Jä g ar en 1 l 2017 Kom ihåg jv-föreningens årsmöte!
2 l Jägaren 1 l 2017 Norra Tavastland: Labkotie 2, 36240 Kangasala jaktchef Jani Körhämö, tfn 029 431 2281 viltplanerare Otto Hölli, tfn 029 431 2284 förvaltningssekreterare Leena Särkijärvi, tel. 029 431 2283 Nyland: Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors jaktchef Visa Eronen, tfn 029 431 2331 viltplanerare Antti Piironen, tfn 029 431 2332 förvaltningssekreterare Carola Lönnfors, tel. 029 431 2333 Satakunda: Porintie 9 B 6, 29250 Nakkila jaktchef Antti Impola, tfn 029 431 2321 viltplanerare Reima Laaja, tfn 029 431 2322 förvaltningssekreterare Tuija Korhonen, tel. 029 431 2323 Sydöstra Finland: Pikkuympyräkatu 3 A, 49400 Fredrikshamn jaktchef Erkki Kiukas, tfn 029 431 2221 viltplanerare Jouni Tolvanen, tfn 029 431 2222 förvaltningssekreterare Airi Karvinen, tfn 029 431 2223 Södra Savolax: Virastotie 3 bost 2, 51900 Juva jaktchef Petri Vartiainen, tfn 029 431 2211 tf. viltplanerare Ohto Salo, tfn 029 431 2305 viltplanerare Teemu Lamberg, tfn 029 431 2212 förvaltningssekreterare Tuula Varjus, tfn 029 431 2213 Södra Tavastland: Lukiokatu 14, 13100 Tavastehus jaktchef Jyri Rauhala, tfn 029 431 2201 viltplanerare Sirpa Kuhlström, tfn 029 431 2203 viltplanerare Marko Muuttola, tfn 029 431 2116 Uleåborg: Ratatie 41, PB 35, 91501 Muhos jaktchef Keijo Kapiainen, tfn 029 431 2261 viltplanerare Harri Hepo-oja, tfn 029 431 2262 förvaltningssekreterare Ritva Oksanen, tel. 029 431 2263 Österbotten: Vapaudentie 32–34 B 22, 60100 Seinäjoki jaktchef Mikael Luoma, tfn 029 431 2271 viltplanerare Juha Heikkilä, tfn 029 431 2272 förvaltningssekreterare Sirpa Hakala, tfn 029 431 2273 Egentliga Finland: Kuralagatan 2, 20540 Åbo tf jaktchef Jörgen Hermansson, tfn 029 431 2342 tf viltplanerare Heli Paavola, tfn 029 431 2343 Kajanaland: Syväyksenkatu 1 B 27, 89600 Suomussalmi jaktchef Jukka Keränen, tfn 029 431 2231 tf. viltplanerare Janne Miettinen, tfn 029 431 2264 förvaltningssekreterare Ritva Juntunen, tfn 029 431 2233 Kust-Österbotten: Långgatan 4, PB 16, 66531 Kvevlax jaktchef Stefan Pellas, tfn 029 431 2311 förvaltningssekreterare Lena Södergård-Ahlskog, tfn 029 431 2313 Lappland: Vanamokatu 3 D, 96500 Rovaniemi jaktchef Sami Tossavainen, tfn 029 431 2304 viltplanerare Urpo Kainulainen, tfn 029 431 2252 Mellersta Finland: Kauppakatu 19 A 7, 40100 Jyväskylä tf. jaktchef Olli Kursula, tfn 029 431 2242 tf. viltplanerare Teemu Lamberg, tfn 029 431 2212 förvaltningssekreterare Seija Kiiveri, tfn 029 431 2243 Norra Karelen: Teollisuuskatu 15 A, 80100 Joensuu jaktchef Juha Kuittinen, tfn 029 431 2291 viltplanerare Reijo Kotilainen, tfn 029 431 2292 Norra Savolax: Kiekkotie 4, 70200 Kuopio jaktchef Jouni Tanskanen, tfn 029 431 2301 viltplanerare Matti Kervinen, tfn 029 431 2234 förvaltningssekreterare Tuula Ruuskanen, tfn 029 431 2303 REGIONKONTOR Annonser Radannonser till spalten Jakt och Jägare: www.eraverkko.fi/ilmoitukset Övriga annonsärenden: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Adressändringar och jaktkortsärenden Jägarregistret, tfn 029 431 2002 metsastajarekisteri@innofactor.com Tryckeri: Hansaprint 2017/Jag17_01 Pärmfoto: Finlands Jaktmuseum Medlem i Tidningarnas Förbund Jägaren Nr. 1/2017 66. årgången, Jägaren är Finlands viltcentrals upplysningsblad, som sänds till alla som erlagt jaktvårdsavgift. Upplaga 18 547 (UK 2009). Jägaren utkommer sex gånger i året, nästa gång 29.3.2017. Tidningen svarar inte för texter och bilder som sänts till redaktionen utan avtal därom. Redaktionens adress: Jägaren, Finlands viltcentral, Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors, E-post: förnamn.efternamn@riista.fi Redaktion: Ansvarig chefredaktör: Jari Varjo Chefredaktör: Klaus Ekman, tfn 029 431 2103 Redaktionssekreterare: Tero Kuitunen, tfn 029 431 2122 Layout: Ilkka Eskola (Hansaprint Ab) Översättning: Berndt Zilliacus Redaktionsråd: Klaus Ekman, Ilkka Eskola, Erkki Kiukas, Tero Kuitunen, Mirja Rantala, Marko Svensberg, Jouni Tanskanen och Petri Vartiainen. ISSN-L 0047-6986 ISSN 0047-6986 ISSN 2323-1475 Adresser Sompiovägen 1, 00730 Helsingfors Jaktkortsärenden och adressändringar Jägarregistret PB 22 00331 Helsingfors tfn 029 431 2002 fax 030 600 2302 metsastajarekisteri@innofactor.com Kundservice och rådgivning Tfn 029 431 2001, vardagar kl. 9 – 15, asiakaspalvelu@riista.fi Oma riista -helpdesk Tfn 029 431 2111 (arkisin klo 12 – 16) oma@riista.fi Regionernas adresser www.riista.fi Butik och beställningar: Tfn 020 331 515 kauppa@riista.fi kauppa.riista.fi Registratorskontor kirjaamo@riista.fi Licensförvaltning lupahallinto.kirjaamo@riista.fi
Innehåll 1 l 2017 Jägaren 1 l 2017 l 3 5 Ledaren: Tidningen Jägaren firar Finlands 100-årsjubileum 6 Tillsammans i naturen när Finland firar 100 år 7 Ordförandens spalt: Har vi tålamodet som digitaliseringen kräver? 8 Naturoch viltvårdsstiftelsen 10 år 10 25 år av rådjursjakt, del 2 14 Fågelinfluensa – ett uppdaterat komihåg 15 Jaktföreningarna kan bekämpa afrikansk svinpest 16 Nödförstahjälpen ökar hundens chanser 18 Utfodringsbetingade sjukdomar hos viltet 20 Resultatet av det tvååriga försöket med vargjakt 22 Med samarbete går det viltvänliga skogsbruket framåt 24 Skogens värde i en brytningstid 25 Hönsfåglarnas livsmiljöer i vågskålen i Rovaniemi 26 Vilken jägartyp är du? Populär enkät fick många svar 30 Vilthushållningen – nya krafter för jaktföreningar och markägare 32 Plansch: Finland 100 år 34 Viltet i konsten: Urban konst med vilda djur 36 Riistakoulu.com: Ny webbplats om viltet för lågstadiet 37 Ministeriet informerar 38 Nuijunjärvi: Sjö väcktes till liv 41 Korgbon för änder genom tiderna 44 Forststyrelsens fältprojekt: Eliminering av mink och mårdhund 46 Oma riistas SRVA-funktion 48 Oma riista förenklar för jägarna och ger läget i realtid 50 Oma riista: kompatibla tjänster gagnar jägarna 52 Jvf-enkätens resultat 54 Kallelse till jv-föreningarnas årsmöten 58 Nyhetsmagasinet 60 Vigg 61 Jakt och jägare 62 Åland 38 Sjö väcktes till liv 10 Rådjuret kom tillbaka 20 Det tvååriga försöket med vargjakt M IK AE L W IK ST RÖ M 46 SRVA -funktion 48 för älgjägare 50 Kompatibla tjänster gagnar jägarna HA N N U HU TT U KA UK O OL KK ON EN
Å rsskiftet var så till vida anmärkningsvärt att när jaktsäsongen led mot sitt slut så tog vårt lands hundraårsfirande vid. Här i tidningen kommer vi att synliggöra jubileet på flera sätt med teman och synvinklar som knyter an till märkesåret. Världen har förändrats under decenniernas gång. I början av självständigheten, under pågående världskrig, förbjöds jakt med räfflade vapen. Efter kriget var det länge svårt att få tag på hagelpatroner och laddningsutrustning. Dessutom rådde det brist på livsmedel för hundra år sedan. Därför släppte senaten 1917 jakten och fisket i statsmarker fria utan något särskilt tillstånd. När sedan hunger hotade urholkades rättsuppfattningen och den olovlig jakten grep omkring sig. Utvecklingen höll på att bli ödesdiger för älgstammen. Vid samma tid vaknade insikten om att viltstammarna måste bevaras. Bland annat bereddes begränsningar i användningen av gift. Behovet av att organisera sig blev allt tydligare, även om de första jaktföreningarna redan hade grundats tidigare. Utöver de ”vanliga jägarna” började man tala om yrkesjägare och sportjägare. Typiskt för jägarna på den tiden var en vilja att sköta gemensamma frågor för att åstadkomma en förbättring. Kanske bidrog också jakten till att steg för steg läka och ena det splittrade landet. När vi blickar tillbaka på decennierna som varit kan vi fråga oss vad som har förändrats. Å ena sidan precis allting – å andra sidan ingenting. Vi lever i ett samhälle som är väldigt annorlunda än det var för hundra år sedan. Numera får bara en bråkdel av befolkningen sin försörjning av naturen och primärproduktionen. Emellanåt