1/2026 Vem tar ansvar för fiskeriområdenas ekonomi?
Beställ med det tryck du önskar och löpande numrering. (09) 6844 590 fiskeri@ahven.net Redskapsmärke i enlighet med 48 § i lagen om fiske. Redskapsmärke 2026 ahven.net/personoidut-pyydysmerkit/ Pris 0,30 € (minimibeställning 70 st) Tryck med egna uppgifter 25,00 €. CENTRALFÖRBUNDET FÖR FISKERIHUSHÅLLNING Malms handelsväg 26, 00700 Helsingfors tel
Foto Tapio Gustafsson, Centralförbundet för Fiskerihushållning. 32 LA N TM ÄT ER IV ER KE T M IIK KA H U SA , N AT U RR ES U RS IN ST IT U TE T. 16 Så gott som var tredje finländare fiskar 20 Ägarkompensationerna är inte ett politiskt spel 22 Organisationer i enad front för ändringar i lagen om fiske 24 Fiskelagsdagarnas skörd 28 Akustisk telemetri avslöjar fiskarnas rörelser under vattnet 32 Ett nytt delägarlag i Esbo havsområde 5 Ledaren 6 Notiser 35 10 frågår 37 Lagspalten 16 I VA RJ E N U M M ER PÄRMBILD Stugägaren och fritidsfiskaren Erik Lindfors tar upp strömmingsnätets fångst i Lovisa skärgård. Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 3 Innehåll 10 Vem tar ansvar för fiskeriområdenas ekonomi
Pris: 15,90 € FISKEÖVERVAKARENS HANDBOK Fiskeövervakarens handbok har uppdaterats! Handboken är en kompakt och lättåskådlig presentation av den finländska fiskerilagstiftningen ur övervakningens synvinkel. (09) 6844 590 fiskeri@ahven.net Beställ på nätet eller ring oss! Allt du behöver från ahven.net SUOMEN KALOJEN TUNNISTUSOPAS Den förnyade artbestämingshandboken presenterar alla Finlands permanenta fiskarter, främmande arter samt vissa tillfälliga arter, tillsammans med färgillustrationer och kännetecken som underlättar artbestämningen. Artnamnen anges på finska, svenska och engelska samt med det vetenskapliga namnet. Boken passar som stöd för den blivande fiskeövervakaren som förbereder sig inför provet eller som fiskeövervakarens handbok i fält. Pris: 15,90 €. CENTRALFÖRBUNDET FÖR FISKERIHUSHÅLLNING Malms handelsväg 26, 00700 Helsingfors tel
Vesa Karttunen Centralförbundet för Fiskerihushållning Nu är det hög tid att uppdatera finansieringen av fiskeriområdenas verksamhet”. Förhoppningen är att politiskt samförstånd nås kring det gemensamma initiativ som fiskeriorganisationerna överlämnade till jordoch skogsbruksministeriet i slutet av förra året. FISKERIOMRÅDENA har hittills knappt uppmärksammats i regeringsprogrammen, trots att de är centrala aktörer i genomförandet av lagen om fiske. Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 5 LEDARE Valprogrammen under arbete UNDER DEN FYRAÅRIGA valperioden befinner man sig redan på det sista varvet inför slutspurten. Inom lagstiftningen innebär det att större förändringar skjuts upp till nästa regeringsperiod. Utvecklingen har gått i motsatt riktning gentemot målen. MÅLEN FÖR NÄSTA REGERINGSPERIOD förbereds redan i snabb takt, och fiskerihushållningen måste vara med under det inledda året. Det andra förslaget är att ta avskaffa det undantag i lag om fiske vad gäller småskalig försäljning av fångst från fritidsfiske i inlandsvatten. Detta är dock ingen orsak till att framöver glömma det i grunden goda målet. Nu är det hög tid att uppdatera finansieringen av fiskeområdenas verksamhet och få in ett separat anslag i statsbudgeten för skötseln av lagstadgade uppgifter. Enligt initiativet skulle kommersiellt fiske i fortsättningen alltid kräva tillstånd från innehavaren av fiskerätten eller ett separat regionalt tillstånd. Betydande finansiering har avsatts i flera regeringsprogram för att återställa fiskars vandringsvägar, och på grund av genomförandet av förordningen om restaurering kommer ärendet sannolikt att finnas med även i framtida program. För det nationella programmet för främjande av inhemsk fisk har det däremot gått ungefär som för den nuvarande regeringens sysselsättningsmål. Utan inskrivning i regeringsprogrammet kommer detta inte att förverkligas
