Ledaren
Timo Isojärvi
medlem av styrelsen för JCO
Tjädern ett försäljningsargument för skogsindustrin?
Den ekologiska mångfalden i skogarna är ett uttryck som i våra finländska förhållanden har en ytterst klar betydelse. I samband med att natur- och upplevelseturismen blir allt vanligare lanseras måhända termen skogarnas mångfald rentav alltför kraftigt. I glesbygdens byar har det inte funnits något behov av nya termer. Uttryck som skogarnas mångbruk, mångfald och certifikat känns främmande där. Det är skäl att komma ihåg, vilken stor ekologisk betydelse en välskött skog har haft och fortsättningsvis har som inkomstkälla för människorna i de perifera byarna. Dessa människor har redan i århundraden före skogsindustrins frammarsch levt i harmoni med skogsnaturen och utnyttjat skogens håvor enligt principerna för hållbart nyttjande av naturresurserna. Idag säkerställer den ansvarsmedvetna skogsägaren skogsindustrins behov av virke utan att glömma mångfalden i skogsnaturen. Största delen av vårt lands ekonomiskog är idag certifierad. Det här innebär också att viltets livsmiljöer beaktats redan i skogsbruksplanerna. Skogs- och vilthushållningen kan tryggt arbeta hand i hand, för det finns klara belägg för att de förnyade skogsvårdsrekommendationerna också innebär förbättrade livsmiljöer för viltet. Från att ha fungerat som lokomotiv för Finlands nationalekonomi och nationella exportbolag har de finländska skogsbolagen utvecklats till multinationella globala företag. Den här utvecklingen har också medfört att argument med anknytning till skogsnaturen har blivit en del av marknadsföringen av de produkter företagen tillverkar. Viltarterna och deras välbefinnande utgör en oskiljbar del av mångfalden i naturen. Det har också skogsbolagen kommit till insikt om i sin marknadsföring. Kundkretsen är inte mera beroende enbart av ensidig information, utan har möjligheter att uppleva och konkret se de
2 Jägaren 2 / 2007
arbetsmetoder, som tillämpas vid skötseln av landets mångfasetterade ekonomiskogar. T.ex. genom att delta i välarrangerade jaktevenemang kan kunderna på ort och ställe bekanta sig med tillämpningen av principerna för hållbart nyttjande av förnybara naturresurser i skogs- och vilthushållningen. Under de senaste åren har det skett ändringar i lagstiftningen om skog och vilt. Som en följd härav har ett samarbete som gäller skogssektorn som helhet blivit ännu viktigare. Europeiska unionen har en tendens att ingripa i såväl skogsvårdande avverkningar som i viltvården och beskattningen av viltbestånden, närmast i begränsande syfte. Därför får det samarbete många jaktvårdsdistrikt och jaktvårdsföreningar inlett på skogssektornivå nya dimensioner, som berör alla viltarter och dessas livsmiljöer. Motsättningarnas tid är förbi. Bara med ett effektivt samarbete som avkastar resultat kan vi svara på de nya utmaningar vi ställs inför, viltforskningen och naturvårdsorganisationerna inte att förglömma. Av viltarterna har hjortdjuren och de stora rovdjuren varit dominerande teman i nyhetsrubriker och mediernas insändarspalter. Däremot har skogshönsen och skogsskötselåtgärder, som grundar sig på skogs- och viltsektorns forskningsresultat och påverkar nämnda arters välbefinnande, fått mindre uppmärksamhet. Särskilt glädjande har det varit att konstatera tjäderbeståndens uppsving efter en lång period av kräftgång. Enligt senaste forskningsrön skapar ett förstagallringsingrepp i rätt tid i samband med skogsvårdande avverkningar en gynnsam livsmiljö för tjädern. Tjädern trivs även i unga ekonomiskogar. Om tjädern är på kommande som ett nytt fräscht försäljningsargument för skogsindustrin återstår att se ?
Innehåll
Jägaren
Nr 2 2.04.2007, 56. årgången. Jägaren är Jägarnas Centralorganisations upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 000 ex. Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 28.05.2007. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktion: Huvudredaktör: Raimo Vajavaara Redaktör: Klaus Ekman Layout: Ilkka Eskola Översättning: Berndt och Carl-Gustav Zilliacus Redaktionsråd: Tapani Pääkkönen (ordf) Klaus Ekman Juha Immonen (vordf) Marko Mikkola Leif Norrgård Jarkko Nurmi och Raimo Vajavaara. Sakkunnigmedlemmar: Ilkka Eskola Vesa Ruusila Redaktionens adress: Jägarnas Centralorganisation Fantsvägen 13-14 01100 Östersundom tel. 09-2727 8116 Adressändringar och jaktkortsärenden: Telefon 0303 9777 Tryckeri: HANSAPRINT/ JÄG07_02/2007 Pärmfoto: Kimmo Pöri
De 18nde viltdagarna i Jyväskylä Viltet, jägaren och forskningen
sida 14
Viltkameran ett hjälpmedel vid jaktplaneringen
sida 38
sida 46
FÅGELINFLUENSAINFO Skydda fasanerna och rapphönorna under vårflytten
Med björnen, del 1
sida 24
Medlem i Tidningarnas Förbund ISSN 0355-2683
JCO meddelar Jaktföreningsenkäten 2005 del 2: Många faktorer försvårar jakten 18 Jordbrukets miljöstöd 2007-2013 26 Dags att snickra fågelholkar! 30 Uppdatera jaktföreningarnas arrendeavtal och presentera dem på nätet 32 Ålandsnytt 34 Klimatförändringarna, skogen och skogsharen - hur går det för jösse? 44 Över 22 000 vitsvanshjortar fällda - Snöbristen försvårade jakten 4 6
50 Inbjudan till seminarium om stora rovdjur i Kuhmo 52 Jakten på statens marker: Jaktövervakningen en viktig del av hederlig jakt 54 Om jägarförsäkringen 55 Det händer i distrikten 56 Av kärlek till mat: Aila Hietala 58 Sju föreningar beviljades stöd ur Ungdomsfonden 60 Adresser 61 Affärer
Jägaren 2 / 2007 3
JCO meddelar
Seminarium om stora rovdjur i Kuhmo
Ett omfattande seminarium om de stora rovdjuren arrangeras i Kuhmo den 11-12.6.2007. I det två dagar långa intensiva programmet ingår inledningsanföranden om de stora rovdjuren av representanter för EUkommissionen, jord- och skogsbruksministeriet, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, miljöministeriet och skyddsorganisationerna samt ledande ryska och svenska sakkunniga. Ytterligare ingår en bred översikt av synpunkter på lokal nivå om rovdjursfrågorna. Program och anvisningar om anmälning återfinnns på sida 50 i denna tidning.
Specialyrkesexamen för viltmästare 2007
Avläggandet av examen inleds med en period för handledning och testning av utgångsnivån. Perioden ordnas som tidigare på Evois skogsläroanstalt. Tidpunkten är 7 11.5.2007. Under perioden presenteras alla delmoment av examen inklusive fordringar samt de platser på vilka delmomenten genomförs. Som avslutning ordnas ett testprov av utgångsnivån, som samtidigt är det första delmomentet av examen. Kostnaderna uppgår till ca 250 euro/person. Avgifter som debiteras på förhand: Examensavgift 50,50 euro Försäkringspremie 7,50 euro Avgift för delmoment 23,00 euro Avgift för material 25,00 euro Omtagning av handlednings- och testningsprovet 23 euro
Markus Pekkinen vald till viltvårdskonsulent i Kajanaland
Styrelsen för Kajanalands jaktvårdsdistrikt har valt FM Markus Pekkinen till viltvårdskonsulent i distriktet. För närvarande verkar han som lärare i viltvård och biologi vid Mellersta Österbottens landsbygdsinstituts station i Perho. Pekkinen har en gedigen utbildning och erfarenhet inom viltområdet. Han har bl.a. avlagt yrkesexamen för viltmästare och verkat i olika uppgifter inom viltområdet. Pekkinen tillträdde tjänsten som viltvårdskonsulent i början av mars.
