av människan orsakade förändringens snabbhet och omfattning, sade forskaren Saija Sirkiä från Helsingfors universitet i sitt anförande. I sitt inlägg jämförde hon förändringarna i beståndens utveckling för tjädern och älgen i Finland under de senaste 40 åren. Tjäderbeståndet har, beroende på jaktvårdsdistrikt, minskat med 4085 %, medan älgstammen under samma tid har vuxit med 80 %. Dessa arter har alltså haft en nästan diametralt motsatt beståndsutveckling trots att älgstammen beskattats genom jakt i betydande omfattning under den granskade perioden, konstaterade Sirkiä. Orsaken till tjäderns nedgång anses vara förändringar i livsmiljön, som å sin sida har kunnat vara gynnsamma för älgen. Undersökningarna visar dock att de av tjädern och älgen ställda kraven på miljön är överraskande lika varandra vid en jämförelse av vidsträcktare landskap. "Vargen som renhjordens herde" Som ett annat exempel på viltdagarnas tema kan också nämnas den allt starkare vargstammen i Kajanaland och den samtidiga tillbakagången för stammen av skogsrenar i området. Specialforskaren Ilpo Kojola på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet bedömer att vargstammens tillväxt är den uppenbara orsaken till att stammen av skogsvildren decimerats och produktionen av renkalvar försvagats i Kajanaland. Av de på våren födda kalvarna har största delen försvunnit innan hösten. Om björnen skulle vara huvudpredator skulle mortaliteten kulminera under kalvarnas första levnadsveckor. Men nu har det dött kalvar i jämn takt under hela sommaren, sade Kojola om kalvbortfallet. Skogsrenen har trots allt "rett sig" med vargen hela den period som följt efter istiden, så det måste finnas också andra faktorer med i bilden eftersom förändringen är så här markant, fortsatte han. En nästan jämförbar situation påträffas i Kanada, där stammarna av kanadensisk "skogsren", caribou, har gått kraftigt tillbaka under de senaste decennierna. Kojola hänvisade för utvecklingens bakgrundsorsakers del till en kanadensisk undersökning, i vilken det oftast och kanske starkast pekas på föryngringen i skogarnas åldersstruktur och skogarnas splittring. Den ökade andelen ungskog har lett till att stammarna av älg som är vargens huvudsakliga byte och varg har vuxit. Pga skogslandskapets splittring lever cariboun, älgen och vargen mer än tidigare i samma terrängavsnitt. I det här är cariboun förlorare, för den har svagare kalvproduktion än älgen, konstaterade Kojola. G Text: Juha Immonen Specialforskaren Ilpo Kojola från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gör bedömningen att det ökade antalet vargar är en uppenbar orsak till att stammen av skogsren har minskat och renens kalvproduktion försvagats i Kajanaland. 8 Jägaren 2 / 2009 Hannu Huttu
Den offentliga viltkoncernen betonar viltbranschen som helhet Hittills har förvaltningen av vilthushållningen och uppgifterna inom denna varit spridda på flera olika aktörer. Med den nu grundade viltkoncernen strävar man till att förbättra såväl samarbetet mellan de olika aktörerna i branschen som viltpolitikens sociala effektivitet. När hela koncernen agerar helhetsinriktat för samma mål kan det åstadkommas mera med samma knappa resurser. trategiskt koncerntänkande är inom den privata sektorn en känd företeelse, men har under de senaste åren blivit vanligare också inom den offentliga sektorn. T.ex. den offentliga skogssektorns sätt att hantera olika frågor är jämförbart med den offentliga viltkoncernen. Grundorsaken till att det strategiska koncerntänkandet blivit allt vanligare torde vara goda erfarenheter inom framförallt den privata sektorn. Inom viltkoncernen finns det många gemensamma utmaningar, som gör koncerntänkandet särskilt aktuellt, säger avdelningschef Pentti Lähteenoja på jord- och skogsbruksministeriets fiske- och viltavdelning. Den offentliga viltkoncernen har kommit till i ett läge där relationerna mellan samhällets funktioner och olika sakfrågor blir allt mera komplicerade. Medlemskapet i EU medförde många skyldigheter och bestämmelser, bl.a. bindningen vid skyddet av många väsentliga viltarter. Också behovet av fakta om bestånden av många viltarter och jaktens hållbarhet har ökat. T.ex. det berättigade i möjligheten att använda jakten som ett arbetsredskap vid realiserandet av skyddsåtgärder har fortlöpande varit föremål för värdering och kritik. Inom många områden utvecklas samhället med allt mera helhetsinriktade grepp och det sitter bra också för viltbranschen. För en organisationsform av det här slaget har det funnits såväl en beställning som ett tryck. Utvecklingen fram till grundandet av viltkoncernen har skett på ett tämligen naturligt sätt och tiden har kanske inte varit mogen