PR O KA LA 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0 19 99 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 20 18 20 19 20 20 20 21 20 22 20 23 20 24 M än gd en fis k (k g) Inhemsk fisk Importerad fisk Användningen av inhemsk och importerad fisk som livsmedel i Finland åren 1999 – 2024. 6 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 NOTISER FISKSOPPDAG NÄR SOM HELST Till mattraditioner i februari hör den nationella Fisksoppdagen som firades i år för nionde gången. Pro Kala arrangerade Fisksoppdag den 3.2., men man kan äta fisksoppa även vid andra tillfällen! Årets läckra recept för Fisksoppdag har planerats och genomförts av köksmästaren Jesse Söderlund. Strömmingen i Östersjön har minskat, men man behöver inte undvika att köpa strömming. Därefter följde gädda (0,45 kilo), gös (0,41 kilo), siklöja (0,23 kilo), sik (0,17 kilo) och strömming (0,13 kilo). UPPDATERING I WWF:S FISKGUIDE WWF:s Fiskguide har uppdaterats och ändringar gäller särskilt för sill, makrill och blåfenad tonfisk. Rekommendationerna uppdateras årligen. Recepten till Fisksoppdagen hittar du på: https://prokala.fi/kalakeittopaiva/. Källa: Luke Statistikdatabas.. Av de inhemska vildfiskarna åt man mest abborre (0,50 kilo). Fiskguiden hittas på: https://www.wwf.se/matguider/ fiskguiden/. Hur låter det med en sammetslen soppa med rökt siklöja, gäddwallenberg-soppa eller grönsakssoppa med regnbågsmousse. Av de inhemska arterna konsumerades mest odlad regnbåge (1,6 kilo) och av de utländska arterna odlad lax (2,6 kilo). Fiskguiden använder trafikljusfärger för att beskriva hur hållbart olika fiskarter fiskas. Statistiken över fiskkonsumtionen upphör Enligt Naturresursinstitutet konsumerade finländarna nästan fyra kilo inhemsk fisk per person och drygt åtta kilo importerad fisk per person under 2024
Broschyren finns både på finska och svenska, i tryckt och elektronisk version. net, där även broschyrens elektroniska version finns tillgänglig. Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 7 NOTISER Klimatförändringen för med sig direkta effekter som till exempel högre temperaturer, men påverkar även andra processer indirekt. Målet är att inleda restaureringsarbetena år 2027. Broschyren Sammanslagning av delägarlag steg för steg ger grundläggande information om hur delägarlag kan slås samman. Indelningen av vattenområdena gjordes på 1920-talet, men infördes i fastighetsregistret i sin helhet först år 2026. 300 000 Forststyrelsen kommer att restaurera fiskeplatsen Karvionkoski i Heinävesi de kommande åren. Förstärkandet av övergödningens negativa effekter hör till de mera allvarliga. Innan projektet på cirka 300 000 euro kunde inledas rådde en ovanligt lång oklarhet om vattenområdets ägande. TA PI O G U ST AF SS O N , CF F SAMMANSLAGNING AV DELÄGARLAG Centralförbundet för Fiskerihushållning har publicerat en ny broschyr som hjälp vid sammanslagning av delägarlag. Största delen av vildfångad fisk i Finland konsumeras av fritidsfiskare.. År 2024 konsumerades 2,2 kilo inhemsk vildfångad fisk per person, varav cirka 70 procent härstammade från fritidsfiske. Karvionkoski är en del av den värdefulla Heinävesistråten för vandringsfiskar, men forsområdet har få lekoch uppväxtområden för fisk. Tryckta exemplar kan beställas från Ahven. Till näst lämnar Forststyrelsen in en restaureringsplan för Karvionkoski till regionförvaltningsverket
Områden var fiskar, sälar och fåglar rör sig samt trålområden är mer omfattande än enskilda havsbaserade vindkraftsområden. Utbildningarna hölls på fyra olika orter längs den finska kusten och riktade sig till kommersiella fiskare och fiskodlare. Ytterligare forskning skulle stärka kunskapsunderlaget, stödja beslutsfattande och hjälpa till att minska osäkerheter kring havsvindkraft. Utbildning i användning av sälskrämmor Förra hösten ordnade Centralförbundet för Fiskerihushållning, Naturresursinstitutet och Viltcentralen utbildningstillfällen om användningen av sälskrämmor. Alla utbildningstillfällen spelades in och finns tillgängliga under ett år på Centralförbundet för fiskerihushållnings YouTube-kanal. 