känns det som att en del av finländarna håller på och förlorar det realistiska förhållandet till naturen. Även samhällsgemenskapen är stadd i förändring; från bysamhället flyttar gemenskapen ut till de sociala medierna eller till kortvariga samlingar kring något som engagerar. Samtidigt har konkurrensen om tiden ökat mellan olika hobbyer, kanske på bekostnad av långsiktigheten. Människan tycks jaga efter engångsupplevelser, vilket innebär framtida utmaningar. Hur ska vi få vilthushållningen, som bygger på frivilligt arbete, att fungera även i fortsättningen? Å andra sidan har jakten knappt förändrats alls under de senaste hundra åren, även om redskapen och utrustningen har utvecklats. Att uppleva jaktens spänning och stillheten i skogen, ensam eller tillsammans, kan kännas ungefär likadant som förr. Lyckligtvis har även ungdomarna kvar intresset för att växa och mogna med en ”riktig” hobby, som ett alternativ och en motvikt till den digitala världen. Det är viktigt för oss att engagera en ännu större del av dagens ungdomar. Jakten och viltvården ger dem möjligheter att lära sig frihet och ansvar i en trygg miljö med erfarna vuxna som handledare. Ungdomarna bildar ju ryggraden i kommande tiders frivilligarbete, som på föreningsnivå, jv-föreningsnivå och regionnivå bär ända upp till viltförvaltningen på riksnivå. För den här uppgiften behöver vi alla som är intresserade och hälsar dem välkomna! Jakten har alltid ingått i vår finländska identitet. Låt oss tillsammans se till att det också förblir så. Vi ska följa med i tidens gång och kunna hantera de förändringar som oundvikligen kommer. Tidningen Jägaren firar Finlands 100-årsjubileum JARI VARJO Direktör Finlands viltcentral Ledaren Jägaren 1 l 2017 l 5
6 l Jägaren 1 l 2017 LAURA TICKLÉN ”Tillsammans” är temat för jubileumsåret då vårt land firar hundra år av självständighet. Ett av jubileets största programprojekt är Naturdagarna 2017 med temat Tillsammans i naturen. Finlands viltcentral och jvföreningarna är utsedda till officiella samarbetsorganisationer för projektet. V i firar hundraåringen Finland och vår viltrika natur tillsammans med alla jägare. Vi hälsar i synnerhet nya jägare välkomna till frivilligarbetet, viltvården och jakten. Vilthushållningen har skänkt oss finländare ett rågat mått av välfärd och ett sådan Finland vill vi ge vidare i arv till kommande generationer. När de nya jägarna har skrivit jägarexamen så har de tillägnat sig den teoretiska grunden för sin nya hobby, men inte nödvändigtvis det praktiska kunnandet. Kanske har de inte heller i bekantskapskretsen någon som kan handleda dem. Under jubileumsåret får ni erfarna jägare därför gärna ge våra nya jägare möjligheten att byta klassrummet till äkta naturupplevelser. Tillsammans kan ni inventera vilttrianglar, serva utfodringsplatser eller till och med jaga. På det viset får våra nya jägare ta sina första steg på jägarbanan, de får självförtroende och får rent praktiskt se hur jägare tar ansvar för de val som de dagligdags gör. På det här viset visar vi alla finländare att jakten är en fin hobby. Gemenskapen är en viktig del av jagandet. Nya jägare är välkomna i gänget och jägarna uträttar ett värdefullt frivilligarbete för vårt samhälle. Under året ordnas det fyra Naturdagar: 4 februari, 20 maj, 17 juni och 26 augusti. En Tillsammans i naturendag för jägare äger rum den 26 augusti när det nya jaktåret börjar. Då beger sig jägarna i stora skaror ut på jakt. De som känner sig inspirerade att ordna ett öppet evenemang för intresserade kan anmäla sig till Naturdagarnas händelsekalender på webbadressen www.luonnonpaivat.fi. Mera info om kampanjen i kommande nummer av tidningen Jägaren. Gratulerar, Finland vi ses ute i naturen! Tillsammans i naturen när Finland firar 100 år
P å Finlands viltcentral gjordes för drygt två år sedan det strategiskt avgörande vägvalet att börja digitalisera tjänsterna för jägare genom tjänsten Oma riista. Beslutet innebar i praktiken en rejäl ekonomisk satsning, inräknat eget kapital, på nya elektroniska tjänster. Genom beslutet kunde vi sälja vårt mångåriga centralkontor och flytta verksamheten till en adress med klart bättre ekonomi. Det beslöts att inbesparingarna skulle placeras i en modernisering och en allmän höjning av servicenivån gentemot jägarna. Det var ett beslut som vi inte har behövt ångra eftersom projektet blev en framgång. Vid årsskiftet hade Oma riista cirka 90 000 användare, det vill säga nästan en tredjedel av alla jägare som varje år betalar jaktvårdsavgiften. Om en användare har laddat ner Oma riista-appen i sin mobil har han (eller hon) alltid sitt uppdaterade jaktkort med sig. Genom Oma riista har jaktkort laddats ner nästan 49 000 gånger! Den som i stället beställer kortet från jägarregistret får lägga ut tolv euro. Inbetalningskortet för jaktvårdsavgiften har laddats ner drygt 8 000 gånger. Dessutom har nästan 2 400 personer som är på väg till utlandet för att jaga laddat ner certifikatet eller intyget som är obligatoriskt i vissa länder. Allt detta har sparat tid, besvär och pengar för jägarna och i motsvarande grad lättat på belastningen för viltcentralens funktionärer. Jag är övertygad om att tjänsten också har räddat bra många jaktresor, när jägaren i sista stund har upptäckt att jaktkortet är obetalt eller borttappat. Oma riistas användningsmöjligheter utökades i höstas beträffande insamlingen av älgdata. Det var en betydelsefull komplettering som hade förberetts med omfattande kurser, rådgivning och användarstöd, och vi lyckades utomordentligt väl. Vid årsskiftet hade 90 % av jaktföreningarna och jaktlagen som jagar älg tagit i bruk Oma riistas älgfunktion. I en region faktiskt hela 100 %. Jägarna kunde nästan i realtid följa med hur jakten framskred och licenserna kunde styras i önskad riktning under pågående jakt. Vid jultiden hade drygt 46 000 fällda älgar bokförts i tjänsten, liksom drygt 213 000 älgobservationer och cirka 11 000 fällda vitsvanshjortar. Det nya systemet för inhämtning av älgdata inleder en ny era för samarbetet mellan jägarna, Finlands viltcentral och Naturresursinstitutet. I början av innevarande år utvidgades tjänsten Oma riista ännu mer när SRVA-rapporteringen togs i bruk efter en mycket lyckad landsomfattande inkörning. Som känt växer aptiten medan man äter och från flera håll har det framförts önskemål om en ännu snabbare utbyggnad av tjänsten. Här ska vi dock notera att vi, i förhållande till de resurser som vi förfogar över, har tagit ett digitalt jättesprång. Dessutom måste vi säkerställa att vi kan upprätthålla tjänsten Oma riistas funktionssäkerhet under alla förhållanden. Under innevarande år blir vi också, eftersom vi är en offentlig anskaffningsenhet, tvungna till konkurrensutsättning, vilket kan försvåra den fortsatta utvecklingen av Oma riista. Med tanke på den kommande konkurrensutsättningen har viltcentralen fattat beslutet att öppna tjänsten Oma riistas källkod eftersom det är viltcentralen som äger den. Vi kommer att gå framåt inom ramarna för de resurser som vi har och lyssna på jägarnas värdefulla kommentarer. Hittills har utvecklandet av Oma riista framskridit otroligt bra med tanke på att det är ett projekt för informationshantering. Jag vill därför rikta ett varmt tack till ledarna för projektet, till dem som har skapat inköpstjänsten, till funktionärerna som har deltagit i rådgivningen för nya användare och självfallet också till alla jägare som har använt Oma riista. Tack vare detta samarbete har vi lyckats utveckla en tjänst som med all önskvärd tydlighet uppfyller ett behov hos användargrupperna. Har vi tålamodet som digitaliseringen kräver? TAUNO PARTANEN Ordförande Finlands viltcentral Ordförandens spalt Jägaren 1 l 2017 l 7