Avgifter som erläggs till Evois skogsläroanstalt: Logi 15/10 euro/natt (eget linne) 10 euro/natt Måltider ca 15 euro/dag Obs! Ansökan till perioden för handledning och testning av utgångsnivån inlämnas skriftligt till JCO Laitiala försökscenter med en ansökningsblankett som kan rekvireras från centret eller skrivas ut från JCO:s sajt. Till ansökan ska fogas begärda betygsavskrifter. Också sökande från läroinrättningar som ger preparationsundervisning för examen ska lämna in ansökningar jämte begärda bilagor. Försenade eller bristfälliga ansökningar behandlas inte. Ansökningarna till perioden för handledning och testning av utgångsnivån ska inlämnas till JCO Laitiala försökscenter senast den 13.4.2007. Verifikat över betalning av avgifter som debiteras på förhand ska inlämnas per post eller fax till JCO Laitiala försökscenter i samband med bekräftelsen av deltagande senast den 27.4.2007. För avläggande av examen väljs i första hand personer som har arbetserfarenhet inom viltbranschen och till branschen knuten utbildning. Antagna sökande meddelas personligen om valet före utgången av april. ·Ett faktapaket om specialyrkesexamen för viltmästare kan rekvireras mot postförskott från JCO Laitiala. Paketet innehåller fakta om lärdomsprovens uppgiftshelheter, en litteraturförteckning samt uppgifter om arrangemang i anslutning till examen. Faktapaketets pris är 10 euro + porto. · Broschyren "Grunderna för arbetslivets examina", som även gäller specialyrkesexamen för viltnästare, kan rekvireras från Utbildningsstyrelsen, tfn (09) 7747 7450. Gamla viltmästarkandidater Tidtabeller och priser för lärdomsproven kan erhållas på JCOs webbsajt www.riista.fi (Tjänster Utbildning Viltmästarexamen). Om kandidaten inte har möjligheter att söka material på webben ber vi er vänligen meddela detta till JCO Laitiala försökscenter. Kandidater som inte under examensåret 20062007 har deltagit i lärdomsprov ska ta kontakt med försökscentret för att i fortsättningen få information om ordnandet av examen. Meddela alltid också JCO Laitiala om ändringar i kontaktuppgifterna. Examensavgiften (50.50 euro) är av engångsnatur för alla. Försäkringspremien för examensåret 20072008 är 7,50 euro. Ytterligare info ger JCO Laitiala försökscenter: JCO Laitiala försökscenter Metsästäjäntie 39 16790 Manskivi tfn (03) 882 570 fax (03) 882 5711 e-post mkj.laitiala@riista.fi Info om viltmästarexamen samt ansökningsblanketter också på adressen www.riista.fi, (Tjänster Utbildning Viltmästarexamen)
Representantmötet
Hänvisande till 4 § 1 mom. i jägarorganisationens reglemente meddelas, att Jägarnas Centralorganisations representantmöte hålls söndagen den 21.5.2007 med början kl. 10.00. Mötesplats är Sokos Hotel Lakeus i Seinäjoki. Mötesrepresentanternas närvaro konstateras i möteslokalen kl. 9.30.
Ändrade adresser
Kisko distrikts jvf: ny verksamhetsledare Pekka Oksanen, Pyysmäentie 1, 25390 Kiikala, tfn 0500 740 194, e-post: pekka.oksanen@kiikalasalonseutu.fi Haapajärvi-Reisjärvi jvf: ny adress från början av 2007: Heikki Huovinen Kaunistonkatu 10 85800 Haapajärvi och e-post: heikki.huovinen@pyha-haapa.mhy.fi.
4
Jägaren 2 / 2007
INFORMATION FRÅN JCO LAITIALA FÖRSÖKSCENTER
För ungdomsgrupper och läroinrättningar för landsbygdsyrken ävensom för andra av viltvård och jakt intresserade kretsar arrangerar vi intressanta och upplevelserika naturevenemang under vilka särskilt olika teman inom viltsektorn belyses. Kom med din grupp för att under våra sakkunnigas ledning fördjupa er i viltvårds- och jaktfärdigheter samt se och uppleva hur miljövårdens mångfald påverkar viltets och den övriga faunans liv. Vår natur visar sig särskilt under hösten från sin bästa sida och då är presentationen av terrängobjekt och övriga teman mest givande. Den bästa perioden för studieexkursioner är 1.9 30.11.2007. Kurser och olika temadagar kan planeras tillsammans med våra specialister och genomföras under nästan hela året. Tillsammans med er skräddarsyr vi ett kursprogram som lämpar sig för er. Temat kan bl.a. vara förvaltning av rådjursstammen, skötsel av skogs-, fält- och vattenviltets livsmiljöer, fångst av små rovdjur och, varför inte, behandling av fångsten eller grunderna för bedömning av troféer. Intresset för användning av jaktbåge ökar. Tillsammans med vårt nätverk av specialister kan vi också arrangera kurser i bågjakt. Mångfalden i vårt program kompletteras på nära håll (max 1 h) av Finlands jaktmuseum i Riihimäki, mässevenemangen i Riihimäki, Päijännehuset Rapala med sina museer i Vääksy i Asikkala kommun samt Tavastlands yrkeshögskolas filial i Evois med sina naturobjekt. Till JCOs Laitiala försökscenter är det tjänligast att komma med minibuss eller buss. På det viset går gruppens förflyttningar till försökscentrets terrängobjekt snabbare och en del av informationen i terrängen kan ske under förflyttningarna. En lämplig gruppstorlek på studieexkursionerna och kurserna är som regel 20 25, dock högst 40 personer. Studieexkursioner på vardagar är avgiftsfria. För verksamhet som sker under veckoslut debiterar vi en driftsavgift på 200 e/dag/grupp (moms 0%). Kostnaderna för det egentliga kursprogrammet uppskattas och genomförs separat från fall till fall. För cateringtjänster sker alltid skild debitering. Vi ber att bokningen av tidpunkt för studieexkursioner sker före utgången av augusti 2007. Förfrågningar om ordnande av kurser och temadagar styrs till våra sakkunniga och tas emot under 2007. Överenskommelser om kurser bör ske minst två månader före planerat kursdatum. Förfrågningar och bokning av tid: JCO Laitiala försökscenter Johanna Lehtikangas tf vilthushållningssekreterare tfn 03882 570
CIC FINLANDS UTSTÄLLNINGS- OCH TROFÉKOMMISSION INFORMERAR
TROFÉUTSTÄLLNINGAR
Under våren arrangeras två troféutställningar. På utställningarna bedöms alla typer av troféer. För bedömning kan inlämnas horn, betar, tänder, skinn och huvuden. Av hornen bedöms horn av älg, vitsvanshjort, dovhjort, kronhjort, skogsren, mufflon, gems och rådjur. Av huvud bedöms huvud av björn, varg, lodjur, grävling, räv, mårdhund och bäver. Av skinn bedöms skinn av björn, varg och lodjur. Även andra mera sällsynta troféer kan inlämnas för bedömning. Var djuren är fällda har inte någon betydelse. Anvisningar för mätning vid bedömning av de sedvanliga troféerna återfinns på JCO:s webbsajt: www.riista.fi Troféerna ska inlämnas under av utställningsarrangörerna meddelad tid till av dessa anvisad plats. 4-6.5.2007 Erätaika 2007 i Kuopio. Ytterligare info om utställningen och inlämnandet av troféer ger Savon Erämessuts kontor tfn (017) 263 3772. 1720.5.2007 Pohjois-Suomen Erämessut i Uleåborg Ytterligare info om troféutställningen och inlämnandet av troféer ger Uleåborgs jaktvårdsdistrikt tfn (08) 5353 500. Mera info om troféer ger: Ilkka Ala-Ajos tfn 0500-817 913, Kaarlo Nygrén tfn 050-3617 375 eller Veli Lappalainen 0400-910 263.
Jägaren 2 / 2007
5
Del 2
Jaktföreningsenkäten 2005
Många faktorer försvårar jakten
På grund av att byggnadsverksamheten ökat och vägnätet tätnat har jaktmarkerna för 400 föreningars del försämrats under de senaste fem åren Den allt starkare stammen av stora rovdjur har inverkat menligt på jakten i över 1200 jaktföreningar I var femte förening förändras jaktpraxis på grund av medlemskårens åldrande I nästan hälften av föreningarna är hemort inom verksamhetsområdet eller markägande villkor för medlemskap i föreningen
Hannu Huttu
I
Marko Svensberg, Pentti Vikberg
denna artikel, den andra i ordningen om jaktföreningsenkäten, ska vi beröra några frågor som inverkar på jaktföreningarnas verksamhet och jakten. Problemet med de krympande jaktmarkerna är mycket aktuell. I den första artikeln om jaktföreningarna behandlades medlemskårens åldrande i föreningarna. Den här gången tar vi också upp några sakförhållanden, som kanske till en del även ligger bakom att medelåldern skjuter i höjden förutsättningarna för medlemskap, anslutningsavgifterna och medlemsavgifterna.