8 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 NOTISER EFFEKTERNA AV HAVSVINDKRAFT Storskalig havsbaserad vindkraft planeras i Bottniska viken, men det finns brist på information om områdets naturvärden och effekter. Naturresursinstitutets rapport, som färdigställdes i slutet av året, granskar miljöriskerna med havsvindkraft i Bottniska viken, med särskilt fokus på fåglar, fiskar, sälar och fiske. Största risker är därför kopplade till samverkan mellan flera vindkraftsområden. TA PI O G U ST AF SS O N , CF F VE SA KA RT TU N EN , CF F. Det finns brist på information om hur havsvindkraft påverkar Bottniska vikens naturvärden och ekosystem, vilket försvårar bedömningen av kumulativa effekter. Utbildningarna hölls i Helsingfors, Pikis, Vasa och Ijo, och totalt deltog 64 personer. Personer intresserade av sälskrämmor och säljakt samlades i Ijo. Brist på information gör det svårt att förutse kumulativa effekter och hållbar planering
Den nationella fiskedagen ordnas 13. Kom ihåg möjligheten till samarbete med Finlands 4H-förening som arbetar med barn. 2026. 2. Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 9 NOTISER FASTSTÄLLANDE AV ETT DELÄGARLAGS STADGAR Fastställande av ett delägarlags stadgar har den 1.1.2026 överförts till den riksomfattande Tillståndsoch tillsynsverket. Flera skolklasser runt om i Finland belönas med fina fiskeredskap.. Storleken på evenemanget spelar ingen roll, det viktigaste är att barnen får möjlighet att fiska. – 15. Evenemang kan ordnas både av fiskeriområden och delägarlag. 5. 2026. NATIONELLA FISKEDAGEN 13.5. – 16. De specifika insatsområdena som gäller för ansökan år 2026 är följande: 1) åtgärder enligt nyttjandeoch vårdplanerna och utveckling av fiskeriområdenas verksamhet, 2) uppföljning och reglering av fiskbestånd och fisket, åtgärder som tryggar vandringsfiskarnas naturliga livscykel, 3) främjande av intresset för fritidsfiske och av fiskhantering, 4) utveckling av fiskeövervakningen och rapporteringen och 5) bildande av nya samtillståndsområden. Ansökningstiden för anslag är 15. På det svenskspråkiga området finns även möjlighet till samarbete med Finlands svenska 4H. Verkets nya webbsidor hittas på: www.lvv.fi och anvisningar och blanketter som gäller fastställandet av ett delägarlags stadgar (den egentliga ansökningsblanketten och blanketten för anmälan av kontaktuppgifter). 1. 5. UNDERSTÖD FÖR REGIONALT FRÄMJANDE AV FISKERIHUSHÅLLNINGEN FLivskraftcentralernas fiskerimyndigheter beviljar specialunderstöd för regionala projekt som främjar fiskerihushållningen samt allmänna understöd till verksamhet inom fiskeriområden. Ps. Glöm inte Skolklassernasen fiskbongningstävling, som ordnas 11. Samarbetet öppnar möjligheter att skapa nya typer av evenemang. 2026). Enligt den nya avgiftsförordningen är priset för fastställande av ett delägarlags stadgar år 2026 153 euro/beslut. De har ett projekt som heter Fiskeskolan. Så sätt igång med planering och finansiering! Understöd för främjande av fiskerihushållningen kan sökas från Livskraftscentralerna 15.1.–16.2.2026. 8. 2026 (höstens reservdag 26
10 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 Fiskeriområdenas försämrade ekonomi har diskuterats under en längre period. Ägarersättningarna har en egen och ställvis betydande roll för fiskeriområdenas verksamhet.. Staten har ständigt ökat fiskeriområdenas lagstadgade skyldigheter, men den finansiering som områdena får för sin verksamhet har inte ökat i samma takt
Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 11 TEXT GABI LINDHOLM FOTO TAPIO GUSTAFSSON, CENTRALFÖRBUNDET FÖR FISKERIHUSHÅLLNING Vem tar ansvar för fiskeriområdenas ekonomi. Stugägaren och fritidsfiskaren Erik Lindfors tar upp strömmingsnätets fångst i Lovisa skärgård. Foto Tapio Gustafsson, Centralförbundet för Fiskerihushållning.