8 l Jägaren 1 l 2017 Naturoch viltvårdsstiftelsen 10 år Från våtmarker till internationella arenor Text och bilder: HIA SJÖBLOM Naturoch viltvårdsstiftelsens tio första år kan beskrivas som så, att stiftelsen har flugit upp från våtmarkerna, passerat åkrar och skogar, och fortsatt ut i världen. Verksamhetsfältet har vuxit, men syftet har förblivit det ursprungliga. Arbetet för hållbar naturvård och god jaktkultur fortsätter. V ärlden har förändrats under dessa tio år. Numera vet vi mera om olika åtgärder och deras konsekvenser. Klimatförändringen och människans aktiviteter hotar livsmiljöer över allt i världen. Till stiftelsens grundprinciper hör hållbar skötsel av naturen och viltets livsmiljöer, och genom att följa sina principer har stiftelsen nått uppmuntrande resultat. – Genomtänkta insatser skapar en framtid för vår inhemska jaktkultur. Utan vilt ingen jakt. Utan hållbar skötsel av viltet och viltets livsmiljöer finns det inte heller någonting att jaga, sammanfattar stiftelsens ombudsman Heli Siitari. Sund konkurrens Ombudsmannen berättar att stiftelsen i dag verkar både här hemma och ute i världen som en katalysator av rang och som informationsförmedlare mellan olika ståndpunkter och grupper. Arbetet görs utan att pruta på stiftelsens syften. – Detta förutsätter ett konstruktivt samarbete mellan olika organisationer med inflytande. Optimal utveckling når vi när naturskyddare, viltvårdare, jägare och livsmedelsproducenter samarbetar för vårt gemensamma bästa. Om resurserna går till inbördes gnabb och grälande så är vi ute på villovägar. Enligt Siitari är konkurrensen sund om alla parter jobbar för hållbar naturvård, livsmiljöer och viltstammar. – Det skadar inte alls om någon knycker en god idé av en annan. Tvärtom. Det är effektivt. Miljöakademin (Ympäristöakatemia) som ordnades i fjol är ett gott exempel på stiftelsens sätt att bedriva samarbete. Där sammanstrålade beslutsfattare, jägare, viltfolk och naturskyddare. Den gången var det stiftelsen och Järki-projektet som bar ansvaret för arrangemangen med Miljöakademin. Intensivt lobbande Initiativtagaren till stiftelsen är eko-odlaren och boskapsuppfödaren Fredrik von Limburg Stirum i Salo som har jagat sedan barnsben. Han växte upp på Koski gård som han nu driver. Han är också, bland mycket annat, medlem i direktionen för Naturresursinstitutet. – Att viltet mår bra är en absolut förutsättning för jakten. Vi behöver effektiv vård av livsmiljöerna, utbyggda nätverk för samarbete och stark vilja, säger Limburg Stirum. – Finland är den främsta producenten av sjöfåglar i Europa, upplyser Limburg Stirum som för tjugotalet år sedan skrev sin pro gradu om fågelvattnens historia och tillstånd i vårt land. Ämnet slukade honom med hull och hår, så han började bygga upp ett samarbetsnätverk och påverka. Våtmarkerna måste räddas, de måste skötas och de måste bli fler. Han tog modell av goda exempel i Sverige. Tanken på en stiftelse låg och pyrde. Vid samma tid var det många som jobbade hårt för rapphönorna här i landet. På grund av det moderna och effektiva jordbruket hade deras livsmiljöer nästan utplånats. Rapphönorna och våtmarksfåglarna flaxade in i en gemensam stiftelse som fick namnet Naturoch viltvårdsstiftelsen. Fåglarnas framtid hängde på livsmiljöerna, naturvården och genomtänkta insatser för naturen. Under stiftelsens tak samlades också jägare med inflytande. Det gemenCarl von Numers ritade stiftelsens logo med en rapphöna. Ett beprövat sätt att förmedla information är att ta med beslutsfattare och påverkare på en exkursion och visa dem vad man kan åstadkomma för naturen med de rätta åtgärderna. Miljöakademin besökte Koski gård 2015.
Jägaren 1 l 2017 l 9 samma målet var att vårda naturen så, att viltets livsmöjligheter bevaras så att jakten i våra skogar och marker kan fortsätta. – Senare fogades också Järki-projektet till stiftelsen. Det jobbar för vattenskyddet och miljövården i jordoch skogsbruket, berättar Fredrik von Limburg Stirum. Till den här helheten anslöt sig också BSAG (Baltic Sea Action Group) med Ilkka Herlin vid rodret, som jobbar för Östersjön. – Under stiftelsens första år jobbade vi aktivt för att stärka rapphönsbestånden. Vi åstadkom en hel del, men fortfarande finns det att göra på den kanten, konstaterar Limburg Stirum. Levande landsbygd Det bekymrar Heli Siitari att finländarna urbaniseras och blir främlingar för landsbygden, naturen och livsmedelsproduktionen. Hon påpekar att en frisk viltfauna också utgör en viktig del av livsmedelsförsörjningen i vårt land. – Tidsandan och en bra landsbygdspolitik måste jämkas ihop. Då kan vi förvänta oss positiva effekter som sträcker sig in i framtiden. Siitari uppmanar till öppen diskussion, och samtalsämnen råder det ingen brist på. Hon påpekar att stiftelsen följer sina grundläggande principer och jobbar på för en livskraftig landsbygd. Även på landsbygden ska det finnas möjligheter att leva och försörja sig, men det kräver en livskraftig natur med mångfald, vilket förutsätter en välmående viltfauna. Konstruktiv dialog Både Siitari och Limburg Stirum uppmuntrar till konstruktiv dialog. De talar om de viktiga imagefaktorerna. Jakten ska vid varje steg på vägen vara lika med ansvarsfull skötsel av naturens mångfald. Hur detta ska gå till i praktiken kan dock bli ett eldfängt samtalsämne. När samtalet kommer in på beståndsvårdande och selektiv jakt eller rovdjurspolitik blir folk lätt osams. Siitari konstaterar att hon ibland till och med får intrycket att jägarna är värsta fiender med varandra. – Även om vår inhemska jaktkultur är värd att vårda så finns det inga skäl att isolera sig. Det är viktigt att utväxla information och avtala om gemensamma insatser, även Naturoch viltvårdsstiftelsen Arbetar för viltvården utgående från naturvården och ett hållbart nyttjande av naturen. Påverkar för att bevara och utveckla jakten. Vårdar vår jaktkultur och arbetar för att den ska vara internationellt accepterad. Styrelsen: Ordförande Jukka Härmälä, vice ordförande Björn Wahlroos, Antti Aarnio-Wihuri, Henrik Ehrnrooth, Jukka Koivisto, Markku Laulumaa, Fredrik von Limburg Stirum, Jorma Ollila. Expertgruppen: Ordförande Fredrik von Limburg Stirum, Albert Ehrnrooth, Juha Helenius, Panu Hiidenmies, Jukka Koivisto, Janne Kotiaho, Ahti Putaala, Heikki Sauvala, Risto Sulkava, Marko Svensberg, Veli-Matti Väänänen, Johan Åbe Stiftelsens ombudsman: FD Heli Siitari Tidigare ombudsmän: Fredrik von Limburg Stirum, Sakari Mykrä Det internationella arbetet: FD Heli Siitari är ordförande för det internationella viltskyddsrådet CIC:s Lagoch politikavdelning (International Council for Game and Wildlife Conservation CIC, the Policy and Law division). Fredrik von Limburg Stirum är medlem i CIC. Stiftelsen koordinerar arbetet med Europeiska jordägarnas förbund ELO:s Wildlife Estatescertifikat i Finland. – Klimatförändringen kommer inom en nära framtid att skapa stora problem för mångfalden i naturen. Sista ordet är ännu inte sagt om exempelvis skogarnas roll för kolabsorptionen. Hur ska naturen och viltet överleva? undrar Fredrik von Limburg Stirum. – Det gäller att öppna ögonen och tänka efter grundligt. När allt kommer omkring vill vi väl alla samma sak: god mat och rena skogar. Det är vad stiftelsen jobbar för, säger Heli Siitari. på europeisk och global nivå. Jordklotets ekosystem utgör en enda stor helhet. Vi ska ta lärdom av varandra samtidigt som vi exporterar vårt eget kunnande, tycker Siitari. Bägge är bekymrade över att människan och naturen blir främlingar för varandra. Alldeles för många mår dåligt i vårt samhälle. Det är allmänt känt att naturen stärker människans välbefinnande och att det gör gott att röra sig i naturen. Vi ska alltså fortsätta jobba för naturens mångfald! Att ströva i naturen gör gott för både kropp och själ. Vår inhemska jaktkultur är väl värd att vårda och kan gott exporteras ut i världen.