för alla förutsättningars del tidigare. Å andra sidan är det nu hög tid. Ett senarelagt verkställande av viltkoncernen hade lett till allt större nackdelar för den gemensamma saken, konstaterar överdirektör Eero Helle på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Också ordföranden för Jägarnas centralorganisations styrelse Simo Syrilä och vildmarkschefen för Forststyrelsens vildmarkstjänster Olavi Joensuu delar Helles åsikt att elfte timmen nu är inne för att skapa likriktade rutiner och målsättningar för alla aktörer inom viltbranschen som resultatstyrs av jord- och skogsbruksministeriet. Förvaltningen av viltfrågor är dock spridd också på ministerienivå. T.ex. skyddet av arter som nämns i direktiven handhas av miljöministeriet. Beredningen av bestämmelser gällande jakten inom det stora antalet skyddsområden förutsätter ett samarbete, där de olika parternas synpunkter bör respekteras och där man bör försöka hitta lösningar som också tillfredsställer vilthushållningen. Också inom viltorganisationerna kan regionala frågor lätt bli i skuggan av nationellt betydelsefulla frågor. Det finns sålunda behov av samarbete i alla riktningar, säger Joensuu. S Viltbranschen drar nytta av samarbetet Målet för den offentliga viltkoncernen är att hela koncernen arbetar i samma riktning i strategiskt viktiga frågor. Målet för den offentliga viltkoncernen är att hela koncernen arbetar i samma riktning i strategiskt viktiga frågor. Stärkandet av jaktens acceptabilitet och viltbranschens betydelse i samhället drar nytta av att branschen uppträder samfällt och har gemensamma mål, säger "viltcheferna" Simo Syrilä på JCO (till v.), Eero Helle på VFFI och Pentti Lähteenoja på JSM vid en gemensam utvärdering av viltkoncernens betydelse under viltdagarna i Villmanstrand. 10 Jägaren 2 / 2009
Vid förnyelsen av förvaltningen effektiveras och koncentreras skötseln av naturresurserna. På så sätt stärks koncernens betydelse i hela samhället. Hela koncernen drar nytta av den, säger JCO:s Syrilä. Syftet med viltkoncernen är att säkerställa livskraften för viltbestånden i hela vårt land och skapa en hållbar grund för nyttjandet av viltresurserna, i första hand för jakten. Målet är att införliva jakten som en viktig del av naturvården och skyddet av mångfalden. VFFI:s Helle utgår ifrån att stärkandet av jaktens acceptabilitet och viltbranschens betydelse i samhället drar nytta av att branschen uppträder samfällt och har gemensamma mål. Han understryker att gemensamt fastställda mål ytterligare främjar samarbetet mellan parterna. På Vilt- och fiskeriforskningsinsitutet upplever man det här som ytterst viktigt, eftersom vi redan nu sköter vår uppgift långt utgående från de övriga aktörernas arbete och tillsammans med dem. Alldeles särskilt beroende av våra samarbetspartner är vi vid uppskattningen av viltbestånden och där utryckligen av jägarorganisationen, säger han. DEN OFFENTLIGA VILTKONCERNEN I Den offentliga viltkoncernen består av organisationer som resultatstyrs av jord- och skogsbruksministeriet eller får en betydande del av sin finansiering ur ministeriets budget. Till den offentliga viltkoncernen hör jord- och skogsbruksministeriet, Jägarnas centralorganisation (JCO), jaktvårdsdistrikten (15) och jaktvårdsföreningarna (298), Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI), Forststyrelsen (vildmarkstjänster) och Skogsforskningsinstitutet (Metla). 3 Jaktens och viltvårdens position som en del av övergripande naturvård och -skydd stärks I Genom att utarbeta och uppdatera art- och livsmiljörelaterade förvaltningsplaner I Genom att reglera bestånd av arter, som ökat pga människans verksamhet och orsakar förfång I Genom att trygga den socioekonomiska hållbarheten med jaktens medel vid förvaltningen av viltbestånden I Genom att delta aktivt i formandet av den internationella naturvårdspolitiken 4 Produktionen av vetenskapligt tillförlitlig och aktuell viltinformation säkerställs I Forskningen fokuseras strategiskt, tillräckliga resurser reserveras för den I Uppföljningen av viltbestånden och fångsterna säkerställs I Nya metoder för forskningen och rapporteringen utvecklas I Den öppna och interaktiva kommunikationen utökas 5 Den sociala värdesättningen av viltkoncernens verksamhet befästs och det aktiva deltagandet och samarbetet med olika parter utökas I Samverkansformer för samarbetet med intressegrupperna utökas I Aktivt deltagande i övriga politiska sektorers verksamhet (t.ex. med jordbruket) utökas I Kännedomen om viltkoncernen förbättras genom aktiv information I Tillgången på kött av inhemskt vilt stöds 6 Den finländska jaktens ansvarsfyllda principer upprätthålls I Jakten bedrivs på ett etiskt acceptabelt sätt