Också administrationen är en nödvändig del av verksamheten: styrelsemöten, årsmöten, verksamhetsledare, bokföring, revision, tvåspråkig dokumentation och "Detta innebär en katastrofal minskning på över 70 procent.". Undersökningen upplevs inte som tillförlitlig, men den utgör trots detta den enda grunden för hur ägarersättningarna fördelas mellan fiskeriområdena. Lagstadgade uppgifter kostar – mycket Att ta fram en nyttjandeoch vårdplan är bara början. Detta innebär en katastrofal minskning på över 70 procent. Uppgifterna är lagstadgade – men finansieringen är det inte i samma grad. 12 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 F iskeriområdena har många och viktiga uppgifter. Enligt förordningen fördelas 75 procent av understödet lika mellan alla fiskeriområden, tvåspråkiga fiskeriområden tilldelas dessutom 1 000 euro, och det återstående beloppet fördelas enligt areal. De skilda ekonomiska förutsättningarna har flera orsaker. I grafen över ägarersättningarna används benämningen oklara för de fall där ägaren inte har tagit ställning till sin ersättning. Längs den nyländska kusten förekommer detta endast sporadiskt och ger i regel inga betydande överskott. Även arvet från de tidigare fiskeområdena påverkar. Det här leder till en växande obalans mellan ansvar och resurser. Olika förutsättningar – samma problem De ekonomiska förutsättningarna varierar kraftigt mellan olika fiskeriområden. Detta ledde år 2024 till skillnader på över 10 000 euro mellan det lägsta och det högsta verksamhetsbidraget. Nedan följer några av de viktigaste. Ägarnas aktivitet i fråga om sin ägarersättning är avgörande. Variationerna mellan undersökningsomgångarna kan vara stora. Ett stort antal små ägarenheter innebär att ägarersättningar som understiger 50 euro, sammantaget kan bli en betydande årlig summa. Den verkliga kostnaden uppstår i genomförandet: uppföljning av åtgärder, insamling av data om fiskbestånd, fiskeövervakning och kommunikation med fiskare och vattenägare. Medlen används för planering, genomförande, styrning och utveckling av ett hållbart nyttjande och en hållbar vård av fiskevattnen samt för kostnader för fiskeövervakning, det vill säga för den ordinarie verksamheten. Om ägaren inte gör detta inom ett visst antal år tillfaller ersättningen fiskeriområdet. Vad ligger bakom de skilda förutsättningarna. Vissa fiskeriområden klarar sig ännu relativt väl, andra tvingas redan prioritera hårt och skjuta upp nödvändiga åtgärder. Detta arv beror bland annat på samma orsaker som nämns ovan samt fiskeområdenas sätt att förvalta sin ekonomi och på viljan att överföra eget kapital till de nuvarande fiskeriområdena. Helsingfors–Esbo fiskeriområde har haft en starkare ekonomisk grund, medan Lovisa fiskeriområde redan måste väga varje insats mot tillgängliga medel. De ska främja hållbart nyttjande av fiskresurserna, se till att nyttjandeoch vårdplaner tas fram och genomförs, sköta informationsspridning, ordna fiskeövervakning, bidra till att större, enhetliga tillståndsområden bildas och fördela ersättningar till vattenområdenas ägare. Det finns nu fiskeriområden som är på handlingsförlamningens brant för att bidragen för de lagstadgade uppgifterna inte räcker till och kassan är tom. En ytterligare faktor är Naturresursinstitutets undersökning om handredskapsfiske inom fiskeriområdena (Viehekalastusta kalatalousalueilla). De med gammalt sparkapital äter årligen på det och kommer inom kort att befinna sig i samma situation. Ett exempel är Ekenäs-Pojo fiskeriområde, där 27 procent av ägarersättningarna år 2025, cirka 7 500 euro, understeg 50 euro. Slutligen påverkar förordningen (877/2022) om fördelningsgrunderna för allmänt understöd till fiskeriområdena. Ägarstrukturen och ägarnas inställning har stor betydelse. Publikationen ges ut vart femte år och baserar sig på en enkät. De två förstnämnda alternativen ger årligen betydande belopp till fiskeriområdenas verksamhet längs Nylands kust. Men även de bättre ställda områdena ser att nuvarande modell inte är hållbar på sikt. Fiskeriområdena kan ha egen verksamhet som genererar inkomster. Ägarna kan genom avtal överföra ersättningen till fiskeriområdets verksamhet, låta bli att ta ställning eller lyfta ersättningen. Därtill kommer kostnader för professionell fiskeövervakning, som i huvudsak sköts av yrkesverksamma fiskeövervakare – inte av frivilliga. Exempel från Nylands kust visar tydligt skillnaderna. Som exempel kan nämnas Lovisa skärgårds fiskeriområde, där ägarersättningen år 2022 uppgick till 33 300 euro (av totalt 3 miljoner euro), medan den år 2024 var 9 900 euro (av 2,91 miljoner euro). Bara fiskevårdsoch uppföljningskostnaderna har i dagsläget varierat från några tusen euro per år till 40 000 euro, beroende på finansieringsmöjligheter och ambitionsnivå