10 l Jägaren 1 l 2017 Text och bilder: MIKAEL WIKSTRÖM , specilaplanerare, Finlands viltcentral 25 år av rådjursjakt Rådjurets spridning i Finland Del 2: Trots att rådjuret återkom till Finland i början av 1900-talet efter en lång paus, var dess förekomst mycket sporadisk. För att trygga rådjurets framtid, återintroducerades rådjur till olika platser i södra Finland med start under 1970-talet. Förflyttningarna i kombination med rådjurets egna vandringar har lett till ett livskraftigt rådjursbestånd längs Finlands kust. R ådjuret som är en ursprunglig art i Finland stod i flera årtionden inför stora utmaningar, efter att de första djuren återinvandrat till Finland (se Jägaren 5-2016). I slutet av 1970-talet var beståndet fåtaligt och förekom främst i områden med mycket rovdjur eller bistert klimat. På grund av de ogynnsamma förhållandena där rådjuren fanns, väcktes tankar om att förflytta en del av rådjuren till områden med gynnsammare förhållanden i södra Finland, med hopp om att de skulle klara sig bättre där och föröka sig. Skogsvildrenar hade flyttats på motsvarande vis i början av 1980-talet med finansiering från Världsnaturfonden (WWF), Jägarnas Centralorganisation (JCO) och Forststyrelsen. Även skogsvildrenen försvann i tiden från Finland, men återinvandrade till trakterna kring Kuhmo i Kajanaland på 1950-talet. Där fångades djur in för att flyttas till nuvarande Salamajärvis nationalpark vid Suomenselkä. Det här inspirerade till att flytta även rådjur. Tidiga misslyckade försök Försök att införa rådjur till södra Finland hade visserligen gjorts redan tidigare, men utan resultat. Det första försöket gjordes redan 1902, då ägaren till Fagernäs gård i Lojo i Nyland införde nio rådjur från Ryssland. Även ägaren till Nääs gård (Kytäjä) i Hyvinge i Nyland försökte få rådjur att etablera sig genom att ta fyra rådjur från Sverige 1955, men inte heller de klarade sig. Även på Åland gjordes ett par försök att återinföra rådjur under 1950-talet, men båda gångerna dog avelsdjuren innan de
Jägaren 1 l 2017 l 11 hann föröka sig. Under åren 1961 – 1969 infördes 46 rådjur till Åland från olika delar av Sverige, bland annat från Örebro, Stockholmstrakten, Roslagentrakten och Skåne. Det gav resultat; 41 av rådjuren överlevde och började föröka sig. Vid det finländska fastlandet gjordes det första lyckade försöket 1971, då ägaren till Ängö i Ingå skärgård i Nyland hämtade tre rådjur från Södermanland i Sverige. Dessa utökades med ytterligare tre rådjur från Åland 1972. Djuren hölls till en början i en inhägnad och efter att de släppts ut, tog sig en del av dem till fastlandet. Många rådjur från Lappland och Åland Rådjuren i Lappland blev fler och fler, via invandring från bland annat Sverige. Flyttandet av dem söderut blev aktuellt första gången 1975 då två djur transporterades till en inhägnad i Tykö i Bjärnå i Egentliga Finland. De fick sällskap av tre rådjur från Åland följande år och 1977 släpptes alla fria. Sammanlagt drygt 100 rådjur fångades i Lappland och flyttades söderut under 1980och 1990-talen. Så gott som alla dessa fångades i Torneå och Kolari. Det gjordes i huvudsak med hjälp av lådfällor i vilka rådjuren lockades med foder. På samma sätt fångades rådjur i Eckerö, Jomala, Mariehamn och Saltvik på Åland. Därifrån har omkring 200 djur flyttats till det finländska fastlandet genom åren. De flesta flögs till Helsingfors, Åbo eller Vasa, men en del kom med båt. Ytterligare 37 djur har flyttats till södra Finland från djurparkerna Ranua och Ähtäri och något tiotal har kommit från Sverige. Betydande inverstering i rådjurets återetablering Fram till år 2005 flyttades åtminstone omkring 400 rådjur till olika platser i södra Finland, förutom de 46 som kom till Åland från Sverige. De flesta av dessa har införts på privat initiativ och med privat finansiering av markägare som velat berika sina markers mångfald. Vid sidan av de privata förflyttningarna genomförde Jägarnas Centralorganisation ett återintroduceringsprojekt under åren 1985 – 1993. Det medförde 168 flyttade rådjur från Lappland och Åland, till marker i södra Finland. Det projektet finansierades dels med statliga medel och dels med en donation från företaget Finn Enterprise som samlade in pengar för ändamålet. Kostnaden för flyttandet av ett rådjur Leif Wikström på Junkars gård i Kyrkslätt, Nyland, har satsat mycket resurser på rådjursstammens skötsel. Rådjurets ungefärliga utbredning i Finland 1985 – 2015; områden med etablerad stam (mörkbrun), sparsam förekomst (ljusbrun) och områden utan rådjur (beige). Material: Nummi 1986, Helle 1996, Kankaanpää 1999, Ruusila et al. 2005, riistakolmiot.fi, riistaweb.fi Återutsättning av rådjur i Finland. Vid de röda punkterna lyckades utsättningen. var cirka 3 000 mark i början av 1990-talet. Här ingick utgifter för infångandet och transporterandet. På många håll byggdes dessutom små inhägnader i vilka rådjuren först placerades. I andra fall släpptes rådjuren raka vägen ut i naturen. Avsikten med att först hålla rådjuren i inhägnader en tid, var att försöka vänja dem vid den nya trakten, för få dem att etablera sig där. Tacksamt vilt Leif Wikström på Junkars gård i Kyrkslätt i Nyland, är en av de många markägare som satt ut rådjur i sina marker. Under åren 1987–1993 skaffades 31 rådjur till en inhägnad som byggdes på gården. 25 av dem kom från Lappland och 6 från Åland. En av orsakerna till att Wikström ville ha rådjur, var att det byggdes så många nya bostadshus på olika håll att det påverkade älgarna och älgjakten negativt. Rådjuret som klarar sig bättre i splittrade miljöer sågs som framtidens vilt. Enligt Wikström var det många som var skeptiska till rådjuren i mitten av 1980-talet på grund av rädsla för skador. Men på Junkars välkomnades rådjuren. Nu med facit på hand säger Wikström att påståendena om skogskador var totalt överdrivna. – Man kan inte ens tala om skogsskador, säger Wikström. – I trädgårdar kan rådjuren visserligen förorsaka problem, men det går enkelt att åtgärda med staket. Wikström som aktivt följer med rådjuren i sina marker, bedömer att tätheten nu är 60–80 rådjur per tusen hektar. Jakten bedrivs omsorgsfullt och selektivt. Han tycker att återintroduktionen av rådjuren gett önskat resultat.