De stora rovdjuren har starkt påverkat jakten
I föreningsenkäten frågade vi efter faktorer som inverkat menligt på jakten till den grad att man varit tvungen att ändra jaktpraxis (t.ex. jakttider, jaktformer osv) under de senaste fem åren. Det fanns flera svarsalternativ för orsakerna, bl.a. att antalet stora rovdjur ökat i jaktområdet,
6 Jägaren 2 / 2007
jaktområdena försämrats (t.ex. minskat eller splittrats), andra former av rekreation ökat (t.ex. friluftsliv, utfärder, bärplockning, snöskoteråkning osv), medlemmarnas åldrande samt att antalet aktiva jägare minskat. I något över 40 % av föreningarna hade man inte observerat att någon av ovannämnda menliga faktorer skulle ha förekommit. Den förändring det ökade antalet stora rovdjur medfört i jaktpraxis framgick mycket starkt i svaren, för hela 27 % av föreningarna angav att rovdjuren förorsakat men för jakten under de senaste fem åren. Det antas att det sammanlagt finns över 1 200 jaktföreningar i landet. Som väntat har den menliga inverkan av de stora rovdjuren upplevts intensivast i jaktföreningarna i de tätaste rovdjursområdena, Norra Karelen, Kajanaland och Norra Savolax. Olägenheten upplevs säkerligen på många olika sätt och varierar sannolikt i föreningarna. T.ex. nyttjandet av hundar i jakten kan upphöra helt
Över 1200 jaktföreningar berättar att de allt större stammarna av stora rovdjur försvårar den praktiska jakten.
eller åtminstone försvåras när det uppenbarar sig vargar i regionen. De allt större stammarna av stora rovdjur kan beskatta viltbestånden t.o.m. rätt hårt och förändra de sistnämndas beteendemönster så att också tillämpad jaktpraxis måste ändras. Älgarna håller kanske inte nödvändigtvis mera för den ställande hundens skall på samma sätt som tidigare. Intresset för viltvårdsinsatser kan också ställas på prov, särskilt i regioner med starka lodjurs- och vargstammar, om nyttan av åtgärderna enbart hamnar i de stora rovdjurens gap.
Åldrandet för med sig förändringstryck
Totalt i hela landet har man i var femte jaktförening, dvs i ca 850 föreningar, observerat att åldrandet inom medlemskåren under de se-
naste fem åren har inverkat såpass menligt på jakten att man varit tvungen att ändra på jaktens praktiska former. Påtagligast har åldrandet bland medlemmarna observerats i jaktföreningarna i Lappland, Kajanaland och Satakunda och minst i föreningarna i Nyland och Södra Tavastland. I alla regioner har dock minst 10 % av föreningarna upplevt de olägenheter åldrandet medför för den praktiska jakten. Ett intressant fenomen i och för sig är att man i de jaktföreningar i Södra Tavastland och Nyland, som i genomsnitt har en ålderstignare medlemskår, inte har upplevt att åldrandet skulle inverka menligt på jakten och jaktpraxisen, medan man igen i de föreningar i Lappland och Kajanaland, som i genomsnitt har minst ålderstigna medlemmar, upplever att åldrandet är det som medför mest olägenheter för jakten. Sannolikt förhåller det sig så, att de olägenheter åldrande medlemmar medför för jakten upplevs i viss mån olika i olika regioner och föreningar. I norr är exempelvis älgjakten säkerligen på grund av glesare vägnät och vidsträckta oländiga ödemarker mycket jobbigare än inom de relativt små och vägtäta skogsöarna i söder. I cirka 10 % av föreningarna har antalet aktiva jägare minskat och därmed inverkat på jaktrutinerna. I Satakunda har antalet aktiva jägare minskat i drygt en fjärdedel av föreningarna medan igen motsvarande andel i Södra och Norra Tavastland håller sig kring bara fyra procent. Sju procent av alla föreningar (ca 300) i landet har upplevt att ökat idkande av andra rekreationsformer, som t.ex. friluftsliv, utfärder, bärplockning och snöskoteråkning, har medfört olägenheter. Mest förfång för jakten pga andra nyttjare av naturen hade man upplevt i jaktföreningarna i Svenska Österbotten, Egentliga Finland och Nyland.
Föreningarnas jaktpraxis påverkas av många faktorer
Jaktvårdsdistrikt Ökat antal stora rovdjur i jaktområdet Försämring av jaktområdena (t.ex. minskning, splittring osv) % av föreningarna 7 5 15 16 13 8 7 30 9 10 10 10 11 11 6 11 Ökning av andra former av rekreation (t.ex. friluftsliv, utfärder, bärplockning, snöskoteråkning osv) % av föreningarna 0 6 7 7 10 3 7 9 3 2 17 8 15 17 1 7 medlemmarnas medelålder stigit antalet aktiva jägare minskat
% av föreningarna Södra Tavastland Södra Savolax Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savo Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Kajanaland Hela landet 22 19 19 25 11 10 9 33 60 38 29 23 29 31 46 27
% av fören- % av föreningarna ingarna 11 15 17 19 30 18 19 13 17 20 15 23 11 17 25 18 4 6 13 14 11 8 12 4 6 9 10 23 9 8 10 10
Tabell.1. Många saker och förändringar inverkar menligt på jakten i föreningarna och har tvingat dem att ändra jaktpraxis (t.ex. jakttider och jaktformer) under de senaste fem åren.
Förutsättningarna för medlemskap i jaktförening
Jaktvårdsdistrikt nästan alla som önskar kan bli medlemmar % av föreningarna Södra Tavastland Södra Savolax Mellersta Finland Kymmene Lappland Uleåborg Österbotten Norra Tavastland Norra Karelen Norra Savo Sv. Österbotten Satakunda Nyland Egentliga Finland Kajanaland Hela landet 19 20 17 11 28 29 28 15 23 21 2 25 11 11 29 20 antalet medlemmar kvoterat hemort i området markägande, arbetsplats släktskap
Fortsätter på sidan 10
helt en prövningsfråga
prövotid
% av fören- % av fören- % av fören- % av föreningarna ingarna ingarna ingarna 15 6 7 8 4 4 2 9 14 8 5 10 7 0 9 7 44 43 57 64 42 43 58 33 46 46 83 50 45 56 41 49 41 47 44 66 39 49 51 26 32 49 51 35 29 44 45 44 0 5 11 11 6 5 7 4 3 9 0 10 7 0 9 6
% av fören- % av fören- % av föreningarna ingarna ingarna 22 21 24 23 32 19 16 22 17 19 10 20 13 3 29 20 33 30 22 19 28 16 12 46 31 23 7 25 38 33 19 25 44 44 26 26 23 18 26 43 35 25 34 50 25 33 20 30
Tabell 2. I nästan hälften av jaktföreningarna kan medlemskap vinnas om man bor eller äger mark inom föreningens verksamhetaområde.
Jägaren 2 / 2007
7
Suosituin JahtiJakt as k nyt nopeimmille kaikkien aik o edullisimpaan hintaan! Rajo
Suomen suosituin JahtiJakt-metsästysasu 2006!
Huippu vedenpitävä
Uudessa PRO-puvussa käytetään arvostettua ja testattua AIR-TEX -kalvoa, joka on osoittanut paremmuutensa lukuisissa testeissä ja käytännössä kymmenillä tuhansilla metsästäjillä. Metsästäjät ovat AIR-TEX -kalvoon kaikkein tyytyväisimpiä (Taloustutkimus 4/2004). VTT:n tutkimuksessa se sai parhaat arvot vedenpitävyydestä (VTT/pro6/-3069/03).
1
Huippu hengittävä
JahtiJakt AIR-TEX® -kalvon hengittävyys on huippuluokkaa. Se on testattu Tampereen Teknillisen Yliopiston Älyvaatelaboratoriossa. Virallisen testiraportin mukaan kalvopuvun hengittävyys on erinomaista luokkaa ja yhdessä korkeimman mitatun vedenpitävyyden kanssa puku toimii erittäin hyvin metsästysoloissa.