I Jakten grundar sig på vilda djurbestånd 7 Viltkoncernens verksamhetsrutiner och tjänster effektiveras I Den på eget initiativ och frivillighet grundade verksamheten säkerställs I Styrningen av koncernen skärps och det interna samarbetet utvecklas I Finansieringsgrunden breddas I De elektroniska tjänsterna utökas VERKSAMHETSIDÉ OCH VISION Den offentliga viltkoncernen ansvarar för viltbeståndens livskraft, säkrar ett mångsidigt och hållbart nyttjande av viltresurserna samt samordnar olika förväntningar med anknytning till vilthushållningen. VISION Finland är en föregångare i hållbart nyttjande, förvaltning och skydd av viltresurserna. FÖRÄNDRINGSFAKTORER Förändringar i befolkningsstrukturen Förändringar i värdesystem Förändringar i levnadssätt Förändringar i vilthushållningens näringsverksamhet Allmänna reformer inom förvaltningen Förändringar i livsmiljön Differentiering mellan regioner EU-regleringar Klimatförändringen Inga större förändringar för jägarna på fältet Enligt Joensuu på Forststyrelsen har ett gemensamt betraktelsesätt central betydelse för utvecklingen av viltbranschen. Via gemensamma mål understryks och koncentreras slagkraften bättre för respektive aktörs uppgifter som en del av viltförvaltningen. När alla aktörer sköter sitt eget verksamhetsfält effektivare innebär det att skötseln och förvaltningen inom vilthushållningen som helhet förbättras, säger Joensuu. Enligt Lähteenoja på ministeriet kan den här effektiveringen av verksamheten och förbättringen av slagkraften ses i praktiken på så sätt, att det åstadkoms fler och bättre resultat med samma knappa resurser. Med viltkoncernen säkerställs viltbeståndens framtida välbefinnande och viltresursernas nyttjande enligt finländska jakttraditioner. Enligt Helles åsikt garanterar framgång för denna målsättning en social acceptans. Säkerställandet av viltbeståndens välbefinnande grundar sig på synnerligen många konkreta åtgärder med början från förvaltningen och utmynnande i ansvarsmedvetet nyttjande. Strategin omsätts i praktiken genom förvaltningsplanerna, som blivit allmänt accepterade i samhället, förklarar Helle. Också jägaren på fältet drar nytta av att viltbranschen som helhet är stark och mår bra. För den enskilda jägaren för dock den offentliga viltkoncernen inte med sig några stora konkreta förändringar. Självständigheten och t.ex. frivilligarbetet till fromma för forskningen och viltvården bevaras, säger JCO:s Syrilä. Joensuu på Forststyrelsen hoppas därtill att samarbetet inom ramen för viltkoncernen ska ses för jägarna i form av bättre service och rådgivning, effektivare på jägarnas eget initiativ grundad förvaltning samt som trovärdig, jämlik och effektiv myndighetsverksamhet. G Text: Maria Nikunlaakso INTRESSEGRUPPER Jägarna Markägarna Medborgarna Kommunsektorn Förvaltningsmyndigheterna Forskarsamhället Ministerierna och statsrådet Riksdagen Europeiska kommissionen De nordiska och baltiska länderna FACE och övriga int. organisationer Landsbygdsnäringarna Organisationer Viljetillstånd Strategiska linjedragningar Strategiska projekt (t.ex. förvaltningsplanerna) FÖRVALTNINGSPLANERNA VERKSAMHETSIDÉ STRATEGISKA MÅL 1 I I I I 2 I I I I Viltbeståndens livskraft säkerställs Genom att dimensionera och fokusera jakten kvantitativt och kvalitativt hållbart Genom att förbättra och bevara livsmiljöerna i samarbete med markägare och andra aktörer Genom att inverka på anvisningarna för skötsel och vård av livsmiljöer Genom att delta i områdesplanering samt i skogs-, naturvårds- och jordbrukspolitiken Mångsidigt förebyggande av viltskador Viltbeståndens storlek regleras genom jakt Jakten fokuseras till individer som orsakar skada och skadeområden Även andra metoder används i förebyggande syfte (t.ex. viltstängsel) Viltskador i jord- och skogsbruket och trafiken decimeras genom förebyggande verksamhet I I praktiken kan viltkoncernens arbete bl.a. ses i de art- och livsmiljörelaterade förvaltningsplanerna. De utgör koncernens mest centrala strategiska projekt. Avsikten är att med hjälp av förvaltningsplanerna sammanjämka parternas synpunkter och intressen. Med hjälp av planerna kan viltbestånden förvaltas långsiktigt och målinriktat. I I dem sammanförs åtgärder som är väsentliga vid förvaltningen av respektive art. Förvaltningsplanerna är vårt svar på internationella skyldigheter som gäller för skyddet av arter. I I förvaltningsplanerna beaktas såväl näringsidkares och lokala invånares som andra aktörers synpunkter. Så här vill vi säkerställa att särskilt de människor blir hörda, vilkas vardag på ett eller annat sätt påverkas av olika viltarter. I Målet för alla planer är att bevara respektive viltarts skydd på en gynnsam nivå och säkra att arten bevaras som en bestående del av naturen i vårt land. Förvaltningsplanernas verkställighet och verkningarna av vidtagna åtgärder följs upp. Vid behov uppdateras och justeras planerna. Förvaltningsplanerna på nätet: www.mmm.fi/riista/hoitosuunnitelmat Jägaren 2 / 2009 11