12 l Metsästäjä 1 l 2017 OSTA NYT – MAKSA MYÖHEMMIN! KORKO 0% TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-18, La 10-15 COATS PARKA Pitkänmallinen lämmin parkatakki suojaa talven tuiskuilta. Vedenpitävä kangas tekee ryhdikkäästä takista erinomaisen jokasään vaatteen. Takissa teipatut saumat, kahteen suuntaan aukeava päävetoketju sekä runsaasti tyylikkäitä yksityiskohtia ja säätömahdollisuuksia. Taskujen sisäosat miellyttävää, nukkapintaista materiaalia. CHEVAK TOPPAHAALARI Mahtavan lämmin ja komea haalari talven kovimpiin keleihin ja aktiiviseen elämänmenoon. Vedenja tuulenpitävä Rain-Stop -kalvo, teipatut saumat, pitkät ventilaatiot, neulosrannekkeet ja bootlock-lahkeensuut. Runsas taskutus: muun muassa puhelintasku touch screen -kalvolla ja varustetasku. Vyötärökiristys ja irrotettavat henkselit parantavat istuvuutta ja käytettävyyttä. UNUK MERINOVILLANEULE UUTUUS! Erittäin miellyttävästä merinovillasta neulottu Alaska Unuk on erittäin laadukas ja ehdottomasti lämmin neule. Se istuu hyvin ylle ja laskeutuu mukavasti. Puolikorkea kaulus ja 1/4-pitkä vetoketju. Tummanharmaa ja metsänvihreä. BLINDTECH SNOW™ CAMOPUKU BlindTech Invisible™ -lumicamokuviolla varustettu puku pienriistan metsästykseen. Talviseen maastoon suunniteltu digitaalinen lumicamokuvio maastouttaa erittäin tehokkaasti. Uskomaton keveys ja erinomainen istuvuus. 100 % vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop® -kalvo. SEWARD TOPPAHOUSUT Hyvin istuvat toppahousut vedenja tuulenpitävällä Rain-Stop -kalvolla. Hyvä taskutus, roisketiiviit vetoketjut ja mukavasti säätömahdollisuuksia. Tyylin viimeistelevät muotoillut polvet ja tarkoin sijoitellut heijastinosiot. Housuihin on mahdollista ostaa lisäksi Alaska-henkselit. 89,90 (109,90) SEWARD TOPPATAKKI Tyylikäs toppatakki makeilla yksityiskohdilla. Sekä pintakangas että vuorikangas joustavaa ja pehmeää materiaalia. Rain-Stop -kalvo tekee takista vedenja tuulenpitävän. Roisketiiviit vetoketjut ja lycra-rannekkeet. Ventilaatiot kyljissä ja hyvät säätömahdollisuudet. 89,90 (119,90) TERMO++ LÄMPÖSAAPPAAT -60°C Erittäin kylmiin olosuhteisiin. RIISTAJA VALVONTAKAMERAT Tallentavat ja lähettävät. Katso kaikki mallit verkkokaupasta. LITE NEOPREENISAAPPAAT Kevyet, istuvat ja käyttömukavat neopreenisaappaat. Koot: 40, 42–44. GOLIATH1 LÄMPÖSAAPAS Äärimmäisiin pakkasiin suunniteltu lämpösaapas, jossa irrotettava huopavuori. BELLMAN & FLINT LUOLATUTKAT Huippusuosittu! Bellman & Flint on täysin digitaalinen vedenja iskunkestävä luolatutka. MOUNTAIN WOOL SUKAT Istuvat tekniset lämpösukat. 80% villaa, 15% polyesteriä, 5% elastaania. X10 MAASTOLATURI Suuri kapasiteetti. Suunniteltu ennen kaikkea tablettien ja puhelinten lataamiseen. TALVEN KOVIMMAT TARJOUKSET TUTUSTU LAAJAAN VALIKOIMAAMME VERKOSSA! RETKITUKKU.FI € ILMAINEN TOIMITUS SLIM FIT 3x 10 000 mAh PUKUTARJOUS! 129 90 (229,80) -40% TARJOUS! 98 90 (179,90) -45% TARJOUS! 169 90 (249,-) -30% TARJOUS! 249 00 (299,-) TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 79 90 (129,90) TARJOUS! 119 90 (149,90) Sääs tä 30€ TARJOUS! 159 90 alk. TARJOUS! 569 00 alk. 3 PARIA! 19 90 (44,70) TARJOUS! 16 95 (59,90) -70% THERMODRY 260G VÄLIKERRASTO Huipputekninen välikerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava ThermoDry-materiaali. Hihansuissa peukalolenkit, ¼ -pitkä vetoketju, puolikorkea kaulus ja pidennetty, suojaava helma. MERINO 200G LÄMPÖKERRASTO Passimies pysyy lämpimänä merinovillaisessa lämpökerrastossa. Hengittävää, kosteutta siirtävää ja nopeasti kuivuvaa 100% merinovillaa. Istuva leikkaus, mukavasti joustava kangas. TARJOUS! 34 90 (49,90) -30% TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 47 90 (79,90) -40% KUUKAUDEN TARJOUS!
Metsästäjä 1 l 2017 l 13 OSTA NYT – MAKSA MYÖHEMMIN! KORKO 0% TILAUKSET 24/7 www.retkitukku.fi tai PUHELIMITSE 040 828 1000 ark. klo 9–17 MYYMÄLÄ Rautionkatu 2 C, Oulu Ark. 9-18, La 10-15 COATS PARKA Pitkänmallinen lämmin parkatakki suojaa talven tuiskuilta. Vedenpitävä kangas tekee ryhdikkäästä takista erinomaisen jokasään vaatteen. Takissa teipatut saumat, kahteen suuntaan aukeava päävetoketju sekä runsaasti tyylikkäitä yksityiskohtia ja säätömahdollisuuksia. Taskujen sisäosat miellyttävää, nukkapintaista materiaalia. CHEVAK TOPPAHAALARI Mahtavan lämmin ja komea haalari talven kovimpiin keleihin ja aktiiviseen elämänmenoon. Vedenja tuulenpitävä Rain-Stop -kalvo, teipatut saumat, pitkät ventilaatiot, neulosrannekkeet ja bootlock-lahkeensuut. Runsas taskutus: muun muassa puhelintasku touch screen -kalvolla ja varustetasku. Vyötärökiristys ja irrotettavat henkselit parantavat istuvuutta ja käytettävyyttä. UNUK MERINOVILLANEULE UUTUUS! Erittäin miellyttävästä merinovillasta neulottu Alaska Unuk on erittäin laadukas ja ehdottomasti lämmin neule. Se istuu hyvin ylle ja laskeutuu mukavasti. Puolikorkea kaulus ja 1/4-pitkä vetoketju. Tummanharmaa ja metsänvihreä. BLINDTECH SNOW™ CAMOPUKU BlindTech Invisible™ -lumicamokuviolla varustettu puku pienriistan metsästykseen. Talviseen maastoon suunniteltu digitaalinen lumicamokuvio maastouttaa erittäin tehokkaasti. Uskomaton keveys ja erinomainen istuvuus. 100 % vedenpitävä ja hengittävä Rain-Stop® -kalvo. SEWARD TOPPAHOUSUT Hyvin istuvat toppahousut vedenja tuulenpitävällä Rain-Stop -kalvolla. Hyvä taskutus, roisketiiviit vetoketjut ja mukavasti säätömahdollisuuksia. Tyylin viimeistelevät muotoillut polvet ja tarkoin sijoitellut heijastinosiot. Housuihin on mahdollista ostaa lisäksi Alaska-henkselit. 89,90 (109,90) SEWARD TOPPATAKKI Tyylikäs toppatakki makeilla yksityiskohdilla. Sekä pintakangas että vuorikangas joustavaa ja pehmeää materiaalia. Rain-Stop -kalvo tekee takista vedenja tuulenpitävän. Roisketiiviit vetoketjut ja lycra-rannekkeet. Ventilaatiot kyljissä ja hyvät säätömahdollisuudet. 89,90 (119,90) TERMO++ LÄMPÖSAAPPAAT -60°C Erittäin kylmiin olosuhteisiin. RIISTAJA VALVONTAKAMERAT Tallentavat ja lähettävät. Katso kaikki mallit verkkokaupasta. LITE NEOPREENISAAPPAAT Kevyet, istuvat ja käyttömukavat neopreenisaappaat. Koot: 40, 42–44. GOLIATH1 LÄMPÖSAAPAS Äärimmäisiin pakkasiin suunniteltu lämpösaapas, jossa irrotettava huopavuori. BELLMAN & FLINT LUOLATUTKAT Huippusuosittu! Bellman & Flint on täysin digitaalinen vedenja iskunkestävä luolatutka. MOUNTAIN WOOL SUKAT Istuvat tekniset lämpösukat. 80% villaa, 15% polyesteriä, 5% elastaania. X10 MAASTOLATURI Suuri kapasiteetti. Suunniteltu ennen kaikkea tablettien ja puhelinten lataamiseen. TALVEN KOVIMMAT TARJOUKSET TUTUSTU LAAJAAN VALIKOIMAAMME VERKOSSA! RETKITUKKU.FI € ILMAINEN TOIMITUS SLIM FIT 3x 10 000 mAh PUKUTARJOUS! 129 90 (229,80) -40% TARJOUS! 98 90 (179,90) -45% TARJOUS! 169 90 (249,-) -30% TARJOUS! 249 00 (299,-) TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 79 90 (129,90) TARJOUS! 119 90 (149,90) Sääs tä 30€ TARJOUS! 159 90 alk. TARJOUS! 569 00 alk. 3 PARIA! 19 90 (44,70) TARJOUS! 16 95 (59,90) -70% THERMODRY 260G VÄLIKERRASTO Huipputekninen välikerrasto viileisiin ja kylmiin olosuhteisiin. Hengittävä, kosteutta siirtävä ja joustava ThermoDry-materiaali. Hihansuissa peukalolenkit, ¼ -pitkä vetoketju, puolikorkea kaulus ja pidennetty, suojaava helma. MERINO 200G LÄMPÖKERRASTO Passimies pysyy lämpimänä merinovillaisessa lämpökerrastossa. Hengittävää, kosteutta siirtävää ja nopeasti kuivuvaa 100% merinovillaa. Istuva leikkaus, mukavasti joustava kangas. TARJOUS! 34 90 (49,90) -30% TARJOUS! 69 90 (89,90) Sääs tä 20€ TARJOUS! 47 90 (79,90) -40% KUUKAUDEN TARJOUS!