Huippu pinta
Parhaan puvun pitää olla likaa hylkivä ja pinnan nopeasti kuivuva. Kehitimme yhteistyössä testilaboratorion kanssa pintakankaan uudelleen. Valitsimme kankaaseen markkinoiden parhaan suojan likaa ja vettä vastaan, aidon DuPontTM Teflon® -pintakäsittelyn. Uusi täydellinen pintakangas on myös äänetön.
Erälehti suosittelee "tyylikäs ja erinomainen eräasu äänettömyytensä vuoksi"
Paras vedenpitävyys Vesitiiviys yli 1000 cm Tampereen teknillisen yliopisto tutkimus 6/06
Internet-tilaukset 24h/vrk
www.eratukku.fi
Puhelintilaukset Ma-Pe klo 9-18
08-840 4400
ukokonaisuus KESKUSVARASTO MUUTTAA-75% -70 OS-!8%% ojen 0 NYT KAIKKI UL itettu erä!
Asukokonaisuus sisältää JahtiJakt PRO puvun ja kaiken tämän:
1. JahtiJakt PRO AIR-TEX kalvollinen jahtipuku, housut ja takki 2. MicroDRY -tekninen alusasu 3. Fleece-väliasu 4. Forest-puku 5. Flanellipaita 6. Kääntölakki 7. Verkkohuppu 8. Kalvohuppu
2
3
4
0%KOKO TÄMÄ 8
I ETUS! NY T
5 6 8
169
et asut jo (Vastaavat teknis
MYYMÄLÄT SUOMESSA:
ASUSETTI NYT VAIN!
7
90
(+toimituskulut)
pa 1053 )
VANTAA: Valimotie 27 10-19 (10-16) TAMPERE: Possijärvenkatu 4 10-19 (10-16) OULU: Alasintie 8 10-18 (10-16)
Fortsättning från sidan 7
Försämring av jaktmarkerna (t.ex. på grund av minskning och splittring) har inverkat starkt på den bedrivna jakten i föreningarna, för i omkring 500 (11 % av alla) föreningar har man under de fem senaste åren varit tvungen att ändra på jaktpraxisen av denna orsak. I enkäten närmade vi oss även samma problem från en något annan utgångspunkt - från eventuella förändringar i föreningens jaktmarker och orsakerna till detta. Härom mera i artikeln om krympande jaktmarker här intill.
Håller förutsättningarna för medlemskap på att lätta?
Villkoren för medlemskap i jaktföreningen varierar avsevärt från förening till förening och även regionalt. I nästan hälften av föreningarna kan medlemskap vinnas om sökanden är ortsbo eller äger mark inom föreningens verksamhetsområde. Medlemskap som grundar sig på markägande kräver i genomsnitt ägande av 10 hektar. I en femtedel av föreningarna är släktskap till nytta då medlemskap söks. Likaså en femtedel av föreningarna meddelar att de antar nästan alla som söker medlemskap i föreningen, medan igen förutsättningarna för medlemskap för en fjärdedel av föreningarna helt är en prövningsfråga. I sju procent av föreningarna är medlemskapet en kvotfråga. I sex procent av föreningarna är arbetsplatsen en förutsättning. Inemot en tredjedel av föreningarna anger att provmedlemskap är en förutsättning för medlemskap. Provtiden är vanligen två år. Starkast förankrat är provmedlemsvillkoret i Satakunda, där hälften av föreningarna tillämpar detta när de tar nya medlemmar. I genomsnitt ser utvecklingen för medlemskapsvillkoren ut att gå mot det bättre. Av villkoren för medlemskap har såväl kraven på hemort som kraven på markägande minskat konstant i jämförelse med enkäterna 1997 och 2000. Det förefaller också som om larmklockorna redan har börjat ringa och villkoren för medlemskap ändrats i många jaktföreningar för att sålunda trygga föreningens framtida verksamhet.
kunda, Södra Tavastland och Norra Tavastland stiger den genomsnittliga medlemsavgiften till över 40 euro. Den genomsnittliga medlemsavgiften är billigast i Svenska Österbotten, bara 14 euro. I Österbottens och Uleåborgs jaktföreningar, som också omfattar stora sockenföreningar¸ håller sig medlemsavgifterna kring 20 euro, likaså i Lappland, där det finns mycket statliga marker. Jaktföreningens genomsnittliga anslutningsavgift uppgår till 174 euro, dvs räknat i mark mycket nära den gamla tusenlappen. I samma distrikt där medlemsavgifterna hör till de största, är också anslutningsavgifterna de högsta. Motsvarande korrelation kan observeras också i de regioner där medlemsavgifterna är billigast. I Norra Tavastland uppgår den genomsnittliga anslutningsavgiften till 378 euro, i Satakunda till 353 euro och i Södra Tavastland till 242 euroa. Billigast (57 euro) är anslutning till en jaktförening i Svenska Österbotten och Lappland. Också i föreningarna i Uleåborg och Österbotten är anslutningsavgifterna förmånligare och håller sig i klassen under 100 euro. Utgående från resultaten av enkäten kan den iakttagelsen göras att ett ökat medlemsantal i föreningen som regel innebär lägre medlems- och anslutningsavgifter. Generellt sett är avgifterna i de sydfinska distrikten högre än i de nordliga distrikten.
KOMMENTAR
Skäl att pröva villkoren för medlemskap och skyldigheter?
Steget till medlemskap i en jaktförening är inte alltid lätt. Det här har särskilt många unga som tar sina första steg på jaktstigarna fått uppleva. Det tända intresset för jakten har falnat för många på grund av bristen på möjligheter till jakt. Trots att villkoren för medlemskap kan förefalla att ha lättat en aning under de senaste tiderna kunde det vara på sin plats för många föreningar att pröva sina villkor för medlemskap. Bakom de genomsnittliga siffrorna döljs alltid ytterligheter, vilket också framgår av föreningsenkätens svar. I vårt land finns det många föreningar i vilka större delen av medlemmarna är över 65 år gamla. Omkring 10 % av föreningarna debiterar över 500 euro i anslutningsavgift av sina nykomlingar. Alla unga har inte råd ens med mindre anslutningsavgifter. I vår första artikel om föreningsenkäten gjorde vi bedömningen att omkring 13 000 unga jägare står utanför jaktföreningsverksamheten medan igen nästan alla över 65-åringar hör till någon förening. Med hänsyn till befolkningens ålderstruktur och de s.k. stora åldersklasserna kommer medlemmarna i jaktföreningarna oundvikligen att åldras också i framtiden. Stränga villkor för medlemskap sätter ytterligare fart på nedförsbacken. I en del jaktföreningar kan också verksamheten vara i behov av litet kritisk skärskådan, särskilt om ungdomar inte är intresserade av föreningens verksamhet. I en del föreningar kan skyldigheter som är knutna till medlemskapet vara tröskelfrågor. T.ex. i stilen "i älgjakten måste man delta varje veckoslut om man överhuvudtaget vill delta i den". Det kan diskuteras om skyldigheter av den här typen mera hör hemma i modern verksamhet. Det lönar sig också att ta en funderare över hur mycket en provmedlem kan pressas. Vi har idag föreningar i vilka provmedlemmen att börja med bara får jaga småvilt tillsammans med en äldre medlem. För att få delta i älgjakten måste provmedlemmen i en del föreningar först t.o.m. under flera år fungera som drevkarl. Det verkar också som om man inte alltid skulle förstå i vilken riktning vårt samhälle har utvecklats. Det skärpta arbetslivet kräver idag allt mer och tid måste också finnas för familjen. Alla har inte möjligheter och inte heller nödvändigtvis intresse för att delta i jakten varje veckoslut, särskilt inte om stämningen inom jaktlaget inte är riktigt i sin ordning. T.ex. gräl om köttandelar kan få mångas nerver på helspänn. Många vill inte ens nödvändigtvis binda sig vid föreningsverksamheten om den medför en massa obligatoriska skyldigheter. Det är enklare att köpa jakttillstånd på statens marker eller tjänster av företagare som erbjuder kommersiell jakt.