Aktuellt från ministeriet Också skogshönsen får sin egen förvaltningsplan I Jakten på skogshöns hör till de populäraste jaktformerna i vårt land. Årligen är uppskattningsvis närmare 200.000 jägare ute på skogshönsjakt. Eftersom också den statliga förvaltningen har övergått till att använda mätare som uttrycker resultaten i euro är det på sin plats att också i det här samanhanget nämna att värdet på den årliga skogshönsfångsten har uppskattats till ca 3,5 miljoner euro. Det är sålunda fråga om liksom för den övriga jaktens del en inte helt obetydlig sak ekonomiskt. Det ovannämnda beloppet kan egentligen närmast anses vara skogshönsjaktens årliga avkastning. Den här jaktens omsättning är avsevärt större för jägarna använder också rätt många dagar för jakt på små rovdjur för att trygga skogshönsbeståndens avkastning och för inventering av vilttrianglar för den årliga utredningen av skogshönsläget. Utan nämnda av lokala jägare utförda frivilligarbete skulle inte forskningen ha ett gediget jämförelsematerial från många tidigare år. I den här frågan hör vårt land till täten bland världens länder. Under de senaste decennierna har skogshönsbestånden gått kännbart tillbaka. Fågelbestånden hösten 2008 hörde till de svagaste i vilttriangelinventeringarnas historia. Enligt resultaten av inventeringarna var samtliga skogshönsarters produktion av kycklingar ytterst svag. Likaså var fåglarnas överlevnad från året innan i sämsta laget. Orsakerna till skogshönsbeståndens tillbakagång är många. Förändringar i livsmiljöer, klimatförändringen, rovdjurens predation, sjukdomar och parasiter är några av de faktorer som tillsammans eller separat har inverkat. Bekymrade över skogshönsbeståndens utveckling och för skogshönsjaktens framtid har jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med viltkoncernens strategi inlett utarbetandet av en förvaltningsplan för skogshönsbestånden i vårt land genom att inom ramen för sin resultatstyrning ge Forststyrelsens vildmarkstjänster i uppdrag att genomföra en beredningsprocess för planen. Forststyrelsen är ett naturligt lokomotiv för det här projektet. På Forststyrelsen förenas viltbiologiskt och skogsekonomiskt kunnande med skyddskunnande. I projektet deltar givetvis även forskningssektorn, jägarorganisationerna och medborgarna via sakkunnigarbete, interaktion och workshoppar. Skogshönsen bör granskas ur såväl ett viltbiologiskt hållbart nyttjandeperspektiv, de skogliga livsmiljöernas vårdsynpunkt som i egenskap av direktivarter ur skyddssynpunkt. Ifråga om nyttjande, vård och skydd av naturresurser har Forststyrelsen redan i många år varit en föregångare, bl.a. genom att utveckla planeringen av hållbar jakt, fångststatistik och vård av livsmiljöer. Forststyrelsen har under många år deltagit i bl.a. forskningsprojekt som genomförts av VFFI och gällt tjäderns livsmiljöer och skogsvårdande åtgärder. Å andra sidan stöder det nu aktuella projektet också Forststyrelsens skogsbruksstrategi, som har som mål att beakta mångfalden och mångbruket av skogen, landskapsvården och vården av viltets livsmiljöer. Förvaltningsplanen för bestånden av skogshöns fungerar därför som ett utmärkt exempel på målsättningen för viltkoncerntänkandet och viltkoncernens strategi. Bestånden av skogshöns kan inte tryggas enbart med åtgärder som vidtagits av jägarna utan här behövs också medverkan av andra aktörer. Målet för förvaltningsplanen är att sammanjämka olika parters synpunkter och intressen så att bestånden av skogshöns och dessas livsmiljöer med hjälp av planen kan skötas långsiktigt och målinriktat samt skogshönsjakten tryggas. Den här uppgiften kan inte genomföras med framgång annat än genom öppen diskussion och växelverkan i samarbete med jägarorganisationen, miljömyndigheter, viltforskare, skogsforskare, skogsfackmän, markägare, jägare och naturvårdare. G Sami Niemi Konsultativ tjänsteman 12 Jägaren 2 / 2009 Antti Saraja
www.erakontti.fi SOM ÄGS AV JÄGARFÖRBUNDET OCH DESS DISTRIKT Slagfällor och fällor för små rovdjur Skyttetavlor för alla jaktskyttegrenar Olika slags fröblandningar för viltåkern tramtagna av experter Vapen och patroner ki073 Svensk Björnjakt ki076 Vildsvin 29 ki077 Älgen från kalv till vuxen Jaktpilbågar och utrustning Jaktlitteratur Specialutrustning för jägaren Olika Produkter som din jaktförening behöver inom föreningsverksamheten och viltvården /kpl Välkommen på uppköp till vår förnyade webbutik. köp förnyad a Hos oss kan du betala dina inköp direkt via nätbanken eller med kreditkort. OY ERÄKONTTI AB Tehtaankatu 13, Riihimäki Puh. 010 440 9410 www.erakontti.fi Jägaren 2 / 2009 13