Fågelinfluensa – ett uppdaterat komihåg PIRJO KORTESNIEMI 1. Fågelinfluensan sprider sig lätt genom direktkontakt mellan djur och genom kontaminerat vatten, foder, människor, redskap mm. 2. Smittade men symptomfria vilda fåglar, i synnerhet sjöfåglar, kan också sprida sjukdomen. 3. Hög infektionsrisk: vattendrag, våtmarker och platser där flyttfåglar rastar. 4. Viruset är långlivat utanför djuret, i synnerhet i sval och fuktig miljö. Har konstaterats överleva 105 dygn i dy, 30-35 dygn (4ºC) / 7 dygn (20ºC) i torrgödsel. Viruset har också påträffats i vattendrag, bla sjöar. 5. Viruset kan elimineras genom upphettning (56ºC i 3 timmar, 60ºC i 30 minuter) och desinficering med vanliga desinficeringsmedel. 6. Förhindra varje kontakt mellan fjäderfän och vildlevande fåglar: ingen matning av vilda fåglar i närheten av gård med fjäderfän! 7. Fjäderfäuppfödare ska undvika att jaga och hantera sjöfåglar. 8. Den som har hanterat vilt ska tvätta och desinficera händerna och utrustningen. Slaktavfall destrueras enligt föreskrifterna, tex genom att grävas ner. 9. Om du hittar döda vildlevande fåglar: massinsjuknande eller massdöd bland vildlevande sjöfåglar ska genast anmälas till kommuneller länsveterinären, som skickar in prover till Evira. 10. Sjukdomsläget och sjukdomsbeskrivnin: www.evira.fi eller www.ett.fi 14 l Jägaren 1 l 2017
Jaktföreningarna kan bekämpa afrikansk svinpest PIRJO KORTESNIEMI Ett komihåg i tio punkter för bekämpning av afrikansk svinpest, ASF. 1. Häv fredningen av vildsvinen. Det hinner ni göra på mötet i januari-februari. 2. Informera medlemmarna om ASF. Hygienen: den personliga, hundarna, jaktutrustningen och slaktplatsen. Följ med sjukdomsläget, proverna, anmälningarna om påträffade döda svin, inga jaktresor till ASF-områden, kontaktuppgifterna till de officiella veterinärerna (www.evira.fi/elaimet/elainlaakaripalvelut). 3. Kartlägg vildsvinsläget och informera svinuppfödarna (tamsvin, vildsvin i hägn) i närområdet. Varför inte bjuda in dem som gäster till föreningens möte? 4. Kontrollera att föreningen och medlemmarna har jakträtt eller jakttillstånd i området. Arrendeavtalen är väl i ordning? Avtala med grannarna om jaktarrangemangen. 5. Anlägg inga utfodringsplatser för att locka vildsvin nära svingårdar eller svinhägn. Avståndet till svingård minst 5 km, helst 10 km. Avtala om jaktarrangemangen vid utfodringarna. 6. Utfodra svinen enbart för jakt! Syftet får inte vara att öka svinbeståndet. Beakta detta i mängden foder som läggs ut. 7. Fällda vildsvin transporteras till slaktskjulet så, att kroppsvätskor inte rinner ut i terrängen eller transportmedlet. Lämna inte inälvor i terrängen. 8. För inte ut slaktavfall i terrängen! Destruera slaktavfallet, tex genom att gräva ner det och strö släckt kalk ovanpå. Täck gropen så, att inte hundar eller vilda djur kommer åt avfallet. 9. På slaktplatsen: rengörning och desinficering (tex Virkon S). Fällda vildsvin förvaras i separat kylrum. 10. Öva skytte. Ett skadskjutet svin kan vandra långa vägar och blodet sprider ASF effektivt. Det samma gäller döda kroppar eftersom viruset är smittsamt i månader. (För ytterligare information om ASF www.evira.fi och www.ett.fi ) Jägaren 1 l 2017 l 15
16 l Jägaren 1 l 2017 RAULI HELIN , Finlands jägarförbund Nödförstahjälpen ökar hundens chanser Jakthundar kan råka ut för olyckor av de mest varierande slag. Ute i terrängen går det inte att göra en allvarligt skadad hund frisk igen, men det går att stöda de grundläggande livsfunktionerna och lindra tillvaron för hunden under transporten till veterinären. N ågra timmars övning kan ge dig beredskapen att rädda livet på din jaktkamrat. Det finns förstås situationer där ingen första hjälpen i världen hjälper utan det enda som återstår att göra är att avsluta lidandet redan i terrängen, men detta är inte tillåtet utan hundägarens tillstånd. Den här artikeln handlar om grunderna i första hjälpen för hundar. Den som vill lära sig mera kan till exempel gå någon av Jägarförbundets kurser. Jourhavande veterinären i mobilen Beträffande första hjälpen för hundar fungerar samma kunskaper och första hjälpenväska som för människor med några undantag. En skadad hund känner inte alltid igen sin ägare och kan försöka fly eller bita. En hund kan inte heller förklara var det gör ont. I allvarliga fall räknas varje sekund; ta därför på förhand reda på närmaste jourhavande veterinär och spara numret. Berätta före transporten vilket tillstånd hunden befinner sig i så att veterinären är förberedd. Stabilisera de grundläggande livsfunktionerna Börja alltid med att stabilisera de grundläggande livsfunktionerna, det vill säga andningen och blodcirkulationen. Lägg hunden på sida med rak hals och kontrollera att tungan inte hindrar andningen. Ymniga blödningar ska stillas så fort som möjligt. Inre blödningar syns inte utanpå, men kan hastigt få hundens tillstånd att kollapsa och bli kritiskt. I sådana fall finns ingenting annat att göra än att förhindra chock. Detta är ett livshotande tillstånd med störningar i blodcirkulationen som på kort tid leder till syrebrist i cellerna. Till symptomen hör att hunden blir slö, pulsen blir väldigt snabb och slemhinnorna bleknar. En hund som JO HA N N A TI LL ON EN
Jägaren 1 l 2017 l 17 har råkat i chock ska läggas på sida. Öppna andningsvägarna, håll den varm och för den fort till veterinären. Anpassa vården efter skadorna Om hunden blir sparkad av en älg så beror skadan i hög grad på var klöven träffar. En spark i huvudet orsakar ofta allvarliga skallskador som kan leda till hjärnskador och döden. En spark i bröstkorgen kan bräcka revben och skada inre organ. Inre skador är svåra att upptäcka, men blodiga uppkastningar eller andningssvårigheter är vanliga symptom. Om lungorna har blivit skadade så svävar hunden i livsfara och behöver veterinärvård omedelbart. Första hjälpen begränsar sig till att hålla hunden lugn och varm. Om hunden blir påkörd av en bil leder det ofta till inre skador, benbrott och ryggskador. Om hunden är vid medvetande, men inte kan röra sig så kan ryggraden vara bruten. Inför transporten ska hunden fixeras och göras så orörlig som det bara är möjligt. Ett brutet ben kan spjälas med exempelvis käppar, papp, bandage eller silvertejp. Du ska inte fixera frakturen utan stabilisera det brutna stället så att det hålls orörligt! Spjäla stadigt men utan att hindra blodcirkulationen. Om benbrottet är öppet ska du hejda blödningen innan du spjälar. Ytliga sår och skråmor kräver i allmänhet inte vård i terrängen. Rengör såren hemma utan att snåla med vattnet och desinficera med exempelvis Betadine. Bitskador blir däremot ofta inflammerade och kan kräva veterinärvård. Om ett sår blöder ymnigt ska blödningen hejdas så fort som möjligt, till exempel med ett tryckförband av två bandagerullar. Lägg den ena rullen på det blödande såret och förbind med den andra. En skada på pulsådern i ett ben kräver ofta ett förband som hejdar blodcirkulationen i hela benet. Man måste därför emellanåt lätta på förbandet. Rivoch skottskador är svårare att förbinda och skador som blöder ymnigt kräver alltid veterinärvård. Ögonskador kräver alltid veterinärvård på grund av risken för