2 l Jägaren 5 l 2017 Jaktkortsärenden och adressändringar ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Kontaktuppgifter 1. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen i det riksomfattande befolknings registret (även hos magistraten) och postens adressregister. Posten sänder den som gjort anmälan ett bekräftelsebrev i vilket posten samtidigt meddelar till vilka företag och samfund den nya adressen förmedlas. Adressändring via Posten Finland Flyttningsanmälan som gjorts med Postens officiella blankett uppdaterar adressändringen även i Finlands viltcentralens jägarregister. Adressändringen till Posten och flyttanmälan till magistraten görs a) i Postens webbtjänst www.muuttoilmoitus.fi (24 h/dygn) med dina webbankkoder, Postens behörighetskod eller med ett chipförsett id-kort. Postens behörighetskod är gratis. Du får den från postkontoret. b) per telefon på numret 0295 535 536 (lna/msa) måndag till fredag kl. 8—16. Kötiden är avgiftsbelagd. c) med blanketten som finns på Posten och hos magistraten. 2. Jägarens egna adressändringar till registret: En till posten lämnad flyttningsanmälan ändrar tidningen Jägarens eller Metsästäjäs adressuppgifter. Om en persons adress byts, men han/hon inte flyttar, görs ändringsanmälan direkt till jägarregistret. Såväl Jägaren eller Metsästäjä som jaktkortet distribueras utgående från uppgifterna i jägarregistret. Jaktkortet distribueras i den extra pärmen till Jägaren nr 4. 3. Anmälningar om ändrad jaktvårdsförening görs skriftligt till adressen: Jaktkortsärenden och adressändringar: Jägarregistret PB 22, 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Jordoch skogsbruksministeriet PB 30, 00023 Statsrådet, tfn Statsrådets växel 0295 160 01. www.mmm.fi Enheten för friluftsliv Besöksadress, Regeringsgatan 3 A, 00170 Helsingfors. Postadress, PB 30, 00023 Statsrådet Forststyrelsen PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100 www.metsa.fi Forststyrelsens tillstånd Servicenumret för jakttillstånd 020 692 424, www.eraluvat.fi Naturresursinstitutet Viksbågen 4, 00790 Helsingfors, tfn +358 29 532 6000 www.luke.fi Viltsjukdomar och dödsorsaker Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA, Forskningsenheten för produktionsoch vilddjurshälsa, Elektroniikkatie 3, 90590 Uleåborg (besöksadress: Elektroniikkatie 5), tfn 029 530 4924. Djurprover, adress: EVIRA, Matkahuolto, Uleåborg. www.evira.fi Finlands Jägarförbund Kinturinkuja 4, PB 91, 11101 Riihimäki. tfn växel 010 8410 050 www.metsastajaliitto.fi Ålands Landskapsregering PB 60, 22101 Mariehamn, tfn växel (018) 25 000, www.regeringen.ax Jägaren Nr. 5/2017 66. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 27.11.2017. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Tero Kuitunen, Marko Mikkola, Mirja Rantala, Jouni Tanskanen, Marko Svensberg och Petri Vartiainen. Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2017/Jag17_05 Pärmfoto: SMM, Teppo Lampio Medlem i Tidningarnas Förbund
77 Innehåll 5 l 2017 Jägaren 5 l 2017 l 3 5 Ledaren: ”Odla och bevara” 6 Ministeriet informerar: Tjänster för jägarna och det övriga samhället 7 Ändringar i jaktförordningen 7.8.2017 9 Ordförandens spalt: På tröskeln till det nya jaktåret 12 Tävlingen För viltet: Några tips 14 Konstgjorda öar och bolådor för änderna 16 Oma riista: Anteckna älgobservationerna rätt 18 Klart fler jaktlicenser för hjortdjur 20 Vargfrågor diskuterades i Joensuu 22 Viltvård från björnriter till nutid 24 Använd rätt kniv i terrängen 26 Bättre träffar med skjutkäpp! 30 Den kungliga jaktparken öppnades för nya jägare 32 Jaktföreningarna kan stöda de rörelsehindrade jägarna 34 Rätt djur i sikte, del 2: Den selektiva jakten måste bygga på fakta 38 Skogsrenen lämnar spår i språket och på kartan 40 Plansch: Finland 100 år 42 Viltet i konsten: Överlevarna i norr 44 Skogshönsen fortsättningsvis nere i vågdal 46 Sjöfågelstammarna på ungefär samma nivå som i fjol 48 Sädgåsjakt i sydöstra Finland 52 Mårdhundsprojektet i Söderlångvik 56 Värdeundersökningen, del 2: Jaktresorna 58 Jaktföreningsundersökningen 2017, del 1: Hur blir man medlem? 60 Vilthushållning i utveckling, del 2: Jaktföreningen och jaktförsäljningen 64 Vilken jägartyp är du? Del 5: Vad jakten och bytet betyder för jägaren 68 På en lyckad jakt sker inga tillbud 70 Smårovdjurstest för spetsar 74 Nyhetsmagasinet 76 Storskrake 77 Jakt och jägare 78 Åland 34 Hornrekommendationer för älg 24 Knivar för storviltsjägare 48 Begränsad jakt efter sädgås M IK AE L W IK ST RÖ M JA RI PE LT OM ÄK I Ändringar i jaktförordningen, 7 AR TO M ÄÄ TT Ä Anteckna älgobservationerna rätt, 16
TILAUKSET www.koiravaruste.fi tai PUHELIMITSE 0400 551 110 (ark. 9-17) MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, 90400 Oulu Avoinna ark. 9-18 40 90 TARJOUS! 33 90 TARJOUS! 40 90 TARJOUS! 26 90 TARJOUS! 35 90 TARJOUS! 37 90 TARJOUS! Ta rj ou ks et vo im as sa 30 .9 .2 01 7 sa ak ka ta i ni in ka ua n ku in ta va ra a ri itt ää . LOCATOR BEACON VILKKUVALO Kirkas, hyvin erottuva ja vesitiivis vilkkuvalo. Paristot kestävät jopa 250 h. Useita värivaihtoehtoja. JÄMPTI LÄMPÖERISTETTY KOIRANKOPPI Tuplaseinämät ja 50 mm styreenieristys. Irrotettava koppiosa. Helppo huoltaa ja pestä. Kolme väriä. JÄMPTI LÄMMITETTÄVÄ JUOMAKUPPI Pitää koiran juomaveden sulana. Ruostumatonta terästä. Tilavuus 2,8 l. Lämpömittari KAUPAN PÄÄLLE! SIS. RAHDIN SIS. RAHDIN (arvo 19,90) VÄHINTÄÄN KAHDEN VALIO-SÄKIN (MIN. 30 KG) TILAAJALLE ILMAINEN TOIMITUS JA MUSTA VALIO-RUOKAKUPPI € ENSILUOKKAISTA TÄYSRAVINTOA KOIRILLE JO VUODESTA 1995 31 90 TARJOUS! 40 90 TARJOUS! Vähintään kahden Rokka-koiranruokasäkin tilaajalle (arvo 19,90) KAUPAN PÄÄLLE! € SUOMI KOIRATARHA 3M X 3M Kuumasinkitty. Elementin korkeus 180 cm ja leveys 150 cm. Helppo kasata ja purkaa. Toimitetaan täydellisenä pakettina. VÄHINTÄÄN KAHDEN SÄKIN TILAAJALLE ILMAINEN TOIMITUS JA ROYAL CANIN ENERGIALISÄ KAUPAN PÄÄLLE! € Etutuote lisätään ostoskoriin automaattisesti. ENERGIARUOAT KOVAAN KULUTUKSEEN! Endurance 4800, Trail 4300 ja Agility 4100 L 49 90 TARJOUS! 15 KG 29 50 TARJOUS! ALK. 15 KG ILMAINEN TOIMITUS JA VEDENPITÄVÄ ÄLYPUHELIMEN SUOJAKOTELO 599,UUTUUS! (699,-) 699,SUOSITTU! 135,TARJOUS! 19 90 TARJOUS! KATSO KOIRATUTKIEN HUIPPUTARJOUKSET VERKKOKAUPASTA » KOIRAVARUSTE.FI