35 vapen 58 vapen vägg inredning Mått: 1380 x 350 x 300 mm Vikt Lås: nyckellås, 2 nycklar, kamlås kikarvapen och pistoler dokument och kartor 229,- 339,- Mått: 1500 x 500 x 370 mm Vikt Lås: nyckellås, 2 nycklar, kamlås + leveranskostnader + leveranskostnader 16 vapen vapenskåpstandard. vapen är en efterfrågad vara. Enligt lagen om måste både vapen och patroner förvaras så att det inte finns någon risk att de hamnar i utomståendes händer. stål specialstål räckhåll för barn och olovliga vapnen säkra kikarvapen och pistoler hyllor betyg i säker förvaring Mått: 1500 x 575 x 400 mm Vikt Lås: godkänt Mayer-säkerhetslås och reservnyckel, starkt kamlås reservnycklar och fast säkerhetshandtag låser dörren säkert Tek n 599,Beställ www.eratukku.fi eller ring + leveranskostnader tp et r i s k val it s- danden rk fö r h 3/2008 å ll a nde Erätukkus nätbutik har sk ancera t av d i MISK EKONO G SÖKNIN UNDER tm ä
eTrex Legend HCx Garmins uppgraderade eTrex Legend HCx GPS är utrustad med en högkänslig GPS mottagare och plats för Micro SD minneskort för tex. TOPO SUOMI PLUS terrängkartor. Jämfört med föregångaren är GPS mottagningen i en klass för sig även i svår terräng. Garmin eTrex Legend HCx är en prisvärd, fullfjädrad och lättanvänd GPS som kan användas av alla och har 2 års garanti. Nyhet! inkl. förmånspaket 900 27 Erätukkus förmånspaket 0,Plus karta som installeras på minneskort Erätukku snabbladdare + NiMH akkumulatorer 1 Gb minneskort med adapter, för förinställda kartor och installationsmedia. Hunter x433 hundpejl passar jakthundar i alla storlekar, enheten har en lång räckvidd och är mycket lättanvänd. JahtiJakt Hunter X433 har 2 års garanti. Exact Bird är en liten och lätt hundpeljl med en väldigt exakt positions pejlning, den har även ett alarm för stående hund. 199 00 199 ns+ levera er kostnad 00 ns+ levera er kostnad + leveranskostnader
Erfarenheter från Missouri: Bågjakt på hjort gynnas På sin hemkontinent på andra sidan Atlanten är det vanligt att man jagar vitsvanshjort med båge. I många delstater gynnas bågjakten av jaktlagstiftningen. I delstaten Missouri är bågjaktssäsongen fyra månader lång medan säsongen för skjutvapen inte varar längre än i elva dagar. Bågjakten lyckas också med finländskt kunnande, kunde jaktcheferna Reijo Orava och Jouni Tanskanen konstatera när de i november gjorde en studieresa till "over there" för att se hur man i delstaten Missouri sköter vitsvanshjortarna. I nya världen är administrationen av jakten upplagd på ett annat sätt än i Finland och målsättningarna och principerna ser annorlunda ut. Viltstammarna behöver förstås regleras men dessutom är tanken att det ska finnas en social balans i licensarrangemangen och jakttiderna. I Missouri är jakten knuten till jordägandet, men det är staten som styr jakten med jakttiderna och licensarrangemangen som instrument. Jakten på småviltet regleras genom jakttiderna medan vitsvanshjorten och kalkonen kräver tillstånd. Svartbjörnen och puman är fridlysta. Ett intressant och annorlunda licenssystem Bortsett från att licenssystemet i Missouri är komplicerat så har det en specialitet i jämförelse med det finska systemet; nämligen att det är lätt att köpa licenser. Det är helt enkelt bara att åka till marketen på orten och köpa licensen på jaktavdelningen. Med sig tar man sitt identitetsbevis, jaktkortet och vapentillståndet. För att äga en pilbåge behövs det dock inga tillstånd. Tillstånden är personliga. Det är strängt förbjudet att överlåta sitt tillstånd åt en kamrat. Licenssystemet utgår från att alla jägare är jämställda. Varje jägare kan alltså få ett lika stort antal licenser. Antalet bocklicenser per jägare är fastslaget med kvoter medan licenserna för hornlösa hjortar kan köpas fritt till priset sju dollar per styck. Licenserna får användas på både privata marker med markägarens tillstånd och på Vid vaktjakt med båge läggs passet normalt uppe i ett träd på fyra till åtta meters höjd. Det skingrar vittringen av jägaren över större ytor. Dessutom väntar sig hjortarna att fienden ska befinna sig på marken och inte uppe i luften. 16 Jägaren 2 / 2009