Projektfinansiering kan ge viktiga tillskott – men förutsätter att det redan finns pengar i kassan. Totalt färre styrel€ 5 000 € 10 000 € 15 000 € 20 000 € 25 000 € 30 000 € 35 000 € 40 000 € 45 000 € 2019 2020 2021 2022 2023 2024 Lovisa skärgård, ägarersättningar Avtal 50 € Oklara Betalas € 20 000 € 40 000 € 60 000 € 80 000 € 100 000 € 120 000 € 140 000 € 160 000 € 2019 2020 2021 2022 2023 2024 Helsingfors-Esbo, ägarersättningar Avtal 50 € Oklara Betalas Lovisa skärgårds fiskeriområdets och Helsingfors-Esbo fiskeriområdets ägarersättningar 2019–2024.. Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 13 ofta köpta tjänster för översättning och kommunikation. Fiskeriområdena kan också idka näringsverksamhet, ansöka om projektfinansiering, understöd från stiftelser och kommuner och med den regionala fiskerimyndigheten komma överens om användning av fiskerihushållningsavgifter. För det första ska personen som arbetar med ansökan, oberoende av slutresultatet, ersättas och stödet utbetalas vanligen i efterskott och kräver egenandelar. Ska det bli färre fiskeriområden. Ägarersättningarnas storlek har varierat mycket och de sista äldre ersättningsmedlen som enligt lag varit funnits deponerade hos Regionförvaltningsverket tas ut senast 2026. Intäkterna räcker inte till Den grundläggande finansieringen består till stor del av medel från fiskevårdsavgiften i olika former; verksamhetsbidrag, befrämjandemedel och ägarersättningar. Kort sagt: finansieringsbottnen är inte hållbar. Ett annat problem är att fiskeriområdena får besluten om verksamhetsbidrag, befrämjandemedel och ägarersättningar först månader in i det verksamhetsår då medlen ska användas. De fiskeriområden som ännu har eget kapital som inte behövs på kort sikt kan placera dessa medel på ett räntekonto. Det är inte rimligt att tro att allt detta kan skötas ideellt. Problemet är att beloppens storlek alltid är osäker, och att det när det gäller projekt och understöd dessutom är osäkert om finansieringen alls beviljas. En tanke som ibland förs fram är att slå samman områden för att minska kostnaderna
Verksamhetsbidraget som kunde då användas för egentlig verksamhet. Risken är dessutom att den lokala förankringen försvagas – just den styrka som varit ett av argumenten för att behålla fiskeriområdena när nuvarande fiskelagstiftning bereddes. Lovisa skärgårds fiskeriområdets och Helsingfors-Esbo fiskeriområdets resultat 2024. Men den grundläggande administrationen bör finansieras genom ett separat, stabilt statligt anslag som inte är beroende av hur många fiskevårdsavgifter som löses in ett visst år. Staten har gett uppdraget – men inte verktygen Fiskeriområdena har fått meningsfulla och viktiga uppgifter. En nödvändig kursändring Från Lovisa fiskeriområde har ett tydligt budskap formulerats i verksamhetsplanen för 2025: Lagstadgade uppgifter har getts utan att finansieringen tryggats. De ger lokalbefolkningen inflytande över fisket och vattenvården och skapar ett professionellt ramverk för hållbar förvaltning. Men sammanslagningar löser inte grundproblemet med för knapp grundfinansiering. Vi behöver inleda en diskussion om vad som är en rimlig kostnad för administrationen. Men samtidigt har staten inte säkerställt verksamhetsförutsättningarna. En lösning kunde vara att skilja tydligare mellan förvaltning och verksamhet. Utgångspunkten kan inte vara de nuvarande siffrorna, eftersom de medverkande för den goda saken skull i många fall jobbar på talko, för en blygsam ersättning eller låter bli att fakturera en del arbeten. Fiskevårdsavgiftsmedlen kan fortsätta användas för konkreta åtgärder – fiskevård, fiskeövervakning och utveckling av tillståndssystem. Dags att ta frågan på allvar Fiskeriområdena vid Nylands kust planerar nu att aktivt föra fram detta budskap till beslutsfattare. Det är orimligt att förvänta sig att ett komplext system som kräver mångsidig sakkunskap, ansvar och kontinuitet ska byggas på talkoarbete och tillfälliga projektpengar. Att utreda detta tar tid. -20 000 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 Intäkter Kostnader, egentlig verksamhet Kostnader, administration Resultat Resultat 2024 Lovisa Helsingfors-Esbo. Det handlar inte om att kräva lyx, utan om att säkerställa att det system som staten själv skapat också ges realistiska förutsättningar att fungera. 14 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 seledamöter, färre möten, en gemensam bokföring och en gemensam webbplats skulle kunna ge besparingar. Utan vattenägarnas insatser och projektmedel skulle ekvationen redan i dag vara omöjlig. Tilläggsfinansieringen behövs för att möjliggöra ett ändamålsenligt genomförande och en systematisk uppföljning av nyttjandeoch vårdplanerna. Alternativet hade kunnat vara en helt centraliserad modell utan lokal beslutsmakt. Uppgifter har blivit fler, kraven högre – medan finansieringen inte motsvarar kraven och lever kvar i en tid som inte längre finns, där man ställer sin tilltro på idealism och talko. Därför är vår förhoppning till beslutsfattarna att varje fiskeriområde, tills frågan har klargjorts, årligen skulle tilldelas 25 000 euro för administration från budgetmedel som inte är bundna till influtna fiskekortsmedel. Om vi menar allvar med hållbart fiske måste vi också vara beredda att betala för den struktur som gör detta möjligt. Dessutom saknas en helhetsbild av allt arbete som i dag uteblir eller sköts bristfälligt, också administrativa uppgifter, på grund av otillräckliga ekonomiska resurser
Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 15 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000 Befrämjandemedel Ägarersättningar, enligt avtal Ägarersättning 50 € regel Preskriberade ägarersättningar Från RFV returnerade medel Övriga intäkter Allmänna understöd Totalt Intäkter 2024 Helsingfors-Esbo Lovisa 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 Utplantering Uppföljning Planering Bidrag till förening Fiskeövervakning Hemsida Informationsprojekt Delägarlagkostnader Totalt Kostnader, egentlig verksamhet 2024 Helsingfors-Esbo Lovisa 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 Stämmokostnader Styrelsens kostnader Kanslikostnader Verksamhetsledare Resor och utbildning verksamhetsledare Totalt Kostnader, administration Helsingfors-Esbo Lovisa Lovisa skärgårds fiskeriområdets och Helsingfors-Esbo fiskeriområdets intäkter och kostnader 2024.