I skrivande stund har det nya jaktåret precis kommit igång. För oss jägare innebär detta årets höjdpunkt en möjlighet att tillbringa stunder i egna tankar i naturens frid eller kanske att träffa gamla bekanta och tillbringa kvalitetstid med gänget medan man sysslar med trevliga saker. I den offentliga debatten träder beklagligtvis också helt andra tankar fram om vårt jaktintresse. Somliga betraktar jagandet som blott och bart dödande. Visst, man måste ta livet av djuret innan man kan sätta det i grytan eller klä sig i pälsen. Skjutandet ingår i jakten och måste övas flitigt på skjutbanan för att det fällande skottet ska vålla minimalt med lidande. Men jakten är så mycket mer än att skjuta djur. Vi följer med viltstammarna, inventerar viltet, tar hand om djur som har blivit påkörda i trafiken, utfodrar viltet, skyddar fågelbon vid avverkningar, anlägger viltåkrar, sköter viltförvaltningen och driver jaktföreningar året om för att ta några plock ur allt det som vi gör. För att citera en person som tidigare hade en hög ställning på Forststyrelsen så har vi ”odlat och bevarat”. Därmed innebär det nya jaktåret också skördetid för oss. Tiden är inne att koppla av och ladda batterierna ute i naturen, och i bästa fall skörda ingredienserna till hälsosam viltmat eller fantastiska naturmaterial för hantverk och souvenirer. Det är ofta så, att upplevelserna ute i naturen ger oss den bästa friskvården i vår hetsiga vardag. Jakten handlar i stor utsträckning om att sköta och reglera viltstammarna. Viltet måste må bra för att jakten ska ha en framtid. Å andra sidan har vi arter som måste regleras för att förebygga skador och sjukdomsrisker eller för att exempelvis skydda ursprungliga arter mot främmande invandrare. Samhället skulle inte klara av den mängd trafikolyckor och skador som hjortdjuren skulle orsaka om de fick leva och föröka sig utan reglering. Å andra sidan vore det inte heller acceptabelt att ha en rovdjursstam som beskattar hjortdjuren i tillräcklig omfattning på så att säga naturlig väg. Viltstammarna måste alltså regleras, samtidigt som variationerna ingår i naturens kretslopp. Stammar som överskrider smärtgränsen skärs ner genom avskjutning medan stammar med en negativ utveckling behöver viltvårdande insatser. Detta oavsett om det handlar om sädgåsen, där det långsiktiga internationella samarbetet visar spirande tecken på en ljusare framtid, eller om andra sjöfåglar som går back i utvecklingen. Jägarna uträttar samma arbete också för hönsfåglarna. I år har tiden för triangelinventeringarna förlängts för att vi ska få fram så tillförlitlig information som möjligt om stammarna innan ministeriet fastställer jaktoch fredningstiderna. Vi ska sköta om livsmiljöerna och hålla rovdjuren i styr för att vi också i framtiden ska kunna njuta av mångfalden av arter i vår natur. Jag önskar er alla ett gott och säkert jaktår! ”Odla och bevara” JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren Jägaren 5 l 2017 l 5
J aktvårdsföreningarna producerar ett stort antal tjänster för jägarna. De flesta nya jägare inleder sitt nya intresse med att gå en förberedande kurs som jaktvårdsföreningen ordnar för jägarexamen. Senast vid examenstillfället är alla nya jägare kunder hos jv-föreningen. För den som tänker jaga hjortdjur fortsätter jägarbanan till skjutprovet. Jägarexamen och skjutproven hör till jv-föreningarnas offentliga förvaltningsuppgifter. För många jägare kan dessa två ändå vara de enda gångerna som de personligen har med föreningen att göra. Jv-föreningarnas finansiering förnyas och i samma veva har föreningarnas verksamhet granskats. Tråkigt nog har det framkommit att verksamhetens aktivitetsnivå varierar väldigt mycket från förening till förening. En betydande del (28 %) av föreningarna ordnade inga förberedande kurser för jägarexamen i fjol. Det här gör det problematiskt för nya jägare att slussas in i jakten. Det hör till jv-föreningarnas uppgifter att tillhandahålla tjänster också för jägare som har jagat i många år, till exempel genom att ordna kurser för älgjaktsledare. Redan i fjol höstas infördes betydande ändringar i älgjakten, bland annat genom att kalvskyddet för älgkor förvandlades från lagstiftning till en etisk anvisning. Trots det var det bara 70 procent av jv-föreningarna som i fjol ordnade kurser för jaktledare. En överföring av mera ansvar till jägarna förutsätter att vi med utbildning säkrar att jakten är etisk och ansvarsfull. Jv-föreningarnas organisation och geografiska gränser har i stort sett haft sin nuvarande form åtminstone sedan 60-talet. Världen har emellertid förändrats i mångt och mycket sedan dess och jakten som hobby har fått uppleva nya positiva förändringens vindar. Rent viltkött är mat direkt från naturen och uppskattas också i städerna. För att inte tala om de hälsofrämjande effekterna av att röra sig i naturen och göra saker tillsammans med andra. Nuförtiden kommer inte de nya jägarna från landsbygden på samma sätt som förr, då de växte upp med jakten, utan det är också medelålders personer och stadsbor som börjar jaga. Det här är väldigt positivt! Att bibringa dessa nya jägare en etisk och ansvarsfull attityd till jagandet blir en utmaning för utbildningsverksamheten. I dagens samhälle ökar kraven på etik och ansvar ständigt. Från och med nästa år, för att ta ett exempel, ska det alltid finnas en jaktledare vid jakt på stora rovdjur. Men det blir inget problem bara de utbildningar som krävs blir arrangerade. Ungefär var tredje jv-förening har förmått ordna jaktliga arrangemang för skolor och läroanstalter. Det här är en oerhört viktigt