statliga marker. Delstaten Missouri omfattar 18 miljoner hektar och av detta är fem procent eller cirka 900 000 hektar statliga marker. Med markägandet följer privilegiet att den som äger mer än 2,5 hektar får ett hjorttillstånd utan avgift. Att äga ett eget jaktområde säkrar förstås också i praktiken att jakten får en lyckosam utgång! De statliga markerna är ofta överbelastade medan det är möjligt för privata markägare att reglera jakttrycket i sina marker. När markägaren har fällt sin "gratisbock" kan han minska på hjortbeståndet i sina marker genom att fortsätta jaga hornlösa hjortar eller genom att släppa in gästjägare med bocktillstånd. När jägaren har fällt en hjort ska han genast fästa en transporttillståndslapp på djurets hassena. När djuret väl är märkt på det här sättet får jägaren transportera djurkroppen inom delstaten. Dessutom ska jägaren senast klockan tio på kvällen samma dag anmäla den fällda hjorten till myndigheten som administrerar licenserna. Anmälningen kan göras per telefon eller på internet. Det kontrollnummer som jägaren får i retur antecknas på tillståndslappen som fästs i hjortens horn eller på hassenan. När det är gjort får hjorten transporteras eller hanteras av vem som helst, bara personen i fråga har fullständiga uppgifter på den som fällde hjorten. Omärkta eller oanmälda djur betraktas som tjuvjagade. Straffskalan är strängare än i Finland. Att jaktsäsongen varierar beroende på vilket vapen som används vållar till en början en smula huvudbry för den som är ovan. Ett sätt att få grepp om systemet är att studera delstatens jakttider för hjort. Datumen varierar nämligen beroende på jägarens ålder och vapen (Tabell 1). Bakom det här systemet ligger sociala målsättningar från samhällets sida och en önskan om att styra jaktens utveckling. Att bågjakten ges företräde visar sig också i den långa jaktsäsongen. Bågjakten börjar i mitten av september och fortsätter ända till mitten av januari medan studsarsäsongen inte är längre än elva dygn i slutet av november. Bågjakten gynnas också av licenssystemet. Varje jägare får köpa ett "bocktillstånd" för gevärssäsongen, men när han löser tillstånd för bågjakt får han dessutom två bocktillstånd som uttryckligen gäller pilbåge. Den andra bocken får inte fällas förrän efter gevärssäsongen. Jaktmyndigheterna vill också se att fler ungdomar börjar jaga och här kommer man till mötes genom att reservera vissa veckoslut enbart för ungdomar. Under de här veckosluten får bara 6-15-åringar jaga men förstås inte ensamma utan under övervakning av en person som är minst 17 år gammal. Jaktmyndigheterna önskar också bevara äldre jaktmetoder och det sköter man genom göra jaktsäsongen för mynningsladdade svartkrutsvapen längre än gevärssäsongen. Gevärssäsongen får majoriteten på benen Premiären för skjutvapensäsongen råkade infalla när vi hade nått halvtid på vår resa. Det är då som majoriteten av jägarna i delstaten aktiverar sig. Under de tidiga morgontimmarna fylls motorvägarna så att man nästan kan tala om en rusning när jägarna ger sig iväg till sina licensområden för att invänta gryningen. Det finns ungefär 500 000 jägare i Missouri och de flesta av dem jagar hjort under den korta gevärssäsongen. Av detta följer att det förstås är då som merparten av avskjutningen äger rum. Under de två tre senaste åren har hjorttuttaget i delstaten Missouri legat på ungefär 290 000 djur. Ungefär femton procent av de här hjortarna fälldes med båge och bågjaktens relativa andel har vuxit under de senaste åren. Ungdomarna och bågjakten gynnas I likhet med resten av USA så gynnas pilbågen som jaktvapen i delstaten Missouri. Orsaken till det här kan komma som en överraskning för en finländare. Eftersom det är staten som äger viltet så har viltmyndigheterna fått i uppdrag att erbjuda medborgarna maximalt med jaktmöjligheter och upplevelser. Genom att gynna jakten med båge så räcker de här "produkterna" längre! Räknat per nedlagt vilt så handlar det ju om rejält mycket fler timmar än om jägaren hade jagat med ett skjutvapen. Vaktjakt uppe i träd På marker i privat ägo sker jakten huvudsakligen på rätt små områden om 30 till 100 hektar. Eftersom områdena är så små försöker jägarna undvika att störa hjortarna för att de inte ska lämna jaktområdet. Av samma orsak är drevjakten en nästan okänd jaktform i Missouri. Jakten sker alltså i regel som Den typiska jägarturen höll i sig också i den nya världen. När vi hade använt vårt bocktillstånd på en medelmåttig hornkrona så fick vi möjligheter att fotografera bockar med veritabla kungakronor. Jägaren 2 / 2009 17