Antalet medlemmar minskar i 16 % av föreningarna
I de föreningar och sällskap som besvarat jaktföreningsgallupen har antalet medlemmar ökat med i genomsnitt 2,9 personer under de senaste tio åren. I 45 % av föreningarna har antalet medlemmar hållits på samma nivå och i 39 % av dem har det ökat. 16 % av föreningarna angav att antalet medlemmar sjunkit. I genomsnitt har antalet medlemmar i föreningarna ökat kraftigast, med cirka 7 medlemmar, i jaktföreningarna i Uleåborgs och Österbottens jaktvårdsdistrikt. Däremot har det genomsnittliga antalet medlemmar sjunkit i jaktföreningarna i Nylands och Södra Savolax jaktvårdsdistrikt. Under tio års tid minskade antalet medlemmar i minst var femte jaktförening i Södra Savolax, Satakunda och Nyland. Intressant var att inte en enda av de föreningar i Södra Tavastland och Svenska Österbotten som var med i samplet meddelade att deras medlemsantal skulle ha minskat. G
Minskning och splittring av jaktbara områden i Somero kommun i Egentliga Finland. D svarta kvadraterna representerar för jakt odugliga områden 1957 och gråa kvadrater fram till 1999 tillkomna, nya jaktodugliga områden. De ljusa kvadraterna representerar jaktbara skogs- och jordbruksmarker eller vattenområden. Kartans totala areal är 100 km², dvs en sida är 10 km lång och arealen inom en ruta representerar ca 9 hektar.
Medlems- och anslutningsavgifterna varierar i regionerna
Den genomsnittliga årliga medlemsavgiften i jaktföreningarna uppgår till 27 euro. I Sata-
10
Jägaren 2 / 2007
Jaktmarkerna krymper
Mången jägare har säkert under de senaste åren och årtiondena observerat hur de egna jaktmarkerna har minskat och splittrats och fått ge vika för nya hus, sommarstugor och vägsträckningar. Ett klart belägg för hur jaktmarkerna krympt gav resultaten av jaktföreningsenkäten 2005 och den undersökning av markdispositionens inverkan på jakten jag själv utförde.
nligt resultaten från jaktföreningsenkäten 2005 hade över 800 jaktföreningars jaktområden försämrats under de senaste fem åren. För 450 föreningars del har jaktområdets försämring (minskning, splittring) berott på att arealen arrendeområden har minskat och för 400 föreningars del på att byggverksamheten och vägnätet har ökat. För endel föreningars del innebär arrendeområdenas minskning ofta att områdena ökar i motsvarande grad för någon annan förening. Det här kunde observeras i föreningsenkätens resultat. Också naturskyddet inverkar på jaktområdena. För omkring 130 jaktföreningars del har avgränsningarna av naturskyddsområden försämrat deras jaktområden under de senaste fem åren. Regionalt har den häftigaste förändringen av jaktområdena drabbat jaktföreningar i Nylands jaktvårdsdistrikt. I omkring 30 % av föreningarna har jaktområdet försämrats pga att byggverksamheten och vägbygget ökat. Av de jaktföreningar i Norra Tavastlands jaktvårdsdistrikt som är verksamma i kommunerna kring Tammerfors har var fjärde förening drabbats av försämring av jaktområdena. Utvecklingen visar att jaktmarkerna minskar kraftigt i omgivningen kring tillväxtcentra. Resultaten är alarmerande, för den tidsperiod som var föremål för analys av förändringar i den här undersökningen omspände inte mer än fem år.
E
Splittringen av jaktmarkerna och bosättningens utbredning försvårar redan de praktiska jaktarrangemangen inom vidsträckta områden i omgivningen kring tätorter. På bilden förberedelser för duvjakt i närheten av Borgnäs centralort.
Splittringen ett centralt problem
En annan undesökning av markdispositionens inverkan på arealen jaktduglig mark, som gjordes med hjälp av kartanalys visade, att jaktmarkerna har krympt under 30- 40 års tid. Undersökningen, som fokuserades till de tre jaktvårdsdistrikten Egentliga Finland, Mellersta Finland och Kajanaland, visade för jaktmarkernas del att dessa hade krympt mest i Egentliga Finland. Också den jaktdugliga markens minskning i Mellersta Finland (-7,9 %) kom nära nivån i Egentliga Finland ( -9,3 %). Förändringarna i Kajanaland stannade på mattare nivå (-2,8 %). Om procentalen omvandlas till arealer innebär det att Egentliga Finland har förlorat omkring 80 000 hektar jaktdugligt område. Med jaktdugliga områden avses områden på vilka jakt kan bedrivas inom ramen för lagen, trots att områdena ifråga inte nödvändigtvis skulle vara i jaktbruk. Den på nio grundkartepar grundade undersökningen är dock ett litet sampel av förändringen i områdenas markdisposition och därför är det också skäl att förhålla sig med en viss försiktighet till resultaten. Dessa är riktgivande.
Enligt de erhållna resultaten uppgick andelen jaktdugligt område av den totala arealen i slutet av 1990-talet till 69 % i Egentliga Finland, 78 % i Mellersta Finland och 92 % i Kajanaland. I de olika jorddispositionsklasserna minskade jaktdugligheten procentuellt mest inom vattenområdena. Även för jordbruksmarkens del var förändringen generellt något kraftigare än för skogsmarkens del. Som helhet betraktat minskade jaktdugligheten på alla kartor mellan 0,3 och 17,1 % under 40 års tid. Särskilt bör beaktas att invånarantalet i samtliga av undersökningsområdena berörda kommuner minskade från 1960-talet till idag mellan 11 och 47 %. Trots att invånarantalet har gått ner har de jaktdugliga områdena således ändå minskat. Jaktmarkernas krympningsfenomen kan dock inte analyseras enbart utgående från den decimerade arealen, för också splittringen av större områden i mindre delar är ett centralt problem. När ett jaktområde under tidernas förlopp splittras i mindre skogs- eller åkerlotter kan nyttjandet av dem t.o.m. upphöra helt på grund av den allmänna opinionen. Så har det bl.a. gått på en del andjaktsplatser, där sommarstugefolkets motstånd mot sjöfågeljakt fått till stånd en totalfredning.
jägares som naturens intressen bättre än för närvarande bör markanvändningen ytterligare intensifieras och harmoniseras. Den splittrande effekt på områden som glest byggande har bör undvikas, för bevarandet av enhetliga områden som helheter är viktigt. Dragningen av nya väglinjer för byggandet av tvåfiliga motorvägar vid sidan av gamla vägar bör undvikas. Vid byggandet av fritidsstugor bör ett tätare nyttjande av stränderna gynnas och nyttjandet av övriga stränder begränsas.
Det är möjligt att påverka framtiden
Det har diskuterats rätt litet om jaktmarkernas krympande och splittring. Har jägarkåren i all tysthet godkänt den utveckling som pågår? Det är också troligt att jaktområdenas minskning inom många regioner sker så långsamt att man knappt blir medveten om problemet. Alltid nu och då reser det sig ett hus eller en sommarstuga på något mindre område eller vid en sjöstrand och splittrar och gör omgivningen oduglig för jakt. Enligt jaktlagstiftningen är användning av skjutvapen på kortare avstånd än 150 meter från bebott hus förbjuden utan tillstånd av ägaren eller innehavaren. Undertecknads åsikt är att jägarna i framtiden borde skärpa sig och delta i större utsträckning i markanvändningens planering och utarbetandet av planer samt i politiken, med målet att minska markdispositionens menliga inverkan på jakten. Till det här har alla kommuninvånare goda möjligheter, för i och med att den nya markanvändnings- och bygglagen trädde i kraft i början av millenniet förbättrades kommuninvånarnas möjligheter att delta i det beslutsfattande som gäller deras egen livsmiljö. Särskilt på jaktföreningsnivå är det viktigt att begrunda möjligheterna att påverka. Utöver att påverka bevarandet av jaktmöjligheterna kan jägarkåren också i väsentlig utsträckning inverka på ett bättre beaktandet av vår unika natur och våra viltbestånds livsmiljöer i planeringen av markanvändningen. G
Jägaren 2 / 2007 11
Tätt och enhetligt byggande
Resultaten av vardera undersökningen berättar med sitt karga språk om de krympande jaktmarkerna. Antalet bekymrade jägare är stort. I framtiden kommer jaktmarkerna uppenbart att ytterligare minska och splittras, särskilt i omgivningen kring tillväxtcentra. I de avfolkade glesbygderna kan det rentav hända att situationen lättar tack vare migrationen. I och med att antalet fritidsbostäder ändå fortsätter att öka i vattendragsdominerade områden fortsätter å andra sidan också jaktmarkerna att krympa. Ett problem vid planeringen av markanvändningen har allmänt varit dess kortsiktighet samt dess bostads- och trafikcentrering. Ifall vi i samhället vill beakta såväl 300 000
Marko Svensberg
12
Jägaren 2 / 2007
Jägaren 2 / 2007
13
De 18nde viltdagarna i Jyväskylä
Viltet, jägaren och forskningen
Allt fler grupperingar i vårt samhälle intresserar sig för jakt och viltvård. Numera accepteras å andra sidan jakten och dess utövare jägaren som en viktig verksamhet och aktör i samhället.