uppgift med tanke på framtiden så att också andra än barn och ungdomar i jägarfamiljer får kunskaper om naturen, jakten och viltvården. Det måste ju gå att öka aktiviteten på den här kanten! Jv-föreningarnas verksamhet bygger till stor del på frivilligarbete. Men jobbet med att administrera dagens 295 jv-föreningar håller som helhet betraktat på att bli tungrott. Många små föreningar har i sina utlåtanden betraktat det som ett problem att hitta frivilliga funktionärer, bland annat för att medlemskåren blir allt äldre till sin struktur. Å andra sidan förhåller det sig så för de små föreningarna att en betydande del av statsbidraget går till de fasta kostnaderna. Eftersom en jv-förening ingår i den offentliga förvaltningen så går det inte att hoppa över årsmötet, bokföringen eller verksamhetsberättelsen. Det är uppenbart att en del av föreningarna redan länge har varit tvungna att pruta på både tjänsterna gentemot medlemmarna och andra tjänster eftersom det inte har funnits tid eller energi för den övriga verksamheten när administrationen har fått sitt. Tanken är nu att lätta på föreningarnas administrativa börda och uppmuntra dem att utreda frivilliga sammanslagningar. Om administrerandet inte skulle lägga beslag på en så stor del av de aktiva personernas tid så kunde de i stället koncentrera sig på att jobba med praktiska viltärenden. Med anställda verksamhetsledare kunde det ordnas fler kurser. Sammantaget innebär allt detta att jaktvårdsföreningarna hädanefter ska kunna tillhandahålla ett ännu större utbud av tjänster för både jägarna och det övriga samhället. Tjänster för jägarna och det övriga samhället Ministeriet informerar JANNE PITKÄNEN Överinspektör Jordoch skogsbruksministeriet 6 l Jägaren 5 l 2017
Ändringar i jaktförordningen 7.8.2017 D en förnyade jaktlagen trädde i kraft den första augusti och de ändringar som förnyelsen förutsätter har införts i jaktförordningen. Fällningsanmälan obligatoriskt för vissa viltarter I jaktlagens paragraf 38 a stadgas att statsrådet med en förordning kan fastställa för vilka viltarter det ska göras en fångstanmälan, om jaktens hållbarhet för en viss viltart eller ett ändamålsenligt organiserande av jakten kräver det. Därför har till jaktförordningen fogats en ny paragraf 5 a, med bestämmelser om vilka viltarter det ska göras en anmälan för. Bestämmelsen omfattar arterna rådjur, vildsvin, iller och sädgås. Det här innebär att jägarna hädanefter ska göra en avskjutningsanmälan till Finlands viltcentral för fällt rådjur, vildsvin, iller och sädgås. För rådjurets och vildsvinets del handlar det om att säkerställa att jakten är ändamålsenlig utgående från avskjutningen och stammens beräknade storlek, som i sin tur bygger på avskjutningen. Illern är däremot en jaktbar art som har gått tillbaka, och det görs bara enstaka observationer. Sädgåsen är likaså en jaktbar art som har gått tillbaka och den internationella förvaltningsplanen kräver fällningsanmälan. Dessutom har det konstaterats att den enkät som Naturresursinstitutet varje år skickar ut till 5000 jägare inte ger tillräckligt exakt information om avskjutningen för de jaktbara arter som det finns väldigt litet av. För att vi ska kunna vara säkra på att jakten är hållbar så måste vi få exaktare och mera omfattande information om avskjutningen än vi har i dag. Avskjutningsanmälningen ska göras på Finlands viltcentrals särskilda blankett eller på nätet i tjänsten Oma riista inom sju dygn efter fällningen. I anmälningen ska man fylla i jägarens namn och jägarnummer, antalet fällda djur och arten, tidpunkten och platsen där djuret fälldes. För vildsvin och rådjur ska man dessutom fylla i djurets kön och uppskattade ålder. Dessutom kan jägaren komplettera sin obligatoriska fällningsanmälan med frivilliga uppgifter, som kan handla om hur han säkerställer att jakten är hållbar och ändamålsenligt organiserad. Det kan till exempel handla om en fälld sädgås; är den en taigasädgås eller tundrasädgås? Blev vildsvinet fällt vid en utfodringsplats? Blev rådjuret fällt på en jaktförenings marker? Anmälningsskyldigheten i anslutning till jaktlicens och jaktlicens för hjortdjur Avskjutningsanmälningarna i enlighet med jaktförordningens 9 § har tidigare skickats till jaktvårdsföreningarna. Hädanefter ska de i stället skickas till Finlands viltcentral och göras på viltcentralens särskilda blankett eller på nätet i tjänsten Oma riista. Bestämmelsen lättar på jv-föreningarnas administrativa börda. Enligt paragrafen gäller avskjutningsanmälningen rapphöna utanför landskapen Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten samt europeisk bäver och östersjövikare. Dessutom gäller bestämmelsen för de licensbelagda hjortdjuren. Dessutom preciseras innehållet i avskjutningsanmälningarna. Utöver de tidigare uppgifterna i anmälningen tillkommer skyldigheten att uppge skyttens namn och jägarnummer. Med det här tillägget förenhetligas uppgifterna som ska anges i anmälningen så att den stämmer överens med de övriga lagstadgade avskjutningsanmälningarna. Det här förenklar dessutom arbetet med att utveckla de elektroniska tjänsterna i viltförvaltningens ärendehanteringstjänst Oma riista. Rapphönan kommer av allt att döma att utgöra det enda undantaget vid licensbelagd jakt; där behöver skyttens namn och jägarnummer inte uppges utan det räcker med uppgifterna för licensinnehavaren. Användningen av inhägnad vid vildsvinsjakt Enligt jaktlagens 34 § preciseras användningen av inhägnader och inhägnadernas beskaffenhet med en förordning utfärdad av statsrådet. Det är alltså tillåtet att fånga vildsvin levande med en inhägnad. Den här jaktformen preciseras nu med ett tillägg som har fogats till jaktförordningens 11 §. Syftet med de preciserade bestämmelserna om inhägnaden är att säkerställa att jakten är etisk. Enligt paragrafen ska en inhägnad som fångar vildsvin levande vara tillräckligt stor så att ett vildsvin med ungar får plats i den. Enligt rekommendationerna ska inhägnaden vara minst 50 kvadratmeter. Dessutom ska den vara rund eller oval till formen så att vildsvinen inte kan bli inträngda i hörnen och klättra på varandra. Dessutom ska inhägnaden vara utan tak och det rekommenderas att väggarna är högst 150 centimeter höga så att hjortdjur som förirrar sig in i inhägnaden kan hoppa ut över väggarna. Utanför inhägnaden, men tätt intill den, ska det finnas en gång för avskiljning av vildsvin och denna ska gå att stänga. Jägaren 5 l 2017 l 7