att hunden ska bli blind. Första hjälpen består av att man täcker för båda ögonen för att hålla dem stilla och förhindra gnidning. Ett främmande föremål i ögat kan man försöka avlägsna genom att skölja med rikligt med vatten. Hetta och kyla också farliga Vid varmt väder kan en hund drabbas av värmeslag. Till symptomen hör kraftigt flåsande, rastlöshet, ymnigt dräglande, uppkastningar och diarré. I värsta fall kan tillståndet leda till hjärnskador och döden. I terrängen kan man svalka hunden i ett dike eller en sjö, och hemma i duschen. Blöt även huvudet. Fortsätt nedkylningen i 15 till 30 minuter, men obs, kyl inte ner hunden! På vintern kan hunden drabbas av hypotermi, det vill säga nedkylning. Höj temperaturen steg för steg genom att torka hunden om den är våt, svep in den i filtar och lägg den i ett varmt utrymme. Lämna aldrig en våt hund i en kall bil! Vid allvarliga fall är det bäst att ringa veterinären. Förgiftning en risk även på jakt Kontakta alltid veterinären om hunden har blivit förgiftad. Det är kakaohalten som avgör hur farligt det är med choklad för hundar. Ju mörkare desto giftigare. Mjölkchoklad kan en hund tugga i sig utan livsfara, men resultatet kan bli diarré. Xylitol är avsevärt farligare. Hundens matsmältning kan inte bryta ner xylitol, vilket leder till en akut sänkning av blodsockernivån. Första hjälpen består av att man ger hunden bordssalt för att få den att spy, men detta ska göras inom högst en halv timme. Därefter matas hunden med socker, ungefär en matsked per fem kilo kroppsvikt. Råttgift verkar med någon dags fördröjning. Till symptomen hör att hunden mår dåligt, spyr och har blod i avföringen. Om du märker att din hund har ätit råttgift ska du försöka få den att spy. Ett huggormsbett kan vara livsfarligt och kräver alltid veterinärvård. Medicineringen består av rehydrering, det vill säga vätsketillförsel, och vitamin K1. Beträffande huggormstabletterna råder det delade meningar. Det är skäl att ge hunden en tablett om bettet har tagit i nosen eller halsen eftersom det föreligger en fara för att andningsvägarna ska svullna. Under transporten till veterinären ska hunden hållas stilla och får inte röra sig mer än nödvändigt. Ketoprofen och disperin är lämpliga smärtstillande medel för hundar. Flera vanliga smärtstillande medel, som Burana och Ibusal, är däremot giftiga för hundar. Ge inte hunden någon annan antibiotika än den som veterinären har ordinerat! Gå en kurs och lär dig mer A tt gå en kurs i första hjälpen är en investering som man inte ångrar. Vi rekommenderar därför alla att gå till exempel någon av Röda Korsets kurser eftersom det som gäller för människor också kan tillämpas på hundar. På Jägarförbundets kurs om nödsituationer för jägare och hund, ”Metsästäjän ja koiran hätätilanteet”, ligger fokus mera på första hjälpen för hundar. Jämthunden Koitajoen Arttu blev så illa sparkad i huvudet av en älg att bihålan i pannbenet krossades. Tack vare rask transport till en skicklig veterinär och god eftervård tillfrisknade Arttu ändå helt och kunde jaga igen under följande säsong.
18 l Jägaren 1 l 2017 SAULI LAAKSONEN , Helsingfors universitet UTFODRINGSBETINGADE SJUKDOMAR HOS VILTET Det går att öka vilttätheten genom utfodring, men det bekymmersamma är att viltets inbördes kontakter blir fler, vilket ökar risken för att sjukdomar ska sprida sig. A tt mata viltet är en gammal tradition. Förr gjorde man det för att locka viltet inom räckhåll för jägaren eller för att öka vilttätheten. Senare tillkom nödutfodringen under stränga vintrar eller för att en art inte klarade sig på egen hand i ett område. Vi matar också viltet för att förebygga skador. Då lockar vi bort djuren från utsatta platser. Till nyheterna på utfodringskanten hör turismen där folk betalar för att få observera och fotografera vilda djur. Om fördelarna och nackdelarna med viltutfodring finns det däremot knappt alls några vetenskapliga undersökningar. Den som jagar vid en utfodringsplats kan göra det selektivt och lägga skottet exakt. Kvaliteten på köttet blir mycket bättre när djuret inte har stressats före fällningen. Dessutom kan transporten av kroppen beaktas redan när utfodringsplatsen planeras. Om ett viltbestånd är för tätt kan det leda till ökad inre konkurrens och stress, vilket påverkar både hälsan och reproduktionen. Stress kan också orsakas av fysiologiskt olämplig föda och sättet på vilket fodret läggs ut. Viltet har anpassat sig till att använda olika födokällor under olika årstider. Foder som avviker från den naturliga födan kan orsaka störningar i matsmältningen, försvaga djurets motståndskraft och göra det mottagligt för sjukdomar och parasiter. Fördärvat foder kan innehålla sjukdomsalstrande bakterier eller mögel. Sannolikt underskattar vi omfattningen av de hälsostörningar som är relaterade till utfodringen. Troligen får matandet också djuren att vänja sig vid människans närvaro, vilket kan göra det vanligare med beteendestörningar. Debatt väcker även fenomenet där gränsen mellan viltet och produktionsdjuren blir otydligare. Det har konstaterats att intensiv utfodring orsakar förändringar i viltköttets smak och sammansättning. Köttet börjar likna köttet av vanliga produktionsdjur. Proteinförgiftning Ammoniakoch nitrat-nitritförgiftningar kallas proteinförgiftning. En ammoniakförgiftning kan uppstå om fodret som ges åt viltet har höga halter av lättlösliga NPNföreningar (non protein nitrogen, kväveföreningar utan protein). Då bildas det hastigt ammoniak i våmmen och överskottet tas upp i blodet. Vid en akut förgiftning uppkommer symptom i centrala nervsystemet, ångest, tvångsrörelser och kramper. Slutligen dör djuret. En kronisk förgiftning SA UL I LA AK SO N EN Födan som bjuds åt viltet ska vara lämplig för djurarten i fråga och ska läggas ut så, att djuren inte kan förorena den med sin avföring. Älgsjukdomar
Jägaren 1 l 2017 l 19 leder till en sänkning av allmänkonditionen och diarré. Vi har inga säkra uppgifter om förekomsten av ammoniakförgiftning vid viltutfodring, även om det är vanligt med diarré hos djur som utfodras. Det finns höga halter av NPN-föreningar i ungt gräs, rotfrukter och ensilage av dålig kvalitet. Kraftig gödsling ökar nitrathalterna. I grön säd, kålväxter och rotfrukter (exempelvis rödbetor) och i blasten på sådana kan det förekomma höga halter av nitrater. Ogynnsamma väderleksförhållanden och kraftig kvävegödsling ökar nitrathalterna också hos vanliga vallväxter. Ensilage av dålig kvalitet, ett näringsrikt odlingsområde och förorenat vatten kan innehålla nitrater i farligt stora mängder. I våmmen förvandlas nitraterna hastigt till nitriter, som är giftiga. Symptomen på nitritförgiftning framträder efter några timmar. Förgiftningen leder till en akut sänkning av blodtrycket och det bildas methemoglobin som inte förmår binda syre. Djuret drabbas av syrebrist och kvävs. Blodet hos ett djur som har drabbats av nitritförgiftning är mörkt och koagulerar långsamt. Kolhydratförgiftning På vintern innehåller hjortdjurens föda i naturen mycket fiber men lite kolhydrater. Om födan plötsligt ändras genom utfodring till höga halter av kolhydrater så kan det leda till förgiftning. Detta kan också