vaktjakt, men också smygjakt förekommer i någon mån. Vid vaktjakten placeras passen uppe i levande träd. Konstruktionen är lätt och placeras vid växlar som hjortarna använder, under vinden och på fyra till åtta meters höjd. Avståndet till hjortväxeln varierar mellan 10 och 25 meter beroende på skyttens skicklighet och terrängen. Rutten till passet läggs så att hjortarna blir så lite störda som möjligt. Idén är att placera passet mellan hjortarnas beten och daglegor. Det är inte bara växlarna som avslöjar var hjortarna har sin gång utan även ställena där bockarna har skrapat i marken och gnidit hornen mot träd. Hjortarna gillar att äta ekollon av vitek och rödek, vilket betyder att det under goda ollonår är klok politik att lägga passet nära ekar. Tabell 1. Visar hjortjaktsdatumen, vapnen och priserna under jaktåret 2009 i delstaten Missouri. Pris för Missouri- bor 17 $ 7$ 17 $ 7$ 17 $ 7$ 17 $ 7$ Jaktsäsong Jaktbåge Skjutvapen (studsare, hagelgevär) Ungdomar 615-åringar Svartkrut 19.9.13.11.2009 26.11.15.1.2010 14.11.24.11.2009 31.10.1.11.2009 2.1.20103.1.2010 19.12.200929.12.2009 1 1,2,3,4 1,2,3,4 2 bocklicens hjort utan horn bocklicens hjort utan horn bocklicens hjort utan horn bocklicens hjort utan horn 175 $ 7$ 175 $ 7$ 17 $ 7$ 175 $ 7$ Var noga med vinden! När de amerikanska jägarna planerar jakten är de klart noggrannare än finländare brukar vara med att ta vinden med i kalkylerna. Jägarna är så väl insatta i vindens betydelse för att vaktjakten ska lyckas att de grupperar passen efter vindens riktning. Man talar om pass med västlig vind och pass med nordlig vind. Om vinden ligger på åt fel håll så låter jägarna helt enkelt bli att gå till passet. De vet av erfarenhet att det är meningslöst och dessutom stör hjortarna. Jägarna använder sig av ett praktiskt redskap för att kolla vinden, nämligen en flaska med ett vitt pulver som bildar ett dammoln som i sin tur avslöjar vartåt också den svagaste vindfläkt blåser. Nyckel: 1) Långbåge, recurvbåge och compoundbåge 2) Svartkrutsvapen, kalibern minst .40 3) Pistol, revolver, studsare, hagelgevär eller armborst 4) Luftvapen med högtryck, kalibern minst .40 Det är förbjudet att locka viltet med föda. Under gevärssäsongen måste jägarna använda orange hatt samt väst eller jacka. Jakten börjar en halv timme före soluppgången och slutar en halv timme efter att solen har gått ner. här materialet har delats ut till utbildarna på de amerikanska naturskyddsmyndigheterna. Bågen effektiv men krävande I kunniga händer är en jaktbåge inte något sämre jaktvapen än ett gevär. Också här gäller det för jägaren att placera en pil av lämplig typ i de vitala organen på viltet, det vill säga i centrum av blodomloppet. För att uppnå detta måste jägaren träna tillräckligt mycket så att han lär sig känna på vilket avstånd han kan placera en säker träff. Inte ens en god skytt kan dra ut på skjutavståndet hur mycket som helst. Viltet reagerar nämligen på bågsträngens klang inom några tiondels sekunder. Med en modern compoundbåge får pilen en utgångshastighet på 80 till 100 meter i sekunden. Pilens hastighet är alltså mindre än en tredjedel av ljudets hastighet, vilket betyder att ljudet hinner före pilen. När skjutavståndet blir längre så växer också ljudets försprång tills det blir större än djurets reaktionstid. Det ger djuret tid att flytta på sig eller ta ett flyktsprång innan pilen når fram. Det här fenomenet där viltet reagerar på klangen från bågsträngen kallas på engelska "string jump" och begränsar det säkra skjutavståndet till under trettio meter. För snabba viltarter kan det säkra skjutavståndet bli så kort som knappa tjugo meter. Jägarens personliga skjutavstånd utgör mycket riktigt ett evigt samtalsämne bågjägare emellan. De finska bågjägarna tränar rätt så flitigt och fenomenet string jump utgör för många jägare den begränsande faktorn för skjutavståndet. De amerikanska jägarna gjorde ingen hemlighet av att de kunde sätta gränsen vid maximalt tio eller femton meter. Det räcker ändå inte med att en bågjägare har koll på skjutavstånden utan det gäller dessutom att också behärska sina nerver. Överilade och förhastade rörelser och ljud skrämmer bort viltet. När viltet väl befinner sig inom skotthåll så ska jägaren fungera sansat och inövat. Spänn bågen ljudlöst och omärkligt, sikta snabbt och exakt och låt pilen gå. G Text och bild: Reijo Orava och Jouni Tanskanen Hundar används knappt alls På andra sidan Atlanten avviker inställningen till hundar klart och tydligt från det europeiska sättet att se på saken. Det är nämligen förbjudet att jaga med drivande hund! Vid eftersök på skadskjutet vilt använder man sig i Missouri av hundar som följer blodspår. Läget är emellertid sådant att eftersöksverksamheten ännu inte har trampat ur barnskorna. Ville Hokkanen som är viltvårdskonsulent i Norra Savolax distrikt har översatt ett utbildningsmaterial för eftersökshundar till engelska. Det I den nya världen på andra sidan Atlanten är licenserna personliga för jägarna. Innan det fällda djuret får transporteras någonstans ska man fästa ett transportmärke på det och fällningen ska registreras hos den licensbeviljande myndigheten inom samma dag. Vid registreringen får man en kontrollkod i retur som antecknas på licensen. Även denna fästs på det fällda viltet. Därefter är djuret lagligen taget i besittning och får även överlåtas åt någon annan person. Typisk utsikt ur en bågjägares perspektiv när passet finns uppfluget i ett träd i en ekskog. Vaktjakten fungerar bäst på morgonen vid soluppgången och på kvällen när solen går ner. Under brunsten i november rör sig hjortarna och särskilt bockarna också på dagen. Bemanna passet under ett par tre timmar morgon och kväll. Nyhetens behag fick dock artikelförfattarna att tänja ut sina jaktdagar till närmare tolv timmar på pass. 18 Jägaren 2 / 2009 Pris för jägare från annan delstat Jaktmetod Licenstyp Tillåtna vapen