En inhägnad som används vid vildsvinsjakt ska kontrolleras minst en gång per dygn, men helst morgon och kväll, så att ett vildsvin inte tvingas tillbringa mer än ett dygn där. För övriga arter som tas upp i paragrafen (lodjur, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, uppfödd fjällräv, räv, mårdhund, hermelin, mink, iller, mård, grävling, utter, vildkanin, ekorre, östersjövikare och gråsäl samt icke fredade däggdjur) ska användningen av jaktredskapet ordnas så, att man minst en gång per dygn kan kontrollera om ett djur har gått i fällan. Hädanefter är det också tillåtet att för en fälla som fångar levande, en inhägnad eller en fotsnara ordna övervakningen med en elektronisk övervakningsapparat, med vilken det går att kontrollera om ett djur har gått i fällan. Även här gäller tidsbegränsningarna ovan. Skjutprovet för vildsvinsjakt med gevär Enligt jaktlagens 21 § reglerar statsrådet med en förordning vilka jaktbara arter som kräver ett skjutprov av skytten. Om detta stadgas hädanefter i jaktförordningens 16 a § 4 moment. Med ändringen i jaktförordningen tillkommer en ny art; vildsvinet. Detta innebär att vid jakt på dovhjort, kronhjort, sikahjort, rådjur, älg, vitsvanshjort, skogsren, björn eller vildsvin med räfflat kulvapen får som skytt fungera enbart en person som har avlagt skjutprov i enlighet med jaktlagens 21 §. Hjortjakt med jaktbåge Jaktförordningens 20 § fastställer vilka jaktbara djur som får jagas med jaktbåge. Förteckningen har nu utökats med vildsvin, små hjortdjur (dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort och skogsren) och mufflonfår. Jaktbåge får således användas vid jakt på vildkanin, skogshare, fälthare, ekorre, europeisk bäver, kanadensisk bäver, bisamråtta, sumpbäver, uppfödd fjällräv, räv, mårdhund, tvättbjörn, grävling, hermelin, iller, mård, mink, rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsren, mufflonfår och vildsvin samt de jaktbara fåglarna liksom även icke fredade djur. Pilspetsen som jägaren använder för att skjuta ett djur ska vara sådan att en korrekt träff dödar omedelbart. Om jaktbåge används för jakt på europeisk bäver, kanadensisk bäver, rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsren, mufflonfår eller vildsvin, ska pilen ha en skärande spets som är minst 22 millimeter bred. Den som jagar europeisk eller kanadensisk bäver med jaktbåge ska fästa pilen vid bågen med en lina. Vid jakt på rådjur, dovhjort, kronhjort, sikahjort, vitsvanshjort, skogsren, mufflonfår eller vildsvin med jaktbåge får som skytt fungera enbart en person som har avlagt skjutprovet för jaktbåge i enlighet med jaktlagens 21 §. Om bågskytteprovet stadgas närmare i en förordning utfärdad av jordoch skogsbruksministeriet. För rådjuret träder kravet på avlagt bågskytteprov i kraft 1.1.2018. Utrustningen för jakt efter hjortdjur Enligt 22 § i jaktförordningen ska deltagarna i en jakt efter dovhjort, kronhjort, sikahjort, älg, vitsvanshjort och skogsren ha på sig en rödorange eller orange huvudbonad eller ett sådant överdrag på huvudbonaden, och ett plagg i samma färg som täcker överkroppen. Den orange eller rödorange färgen ska utgöra minst två tredjedelar av plaggets och huvudbonadens synliga yta. Det ovannämnda kravet har inte berört en jägare som jagar från en konstruktion. Bestämmelsen har nu kompletterats på det viset att en jägare som jagar med jaktbåge inte behöver ha orange eller rödorange färg på sin huvudbonad eller sina kläder. Det här är motiverat eftersom en bågjägare jagar på korta avstånd och ett gott skott kräver att djuret står lugnt. Jaktformen är med andra ord så krävande att klädseln och camouflaget är särskilt viktiga för att jägaren ska kunna fälla viltet. I det här sammanhanget, när det handlar om att tillämpa undantag, ska vi notera att när ett jaktlag jagar hjortdjur ska det i regel finnas en jaktledare som ansvarar för säkerheten på jakten. I enskilda fall kan det vara motiverat att en jägare som jagar i skydd av en konstruktion eller en bågjägare använder orange plagg när han går till platsen och när han lämnar den, och i terrängen när han letar efter sitt byte och hanterar det. Finlands viltcentral tolkar bestämmelsen så, att när ett jaktlag jagar hjortdjur är det motiverat med orange klädsel även för en bågjägare – detta med tanke på säkerheten och de praktiska arrangemangen kring jakten. Dessutom kan en jaktledare med stöd av jaktförordningens 23 § kräva orange klädsel också av en bågjägare. Ändringar i anmälan om fällt rådjur Jaktförordningens 44 §, som stadgar om anmälan av fällt rådjur, har upphävts som obehövlig eftersom avskjutningsanmälningen hädanefter regleras i den nya paragrafen 5 a (se ovan). Renskötares rätt att transportera jaktvapen Jaktförordningens 45 §, som stadgar om renskötares rätt att transportera jaktvapen, har upphävts som obehövlig eftersom detta har överförts till jaktlagens 35 §. Med stöd av den här paragrafen kan Finlands viltcentral bevilja tillstånd att avvika från bestämmelserna om transport av vapen i terräng med motordrivet fordon. 8 l Jägaren 5 l 2017 Bågskytteprovet Förordningen om skjutprov för jaktbåge trädde i kraft den sjunde augusti. Vid det nya bågskytteprovet skjuter skytten tre pilar på 18 meters avstånd och har 180 sekunder tid på sig. Tiden börjar från den första pilen. Måltavlan är den samma som vid älgskytteprovet och målområdet har diametern 23 cm.