Abborrens och gäddans andel av fångsten har varit mycket jämn under flera decennier, medan gösen klättrade upp till tredjeplatsen bland de viktigaste arterna först 2014. Endast 16 % av fritidsfiskarna fiskade på havsområdena. I början av seklet fanns det en halv miljon nätfiskare i Finland, men år 2024 var antalet nätfiskare endast 230 000, vilket motsvarar ungefär 14 procent av fritidsfiskarna. Även om det har sin betydelse att fritidsfiskarnas fångstmetoder har utvecklats med hjälp av haspelfiske, jiggfiske och ekolod, är den viktigaste tillväxtorsaken förmodligen ökningen av gösbestånden. År 2024 var ungefär 70 % av den mängd vildfångad fisk som konsumerades i Finland fångad av fritidsfiskare. Den sistnämnda har blivit allt viktigare på 2000-talet. Arter som till en betydande del fångas på havsområdena är sik (37 %), lax (35 %) och abborre (27 %). 16 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 E nligt Naturresursinstitutets (Luke) fritidsfiskestatistik fanns det 1,62 miljoner fritidsfiskare i Finland år 2024, vilket innebär att nästan var tredje finländare fiskade. Andelen fiskare som fiskar med nät minskar En minskad användning av stående fångstredskap och en relativ ökning av spöfiske är kanske den viktigaste förändringstrenden inom fritidsfisket på 2000-talet. Så gott som var tredje finländare fiskar TEXT OCH FOTO MIIKKA HUSA, NATURRESURSINSTITUTET. År 2024 var abborrfångsten 8,0 miljoner kilo, gäddfångsten 6,2 miljoner kilo och gösfångsten 4,3 miljoner kilo. Även om fritidsfiskarnas antal sjönk räknat från 2022, var fiskarnas antal fortsatt på en högre nivå än före 2022 Fiskedagarnas antal var för fritidsfiskarnas del omkring 19,1 miljoner, i medeltal alltså runt 12 dagar per fiskare. För spöfiskets del har förändringarna varit mera moderata. Fritidsfisket utövas främst i Insjöfinland och fångsten toppas av abborre, gädda och gös. Fritidsfiskarnas gösfångster har mer än tredubblats på 2000-talet. Fritidsfiskets tyngdpunkt på insjöarna Under hela den statistikförda perioden har fritidsfiskets tyngdpunktsområde varit Insjöfinland. Metet har minskat och samtidigt har andelen som fiskar med svirvelspö ökat en aning. Under 2000-talet har omkring en tredjedel av fritidsfiskarna ägnat sig åt pilkfiske och 20 – 30 % åt fiske med drag. Flugfiskarna utgör endast omkring Enligt Naturresursinstitutets (Luke) fritidsfiskestatistik fanns det 1,62 miljoner fritidsfiskare i Finland år 2024. Ökningen av gösfångsterna beror främst på ökningen av gösfångst med svirvel och drag i insjöarna. Även om metspöt mätt i antalet fiskare alltjämt år 2024 var det mest använda fångstredskapet, var svirveln redan mera populär i alla åldersgrupper förutom bland personer under 18. Även för nätfiskets del har andelen gös vuxit (5 % av nätfiskets fångstmängd år 2000, 20 % år 2024), men nätfiskets andel har samtidigt sjunkit. Gösen har blivit en av de viktigaste fångstarterna De viktigaste fångstarterna för fritidsfisket är helt klart abborre, gädda och gös. Även år 2024 kom över fyra femtedelar av den upptagna fångsten på 25 miljoner kilo från insjöarna
Den här laken fångades emellertid på lakkrok. Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 17 Merparten av fritidsfiskarnas lakfångst fångas med stående fångstredskap. M IIK KA H U SA , N AT U RR ES U RS IN ST IT U TE T
Enligt den svenska fritidsfiskestatistiken återutsätter fritidsfiskarna mera fisk än de fångar, när de gäller gädda rentav flerfalt. Fångstandelarna har hållits på en mycket stabil nivå under decennierna som gått. Försäljning av fritidsfiskad fångst är förbjuden på havsområdena och starkt begränsad på insjöområdena, och därför är det rimligt att anta att merparten av den vildfångade fisken konsumeras i fritidsfiskarnas hushåll. På insjöarna är fritidsfiskets andel större, ungefär 80 %. Fritidsfiskets fångster är viktiga för konsumtionen av inhemsk vildfångad fisk. För de flesta andra fiskarters del är fritidsfiskets fångstmängd betydligt större än det kommersiella fiskets. Ungefär en fjärdedel av fångsten återutsätts Från och med 2012 har man statistikfört fångst som återutsätts levande. storspigg). Fredningen av fisk med fettfena är en annan orsak. Om man bortser från strömming och vassbuk utgör fritidsfisket på havsområdena ungefär 40 % av fiskfångsten i Finland. År 2024 återutsatte fritidsfiskarna nästan tio miljoner kilo fisk, alltså en dryg fjärdedel av hela fångsten på 35 miljoner kilo. Jämfört med vårt grannland återutsätts emellertid väldigt lite fisk. Lukes statistik gör det möjligt att jämföra fångstandelarna ända från 1980-talet. Styrkan ligger i den befolkningsregisterbaserade samplingens heltäckande och representativa karaktär. Det fångas även mindre mängder fisk än i vårt land. Urvalet täcker även andra än de som betalat fiskevårdsavgift, och genom sampling. 