U
nder viltdagarna i Jyväskylä den 2324.1.2007 bjöds det på nya fakta om viltet, jägarens och viltforskningens utmaningar och möjligheter men också om hotoch riskfaktorer. Vid sidan av viltforskningen och Jägarnas centralorganisation fungerade den här gången Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt som arrangör. Dagens föredrag gav anledning till mycket funderande, som helt säkert för mången deltagares del fortsatte ännu under hemfärden. Dagarna var åter en gång lyckade.
Viltet och jakten i förändringarnas grepp
Viltdagarnas program bestod av en tredelad helhet viltet, jägaren och forskningen där behandlade teman givetvis hade anknytning till varandra på många sätt. Inom ramen för temaområdet Jakten och viltbestånden behandlades jakten ur ett flertal infallsvinklar: såväl teoretiskt som artvis från gäss till skogshöns. Samma tema behandlades också i de föredrag som handlade om jakten efter ripa i Sverige samt om beskattningen av vår egen björnstam och om älgjakt. Esa Ranta konstaterade i sin teoretiska del
14 Jägaren 2 / 2007
att jakten obestr idligen inverkar på viltbeståndens utveckling, vilket kunde påvisas med stöd av tidsseriemodeller. För älgens del reglerar jakten fullständigt älgstammens utveckling. En dylik situation är ändå känslig för att antalet jaktlicenser eventuellt avviker från det eftersträvade målet. För hönsfåglarnas del inverkar jakten på bestånden i en del av landet. Trots det är dock hönsfåglarnas naturliga mortalitet avsevärt större än jaktmortaliteten. För haren är räven ett betydelsefullt rovdjur. Jakten inverkar på harens beståndsfluktuationer i en stor del av landet, men räven gör det bara i Lappland och Österbotten. Harens variationer i talrikhet reflekteras i det harjagande rävbeståndets fluktuationer i Lappland och landets sydvästra
Fångsten av hönsfågel är i stort sett lika stor per areal på privata och på statens mark.
delar. Veli-Matti Väänänen och Einari Väyrynen har observerat att gåsjakten blivit populärare framförallt för att bestånden av grågås och kanadagås ökat kraftigt. Fångsten av dessa två gåsarter består av fåglar ur det egna häckande beståndet. För sädgåsens del får de finländska gåsjägarna också som byte gäss som på hösten flyttar söderut från Ryssland via Finland. Av de sädgäss som häckar i Lappland och Österbotten fälls de flesta i Finland. De stora skillnaderna i de årliga sädgåsfångsterna beror delvis på väderleken under de östliga gässens flyttningstider. Gäss som kommer till vårt land utifrån är under vissa år tvungna att stanna en längre tid i vårt land på grund av hårda vindar och regn och då skjuts det rikligt av dem. I framtiden bör de i vårt land häckande bestånden av nämnda tre gåsarter i sin helhet och deras fortplantningsresultat följas upp. En utmaning i samband med skyddet av sädgässen är bevarandet av sädgåsbeståndet även i de södra delarna av beståndets utbredningsområde. Det innebär begränsningar av jakten på det lokala häckande beståndet. Jukka Keränen från Kajanalands jaktvårdsdistrikt presenterade jakten på skogshöns i de tre nordligaste jaktvårdsdistrikten. Jakten på skogsfågel är mycket populär i norra Finland. Inom det område som avses i jaktlagens 8 § (kommuninvånarna har jakträtt på statsmar-
Pentti Vikberg
För sädgåsens del får de finländska jägarna som byte också gäss som flyttar söderut från Ryssland via Finland.
Vid sidan av jägarna börjar också olika intressegrupper i allt högre grad vara intresserade av viltvårdsoch jaktfrågor. Jaktvårdsdistrikten å sin sida börjar allt klarare fungera som viltförvaltningens tillståndsmyndigheter i samhället.
påverkar hela ekosystemet i fjällområdet. Det behövs därför tillförlitliga fakta om ripbeståndens täthet och ripfångstens omfattning. Vid bedömningen av ripbeståndens täthet tillämpas avståndssampling. Vid denna antecknas den observerade ripan och fågelns avstånd från inventeringslinjen. En exakt avståndsbedömning är viktig. Däremot behöver inte alla mötande fåglar antecknas. Täthetsvärdet beräknas utgående från det material som bildas av fördelningen av fåglarnas avstånd från inventeringslinjen. Metoden är billig och med hjälp av den är det lätt att utreda ripbeståndets täthet inom stora områden. Enligt inventeringsresultaten är jakttrycket stort inom det sydliga fjällområdet och jakten har därför begränsats. Ripjakt som genomförs enligt nu gällande direktiv har inte inverkat på ripbestånden i Sverige i mätbar omfattning. Det finns 10 000 ripjägare och 40 000 60 000 kvadratkilometer jaktmarker i Sverige.
Lokalt kan ripjakten bli så omfattande att jaktbegränsningar måste införas för att säkerställa ett hållbart nyttjande av beståndet. I Sverige har det utvecklats fungerande medel för det här problemet och samtidigt har man utvecklat nya inventeringsmetoder som verkställs av jägarna.
ker inom sin hemkommun) jagar 62 % av alla jägare skogsfågel och nästan alla hönsfågeljägare får också byte (80 % av dem som jagar). Fångsten av hönsfågel är i stort sett lika stor per areal på privata som på statens marker. Jakten på skogsfågel förefaller att vara hållbar inom dessa områden med s.k. fri jakträtt.
Sverige har en särskild metod för inventering av ripbestånden
Maria Hörnell-Willebrand från Sveriges lantbruksuniversitet berättade att man i Sverige önskat utreda hur stor inverkan jakten har på viltbestånden och om denna inverkan eventuellt är långvarig. Särskilt ripjakten har fått till stånd en debatt i Sverige om huruvida jakten decimerar ripbestånden till en så låg nivå, att det
Jägaren 2 / 2007 15
Jägarna, jaktföreningarna och viltförvaltningen inför utmaningar
Under viltdagarna konstaterades att viltforskningen upplever en tid av förändring idag. Vid sidan av den traditionella forskning håller den samhällsvetenskapliga forskningen på att få en allt starkare tyngd. Jaktvårdsdistriktet som aktör på landskapsnivå har igen fått allt mer byråkratiska drag. Jaktmarkerna krymper och det här märks i jaktföreningarnas verksamhet. Glesbygdernas lokala jägare möter i sina jaktmarker, som sedan "urminnes tider" traditionellt har gått från far till son, helt främmande, utomstående jägare som knappt säger god dag. Jaktföreningarna får i egenskap av förvaltare av viltbestånden i sin verksamhet känna av konsekvenserna av det sociala trycket. Verksamheten medför olägenheter för utomstående, men också materiell och immateriell nytta. I dagens Finland är jaktföreningen allt oftare tvungen att också ta hänsyn till utomstående i sina mål för viltvården. Pekka Salmi presenterade teman för den samhällsvetenskapliga viltforskningen vid viltoch fiskeriforskningsinstitutet. VFFI:s enhet för närings- och samhällsforskning har begrundat tre huvudteman. Inom ramen för Socioekonomiska bakgrundsfaktorer insamlas fakta om såväl jägarnas som den stora allmänhetens och olika organisationers inställning till jakten och viltvården. I temat Motsättningar och minskan-
Maria Hörnell Willebrand från Sverige presenterade en metod för inventering av ripbeståndet. Presentationen var synnerligen vederhäftig och metoden är mycket lämplig för tillämpning i vidsträckta öppna fjälltrakter.
I dagens Finland är jaktföreningen allt oftare tvungen att också ta hänsyn till utomstående i sina mål för viltvården.