I skrivande stund ligger en av närhistoriens svalaste somrar bakom oss. Än en gång har jägarna uträttat ett synnerligen värdefullt frivilligt talkoarbete genom att inventera vilttrianglar. Sammanlagt blev det drygt niohundra inventerade trianglar; ett stort tack till er alla som ställde upp! Något liknande system där viltstammarna uppskattas i så gott som realtid finns inte i något annat land. Hos oss kan varje person med tillgång till internet enkelt följa med hur inventeringen framskrider, medan den pågår! En granskning av inventeringsresultatet visar att den kalla och på sina håll även regniga sommaren inte har gått spårlöst förbi. Trots det kan vi ana en svag uppgång för fågelstammarna i jämförelse med fjolåret. Det oaktat står fågeltätheterna fortsättningsvis på en väldigt låg nivå i jämförelse med medelvärdena för de fem senaste åren. För ripans del har den svaga utförsbacken ändå fortsatt, också i jämförelse med siffrorna för fjolåret och resultaten för triangeloch linjeinventeringarna. Det verkar vara typiskt för resultaten att de regionala skillnaderna är avsevärda. Uppenbarligen är det de kraftiga regionala variationerna i regnmängd och väderlek som började när ungarna hade kläckts, som förklarar det mesta av de stora regionala skillnaderna. I den norra delen av vårt land kraschade sorkstammarna, vilket sannolikt också bidrog till att dra ner täthetsindexen. Fortsatt sans och måtta är med andra ord vad som gäller under höstens hönsjakter. I det senaste numret av tidningen Jahti-Jakt finns en sällsynt intressant artikel om andbonas fiender. Den våtmarksekologiska gruppen vid Helsingfors universitet (Holopainen, Miettinen, Väänänen och Nummi) undersökte i somras med hjälp av konstgjorda bon och viltkameror hur gräsändernas häckning lyckas vid stränderna av näringsrika (eutrofa) och näringsfattiga (oligotrofa) vatten. Vid de näringsrika vattnen förstördes merparten av bona under ruvningen. Ungefär vart annat bo plundrades av skator, kråkor och nötskrikor. Att kråkfåglarna står för en så här betydande del av förödelsen kom åtminstone för mig som en överraskning. Förstörelsen fullbordades därefter av mårdhunden, trots att det hade bedrivits effektiverad mårdhundsjakt i området. Vid näringsfattiga vatten förstördes ungefär en fjärdedel av bona och mårdhunden var den värsta boplundraren. De bon som låg i skogen klarade sig klart bättre under ruvningen. Den här undersökningen ger oss jägare en synnerligen konkret bild av hur viktigt det är att hålla efter de små rovdjuren och kråkfåglarna för att andungarna ska överleva. Vi behöver helt klart fler undersökningar av den här typen i viltbranschen. Resultaten var entydiga och forskarna hade använt sig av modern teknik som inte lämnade några som helst tvivel om boplundrarnas identitet. EU har nyligen kompletterat listan över främmande arter som ska bekämpas och till den här listan har nu mårdhunden också fogats. Dock träder ändringen för mårdhundens del i kraft först på våren 2019 efter en övergångstid. Med främmande arter avses både växter, djur och andra organismer som människan avsiktligt eller oavsiktligt har infört från artens naturliga utbredningsområde. De skadliga främmande arterna är sådana som har konstaterats hota mångfalden i naturen. Vi väntar med intresse på hurdana de preciserande bestämmelserna för mårdhunden kommer att bli efter övergångstiden. Räknat i antal fällda individer var ju mårdhunden redan under föregående jaktår det främsta viltet här i landet. Ändringen kommer säkerligen att innebära ökad frihet för uppgiften att hålla mårdhundarna i schack. De nya regionala viltråden och riksviltrådet inledde i början av augusti sin treårsperiod. Ett stort antal personer avgick och nya tillträdde, vilket även bäddar för möjligheter att förnya verksamhetskulturen i råden. De regionala viltråden har fått en betydande roll vid planeringen och etableringen av hjortdjurspolitiken i sina respektive regioner. Beträffande politiken för de stora rovdjuren har viltrådens roll snarare handlat om etablering. Till rådens kärnuppgifter har hört att låta intressegrupperna föra fram sina synpunkter i frågor som berör vilthushållningen. Tack vare detta naturliga diskussionsforum har vi ofta kunnat avstyra konflikter. Jag önskar de nya råden framgång i deras viktiga uppdrag i främsta linjen för vilthushållningen i vårt land! På tröskeln till det nya jaktåret TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt 9 l Jägaren 5 l 2017
12 l Jägaren 5 l 2017 R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta Tävlingen För viltet Några tips om vad du kan göra just nu Undvik höstplöjning – mera växttäcke vintertid Lämna ett stråk med otröskad säd åt viltet Anlägg våtmarker och iståndsätt utfallsdiken enligt principerna för naturenligt vattenbyggande Spara snår och undervegetation i skog av alla åldrar Gynna blandbestånd och variationer i trädstorlek och beståndstäthet Förhandsröj bara kring träden som ska sparas – undvik överdrivet städande Iståndsätt dikade torvmarker med glest trädbestånd så de blir lämpliga för viltet Spara träd i grupper Torrlägg dämda våtmarker med 6-8 års mellanrum för att stimulera näringsresurserna Ställ upp och hjälp forskningen Förbered vinterutfodringen Sätt upp slickstenar för viltet Jaga små rovdjur Mera information finns på: www.riistametsa.fi, www.kosteikko.fi, www.riista.fi Tävlingen För viltet går ut på att vaska fram den bästa naturvårdaren i landet. Tävlingen är avsedd för jaktföreningar och jakträttsinnehavare som aktivt sköter viltets livsmiljöer. Även enskilda jägare som har gjort en insats för viltet kan ställa upp i tävlingen – det räcker med ett projekt! För mera information se webbplatsen riistanvuoksi.fi TU OM O TU RU N EN Det görs enormt mycket talkoarbete för viltet. Omsorgen om sädgåsen har fått den här gruppen med jägare att börja med ringmärkning. Vilken är din insats för viltforskningen?
Jägaren 5 l 2017 l 13 Vi samarbetar: 1. 3000 € presentkort på Retkitukku och diplom 2. 2000 € presentkort på Retkitukku och diplom 3. 1000 € presentkort på Retkitukku och diplom Bland deltagarna i bägge klasserna lottar vi dessutom ut sex presentkort á 500 € på *Retkitukku. Värdefulla priser: I klassen för föreningar belönas de tre bästa och de belönade presenteras i tidningen Jägaren. Priserna består av diplom och presentkort på *Retkitukku: Anmäl dig på RIISTANVUOKSI.FI R ETKITUKKU.fi Nettohintaan suoraan tehtaalta Suomen suosituin riistakamera * Gäller ej Garmin M AR KO SV EN SB ER G Är också din skog viltvänlig? Ända från planteringen är det viktigaste med plantskogsskötseln att styra utvecklingen till ett blandbestånd. Lämna de sparade grupperna av träd obehandlade och spara viltsnår. Spara lövträd åtminstone i luckor, svackor och skuggiga kanter.
14 l Jägaren 5 l 2017 ANTTI PIIRONEN , Finlands viltcentral och JUHO RISTIKANKARE ? Bilder: ANTTI PIIRONEN KONSTGJORDA ÖAR OCH BOLÅDOR skapar boplatser för änder Ruvningen är ett kritiskt skede för fåglarna, i synnerhet för dem som häckar på marken. Vid sjön Ahtialanjärvi i Lempäälä i Birkaland har fågelvänner skapat trygga och inbjudande boplatser för änderna genom att bygga konstgjorda öar med bolådor på. De trygga boplatserna har inneburit en klar och tydlig uppgång i antalet änder och små måsfåglar som häckar vid sjön. D en skyddande effekten som de små konstgjorda öarna har för änderna bygger på två faktorer. Dels ger öarna, där de flyter ute på öppet vatten, skydd mot landrovdjur och i synnerhet mot räv och mårdhund. Dels häckar små måsfåglar som fisktärnor och skrattmåsar också gärna på öarna. Måsfågelkolonierna försvarar ettrigt sina bon mot rovdjur, vilket innebär att också änderna som häckar där blir skyddade. Vi känner till att i synnerhet vigg och brunand gärna häckar i skydd av måskolonier. Vi kan göra de konstgjorda öarna ännu attraktivare som häckningsplats genom att bygga bolådor åt änderna. Vid sjön Ahtialanjärvi i Lempäälä bestämde sig fågelvännerna för enkla lådor av faner med tak och väggar baktill och på sidorna. Lådorna fylls med torrt hö eller halm. Konstruktionen ger änderna ett bo som också skyddar mot bevingade rovdjur. Taket på lådorna fungerar samtidigt som bounderlag för måsar och tärnor. Idén med att kombinera konstgjorda öar med bolådor är med andra ord nästan den samma som med de populära rörformiga andbona; de skyddar mot både landrovdjur och rovfåglar. Men av allt att döma verkar öarna med bolådor och måskolonier ändå upplevas som attraktivare av änderna än rörbona. Närbild av öppningen till en bolåda som är maskerad med jättegröe. Maskera lådan och fyll den med bomaterial så att bara öppningen syns utåt. Observera lådan av bräder ovanpå bolådan; den är ett bounderlag för tärnor och måsar.