18 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 Fritidsfiskets gösfångst 2000 – 2024. 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500 4 000 4 500 5 000 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022 2024 Få ng st 10 00 kg Fritidsfiskets gösfångst Nät Kastspö Drag Andra fiskeredskap fem procent av fritidsfiskarna, vilket ändå motsvarar närmare 90 000 personer. Det finns omkring 400 000 färre fritidsfiskare i Sverige än i Finland, alltså 1,2 miljoner. År 2024 var ungefär 70 % av den mängd vildfångad fisk som konsumerades i Finland fångad av fritidsfiskare. Förutom strömming och vassbuk fångade kommersiella fiskare mer än fritidsfiskarna bara när det gällde fiskarter som siklöja, torsk, nors samt klassen ”övrig fisk” (t.ex. Fritidsfiskarnas fångst är större än kommersiella Merparten av fiskfångsten i Finland är kommersiellt fångad strömming och vassbuk, år 2024 64 % av fångsten på 102 miljoner kilo. Mot denna bakgrund är fritidsfiskarna, som är delvis självförsörjande på matfisk, knappast den bästa målgruppen för programmet för främjandet av inhemsk fisk. Ny information om Omakala och fångstanmälan Lukes fritidsfiskestatistik bygger på en befolkningsregisterbaserad urvalsundersökning som har skickats till 11 000 bostadshushåll. Programmets mål är att fördubbla konsumtionen av inhemsk fisk till år 2035. Av de vanligaste arterna återutsätts gädda allra mest, år 2024 ungefär 40 % av alla gäddor som fastnade i fångstredskap. Särskilt laxfiskar släpps tillbaka till stor del, vilket visserligen är en naturlig följd av att en del är för små för att fångas
Uppskattningarna av fångsten utvidgade med viktkoefficienter är till den grad osäkra att man inte kan dra tillförlitliga slutsatser till exempel om förändringar i fångstmängderna från år till år. Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 19 Fritidsfiskets andel av fiskfångsten i Finland 1980 – 2024, undantaget strömming och vassbuk. Mängden fångst som anmälts till Omakala är som förväntat en storleksklass mindre än bedömningen av fångstmängden som bygger på urvalsundersökningen. Utifrån den fångstanmälningsskyldighet för fritidsfiskare som trädde i kraft i början av 2025 har man försökt samla in mera exakt information om fångsten av öring, lax, insjölax, harr (insjöar söder om 65 breddgraden), ål, Saimenröding och puckellax. Materialet har potential att beskriva fritidsfisket med helt ny precision. När man granskar antalet svar i urvalsundersökningen vänds det hela upp och ner när man jämför med antalet respondenter på Omakala. Det är alltså ett jättelikt material som har samlats och kan utnyttjas för reglering och forskning. % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % 19 80 19 82 19 84 19 86 19 88 19 90 19 92 19 94 19 96 19 98 20 00 20 02 20 04 20 06 20 08 20 10 20 12 20 14 20 16 20 18 20 20 20 22 20 24 Fritidsfiskets andel av Finlands fiskfångst 1980-2024, exklusive strömming och vassbuk Hav Inlandsvatten en hushållsvis kan man också uppskatta antalet fiskande barn. En effektiv användning av materialet som finns samlat på Omakala ställer emellertid forskarna inför en utmaning. Mängden fångad öring var till exempel enligt anmälan på Omakala 21 000 kg fram till slutet av november 2025, mängden lax 6 800 kg och mängden ål 300 kg. Svagheten är emellertid exaktheten, för antalet svar räcker inte till för en tillförlitlig bedömning regionalt eller mängden fångst av vissa fiskarter ens på riksnivå. Mest tillförlitlig är uppskattningen av mängden fångad gädda och abborre, där felmarginalen 2024 var±14 och± 16 %. Öring hade fångats av 160 av dem som svarade (de som hade anmält fångsten på Omakala var 2154), fångst av lax eller insjölax omkring 20 (anmälda på Omakala 826) och ålfångst bara ett fåtal (Omakala 82). Den statistiska tillförlitligheten påverkas av mängden observationer