Också finländska jägare kan jaga med pil och båge. I Nordamerika fälls varje år en miljon hjortar med jaktbåge. På bilden de två glada artikelskribenterna med bytet från en lyckad gryning på jakt. Statistik med stora siffror I Bågjakten har under de senaste femtio åren utvecklats till en populär jaktform i Förenta Staterna. Så mycket som var tredje jägare använder pilbåge antingen enbart eller som ett komplement till geväret. Det finns inalles ungefär fyra miljoner bågjägare. I En allt större andel av hjortuttaget fälls med jaktbåge. I Missouri fälls inalles 300 000 hjortar varje år och andelen bågfällda hjortar har under de senaste åren legat på ungefär 15 procent. Det finns ungefär 500 000 jägare i delstaten Missouri, vilket utgör ungefär nio procent av invånarna i delstaten. Av denna halva miljon jägare använder 150 000 också pilbåge. I Delstaten Missouri har en areal på ungefär aderton miljoner hektar, vilket är lika med hälften av Finland. Man beräknar att det finns cirka 1,4 miljoner vitsvanshjortar i den här delstaten. I genomsnitt ligger tätheten på 77 hjortar per tusen hektar mark. I Det finska beståndet av vitsvanshjort beräknas till cirka 40 000 djur och det årliga uttaget till 25 000 djur. Den största hjorttätheten per jaktvårdsförening i vårt land uppgår till 25 djur per tusen hektar. Viltsamarbete länderna emellan I Forskaren Jeff Beringer och fältmästaren James Decoske på naturskyddsmyndigheten i Missouri (Missouri Department of Conservation) besökte Finland hösten 2007. De fick en presentation av jakten och viltförvaltningen i vårt land. På ett seminarium som arrangerades på Laitiala försökscenter höll Jeff Beringer ett föredrag där han bland annat berättade om hur vitsvanshjorten inventeras och sköts i Missouri. Föredraget väckte en livlig diskussion och öppnade nya synvinklar för alla som var närvarande. Under de två amerikanernas vistelse här i vårt land föddes tanken på ett utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan viltförvaltningarna i Missouri och Finland. Jaktcheferna Reijo Orava och Jouni Tanskanen gjorde i november 2008 en studieresa till Missouri. De reste snarare som privatpersoner än på något officiellt besök. Artikeln här invid bygger på deras erfarenheter och upplevelser. Under resans gång fick de praktiskt och konkret sätta sig in i de amerikanska jaktmetoderna, viltförvaltningens verksamhet och viltets miljöer. Jägaren 2 / 2009 19
Hjortar och turister på samma beten i Klippiga bergens nationalpark Glöm geväret och sikta med Det finns många stora nationalparker på olika håll i världen där besökarna får följa med de vilda djuren "live" så att säja. Klippiga bergens (Rocky Mountain) nationalpark ligger i delstaten Colorado och har ett dragplåster som heter duga; nämligen de oskygga vapitihjortarna. Turister som gärna lättar på plånboken strömmar till i täta skaror för att titta på hjortarna och fotografera dem. Hos en finländare som tänker i traditionella finska banor beträffande nyttjandet av naturen så väcker det här ohjälpligen blandade känslor. Vore det kanske möjligt också hos oss att skapa områden där människan och älgen kan mötas utan att den ena är jägare och den andra jagad? Vapitibockarna samlar omkring sig harem på ängarna i dalarna, med turister som åskådare uppe på kanterna. N 20 är almanackan har hunnit fram till början av oktober i Klippiga bergens nationalpark är det dags för naturen att bjuda på ett väldigt speciellt skådespel. Det är nämliJägaren 2 / 2009 gen då som vapitihjortarnas brunst når sitt maximum. Bockarna börjar mäta krafterna mot varandra och söker sig till de öppna ängarna nere i dalarna. Deras urtidsbölande ekar mellan klippväggarna och de försöker samla omkring sig ett så stort harem som möjligt av hindar. De stora bockarna ryker ihop med varandra och några slåss på de öppna ängarna ända till utmattning. De starkaste bockarna samlar ihop åt sig ett harem på tio eller tjugo hindar medan de svagaste får nöja sig med att bara titta på fortplantningsbestyren.