Jägaren 5 l 2017 l 15 Uppåt för änderna tack vare bolådorna De konstgjorda öarna i sjön Ahtialanjärvi med sina bolådor har haft en fantastisk dragningskraft på sjöfåglarna. I fjol häckade sammanlagt 38 sjöfågelhonor på de 25 öarna! Av dem var 10 viggar och 11 brunänder! Viggen och brunanden har gått kraftigt tillbaka, men här vid Ahtialanjärvi har båda arterna ökat rejält tack vare öarna och bolådorna. Även gräsänder har flyttat in i lådorna. I dagsläget är det över 90 procent av sjöns gräsands-, brunandsoch vigghonor som häckar i bolådorna och de gör det tillsammans med tiotals par tärnor och skrattmåsar. En konstgjord ö eller ett skär är helt enkelt en ö som man har byggt i vattnet. Det lättaste sättet att bygga ett skär är med stenar stora som ett människohuvud, som man orkar kånka för hand. Den bästa metoden är att köra ut stenarna på sjön med lastbil på vintern, bara isen och tillstånden det tillåter. Det här fungerar bäst om öarna är små och ligger en god bit ut från stranden. Det räcker med en yta på några kvadratmeter. Avståndet från stranden är viktigt för att inte landlevande rovdjur ska känna sig frestade. Vad skären beträffar är det bäst att göra fler än man tror att man behöver eftersom en del av dem sannolikt ändå blir utan häckande par på grund av någon störande faktor. Gör inte kanterna på skären allt för branta eftersom måsungarna ska kunna ta sig upp på land igen när de har simmat omkring. På ett några kvadratmeter stort skär finns det plats för två-tre bolådor. För sjön Ahtialanjärvi har det visat sig fungera bäst med lådor som är 50 cm breda, 55 cm djupa och 25 cm höga. Ställ lådan med den öppna sidan mot vattnet och så nära vattenbrynet som möjligt, så inte måsungarna tar sig in och stör den häckande andhonan. På det här viset kan honorna också lämna boet och återvända utan att bli störda av måsarna och tärnorna. Byt materialet i bolådorna varje år före häckningen. Jättegröe har goda värmeisolerande egenskaper och utgör ett utomordentligt bomaterial, men det går också bra med halm och hö. För måsarnas och tärnornas häckning kan man lägga våtmarksgyttja på lådornas tak. Där kan de sedan göra sin bogrop. Konstgjorda öar med bolådor, som man bygger i fågelsjöar, skapar trygga och lockande boplatser för änder. Fåglar som häckar på en ö i en sjö är mindre utsatta för landrovdjurens predation och måsfåglarna som också gärna häckar på öar ökar skyddet för de häckande änderna ännu mer. Bolådorna ökar säkerheten på öarna och änderna häckar gärna i dem. Lådorna skyddar dessutom mot rovfåglar och kråkor. En konstgjord ö med bolådor på vårvintern. Ön på bilden är ungefär tio kvm stor och har tre bolådor. Observera bolådornas placering med öppningen mot vattnet och nära vattenbrynet.
16 l Jägaren 5 l 2017 JYRKI PUSENIUS , Naturresursinstitutet I drygt 40 år har älgjägarna i vårt land fyllt i älgobskort. Före databasen Oma riista togs i bruk var det fler än fyra älgjaktlag av fem som fyllde i älgobskort. Årligen gjordes i medeltal drygt 200 000 observationer. Med Oma riista blev jägarna ännu aktivare med att bokföra sina observationer. När man byter system är det viktigt att materialet som man har samlat in med olika system fortfarande är jämförbara sinsemellan. Därför gör vi älgforskare på Naturresursinstitutet här en genomgång av huvudprinciperna för bokföringen av älgobservationer. Antalet dagliga älgobservationer står i proportion till stammens täthet. Därför är indexet för observationer per dag en tillförlitlig indikator för förändringarna i älgstammens storlek. Förutsättningen är förstås att observationerna antecknas efter samma principer år efter år (bild 1). Utifrån antalet observerade vuxna hanar och honor, och kalvar kan vi beräkna förhållandet mellan tjurar och kor, och stammens produktivitet, som vi måste känna till för planeringen av beskattningen. Genom att samköra de dagliga observationerna med de dagliga fällningarna kan vi beräkna stammens struktur före jakten, det vill säga det som kan kallas den jaktbara stammen (bild 2). Huvudprinciperna för bokföringen av observationer För att observationsmaterialet ska vara användbart för de ovannämnda ändamålen måste vi följa vissa huvudprinciper vid insamlingen av materialet. Det är viktigt att vi enbart antecknar observationer gjorda under älgjakten. Detta framför allt för att vi ska kunna omvandla observationerna till olika index som beskriver stammens storlek, exempelvis observationer per jägardag. Indexet visar hur många observationer som görs med en viss insats, här en dag på jakt. För att kunna beskriva den här insatsen antecknar vi för varje dag på jakt uppgifter som datum, hur många timmar jakten varade, antalet deltagande jägare och hundar, jaktsättet (behövs för tolkningen av resultaten) och de yttre omständigheterna. Det är oerhört viktigt att jägarna antecknar uppgifterna om jaktdagen också sådana dagar då inga älgar blir observerade eller fällda. Naturligtvis ska observationerna och uppgifterna om jaktdagen antecknas också sådana dagar då jägarna ser älgar men inte fäller någon. Dagar då en eller flera älgar blir fällda ska de fällda älgarna också bokföras som observationer om de inte tidigare under samma dag har blivit observerade och bokförda. Härav följer den viktiga principen att varje observerad älg bara får antecknas som observerad en enda gång per jaktdag. Det här kräver att jaktledaren besitter förmågan att sålla i observationsmaterialet. En viktig orsak till att vi antecknar observationerna på det här sättet är att vi måste bevara observationsmaterialets jämförbarhet. Det här innebär att vi i rätt stor omfattning håller på traditionerna. Oma riista har inneburit en hel del nyheter som gör jakten lättare för jägarna, men ibland får vi intrycket att praxis inte alltid är så Anteckna älgobservationerna rätt 1 2 3 4 5 6 40 80 16 00 24 00 tr afi ko ly ck o r 2000 2005 2010 2015 år in d ex Södra Finland tätheten enl jägarna observationer /dag trafikolyckor 1 2 3 4 5 6 10 20 30 40 50 60 tr afi ko ly ck o r 2000 2005 2010 2015 år in d ex Uleåborg-Kajanaland tätheten enl jägarna observationer /dag trafikolyckor 1 2 3 4 50 10 15 20 tr afi ko ly ck o r 2000 2005 2010 2015 år in d ex Lappland tätheten enl jägarna observationer /dag trafikolyckor Bild 1 Indexen som beskriver älgstammens storlek i södra Finland samt i Uleåborgs och Lapplands län åren 2000-2016. Utvecklingen enligt indexet ”Observationer per jaktdag” och den kvarstående stammen efter jakten (enligt jägarnas uppgifter) avviker från varandra, i synnerhet åren 2015-16. Det här kan bero på att fällda älgar inte blev bokförda i Oma riista, bland annat på grund av brister i anvisningarna. Åren 2009-2012 bokfördes trafikolyckorna på ett annat sätt, vilket här anges med en bruten linje. Alla index som beskriver stammens utveckling används vid uppskattningen av älgstammens storlek, vilket görs med institutets uppskattningsmodell. F örvaltningen av älgstammen i vårt land bygger på målsättningarna för stammens täthet och struktur , vilka formuleras separat för varje älghushållningsområde. Tack vare älgobskortet som lanserades 1973 av Viltoch fiskeriforskningsinstitutet har vi kunnat följa med stammens storlek och struktur kostnadseffektivt. Älgobservationerna utgör fortsättningsvis kärnan i materialet när Naturresursinstitutet tar fram de årliga uppskattningarna av stammen med sin älgmodell (se http://riistahavainnot.fi/hirvielaimet/hirvikannanarviomenetelma).