Förutsättningarna för jaktföreningarnas verksamhet försämras och särskilt i omgivningarna kring tillväxtcentra splittras jaktmarkerna.
de av dem rör det sig om olika aktörers roller vid nedtonande och förebyggande av motsättningar. Det innebär bl.a. utredning av orsaker till motsättningarnas uppkomst och utvecklande av modeller för lösningar. Det tredje temaområdet är Institutioner. Här är tanken att utreda ägooch nyttjanderättigheter, organisationers verksamhet och planering samt jaktpolicy. Jani Pellikka konstaterade att den av jaktföreningarna bedrivna viltvårdens betydelse för viltbeståndens hållbahet under 2000 talet framförallt grundar sig på viltinventeringar och viltvård på frivillig grund. Centrala former för verksamheten är reglering av jakten och förbättring av viltets levnadsförhållanden, dels genom utfodring, dels genom iståndsättning av livsmiljöer. Bakom viltvården och verksamheten ligger tron på att viltet drar nytta av aktiviteterna. Man vill också understryka att viltvården är en del av naturvården. Vidare styrs föreningarnas viltvård av faktorer som begränsar verksamheten. Marko Svensberg kunde påvisa att de jaktdugliga arealerna krympte under en period på 40 år inom tre bygder, som varit föremål för undersökningar. Den kraftigaste minskningen och splittringen av jaktmarker hade skett i Egentliga Finland. I Mellersta Finland hade relativt sett i det närmaste lika stora arealer jaktdugliga marker överförts till annan användning. I Kajanaland var förändringarna klart mindre. I framtiden kommer jaktmarkerna att minska och därtill särskilt i omgivningarna kring tillväxtcentra att splittras. Ett hinder för ytterligare splittring kunde vara att via mera målinriktad planering koncentrera och harmonisera markanvändningen bättre än idag. Jägarna stimuleras att delta aktivt i planeringen av markanvändningen på sina hemorter. Jukka Purhonen presenterade Mellersta Finlands jaktvårdsdistrikt, idag i centrum för förändringar. Jaktvårdsdistriktet är en regional organisation som lyder under jord- och skogsbruksministeriets direkta resultatstyrning. Jaktvårdsdistriktet är idag en licens- och tillståndsbeviljande myndighet mot att tidigare ha varit en remissinstans. I det närmaste all tillståndsförvaltning som gäller viltet har överförts från länsstyrelserna och ministeriet till distrikten. Jaktvårdsdistriktets skall därför ses som en myndighet som följer upp förändringarna i samhället och aktivt verkar för att viltet och jakten beaktas i vederbörlig ordning i beslutsfattandet.
Slutsatser
Finland är såtillvida ett exceptionellt land att det i stora delar av landet är jaktföreningarna som handhar jaktens praktiska arrangemang. Det är därför väsentligt att förutsättningarna för föreningarnas verksamhet hålls så goda som möjligt i vår föränderliga värld. Jägarna hoppas få hålla enhetliga ordentliga jaktmarker utan bosättning och annan byggnation som dock i dagens läge blir allt mer sällsynta. För jakten och jägarna utgör dessa framtidsutsikter mera ett hot än möjligheter. Viltforskningens mål är att i ökande utsträckning utreda samhällets förväntningar på en omdömesgill och samhällsanpassad verksamhet inom vilthushållningen. Å andra sidan är jakten inte mera en fråga enbart för jägarna. Det här har också jaktvårdsdistrikten stött på via den omvälvande förändringen av deras uppgifter. Från att ha varit en rådgivande organisation har de allt klarare blivit en tillståndsmyndighet som påverkar jord- och skogsbrukets vardag. G
16 Jägaren 2 / 2007
Jordbrukets miljöstöd 2007-2013
Jordbrukets miljöstöd utgör en del av Programmet för utvecklingen av landsbygden 2007-2013. Det här programmet kommer i fortsättningen att reglera livet för både jordbrukarna och fältviltet. Erbjuder programmet månntro möjligheter att förbättra levnadsvillkoren för bägge grupperna på en och samma gång?
H
uvudsyftet med miljöstödsarrangemanget är att trygga verksamhetsförutsättningarna för jordbruket, men där finns dessutom flera miljövårdsmålsättningar. Till de viktigaste hör att öka mångfalden i odlingslandskapet och minska lantbrukets belastning på vattendragen. Till skillnad från tidigare program lyfts nu också jaktföreningarnas roll i naturvården fram. Från och med nu kan nämligen också registrerade föreningar ansöka om vissa delar av miljöstödet, närmare bestämt stöd för skötseln av våtmarker.
Det är inte nödvändigt att slå vegetationen i skyddszonen. Om den ändå slås får detta inte göras före den första augusti för att inte utsätta djurens ungar för fara.
Miljöstödet består av flera delar
Det är frivilligt att binda sig till miljöstödssystemet. Stödet är fördelat på basåtgärder, tilläggsåtgärder och avtal om specialstöd. En jordbrukare som har gjort ett avtal om miljöstöd förbinder sig att vidta alla basåtgärder. Han kan dessutom välja ett antal tilläggsåtgärder för sitt jordbruk och dessa ska sedan skötas under hela avtalsperioden. I stödområdena A och B kan jordbrukaren välja mellan tilläggsåtgärderna 0-4 och i C-området 0-2. Specialstöden är avsedda för jordbrukare som önskar sköta naturobjekt på sin gård med ännu större effekt än vad som krävs för bas- och tilläggsåtgärderna. Objekten sköts i enlighet med den uppgjorda planen och man skriver ett skötselavtal på fem eller tio år.
ser om odlingsplanering, gödslingsnivåer och bokföring per skifte. Men tidningen Jägaren är inte rätt forum för att fördjupa sig i detta, utan här ska vi koncentrera oss på de aspekter som inverkar på fältviltets miljöer.
ket med en bredd på upp till tre meter, om detta är motiverat med tanke på vattenskyddet eller naturvården på gården. Renen behöver inte slås såframt den inte håller på att slya igen. Om markägaren ändå väljer att slå renen får arbetet inte påbörjas före den första augusti såframt detta inte är nödvändigt för att bekämpa ogräs, växtsjukdomar eller skadedjur. Den slagna växtligheten får tas till vara och ogräs får bekämpas på de villkor som är skrivna i avtalet. Vid vattendrag som är större än ett huvuddike ska jordbrukaren anlägga en skyddszon som i genomsnitt är minst tre meter bred och bevuxen med fleråriga gräs-, vall- och ängsväxter. Det rekommenderas att skyddszonen slås en gång under varje växtperiod. En nyhet i miljöprogrammet är att odlaren kan anlägga kantzoner som främjar mångfalden i naturen också utmed sådana skiften där det inte finns något dike. Det här ger utomordentliga möjligheter att anlägga fristäder för fältviltet också mellan skiften. Renarna och kantzonerna räknas in i huvudskiftets stödberättigade areal.
Skyddszoner och -renar
Syftet med skyddszonerna och -renarna är att hindra näringsämnen och marksubstanser från att rinna ut i diken och vattendrag från åkrarna. Skyddszonerna ska också förebygga erosion och öka mångfalden i naturen samt främja viltoch fiskhushållningen. Utmed huvuddiken ska man lämna en zon på minst en meters bredd med flerårig växtlighet. Jordbrukaren kan om han så önskar lämna en bredare zon utmed di-
Bevarandet av landskapet och mångfalden i naturen
Meningen med den här åtgärden är att öka jordbrukarens medvetenhet om mångfaldsobjekten på gården och möjligheterna att sköta dem. Det gäller att bevara små grupper av träd och buskar ute i odlingslandskapet samt stenrösen, och innan det andra avtalsåret löper ut ska odlaren göra en kartläggning av mångfaldsobjekten på gården. Viktiga objekt är bland annat bäckar, källor, våtmarker, stengärdsgårdar, lador, alléer, landskapsträdor och viltåkrar.
Jarkko Nurmi, Österbottens jaktvårdsdistrikt
Basåtgärderna
Till basåtgärderna hör en hel rad bestämmel18 Jägaren 2 / 2007
Till de mest intressanta åtgärderna ur viltvårdssynpunkt hör att åstadkomma ett vinterväxttäcke på åkrarna och att göra jordbruket mera varierat.
OBS!