inträffa om fodret innehåller för mycket säd eller någon annan form av snabba kolhydrater, till exempel rotfrukter och frukt; det vill säga att utfodringen är för kraftig med för lite fiber. Lättlösliga kolhydrater bildar mjölksyra och fettsyror, vilket leder till en sänkning av pH-värdet i våmmen, som slutar fungera. Djurets kropp börjar hastigt försuras. Akuta former av den här störningen, med påföljande dödsfall bland hjortdjur, har konstaterats i samband med utfodring av vilt. Den kroniska formen, som sannolikt är allmännare vid viltutfodring, vållar djuret obehag, en försämring av allmänkonditionen och en inflammation i våmmen och förmagarna. Giftiga ämnen tas upp från matsmältningskanalen. Näringsämnena tas inte upp i våmmen och djuret magrar oavsett hur mycket det äter. Åtlar På lantgårdar används allmänt döda eller avlivade produktionsdjur vid utfodring med åtlar. Det här kan öka risken för att djursjukdomar eller antibiotikaresistenta mikrober ska sprida sig till viltet. Storskalig sommarutfodring av björnar med kötthaltig föda eller foder för sällskapsdjur, när björnarnas föda i naturen främst är växtbaserad, kan med tiden leda till förändringar i hälsan eller beteendet. Kvalitetsfoder, flera platser Det finns flera sätt att minska på de skadliga effekterna. Fodret som ges åt viltet ska minst hålla samma kvalitet som fodret man ger åt husdjuren. Fördärvat, gammalt ensilage är liksom möglig spannmål farligt. Utfodring med foder som har högt kolhydratinnehåll ska göras försiktigt: inled utfodringen varsamt så att mikroorganismerna i matsmältningsapparaten hinner vänja sig vid det nya fodret. Jag rekommenderar därför automater som portionerar fodermängden. Detta minskar risken för att djuren äter för mycket och drabbas av störningar i matsmältningen. Störst fara löper djur som är hungriga när de första gången kommer till utfodringen. Utfodringen ska vara fördelad på flera platser för att minska på de sociala konflikterna, de dominerande djurens dominans och riskerna för att sjukdomar och parasiter ska sprida sig. Fodret ska inte läggas på marken där det kan bli förorenat av parasiter och bakterier i djurens avföring. Det ska också gå att flytta på en utfodringsplats för att minimera risken för infektioner från förorenad mark. Den som matar björnar med åtlar ska så långt möjligt utfodra med djurens naturliga föda. Lägg ut kött och fisk enbart på våren och hösten, helst av vildlevande djur som trafikdödade älgar och hjortar. Sommartid är björnarna anpassade till att leva på bär och växter. Sötat med melassirap eller liknande är åtgången garanterad. Den som utfodrar med kroppar av produktionsdjur som har dött hemma på gården ska kontrollera att kropparna inte innehåller läkemedelsrester eller farliga eller smittsamma sjukdomsalstrare. För den som håller åtlar är det ingen lätt uppgift att hantera stora djurkroppar, kyla ner dem, transportera dem och förvara dem så att de håller kvaliteten tills de körs ut till en åtel. Animaliska rester som har fördärvats ska inte ges åt djur. Det finns flera bakterier som producerar kraftiga gifter, som botulin, när de förökar sig i muskelvävnad som bryts ner. Det kan också uppstå problem om åtlar ligger kvar på samma ställe år efter år. Äggen av ett flertal invärtesparasiter kan leva länge i marken, vilket gör risken för infektioner väldigt stor. På platser för björnfotografering läggs det bland annat ut grisar som har självdött eller blivit avlivade på någon gård. Det här kan öka risken för att djursjukdomar eller antibiotikaresistenta mikrober ska sprida sig till viltet och miljön. SAULI LAAKSONEN LI N DA LA AK SO N EN Fördärvade foderbalar som har lämnats kvar i terrängen utgör en hälsorisk för hjortdjuren eftersom de innehåller mögel och bakterier.
S yftet med den vargjakt som rekommenderas i förvaltningsplanen var att svara på de synpunkter som hade framförts från vargreviren och att skapa en laglig stamvårdande verksamhetsmodell för att kunna ingripa mot störande individer och på så vis förhindra det olagliga dödandet av vargar. Under försökstiden inträffade en markant förändring på det viset att acceptansen för olagligheter minskade avsevärt; på grund av vargens närvaro (före försöket 24 % vs. nu 14 %), pga faran för husdjuren (31 % vs. 14 %) och pga vargens predation riktad mot vårdat vilt (26 % vs. 23 %). Försöket förstärkte av allt att döma den sociala hållbarheten för skyddandet av vargstammen. Den bärande slutsatsen av försöket blev således att vargjakten ska fortsätta. Under den första försöksvintern fälldes 17 vargar. Dessutom känner vi till att 24 vargar dog av andra orsaker. Den totala avgången uppgick således till 41 vargar, vilket motsvarade cirka 18 % av stammen före jakten (220-245 individer). Som en följd av detta ökade stammen från beräknade 220-245 individer till 275-310 individer under det andra jaktåret. Stammens tillväxt var med andra ord cirka 18 % trots jakten – eller kanske tack vare den. Allmänt taget kan vi konstatera att jakten under vintern 2015 blev synnerligen lyckad. Enligt de här beräkningarna verkar det dessutom inte finnas några vargar som har försvunnit oförklarligt. Under det andra försöksåret med stamvårdande jakt fälldes 42 vargar. Dessutom dog 36 vargar på grund av annan mänsklig verksamhet, vilket gav en total avgång på 78 vargar. Detta utgjorde 25-28 % av den beräknade stammen före jaktsäsongen (275-310 vargar). På grund av den stora avgången orsakad av annan mänsklig verksamhet under det andra försöksåret blev dock den totala avgången väldigt stor. Det här kunde inte jordoch skogsbruksministeriet förutspå när taket för avskjutningen för den stamvårdande jakten bestämdes. Under den andra vintern fälldes med säkerhet åtta alfahonor och tretton sannolika alfahannar. Vi försökte förhindra fällandet av alfaindivider genom att rekommendera att jakten inriktas på unga individer. Men redan när försöket inleddes framhöll jägarna att detta i praktiken var mycket svårt. Valet av jaktmetod, som hund eller flagglina, verkade inte heller ha någon inverkan på om individen som blir fälld är en alfa. Att alfaindivider blir fällda är ett problem eftersom det uppstår en risk för att flocken ska splittras. Antalet livskraftiga flockar är avgörande för vargstammens livskraft. En undersökning som gjordes i Nordamerika visade att ju större flock desto större sannolikhet för att en alfaindivid ersätts med en annan och flocken förblir intakt. Enligt den nordamerikanska undersökningen är sannolikheten för att en flock som förlorar sin alfahona ska splittras cirka 50 %. Om flocken förlorar sin alfahane är risken mindre, cirka 25 %. Individerna i en splittrad flock kan orsaka större problem och konflikter eftersom de kan ha svårigheter med att jaga sin naturliga föda. Även om vi kan anse att den stamvårdande jakten under vintern 2015 blev mycket lyckad så leder jakten under vintern 2016 och den stora andelen fällda alfaindivider till slutsatsen Resultaten av det tvååriga försöket med vargjakt Ministeriet informerar SAMI NIEMI Konsultativ tjänsteman på Jordoch skogsbruksministeriets naturresursavdelning fiskeoch viltavdelningen HA N N U HU TT U 20 l Jägaren 1 l 2017