Jägaren 5 l 2017 l 17 strömlinjeformad som den i teorin kunde vara. Det här beror ofta på att vi måste bevara jämförbarheten. Materialet inhämtas i Oma riista med bevarad jämförbarhet På den gamla goda tiden med älgobskort var idén den, att varje vuxen älg som hade blivit observerad under jaktdagen skulle rapporteras, en enda gång. Utöver tjurarna och älgkorna som klassades utifrån antalet kalvar antecknades också antalet oidentifierade individer. Till den här kategorin hänfördes också kalvar som observerades ensamma. Nytt för i år är att ensamma kalvar kan antecknas separat, vilket minskar på behovet att anteckna ytterligare uppgifter. I obskortets fält för antalet fällda älgar av de observerade antecknades den dagliga avskjutningen, uppdelad i vuxna tjurar, vuxna kor samt tjuroch kokalvar. På det här viset blev varje observerad älg antecknad på kortet och dessutom blev varje fälld individ antecknad i kolumnen för fällningar. För att bevara jämförbarheten hos älgmaterialet ska exakt samma information inhämtas genom Oma riista. Eftersom informationen nu består av observationer som varje jägare själv har skrivit in i tjänsten så kräver sammanfattningen av jaktdagen samma arbete av jaktledaren som förut: de observerade älgarna ska separeras så att varje vuxen individ blir bokförd en enda gång. Dessutom måste jaktledaren kontrollera att varje fälld älg också är bokförd som observerad. På det här viset stämmer loHA N N U HU TT U giken i informationen med anteckningarna för observationer och fällningar på älgobskortens tid. Vi har fått frågan om varför inte de digitaliserade jägarobservationernas flaggskepp, Oma riista (eller älgdatasystemet) automatiskt bokför de fällda älgarna också som observationer. Under arbetet med att utveckla tjänsten har vi de facto diskuterat en automatisk bokföring av fällningar som observationer, men det finns situationer där detta, om det genomförs rakt av, lätt kan ge upphov till felaktig information i databasen. Ett exempel: en observation kan bestå av en älgko med en kalv och en ko utan kalv, som befinner sig på samma plats. Jägarna fäller kalven och kon utan kalv, och antecknar ”kalv” och ”ko”. Om Oma riista skulle överföra de här fällningarna automatiskt till observationer så skulle det sannolikt bli en ”ko med en kalv”. Med andra ord skulle observationen av kon utan kalv falla bort om den inte bokfördes separat också som en observation. Det här skulle leda till ett fel i uppskattningen av kalvproduktionen eftersom andelen kor med kalv blir överskattad. Den här exempelsituationen skulle kunna klarläggas med några uppföljningsfrågor. Men å andra sidan, om observationen skulle handla om en ko utan kalv och två kor med två kalvar så skulle vi bli tvungna att fram ett helt paket med uppföljningsfrågor för varje fällningsalternativ. Det skulle inte dröja länge innan vi gick miste om nyttan med automatiseringen av observationsanteckningarna! Med tanke på utvecklandet av systemet och användarna är den tydligaste lösningen därför den, att användarna i älgobskortens anda antecknar varje observerad individ en gång, och dessutom antecknar varje älg som blir fälld. I år underlättar Oma riista-appen antecknandet för användarna genom att påminna dem om att också anteckna observationen när de bokför en fällning – om det inte redan är gjort. 0. 0. 5 1. 1. 5 2. 2. 5 3. 25 50 75 10 12 5 15 K al vp ro d u kt io n en 2000 2005 2010 2015 år ka lv ar /k o Södra Finland kor/tjurar kalvar/100 kor 0. 0. 5 1. 1. 5 2. 2. 5 3. 25 50 75 10 12 5 15 K al vp ro d u kt io n en 2000 2005 2010 2015 år ka lv ar /k o Uleåborg-Kajanaland kor/tjurar kalvar/100 kor 0. 0. 5 1. 1. 5 2. 2. 5 3. 25 50 75 10 12 5 15 K al vp ro d u kt io n en 2000 2005 2010 2015 år ka lv ar /k o Lappland kor/tjurar kalvar/100 kor Bild 2 Kalvproduktionen (kalvar/ko) och förhållandet kor/tjurar i den vuxna stammen i södra Finland samt i Uleåborgs och Lapplands län åren 2000 till 2016. Kalvproduktionen och stammens struktur används vid uppskattningen av älgstammens storlek, vilket görs med institutets uppskattningsmodell.