samt variationen inom fångstmängden i samplen. Av samplet på de 11 000 hushållen svarade 28 % (3 070 hushåll) på enkäten som gällde 2024, och av dem hade endast få fångat fiskarter som hörde till de anmälningspliktiga. Kunskapsunderlaget för fritidsfiskets regleringsbehov och för uppföljningen av fiskstammarnas status har alltså förstärkts genom Omakala och fångstanmälningsskyldigheten, även om fritidsfiskarna kan förbättra sig när det gäller att följa anmälningsskyldigheten.. Däremot är det få av dem som svarat som rapporterar om fångst av lax eller insjölax. Att dra allmänna slutsatser (som att uppskatta hela fångstmängden av en viss fiskart) ur det av hittills okända skäl snedvridna självskattningsmaterialet kräver en innovativ utveckling och tillämpning av metoderna. Även som sådant kan materialet med fångstuppgifter emellertid ge svar på frågor som man inte har kunnat få tillförlitliga svar på, eller svar överhuvudtaget, genom uppgifter som samlats in genom enkätsvaren. Omakala är ett starkt kort om man till exempel vill bedöma andelen fenklippta laxar eller öringar av fångsten på ett visst område, eller längdfördelningen inom ett havsområdes öringsfångst
TEXT TIMO MERONEN, KESKI-SUOMEN KALATALOUSKESKUS RY FOTO TAPIO GUSTAFSSON, CENTRALFÖRBUNDET FÖR FISKERIHUSHÅLLNING möjliggör en fortsatt vattenvård. Utan ägarnas resurser kommer projekten varken utföras eller uppehållas. När de får tillbaka en del av sina utgifter som ägarkompensation är det inte frågan om en oberättigad summa, utan snarare ersättning för det faktiska arbetet, kostnaderna och förlorade fisketillståndsintäkter som de allmänna fiskerättigheterna orsakar. SVK glömmer vem som gör jobbet SVK skjuter sig själv i foten med sin oro över projektfinansieringen. Ägarkompensationerna är en viktig del av förvaltningen av fiskevattnen och de utgör också hyra för en fri användning av fiskevattnen. Det primära ansvaret för vattenvården ligger hos ägarna och deras samfund – så har det alltid varit. Det finns dock lagstadgade grunder för ägarkompensationerna. Utan ägarkompensationer upphör vattenvården Allemansrätten för spinnfiske ger en bred krets av fritidsfiskare tillgång till vattenområden för fiske, vilket är en bra sak. De utgör också grunden för all förvaltningsverksamhet som utförs i fiskevattnen runt om i Finland. 20 Fiskeritidskrift för Finland 1 • 2026 I november kritiserade Finlands Fritidsfiskares Centralorganisation (SVK) i kraftiga ordalag den möjliga höjningen av ägarkompensationerna. Delägarlag och fiskeriområden finansierar och genomför praktiska förvaltningsåtgärder: restaureringar, fiskeövervakning, tillståndssystem, utplanteringar och uppföljningar. Det är lätt att upprepa frasen om naturlig reproduktion, men de faktiska förutsättningarna för detta i dagens Finland är begränsade. Samtidigt minskar den dock inkomsterna från delägarlagens egna tillståndsförsäljning. Eller är SVK kanske den instans som systematiskt förvaltar, övervakar, renoverar och driver det lokala tillståndsoch underhållsmaskineriet. Ägarkompensationen balanserar denna förlust och Ägarkompensationerna är inte ett politiskt spel En eventuell höjning av kompensationer åt vattenområdesägare för fiskevårdsavgifter är återigen aktuell. Vattenområdenas ägare och delägarlagen bär huvudansvaret för vattenvården, för säkrandet av fiskbeståndens livskraft och för upprätthållandet av förutsättningar för fisket. Ett enormt antal timmar läggs ner på dessa aktiviteter varje år, vilket inte syns i statens budgetposter, men nog i vattendrag och fiskarnas fångstmängder. Delägarlagen och fiskeriområdena är de som i praktiken ansvarar för vattenvården och implementerar just de projekt som SVK säger sig vara bekymrade över. Ägarkompensationerna är inte ett politiskt spel utan de håller fiskerinäringen vid liv Finlands Fritidsfiskares Centralorganisations (SVK) kritik i Maaseudun tulevaisuus den 25 november angående fördelningen av fiskevårdsavgiftsmedel är ensidig och ignorerar vem som faktiskt förvaltar fiskevattnen i Finland. Inlands. Motstånd mot utplanteringar dödar fisket Utplanteringarnas betydelse kan inte ersättas med festliga tal. Äganderätten av vattenområdena är fördelad bland en bred grupp medborgare och nyttan av ägarkompensationerna går till alla fiskare, oavsett bakgrund – inte till en snäv intressentgrupp