Observera att den här artikeln bygger på det förslag till utvecklingsprogram för jordbruket på det finska fastlandet som Finland hösten 2006 lämnade in till EU-kommissionen. Kommissionen har ännu inte fattat något beslut och ändringar är därför möjliga. Våra jordbruksmyndigheter gör sig ändå klara för att börja verkställa programmet i enlighet med förslaget.
Tilläggsåtgärderna
Utöver basåtgärderna kan odlaren välja någon eller några tilläggsåtgärder för sin gård. Antalet möjliga tilläggsåtgärder varierar mellan de olika stödområdena. Till de mest intressanta åtgärderna ur viltvårdssynpunkt hör att åstadkomma ett vinterväxttäcke på åkrarna och att göra jordbruket mera varierat.
Växttäcke på vinteråkrar
Odlaren åtar sig att hålla minst 30 % av den sammanlagda arealen stödberättigad åker täckt med växtlighet eller stubb utanför växtperioden, alternativt lätt bearbetad. De skiften som har ett växttäcke ska ligga så, att de gränsar till vattendrag och huvuddiken. Bland annat följande uppfyller kraven på växttäcke:
Utmed huvuddiken ska man lämna en skyddszon med flerårig vegetation som är minst en meter bred.
I fleråriga odlade vallar och rörflen I skyddszoner med avtal som anlagts på åker I fleråriga grönträdor samt vilt- och landskapsträdor I fleråriga trädgårdsväxter I stubbträda samt stubb av säd, oljeväxter, frökryddor och fiberlin dock inte om stubben på hösten har såtts in med höstråg, rågvete, höstvete, speltvete, höstryps eller höstraps I lin eller hampa som skördas på våren I åkrar som inte odlas men som sköts i enlighet med systemet för gårdsstöd, bara åkern ligger i vall över vintern Effektiverad växtlighet vintertid på åkarna är en tilläggsåtgärd där kraven i det stora hela är de samma som ovan, men kravet på vegetationens täckningsgrad uppgår till 50 %. Bägge åtgärderna finns enbart i A- och B-stödområden.
Miljöstödets specialstöd
Miljöstödets specialstödsobjekt ska skötas i enFör skötseln av lador och stengärdsgårdar kan markägaren få ersättning ur miljöstödets specialstöd genom ett avtal om främjande av mångfalden i naturen och landskapet.
Jägaren 2 / 2007
19
lighet med en uppgjord plan och jordbrukaren gör ett specialstödsavtal för skötseln. Odlaren får alltså ersättning för det intensifierade arbete som han lägger ner på att sköta odlingslandskapet. För viltvårdens del hör följande former av specialstödsavtal till de viktigaste: I att anlägga och sköta skyddszoner och renar I att sköta mångfunktionella våtmarker I att främja mångfalden i naturen och landskapet I naturenlig odling och husdjurshållning
Några viktiga komihåg
Till programmet för utvecklingen av landsbygden hör inte bara systemet för miljöstöd utan numera finns det också en ny stödform, det s.k. "stödet för icke produktiva investeringar", som är avsett för iståndsättning av våtmarker. Man kan beviljas maximalt 4000 euro och även detta stöd kan registrerade föreningar ansöka om i form av ett Leaderprojekt. Emellertid går det inte att ansöka om det här stödet förrän år 2008, medan ansökningar om specialstöd för våtmarker Vid ett åkerskifte som gränsar till ett vatten kan lämnas in också denna vår. eller vattendrag kan markägaren anlägga en Jordbrukare som är intresserade av viltvård skyddszon. För skötseln av denna zon betalas kan med fördel också ta sig en närmare titt ersättning genom miljöstödets specialstöd. på de möjligheter som ett avtal om tilläggsåtgärder för ett vintertida växttäcke på åkrarna kan erbjuda för att förena ekonomi och naturvård på gården. Anläggandet av skyddszoner och renar öppnar en tredje möjlighet av betydelse för skötseln av åkerviltet. Sådana får numera också anläggas utmed åkerskiften och inte bara vid huvuddiken. Skyddszonerna och renarna är mycket konkurrenskraftiga i jämförelse med normal odling, eftersom deras areal räknas till huvudskiftet och ersättningarna betalas ut i enlighet med vad som odlas på detta skifte. Detta skapar goda möjligheter att förbättra miljön för bland annat rapphönorna, eftersom man med zoner och renar kan ersätta de gömslen för viltet som gick förlorade när öppna diken ersattes med täckdiken. Bland miljöstödets olika specialstöd hittas dessutom en möjlighet att grunda mångfaldszoner ute på stora åkerskiften. Den ersättning som betalas ut för sådana är konkurrenskraftig i jämförelse med om marken odlats normalt. De nya villkoren för lantbrukets miljöstöd styr jordbruket i ännu högre grad än förut i riktning mot aktiv naturvård. I framtiden kommer jordbrukarnas arbete att producera inte bara livsmedel utan också mångfald i naturen; mera ängsväxtlighet, fältharar, rapphönor med mera. För en jordbrukare som följer med sin tid lönar det sig att hålla känselspröten uppe för vad framtiden för med sig och fördomsfritt göra sig redo för att redan nu börja utnyttja naturvårdens ekonomiska möjligheter på sin gård.
Att anlägga och sköta en skyddszon
Som skyddszon definieras en i genomsnitt minst 15 meter bred zon som är anlagt på en åker och har en flerårig vallväxtlighet som sköts. Skyddszonen ska helst anläggas med skyddssäd och när den väl är anlagd får den inte markbearbetas, gödslas eller behandlas med bekämpningsmedel. Skyddszonen anläggs på en åker eller ett grundvattenområde som gränsar till en bäck, ett vatten av något slag eller ett huvuddike. Det mest trängande behovet av skyddszoner finns hos sluttande eller branta strandåkrar. Vegetationen slås en gång om året eller med de tidsintervaller som står i avtalet och den slagna växtligheten ska tas bort och får utnyttjas i gårdsdriften. I skyddszonen får det växa små, naturliga grupper av inhemska vilda buskar och lövträd men den här växtligheten får inte sluta till odlingslandskapet och odlaren ska föra dagbok över hur han sköter objektet. Avtalet görs för fem eller tio år och skyddszoner kan anläggas i A, B och C-stödområden. I A- och B-stödområdena uppgår stödet för skötseln av en skyddszon till maximalt 450 euro per hektar medan det i C-områdena uppgår till maximalt 350 euro per hektar.
Skötseln av mångfunktionell våtmark
Meningen med en mångfunktionell våtmark är att bromsa vattnets strömningshastighet i åkerdiken, varvid de fasta partiklar som sköljts med från åkrarna kan sjunka till botten och se-
Till skillnad från tidigare program lyfts nu också jaktföreningarnas roll i naturvården fram. Från och med nu kan nämligen också registrerade föreningar ansöka om vissa delar av miljöstödet (skötsel av våtmarker).
Anläggning av viltåkrar 2007
Det nya miljöprogrammet innebär inte några större förändringar vad beträffar anläggandet av viltåkrar i jämförelse med föregående period. Bland annat blir det möjligt att anlägga viltåkrar under beteckningen "vegetationstäckt träda". Detta är ett alternativ som passar för gårdar med bekräftad trädesrätt. För skötseln av en viltträda kan man beviljas gårdsstöd, ersättning för naturolägenhet och miljöstöd för vegetationstäckt träda. En viltträda ska anläggas senast den 30 juni och bestå av en mix av minst två växtsorter. Trädan får avslutas efter trädesåret med en vårsådd. Vid gödslingen ska jordbrukaren följa villkoren för miljöstödet. Någon skörd får inte bärgas och växtmaterial får inte transporteras därifrån, men växtligheten får slås i strängar eller läggas på höstörar för att inte bli under snön. Utöver de ovannämnda trädestyperna kan man också anlägga fleråriga grönträdor där tyngdpunkten i målsättningarna för skötseln ligger på vattenskyddet. En grönträda av den här typen ska finnas i minst två år på samma skifte. En viltåker kan också anläggas under beteckningen "skött icke odlad åker", varvid gårdsstöd och ersättning för naturolägenhet beviljas för skiftet.
Vid ett åkerskifte som gränsar till ett vatten eller vattendrag kan markägaren anlägga en skyddszon. För skötseln av denna zon betalas ersättning genom miljöstödets specialstöd.
20
Jägaren 2 / 2007