18 l Jägaren 5 l 2017 JANI KÖRHÄMÖ , Finlands viltcentral Klart fler jaktlicenser för hjortdjur Finlands viltcentral har beviljat jaktlicenserna för hjortdjur för det nya jaktåret; sammanlagt 52 771 licenser för älg, 36 191 licenser för vitsvanshjort, 169 licenser för dovhjort och 18 licenser för skogsren. För både älg och vitsvanshjort beviljades ungefär en fjärdedel fler jaktlicenser än i fjol. Hela 95 procent av ansökningarna gjordes på nätet. F ör både älg och vitsvanshjort beviljades i år totalt ungefär en fjärdedel fler jaktlicenser än i fjol. För älg beviljades fler licenser i alla viltcentralsregioner än i fjol. Sett till antalet beviljades flest älglicenser även i år i viltcentralsregionerna Lappland och Uleåborg, som båda är stora till arealen. I förhållande till arealen beviljades mest älglicenser i regionerna KustÖsterbotten, Sydöstra Finland och Nyland. I förhållande till fjolåret ökade antalet licenser relativt sett mest i regionerna Lappland, Österbotten, Norra Karelen och Södra Tavastland. Enligt Naturresursinstitutets beräkningar har älgstammen vuxit och i ungefär hälften av älghushållningsområdena överskrider älgtätheten den målsatta nivån. Enligt institutet fanns det mellan 79 000 och 103 000 älgar kvar efter jakten i fjol medan den målsatta nivån för hushållningsområdena ligger på mellan 65 000 och 89 000 älgar. I flera regioner är målet för de avskjutningsplaner som jv-föreningarna tog fram i våras att minska stammen till den målsatta nivån. I höstas fälldes ungefär 49 700 älgar och 32 200 vitsvanshjortar. I höst beräknas avskjutningen stiga till drygt 60 000 älgar och 40 000 vitsvanshjortar. Vitsvanshjortarna är utpräglat koncentrerade till viltcentralsregionerna Egentliga Finland, Satakunta, Nyland, Södra Tavastland och Norra Tavastland, och stammen har av allt att döma vuxit. Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av stammens storlek uppgick vitsvansstammen i landet som helhet till cirka 77 000 hjortar efter jakten i höstas. Flest jaktlicenser för vitsvanshjort beviljades i regionerna Egentliga FinJulskinka på älgjakten V ildsvinsstammen i vårt land har under de senaste åren vuxit och brett ut sig med god fart. Allt fler jaktföreningar stöter på arten i sina jaktmarker och då blir det också aktuellt med vildsvinsjakt. Stammens tillväxt måste begränsas, vilket kräver att jägarna lär sig hur arten ska jagas och hur man förbereder sig i jaktföreningarna. Det är ingenting ovanligt att vildsvin blir fällda på älgjakt och under de senaste höstarna hände det emellanåt att älgjakten övergick i grisjakt. Också i höst kan det hända att det dyker upp ett vildsvin på älgpasset och då är det viktigt att jaktlaget har kommit överens på förhand om vad som gäller. Jaktledaren gör därför klokt i att gardera sig och ge sitt jaktlag instruktioner för den händelse grisar skulle dyka upp. Jakten efter vildsvin är inte licensbelagd och säsongen är väldigt lång. Det är bara suggor med ungar som är yngre än ett år som är fredade, från början av mars till slutet av juli. Den färska ändringen i förordningen kräver dessutom att vildsvinsjägare ska avlägga ett skjutprov om de jagar med räfflat kulvapen. Provet är det samma som för licensbelagda hjortdjur, vilket betyder att älgjägare i regel har ärendet i ordning. Den som jagar vildsvin ska före jakten kontrollera att han faktiskt har rätt att jaga vildsvin i området. I arrendeavtal och jakttillstånd som inkluderar allt vilt ingår naturligtvis också vildsvinen. Avtal som gäller enbart hjortdjur inkluderar däremot inte vildsvin. I oklara fall är det bäst att uppdatera arrendeavtalet i tid. land och Satakunta. Syftet med höstens jakt är att minska på stammen, i synnerhet för att bryta den stigande trenden för trafikolyckorna med hjortar. Dovhjort jagas i blygsam omfattning i de södra och sydvästra delarna av landet. Likaså fälls enstaka individer av skogsren i regionerna Österbotten och Mellersta Finland. VIOLETTA NOWAK CIC
S H A R E T H E A D V E N T U R E ULTRACOM AVIUS VHF -koiratutka tuo seikkailun koko jahtiseurueen älypuhelimiin. Tarina todistaa koiran ja isännän menestyksekkään yhteistyön. Panta käy kaikenkokoisille koirille. Seisontahälytys, tarkka haukkulaskuri sekä huomiovalo turvaavat ja tehostavat jahtitilannetta. Ultratarkka Ultrapoint kartta-aineisto, kertalisenssi sekä mahdollisuus laajennuksiin tuovat seikkailun luoksesi. ultracom.fi VIE SEIKKAILUT JAHTISEURUEEN PUHELIMIIN. Kotimainen tehotiimi: Repe ja ULTRACOM AVIUS VHF-koiratutka Verkkokauppa: store.ultracom.fi Ei VUF – vaan VHF! ” Hyvä Repe, täydet pointit! ultracom_210x297mm_metsastaja-lehti.indd 1 23.8.2017 14.16.18
20 l Jägaren 5 l 2017 HARRI AHO , LokalTapiola På en lyckad jakt sker inga tillbud E n lyckad jakt utan tillbud är vad vi alla önskar oss. Till oss på LokalTapiola kommer varje år drygt tio olycksfall med ersättningskrav som har inträffat under jakt. I förhållande till antalet jägare är det här en relativt låg nivå. Antalet olycksfall har under de senaste åren stått på i stort sett samma nivå, trots att jaktdagarna har blivit fler. Oftast sker olyckorna under jaktårets första dagar när ivern är på topp. Den viktigaste säkerhetsfaktorn på jakt är jägarens attityd. Nästan alla olycksfall har som gemensam nämnare att någon har hanterat sitt gevär vårdslöst. Jägarna är väl insatta i säkerhetsreglerna, men man ska också komma ihåg dem och ha tålamod att följa dem. Jägaren är en levande annons för jakten. Hans (eller hennes) uppträdande påverkar allmänhetens inställning till jakten och därför måste varje jägare kunna det grundläggande och reglerna. God jakt önskar LokalTapiola! Kom ihåg de här reglerna på jakt: Skjut bara om du har identifierat djuret med säkerhet. Varje år inträffar det olycksfall i vårt land där ett skott oavsiktligt träffar en människa eller jakthund. Nästan undantagslöst har olyckan skett för att skytten har skjutit i en sektor där han inte får skjuta, för att skytten inte har identifierat målet eller för att han inte har hållit reda på var en jaktkamrat eller hund befinner sig. I en båt är arbetsfördelningen den, att den ena skjuter och den andra ror. Det enda sättet att hålla skjutskickligheten uppe är genom att träna. Därför rekommenderas att jägaren åker till skjutbanan både före och under jaktsäsongen. Hantera alltid ett vapen som om det vore laddat! På pauserna håller du hagelgeväret brutet och studsaren med slutstycket öppet. Lägg i patronerna först på passet och ta ur dem innan du lämnar passet. När du tar ur patronerna ska pipan vara riktad åt ett riskfritt håll, exempelvis mot marken. Jägaren själv och ingen annan ansvarar för varje skott han skjuter. Det säkraste är att transportera geväret oladdat i sitt fodral. Följ jaktledarens anvisningar: planera passlinjerna och rätta dig efter dem vid skottchans. Promille i blodet och jaktvapen är en olämplig kombination. Den som vill ta sig ett glas väntar tills jaktdagen är avslutad. Om det blev sent kvällen innan och det på morgonen fortfarande finns promille i blodet så stannar gevären i sina fodral tills alkomätaren visar noll. På jakt är det nolltolerans mot alkohol som gäller. Genom jaktkortet är varje jägare försäkrad i LokalTapiola Jägarförsäkringen täcker olycksfall som inträffar på jakt eller på en tävling eller övning med anknytning till jakt, förutsatt att olyckan beror på ett skott som brinner av. Försäkringen gäller enbart olyckor som orsakas av ett jaktvapen. Den gäller således inte andra slag av olyckor som inträffar på jakt. För att gardera sig mot sådana olyckor kan jägaren ta en olycksfallsförsäkring. Etiska regler för jägare: 1. Uppträd så att du främjar jaktens anseende. 2. Följ principen för hållbart nyttjande. 3. Respektera viltet. 4. Utveckla dina kunskaper och färdigheter. 5. Tänk på säkerheten. 6. Sköt om relationerna till markägarna. 7. Ta hänsyn till bebyggelse och andra som rör sig i naturen. 8. Respektera andra jägare. TE RO KU IT UN EN